Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter

1917-03-09 · 21 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:100, Med förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 100.

1

Nr 100.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till lag

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med

svenskt fartyg mellan utrikes orter; given Stockholms slott

den 9 mars 1917.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om förbud i vissa fall mot

fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 83 höft. (Nr 100.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

utrikes orter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i

den mån så prövas nödigt, för viss tid eller tills vidare förordna, att med

svenskt maskindrivet fartyg, som äger en bruttodräktighet av tvåhundra

registerton eller därutöver, gods icke må fraktas mellan utrikes orter.

Vad sålunda är stadgat om fraktande skall gälla fortskaffande av gods

jämväl i annat fall än vid befordran mot vederlag.

Under tid, då sålunda meddelat förordnande är gällande, skola i

sjölagen givna stadganden, som avse befogenhet för befälhavare att sälja

av redarens gods eller av lasten eller röra utlossning av gods annorstädes

än i bestämmelseorten, äga tillämpning, ändock att därigenom gods, som

inlastats å utrikes ort, skiljes från fartyget å sålunda belägen ort; dock

må i fall, som avses i 128 och 129 §§ sjölagen, lossning av gods, som

inlastats å utrikes ort, äga rum endast å inom riket belägen ort.

2 mom. Från förbud, som i 1 mom. sägs, undantagas med inskränkningar

och enligt bestämmelser i övrigt, som Konungen må meddela:

a) fartyg, som göra regelbundna resor mellan Sverige och utrikes

orter efter en på förhand kungjord plan, som tillämpades den 19 juli

1916; samt

b) gods, som utgöres av skeppsproviant och skeppsförnödenheter för

fartyget ävensom förnödenheter tillhöriga passagerare och å fartyget anställda

personer, samt gods, som bärgats ombord å fartyget.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t» nåd. proposition nr 100.

3

Ytterligare undantag från ovannämnda förbud må för särskilda fall

eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den

Konungen därtill bemyndigar.

2 §•

Fortskalfas gods med svenskt fartyg i strid mot föreskrift, som

enligt 1 § meddelats, straffes befälhavaren med böter från och med fem

till och med tjugutusen kronor eller fängelse från och med en månad

till och med ett år.

Har redare eller annan, som i redares ställe haft befattning med

fartyget, bjudit, legt, trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren

till förseelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller, med vetskap

om förseelsen, underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra

dess utförande, varde dömd till straff, som i första stycket sägs.

Där frakt för godsets fortskaffande skolat enligt därom träffat avtal

tillkomma den brottslige, vare han skyldig utgiva fraktens belopp. År

den, vilken frakten skolat tillkomma, ej förfallen till straff efter ty ovan

sägs, skall han förpliktas att av frakten utgiva det belopp, vartill för

honom uppkommen vinst å det olovliga fraktandet högst kan skattas.

3 §.

Under tid, då förordnande enligt 1 § är gällande, må svenskt fartyg

av beskaffenhet, som med förordnandet avses, icke åt utlänning upplåtas

till nyttjande eller genom tidsbefraktning, ej heller må å utlänning överlåtas

nyttjanderätt till sådant fartyg eller rätt på grund av tidsbefraktning därav.

Undantag från detta förbud må för särskilda fall eller i därom utfärdade

kungörelser medgivas av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.

Utan hinder av förbudet äger utlänning överlåta sådan nyttjanderätt eller

rätt på grund av tidsbefraktning, som tillkommer utlänning vid den tid,

från vilken förordnandet äger tillämpning.

Sker upplåtelse eller överlåtelse i strid mot vad i första stycket är

stadgat, vare det utan verkan och varde upplåtaren eller överlåtaren straffad

på sätt i 2 § första stycket sägs samt förpliktad utgiva avtalat vederlag;

dock att, där upplåtelsen eller överlåtelsen slutits i strid mot förordnande,

som meddelats enligt gällande lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse

av fartyg eller andel däri eller upplåtelse av fartyg, så ock mot förvärv

av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri, endast påföljd,

som där stadgas, må tillämpas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

4 §•

Av böter, som enligt denna lag ådömas, så ock av vad den brottslige

eller annan jämlikt denna lag förpliktas utgiva tillfälle en tredjedel, dock

högst femtusen kronor, åklagaren och återstoden kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1917 och gäller till och med

den 30 april 1918. Av Konungen jämlikt denna lag givet förordnande

må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag. I fråga

om sådan, under tiden för lagens giltighet begången förseelse, som i lagen

sägs, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.

