Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 20 kap. 2 § samt 24 kap. 3 § strafflagen-

1917-03-13 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:117, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 20 kap. 2 § samt 24 kap. 3 § strafflagen-

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

jCungl. Maj:ta nåd. proposition nr 117.

1

Nr 117.

Kungl. 31aj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 20 kap. 2 § samt 24 kap.

3 § strafflagen-, given Stockholms slott den 13 mars 1917.

Under åberopande av Iblanda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Magt härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 20

kap. 2 § samt 24 kap. 3 § strafflagen.

Kungl. Maj :t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 97 käft. (Nr 117).

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

’2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 117.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 20 kap. 2 § samt 24 kap. 3 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 20 kap. 2 § samt 24 kap. 3 § strafflagen

skola erhålla följande ändrade lydelse:

20 KAP.

2 §.

Den, som å skog eller mark, däri han ej äger del eller den han ej

innehaver eller äger rätt att nyttja, olovligen fäller träd, i uppsåt att trädet

eller något därav sig eller annan tillägna, eller, i sådant uppsåt, olovligen

tager, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller

kåda; varde, ändå att lian det icke bortfört, ansedd såsom hade han stöld

förövat, där värdet går över femton riksdaler. Går det ej över femton

riksdaler; vare lag, som i 24 kap. sägs.

24 KAP.

3 §•

Fäller, syrer eller bläcker man olovligen träd å annans skog eller

mark, i uppsåt att trädet eller något därav sig eller annan tillägna, eller

tager olovligen där växande gräs, torv eller, av växande träd, ris, gren,

näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda; varde, evad han det bortfört

eller ej, straffad för åverkan, där ej efter 20 kap. gärningen skall

annorledes anses; och vare straffet böter, högst ett tusen riksdaler, eller

fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna synnerligen försvårande:

då må till straffarbete i högst ett år dömas.

s

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung! Maj:ts nåd. ''proposition nr 117.

a

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 2 mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hasselrot,

en av skogsvårdsstyrelsen i norra Kalmar lån till Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länet den 25 november 1916 avlåten och av befallningshavanden

med underdånigt memorial den 30 i samma månad till Kungl.

Maj:t överlämnad skrivelse angående åtgärder mot sådan skogsåverkan,

som sker genom tagande av kåda, ävensom

en den 12 december 1916 inkommen underdånig skrivelse i samma

ämne från skogsägare i Hälsingland;

över vilka skrivelser domänstyrelsen på grund av nådiga remisser

avgivit underdånigt utlåtande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 117.

Härvid anförde föredragande departementschefen:

»På hemställan av chefen för jordbruksdepartementet har Kung!.

Magt den 6 nästlidne februari, jämte det nådigt beslut meddelats med

anledning av framställning som i berörda skrivelser gjorts om upprätthållande

av gällande förbud mot utförsel av kåda, tillika förordnat, att

ärendet, i vad det avsåge förbud mot olovlig kådtagning, skulle för vidare

handläggning överlämnas till justitiedepartementet; och har jag att nu anmäla

ärendet i denna del. M ■

Skogsvårds- I skogsvårdsstyrelsens skrivelse har påpekats den fara för våra gran
Borr^Kaimar

skogars framtid, som hotade genom den alltmer omfattande kådplockningen.

,än- Härutinnan har anförts, att genom den höga dagsförtjänst, som kunde erhållas,

ända till 20 eller 25 kronor för dag, åsidosattes allt annat arbete. För att erhålla

högsta utbyte användes numera yxa, som vid kådförekomsterna högges

rakt in i stammen, varefter stora stycken av barken och saven avflåddes. Med

säkerhet komme träden härigenom att taga skada, och stor fara för hela

traktens skogsbestånd förefunnes. I några socknar, exempelvis i Virserum,

funnes snart sagt icke en gran, som icke blivit skadad i barken genom

kådplockning. Till äganderätten toges ej hänsyn, utan alla marker, såväl

statens som de enskildes, genomströvades upprepade gånger för att

ytterligare skattas. Följande uppgifter om omfattningen av detta fördärvbringande

arbete hade lämnats från Virserum: på 14 dagar hade av uppköpare

avsänts kåda för över 100,000 kronor, därav på en dag för 28,000

kronor, priset på kådan hade varierat från 40 till 70 öre per kilogram,

varigenom ända till 80 kronors dagsförtjänst kunnat erhållas. Styrelsen

ansåge därför sota sin oavvisliga plikt att påpeka detta förhållande och

anhålla, att Kungl. Maj:ts befallningshavande ville snarast vidtaga åtgärder

till förhindrande av denna verksamhet.

