Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av §§ 16 och 26 riksdagsordningen samt § 1 4:o och § 2 4:o tryckfrihetsförordningen

93 sidor, varav 85 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,8 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 85 av 93 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:170, Med förslag till ändrad lydelse av §§ 16 och 26 riksdagsordningen samt § 1 4:o och § 2 4:o tryckfrihetsförordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls nåd. ■proposition nr 170.

1

Nr 170.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till riksdagen med förslag till

ändrad lydelse av §§ 16 och 26 riksdagsordningen samt

§ 1 4:o och § 2 4:o tryckfrihetsförordningen; given

Stockholms slott den 28 mars 1917.

Under åberopande av bifogade i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig

ordning framlägga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 10 och 26 riksdagsordningen samt § 1 4:o och § 2 4:o

tryckfrihetsförordningen.

Riksdagsordningen.

§ 16.

Valrätt tillkommer en var svensk man från och med kalenderåret

näst efter det, varunder han uppnått 24 års ålder, dock ej

a) den som står under förmynderskap eller

som är i konkurstillstånd;

b) den som häftar för understöd, vilket under löpande eller sistförflutna

kalenderåret av fattigvårdssamhälle tilldelats honom själv, hans

hustru eller minderåriga barn;

c) den som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och kommun,

vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren;

d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

av sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsövningar;

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 144 käft. (Nr 170.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

e) den som på grund av honom ådömd straffpåföljd är utesluten

från rösträtt, varom i 2 kap. 19 § strafflagen förmäles.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt i

vallagen finnes närmare bestämt, valrätten grundas på förhållandena vid

tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet inträffar.

Riksdagsmannabefattning kan endast av svensk medborgare utövas.

Ej må såsom rikdagsman godkännas:

a) den som står under förmyndareskap;

b) den som till borgenärer all sin egendom avträtt och icke, på sått

lag förmår, gitter visa, att han från deras krav befriad är;

c) den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas

eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän

befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är

dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som är ställd under

framtiden för brott, vilket kan medföra sådan påföljd;

d) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan;

e) den som blivit förvunnen att hava vid riksdagsmannaval med penningar

eller gåvor sökt värva röster, eller emot vedergällning avgivit sin

röst, eller genom våld eller hot stört valfriheten.

4:o. Utgivare av dagblad eller periodiska skrifter anmäle sig, jämte

titeln och tryckningsorten, hos chefen för justitiedepartementet, som äger

att, såvida sökanden ej blivit förklarad ovärdig föra andras talan, meddela

bevis, att intet hinder emot skriftens utgivande förekommer.

4:o. I grund — — — — som helst.

Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakt
-

§ 26.

Tryckfrihetsförordningen.

§ 1.

§ 2.

tagas:

Att protokoll, hållna

Att ej några — —

icke uppenbara,

femtio riksdaler.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ nåd. proposition nr 170.

3

Att mobiliseringsplaner — — — —

Att, där underrätt — — — — —

Att, i vad rättegångsmål — — — —

konfiskeras,

konfiskeras,

femtio riksdaler.

Det skall ock — — — — — — sexton skillin gar.

Att protokoll och —

— sexton skillingar.

Att

ingen

må tillåtas att, i andra fall än allmänna lagen och gäl
-

lande författningar utstaka, meddela eller till tryck utlämna utdrag av

kyrkoböcker eller av andra själavården och kyrkodisciplinen rörande handlingar,

i vad de innehålla upplysning, huruvida enskild person ådragit sig

straffpåföljd, vilken utestänger från behörighet och rättigheter, som omförmälas

i 2 kap. 19 § strafflagen, eller om enskild persons leverne och

seder i övrigt, såvitt de lända honom till skada eller förklenande. Den

häremot bryter, höte trettiotre riksdaler sexton skillingar.

— — — — — femtio riksdaler.

— — — — —• femtio riksdaler.

_ — — — — trehundra riksdaler.

— — — — — femtio riksdaler.

— — — — — femtio riksdaler.

Att sådant — — — — — — — huvudsaken.

Att utdrag av

Att uppgifter

Att för officiell

A tt de från —

Att ansökning

I övrigt, och — —

stadgat är.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 24 november 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammakskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wall enberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för lan tförsvar sdepartementet,

chefen för sjöförsvarsdepartementet och chefen för ecklesiastikdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot det av särskilda

sakkunniga den 30 september 1915 avgivna betänkande med förslag

om borttagande ur lagstiftningen av straffpåföljden förlust av medborgerligt

förtroende samt anförde:

»Sedan riksdagen i skrivelse den 9 mars 1909 gjort framställning

därom, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, under vilka förutsättningar

straffpåföljden förlust av medborgerligt förtroende kunde ur lagstiftningen

borttagas, samt för riksdagen framlägga det förslag till lagbestämmelser,

vartill en dylik utredning kunde föranleda, förordnade Eders

Kungl. Maj:t den 20 juni 1913 särskilda sakkunniga att biträda i justitiedepartementet

med verkställande av utredning och avgivande av förslag i

fråga om bland annat borttagande ur lagstiftningen av nämnda straff
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

påföljd. Det av dessa sakkunniga den 30 september 1015 avgivna betänkandet

innefattar förslag till

lag angående ändring i vissa delar av strafflagen och

lag angående ändring i förordningen den 16 februari 1864 om nya

strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall,

ävensom förslag till andra därmed sammanhängande författningar,

varibland återfinnas förslag till

lag angående ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten;

lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 23 oktober 1914 om

införande av den nya strafflagen för krigsmakten och den nya lagen om

krigsdomstolar och rättegången därstädes samt vad i avseende därå iakttagas

skall;

lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 8 mars 1889 om straff

för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana mål;

lag om ändrad lydelse av 26 § 1 mom. i lagen den 9 december

1910 angående tillsättning av prästerliga tjänster;

lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 18 april 1884 angående

tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom;

lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § samt 17 kap. 7, 10, 14 och

29 §§ i rättegångsbalken;

lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild

sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål;

lag om ändrad lydelse av § 6 i förordningen den 14 april 1866

angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov;

lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om skiljemän den 28 oktober

1887;

lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska

föreningar,

lag om ändrad lydelse av 27 § i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag;

lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen om straffregister den 17 oktober

1900.

Genom beslut den 16 oktober 1915 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt,

att underdåniga utlåtanden skulle avgivas över samtliga nu nämnda

förslag av fångvårdsstyrelsen, överståthållarämbetet och Eders Kungl. Maj:ts

befallningshavande, över förslaget till lag angående ändring i vissa delar

av strafflagen av domkapitlen, hovkonsistoriet och Stockholms stads konsistorium,

över förslaget till lag angående ändring i förordningen den 16

februari 1864 om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas

skall av chefen för generalstaben, chefen för marinstaben, kommers
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

j Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

kollegium, domkapitlen, hovkonsistoriet och Stockholms stads konsistorium,

över förslaget till lag angående ändring i vissa delar av strafflagen för

krigsmakten och till lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 23 oktober

1914 om införande av den nya strafflagen för krigsmakten och den nya

lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes samt vad i avseende

därå iakttagas skall av chefen för generalstaben och chefen för marinstaben

samt över förslaget till lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen deri 8 mars

1889 om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana mål

samt till lag om ändrad lydelse av 26 § 1 mom. i lagen den 9 december

1910 angående tillsättning av prästerliga tjänster av domkapitlen, hovkonsistoriet

och Stockholms stads konsistorium.

Med anledning av framställning från fångvårdsstyrelsen i det av

denna styrelse avgivna underdåniga utlåtandet hava ändringar vidtagits i

det av de sakkunniga upprättade förslaget till lag om ändrad lydelse av

8 § i lagen om straffregister. Sålunda hava riksdagens justitieombudsman

och dess militieombudsman upptagits bland de myndigheter, till vilka

fullständigt utdrag av straffregistret skall på begäran meddelas. Denna

ändring i lagen om straffregister har visserligen intet sammanhang med

förslaget om borttagande ur lagstiftningen av straffpåföljden förlust av

medborgerligt förtroende, men torde, då erfarenheten visat, att behov av

en sådan ändring föreligger, böra vidtagas samtidigt med de av de sakkunniga

föreslagna ändringarna i samma lag. Vidare har bland de upplysningar,

som det föreslagna nya straffregisterutdraget skall innehålla,

medtagits jämväl upplysning, huruvida av nåd meddelats befrielse från

straffpåföljd, som i utdraget avses, samt, i så fall, om dagen för därom

fattat beslut. .

I övrigt hava i anledning av de i de underdåniga utlåtandena framställda

erinringarna några smärre, huvudsakligen formella ändringar vidtagits.

De föreslagna ändringarna i strafflagstiftningen torde böra träda i

kraft samtidigt med vissa i de sakkunnigas betänkande föreslagna ändringar

i riksdagsordningen och i tryckfrihetsförordningen, vilka ändringar sammanhänga

med de först nämnda. De föreslagna ändringarna i lagstiftningen

i övrigt äga visserligen samband med ändringarna i strafflagstiftningen

och böra samtidigt med dessa träda i kraft, men höra, om man

undantager ändringen i lagen om straffregister, ej samman med de föreslagna

ändringarna i grundlagarna och synas därför ej lämpligen böra

ifråga om ikraftträdandet direkt förbindas med sistnämnda ändringar.

Under sådana förhållanden torde det lämpligaste vara att för samtliga nu

berörda lagändringar, grundlagsändringarna undantagna, stadga, att de

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 170.

sk°la träda i kraft den dag Konungen förordnar. Denna dag torde emellertid

böra sammanfalla med den dag, då av riksdagen antagna förslag till

ifrågavarande ändringar i grundlagarna varda av Konungen gillade.»

Departementschefen uppläste härefter de förut omnämnda lagförslagen

i den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa och hemställde^ att

tör det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler lagrådets utlåtande över

förslagen måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

Bil. I

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av strafflagen.

Härio-enom förordnas, att 2 kap. 16 och 19 §§, 3 kap. 13 §, 8 kap.

30 8, 12 kap. 21 §, 13 kap. 6 §, 14 kap. 46 §, 15 kap. 25 §, 16 kap.

16 §, 18 kap. 12 §, 19 kap. 23 §, 20 kap. 14 §, 21 kap. 10 §, 22 kap.

22 §, 23 kap. 1 och 2 §§ samt 25 kap. 12 § strafflagen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

2 KAP.

16 §.

Avsättning innebär förlust av det ämbete, vari förbrytelsen skett.

Har den dömde tillika förklarats ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas;

have ock förlorat annat ämbete, som han innehaver; och må han ej ämbete,

tjänst eller annan allmän befattning vidare erhålla eller utöva.

Mistning av ämbete på viss tid medför, under den tid, förlust av

de rättigheter°eller förmåner, som med ämbetet följa.

Om rättighet till pension galle vad särskilt stadgat är.

19 §•

Vissa i lagen bestämda brott kunna medföra, att den brottslige

för tid, som nedan sägs, ådömes den påföljd, att han ej må erhålla eller

utöva ämbete, tjänst eller annan allmän befattning, evad den av förordnande

eller medborgares val beror, samt ej är berättigad avgiva röst vid val av

riksdagsman eller präst eller att deltaga i kommunal- eller municipalstäm

mas eller allmän rådstugas eller kyrkostämmas överläggningar och beslut

eller eljest rösta i allmänna ärenden, i vilkas avgörande endast den må

deltaga, som är i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

Ej må dylik påföljd ådömas, där ej brottet varder belagt med dödsstraff

eller med straffarbete i minst sex månader.

Har den dömde gjort sig skyldig till dödsstraff eller straffarbete på

livstid, ådömes påföljd, som nu är nämnd, för alltid, men i annat fall

intill dess viss tid, minst ett och högst tio år, förflutit från det han efter

utståndet straff blivit frieri ven.

Ö

Den, som ådömes påföljd, varom ovan förmäles, have förverkat ämbete,

tjänst eller annan allmän befattning, som av honom innehaves.

3 KAP.

13 §.

Har någon, efter 4, 7 eller 8 §, gjort sig skyldig till straffarbete i

minst sex månader för delaktighet i brott, varå påföljd, som omförmäles

i 2 kap. 19 §, för alltid efter lag följa kan; varde då ock ådömd påföljd,

efter ty i sistnämnda lagrum sägs.

8 KAP.

30 §.

Den, som till straff efter 1, 4, 5, 6, 9, 11, 13 eller 15 §, 17 §

1 mom. eller 22 § 1 mom. sig skyldig gjort, varde ock ådömd påföljd,

varom stadgas i 2 kap. 19 §. Lag samma vare, om någon efter 2, 3, 7,

8 eller 10 § är förfallen till straffarbete i minst sex månader.

33

12 KAP.

21 §.

_ Den, som till straff efter 1, 2, 11 eller 14 § fälles, varde ock ådömd

påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 §. Lag samme vare, om någon efter

4, 7, 12, 13, 16 eller 18 § prövas skyldig till straffarbete i minst sex månader.

13 KAP.

6 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1 eller 2 §, skall ock

ådömas påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 §.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 144 käft. (Nr 170.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

14 KAP.

46 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 19, 28 eller 40 §,

eller i annat fall, än 34 § avser, fälles till straff efter 1 eller 2 § eller

18 § 1 mom., skall ock ådömas påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 §.

Lag samma vare, om någon efter 18 § 2 mom. eller 27 § prövas skyldig

till straffarbete i minst sex månader.

15 KAP.

25 §..

Den, som till straff efter 1, 3 eller 5 § eller sista punkten i 8 §

fälles, skall ock ådömas påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 §.

16 KAP.

16 §.

Den, som efter 3 § gjort sig förfallen till dödsstraff eller till straffarbete

i minst sex månader, skall ock ådömas påföljd, varom stadgas i

2 kap. 19 §. Lag samma vare, om någon efter 1, 2 eller 7 § gjort sig

förfallen till straffarbete i minst sex månader.

18 KAP.

12l§.

Föräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller andre, som genom

koppleri till otukt förleda barn eller dem, som under deras lydnad eller

uppsikt ställde äro, skola dömas till straffarbete från och med två till och

med sex år; varde ock ådömde påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 §.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 170.

11

19 KAP.

23 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 4, 7, 8 eller 10 §,

17 § 1 mom. eller 18 §, skall ock ådömas påföljd, varom stadgas i 2 kap.

19 §. Lag samma vare, om någon efter 3 eller 6 § gjort sig skyldig till

dödsstraff eller till straffarbete i minst sex månader eller efter 5, 9 eller

21 § till straffarbete i minst sex månader.

20 KAP.

14 §.

Den, som för brott, varom i detta kap. förmäles, gjort sig skyldig

till straffarbete i minst sex månader, skall ock ådömas påföld, varom

stadgas i 2 kap. 19 §.

21 KAP.

10 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 eller

8 §, skall ock ådömas påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 §. Lag samma

vare, om någon efter 9 § gjort sig förfallen till straffarbete i minst sex

månader.

22 KAP.

22 §.

Den, som för brott, varom i detta kap. förmäles, gjort sig förfallen

till straffarbete i minst sex månader, skall ock ådömas påföld, varom

stadgas i 2 kap. 19 §.

23 KAP.

1 §•

Finnes gäldenär, som kommit konkurstillstånd, hava övat bedrägeri

mot sina borgenärer i något av dessa fall:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

1. att han under lånat namn köpt egendom och den bland tillgångarne

ej uppgivit, eller under falskt sken av köp, gåva eller annat avtal

egendom från konkursboet undandragit, eller annorledes svikligen förskingrat,

undandolt eller ur vägen skaffat något av sina tillgångar; eller

2. att han i hemligt förstånd med någon föregiven borgenär uppgivit

eller vidgått falsk skuld; eller

3. att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok

hållas bör, fört falska böcker, eller sina böcker svikligen förändrat eller

uppsåtligen förstört, undanstuckit eller oläsliga gjort;

en sådan gäldenär skall dömas till straffarbete från och med två till

och med sex år, så ock till påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 §. Aro

omständigheterna synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet till sex

månader nedsättas.

2 §•

Har gäldenär oredlighet mot sina borgenärer brukat i ty

1. att han, sedan han själv sökt att få sin egendom avträda, eller,

där konkursen tvungen år, sedan borgenärs ansökning därom honom kunnig

blev, något av egendomen, borgenärerna till förfång, dock utan sviklig avsikt

att bereda sig fördel, sålt, uppsåtligen förstört eller annorledes förskingrat

; eller

2. att han, med kännedom om sitt obestånd eller sin oförmåga att

rätt för sig göra, genom gåva eller annan åtgärd, som till sin följd därmed

lika är, avhänt sig egendom av sådant värde, att borgenärerna därav

märklig skada haft eller få kunnat;

dömas till straffarbete i högst två år eller fängelse; varde ock, där

han dömes till straffarbete i minst sex månader, ådömd påföljd, varom

stadgas i 2 kap. 19 §.

25 KAP.

12 §.

Har ämbetsman, som i 11 § omtalas, genom falska räkenskaper eller

böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit influtna medel eller

upptagit dem såsom restantier, eller å räkning uppfört utbetalningar, som

icke skett, eller har han, till bristens döljande, undanskaffat handlingar,

företett veterligen oriktiga verifikationer, eller förövat annat sådant bedrägeri;

dömes, ändå att han det förskingrade ersätter eller säkerhet därför ställer,

till avsättning och straffarbete från och med två år sex månader till och

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

13

med tio år: värde ock förklarad oväldig att i rikets tjänst vidare nyttjas

samt ådömd påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 §. Aro omständigheterna

synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet till ett år nedsättas.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Bil. II.