Har avtal, som ej är tillåtet jämlikt 3 § i lagen den 8 juli 1916

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

utrikes orter, slutits efter den 14 april 1916 men före den 19 juli

samma år, och varder efter den 31 mars 1917 på grund av dylikt avtal,

som ej av Konungen godkänts, fartyg ställt till utlännings förfogande, äge

vad ovan i 3 § av denna lag stadgas om ansvar och skyldighet att utgiva

vederlag motsvarande tillämpning, och skall vad i 4 § av lagen är stadgat

i tillämpliga delar gälla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung! Maj:ta nåd. proposition nr 100.

5

Utdrag av protokollet över jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den 2

mars 1911.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Vennersten, anförde efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet:

»Lagen den 8 juli 1916 om förbud i vissa fall mot fortskaffande

av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter och i anslutning till

denna lag utfärdad förordning av samma dag samt kungörelse den

25 juli 1916 angående vissa undantag från gällande förbud mot sådant

fortskaffande äga, på grund av bestämmelse i nyss nämnda lag, giltighet

endast till och med utgången av innevarande månad. Att de förhållanden

fortfarande förefinnas, som givit anledning till ifrågavarande lao^- stiftning och vilka jag berörde i anförande till statsrådsprotokollet den ?4

april 1916, då förslag till förutnämnda lag av mig framlades, torde vara

uppenbart. Vad beträffar frågan om berörda lagstiftning motsvarat hysta

förväntningar, får jag åberopa utlåtanden, som inkommit från statens han
-

I

opaginerad Kontrollera mot PDF

fl * Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

delskommission, kominitterade för tonnageanskaffning samt kommerskollegium.

Statens handelskommission erhöll genom nådigt brev den 8 juli 1916 i

uppdrag att, där fråga vore att för särskilda fall medgiva undantag, som

omförmäldes i förutnämnda lag och förordning, medgiva sådant undantag,

varjämte genom kungörelse den 13 oktober 1916 ägare av svenskt fartyg

med en bruttodräktighet av tvåhundra registerton eller däröver ålades att

på anfordran av handelskommissionen lämna vissa för kontrollen över fraktfarten

nödiga uppgifter.

Handelskommissionen yttrade i utlåtande den 6 februari 1917 angående

det sätt, varpå det åt kommissionen anförtrodda uppdraget utförts,

samt verkningarna av lagstiftningen i huvudsak följande:

»Arbetet har bedrivits med aktgivande å nödvändigheten av största möjliga

skyndsamhet vid handläggning och expediering av de förekommande, ärendena,

med hänsyn vartill kommissionen så gott som undantagslöst betjänat sig av telegram

vid meddelandet av svar och förfrågningar m. m. av allehanda slag. En

för kommissionens verksamhet vägledande princip har varit angelägenheten att

tillse, att tonnage i största möjliga utsträckning stode till förfogande för landets

varuutbyte med utlandet, framför allt för import av spannmål, foderämnen, gödselmedel

och kol. I följd härav har i stort sett det för olika trader och varor

uppkomna behovet av tonnage varit bestämmande för kommissionens beslut om

bilall till eller avslag å gjorda framställningar om fortskaffande av gods med

svenskt fartyg mellan utrikes orter m. m. Angeläget har också varit för kommissionen

att med fasthållande av berörda grundsats i möjligaste mån låta fraktfarten

ostört fortgå å de reguljära svenska fartygslinjerna på utlandet, ävensom

å vissa av svenska redare upparbetade icke reguljära utländska trader (t. ex.jordnötstraden

på Väst-Afrika, utgörande eu av svenska redare upparbetad träde,.å

vilken sedan länge sysselsatts svenska fartyg, då sjöfarten på Norrland till följd

av isförhållandena legat nere).

I enlighet med ovan omförmälta principer har kommissionen intill den 31

januari 1917 meddelat tillstånd för 8 särskilda linjerederier att med sammanlagt

104 maskindrivna fartyg, tills kommissionen annorlunda förordnade, dock längst

intill utgången av ifrågavarande förbudslagars giltighetstid eller den 31 mars 1917,

å trader och villkor, som närmare angåvos i de särskilda besluten, fortskaffa gods

mellan utrikes orter.

Intill 1916 års slut hava av kommissionen tillstånd till svenskt fartygs

bortfraktande i tidsbefraktning till utlänning beviljats å två månader eller längre

tid för tillhopa 39 ångfartyg; och har med några få undantag befraktaren varit

engelsk undersåte eller firma. Under januari 1917 hava ytterligare två dylika

tillstånd meddelats.

