Sök i Ratio Lex

Angående förändrade bestämmelser rörande understöd åt vissa förutvarande flickskollärarinnor

1917-02-16 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:138, Angående förändrade bestämmelser rörande understöd åt vissa förutvarande flickskollärarinnor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 138.

1

Nr 138.

Kungl. Majds nådiga proposition till riksdagen angående förändrade

bestämmelser rörande understöd åt vissa förutvarande

flickskollärarinnor; given Stockholms slott den 16

februari 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att

dels föreskriva, att det jämlikt 1907 års riksdags beslut på allmänna

indragningsstaten såsom förslagsanslag upptagna beloppet av 4,000 kronor

till bestridande av understöd åt vissa lärarinnor skall förändras till förslagsanslag

högst,

dels ock förklara, att beträffande beloppet av statsunderstöd ur nämnda

anslag samt förutsättningen om bidrag till understödstagare från vederbörande

kommun följande ändrade bestämmelser skola från och med år

1918 lända till efterrättelse, nämligen

att statsunderstödet må till varje understödstagare utgå med högst så

stort belopp för år räknat, att det tillsammans med de belopp, som vederbörande

erhåller från kommun samt från pensionsinrättningen för lärarinnor

vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom eller från svenska

lärarinnornas pensionsförening, uppgår till 1,200 kronor, samt

att såsom förutsättning för beviljande av dylikt statsunderstöd erfordras,

att understödstagare av vederbörande kommun erhåller minst så stort

understöd för år räknat, som av kommunen tilldelats henne för år 1917,

dock med rätt för Kungl. Maj:t att till eljest behörig sökande, som icke

tillförene erhållit statsunderstöd, framdeles bevilja sådant, oavsett huruvida

hon åtnjuter kommunalt understöd eller icke.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 114 höft. (Nr 138.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 138.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 138.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: von SyDow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Westman yttrade:

Med anledning av väckt fråga om höjning av de understöd, som sedan

ett tiotal år utgå till vissa förutvarande flickskollärarinnor, ber jag att in- rörande

ledningsvis få erinra om tillkomsten av dessa understöd för att sedan ^ssa tingå

på spörsmålet om understödens förhöjning. varande flicit
Den

av 1904 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t beslutade ändrade

anordningen av rikets allmänna läroverk innebar den nyheten inom

det svenska högre skolväsendet, att sam skolor, för gossar och flickor gemensamma

statsläroverk, upprättades på åtskilliga orter. En följd av dessa

samskolors tillkomst blev, att de enskilda flickskolor, som funnos i de merendels

mindre städer, där statssamskolor inrättades, kommo i en svår ställning;

de miste sitt statsunderstöd och kunde icke konkurrera med statsläroverken.

De kunde därför icke bestå, och de vid dem anställda lärarinnorna

förlorade sina anställningar.

En del av dessa lärarinnor, företrädesvis de yngre, kunde emellertid

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung1. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 138.

förvärva annan anställning, vare sig vid andra enskilda läroverk eller vid

statssamskolorna. För tillträde till platser vid de sistnämnda bereddes dem.

i enlighet med uttalanden av riksdagen, särskilda lättnader.

Åtskilliga lärarinnor, som på nyss nämnt sätt förlorade sina anställningar,

kunde emellertid ej förflytta sig över till andra verksamhetsområden

för vinnande av utkomst. Detta gällde förnämligast äldre lärarinnor,

och dessa kommo naturligen härigenom i en bekymmersam ställning.

Det ansågs fördenskull angeläget, att staten måtte inskrida till deras

bispringande, och med anledning av en i sådant syfte gjord framställning

föreslog Kungl. Maj:t år 1907 riksdagen

dels att medgiva, att vissa lärarinnor vid flickskolor, som i följd av

1904 års riksdags beslut om inrättande av statssamskolor i åtskilliga städer

indragits eller komme att indragas, måtte från den tid, deras anställning

vid skolorna av nyssnämnda anledning upphört, kunna komma i åtnjutande

av statsunderstöd vardera till belopp av högst 400 kronor för år

räknat, att utgå under förutsättning att vederbörande kommun i varje fall

lämnade understöd till minst lika stort belopp samt under de villkor i

övrigt, Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva,

dels ock. att för beredande av tillgång till utgivande av de statsunderstöd,

som sålunda bleve beviljade, å allmänna indragningsstaten uppföra ett

förslagsanslag av 4,000 kronor.

