Angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1917 åt befattningshavare i statens tjänst
1917-03-16 · 51 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 48 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1917:129, Angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1917 åt befattningshavare i statens tjänst
Dokumentets text
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 129.
1
Nr 129.
Kungl. Maj:ts nådiga ''proposition till riksdagen angående krigstidstillägg
och krigstidshjälp under år 1917 åt befattningshavare
i statens tjänst; given Stockholms slott den 16
mars 1917.
Under åberopande av bilagda, utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kung!. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att
a) för beredande under år 1917 av krigstidstillägg och krigstidshjälp
åt befattningshavare i statens tjänst i enlighet med nedan
angivna grunder
dels å extra stat för år 1918 anvisa såsom förslagsanslag
under
andra huvudtiteln..................
.................................. kronor 545,000
7>
tredje
> ..................
.................................... »
56,000
>
fjärde
» .................
.................................... »
3,910,000
»
femte
» ...............
................................... »
1,795,000
>
sjätte
> .................
.................................... »
1,275,000
>
sjunde
» ..................
.................................... »
1,290,000
åttonde
> ...............
................................... >
1,485,000
>
nionde » .................
dels i postverkets stat för
.................................... »
driftkostnader år 1918
329,000;
upptaga föl-
jande post:
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 106 höft. (Nr 129.)
1
2
KuiUfl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
Krigstidstillägg och krigstidshjälp, förslagsvis .. kronor 1,950,000
och i anledning härav bestämma postverkets anslag till driftkostnader
för år 1918, förslagsvis, till ett med 1,950,000 kronor förhöjt belopp;
dels i staten för telegrafverkets driftkostnader under år 1918
upptaga följande post:
Krigstidstillägg och krigstidshjälp, förslagsvis.. kronor 1,200,000
och i anledning härav bestämma telegrafverkets anslag till driftkostnader
under år 1918, förslagsvis, till ett med 1,200,000 kronor förhöjt
belopp;
dels beräkna driftkostnaderna under år 1918 för statens järnvägar
till ett med 9,125,000 kronor förhöjt belopp;
dels beräkna driftkostnaderna under år 1918 för nedanstående
statens vattenfallsverk med följande förhöjningar, nämligen
a.
Trollhätte kanalverk............
........... kronor
32,000
b.
Södertälje » ............
............ »
5,000
c.
Trollhätte kraftverk ............
............ >
56,000
d.
Porjus > ............
»
19,000
e.
Älvkarleby » ............
............ »
48,000
och i följd härav beräkna statens vattenfallsverks sammanlagda driftkostnader
under år 1918 till ett med 160,000 kronor förhöjt belopp;
dels bland driftkostnader under år 1918 för statens domäner upptaga
följande post:
Krigstidstillägg och krigstidshjälp, förslagsvis ...... kronor 505,000
och i anledning härav bestämma statens domäners driftkostnader under
år 1918, förslagsvis, till ett med 505,000 kronor förhöjt belopp;
dels ock medgiva, att i fråga om befattningshavare vid institution,
för vilken anslag här ovan icke beräknats, krigstidshjälp må utgå av
de medel, av vilka institutionens omkostnader i övrigt bestridas;
b) medgiva, att erforderligt belopp må för ändamålet av Kungi.
Maj:t under år 1917 förskjutas av tillgängliga medel; samt
C) godkänna följande allmänna grunder för krigstidstilläggs och
krigstidshj älps utgåe nde:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. M«j:ts Nåd. Proposition Nr 129.
:S
it, Krigstidstillägg till befattningshavare, vilkas avlöning blivit av Konung
och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av
riksdagen prövade grunder.
§ 1.
Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit av Konung
och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen
prövade grunder, äga, med nedan i §§ 2, B, 4, 12 och 13 angivna begränsningar
och undantag, uppbära krigstidstillägg med femton procent
å följande i samma avlöning ingående slag av kontanta förmåner,
nämligen:
lön;
tjänstgöringspenningar;
ortstillägg, dvrortstillägg och kallortstillägg;
arvode;
ålderstillägg;
bostads-, bränsle- och inkvarteringsersättning;
inkvarterings- och servisbidrag;
dagavlöning vid armén och flottan;
extra lönetillägg;
provisoriskt avlöningstillägg;
tillfällig löneförbättring;
tillfälligt lönetillägg; och
stadgat minimibelopp av uppbördsprovision vid telegrafverket.
§ 2.
Krigstidstillägg beräknas endast å avlöningsförmåner, som utgå
av statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel och dels av
andra medel, beräknas krigstidstillägg endast å den del därav, som utgår
av statsmedel; dock att krigstidstillägg åt befattningshavare vid
universiteten och de allmänna läroverken beräknas å hela det belopp,
vartill ovan angivna slags avlöningsförmåner uppgå, utan avseende
därå, att, till bestridande av universitetens och läroverkens utgifter
4
Kungl. Majits Nåd,. Proposition Nr 12i).
användas jämväl andra medel än statsmedel, varjämte krigstidstillägg
även beräknas å författningsenligt utgående inkvarterings- och servisbidrag,
som gäldas av andra medel än statsmedel.
§ 3.
Krigstidstillägg till den, som av statens medel åtnjuter lön eller
arvode för två eller flera befattningar, utgår endast för en av dessa,
nämligen för den, som medför högsta avlöningen, eller, därest avlöningarna
äro lika, för den av dessa befattningar, till vilken han först
blivit befordrad.
§ 4.
Krigstidstillägg må tillkomma befattningshavare allenast för så
vitt sammanlagda beloppet av befattningshavarens från en eller flera
befattningar i statens tjänst härflytande inkomster av ovan uppräknade
slag jämte värdet av bostad, då sådan åtnjutes, tillhopa med krigstidstillägget
icke överstiga 9,600 kronor för år räknat.
§ 5.
Krigstidstillägget anses tillhöra lönen och utgår odelat till befattningsinnehavare,
även om han under tjänstledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess
utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag avstår lönen helt
eller delvis.
B. Krigstidstillägg åt andra befattningshavare.
§ 6.
Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran
bestämts av Kung! Maj:t, utbetalas, under iakttagande i tillämpliga
delar av de i §§ 1 — 5 meddelade bestämmelserna, krigstidstillägg med
femton procent å de i avlöningen ingående kontanta förmånerna av
ovan uppräknade slag.
§ 7.
Till andra befattningshavare i statens tjänst må, under iakttagande
i tillämpliga delar av de i §§ 1—4 meddelade bestämmelserna,
opaginerad Kontrollera mot PDF
I»
4
Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
den myndighet, som äger bestämma befattningshavarnas avlöning,
lämna krigstidstillägg med högst femton procent av de i avlöningen
ingående kontanta förmånerna av ovan uppräknade slag, därest myndigheten,
med hänsyn särskilt till efter ingången av augusti månad 1914
såsom dyrtidstillägg beviljad avlöningsförhöjning, anser sådant av omständigheterna
påkallat; och må jämväl till sådana icke-ordinarie befattningshavare,
som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta sä kallade
gratifikationer eller flitpenningar, efter vederbörande myndighets beprövande
krigstidstillägg utgå med högst femton procent av dem tilldelade
belopp.
C. Krigstidshjälp.
§ 8.
Krigstidshjälp utgår, med här nedan angivna undantag,
till de befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1917
innehade ordinarie anställning och på grund av försörjningsplikt underhöllo
barn under 15 års ålder; samt
till de i statens tjänst anställda icke-ordinarie befattningshavare,
arméns och marinens manskap inbegripet, som den 1 januari 1917 ej
mindre på grund av försörjningsplikt underhöllo barn under 15 års
ålder än även innehade och omedelbart dessförinnan under minst ett
år vid en och samma statsinstitution innehaft stadigvarande anställning
med en daglig arbetstid, i medeltal icke understigande vad som
för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig institution är
såsom minimum i allmänhet stadgat.
Om befattningshavare under året avlidit innan krigstidshjälp till
honom utbetalts, inträder stärbhuset i hans rätt till dylik hjälp; varemot
den, som eljest under året lämnar statstjänsten före den dag, då
kungörelse om krigstidshjälpens utbetalande träder i kraft, icke äger
rätt till sådan hjälp.
§ 9-
Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,
nämligen
6
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
l:o) de, vilka jämlikt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,
som under år 1917 äger rum, hava att erlägga dylik skatt
för högre belopp än 3.000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen;
samt
2:o) gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.
§ io.
Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare
utgå, bestämmes, på sätt nedanstående tabell utvisar, i förhållande dels
till taxeringen enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,
dels ock till antalet av de barn under 15 år, vilka befattningshavaren,
på grund av försörjningsplikt, den 1 januari 1917 underhöll:
Det beräknade belopp, för vilket
Krigstidshjälp åt befattningshavare med j
befattningshavaren under år 1917
har att erlägga skatt enligt för- ordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt
1 barn
2 barn
3 barn
4 barn
15 eller flere
barn
Kronor
Högst 1,000 kronor................
SO
100
150
200
250
från 1,000 t. o. m. 2,000 kronor
40
so
120
160
200
» 2,000 » » » 3,000 »
30
fiO
90
120
150
§ Il
Befattningshavare,
som icke innehar ordinarie anställning, må
icke på grund av tjänstledighet för allmänt uppdrag eller för inkallelse
till annan militär tjänstgöring än den honom enligt § 27 värnpliktslagen
åliggande för egen utbildning förlora rätten till krigstidshjälp.
Ej heller må icke-ordinarie befattningshavare, som under år 1916
åtnjutit, oavsett semester, tjänstledighet för styrkt sjukdom under
högst sex månader eller tjänstledighet av annan orsak under högst
en månad, av sådan anledning förlora sin rätt till krigstidshjälp.
Kunrjl. Maj:In Nåd. Proposition Nr 129.
7
Gemensamma bestämmelser.
§ 12.
Krigstidstillägg må icke av någon befattningshavare uppbäras
med högre belopp än 600 kronor för år räknat; ej heller må sammanlagda
beloppet av en befattningshavares krigstidstillägg och krigstidshjälp
under året överstiga 600 kronor.
§ 13.
från åtnjutande av såväl krigstidstillägg som krigstidshjälp
undantagas:
l:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägars byggnadsarbeten för
nya linjer, dubbelspårsanläggningar och därmed jämförliga företag samt
banunderhåll;
2:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk; samt
3:o) ämneslärare och arbetslärare vid statens blindundervisningsanstalter,
varjämte
4:o) avlöning från allmänna indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet
icke medför någon rätt till krigstidstillägg eller krigstidshjälp.
§ 14.
Befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm och vid tekniska
skolan i Eskilstuna må tilldelas krigstidstillägg och krigstidshjälp
efter enahanda grunder, som gälla för befattningshavare i statens tjänst;
dock med iakttagande att krigstidstillägg skall beräknas ej blott å de
avlöningsförmåner, som äro för vederbörande befattningshavare å stat
uppförda, utan även å den höjning i avlöningen, som i form av provisorisk
lönereglering eller tillfällig löneförbättring tillerkänts dem genom
bidrag av stat och kommun eller från enskild donation, samt under
villkor, att halva kostnaden för krigstidstillägg och krigstidshjälp bestrides
av vederbörande kommun.
§ 15.
Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt
till krigstidstillägg och krigstidshjälp befattningshavare vid flottans
8
Kungl. Majis Nåd. Proposition Nr 129.
pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning, innehavare av
docentstipendier vid statens högskolor samt indelt manskap vid krigsmakten;
skolande vid beräkning av nämnda docenters krigstidstillägg
dem tillkommande docentstipendier anses likställda med de i § 1 uppräknade
avlöningsförmånerna.
§ 16.
Krigstidstillägget och krigstidshjälpen utbetalas i den ordning,
som av Kungl. Maj:t bestämmes.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Vennersten.
Kurufi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
9
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
IG mars 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Frus,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten, anförde
efter gemensam beredning med cheferna för samtliga övriga departement
följande:
I anledning av vad Eders Kungl. Maj:t i en till 1916 års riksdag avlåten
proposition om krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst
föreslagit, anvisade riksdagen å 1917 års stat medel för beredande
under år 1916 av krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst
samt medgav, dels att i fråga om befattningshavare vid institution,
för vilken särskilt anslag för ändamålet icke beräknats, krigstidshjälp
finge utgå av de medel, av vilka institutionens omkostnader i övrigt
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 106 höft. (Nr 129.) 2
10
Kungi. Mapis Nåd. Proposition Nr 129.
bestredes, dels ock att för krigstidshjälp erforderligt belopp finge av
Kungi. Majrt under år 1916 förskjutas av tillgängliga medel.
Därjämte godkände riksdagen vissa allmänna grunder för krigstidshjälps
utgående.
I överensstämmelse med riksdagens beslut fastställde Eders Kungl.
Maj:t den 8 juli 1916 följande
Allmänna grunder lör krigstidshjälps utgående:
Krigstidshjälp utgår, med här nedan angivna undantag,
till de befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1916
innehade ordinarie anställning och på grund av försörjningsplikt underhöllo
barn under 15 års ålder; samt
till de i statens tjänst anställda icfce-ordinarie befattningshavare,
arméns och marinens manskap inbegripet, som den 1 januari 1916 ej
mindre på grund av försörjningsplikt underhöllo barn under 15 års
ålder än även innehade och omedelbart dessförinnan under minst ett
år vid en och samma statsinstitution innehaft stadigvarande anställning
med en daglig arbetstid, i medeltal icke understigande vad som för
den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig institution är såsom
minimum i allmänhet stadgat.
Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,
nämligen
l:o) de, vilka jämlikt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,
som under år 1916 äger rum, hava att erlägga dylik skatt
för högre belopp än 2,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen;
2:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägsbyggnader, dubbelspårsanläggningar
och därmed jämförliga företag;
3:o) arbetarpersonalen vid de till statens vattenfallsverk hörande
anläggningsarbetena; samt
4:o) gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.
Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare utgå,
bestämmes, på sätt nedanstående tabell utvisar, i förhållande dels till
taxeringen enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,
dels ock till antalet av de barn under 15 år, vilka befattningshavaren,
på grund av försörjningsplikt, den 1 januari 1916 underhöll:
Kungl. Maj:ts Säd. Proposition Nr 129.
11
Det beräknade belopp, för vilket
befattningshavaren under fir 19111
har att erlägga skatt enligt för- ordningen om inkomst- och
Krigstidshjälp åt befattnin
gshavare med
1 barn
*2 barn
3 barn
4 barn
5 eller flere j
barn
förmögenhetsskatt
K
r o n o
r
Högst 1,000 kronor ...............
ISO
160
240
320
400
från 1,000 t. o. in. 1,200 kronor
70
ilo
210
280
350
» 1,200 » » » 1,400 »
60
120
ISO
240
300
» 1,400 » » » 1,600 »
50
100
150
200
250
» 1,000 » » > 1,800 »
40
SO
120
160
200 :
» 1,800 » » » 2,000 »
do
60
90
120
150
Då enligt förestående bestämmelser till krigstidsbjälp berättigad
icke-ordinarie befattningshavare under tiden efter ingången av augusti
månad 1914 erhållit avlöningsförhöjning, som är att anse icke såsom
ett tillägg för avlöningens uppbringande till belopp, stående i skäligt
förhållande till ordinarie befattningshavares avlöningsförmåner, utan
såsom särskilt dyrtidstillägg, skall beloppet av sådan förhöjning, beräknat.
från det den börjat utgå till utgången av år 1915, vid utbetalning
av krigstidshjälp från denna avdragas.
Befattningshavare, som icke innehar ordinarie anställning, må icke
på grund av tjänstledighet för allmänt uppdrag samt för inkallelse till
annan militär tjänstgöring än den enligt § 27 värnpliktslagen åliggande
för egen utbildning förlora rätten till krigstidshjälp.
Ej heller må icke-ordinarie befattningshavare, som under år 1915
åtnjutit, oavsett semester, tjänstledighet för styrkt sjukdom under högst
sex månader eller tjänstledighet av annan orsak under högst en månad,
av sådan anledning förlora sin rätt till krigstidshjälp.
Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt
till krigstidshjälp befattningshavare vid flottans pensionskassa och folkskollärarnas
pensionsinrättning.
Krigstidshjälpen utbetalas på därom gjord framställning i den
ordning, som av Kungl. Maj:t bestämmes.
