Sök i Ratio Lex

Angående pension åt ladugårdsförmannen M. Jensen vid Alnarp

1916-02-11 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:66, Angående pension åt ladugårdsförmannen M. Jensen vid Alnarp

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

1

Nr 66.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående pension

åt ladugårdsförmannen M. Jensen vid Alnarp; given

Stockholms slott den 11 februari 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att ladugårdsförmannen vid Alnarp Marius Jensen må efter erhållet

avsked från sin befattning, dock först från och med år 1917, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

av 1,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 54 höft. (Nr 66.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2-

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 66.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

februari 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde:

I skrivelse till Kungl. Magt den 14 september 1915 har styrelsen

för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp hemställt om beredande

av pension åt ladugårdsförmannen Marius Jensen, som under nära 35

år tjänstgjort såsom förman vid arbetena i Alnarps ladugårdar. Enligt

skrivelsen bifogat frejdbetyg vore Jensen född den 11 april 1851 och

han hade sedan år 1881 utan avbrott varit anställd såsom ladugårdsförman

vid Alnarp samt därunder städse med nit och samvetsgrannhet

utfört sina åligganden och i allo fört en hedrande vandel. Då han på

denna plats icke kunnat samla några medel, tillräckliga att på ålderdomen

bereda försörjning åt honom och hans hustru, och inga dylika

för sådant ändamål stode till styrelsens förfogande, hade styrelsen ansett

det vara en plikt att hos Kungl. Maj:t framhålla det behjärtansvärda

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 6(i.

däruti, att Jensen bereddes en någorlunda bekymmerfri ålderdom. Jensens

löneförmåner hade utgått med 1,330 kronor kontant jämte bostad, trädgård

och naturaförmåner, tillsammans värderade till 470 kronor, eller tillhopa

1,800 kronor om året. När han efter en så lång, sammanhängande och

väl vitsordad tjänstgöring vid en statens institution på grund av genom

ålder förminskad arbetsförmåga måste lämna sin plats, ansåge styrelsen

det därför vara rättvist, att en pension av 1,200 kronor måtte honom

beviljas. På grund härav har institutsstyrelsen hemställt, att Kungl.

Maj:t täcktes till riksdagen avlåta proposition, att Jensen måtte beredas

en årlig pension av 1,200 kronor att utgå från 1917 års början.

Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 23 november 1915 anfört,

att styrelsen icke hade något att erinra mot förevarande framställning,

samt förordat bifall till densamma. Då Jensen emellertid skulle komma

att uppbära den ifrågasatta pensionen på grund av sin långa väl vitsordade

tjänst såsom lagstadd tjänare vid Alnarps egendom, syntes det

lantbruksstyrelsen, att pensionen borde utgå av avkastningen från sagda

egendom.

Från detta lantbruksstyrelsens uttalande var byråchefen Egerström

så till vida av skiljaktig mening, att han ansåg pensionen böra utgå

från anslag under riksstatens tionde huvudtitel och icke av Alnarps

egendoms avkastning, enär överskottet av denna enligt gällande föreskrifter

skulle redovisas till statsverket och ifrågavarande pension icke

syntes vara en utgift av beskaffenhet att kunna inordnas under de för

en egendom vanliga utgifterna, samt för övrigt det syntes vara mindre

lämpligt att fästa dess utgående vid något så i viss mån oberäkneligt

som en egendoms avkastning och befaras kunde, att det skulle minska

vederbörandes intresse att uppdriva avkastningen från egendomen, om

denna skulle belastas med utgifter, som, efter vanliga regler, icke kunde

anses böra eller behöva bestridas av densamma.

Statskontoret har i utlåtande den 22 december 1915 anfört, att

då av handlingarna framginge, att Jensen under lång tid med gott

vitsord skött sin befattning såsom ladugårdsförman vid Alnarp, samt att

han på grund av uppnådd ålder och försvagade krafter ansåges böra

med utgången av år 1916 lämna befattningen, det syntes statskontoret

billigt, att honom bereddes något understöd efter avgången.

