Sök i Ratio Lex

Med förslag till bestämmelser angående, rätt till pension för vissa å extra stat upptagna befattningshavare vid statens järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk

1917-04-04 · 125 sidor, varav 117 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 117 av 125 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:222, Med förslag till bestämmelser angående, rätt till pension för vissa å extra stat upptagna befattningshavare vid statens järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 222.

1

Nr 222.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag

till bestämmelser angående, rätt till pension för vissa

å extra stat upptagna befattningshavare vid statens järnvägar,

telegrafverket och statens vattenfallsverk; given

Stockholms slott den 4 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels medgiva, att beträffande pensionering av vissa på extra stat

upptagna befattningshavare vid statens järnvägar, telegrafverket och

statens vattenfallsverk Kungl. Maj:t må utfärda bestämmelser i huvudsaklig

överensstämmelse med vid protokollet fogade förslag till reglementen

i sådant avseende;

dels, under förutsättning av bifall härtill, besluta,

att för bekostande av dylik pensionering må från och med år 1918

och tills vidare årligen avsättas:

av trafikmedel ............................................ 800,000 kronor,

» telegrafmedel .......................................... 150,000 » samt

3) statens vattenfallsverks driftinkomster 50,000 » ;

att dessa belopp skola ingå till särskilda i vederbörande verks

räkenskap bokförda fonder, om vilkas förvaltning Kungl. Maj:t må

meddela närmare bestämmelser;

att första stycket i punkt c) av 2 § i lagen den 4 juli 1910 angående

rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar skall erhålla

följande ändrade lydelse, att träda i tillämpning med ingången av år 1918:

3>c) den, som vid avgång från tjänsten uppnått här nedan för samma

tjänst stadgade levnadsålder, under förutsättning tillika att tjänstinnehavaren

under sammanlagt minst tio år innehaft ordinarie statstjänst eller

vant delägare i kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke

ordinarie personal ävensom att han under de fem sista åren innehaft

ordinarie befattning vid statens järnvägar;» samt

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt 183 käft. (Nr 222.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 222.

att till 8 § i nyssnämnda lag skall göras följande tillägg, likaledes

att träda i tillämpning med ingången av år 1918:

»Om den, som är berättigad till pension enligt denna lag, tillika är

berättigad till pension på grand av inbetalning till pensionsstyrelsen

jämlikt föreskrift i reglemente för kassa för pensionering av i statens

tjänst anställd icke ordinarie personal, räknas sistnämnda pension som

del av den honom enligt denna lag tillkommande pension, vilken alltså

skall minskas med det pensionsbelopp, som pensionstagaren sålunda

äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden.»

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 222.

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4

april 1917.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow anmälde frågan

om pensionering av extra personal vid statens järnvägar, telegrafverket

och statens vattenfallsverk samt anförde därvid i underdånighet följande.

Inledning.

Till en början anser jag mig böra lämna en redogörelse för vad i

detta ärende förut förekommit.

I nådig proposition den 4 april 1913 (nr 228) framlade Kungl. Maj: t

förslag till bestämmelser angående pensionering av viss icke ordinarie personal

vid statens järnvägar. Detta förslag överensstämde i allt väsentligt

Proposition

den 4 april

1913 angående

pensionering

av statens

järnvägars

icke ordinarie

personal.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

Pensioneringens

omfattning.

Järnvägsstyrelsen.

med ett inom järnvägsstyrelsen uppgjort, med underdånig skrivelse den

2 februari 1912 till Kungl. Maj:t överlämnat förslag, varöver statskontoret

sedermera den 29 augusti 1912 avgivit infordrat yttrande.

I nyssberörda skrivelse erinrar järnvägsstyrelsen till en början, att den ordinarie

personalens vid statens järnvägar pensionsförhållanden senast blivit ordnade genom

lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4 juli 1910

och i sammanhang därmed utfärdade övergångsbestämmelser, vilka författningar trädde

i kraft den 1 januari 1911.

Emellertid framhåller styrelsen, att vid statsbanorna finnes anställd en stor

personal, vilken antingen på grund av arten av sin anställning eller därför, att vederbörande

nått för hög ålder, eller av annan anledning, exempelvis iråkad obotlig sjukdom,

icke har utsikt att erhålla ordinarie befattning. Bland förstnämnda kategori

av hithörande personal böra i främsta rummet nämnas de vid statens järnvägars verkstäder

och förråd anställda arbetare. Hit höra även mästare och förmän vid verkstäderna

samt de vid större stationer å linjen placerade lokomotiv- och vagnreparatörerna,

vilka samtliga kunna antagas till extra ordinarie tjänstemän. Detta slag av

anställning innebär, att vederbörande erhåller ett s. k. antagningsbevis, varigenom

han tillförsäkras avlöningsförmåner enligt vissa av styrelsen fastställda allmänna

grunder. En särskild ställning bland nu ifrågavarande personal intaga de huvudsakligen

vid banavdelningen anställda arbetarne, av vilka en stor del visserligen år

efter år arbetar vid statens järnvägar, men vilka dock icke kunna anses äga stadigvarande

anställning, beroende därpå att underhållsarbetet vid nämnda avdelning,

varmed dessa arbetare vanligen sysselsättas, icke pågår i samma omfattning

året om.

Samtliga ovannämnda personalgrupper äro alltså i den ställning, att de vid den

tidpunkt, då de på grund av ålderdomssvaghet eller sjuklighet äro oförmögna till

tjänstgöring, icke äro tillförsäkrade pension av allmänna medel. Styrelsen omförmäler

emellertid, att järnvägsförvaltningen till förebyggande därav, att personer, som

under lång tid ägnat sina bästa krafter åt statens järnvägars tjänst, skulle hemfalla

åt nöd, dels medgivit, att ålderstigna arbetare fått, om ock med reducerad avlöning,

kvarstanna i arbetet så länge vederbörande kunnat utföra åtminstone lättare sysslor,

dels ock i sådana fall, då nämnda utväg icke lämpligen kunnat anlitas eller vederbörande

varit alldeles oförmögen till arbete, tilldelat honom s. k. sjukavlöning. Jämlikt

§ 11 i nådiga kungörelsen den 31 december 1897 angående tilläggsbestämmelser

till nådiga avlöningsreglementet för tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar

den 15 oktober 1897 har nämligen järnvägsstyrelsen tillerkänts rätt att, i enlighet

med av styrelsen fastställda grunder, anvisa lämpligt understöd åt extra ordinarie

tjänstemän och betjänte samt arbetare, vilka på grund av sjukdom icke kunnat tjänstgöra.

Med stöd av nämnda föreskrift har dylikt understöd under benämningen sjukavlöning

och uppgående till i regel hälften av vederbörandes avlöning tilldelats jämväl

personal, som lidit av obotlig sjukdom eller på grund av ålderdomssvaghet varit

oförmögen till tjänstgöring.

Styrelsen framhåller, att såväl den ena som den andra av nyssnämnda anordningar,

avsedda att draga försorg om för all framtid otjänstbar eller mindre

arbetsför personal, måste anses otillfredsställande. Styrelsen har därför, sedan dårnera

tidsenliga normer för den ordinarie personalens pensionering trätt i kraft, ansett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 222. B

tiden vara inne att framlägga förslag till bestämmelser rörande pensionering av viss

icke ordinarie personal vid statens järnvägar.

Vad då först angår omfattningen av den ifrågasatta pensioneringen, har styrelsen

ansett sig böra utgå därifrån, att densamma endast bör avse personal med

.ständig tjänstgöring året om vid statens trafikerade järnvägar eller sålunda personal,

som uteslutande ägnar sig åt järnvägens tjänst. De ovan omförmälda, under allenast

viss tid av året tjänstgörande banarbetarna samt all mera tillfälligt anställd

personal skulle sålunda icke inbegripas i de allmänna bestämmelser i förevarande

avseende, som styrelsen föreslagit. Vad angår nyssnämnda banarbetare, har styrelsen

i detta sammanhang erinrat om det slag av understöd, som i form av gratifikationer

å ett belopp av i regel 150 kronor för var gång plägar, på framställning av styrelsen,

av Kungl. Maj:t tilldelas huvudsakligen dylik personal. I enlighet med vad ovan

anförts, anser sig styrelsen icke böra föreslå, att den personal, som plägar tilldelas

dylika gratifikationer, skulle bliva delaktig i den ifrågasatta pensioneringen. Ej

heller bör enligt styrelsens mening denna pensionering omfatta de vid statens järnvägsbyggnader

anställda förmän och arbetare, vilkas anställning i åtskilliga avseenden

är olika med den vid statens trafikerade järnvägar anställda personalens. Dylika

förmän och arbetare hava också i flera fall, på framställning av Kungl. Maj:t, beviljats

pensioner av riksdagen enligt vissa under senare tid regelbundet tillämpade

grunder.

