Med förslag till lag om ändrad lydelse av 20 kap. 2 § samt 24 kap. 3 § strafflagen-
1917-03-13 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1917:117, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 20 kap. 2 § samt 24 kap. 3 § strafflagen-
Dokumentets text
jCungl. Maj:ta nåd. proposition nr 117.
1
Nr 117.
Kungl. 31aj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse av 20 kap. 2 § samt 24 kap.
3 § strafflagen-, given Stockholms slott den 13 mars 1917.
Under åberopande av Iblanda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Magt härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 20
kap. 2 § samt 24 kap. 3 § strafflagen.
Kungl. Maj :t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Berndt Hasselrot.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 97 käft. (Nr 117).
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
’2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 117.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 20 kap. 2 § samt 24 kap. 3 § strafflagen.
Härigenom förordnas, att 20 kap. 2 § samt 24 kap. 3 § strafflagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:
20 KAP.
2 §.
Den, som å skog eller mark, däri han ej äger del eller den han ej
innehaver eller äger rätt att nyttja, olovligen fäller träd, i uppsåt att trädet
eller något därav sig eller annan tillägna, eller, i sådant uppsåt, olovligen
tager, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller
kåda; varde, ändå att lian det icke bortfört, ansedd såsom hade han stöld
förövat, där värdet går över femton riksdaler. Går det ej över femton
riksdaler; vare lag, som i 24 kap. sägs.
24 KAP.
3 §•
Fäller, syrer eller bläcker man olovligen träd å annans skog eller
mark, i uppsåt att trädet eller något därav sig eller annan tillägna, eller
tager olovligen där växande gräs, torv eller, av växande träd, ris, gren,
näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda; varde, evad han det bortfört
eller ej, straffad för åverkan, där ej efter 20 kap. gärningen skall
annorledes anses; och vare straffet böter, högst ett tusen riksdaler, eller
fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna synnerligen försvårande:
då må till straffarbete i högst ett år dömas.
s
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung! Maj:ts nåd. ''proposition nr 117.
a
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 2 mars 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hasselrot,
en av skogsvårdsstyrelsen i norra Kalmar lån till Kungl. Maj:ts befallningshavande
i länet den 25 november 1916 avlåten och av befallningshavanden
med underdånigt memorial den 30 i samma månad till Kungl.
Maj:t överlämnad skrivelse angående åtgärder mot sådan skogsåverkan,
som sker genom tagande av kåda, ävensom
en den 12 december 1916 inkommen underdånig skrivelse i samma
ämne från skogsägare i Hälsingland;
över vilka skrivelser domänstyrelsen på grund av nådiga remisser
avgivit underdånigt utlåtande.
4
Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 117.
Härvid anförde föredragande departementschefen:
»På hemställan av chefen för jordbruksdepartementet har Kung!.
Magt den 6 nästlidne februari, jämte det nådigt beslut meddelats med
anledning av framställning som i berörda skrivelser gjorts om upprätthållande
av gällande förbud mot utförsel av kåda, tillika förordnat, att
ärendet, i vad det avsåge förbud mot olovlig kådtagning, skulle för vidare
handläggning överlämnas till justitiedepartementet; och har jag att nu anmäla
ärendet i denna del. M ■
Skogsvårds- I skogsvårdsstyrelsens skrivelse har påpekats den fara för våra gran
Borr^Kaimar
skogars framtid, som hotade genom den alltmer omfattande kådplockningen.
,än- Härutinnan har anförts, att genom den höga dagsförtjänst, som kunde erhållas,
ända till 20 eller 25 kronor för dag, åsidosattes allt annat arbete. För att erhålla
högsta utbyte användes numera yxa, som vid kådförekomsterna högges
rakt in i stammen, varefter stora stycken av barken och saven avflåddes. Med
säkerhet komme träden härigenom att taga skada, och stor fara för hela
traktens skogsbestånd förefunnes. I några socknar, exempelvis i Virserum,
funnes snart sagt icke en gran, som icke blivit skadad i barken genom
kådplockning. Till äganderätten toges ej hänsyn, utan alla marker, såväl
statens som de enskildes, genomströvades upprepade gånger för att
ytterligare skattas. Följande uppgifter om omfattningen av detta fördärvbringande
arbete hade lämnats från Virserum: på 14 dagar hade av uppköpare
avsänts kåda för över 100,000 kronor, därav på en dag för 28,000
kronor, priset på kådan hade varierat från 40 till 70 öre per kilogram,
varigenom ända till 80 kronors dagsförtjänst kunnat erhållas. Styrelsen
ansåge därför sota sin oavvisliga plikt att påpeka detta förhållande och
anhålla, att Kungl. Maj:ts befallningshavande ville snarast vidtaga åtgärder
till förhindrande av denna verksamhet.
