Sök i Ratio Lex

Angående tilläggspension åt kanslisekreteraren i sjöförsvarsdepartementet It. A. Sundin

1917-03-23 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:151, Angående tilläggspension åt kanslisekreteraren i sjöförsvarsdepartementet It. A. Sundin

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 151.

1

Nr 151.

Kung!.. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tilläggspension

åt kanslisekreteraren i sjöförsvarsdepartementet

It. A. Sundin; given Stockholms slott den 23 mars 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att kanslisekreteraren i sjöförsvarsdepartementet Rudolf August

Sundin må från och med månaden näst efter den, i vilken han, vid

fyllda 67 levnadsår, erhåller avsked från kanslisekreterartjänsten, under

sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta, utöver

honom författningsenligt tillkommande pension å 3,500 kronor för år,

en tilläggspension av 700 kronor årligen.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Magt förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

lian. Broström.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 127 käft. (Nr 151.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Matris Nåd. Proposition Nr 151.

A»uj. tilläggspension

åt

ianslise&reteraren
B.

A. Sundin.

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Broström anförde härefter:

Uti en den 24 februari 1916 dagtecknad ansökning har kanslisekreteraren

i sjöförsvarsdepartementet Rudolf August Sundin anhållit

om beredande åt honom av förhöjd pension; och har Sundin därvid

anfört huvudsakligen följande.

På anmälan av Sundin att han, som vore född den 5 juli 1850,

under juli månad 1915 uppnådde den levnads- och tjänstålder, då han

enligt kungl. kungörelsen den 12 juli 1878, angående villkoren för

åtnjutande av de från 1879 års början fastställda nya löneförmånerna

för vissa avdelningar av Kungl. Maj:ts kansli m. fl., vore förpliktad att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 151.

med oavkortad lön såsom pension avgå från tjänsten, hade Kungl. Maj:t

den 18 juni 1915 medgivit, att han linge kvarstå vid sin tjänst tillsvidare

under ett år, räknat från och med den 5 juli 1915.

Sundin, som antagits till extra ordinarie notarie i Svea hovrätt

den 20 december 1875 samt erhållit fullmakt såsom registrator i sjöförsvarsdepartementet

den 21 mars 1884 och såsom kanslisekroterare

därstädes den 22 december 1892, vore enligt lönereglering av 1878

vid avskeds erhållande berättigad till pension å 3,500 kronor. Detta

pensionsbelopp stode emellertid icke i rimligt förhållande till av honom

från och med år 1911 enligt äldre stat och å provisorisk lönestat uppburna

avlöningsförmåner. Sundin anhölle därför, att Kungl. Maj:t måtto

bereda honom sådan förhöjning av pensionsbeloppet, som motsvarade

den del av det honom tillkommande provisoriska avlöningstillägget,

vilken betecknades såsom lön, eller 700 kronor.

Till stöd för ansökningen ville Sundin, med hänvisning på nu

rådande dyrtid, framhålla livsmedelsprisens och levnadsomkostnadernas

högst väsentliga ökning sedan år 1878. Pensionsbeloppet hade vid

nämnda tidpunkt av riksdagen bestämts i proportion till lönebeloppet,

men, då detta nu ökats genom provisorisk löneförbättring från och

med år 1911, syntes pensionsbeloppet billigtvis böra höjas i samma

proportion.

Det stora flertalet av statens tjänstemän hade numera tillförsäkrats

de pensionsförmåner, som ansetts vara av tidsomständigheterna påkallade,

och det syntes ej vara rättvist, att någon tjänsteman utan egen förskyllan

komme i väsentligen sämre ställning. Kanslisekreterartjänsten

hade enligt äldre löneregleringar ställts i en mellangrad mellan l:a och

2:a gradens tjänster i de centrala ämbetsverken, och en jämförelse i

pensionshänseende ställde sig sålunda:

Pension för l:a gradens tjänsteman

» » kanslisekreterare ...........

» » 2:a gradens tjänsteman

Enligt

gammal stat.

2,800: —

3,500: —

4,000: —

Enligt

reglerad stat.

3,600: — l)

4,600: —

Vid införande av de* provisoriska löneregleringarna för statsdepartementen

vid 1910 års riksdag hade visserligen den grundsats

uttalats, att en dylik reglering icke skulle komma att verka till för
-

*) Högsta pensionsunderlag utgör 3,700 (ej 3,600) kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 151.

höjning av vederbörandes pensioner, men denna grundsats hade av

riksdagen åtminstone i ett fall ej upprätthållits, nämligen då genom

beslut av 1914 års senare riksdag medgivits, att en större grupp av

tjänstemän, nämligen fögderitjänstemän, finge under vissa villkor åtnjuta

pension till belopp motsvarande den lön jämte ålderstillägg, de vid

avgången från tjänsten uppbure å såväl ordinarie som extra stat. Då

syftemålet därmed torde hava varit att förmå överåriga, ej avgångspliktiga

fögderitjänstemän att från tjänsten avgå, syntes det kunna

ifrågasättas, om Sundin, som ej gjort anmälan om tillämpning på sig

av 1907 års pensionslag, vore skyldig att från tjänsten avgå annat än

med »oavkortad lön», beräknad enligt 1879 års stat med tillägg av den

såsom lön betecknade delen av provisorisk löneförbättring.

