Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff

22 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 20 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1916:7, Med förslag till lag angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 7.

1

Nr 7.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff;

given Stockholms slott den 31 december 1915.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående verkställighet av

0.0 ö O O O o

straffarbete och fängelsestraff.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 samt. 7 höft. (Nr 7.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 7.

Förslag

till

Lag

angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff.

Med upphävande av lagen angående straffarbetes och fängelsestraffs

verkställande i enrum den juni 1906 samt lagen den 2 juni 1908,

innefattande ändring i 7 § av förstnämnda lag, stadgas som följer:

1 §•

Fångar, som i samma straffanstalt undergå straff, varom i denna lag

förmäles, skola efter kön och olika straffart hållas åtskilda, såvitt möjligt i

särskilda avdelningar av straffanstalten. Fånge, som vid straffets början ej

fyllt tjugu år, skall avtjäna straffet helt eller delvis i huvudsakligen för

yngre fångar avsedd straffanstalt, där det ej med hänsyn till strafftidens

korthet, straffets art eller omständigheterna i övrigt finnes olämpligt.

2 §•

Den, som undergår straffarbete, skall hållas till arbete, som av

vederbörande fångvårdsmyndighet för honom bestämmes. Där så lämpligen

kan ske, skall arbetet vara av beskaffenhet att bereda fången tillfälle till

förkovran i hans yrke eller till annan utbildning, som kan främja utsikterna

för honom att efter frigivningen försörja sig, och bör vid valet

av arbete hänsyn tagas till hans håg och fallenhet. Till andel i inkomst

för arbetet äge han ej rätt; dock kan för flit och ordentlighet i arbetet

i förening med gott uppförande arbetspre^nie tilldelas honom.

Ej må han förskaffa sig eller emottaga underhåll, beklädnad eller

annat utöver vad honom vid straffanstalten tillhandahålles.

s. 3 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts nåd. proposition Nr 7.

3

Av annan .''In vid straffanstalten anställd bevakningstjänsteman, läkare

eller prilst samt de personer, som hava uppsikt över straffanstalten eller

där, till följd av tjänstebefattning eller fångvårdsstyrelsens beslut, äga tillträde,

må fången ej mottaga besök, med mindre straffanstaltens styresman

prövar omständigheter av särskild vikt föranleda till undantag.

Sedan tre månader från straffets början förflutit, må oberoende av

omständigheter, varom nyss är sagt, tillstånd meddelas fånge, vilken ej

undergår straffskärpning, att emottaga besök av maka, föräldrar, barn,

syskon eller andra närstående, där ej ordningen eller säkerheten inom

straffanstalten kan därigenom äventyras eller besöket anses eljest kunna

verka skadligt. Anmälan om sådant besök skall ske hos straffanstaltens

styresman, som skall för besök bestämma lämplig tid samt, om han så

aktar nödigt, förordna, att under besöket bevakningstjänsteman skall vara

tillstädes.

Brev eller annat skriftligt meddelande eller bud till eller från annan

inom eller utom straffanstalten må icke av fången avsändas eller einottagas,

utan att straffanstaltens styresman, efter prövning i värjo fall, lämnar tillstånd

därtill. Fången må dock icke förvägras att till svensk myndighet

avsända skriftlig framställning, såvitt den är avfattad i hövisk form.

Vid tillämpning av ovan givna bestämmelser skall, där så lämpligen

kan ske, iakttagas, att gradvis inträdande förmåner beredas fången i mån

av gott uppförande och avtjänad strafftid.

3 §•

Då fånge undergår antingen omedelbart för brott ålagt fängelse eller

därmed förenat fängelse, vartill ådömda böter förvandlats, är han pliktig

sysselsätta sig med lämpligt arbete. Undergår fången straff i enrum, må

han själv förskaffa sig sådant arbete, och äger han, där arbetet medför

inkomst, behålla denna för egen räkning; dock bör straffanstaltens styresman

tillse, att denna rätt ej missbrukas till brottsliga företag eller utövas

på sätt att därigenom ordningen eller säkerheten inom straffanstalten kan

äventyras. Begagnar fången sig icke av nämnda rätt eller undergår han

straff i gemensamhet, skall av vederbörande fångvårdsmyndighet arbete

tilldelas honom, och skall han av arbetsinkomsten erhålla andel enligt särskilda

bestämmelser.

Vill och kan fången förskaffa sig underhåll eller bekvämlighet, utöver

vad i straffanstalten bestås, vare det tillåtet, såvida ordningen eller

säkerheten inom straffanstalten därigenom icke störes; dock må han ej

bereda sig eller emottaga bättre underhåll eller större bekvämlighet, än

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 7.

som är förenligt med måttlighet och enkelhet. Undergår han straffskärpning,

må han därunder ej åtnjuta bekvämlighet, som är ägnad att upphäva

eller mildra skärpningen.

Fångens maka, föräldrar, barn, syskon eller andra fången närstående

personer må besöka honom i straffanstalten, såframt ej ordningen eller

säkerheten inom densamma kan därigenom äventyras. Anmälan om sådant

besök skall ske hos straffanstaltens styresman, som skall för besök bestämma

lämplig tid samt, om han så aktar nödigt, förordna, att under

besöket bevakningstj än steman skall vara tillstädes. Av andra än nu nämnda

personer samt de i 2 § tredje stycket omförmälda må fången ej emottaga

besök, där ej styresmannen finner skäl att därtill lämna tillstånd. Undergår

fangen straffskärpning, tillämpas i fråga om besök de i 2 § tredje

stycket meddelade bestämmelser.