Bestämmande vid meddelandet av tillstånd till sistbemälta. slag av tidsbefraktningar

har i de flesta fallen varit, att beträffande de här ifragakommande

fartygen det övervägande ekonomiska intresset redan före tillkomsten av lagen om

förbud mot överlåtelse av svenskt fartyg till utlänning varit utländskt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May. ta nåd. proposition nr 100.

Tillstånd till bortfraktande av fartyg å tvä månader eller längre tid, dock

icke till utlänning, har intill januari månads utgång 1917 meddelats för sammanlagt

37 maskindrivna fartyg.

Alla övriga av kommissionen meddelade tillstånd hava gällt fortskaffande

av gods med angivna maskindrivna fartyg mellan två eller flera uppgivna utrikes

orter; och uppgick vid 19l(i års slut antalet av sålunda medgivna resor till omkring

718 stycken, varjämte under januari 1917 ytterligare lämnats tillstånd för

59 stycken dylika resor.

1 de tre sistnämnda fartygsgrupperna ingå fartyg till ett antal av 39, som

erhållit tillstånd att för en eller flera resor under vintermånaderna 1916—1917

trafikera den s. k. jordnötstraden. Sannolikt bliver antalet fartyg, hörande till

sistnämnda kategori, något större, beroende på, att för flera av de fartyg, som

beviljats bortfraktning på två eller flera månader, till utlänning eller icke, den

trafikerade traden först vid tillståndens begagnande, som i några fäll ännu icke

inträffat, skolat till kommissionen anmälas.

Samtliga av kommissionen beslutade avslag å ansökningar enligt de ifrågavarande

lagarna hava intill 1916 års utgång varit 138. Av avslagen belöpa sig

endast 18 stycken å tiden före den 1 november 1916 och samtliga de övriga —

av vilka de flesta avsett avslag å ansökan om tillstånd till resor med kol från

England till Danmark — alltså å fjolårets 2 sista månader. Under januari 1917

hava beslutats avslag å ytterligare 23 ansökningar.

Beträffande 42 av de vissa linjerederier tillhörande fartyg hava de ovan

omförmälta meddelade generella tillstånden med hänsyn till det ökade behovet av

tonnage, för koltransporter från England till Sverige återkallats.

Ärenden rörande 9 särskilda fartyg hava under år 1916 av kommissionen

med eget utlåtande hänskjutits till Kungl. Maj:ts avgörande; och har såvitt

angår 5 av nämnda fartyg varit fråga om tidsbefraktning till utlänning. Samtliga

framställningarna, av kommissionen tillstyrkta, hava av Kungl. Maj:t bifallits.

Vid två särskilda tillfällen har kommissionen efter att hava erhållit kännedom

om, att resor företagits i strid med gällande förbud, hos åklagaremyndighet

anmält de uppmärksammade fallen.

Uppgitter jämlikt kungörelsen angående skyldighet för ägare av fartyg att

tillhandahålla kommissionen vissa uppgifter hava under år 1916 av kommissionen

infordrats i 71 fall, därvid i mänga fäll ett flertal fartyg avsetts.

-Att märka är, att i flera fall hava de av kommissionen medgivna resorna

enligt gjorda anmälningar icke blivit utförda.

Vid 1916 års riksdag, då ifrågavarande lag antogs, framhölls, att verkningarna

av förbudsbestämmelserna för det dåvarande svårligen läte sig beräknas.

Under den tid, som förflutit efter förenämnda lags ikraftträdande, har kommissionen

varit i tillfälle iakttaga och bedöma densammas verkningar för sjöfartsnäringen

i fråga om såväl de menliga följderna genom fartygs utestängande från utländska

trader som den reglerande verkan å fraktpriserna för export och import.

Det torde icke kunna förnekas, att genom ett ingripande av ifrågavarande art

från statsmakternas sida vissa svårigheter, huvudsakligast omfattande tids- och

ekonomiska förluster, blivit en direkt följd för åtskilliga svenska redare, som bedrivit

fraktfart på och mellan utrikes orter. Så har exempelvis svenska fartygs

förseende med bunkerkol ofta vållat mer eller mindre långvariga uppehåll i England,

beroende på att kommissionen i vissa fall icke ansett sig kunna meddela tillstånd

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. MajUs nåd. proposition nr 100.

till de av de engelska myndigheterna för bunkerkols erhållande fordrade tvångsresorna

antingen mellan utrikes orter eller i tids befraktning för engelsk räkning.