Chefen för justitiedepartementet hade till statsrådsprotokollen såväl

för den 14 januari 1915 som för den 14 januari 1916 gjort uttalanden

av innehåll att, om uppskov med avgörande av frågan angående en

slutgiltig reglering av löneförhållandena inom statsdepartementen komme

att beträffande viss befattningshavare inverka menligt i pensionshänseende,

Kungl. Maj:t icke torde komma att underlåta att i fråga om

sådan person tillkommande pension i sinom tid hos riksdagen göra den

framställning, som billigheten kunde anses fordra. Vid det senare tillfället

hade samma departementschef även uttalat sig i fråga om det

pensionsbelopp, som befattningshavare i statsdepartementen under nuvarande

förhållanden billigtvis kunde påräkna. För så vitt Sundin vore

bekant, hade vid 1915 och 1916 års riksdagar hittills ej förekommit

någon gensaga mot dessa uttalanden.

Det avdrag å 200 kronor för år räknat, som enligt riksdagens

beslut skulle göras vid utbetalning av Sundin tillkommande provisoriskt

avlöningstillägg, motsvarade innehållen avgift för egen pensionering,

varav han vid avgång med pension enligt gammal stat ej skulle hava

något gagn. Då Sundin från och med år 1911 mot förhöjd avlöningåtagit

sig väsentligt utsträckt tjänstgöring, vilket fortgått allt sedan

dess, syntes det obilligt, om denna löneförhöjning ej skulle hava något

inflytande på pensionsbeloppet.

Slutligen erinrades, att löneregleringskommittén i utlåtande den 30

april 1915, i ärende angående förhöjd pension åt registratorn i justitiedepartementet

O. L. Rooth, i anslutning till ett däri av statskontoret

i sådant hänseende gjort uttalande, givit uttryck även för sin del åt

den mening, att, allt efter som tiden ginge utan att för statsdepartementen

en definitiv lönereglering bragts till stånd, det för departementstjänstemännen

obilliga uti deras otillfredsställande pensionsförhållanden

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 151. 5

desto starkare måsto framträda. Det obilliga mot nämnda tjänstemän i

detta hänseende hade tydligen skärpts därigenom att med det fortgående

genomförandet av slutliga löneregleringar allt liera av statsförvaltningens

befattningshavare i liknande ställning vnnnit förbättrade pensionsförmåner,

under det att en departementstjänsteman, efter det han under allt flera

år varit på grund av provisorisk lönereglering i åtnjutande av förhöjda

avlöningsförmåner, likväl, då avgångsåldern inträdde, hänvisades till en

pension, som stode i missförhållande till den under en följd av år

erhållna avlöningen.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande av den 28 februari 1916 statskontoret.

i detta ärende anfört följande.

Då kanslisekreteraren Sundin icke gjort sådan anmälan, som funnes

omförmäld i 18 § a) .av lagen den 11 oktober 1907 angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension, och icke heller av annan anledningvore

underkastad bestämmelserna i nämnda lag, skulle i fråga om sökandens

rätt till pension komma till tillämpning kungl. brevet den 1

juni 1877, enligt vilket tjänstinnehavare, vars avlöning vore fördelad i

lön och tjänstgöringspenningar, ägde, då han uppnått 65 levnads- och

minst 35 tjänstår, vid avskedstagandet från tjänsten å allmänna indragningsstaten

undfå pension till lönens hela belopp. På grund därav och

då sökanden enligt egen uppgift vore född den 5 juli 1850 och således

65 år gammal samt räknade mer än 35 år i statens tjänst, syntes sökanden,

vilken enligt gällande stat uppbure, förutom tjänstgöringspenningar,

lön till belopp av 2,500 kronor jämte ålderstillägg därtill å

tillhopa 1,000 kronor, kunna vid erhållande av nådigt avsked förklaras

berättigad att från och med månaden näst efter den, vari avgång från

tjänsten ägde rum, under sin återstående livstid åtnjuta pension från

allmänna indragningsstaten till belopp av 3,500 kronor.

Beträffande Sundins framställning att honom måtte beredas pensionsförhöjning

till belopp, motsvarande den del av det honom tillkommande

provisoriska avlöningstillägget, som betecknats såsom lön, eller

700 kronor, erinrade statskontoret, att dylika framställningar förut varit

föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Då statskontoret för sin del ansåge

billigt, att tjänstinnehavare, som efter att i många år hava varit

i åtnjutande av provisoriskt avlöningstillägg nödgades avgå från tjänsten,

innau definitiv reglering kommit till stånd, erhölle pension till belopp,

som stode i skäligt förhållande till avlöningen i dess helhet, hemställde

statskontoret — under åberopande tillika av vad vederbörande departementschef

anfört till statsrådsprotokollet över justitieärenden för den 14 januari

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 151.

1916 vid anmälan av frågan om provisorisk lönereglering för departementen

— att Kungl. Maj:t, med bifall till förevarande underdåniga ansökning,

måtte föreslå riksdagen att bevilja sökanden en tilläggspension

å 700 kronor att från allmänna indragningsstaten utgå under hans återstående

livstid från samma tidpunkt, då han komme i åtnjutande av

den honom författningsenligt tillkommande pensionen.

Lönereglering

skammitién.

Löneregleringskommittén har, på grund av nådig remiss, den SO

mars 1916 avgivit underdånigt utlåtande i förevarande ärende och därvid

anfört följande.