Förslag

till

, *

, Lag

angående ändring i förordningen den 16 februari 1861 om nya strafflagens

införande och vad i avseende därå iakttagas skall.

Härigenom förordnas, att 6 § i förordningen den 16 februari 1864

om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall, skall

erhålla följande lydelse:

6 §•

Förlust av medborgerligt förtroende må ej vidare ådömas: i stället för

förlust av medborgerligt förtroende varde påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 §

strafflagen, förbrytaren ådöind, efter ty i samma lag för varje fall stadgat är.

Den, som är förlustig medborgerligt förtroende, är utestängd från

behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen; have

ock förverkat ämbete, tjänst eller annan allmän befattning, som av honom

innehaves.

I lag eller annan allmän författning förekommande stadganden, som

från annan behörighet eller rättighet eller förmån utestänga den, vilken är

förlustig medborgerligt förtroende, skola icke vidare tillämpas, ej heller

där förekommande stadganden, som från behörighet, rättighet eller förmån

utestänga den, vilken varit förlustig medborgerligt förtroende. I fråga om

rättighet till pension eller att deltaga i adelsmöte eller behörighet att

anställas eller såsom värnpliktig tjänstgöra vid krigsmakten eller att vittna

eller att enligt lagen om skiljemän eller enligt annan allmän författning

utses till skiljeman eller att utöva befäl å fartyg skall dock gälla vad

därom är särskilt stadgat.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

Vad i lag eller annan allmän författning är stadgat om god

frejd såsom förutsättning för behörighet, rättighet eller förmån och om

skyldighet att förete prästbetyg, innehållande uppgift om frejd, skall icke

vidare tillämpas.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Bil. III.

Förslag

%

till

Lag

angående ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten.

Härigenom förordnas, att 28, 109, 114, 152 och 172 §§ i strafflagen

för krigsmakten skola erhålla följande ändrade lydelse:

28 §.

Om avsättning och därmed förenad påföljd, som i 15 § är sagd,

om mistning av ämbete eller tjänst på viss tid, så ock om straff, vartill

dömas skall, där den, som gjort sig skyldig till avsättning eller till mistning

av ämbete eller tjänst på viss tid, ej är i besittning av det ämbete

eller den tjänst, vari han sig förbrutit, galle vad i allmän lag sägs.

Vissa i strafflagen för krigsmakten bestämda brott kunna medföra

ådömande av påföljd, varom i 2 kap. 19 § allmänna strafflagen förmäles;

och galle om förutsättning för påföljdens åläggande, om tid, för vilken

densamma ådömes, samt om förverkande av ämbete, tjänst eller annan allmän

befattning, som av den dömde innehaves, vad i sistnämnda lagrum

andra, tredje och fjärde styckena är stadgat.

109 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 106 §, skall ock ådömas

påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 § allmänna strafflagen. Lag samma

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

vare, om någon efter 102, 103 eller 104 § gjort sig skyldig till straffarbete

i minst sex månader.

114 §.

Har någon, för egen vinning eller annans fördel eller eljest i olovlig

avsikt, i berättelse eller redogörelse angående den under hans befäl

ställda avdelning av krigsmakten lämnat oriktig uppgift om krigsfolk,

hästar eller tjänstedagar eller angående vapen, ammunition, redskap eller

annan krigsförnödenhet; dömes till straffarbete från och med två till och

med sex år; varde ock ådömd påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 § allmänna

strafflagen.

Officer eller underofficer, som gör sig skyldig till brott, varom denna

§ handlar, skall förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

152 §.

Den, som gjort sig skyldig till straff efter 134, 136 eller 137 §,

varde ock ådömd påföljd, varom stadgas i 2 kap. 19 § allmänna straff
lagen.

Lag samma vare, om någon efter 135 § gjort sig förfallen till dödsstraff

eller till straffarbete i minst sex månader, så ock om någon är förfallen

till straff för brott, som i 142 § omförmäles, där brottet skett i

förrädisk avsikt.

172 §.

Den, som för brott, varom i detta kapitel förmäles, gjort sig förfallen

till straffarbete i minst sex månader, skall ock ådömas påföljd, varom

stadgas i 2 kap. 19 § allmänna strafflagen.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

Bil. IV.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 23 oktober 1914 om införande av den

nya strafflagen för krigsmakten och den nya lagen om krigsdomstolar och

rättegången därstädes samt vad i avseende därå iakttagas skall.]

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 23 oktober 1914 om

införande av den nya strafflagen för krigsmakten och den nya lagen om

krigsdomstolar och rättegången därstädes samt vad i avseende därå iakttagas

skall, skall erhålla följande ändrade lydelse:

4 §.

*

Brott, som är förövat, innan nya strafflagen för krigsmakten blivit

gällande, men för vilket dessförinnan straff ej är bestämt genom domstols

utslag, som vunnit laga kraft eller ej överklagat varder, eller genom befälhavares

beslut i disciplinmål, skall efter nya lagen straffas, om det straff,

som efter densamma bör åläggas, är lindrigare än det, som varit stadgat

i äldre lag; och skall i sådant fall disciplinstraff anses lindrigare än böter.

Tillika skall iakttagas, att, om enligt äldre lag disciplinstraff skulle följa

å brottet, disciplinstraff enligt nya lagen skall åläggas, därest ej sådant

fall är för handen, som nedan i denna § sägs.

Har någon, innan nya strafflagen för krigsmakten blev gällande,

genom domstols utslag, som vunnit laga kraft eller ej överklagat varder,

eller genom befälhavares beslut i disciplinmål blivit belagd med disciplinstraff,

och varder han övertygad att förut hava gjort sig skyldig till annan

förseelse, därå disciplinstraff bör följa, varde straffet för båda förseelserna

bestämt enligt äldre lag.

Förlust av medborgerligt förtroende må ej vidare ådömas. I stället

för förlust av medborgerligt förtroende varde påföljd, varom stadgas i 2

kap. 19 § allmänna strafflagen, förbrytaren ådömd.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl.

L7

Bil. V

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 § och 15 § 1 mom. i lagen den 8 mars 1889 om straff

för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana mål.

Härigenom förordnas, att 7 § och 15 § 1 mom. i lagen den 8 mars

1889 om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana

mål skola erhålla följande ändrade lydelse:

7 §•

Begår präst brott, därför han dömes till straffpåföljd, varom stadgas

i 2 kap. 19 § strafflagen, eller till straffarbete eller till dödsstraff;

varde tillika dömd till avsättning, ändå att brottet är begånget utom

ämbetet.

15 §.

1. Har präst blivit dömd till avsättning eller enligt 14 § skild

från ämbete och tjänst, men laga kraft ej kommit å beslutet, eller har

han blivit tilltalad för brott, varå straffpåföljd, varom stadgas i 2 kap.

19 § strafflagen, eller straffarbete eller dödsstraff enligt lag kan följa, men

dom över honom ej fallit; må domkapitlet, när omständigheterna därtill

föranleda, besluta, att han skall avhålla sig från änjbetets utövning till

dess annorlunda varder förordnat; och gånge det beslut utan hinder av

klagan genast i verkställighet.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 144 käft. (Nr 170.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

Bil. VI.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 26 § 1 mom. i lagen den 9 december 1910 angående

tillsättning av prästerliga tjänster.

Härigenom förordnas, att 26 § 1 inom. i lagen den 9 december

1910 angående tillsättning av prästerliga tjänster skall erhålla följande

ändrade lydelse:

26 §.

1. Rösträtt vid prästval tillkomme en var i församlingen mantalsskriven

man eller kvinna, som uppnått 21 års ålder och äger att för

egen del i kyrkostämmans överläggningar och beslut deltaga, dock ej den,

som står under förmynderskap, eller hustru, för vilken god man jämlikt

19 kap. 4 § ärvdabalken förordnats. Hustru till ''röstberättigad man äge

ock, även om hon icke är berättigad att deltaga i kyrkostämmans överläggningar

och beslut, rösträtt vid prästval i församlingen, därest hon

uppnått 21 års ålder, ej är från deltagande i prästval utesluten på grund

av henne ådömd straffpåföljd, ej är främmande trosbekännare eller anmält

sig till utträde ur svenska kyrkan och ej heller god man jämlikt 19 kap.

4 § ärvdabalken för henne förordnats.

*

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

19

Bil. VII.

Förslag

till

Lag

om undrad lydelse av 4 § i lagen den 18 april 1884 angående tillsyn å förmyndares

förvaltning av omyndigs egendom.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 18 april 1884 angående

tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom skall erhålla följande

ändrade hädelse:

4 §•

God man kan'' ej den vara, som icke uppnått 25 års ålder; ej den,

som icke råder över sig och sitt gods; ej den, som avträtt all sin egendom

till borgenärer och icke, på sätt lag förmår, gitter visa, att han är

från deras krav fri; ej den, som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst

vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må

erhålla eller utöva ämbete, tjänst eller annan allmän befattning; ej den,

som genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är ådömd straffpåföljd,

varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott,

vilket kan medföra sådan påföljd; ej heller den, som förklarats ovärdig

att inför rätta föra andras talan. Ej må annan sådant uppdrag sig avsäga,

än den, som icke är bosatt inom den kommun, där valet förrättas;

ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att uppdraget

fullgöra; den, som efter fyra års tjänstgöring såsom god man är i ordning

att från befattningen avgå; den, som uppnått 60 års ålder, samt den

som eljest uppgiver förhinder, vilket av valmyndigheten godkännes.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

Bil. Vill.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § samt 17 kap. 7, 10, 14 och 29 §§ i rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 2 § samt 17 kap. 7, 10, 14 och

29 §§ i rättegångsbalken skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 KAP.

2 §•

Till nämndeman är valbar varje inom valkretsen bosatt man, som

är tjugufem år gammal och själv vid nämndemansval rösträtt äger; dock

ej den, som står under förmynderskap eller annans husbondevälde eller

som all sin egendom till borgenärer avträtt och icke, på sätt* lag förmår,

visa gitter, att han från deras krav fri är; ej den, som är förklarad ovärdig

att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom

ådömd straffpåföljd icke må erhålla eller utöva ämbete, tjänst eller annan

allmän befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga

kraft, är ådömd straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden

ställd för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; ej den, som är

dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta; ej heller den, som är i

Konungens eller rikets tjänst. Nämndeman väljes för sex år, dock med

rätt för den valde att efter två år avgå. Flyttar nämndeman ur valkretsen

eller visar eljest giltigt hinder, då må rätten honom entlediga, ändå att.

han ej två år tjänstgjort. Nämndeman, som berättigad är att från tjänsten

avgå, skall dock tjänsten fortfarande bestrida, till dess besked till domaren

inkommit, att annan vald blivit. Den, som fyllt sextio år, vare ej skyldig

att i nämnd tjänstgöra. Ej heller vare någon pliktig att, sedan han ur

nämnden avgått, åter inträda förr, än efter sex år.

s. 21 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

21

17 KAP.

7 §■

Ej må den vittna, som menedare, eller för sådant brott då anklagad

är: ej vederdeloman, och uppenbar ovän: ej vettlös, eller den, som ej fyllt

femton år: ej okänd och främmande, innan kunnigt varder, att han ej på

grund av honom ådömd straffpåföljd är utestängd från behörighet och rättigheter,

som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen: ej okristen, eller den,

som av sådan lära är, att han om vittnes eden en falsk och skadlig mening

haver: ej eget husfolk och enskilde tjänare, då de i tjänsten äro, utan så

är, att groft brott inom huset skett, och andre ej hava när varit: ej i

brottmål den, som angivare är, eller de, som rykte därom utspritt, eller

av andra det allenast hört hava: ej de, som i den skyldskap, eller det

svågerlag med endera av sakägarne äro, som i det 13 kap. 1 § om jäv

emot domaren sagt är, evad de åberopas att vittna mot eller med; och

vare lag samma, där allenast trolovning skedd är: ej den, som själv, eller

vars skyldeman hava i saken del, eller kunna nytta eller skada där av vänta:

ej må ock fullmäktig vittna om det, som hans huvudman honom under

den rättegång förtrott; finnes det, att han där före är till fullmäktig tagen,

att han ej vittna måtte; då bör han saken lämna, och vittne bära.

10 §.

Kvinna, så gift, som ogift, må ej mindre än man vittne bära.

14 §.

Nu kan så hända, att både kärande och svarande åsämjas, att låta den

vittna, som ej är menedare eller på grund av honom ådömd straffpåföljd

utestängd från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap.

19 § strafflagen, men eljest jävaktig; äge domaren ändå makt att pröva,

om det ske må.

29 §.

Tu vittnen äro fullt bevis, där i de sammanstämma. Ett vittne om

själva målet galle ej mer, än för halvt bevis; och då bör den, som käres

till, med ed sig värja. År han menedare eller kan eden eljest honom icke

utan synnerlig våda anförtros; då må han ej till saken fällas.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

Bil. IX.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild sammansätt

ning av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild

sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Q £

o 9-

Handelskunnig ledamot skall vara svensk medborgare och hava uppnått

tjugufem års ålder. Ej må den vara handelskunnig ledamot,

som står under förmynderskap,

som avträtt all sin egendom till borgenärer och icke, på sätt lag

förmår, gitter visa, att han är fri från deras krav, eller vars egendom,

utan att vara avträdd till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest

på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må erhålla eller utöva ämbetstjänst

eller annan allmän befattning eller genom utslag, vilket ännu icke

vunnit laga kraft, är ådömd straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är

under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför rätta.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung], Maj:U nåd. proposition nr 170.

23

Bil. X.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 6 i förordningen den 14 april 1866 angående jords

eller lägenhets avstående för allmänt behov.

Härigenom förordnas, att § 6 i förordningen den 14 april 1866 angående

jords eller lägenhets avstående för allmänt behov skall erhålla följande

ändrade lydelse:

§ 6.

Jäv emot den, som till ledamot i särskilda nämnden utses, äro: om

han ej fyllt tjugufem år: om han står under annans målsmanskap eller

under någondera partens husbondevälde: om han såsom allmän ämbetseller

tjänsteman under någondera partens förmanskap lyder: om han är

med någondera parten i den skyldskap eller svågerlag, som, enligt 18 kap.

rättegångsbalken, utgör jäv emot domare: om han själv eller någon, som

med honom i sådant skyldskaps* eller svågerlagsförhållande är, äger i

saken del, eller kan någon synnerlig nytta eller skada därav vänta: om

han med någondera parten uppenbar ovän är eller i oavgjord delo ligger:

om han på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må erhålla eller utöva

ämbete, tjänst eller annan allmän befattning. Domaren i den rättr

där nämnden sättes, må ej till ledamot i samma nämnd väljas.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

Bil. XI.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 § i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen om skiljemän den 28 oktober

1887 skall erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Emot skiljeman gälle dessa jäv: om han ej fyllt tjugufem år; om

han är med part i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt lag utgör

jäv mot domare; om han eller någon, som med honom är sålunda skyld

eller besvågrad, äger del i saken eller kan därav vänta synnerlig nytta

eller skada; om han såsom domare eller eljest å ämbetes vägnar deltagit

i åtgärd eller beslut, som rörer saken; om han varit fullmäktig i saken

eller däri vittnat; om han är part i en lika sak; om han är parts vederdeloman

eller uppenbar ovän; om han står under annans målsmanskap

eller någondera partens husbondevälde eller av honom njuter lön eller

underhåll; om han såsom ämbets- eller tjänsteman lyder under någondera

partens förmanskap; om han blivit dömd ovärdig att i rikets tjänst vidare

nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må

erhålla eller utöva ämbete, tjänst eller annan allmän befattning; om han

genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är ådömd straffpåföljd,

varom sist förmäles; om han blivit dömd ovärdig att föra annans talan

inför rätta.

Har saken varit handlagd vid häradsrätt, må den, som därvid suttit

i nämnden, ej av sådan orsak anses jävig såsom skiljeman. Ej heller vare

den, som av kronan njuter lön eller underhåll, förty jävig såsom skiljeman

i sak, däri kronan är part.

Söker någon sak med skiljeman eller tillfogar honom något med ord

eller gärning i uppsåt att därmed göra honom jävig, skall det ej räknas

för jäv.

Part må ej jäva skiljeman, som han själv valt eller om vars väl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majt:s nåd. proposition nr / 70.

''iro

jande parterne varit ense, så framt ej jävet uppkommit eller blivit veterligt

först efter valet.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Bil, XII.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska

föreningar skall erhålla följande ändrade lydelse:

12 §.

Medlem må på grund, som kan vara bestämd i stadgarna, uteslutas

ur föreningen.

Om uteslutning av medlem i visst särskilt fall stadgas i 65 § 2 mom.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Bil. XIII.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 27 § i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och

enkla bolag
-

Härigenom förordnas, att 27 § i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag skall erhålla följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 satnl. 144 käft. (Nr 170.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 170.

% 27.

Evad handelsbolag slutits på bestämd tid eller icke, äge bolagsman

påfordra, att bolaget genast träder i likvidation, om skäl därtill är, såsom:

att han själv eller annan bolagsman genom fortvarande sjukdom

eller annat olycksfall blivit satt ur stånd att fullgöra vad honom såsom

bolagsman åligger;

att annan bolagsman tredskats att göra avtalat tillskott eller, utan

övrige bolagsmännens medgivande, för enskild räkning förfogat över sin

andel i bolaget;

att annan bolagsmans andel i bolaget blivit i mät tagen och försåld;

att annan bolagsman i bolagets angelägenheter visat trolöshet eller

grov försummelse eller vårdslöshet;

att annan bolagsman genom laga kraft ägande utslag dömts till straffarbete

eller blivit för brott ställd under framtiden.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Bil. X/F.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 § i lagen om straffregister den 17 oktober 1900.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen om straffregister den 17 oktober

1900 skall erhålla följande ändrade lydelse:

8 §•

1 mom. Fullständigt utdrag av registret skall meddelas, då framställning

därom göres av domstol, Konungens befallningshavande eller allmän

åklagare eller av annan myndighet, vilken enligt lag äger förordna

om häktning, eller av riksdagens justitieombudsman eller dess militieombudsman.