Tillika utfärdade Eders Kungl. Maj:t i sammanhang härmed
följande
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
Föreskrifter beträffande utbetalning1 av krigstidshjälp:
Befattningshavare, som anser sig berättigad till krigstidshjälp, bär
att senast före 1916 års utgång till den myndighet eller tjänsteman,
som utbetalar hans avlöning, ingiva ansökning i enlighet med bifogade
formulär, försedd med intyg från vederbörande förrättare av debitering
av inkomst- och förmögenhetsskatt eller annan behörig myndighet angående
såväl det beräknade belopp, för vilket sökanden har att under
år 1916 erlägga dylik skatt, som ock angående antalet av de barn
under 15 års ålder, som sökanden den 1 januari 1916 på grund av
försörjningsplikt underhöll, vilket intyg skall avgiftsfritt lämnas.
Krigstidshjälpen skall, så snart efter ansökningens ingivande ske
kan. i en summa utbetalas förskottsvis av under händer varande medel.
Utgiften för krigstidshjälp skall efter 1917 års ingång avföras av
de affärsdrivande verken å deras driftkostnader för sist nämnda år och
av postsparbanken, försäkringsinspektionen, statens biografbyrå, patentoch
registreringsverket, mynt- och justeringsverket, bankinspektionen,
flottans pensionskassa samt folkskollärarnas pensionsinrättning å de
medel, varifrån vid dessa institutioner övriga omkostnader bestridas,
samt för övriga verk och myndigheter å de på extra stat för år 1917
under 2 — 9 huvudtitlarna för ändamålet uppförda förslagsanslag.
Statskontoret skall till sistberörda verk och inrättningar, i den
mån dessa ej äga att direkt å statsverkets giroräkning utfärda anvisningar,
på rekvisition ställa till förfogande för ändamålet erforderliga
belopp.
Blanketter till ansökningar om krigstidshjälp åt personal vid statens
affärsdrivande verk tryckas och tillhandahållas av verkens styrelser.
Dylika blanketter för övriga statsinstitutioners personal tryckas genom
statskontorets försorg och utlämnas på rekvisition till vederbörande
myndigheter.
Sedan därefter till Kungl. Maj:t inkommit åtskilliga framställningar,
avseende bland annat vidtagande av åtgärder i syfte att krigstidshjälp
eller annan löneförbättring måtte utgå även under år 1917,
därvid jämväl hemställts om fastställande av ändrade grunder för krigstidshjälpens
beräknande, så beslöt Eders Kungl. Maj:t, då jag den 28
november 1916 anmälde ärendet i statsrådet, att åt löneregleringskommittén
skulle uppdragas att efter verkställd utredning avgiva förslag
i fråga om krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst.
Kanyl. Maj tis Nåd. Proposition Nr 129. 13
Sedermera hemställde jag i statsrådet den 13 januari 1017 att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att i avbidan på de framställningar
i ämnet, som kunde varda förelagda riksdagen, till krigstidshjälp
m. m. åt befattningshavare och pensionstagare å riksstaten för
är 1918 beräkna ett belopp av 16.000,000 kronor; och till vad jag
sålunda hemställde behagade Eders Kung], Maj:t lämna nådigt bifall.
Löneregleringskommittén, som fått till sig överlämnade jämväl
åtskilliga sedermera inkomna framställningar om krigstidshjälp åt befattningshavare
i statens tjänst, har den 15 februari 1917 avgivit sitt
underdåniga utlåtande i ärendet.
Kommittén har därvid till en början lämnat en kortfattad redogörelse,
huvudsakligen i form av citat, för vissa uttalanden i den stora
mängd av framställningar, som i ämnet ingivits till Eders Kungl. Maj:t
och därefter remitterats till kommittén.
Innehållet i denna redogörelse återgives här efteråt.
Svea hovrätt har i sin framställning om dyrtidstillägg åt befattningshavare i
hovrätten beträffande extra ordinarie personal, som icke uppbär annan ersättning än
gratifikationer, anfört följande:
»Visserligen kunna dessa yngre män, vilka till ett antal av omkring 50 varje
är arbeta i hovrätten, i främsta rummet anses därmed sörja för sin egen utbildning,
men det arbete de utföra är för hovrättens verksamhet ingalunda betydelselöst och
själva utbildningen för statstjänsten är ett statsintresse av högsta vikt. Det anslag
till arvoden åt amanuenser, vikariatsersättning, tillfällig renskrivning samt gratifikationer
till e. o. tjänstemän, vilket utgår med 29,500 kronor, har lämnat tillgång till
utdelande av gratifikationer, visserligen icke stora men dock icke alldeles oväsentliga
såsom bidrag till levnadskostnadens bestridande. För att upprätthålla dessa
gratifikationers värde skulle uppenbarligen erfordras, att de kunde höjas i förhållande
till levnadskostnadernas stegring. En så betydande förhöjning av ett anslag av
denna natur anser sig hovrätten icke kunna ifrågasätta, men hovrätten anser sig
dock böra i underdånighet hemställa om anslagets höjande med 3,500 kronor eller
till 33,000 kronor.»
Medicinalstyrelsen, som gjort framställning om beredande av krigstidshjälp åt
predikanter och sekreterare vid rikets hospital och asyler, bär därvid anfört bland
annat följande:
»Avlöningsförmånerna för predikanterna och sekreterarna, med undantag av
de vid Malmö asyl anställda, för vilka särskilda bestämmelser äro gällande, utgå
från det utav riksdagen beviljade anslaget till arvoden åt tjänstemän, vilka icke äro
i hospitalens och asylernas lönestater upptagna, samt bestämmas till beloppet av
Eders Kungl. Maj:t. Dessa arvoden växla alltefter storleken av de anstalter, vid
vilka ifrågavarande befattningshavare äro anställda, för predikanter från 400 kronor
till 1,800 kronor samt för sekreterare från 200 kronor till 1,200 kronor, allt ärligen.
Visserligen hava berörda tjänster för sina innehavare karaktären av allenast bisysslor,
14
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 129.
men med hänsyn till nu rådande dyrtid bär medicinalstyrelsen likväl ansett dem
höra komma i åtnjutande av lämplig krigstidshjälp.»
Kommerskollegiet har * ansett sig höra i främsta rummet framhålla nödvändigheten
av att befattningshavare med lägre löneförmåner erhålla en proportionsvis
högre löneförhöjning än övriga befattningshavare men samtidigt jämväl betona angelägenheten
av att den inbördes proportion mellan olika lönegrader, som en gång
blivit vederbörligen fastställd med hänsyn till de olika befattningarnas beskaffenhet
och betydelse, icke varder i mera väsentlig grad rubbad».
Domänstyrelsen har, i anledning'' av kommitténs begäran om vissa upplysningar
rörande kostnaden för ett inom kommittén dryftat förslag till krigstidstillägg, i eu
skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 december 1916 anfört följande:
»För ett stort affärsdrivande verk, där, såsom fallet är med domänstyrelsen,
verket har att tävla med enskilda om personal för verkets drift, är det givetvis
av största betydelse, att löneförmånerna äro så pass tilltagna, att det blir möjligt
för verket att erhålla duglig personal och att kunna behålla denna. Eljest äventyras
driften och kan då ej ett tillfredsställande resultat ernås. Såsom domänstyrelsen
vid skilda tillfällen haft anledning framhålla, måste skogsstaten enligt styrelsens
mening anses svagare avlönad än motsvarande personal i de andra affärsdrivande
verken, en mening, för vilken ock de skogssakkunnigas för södra Sverige betänkande
ger stöd. Då nu alla levnadsomkostnader stigit med 30 — 50 procent och i vissa
fall långt däröver, måste ett dyrtidstillägg av endast 10 procent anses allt för
knappt och måste detta enligt styrelsens mening på grund av vad styrelsen nu anfört
anses alldeles särskilt gälla domänförvaltningens personal. Enligt förut åberopade
utredning'' till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet råder stor brist på
tjänstemän i skogsstaten och likaså är det ytterst .svårt att skaffa lämplig personal
till styrelsen. Under senaste tid har ock ålit flera av personalen lämnat statstjänsten
för att i stället ägna sig åt enskild tjänst och fara föreligger att detta förhållande
kommer att framdeles ännu mera göra sig gällande. Givetvis skulle ett större dyrtidstillägg
med den förhoppning om en skälig reglering av löneförhållandena för
personalen hos verket, som en sådan skulle ingiva, i sin mån bidraga till ändrade
förhållanden. Det är visserligen sant, att lönerna till personalen vid ett staten*
affärsdrivande verk icke behöva sättas lika med vad de enskilda betala till sin
personal. Fördelarna i statens tjänst gent emot den enskildes äro nämligen stora,
och staten kan därför konkurrera med den enskilda om personal utan att betala,
lika stora löner. Men skillnaden får dock icke överstiga en viss gräns, vilken kan
anses ligga där de fördelar statens tjänst lämnar jämnt uppväga denna skillnad.
Då denna blir större eller avsevärt större än sagda fördelar, måste inträffa — särskilt
såsom nu i fråga om domänförvaltningen vid brist på utbildad personal att
personalbristen blir större än den eljest skulle ha varit och att svårigheten att få
behålla kvalificerade personer i personalen blir allt större, vilket för ett affär sdrivande
verk av de dimensioner som domänförvaltningen ingalunda är minst bekymmersamt.
På grund av vad domänstyrelsen sålunda tillåtit sig att anföra, vågar styrelsen
i underdånighet framhålla, att det ifrågasatta krigstidstillägget enligt styrelsens
mening icke bör understiga följande procentsatser, därvid styrelsen utgått från att
styrelsens förslag i dess underdåniga statförslag den 30 september ävensom generalförslag
den 20 november innevarande år om dagarvoden ävensom förändrad reseersättning
till skogsstatens personal kommer att bifallas:
i
15
Kungl: Majds Nåd. Proposition Nr t2if:
För befattningshavare med högst 2,000 kronors avlöning........................ 20 procent
* » » över 2,000 » » till ocli med
6,500 kronor .......................................... 20 »
5 » » över 6,500 kronors avlöning ........................ 10 »
För första gradens tjänstemän i domänstyrelsen med 4,000—5,500 kronors
avlöning bör dock på grund av deras i förhållande till befattningarnas vikt svaga
avlöning tillägget icke understiga 25 procent.
De sålunda föreslagna tilläggen böra enligt styrelsens mening utgå utan begränsning.
»
Lantmäter istyr elsen, som yttrat sig över en av lantmätare vid av vittrings verket
i Västerbottens och Norrbottens län gjord framställning om arvodesförhöjning, har
förklarat sig anse, »att, med hänsyn ej mindre till angelägenheten av att för avvittringsarbetena
kunna påräkna dugliga tjänstemän än även till beskaffenheten av
verksamheten i fråga såsom i hög grad förenad med strapatser och umbäranden,
ifrågavarande personal bör erhålla något större ökning än som skulle bliva fallet
med tillämpning av de grunder, vilka kunna komma att bestämmas för andra statsfunktionärer».
Kung!,. Maj:ts minister i London har i skrivelse den 19 december 1916 fäst
uppmärksamhet på de synnerligen högt uppdrivna levnadskostnaderna i Storbritannien.
Livsmedelsprisen voro då i London och andra städer med över 50,000 invånare 81
procent högre än vid tiden för krigsutbrottet och i allmänhet hade levnadskostnaderna
ökats med 55 procent.
Ehuru kursförhållandena vore särdeles förmånliga för de löntagare, som finge
sin lön i pund, kunde denna omständighet dock endast i obetydlig män innebära en
lättnad för dem; och ministern hemställde därför, att viss personal vid beskickningen
och generalkonsulatet måtte beredas ett krigstidstillägg av 25 procent utav
samtliga deras löneförmåner.
Skrivelsen avslutas med följande uttalanden:
»Som generalkonsuln ju får sin lön ökad med cirka 15 procent från den 1
januari har jag ej ansett mig böra inbegripa honom i förteckningen å de tjänstemän,
som torde böra ihågkommas med en temporär löneförbättring, men torde däremot
vicekonsuln och de två kanslisterna böra däruti inbegripas.
Beskickningschefen önskar av personliga skäl att icke beröras av den föreslagna
åtgärden; men skulle ombyte av beskickningschef äga rum medan de nuvarande
fördyrade levnadsvillkoren gälla, lär det även med avseende å dennes blivande
löneförmåner bliva nödvändigt vidtaga en temporär förhöjning i form av krigstidstillägg.
»
Statsförvaltningens tjänstemannaförening hemställer, »det Eders Kungl. Maj:t
täcktes i nådig proposition föreslå riksdagen ''bevilja medel för beredandet åt tjänstemännen
av dyrtidstillägg från och med den 1 januari 1916 till och med 1917 års
utgång, att utbetalas för år 1916 på en gång samt för år 1917 månadsvis i sammanhang
med utbetalning av lön och utgå:
till tjänstemän av grad med begynnelseavlöning av högst 4,200 kronor med
25 procent av samtliga kontanta avlöningsförmåner (lön, tjänstgöringspenningar samt
orts- och ålderstillägg),
16 Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
till amanuenser och extra ordinarie tjänstemän likaledes med 25 procent av
dem tillkommande arvode och ersättningsbelopp,
till tjänstemän av grad med begynnelseavlöning från 4.200 till och med 6,000
kronor med 20 procent,
samt till tjänstemän av grad med högre begynnelseavlöning än 6,000 kronor
med 15 procent av samtliga kontanta avlöningsförmåner».
Förening eu för tjänstemän av höyre grad vid statens järnvägar »vidhåller alltjämt
den mening, som föreningen uttalat redan i sin underdåniga skrivelse den 10
september 1915 l) och ytterligare motiverat i sin skrivelse den 21 oktober 1915,
nämligen att ett eventuellt dyrtidstillägg icke bör tillmätas enligt den så kallade
behovsprineipen utan tillkomma alla befattningshavare med ett belopp, som för alla
står i samma förhållande till den egentliga avlöningen.
Föreningen håller före, att ett annat beräkningssätt kan föregripa eu blivande
lönereglering och rubba den löneskala, efter vilken de olika befattningshavarnas
arvoden blevo tillmätta vid 1907 års lönereglering och vilken skala i stort sett
synes väl svara mot arten av de olika befattningshavarnas tjänsteåligganden, samt
att ett dyrtidstillägg icke bör betraktas som gåva utan som avsett att återställa den
genom dyrtiden försvagade köpkraften hos avlöningen till dess ursprungliga realvärde.
Om ock, i följd av prisstegringens ojämna fördelning på olika utgiftsposter,
lönebeloppet genom ett procentuellt beräknat tillägg skulle för de allra högsta avlöningsklasserna
få ett förhållandevis större tillskott i realvärde än för de övriga,
torde ett dylikt förhållande knappast bliva märkbart förr än vid jämförelse mellan
lönebelopp inom vidare gränser än de här förekommande. Ojämnheten blir i varje
fall ringa och ur statsekonomisk synpunkt betydelselös på grund av de högre befattningarnas
ringa antal. Anses hänsyn behöva tagas till den nyss berörda ojämnheten,
kan densamma avlägsnas exempelvis genom fastställande av ett visst högsta
belopp för själva dyrtidstillägget».
Statstjänarnas sårnarbetskommitté hemställer, »att dyrtidstillägg under ar 1917
må beredas i statens tjänst anställda befattningshavare enligt följande grunder:
A. Varje befattningshavare, vars beräknade inkomst, efter vilken skatt utgår
enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, icke överstiger 2,600 kronor,
erhåller ett tillägg av 200 kronor. ......
B. Dessutom utgår till varje dylik befattningshavare ett tillägg för varje
person, som av honom försörjes, hustru, husföreståndarinna, barn, föräldrar, syskon
eller andra, enligt följande grunder:
1. Om hans i punkt A. nämnda inkomstbelopp icke överstiger 1,400 kronor,
60 kronor för varje person.
2. D:o Överstigande 1,400 kronor till och med 2,000 kronor, 50 kronor för
varje person.
3. D:o överstigande 2,000 kronor till och med 2,600 kronor, 40 kronor för
varje person».