Såsom statskontoret framhållit vid ett föregående tillfälle, då fråga

väckts om beredande av pensioner åt vissa arbetare vid Ultuna (se propositionen

nr 154 vid 1910 års riksdag), ansåge statskontoret att, då

det gällde arbetare vid en staten tillhörig lantegendom, det syntes böra

utredas, huruvida icke staten liksom den enskilde egendomsherren kunde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kangl. Majds Nåd. Proposition Nr 66.

sörja för sin uttjänta arbetare genom att bereda honom bostad och vissa

andra naturaförmåner å egendomen. Emellertid vore det icke osannolikt,

att liksom vid Ultuna även i detta fall bostad funnes icke kunna

beredas på Alnarps egendom. Om därför understöd åt Jensen måste

anslås i form av pension, skulle det ju onekligen bäst överensstämma

med statskontorets nyss angivna ståndpunkt att, såsom lantbruksstyrelsen

ifrågasatt, anvisa pensionen att utgå från avkastningen av Alnarps egendom.

Ett sådant tillvägagångssätt skulle jämväl överensstämma med de principer,

som kommit till tillämpning vid pensionering av personalen vid

de så kallade affärsdrivande verken. Emellertid måste det framhållas,

att då Alnarps egendom vore upplåten till en läroanstalt, lantbruket å

egendomen icke för statens räkning dreves såsom ren affärsrörelse. Med

hänsyn härtill och av praktiska skäl hölle statskontoret före att, om

understödet i detta fall komme att beviljas i form av pension, denna

borde anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.

I betraktande av de förmåner i tjänsten, som Jensen åtnjöte, hade

vederbörande föreslagit ett pensionsbelopp av 1,200 kronor. Emellertid

borde i detta avseende erinras, att pensioner till arbetare hittills icke

avpassats efter de avlöningsförmåner, som vid avgången åtnjutits, enär

desamma icke blivit fastställda i lönestat, utan vore mer eller mindre

beroende av växlingarna på arbetsmarknaden. Till vanlig arbetare hade

en pension av 300 kronor plägat anslås, och detta belopp plägade anvisas

jämväl till förmän bland fästningsbyggnadsarbetare och järn vägsbyggnad

sarbetare, varemot pensionen till mera kvalificerade arbetare,

anställda exempelvis vid intendenturförråd eller gevärsfabrik och förmän

bland sådana plägat fastställas till 400 å 500 kronor. Vid 1912 års riksdag

hade i anledning av väckt motion beviljats förhöjning till 600 kronor

av den pension å 400 kronor, som nästföregående riksdag tillerkänt

stallförmannen vid krigsskolan å Karlberg G. A. Karlsson. Slutligen

tilläte sig statskontoret erinra därom, att, då ämbetsverket i utlåtande

den 27 november 1915 yttrat sig i fråga om pension åt befallningsmannen

vid åkerbrukskolonien Hall P. V. Karlsson, ämbetsverket uttryckligen

framhållit, att endast den omständigheten, att han tillika vore

lärare, kunde utgöra motiv för ett så högt pensionsbelopp som det för

honom föreslagna av 1,000 kronor.

Av vad statskontoret sålunda anfört framginge, att statskontoret

icke kunde tillstyrka det i förevarande fall föreslagna pensionsbeloppet,

1,200 kronor. Då pensionen åt Jensen med hänsyn till hans maktpåliggande

befattning såsom förman för de stora ladugårdarna vid Alnarp

visserligen syntes böra sättas i någon mån högre än förenämnda pen
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 66. 5

siou åt stallförmaunen G. A. Karlsson, men dock icke uppgå till det

belopp, som tillstyrkts för befallningsmannen P. V. Karlsson, hölle statskontoret

före, att pensionen för Jensen lämpligen borde bestämmas till

800 kronor.

Därest det alltså befunnes, att ålderdomsunderstöd åt Jensen borde

utgå i form av pension, hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva, att Jensen finge efter erhållet avsked med

ingången av år 1917 uppbära en årlig pension från allmänna indragningsstaten

till belopp av 800 kronor.

I anledning av vad statskontoret i detta utlåtande anfört i fråga

om beredande vid Alnarp av bostad och andra naturaförmåner åt Jensen,

har institutets styrelse i utlåtande den 29 januari 1916 meddelat, att

det ej funnes möjlighet att i befintliga hus å Alnarps egendom upplåta

lämplig bostad åt Jensen efter dennes avgång från tjänsten. Vad beträffade

frågan, huruvida Jensen kunde komma i åtnjutande av några

andra naturaförmåner från Alnarps egendom, så kunde visserligen ej

anses föreligga något reellt hinder därför, men styrelsen tilläte sig

lämna den upplysningen, att ett sådant tillvägagångssätt ej blivit förut

tillämpat vid anvisande av ålderdomsunderstöd åt person, som varit anställd

som förman och instruktör vid skolegendomens praktiska arbeten,

i det att ladufogden Trued Larsson av 1902 års riksdag fått sig beviljad

årlig pension från allmänna indragningsstaten och honom ej tillerkänts

några naturaförmåner från Alnarps egendom.