Till annan myndighet, än nu är sagt, så‘ock till enskild,

vars rätt må vara beroende på annan upplysning ur registret, än som

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:tu nåd. proposition nr 170.

27

framgår av i inom. 2 omförmält registerutdrag, skall fullständigt registerutdrag

lämnas, där Konungen för särskilt fall därtill givit tillstånd.

2 mom. Utdrag av registret, innehållande allenast upplysning,

huruvida däri omförmäld person blivit ådömd förlust av medborgerligt

förtroende eller straffpåföljd, varom förmäles i 2 kap. 19 § strafflagen,

eller ställts under framtiden för brott, som kan medföra sistnämnda

påföljd,

ävensom, där så skett,

a) när och av vilken domstol utslaget meddelats samt för huru lång

tid sådan påföljd ådörnts,

b) när den dömde efter utståndet straff blivit frigiven, eller ock,

därest han från straffanstalt lösgivits enligt lagen angående villkorlig frigivning,

när detta skett och när prövotiden utgår eller gått till ända eller

den villkorligt medgivna friheten återkallats eller förklarats förverkad, samt

c) huruvida av nåd meddelats befrielse från straffpåföljden och, i

så fall, om dagen för därom fattat beslut,

skall på begäran meddelas myndighet ävensom annan, vilken innehar

eller utövar allmän befattning, varmed är förenad skyldighet att pröva

behörighet eller rättighet, som omförmäles i 2 kap. 19 § strafflagen eller

6 § tredje stycket sista punkten i förordningen den 16 februari 1864 om

nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall.

Sådant utdrag skall ock meddelas enskild, vilken med intyg av

Konungens befallningshavande eller underrätt eller häradshövding eller

borgmästare styrker, att hans rätt kan vara beroende därav, att utredning

av honom förebringas i avseende å omständighet, varom sådant utdrag skall

innehålla upplysning.

3 mom. Därjämte skola till statistiska centralbyrån meddelas för

den officiella statistiken erforderliga utdrag av straffregistret. I sådant

utdrag må icke upplysning meddelas om namnen på dem uppgifterna avse.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Km tgl. MajUs nåd. proposition nr 170.

Protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen den 5 februari

1917.

Närvarande:

Justitieråden Gallstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

24 november 1916, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen oraförmälda ändamål inhämtas över

upprättade förslag till

l:o) lag angående ändring i vissa delar av strafflagen,

2ro) lag angående ändring i förordningen den 16 februari 1864 om

nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall,

3:o) lag angående ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten,

4:o) lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 23 oktober 1914 om

införande av den nya strafflagen för krigsmakten och den nya lagen om

krigsdomstolar och rättegången därstädes samt vad i avseende därå iakttagas

skall,

5:o) lag om ändrad lydelse av 7 § och 15 § 1 mom. i lagen den

8 mars 1889 om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i

sådana mål,

6:o) lag om ändrad lydelse av 26 § 1 mom. i lagen den 9 december

1910 angående tillsättning av prästerliga tjänster,

7:o) lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 18 april 1884 angående

tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom,

s. 29 Kontrollera mot PDF

KutkjL Maj:ts nåd. proposition nr 170.

29

8:o) lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 $ samt 17 kap. 7, 10, 14

ocli 29 §§ i rättegångsbalken,

9:o) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om

särskild sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål,

''

10:o) lag om ändrad lydelse av § 6 i förordningen den 14 april

1800 angående jords eller lågenhets avstående för allmänt behov,

ll:o) lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen ojn skiljemän den 28

oktober 1887,

12:o) lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 22 juni 1911 om

ekonomiska föreningar,

13:o) lag om ändrad lydelse av 27 § i lagen den 28 juni 1895 om

handelsbolag och enkla bolag, samt

14:o) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen om straffregister den

17 oktober 1900.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av revisionssekreteraren Algot Bagge.

I anledning av förslagen avgåvos följande yttranden av lagrådet och

dess särskilda ledamöter:

Förslag till lag angående ändring i vissa delar av strafflagen.

Justitieråd et von Set k:

Ifrågavarande lagförslag bör givetvis ses mot bakgrunden av en

förestående allmän reform av strafflagen. Under pågående arbeten därmed

har det icke nu kunnat bliva fråga om att söka vinna en slutgiltig

lösning av den föreliggande frågan. Man har måst inrikta sig på att,

utan att helt sönderbryta det i vår gällande strafflag ingående straffsystemet,

söka genom lämpliga förändringar undanröja de olägenheter, som

otvivelaktigt vidlåda det nuvarande institutet förlust av medborgerligt förtroende.

Bedömt från denna utgångspunkt synes mig det föreliggande

förslaget icke giva anledning till några principiella anmärkningar. Den

väg, på vilken förslaget söker att uppnå målet, lärer nog vara den enda

under föreliggande förhållanden framkomliga.

Emellertid bör redan i detta sammanhang erinras därom, att det

enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna, innefattade i förslaget till

lag angående ändring i förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens

införande in. m., förutsättes, att i samband med de föreslagna ändringarna

i strafflagen vad i lag eller annan allmän författning stadgas om

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kungl. May.ts nåd. proposition ur 170.

medborgerligt förtroende, respektive god frejd, såsom förutsättning för

behörighet, rättighet eller förmån i stort sett skall upphöra att gälla utan

att i vidare mån än beträffande behörighet till allmänna befattningar och

i fråga om rösträtt i allmänna angelägenheter ersättas av kravet på att

icke hava gjort sig förfallen till den påföljd, som omförmäles i 2 kap.

19 § strafflagen i dess föreslagna nya lydelse, eller eljest erhålla sin motsvarighet

i någon annan därmed jämförlig fordran. Såsom av motiven

framgår, har nämnda anordning huvudsakligen föranletts därav, att man ej

sett annan utväg att kunna undvara de nuvarande frejdbetygen. Huru önskvärt

detta än är från synpunkten av att fullt vinna det mål, man velat uppnå

med förslaget, kan det emellertid ifrågasättas, om man verkligen i alla fall

är berättigad att gå fullt sa radikalt tillväga. Särskilt ma i detta hänseende

erinras därom, att god frejd för närvarande är villkor för vinnande av

svenskt statsborgarskap. Att i detta hänseende helt avstå från varje krav

på oförvitlighet lärer näppeligen vara lämpligt. Även i en del andra fall

kan det ifrågasättas, om man bör alldeles avstå från alla garantier för en

persons föregående goda vandel. Ett fäll, beträffande vilket man sålunda

kan ställa sig tveksam, föreligger, då det gäller behörighet att vara generalagent

för utländsk försäkringsanstalt, Det lärer vara uppenbart, att det

är synnerligen viktigt att icke i detta hänseende öppna dörren på vid

gavel. Ett °annat fall, som kan föranleda till liknande betänkligheter,

framträder i fråga om behörighet att vinna inträde såsom studerande vid

universitet och andra högskolor. Att i en tid, då man i allmänhet måste

vara betänkt på att på ett så tidigt stadium som möjligt, från dessa bildningsanstalter

utgallra element, om vilka man har anledning antaga, att de

icke skola komma att genom blivande arbete till allmänt gagn lämna ersättning

för den kostnad samhället nedlägger på deras utbildning, helt

eftergiva kravet på ett fläckfritt föregående, lärer väl icke vara tillrådligt.

Även om man kan vara ense med förslagets upphovsmän därom,

att fordringen på god frejd i dessa fall icke innebär någon synnerligen stark

garanti och att det av hänsyn till den nu ifrågasatta reformens effektivitet

är önskvärt, att icke samma fordran utan vidare ersättes av ett krav på

att vederbörande icke skall hava gjort sig förfallen till den påföljd, som

omförmäles i 2 kap. 19 § strafflagen i dess föreslagna nya lydelse, bör

det enligt mitt förmenande tillses, om ej en ekvivalent bör beredas på

annat sätt, t. ex. genom ett mera allmänt formulerat anspråk på gott vitsord.

Tyvärr har varken i de av mig sist berörda hänseendena eller i en

del andra, där liknande betänkligheter kunna tänkas uppställa sig, lämnats

vederbörande myndigheter tillfälle att yttra sig \ anledning av de sakkunnigas

förslag. Det kan därför icke nu bliva fråga om att göra ett bestämt

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

uttalande i den ena eller andra riktningen. 1 varje fall lärer man dock

icke . kunna inskränka sig till ett förutsättningslöst godkännande av de

föreliggande förslagen.

Nu är det ju emellertid icke meningen, att den nya ordningen skall

tråda i tillämpning omedelbart efter de remitterade förslagens upphöjande

till lag, utan har man för avsikt att först avbida genomförandet av de

grundlagsändringar, som sammanhänga med desamma. Det bör därför

bliva god tid för de myndigheter, saken i första hand angår, att inkomma

med de framställningar, till vilka de kunna finna anledning.

f ör mig innebära av denna orsak de framförda betänkligheterna icke

tillräckligt skäl att avstyrka de nu föreliggande förslagens upphöjande till

lag med lämpliga jämkningar i enskildheterna. Jag har endast velat

erinra om betydelsen av, att det tillses, att de ändringar i lag och författningar,

till vilka den föreslagna omläggningen av ifrågavarande rättsinstitut^

kan giva anledning, men till vilka förslag ännu icke föreligga,

varda företagna i god tid före de nu föreslagna lagarnas trädande i k raft.

Lagrådet:

Den nya påföljden torde, när den kommer i fråga utanför 2 kap.

19 § strafflagen, städse böra benämnas »påföljd enligt 2 kap. 19 §», med

tillägg av »strafflagen» i lagrum utom denna eller — i strafflagen för

krigsmakten — av »allmänna strafflagen». Därest detta uttryck, som

redan nu förekommer i 4 § av lagen om villkorlig frigivning, genomgående

nyttjas, vinnas åtskilliga lättnader i redaktionellt hänseende. I de författningar,

enligt vilka både den äldre och den nya påföljden skola utgöra

diskvalifikationsgrund, torde emellertid lämpligen böra användas ett omskrivande

uttryck rymmande båda påföljderna, i ungefärlig överensstämmelse

med vad i vissa av förslagen skeft.

2 KAP.

r o 16 §*

Lagrådet:

. Det kan rimligen ej ifrågasättas att den, som förklarats ovärdig att

vidare nyttjas i rikets tjänst, skulle enligt gällande lag kunna väl ej

utöva men dock erhålla allmän befattning. Vid sådant förhållande och

då med den jämkning i 2 kap. 19 §, varom kommer att hemställas, änd
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 170.

rincr i 16 § ej heller påkallas för vinnande av formell överensstämmelse

med 19 §, torde 16 § böra utgå ur förslaget.

19 §•

Anledning lärer saknas att, såsom i förslaget skett, uttryckligen

framhålla att obehörighet till allmän befattning avser varje sådan, evad

den beror av förordnande eller medborgares val, och att obehörigheten

fäller även erhållandet, ej blott • utövandet, av dylik befattning. Bestämmelsen

om förverkandet av allmän befattning torde böra sammanföras

med angivandet av påföljdens övriga innehåll.

Det synes lämpligt att i andra stycket orden »dylik påföljd» utbytas

mot »påföljd enligt denna paragraf» ävensom att tredje stycket sammanföres

med det andra och i följd därav undergår någon omredigering.

Förslaget till lag angående ändring i förordningen den 16 februari 1864 om

nya strafflagens införande och vad i avseende dåra iakttagas skall.

Lagrådet:

Att i 1864 års proinulgationsförordrnng, vilken tillkom for att reglera

övergången från äldre "lagstiftning till nya strafflagen inarbeta de

för införande av nu föreslagna strafflagsändringar nödiga bestämmelser

svnes olämpligt, helst dessa bestämmelser gå ut pa att avskaffa en straffpåföljd,

som just genom strafflagen fick sin nuvarande vidsträckta an

vändning Det hemställes förty att ifrågavarande bestämmelser fogas till

den föreslagna lagen om ändring i vissa delar av strafflagen.

Ordalao-en i första stycket av den föreslagna 6 § torde hora undergå

någon jämkning, så att, bland annat, stadgandets begränsning i sista satsen

tilf allmänna strafflagens område bortfaller. . , ,

Den riktiga orundtanke, varpå bestämmelserna i de tre sista styckena

av paragrafen vila? men som i dem ej kommit till klart uttryck, är den.

att förlust av medborgerligt förtroende skall för framtiden vara diskvali

ficerande allenast i samma mån som den nya straffpåföljden 1 överensstämmelse

härmed böra de författningar, enligt vilka förlust av medborgerligt

förtroende för närvarande är och fortfarande skall vara diskvalificerande,

undergå sådan ändring, att jämväl den nya påföljden

kommer att medföra diskvalifikation. Beträffande samtliga de sex ämnen,

i fråga varom enligt andra punkten i tredje stycket skall gälla vad sar

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj\t a nåd. proposition nr 170.

skilt är stadgat, föreslås också nu eller är i allt fall, såsom motiven utvisa,

avsett att åvägabringas författningsändringar, som göra den äldre

och den nya påföljden likvärdiga. Det är fördenskull agnat att förvilla,

när dessa ämnen på grund av lagtextens uppställning kommit att däri

angivas såsom föremål för undantagslagstiftning. Vad om dem skall i

förevarande avseende gälla är i själva verket ej annat än huvudregeln.

\ inkommande särskilt de föreslagna bestämmelserna i fjärde stycket

om god frejd såsom förutsättning för behörighet, rättighet eller förmån är

tydligt att, då numera förlust av medborgerligt förtroende och saknad av

god frejd sammanfalla, de regler, som givas med avseende å ettdera av

dessa begrepp, bliva gällande för båda. God frejd såsom villkor för behörighet,

rättighet eller förmån bör alltså i övergångsbestämmelserna ej

komma till synes vidare än genom en hänvisning, att vad som säges beträffande

medborgerligt förtroende även skall gälla om god frejd.

På grund av vad sålunda blivit anmärkt hemställes att övero-åno-sbestäm

melserna må i nu ifrågavarande del få det innehåll, att den, som

på grund av nu gällande lagstiftning är förlustig medborgerligt förtroende,

skall vara utestängd från behörighet, rättigheter och förmåner, som enligt

lag eller författning icke tillkomma den, vilken den nya påföljden åvilar,

men att han, vare sig det heter att han saknar medborgerligt förtroende

eller det kallas att han icke har god frejd, icke skall på grund av lag

eller författning i vidare mån än nu sagts vara utestängd från behörighet1

rättighet eller förmån. ° ’

Då det icke lärer vara uteslutet, att medborgerligt förtroende eller

god frejd såsom villkor för rätt till pension finnes upptaget i en eller

annan pensionsförfattning, som ej kan ändras utan beslut av delägarna i

pensionsinrättriingen och vari alltså likställigheten mellan förlust av medborgerligt

förtroende och den nya påföljden ej kan med säkerhet påräknas,

torde den ytterligare bestämmelse böra tillfogas att i fråga om rätt till

pension skall gälla vad särskilt är stadgat. Skulle, i motsats till vad som

är åsyftat, adelsmötets samtycke ej vinnas till sådan ändring i riddarhusordningen,

att berörda likställighet där genomföres, torde även rätten att

deltaga i adelsmöte böra inbegripas under nyssnämnda undantagsbestämmelse.

Justitieråden Gallstrand och Wedberg samt regeringsrådet PlantinqGyllenbåya

tilläde: y

Såsom förut blivit antytt är det, med grundsatsen att förlust av

medborgerligt förtroende ej diskvalificerar i vidare mån än den nya påföljden,

av vikt att tillse det icke, genom underlåtenhet att förläna den nya

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 144 käft. (Nr 170.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

påföljden samma verkan, som redan tillkommer den äldre, ändring i gällande

rätt sker på områden, vilka bort lämnas orubbade. Mot den uppfattning,

som i de särskilda fallen varit för de sakkunniga härutinnan bestämmande,

synes erinran allenast i ett avseende vara att framställa. Att

möjliggöra förvärv av svensk medborgarrätt för den, som på grund af

straffdom är i betydelsefulla avseenden utestängd från åtnjutandet av

medborgerliga rättigheter, torde knappast vara tillfredsställande. I samband

med övriga nu ifrågasatta lagändringar lärer alltså 2 § i naturalisationsförordningen

den 27 februari 1858 böra erhålla ändrad lydelse till

utmärkande av att den nya påföljden i likhet med förlust av medborgerligt

förtroende utgör hinder för vinnande av svensk medborgarrätt.

Justitieråd et von Seth hänvisade i sistnämnda hänseende till vad

justitierådet förut yttrat.

Lagrådet yttrade vidare:

Enligt lagen angående villkorlig frigivning den 22 juni 1906 skall,

där sådan frigivning ägt rum och den bestämda prövotiden gått till ända

utan att den° villkorliga friheten återkallats eller förklarats förverkad och

utan att i prövotiden skett sådant avbrott, som leder till återkallelse eller

till förklaring att friheten förverkats, så anses, som om frihetsstraffet hade

redan vid Eden för frigivningen till fullo avtjänats. Har den frigivne

dömts till förlust av medborgerligt förtroende, skall han alltså i dylikt

fall, där ej påföljden ådömts för alltid, icke vara underkastad densamma

lärare än till dess den i domen bestämda tiden förflutit från den villkorliga

frigivningen. Härifrån stadgas emellertid i lagens 4 § det undantag,

att påföljden ej kan upphöra före prövotidens utgång. Då detta stadgande

är så formulerat, att påföljden angives genom en hänvisning till 2 kap.