Posttjänstemännens förening har gjort följande uttalande: »Det är i stort
sett löntagarna och framför allt de i allmän tjänst anställda, som härvid främst få
sitta emellan, och det är ett misstag att härvid under det hårda tryck, som för
J) Utförligt refererad i löneregleringskomiiiittéris betänkande den 18 februari 191b angå
ende krigstidshjälp.
17
Kungl. Maj:t,s Nåd. Proposition Nr 129.
närvarande väder, gorå någon grundskillnad mellan de ''lägre’ befattningshavarna
med avlöning upp till cirka 2,000 kronor och de ''högre'' med några hundra eller ett
par tre tusental kronors högre avlöning. De större inkomsttagarna träffas inom
gränserna för sin sociala existensnivå fullt så svårt och i vissa fäll svårare av dyrtiden
än de smärre. De ha icke i samma grad som dessa kommit i åtnjutande av
någon indirekt dyrtidshjälp i form av sänkta skatter och billigare livsmedel. De
hava studieskulder och åtagna understöds- och uppfostrarförbindelser att infria i
högre grad ju högre på befattningsskalan de befinna sig, och de sakna i regel tillfälle
att på samma sätt som tjänstemännen av ''lägre'' grad genom överarbete utom
tjänsten i någon mån kompensera utgiftsökningen genom extrainkomster.»
»Principiellt måste posttjänstemännens förening fasthålla vid rätten för envar
tjänsteman till ett procentuellt lika och den verkliga avlöningsminskningen fullt
täckande dyrtidstillägg. Med hänsyn till föreliggande förhållanden och vad som får
anses praktiskt genomförbart inskränker sig emellertid föreningen till att hemställa
om en mindre del av denna avlöningsfyllnad, utgående med dels ett personligt avlöningstillägg,
fixerat till i förhållande till avlöningen relativt högre belopp för de
lägst avlönade, dels ett visst försörjningstillägg. Med utgångspunkt från begynnelseavlöningen
2,000 å 2,200 kronor för manliga postexpeditörer och ett kristidstillägg
av 15 å 20 procent härå har föreningen stannat vid att anse som billigt och i
någon män tillfredsställande ett personligt årstillägg av 3o0 kronor att utgå utan
inskränkning med hänsyn till avlöningens storlek till envar tjänsteman, ordinarie
som extra, manlig som kvinnlig, ensamstående som försörjningspliktig. Som försörjningstillägg
anses böra utgå ett belopp av lägst 60 kronor för år för en var
försörjd, och vill föreningen betona, att som försörjd i detta sammanhang må förstås
ej endast barn men jämväl hustru, föräldrar eller andra, för vilka tjänsteman
må äga försörjningsplikt.»
Sreriyes allmänna tulltjänstemannaförening yttrar sig på följande sätt: »Ingen
tjänstemannakår intager i förhållande till allmänheten en så egenartad och till sin
karaktär så ömtålig ställning som tullverkets. Detta är en gammal erkänd och
ofta bekräftad erfarenhet. Denna ställning har förvisso icke blivit lättare eller
mindre betydelsefull i och med kristidens inträdande, utan tvärtom. Och det torde
vara ett långt utom vår egen krets känt faktum, att tulltjänstemännen under uppfyllandet
av sin plikt och under hävdandet av statens och det allmännas intresse
gent emot det hänsynslösa utnyttjandet av kristidens exceptionella ekonomiska möjligheter
varit i olika avseenden utsatta för hårda påfrestningar. En snar och effektiv
förbättring av deras ekonomiska ställning synes oss därför med skäl kunna
sägas vara ett statens eget direkta intresse.»
Löneregleringskommitténs i ärendet avgivna betänkande utmynnar
i följande förslag till bestämmelser om krigstidstillägg och krigstidshjälp
under år 1917 åt befattningshavare i statens tjänst:
Löneregle
ringskom
mitténs
förslag.
Bihang till riksdagms protokoll 1917. 1 samt. 106 käft. (Nr 129.)
3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
A. Krigstidstillägg till befattningshavare, vilkas avlöning blivit av Konung
och riksdag till silfran bestämd eller eljest utgår efter av
riksdagen prövade grunder.
§ !•
Befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning blivit av Konung
och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen
prövade grunder, äga, med nedan i §§ 2, 3, 4, 12 och 13 angivna begränsningar
och undantag, uppbära krigstidstillägg med tolv procent
å följande i samma avlöning ingående slag av kontanta förmåner,
nämligen:
lön;
tj änstgöringspenningar;
ortstillägg, dyrortstillägg och kallortstillägg;
arvode;
ålderstillägg;
bostads-, bränsle- och inkvarteringsersättning;
inkvarterings- och servisbidrag;
dagavlöning vid armén och flottan;
extra lönetillägg;
provisoriskt avlöningstillägg;
tillfällig löneförbättring;
tillfälligt lönetillägg; och
stadgat minimibelopp av uppbördsprovision vid telegrafverket.
§ 2.
Krigstidstillägg beräknas endast å avlöningsförmåner, som utgå
av statsmedel, Där avlöning bestrides dels av statsmedel och dels av
andra medel, beräknas krigstidstillägg endast å den del därav, som utgår
av statsmedel; dock att krigstidstillägg åt befattningshavare vid
universiteten och de allmänna läroverken beräknas å hela det belopp,
vartill ovan angivna slags avlöningsförmåner uppgå, utan avseende
därå, att till bestridande av universitetens och läroverkens utgifter användas
jämväl andra medel än statsmedel, varjämte krigstidstillägg
även beräknas å författningsenligt utgående inkvarterings- och servisbidrag,
som gäldas av andra medel än statsmedel.
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
§ 3.
Krigstidstillägg till den, som av statens medel åtnjuter lön eller
arvode för två eller flera befattningar, utgår endast för en av dessa,
nämligen för den, som medför högsta avlöningen, eller, därest avlöningarna
äro lika, för den av dessa befattningar, till vilken han först
blivit befordrad.
§ 4.
Sammanlagda beloppet av en befattningshavares från en eller
flera befattningar i statens tjänst härflytande inkomster av ovan uppräknade
slag jämte värdet av bostad, då sådan åtnjutes, må tillhopa
med krigstidstillägget icke överstiga 9,600 kronor för år räknat.
§ 5.
Krigstidstillägget anses tillhöra lönen.
B. Krigstidstillägg åt andra befattningshavare.
§ 6.
Till befattningshavare i statens tjänst, vilkas avlöning till siffran
bestämts av Kungl. Maj:t, utbetalas, under iakttagande i tillämpliga
delar av de i §§ 1—5 meddelade bestämmelserna, krigstidstillägg med
tolv procent å de i avlöningen ingående kontanta förmånerna av ovan
uppräknade slag.
§ 7.
Till andra befattningshavare i statens tjänst må, under iakttagande
i tillämpliga delar av de i §§ 1—4 meddelade bestämmelserna,
den myndighet, som äger bestämma befattningshavarnas avlöning,
lämna krigstidstillägg med högst tolv procent av de i avlöningen ingående
kontanta förmånerna av ovan uppräknade slag, därest myndigheten,
med hänsyn särskilt till efter ingången av augusti månad 1914
såsom dyrtidstillägg beviljad avlöningsförhöjning, anser sådant av omständigheterna
påkallat; och må jämväl till sådana icke-ordinarie be
-
20
Kuvgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
fattningshavare, som för sitt arbete i statens tjänst åtnjuta så kallade
gratifikationer eller flitpenningar, efter vederbörande myndighets beprövande
krigstidstillägg utgå med högst tolv procent av dem tilldelade
belopp.
C. Krigstidshjälp.
§ 8.
Krigstidshjälp utgår, med här nedan angivna undantag,
till de befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1917
innehade ordinarie anställning och på grund av försörjningsplikt underhöllo
barn under 15 års ålder; samt
till de i statens tjänst anställda icke-ordinarie befattningshavare,
arméns och marinens manskap inbegripet, som den 1 januari 1917 ej
mindre på grund av försörjningsplikt underhöllo barn under 15 års
ålder än även innehade och omedelbart dessförinnan under minst ett
år vid en och samma statsinstitution innehaft stadigvarande anställning
med en daglig arbetstid, i medeltal icke understigande vad som
för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig institution är
såsom minimum i allmänhet stadgat.
Om befattningshavare under året avlidit innan krigstidshjälp till
honom utbetalts, inträder stärbhuset i hans rätt till dylik hjälp; varemot
den, som under året lämnar statstjänsten före den dag, då kungörelse
om krigstidshjälpens utbetalande träder i kraft, icke äger rätt
till sådan hjälp.
§ 9.
Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,
nämligen
l:o) de, vilka jämlikt den taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt,
som under år 1917 äger rum, hava att erlägga dylik skatt
för högre belopp än 3,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen;
samt
2:o) gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever.
§ io.
Beloppet av den krigstidshjälp, som skall till befattningshavare
utgå, bestämmes, på sätt nedanstående tabell utvisar, i förhållande dels
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
till taxeringen enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,
dels ock till antalet av de barn under 15 år, vilka befattningshavaren,
på grund av försörjningsplikt, den 1 januari 1917 underhöll:
Det beräknade belopp, för vilket
befattningshavaren under år 1917
har att erlägga skatt enligt för- ordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt
Krigstidshjälp åt befattningshavare med
1 barn
2 barn
3 barn
4 barn
5 eller flere
barn
K
r o n o
r
Högst 1,000 kronor..................
60
100
ISO
200
250
från 1,000 t. o. m. 2,000 kronor
40
80
120
160
200
» 2,000 » » » 3,000 »
30
60
90
120
160
§ Il
Befattningshavare,
som icke innehar ordinarie anställning, må
icke på grund av tjänstledighet för allmänt uppdrag samt för inkallelse
till annan militär tjänstgöring än honom enligt § 27 värnpliktslagen
åliggande för egen utbildning förlora rätten till krigstidshjälp.
Ej heller må icke-ordinarie befattningshavare, som under år 1916
åtnjutit, oavsett semester, tjänstledighet för styrkt sjukdom under högst
sex månader eller tjänstledighet av annan orsak under högst en månad,
av sådan anledning förlora sin rätt till krigstidshjälp.
Gemensamma bestämmelser.
§ 12.
Krigstidstillägg må icke av någon befattningshavare uppbäras med
högre belopp än 600 kronor för år räknat; ej heller må sammanlagda
beloppet av en befattningshavares krigstidstillägg och krigstidshjälp
under året överstiga 600 kronor.
§ 13.
t rån åtnjutande av såväl krigstidstillägg som krigstidshjälp
undantagas:
22
Löneregle.
ringskommitténs
motivering.
Allmänna
synpunkter.
Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
l:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägsbyggnader, dubbelspårsanläggningar
och därmed jämförliga företag;
2:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk; samt
3:o) ämneslärare och arbetslärare vid statens blindundervisningsanstalter;
varjämte
4:o) avlöning från allmänna indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet
icke medför någon rätt till krigstidstillägg eller krigstidshjälp.
§ 14.
Med befattningshavare i statens tjänst likställas i avseende å rätt
till krigstidstillägg och krigstidshjälp befattningshavare vid flottans
pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning, innehavare av
docentstipendier vid statens högskolor samt indelt manskap vid krigsmakten;
skolande vid beräkning av nämnda docenters krigstidstillägg
dem tillkommande docentstipendier anses likställda med de i § 1 uppräknade
avlöningsförmånerna.
§ 15-
Krigstidstillägget och krigstidshjälpen utbetalas i den ordning,
som av Kungl. Maj:t bestämmes.
Löneregleringskommitténs allmänna motivering för dessa förslag
är av följande innehåll:
»Då kommittén den 18 februari 1916 avgav betänkande om krigstidshjälp
under år 1916 åt befattningshavare i statens tjänst, åberopade kommittén en på
begäran av chefen för statens järnvägar från socialstyrelsen den 5 oktober 1915
avgiven promemoria rörande prisstegringen å livsmedel m m. under kristiden.
Enligt denna hade prisstegringen å livsmedel samt bränsle och lyse från juli 1914
till juli 1915 i Sveriges städer och stadsliknande samhällen för ett ''normalhushålT
om man, hustru och två barn med en årlig utgiftsstat av cirka 2,000 kronor beräknats
motsvara en uppgång av levnadskostnaderna i sin helhet med cirka 10 procent, under
förutsättning av oförändrat kosthåll. Med avseende på övriga nödvändiga utgifter
kunde sägas — hette det i promemorian — att under kristiden icke inträtt någon mera
betydande förändring i fråga om hyresutgifier samt skatter, men att däremot kostnaden
för kläder, skodon, olika slag av husgeråd m, m. undergått en betydande
stegring, vars inflytande på årsbudgeten det dock vore ytterst vanskligt att uppskatta.
Då utgifterna för kläder och skodon, som vore de avgjort mest betydande
bland de här ifrågavarande, i sin helhet genomsnittligt icke uppginge till mer än
23
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 129.
10 procent eller något därutöver av do ärliga utgifterna, kunde dock fördyringen
på denna grand icke antagas överstiga 2 å 3 procent av årsbudgeten.
Kristiden kunde sålunda för en normalfamilj få anses hava inneburit en stegring
av levnadskostnaderna med mellan 10 och 15 procent. För lägre inkomstklasser kunde
det antagas som säkert, att den relativa kostnadsökningen blivit ännu något högre.
Den under kriget uppkomna höjning i levnadskostnaderna, som vid oförändrad
levnadsstandard drabbar ett normalhushåll, kan för närvarande, enligt från sakkunnigt
håll inhämtad uppgift, antagas utgöra omkring 50 procent. Därtill kommer,
att dyrtidens tryck alltjämt visar tendens att stegras med eu oroväckande regelbundenhet.
Vid nu anförda förhållanden har det för kommittén utan vidare legat i öppen
dag, att en krigstidshjälp av samma storlek, som i fjol beviljades, i år måste anses
alldeles otillräcklig för att i rimlig mån lätta dyrtidens tryck för befattningshavare
i statens tjänst.
Då statsverkets finansiella ställning i fjol icke medgav utbetalande av krigstidshjälp
till större belopp än sammanlagt omkring 4,000,000 kronor, var det enligt
kommitténs mening en välbetänkt åtgå: d att låta dessa medel komma enbart sådana
ekonomiskt svagt situerade befattningshavare till del, som hade minderåriga barn
att försörja. Då som nu hade prisfördyringen hårdast träffat livsmedlen, och då
som nu var det nog dylika familjeförsörjare, som värst ledo av dyrtiden.
Kommittén, som vid uppgörande av sitt nu föreliggande förslag utgått från
den förutsättningen, att staten denna gång måste lämna en betydligt större hjälp
åt befattningshavare i dess tjänst, därest dessa icke skola alldeles nedtryckas av
oförvållade ekonomiska svårigheter, har av förut antydda skäl tänkt sig, att dylik
hjälp även denna gång bör i första rummet beredas befattningshavare med jämförelsevis
låga inkomster och försörjningsplikt mot minderåriga barn.
Men prisfördyringen har, såsom i_ vissa till kommittén remitterade framställningar
i ärendet, bland dem särskilt socialstyrelsens, blivit utförligt belyst, nu antagit
sådana mått, att de av densamma förorsakade svårigheterna kommit att tungt
drabba ej blott de lägst avlönade befattningshavarna utan statens befattningshavare
i allmänhet. Vidare har dyrtidens långvarighet medfört, att möjligen befintliga besparingar
redan tagits i anspråk eller i många fall skuldsättning måst tillgripas för
täckande av oundgängliga löpande utgifter. Då därjämte prisstegringen utsträckts
till allt flera områden, så att prisnivån i sin helhet väsentligt förskjutits uppåt, och
då en återgång till förutvarande prisförhållanden icke lärer vara att påräkna under
en närmare framtid, har kommittén ansett sig icke kunna underlåta att vid uppgörande
av förslag till krigstidshjälp taga hänsyn till angelägenheten av att åt befattningshavare
ej blott i de lägre utan jämväl, med viss begränsning, i de högre avlöningsgraderna
beredes en avsevärd tilllällig löneförbättring, som må kunna sätta
dem i stånd att utan allt för stora bekymmer möta dyrtidens svårigheter.