Brev eller annat skriftligt meddelande må icke av fången avsändas

eller emottagas utan styresmannens tillstånd; dock må fången icke förvägras

att till svensk myndighet avsända skriftlig framställning, såvitt den

är avfattad i hövisk form, eller att eljest avsända eller emottaga brev eller

annat skriftligt meddelande, där detsamma rörer allenast fångens enskilda

angelägenheter samt icke är ohöviskt eller innehåller något, varav ordningen

eller säkerheten inom straffanstalten kan äventyras. Vill fången

avsända skrift, som kan antagas vara ämnad att offentliggöras, skall, evad

skriften är avfattad såsom brev eller ej, straffanstaltens styresman överlämna

den till tillsyningsmannen eller, där sådan ej finnes, Konungens

befallningshavande. Tillsyningsmannen eller befallningshavanden har att

bestämma, huruvida skriften får avsändas; och må tillstånd vägras i varje

fall, då skriften är av anstötligt innehåll eller dess offentliggörande eljest

finnes olämpligt.

4 §■

Har den, som undergår straffarbete eller fängelse, varom förrnäles

i 3 §, vid straffets början fyllt tjugu år, skall han hållas till straff i enrum

under hela strafftiden, där denna icke överstiger tre år, och, där strafftiden

är längre, de tre första åren. Har fången vid straffets början ej

fyllt tjugu år, skall han hållas till straff i enrum under hela strafftiden,

där denna icke överstiger ett år, och, där strafftiden är längre, det första

året. Fången skall, då han icke undergår straff i enrum, hållas till straff

i gemensamhet.

Om fånges hållande till straff i enrum längre eller kortare tid, än

ovan är sagt, är särskilt stadgat i 7, 8 och 9 §§.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 7.

ft

5 §•

Fånge, som undergår straff i enrum, skall hållas innesluten i cell,

där ej hans vistelse utom densamma betingas av deltagande i gudstjänst,

skolundervisning, rörelse i fria luften eller gymnastik eller ock av omständigheterna

tillfälligtvis påkallas.

Sedan fånge, som vid straffets början ej fyllt tjugu år, avtjänat fyra

månader av strafftiden, samt annan fånge av strafftiden avtjänat ett år,

må, där med hänsyn till fångens vård, arbete eller behandling så finnes

lämpligt, cellen under arbetstid hållas öppen ävensom åt sådan fånge

anförtros att inom straffanstalten uträtta ärenden, vilka sammanhänga med

hans arbete.

Genom noggrann tillsyn och på annat lämpligt sätt skall förebyggas,

att fången träder i förbindelse med andra fångar. Därjämte skola, beträffande

fånge, som vid straffets början ej fyllt tjugu år, under de fyra första

månaderna av strafftiden samt, i fråga om annan fånge, under det första

året anordningar vidtagas, som förhindra fången jämväl vid vistelse utom

cellen att se andra fångar.

6 §•

Straff'' i gemensamhet skall genom fångarnas fördelning i grupper

eller på annat lämpligt sätt så anordnas, att fara för skadlig inverkan

fångarna emellan såvitt möjligt förebygges. Under sovtid skall fånge,

som undergår straff i gemensamhet, städse hållas avstängd från andra fångar.

Har fånge, soin hålles till straff i gemensamhet, under längre tid

sysselsatts med arbete huvudsakligen inomhus, skall han, där så lämpligen

kan ske, någon tid före frigivningen helt eller delvis hållas till arbete

utomhus.

Fånge, som undergår straff i gemensamhet, må kunna sysselsättas

med arbete utom straffanstaltens slutna område, såvida förbindelse mellan

fången och obehöriga därvid förhindras.

7 §•

Önskar fånge, som avtjänar straffarbete eller fängelse, varom förmäles

i 3 §, att få undergå straff i enrum efter det den enligt 4 § första

stycket för honom gällande längsta tid för straff i enrum förflutit, må

det ej förvägras honom, där ej fångvårdsstyrelsen finner synnerliga skäl

därtill föreligga.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

KungI. Majds nåd. proposition Nr 7.

År fånges hållande till straff i gemensamhet förenat med fara för

ordningen eller säkerheten inom straffanstalten, må fångvårdsstyrelsen

kunna förordna, att fången skall hållas till straff i enrum jämväl efter det

den enligt 4 § första stycket för fången gällande längsta tid för straff i

enrum förflutit.

I fråga om fånge, som vid straffets början ej fyllt tjugu år, må

jämväl av den anledning, att hans hållande till straff i gemensamhet är

förenat med fara för skadlig inverkan från hans sida å andra fångar, fån»''- vårdsstyrelsen kunna förordna, att fången skall hållas till straff i enrum

efter utgången av den enligt nyssnämnda lagrum för honom gällande

längsta tid för sådant straff, dock ej utöver tre år från straffets början.

I avvaktan på fångvårdsstyrelsens beslut må straffanstaltens styresman

kunna meddela förordnande, som i andra och tredje styckena avses.