I och för tillgodoseende av tonnage för landets import av kol har kommissionen

särskilt under de närmast förflutna månaderna icke funnit skäl att annat än i

undantagsfall medgiva svenska fartyg rätt att fortskaffa kollaster från England

till Danmark eller Norge, för vilka kolresor frakten i allmänhet varit avsevärt

högre än för kolresorna till Sverige. Ekonomiska förluster hava otvivelaktigt även

åsamkats redare för fartyg i allmän fraktfart därigenom, att de genom avslag å

gjorda framställningar om annan mera lönande fraktfart, nödgats att i landets intresse

med sina fartyg gå på Sverige, där frakten ofta varit mindre.

Om sålunda enstaka redare eller rederier nödgats vidkännas ett visst beskärande

av sin hittillsvarande näringsfrihet till sjöss på grund av nödvändigheten

att i viss omfattning binda det svenska fartygstonnaget vid det egna landet, så

har enligt kommissionens uppfattning med den ifrågavarande lagstiftningen dock

stora och för landet i dess helhet betydelsefulla fördelar vunnits. Genom densamma

har nämligen i första hand den rådande tonnageknappheten kunnat i avsevärd

grad minskas samt det svenska fartygstonnaget kunnat utnyttjas i någorlunda

normalt omfång för landets handelsomsättning med utlandet och särskilt

för dess import av viktiga förnöden]) etsvaror.»

Kommitterade för tonnageanskaffning yttrade i skrivelse den 5 februari

1917:

»I den mån det vid förhandlingar med enskilda svenska redare visat sig

nödvändigt, hava kommitterade hänvänt sig till handelskommissionens fartygsavdelning

för utverkande av nödig hänsyn till visst föreliggande statsintresse vid

kommissionens behandling av ansökningar om undantag från förbudet att fortskaffa

gods mellan utrikes orter m. m. Genom sådant samarbete med nämnda

fartygsavdelning hava kommitterade i flera fall kunnat erbjuda statens livsmedelskommission,

som handhar sfatsimporten av beskaffenhet att falla inom området

för kommitterades verksamhet, fördelaktiga befraktningar, vilka eljest icke kunnat

stå till buds. Handelskommissionens fartygsavdelning bär nämligen haft i sin

hand att genom licensvägran för resor, som eventuellt inneburit förhöjda fraktvinster,

föranstalta om, att vederbörande redare accepterat den av kommitterade

erbjudna fraktsatsen.

På grund härav få kommitterade som sin åsikt uttala, att förenämnda befraktningslag

med därpå grundade förordning i den form och på det sätt. de hittills

avfattats och tillämpats, varit till gagn för det allmänna under de utomordentliga

av världskriget föranledda omständigheter, som föranlett deras tillkomst.

»

Kommerskollegium, som berett Sveriges allmänna sjöfartsförening

och Sveriges redareförening tillfälle att inkomma med yttranden i ärendet,

anförde i utlåtande den 8 februari 1917 bland annat följande:

»Då handläggningen av ärenden rörande tillstånd eller undantag enligt

ifrågavarande lagstiftning alltjämt, med stöd av nådigt brev den 8 juli 1916, tillkommit

handelskommissionen, har kollegium icke kunnat mera ingående överskåda

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

verkningarna av förevarande lag och nådiga förordning, utan får kollegium i sådant

avseende hänvisa till vad handelskommissionen samt de ovannämnda föreningarna

i sina yttranden anfört; men, såvitt kollegium genom sin ämbetsverksamhet

med avseende å sjöfarten i allmänhet kunnat iakttaga, har väl tillämpningen

av ifrågavarande lagstiftning för svenska redare i vissa fall medfört svårigheter

även i ekonomiskt hänseende. Dessa svårigheter kunna dock ej anses

vara av den räckvidd, att de böra utgöra hinder mot bibehållandet av lagstiftningen

ifråga, som enligt kollega erfarenhet utan tvivel påkallas för tillgodoseendet

av det allmännas intressen i synnerhet för uppehållandet såväl av vår

export som ock av den under nuvarande förhållanden i hög grad betydelsefulla

importen. Med hänsyn vidare till det stora behovet att kunna bevara vår handelsflotta

och förebygga att den kommer under utländskt inflytande erbjuder denna

lagstiftning medel att förhindra dylikt genom att i förekommande fall förvägra i

lagen jämte förordningen avsedda tillstånd och undantag.»

Från sjöfartsföreningens styrelse hade till kommerskollegiuin inkommit

ett yttrande av följande innehåll:

»Enligt styrelsens förmenande hava berörda lagbestämmelser med all säkerhet

varit till stort gagn för vårt land och de allmänna intressena även om i något

enstaka tall de kunnat verka betungande för en eller annan enskild redare.