Kommittén hade redan förut i tre särskilda fall avgivit underdåniga

utlåtanden i anledning av enahanda ansökningar som den av

kanslisekreteraren Sundin gjorda, nämligen den 27 februari 1912 i anledning

av ansökning av f. d. registratorn i ecklesiastikdepartementet

E. F. H. Westerling, den 1 april 1913 i anledning av ansökning av

kanslisekreteraren i civildepartementet C. Cl. Edman och den 30 april

1915 i anledning av ansökning av förenämnde registratorn Rooth.

Kommittén hade ej ansett sig kunna tillstyrka dessa ansökningar, vilka

ej heller vunnit bifall.

Då löneregleringskommittén intagit denna ståndpunkt, hade kommittén

haft uppmärksamheten fästad vid den omständigheten, att, då

vid 1910 års riksdag första gången av Kungl. Maj:t framlagts förslag

om provisoriska löneregleringar för befattningshavare i statsdepartementen,

det uttryckligen betonats, att en provisorisk lönereglering icke

komme att verka till förhöjning av vederbörandes pensioner.

Vidare hade kommittén bemärkt, att man vid beviljandet år 1910

av provisoriska löneregleringar för befattningshavare i statsdepartementen

förutsatt, att definitiv lönereglering för dem icke skulle kunna

komma till stånd förr än tidigast med 1916 års ingång.

I det utlåtande, kommittén den 30 april 1915 avgivit i ovannämnda

ärende angående ifrågasatt tilläggspension åt registratorn Rooth, hade

kommittén emellertid bragt i erinran frågan om en definitiv lönereglering

för befattningshavare i statsdepartementen.

Kommittén hade därvid i anslutning till ett av statskontoret i sådant

hänseende gjort uttalande även för sin del givit uttryck åt den

mening, att, allt eftersom tiden ginge utan att för statsdepartementen

en definitiv lönereglering bragts till stånd, det för departementstjänstemännen

obilliga uti deras otillfredsställande pensionsförhållanden måste

desto starkare framträda.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 151.

Det hade vidare av kommittén framhållits, hurusom det obilliga

mot nämnda tjänstemän i detta hänseende tydligen skärpts därigenom,

att med det fortgående genomförandet av slutliga löneregleringar allt

liera av statsförvaltningens befattningshavare i liknande ställning vunnit

förbättrade pensionsförmåner, under det att en departementstjänsteman,

efter det han under allt liera år varit på grund av provisorisk lönereglering

i åtnjutande av förhöjda avlöningsförmåner, likväl, då avgångsåldern

inträdde, hänvisades till en pension, som stode i missförhållande

till den under en följd av år erhållna avlöningen.

Toge man därjämte hänsyn till det maktpåliggande och ansvarsfulla

samt alltmera såväl i intensitet som i kvalitet krävande arbete, som

påvilade departementen såsom statsförvaltningens högsta organ och som

gjorde det synnerligen önskvärt att kunna dit vinna och där bibehålla

dugande arbetskrafter, syntes det kommittén jämväl ur det allmännas

synpunkt vara av stor betydelse, att för befattningshavarna i statsdepartementen

pensionsförhållandena bleve snarast ske kunde ordnade

på. tillfredsställande sätt.

Kommittén hade emellertid ansett otvivelaktigt, att såväl med hänsyn

till bestämmelser i den civila pensionslagen som med avseende å

förhållandet till civilstatens änke- och pupillkassa pensionsfrågan bäst

och lämpligast löstes genom och i sammanhang med definitiv lönereglering

för befattningshavare i statsdepartement^!; och det hade synts

kommittén, som om det ej skulle vara omöjligt, att en dylik lönereglering

skulle kunna komma till stånd utan avvaktan å det slutliga avgörandet

av det svårlösta och omfattande samt jämväl på grundlagsändringar

beroende spörsmålet om departementalreformen.

Kommittén hade ansett vissa anförda exempel från andra verk bestyrka

dess uppfattning i nämnda hänseende.

Detta löneregleringskommitténs yttrande hade föranlett chefen

för justitiedepartementet att, då pensionsärendet angående registratorn

Rooth den 28 maj 1915 avgjordes, ånyo inför Kungl. Maj:t anmäla den

redan tidigare behandlade frågan om en definitiv löne- och pensionsreglering

för statsdepartementens befattningshavare ävensom vissa i

samband därmed stående spörsmål, bland annat om vidtagande av åtgärder

till lättande av departementens arbetsbörda.

Departementschefen hade därvid uttalat såsom sin mening, att en

bearbetning av de förslag, som avgivits av de den 11 december 1908

tillsatta så kallade departementalkommitterade, borde äga rum.

På departementschefens hemställan hade Kungl. Maj:t besluta uppdraga

åt dåvarande landssekreteraren, numera landshövdingen Axel

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 151.

Schotte att biträda i justitiedepartementet med verkställande av ytterligare

utredning — under förutsättning att nuvarande statsdepartement

till antal och huvudsakliga verksamhetsområden tillsvidare bibehölles och

att de centrala verkens ställning förbleve densamma som nu — dels

huru, genom decentralisation av ärenden samt förenklingar i arbetssättet,

de nuvarande statsdepartementens arbetsbörda skulle kunna lindras och

begränsas, dels rörande de åtgärder, som kunde ifrågasättas för att tillförsäkra

departementen de bästa möjliga arbetskrafter, dels huruvida

överflyttningar av ärendesgrupper mellan departementen borde äga rum,

dels ock beträffande lämpligaste sättet för handläggning och expediering

inom de centrala verken av regeringsärenden, samt huru nödigt samarbete

mellan olika verk vid handläggning av ärenden, som vore gemensamma

för flera verk, borde vinnas; och hade landshövdingen Schotte

tillika erhållit i uppdrag att utarbeta de författningsförslag, som påkallades

av utredningen och därmed sammanhängande spörsmål.