Då numera, fortsätter styrelsen, i stort sett all icke ordinarie personal med

stadigvarande anställning utgöres av antingen extra ordinarie tjänstemän eller verkstads-

och förrådsarbetare, har styrelsen ansett, att den pensionering, varom är

fråga, bör omfatta endast dessa båda huvudgrupper av personalen. Beträffande sådan

till nämnda grupper icke hörande extra personal, som på grund av långvarig om

också ej stadigvarande anställning kan anses förtjänt av att komma i åtnjutande av

pension, torde framställning i sådant syfte böra göras i varje särskilt fall.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 4 april 1913 anslöt sig föredragande

departementschefen beträffande den ifrågasatta pensioneringens omfattning till

den av järnvägsstyrelsen härutinnan uttalade mening.

Järnvägsstyrelsen har i avseende å huvudgrunderna för sitt förslag tagit till

utgångspunkt de bestämmelser, som gälla för den ordinarie personalen. Styrelsen

framhåller nämligen, att i den mån skiljaktigheter icke betingas av den olika ställning,

som intages av ordinarie personal, å ena, och nu ifrågavarande personal, å

andra sidan, en viss likformighet jämväl i pensionshänseende bör råda mellan personal

inom samma verk. Styrelsen har ansett sig särskilt böra betona nämnda synpunkt,

då nämligen, såsom framgår av det följande, styrelsen funnit sig böra ifråga

om högsta pensionsbelopp och villkor för erhållande av pension föreslå bestämmelser,

som i avsevärd mån avvika från dem, som enligt nådiga kungörelsen den 25 november

1910 gälla för pensionering av de vid marinen anställda förmän bland daglönare,

sjukvaktare och övriga daglönare, vilken personal eljest ifråga om anställningsvillkor

skulle kunna jämföras med verkstadsarbetarna vid statens järnvägar.

Vad då först angår rätten till ålderspension, erinrar styrelsen, att enligt 2 § c) i

pensionslagen den 4 juli 1910 gäller, att sådan rätt tillkommer den som vid avgång

från tjänsten uppnått viss för olika kategorier av personal fastställd levnadsålder,

under förutsättning tillika att vederbörande under minst 10 år innehaft anställning

Departements
chefen.

Pensions
åldern.

Järnvägs
styrelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

i ordinarie statstjänst, därav åtminstone de fem sista åren i statens järnvägars tjänst.

Full pension utgår enligt 5 § i samma lag, därest tjänstemannen innehar minst 30

tjänstår, eljest utgår en i förhållande till tjänstårens antal avkortad pension.

Beträffande minimi-tjänst åldern för erhållande av pension, 10 år, meddelar styrelsen,

att medelåldern för anställning i ordinarie tjänst för de befattningshavare,

som kunna likställas med nu ifrågavarande personal, enligt statistisk utredning kan

beräknas till omkring 26 år, under det att anställning i extra tjänst i de flesta fall

sker betydligt tidigare. Då nu för den ordinarie personalen ovannämnda minimitid,

tio år, föregåtts av en längre tids anställning i icke ordinarie tjänst samt, vad angår

tjänstetiden före 21 års ålder, densamma icke synes böra medräknas, bland annat av

det skäl, att så icke sker för den ordinarie personalen, eftersom antagning i ordinarie

tjänst äger rum tidigast vid nämnda ålder, har styrelsen föreslagit, dels att såsom

villkor för att pension på grund av viss uppnådd levnads- och tjänstålder (ålderspension)

skall ifrågakomma, matte föreskrivas, att vederbörande skall innehava minst

femton tjänstår, dels ock att vid beräkning av tjänstålder tjänstetid före fyllda 21

år icke medräknas.

I konsekvens härmed bör ock enligt styrelsens mening föreskrivas, att för erhållande

av högsta ålderspension erfordras en tjänstålder av 35 år.

Den levnadsålder, som skulle erfordras för full ålderspension, anser styrelsen

böra utgöra

för manliga extra ordinarie tjänstemän i järnvägsstyrelsen 67 år;

för manliga extra ordinarie tjänstemän av högre grad vid distrikten, de vid

verkstäderna anställda extra ordinarie tjänstemän av lägre grad samt verkstads- och

förrådsarbetare 65 år;

för extra ordinarie tjänstemän av lägre grad vid distrikten med undantag av

de nyss nämnda 63 år; samt

för kvinnliga tjänstemän 60 år.

I fråga om pension på grund av kroppsskada eller sjukdom, ådragen i eller

utom tjänsten — invalid- eller sjukpension — erinrar styrelsen, att i pensiouslagen 2 §

stadgas följande:

»Pensionsrätt tillkommer:

a) den som till följd av olycksfall i statens järnvägars tjänst eller eljest till

följd av sjukdom, vilken han genom utövning av sådan tjänst ådragit sig, icke vidare

kan behörigen sköta sin befattning och ej heller av järnvägsstyrelsen anses

kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt fördenskull erhåller avsked eller

entledigas;

b) den som efter minst 10 års tjänstgöring i ordinarie anställning vid statens

järnvägar antingen till följd av kroppsskada eller sjukdom i andra fall än under a)

sägs eller ock till följd av väsentligen minskad arbetsförmåga icke vidare kan behörigen

sköta sin befattning och ej heller av järnvägsstyrelsen anses kunna lämpligen

förflyttas till annan befattning samt fördenskull erhåller avsked eller entledigas;

skolande för rätt till pension enligt a) eller b) oförmågan att vidare behörigen

sköta befattningen vara styrkt med i behörig ordning avfattat läkarbetyg, utfärdat,

vad den till fri läkarvard berättigade personalen angår, av vederbörande järn vägsläkare.

»

Styrelsen anser, att dessa bestämmelser böra gälla även för den icke ordinarie

personalen, dock att ifråga om rätt till sjukpension, d. v. s. pension under de förhållanden,

som omförmälas under punkt b) härovan, dylik rätt skulle, i likhet med

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 222. 7

vad som föreslagits beträffande ålderspension, inträda först efter en tjänstetid av

femton år.

I sitt underdåniga utlåtande över järnvägsstyrelsens förslag uttalade statskontoret Statskontoret,

den mening att pensioneringen av statens järnvägars extra personal borde ordnas

efter huvudsakligen enahanda grunder, som tillämpas för pensionering av de vid marinen

anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare, och som

fastställts i förenämnda nådiga kungörelse av den 25 november 1910.

I överensstämmelse härmed har statskontoret erinrat, att lägsta tjänståldern för

pension åt marinens daglönare vid 1904 års riksdag föreslagits till 20 år, men av

riksdagen fastställts till 25 år. Statskontoret anser därför, att även beträffande nu

ifrågavarande personal rätt att komma i åtnjutande av pension i regel bör inträda

först vid 25 tjänstår.

Därjämte har statskontoret såsom förutsättning för åtnjutande av pension uppställt

en uppnådd levnadsålder av 65 år, dock att vid försvagat hälsotillstånd eller

nedsatta krafter pension kan erhållas redan vid uppnådda 60 år samt att rätt till

dylik förmån inträder redan vid 55 års ålder för den, som till följd av sjuklighet är

oförmögen att sköta sin befattning.