Fångens fortsatta hållande till straff i enrum av anledning, som i

samma stycken sägs, skall av fångvårdsstyrelsen minst en gång var sjätte

månad tagas under omprövning.

8 §•

Fånge må icke hållas till straff i enrum, om men för hans andliga

eller kroppsliga hälsa därav inträder eller uppenbarligen kan befaras.

Ej heller må fånge, som vid straffets början ej fyllt tjugu år och

som av strafftiden avtjänat fyra månader, eller annan fånge, som av

strafftiden avtjänat ett år, hållas till straff i enrum, om det av annat

skäl, än i första stycket sägs, finnes för honom uppenbarligen olämpligt

samt hans hållande till straff i gemensamhet icke är förenat med fara

för ordningen eller säkerheten inom straffanstalten eller för skadlig inverkan

från fångens sida å andra fångar eller med annan väsentlig olägenhet.

Om fånges hållande till straff i gemensamhet av anledning, som i

denna § avses, förordnar fångvårdsstyrelsen.

9 §•

Har någon blivit i straffanstalt insatt till undergående av straffarbete

på viss tid eller fängelsestraff, varom förinäles i 3 §, och förekommer,

innan han från straffanstalten frigivits, till verkställighet honom ytterligare

ålagt straffarbete eller dylikt fängelsestraff, skall i fråga om verkställigheten

så förfaras, som vore straffen ett sammanhängande straff, vars

undergående tagit sin början, då det ovan först omnämnda straffet började

avtjänas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj:ta nåd. proposition Nr 7.

Varder någon, som på grund av stadgande i särskild lag eller av

nåd blivit villkorligt frigiven, därefter i straffanstalt insatt för att utstå

återstoden av straffet; då skall i fråga om verkställigheten så förfaras, som

vore det nytt straff.

10 §.

År någon dömd till straffarbete eller fängelse med skärpning, bör

skärpningen verkställas vid strafftidens början eller, där i fall, som avses

1 9 §, det fången ytterligare ålagda straffet är förbundet med skärpning,

så snart det lämpligen kan ske; och skall efter var tionde dag göras tio

dagars avbrott i skärpningen.

Skall vid straffarbete skärpning till någon del ske med mörkt enrum,

bör skärpningen i denna del, såvitt omständigheterna medgiva, verkställas

först.

Föreligger för verkställighet av straffskärpning sådant hinder, som i

2 kap. 6 § strafflagen omförmäles, skall skärpningen verkställas, så snart

hindret upphört. Hinder för vistelse i mörkt enrum må ej uppehålla

skärpningen i övrigt längre, än att denna kan före strafftidens slut fullbordas.

11 §•

Skall någon undergå fängelse, vartill ådömda böter förvandlats, och

varder förvandlingsstraffet icke sammanlagt med annat fängelse, vare

fången skyldig utföra tjänligt arbete, som av vederbörande fångvårdsmyndighet

för honom bestämmes, och må ersättning därför icke icke tillkomma

.honom.

Underhåll eller bekvämlighet, utöver vad honom vid straffanstalten

bestås, må han icke förskaffa sm eller emottaga.

Beträffande rättighet för fången att emottaga besök samt avsända

eller mottaga brev eller annat skriftligt meddelande, galle vad i sådant

avseende är i 3 § stadgat om den, som undergår fängelse utan straffskärpning.

Fången skall, om förhållandena det medgiva, hållas innesluten ensam

i cell under sovtid, måltider och fritid samt, där ej omständigheterna till

annat föranleda, jämväl under återstående del av dygnet. Sammanföres

fången med andra fångar, skall därvid iakttagas, vad i 6 § första stycket

första punkten är föreskrivet.

12 §.

Därest men för fånges andliga eller kroppsliga hälsa inträder eller

uppenbarligen kan befaras genom tillämpning av i denna lag given be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 7.

stämmelse i annat fall, än som avses i 8 § första stycket, må i tillämpningen

göras den jämkning, som prövas nödig för avhjälpande eller förebyggande

av sådant men.

13 §.

Fånge, som bryter mot anbefalld ordning, straffas enligt bestämmelser,

som Konungen, utan hinder av stadgandena i denna lag, äger utfärda.

14 §.

Avtjänas straff, varom i denna lag förmäles, i militärhäkte, utövar

befälhavare, som har uppsikt över häktet, befogenhet, som eljest enligt

denna lag tillkommer fångvårdsstyrelsen. I ovan stadgade medgivanden

för fånge att emottaga besök äger Konungen föreskriva nödiga inskränkningar

vid verkställande av straff i militärhäkte.

15 §•

1 fråga om vad ytterligare i avseende å fångars vård, arbete och

behandling skall iakttagas samt vad i övrigt till ordning vid straffanstalt

och tillsyn därå hörer, galle vad därom är eller framdeles kan bliva föreskrivet.

Denna lag länder till efterrättelse från och med den 1 januari 1917.

Vad i lagen den 29 juli 1892 angående straffarbetes och fängelsestraffs

verkställande i enrum stadgats om avdrag å strafftid, när straff
O

O 7

arbete verkställes i enrum, skall fortfarande tillämpas vid verkställighet

av straffarbete, som blivit ådömt i mål, däri första domstol givit slutligt

utslag före utgången av år 1906.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung! Maj:ts nåd. proposition Nr 7.