Åt löneregleringskommittén hade Kungl. Rlaj:t uppdragit att, utan

avvaktan på lösningen av spörsmålet om mera genomgripande förändringar

i statsdepartementens organisation, till Kungl. Maj:t inkomma

med förslag om eu definitiv löne- och pensionsreglering för befattningshavarna

i statsdepartementen.

Beträffande denna regleringsfråga hade sedermera inom kommittén

under en avsevärd del av hösten 1915 utförts ett icke ringa förberedande

utredningsarbete. Därutöver hade emellertid kommittén på grund

av den stora mängd brådskande ärenden, som i oavbruten följd till

densamma hänskjuta, ej kunnat finna tillfälle att sysselsätta sig med

frågan.

Till det statsrådsprotokoll över justitiedepartementsärenden för den

14 januari 1916, som bifogats 1916 års statsverksproposition, hade

chefen för justitiedepartementet under punkt 1 (provisorisk lönereglering

för justitiedepartementet) meddelat, att den förhoppning han vid tiden

för ifrågavarande uppdrags lämnande åt landshövdingen Schotte och

löneregleringskommittén hyst därom, att frågan om en slutgiltig lönereglering

för åtminstone flertalet befattningshavare inom statsdepartementen

skulle kunna föreläggas redan 1916 års riksdag, icke syntes

kunna gå i uppfyllelse.

Efter att hava lämnat upplysning om fortgången av de åt landshövdingen

Schotte och löneregleringskommittén anförtrodda utredningarna

hade departementschefen anmält, att han, efter samråd med

övriga departementschefer, ansett sig höra avstå från försöket att få de

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 151. 9

för förevarande frågas avgörande nödvändiga utredningarna slutförda

«å tidigt, att frågan skulle kunna av Kungl. Maj:t hänskjutas till avgörande

av 1916 års riksdag.

Med beklagande av att tillförandet åt statsdepartementen av den

förstärkning av arbetskrafterna, varav de ostridigt vore i stort behov,

på detta sätt bleve fördröjt hade chefen för justitiedepartementet emellertid,

vad beträffade de enskilda tjänstemännens intresse av frågans

lösning, framhållit, att för nuvarande ordinarie befattningshavare detta

uppskov dock ej torde bliva av allt för stor betydelse i löne- eller

pensionsavseende. Det syntes nämligen departementschefen få anses

sannolikt, att de flesta av dem genom en definitiv lönereglering ej skulle

komma att tillerkännas åtminstone avsevärt högre löneförmåner än de,

av vilka de nu vore i åtnjutande enligt den för dem gällande provisoriska

löneregleringen. Skulle vidare någon av samma befattningshavare

komma att, innan den slutgiltiga löneregleringen komme till stånd, avgå

från sin tjänst, kunde man förvänta, att, på sätt redan tidigare framhållits,

Kungl. Maj:t icke komme att underlåta att hos riksdagen göra den

framställning om förbättrad pension, som billigheten kunde anses fordra.

Med billighet syntes departementschefen vara mest överensstämmande,

att åt dylik befattningshavare tillerkändes den pension, som kunde beräknas

hava bort komma honom till del, därest den slutgiltiga löneoch

pensionsregleringen trätt i tillämpning redan med 1916 års ingång,

d. v. s. vid den tidpunkt, från vilken den skulle hava kommit att gälla,

därest löneregleringsfrågan, såsom från början varit ämnat, fått sin lösning

redan vid 1915 års riksdag.

Då sålunda den väntade definitiva regleringen av löneförhållandena

inom statsdepartementen syntes kunna vinna tillämpning tidigast

från och med den 1 januari 1918, hade departementschefen ansett, att

jämväl för år 1917 borde under vederbörande huvudtitlar begäras medel

å extra stat till den provisoriska lönereglering för befattningshavare

i departementen, som varit gällande från och med år 1911.

Det kunde nämnas i detta sammanhang, att statsutskottet i utlåtande

den 10 mars 1916, nr 7, angående regleringen av utgifterna

under riksstatens sjunde huvudtitel, såsom ett skäl mot att, på sätt

Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit, då inrätta en ny särskild

föredragandetjänst inom finansdepartementet, erinrat att, enligt vad

chefen för justitiedepartementet ställt i utsikt, förslag till en definitiv

reglering av löneförhållandena inom statsdepartementen beräknades

kunna framläggas vid 1917 års riksdag.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 127 höft. (Nr 151.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 151.

Kanslisekreteraren. Sundin liade till stöd för sin framställning åberopat,

bland annat, det medgivande i pensionshänseende, som vid 1914

års senare riksdag gjorts till förmån för vissa fögderitjänstemän.