Riksdagen biföll Kung]. Maj:ts berörda förslag.

Understöden i fråga skulle såsom nämnts utgå, under förutsättning att

vederbörande kommun lämnade understöd till minst lika stort belopp samt

under de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva.

Antydningar om de villkor, som borde uppställas, lämnades av vederbörande

departementschef, då han den 21 december 1906 inför Kung!.

Maj:t anmälde frågan om framställning i ämnet till riksdagen. Dessa

villkor återfinnas i den nådiga kungörelse, som den 31 augusti 1907 utfärdades

angående understöd åt äldre behövande flickskollärarinnor. Genom

denna kungörelse förordnades, att lärarinna eller föreståndarinna vid flickskola,

som ovan avsetts, må kunna komma i åtnjutande av understöd från

ifrågavarande anslag, därest hon är i behövande omständigheter, uppnått

en ålder av 45 år samt under minst 20 år tjänstgjort vid "flickskola eller

samskola, Kungl. Maj:t dock obetaget att, där undantag av särskilda förhållanden

påkallas, tilldela understöd åt lärarinna, ändock att hon ej uppfyller

de två sistnämnda villkoren.

I kungörelsen lämnades vidare vissa föreskrifter beträffande vad lärarinna

eller föreståndarinna, som önskade komma i åtnjutande av ifrågavarande

understöd för år 1908, hade att iakttaga. Motsvarande föreskrifter,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 138.

gällande utan inskränkning till visst år, äro meddelade genom nådig kungörelse

den 11 juni 1909.

Då trågan om understöd åt ovannämnda lärarinnor ursprungligen

underställdes Kungl. Maj:t, ansåg man sig kunna antaga, att understöd

skulle komma att erfordras för 11 lärarinnor. Med en beräkning av 400

kronor i statsanslag för varje lärarinna skulle anslagssumman hava uppgått

till 4,400 kronor. I enlighet med statskontorets mening blev emellertid

beloppet uppfört såsom ett förslagsanslag å 4,000 kronor.

Antalet understödstagare har ej för något år uppgått till mer än 9; till

detta antal utgick understöd under vart och ett av åren 1911 —1916.

För år 1917 utdelades genom nådigt beslut den 15 december 1916 understöd

till 8 förutvarande lärarinnor. För en nionde lärarinna har numera

för år 1917 begärts fortsatt understöd, vilket synes mig böra beviljas.

Summan av understödsbeloppen — vilka ju äro begränsade genom

storleken av vederbörande kommuns anslag — utgjorde för år 1908 1,738

kronor 55 öre och har sedermera efter hand stigit. De för vartdera av

åren 1915 och 1916 utdelade understöden utgjorde tillhopa 2,725 kronor,

och till enahanda belopp lärer understödssumman komma att uppgå för år

1917, därest den tillkomna sökanden erhåller samma belopp, som senast

tilldelats henne.

Särskilt med hänsyn till nu rådande förhållanden har det synts mig

önskvärt, att, i den mån det för ändamålet anvisade anslaget därtill lämnade

tillgång, en höjning av ifrågavarande understöd kunde åvägabringas.

Med anledning därav har jag anmodat läroverksöverstyrelsen att inkomma

med förslag till de ändringar i gällande bestämmelser, som i nämnda

syfte må anses önskvärda med avseende å såväl understödens maximibelopp

som villkoren för åtnjutande av understöd.

Till följd härav har läroverksöverstyrelsen den 30 december 1916 i

ämnet avlåtit en underdånig skrivelse, däri överstyrelsen, med erinran om

att för år 1917 anvisats ett sammanlagt belopp av 2,650 kronor till 8

understödstagare, vidare anfört:

Det av riksdagen beviljade förslagsanslaget skalle sålunda för närvarande medgiva

en ganska avsevärd höjning i de särskilda understöden. Och då det enligt sakens natur

å ena sidan syntes föga sannolikt, att för framtiden nya understödssökande skulle

anmäla sig, men å andra sidan säkert, att de hittillsvarande understödstagarna efter

hand ginge bort, syntes möjligheten för ökat understöd åt varje särskild individ med

åren växa. Ur denna synpunkt skulle alltså förändringar i nämnda syfte icke medföra

någon risk.