Föreningens styrelse vill icke underlåta framhålla, hurusom i allmänhet

inom redarekretsar man har allt skäl att vara belåten med det sätt, på vilket

tillämpningen av sagda lagbestämmelser handhafts av statens handelskommissions

fartygsavd e 1 ning.

Ur Sveriges allmänna sjöfartsförenings synpunkt kan därför icke annat

än på det livligaste tillstyrkas, att sagda lagstiftning fortfarande måtte äga kraft

under förvissning om att tillämpningen sker efter samma grundsatser som hitintills.»

Redareföreningens verkställande direktör O. A. Nordborg hade till

kommerskollegium avgivit följande yttrande:

_ »I och med nämnda förordnings ikraftträdande har givetvis uppstått osäkerhet

vid avslutande av befraktningsavtal, då fullgörande av dessa i varje särskilt

fall vant beroende av tillstånd jämlikt bestämmelserna i förenämnda förordning.

De svenska rederierna hava härigenom ställts i en ogynnsammare situation än

de utländska.

Redan innan ifrågavarande lagbestämmelser av riksdagen antagits, framhöll

föreningen i skrivelse av den 12 maj 1916 till riksdagens lagutskott, bland annat,

att följden av dessas antagande helt säkert skulle bliva, att de utländska fraktmarknaderna

icke blott under lagbestämmelsernas giltighetstid komme att övergå

till, utan jämväl sedermera komme att förbliva i händerna på våra konkurrenter,

vilka i vårt ställe komme att skörda frukterna av den svenska sjöfartens föregående

strävanden. _ Icke nog med att detta i viss mån redan besannats, utan har

följden dessutom blivit, att utländskt tonnage gjort intrång på den svenska fraktmarknaden

till skada för vår egen sjöfartsnäring. Sålunda har svenskt tonnage

på senare tid med få undantag avstängts från den danska fraktmarknaden. Det

Bihang till Riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 83 käft. (Nr 100.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majits nåd. proposition nr 100.

danska tonnaget har härigenom, i motsatt förhållande till det svenska, till följd

av minskad konkurrens kommit i åtnjutande av högre frakter till Danmark och

sålunda satts i tillfälle att genom erbjudande av lägre fraktsatser erhålla returlaster

från Sverige till England, varigenom utbekommandet av engelska bunkerkol

för dem möjliggjorts. De svenska redarne hava därigenom kommit i en ekonomiskt

ogynnsam belägenhet tillföljd av svårigheterna att till antagliga fraktsatser

erhålla utlaster från Sverige till England, som även för dem varit ett villkor för

erhållande av nödiga engelska bunkerkol.

Dessutom torde kunna ifrågasättas, huruvida icke den i berörda förordning

angivna tonnagebegränsningen rimligtvis borde kunna avsevärt höjas, enär de

mindre fartygen endast utföra kortare resor och i regel icke sysselsättas annat än

i närmare fart och därför icke torde tillhöra den klass av fartyg, som med de i

förordningen stadgade inskränkningarna åsyftats.

På grund av dessa för den svenska sjöfarten ogynnsamma verkningar, som

ifrågavarande förordning medfört, tillåter sig undertecknad vördsamt föreslå, att

för den händelse synnerligen viktiga hänsyn för landets intressen i andra avseenden

skulle påfordra lagens prolongerande, kommerskollegium måtte fästa nödigt

avseende vid vad ovan anförts.»

Kommerskollegium yttrade i anledning härav i sitt förut nämnda

utlåtande:

Då den fraktfart, som förevarande lagstiftning är avsedd att träffa, lärer

under nuvarande kristid i rätt stor omfattning bedrivas med fartyg, vilkas bruttotonnage

sammanfaller med eller närma sig den genom lagstiftningen för närvarande

härutinnan fastställda minimigränsen, finner sig kollegium förhindrat att

förorda en höjning av samma gräns.

Ifrågavarande lagstiftning har sannolikt medfört, att vissa redare

gått miste om en del särskilt lönande fraktfart. Men detta har under nuvarande

förhållanden icke kunnat undvikas, om landets behov av tonnage

skulle kunna tillgodoses. Då erfarenheten visat, att i sistnämnda hänseende

lagstiftningen medfört avsedda verkningar, torde därför nyssberörda nackdelar

för enskilda redare ej få stå i vägen för förnyande av en för landet

i dess helhet från nämnda synpunkt nödvändig lagstiftning, vilken jämväl,

såsom framgår av förut omnämnda yttranden, verkat modererande på fraktsatserna

för hit införda varor.