Enligt kommitténs övertygelse skulle riksdagen emellertid näppeligen

liava gjort detta medgivande, om det icke gällt, att till avgång

från tjänsten förmå överåriga fögderitjänstemän, vilka såsom icke underkastade

skyldighet att vid uppnådd viss levnadsålder avgå kvarstodo för

att avvakta väntad löne- och därmed följande pensionsreglering. För

fögderi tjänstemän, som utnämnts före den 1 april 1900, gällde nämligen

enligt de i kungl. kungörelser den 31 maj 1878 och den 28 maj 1880

innefattade avlöningsvillkor icke skyldighet att avgå från tjänsten vid

viss levnads- och tjänsteålder. Först genom kungörelse den 31 mars

1900 förordnades, att den, som efter sistnämnda dag utnämndes till befattning,

med vilken följde rätt till pension från allmänna indragningsstaten,

skulle vara underkastad de förändrade bestämmelser i fråga om

pension, som kunde varda stadgade.

Vad åter beträffade kanslisekreteraren Sundin, gällde för honom

ovan om förmälda kungörelse den 12 juli 1878 angående villkoren för

åtnjutande av de från 1879 års början fastställda nya löneförmånerna

för vissa avdelningar av Kungl. Maj:ts kansli m. fl.

Enligt denna kungörelse skulle tjänsteman, då han uppnått 65

levnads- och minst 35 tjänstår, vara förpliktad att med oavkortad lön

såsom pension å allmänna indragningsstaten avgå från tjänsten, Kung].

Maj:t likväl obetaget att låta med avskedet anstå, därest och så länge

den pensionsberättigade prövades kunna i tjänsten på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna och kunde finnas villig att kvarstå i

densamma.

Sundin hade sökt göra gällande, att det i nämnda stadgande förekommande

uttrycket »oavkortad lön» skulle för honom kunna anses omfatta

icke blott den lön, som utginge enligt den från 1879 års början

gällande lönestaten, utan även den del av det provisoriska avlöningstillägget,

som betecknats såsom lön.

Uppenbart torde emellertid vara, att denna uppfattning vore oriktig.

Med omförmälda uttryck i kungörelsen den 12 juli 1878 kunde,

såsom ock framginge av inledningen till författningen,'' givetvis icke avses

annat än lön enligt nyssnämnda, från 1879 års början gällande

lönestat.

Kanslisekreteraren Sundin syntes vidare i förevarande ansökning

hava antagit, att det avdrag å 200 kronor, för år räknat, som skolat

göras vid utbetalningen av honom tillkommande provisoriskt avlönings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 151.

tillägg-, voro att betrakta såsom avgift för egen pensionering, men, om

detta varit Sundins mening, vore det uppenbarligen beroende på en

missuppfattning beträffande ändamålet med berörda avdrag.

Avdraget vore nämligen -— såsom kommittén i sina underdåniga

utlåtanden angående f. d. registratorn Westerlings, kanslisekreteraren

Edmans och registratorn it oo tils förenämnda ansökningar framhållit —

ingalunda avsett att utgöra något bidrag till vederbörandes egen pensionering,

utan avdragandet vore endast att betrakta såsom en åtgärd,

varigenom man velat undvika att vid eu definitiv lönereglering vederbörande,

till följd av den därmed förbundna skyldigheten att bidraga

till kostnaden för beredande av pension, skulle komma att lida minskning

i den avlöning, han åtnjutit enligt äldre stat och på grund av

provisorisk lönereglering. %

Oavsett vad sålunda anförts mot vissa punkter i Sundins ansökning,

torde det ej kunna förnekas, att frågan om departementstjänstemännens

pensionsförhållanden numera inträtt i ett annat skede än det,

då kommittén den 30 april 1915 avgav sitt ovan omförmälda utlåtande

angående tilläggspension åt registratorn Rooth.

I detta utlåtande hade kommittén framhållit, att det vid framläggande

år 1910 av förslag om provisoriska löneregleringar för befattningshavare

i statsdepartementen uttryckligen betonats, att en provisorisk

lönereglering icke komme att verka till förhöjning av vederbörandes

pensioner, samt att man vid beviljandet år 1910 av de provisoriska

löneregleringarna för nämnda befattningshavare förutsatt, att definitiv

lönereglering för dem icke skulle kunna komma till stånd förr än tidigast

med 1916 års ingång.

Vid avlåtandet av sitt omförmälda utlåtande den 30 april 1915

hade kommittén emellertid funnit anledning påpeka, att allt efter som

tiden ginge utan att för statsdepartementen eu definitiv lönereglering

-bragts till stånd, det för departementstjänstemännen obilliga uti deras

otillfredsställande pensionsförhållanden måste desto starkare framträda.

Såsom förut ’ omförmälts, hade till följd av inträffade omständigheter

frågan om en definitiv lönereglering för befattningshavare i statsdepartementen

— som från början torde hava varit avsedd att kunna

lösas redan vid 1915 års riksdag — ännu icke kunnat bringas till ett

slutligt avgörande.

Vid sådant förhållande syntes fog finnas för att Kungl. Magt, på

sätt chefen för justitiedepartementet förutsatt, i de fall, då befattningshavare

i statsdepartement härefter nvginge från sin tjänst, innan den

slutgiltiga löneregleringen komme till stånd, hos riksdagen gjorde fram
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 151.

•ställning om förbättrad pension. Förevarande ärende torde innefatta

ett sådant fall, då framställning'' till riksdagen i berörda hänseende

billigtvis borde göras.

Vad anginge beloppet av den tilläggspension, som borde äskas

för kanslisekreteraren Sundin, hade han själv hemställt, att den skulle

bestämmas till 700 kronor, motsvarande, enligt vad i ansökningen förmäldes,

den del av det honom tillkommande provisoriska avlöningstillägget,

som »betecknas såsom lön».