De förändringar, som då syntes kunna ifrågakomma, skulle gälla dels maximibelop
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 138.

pet, dels förhållandet mellan det av staten och det av vederbörande kommun beviljade

understödet. Om man tänkte sig, att det tillgängliga beloppet fördelades lika på nuvarande

antal understödstagare, skulle på var och en komma 500 kronor. Det torde dock

knappast vara lämpligt, att denna summa fastsloges såsom maximibelopp. Dels vore

det ingalunda säkert, att en lika fördelning vore rättvis och lämplig. Dels torde det

väl kunna inträffa, att, samtidigt därmed att antalet understödstagare så småningom

minskades, de ekonomiska förhållandena ytterligare ändrades i den riktningen, att det

vore önskvärt, att de kvarvarandes understöd ytterligare kunde höjas, i den mån det

beviljade anslaget det medgåve. Överstyrelsen hade i underdånigt yttrande den 24

november 1916 angående anslag till fyllnadspensioner åt vissa äldre lärarinnor, i anslutning

till ett av riksförsäkringsaustalten framlagt förslag, hemställt bland anuat om

sådana bestämmelser, att totalpensionen för då ifrågavarande lärarinnor skulle kunna

uppgå till högst 1.200 kronor om året. I anslutning härtill skulle det synas överstyrelsen

lämpligt, att Kungl. Maj:t kunde inom ramen av nu ifrågavarande anslag utdela

understöd till högst sådant belopp, att det för varje särskild understödstagare tillsammans

med de belopp, hon uppbure av verbörande kommun samt av pensionsinrättningen

för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom eller svenska lärarinnornas

pensionsförening, uppginge till högst 1,200 kronor om året.

Visserligen torde för närvarande knappast någon av understödstagarna kunna nå

upp till detta belopp, men det torde icke vara lämpligt att sätta maximibeloppet så

lågt, att det inom en kanske ganska nära framtid äter borde höjas.

Vad åter anginge förhållandet mellan det av staten och det av vederbörande kommun

i varje särskilt fall beviljade understödet, syntes det icke lämpligt, att det senare

bleve, på sätt nu vore stadgat, normerande för det förra, även när det gällde en höjning.

En sådan föreskrift skulle nämligen lätt nog kunna komma att verka icke, som

avsett vore, såsom en uppmuntran till kommunen att höja sitt understöd, utan såsom

ett hinder för Kungl. Maj:t att bevilja en eljest både lämplig och möjlig höjning av

statsunderstödet. A andra sidan syntes det uppenbart, att en sådan höjning av statsunderstödet

icke borde få bliva eu anledning för vederbörande kommun att i någon mån

frångå redan åtagna förpliktelser. Det syntes således vara lämpligt att såsom villkor för

beviljande av framtida statsunderstöd föreskriva, att vederbörande kommun i varje särskilt

fall beviljade minst samma årliga belopp som för år 1917.

I ett fall syntes dock undantag böra göras från regeln om kommunalt understöd

såsom förutsättning för statsunderstöd. Det kunde — ehuru det, såsom överstyrelsen

redan framhållit, syntes föga sannolikt — tänkas inträffa, att någon lärarinna, som hittills

icke åtnjutit understöd av ifrågavarande slag, i framtiden kornme att begära sådant.

Det kunde t. ex. tänkas, att en lärarinna, som vid indragningen av någon här

ifrågavarande flickskola i övrigt fyllt villkoren för erhållande av understöd men icke

befunnit sig i behövande omständigheter, längre fram råkade i sådana. Den omständigheten,

att en längre tid förflutit mellan en sådan lärarinnas avskedstagande och hennes

begäran om understöd, torde icke böra utgöra något hinder för Kungl. Maj:t att

behjärta hennes behov lika väl som tidigare understödstagares. Men väl kunde det

tänkas, att vederbörande kommun i ett sådant fall kunde anse sig hava mindre skäl

att ingripa än eljest; och det syntes då hårt, om den omständigheten skulle utgöra ett

hinder för Kung). Magt att bevilja understöd.