Ett särskilt skäl att utsträcka krigstidshjälpen jämväl till högre avlönade
befattningshavare synes ock ligga i den omstä idigheten, att, såsom i en av de till
kommittén remitterade framställningarna påpekats, möjligheten till förvärvande av
livsmedel för medelklassen alltjämt försvårats därigenom, att livsmedelsnämnderna
omhändertagit allt flera slag av livsmedel i och för distribution till nedsatt pris åt
personer med låg inkomst. Detta torde innebära med andra ord, att statens högre
24
Kuncfl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 129.
avlönade befattningshavare, som hittills icke fått någon krigstidshjälp, nödgats bära
ej blott sin egen utan även en del av de lägre avlönade befattningshavarnas dyrtidsbörda.
Det synes kommittén emellertid vara uppenbart, att befattningshavarna i
statens tjänst - vilka med nu gällande avlöningsbestämmelser icke hava några
rättsliga anspråk på hjälp av staten till mötande av dyrtidens svårigheter — ej böra,
om staten nu hjälper dem att övervinna dyrtidens hårdaste verkningar, på andra
samhällsmedlemmars bekostnad beredas en sådan ställning att de bliva helt oberörda
av dyrtiden. Den ojämförligt största delen av vårt folk lider i större eller mindre
grad av kristiden, och tjänstemännen, som dock intaga en, trots allt, i liera avseenden
förmånlig ställning i samhället, kunna icke med fog kräva, att de skola vara
oberörda av dyrtiden.
Då kommittén sålunda utgår från att krigstidshjälp i betydligt vidsträcktare
mån än förut bör tillgodokomma befattningshavare i statens tjänst, gäller det att
klargöra, i vilken form och till vilka befattningshavare samt med vilka belopp hjälpen
skall utgå.
Att hjälpen denna gång icke får begränsas vare sig till sådana, som hava
minderåriga barn att försörja, eller till dem, som äro allra svagast ställda i
ekonomiskt avseende — även om dylika befattningshavare i främsta rummet böra
komma i åtanke — därom hyser kommittén icke någon tvekan.
Det torde vara lämpligt att för de befattningshavare, som både hava minderåriga
barn att försörja och vilkas ekonomiska ställning (angiven genom det belopp,
för vilket de hava att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt) icke överstiger eu
viss gräns, en krigstidshjälp beviljas i huvudsaklig anslutning till vad som i sådant
avseende medgavs år 1916. .....
Men dessutom bör, enligt kommitténs mening, ett i visst förhållande till de
fästa avlöningsförmånerna stående belopp tilläggas ej blott dessa, utan även den
stora mängd befattningshavare i statens tjänst, vilka nu i 2år fått kämpa en
ofta ojämn strid mot den av kriget skapade dyrtiden, antingen utan åtnjutande av
någon direkt hjälp från det allmännas sida eller under tillgodonjutande i samma
män som övriga medborgare av förmånen att till nedsatt pris köpa vissa livsförnödenheter.
Ett sådant tillägg, förslagsvis benämnt krigstid stillägg,. synes lämpligen böra,
för att icke föregripa eu blivande ny lönereglering, erhålla formen av en procentuell
ökning av nu utgående fasta avlöningsförmåner. •
Så vitt nu kan bedömas, lärer man hava grundad anledning antaga, att de
prisförhållanden, som gällde före kriget och särskilt vid den tid, omkring år 1907,
då principerna för flertalet av de nu gällande löneregleringarna utformades, icke inom
den närmare framtiden återkomma. Det förefaller kommittén av detta och andra
skäl icke lämpligt att lägga den s. k. behovsprineipen till grund för ifrågavarande
avlöningstilläggs utbetalande, utan bör tillägget utgå utan all hänsyn till befattningshavarnas
privata ekonomiska förhållanden.
Då sådant tillägg kan antagas komma att åtminstone under den närmaste
tiden till större eller mindre del bliva behövligt, även om levnadskostnaderna, såsom
väl sannolikt är, något nedgå efter krigets slut, synes tillägget emellertid
Kunyl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 12!). 25
böra sä avpassas, att det icke föregriper deri nya lönereglering, som framdeles kan
bliva nödvändig.
.. Osökt framställer sig härvid tanken att jämföra detta tillägg med det ’dyrtidstillägg
eller extra lönetillägg’, vilket allt sedan år 1901 utgått till befattningshavare,
vilkas avlöningsförmåner icke blivit nyreglerade efter är 1900. De för år
1916. i sådant avseende gällande bestämmelserna finnas sammanförda i svensk författningssamling
n:r 282 för år 1916 och äro av följande lydelse:
h°) Extra lönetillägg utgår, där ej sådant fall är för handen, som under
2:0* s*gs- till tjänsteman, vilkens tjänstgöring är förlagd till huvudstaden, med 15
procent a kontant avlöning, dock icke i något fäll med högre belopp än 700 kronor,
och
„ tjänsteman, vilkens tjänstgöring är förlagd till annan ort, med 12 procent
a kontant avlöning, dock icke j något fall till högre belopp än 500 kronor, samt
• x1- 1 ™d a"®är tietjänte. med 25 procent å kontant avlöning, om tjänstgöringen
kr iöilagd till huvudstaden, men eljest med 20 procent å sådan avlöning.
.. 2:0) fngår i avlöningen bostads- eller boställsförmån in natura, skall det
enligt nästföregående moment beräknade lönetillägget minskas med ett belopp, motsvarande
10 procent av de kontanta avlöningsförmåner, varå tillägget beräknats.
3.o) Från åtnjutande av extra lönetillägg undantagas, förutom häradshövdingarna
och de tjänstemän, åt vilka beretts tillfällig löneförbättring för år 1916,
fy tjänsteman, vilkas avlöningsförmåner av statstjänst för innevarande år
uppgå till högre belopp än /,700 kronor eller, om deras tjänstgöring är förlagd till
annan, ort än Stockholm, 7,500 kronor; skolande, ifall nämnda avlöningsförmåner
överstiga 7,000 kronor, det extra lönetillägget i intet fall utgå med högre belopp
än som svarar mot skillnaden mellan 7,700 kronor eller, om tjänstemannen har sin
tjänstgöring förlagd till landsorten, 7,500 kronor, å ena, samt förenämnda avlöningsförmåners
belopp, å andra sidan;
b) de tjänstemän, vilkas inkomst av arbete, det extra lönetillägget oberäknat
“r™,1915 aV vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattats till högre belopp
^ , kronor eller, om deras tjänstgöring är förlagd till annan ort än Stockholm,
7,500 kronor; skolande, ifall nämnda inkomster överstiga 7,000 kronor, det extra
J_dj?etulägget i intet fall utgå med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan
7^on i°r’ ,eller’ °m tjänstemannen har sin tjänstgöring förlagd till landsorten,
7,500 kronor, å ena, samt förenämnda inkomsters belopp, å andra sidan;
CJ de tjänstinnehavare, vilkas avlöningsförmåner vid riksdagarna åren 1901,
1902, 1903, 19u4, 1905, 1906, 1907, 1908, 1909, 1910, 1911, 1912, 1913, 1914 eller
1915 ny- eller omreglerats efter andra grunder än dem, som följts vid de äldre
staternas fastställande.
• d:0) -Extra lönetillägg må allenast tilläggas tjänstemän och betjänte, vilkas
avlöning blivit av Konung och riksdag till siffran bestämd eller eljest utgår efter
av riksdagen prövade grunder.
5:o) Extra lönetillägg beräknas endast å avlöningsförmåner, vilka utgå av
statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel, dels ock av andra medel,
beräknas extra ^ lönetillägg endast å den del därav, som utgår av statsmedel, dock
att åt lärare och tjänstemän vid universiteten extra lönetillägg må beräknas å hela
det belopp, vartill avlöningen blivit, på sätt i nästföregående moment sägs, bestämd
Bihang till riksdagens protokoll 11)17. 1 sand. 10(1 höft. (Nr 12!).) 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
att minst uppgå, utan avseende därå att till bestridande av universitetens utgifter
användas jämväl andra medel än statsmedel.
6:o) Extra lönetillägg beräknas å följande slag av avlöningsförmåner:
lön;
tjänstgöringspenningar;
kontant bostads- och inkvarteringsersättning;
arvode;
med lön likställt lönetillägg; samt
dagavlöning vid flottan.
7:o) Extra lönetillägg till den, som av statens medel åtnjuter lön eller arvode
för två eller flera befattningar, utgår endast för en av dessa, nämligen för den,
som medför högsta avlöningen, eller, därest denna på mer än ett ställe är lika, för
den av dem, till vilken han först blivit befordrad; samt
8:o) Extra lönetillägget anses tillhöra lönen.’
Oavsett att. såsom kommittén redan framhållit, vid det nu ifrågavarande
krigstidstilläggets bestämmande någon hänsyn icke torde böra tagas till befattningshavarnas
privata ekonomi, synas nyss anförda bestämmelser, om de skola tillämpas
beträffande krigstidstillägg, böra modifieras i följande delar:
l:o) Procentsatsen bör, för att en blivande ny lönereglering icke må föregripas,
vara densamma för alla befattningshavare.
2:o) Tillägg bör icke beräknas å värdet av fri bostad eller boställsförmån.
3:o) Som kommittén har för avsikt att föreslå, det befattningshavare med
fast avlöning till belopp överstigande vad häradshövdingarna i sådant avseende uppbära
skola komma i åtnjutande av krigstidstillägg, torde den omständigheten, att
häradshövdingarna i allmänhet uppbära betydliga sport elinkomster, icke böra utgöra
anledning att i fråga om krigstidstillägg försätta dem i en undantagsställning.
Tiden då en ordinarie befattningshavares avlöning reglerats, bör icke inverka
på hans rätt till krigstidstillägg, enär avlöningen väl under inga förhållanden kan
antagas hava reglerats med hänsyn till de under kriget rådande exceptionella förhållandena.
4:o) Krigstidstillägg bör tillgodokonnna jämväl extra befattningshavare.
5:o) Jämväl till vissa befattningshavare vid de allmänna läroverken och vid
armén utgår den fastställda avlöningen delvis av andra’ medel än statsmedel, och
dessa befattningshavare böra i fråga om krigstidstillägg vara likställda med dem,
vilkas hela avlöning utgår av statsmedel.
6:o) Krigstidstillägget bör beräknas å alla slag av fasta avlöningsförmåner.
Då den dyra tiden, såsom förut anförts, nu sträckt sina verkningar betydligt
högre upp på avlöningsskalan än då krigstidshjälp förra gången beviljades, samt
den under år 1916 utdelade krigstidshjälpen i det stora flertalet fall torde få antagas
verka till höjning av taxeringen år 1917, har kommittén ansett lämpligt, att rätten
till den efter behovsprincipen utgående krigstidshjälpen utsträckes till befattningshavare,
vilka år 19 L 7 hava att erlägga inkomst- och förmögenhetsskatt för ett
belopp av högst 3,000 kronor.
En undersökning av taxeringslängderna för Stockholms stad har givit vid
handen, att en dylik höjning av gränsen från 2,000 kronor till 3,000 kronor skulle
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 12 it.
bereda delaktighet i krigstidshjälpen åt befattningshavare inom följande kategorier,
nämligen kaptener, löjtnanter, underlöjtnanter, fanjunkare, flaggunderofficerare, flaggmaskinister,
byråassistenter, förste postexpeditörer, postexpeditörer, bokhållare, kontorsskrivare,
förste postvaktmästare, maskinister och vaktmästare m. fi
Påpekas bör, att vid bifall till nyssberörda förslag krigstidshjälp i en mängd
fall skulle tillgodokomma befattningshavare med en avlöning mellan il,000 och 4,000
kronor, i enstaka fall befattningshavare med än högre avlöning.
På kommittén nu har för avsikt att för ifrågavarande befattningshavare föreslå
ej blott en efter behovsprincipen utgående krigstidshjälp, utan även ett med
vissa procent av de fasta avlöningsförmånerna utgående krigstidstillägg, har kommittén
— med hänsyn jämväl till den omständigheten, att det stora flertalet av de
befattningshavare, som hava minderåriga barn att försörja, redan under år 1916
kommit i åtnjutande av krigstidshjälp — funnit sig böra föreslå krigstids//;d7pe/is
belopp i stort sett något lägre än som för år 1916 bestämdes;
och har kommittén i sådant avseende trött sig böra hemställa, att beloppet
för vart barn till och med det femte må bestämmas till respeklive 50. 40 och 30
kronor, vid skyldighet att betala inkomst- och förmögenhetsskatt för respektive
högst 1,000, 2.Ö0O och 3.000 kronor.
Vidkommande därefter beloppet av det krigstids tillägg, som kommittén tänkt
sig böra utgå i procent av vissa angivna avlöningsförmåner, har kommittén av förut
antydda skäl och med särskild hänsyn till att de oerhörda kostnader, som skulle
krävas för att hålla befattningshavarna fullt skadeslösa för dyrtidens verkningar,
omöjliggöra en sådan anordning, måst inskränka sig till att föreslå ett betydligt
lägre belopp, vilket kommittén sökt avpassa så, att det å ena sidan bereder befattningshavare
en någorlunda avsevärd hjälp att uthärda den dyra tidens tryck och å
andra sidan icke är så tilltaget, att dess inpassande i statens budget möter oöverstigliga
svårigheter.
Då dyrtidens tryck otvivelaktigt gör sig starkare gällande för befattningshavare
med låg avlöning än för de högre avlönade, men kommittén, för att ej föregripa
en framtida lönereglering, ansett sig icke böra föreslå olika procentsatser för
befattningshavare med olika avlöning, har kommittén tänkt sig, att ovan antydda
olikhet i behovet lämpligen skulle kunna i någon mån kompenseras genom stadgande,
dels att ingen befattningshavare må uppbära krigstidshjälp med högre
belopp än förslagsvis 600 kronor för år räknat samt att ej heller sammanlagda beloppet
av en befattningshavares krigstidstillägg och krigstidshjälp må överstiga
samma belopp och dels att summan av en befattningshavares avlöningsförmåner av
vissa angivna slag tillhopa med hans krigstidstillägg icke må överstiga 9,600 kronor.
För att erhålla en utgångspunkt vid kostnadsfrågans bedömande, har kommittén
från styrelserna för statens affärsdrivande verk m. fl. institutioner begärt
approximativa uppgifter å den kostnad, som kunde antagas vara förenad med ett
till 10 procent å vissa kontanta avlöningsförmåner utgående krigstidstillägg; varefter
kommittén med ledning av de sålunda vunna uppgifterna uppgjort beräkningar
över kostnaden för ett med 10, 12 eller 15 procent av samma avlöningsförmåner
utgående krigstidstillägg.
Såsom längre fram närmare utvecklas, kan det antagas, att kostnaden för ett
krigstidstillägg av respektive 10, 12 eller 15 procent, under nyss angivna begräns
-
28
Speciella
motiv.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
ningar, tillika med den till 3,000,000 kronor beräknade kostnaden för en efter beliovsprincipen
utgående krigstidshjälp av ovan angivna storlek, skulle uppgå till respektive
omkring 17,100,000, 19,760,000 eller 23,830,000 kronor.
Kommittén, som visserligen anser det särdeles önskvärt, att tillägget kunde
sättas till 15 procent av avlöningsförmånerna, bar vid nu anförda förhållanden och
med hänsyn till statsverkets finansiella möjligheter, sådana dessa te sig enligt statsverkspropositionen
till 1917 års riksdag, funnit sig nödsakad föreslå beloppets begränsning
till 12 procent.
Att, såsom i det stora flertalet framställningar i ärendet begärts, bevilja
krigstidstillägg jämväl för år 1916, lärer av statsfinansiella skäl knappast kunna
komma i fråga.
Skall emellertid hänsyn tagas även till behovet av krigstidstillägg för år
1916, synes det — om överhuvud en fördubbling av nyss angivna belopp ligger
inom möjlighetens område — ur rent praktisk synpunkt vara lämpligare att låta
det förhöjda beloppets utdelande äga rum under enahanda villkor och förutsättningar,
som komma att stipuleras beträffande tillägget för år 1917. Ett motsatt förfaringssätt
skulle, såsom föranledande vidlyftiga undersökningar jämväl i 1916 års räkenskaper,
högst betydligt öka det ändock mycket besvärliga arbetet med penningarnas fördelande.»
För vissa av de särskilda bestämmelserna har kommittén framlagt
följande speciella motivering:
=>§ 1.
Här uppräknas de slag av kontanta avlöningsförmåner, på vilka krigstidstillägg
skall beräknas.