Befallningshavanden har i sitt underdåniga memorial hemställt, att
vad skogsvårdsstyrelsen anfört måtte vinna nådigt beaktande. , w
Häiefn^fand Med omförmälda, den 12 december 1916 inkomna underdåniga skri
1
n '' velse har överlämnats transumt av protokoll, hållet vid sammanträde den
29 november 1916 med ombud för skogsägare i sjutton socknar i Hälsingland,
vid vilket sammanträde beslutits, att underdånig framställning i förevarande
ämne skulle till Kungl. Maj:t avlatas.
I skrivelsen har anförts, hurusom under det senaste året i vårt land
tillkommit en helt ny handelsvara, nämligen den från barrträden, i synnerhet
granen, hämtade kådan. Huru glädjande det än kunde vara, att kådan
erhållit handelsvärde, så hade dock kådinsamlingen på senare tidei*
5
Kungl. Majds nåd. ■proposition nr 117.
tagit sådana former, att densamma vitckt allvarliga bekymmer. Kådan,
insamlades huvudsakligen från så kallade kådlöpor eller bläckningar i
tråden. Om ett tråds ved blottats genom barkens bortskaffande, sökte
trådet skydda sig för angrepp av röta genom utgjutning av kåda över det
skadade stället. Skedde detta blottande av veden på för-ommaren, uppstode
omedelbart ett rikligt kådflödc, varigenom faran för rötangrepf bleve
mindre, men sl e Ide ett sådant blottande av veden ejt^-r den starkaste
växtperioden, således på eftersommaren eller hösten, skedde sårets överkådning
endast långsamt eller ofullständigt och följden bleve då, alt trädet
i allmänhet angrepes av röta. Då nu bläckningen vanligen skedde vid
manshöjd, komme rötan att angripa trädets värdefullaste del, nämligen rotstocken.
Av gammalt hade bläckning av träden allmänt förekommit i skogen
för utmärkande av linjer, stigar och dylikt. Det hade huvudsakligen varit
från sålunda bläckade träd som kädplockningen till eu början ägt rum, och
kådsamlarne hade då nöjt sig med att borttaga den sedan gammalt i bläckningarna
utrunna kadan. Så länge kådtagningen bedrivits på detta sätt, hade
skogsägaren, även om kådtagningen utgjort ett oberättigat ingrepp i hans
äganderätt, kunnat tolerera densamma, da ju någon egentlig skada å skogen
därigenom ej åstadkommits. Emellertid hade efterfrågan på kådan och i samband
därmed även priset stigit. Följden hade blivit, att de trakter, som redan
en gång övergåtts med kådploeknin”1, ånyo och nu våldsammare skattats
på kvarvarande i barken sittande kåda, en eller till och med flera gånger.
Som denna efterskörd huvudsakligen ägt rum under eftersommaren och
hösten, varvid stora fläckar av träden berövats sin skyddande bark eller
kåda, hade detta inneburit en stor fåra för att de vid kådinsamlingen
bläckade träden skulle angripas och förstöras av röta. Men ej nog härmed:
på sista tiden hade kådplockarna tagit sig före, dels alt fidla träd f >r att
åtkomma den högre upp å träden sittande kådan, dels att barkskala förut
oskadade träd i mer eller mindre grad för att å dem åstadkomma ett ymnigt
kådflöde till nästa år och därmed bereda siörre möjligheter för fortsatt
kådtagning. Kädplockningen utövades i allmänhet ej av den. som ägde
skogen, utan av folk som ej hade ägande- eller nyttjanderätt till densamma.
De skador, som åstadkommes på skogen genom senast omförmäla sätt för
kådinsamlingen, vore avsevärda och deras inverkan på skogens framtida bestånd
och utveckling högst menliga.