9

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsiirenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 16 april 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselhot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnés,

Mörcke,

Venn ersten,

Westman,

Broström.

Sedan fångvårdsstyrelsen på grund av Kungl. Maj:ts remiss den 5

februari 1915 avgivit underdånigt utlåtande över ett av överdirektören och

chefen för fångvårdsstyrelsen Viktor Almquist, konstituerade revisionssekreteraren

hovrättsrådet Algot Bagge, advokaten friherre Georg Stjernstedt

och fängelseläkaren medicine licentiaten Thure Petrén utarbetat betänkande

med förslag till lag angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff

samt därefter jämväl Svenska fångvårdssällskapets styrelse inkommit med

yttrande över förslaget, anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet

Hasselrot ånyo detta ärende samt yttrade:

»Då för närvarande förarbeten pågå för en fullständig omarbetning

av strafflagen, vore det givetvis oklokt att i straffverkställighetsbestämmelserna

nu företaga djupgående förändringar, vilka måhända icke kunde

bringas i samklang med den blivande strafflagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 7 käft. (Nr 7.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 7.

Det är ej heller någon genomgripande reform av fångbehandlingen,

som avses i det framlagda förslaget. Detsamma utgör till stor del ett

fastslående och en ytterligare utveckling av redan nu inom den svenska fångvården

tillämpade anordningar. Där så ej är fallet, är steget in i det nya

taget med sådan försiktighet, att en anpassning efter en blivande strafflagstiftning

ej torde bereda större svårigheter.

Förslaget skiljer sig från nu gällande lagstiftning främst genom de

ökade möjligheter, som beretts fångvårdsmyndigheterna att individualisera

fångbehandlingen. De krav, som med rätta i allt större utsträckning ställas

på fångvårdsmyndigheternas verksamhet för fångens ombildning, så långt

det låter sig göra, till en nyttig eller åtminstone icke samhällsfarlig medborgare,

nödvändiggöra en viss rörelsefrihet .vid fångens behandling i andligt

och kroppsligt avseende. Denna behandling måste, för att det nämnda

straffändamålet skall vinnas, avpassas efter fångens förutsättningar och

behov. Att denna olikhet i behandlingen kan medföra en olikhet i straffets

skärpa är ofrånkomligt. Man har allenast att tillse, att den tillätes

inträda endast i den mån det är förenligt med straffets ändamål i övrigt

och att förutsättningarna regleras i lag eller administrativa författningar

i den utsträckning detta låter sig göra med hänsyn till fångmaterialets

skiftande beskaffenhet.

Den ökade individualiseringen i fångbehandlingen har i förslaget

kommit till synes särskilt i reglerna rörande den större eller mindre isolering,

som fången bör underkastas. Erfarenheten har visat, att en treårig

celltid kan för vissa fångar betyda en nedsättning i andliga och

kroppsliga krafter, som motarbetar det ändamål med straffet, som förut berörts.

Med å andra sidan talar också erfarenheten ett tydligt språk i fråga om

det fördärv, som kan vara förenat med straffets avtjänande i gemensamhet.

Man har att väga riskerna mot varandra. Svårigheten vid valet ökas därigenom

att, såsom de sakkunniga framhålla, den svenska fångvårdens

ge men sam hetsstraff för närvarande ej är ordnat på ett tillfredsställande

sätt. De möjligheter, som kunna finnas att förebygga fördärvets spridande

gemensamhet sfångarna emellan, äro icke utnyttjade och man kan ej med

någon säkerhet beräkna, vad därutinnan kan med de krafter, som stå till

buds, åstadkommas genom fångarnas fördelning i grupper och andra i förslaget

ifrågasatta åtgärder till minskande av gemensamhetsstraffets vådor.

Det är därför enligt min mening lyckligt att, innan den stora straff lagsreformen

fullbordas, erfarenheten i detta avseende hinner fullständigas.

Men det är också välbetänkt, att på detta så att saga experimentella stadium

förhållandet mellan enrums- och gemensamhetsstraffen icke i lagen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 7.

fastslås utan kan, på sätt i förslaget förutsatts, regleras inom vissa gränser

efter de alltjämt framträdande nya erfarenheterna.

Det nu sagda avser den genom förslaget beredda möjligheten att,

sedan en viss del av strafftiden avtjänats i enrum, utbyta enrumsstraffet

mot gemensamhetsstraff, därest enrumsstraffet finnes för fången uppenbarligen

olämpligt. För de trängande fall, då på grund av straffets avtjänande

i enrum men för fångens andliga eller kroppsliga hälsa inträder

eller uppenbarligen kan befaras, har i förslaget givits ett särskilt stadgande

om enrumsstraffets ovillkorliga avbrytande.

Den förkortning av enrumsstraffet, som sålunda skall enligt förslaget

inträda i särskilda fall, medför även möjlighet att, på sätt riksdagen i

skrivelse den 26 augusti 1914 ifrågasatt, sysselsätta ett ökat antal fångar

med arbete i det fria.