19 § strafflagen, kommer efter genomförandet av den föreslagna ändringen

i sistnämnda lagrum hänvisningen att gälla den nya påföljden. Det uppstår

följaktligen behov av sådan lagändring, att stadgandet bliver tillämpligt

jämväl då påföljden är förlust av medborgerligt förtroende, som ådömts

enligt den äldre lagen.

Förslaget till lag angående ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten.

28 §.

Lagrådet:

Iakttages vad lagrådet hemställt beträffande den nya påföljdens beteckning,

lärer andra stycket i denna paragraf kunna avfattas i så nära

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muy.ts nåd. proposition nr 170.

35

överensstämmelse med nuvarande lydelsen att något angivande av de olika

hänseenden, vari stadgandena i 2 kap. 19 § allmänna strafflagen skola vinna

tillämpning, icke erfordras. I varje fall torde — oavsett den förändring

av sistnämnda lagrums uppdelning i stycken, som lagrådet ifrågasatt —

orden »andra, tredje och fjärde styckena» lämpligen böra utgå.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 23 oktober 1914 om

införande av den nya strafflagen för krigsmakten och den nya lagen om

krigsdomstolar • och rättegången därstädes samt vad i avseende därå iakttagas

skall.

Lagrådet hemställde, att förevarande förslag måtte utgå och att

innehållet i paragrafens tredje stycke måtte upptagas såsom övergångsstadgande

i lagen angående ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 7 § och 15 § 1 mom. i lagen den 8

mars 1889 om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana

mål.

Lagrådet lämnade förslaget utan särskild anmärkning.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 2G § 1 mom. i lagen den 9 december

1910 angående tillsättning av prästerliga tjänster.

Lagrådet:

I de fall, som avses i 19 kap. 4 § ärvdabalken, skall, enligt den

lydelse lagrummet erhållit genom lagen den 12 november 1915, för hustru

förordnas förmyndare, ej god man. Tillika är i promulgationsbestäramelsen

till samma lag föreskrivet att, där god man förordnats för hustru

enligt lagrummets förutvarande lydelse, det skall så anses, som vore han

hennes förmyndare. Med hänsyn härtill bör vad första punkten av nu

förevarande stadgande innehåller särskilt om hustru utgå och det i andra

punkten sist upptagna villkoret utbytas mot att hustrun ej står under

förmynderskap.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 4 § 1 lagen den 18 april 1884 angående

tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom.

Lagrådet:

Det föreslagna uttrycket »icke må erhålla eller utöva ämbete, tjänst

eller annan allmän befattning» torde i detta och följande remitterade

lagförslag, där det förekommer, böra utbytas mot »icke md utöva allmän

befattning».

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § samt 17 kap. 7, 10, 14

ock 29 §§ i rättegångsbalken.

Lagrådet:

Förutom i här upptagna delar av rättegångsbalken synas de föreslagna

ändringarna i strafflagen böra föranleda en jämkning även i

25 kap. 9 § nämnda balk. I detta lagrum enligt dess nuvarande

lydelse stadgas, bland annat, att, om någon blivit av underrätt dömd till

döden eller till straffarbete på livstid eller till förlust av medborgerligt

förtroende för alltid, målet, i vad honom rörer, skall underställas hovrättens

prövning. Enligt den föreslagna nya lydelsen av 2 kap. 19 §

strafflagen skall visserligen den där omförmälda påföljden icke kunna

ådömas för alltid i andra fall, än då den brottslige blivit dömd till döden

eller till straffarbete på livstid. I regel kommer alltså mål, däri någon

fått sig dylik påföljd ådömd för alltid, att även utan ändring i lydelsen

av 25 kap. 9 § rättegångsbalken bliva underställt hovrätten. Till följd

av stadgandet i 2 kap. 21 § strafflagen kunna emellertid fall tänkas inträffa,

då ett ådömande för alltid av nämnda påföljd kan äga rum genom

svensk underdomstols beslut även utan samband med en dödsdom eller

en dom å straffarbete på livstid. Att även i sådana fall den svenska domstolens

beslut bör underställas hovrättens prövning, lärer vara uppenbart

men följer icke av den nuvarande lydelsen av 25 kap. 9 § rättegångsbalken.

Ehuru frågan säkerligen saknar större praktisk betydelse, synes

berörda oegentlighet böra undanröjas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj tia nåd. proposition nr 170.

Öl

17 KAP.

Justitierådet von Seth:

Enligt 17 kap. 7 § rättegångsbalken i dess nuvarande lydelse äger

menedare icke vittna. Då detta stadgande tillkom, hänförde det sig till

helt andra bestämmelser om ansvar för mened än dem, som tillkommo

genom 1864 års strafflag. Enligt denna kan jämlikt stadgandet i 13 kap.

8 § den, som av egen drift återkallar falsk utsaga, innan skada därav

skett, ådömas väsentligt lindrigare straff än det, som drabbar menedare i

allmänhet. Av en jämförelse mellan ordalagen i sistnämnda lagrum och

stadgandet i 17 kap. 7 § rättegångsbalken synes emellertid framgå, att

den, som dömts enligt 13 kap. 3 § strafflagen, likväl såsom menedare är

för. all framtid obehörig att bära vittne. Till denna uppfattning har i

varje fall praxis anslutit sig.

Mig synes detta innebära både en onödig hårdhet mot den en gång

felande och ett oskäligt hinder för parter att utreda sina mål. Att för

en förseelse, som lagen anser kunna försonas med så ringa straff som ända

ned till fem kronors böter, göra en person för alltid obehörig att vittna

synes mig vara så mycket mindre rimligt, som övervägande skäl lära tala

för antagandet, att i de flesta fall den, som en gång varit i den situationen

att känna sig driven att frivilligt återkalla en oriktig utsaga, för

framtiden kommer att akta sig för att ånyo utsätta sig för en dylik eventualitet.

Saken är så mycket betänkligare, som det till följd av den nya

lydelse, som föreslagits åt 14 §, för framtiden skulle bliva parter betaget

att, på. sätt med senare tiders uppfattning av frej dbegreppet hittills stått

dem fritt, medgiva, att en av ifrågavarande anledning jävig person höres

som vittne. Aven om såväl domstol som parter äro fullt övertygade om

den åberopade personens trovärdighet, skulle domstolen ej få medgiva förhöret.

Till. ovan anförda skäl kommer, att domstolarna på grund av senare

tiders praxis numera sta betydligt friare med hänsyn till bevisprövningen

än vid tiden för tillkomsten av 1734 års lag.

Jag kan därför för min del icke tillstyrka, att, då nu 7 § i 17 kap.

rättegångsbalken ändå måste underkastas omarbetning, detta jäv bibehålies

i sin nuvarande omfattning, långt mindre, att dess verkningar ytterligare

utsträckas, på sätt förslaget till ändrad lydelse av 14 § innebär.

Lika litet kan jag anse det berättigat att nu företaga sådana ändringar

i gällande bestämmelser om parts ed, att den, som enligt förenämnda

paragraf i strafflagen dömts för mened, kommer att diskvalificeras

för edgång som part. Att till den grad, som härav skulle bliva en följd,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

inskränka möjligheten -att använda partseden för sanningens utletande synes

varken betingat° av de hos oss rådande särskilda förhållandena eller överensstämma

med senare tiders reformsträvanden på området. I förstnämnda

hänseende må särskilt erinras om den prövningsrätt, som i varje fall skulle

tillkomma domstolen enligt 29 §.

De förslag till reform av bevisförfarandet, som under de sista hundra

åren framkommit hos oss, hava också i båda nu ifrågavarande avseenden

intagit en motsatt ståndpunkt mot den, till vilken det föreliggande förslaget

ansluter sig.

Slutligen bör framhållas den svårighet, som kommer att möta att

få kännedom om sådana domar enligt 13 kap. 3 § strafflagen, som meddelats

före tillkomsten av straffregistret. Att komplettera detta uti ifrågavarande

hänseende lärer nämligen möta sådana hinder, att varje tanke

därpå måste övergivas. Det finnes således anledning antaga, att en bestämmelse,

som utestänger dem, som dömts för menedsbrott av ifrågavarande

slag, från att bära vittne och gå värjemålsed, åtminstone den

första tiden° kommer att verka ganska ojämnt. I detta sammanhang bör

även uppmärksammas, att straffregistret icke innehåller någon upplysning

om sådana menedsfall, då endast böter ådömts.

Jag hemställer därför, att förslaget i förevarande delar ändras så,

att för framtiden endast domfällande för mened, som äger rum med stöd

av de två första paragraferna i 13 kap. strafflagen, eller kanske ännu hellre

endast domfällande för dylikt brott, som varit förbundet med ådömande

av förlust av medborgerligt förtroende eller förbindes med ådömande av

den nya påföljd, som är avsedd att träda i stället för förlust av medborgerligt

förtroende, blir hinder för vittnesgillhet och adöinande av värjemålsed.

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåg a instämde i vad justitierådet von

Seth sålunda yttrat.

14 §.

Justitieråden Gallstrand och Wedberg:

Då eldigt gällande lag den, som dömes till straff efter 13 kap. 1

eller 2 § strafflagen, jämväl skall förklaras medborgerligt förtroende för alltid

förlustig, är eu sådan menedare genom den i föreliggande paragraf enligt

dess nuvarande lydelse upptagna fordran om god frejd alltjämt utesluten

från att vittna, även om parterna äro ense att låta honom höras. Den

nya påföljden enligt 2 kap. 19 § strafflagen kommer däremot att vid nyss

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

nämnda brott i regeln ådömas allenast för viss tid; och på det att denna

förändring ej måtte utvidga området för parternas dispositionsrätt enligt

förevarande paragraf, har i dess föreslagna nya lydelse »menedare» upptagits

såsom ovillkorligen saknande vittnesgillhet. Enligt den i praxis vedertagna

tolkningen av »menedare» i 17 kap. 7 § rättegångsbalken hänföres

emellertid härunder även annan menedare än den, som dömts till ansvar

efter 1 eller 2 § i 13 kap. strafflagen. Den ändrade lydelsen av nu förevarande

lagrum koinme alltså att inskränka parternas dispositionsrätt inom

snävare gränser än som för närvarande äro uppdragna. Då detta icke

synes tillrådligt och då domarens makt att pröva om det äskade vittnesförhöret

må ske lärer innefatta tillfyllestgörande garanti för att en menedare,

sedan hans jävaktighet på grund av straffpåföljden upphört, ej

utan synnerligen vägande skäl kommer att få avlägga vittnesbörd, hemställes

om sådan jämkning i förslaget att allenast den, som är jävaktig

på grund av honom ådömd straffpåföljd, blir ovillkorligen utesluten från

att vittna.

29 §.

Justitieråden Gullstrancl och Wedberg:

Det här upptagna nya stadgandet att värjemålsed ej må åläggas

part, vilken eden icke utan synnerlig våda kan anförtros, bekräftar att

domaren i fråga om värjemålsed äger en prövningsrätt motsvarande den,

som i 14 § redan är honom uttryckligen tillerkänd. Giltigt skäl att i de

båda lagrummen på olika sätt bestämma det undantagsfall, då sådan prövningsrätt

ej skall tillkomma domaren, torde ej föreligga. Vad vid 14 §

anförts till stöd för där gjorda hemställan synes alltså böra leda till att

allenast den ovillkorligen utestänges från värjemålsed, vilken på grund av

honom ådömd straffpåföljd ej är vittnesgill.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild

sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av liandelsmål.

Lagrådet anmärkte, att ändringen uti inledande satsen av nu förevarande

lagrums andra punkt syntes opåkallad.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av § 6 i förordningen den 14 april 1S66

angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov

och

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung1. Majds nåd. proposition nr 170.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om skiljemän den 28

oktober 18S7.

Lagrådet lämnade förslagen utan särskild anmärkning.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 22 juni 1911 om

ekonomiska föreningar

och

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 27 § i lagen den 28 juni 1895 om

handelsbolag och enkla bolag.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen om straffregister den 17

oktober 1900.

Lagrådet:

Då någon, som från straffanstalt lösgivits enligt lagen om villkorlig

frigivning, blivit före utgången av den för honom bestämda prövotiden

för brott häktad, skall enligt 2 § 3 mom. i lagen om straffregister uppgift

därom lämnas till registret. Om åtalets utgång skall ock enligt

samma lagrum inkomma uppgift. Vad sålunda införts i registret är

ofta av betydelse för bedömandet, huruvida villkorligt, frigiven, vilken

annorledes än för alltid ådömts straffpåföljd av medborgerligt förtroendes

förlust eller påföljden enligt det föreslagna stadgandet i 2 kap. 19 §

strafflagen, fortfarande är underkastad påföljden eller tiden för densamma

utlupit. Där prövotiden avbrytes genom häktning för brott och det nya

åtalet leder därtill, att den villkorliga friheten förklaras förverkad först

efter det den utsatta prövotiden gått till ända, inträder med avseende

å tiden för påföljden samma rättsverkan, som om friheten redan under

prövotiden förklarats förverkad, nämligen att påföljden icke upphör, förrän

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

41

den i domen bestämda tiden för densamma förflutit från det den dömde

efter utståndet straff frigivits Det synes följaktligen vara av vikt, att

det utdrag av straffregistret, varom 8 § 2 mom. i lagen eldigt den föreslagna

lydelsen handlar, kommer att, där förutsättningen för tillämpning

av de under a), b) och c) lämnade föreskrifter är för handen och fråga

är om någon, som blivit villkorligt frigiven, innehålla uppgift jämväl om

anteckning, som skett på grund av 2 § 3 mom.

Arten av den allmänna befattning, varom i 2 mom. av nu föreliggande

lagrum är fråga, lärer, därest i enlighet med lagrådets hemställan

någon ändring ej vidtages i förordningen om nya strafflagens införande,

lämpligen kunna angivas så, att med befattningen är förenad skyldighet

att pröva, huruvida någon på grund av sådant utslag, som här

avses, är jämlikt lag eller författning utestängd från behörighet, rättighet

eller förmån.

Justitierådet von Seth tilläde:

Vinner vad jag erinrat i fråga om de tilltänkta ändringarna i 17

kap. rättegångsbalken icke avseende, synes andra momentet i förevarande

paragraf höra, med hänsyn till möjligen uppkommande jävsfrågor och frågor

om åläggande av partsed, utvidgas med en bestämmelse, som medgiver

att ur registret erhålla utdrag av vad det innehåller angående personers

dömande jämlikt 13 kap. strafflagen för brott, som gör den brottslige

till menedare. Det lärer nämligen saknas anledning att i detta hänseende

försvåra utredningen, på sätt som utan dylikt medgivande skulle

bliva fallet.

Lagrådet yttrade vidare:

På sätt i motiven till förslaget framhålles, måste straffregistret kompletteras

för att kunna lämna tillfyllestgörande upplysningar även om dem,

vilka i mål, däri lägre domstol meddelat utslag före den 1 januari 1901,

dömts till förlust av medborgerligt förtroende eller ställts under framtiden

för brott, som kan medföra påföljd eldigt 2 kap. 19 § strafflagen. Det

är avsett att, såvitt angår viss tids förlust, fångvårdsstyrelsen själv skulle

införskaffa erforderliga uppgifter från fängelserna, medan prästerskapet

skulle till registret insända uppgifter ur kyrkoböckerna om dem, som

dömts till förlust för alltid eller blivit under framtiden ställda. Det

huvudsakliga av hithörande bestämmelser, till vilka förslag ej i någon del

underställts lagrådets granskning, synes, såsom innefattande ändring i

straffregisterlagen, ej kunna meddelas av Konungen, utan böra givas i

lags form.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 144 Imf t. (Nr 170.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majds nåd. proposition nr 170.

Tydligt är att nu nämnda komplettering av straff registret bör hava

ägt rum redan innan registret tages i anspråk för meddelande av de nya

utdrag, varom i förslaget är fråga. Kompletteringen måste ock, frånsett

dess behövlighet för nämnda utdrag, anses i och för sig vara till gagn.

En särskild "lag angående fullständigande av straifregistret torde fördenskull

böra, jämte därtill hörande administrativa föreskrifter, givas så tidigt,

att kompletteringen kan vara verkställd före vidtagandet av de ifrågasatta

ändringarna i straffregisterlagen.

In fidem

Erik Öländer.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 170.

43

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Haris Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

onsdagen den 28 mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för lantförsvarsdepartementet,

chefen för sjöförsvarsdepartementet och chefen för ecklesiastikdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hasselrot, dels ånyo

det av särskilda sakkunniga den 30 september 1915 avgivna betänkande

med förslag om borttagande ur lagstiftningen av straffpåföljden förlust av

medborgerligt förtroende dels ock lagrådets den 5 sistlidne februari avgivna

utlåtande över vissa genom Kungl. Maj:ts beslut den 24 november

1916 till lagrådet remitterade delar av nämnda betänkande.

Departementschefen anförde härefter:

»Allmänt erkänt torde vara, att ifrågavarande rättsinstitut i den

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

gestaltning detsamma erhållit i svensk rätt, lider av betydande brister.