På grund av vad sålunda anförts ville överstyrelsen hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte vidtaga åtgärder för åstadkommande av följande förändringar i gällande bestämmelser

rörande statsunderstöd åt vissa lärarinnor vid flickskolor, som indragits i följd

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. M<ij:ts Nåd. Proposition Nr 138. 7

av 1904 års riksdags beslut om inrättande av statssamskolor i åtskilliga städer, nämligen
att

sådant understöd måtte till varje understödstagare kunna utdelas till högst

så stort belopp för år räknat, att det tillsammans med de belopp, som vederbörande

erhållit från kommun samt från pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre

skolor för kvinnlig ungdom eller svenska lärarinnornas pensionsförening, uppginge till

1,200 kronor,

att såsom förutsättning för beviljande av dylikt statsunderstöd erfordrades, att

understödstagare av vederbörande kommun erhölle minst så stort understöd för år räknat,

som redan av kommunen beviljats för år 1917,

dock att Kungl. Magt måtte kunna till understödssökande, som icke för sistnämnda

år erhållit understöd, framdeles bevilja dylikt, oavsett huruvida hon åtnjöte kommunalt

understöd eller icke.

På grand av nådig remiss har statskontoret den 26 januari 1917 avgivit

underdånigt utlåtande i ämnet. Utlåtandet innehåller:

Såsom läroverksöverstyrelsen i sin förevarande underdåniga skrivelse erinrat, föreligger

till Kungl. Maj:ts prövning en genom framställning från centralstyrelsen för

flink- och samskoleföreningen väckt fråga om beredande av tilläggspensioner av statsmedel

åt vissa äldre lärarinnor; och enligt riksförsäkringsanstaltens av läroverksöverstyrelsen

förordade förslag i nämnda fråga skulle tilläggspension beredas dessa äldre

lärarinnor, bland vilka upptogos jämväl sådana, som redan avgått från sin befattning,

under förutsättning att de vore berättigade till pension från någon av de för sådant

ändamål bildade kassor, på det sätt att statsbidrag skulle efter vissa beräkningsgrunder

dem tillgodoräknas, dock så att pemionstillägtret jämte dem reglementsenligt tillkommande

pension finge uppgå till sammanlagt högst 1,200 kronor. I sitt den 14 december 1916

avgivna underdåniga utlåtande i berörda ärende framställd» statskontoret vissa erinringar

mot förslaget och anförde, bland annat, att det syntes statskontoret tvivelaktigt,

huruvida, då det gällde ett av billighetshänsyn framkallat understöd, anledning kunde

anses föreligga att med statsbidrag åstadkomma högre sammanlagd pensionsförmån än

800 kronor, däri inberäknat vad som motsvarade av lärarinnan erlagda frivilliga avgifter

till någon av de äldre pensionskassorna för flickskollärarinnor.

I nu förevarande framställning gäller det att för vissa lärarinnor vid flickskolor,

som i följd av 1904 års beslut om inrättande av statssamskolor i åtskilliga städer indrägt,

bereda förbättring av de pensionsförmåner, som under vissa villkor tillerkänts

dem enligt beslut av 1907 års riksdag. Bland de åtta f. d. lärarinnor, som för år 1917

komma i åtnjutande av pension enligt berörda villkor, äro tre, som jämväl åtnjuta pensioner

från någon av pensionskassorna. Dessa skulle, om det här ovan först omförmälda

förslag om tilläggspensioner åt vissa äldre lärarinnor bifölles, säkerligen få sina

pensionsförmåner icke obetydligt förbättade; varemot övriga fem icke synas vara berörda

av nämnda förslag. Men även om, såsom statskontoret i fråga om pensionstilläggen

åt flickskollärarinnorna i allmänhet ifrågasatt, sammanlagda peusionsförmånen för dem

synes böra begränsas till 800 kronor, föreligger dock enligt statskontorets mening anledning

att i någon mån bättre tillgodose de lärarinnor, som genom 1904 års omorganisation

av skolväsendet råkade i svår belägenhet och såsom ersättning därför under

vissa villkor tillerkändes pension av statsmedel. Statskontoret anser sig därför icke

böra göra någon erinran mot läroverksöverstyrelsens förslag, att bestämmelserna må

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 138.

ändras därhän, att sammanlagda pensionsförmånerna må kunna för ifrågavarande f. d.

lärarinnor uppgå till 1.200 kronor.

Vad överstyrelsen i sin förevarande underdåniga skrivelse i övrigt föreslagit har

icke heller givit anledning till erinran från statskontorets sida.

Då det emellertid är avsett, att understöden skola kunna höjas endast i den mån

det för ändamålet å allmänna indragningsstaten såsom förslagsanslag upptagna beloppet

av 4,000 kronor därtill förslår, torde det vara lämpligt, att anslaget förändras till

»förslagsanslag högst».