Jämväl en annan ledande grundsats inom nutidens fångbehandling,

nämligen den progressiva straffverkställigheten, har i förslaget i ökad mån

vunnit beaktande. Från en sträng isolering i början av strafftiden övergår

enrumsfången till allt större lindring i detta avseende, för att sedermei''a,

där strafftiden är längre, sysselsättas i gemensamhet med andra

fångar och slutligen senast någon tid före frigivningen erhålla arbete

under i viss mån friare former utomhus. Man har beträffande arbetet i

det fria dock ej velat binda fång/årdsmyndigheterna vid att använda detta

uteslutande som ett sista led i fångbehandlingen inom straffanstalten.

Andra synpunkter, såsom lämpligheten att genom utearbete stärka fångens

kroppskrafter, att lära honom ett friluftsyrke, som kräver längre tids utbildning,

eller dylikt, kunna leda till att fången bör tagas till arbete utomhus

mycket snart eller t. o. in. omedelbart efter enrumsstraffets slut. —Jämsides

med berörda progression skall för straffarbetsfångar inträda ett fortskridande

i mån av gott uppförande och avtjänad strafftid till ökat tillgodonjutande

från straffanstaltens sida av vissa smärre förmåner, som dessa

fångar ej få förskaffa sig själva. Ett sammanfogande av de progressiva elementen

i straffbehandlingen, däri inbegripen den villkorliga frigivningen,

i en enda kedja har förslaget avsiktligt undvikit. Man har trott, att

även härutinnan en viss rörelsefrihet skulle vara att föredraga.

Fortskridandet till en minskning i isoleringens skärpa står i överensstämmelse

med en i förslaget framkommen strävan att utjämna den nuvarande

skarpa motsatsen mellan enrumsstraff och gemensamhetsstraff. De

sakkunniga hava framhållit, att de olägenheter, som det längre enrumsstraffet

kunde medföra, borde förminskas ej blott genom cellanordningar,

som, i den mån det lämpligen kunde ske, beredde ökat utrymme, ljus

och luft, utan även genom en lättnad i isoleringen, såvida därigenom ej

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. AfajUs nåd. proposition Nr 7.

äventyrades de goda resultaten av fångvårdstjänstemännens påverkan och

avskildheten från medfångarna. Gemensamhetens faror åter borde undvikas

genom att den isolering, som redan nu ägde rum nattetid, vid behov utsträcktes,

med bibehållande i huvudsak av de egenskaper hos geraensamhetsstraffet,

som gjorde, att gemensamhetsfången förde en naturligare och

därför i och för sig sundare tillvaro än enrumsfången.

Det sålunda angivna målet har man i förslaget sökt vinna, vad det

längre enrumsstraffet angår, bland annat genom en mycket enkel åtgärd,

som dock, enligt vad erfarenheten visat i de fall, då den på läkares föreskrift

hittills vidtagits, torde vara effektiv. Den består i celldörrens öppnande,

antingen helt och hållet eller på glänt. Där så finnes lämpligt,

kan tillika åt fången anförtros att inom straffanstalten uträtta ärenden,

vilka sammanhänga med hans arbete. Den nedtryckande isoleringen är

därmed bruten, utan att gemensam hetsstraffets vådor inträda. Behovet av

bevakning kommer visserligen därigenom att ökas, men ingalunda i sådan

grad, att avsevärda svårigheter kunna antagas uppkomma.

Slutligen torde bland de viktigare i förslaget upptagna nya föreskrifterna

höra nämnas stadgandet om unga fångars sammanförande i för

dem avsedda särskilda straffanstalter samt den för dessa unga fångar föreslagna

betydande förkortningen av enrumsstraffets maximum. Därigenom

är grunden lagd till en behandling av dessa fångar, som tillvaratager de

möjligheter till andlig och kroppslig utveckling, som deras ungdom erbjuder.

»

Efter att hava närmare redogjort för det huvudsakliga innehållet i

de sakkunnigas betänkande samt de däröver avgivna yttrandena, anförde

föredraganden vidare:

»Såsom av den nu lämnade redogörelsen framgår, har fångvårdsstyrelsen

icke hemställt om någon ändring i förevarande förslag. De av

Svenska fångvårdssällskapets styrelse framställda anmärkningarna torde icke

böra föranleda någon ändring i förslaget.»

Föredraganden hemställde härefter, att för det ändamål, § 87 regeringsformen

omförmäier, lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag

måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet

Israel Myrberg.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunyl. nåd. proposition Nr 7.

13

Förslag

till

Lag

angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff.

Med upphävande av lagen angående straffarbetes och fängelsestraffs

verkställande i enrum den 22 juni 1906 samt lagen den 2 juni 1908,

innefattande ändring i 7 § av förstnämnda lag, stadgas som följer:

1 §•

Fångar, som i samma straffanstalt undergå straff, varom i denna lag

förmäles, skola efter kön och olika straffart hållas åtskilda, såvitt möjligt i

särskilda avdelningar av straffanstalten. Fånge, som vid straffets början ej

fyllt tjugu år, skall avtjäna straffet helt eller delvis i huvudsakligen för

yngre fångar avsedd straffanstalt, där det ej med hänsyn till strafftidens

korthet, straffets art eller omständigheterna i övrigt finnes olämpligt.