Orden ’i samma avlöning ingående’ avse att förebygga, att ordinarie befattningshavare
skulle kunna erhålla krigstidstillägg å honom tilläventyrs tillfallande
avlöningsförmåner, som icke blivit av Konung och riksdag till siffran bestämda eller
eljest utgå efter av riksdagen prövade grunder.
Av här ifrågavarande avlöningsförmåner upptagas i kungörelsen om extra
lönetillägg endast lön, tjänstgöringspenningar, kontant bostads- och inkvarteringsersättning,
arvode, med lön likställt lönetillägg samt dagavlöning vid flottan.
Att dägavlöning vid armén icke nämnes i kungörelsen har sin förklaring
däri, att armén tillhörande personal, som fått sina avlöningsförmåner reglerade vid
1901 års riksdag, ej erhåller något extra lönetillägg.
Enligt § 2 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid telegrafverket den 11
oktober 1907 fördelas avlöning eller arvode, som tillkommer vid telegrafverket anställd
tjänsteman enligt av riksdagen godkänd stat, i lön och tjänstgöringspenningar
eller, för provisionsberättigad tjänsteman, i lön och uppbördsprovision, den senare
enligt § 5 utgående med minst 450 kronor för år räknat.
Vid sådant förhållande synes det kommittén vara riktigt, att krigstidstillägg
beräknas jämväl å berörda minimibelopp av provisionen vid telegrafverket.
Att kommittén föreslår krigstidstillägg å ortstillägg, dyrortstillägg, kallortstillägg,
ålderstillägg, bostads-, bränsle- och inkvarteringsersättning, inkvarteringsoch
servisbidrag, extra lönetillägg, provisoriskt avlöningstillägg, tillfällig löneförbättring
och tillfälligt lönetillägg, vilka benämningar återfinnas i åtskilliga avlöningsbestämmelser,
lärer ej kräva vidare motivering.
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
§ 2.
Inkvarterings- och servisbidrag till befattningshavare vid armén betalas i
vissa fall enligt gällande bestämmelser av kommunala medel. Vederbörandes rätt
till krigstidstillägg bör enligt kommitténs mening icke påverkas av den omständigheten,
att honom författningsenligt tillkommande inkvarterings- och servisbidrag
betalas av annan än staten, och förbehåll i sådant syfte har intagits i paragrafen.
Denna är i övrigt avfattad i överensstämmelse med mom. 5:o i kungörelsen
om extra lönetillägg, dock att lärare vid de allmänna läroverken, vilka i en del fall
icke av statsmedel uppbära hela sin av Konung och riksdag till siffran bestämda
avlöning, i fråga om krigstidstillägg likställts med lärare vid universiteten.
§§ 3 och 5.
Dessa §§ äro avfattade i överensstämmelse med mom. 7:o och 8:o i kungörelsen
om extra lönetillägg.
§ 6.
Det har synts kommittén icke möta någon betänklighet att låta de befattningshavare,
vilkas avlöning till siffran bestämts av Kungl. Maj t, bliva i fråga om krigstidstillägg
likställda med dem, som avses i § 1. Deras avlöning lärer nämligen icke
kunna antagas hava undergått någon reglering till mötande av den under kriget
uppkomna höjningen i levnadskostnaderna.
§ 7.
Avlöningen för den icke-ordinarie personalen bestämmes i allmänhet av vederbörande
myndigheter antingen helt och hållet på egen hand (så är exempelvis förhållandet
beträffande statens järnvägars mycket talrika extra personal) eller inom
vissa av Kungl. Maj:t uppdragna gränser (exempelvis i post- och telegrafverken
samt beträffande amanuenserna i vissa centrala ämbetsverk).
Uppenbarligen kan man icke utan vidare förutsätta, att alla extra befattningshavare
skola erhålla krigstidstillägg. Om en dylik befattningshavare redan fått sin
avlöning bestämd till sådant belopp, att den kan anses hålla honom i större eller
mindre mån skadeslös för den dyra tiden, bör enligt kommitténs mening hänsyn härtill
tagas vid utbetalning av krigstidstillägg; och det lärer böra få bero på den
myndighet, som, vare sig på egen händ eller inom vissa av Kungl. Maj:t uppdragna
gränser, bestämmer i denna paragraf avsedda befattningshavares avlöning, att avgöra,
huruvida krigstidstillägg helt eller delvis må anses böra dem tilldelas.
Gränsen mellan arvode och gratifikation är ibland rätt svävande, och ofta
kan det vara beroende på storleken av tillgängliga medel, huruvida en extra ordinarie
tjänstemans arbete betalas i den ena eller andra formen.
Krigstidstillägg synes fördenskull böra kunna tilldelas jämväl sådan befattningshavare,
som för sitt arbete betalas medelst gratifikation, under förutsättning, att den
myndighet, som bestämmer gratifikationens belopp, finner sådant i större eller mindre
mån av omständigheterna påkallat.
§ 8.
Med undantag för sista stycket är denna paragraf lika lydande med motsvarande
stadganden i kungl. kungörelsen den 8 juli 1916 angående krigstidshjälp.
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
Såsom motivering till berörda sista stycke av § 8 tillåter sig kommittén anföra
följande.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har stationskarlen J. E. Karlsson i egen- .
skap av förmyndare för avlidne stationskarlen H. P. Bliichers och hans hustrus
omyndiga dotter, anhållit, att då Blucher, som den 23 januari 1916 avlidit, den 1 i
samma månad innehaft ordinarie anställning vid statens järnvägar och år 1915 icke
haft större inkomst, än att, därest Blucher hade blivit för år 1916 taxerad till inkomst-
och förmögenhetsskatt, det taxerade beloppet kommit att understiga 1,000
kronor, änkan Blucher och hennes dotter måtte komma i åtnjutande av krigstidshjälp
jämlikt kungörelsen den 8 juli 1916.
Vid ärendets föredragning den 20 januari 1917 har Kungl. Maj:t emellertid
funnit den gjorda ansökningen icke kunna bifallas. Det synes emellertid kommittén
att rätten till krigstidshjälp icke borde förloras av den anledningen, att befattningshavare
avlidit mellan årets ingång och den tidpunkt, då utbetalningen kan äga rum;
avliden befattningshavares stärbhus torde nämligen i allmänhet få antagas vara i
större behov av hjälpen än befattningshavaren själv skulle hava varit, om han levt
Annorlunda ställer sig saken, om en befattningshavare under året avgår från
statstjänsten före den dag, då kungörelse om krigstidshjälpens utbetalande träder i
kraft. Antingen blir han vid avgången berättigad till pension, och, enligt vad kommittén
i utlåtande den 23 januari 1917 om krigstidshjälp åt f. d. statstjänare föreslagit,
skulle han i sådant fall, om hans pension ej överstiger 1,200 kronor, under
är 1917 i regel erhålla krigstidshjälp med ett belopp av 100 kronor; eller ock avgår
han av en eller annan anledning utan pensionsrätt, och i sådan händelse lärer det
ej med fog kunna krävas, att staten skall lämna honom någon krigstids/ya/p, utan
synes han böra få åtnöjas med det i visst förhållande till hans avlöning stående
krigstids tillägg, som må belöpa å den tid han kvarstått i tjänst.
Avgår åter en befattningshavare efter den tidpunkt, då kungörelse om krigstidshjälp
träder i kraft, torde han i allmänhet vara i tillfälle att före avgången uppbära
den krigstidshjälp, vartill han kan vara berättigad, och ett dröjsmål med hjälpens
lyftande, eventuellt till en tidpunkt då han lämnat tjänsten, men i allt fall inom den
tid, som för utbetalandet kan varda stadgad, synes ej böra avstänga honom från
utbekommande av krigstidshjälpen.
De föreslagna bestämmelserna om krigstidshjälp äro i övrigt, utom beträffande
siffrorna, i huvudsak lika lydande med motsvarande år 1916 utfärdade bestämmelser
om krigstidshjälp. Den enda väsentliga olikheten är följande:
Vid de för år 1916 gällande bestämmelserna om krigstidshjälp var fogad en
föreskrift av följande lydelse:
»Då enligt förestående bestämmelser till krigstidshjälp berättigad icke-ordinarie
befattningshavare under tiden efter ingången av augusti månad 1914 erhållit avlöningsförhöjning,
som är att anse icke såsom ett tillägg för avlöningens uppbringande till
belopp, stående i skäligt förhållande till ordinarie befattningshavares avlöningsförmåner,
utan såsom särskilt-dyrtidstillägg, skall beloppet av sådan förhöjning, beräknat
från det den börjat utgå intill utgången av år 1915, vid utbetalning av krigstidshjälp
från denna avdragas.»
31
Kungl. Mapis Nåd. Proposition Nr 129.
Då det i stort sett torde kunna- antagas, att de, som enligt kommitténs förslag
skulle under år 1917 komma i åtnjutande av krigstids//;»''//), jämväl åtnjutit
sådan under år 1916, samt enligt kommitténs förslag (§ 7) vid utbetalande av krigstidstillägg
till icke-ordinarie befattningshavare hänsyn skall tagas till dyrtidstillägg,
som beviljats efter ingången av augusti månad 1914, synes någon anledning icke
föreligga att nu göra en restriktion av ifrågavarande beskaffenhet jämväl beträffande
krigstids/y«7p.
g 13.
Mom. ko är lika lydande med motsvarande mom. i kungörelsen den 8 juli
1916 angående krigstidshjälp.
Mom. 2:o är avsedd att .ersätta vad som i nyssnämnda kungörelse finnes
stadgat beträffande »arbetarpersonalen vid de till statens vattenfalls verk hörande
anläggningsarbetena ».
Vattenfallsstyrelsen har nämligen i skrivelse till kommittén den 30 januari
1917 förklarat sig anse, att, då avlöningsförmånerna för arbetarpersonalen av styrelsen
bestämdes och utginge efter helt andra grunder än de, som gällde för tjänstemännen,
all arbetarpersonal vid statens vattenfallsverk, såväl vid anläggnings- som vid driftoch
underhållsarbetena, borde undantagas från ett eventuellt beslut om krigstidstillägg
och krigstidshjälp.
Mot denna av vattenfallsstyrelsen uttalade åsikt har kommittén icke funnit
något att erinra, vadan förevarande mom. avfattats i enlighet med styrelsens förslag.
1916 års riksdag har medgivit, att till ämneslärare och arbetslärare vid statens
blindundervisningsanstalter må under år 1917 utgå tillfällig löneförbättring enligt
enahanda grunder, som av riksdagen beslutits i fråga om ordinarie lärare vid folkskola
samt lärare vid småskola, därvid ämneslärare skall likställas med ordinarie
lärare vid folkskola och arbetslärare med lärare vid småskola.
Den tillfälliga löneförbättringen utgår enligt kungörelse den 23 september 1916
till följande lärare vid statens blindundervisningsanstalter, nämligen
a) med 250 kronor till ordinarie ämneslärare vid institutet å Tomteboda,
ordinarie lärare vid förskola samt ordinarie ämnes-, och handarbetslärarinna vid
hantverksskolan i Kristinehamn och med 150 kronor till arbetslärare, under förutsättning
att befattningshavaren vid ingången av det år, för vilket löneförbättringen
skall utgå, innehar ordinarie anställning vid statens blindundervisningsanstalt och vid
denna tidpunkt har eget äkta barn, som icke uppnått 18 års ålder; dock att löneförbättring
med nu sagda belopp icke tillkommer gift kvinnlig befattningshavare,
vars man lever, och ej heller arbetslärare, vilken vikarierar för tjänstledig sådan lärare;
b) med 150 kronor till sådan ordinarie ämneslärare, ordinarie lärare vid förskola
samt ordinarie ämnes- och handarbetslärarinna och med 80 kronor till sådan
arbetslärare, som icke äger erhålla tillfällig löneförbättring med det i punkt a)
omförmälda belopp.
Tillfällig löneförbättring må under vissa villkor utgå utan hinder därav, att läraren
endast under en del av året innehaft den anställning, för vilken löneförbättring skall
utgå, i vilket fall löneförbättring må utgå för den tid, han sålunda varit anställd.
Vid nu anförda förhållanden synes det kommittén som om de vid statens
blindundervisningsanstalter anställda ämnes- och arbetslärarna icke borde erhålla
krigstidstillägg eller krigstidshjälp.
32
Exempel a verk■
9i ing ar va av
olika förslag.
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
A allmänna indragningsstaten finnas uppförda avlöningar till vissa befattningshavare,
vilka icke hava någon tjänstgöringsskyldighet. Dessa höra enligt kommitténs
mening icke erhålla krigstidstillägg eller krigstidshjälp.
§ 14.
Enligt statuterna för universiteten i Uppsala och Lund den 27 november 1908 ’),
§ 106, åligger det docent att, på förslag av vederbörande fakultet och enligt kanslerns
bestämmande, mot skälig ersättning, som i varje särskilt fall fastställes av
kanslern sedan fakulteten och docenten yttrat sig, övertaga den undervisning i sin
vetenskap, som för ett ändamålsenligt anordnande av den akademiska undervisningen
prövas erforderlig; varjämte docent, som innehar docentstipendium, är pliktig att i
sin vetenskap utan särskild ersättning antingen giva en offentlig föreläsningskurs å
femton timmar under höstterminen och tjugo timmar under vårterminen eller ock,
på förslag av vederbörande fakultet och enligt kanslerns bestämmande, bestrida
annan däremot svarande tjänstgöring. Uppehåller docent, vilken innehar docentstipendium,
såsom vikarie ordinarie lärarbefattning, äger dock nu nämnda tjänstgöringsskyldighet
ej rum.
Jämlikt § 86 i samma statuter är docent pliktig mottaga förordnande att
såsom vikarie uppehålla lärarbefattning i sin vetenskap, då han icke är hindrad av
laga förfall.
Docent förordnas av kanslern. Ej må sådant förordnande meddelas någon,
utan att hans anställande prövas för undervisningen eller den vetenskapliga forskningen
nödigt eller nyttigt samt han ådagalagt erforderlig skicklighet såsom vetenskapsidkare
och lärare (§ 72 i statuterna).
Likartade bestämmelser gälla beträffande karolinska institutet (statuter den
27 november 1908 1), §§ 55, 66 och 88).
Det synes vara billigt att innehavare av docentstipendier vid statens högskolor
beträffande rätt till krigstidstillägg och krigstidshjälp likställas med befattningshavare
i statens tjänst. ‘
Beträffande indelt manskap vid krigsmakten har, vid tillämpning av kungl.
kungörelsen den 8 juli 1916 om krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst,
yppats tvekan, huruvida sådant manskap vore att anse såsom befattningshavare i
statens tjänst.
För att undanröja denna tvekan synes ett uttryckligt stadgande vara erforderligt;
och föreslår kommittén av billighetsskäl, att dylikt manskap må i avseende å
rätt till krigstidstillägg och krigstidshjälp likställas med befattningshavare i statens
tjänst.
Den ekonomiska innebörden av ett dylikt medgivande lärer för statsverket
bliva av mycket ringa betydelse.»
Huru ett krigstidstillägg av 12 respektive 15 procent enligt de
av kommittén föreslagna grunderna skulle ställa sig för befattningshavare
med mindre än 5,000 kronors kontant begynnelseavlöning har av
kommittén belysts medelst nedanstående exempel, där tillägget beräknats
dels på begynnelseavlöningen och dels på slutavlöningen.
0 I huvuilsak enahanda bestämmelser äro meddelade i de nya statuter för universiteten och
stadgar för karolinska institutet, som utfärdats den 28 januari 1916.
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 129.
33
Tolv procent
Femton
procent
Lägst
Högst
Lägst
Högst
K r o
n o r
K r <3
ti o r
Notarie i Svea hovrätt..................................................
540.—
600.—
600.—
600.—
Kapten av andra klassen vid armén, i Stockholm ............
523.20
523.20
600.—
600.—
Nolarie i statskontoret ..................................................
480-
600.—
600.—
600.—
Lektor vid högre allmänt läroverk..............................
48!).-
600.—
600.—
600.—
Länsnotarie i Stoekbolms län....................................
468 —
588.-
585.—
600.—
Yrkesinspektris .....................................................
45(5.—
564.—
570.-
600.—
Länsnotarie i (Jppsala län ...........................................