Redan straffpåföljdens benämning — förlust av medborgerligt förtroende —

i förening med straffpåföljdens egenskap att medföra samma verkningar

som saknad av god frejd bidrager att ingiva den straffade känslan av att

vara, även efter frigivningen, av staten stämplad såsom en vanhederlig

person. Straffpåföljdens lagstadgade verkningar hava ock gjorts alltmera

omfattande genom bestämmelser i lagstiftningen utanför strafflagen om

förlust av behörighet eller rättigheter för den, som är förlustig medborgerligt

förtroende — bestämmelser, som i stor utsträckning innebära hinder

för den frigivne att söka försörjning inom av lagstiftningen reglerade yrken.

Den möjlighet för utomstående att lätt få kännedom om den arbetssökandes

frejd, som följer av att uppgift därom är intagen i de allmänt

förekommande och ofta avfordrade frejdbetygen, ej blott medför ytterligare,

mycket avsevärda inskränkningar i den frigivnes försörjningsmöjligheter

utan är även i och för sig ägnad att verka avskräckande på möjligen

förefintliga avsikter hos den frigivne att söka börja ett nytt liv.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 mars 1909 framhöll ock riksdagen,

att ifrågavarande straffpåföljd i tillämpningen visat sig vara därutinnan

fördärvlig, att den på ett betänkligt sätt lade hinder i vägen för

den frigivne fångens återupprättande, och anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes

låta utreda, under vilka förutsättningar straffpåföljden förlust av medborgerligt

förtroende kunde ur lagstiftningen borttagas. Såväl förutnämnda

sakkunniga som ock i stor utsträckning de myndigheter, vilka hörts över

de sakkunnigas betänkande, hava vitsordat riktigheten av berörda uppfattning

om ifrågavarande straffpåföljds olägenheter.

I nyss nämnda skrivelse framhöll emellertid riksdagen jämväl, att

om det menliga, som ifrågavarande bistraff medför, enligt riksdagens mening

bör förekommas och för sådant ändamål erforderliga lagstiftningsåtgärder

vidtagas, det å andra sidan icke får förbises, att de påföljder,

som förlusten av medborgerligt förtroende för närvarande innebär, icke

kunna helt och hållet borttagas. Vissa brott måste alltid anses vara av

den beskaffenhet, att den, som därtill blivit förvunnen, borde även efter

därför utståndet straff vara diskvalificerad till utövande av vissa medborgerliga

funktioner och rättigheter, vare sig för alltid eller för viss tid

framåt.

Det torde ock, enligt min mening, vara förhastat att endast på

grund av de nackdelar, som varit förenade med ifrågavarande rättsinstitut,

sådant detsamma är anordnat i vår lagstiftning, förutsätta, att den utgångspunkt,

varifrån institutet uppbyggts, skulle vara felaktig.- Straffpåföljder,

innebärande att vissa brott medföra för längre eller kortare tid

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

efter frigivningen vissa rättighetsförluster, främst avseende statsborgerliga

rättigheter, finnas i de flesta europeiska strafflagar, och under den Jivliga

verksamhet på den utländska strafflagstiftningens område, som kännetecknat

det senaste årtiondet, har icke försports någon strävan att få dem

fjärmade ur lagstiftningen.

Saken torde ock vara den, att de olägenheter, som ifrågavarande

straffpåföljd medfört i Sverige, haft sin huvudsakliga anledning i omständigheter,

som icke nödvändigt sammanhänga med de grunder, varpå dylika

straffpåföljder äro fotade. Olägenheterna torde därför kunna avlägsnas,

utan att själva rättsinstitutets försvinnande ur lagstiftningen därav blir en

följd. Ett borttagande av varje straffpåföljd av denna art torde ock, om

icke tvingande skäl därtill föreligga, vara särskilt olämpligt på eu tidpunkt,

då förberedelserna till en allmän reform av den svenska strafflagen

pågå.

Om alltså ett borttagande av varje straffpåföljd av ifrågavarande

slag ej synes under nuvarande förhållanden böra ifrågakomma, torde man

å andra sidan ej längre kunna stanna vid reformer sådana som den

år 1905 vidtagna, vilken avsåg allenast inskränkning i straffpåföljdens

ådömande. Ett ytterligare steg på den vägen torde icke kunna tagas utan

att äventyra det ändamål, som institutet är avsett att tjäna. I stället torde

man böra välja den visserligen vanskligare men också mera ändamålsenliga

utvägen att vidtaga den omgestaltning av själva straffpåföljden, som, utan

att rubba grunderna för densamma, är ägnad att undanröja de med påföljden

hittills förenade olägenheterna.

De sakkunnigas förslag går ut på, att straffpåföljdens benämning,

förlust av medborgerligt förtroende, skall bortfalla och att straffpåföljdens

verkningar skola, så långt möjligt är, inskränkas, en inskränkning, som

skall göras särskilt ingripande, där straffpåföljden enligt nu gällande stadganden

förminskar den frigivnes utkomstmöjligheter. Vidare innehåller

förslaget, att frejdbetygen skola borttagas och ersättas med uppgifter från

straffregistret, en ändring, som blir praktiskt utförbar bl. a. därigenom

att myndigheternas behov av kännedom om påföljdens ådömande i hög

grad minskas genom inskränkningen i straffpåföljdens lagstadgade verkningar.

I överensstämmelse härmed hava de sakkunniga utarbetat förslag till

lag om ändring av 2 kap. 19 § strafflagen, enligt vilket förslag benämningen

förlust av medborgerligt förtroende bortfaller och i själva strafflagsstadgandet

angives straffpåföljdens huvudsakliga innehåll, nämligen

obehörighet att erhålla eller utöva allmän befattning och att utöva rösträtt

i vissa offentliga angelägenheter. Enligt de sakkunnigas förslag skulle

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kitngl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

därjämte genom ändring i 6 § promulgationslagen till strafflagen verkningarna

av förlust av medborgerligt förtroende för framtiden göras identiska

med innehållet i den föreslagna nya påföljden.

Uti sex enligt förslaget till ändring av sistnämnda lagrum angivna

fall — i fråga om rättighet till pension eller att deltaga i adelsinöte eller

behörighet att anställas eller såsom värnpliktig tjänstgöra vid krigsmakten

eller att vittna eller art enligt lagen om skiljemän eller enligt annan allmän

författning utses till skiljeman eller att utöva befäl å fartyg — skulle

dock alltjämt den, som är förlustig medborgerligt förtroende, samt därjämte

den, som blir underkastad den föreslagna nya straffpåföljden, lida

inskränkning i nu nämnd rättighet eller behörighet. De sakkunniga hava

ansett, att dessa fall icke lämpligen kunde upptagas i 2 kap. 19 § strafflagen

bland straffpåföljdens där angivna innehåll. De framhålla, att, då

de sålunda föreslagit, att alltjämt vissa med ådömd straffpåföljd förbundna

behörighets- eller rättighetsförluster skola inträda allenast på grund av stadganden

i lagstiftningen utanför strafflagen, och således icke på grund därav

att de ingå i det i 2 kap. 19 § strafflagen angivna innehållet i straffpåföljden,

de sakkunniga ingalunda förbisett de olägenheter, som enligt vad

erfarenheten visat, kunna uppstå därigenom, att i författningar utanför

strafflagen rättsförluster förbindas med bistraff av ifrågavarande natur, men

att de ansett, att i sålunda föreslagen begränsad omfattning en sådan anordning

ej skulle kunna medföra någon allvarlig olägenhet. De sakkunniga

erinra emellertid — enligt min mening med fullt fog — att den största

återhållsamhet i fråga om sådana stadganden torde för framtiden böra

iakttagas, så att icke den föreslagna nya straffpåföljden, i likhet med vad

fallet varit med förlusten av medborgerligt förtroende, får verkningar av

en oberäknelig och skadlig omfattning genom stadganden av ifrågavarande

slag i speciallagstiftningen.

Övriga av de sakkunniga i samband med förslagen till ändringar i

strafflagstiftningen utarbetade lagförslag avse huvudsakligen dels författningar

av grundlags- eller kyrkolags natur, vilka måste bringas i överensstämmelse

med de föreslagna ändringarna i strafflagstiftningen, dels ock

fall, där rättighetsförlust på grund av ådömd straffpåföljd skall inträda

redan innan utslaget vunnit laga kraft, dels slutligen vissa nyss angivna

fall, där rättighetsförluster, som ej ingå i den föreslagna nya påföljden,

ansetts böra genom stadganden utanför strafflagen anslutas till nämnda

påföljd.»

Föredragande departementschefen redogjorde härefter ytterligare för

innehållet i de av de sakkunniga avgivna lagförslagen samt för lagrådets

ovanberörda utlåtande över vissa av dessa förslag ävensom för de

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kung!. Maj:ta nåd. proposition nr 170.

yttranden, som över de sakkunnigas betänkande eller delar därav avgivits

av de vid remissen till lagrådet den 24 november 1916 omförmälda myndigheter,

i vad dessa yttranden icke blivit redan då behandlade såsom

berörande de till lagrådet remitterade förslagen.

Föredraganden yttrade vidare:

»Vad först beträffar de lagförslag, över vilka lagrådet avgivit utlåtande,

torde i anledning av däri framställda anmärkningar följande vara

att anföra.

Lagrådets hemställan, att den nya påföljden måtte, när den kommer

1 fråga utanför 2 kap. 19 § strafflagen, städse benämnas ''påföljd enligt

2 kap. 19 §’, med tillägg av ''strafflagen'' i lagrum utom denna eller —

1 strafflagen för krigsmakten — av ''allmänna strafflagen’, ävensom av lagrådet

mot den föreslagna lydelsen av 2 kap. 19 § strafflagen framställda

formella anmärkningar och dess i sammanhang därmed yttrade mening, att

2 kap. 16 § borde utgå ur förslaget, torde böra vinna beaktande.

Likaså torde de föreslagna bestämmelserna i promulgationslagen till

strafflagen i överensstämmelse med lagrådets hemställan böra omarbetas

och fogas till den föreslagna lagen om ändring i vissa delar av strafflagen.

Visserligen medför en omarbetning i den av lagrådet föreslagna riktningen,

att därigenom bortfaller det uttryck, som de sakkunnigas formulering givit

åt eu av grundtankarna i de sakkunnigas förslag, nämligen att 2 kap.

19 § strafflagen bör uppfattas såsom i huvudsak angivande ramen för

straffpåföljdens innehåll och att de få fall, där utanför denna ram rättighets-

eller behörighetsförluster måst genom stadganden utanför strafflagen

anslutas till påföljden i 2 kap. 19 §, böra givas karaktären av undantag

från den sålunda angivna huvudregeln. De av lagrådet anförda skälen för

en förändrad uppställning av stadgandet torde emellertid vara så vägande,

att nu nämnda synpunkt ej synes få vara något avgörande hinder mot en

dylik omarbetning.

De fall, där lagstiftningen utanför strafflagen skulle ansluta behörighetsförlust

till påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen, torde i överensstämmelse

med lagrådets hemställan böra utvidgas att omfatta jämväl

vinnande av svensk medborgarrätt, vilket således skulle innebära obehörighet

för den, som är underkastad den nya påföljden eller är förlustig medborgerligt

förtroende, att ernå sådan rätt.

Vidkommande de anmärkningar, som inom lagrådet framställts

mot den föreslagna omarbetningen av 17 kap. 7, 14 och 29 §§ rättegångsbalken,

torde annan ändring i förslaget ej böra vidtagas än att 14 och

29 §§ omarbetas därhän, att allenast den, som är jävaktig på grund av

honom ådömd straffpåföljd, blir ovillkorligen utesluten från att vittna och

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

att allenast den ovillkorligen utestänges från väi''jemålsed, vilken på grund

av honom ådömd straffpåföljd ej är vittnesgill.

I överensstämmelse med lagrådets därom gjorda hemställan torde

det huvudsakliga av bestämmelserna om straffregistrets komplettering böra

givas i lags form.

De omarbetningar av övervägande formell natur, varom lagrådet i

övrigt hemställt, torde i huvudsak böra vidtagas.

Utom nu berörda lagförslag, över vilka lagrådet hörts, innehåller de

sakkunnigas betänkande bl. a. följande förslag till därmed sammanhängande

författningar nämligen förslag till

ändrad lydelse av §§ 16 och 26 i riksdagsordningen;

ändrad lydelse av § 1, 4:o, och § 2, 4:o, nionde stycket, i tryckfrihetsförordningen;
lag

om ändrad lydelse av §§ 8, 13 och 14 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862;

lag om ändrad lydelse av §§ 9 och 13 samt § 29 mom. 1 i förordningen

om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862;

lag om ändrad lydelse av § 10 i förordningen om landsting den

21 mars 1862;

lag om ändrad lydelse av §§ 4, 6 och 24 i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862;

lag om ändrad lydelse av § 5 mom. 2, § 7 samt § 15 mom. 1 i

förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862;

lag om ändrad lydelse av § 4, § 5 mom. 2 och § 26 i förordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20

november 1863;

lag om ändrad lydelse av § 5 i lagen den 25 juni 1909 angående

folkskoleväsendet i vissa städer;

lag om ändrad lydelse av 30 § i lagen den 12 maj 1897 för Sveriges

riksbank;

lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension;

lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 4 juli 1910 angående

rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar; samt

lag angående ändrad lydelse av § 10 och § 12 mom. 1 i värnpliktslagen

den 17 september 1914.

Några smärre formella jämkningar i dessa förslag hava befunnits

lämpliga.

I anslutning till vad jag nu anfört har jag låtit dels omarbeta ifrågavarande

lagförslag dels ock utarbeta förslag till lag om ändrad lydelse av

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

2 och 3 §§ i förordningen den 27 februari 1858 angående ordningen och

villkoren för utländsk mans upptagande till svensk medborgare, lag om

ändrad lydelse av 4 § i lagen den 22 juni 1906 angående villkorlig frigivning

och lag om ändrad lydelse av 25 kap. 9 § rättegångsbalken. Vad

beträffar den av mig i överensstämmelse med lagrådets hemställan förordade

kompletteringen av straffregistret i därom given lag, torde jag få

senare återkomma därtill.»

föredraganden uppläste, under erinran att för reformens genomförande

erfordrades ändring i lagar av grundlags natur, först de därutinnan

upprättade förslagen till ändrad lydelse av §§ 16 och 26 riksdagsordningen

samt § 1 4:o och § 2 4:o tryckfrihetsförordningen och därefter övriga

nyss omförmälda förslag av den lydelse bilagorna I—XXV till detta protokoll

utvisa.

Föredraganden anförde härefter:

»Lämpligast torde vara, att av de nu upplästa förslagen endast de,

som avse för reformens genomförande nödiga grundlagsändringar, föreläggas

årets riksdag och att med vidare åtgärder i fråga om de övriga förslagen

får anstå i avbidan på denna riksdags beslut rörande de ifrågasatta

grundlagsändringarna.

I detta sammanhang får jag erinra, att i proposition, som jämlikt

Kungl. Maj:ts beslut den 23 februari 1917 avlåtits till riksdagen, framlagts

förslag till ändring av § 26 riksdagsordningen jämväf i annat avseende

än det av mig nu föreslagna.

Vad beträffar kompletteringen av straffregistret bör, såsom lagrådet

i sitt omförmälda utlåtande framhållit, denna hava ägt rum redan innan

registret tages i anspråk för meddelande av de nya utdrag, varom i förslaget

till ändring i straffregisterlagen är fråga. En särskild lag angående

fullständigande av straffregistret bör därför, såsom lagrådet yttrat, jämte

därtill hörande administrativa föreskrifter givas så tidigt, att kompletteringen

kan vara verkställd före vidtagandet av de ifrågasatta ändringarna

i straffregisterlagen.

Detta torde emellertid nödvändiggöra, att förslag till lag angående

fullständigande av straffregistret förefägges redan detta årets riksdag.

Jag har låtit utarbeta förslag till en sådan lag, men detta förslags framläggande

för riksdagen torde böra ske genom särskild proposition.»

Föredraganden hemställde härefter, att förut berörda förslag till

ändrad lydelse av §§ 16 och 26 riksdagsordningen samt § 1 4:o och § 2

4:o tryckfrihetsförordningen måtte föreläggas riksdagen till prövning i

grundlagsenlig ordning.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. lål käft. (Nr 170.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av

den lydelse bilaga XXVI vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

*

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

51

Bil. 1.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av strafflagen.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 19 §, 3 kap. 13 §, 8 kap. 30 §,

12 kap. 21 §, 13 kap. 6 §, 14 kap. 46 §, 15 kap. 25 §, 16 kap. 16 §,

18 kap. 12 §, 19 kap. 23 §, 20 kap. 14 §, 21 kap. 10 §, 22 kap. 22 §,

23 kap. 1 och 2 §§ samt 25 kap. 12 § strafflagen skola erhålla följande

ändrade lydelse:

2 KAP.

19 §•

Vissa i lagen bestämda brott kunna medföra, att den brottslige

för tid, som nedan sägs, ådömes den påföljd, att han ej må utöva ämbete,

tjänst eller annan allmän befattning samt ej är berättigad avgiva

röst vid val av riksdagsman eller präst eller att deltaga i kommunal- eller

municipalstämmas eller allmän rådstugas eller kyrkostämmas överläggningar

och beslut eller eljest rösta i allmänna ärenden, i vilkas avgörande

endast den må deltaga, som är i koifimuneris allmänna angelägenheter

röstberättigad. Är någon till sådan påföljd dömd, have han ock förverkat

allmän befattning, som av honom innehaves.