Befallningshavanden har i sitt underdåniga memorial hemställt, att

vad skogsvårdsstyrelsen anfört måtte vinna nådigt beaktande. , w

Häiefn^fand Med omförmälda, den 12 december 1916 inkomna underdåniga skri
1

n '' velse har överlämnats transumt av protokoll, hållet vid sammanträde den

29 november 1916 med ombud för skogsägare i sjutton socknar i Hälsingland,

vid vilket sammanträde beslutits, att underdånig framställning i förevarande

ämne skulle till Kungl. Maj:t avlatas.

I skrivelsen har anförts, hurusom under det senaste året i vårt land

tillkommit en helt ny handelsvara, nämligen den från barrträden, i synnerhet

granen, hämtade kådan. Huru glädjande det än kunde vara, att kådan

erhållit handelsvärde, så hade dock kådinsamlingen på senare tidei*

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majds nåd. ■proposition nr 117.

tagit sådana former, att densamma vitckt allvarliga bekymmer. Kådan,

insamlades huvudsakligen från så kallade kådlöpor eller bläckningar i

tråden. Om ett tråds ved blottats genom barkens bortskaffande, sökte

trådet skydda sig för angrepp av röta genom utgjutning av kåda över det

skadade stället. Skedde detta blottande av veden på för-ommaren, uppstode

omedelbart ett rikligt kådflödc, varigenom faran för rötangrepf bleve

mindre, men sl e Ide ett sådant blottande av veden ejt^-r den starkaste

växtperioden, således på eftersommaren eller hösten, skedde sårets överkådning

endast långsamt eller ofullständigt och följden bleve då, alt trädet

i allmänhet angrepes av röta. Då nu bläckningen vanligen skedde vid

manshöjd, komme rötan att angripa trädets värdefullaste del, nämligen rotstocken.

Av gammalt hade bläckning av träden allmänt förekommit i skogen

för utmärkande av linjer, stigar och dylikt. Det hade huvudsakligen varit

från sålunda bläckade träd som kädplockningen till eu början ägt rum, och

kådsamlarne hade då nöjt sig med att borttaga den sedan gammalt i bläckningarna

utrunna kadan. Så länge kådtagningen bedrivits på detta sätt, hade

skogsägaren, även om kådtagningen utgjort ett oberättigat ingrepp i hans

äganderätt, kunnat tolerera densamma, da ju någon egentlig skada å skogen

därigenom ej åstadkommits. Emellertid hade efterfrågan på kådan och i samband

därmed även priset stigit. Följden hade blivit, att de trakter, som redan

en gång övergåtts med kådploeknin”1, ånyo och nu våldsammare skattats

på kvarvarande i barken sittande kåda, en eller till och med flera gånger.

Som denna efterskörd huvudsakligen ägt rum under eftersommaren och

hösten, varvid stora fläckar av träden berövats sin skyddande bark eller

kåda, hade detta inneburit en stor fåra för att de vid kådinsamlingen

bläckade träden skulle angripas och förstöras av röta. Men ej nog härmed:

på sista tiden hade kådplockarna tagit sig före, dels alt fidla träd f >r att

åtkomma den högre upp å träden sittande kådan, dels att barkskala förut

oskadade träd i mer eller mindre grad för att å dem åstadkomma ett ymnigt

kådflöde till nästa år och därmed bereda siörre möjligheter för fortsatt

kådtagning. Kädplockningen utövades i allmänhet ej av den. som ägde

skogen, utan av folk som ej hade ägande- eller nyttjanderätt till densamma.

De skador, som åstadkommes på skogen genom senast omförmäla sätt för

kådinsamlingen, vore avsevärda och deras inverkan på skogens framtida bestånd

och utveckling högst menliga.