2 §•

Den, som undergår straffarbete, skall hållas till arbete, som av

vederböraiide fångvårdsmyndighet för honom bestämmes. Där så lämpligen

kan ske, skall arbetet vara av beskaffenhet att bereda fången tillfälle till

förkovran i hans yrke eller till annan utbildning, som kan främja utsikterna

för honom att efter frigivningen försörja sig, och bör vid valet

av arbete hänsyn tagas till hans håg och fallenhet. Till andel i inkomst

för arbetet äge han ej rätt; dock kan för flit och ordentlighet i arbetet

i förening med gott uppförande arbetspremie tilldelas honom.

Ej må han förskaffa sig eller emottaga underhåll, beklädnad eller

annat utöver vad honom vid straffanstalten tillhandahålles.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 7.

Av annan än bevabningstjänsteman, vid straffanstalten anställd läkare

eller präst samt de personer, som över straffanstalten hava uppsikt eller

där, till följd av tjänstebefattning eller fångvårdsstyrelsens beslut, äga tillträde,

må fången ej mottaga besök, med mindre straffanstaltens styresman

prövar omständigheter av särskild vikt föranleda till undantag.

Sedan tre månader från straffets början förflutit, må oberoende av

omständigheter, varom nyss är sagt, tillstånd meddelas fånge, vilken

ej undergår straffskärpning, att emottaga besök av maka, föräldrar,

barn, syskon eller andra närstående, där ej ordningen eller säkerheten

inom straffanstalten kan därigenom äventyras eller besöket anses eljest

kunna verka skadligt. Anmälan om sådant besök skall ske hos straffanstaltens

styresman, som skall för besök bestämma lämplig tid samt, om

han så aktar nödigt, förordna, att under besöket bevakningstjänsteman

skall vara tillstädes.

Brev eller annat skriftligt meddelande eller bud till eller från annan

inom eller utom straffanstalten må icke av fången avsändas eller einottagas,

utan att straffanstaltens styresman, efter prövning i varje fall, lämnar tillstånd

därtill. Fången må dock icke förvägras att till svensk myndighet

avsända skriftlig framställning, såvitt den är avfattad i hövisk form.

Vid tillämpning av ovan givna bestämmelser skall, där så lämpligen

kan ske, iakttagas, att fången i mån av gott uppförande och avtjänad

strafftid beredes gradvis inträdande förmåner.

3 §•

Då fånge undergår antingen omedelbart för brott ålagt fängelse

eller därmed förenat fängelse, vartill ådömda böter förvandlats, är han

pliktig sysselsätta sig med lämpligt arbete. Undergår fången straff i enrum,

må han själv förskaffa sig sådant arbete, och äger han, där arbetet

medför inkomst, behålla denna för egen räkning; dock bör straffanstaltens

styresman tillse, att denna rätt ej missbrukas till brottsliga

företag eller utövas på sätt att därigenom ordningen eller säkerheten inom

straffanstalten kan äventyras. Begagnar fången sig icke av nämnda rätt

eller undergår han straff i gemensamhet, skall av vederbörande fångvårdsmyndighet

arbete tilldelas honom, och skall han av arbetsinkomsten erhålla

andel enligt särskilda bestämmelser.

Vill och kan fången förskaffa sig underhåll eller bekvämlighet, utöver

vad i straffanstalten bestås, vare det tillåtet, såvida ordningen eller

säkerheten inom straffanstalten därigenom icke störes; dock må han ej

bereda sig eller emottaga bättre underhåll eller större bekvämlighet, än som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alajtis nåd. proposition Nr 7.

15

är förenligt med måttlighet och enkelhet. Undergår häri straffskärpning,

må han därunder ej åtnjuta bekvämlighet, som är ägnad att upphäva eller

mildra skärpningen.

Fångens maka, föräldrar, barn, syskon eller andra fången närstående

personer må besöka honom i straffanstalten, såframt ej ordningen eller

säkerheten inom densamma kan därigenom äventyras. Anmälan om sådant

besök skall ske hos straffanstaltens styresman, som skall för besök bestämma

lämplig tid samt, om han så aktar nödigt, förordna, att under besöket

bevakningstjänsteman skall vara tillstädes. Av andra än nu nämnda personer

samt de i 2 § tredje stycket omförmälda må fången ej emottaga besök,

där ej styresmannen finner skäl att därtill lämna tillstånd. Undergår fången

straffskärpning, tillämpas i fråga om besök de i 2 § tredje stycket meddelade

bestämmelser.

Brev eller annat skriftligt meddelande må icke av fången avsändas

eller emottagas utan styresmannens tillstånd; dock må fången icke förvägras

att till svensk myndighet avsända skriftlig framställning, såvitt den är avfattad

i hövisk form, eller att eljest avsända eller emottaga brev eller

annat skriftligt meddelande, där detsamma rörer allenast fångens enskilda

angelägenheter samt icke är ohöviskt eller innehåller något, varav

ordningen eller säkerheten inom straffanstalten kan äventyras. Vill

fången avsända skrift, som kan antagas vara ämnad att offentliggöras,

skall evad skriften är avfattad som brev eller ej, straffanstaltens styresman

överlämna den till tillsyningsinannen eller, där sådan ej finnes,

Konungens befallningshavande. Tillsyningsmannen eller befallningshavanden

har att bestämma, huruvida skriften får avsändas; och må tillstånd vägras

i varje fall, då skriften är av anstötligt innehåll eller dess offentliggörande

eljest finnes olämpligt.