I anledning av järnvägsstyrelsens förslag dels i fråga om minimitjänstålder för Järnvägerätt

att erhålla pension och dels beträffande den för erhållande av högsta ålders- mannapension

ifrågasatta levnadsålder har svenska järnvägsmannaförbundet i en till statsrådet föi bundet,

och chefen för civildepartementet ingiven skrift framställt yrkande såväl därom, att

berörda minimitjänstålder borde bestämmas till 10 år, som ock att den av järnvägsstyrelsen

i huvudsaklig överensstämmelse med reglerna i pensionslagen av den 4 juli

1910 föreslagna pensionsåldern borde nedsättas.

I fråga om de av järnvägsstyrelsen och statskontoret uttalade meningar angå- Departementsende

huvudgrunderna för pensioneringen av järnvägens icke ordinarie personal, fram- chefen,

höll departementschefen, bland annat, följande. Om man utgår ifrån, att pensioneringen

bör såvitt möjligt rätta sig efter vederbörandes avlönings- och levnadsförhållanden

under tjänstetiden, måste det onekligen förefalla mindre påkallat att låta järnvägens

personal i pensionshänseende följa marinens daglönare, från vilka de extra ordinarie

järnvägsmännen säkerligen under tjänstetiden i de flesta avseenden äro ganska vitt

skilda. I stället gör sig under tjänstetiden olikheten mellan ordinarie och extra anställning

vid statens järnvägar i allmänhet icke synnerligen märkbar. Den extra

personalen åtnjuter åtskilliga förmåner, såsom fribiljetter, läkarvård, medicin i likhet

med den ordinarie personalen. Från den extra ordinarie personalens leder rekryteras

ofta de ordinarie tjänstemännen, och de extra känna sig säkerligen själva över huvud

taget såsom järnvägsfolk. Det kan under sådana omständigheter ingalunda vara

ägnat att knyta dem fastare vid det verk, där de hava anställning, om man efter

utgången av deras arbetstid låter dem i mycket väsentlig grad ställas under deras

förutvarande kamrater. Därtill kommer, att en sådan försämring skulle bliva ännu

mer bjärt framträdande genom att den hittillsvarande formen för pensionering —

tilldelande av sjukavlöning eller kvarhållande i tjänst efter det full arbetsduglighet

upphört — i många fall varit mera förmånlig än till och med det av järnvägsstyrelsen

framlagda förslaget. Så mycket tyngre skulle reduktionen synas med statskontorets

förslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Högsta

pensions
belopp.

Järnvägs
styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

På dessa skäl ansåg sig departementschefen böra i denna huvudfråga ansluta

sig till järnvägsstyrelsens förslag.

Vidkommande härefter fragan om högsta pensionsbelopp anför j cirnvdgsstyrelsen

i sin underdåniga skrivelse i ämnet, att härvid inverkar i första rummet spörsmålet,

huruvida vederbörande böra i likhet med den ordinarie personalen bidraga till sin

pensionering eller ej. I avseende härå framhåller styrelsen den olikhet beträffande

anställningen, som råder emellan den ordinarie personalen och den personal, varom

nu är fråga. Denna senare personal är nämligen anställd endast tills vidare och

kan sålunda exempelvis till följd av inskränkningar i eller förändringar vid järnvägsdriften

entledigas. Styrelsen anser lämpligt, att berörda skillnad erhåller sitt

uttryck i avseende å pensionsvillkoren på sådant sätt, att nyssnämnda personal i

olikhet med den ordinarie icke bör bidraga till sin pensionering. En motsatt anordning

skulle, säger styrelsen, kunna komma att medföra anspråk från vederbörande

att vid entledigande återfå, helt eller delvis, erlagda pensionsavgifter, vilket strider

mot grunderna för den ordinarie personalens pensionering. Om också, såsom ovan

anmärkts, styrelsen icke ansett sig kunna ifråga om pensionsbelopp och villkor för

rätten till pension följa de grunder, som enligt nådiga kungörelsen den 25 november

1910 gälla för daglönare vid marinen, har styrelsen alltså anslutit sig till den princip,

som i nu förevarande avseende finnes tillämpad i nyssberörda författning, nämligen

att några pensionsavgifter från personalens sida icke böra ifrågakomma!”

Styrelsen anför vidare, att, om man utgår från nämnda förutsättning och söker,

såsom styrelsen anser riktigt, avväga pensionens storlek i visst förhållande till den

ordinarie personalens pensioner, hänsyn bör tagas dels därtill, att högsta pensionen

för sistnämnda personal utgör 70 % av vederbörandes arvode jämte den till 20 %

därav uppskattade inkvarteringsförmånen, dels ock till värdet av de av den ordinarie

personalen erlagda pensionsavgifter. Enligt den utredning, som förekommer i sammansatta

stats- och bankoutskottets utlåtande i pensionsfrågan vid 1910 års riksdag,

äro de genom pensionslagen fastställda avgifterna avvägda så, att de i genomsnitt

beräknas täcka en tredjedel av kostnaden för vederbörandes pensionering. Då statens.

bidrag till den ordinarie personalens pensionering sålunda beräknas utgöra två

tredjedelar av kostnaden härav samt pensionen utgör 70 % av avlöningen, borde

alltså, om enahanda förhållande lägges till grund för pensioneringen av den icke

ordinarie personalen, högsta pensionen utgöra 46,6 7 % av avlöningen. Styrelsen har

ansett sig böra utgå från en efter nämnda grundsats beräknad pension.

Innan styrelsen övergått till fragan om sättet för beräkning av pensionen på

grundvalen av nyssnämnda princip, har styrelsen redogjort för sättet, på vilket avlöningen

bestämmes för de olika kategorierna av nu ifrågavarande personal.

Vidkommande extra ordinarie personal av lägre grad har styrelsen den 8 februari

1908 genom order nr 485, varav en del med däri sedermera vidtagna förändringar i hithörande

delar såsom bilaga nr 4 torde få bifogas detta protokoll, fastställt grunder för avlöningen

för de flesta grader av denna personal. Personalen har i avseende å avlöningen,

som är bestämd till visst belopp för månad, indelats i vissa klasser, och

inom varje klass utgar månadsavlöningen olika allt efter den ort, där vederbörande

är placerad. Begynnelselönen ökas med ålderstillägg efter vissa år (i regel 3-årsperioder).

I vissa fall kunna modifikationer äga rum från de sålunda fastställda

grunderna, beroende på huruvida vederbörande innehar vissa högre kvalifikationer.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 222.

9

Vad härefter angår verkstadspersonalen, utgår man vid bestämmande av avlöningen

för densamma efter den för varje arbetare bestämda timlönen. Styrelsen bär den 30 mars

1908 genom order nr 502, vilken i dess nuvarande lydelse i hithörande del torde såsom

bilaga nr 5 få bifogas detta protokoll, fastställt viss minimitimlön för tre olika huvudgrupper

av personal, allt efter vederbörandes yrkesutbildning, med iakttagande därjämte att

timlönerna variera inom varje grupp efter de olika orter, där verkstäderna äro belägna.

Härvid må emellertid framhållas, att flertalet arbetare tilldelats högre timlön än

minimilönen, beroende på vederbörandes yrkesskicklighet eller ålder i tjänsten. Timlönerna

bestämmas av vederbörande maskindirektörer vid de dem underlydande verkstäderna.

Vad slutligen angår det fåtal extra ordinarie tjänstemän av högre grad, å vilka

ifrågavarande bestämmelser skulle komma att tillämpas, fastställes deras avlöning i

allmänhet av styrelsen efter vederbörandes utbildning och skicklighet.

Efter denna redogörelse har styrelsen anmärkt, att då det gäller att formulera

bestämmelsen om högsta pensionsbelopp, man skulle kunna tänka sig denna endast

böra innefatta, att pensionen skall utgöra 46,6 7 eller avrundat 47 procent av vederbörandes

avlöning, antingen den som han innehar vid entledigandet eller medelavlöningen

för de senare åren. Frånsett att pensionsbeloppen, på detta sätt bestämda,

skulle bliva synnerligen växlande, vilket torde vara olämpligt, skulle emellertid därigenom,

i motsats mot vad som fastslagits för den ordinarie personalen, den omständigheten

att vederbörande under sin tjänstetid varit placerad å en ort med dyra

levnadsförhållanden komma att inverka på hans pensionsbelopp. Till förebyggande

av en dylik oegentlighet har, såsom ovan anmärkts, i pensionslagen införts ett stadgande

av innebörd, att inkvarteringsförmånen alltid skall beräknas till 20 % av

arvodet, oaktat enligt gällande avlöningsreglemente ersättning för bostad och bränsle

kan uppgå till 40 % av arvodet.