I den avfattning hittills gällande lag i ämnet erhållit, torde böra

vidtagas några jämkningar, föranledda av den lydelse, som givits det av

mig den 26 januari 1917 i statsrådet framlagda med förutnämnda lagstiftning

sammanhängande förslaget till lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse

av fartyg eller andel däri eller upplåtelse av fartyg, så ock mot

förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri, vilket förslag

i vissa delar skiljer sig från nu gällande lag den 6 mars 1916 om

förbud i vissa fall mot överlåtelse av svenskt fartyg eller andel däri samt

mot tidsbefraktning av fartyg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungi. Maj:tu nåd. proposition nr 100.

En förnyad lagstiftning om förbud i vissa fall mot fortskaffande av

gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter torde, lika med den nu gällande,

böra erhålla endast provisorisk giltighet. Tiden för giltigheten synes

böra utsträckas till och med den 30 april 1918, vilken tidpunkt i enahanda

avseende blivit vald i fråga om förutnämnda förslag till lag om

förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg in. m.»

Föredraganden uppläste härefter ett enligt de av honom nu angivna

grunderna inom finansdepartementet utarbetat förslag till lag om förbud i

vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter,

av lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar; och hemställde föredraganden,

ätt lagförslaget måtte för vidare behandling överlämnas till j ustitiedepartementet.

Härutinnan instämde statsrådets Övriga ledamöter

och behagade Hans Maj:t Konungen härtill lämna bifall.

Ur protokollet:

William Hemberg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

utrikes orter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i

den mån så prövas nödigt, för viss tid eller tills vidare förordna, att med

svenskt maskindrivet fartyg, som äger en bruttodräktighet av tvåhundra

registerton eller därutöver, gods icke må fraktas mellan utrikes orter.

Vad sålunda är stadgat om fraktande skall gälla fortskaffande av gods

jämväl i annat fall än vid befordran mot vederlag.

Under tid, då sålunda meddelat förordnande är gällande, skola i

sjölagen givna stadganden, som avse befogenhet för befälhavare att sälja

av redarens gods eller av lasten eller röra utlossning av gods annorstädes

än i bestämmelseorten, äga tillämpning, ändock att därigenom gods, som

inlastats å utrikes ort, skiljes från fartyget å sålunda belägen ort; dock

må i fall, som avses i 128 och 129 §§ sjölagen, lossning av gods, som

inlastats å utrikes ort, äga ruin endast å inom riket belägen ort.

2 mom. Från förbud, som i 1 mom. sägs, undantagas med inskränkningar

och enligt bestämmelser i övrigt, som Konungen må meddela:

a) fartyg, som göra regelbundna resor mellan Sverige och utrikes

orter efter en på förhand kungjord plan, som tillämpades den 19 juli

1916; samt

b) gods, som utgöres av skeppsproviant och skeppsförnödenheter för

fartyget ävensom förnödenheter tillhöriga passagerare och å fartyget anställda

personer, samt gods, som bärgats ombord å fartyget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 100.

Vå

Ytterligare undanta» från ovannämnda förbud må för särskilda fall

Ö Ö

eller i däroin utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den

Konungen därtill bemyndigar.

2 §•

Fortskaffa^ gods med svenskt fartyg i strid mot föreskrift, som

enligt 1 § meddelats, straffes befälhavaren med böter från och med fem

till och med tjugutusen kronor eller fängelse från och med en månad

till och med ett år.

Har redare eller annan, som i redares ställe haft befattning med

fartyget, bjudit, legt, trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren

till förseelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller, med vetskap

om förseelsen, underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra

dess utförande, varde dömd till straff, som i första stycket sägs.

Där frakt för godsets fortskaffande skolat enligt därom träffat avtal

tillkomma den brottslige, vare han skyldig utgiva fraktens belopp. År

den, vilken frakten skolat tillkomma, ej förfallen till straff efter ty ovan

sägs, skall han förpliktas att av frakten utgiva det belopp, vartill för

honom uppkommen vinst å det olovliga fraktandet högst kan skattas.

3 §•

Under tid, då förordnande enligt 1 § är gällande, må icke slutas

avtal, varigenom utlänning erhåller nyttjanderätt till svenskt fartyg av be- *

skaffenhet, som med förordnandet avses, eller om sådant fartygs tidsbefraktning

av utlänning. Undantag från detta förbud må för särskilda fall

eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den

Konungen därtill bemyndigar. Har utlänning vid den tid, från vilken förordnandet

äger tillämpning, nyttjanderätt till fartyg, som ovan sägs, eller

rätt på grund av tidsbefraktning av sådant fartyg, må utländsk innehavare

av denna rätt utan hinder av förbudet överlåta rätten till annan

utlänning.