Vidare har i skrivelsen framhållits, att såsom en följd av 1905 års

skogslag samt på grund av det under senare åren alltjämt stegrade intresset

för en god skogsvård, skogsägarne nu allmänt börjat att väl vårda sina skogar.

Den gamla lördärvliga bläckningsmetoden hade man frångått och använde

numera allmänt för utmärkande av linjer i skogen färg, som påströkes

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 117.

träden utanpå barken, så att träden ej skadades. Skogsvårdsstyrelsernas

biträde anlitades i stor utsträckning för utstämpling av skog till avverkning.

Det syntes under sådana förhållanden berättigat, att skogsägarne ej

skulle behöva tåla ett intrång, som å deras skogar åstadkomme skador,

vilka de själva på allt sätt sökte förebygga. Vid ett flyktigt påseende

kunde idet visserligen tyckas, som om varje skogsägare själv skulle kunna

ombesörja bevakningen av sin skog, men så länge kådhandeln finge pågå

i den form som nu skedde, vore detta en praktisk omöjlighet. Aven om

bevakningen vore möjlig, skulle den för skogsägaren medföra stora och

betungande kostnader. Särskilt under slåtter- och skördetiden hade det

till följd av kådplockningen varit hart när omöjligt att förvärva den nödiga

arbetskraften till jordbruket, som ju dock, i synnerhet under nuvarande

förhållanden, vore av så ofantligt stor betydelse för vårt land. För

att rädda skörden hade därför i år jordbrukaren-skogsägaren måst lämna

skogen till hänsynslös exploatering av kädplockarne. Det ville synas, som

om den enskilde härvid borde hava rätt att av det allmänna fordra skydd

för sin egendom.

I skrivelsen har slutligen påkallats en lagändring i den riktning, som

sålunda angivits. Detta ansåges lämpligen kunna ske därigenom, att dels

1 gällande skogslagstiftning infördes reglerande bestämmelser för huru kåd
O

O O O CD

tagning finge äga rum från skogsträd och att dels i strafflagens 20 kap.

2 § gjordes en ändring så till vida, att det skydd, som med densamma

tillerkändes alla delar av lövträd, även komme att omfatta alla delar av

barrträd såsom kottar, barr, kåda med mera. Det kunde icke vara lagens

mening, att lövträden i sin helhet skulle åtnjuta ett effektivt skydd, under

det att barrträden delvis lämnades utan sådant skydd. Olaga kådtagning

skulle - genom denna lagändring komma att falla under allmänt åtal och

straffas såsom stöld, vilket ju kådtagningen i själva verket vore lika väl

som plockandet av nötter och dylikt. Härvid borde ock påpekas den stora

svårigheten att åstadkomma bindande bevisning; så snart man påträffade en

kådplockare i skogen, toge han till flykten. Den oreglerade kådhandeln borde

sålunda av många och vägande skäl ofördröjligen bringas att upphöra. —

Till följd av nämnda förhållanden hade bland skogsägarna vuxit fram en stark

opinion för att något måste göras i denna sak, då av enskilda skogsägare

och statens skogstjänsteinän långt förut utfärdade förbud mot kåd plockning

ej respekterats. Denna opinion hade resulterat i sammankallandet

av ifrågavarande möte 1916, vartill 32 å stämmor valda ombud för 17

kommuner inom Hälsingland jämte ett flertal intresserade skogsägare infunnit

sig. I enlighet med beslut som fattats på nämnda möte hemställdes,

att Kungl. Maj:t måtte vidtaga de åtgärder, som befunnes nödvändiga för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 117.

skogens effektiva skyddande mot olaga kådtagning och för värnande av

äganderätten till skogen.