För undvikande av att pensionsbeloppen skulle bliva allt för mycket växlande

har styrelsen förordat fastställande av fixa pensionsbelopp efter en skala, i vilken

dessa belopp motsvara ungefär 47 % av avlöningen inom vissa gränser, med iakttagande

att högsta pensionen, som kan ifrågakomma, skall utgöra 1,500 kronor och

lägsta pensionen 430 kronor, allt på sätt § 4 i vid styrelsens skrivelse fogat förslag

till bestämmelser närmare utvisar.

Styrelsen håller sålunda före, att en maximipension bör bestämmas för nu

ifrågavarande personal. Att denna, såsom ovan nämts, blivit föreslagen till 1,500

kronor beror därpå, att endast ett fåtal av denna personal uppbär högre avlöning än

3,000 kronor. Skulle i undantagsfall, särskilt i fråga om extra ordinarie tjänstemän

av högre grad, vederbörande på grund av speciell utbildning innehava så hög avlöning,

att den nu ifrågasatta maximipensionen kan anses bliva otillräcklig, anser sig styrelsen

oavsett dessa bestämmelser oförhindrad att göra särskild framställning i

ärendet.

Vidare anser styrelsen, att man vid bestämmande av pensionen bör utgå från

medelavlöningen per år under de fem senaste anställningsåren. För tillgodoseende

av den ovan anmärkta synpunkten, att dyrortsförhållanden icke må obehörigen inverka

på pensionsförhållandena, har styrelsen förordat, att vid beräkning av pension

för den extra ordinarie personal, vilkens avlöning reglerats av styrelsen allt efter den

ort, där personalen är placerad, vederbörande skall anses åtnjuta den avlöning, som

utgår för innehavare av samma befattning å ort, där avlöningen utgår med lägsta

belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 183 käft. (Nr 222.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 222.

Beträffande sättet för beräknande av avlöningen i pensionshänseende för verkstadsoch

förrådsarbetare bör man enligt styrelsens mening utgå från den vederbörande

tilldelade timlönen och sålunda bortse från inkomst på grund av förekommande betingsarbete.

Timlönen anser styrelsen nämligen utgöra ett uttryck för en arbetares

yrkesskicklighet, under det att den större eller mindre inkomsten på grund av betingsarbete

kan bero på mera tillfälliga omständigheter, såsom ökad arbetstillgång å en

viss verkstad eller i ett visst fack o. s. v.

Vidare framhåller styrelsen, att, i överensstämmelse med de för den extra ordinarie

personalen här ovan angivna grunder, avlöningen bör beräknas efter den timlön, som

kan anses gälla vid verkstäder å de billigaste orterna. Den verkstadspersonalen tilldelade

timlönen bör alltså i förekommande fall alltefter den ort, där vederbörande

är placerad, nedsättas med ett belopp, som enligt gällande bestämmelser utgör skillnaden

mellan minimitimlönen å placeringsorten, å ena, samt minimilönen å den ort,

där minimilönen är lägst, å andra sidan. Då dyrhetsförhållandena å olika orter äro

underkastade växlingar, synes icke vara lämpligt att i en blivande författning fastslå,

vilka nedsättningar skola äga rum vid de särskilda verkstäderna, utan bör det kunna

överlämnas åt järnvägsstyrelsen att fastställa grunderna i förevarande avseende.

En anmärkning, säger styrelsen, som skulle kunna göras mot det av styrelsen

föreslagna sättet för bestämmande av pensionen för hela den personal, varom nu är

fråga, är den, att då avlöningarna fastställas, för det stora flertalet extra ordinarie

personal av styrelsen och för samtliga verkstads- och förrådsarbetare av vederbörande

maskindirektörer, statsmakterna skulle bliva förhindrade att överskåda pensioneringens

innebörd samt, särskilt vad angår verkstads- och förrådsarbetares pensionering, densamma

komme att alltför mycket göras beroende av vederbörande avdelningsföreståndares

bestämmanderätt.

För hävande av de betänkligheter, som från nyssnämnda synpunkter skulle

kunna göra sig gällande mot styrelsens förslag, har styrelsen föreslagit, att i pensionsbestämmelserna

bör införas föreskrift om vissa maximipensioner för de i avlöningshänseende

likställda huvudgrupperna av personalen, vilken pension skulle motsvara,

ungefär 50 % av högsta nu gällande avlöning inom dessa grupper.

För att visa, huru pensionerna för olika kategorier av personal komma att ställa

sig enligt de av styrelsen föreslagna bestämmelserna, har styrelsen lämnat följande

redogörelse härutinnan.

Då avlöningen för flera manliga extra ordinarie tjänstemän av högre grad uppgår

till eller överstiger 3,000 kronor, kommer enligt förenämnda regler den absoluta

maximipensionen, 1,500 kronor, att utan särskild föreskrift härutinnan utgöra maximum

för denna grupp.

Bland kvinnliga tjänstehavare i motsvarande ställning åtnjuter den högst avlönade

2,100 kronor, och torde alltså 1,000 kronor böra fastställas såsom maximum

för denna grupp.

Vad härefter angår de extra ordinarie tjänstemän av lägre grad, vilkas avlöning

reglerats genom styrelsens ovan omförmälda order den 8 februari 1908 (nr 485),

bör enligt ovan angivna grunder maximipensionen motsvara ungefär 50 % av högsta

enligt berörda order nu gällande avlöning å billigaste ort för vederbörande grupper.

Vid dylik beräkning har styrelsen ansett lämpligt, att, om avlöningen ligger emellan

två hundratal, densamma avrundas uppåt till närmast högre hundratal.

Enligt dessa grunder skulle maximipensionerna komma att ställa sig på följande

sätt för ifrågavarande personal.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 222.

För lokomotivreparatörer samt maskinister vid elektriska kraft- eller

bclysningscentraler................................................................... 850 kronor;

för vagnreparatörer, gasverksförmän och kranskötare vid kolloss
ningskran.

................................................................................... 800 » ;

för förrådsmän, maskin- och pannskötare, lokomotiveldare samt

telefon- och elektrisk belysningsarbetare ................................ 700 » , samt

för banvakter, stationskarlar och med dem likställda ävensom brom
sare

............................................................................................ 650 »

I order 485 regleras avlöningen även för vagnstäderskor, med vilka en annan

grupp av kvinnliga befattningshavare, nämligen s. k. effektvårdare, skola anses

likställda; och utgör högsta avlöningen för dem å andra orter än Stockholm 70

kronor i månaden eller 840 kronor om året. Med hänsyn till den låga avlöningen

har styrelsen för dessa befattningshavare föreslagit en maximipension av 450

kronor.

Beträffande slutligen verkstads- och förrådsarbetarna anför styrelsen, att vissa

svårigheter erbjuda sig att fastställa maximipension för denna personal, då nämligen

timlönen växlar i hög grad, beroende på yrkesskicklighet och även i viss mån å avlöningarna

inom motsvarande fack å den allmänna arbetsmarknaden å respektive orter.

Medan sålunda för en del av de högst betalda arbetarna, t. ex. modellsnickare, verktygsarbetare

och en del filare, den beräknade timlönen för år kan uppgå till över

1,800 kronor, kan avlöningen för vanliga grovarbetare, t. ex. hantlangare, uppskattas

till högst 1,200 kronor. Att bestämma särskilda maximipensioner för var och en av

de tre huvudgrupper, i vilka verkstadsarbetarna med hänsyn till minimi-timlönen är

uppdelad enligt ovannämnda order den 30 mars 1908 (nr 502), låter sig icke lämpligen

göra med hänsyn därtill, att en bestämd skillnad mellan de två första grupperna,

som bägge innefatta yrkeskunniga arbetare, knappast kan uppdragas. Däremot anser

styrelsen svårigheter icke möta att fastställa gränsen mellan personal, som arbetat

så länge inom ett fack, att de kunna anses såsom fullt utbildade yrkesarbetare, å

ena, samt arbetare, vilka icke besitta sådan utbildning, å andra sidan; och har styrelsen

därför föreslagit särskilda maximipensioner för dessa båda kategorier. Ifråga

om maximipensionens belopp håller styrelsen före, att detta för fullt utbildade yrkesarbetare

icke bör sättas högre än för lokomotivreparatörer eller 850 kronor, och att

detsamma för övriga arbetare sättes lika med det för extra ordinarie banvakter m. fl.

föreslagna eller 650 kronor. Enligt verkställd uträkning kan högsta pensionen för

samtliga verkstads- och förrådsarbetare, beräknad enligt förenämnda grunder, uppskattas

i genomsnitt till omkring 700 kronor.