Vidare har i skrivelsen framhållits, att såsom en följd av 1905 års
skogslag samt på grund av det under senare åren alltjämt stegrade intresset
för en god skogsvård, skogsägarne nu allmänt börjat att väl vårda sina skogar.
Den gamla lördärvliga bläckningsmetoden hade man frångått och använde
numera allmänt för utmärkande av linjer i skogen färg, som påströkes
6
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 117.
träden utanpå barken, så att träden ej skadades. Skogsvårdsstyrelsernas
biträde anlitades i stor utsträckning för utstämpling av skog till avverkning.
Det syntes under sådana förhållanden berättigat, att skogsägarne ej
skulle behöva tåla ett intrång, som å deras skogar åstadkomme skador,
vilka de själva på allt sätt sökte förebygga. Vid ett flyktigt påseende
kunde idet visserligen tyckas, som om varje skogsägare själv skulle kunna
ombesörja bevakningen av sin skog, men så länge kådhandeln finge pågå
i den form som nu skedde, vore detta en praktisk omöjlighet. Aven om
bevakningen vore möjlig, skulle den för skogsägaren medföra stora och
betungande kostnader. Särskilt under slåtter- och skördetiden hade det
till följd av kådplockningen varit hart när omöjligt att förvärva den nödiga
arbetskraften till jordbruket, som ju dock, i synnerhet under nuvarande
förhållanden, vore av så ofantligt stor betydelse för vårt land. För
att rädda skörden hade därför i år jordbrukaren-skogsägaren måst lämna
skogen till hänsynslös exploatering av kädplockarne. Det ville synas, som
om den enskilde härvid borde hava rätt att av det allmänna fordra skydd
för sin egendom.
I skrivelsen har slutligen påkallats en lagändring i den riktning, som
sålunda angivits. Detta ansåges lämpligen kunna ske därigenom, att dels
1 gällande skogslagstiftning infördes reglerande bestämmelser för huru kåd
O
O O O CD
tagning finge äga rum från skogsträd och att dels i strafflagens 20 kap.
2 § gjordes en ändring så till vida, att det skydd, som med densamma
tillerkändes alla delar av lövträd, även komme att omfatta alla delar av
barrträd såsom kottar, barr, kåda med mera. Det kunde icke vara lagens
mening, att lövträden i sin helhet skulle åtnjuta ett effektivt skydd, under
det att barrträden delvis lämnades utan sådant skydd. Olaga kådtagning
skulle - genom denna lagändring komma att falla under allmänt åtal och
straffas såsom stöld, vilket ju kådtagningen i själva verket vore lika väl
som plockandet av nötter och dylikt. Härvid borde ock påpekas den stora
svårigheten att åstadkomma bindande bevisning; så snart man påträffade en
kådplockare i skogen, toge han till flykten. Den oreglerade kådhandeln borde
sålunda av många och vägande skäl ofördröjligen bringas att upphöra. —
Till följd av nämnda förhållanden hade bland skogsägarna vuxit fram en stark
opinion för att något måste göras i denna sak, då av enskilda skogsägare
och statens skogstjänsteinän långt förut utfärdade förbud mot kåd plockning
ej respekterats. Denna opinion hade resulterat i sammankallandet
av ifrågavarande möte 1916, vartill 32 å stämmor valda ombud för 17
kommuner inom Hälsingland jämte ett flertal intresserade skogsägare infunnit
sig. I enlighet med beslut som fattats på nämnda möte hemställdes,
att Kungl. Maj:t måtte vidtaga de åtgärder, som befunnes nödvändiga för
7
Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 117.
skogens effektiva skyddande mot olaga kådtagning och för värnande av
äganderätten till skogen.