I anledning därav ville kommittén erinra, att, alltsedan den provisoriska

löneregleringens genomförande från och med år 1911, provisoriskt

avlöningstillägg till kanslisekreterare, med ett undantag, varom

nu icke vore fråga, upptagits till 1,200 kronor, varav 700 kronor skulle

anses såsom lön, 100 kronor såsom tjänstgöringspenningar ooh 400

kronor såsom ortstillägg, men att till iakttagande vid utbetalningen

varit och fortfarande vore stadgat, att å lönen skulle avdragas, efter år

räknat, så stort belopp — avrundat, om sådant erfordrades för vinnande

av jämn summa, till närmast högre femtio- eller hundratal — som motsvarade

den pensionsavgift, vilken enligt lagen den 11 oktober 1907

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension skulle hava av vederbörande

befattningshavare erlagts såsom bidrag till egen pensionering,

om berörda lag varit å honom tillämplig. Därvid borde dock iakttagas,

att den, som oberoende av den provisoriska löneregleringen vore skyldig

att erlägga pensionsavgift enligt berörda lag, skulle därutöver vidkännas

allenast så stort avdrag, som betingades av lönetillökningen vid den

provisoriska löneregleringen, varvid avdraget, efter sammanläggning med

pensionsavgiften, avrundades på förut angivet sätt. (Bestämmelsen i

detta sistnämnda hänseende hade ej varit tillämplig på Sundin, enligt

vad av statskontorets utlåtande i förevarande ärende framginge.)

Vid beräknandet av anslag till provisoriska avlöningstillägg hade

man utgått ifrån, att ett på angivet sätt beräknat avdrag å den såsom

lön betraktade delen av aviöningstill ägget skulle ske. För kanslisekreterare,

som, såsom fallet vore med Sundin, kommit i åtnjutande

av andra ålderstillägget å lönen och å vilken pensionslagen icke vore

tillämplig, utgjorde'' avdraget, på föreskrivet sätt avrundat, 200 kronor.

Den del av det Sundin tillkommande provisoriska avlöningstillägget,

som ansåges såsom lön, hade således faktiskt utgått med allenast 500

kronor.

Löneregleringskornmittén ansåge sig icke kunna tillstyrka, att dea

tilläggspension, som kunde komma att beviljas Sundin, bestämdes till

högre belopp än det sistnämnda.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:fn Nåd. Proposition Nr 151.

Det Unge ej heller förbises, att de befattningshavare i nyreglerade

ämbetsverk, vilka ingått å ny avlöningsstat, vore underkastade lagen

den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,

och att enligt denna gällde såsom regel, att för erhållande av oavkortad

eller hel pension manlig tjänstinnehavare skulle hava uppnått, jämte

35 tjänstår, 07 levnadsår.

Kanslisekreteraren Sundiu hade emellertid enligt förenämnda kungörelse

den 12 juli 1878 varit förpliktad att, efter uppnådda 35 tjänstår,

avgå från tjänsten redan vid 65 års ålder, därest han ej erhållit tillstånd

att kvarstå i densamma tillsvidare under ett år, räknat från och med

den 5 juli 1915.

Lönereglerifigskommittén hemställde,

att Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen medgiva, att Sandin finge

från och med månaden näst efter den, varunder avsked från kanslisekreteraretjänsten

beviljades honom, under sin återstående livstid, utöver

honom författningsenligt tillkommande pension, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig tilläggspension till belopp av 500 kronor.

Löneregleringskommitténs ledamot herr Stenström avgav vid detta

ärendes behandling i kommittén särskilt yttrande, så lydande:

»Sedan under nu pågående löneregleringsperiod nya, förhöjda avlöningsstater

hunnit beslutas för allt flera av den centrala statsförvaltningens verk och myndigheter

inträdde den tidpunkt, då rättvisa och billighet funnos kräva, att jämväl

andra, med de nyreglerade jämförliga statsmyndigheter erhöllo förbättrade avlöningar

tidigare, än som kunde ske medelst genomförande av successiva definitiva löneregleringar

för dem en efter annan. Denna uppfattning gällde ej minst för statsdepartementens

vidkommande.

Såsom den lämpliga formen för en dylik löneförbättrings åstadkommande

framstod antagandet av en provisorisk lönereglering. Efter det i sådant syfte

beträffande statsdepartementen yttranden avgivits av departementalkommitterade

och löneregleringskommittén, framlade Kungl. Maj:t förslag i ämnet för 1910 års

riksdag. Denna beslöt ock en provisorisk lönereglering för departementen, vilken

därefter alltjämt år för år medgivits.

Den ledande synpunkten vid nämnda provisoriska reglering har varit, att

departementens befattningshavare borde så nära som möjligt vore utan föregripande

av den blivande definitiva löneregleringen i avlöningshänseende jämställas med

jämförliga befattningshavare i definitivt nyreglerade centrala ämbetsverk (normaltyp:

statskontoret). I anslutning härtill hava ock de genomförda definitiva löneregleringarna

fått tjäna till förebild för den provisoriska regleringen. Sålunda blevo de

totala belopp, vilka funnos böra i avlöningsförhöjning komma de särskilda befattningshavarna

till godo, fördelade mellan de olika avlöningstitlarna lön, tjänstgöringspenningar

och ortstillägg, därvid naturligen samma synpunkter måste varit bestämmande,

som lagts till grund för motsvarande fördelning av totalavlöningarna vid

Särskilt

yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kunjl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 151.

de definitiva löneregleringarna. Och likasom för befattningshavare med definitivt

reglerad avlönmg visst avdrag å lönen äger ram, utgörande bidrag till egen

pensionering, så skulle befattningshavare med provisoriskt reglerad avlöning vidkännas

ett avdrag å sin lön, motsvarande — ehuru dock till befattningshavarens

nackdel förhöjt genom avrundning uppåt — nyssnämnda pensionsavgift, på det att

icke vid en definitiv reglering den avlöning, som då erhölles, skulle bliva mindre

än den dittills erhållna.