I detta sammanhang har styrelsen påpekat, att en del extra ordinarie banarbetare

äro utbildade yrkesarbetare och avlönas med timlön. För dem anser styrelsen

alltså samma regler böra gälla som för verkstads- och förrådsarbetare.

Statskontoret, som i likhet med järnvägsstyrelsen uttalar sig för att några pen- statskontoret,

sionsavgifter från personalens sida icke böra förekomma, anser sig böra ifrågasätta,

att pensionerna begränsas till omkring 40 % av vederbörandes avlöning, beräknad

på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit, därvid såsom absolut pensionsmaximum bör

gälla 1,200 kronor och såsom pensionsmaximum för de lägst avlönade, d. v. s. de

kvinnliga extra ordinarie tjänstemännen av lägre grad, skäligen bör bestämmas

400 kronor. Vidare bör enligt statskontorets mening det sålunda bestämda pen
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

Järnvägs
mannaför
bundet.

Departements
chefen.

Frågan om

övergångsbestämmelser.

Järnvägsmannaförbundet.

sionsbelopp uppnås först efter 40 års tjänstgöring, därvid tjänstår skola få räknas

redan vid 18 år, vid vilken tidpunkt extra ordinarie anställning kan vinnas.

Statskontoret erinrar vidare, att enligt förenämnda kungörelse av den 25 november

1910 angående pensionering av daglönare vid marinen visst pensionsbelopp

vid 25 tjänstår är bestämt för varje grupp av befattningshavare; för varje tjänstår

därutöver höjes pensionen med vissa belopp olika för de särskilda grupperna; och

uppnås pensionsmaximum vid 40 tjänstår. Då det här gällde pensionering av personal,

vars avlöning är beroende på konjunkturförhållanden och andra omständigheter,

som från tid till annan äro underkastade växlingar, ifrågasätter statskontoret,

huruvida icke det för marinens daglönare använda sättet är att föredraga.

Järnvägsmannaförbundet anmärker mot järnvägsstyrelsens förslag, att den pension,

som kommer att utdelas, blir så knapp, att den med hänsyn därtill att pensionen

i de flesta fall är den pensionerades enda inkomst ej kan anses tillräcklig. Till avhjälpande

av denna olägenhet anser förbundet enda utvägen vara att här berörda

personalgrupper få, i likhet med den ordinarie personalen, själva bidraga till sin

pensionering. I samband därmed bör dock enligt förbundets mening stadgas rätt

för personalen att vid entledigande helt eller delvis återbekomma erlagda pensionsavgifter.

Departementschefen, som på anförda skäl fann det icke vara möjligt att för det

dåvarande vidtaga anordningar för att personalen, på sätt järnvägsmannaförbundet

påyrkat, skulle kunna vid entledigande återfå erlagda pensionsavgifter, uttalade sig

i övrigt för att pensioneringen åtminstone under för handen varande förhållanden

måtte grundas uteslutande på statens bidrag. I avseende å pensionernas storlek höll

departementschefen före, att statskontorets förslag icke skulle giva de pensioner,

varpå ifrågavarande personal, med hänsyn till ställning och avlöningsförmåner,

kunde äga skäliga anspråk; och då den ökade kostnad, som järnvägsstyrelsens

förslag medförde, icke syntes alltför avskräckande, förordade departementschefen detta

förslag.

Såsom en huvudanmärkning mot järnvägsstyrelsens förslag har järnvägsmannaförbundet

i sin ovan omförmälda skrivelse anfört, att det skulle innebära en avsevärd

försämring för sådan personal, som nu är pensionerad medelst sjukavlöning. I övrigt

har förbundet, delvis med hänsyn till den av förbundet gjorda hemställan om pensioneringens

grundande jämväl på tjänstemännens egna avgifter, föreslagit följande

övergångsbestämmelser rörande vid pensionsbestämmelsernas ikraftträdande anställd

personal:

a) att personal, som icke uppnått en levnadsålder av 35 år, har skyldighet erlägga

bidrag till sin pensionering;

b) att personal, som uppnått en levnadsålder av 50 år, erhåller vid avsked på

grund av inträffad sjukdom eller invaliditet eller vid uppnådda 60 levnadsår en pension,

motsvarande den enligt förutvarande praxis utgående sjukavlöningen;

c) att personal i en levnadsålder av 35—50 år må efter eget val äga rätt att

erlägga avgifter och då erhålla pension enligt samma grunder som personal med

mindre än 3o levnadsår, eller också att icke erlägga avgifter, då pension beräknas

efter enahanda grunder som för personal med högre levnadsålder än 50 år;

d) att personal, som omförmäles under punkt c), och som själv erlagt avgifter,

men som på grund av sjukdom eller invaliditet erhåller pension före den tidpunkt,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 222.

då gällande bestämmelser berättiga därtill, erhåller pension enligt samma grunder

som under punkt b) omhandlade personal, dock med den förhöjning, som motsvarar

värdet av erlagda avgifter;

e) att ingen försämring må vidtagas för den personal, som enligt kungl. styrelsens

order nr 8 § 11 tilläggsbestämmelse redan åtnjuter eller kan komma i åtnjutande

av en högre ersättning än halv daglön vid sjukdom eller invaliditet till följd

av skada i tjänst; samt

f) att eventuell minskning i löneförmåner, beroende på hög ålder eller eljest

nedsatt arbetsförmåga, icke må inverka på pensionen.

Härom anför järnvägsstyrelsen i särskilt avgivet yttrande, att järnvägsmannaförbundets

förslag innebär, att var och en, som vid bestämmelsernas trädande i kraft

uppnått 35 års ålder, skall vara befriad från att erlägga pensionsavgift men i allt

fall vara berättigad till en pension, motsvarande minst halva avlöningen. I överensstämmelse

härmed skulle alltså exempelvis en 40-årig verkstadsarbetare med en årslön

av 1,200 kronor, vilken efter en tioårig tjänstetid pensioneras på grund av sjukdom,

erhålla i pension 600 kronor, under det att en ordinarie stationskarl, som pensioneras

under liknande omständigheter, skulle få åtnöjas med en pension av 215

kronor. Uppenbart är, säger styrelsen, att styrelsen icke kan biträda ett förslag,

som medför dylika missförhållanden. Vad särskilt angår den personal, som nu

är i åtnjutande av sjukavlöning och som enligt styrelsens förslag skulle tilldelas

en i förhållande till tjänstetiden bestämd sjukpension, kan ju icke bestridas, att

densamma kan få vidkännes en nog så kännbar nedsättning i sin årsinkomst.

Styrelsen framhåller dock härvidlag, att för de fall, då vederbörande icke kan bidraga

till sin försörjning, styrelsen föreslagit en sjukpension, som oavsett tjänsteåldern motsvarar

minst 35 procent av vederbörandes avlöning. För övrigt framhåller styrelsen,

i anledning av vad från järnvägsmannaförbundets sida i detta sammanhang anförts,

att den omständigheten, att styrelsen, i avvaktan på den föreliggande pensionsfrågans

lösning, icke ansett sig böra nedsätta sjukavlöningens belopp, icke rimligen bör medföra,

att nu ifrågavarande personal författningsenligt tillerkännes en ställning i pensionshänseende,

som i många fall skulle bliva vida fördelaktigare än vad som gäller

för den ordinarie personalen.