Domänstyrelsen har i sitt underdåniga utlåtande anfört, att tillvaratagande

av kåda icke i och för sig kunde anses medföra någon olägenhet,

om nödig varsamhet iakttoges vid dess insamlande, så att det kådbärande

trädet och dess bark ej skadades. Där sådan varsamhet iakttoges, torde

en skogsägare ej kunna förhindra vem som helst att å hans mark taga

kåda. 1 24 kap. 3 § strafflagen angåves nämligen de skogsprodukt er,

vilka ej olovligen Ange tagas, men däribland nämndes ej kåda. Visserligen

vore det enligt samma lagrum ej tillätet att, såsom uti ifrågavarande

framställningar uppgivits vid kådinsamlingen ske, fålla eller bläcka träd å

annans mark, och visserligen skulle alltså den, som vid kådtagning tillfogade

träden skada genom fällning eller bläckning, kunna åtalas och dömas

till ansvar och skadestånd, men bevisningsskyldigheten torde i så fall

åligga skogsägaren, varför, då sådan bevisning i regeln ej kunde åstadkommas

utan en effektiv och dyrbar bevakning, det kunde antagas, att

dylika förseelser i de allra flesta fall icke beivrades. Enär kåda under

vissa omständigheter representerade ett ej oväsentligt värde, ansåge styrelsen,

att det borde vara skogsägaren förbehållet att ensam tillgodogöra

sig i hans skog förekommande kåda eller, om han det ej ville, avgöra,

huruvida andra skulle tillåtas där taga kåda, och att alltså genom lagstiftning

förbud borde stadgas mot olovlig kådtagning å annans mark.

Bestämmelser om ansvar för skogsåverkan äro meddelade i 20 kap.

2 § och 24 kap. 3 § strafflagen. Sistnämnda paragraf innehåller, att den,

som olovligen fäller, syrer eller bläcker träd å annans skog eller mark,

i uppsåt att trädet eller något därav sig eller annan tillägna, eller olovligen

tager där växande gräs, torv eller, av växande träd, ris, gren, näver,

bark, löv, bast, ollon eller nötter, skall, vare sig han bortfört det eller ej,

straffas för åverkan, där ej efter 20 kap. gärningen skall annorledes anses.

Straffet är böter, högst ettusen kronor, eller fängelse i högst sex månader

eller ock, vid synnerligen försvårande omständigheter, straffarbete i högst

ett år. I 20 kaj). 2 § stadgas, att den, som å skog eller mark, däri han

ej äger del eller som han ej innehar eller äger rätt att nyttja, olovligen

fäller träd i uppsåt, som nyss sagts, eller i sådant uppsåt olovligen tager

av växande träd någon sådan de!, som förut nämnts, skall, ändå att lian

icke bortfört det, anses såsom hade han förövat stöld, där värdet går över

femton kronor. — Vilketdera av dessa två lagrum skall tillämpas är alltså

beroende på det avverkades värde.

Domän

styrelsen.

Ansvar för

skogsåverkan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departe
ments
chefen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 117.

Den, som fäller träd för att åtkomma kådan, lärer således vara straffbar

enligt det ena eller andra av nämnda två lagrum. Bläcker nå^on träd

i samma syfte, torde ansvar inträda jämlikt omförmälda paragraf i äverkanskapitlet.

Tages eljest kåda av träd, lärer detta enligt gällande bestämmelser

vara strafiritt.

I förutnämnda av skogsägare i Hälsingland ingivna underdåniga skrivelse

har hemställts om sådan ändring av 20 kap. 2 § strafflagen, att det

däri omförmälda skydd skulle utsträckas till att avse bland annat även

kåda. .Jämväl domänstyrelsen har ansett, att genom lagstiftning borde

stadgas förbud mot olovlig kådtagning å annans mark.

Även enligt min uppfattning äro de förhållanden, som påpekats i

omförmälda från olika delar av riket inkomna framställningar, av den allvarliga

beskaffenhet, att ett ingripande från lagstiftningens sida i syfte att

förhindra tagande av kåda å annans mark torde vara påkallat. Kådan från

våra barrträd kan användas till framställning av harts ävensom terpentin

samt har således i och för sig ett visst värde, och till följd av den under

nu radande förhållanden ökade efterfrågan har detta under senare tid

avsevärt stigit; redan på grund härav torde kådan böra förbehållas skogsägaren.