Ej må påföljd enligt denna § ådömas, där ej brottet varder belagt

med dödsstraff eller med straffarbete i minst sex månader. Påföljden

ådömes för alltid, där den dömde gjort sig skyldig till dödsstraff eller

straffarbete på livstid, men i annat fall intill dess viss tid, minst ett och

högst tio år, förflutit från det han efter utståndet straff blivit frigiven.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

3 KAP.

13 §•

Har någon, efter 4, 7 eller 8 §, gjort sig skyldig till straffarbete i

minst sex månader för delaktighet i brott, varå påföljd enligt 2 kap. 19 §

för alltid efter lag följa kan; varde då ock påföljd ådömd, efter ty i sistnämnda

lagrum sägs.

8 KAP.

30 §.

Den, som till straff efter 1, 4, 5, 6, 9, 11, 13 eller 15 §, 17 §

1 mom. eller 22 § 1 mom. sig skyldig gjort, varde ock dömd till påföljd

enligt 2 kap. 19 §. Lag samma vare, om någon efter 2, 3, 7, 8 eller

10 § är förfallen till straffarbete i minst sex månader.

12 KAP.

21 §.

Den, som till straff efter 1, 2, 11 eller 14 § fälles, varde ock dömd

till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Lag samma vare, om någon efter 4, 7,

12, 13, 16 eller 18 § prövas skyldig till straffarbete i minst sex månader.

13 KAP.

6 §•

, Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1 eller 2 §, skall ock

dömas till påföljd enligt 2 kap. 19 §.

14 KAP. ,

46 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 19, 28 eller 40 §,

eller i annat fall, än 34 § avser, fälles till straff efter 1 eller 2 § eller

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 170.

18 § 1 moln., skall ock dömas till påföljd erdigt 2 kap. 19 §. Lag samma

vare, om någon efter 18 § 2 mom. eller 27 § prövas skyldig till straffarbete

i minst sex månader.

15 KAP.

25 §.

Den, som till straff efter 1, 3 eller 5 § eller sista punkten i 8 §

fälles, skall ock dömas till påföljd enligt 2 kap. 19 §.

16 KAP.

16 §.

Den, som efter 3 § gjort sig förfallen till dödsstraff eller till straffarbete

i minst sex månader, skall ock dömas till påföljd enligt 2 kap.

19 §. Lag samma vare, om någon efter 1, 2 eller 7 § gjort sig förfallen

till straffarbete i minst sex månader.

18 KAP.

12 §.

Föräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller andre, som genom

koppleri till otukt förleda barn eller dem, som under deras lydnad eller

uppsikt ställde äro, skola dömas till straffarbete från och med två till och

med sex år; varde ock dömde till påföljd enligt 2 kap. 19 §.

!19 KAP.

23 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 4, 7, 8 eller 10 §,

17 § 1 mom. eller 18 §, skall ock dömas till påföljd enligt 2 kap. 19 §.

Lag samma vare, om någon efter 3 eller 6 § gjort sig skyldig till dödsstraff

eller till straffarbete i minst sex månader eller efter 5, 9 eller 21 §

till straffarbete i minst sex månader.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

20 KAP.

14 §.

Den, som för brott, varom i detta kap. förmäles, gjort sig skyldig

till straffarbete i minst sex månader, skall ock dömas till påföljd enligt

2 kap. 19 §.

.21 KAP.

10 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 3, 4, 5, 6,. 7 eller

8 §, skall ock dömas till påföljd enligt 2 kap. 19. §. Lag samma vare,

om någon efter 9 § gjort sig förfallen till straffarbete i minst sex månader.

22 KAP.

22 §.

Den, som för brott, varom i detta kap. förmäles, gjort sig förfallen

till straffarbete i minst sex månader, skall ock dömas till påföljd enligt

2 kap. 19 §.

23 KAP.

1 §•

Finnes gäldenär, som kommit i konkurstillstånd, hava övat bedrägeri

mot sina borgenärer i något av dessa fall:

1. att han under lånat namn köpt egendom och den bland tillgångarna

ej uppgivit, eller under falskt sken av köp, gåva eller annat avtal

egendom från konkursboet undandragit, eller annorledes svikligen förskingrat,

undandolt eller ur vägen skaffat något av sina tillgångar; eller

2. att han i hemligt förstånd med någon föregiven borgenär uppgivit

eller vidgått falsk skuld; eller

3. att han, där han idkat handel eller annan rörelse, varöver bok

hållas bör, fört falska böcker, eller sina böcker svikligen förändrat eller

uppsåtligen förstört, undanstuckit eller oläsliga gjort;

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 170.

eu sådan gäldenär skall dömas till straffarbete från och med två till

och med sex år, så ock till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Äro omständigheterna

synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet till sex månader

nedsättas.

2 §•

Har gäldenär oredlighet mot sina borgenärer brukat i ty

1. att han, sedan han själv sökt att få sin egendom avträda, eller,

där konkursen tvungen är, sedan borgenärs ansökning därom honom kunnig

blev, något av egendomen, borgenärerna till förfång, dock utan sviklig av”

sikt att bereda sig fördel, sålt, uppsåtligen förstört eller annorledes”förskingrat;

eller

2. att han, med kännedom om sitt obestånd eller sin oförmåga att

rätt för sig göra, genom gåva eller annan åtgärd, som till sin följd” därmed

lika är, avhänt sig egendom av sådant värde, att borgenärerna därav

märklig skada haft eller få kunnat;

dömes till straffarbate i högst två år eller fängelse; varde ock, där

han dömes till straffarbete i minst sex månader, dömd till påfölid enligt

2 kap. 19 §. F J

25 KAP.

12 §.

Har ämbetsman, som i 11 § omtalas, genom falska räkenskaper eller

böcker sökt dölja sitt tillgrepp, såsom att han uteslutit influtna medel eller

upptagit dem såsom restantier, eller å räkning uppfört utbetalningar, som

icke skett, eller har han, till bristens döljande, undanskaffat handlingar,

företett veterligen oriktiga verifikationer, eller förövat annat sådant bedrägeri;

dömes, ändå att han det förskingrade ersätter eller säkerhet därför ställer,

till avsättning och straffarbete från och med två år sex månader till och

med tio år: värde ock förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas

samt dömd till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Äro omständigheterna synnerligen

mildrande; må tiden för straffarbetet till ett år nedsättas.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar, då ock

följande bestämmelser skola träda i tillämpning:

1. Förlust av medborgerligt förtroende må ej vidare ådömas; i

stället varde påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen förbrytaren ådömd,

efter ty för varje fall är stadgat.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

2. Deri, som dömts förlustig! medborgerligt förtroende, vare, på

grund av bestämmelse i lag eller författning, allenast i samma mån som

den, vilken dömts till påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen, utestängd

från behörighet, rättighet eller förmån. Stadganden, som i vidare mån

från behörighet, rättighet eller förmån utestänga den, vilken dömts förlustig

medborgerligt förtroende eller saknar eller saknat god frejd, varda

förty upphävda.

I fråga om rätt till pension galle dock vad särskilt är stadgat.

Bil. II.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 i förordningen den 27 februari 1858 angående

ordningen och villkoren för utländsk mans upptagande till svensk

medborgare.

Härigenom förordnas, att §§ 2 och 3 i förordningen den 27 februari

1858 angående ordningen och villkoren för utländsk mans upptagande till

svensk medborgare skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 2.

Svensk medborgarrätt må kunna vinnas av utländsk man, som

l:o) uppnått 21 års ålder,

2:o) ej är på grund av honom ådömd straffpåföljd utestängd från

behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen,

3:o) varit boende trenne år i riket och

4:o) har utväg att sig försörja.

Har utländsk man, enligt vad i 28 § regeringsformen medgivet är,

blivit i rikets tjänst anställd, eller har han gjort sig känd för utmärkt

skicklighet i vetenskap eller konst, eller i lantbruk, bergsbruk eller annan

näring, eller finnes hans upptagande .till svensk medborgare eljest för riket

medföra gagn, då må medborgarerätt även tidigare efter inflyttningen i

riket, än ovan sagt är, kunna honom beviljas.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition nr 170.

§ 3.

Ansökning om svensk medborgarerätt skall vara åtföljd av bevis om

sökandens ålder och från vilket land han är, om tiden då han i riket inkommit

och den eller de orter, där han sedermera varit boende, samt om

hans trosbekännelse.

Härom skall ock den ämbetsmyndighet, vars utlåtande över ansökningen

Konungen infordrar, söka att inhämta och meddela de ytterligare

upplysningar, som kunna finnas av nöden.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Bil. III.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ay 4 § i lagen den 22 juni 1906 angående villkorlig frigivning.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 22 juni 1906 angående

villkorlig frigivning skall erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Har prövotid, varom i 2 § förmäles, gått till ända, utan att den

villkorliga friheten återkallats eller den frigivne på grund av förhållande,

som till återkallelse leder, blivit häktad, och föreligger ej heller fall, som

i 13 § sägs, vare så ansett, som hade straffet vid frigivningen till fullo

avtjänats; dock att jämte straffet ådömd påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen

ej i något fall upphör före prövotidens utgång.

Vad nu är stadgat om påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen gäller

ock ådömd .förlust av medborgerligt förtroende.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. léå käft. (Nr 170).

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj tis nåd. proposition nr 170.

Bil. IV.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten.

Härigenom förordnas, att 28, 109, 114, 152 och 172 §§ i strafflagen

för krigsmakten skola erhålla följande ändrade lydelse:

28 §.

Om avsättning och därmed förenad påföljd, som i 15 § är sagd,

om mistning av ämbete eller tjänst på viss tid, så ock om straff, vartill

dömas skall, där den, som gjort sig skyldig till avsättning eller till mistning

av ämbete eller tjänst på viss tid, ej är i besittning av det ämbete

eller den tjänst, vari han sig förbrutit, galle vad i allmän lag sägs.

Vissa i denna lag bestämda brott kunna medföra ådömande av påföljd

enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen; och galle om förutsättning

för påföljdens åläggande, om tid, för vilken densamma ådömes, samt om

förverkande av allmän befattning, som av den dömde innebaves, vad i

samma lagrum är stadgat.

109 §.

Den, som gjort sig förfallen till straff efter 106 §, skall ock dömas

till påföljd enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen. Lag samma vare, om

någon efter 102, 103 eller 104 § gjort sig skyldig till straffarbete i minst

sex månader.

114 §.

Har någon, för egen vinning eller annans fördel eller eljest i olovlig

avsikt, i berättelse eller redogörelse angående den under hans befäl

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:tf nåd. proposition nr 170.

stilllda avdelning av krigsmakten lämnat oriktig uppgift om krigsfolk,

hästar eller tjänstedagar eller angående vapen, ammunition, redskap eller

annan krigsförnödenhet; dömes till straffarbete från och med två till och

med sex år; varde ock dömd till påföljd enligt 2 kap. 19 § allmänna

strafflagen.

Officer eller underofficer, som gör sig skyldig till brott, varom denna

§ handlar, skall förklaras ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas.

152 §.

Den, som gjort sig skyldig till straff efter 134, 136 eller 137 §,

varde ock dömd till påföljd enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen.

Lag samma vare, om någon efter 135 § gjort sig förfallen till dödsstraff

eller till straffarbete i minst sex månader, så ock om någon år förfallen

till straff för brott, som i 142 § omförmäles, där brottet skett i

förrädisk avsikt.

172 §.

Den, som för brott, varom i detta kapitel förmäles, gjort sig förfallen

till straffarbete i minst sex månader, skall ock dömas till påföljd

enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen.

Denna lag skall tråda i kraft den dag konungen förordnar, då ock

följande bestämmelse skall träda i tillämpning:

Förlust av medborgerligt förtroende må ej vidare ådömas. I stället

varde påföljd enligt 2 kap. 19 § allmänna strafflagen förbrytaren ådömd.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 170.

Bil. V.

Förslag

till

Lag

om ändra d lydelse av 7 § och 15 § 1 mom. i lagen den 8 mars 1889 om straff*

för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sädana mål.

Härigenom förordnas, att 7 § och 15 § 1 mom. i lagen den 8 mars

1889 om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana

mål skola erhålla följande ändrade lydelse:

7 §.

Begår präst brott, därför han dömes till straffpåföljd enligt 2 kap.

19 § strafflagen eller till straffarbete eller till dödsstraff; varde tillika

dömd till avsättning, ändå att brottet är begånget utom ämbetet.

15 §.

1. Har präst blivit dömd till avsättning eller enligt 14 § skild

från ämbete och tjänst, men laga kraft ej kommit å beslutet, eller har

han blivit tilltalad för brott, varå straffpåföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen

eller straffarbete eller dödsstraff enligt lag kan följa, men dom över

honom ej fallit; må domkapitlet, när omständigheterna därtill föranleda,

besluta, att han skall avhålla sig från ämbetets utövning till dess annorlunda

varder förordnat; och gånge det beslut utan hinder av klagan genast

i verkställighet.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

61

Bil. VI.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 36 § 1 inom. i lagen den 9 december 1910 angående

tillsättning av prästerliga tjänster.

Härigenom förordnas, att 26 § 1 mom. i lagen den 9 december

1910 angående tillsättning av prästerliga tjänster skall erhålla följande

ändrade lydelse:

26 §.

1. Rösträtt vid prästval tillkomme en var i församlingen mantalsskriven

man eller kvinna, som uppnått 21 års ålder och äger att för egen

del i kyrkostämmans överläggningar och beslut deltaga, dock ej den, som

står under förmynderskap. Hustru till röstberättigad man äge ock, även om

hon icke är berättigad att deltaga i kyrkostämmans överläggningar och

beslut, rösträtt vid prästval i församlingen, därest hon uppnått 21 års

ålder, ej är från deltagande i prästval utesluten på grund av henne ådömd

straffpåföljd, ej är främmande trosbekännare eller anmält sig till utträde

ur svenska kyrkan och ej heller står under förmynderskap.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

Bil. VII.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 18 april 1884 angående tillsyn å förmyndares

förvaltning av omyndigs egendom.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 18 april 1884 angående

tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom skall erhålla följande

ändrade lydelse:

4 §•

God man kan ej den vara, som icke uppnått 25 års ålder; ej den,

som icke råder över sig och sitt gods; ej den, som avträtt all sin egendom

till borgenärer och icke, på sätt lag förmår, gitter visa, att han är från

deras krav fri; ej den, som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare

nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva

allmän befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga

kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under

framtiden ställd för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; ej heller den,

som förklarats ovärdig att inför rätta föra andras talan. Ej må annan

sådant uppdrag sig avsäga, än den, som icke är bosatt inom den kommun,

där valet förrättas; ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är

hindrad att uppdraget fullgöra; den, som efter fyra års tjänstgöring såsom

god man är i ordning att från befattningen avgå; den, som uppnått 60

års ålder, samt den, som eljest uppgiver förhinder, vilket av valmyndigheten

godkännes.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Afaj:ts nåd. proposition nr 170.

63

Bil. Vill.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 2 §, 17 kap. 7, 10, 14 och 29 §§ samt 25 kap.

9 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 2 §, 17 kap. 7, 10, 14 och 29 §§

samt 25 kap. 9 § rättegångsbalken skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 KAP.

2 §•

Till nämndeman är valbar varje inom valkretsen bosatt man, som

är tjugufem år gammal och själv vid nämndemansval rösträtt äger; dock

ej den, som står under förmynderskap eller annans husbondevälde eller

som all sin egendom till borgenärer avträtt och icke, på sätt lag förmår,

visa gitter, att han från deras krav fri är; ej den, som är förklarad ovärdig

att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd

straffpåföljd icke må utöva allmän befattning; ej den, som genom utslag,

vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist

förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan medföra

sådan påföljd; ej den, som är dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta;

ej heller den, som är i Konungens eller rikets tjänst. Nämndeman väljes

för sex år, dock med rätt för den valde att efter två år avgå. Flyttar

nämndeman ur valkretsen eller visar eljest giltigt hinder, då må rätten

honom entlediga, ändå att han ej två år tjänstgjort. Nämndeman, som berättigad

är att från tjänsten avgå, skall dock tjänsten fortfarande bestrida,

till dess besked till domaren inkommit, att annan vald blivit. Den, som

fyllt sextio år, vare ej skyldig att i nämnd tjänstgöra. Ej heller vare

någon pliktig att, sedan han ur nämnden avgått, åter inträda förr, än

efter sex år.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

17 KAP.

7 §•

Ej må den vittna, som menedare, eller för sådant brott då anklagad

är: ej vederdeloman, och uppenbar ovän: ej vettlös, eller den, som ej fyllt

femton år: ej okänd och främmande, innan kunnigt varder, att han ej på

grund av honom ådömd straffpåföljd är utestängd från behörighet och rättigheter,

som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen: ej okristen, eller den,

som av sådan lära är, att han om vittnes eden en falsk och skadlig mening

haver: ej eget husfolk och enskilde tjänare, då de i tjänsten äro, utan så

är, att grovt brott inom huset skett, och andre ej hava när varit: ej i

brottmål den, som angivare är, eller de, som rykte därom utspritt, eller

av andra det allenast hört hava: ej de, som i den skyldskap, eller det

svågerlag med endera av sakägarne äro, som i det 13 kap. 1 § om jäv

emot domaren sagt är, *evad de åberopas att vittna mot eller med; och

vare lag samma, där allenast trolovning skedd är: ej den, som själv, eller

vars skyldeman hava i saken del, eller kunna nytta eller skada där av vänta:

ej må ock fullmäktig vittna om det, som hans huvudman honom under

den rättegång förtrott; finnes det, att han där före är till fullmäktig tagen,

att han ej vittna måtte; då bör han saken lämna, och vittne bära.

10 §.

Kvinna, så gift, som ogift, må ej mindre än man vittne bära.

14 §.

Nu kan så hända, att både kärande och svarande åsämjas, att låta

den vittna, som ej är på grund av honom ådömd straffpåföljd utestängd

från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen,

men eljest jävaktig; äge domaren ändå makt att pröva, om det ske må.