Departementschefen yttrade i förevarande ämne följande:

»Vad beträffar dem, som för närvarande uppbära sjukavlöning, har det synts

mig önskvärt, om en sådan övergångsbestämmelse kunde givas, att dessa undginge

att få sina levnadsvillkor försämrade genom pensioneringen.

En undersökning, som jag i sådant syfte vidtagit, har emellertid givit vid

handen, att stora svårigheter möta mot att låta de personer fortfarande uppbära sjukavlöning,

som för närvarande uppbära sådan avlöning, men enligt förslaget icke bliva

berättigade till full pension. Jag fäster mig då mindre vid att därmed kostnaderna

för pensioneringen naturligtvis skulle ökas. Detta bleve i allt fall ett tillägg, som

minskas och slutligen upphör i samma mån, som de nu sjukavlönade falla bort. Den

årliga merkostnaden för pensioneringen uppgår ej heller, enligt vad jag inhämtat, till

något särdeles avsevärt belopp, omkring 36,500 kronor till en början.

Däremot har en jämförelse med vad som gäller för den ordinarie personalen i

motsvarande hänseende väckt mina betänkligheter mot övergångsbestämmelser i antytt

syfte. Det förhåller sig nämligen så, att enligt 6 § i 1910 års lag sjukpension till

ordinarie personal utgår allt efter antalet av de år, under vilka den pensionsberätti
-

Järnvägs
styrelsen.

Departements

chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

Motion vid

1913 års

riksdag.

gade innehaft ordinarie statstjänst, med belopp som först vid 25 tjänstår kommer

upp till 50 procent av avlöningen. Denna regel överensstämmer tydligen också med

de i 1907 års lag om pension för civila tjänstemän givna bestämmelser om avkortad

pension för den, som avgår med lägre tjänstålder än den i pensionslagen stadgade.

Dessa föreskrifter torde också vara av en så grundläggande betydelse, att någon

ändring däri svårligen kan nu ifrågasättas. Men vid sådant förhållande synes det

mig, att en övergångsbestämmelse, enligt vilken de, som nu åtnjuta 50 procent i

sjukavlöning, finge behålla densamma för framtiden, oavsett tjänstålder, skulle gentemot

den ordinarie personalen framstå såsom en orättvisa.

Korrektivet mot allt för låga pensioner torde dessutom finnas i bestämmelsen i

§ 7 av förslaget, enligt vilken bestämmelse sjukpension icke må understiga 70 procent

av den eljest vederbörande tillkommande pensionen, därest de förhållanden, som

grundat rätten till sjukpension, omöjliggöra för vederbörande att bidraga till sin försörjning.

Med tillämpning av detta stadgande tror jag, att de största svårigheterna

vid övergången skola kunna övervinnas.

Skulle i något speciellt fall övergången till de av mig föreslagna bestämmelserna

medföra en alltför kännbar reduktion i livsuppehället, torde järnvägsstyrelsen

icke sakna utväg att vidtaga särskilda åtgärder för avhjälpande av ett sådant förhållande.

»

I anledning av Kung!. Maj:ts förslag rörande pensioneringen väcktes

inom andra kammaren motion i ämnet.

Motionärerna beklaga till en början, att förslaget icke blivit byggt på principen

om bidrag till pensioneringen från personalens sida.

Emot förslaget hava motionärerna i övrigt gjort huvudsakligen följande erinringar.

Det i § 7 bestämda minimibeloppet för sjukpension, 150 kronor, synes allt för

knappt tillmätt. Man må ju lägga märke till att en dylik pensions erhållande måste

föregås av minst 15 tjänstår och att entledigandet skett sedan järnvägsstyrelsen

konstaterat, att personen ifråga icke kunnat behörigen sköta sin befattning eller ens

lämpligen kunnat användas i annan dylik. Härav bör ju följa, att förvärvsförmågan

för en sådan sjuk är ytterst obetydlig eller ingen. Starka billigbetsskäl synas motionärerna

således tala för att denna summa åtminstone höjes till 200 kronor.

Bestämmelserna i § 12, att pensionstagare, som blivit dömd till förlust av

medborgerligt förtroende, skall hava förverkat sin pension, anse motionärerna böra

utgå.

I avseende å den personal, som åtnjuter sjukavlöning, erinra motionärerna

att, därest den föreslagna pensioneringen skall omfatta jämväl denna personal, följden

bleve den, att särskilt i vissa fall en betydande reducering av nämnda förmån komme

att inträda. Denna reducering kommer att uppstå främst i de fall, där de stipulerade

tjänste- och levnadsåren för full pensions erhållande icke uppnåtts. Vidare

minskas sjukavlöningen från nuvarande 50 till föreslagna 47 procent av lönen samt

även till följd därav, att den innehavda avlöningssumman icke skall oförändrad

ligga till grund för den procentuellt utgående pensionen, utan skall denna summa

minskas med ett belopp, motsvarande skillnaden mellan resp. gruppers minimilöner å

anställningsorten och motsvarande minimilöner på den plats vid järnvägen, där lönerna

äro lägst. För den timavlönade personalen beräknas heller icke lönen efter 3,500

timmar per år utan efter 2,900 timmar. Allt detta betyder ju särskilt för dem, som

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

hårdast drabbas härav, eu så avgjord försämring, att förhållandet måste uppmärksammas.

I ännu högre grad torde dessa förhållanden komma att drabba personal,

som till följd av skada i tjänst bliva oförmögna till arbete och vilka nu i regel åtnjuta

en sjukavlöning av 75 procent av lönen.

På dessa och i övrigt anförda skäl förorda motionärerna en sådan anordning,

att de föreslagna pensionsbestämmelserna icke måtte medföra någon minskning i förmåner

för dem av personalen, som för närvarande uppbära sjukavlöning.

I skrivelse den 1 juni 1913 (nr 241) har riksdagen anfört följande:
»Då,

enligt vad i statsrådsprotokollet meddelas, förslag till pensionsbestämmelser

för telegrafverkets verkstadspersonal föreligger hos Kungl. Maj:t och då den

nu föreliggande frågan synes böra behandlas i sammanhang med frågan om pensionering

även av nämnda verkstadspersonal, anser sig riksdagen icke kunna nu bifalla

Kungl. Maj:ts föreliggande proposition, helst båda dessa frågors lösning synes böra

göras beroende av lagen om allmän pensionsförsäkring.

Härvid har riksdagen velat uttala, att riksdagen förutsätter, att förslag om pensionering

av ifrågavarande personal vid såväl statens järnvägar som telegrafverket

kommer att föreläggas nästkommande års riksdag. Uppskov med föreliggande ärendes

avgörande synes vara så mycket mera tillrådligt, som riksdagen anser, att till förnyad

prövning bör upptagas frågan om skyldighet för omförmälda pensionstagare att,

för rätt att erhålla pension, själva, i enlighet med de principer, som numera i sådant

avseende gjort sig gällande, bidraga till pensioneringen, vilken då synes böra utgå

med de högre belopp, vartill en sådan skyldighet må kunna anses föranleda.

Riksdagen har alltså icke bifallit Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition.»

Till statsrådsprotokollet för den 4 april 1913 anmälde departementschefen,

att — på sätt i riksdagens nyssberörda skrivelse antydes —ett förslag

förelåg angående pensionering av telegrafverkets extra personal, men

ansåg sig departementschefen på anförda skäl förhindrad att för det

dåvarande framlägga något förslag i sådant avseende.

Nämnda förslag innefattas i ett av telegrafstyrelsen den 18 februari

1913 avgivet underdånigt utlåtande i anledning av en till civildepartementet

ingiven skrivelse, däri viss personal vid telegrafverket gjort framställning

om vidtagande av åtgärder i syfte att bereda pensionsförmåner

åt den extra personalen vid detta verk.

Ur telegrafstyrelsens förslag tillåter jag mig anföra följande, som,

bland annat, lämnar upplysning rörande den ifrågasatta pensioneringens

omfattning samt avlöningsförhållanden m. m. i fråga om telegrafverkets

extra personal.

Riksdagens

skrivelse den

1 juni 1913.