Sluter någon avtal i strid mot i första stycket given bestämmelse,

vare avtalet ogillt och varde den, som med nyttjanderätt upplåtit eller på

tid borttraktat fartyget eller överlåtit sin nyttjanderätt eller rätt såsom

tidsbefraktare, straffad på sätt i 2 § första stycket sägs samt förpliktad utgiva

avtalat vederlag; dock att, där avtalet slutits i strid mot förordnande,

som meddelats enligt gällande lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse

av fartyg eller’ andel däri eller upplåtelse av fartyg, så ock mot

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

förvärv av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri, endast påföljd,

som där stadgas, må tillämpas.

4 §•

Av böter, som enligt denna lag ådömas, så ock av vad den brottslige

eller annan jämlikt denna lag förpliktas utgiva tillfälle en tredjedel, dock

högst femtusen kronor, åklagaren och återstoden kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1917 och gäller till och med

den 30 april 1918. Av Konungen jämlikt denna lag givet förordnande

må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag. I fråga

om sådan, under tiden för lagens giltighet begången förseelse, som i lagen

sägs, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.

Har avtal, som ej är tillåtet jämlikt 3 § i lagen den 8 juli 1916

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

utrikes orter, slutits efter den 14 april 1916 men före den 19 juli

samma år, och varder efter den 31 mars 1917 på grund av dylikt avtal,

som ej av Konungen godkänts, fartyg ställt till utlännings förfogande, äge

vad ovan i 3 § av denna lag stadgas om annan påföljd än avtals ogiltighet

motsvarande tillämpning, och skall vad i 4 § av lagen är stadgat i tilllämpliga

delar gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 100.

Sfi

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 2 mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hasselrot, anmälde förslag

till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med: svenskt fartyg

mellan utrikes orter, vilket förslag utårbetats inom finansdepartementet och

enligt Kung!. Maj:ts beslut för vidare behandling överlämnats till justitiedepartementet;

och hemställde departemenschefen, att lagrådets utlåtande

över nämnda förslag, som var av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen angivna ändamål inhämtas

genom utdrag av protokollet samt att utdrag av finansdepartementets i

ärendet hållna protokoll måtte få åtfölja remissen till lagrådet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall..

Ur protokollet;

Israel Myrberg.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

Förslag
till
Lag
om

förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

utrikes orter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i

deri mån så prövas nödigt, för viss tid eller tills vidare förordna, att med

svenskt maskindrivet fartyg, som äger en bruttodräktighet av tvåhundra

registerton eller därutöver, gods icke må fraktas mellan utrikes orter.

Vad sålunda är stadgat om fraktande skall gälla fortskaffande av gods

jämväl i annat fall än vid befordran mot vederlag

Under tid, då sålunda meddelat förordnande är gällande, skola i

sjölagen givna stadganden, som avse befogenhet för befälhavare att sälja

av redarens gods eller av lasten eller röra utlossning av gods annorstädes

än i bestämmelseorten, äga tillämpning, ändock att därigenom gods, som

inlastats å utrikes ort, skiljes från fartyget å sålunda belägen ort; dock

må i fall, som avses i 128 och 129 §§ sjölagen, lossning av gods, som

inlastats å utrikes ort, äga rum endast å inom riket belägen ort.

2 mom. Från förbud, som i 1 mom. sägs, undantagas med inskränkningar

och enligt bestämmelser i övrigt, som Konungen må meddela:

a) fartyg, som göra regelbundna resor mellan Sverige och utrikes

orter efter en på förhand kungjord plan, som tillämpades den 19 juli

1916; samt

. b) gods, som utgöres av skeppsproviant och skeppsförnödenheter för

fartyget ävensom förnödenheter tillhöriga passagerare och å fartyget anställda

personer, samt gods, som bärgats ombord å fartyget.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

Ytterligare undantag från ovannämnda förbud må för särskilda fall

eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den

Konungen därtill bemyndigar.

2 §•

Fortskaffas gods med svenskt fartyg i strid mot föreskrift, som

enligt 1 § meddelats, straffes befälhavaren med böter från och med fem

till och med tjugutusen kronor eller fängelse från och med en månad till

och med ett år.

Har redare eller annan, som i redares ställe haft befattning med

fartyget, bjudit, legt, trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren

till förseelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller, med vetskap

om förseelsen, underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra

dess utförande, varde dömd till straff, som i första stycket sägs.