432.—
552.—
540.—
600.—
Förste bokhållare i järnvägsstyrelsen ..............................
403.20
564.—
504.—
600.—
Adjunkt vid högre allmänt läroverk.................................
3(50.—
600.—
450.—
600.—
Löjtnant vid flottan, i Karlskrona.................................
347.40
347.40
434.25
434.25
Löjtnant av andra klassen vid armén, i landsorten .........
501.so
301.80
377.25
377.25
Uppsyningsman vid packhusinspektionen i Stockholm......
264.48
318.4S
330.fi
398.10
Landskontorist i Stockholms län ..........................
261.—
372.—
330.—
465.—
Kvinnlig bokhållare i järnvägsstyrelsen ...........................
050._
330.—
315.—
412.50
Distriktslantmätare................................................
240 —
384.—
300.—
480.—
Landskontorist i Uppsala län ........................................
240.—
348.-
300.—
435.—
Första lärarinna vid samskola ...............................
246.—
300.-
307.8 0
875.—
Kvinnligt bilräde (registrator) i medicinalstyrelsen ..........
240.—
288.—
300.—
360.—
Amanuens vid Uppsala universitets patologiska institution...
240.—
240.—
300.—
300.—
Vaktmästare vid tullförvaltningen i Stockholm..................
225.7 2
261.72
282.15
327.15
Amanuens vid domkapitlet i Uppsala ..............................
216.—
216.—
270.—
270.—
Räknebitrfide i kammarrätten...........................
192.—
240.-
240.—
300.—
Förste vaktmästare i statskontoret.........................
ISO.—
192.—
225.—
240.—
Skrivbiträde i postsparbanken.................. .....................
168.—
216.—
210.—
270.—
Förste vaktmästare i postsparbanken .............................
160.80
222.—
201.—
277.50
Skrivbiträde i kammarrätten ........................................
144.-
192.—
180.—
240.—
Vaktmästare i statskontoret ..........................................
144.—
168.—
ISO.—
210.—
Skrivbiträde vid länsstyrelsen i Uppsala...........................
126.—
174.-
157.50
217.50
Vaktmästare » » » » ........................
126.—
150.—
157.50
187.50
Korpral vid armén ........................................................
53.52
53.52
66.90
66.90
Trumpetare vid armén ...........................T......................
34.7 i
34.7 4
43.13
43.48
Volontär vid armén ......................................................
30.8 g
30.8 6
37.9 5
37.9 5
I
Härvid har emellertid påpekats, att de flesta av dessa och med
dem i avlöningshänseende jämställda befattningshavare med säkerhet
kunna antagas icke hava att betala inkomst- och förmögenhetsskatt
för högre belopp än 3,000 kronor och att de därför, i den mån de
hava minderåriga barn att försörja, enligt kommitténs förslag skulle
komma i åtnjutande jämväl av krigstidshjälp med 30—250 kronor.
Med ledning av de beräkningar, som finnas intagna i Kungl. Maj:ts
proposition nr 212 till 1916 års riksdag, har inom kommittén uppgjorts
följande jämförelse mellan de belopp, som i krigstidshjälp år
1916 beräknats tillkomma vissa befattningshavare i staden Karlskrona,
samt de belopp, som i form av krigstidstillägg och krigstidshjälp skulle
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 106 Käft. (Nr 129.) 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
hava tillkommit dem, om kommittén nu föreliggande förslag eller
samma förslag med tillägget höjt till 15 procent då hade tillämpats.'')
t
Flaggminkonstapel
Underofficer ........
Flaggstyrman .
Maskinist.......
Förste postiljon......
Varvspol ^konstapel
Vaktkonstapel.........
Förråd-konstapel
Rustmästare .....
Tullvaktmästare..
Poslvaktmästare.
Artillerikonstapel
Styrman
Kvartersman
Brevtiärare ..
Sergeant .....
Av taxeri
till bevill- ning taxerad
inkomst
av arbets- anställning,
tjänst eller
pension
ngsnämnd
beräknat
belopp efter
vilket in- komst- och
förmögen- hetsskatt
skall
erläggas
Antal
minder-
åriga
barn
Krigs tids- hjälp en- ligt kun- görelsen
den 8 juli
1916
Krigs tids- tillägg och
krigstids- j
hjälp enligt
kommit- j
téns förslag
1917
Krigs tids- tillägg
15 procent
och krigs- tidshjälp
enligt
grunderna
för kom- mitténs
förslag
2,402
1,900
1
30
328.24
400.30
2,062
1,600
3
150
367.44
429.30
2,108
1,500
1
50
292.96
356.20
2,488
1,900
2
60
378.56
453.20
2,065
1,100
5
350
447.80
509.7 5
1,817
1,000
5
400
468.04
522.5 5
2,112
1,500
3
150
373.44
436.80
2,118
1,600
3
150
374.16
437.70
2,547
2,000
2
60
385.64
462.05
2,302
1,700
3
120
396.24
465.30
2,329
1,700
2
80
359.48
429.35
2,306
1,500
4
200
436.7 2
505.90
2,363
1,600
4
200
443.56
514.45
2,435
1,800
2
80
372.20
445.25
2,305
1,900
1
30
316.60
385.7 5
2,430
1,800
3
120
411.60
484.50
2,419
1,700
3
120
410.28
482.85
2,164
1,800
1
40
299.68
364.60
1,651
1,100
1
70
238.12
287.65
1,488
800
4
320
378.56
423.20
1,596
1,100
2
140
271.52
319.40
2,256
1,700
2
80
350.7 2
418.40
1,981
1,200
. 4
280
397.7 2
457.15
2,085
1,300
2
120
330.2 0
392.7 5
1,794
1,100
3
210
335.28
389.10
1,802
1,400
2
120
296.24
350.30
1,779
1,200
2
140
293 48
3 46.85
1,914
800
6
400
479.68
537.10
1,733
1,200
2
140
287.96
339.95
1,663
800
5
400
449.56
499.45
2,093
1,600
2
100
331.10
393.95
2,049
1,400
2
120
325.88
387.3»
2,144
1,600
2
100
337.28
401.60
2,226
1,700
2
80
347.12
413.90
2,121
1,400
4
240
414.52
478.15
2,070
1,600
3
150
368.40
430.50
1,217
800
1
SO
196.04
232.5 5
2.053
1,800
1
40
286.2 6
347.9 5
i 78,487
1 2,065
55,200
1,453
100
2.6
5,720
151
13,578.44
357.38
15,933.0 5
419.29
!) Den avlöning, på vilken krigstidstillägget beräknats, hax antagits vara lika med det i
törsta kolumnen upptagna beloppet.
35
Kuvgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
Vid sammanträde den 13 december 1910 beslöt kommittén att,
då utlåtande till Eders Kungl. Maj:t i förevarande ärende avgåves,
kommittén skulle föreslå dels åt statens befattningshavare i allmänhet,
utan hänsyn till deras skattetaxering och försörjningsplikt, ett krigstid
s1 ill ii gg, stående i visst förhållande till befattningshavarnas under åtskilliga
titlar utgående kontanta avlöning, och dels en krigstidshjälp i
egentlig mening åt jämförelsevis lågt taxerade befattningshavare med
försörjningsplikt mot minderåriga barn.
I det förra avseendet dryftades inom kommittén ett preliminärt
förslag av följande innebörd:
»Krigstidstillägg för år 1917 tillkommer, med nedan angivna undantag, befattningshavare
i statens tjänst, vilkas avlöning blivit av Konung och riksdag till
siffran bestämd eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder.
Krigstidstillägg beräknas å följande slag av kontanta avlöningsförmåner, nämligen
lön, tjänstgöringspenningar, ortstillägg, dyrortstillägg, kallortstillägg, arvode,
ålderstillägg, bostads- och inkvarteringsersättning, dagavlöning vid armén och flottan,
extra lönetillägg, provisoriskt avlöningstillägg, tillfällig löneförbättring och tillfälligt
lönetillägg.
Krigstidstillägg beräknas endast å avlöningsförmåner, som utgå av statsmedel.
Bär avlöning bestrides dels av statsmedel och dels av andra medel, beräknas krigstidstillägg
endast å den del därav som utgår av statsmedel, dock att krigstidstillägg,
åt befattningshavare vid universiteten och de allmänna läroverken beräknas å hela det
belopp, vartill ovan angivna slags avlöningsförmåner uppgå, utan avseende därå, att till
bestridande av universitetens och läroverkens utgifter användas jämväl andra medel
än statsmedel.
Krigstidstillägg till den, som av statens medel åtnjuter lön eller arvode för
två eller flera befattningar, utgår endast för en av dessa, nämligen för den, som
medför högsta avlöningen, eller därest avlöningarna äro lika, för den av dessa befattningar,
till vilken han först blivit befordrad.
Krigstidstillägget anses tillhöra lönen.
Krigstidstillägget utgår med 10 procent å summan av förenämnda kontanta
avlöningsförmåner, dock icke med högre belopp än 600 kronor.
Från åtnjutande av krigstidstillägg undantagas de befattningshavare, vilkas
avlöningsförmåner av ovan uppräknade slag överstiga 9,000 kronor för år räknat.»
För kostnadsfrågans bedömande avlät kommittén samma dag
skrivelser till, bland andra, styrelserna för statens affärsdrivande verk
samt postsparbanken ävensom arméförvaltningen, marinförvaltningen
och lotsstyrelsen. Kommittén anhöll därvid, att myndigheterna måtte
lämna kommittén en approximativ uppskattning, en var för sitt förvaltningsområde,
dels av kostnaden för krigstidstillägg, enligt nyss angivna
grunder, åt den personal, vars avlöning blivit av Konung och
riksdag till siffran bestämd eller eljest utginge efter av riksdagen prö
-
KustnaU*
heräkniai
36
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 129.
vade grunder, Och. dels av den ökning i avlöning åt andra inom samma
förvaltningsområde anställda befattningshavare, som kunde antagas böra
bliva en följd av bifall till ett dylikt förslag beträffande först angivna
personal.
I svaren å dessa skrivelser hava kostnaderna för ett dylikt krigstidstillägg
approximativt beräknats till följande belopp:
För ordi- narie per- sonal
För icke
ordinarie
personal
Summa
| Statens järnvägar ..............
....i 3,208,000
1,690,000
:
4,898,000
: Postverket..........................
.... 1,100,000
95,000
1,195,000 ;
i Telegrafverket '') .................
445,000
283,000
728,000
'' Statens vattenfallsverk *) .....
...,: 44,000
106,000
150,000
Statens domäner.................
....: 165,870
92,695
258,565
Postsparbanken .................
22,000
12,500
34,500
Armén .............................
....; 2,108,473
381,173
2,489,646
| Marinen.............................
....! 791,854
41,200
833,054
j Lots- och fyrinrätiningen.....
....j* 161,000
30,000
191,000 !
1) Till tjänstgöringspenningar har hänförts den uppbördsprovision, som jämlikt § 2 i nvlöningsreglementet
för vissa tjänstemän vid telegrafverket motsvarar tjänstgöringspenningar.
2) Den egentliga arbetarpersonalen är ej medräknad (jfr sid. 31).
Dessa beräkningar hava, såsom förut nämnts, grundats på det
antagandet, att krigstidstillägget skulle utgå med 10 procent å de
angivna slagen av löneförmåner, dock att tillägget ej finge uppgå till
mer än 600 kronor och ej heller tillkomma den, vars avlöningsförmåner
av antydda slag överstiga 9,000 kronor.
Då kommittén emellertid tänkt sig möjligheten att föreslå ett
krigstid stillägg av 15 procent utav förberörda avlöningsförmåner, men
sedermera sett sig nödsakad stanna vid 12 procent, med i allt väsentligt
enahanda begränsningar som nyss nämnts, har kommittén låtit
verkställa en undersökning huru en dylik höjning skulle verka på
kostnaden för krigstidstillägget.
Undersökningen har verkställts beträffande personalen vid statens
järnvägar och resultatet har därvid blivit, att den för nämnda personal
till 4,898,000 kronor beräknade kostnaden för ett 10 procents krigstidstillägg
vid tilläggets ökande till respektive 12 och 15 procent skulle
stiga med ej mindre än omkring respektive 19 å 20 och 48 procent
till respektive 5,850,000 kronor och 7,255,000 kronor.
37
Klint fl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
Att stegringen blir så stor, trots det att begränsningen till 600
kronor i följd av procentsatsens höjning skulle verka redan vid respektive
5,000 eller 4,000 kronors i stället för 6,000 kronors fast avlöning,
förklaras därav, att antalet ordinarie befattningshavare vid statens järnvägar
med högre avlöning än 4,000 kronor icke uppgår till mer än
omkring 400 på en ordinarie personal av 18,789 personer.
Kommittén har ansett sig kunna utan vidare utgå från, att resultatet
av en likartad undersökning beträffande postverket, telegrafverket,
statens vattenfallsverk, statens domäner, postsparbanken, armén och
marinen samt lots- och fyrinrättningen skulle bliva i stort sett enahanda.
Kommittén har på sålunda antytt sätt beräknat kostnaden för
krigstidstillägg vid dessa institutioner till de belopp, som här efteråt
finnas angivna. I sammanhang härmed har kommittén med ledning av
stater och andra tillgängliga handlingar sökt göra en approximativ
beräkning av kostnaden för ett, med förut angivna begränsningar, till
10, 12 eller 15 procent satt krigstidstillägg åt andra ordinarie och
extra befattningshavare i statens tjänst.
Då .beträffande den extra personalen kommittén saknat material
för bedömande i vad mån tillägget kunde anses böra, med hänsyn till
efter krigets utbrott medgivna avlöningsförhöjningar av dyrtidstilläggs
natur, utgå med lägre belopp, än som svara mot förenämnda procentsatser,
har kommittén erinrat att beräkningen givetvis icke kan anses
annat än som approximativ.
Beräkningen har följande utseende:
38 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
Tio
Tolv
Femton
procent
procent
procent
Statens järnvägar .........................!...................
4,898,000
5,850,000
7,255,000
Postverket ........................................................
1,195,000
1,400,000
1,770,000
Telegrafverket...................................................
728,000
870.000
1,080,000
Stålens vattenfallsverk .......................................
150.000
180,000
220,000
Statens domäner................................................
258,000
300,000
385,000
Postsparbanken ..............................................
34,000
40,000
50,000
Säger
7,263,000
8,640,000
10,760,000
Andra huvudtiteln.............................................
350,000
420,000
515,000
Tredje » ............................................
40,000
47,000
55,000
Fjärde » .............................................
2,500,000
2,968,000
3,700,000
Femte » .............................................
1,027,000
1,205,000
1,485,000
Sjätte » ............................................
850,000
1,020,000
1,260,000
Sjunde » .............................................
800,000
950,000
1,185,000
Åttonde > .............................................
1,000,000
1,190,000
1,470,000
Nionde > .............................................
220,000
260,000
325,000
Säger
6,787,000
8,060,000
9,995,000
Kostnad för krigstidshjälp (enligt bär efteråt utförd
1
beräkning).....................................................
3,000,000
3,000,000
3,000,000 j
Säger
3,000,000
3,000,000
3,000,000 i
Kostnad för krigstidstillägg och krigstidshjälp vid
försäkringsinspektionen, statens biografbyrå, mynt-
:
och justeringsverket, bankinspektionen, patent- och registreringsverket, flottans pensionskassa
f
.
samt folkskollärarnas pensionsinrättning............
50,000
60,000
75,000
Säger
50,000
60,000
75,000
Summa
17,100,000
19.760,000
; 23,830,000
För bedömande av den kostnad, som kan antagas bliva en följd
av kommitténs förslag till krigstidshjälp i egentlig mening, har kommittén,
i anslutning till den på 1914 års taxeringslängder grundade
undersökning i dylikt avseende, vars resultat finnes intaget i Kungl.
Maj ts proposition nr 212 till 1916 års riksdag, sid. 54, låtit verkställa
beräkning, fortfarande enligt 1914 års taxeringslängder, beträffande ordinarie
statsfunktionärer inom städerna Haparanda, Kalmar, Norrtälje,
Visby, Vänersborg, Växjö, Örebro, Östersund, Eskilstuna, Sundsvall och
Hälsingborg, Bollnäs köping samt delar av städerna Karlskrona, Malmö
och Stockholm ävensom Solna socken.