4 §•

Har den, som undergår straffarbete eller fängelse, varom förmäles

i 3 §, vid straffets början fyllt tjugu år, skall han hållas till straff i enrum

under hela strafftiden, där denna icke överstiger tre år, och, där strafftiden

är längre, de tre första åren. Har fången vid straffets början ej fyllt

tjugu år, skall han hållas till straff i enrum under hela strafftiden, där

denna icke överstiger ett år, och, där strafftiden är längre, det första året.

Fången skall, då han icke undergår straff i enrum, hållas till straff i gemensamhet.

För fall, som avses i 7 och 8 §§, galle vad därom är särskilt stadgat.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majtis nåd. proposition Nr 7.

5 §•

Fånge, som undergår straff i enrum, skall hållas innesluten i cell,

där ej hans vistelse utom densamma betingas av deltagande i gudstjänst,

skolundervisning, rörelse i fria luften eller gymnastik eller ock av omständigheterna

tillfälligtvis påkallas.

Sedan fånge, som vid straffets början ej fyllt tjugu år, avtjänat fyra

månader av strafftiden, samt annan fånge av strafftiden avtjänat ett år, må,

där med hänsyn till fångens vård, arbete eller behandling så finnes

lämpligt, cellen under arbetstid hållas öppen ävensom åt sådan fånge

anförtros att inom straffanstalten uträtta ärenden, vilka sammanhänga med

hans arbete.

Genom noggrann tillsyn och på annat lämpligt sätt skall förebyggas,

att fången träder i förbindelse med andra fångar. Därjämte skola, beträffande

fånge, som vid straffets början ej fyllt tjugu år, under de fyra första

månaderna av strafftiden samt i fråga om annan fånge, under det första

året anordningar vidtagas, som förhindra fången jämväl vid vistelse utom

cellen att se andra fångar.

6 §•

Straff i gemensamhet skall genom fångarnas fördelning i grupper

eller på annat lämpligt sätt så anordnas, att fara för skadlig inverkan

fångarna emellan såvitt möjligt förebygges. Under sovtid skall fånge,

som undergår straff i gemensamhet, städse hållas avstängd från andra

fångar.

Har fånge, som hålles till straff i gemensamhet, under längre tid

sysselsatts med arbete huvudsakligen inomhus, skall han, där så lämpligen

kan ske, någon tid före frigivningen helt eller delvis hållas till arbete

utomhus.

Fånge, som undergår straff i gemensamhet, må kunna sysselsättas

med arbete utom straffanstaltens slutna område, såvida förbindelse mellan

fången och obehöriga därvid förhindras.

7 §•

önskar fånge, som avtjänar straffarbete eller fängelse, varom förmäles

i 3 §, att få undergå straff i enrum efter det den enligt 4 § första

stycket för honom gällande längsta tid för straff i enrum förflutit, må

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 7. 17

det ej förvägras honom, där ej fångvårdsstyrelsen finner synnerliga skäl

därtill föreligga.

År fånges hållande till straff’ i gemensamhet förenat med fara för

ordningen eller säkerheten inom straffanstalten, må fångvårdsstyrelsen

kunna förordna, att fången skall hållas till straff i enrum jämväl efter

det den eldigt 4 § första stycket för fången gällande längsta tid för straff

i enrum förflutit.

I fråga om fånge, som vid straffets början ej fyllt tjugu år, må jämväl

av den anledning, att hans hållande till straff i gemensamhet är förenat

med fara för skadlig inverkan från hans sida å andra fångar, fångvårdsstyrelsen

kunna förordna, att fången skall hållas till straff i enrum

efter utgången av den enligt nyssnämnda lagrum för honom gällande

längsta tid för sådant straff, dock ej utöver tre år från straffets början.

I avvaktan på fångvårdsstyrelsens beslut må straffanstaltens styresman

kunna meddela förordnande, som i andra och tredje styckena avses.

Fångens fortsatta hällande till straff i enrum av anledning, som i samma

stycke sägs, skall av fångvårdsstyrelsen minst en gång var sjätte månad

tagas under omprövning.

B §.

Fånge må icke hållas till straff i enrum, om men för hans andliga

eller kroppsliga hälsa därav inträder eller uppenbarligen kan befaras.

Ej heller må fånge, som vid straffets början ej fyllt tjugu år och

som av strafftiden avtjänat fyra månader, eller annan fånge, som av

strafftiden avtjänat ett år, hållas till straff i enrum, om det av annat

skäl, än i första stycket sägs, finnes för honom uppenbarligen olämpligt

samt hans hållande till straff i gemensamhet icke är förenat med fara

för ordningen eller säkerheten inom straffanstalten eller för skadlig inverkan

från fän trens sida å andra fångar eller med annan väsentlig olägenhet.

Om fånges hållande till straff i gemensamhet av anledning, som i

denna § avses, förordnar fångvårdsstyrelsen.

9 §•

Har någon blivit i straffanstalt insatt till fullgörande av straffarbete

på viss tid eller fängelsestraff, varom förmäles i 3 §, och förekommer,

innan han från straffanstalten frigivits, till verkställighet honom ytterligare

ålagt straffarbete eller sådant fängelsestraff, skall ifråga om verkställigheten

så förfaras, som vore straffen ett sammanhängande straff, vars fudBiliang

till riksdagens protokoll 11)16. 1 sand. 7 höft. (AV 7.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungt. Maj:ts nåd. proposition Nr 7.

görande tagit sin början, då det ovan först omnämnda straffet började

avtjänas.