Telegrafstyrelsens

förslag 1913

till pensionering

av

telegrafverkets

extra

personal.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

I avseende å pensioneringens omfattning har styrelsen tänkt sig, att denna förmån

skulle beredas endast dem, som hava ständigt arbete året om och sålunda uteslutande

ägna sig åt telegrafverkets tjänst. De arbetare, som i sådan egenskap skulle

komma i åtnjutande av pension, äro anställda dels vid det egentliga linjearbetet och

förråden, till ett antal av omkring 950, dels vid verkstaden, till ett antal av omkring

470, därav omkring 50 kvinnor.

Med hänsyn till den olikhet, som i avseende på anställningen råder mellan den

ordinarie personalen och den personal, varom nu är fråga, anser styrelsen, att sistnämnda

personal i motsats mot den ordinarie icke bör bidraga till sin pensionering.

Pensionens storlek synes, efter styrelsens mening, böra avvägas i ungefär samma

förhållande till avlöningen, som gäller för pensioneringen av den närmast jämförbara

kategorien av verkets ordinarie personal eller reparatörerna. Pensionsnnderlaget för

dessa utgör 65,2 % av den högsta avlöningen, och de avgifter, som de själva erlägga

för denna pensionering, beräknas täcka 34 % av kostnaden för densamma. Då statens

bidrag till denna personals pensionering således beräknas utgöra 66 % av kostnaden

därför samt pensionen, såsom nyss angivits, utgör 65,2 % av avlöningen, borde alltså,

om enahanda förhållande lägges till grund för pensioneringen av den icke ordinarie

personalen, högsta pensionen för denna utgöra 43 % av högsta avlöningen. Styrelsen

har också ansett ur alla synpunkter lämpligt och skäligt att låta denna grundsats

vara vägledande för beräknandet av pensionerna i fråga.

Vidare håller styrelsen före, att den lägsta tjänstetid, som bör erfordras för att

komma i åtnjutande av pension, ej bör eller behöver sättas högre än 10 år.

För tjänstetid, som understiger den för erhållande av högsta pensionen bestämda

tjänstetid, bör givetvis pensionsbeloppets storlek proportioneras direkt efter förhållandet

mellan dessa båda tjänstetiders längd.

I fråga om sättet för bestämmande av pensionsbeloppet framhåller styrelsen, att

föreskrifterna härutinnan böra vara så enkla som möjligt och pensionsbeloppen så

litet växlande, att var och en skall kunna själv utan vidare räkna ut, huru hans

pensionsförhållanden komma att under faktiska omständigheter ställa sig. Dessutom

torde i stort sett de behov, som en pension är avsedd att fylla, vara för den kategori

arbetare, varom här är fråga, av så likartad beskaffenhet, att olikheten i de avlöningsbelopp,

som för en detaljerad utmätning av pensionsbeloppen skulle bliva normerande,

icke bör tillmätas någon större betydelse. Med hänsyn härtill och då, såsom framgår

av det följande, en avrundning uppåt i alla händelser måste företagas, har styrelsen

så nära som möjligt stött sina beräkningar på den högsta i normala fall gällande,

av särskilda förhållanden oberoende avlöningen.

För linje- och förrådsarbetarna utgör den normala slutavlöningen en daglön av

4,50 kronor eller, för 300 arbetsdagar, 1,350 kronor om året, och skulle således högsta

pensionsbeloppet med beräkning av ovannämnda 43 % uppgå till 580,5 0 kronor.

För verkstadsarbetarna utgår avlöningen i form av timlön eller ackordsbetalning.

Enligt styrelsens mening bör man dock vid beräknandet av deras avlöning i

pensionshänseende utgå från timlönen och således bortse från inkomst på grund av

förekommande betingsarbete. Timlönen utgör nämligen ett uttryck för en arbetares

yrkesskicklighet, under det att den större eller mindre inkomsten på grund av betingsarbete

kan bero på mera tillfälliga omständigheter, såsom ökad arbetstillgång å en

viss avdelning och dylikt. Timlönen i sin ordning måste åter variera ganska mycket,

beroende på vederbörandes yrkesskicklighet eller ålder i tjänsten. Sålunda utgör för

närvarande, efter de olika timlönerna beräknat, den lägsta dagavlöningen för den

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 222.

17

manliga verkstadspersonalen 1,38 kronor och den högsta 4,79 kronor; för den kvinnliga

personalen äro motsvarande siffror 1,56 kronor, respektive 3,06 kronor. Därvid

är dock att märka, att det icke är de äldsta arbetarna eller arbeterskorna, som uppbära

den högsta timlönen, beroende detta på verkstadsarbetets särskilda beskaffenhet

■och olika krav. Det visar sig nämligen, att för den manliga personalen det är under

åldern mellan 30 och 59 år, som den högsta timlönen — varierande på grund av

särskilda förhållanden mellan 45,9 öre och 47,9 öre — ernås med kulmen under

40-talet. Medelavlöningen under denna period utgör 4,64 kronor om dagen. Förhållandena

för den kvinnliga personalen åter visa, att under tiden mellan 20 och 49

år lämnas en betydligt högre timlön — varierande mellan 21,6 och 30,6 öre — än

under den övriga tiden. Medelavlöningen för sagda period utgör 2,71 kronor om

dagen. Med hänsyn därtill och då den största delen av verkstadsarbetet är utlämnat

på beting, vilket för de olika arbetarna medför en ännu större olikhet i den verkliga

inkomsten, har styrelsen ansett, att för denna del av personalen medelavlöningen

under den åldersperiod, för vilken timlönen i allmänhet är störst, bör läggas såsom

grund för bestämmande av högsta pensionsbeloppet. För en manlig verkstadsarbetare

skulle efter denna beräkning högsta årsavlöningen anses utgöra 1,392 kronor och för

•en kvinnlig 813 kronor samt således högsta pensionsbeloppet, med beräkning av

ovannämnda 43 %, för manlig verkstadsarbetare 598,6 6 kronor och för kvinnlig

■349,59 kronor.

Såsom ovan beräknats, skulle en linje- och förrådsarbetares högsta pensionsbelopp

utgöra 580,50 kronor. Med hänsyn till den ringa skillnaden mellan detta

belopp och det för manlig verkstadsarbetare beräknade högsta pensionsbelopp 598,5 6

kronor, och med tanken på önskvärdheten av största möjliga enkelhet i pensionsberäkningen

har styrelsen ansett, att pensionsbeloppet kan och lämpligen bör avrundas

till samma belopp för båda dessa kategorier av telegrafverkets arbetare eller till

■600 kronor.

För den kvinnliga verkstadspersonalen, vars pensioneringsförhållanden icke kunna

■direkt jämföras med den manligas, torde pensionsbeloppet böra skäligen avrundas

uppåt till 400 kronor.

Den 12 september 1913 erhöll dåvarande chefen för civildepartementet

nådigt bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för att

inom civildepartementet verkställa utredning angående pensionering av

statens järnvägars och telegrafverkets extra personal samt inkomma med

det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

1 fråga om de sakkunniges uppdrag anförde departementschefen,

enligt vad statsrådsprotokollet för nämnda dag utvisar, efter att hava

erinrat om innehållet i riksdagens förutnämnda skrivelse och telegrafstyrelsens

framställning, bland annat, att en utredning av frågan om

pensioneringen av statens järnvägars extra personal samt telegrafverkets

extra linjearbetare och förrådsarbetare borde tagas under behandling,

samt yttrade vidare:

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 183 käft. (Nr 222.)

1913 års

sakkunniga.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 222.

»Utöver de kategorier av arbetare, som nu berörts, finnes ett antal arbetare med

extra anställning i statens verksamhet, särskilt vid arméns verkstäder och förråd, för

vilka arbetares pensionering icke för närvarande är sörjt. Vid ärendets behandling i

riksdagen ifrågasattes, att även denna extra personals pensionering skulle bliva föremål

för utredning samtidigt med behandlingen av pensionsfrågan för statens järnvägars

och telegrafverkets extra personal. Då jag emellertid befarar, att, om frågan gåves

en sådan omfattning, statens järnvägars och telegrafverkets extra personal, vilkens

pensionering synes i första hand vara trängande, skulle skjutas alltför långt fram

i tiden, torde det vara lämpligast, att utredningen för närvarande begränsas till att

omfatta allenast sistnämnda två verks extra personal.