Domänstyrelsen har i sitt underdåniga utlåtande anfört, att tillvaratagande
av kåda icke i och för sig kunde anses medföra någon olägenhet,
om nödig varsamhet iakttoges vid dess insamlande, så att det kådbärande
trädet och dess bark ej skadades. Där sådan varsamhet iakttoges, torde
en skogsägare ej kunna förhindra vem som helst att å hans mark taga
kåda. 1 24 kap. 3 § strafflagen angåves nämligen de skogsprodukt er,
vilka ej olovligen Ange tagas, men däribland nämndes ej kåda. Visserligen
vore det enligt samma lagrum ej tillätet att, såsom uti ifrågavarande
framställningar uppgivits vid kådinsamlingen ske, fålla eller bläcka träd å
annans mark, och visserligen skulle alltså den, som vid kådtagning tillfogade
träden skada genom fällning eller bläckning, kunna åtalas och dömas
till ansvar och skadestånd, men bevisningsskyldigheten torde i så fall
åligga skogsägaren, varför, då sådan bevisning i regeln ej kunde åstadkommas
utan en effektiv och dyrbar bevakning, det kunde antagas, att
dylika förseelser i de allra flesta fall icke beivrades. Enär kåda under
vissa omständigheter representerade ett ej oväsentligt värde, ansåge styrelsen,
att det borde vara skogsägaren förbehållet att ensam tillgodogöra
sig i hans skog förekommande kåda eller, om han det ej ville, avgöra,
huruvida andra skulle tillåtas där taga kåda, och att alltså genom lagstiftning
förbud borde stadgas mot olovlig kådtagning å annans mark.
Bestämmelser om ansvar för skogsåverkan äro meddelade i 20 kap.
2 § och 24 kap. 3 § strafflagen. Sistnämnda paragraf innehåller, att den,
som olovligen fäller, syrer eller bläcker träd å annans skog eller mark,
i uppsåt att trädet eller något därav sig eller annan tillägna, eller olovligen
tager där växande gräs, torv eller, av växande träd, ris, gren, näver,
bark, löv, bast, ollon eller nötter, skall, vare sig han bortfört det eller ej,
straffas för åverkan, där ej efter 20 kap. gärningen skall annorledes anses.
Straffet är böter, högst ettusen kronor, eller fängelse i högst sex månader
eller ock, vid synnerligen försvårande omständigheter, straffarbete i högst
ett år. I 20 kaj). 2 § stadgas, att den, som å skog eller mark, däri han
ej äger del eller som han ej innehar eller äger rätt att nyttja, olovligen
fäller träd i uppsåt, som nyss sagts, eller i sådant uppsåt olovligen tager
av växande träd någon sådan de!, som förut nämnts, skall, ändå att lian
icke bortfört det, anses såsom hade han förövat stöld, där värdet går över
femton kronor. — Vilketdera av dessa två lagrum skall tillämpas är alltså
beroende på det avverkades värde.
Domän
styrelsen.
Ansvar för
skogsåverkan.
8
Departe
ments
chefen.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 117.
Den, som fäller träd för att åtkomma kådan, lärer således vara straffbar
enligt det ena eller andra av nämnda två lagrum. Bläcker nå^on träd
i samma syfte, torde ansvar inträda jämlikt omförmälda paragraf i äverkanskapitlet.
Tages eljest kåda av träd, lärer detta enligt gällande bestämmelser
vara strafiritt.
I förutnämnda av skogsägare i Hälsingland ingivna underdåniga skrivelse
har hemställts om sådan ändring av 20 kap. 2 § strafflagen, att det
däri omförmälda skydd skulle utsträckas till att avse bland annat även
kåda. .Jämväl domänstyrelsen har ansett, att genom lagstiftning borde
stadgas förbud mot olovlig kådtagning å annans mark.
Även enligt min uppfattning äro de förhållanden, som påpekats i
omförmälda från olika delar av riket inkomna framställningar, av den allvarliga
beskaffenhet, att ett ingripande från lagstiftningens sida i syfte att
förhindra tagande av kåda å annans mark torde vara påkallat. Kådan från
våra barrträd kan användas till framställning av harts ävensom terpentin
samt har således i och för sig ett visst värde, och till följd av den under
nu radande förhållanden ökade efterfrågan har detta under senare tid
avsevärt stigit; redan på grund härav torde kådan böra förbehållas skogsägaren.