Varder någon, som på grund av stadgande i särskild lag eller av

nåd blivit villkorligt frigiven, därefter i straffanstalt insatt för att utstå

återstoden av straffet; då skall i fråga om verkställigheten så förfaras,

som vore det nytt straff.

10 §.

År någon dömd till straffarbete eller fängelse med skärpning, bör

skärpningen verkställas vid strafftidens början eller, där i fall, som avses

i 9 §, det fången ytterligare ålagda straffet är förbundet med skärpning,

så snart det lämpligen kan ske; och skall efter var tionde dag göras tio

dagars avbrott i skärpningen.

Skall vid straffarbete skärpning till någon del ske med mörkt enrum,

bör skärpningen i denna del, såvitt omständigheterna medgiva, verkställas

först.

Föreligger för verkställighet av straffskärpning sådant hinder, som

i 2 kap. 6 § strafflagen omförmäles, skall med skärpningen anstå, så länge

hindret fortfar; dock att hinder för vistelse i mörkt enrum ej må uppehålla

skärpningen i övrigt längre, än att denna kan före strafftidens slut

full bordas.

11 §.

Skall någon undergå fängelse, vartill ådömda böter förvandlats och

varder förvandlingsstraffet icke sammanlagt med annat fängelse, vare fången

skyldig utföra tjänligt arbete, som av vederbörande fångvårdsmyndighet

för honom bestämmes, och må ersättning därför icke tillkomma honom.

Underhåll eller bekvämlighet, utöver vad honom vid straffanstalten

bestås, må han icke förskaffa sig eller emottaga.

Beträffande rättighet för fången att emottaga besök samt avsända

eller mottaga brev eller annat skriftligt meddelande, galle vad i sådant

avseende är i 3 § stadgat om den, som undergår fängelse utan straffskärpning.

Fången skall, om förhållandena det medgiva, hållas innesluten ensam

i cell under sovtid, måltider och fritid samt, där ej omständigheterna till

annat föranleda, jämväl under återstående del av dygnet. Sammanföres

fången med andra fångar, skall därvid iakttagas, vad i 6 § första stycket

första punkten är föreskrivet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj H s nåd. proposition Nr 7.

12 §.

Derest men för fånges andliga eller kroppsliga hälsa inträder eller

uppenbarligen kan befaras genom tillämpning av i denna lag given bestämmelse

i annat fall än som avses i 8 § första stycket, må i tillämpningen

göras den jämkning, som prövas nödig för avhjälpande eller

förebyggande av sådant men.

13 §.

Fånge, som bryter mot anbefalld ordning, straffas enligt bestämmelser,

som Konungen, utan hinder av stadgandena i denna lag, äger

utfärda.

14 §•

Avtjänas straff, varom i denna lag förmäles, i militärhäkte, utövar

befälhavare, som har uppsikt över häktet, befogenhet, som eljest enligt

denna lag tillkommer fångvårdsstyrelsen. I ovan stadgade medgivanden

för fånge att emottaga besök äger Konungen föreskriva nödiga inskränkningar

vid verkställande av straff'' i militärhäkte.

15 §.

I fråga om vad ytterligare i avseende å fångars vård, arbete och

behandling skall iakttagas samt vad i övrigt till ordning vid straffanstalt

och tillsyn därå hörer, galle vad därom är eller framdeles kan bliva föreskrivet.

_____

Denna lag länder till efterrättelse från och med den 1 januari 19—.

Vad i lagen den 29 juli 1892 angående straffarbetes och fängelsestraffs

verkställande i enrum stadgats om avdrag å strafftid, när straffarbete

verkställes i enrum skall fortfarande tillämpas vid verkställighet

av straffarbete, som blivit ådömt i mål, däri första domstol givit slutligt

utslag före utgången av år 1906.

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition JSr 7,

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagrad torsdagen

den 6 maj 1915.

Närvarande:

Justitieråden Bergman,

Sjögren,

Regeringsrådet Palmgren,

Justitierådet Dyberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

16 april 1915, hade Kungl. Maj:t lörordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över ett

av särskilt tillkallade sakkunniga inom justitiedepartementet utarbetat förslag

till lag angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av konstituerade revisionssekreteraren, hovrättsrådet Algot Bagge.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!.. May.ts nåd. proposition Nr 7.

21

*

Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hane Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 31 december 1915.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde lagrådets

den 6 maj 1915 avgivna utlåtande över det den 16 april 1915

till lagrådet remitterade förslaget till lag angående verkställighet av straffarbete

och fängelsestraff, i vilket utlåtande lagrådet lämnat förslaget utan

anmärkning.

Efter att hava anmärkt, att några rent redaktionella jämkningar

vidtagits i förslaget, föredrog departementschefen det sålunda avfattade

lagförslaget och hemställde, att detsamma måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kangl. Maj:ts nåd. proposition Nr 7.

Till denna av* statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall, och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. Beite.

Stockholm 1916. Kangl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner. lBiitö

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1916:37 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff. a1 i texten
  2. LU 1916:13 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag angående verkställighet av sträf arbete och fängelsestraff. s. 1 i texten