Där frakt för godsets fortskaffande skolat enligt därom träffat avtal

tillkomma den brottslige, vare han skyldig utgiva fraktens belopp. År

den, vilken frakten skolat tillkomma, ej förfallen till straff efter ty ovan

sägs, skall han förpliktas att av frakten utgiva det belopp, vartill för

honom uppkommen vinst å det olovliga fraktandet högst kan skattas.

3 §•

Under tid, då förordnande enligt 1 § är gällande, må icke slutas

avtal, varigenom utlänning erhåller nyttjanderätt till svenskt fartyg av beskaffenhet,

som med förordnandet avses, eller om sådant fartygs ^befraktning

av utlänning. Undantag från detta förbud må för särskilda fall

eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den

Konungen därtill bemyndigar. Har utlänning vid den tid, från vilken

förordnandet äger tillämpning, nyttjanderätt till fartyg, som ovan sägs,

eller rätt på grund av tidsbefraktning av sådant fartyg, må utländsk

innehavare av denna rätt utan hinder av förbudet överlåta rätten till

annan utlänning.

Sluter någon avtal i strid mot i första stycket given bestämmelse,

vare avtalet ogillt och varde den, som med nyttjanderätt upplåtit eller på

tid bortfraktat fartyget eller överlåtit sin nyttjanderätt eller rätt såsom

tidsbefraktare, straffad på sätt i 2 § första stycket sägs samt förpliktad utgiva

avtalat vederlag; dock att, där avtalet slutits i strid mot förordnande,

som meddelats enligt gällande lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse

av fartyg eller andel däri eller upplåtelse av fartyg, så ock mot förvärv

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 83 Käft. (Nr 100.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri, endast påföljd

som där stadgas, må tillämpas.

4 §•

Av böter, som enligt denna lag ådömas, så ock av vad den brottslige

eller annan jämlikt denna lag förpliktas utgiva tillfälle en tredjedel, dock

högst femtusen kronor, åklagaren och återstoden kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1917 och gäller till och med

den 30 april 1918. Av Konungen jämlikt denna lag givet förordnande

må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag. I fråga

om sådan, under tiden för lagens giltighet begången förseelse, som i lagen

sägs, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.

Har avtal, som ej är tillåtet jämlikt 3 § i lagen den 8 juli 1916

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg

mellan utrikes orter, slutits efter den 14 april 1916 men före den 19

juli samma år, och varder efter den 31 mars 1917 på grund av dylikt

avtal, som ej av Konungen godkänts, fartyg ställt till utlännings förfogande,

äge vad ovan i 3 § av denna lag stadgas om annan påföljd än

avtals ogiltighet motsvarande tillämpning, och skall vad i 4 § av lagen är

stadgat i tillämpliga delar gälla.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:t8 nåd. proposition nr 100.

19

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen

den 8 mars 1917.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandaboinmet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

2 mars 1917, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods

med svenskt fartyg mellan utrikes orter.

Tillika hade till lagrådet överlämnats utdrag av protokollet över

finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet berörda den

2 mars uti ifrågavarande ärende.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av revisionssekreteraren Algot Bagge.

Lagrådet yttrade:

På sätt chefen för finansdepartementet anfört måste det anses önskligt,

att den blivande lagen avfattas i överensstämmelse med motsvarande

delar av den tilltänkta nya lagen om förbud i vissa fall mot överlåtelse av

fartyg m. m. Iakttages vad lagrådet vid granskning av förslaget till sistnämnda

lag anmärkt beträffande ifrågavarande delar, torde alltså någon

redaktionell jämkning böra ske i nu förevarande förslag.

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 100.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 9 mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrör

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hasselrot, anmälde, efter

gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, lagrådets den

8 innevarande månad avgivna utlåtande över det den 2 i samma månad

till lagrådet remitterade förslaget till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande

av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande

departementschefen:

»I anledning av anmärkningar, som lagrådet framställt mot förslaget

till lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse av fartyg m. m., har sistnämnda

förslag undergått omarbetning; och skall det sålunda ändrade

förslaget enligt Kungl. Maj:ts denna dag fattade beslut genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande. Omarbetningen av nämnda, med nu

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 100.

förevarande förslag sammanhängande lagstiftning torde, såsom lagrådet

hemställt, böra föranleda några redaktionella jämkningar i nu förevarande

lagförslag. I enlighet härmed har jag låtit omarbeta förslaget.»

"Sedan föredraganden härefter uppläst det sålunda jämkade lagförslaget,

hemställde föredraganden, att detsamma måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans ÄIaj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Nils Berlin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:49 Skrivelse till Konungen i anledning av Klingl. Majds proposition med förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan s. 8 i texten
  2. LU 1917:20 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter s. 9 i texten