Redan vid den provisoriska regleringens första antagande utgick man emellertid

från den förutsättning, att den blivande definitiva löneregleringen ej skulle fördröjas

alltför länge, ehuruväl man ej vågade antaga, att densamma skulle kunna träda i

tillämpning tidigare än med 1916 års ingång. I betraktande härav ansågs det vid

framläggandet av 1910 års förslag till provisorisk lönereglering kunna och böra

uttalas, att en sådan reglering ej skulle verka till förhöjning av vederbörande

befattningshavares rätt till pension enligt gällande ordinarie .stats föreskrifter. I

pensionsavseende lämnades alltså departementens befattningshavare att tillsvidare

kvarstå i en ställning, som, på sätt ‘löneregleringskommittén uttryckt det, stod i

missförhållande till den erhållna avlöningen.

Genom den totala avlöningsförhöjning och dennas fördelning på olika titlar,

som åvägabragts medelst de nu till sin anledning och sina huvudsakliga karaktärsdrag

berörda provisoriska löneregleringarna, har alltifrån och med år 1910 angivits

måtten i olika avseenden för den löneförbättring, som rättvisa och billighet ansetts

kräva för statsdepartementens befattningshavare.

Vid bedömandet av dessa befattningshavares sålunda genom provisorisk

reglering skapade ställning i avlönings- och pensionshänseende måste eu väsentlig

förändring av förhållandena erkännas numera hava ägt rum. Förändringen berör

ställningen i pensionsavseende. Den förutsättning, på grund varav man ansåg sig

kunna låta ifrågavarande befattningshavare kvarbliva vid eu alltför ringa pensionsrätt,

maste nämligen anses nu hava brustit. För 1916 års riksdag föreligger intet

förslag till definitiv lönereglering för dessa befattningshavare, och ännu alltjämt kan

det icke med någon säkerhet förutses, när en dylik reglering kan varda genomförd

och träda i tillämpning.

Vid sådant förhållande måste det anses påkallat, att en sådan förbättring

av de här avsedda befattningshavarnas pensionsrätt åstadkommes, som undanröjer

det ovan omförmälda missförhållandet till deras sedan flera år erhållna avlöning.

Beträffande måttet av denna förbättring har, på sätt i löneregleringskommitténs

utlåtande omförmäles, chefen för justitiedepartementet till statsrådsprotokollet den

14 januari 1916 anfört, att med billigheten syntes mest överensstämmande, att åt

befattningshavare, varom fråga är. tillerkändes den pension, som kunde beräknas

hava bort komma honom till del, därest den slutgiltiga löne- och pensionsregleringen

trätt i tillämpning redan med 1916 års ingång, d. v. s. vid den tidpunkt, från

vilken den skulle hava kommit att gälla, därest löneregleringsfrågan, såsom från

början varit ämnat, fått sin lösning redan vid 1915 års riksdag.

Den sålunda angivna ledande synpunkten synes mig riktig.

Ffu har, så vitt jag förmår bedöma, sedan år 1910 icke inträffat något förhållande

av den beskaffenhet, att rättvisans och billighetens krav i avseende å

befattningshavarnas i statsdepartementen avlöning skulle kunna anses tillgodosedda

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mapis Nåd. Proposition Nr 15J. 15

mod en mindre del av denna avlöning i egentlig lön iin det sammanlagda belopp,

som alltsedan år 1910 på ordinarie och provisorisk stat ansetts böra vara av sådan

löns natur. Vad som redan år 1910 ansågs i förevarande hänseende rättvist och

billigt, synes mig svårligen nu kunna vara för högt tilltaget. Skall man då icke

bryta det samband mellan den egentliga lönens och pensionens belopp, som genom

1907 års allmänna civila pensionslag fastslogs och allt sedan dess vid verkställda

löneregleringar — lransett av särskilda undantagsförhållanden betingade undantag —

upprätthållits, sa synes mig nyssberörda sammanlagda lönebelopp också böra rättoch

billigtvis antagas såsom bildande pensionsunderlag i överensstämmelse med den

i nämnda pensionslags § 3 a) innehållna allmänna regel.

Att i det här förevarande fallet kanslisekreteraren Sundin ej fått uppbära

hela det belopp, som enligt ordinarie och provisorisk stat är att anse såsom lön,

utan i enlighet med den provisoriska löneregleringens föreskrifter fått vidkännas

visst avdrag å samma belopp, synes mig icke ensamt för sig innefatta tillräcklig

anledning att sätta pensionen lägre än lönen. Det avdrag å lönen, som innehavaren

av en nyreglerad befattning för år får vidkännas i form av avgift till fonden för

pensionering av civila tjänstinnehavare, varifrån pensionen är avsedd att bekostas,

lärer icke ifragasättas kunna medföra, att den årliga pensionen för honom skulle

begränsas till samma belopp, som han verkligen utbekommit i lön. Lika litet synes

det ovannämnda avdrag, som kanslisekreteraren Sundin måst vidkännas och som

för statsverket, vilket har att å sin indragningsstat bekosta Sundins pension,

representerar eu lika besparing eller en besparad utgift, böra medföra, att Sundins

pension begränsas till allenast det belopp, han för år fått uppbära såsom lön.