Jag anser mig böra fullfölja min tanke att under vissa förutsättningar

söka förskaffa ifrågavarande förutvarande lärarinnor ökade understöd.

Statsmakterna hava erkänt sin förbindelse att ej utlämna dem till verklig

nöd, sedan de, genom statens anordnande av sitt skolväsen, utan eget förvållande

gått miste om gift levebröd. Om man utgår från att det en gång

antagna anslagsbeloppet, 4,000 kronor, ej får överskridas — det bör då,

såsom statskontoret anmärkt, hädanefter betecknas såsom förslagsanslag

högst — synes mig intet skäligen kunna invändas mot att man nu bereder

möjlighet till en väl behövlig höjning av de särskilda statsunderstödens

belopp.

Beträffande de ändringar i gällande bestämmelser, som för detta ändamål

böra vidtagas, torde man kunna i huvudsak följa överstyrelsens förslag.

Man släpper därvid visserligen den hittillsvarande förutsättningen, att statens

understöd ej får överskrida vad vederbörande kommun tillskjuter. Överstyrelsens

skål för att ej vidhålla denna förutsättning torde emellertid vara

väl grundat.

Såväl överstyrelsen som statskontoret hava på tal om det nu avsedda

högsta belopp, som skulle kunna komma vederbörande till del, 1,200 kronor,

haft i minnet, hurusom samma summa i annat ärende föreslagits såsom

högsta beloppet av den totalpension, som genom tilläggspension skulle

kunna tillgodokomma vissa äldre lärarinnor. Genom en förut denna dag

av Kungl. Maj:t beslutad särskild proposition underställes nämnda ärende

riksdagens prövning. I propositionen avses, i anslutning till nämnda förslag,

att totalpensionen skulle kunna uppgå till 1,200 kronor, dock att

totalpensionen skulle bringas över 800 kronor endast på grund av de pensionsavgifter,

som pensionstagaren frivilligt erlagt. Med tanke härpå har

jag i nu förevarande ärende så mycket hellre följt myndigheternas förslag

om ett högsta belopp av 1,200 kronor, som jag i likhet med statskontoret

funnit skäl föreligga för detta förslag, oavsett om man i nyssberörda pensionsärende

skulle stannat vid en totalpension av 800 kronor.

Det bör emellertid i detta sammanhang anmärkas, att nyssnämnda av

läroverksöverstyrelsen föreslagna högsta understödsbelopp, 1,200 kronor,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 138.

knappast av överstyrelsen tänkts att utan vidare komma i fråga för den

närmaste tiden. Jag vill tillägga, att, ehuru Kungl. Maj:t skulle få friare

händer med hänsyn till vederbörande kommuns bidrag, Kungl. Maj:t dock

icke lärer underlåta att vid statsunderstödens utdelande fästa lämpligt avseende

å de kommunala bidragen.

Under åberopande av vad jag nu anfört tillstyrker jag, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

dels föreskriva, att det jämlikt 1907 års riksdags beslut

på allmänna indragningsstaten såsom förslagsanslag

upptagna beloppet av 4,000 kronor till bestridande av

understöd åt vissa lärarinnor skall förändras till förslagsanslag

högst,

dels ock förklara, att beträffande beloppet av statsunderstöd

ur nämnda anslag samt förutsättningen om

bidrag till understödstagare från vederbörande kommun

följande ändrade bestämmelser skola från och med år

1918 lända till efterrättelse, nämligen

att statsunderstödet må till varje understödstagare

utgå med högst så stort belopp för år räknat, att det

tillsammans med de belopp, som vederbörande erhåller

från kommun samt från pensionsinrättningen för lärarinnor

vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom

eller från svenska lärarinnornas pensionsförening, uppgår

till 1,200 kronor, samt

att såsom förutsättning för beviljande av dylikt statsunderstöd

erfordras, att understödstagare av vederbörande

kommun erhåller minst så stort understöd för år

räknat, som av kommunen tilldelats henne för år 1917,

dock med rätt för Kungl. Maj:t att till eljest behörig

sökande, som icke tillförene erhållit statsunderstöd, framdeles

bevilja sådant, oavsett huruvida hon åtnjuter

kommunalt understöd eller icke.

Vad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt

täcktes Hans Maj:t Konungen, på hemställan av

statsrådets övriga ledamöter, gilla; och skulle proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Torsten Burén.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 114 käft. (Nr 138.J

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1917:36 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 4 i texten