29 §.

Tu vittnen äro fullt bevis, där i de sammanstämma. Ett vittne om

själva målet galle ej mer, än för halvt bevis; och då bör den, som käres

till, med ed sig värja. År han på grund av honom ådömd straffpåföljd

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

utestängd från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 §

strafflagen, eller kan eden eljest honom icke utan synnerlig våda anförtros;

då må han ej till saken fällas.

25 KAP.

9 §■

År någon av underrätt dömd till döden eller till straffarbete på

livstid eller för alltid till påföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen eller förlust

av medborgerligt förtroende eller förklarad skyldig att fortsätta honom

förut ådömt straffarbete på livstid, skall målet, i vad det honom rörer,

underställas hovrättens prövning.

Varder någon, som är tilltalad vid underrätt, jämväl ställd under

åtal för brott, som tillhör överrätts omedelbara upptagande, skall underrätten,

sedan den meddelat utslag beträffande den under dess domvärjo

hörande förbrytelsen, underställa målet i denna del hovrättens prövning,

ändå att det eljest ej, efter ty nyss är sagt, skolat underställas.

Då mål underställes hovrättens prövning, give rätten till känna,

vad part har att iakttaga, där han vill i hovrätten sig yttra; och läte i

stad rätten samt på landet häradshövdingen inom tid, som för anförande

av besvär över rättens utslag i allmänhet gäller, till hovrätten insända utslaget

samt övriga protokoll och handlingar i målet.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag

till

Bil. IX.

Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild sammansättning

av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild

sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål skall

erhålla följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 144 käft. (Nr 170.)

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

3 §.

Handelskunnig ledamot skall vara svensk medborgare och hava uppnått

tjugufem års ålder. Ej må befattningen utövas av den,

som står under förmynderskap,

som avträtt all sin egendom till borgenärer och icke, på sätt lag

förmår, gitter visa, att han är fri från deras krav, eller vars egendom,

utan att vara avträdd till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest

på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,

varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott,

vilket kan medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra annans talan inför rätta.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Bil. X.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 6 i förordningen den 14 april 1866 angående jords

eller lägenhets avstående för allmänt behov.

Härigenom förordnas, att § 6 i förordningen den 14 april 1866 angående

jords eller lägenhets avstående för allmänt behov skall erhålla följande

ändrade lydelse:

§ 6.

Jäv emot den, som till ledamot i särskilda nämnden utses, äro: om

han ej fyllt tjugufem år: om han står under annans målsmanskap eller

under någondera partens husbondevälde: om han såsom allmän ämbetseller

tjänsteman under någondera partens förmanskap lyder: om han är

med någondera parten i den skyldskap eller svågerlag, som, enligt 13 kap.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 170.

67

rättegångsbalken, utgör jäv emot domare: om han själv eller någon, som

med honom i sådant skyldskaps- eller svågcrlagsförhållande är, äger i

saken del, eller kan någon synnerlig nytta eller skada därav vänta: om

han med någondera parten uppenbar ovän är eller i oavgjord delo ligger:

om han på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän

befattning. Domaren i den rätt, där nämnden sättes, må ej till ledamot

i samma nämnd väljas.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Förslag

Bil. XI.

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 § i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen om skiljemän den 28 oktober

1887 skall erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Emot skiljeman galle dessa jäv: om han ej fyllt tjugufem år; om

han är med part den i skyldskap eller det svågerlag, som enligt lag utgör

jäv emot domare; om han eller någon, som med honom är sålunda skyld

eller besvågrad, äger del i saken eller kan därav vänta synnerlig nytta

eller skada; om han såsom domare eller eljest å ämbetes vägnar deltagit

i åtgärd eller beslut, som rörer saken; om han varit fullmäktig i saken

eller däri vittnat; om han är part i en lika sak; om han är parts vederdeloman

eller uppenbare ovän; om han stål'' under annans målsmanskap

eller någondera partens husbondevälde eller av honom njuter lön eller

underhåll; om han såsom ämbets- eller tjänsteman lyder under någondera

partens förmanskap; om han blivit dömd ovärdig att i rikets tjänst

vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må

utöva allmän befattning; om han genom utslag, vilket ännu icke vunnit

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungi. Majtis nåd proposition nr 170.

laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmärs; om han blivit

dömd ovärdig att föra annans talan inför rätta.

Har saken varit handlagd vid häradsrätt, må den, som därvid suttit

i nämnden, ej av sådan orsak anses jävig såsom skiljeman. Ej heller vare

den, som av kronan njuter lön eller underhåll, förty jävig såsom skiljeman

i sak, däri kronan är part.

Söker någon sak med skiljeman eller tillfogar honom något med ord

eller gärning i uppsåt att därmed göra honom jävig, skall det ej räknas

för jäv.

Part må ej jäva skiljeman, som han själv valt eller om vars väljande

parterne varit ense, så framt ej jävet uppkommit eller blivit veterligt först

efter valet.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Bil. XII.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 12 § i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska

föreningar skall erhålla följande ändrade lydelse:

12 §.

Medlem må på grund, som kan vara bestämd i stadgarna, uteslutas

ur föreningen.

Om uteslutning av medlem i visst särskilt fall stadgas i 65 § 2 mom.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits nåd. proposition nr 170.

(>*)

Bil. XIII.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 27 § i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och

enkla bolag.

Härigenom förordna», att 27 § i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag

och enkla bolag skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 27.

Evad handelsbolag slutits på bestämd tid eller icke, äge bolagsman

påfordra, att bolaget genast träder i likvidation, om skäl därtill är, såsom:

att han själv eller annan bolagsman genom fortvarande sjukdom

eller annat olycksfall blivit satt ur stånd att fullgöra vad honom såsom

bolagsman åligger;

att annan bolagsman tredskats att göra avtalat tillskott eller, utan

övrige bolagsmännens medgivande, för enskild räkning förfogat över sin

andel i bolaget;

att annan bolagsmans andel i bolaget blivit i mät tagen och försåld;

att annan bolagsman i bolagets angelägenheter visat trolöshet eller

grov försummelse eller vårdslöshet;

att annan bolagsman genom laga kraft ägande utslag dömts till straffarbete

eller blivit för brott ställd under framtiden.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.^

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kung! May.ts nåd. proposition nr 170.

Bil. XIV.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 § i lagen om straffregister den 17 oktober 1900.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen om straffregister den 17 oktober

1900 skall erhålla'' följande ändrade lydelse:

8 §•

1 inom. .Fullständigt utdrag av registret skall meddelas, då framställning

därom göres av domstol, Konungens befallningshavande eller allmän

åklagare eller av annan myndighet, vilken enligt lag äger förordna

om häktning, eller av riksdagens justitieombudsman eller dess militieombudsman.

Till annan myndighet, än nu är sagt, så ock till enskild,

vars rätt må vara beroende på annan upplysning ur registret, än som

framgår av i mom. 2 omförmält registerutdrag, skall fullständigt registerutdrag

lämnas, där Konungen för särskilt fall därtill givit tillstånd.

2 mom. Utdrag av registret, innehållande allenast upplysning,

huruvida viss person blivit dömd till förlust av medborgerligt förtroende

eller straffpåföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen eller ställts under

framtiden för brott, som kan medföra sistnämnda påföljd,

ävensom, där så skett,

a) när och av vilken domstol utslaget meddelats samt för vilken

tid sådan påföljd ådömts,

b) när den dömde efter utståndet straff blivit frigiven, eller ock,

därest han från straffanstalt lösgivits enligt lagen angående villkorlig frigivning,

dels när detta skett och när prövotiden utgår eller gått till ända,

dels huruvida den villkorligt medgivna friheten återkallats eller förklarats

förverkad, dels ock rörande häktning av den dömde före prövotidens utgång

för brott och om åtalets utgång, samt

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kuntjl. Maj:t8 nåd. proposition nr 170.

c) huruvida av nåd meddelats befrielse från straffpåföljden och, i

så fall, om dagen för därom fattat beslut,

skall på begäran meddelas myndighet ävensom annan, vilken utövar

allmän befattning, varmed är förenad skyldighet att pröva, huruvida någon

på grund av sådant utslag, som här avses, är jämlikt lag eller författning

utestängd från behörighet, rättighet eller förmån.

Sådant utdrag skall ock meddelas enskild, vilken med intyg av

Konungens befallningshavande eller underrätt eller häradshövding eller

borgmästare styrker, att hans rätt kan vara beroende därav, att utredning

av honom förebringas i avseende å omständighet, varom sådant utdrag skall

innehålla upplysning.

3 inom. Därjämte skola till statistiska centralbyrån meddelas för

den officiella statistiken erforderliga utdrag av straffregistret. I sådant

utdrag må icke upplysning meddelas om namnen på dem uppgifterna avse.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Bil. XV.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av §§ 8, 13 och 14 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 8, 13 och 14 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade

lydelse:

§ 8.

Rättighet att deltaga i kommunalstämmans överläggningar och beslut

äger, under iakttagande av de närmare bestämmelser, som § 9 innehåller,

den som

a) är svensk undersåte,

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

b) är medlem av kommunen samt enligt § 57 förbunden att till

densamma erlägga skatt,

c) icke häftar för oguldna kommunalutskylder, och

d) icke är på grund av honom ådömd straffpåföljd utesluten från

rösträtt, varom i 2 kap. 19 § strafflagen förmäles.

Enahanda rättighet tillkommer bolag.

§ 13.

Kommunalstämman utser bland röstberättigade, inom kommunen

bosatta personer, som uppnått tjugufem års ålder, eu ordförande och en

vice ordförande för fyra år.

Ej må annan sådant uppdrag sig avsäga ån:

kvinna;

ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att uppdraget

fullgöra;

den som efter de fyra sistförfiutna årens tjänstgöring såsom ordförande

eller vice ordförande är i ordning att därifrån avgå;

den som uppnått 60 års ålder; samt

den som eljest uppgiver förhinder, vilket av kommunalstämman godkännes.

Ordförande eller vice ordförande kan ej vara:

a) den som icke råder över sig och sitt gods;

b) den som till borgenärer all sin egendom avträtt och icke, på sått

lag förmår, gitter visa, att han från deras krav befriad är;

c) den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas

eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må, utöva allmän

befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till

straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som är ställd under framtiden

för brott, vilket kan medföra sådan påföljd;

d) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Gift kvinna, som är röstberättigad, vare ej på den grund, att hon

står under mannens målsmanskap, obehörig att utöva uppdrag, varom nu

är fråga.

§ 14.

Sedan taxeringslängd en för allmänna bevillningen blivit av prövningsnämnden

granskad, skall kommunalnämnden med ledning därav och på

grund av bestämmelserna i §§ 11 och 58, enligt bifogade formulär litt. A,

upprätta en längd över kommunens röstägande medlemmar, jämte det på

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:t8 nåd. proposition nr 170.

eu var av dera belöpande rösttal. Anteckning rörande hinder för rösträtt

må däri ske endast genom angivande av den del av § 8, däri hindret beröres.

Aro i kommun flera valdistrikt för val av kommunalfullmäktige eller landstingsman,

skall längden uppläggas i särskilda delar, en för varje valdistrikt,

och skall i sådant fall upprättas sammandrag över de särskilda delarnas

slutsummor. Längden upprättas i två exemplar, av vilka det ena i sockenstugan

amslås och det andra hos kommunalnämnden förvaras.

Huru denna längd skall hållas för granskning tillgänglig och å kommunalstämma

första gången till justering företagas, dräom stadgas i § 65.

Ä varje stämma, som efter första justeringen hålles, skall ordföranden,

innan något ärende till behandling företages, framställa förfrågan, huruvida

någon vill göra anmärkning mot röstlängden. Stämman meddelar

över framställd anmärkning genast sitt beslut och låter i längden införa

den rättelse, som därav föranledes. Anmärkning, som mot längden göres

efter det ärendenas behandling vidtagit, må ej komma under prövning.

Missnöje med kommunalstämmans beslut över anmärkning mot röstlängden

må anföras i den ordning § 75 stadgar. Ej må, till bestyrkande

av gjord anmärkning, hos högre myndighet andra bevis gälla än de, som

varit i behörig ordning vid kommunalstämman företedda.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 144 käft. (IVr 170.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

Formulär litt. A.

Röstlängd

Nummer i

debiteringsoch
uppbörds
längden.

Den röstberättigades

namn och yrke eller titel.

bostad.

1 Karlfeldt, N., major....................... Glittringe.

2 Sven Persson, arrendator.................... Lugnås.

3 Anders Svensson, hemmansägare................. Berga.

4 Petter Krantz, skomakare.................... Vantinge, under

5 Berg, N., kronoarrendator.................... Mora kungsladugård.

6 Utby aktiebolag........................ Utby.

o. s. v. i den ordning, som i debiterings- och uppbördslängden är följd.

N. N. den ..___________________ 19....

På kommunalnämndens vägnar:

N. N.

Ordförande.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

75

Bilaga till förordningen om

kommnnalstyrclse på landet.

N. N. socken.

Beräknad

Antal

röster

inkomst av

fastighet

samt av ka- pital och

arbete.

på grund

av den be- räknade in- komsten.

efter annan

grund (som

i anmärk- ningskolum- nen an- gives).

Anmärkningar.

Er.

58,200

Ö.

40

Röstar för 33 röster.

960

—

10

—

Konkurs.

1,380

—

11

—

150

—

2

—

Ej rösträtt § 8 d).

1,800

—

12

—

45,400

—

40

—

Röstar för 33 röster.

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

-.

—

—

—

_

330

—

,/io = 33.

Justerad å kommunalstämma den ........................ 19..., 4

N. N.

Stämmans ordförande.

Ånyo justerad å kommunalstämma den

19....

N. N.

Stämmans ordförande.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

Bil. XVI.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av §§ 9 och 13 samt S 29 mom. 1 i förordningen om

kommunal styrelse i stad den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 9 och 13 samt § 29 mom. 1 i förordningen

om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 skola erhålla

följande ändrade lydelse:

§ 9.

Rättighet att vid allmän rådstuga deltaga i överläggningar och beslut

i alla de staden rörande angelägenheter, vilka icke enligt rikets grundlagar

eller särskilda författningar äro vissa klasser av stadens medlemmar förbehållna,

äger, med iakttagande av de närmare bestämmelser, som § 10

innehåller, den som

a) är svensk undersåte,

b) är medlem av kommunen samt enligt § 57 förbunden att till

densamma erlägga skatt,

c) icke häftar för oguldna stadsutskylder, och

d) icke är på grund av honom ådömd straffpåföljd utesluten från

rösträtt, varom i 2 kap. 19 § strafflagen förmäles.

Enahanda rättighet tillkommer bolag.

§ 13.

Sedan taxeringslängden för allmänna bevillningen blivit av prövningsnämnden

granskad, skall magistraten med ledning därav och på grund av

bestämmelserna i § 11 och § 58 mom. 1 upprätta en längd över stadens

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kutig!.. Maj:ta nåd. proposition nr 170.

röstägande medlemmar jämte det på en var av dem belöpande rösttal.

Anteckning rörande hinder för rösträtt må däri ske endast genom angivande

av den del av § 9, däri hindret beröres. Förrän denna röstlängd

tillämpas, skall den för varje gång vara minst åtta dagar å kungjort ställe

till granskning framlagd.

Innan något ärende till behandling vid allmänna rådstugan företages,

skall ordföranden framställa förfrågan, huruvida någon vill göra anmärkning

mot röstlängden. Magistraten meddelar över framställd anmärkning

genast sitt beslut oeh inför i längden den rättelse, som därav

föranledes. Anmärkning, som mot längden göres efter det ärendenas behandling

vidtagit, må ej komma under prövning.

Missnöje med magistratens beslut över anmärkning mot röstlängden

må anföras i den ordning § 76 stadgar; dock utan återverkan på vad

redan beslutat blivit, såvida ej fråga är om val. Ej må, till bestyrkande

av gjord anmärkning, hos högre myndighet andra bevis gälla än de, som

varit i behörig ordning inför magistraten företedda.

§ 29.

Mom. 1. Stadsfullmäktig kan ej den vara, som ieke uppnått tjugufem

års ålder, ej heller:

a) den som icke råder över sig och sitt gods;

b) den som till borgenärer all sin egendom avträtt och icke, på sätt

lag förmår, gitter visa, att han från deras krav befriad är;

c) den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller

eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till

straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som är ställd under framtiden

för brott, vilket kan medföra sådan påföljd;

d) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Gift kvinna, som är röstberättigad, vare ej på den grund, att hon

står under mannens målsmanskap, obehörig att utöva uppdrag, varom nu

är fråga.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

Bil. XVII.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 10 i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 10 i förordningen om landsting den

21 mars 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 10. ''

För att någon till landstingsman må kunna väljas erfordras, att

han uppnått tjugufem års ålder, är inom länet boende och äger utöva

rösträtt inom valkretsen.

Landstingsman kan ej vara:

a) den som icke råder över sig och sitt gods;

b) den som till borgenär all sin egendom avträtt och icke, på sätt

lag förmår, gitter visa, att han från deras krav befriad är;

c) den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas

eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän

befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till

straffpåföljd, varom sist förrnäles, eller den som är ställd under framtiden

för brott, vilket kan medföra sådan påföljd;

d) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

För valbarhet till suppleant erfordras samma egenskaper som för

valbarhet till landstingsman.