Viktigare är emellertid att, såsom nogsamt framgår av förevarande

skrivelser och av vad eljest är känt om den under senare tid hår i riket

bedrivna kådplockningeri, förhoppningen om stor handelsvinst visat sig för

mindre nogiäknade samlare innebära en stark frestelse till direkt skogsåverkan,

till fällande eller skadande av träd i syfte att därigenom utvinna

mera kåda än som kan erhållas från de oskadade träden. Visserligen är

en dylik skogsåverkan straffbar redan enligt nu gällande bestämmelser,

men “såsom framhållits i ärendet är förebringande av nödig bevisning

härutinnan förbunden med stora svårigheter och kostnader. Därest ett

allmänt förbud stadgas mot kådtagning från träd, växande ä annans mark,

torde ett sådant förbuds betydelsefullaste verkan bliva den medelbara, att

den i sammanhang med kådplockningen bedrivna skadegörelsen å växande

skog bringas till upphörande.

Åt t kriminalisera även det olovliga tagandet av kottar och barr,

såsom i skogsägarnas skrivelse ifrågasatts, synes däremot icke vara av något

föreliggande behov påkallat.

Den av mig förordade lagändring torde lämpligen kunna genomföras

på det sätt, att i förutnämnda paragrafer i 20 och ‘24 kap. strafflagen

även kåda upptages bland de delar av växande träd, vilkas tillägnande

medför ansvar. Förslag till sådan ändring har jag låtit inotn

justitiedepartementet upprätta.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 117.

9

Föredraganden upplåste därefter förslag till lag om ändrad lydelse

av 20 kap. 2 § samt 24 köp. 3 § sträfjlagen, av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar, och hemställde, att för det ändamål, § 87 regeringsformen

omförmäler, lagrådets yttrande över förslaget måtte inhämtas

genom utdrag av detta protokoll.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 97 häjt. (Nr 117).

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majds nåd. proposition nr 117.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 20 kap. 2 § samt 24 kap. 3 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 20 kap. 2 § samt 24 kap. 3 § strafflagen

skola erhålla följande ändrade lydelse:

20 KAP.

2 §•

Den, som å skog eller mark, däri han ej äger del eller den han ej

innehaver eller äger rätt att nyttja, olovligen fäller träd, i uppsåt att trädet

eller något därav sig eller annan tillägna, eller, i sådant uppsåt, olovligen

tager, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller

kåda; varde, ändå att han det icke bortfört, ansedd såsom hade han stöld

förövat, där värdet går över femton riksdaler. Går det ej över femton

riksdaler: vare lag, som i 24 kap. sägs.

24 KAP.

3 §•

Fäller, syrer eller bläcker man olovligen träd å annans skog eller

mark, i uppsåt att trädet eller något därav sig eller annan tillägna, eller

tager olovligen där växande gräs, torv eller, av växande träd, ris, gren,

näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda; varde, evad han det bortfört

eller ej, straffad för åverkan, där ej efter 20 kap. gärningen skall

annorledes anses; och vare straffet böter, högst ett tusen riksdaler, eller

fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna synnerligen försvårande:

då må till straffarbete i högst ett år dömas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungi. MajUs nåd. proposition nr 117.

11

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen

den 12 mars 1917.

Närvarande:

Justi ti eråden: Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet: Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

2 mars 1917, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändrad lydelse av 20 kap. 2 § samt 24 kap. 3 §

strafflagen.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av byråchefen för lagärenden Hjalmar Himmelstrand.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kur tgl. Maj:ts nåd. proposition nr 117.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, kallet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

tisdagen den 13 mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

V ENNERSTEN,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde, efter

gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet, lagrådets

den 12 innevarande mars avgivna utlåtande över det den 2 i samma månad

till lagrådet remitterade förslag till lag om ändrad lydelse av 20 kap.

2 § samt 24 kap. 3 § strafflagen; och hemställde föredragande departementschefen,

att otuförmälda förslag, som av lagrådet lämnats utan anmärkning,

måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

Stockholm 1917. Kungi. Boktryckeriet, P A. Norstedt & Söner.

170899

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. LU 1917:30 Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 20 kap. 2 § strafflagen. s. 6 i texten
  2. Rskr. 1917:67 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 20 kap. 2 § samt 24 kap. 3 § strafflagen. s. 1 i texten
  3. LU 1917:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 20 kap. 2 § samt 24 kap. 3 § strafflagen. s. 1 i texten