Undersökningen, som utsträckts till befattningshavare, vilka påförts
inkomst- och förmögenhetsskatt för ett beräknat belopp av högst
6,000 kronor, omfattar dels antalet befattningshavare, som icke hava
försörjningsplikt mot barn under 15 års ålder, och dels antalet av de
39
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
barn (till och med det femte) under 15 års ålder, vilka på grund av
försörjningsplikt underhållas av befattningshavare.
Resultatet har blivit följande:
Beräknat belopp, för vilket befattningshavare
har att erlägga inkomstoch
förmögenhetsskatt
Antal
befattnings
-
Antal
minderåriga
havare utan barn (t Q m
minderåriga det femte)
barn I
Högst 1,000 kronor
311
976
Från 1,000 t. o. m.
2,000 kronor .........
805
1,152
» 2,000 >
3,000 » .........
344
357
» 3,000 »
4,000 » .........
177
236
» 4,000 »
5,000 » .........
124
160
» 5,000 »
6,000 * .........
88
52
Kostnad för krigstidshjälp
å 50
å 40
a 30
kronor
kronor
kronor
för vart
för vart
för vart
barn
barn
barn
48,800
—
_
—
46,080
—
—
_
10,710
—
—
Kostnaden för den egentliga krigstidshjälpen åt ordinarie personal
enligt kommitténs förslag skulle alltså — då ifrågavarande taxeringsområden,
på sätt närmare utvecklats i ovan angivna proposition till
1916 års riksdag (sid. 58), kunde antagas omfatta ungefär en tjugonde!
av alla ifrågavarande ordinarie befattningshavare — belöpa sig till
omkring 2,111,800 kronor.
Kostnaden för krigstidshjälpen åt den icke-ordinarie personalen
beräknades enligt ovanberörda proposition år 1916 till ungefär 43.8
procent av kostnaden för den ordinarie personalens krigstidshjälp och
skulle efter denna beräkningsgrund under år 1917 uppgå till 924,968
kronor.
Till summan av de båda beloppen, 3,036,768 kronor, borde läggas
kostnaden för krigstidshjälp åt personal vid rikets vårdanstalter för
sinnessjuka, vilken kostnad år 1916 av riksdagens statsutskott, påförslag
av medicinalstyrelsen, beräknades till 11,000 kronor, men i verkligheten
uppgått till omkring 30,350 kronor.
Hela kostnaden torde — säger kommittén — sedan det numera
visat sig vara sannolikt, att kostnaden för 1916 års krigstidshjälp i
stort sett helt obetydligt understigit vad som för ändamålet beräknats,
kunna antagas icke komma att uppgå till mer än 3,000,000 kronor.
Detta belopp utgör i det närmaste tre fjärdedelar av den för
1916 års krigstidshjälp beräknade kostnad, till vilken medel beretts å
1917 års riksstat
dels genom uppförande å extra stat såsom förslagsanslag
40
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
under andra huvudtiteln av..
» tredje » > ..
> fjärde » » ..
» femte » » ..
sjätte > » ..
» sjunde » » ..
> åttonde » »
» nionde » » ..
kronor 41,000
» 1,000
272,000
» 413,000
» 20,000
» 139,000
» 20,000
»# . 5,000
och dels genom höjning av de beräknade driftkostnaderna
för postverket med.............
> telegrafverket med.....
> statens järnvägar med
» » domäner »
kronor 240,000
> 160,000
> 2,500,000
» 153,000
*
Särskild
mening inom
löneregleringskommittén.
Ledamoten av riksdagens andra kammare August Nilsson i Kabbarp
har inom kommittén varit av skiljaktig mening och avgivit följande
särskilda yttrande:
»Det förslag till krigstidshjälp, som Kungl. Maj:t framlade i fjor och som
riksdagen i allt väsentligt godkände, byggde som bekant på den s. k. behovsprincipen.
Endast vissa befattningshavare med minderåriga barn erhöllo hjälp, och befattningshavaren
med lägre inkomst fick större hjälp än den med högre inkomst.
i Sedan dess hava de förhållanden, som föranledde statsmakternas inskridande,
ytterligare förvärrats. Dyrtiden har nu på ett helt annat sätt än för ett år sedan
blivit kännbar för statens löntagare, även för sådana som åtnjuta relativt höga
inkomster.
Det torde därför vara nödvändigt att nu i betydlig grad vidga gränserna för
denna hjälp.
I sitt förevarande utlåtande föreslår kommittén dels krigstidstillägg, utgående
med 12 procent å befattninghavarens kontanta avlöningsförmåner, och dels krigstidshjälp
i principiell överensstämmelse med fjorårets beslut.
För min del finner jag det lämpligare att för hela bisträckningen behålla
namnet kri</stidshjälp, som ju tillkom för att så kraftigt som möjligt betona dess
tillfälliga karaktär. Det vill ock synas, som skulle ett procentuellt tillägg, lagt på
det sätt, som kommittén föreslagit, i likhet med de gamla dyrtidstilläggen från århundradets
början, onödigtvis ge på hand en allmän lönereglering.
Då denna gången befattningshavaren som sådan och befattningshavaren högt
upp i graderna måste undfå delaktighet i krigstidshjälpen, är det givetvis omöjligt
att bibehålla det system, som tillämpades i fjor.
I fjor var det möjligt att utdela hjälpen så, att den blev störst därnere och
mindre uppåt.
Nu måste den antingen bliva störst däruppe och minst därnere eller också
lika över lag.
41
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
Kommittén liar valt den förra utvägen.
För min del finner jag den senare mera tilltalande.
I Danmark, där man har längre erfarenhet i detta stycket än i värt land,
började man Ibis med understöd åt de lägre befattningshavarna ungefär så som
svenska riksdagen beslöt året efter. Men då det sedan ansågs nödvändigt att bisträcka
även de högre tjänstemännen, funno de danska statsmakterna det lämpligast
att låta hjälpen utgå med lika belopp. 250 kronor, åt alla ogifta befattningshavare
och med ett till 400 kronor förhöjt belopp åt alla gifta befattningshavare.
Den tillämpning av behovsprincipen, som här föreligger, finner jag likaledes
efterfölj ans vär d.
I ett hänseende föranledes jag emellertid till en avvikelse från den grundsats,
som fått ett så klart uttryck i det danska systemet. Med hänsyn till de åtgärder,
som hos oss redan vidtagits i syfte att lätta dyrtidens tunga för de mindre
bemedlade, nämligen krigstidshjälp enligt 1916 års beslut, kompensationer och skattelindring,
finner jag det skäligt att föreslå ett något större belopp åt vissa gifta
befattningshavare — som icke åtnjutit dessa förmåner — än åt andra.
De fixa belopp om 250, 400 och 500 kronor, som jag föreslår, böra dock
endast tillkomma de befattningshavare, som fylla vissa villkor med avseende på
anställningstiden. Staten kan nämligen icke anses hava samma förpliktelse att med
extra tillskott stödja nyantagen personal som tidigare anställd. För den nyanställda
föreslår jag en hjälp utgående med viss procent å avlöningen.
Med tillämpning av dessa grundsatser får jag tillstyrka:
Krigstidshjälp utgår med nedan angivna undantag,
a) till de befattningshavare i statens tjänst, som den 1 januari 1917
innehade ordinarie anställning eller vid samma tidpunkt innehade och
omedelbart dessförinnan under minst ett år innehaft stadigvarande anställning
med en daglig arbetstid, i medeltal icke understigande vad som för den ordinarie
personalen vid samma eller jämförlig institution är såsom minimun
i allmänhet stadgat,
med 500 kronor till gift befattningshavare, som för år 1916 åtnjöt
en avlöning av statsmedel, överstigande 2,500 kronor,
med 400 kronor till gift befattningshavare, som för år 1916 åtnjöt
en avlöning av statsmedel, icke överstigande 2,500 kronor,
och med 250 kronor till ogift befattningshavare,
varvid iakttages, att till gift befattningshavare hänföras änklingar,
änkor och frånskilda, som på grund av försörjningsplikt underhålla barn
under 18 års ålder,
och att för gift kvinnlig befattningshavare, vars man lever, må
krigstidshjälpen ej överstiga 250 kronor;''
b) till övriga statens befattningshavare — arméns och marinens
manskap här inbegripet — med 12 procent å de kontanta avlöningsförmåner,
som under år 1917 utgå av statsmedel, dock högst 250 kronor.
» Sammanlagda beloppet av en befattningshavares samtliga avlöningsförmåner
och krigstidshjälp må icke överstiga 9,500 kronor.
Från åtnjutande av krigstidshjälp undantagas följande befattningshavare,
nämligen:
Do) de, vilka jämlikt den taxering till inkomst- och förmögenhetsBihang
till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 106 höft. (Nr 129.)
6
42
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
skatt, som ägde rum år 1916, erlade dylik skatt för högre belopp äii
10,000 kronor, hustrus taxering däri inbegripen,
2:o) arbetarpersonalen vid statens järnvägsbyggnader, dubbelspårsanläggningar
och därmed jämförliga företag,
8:o) arbetarpersonalen vid statens vattenfallsverk,
4:o) ämneslärare och arbetslärare vid statens blindundervisningsanstalter.
Vad kostnaden beträlfar, torde det förslag, som jag här skisserat, med ett
par miljoner kronor understiga kostnaden för kommitténs förslag.
Och då dess förebild, det danska systemet, vunnit livligt erkännande bland
de svenska statstjänarna, vågar jag förutsätta, att det av mig skisserade förslaget,
som ger mer än det danska, skall vara ägnat att väcka tillfredsställelse hos den
stora mängden av statens befattningshavare.»
uentscbefén Löneregleringskommittén häri sitt betänkande den 15 februari
men c e en. ^917 anfört, att den under kriget uppkomna höjning i levnadskostnaderna,
som vid oförändrad levnadsstandard drabbar ett »normalhushåll»
om man, hustru och två barn med en årlig utgiftsstat av
cirka 2,000 kronor, enligt från sakkunnigt håll inhämtad uppgift kunde
antagas utgöra omkring 50 procent.
I1 det senast utkomna häftet av »Sociala meddelanden, utgivna
av kungl. socialstyrelsen» har, på grundval av uppgifter från 44 städer
och stadsliknande samhällen, meddelats, att den totala utgiftsbudgeten
för ett dylikt hushåll svällt ut från 2,000 kronor i maj 1914 till
2,784 kronor i december 1916, vilket motsvarade en ökning av 39.2
eller i runt tal 40 procent. Därvid har emellertid påpekats, att denna
stegring är beräknad under förutsättning av oförändrad levnadsstandard
och att sålunda de besparingar och omläggningar i hushållningen, som
överallt i större eller mindre utsträckning kunnat och givetvis även
måst göras, här äro lämnade helt utom räkningen.
Även om man tager hänsyn till den efter det senaste årsskiftet
inträdda starka ökningen i levnadskostnaderna, förefaller den av kommittén
uppgivna siffran, som avser förhållandena i mitten av februari
detta år, bra nog hög i jämförelse med den av socialstyrelsen uppgivna,
till förhållandena vid senaste årsskiftet anknutna siffran.
Men stegringen fortgår, såsom kommittén påpekat, med en oroväckande
regelbundenhet; och sedan jämväl bostadshyrorna, vilka i
socialstyrelsens nyssberörda kalkyl beräknats hava från maj 1914 till
slutet av år 1916 ökats med allenast 8 procent, på allra sista tiden
visat en utpräglad tendens att i långt högre grad följa med i den allmänna
stegringen, torde man hava god grund för ett antagande, att
43
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 129.
det icke kommer att dröja länge innan den av kommittén uppgivna
siffran överskridits.
Kommittén, soin föreslår dels ett i visst förhållande till de fasta
avlöningsförmånerna stående krigstidstillägg och dels en efter den s. k.
behovsprincipen utgående krigstidshjälp åt jämförelsevis lågt taxerade
befattningshavare med försörjningsplikt mot minderåriga barn, har förklarat
sig anse det särdeles önskvärt, att tillägget kunde sättas till 15
procent av avlöningsförmånerna, men har emellertid med hänsyn till
statsverkets finansiella möjligheter, sådana dessa tedde sig enligt statsverkspropositionen
till 1917 års riksdag, funnit sig nödsakad föreslå
beloppets begränsning till 12 procent.
Att kommittén icke ansett sig kunna för statens befattningshavare
föreslå ett krigstidsunderstö''d, som skulle göra dem helt oberoende
av dyrtidens verkningar, har av kommittén även motiverats därmed,
att den ojämförligt största delen av vårt folk i större eller mindre grad
lede av kristiden och att tjänstemännen, som dock intoge en, trots allt,
i flera avseenden förmånlig ställning i samhället, icke kunde med fog
kräva, att de skulle vara oberörda av dyrtiden.
t
I princip gillar jag de grunder, på vilka kommittén byggt sitt
förslag. Det bär bland annat den värdefulla egenskapen att giva
understödet efter i stort sett en och samma grund åt olika kategorier
av befattningshavare; de föreslagna grunderna kunna utan svårighet
tillämpas även på sådana befattningshavare, som med hänsyn till åtnjutna
naturaförmåner äro i jämförelsevis ringa behov av hjälp (exempelvis
manskap vid armén och flottan); förslaget ger rimligt belopp även
åt den, som endast till mindre del ägnar sig åt allmän tjänst (exempelvis
den civila personalen vid krigsrätterna och viss personal vid hospitalen),
och det föregriper icke de nya löneregleringar, som sannolikt
inom den närmare framtiden bliva erforderliga.
Att jag i valet mellan kommitténs och reservantens förslag i
princip ansluter mig till det förra, har sin grund huvudsakligen icke
blott i nyss angivna egenskaper hos det förra, utan även i följande
med reservantens förslag förenade olägenheter.
Olika grunder skulle tillämpas för hjälpens utmätande å ena
sidan till ordinarie befattningshavare och med dem i avseende å daglig
arbetstid jämförliga extra befattningshavare och å andra sidan övriga
extra befattningshavare. Vidare har den omständigheten, huruvida en
befattningshavare är gift eller icke, i fråga om rätt till större eller
44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
mindre krigstidshjälp tillmätts avgörande betydelse, medan däremot
hans försörjningsplikt mot minderåriga barn i det stora flertalet fall
icke skulle inverka på hans rätt till krigstidshjälp, likasom ej heller
antalet underhållna barn i något fall skulle inverka på krigstidshjälpens
storlek. Yad så beträffar marinens underbefäl av manskapsgrad
— som i stort antal ingått äktenskap och har försörjningsplikt
mot minderåriga barn — skulle denna grupp av statstjänare, lika väl
som en mängd extra befattningshavare med försörjningsplikt mot minderåriga
barn, i fråga om rätt till ifrågavarande krigstidsunderstöd försättas
i en synnerligen missgynnad ställning. Det torde även få framhållas,
att arbetet med understödsbeloppens utbetalande skulle väsentligt
försvåras, enär i alla förekommande fall hänsyn skulle tagas till
befattningshavarnas taxering. Och slutligen märkes, att befattningshavare,
som under årets lopp befordras från extra till ordinarie anställning,
skulle i många fall gå miste om krigstidshjälp för den del av
året, under vilken de innehava ordinarie befattning.
Vad krigstidstilläggets storlek beträffar ansluter jag mig till vad
löneregleringskommitte''n yttrat om önskvärdheten att det finge utgå
ined femton i stället för tolv procent. Genom en sådan höjning skulle
alla befattningshavare med fasta avlöningsförmåner till lägre belopp än
4,000 kronor bliva bättre tillgodosedda, än enligt det förslag, vid vilket
kommittén av finansiella skäl ansett sig böra stanna, och om behövligheten
av en sådan förbättring åt dessa befattningshavare lärer
icke råda mer än en mening.
I fråga om beloppet av den till utgående efter behovsprincipen
föreslagna krigstidshjälpen ansluter jag mig till kommitténs förslag.
Krigstidstil lägg och krigstidshjälp åt befattningshavare i statens
tjänst enligt sålunda antydda grunder skulle, på sätt framgår av de
utav löneregleringskommittén framlagda beräkningarna, draga en kostnad
av nära 24,000,000 kronor.