Viktigare är emellertid att, såsom nogsamt framgår av förevarande
skrivelser och av vad eljest är känt om den under senare tid hår i riket
bedrivna kådplockningeri, förhoppningen om stor handelsvinst visat sig för
mindre nogiäknade samlare innebära en stark frestelse till direkt skogsåverkan,
till fällande eller skadande av träd i syfte att därigenom utvinna
mera kåda än som kan erhållas från de oskadade träden. Visserligen är
en dylik skogsåverkan straffbar redan enligt nu gällande bestämmelser,
men “såsom framhållits i ärendet är förebringande av nödig bevisning
härutinnan förbunden med stora svårigheter och kostnader. Därest ett
allmänt förbud stadgas mot kådtagning från träd, växande ä annans mark,
torde ett sådant förbuds betydelsefullaste verkan bliva den medelbara, att
den i sammanhang med kådplockningen bedrivna skadegörelsen å växande
skog bringas till upphörande.
Åt t kriminalisera även det olovliga tagandet av kottar och barr,
såsom i skogsägarnas skrivelse ifrågasatts, synes däremot icke vara av något
föreliggande behov påkallat.
Den av mig förordade lagändring torde lämpligen kunna genomföras
på det sätt, att i förutnämnda paragrafer i 20 och ‘24 kap. strafflagen
även kåda upptages bland de delar av växande träd, vilkas tillägnande
medför ansvar. Förslag till sådan ändring har jag låtit inotn
justitiedepartementet upprätta.»
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 117.
9
Föredraganden upplåste därefter förslag till lag om ändrad lydelse
av 20 kap. 2 § samt 24 köp. 3 § sträfjlagen, av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar, och hemställde, att för det ändamål, § 87 regeringsformen
omförmäler, lagrådets yttrande över förslaget måtte inhämtas
genom utdrag av detta protokoll.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes hans Maj:t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Israel Myrberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 97 häjt. (Nr 117).
2
10
Kungl. Majds nåd. proposition nr 117.
Bilaga.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 20 kap. 2 § samt 24 kap. 3 § strafflagen.
Härigenom förordnas, att 20 kap. 2 § samt 24 kap. 3 § strafflagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:
20 KAP.
2 §•
Den, som å skog eller mark, däri han ej äger del eller den han ej
innehaver eller äger rätt att nyttja, olovligen fäller träd, i uppsåt att trädet
eller något därav sig eller annan tillägna, eller, i sådant uppsåt, olovligen
tager, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller
kåda; varde, ändå att han det icke bortfört, ansedd såsom hade han stöld
förövat, där värdet går över femton riksdaler. Går det ej över femton
riksdaler: vare lag, som i 24 kap. sägs.
24 KAP.
3 §•
Fäller, syrer eller bläcker man olovligen träd å annans skog eller
mark, i uppsåt att trädet eller något därav sig eller annan tillägna, eller
tager olovligen där växande gräs, torv eller, av växande träd, ris, gren,
näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda; varde, evad han det bortfört
eller ej, straffad för åverkan, där ej efter 20 kap. gärningen skall
annorledes anses; och vare straffet böter, högst ett tusen riksdaler, eller
fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna synnerligen försvårande:
då må till straffarbete i högst ett år dömas.
Kungi. MajUs nåd. proposition nr 117.
11
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen
den 12 mars 1917.
Närvarande:
Justi ti eråden: Gullstrand,
von Seth,
Wedberg,
Regeringsrådet: Planting-Gyllenbåga.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
2 mars 1917, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändrad lydelse av 20 kap. 2 § samt 24 kap. 3 §
strafflagen.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av byråchefen för lagärenden Hjalmar Himmelstrand.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
12
Kur tgl. Maj:ts nåd. proposition nr 117.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, kallet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
tisdagen den 13 mars 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
V ENNERSTEN,
Westman,
Broström.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde, efter
gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet, lagrådets
den 12 innevarande mars avgivna utlåtande över det den 2 i samma månad
till lagrådet remitterade förslag till lag om ändrad lydelse av 20 kap.
2 § samt 24 kap. 3 § strafflagen; och hemställde föredragande departementschefen,
att otuförmälda förslag, som av lagrådet lämnats utan anmärkning,
måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Israel Myrberg.
Stockholm 1917. Kungi. Boktryckeriet, P A. Norstedt & Söner.
170899
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- LU 1917:30 Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 20 kap. 2 § strafflagen. s. 6 i texten
- Rskr. 1917:67 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 20 kap. 2 § samt 24 kap. 3 § strafflagen. s. 1 i texten
- LU 1917:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 20 kap. 2 § samt 24 kap. 3 § strafflagen. s. 1 i texten