Då Jensen, som är född år 1851, alltsedan år 1881, då han var

trettio år gammal, innehaft lagstadd tjänst vid Alnarps egendom, torde

statsverket såsom ägare till nämnda egendom böra draga försorg därom,

att han till sin död har skälig utkomst. Detta synes mig vara desto

angelägnare, som Jensen innehaft och enligt vad handlingarna utvisa

på ett förtjänstfullt sätt skött en synnerligen maktpåliggande befattningsåsom

förman vid dåvarande stora och med dyrbara djur försedda ladugård,

vilken i egenskap av instruktionsladugård för elever och lärjungar

vid de till Alnarp förlagda undervisningsanstalterna varit av stor betydelse

för utvecklingen av boskapsskötseln i landet.

Då Alnarpsstyrelsen uppgivit, att bostadsförmån icke kan beredas

Jensen vid Alnarp, sedan han lämnat sin nuvarande befattning, samt

det,torde medföra olägenhet att från sagda egendom bereda honom naturaförmåner

av annat slag, anser jag det erforderliga understödet böra helt

och hållet utgå såsom kontant pension.

Vad pensionsbeloppet angår, vill jag erinra, att ladufogden Trued

Departement*-

chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 66.

Larsson år 1901 av riksdagen tillerkändes en pension av 800 kronor.

Han var liksom Jensen 65 år gammal och hade likaledes tjänstgjort i 35

år. Hans avlöningsförmåner vid tiden för avskedstagandet voro emellertid

lägre, nämligen år 1900 inalles ej fullt 1,460 kronor, naturaförmåner

inräknade. Beloppet hade under olika år varit något växlande på grund

av att en del av avlöningen utgick såsom provision. Då nu, enligt

vad jag inhämtat, Jensens sammanlagda årliga avlöningsförmåner kunnat

åtminstone från och med år 1905 uppskattas till ett värde av ungefär 1,800

kronor, kan jag ej undgå att finna det av statskontoret för honom ifrågasatta

pensionsbeloppet, 800 kronor, vara alltför lågt. 1 fråga om den av statskontoret

anställda jämförelsen med befallningsmannen vid åkerbrukskolonien

Hall, P. V. Karlsson, för vilken Kungl. Maj:t under tionde

huvudtiteln nu föreslagit riksdagen att bevilja en pension av 1,000 kronor,

vill jag nämna, att även Jensen kan anses hava utövat undervisning, i

det han varit ledare för elevernas vid institutet och lärjungarnas vid lantbruksskolan

praktiska arbeten i ladugården. För övrigt synes mig Jensens

verksamhet hava varit minst lika betydelsefull som nämnde Karlssons.

Om jag än icke kan tillstyrka ett så högt pensionsbelopp, som institutsstyrelsen

och lantbruksstyrelsen föreslagit, anser jag mig därför hava

fullt skäl att för Jensen förorda ett pensionsbelopp av 1,000 kronor.

I fråga om de medel, från vilka pensionen bör utgå, ansluter jag

mig till statskontorets förslag. Det synes mig visserligen med skäl

kunna tagas under övervägande, huruvida och i vad mån verksamheten

vid institutsegendomarna kan och bör ordnas i överensstämmelse med

de för de affärsdrivande verken gällande grundsatser, men för närvarande

torde det icke vara lämpligt att belasta Alnarps egendom med

en så pass stor pensionsutgift som den nu ifrågasatta. Då vid 1915

års riksdag understöd beviljades åt framlidne förvaltaren Fredricsons

minderåriga barn, bestämdes visserligen i enlighet med framställt förslag,

att dessa understöd skulle utgå av egendomens medel, men beloppet var

i detta fall vida mindre, nämligen högst 500 kronor om året, och en

huvudsaklig anledning till understödens beviljande kan anses hava legat i den

förtjänstfulla skötsel, som Fredricson ägnat Alnarps egendom och som vitsordats

hava i väsentlig mån bidragit till höjande av egendomens avkastning.

Jag får därför nu hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att ladugårdsförmannen vid Alnarp Marius Jensen må efter erhållet

avsked från sin befattning, dock först från och med år 1917,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en

årlig pension av 1,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 66.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga. . . till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Herman Schlytern.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1916:17 Utlåtande angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. A. s. 48 i texten