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har under
provisorisk huvudtitel till krigstidshjälp beräknats 16,000,000 kronor,
därav till befattningshavare i statens tjänst avsetts 15,000,000 kronor,
till pensionerade f. d. statstjänare 500,000 kronor och till änkor och
barn efter statstjänare 500,000 kronor.
Att öka det för statens nuvarande tjänstemannakår avsedda beloppet
med nära 9,000,000 kronor är naturligtvis förenat med svårighet
och kan icke göras utan påläggande av ökade skatter samt vid
-
Kungl. Maj:ts Nåd- Proposition Nr 129. 45
tagande av åtgärder till ökning av inkomsterna från statens affärsverksamhet.
Då jag emellertid kommit till den bestämda övertygelsen, att
dyrtidens tryck på statens befattningshavare nu stegrats och visar tendens
att ytterligare stegras i sådan omfattning, att det av löneregleringskommittén
föreslagna lägre beloppet oundgängligen behöver i någon
mån höjas, kan jag icke låta statsfinansiella betämdigheter hindra mig
att inför Eders Kungl. Maj:t göra hemställan, att det något högre belopp,
vars önskvärdhet jämväl kommittén starkt framhållit, må av
riksdagen för ändamålet äskas.
Med avseende ej mindre å den höjd, till vilken levnadskostnaderna
nu stigit, än även därtill, att statens befattningshavare under
avsevärd tid fått, med litet eller intet kontant dyrtidsunderstöd, kämpa
mot kristidens tryck, skulle jag gärna hava velat föreslå en större
ökning av det nu ifrågavarande krigstidsunderstödet åt befattningshavarna;
men med hänsyn till övriga starka krav på budgeten har jag
tyvärr sett mig nödsakad på nyss antydda sätt begränsa mitt förslag.
Beträffande sättet för anskaffande av medel till förslagets genomförande,
har jag redan i annat sammanhang inför Eders Kungl. Maj:t
framlagt förslag.
Mot vad löneregleringskommittén i övrigt föreslagit, har jag
allenast följande detaljanmärkningar att framställa.
Såsom villkor för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som enligt
en mängd under de senare åren fastställda löneregleringar upptagits
för ordinarie befattningshavare, har stadgats, att den, som undfår
ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring
hos riksdagen, dess utskott eller revision eller andra särskilda
uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest
är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under
ledigheten avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt.
Det synes vara lämpligt och lärer även vara av löneregleringskommittén
åsyftat, att krigstidstillägget må odelat tillkomma befattningsinnehavare,
även om han under ledighet för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller
revisorer eller andra särskilda uppdrag avstår lönen helt eller delvis.
46
Kuvgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
Uttryckligt stadgande härom torde höra intagas bland de allmänna
grunderna för krigstidstilläggets åtnjutande.
Yikarie för dylik tjänstledig befattningshavare bör under nysa
angivna förutsättning, om han innehar en med lön förenad befattning,
uppbära odelat krigstidstillägg för samma befattning; i motsatt fall
bör vederbörande myndighet äga tilldela vikarien krigstidstillägg på
det belopp, han för tjänstens uppehållande åtnjuter.
I överensstämmelse med vad som skedde år 1916 vid beviljande
av krigstidshjälp har löneregleringskommittén föreslagit, att från åtnjutande
av såväl krigstidstillägg som krigstidshjälp skulle undantagas,
bland andra, a r b e t ar pers o n al e n vid statens järnvägsbyggnader, dubbelspårsanläggningar
och därmed jämförliga företag.
S. k. banarbetare vid statens järnvägar hava sålunda enligt de
under år 1916 gällande bestämmelserna erhållit krigstidshjälp, om de
i övrigt varit till sådant berättigade.
Från och med är 1917 hava sistberörda arbetare emellertid fått
sin ställning ordnad enligt normer, som i stort sett ansluta sig till de
för byggnadsarbetarna vid statens järnvägar gällande bestämmelserna.
Då banarbetarna därjämte tillsvidare under nu rådande dyrtid lika väl
som järnvägsbyggnadsarbetarna tillerkänts förhöjningar i timpenningen
och deras avlöningar äro i det allra närmaste jämförliga med järnvägsbyggnadsarbetarnas,
lära jämväl banarbetarna böra undantagas från
åtnjutande av nu ifrågavarande krigstidstillägg och krigstidshjälp.
Utgifterna vid tekn ska skolan i Stockholm och vid tekniska
skolan i Eskilstuna bestridas dels med statsmedel och dels med kommunala
medel. Skolornas utgiftsst-ater''fastställas av Kungl. Maj:t.
Till beredande av provisorisk lönereglering med’ 20 procent å i
stat uppförda avlöningsförmåner åt vissa befattningshavare vid tekniska
skolan i Stockholm har riksdagen å extra stat för vart och ett av
åren 1912—1917 beviljat 4,600 kronor, med beräknande att till löneregleringen
bidrag skulle lämnas av Sjöstedtska fonden med ett belopp
av 480 kronor samt under villkor att Stockholms stad för ändamålet
särskilt tillsköte 4,600 kronor.
Jämväl till vissa andra ändamål har riksdagen sedan längre tid
tillbaka genom anslag på extra stat beviljat samma skola medel under
villkor att Stockholms stad till enahanda ändamål bidroge med lika
stora belopp.
47
Kungl. Maj-As Nåd. Proposition Nr 129.
För beredande av tillfällig löneförbättring under åren 1914—1917
åt befattningshavare vid tekniska skolan i Eskilstuna har riksdagen på
extra stat för vart och ett av nämnda år beviljat 1,337 kronor, under
villkor att Eskilstuna stad för ändamålet bidroge med 1,336 kronor
under samma år.
Det synes mig vid anförda förhållanden vara skäligt, att befattningshavarna
vid tekniska skolorna i Stockholm och Eskilstuna erhålla
delaktighet i nu föreslagna krigstidstillägg och krigstidshjälp under
villkor, att vederbörande kommuner bestrida hälften av därmed förenad
kostnad. Vid beräkning av krigstidstillägget böra därvid läggas till
grund ej blott de avlöningsförmåner, som äro för vederbörande befattningshavare
å stat uppförda, utan även den höjning i avlöningen, som
i form av provisorisk lönereglering eller tillfällig löneförbättring tillerkänts
dem genom bidrag av stat och kommun eller från enskild
donation.
Den av löneregleringskommittén uppgjorda kostnadsberäkningen
har icke föranlett annan erinran, än att med ledning av en från vattenfallsstyrelsen
inhämtad uppgift den till 240,000 kronor beräknade
kostnaden för krigstidshjälp och femton procents krigstidstillägg kan
antagas fördela sig på följande sätt:
Driftkostnader:
Trollhätte kanalverk ................
........... kronor
32,000
Södertälje » ................
........... »
5,000
Trollhätte kraftverk...................
............ »
56 000
Porjus » ...................
............ »
19,000
Älvkarleby » ..................
............ >
48,000
gifter för kapitalökning ..........
............ »
80,000
Summa kronor 240,000.
Med avseende å det jämförelsevis obetydliga belopp, 27,712 kronor,
som år 1916 beräknades till krigstidsÅ/ä/p åt personal vid statens
vattenfallsverk, ansågs någon höjning av de approximitivt beräknade
driftkostnaderna vid detta verk då icke behöva vidtagas. Som under
år 1917 skulle enligt mitt förslag till samma personal utgå jämväl
krigstids/illayg med ett beräknat belopp av 220,000 kronor, torde
emellertid nu hänsyn vid driftkostnadernas beräknande böra tagas till
utgifterna för båda understöden så till vida, att driftkostnaderna höjas
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
med 160,000 kronor, varemot någon ändring av de i statsverkspropositionen
för år 1918 till 10,560,000 kronor beräknade kapitalökningsanslagen
vid vattenfallsverken icke lärer vara erforderlig.
För beredande av krigstidshjälp i egentlig mening har löneregleringskommittén,
i anslutning till sina förut återgivna undersökningar
och kalkyler, ansett böra
dels å extra stat för år 1918 såsom förslagsanslag beräknas
under andra huvudtiteln
> tredje »
> fjärde »
» femte »
» sjätte »
> sjunde »
> åttonde »
» nionde >
kronor 30,000
> 1,000
> 210.000
» 310,000
» 15,000
> 105,000
> 15,000
» 4,000
dels ock såsom ökad driftkostnad under år 1918 beräknas
för postverket ....................
» telegrafverket .............
» statens järnvägar ........
» » vattenfallsverk
» » domäner ..........
............... kronor 180,000
................ > 120,000
................ » 1,870,000
................ > 20,000
............. > 120,000
Tillhopa kronor 3,000,000
Genom sammanställning av sålunda gjorda beräkningar av kostnaderna
för krigstidstillägg och krigstidshjälp befinnes, att vid bifall
till vad jag nyss föreslagit skulle för beredande av medel till krigstidstillägg
och krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst under år
1917 erfordras
dels uppförande å extra stat för år 1918 såsom förslagsanslag
under andra huvudtiteln ett belopp
av ........
. kronor
545,000
> tredje
»
» »
» ........
»
56,000
> fjärde
»
» »
.> ........
3,910,000
» femte
»
» ........
»
1,795,000
» sjätte
>
» ........
>
1,275,000
> sjunde
>
» »
» .......
»
1,290,000
> åttonde
»
» »
> ........
»
1,485,000
» nionde
>
» ........
>
329,000
opaginerad Kontrollera mot PDF
40
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
dels ock höjning av de beräknade driftkostnaderna under år 1918
för postverket med.....................
» telegrafverket med.................
» statens järnvägar med ........
» vattenfallsverk med
» » domäner med ...........
varjämte den till omkring...........
kronor 1,950,000
» 1,200,000
9,125,000
160,000
» 505,000
» 125,000
beräknade kostnaden för krigstidstillägg och krigstidshjälp åt befattningshavare
vid postsparbanken, försäkringsinspektionen, statens biografbyrå,
patent- och registreringsverket, mynt- och justeringsverket, bankinspektionen,
flottans pensionskassa och folkskollärarnas pensionsinrättning
torde böra utgå av samma medel, av vilka dessa institutioners
övriga omkostnader bestridas.
Jag har visserligen icke förbisett, att någon mindre del jämväl
av de för statens järnvägar och telegrafverket beräknade kostnaderna
för krigstidstillägg och krigstidshjälp hänför sig till personal vid dessa
verks anläggningsarbeten, för vilka anslag i riksstaten under titeln
utgifter för kapitalökning beräknats till respektive 51,507,500 kronor
och 13,120,000 kronor.
Då emellertid den egentliga arbetarpersonalen vid statens järnvägars
byggnadsarbeten för nya linjer, dubbelspåranläggningar och därmed
jämförliga företag samt banunderhåll skulle, i likhet med arbetarpersonalen
vid statens vattenfallsverk, enligt förslaget undantagas från
åtnjutande av nu ifrågavarande krigstidstillägg och krigstidshjälp, samt
kostnaden för krigstidstillägg och krigstidshjälp åt den övriga vid anläggningsarbetena
anställda personalen icke utan svårighet kan särskilt
beräknas, men i allt fall icke lärer bliva synnerligen betydande, har
jag ansett mig kunna föreslå, att i fråga om statens järnvägar och
telegrafverket kostnaden i dess helhet nu, lika väl som skedde år 1916,
må upptagas såsom ökning i driftkostnaderna.
Detta bör dock icke utgöra något hinder för vederbörande styrelser
att, i den mån så sedermera visar sig kunna ske och befinnes
lämpligt, fördela ifrågavarande kostnader på driftkostnader och utgifter
för kapitalökning.
Yad slutligen sättet för utbetalningen beträffar förefaller det mig*
lämpligen böra så anordnas, att krigstid shjälpen, på sätt år 1916 ägt
rum, i en summa utbetalas så snart som möjligt efter det kungörelse
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 106 höft. (Nr 129.) 7
50
Kung]. Maj As Nåd. Proposition Nr 129.
i ämnet utfärdats samt att krigstidstillägget omedelbart efter kungörelsens
utfärdande utbetalas i en summa för den då gångna delen
av året och därefter månadjsvis eller på annat sätt i samband med den
avlöning, på vilken det beräknas.
Samtliga medel för krigstidstillägg och krigstidshjälp böra givetvis,
ehuru de upptagas i 1918 års riksstat, få förskottsvis utbetalas
under innevarande år.
De närmare föreskrifter, som, utöver de bestämmelser, vilka böra
underställas riksdagen prövning, bliva erforderliga med avseende å
krigstidstillägget och krigstidshjälpen, torde efter det riksdagen fattat
sitt beslut i ämnet utfärdas av Eders Kungl. Maj:t.
Sedan föredragande departementschefen därefter uppläst ett i
enlighet med sålunda gjorda uttalanden upprättat förslag till allmänna
grunder för krigstidstilläggs och krigstidshjälps utgående, hemställde
departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) för beredande under år 1917 av krigstidstillägg och krigstidshjälp
åt befattningshavare i statens tjänst i enlighet med nedan angivna
grunder
dels å extra stat för år 1918 anvisa såsom förslagsanslag
under andra huvudtiteln
» tredje »
» fjärde »
» femte »
» sjätte >
> sjunde »
» åttonde »
> nionde >
kronor 545,000
> 56,000
» 3,910,000
» 1,795,000
1,275,000
» 1,290,000
» 1,485,000
» 329,000;
dels i postverkets stat för driftkostnader år 1918 upptaga följande
post:
Krigstidstillägg och krigstidshjälp, förslagsvis...... kronor 1,950,000
och i anledning härav bestämma postverkets anslag till driftkostnader
för år 1918, förslagsvis, till ett med 1,950,000 kronor förhöjt belopp;
51
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 129.
dels i staten för telegrafverkets driftkostnader under år 1918
upptaga följande post:
Krigstidstillägg och krigstidshjälp, förslagsvis..... kronor 1,200,000
och i anledning härav bestämma telegrafverkets anslag till driftkostnader
under är 1918, förslagsvis, till ett med 1,200,000 kronor förhöjt
belopp;
dels beräkna driftkostnaderna under år 1918 för statens järnvägar
till ett med 9,125,000 kronor förhöjt belopp;
dels beräkna driftkostnaderna under år 1918 för nedanstående
statens vattenfallsverk med följande förhöjningar, nämligen
a.
Trollhätte kanalverk............
........... kronor 32,000
b.
Södertälje » .............
........... » 5,000
c.
Trollhätte kraftverk..............
........... » 56,000
d.
Porjus » ...............
........... > 19,000
e.
Älvkarleby » ..............
............. » 48,000
och i.följd härav beräkna statens vattenfallsverks sammanlagda driftkostnader
under år 1918 till ett med 160,000 kronor förhöjt belopp.
dels bland driftkostnader under år 1918 för statens domäner upptaga
följande post:
Krigstidstillägg och krigstidshjälp, förslagsvis........ kronor 505,000
och i anledning härav bestämma statens domäners driftkostnader under
år 1918, förslagsvis, till ett med 505,000 kronor förhöjt belopp;
dels ock medgiva, att i fråga om befattningshavare vid institution,
för vilken anslag här ovan icke beräknats, krigstidshjälp må utgå av
de medel, av vilka institutionens omkostnader i övrigt bestridas;
b) medgiva, att erforderligt belopp må för ändamålet av Kungl.
Maj:t under år 1917 förskjutas av tillgängliga medel; samt
c) godkänna de av departementschefen upplästa allmänna grunderna
för krigstidstilläggs och krigstidshjälps utgående.
I denna hemställan instämde statsrådets övriga ledamöter.
Hans Maj:t Konungen biföll vad statsrådet sålunda
hemställt; och skulle proposition till riksdagen
avlåtås av den lydelse, bilagan litt.. . . vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Gunnar Grip.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (7)
7 kopplingar.
- Rskr. 1917:359 Skrivelse till Konungen angående fastställande av postverkets stat för driftkostnader år 1918. s. 16 i texten
- Rskr. 1917:378 Skrivelse till Konungen angående fastställande av telegrafverkets stat för driftkostnader för år 1918. s. 5 i texten
- Rskr. 1917:179 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1917 åt befattningshavare i statens tjäns s. 1 i texten
- 1SärU 1917:3 Första särskilda utskottets utlåtande Nr 3 s. 1 i texten
- 1SärU 1917:9 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts nådiga proposition angående krig stidshj älp åt pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare i statens tjän s. 14 i texten