Ej heller ser jag någon anledning i övrigt att bryta förutnämnda samband

mellan lön och pension sålunda, att, medan en nu redan flerårig uppskattning av

billighetens fordringar i avseende å lönens storlek bibehålies, en annan billighetsuppskattning

införes beträffande pensionens tillbörliga belopp.

Med åberopande av de synpunkter, åt vilka jag med hänsyn till den vikt i

principiellt avseende, som synts mig tillkomma frågan om bestämmandet av den

här ifrågasatta pensionens belopp, sökt härovan så fullständigt som skett giva

uttryck, har jag inom löneregleringskommittén framfört den uppfattning, att det

av gällande allmänna civila pensionslag antagna sambandet mellan egentlig lön och

pension borde i den förevarande pensionsfrågan upprätthållas, så långt förhållandena

det medgåve.

t enlighet med denna uppfattning anser jag, att, därest kanslisekreteraren

Sundin, vilken ostridigt har att räkna mer än 35 tjänstår, vid sin avgång från den

tjänst han innehar fyllt 67 levnadsår, vederbörlig framställning bör göras om en

årlig pension för honom å allmänna indragningsstaten till belopp av 4,200 kronor.

Såvitt handlingarna i detta ärende utvisa, har emellertid Sundin i avseende

å anstånd med avsked från tjänsten icke hittills beviljats vidsträcktare rätt än att

kvarstå däri tills vidare intill den 5 juli 1916, vilken dag han fyller 66 år. För

det fall att Sundin kommer att avgå från sin tjänst före uppnådda 67 levnadsår,

synes mig, att för honom bör ifrågasättas en årspension, vilken understiger 4,200

kronor med ett belopp, som må anses skäligt med hänsyn till längden av den för

Sundin till uppnåendet av 67 levnadsår återstående tiden.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departements
chefen.

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 151.

Till en början anhåller jag få erinra, att Eders Kungl. Maj:t

den 30 juni 1916 medgivit, att kanslisekreteraren Sundin må kvarstå

vid sin tjänst tillsvidare till den 5 juli 1917, då han fyller 67 år.

I likhet med statskontoret och löneregleringskommittén och på de

av dem anförda skälen finner jag rättvisa och billighet kräva, att Sundin

beredes en tilläggspension utöver det pensionsbelopp, 3,500 kronor, vartill

han, enligt vad i ärendet blivit upplyst, vid sin förestående avgång

ur tjänsten är enligt gällande stadganden berättigad. Att denna tilläggspension

bör bestämmas till sådant belopp, att pensionen i sin helhet icke

kommer att stå i missförhållande till de löneförmåner, som Sundin från

och med år 1911 enligt äldre stat och provisorisk lönestat uppburit,

synes ävenledes skäligt. Såsom av den föregående redogörelsen för den

i ärendet föreliggande utredningen framgår, hava beträffande pensionsbeloppet

olika meningar uttalats av å ena sidan löneregleringskommitténs

majoritet och å andra sidan statskontoret och en ledamot av nämnda

kommitté. För min del finner jag synnerligen goda skäl — jag kan

beträffande dessa inskränka mig till en hänvisning till de synpunkter, åt

vilka förenämnda ledamot av löneregleringskommittén i sin skiljaktiga

mening givit uttryck — hava anförts till förmån för tilläggspensionens

bestämmande till 700 kronor, varigenom det sammanlagda pensionsbeloppet

kommer att uppgå till 4,200 kronor. Det lärer nämligen enligt min

mening icke kunna förnekas, att tilläggspensionens bestämmande till

detta belopp står i närmaste överensstämmelse med de grunder, på

vilka 1907 års allmänna pensionslag är byggd och vilka torde i föreliggande

fall böra följas. Ett sålunda till 4,200 kronor bestämt pensionsbelopp

kommer även att stå i lämpligt förhållande till de pensioner —

3,700, respektive 4,600 kronor — som enligt löneregleringskommitténs

den 15 februari innevarande år avgivna betänkande och förslag rörande

reglering av löneförhållanden m. m. för befattningshavare i, statsdepartementen

skulle beredas andra, respektive första kanslisekreterare.

Jag tillåter mig slutligen tillägga, att, enligt vad jag inhämtat,

Sundin ej önskar någon ytterligare förlängning av den honom medgivna

rätten att kvarstå i tjänst och ej heller är sinnad att anhålla om avsked

ur tjänsten före den 5 nästa juli.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kanslisekreteraren i sjöförsvarsdepartementet Rudolf August

Sundin må från och med månaden näst efter den, i vilken han, vid

fyllda 67 levnadsår, erhåller avsked från kanslisekreterartjänsten, under

sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta, utöver

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 151.

honom författningsenligt tillkommande pension å 3,500 kronor för år,

en tilläggspension av 700 kronor årligen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, till riksdagen

avlåtas.

Ur protokollet:

Gustaf Norblad.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 127 käft. (Nr 1151.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1917:36 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 28 i texten