Landstingsman eller suppleant må ej kunna uppdraget sig avsäga,

såvida han ej fyra år tjänstgjort såsom landstingsman eller uppnått 60

års ålder eller eljest uppgiver hinder, som av landstinget godkännes.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

79

Bil. XVIII.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av §§ 4, 6 och 24 i förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 4, 6 och 24 i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skola erhålla följande

ändrade lydelse:

§ 4.

Rättighet att deltaga i kyrkostämmas överläggningar och beslut tillkommer,

på landet, den som på kommunalstämma och, i stad, den som

vid allmän rådstuga rösträtt äger.

Härifrån äro dock undantagna

a) främmande religionsbekännare och

b) de, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält.

§ 6.

Vid omröstning följes på landet, vad för kommunalstämma och, i

stad, vad för allmän rådstuga stadgat är i avseende på röstberäkning samt

rösträtts utövning och överlåtande på annan person.

De för kommunerna gällande röstlängder skola innehålla av kyrkoherden

verkställd anteckning om dem, vilka, enligt § 4, rösträtt ej tillkommer.

Nämnda anteckning må ske endast genom angivande av den

del av § 4, däri det avsedda hindret för rösträtt beröres. På landet

skall sådan anteckning vara i röstlängden införd, när längden hålles för

granskning tillgänglig på sätt i förordningen om kommunalstyrelse på landet

är stadgat. I stad skall längden, försedd med nämnda anteckning,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Ma.j:t nåd. proposition nr 170.

under minst en vecka före varje kyrkostämma vara å kungjort ställe till

granskning framlagd.

Innan något ärende till behandling å kyrkostämman företages, skall

ordföranden framställa förfrågan, huruvida någon vill göra anmärkning

mot röstlängden. Stämman meddelar över framställd anmärkning genast

sitt beslut och låter i längden införa den rättelse, som därav föranledes.

Anmärkning, som mot längden göres efter det ärendenas behandling vidtagit,

må ej komma under prövning.

Missnöje med kyrkostämmans beslut över anmärkning mot röstlängden

må anföras i den ordning § 41 stadgar. Ej må, till bestyrkande

av gjord anmärkning, hos högre myndighet andra bevis gälla än de, som

varit i behörig ordning vid kyrkostämman företedda.

§ 24.

Ledamot i kyrkoråd och skolråd kan ej vara:

a) den, som är oberättigad att deltaga i kyrkostämmas överläggningar

och beslut;

b) den, som icke uppnått 25 års ålder;

c) den, som icke råder över sig och sitt gods;

d) den, som till borgenärer all sin egendom avträtt och icke, på

sätt lag förmår, gitter visa, att han från deras krav befriad är;

e) den, som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas

eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän

befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till

straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den, som är ställd under framtiden

för brott, vilket kan medföra sådan påföljd;

f) den, som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan;

g) den, som tillhör kyrkoförsamlingens redovisningsskyldiga och avlönade

betjänte.

Gift kvinna, som är röstberättigad, vare ej på den grund, att hon

står under mannens målsmanskap, obehörig att utöva uppdrag, varom nu

är fråga.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

«J

Bil. XIX.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 5 mom. 2, § 7 samt § 15 mom. 1 i förordningen om

kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862.

Härigenom förordnas, att § 5 mom. 2, § 7 samt § 15 mom. 1 i förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 skola erhålla

följande ändrade lydelse:

§ 5.

Mom. 2. Sedan taxerings längden för årets allmänna bevillning

blivit av prövningsnämnden granskad, låter magistraten med ledning därav

upprätta särskild röstlängd för varje valkrets och hålla dessa röstlängder

å kungjort ställe minst åtta dagar för de röstägande tillgängliga. Anteckning

rörande annat hinder för rösträtt än häftande för oguldna stadsutskylder

må däri ske endast genom angivande av den del av § 7, däri

hindret beröres.

Magistraten sammanträder därefter å tid, som likaledes kungöres,

för prövning av de anmärkningar, vilka en var, som anser sig därtill befogad,

har att vid detta sammanträde emot röstlängd framställa och styrka.

Anmärkning, som senare mot röstlängd göres, må ej komma under prövning.

De rättelser, till vilka laga skäl förefinnas, varda genast i röstlängden

införda och för de närvarande tillkännagivna; ävensom, då någon,

vilken yrkat att bliva i röstlängden upptagen eller få högre rösttal sig

• Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 14i käft. (Nr 170.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

tillagt, ej anses hava befogenheten av sitt anspråk styrkt, detsamma genom

avsagt beslut ogillas.

Över anmärkning, som rör någon vid sammanträdet frånvarandes

rätt, meddelar magistraten beslut å valdagen, sedan tillfälle för den, emot

vilken anmärkningen gjord är, blivit lämnat att densamma bemöta, och

för sådant ändamål eu kort uppgift om anmärkningens beskaffenhet varit

minst två dagar förut i magistratens förmak anslagen.

Missnöje emot beslut, som av magistraten sålunda meddelas, må

fullföljas i den ordning § 49 stadgar, dock utan att valet därav uppehälles.

Ej må, till bestyrkande av gjord anmärkning, hos högre myndighet

andra bevis gälla än de, som varit i behörig ordning inför magistraten

företedda.

§ 7.

Rättighet att deltaga i val av stadsfullmäktige äger, med iakttagande

av de närmare bestämmelser och inskränkningar, som § 8 mom. 1

innehåller, den som

a) är svensk undersåte,

b) är medlem av kommunen samt enligt § 40 förbunden att till

densamma erlägga skatt,

c) icke häftar för oguldna stadsutskylder, och

d) icke är på grund av honom ådömd straffpåföljd utesluten från

rösträtt, varom i 2 kap. 19 § strafflagen förrnäles.

Enahanda rättighet tillkommer bolag.

§ 15.

Mom. 1. Stadsfullmäktig kan ej den vara, som icke uppnått tjugofem

års ålder, ej heller:

a) den som icke råder över sig och sitt gods;

b) den som till borgenärer all sin egendom avträtt och icke, på sätt

lag förmår, gitter visa, att han från deras krav befriad är;

c) den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas

eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till

straffpåföljd, varom sist förrnäles, eller den som är ställd under framtiden

för brott, vilket kan medföra sådan påföljd;

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

d) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Gift kvinna, som är röstberättigad, ,vare ej på den grund, att hon

står under mannens målsmanskap, obehörig att utöva uppdrag, varom nu

är fråga.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen föi^rdnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

fc''ormulär till 1912 års röst
Kvarteret

Stenhuggaren.

Tomt-

Adress-

Inkomstbelopp, efter

Debet-

Namn och yrke eller titel.

vilket stadsutskylder

nummer.

nummer.

nummer.

beräknas.

672

5

71 A

Westlund, A., skomakare, för fastighet........

3,750

1 6,000

för rörelse i Klara församl.............

2,250

)

683

Marklin, Beata, nipperhandlezeka..........

450

685

Weström, Anders, segelsömmare...........

1,000

689

Svedenborg, Gustaf, bokhållare...........

250

702

6

17

Grevy, Albert, konsul...............

12,500

708

Skogström, G. H., järnarbetare...........

150

709

Fridman, L. K., svarvare..............

350

715

7

19

Grundelin, S. B., husägare.............

250

1 1,100

l

för fastigheten n:r 8/3 kv. Ceres.........

550

(

> > > 5/21 kv. Pelaren........

300

1

720

Nordeberg, Alma, sömmerska............

60

732

8

73

Bostadsföreningen Kronan för fastighet.......

2,500

733

Wold’s, N. L., notarie, stärbus...........

400

738

9

Asplund & Holmin, aktiebolag, för fastighet.....

5,000

\ 25,000

för rörelse....................

20,000

1

739

Asplund, K., fabrikör...............

12,000

740

Forssander, Anders, verkmästare..........

1,000

741

hustrun Anna Forssander.............

800

754

11

71 B

Iverson, Lars, lantbrukare, för fastighet.......

350

760

12

71 C

Cronström, August, kypare.............

300

762

13

75

Benzelstjerna, Yictor, löjtnant............

8,000

} 18,000

för fastighet...................

10,000

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

8,r>

längd för N. N. valkrets.

Antal

röster.

Häftar för oguld na

stadsutskylder

för år

jÄger utöva rösträtt

[ vid borgmästare-,

{rådmans- och magi- ; stratssekreterare- val.

Har utövat

rösträtt.

Anteckningar.

28

rb.

1. 2.

5

1.

10

rb.

1. 2.

3

08, 09, 10

40

rb.

förmon, tum.-styl. Sluukliulm 8 7 a).

n. n.

2

omyndig förklarad.

4

AP

rb.

11

n. n.

rb.

2.

född *>/8 1891.

•

1

—

född 1892.

21

*

4

09

40

40

rb.

1.

10

rb.

1. 2.

8

—

1.

1

4

—

bosatt i Ryds socken.

3

förorda, kom.-styr. Stockholm § 7 d).

40

rb.

konkurs; äger utöva rösträtt för inkomst

1

av 2,000 kr. med 20 röster.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 1.70.

Bil. XX.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar § 4, § 5 mom. 2 och § 26 i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863.

Härigenom förordnas, att § 4, § 5 mom. 2 och § 26 i förordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november

1863 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 4.

Rättighet att deltaga i kyrkostämmas överläggningar och beslut tillkommer

den som

a) är medlem av svenska kyrkan,

b) vid val av stadsfullmäktige har rösträtt,

c) är inom församling mantalsskriven eller ändock därstädes äger

fast egendom eller är för inkomst av arbete eller kapital till allmän bevillning

uppförd samt

d) icke häftar för oguldna utskylder till församlingen.

Den, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält, är från rätt till

deltagande i kyrkostämma undantagen.

Den, som i och för själavården och kyrkliga angelägenheter är medlem

av någon bland stadens icke territoriella församlingar, må ej i andra

frågor än dem, som röra honom och territorialförsamlingens ledamöter

gemensamt, äga rösträtt i kyrkostämma för sådan församling; kommande

i detta fall röstberättigad, som bor å Skeppsholmen eller å Kastellholmen.

att utöva sin rösträtt i Jakobs och Johannis församlings kyrkostämma.

§ 5-

Mom. 2. Det röstetal, som på nämnda grund av bevillning tillkommer

var och en röstägande vid kyrkostämma inom församlingen, ut
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 170.

föres i behörig röstlängd, som överståthållareämbetet för varje år från

uppbördsverket infordrar och låter tillställa församlingens kyrkoherde senast

inom den 15 april, för att vid kyrkostämma före maj månads utgång

justeras. Röstlängden skall upptaga alla dem, som i kyrkostämma inom

föisamlingen äga rösträtt. De skola i röstlängden intagas i den ordning,

vars och ens bostad eller, dä röstberättigad icke bor inom församlingen,

läge »v fastighet, eller rörelse, för vilken rösträtt utövas, föranleder, med

uppgift, i särskild kolumn, å det bevillningsbelopp, som för sistförflutna

året skall erläggas för fastighet, tillhörig röstberättigad, eller blivit honom

påfört för inkomst av kapital eller arbete; och skall den röstägandes hela

röstetal inom församlingen vara å ett ställe utfört. För anmärkningar

vare i längden nödigt rum lämnat. Anteckning rörande hinder för rösträtt

må däri ske endast genom angivande av den del av § 4, däri hindret

beröres.

§ 26.

Ledamot av kyrkoråd eller skolråd kan ej vara:

a) den, som är oberättigad att deltaga i kyrkostämmas överlägo-- ningar och beslut;

b) den, som icke uppnått 25 års ålder;

c) den, som icke råder över sig och sitt gods;

d) den, som till borgenärer all sin egendom avträtt och icke, på

sätt lag förmår, gitter visa, att han från deras krav befriad är;

e) deri, som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas

ellei eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän

befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är ådömd

straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den, som är ställd under framtiden

för brott, vilket kan medföra sådan påföljd;

f) den, som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan;

g) den, som tillhör kyrkoförsamlingens redovisningsskyldig och avlönade

betjänte. y ö

Gift kvinna, som är röstberättigad, vare ej på den grund, att hon

stål- under mannens målsmanskap, obehörig att utöva uppdrag, varom nu

är fråga.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

Bil. XXI.

Förslag

%

till

Lag

om ändrad lydelse av * 5 i lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet

i vissa städer.

Härigenom förordnas, att § 5 i lagen angående folkskoleväsendet i

vissa städer den 25 juni 1909 skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 5.

Den som icke uppnått tjugufem års ålder; den som ej råder över

sig och sitt gods; den som till borgenärer all sin egendom avträtt och

icke, på sätt lag förmår, gitter visa, att han är befriad från deras krav;

den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest

på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning;

den som genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till

straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är ställd under framtiden för

brott, vilket kan medföra sådan påföljd; samt den som är förklarad ovärdig

att inför rätta föra andras talan, må ej vara ledamot eller suppleant

i folkskolestyrelse.

Gift kvinna vare ej på den grund, att hon står under mannens

målsmanskap, obehörig att utöva uppdrag, varom nu är fråga.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:t» nåd. proposition nr 170.

89

Bil. XXII.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 30 § i lagen den 12 maj 1897 för Sveriges

riksbank.

Härigenom förordnas, att 30 § i lagen för Sveriges riksbank den 12

maj 1897 skall erhålla följande ändrade lydelse:

30 §.

Fullmäktig i riksbanken må ej den vara, som icke är svensk medborgare;

ej den, som står under förmynderskap; ej den, som till borgenärer

all sin egendom avträtt och icke, på sätt lag förmår, gitter visa,

att han från deras krav befriad är; ej den, som är förklarad ovärdig att

i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd

icke må utöva allmän befattning; ej den, som genom utslag, vilket

ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmärs,

eller . som. är ställd under framtiden för brott, vilket kan medföra sådan

påföljd; ej deri, som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Fullmäktig må ej vara ledamot av styrelse i annan bank än sparbank

eller postsparbanken.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 114 käft. (Nr 170.)

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kung t. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

*

Bil. XXIII.

Förslag
till
Lag
om

ändrad lydelse av 14 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänst
innehavares

rätt till pension.

Härigenom förordnas, att 14 § i lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension skall erhålla följande

ändrade lydelse:

14 §.

Har pensionstagare blivit dömd till straffpåföljd, vilken utestänger

från behörighet och rättigheter, som om förmälas i 2 kap. 19 § strafHagen,

eller, i stället för avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen,

skola, efter det sädant be>lut vunnit laga kraft, två tredjedelar av pensionen

anses förverkade och pension alltså utgå med endast en tredjedel

av det ursprungliga beloppet.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

91

Bil XXIV.

Förslag
till
Lag
om

ändrad lydelse av 16 § i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension

för tjänstemän vid statens järnvägar.

Härigenom förordnas, att 16 § i lagen den 4 juli 1910 angående

rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar skall erhålla följande

ändrade lydelse:

16 §.

Har pensionstagare blivit dömd till straffpåföljd, vilken utestän^r

från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kapitlet 19 § strafflagen,

eller, i stället för avsättning, till straff enligt 2 kapitlet 17 § strafflagen,

skall han hava förverkat sin pension vid den tid, nämnda beslut vunnit

laga kraft; dock med rätt för honom att i stället för den sålunda förverkade

pensionen från och med månaden näst efter den, under vilken pensionen

förverkats, utbekomma pension med belopp, som, efter av järnvägsstyrelsen

verkställd utredning, befinnes motsvara årliga livräntan å sammanlagda

kapitalet av de utav honom erlagda pensionsavgifter jämte ränta

på ränta därå intill utgången av den tid, för vilken dessa avgifter blivit

erlagda.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 170.

Bil. XXV.

Förslag
till
Lag
om

ändrad lydelse av § 10 och g 12 mom. 1 i värnpliktslagen den 17

september 1914.

Härigenom förordnas, att § 10 och § 12 mom. 1 i värnpliktslagen

den 17 september 1914 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 10.

Värnpliktig, Värnpliktig, vilken är på grund av honom ådömd straffpåföljd utestängd

so.“ itnom ''1 från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen,

ådömd straff-må, ej fullgöra honom åliggande tjänstgöring. Sådan värnpliktig anses då

måf°tjänsi likställd med den, som erhållit uppskov med tjänstgöring.

gorå.

§ 12.

Åtgärder ]. Vederbörande mantalsskrivningsförrättare åligger att, sedan man
talsskrivningarna

blivit avslutade, med ledning av mantalslängderna uppsätta

fullständiga listor över inskrivningsskyldiga värnpliktiga. Dessa listor

skola för granskning översändas till vederbörande pastorsämbeten, vilka

genom anteckning å dem böra upplysa, dels om någon av däruti upptagna

värnpliktiga är på grund av honom ådömd straffpåföljd för alltid

eller för viss tid utestängd från behörighet och rättigheter, som omförmälas

i 2 kap. 19 § strafflagen eller avlidit eller avflyttat till annan ort, som,

då den ej är känd, bör uppgivas, eller är inskriven å sjömanshus, med

uppgift på sjömanshuset, dels om och vilka inskrivningsskyldiga värnpliktiga

efter mantalsskrivningen inflyttat i församligen, med uppgivande,

där så ske kan, från vilken ort inflyttningen skett, varefter listorna, be
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 170.

93

kräftade med vederbörande pastorers underskrifter och åtföljda av de värnpliktigas

prästbetyg, skola till mantalsskrivningsförrättaren återsändas.

Mantalsskrivningsförrättaren insänder dessa listor, behörigen transporterade

och summerade, ävensom prästbetygen till Konungens befallningshavande,

som ofördröjligen översänder dem till vederbörande inskrivningsbefälhavare.

Denna lag skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1917:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse av §§ 16 och 26 riksdagsordningen samt § 1 4:o och § 2 4:o tryckfrihetsförord s. 1 i texten