Den av riksdagen berörda synpunkten, att ifrågavarande pensionstagare skulle

kunna åläggas att själva bidraga till sin pensionering, fordrar naturligtvis allt beaktande

och bör bli föremål för en ingående utredning. Genom dylika bidrag skulle

möjlighet åstadkommas till något högre pensioner, utan alltför avsevärda utgifter för

statsverket. Skulle emellertid, på grund av de stora svårigheter, som äro förbundna

med en sådan anordning och om vilka jag hade tillfälle erinra såväl i mitt nyssnämnda

yttrande till statsrådsprotokollet som i riksdagen, något tillfredsställande

förslag i nämnda riktning icke kunna erhållas, torde i stället böra undersökas, huruvida

med anledning av lagens om allmän pensionsförsäkring bestämmelser om pension

på grund av frivilliga avgifter en förbättrad pensionering kan åstadkommas

för ifrågavarande extra personal. Möjligen kräves härför en mindre ändring i nyssnämnda

lag.»

1815 års De på grund av förenämnda bemyndigande tillkallade sakkunniga

sakkunniga, avgåvo betänkande i ämnet den 12 december 1914.

Emellertid gjorde vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 19 juni 1915

framställning om vidtagande av åtgärder för pensionering av vattenfallsverkets

extra personal. Med anledning av denna framställning erhöll

jag den 26 juni 1915 nådigt bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga

för avgivande av utlåtande och förslag i nyssnämnda pensionsfråga.

Vidare har, i anledning av en av järnvägsstyrelsen gjord framställning,

Kungl. Maj:t den 23 oktober 1915 dels uppdragit åt förenämnda

sakkunniga att jämväl verkställa utredning angående pensionering av

vid statens järnvägsbyggnader å extra stat anställda tjänstemän dels

ock bemyndigat mig att för sådant ändamål tillkalla ytterligare två sakkunniga

såsom representanter för järnvägsstyrelsen och ifrågavarande

personal vid statens järnvägsbyggnader för att biträda vid verkställande

av sistberörda utredning.

De sålunda under år 1915 tillkallade sakkunniga hava den 28 februari

1916 avgivit betänkande och förslag till:

1) reglemente för statens järnvägars pensionskassa för pensionering

av icke ordinarie personal;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

1!)

2) reglemente för statens vattenverks förvaltnings pensionskassa för

icke ordinarie personal;

3) förslag till ändring i lagen om allmän pensionsförsäkring den

30 juni 1913; samt

4) förslag till ändring i lagen angående civila tjänsteinnehavares

rätt till pension den 11 oktober 1907.

Beträffande det under 1) omförmälda förslaget, innefattar detsamma

gemensamma bestämmelser om pensionering av såväl de personalgrupper,

som avses i betänkandet av den 12 december 1914, d. v. s. extra

ordinarie tjänstemän samt verkstads- och förrådsarbetare vid statens järnvägar,

som ock de å extra stat anställda tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader.

Tillkomsten av sistnämnda personalgrupp har, på sätt

jag i det följande skall närmare utveckla, föranlett de sakkunniga att i

vissa delar omarbeta 1914 års förslag, ehuru huvudgrunderna för pensioneringen

lämnats orubbade.

Vad angår förhållandet mellan de under 1) och 2) angivna förslagen

äro de i allt väsentligt lika lydande; avvikelserna betingas endast

av skiljaktigheterna i avseende å personalförhållanden i de särskilda

verken.

I sammanhang härmed tillåter jag mig omförmäla, att de under år

1915 tillkallade sakkunniga i sitt betänkande framhållit, att de ändringar,

som de ansett sig böra föreslå i 1914 års förslag i avseende å befattningshavare

vid statens järnvägar, synas böra medföra motsvarande

modifikationer i pensionsbestämmelserna för telegrafverkets extra personal.

Det förslag till bestämmelser angående pensionering av sistnämnda

personal, som jag har för avsikt att framlägga, har också undergått

omarbetning i nyss angiven riktning.

Enär alltså den nu ifrågasatta pensioneringen av de tre verkens

extra personal är avsedd att ske efter i allt väsentligt likformiga bestämmelser,

finner jag mig böra, då jag nu går att redogöra för pensioneringens

huvudgrunder, behandla de särskilda pensionsförslagen i

ett sammanhang.

Innan jag ingår på denna redogörelse, ber jag få nämna, att utlåtanden

i ärendet avgivits av statskontoret, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen och pensionsstyrelsen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 222.

Likformiga

principer.

Sakkunniga.

Departements
chefen.

Pensioneringens huvudgrunder.

I avseende å pensioneringens huvudgrunder erinra de sakkunniga

i betänkandet den 12 december 1914, hurusom riksdagen i sin skrivelse

den 1 juni 1913 såsom skäl för att riksdagen icke ansett sig kunna

bifalla Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering av extra ordinarie

tjänstemän samt verkstads- och förrådsarbetare vid statens järnvägar

anfört, att den framlagda frågan syntes böra behandlas i sammanhang

med frågan om pensionering av viss extra personal vid telegrafverket,

vilka båda frågors lösning syntes böra göras beroende av

lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913.

I anslutning härtill yttra de sakkunniga vidare:

»Då vi ansett oss böra utgå därifrån, att det av riksdagen angivna

sättet för behandling av berörda pensionsfrågor haft till sylte att åstadkomma

i möjligaste mån likartade bestämmelser för pensioneringen av de

båda verkens extra personal, hava vi vid fullgörande av vårt uppdrag

iakttagit nämnda grundsats. Vi hava härvid måst tillse, att de av oss

föreslagna bestämmelserna i de delar, där avvikelser icke betingas av

personalens olika anställningsvillkor, icke äro stridande mot de huvudprinciper,

som äro gällande i bestämmelserna angående pensioneringen

av den ordinarie personalen vid respektive verk. Med hänsyn därtill att

nyssnämnda bestämmelser förete en del skiljaktigheter sins emellan, har

det dock icke kunnat helt undvikas att, för uppnående av enhetlighet

vid den nu ifrågasatta pensioneringen, den eljest önskvärda överensstämmelsen

i avseende å pensionering av ordinarie och icke ordinarie personal

vid samma verk måst uppoffras.»

Då det nu gäller att åstadkomma pensionering av den icke ordinarie

personalen vid tre av statens affärsdrivande verk, är det uppenbarligen

önskvärt, att pensioneringen sker efter såvitt möjligt likformiga principer.

Jag tillåter mig redan nu framhålla, att de ojämförligt största grupperna av

den personal, som här avses, utgöras av arbetare med i stort sett likartade

anställnings- och avlöningsvillkor. önskemålet att ernå största

möjliga likformighet har också utgjort den ledande grundsatsen vid utarbetandet

av föreliggande förslag till pensionsbestämmelser. Men givetvis

har man, såsom de sakkunniga påpekat, måst tillse, att en viss överensstämmelse

råder emellan pensionsvillkoren för ordinarie och extra

personal inom samma verk, framför allt så till vida att icke den extra

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 222.

personalen i något viktigare hänseende erhåller gynnsammare pensionsvillkor

än motsvarande ordinarie personal.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för Kungl. Maj:ts

förslag i propositionen av den 4 april 1913, avsåg detta förslag endast

pensionering av de vid statens järnvägar anställda extra ordinarie tjänstemännen

samt verkstads- och förrådsarbetare. Sålunda undantogs Irån

pensioneringen dels sådan personal vid statens trafikerade järnvägar,

som icke erhållit fastare anställning, och dels den vid statens järnvägsbyggnader

anställda personalen.

Det uppdrag, som lämnades åt 1913 års sakkunniga, var också

inskränkt till de i nyssnämnda proposition avsedda personalgrupper vid

statens järnvägar, varjämte tillkom den extra personalen vid telegrafverket.

I avseende å sistberörda personal erinra dessa sakkunniga, dels att

telegrafstyrelsen i sitt underdåniga utlåtande den 18 februari 1913 endast

ifrågasatt pensionering av arbetare, anställda vid telegrafverkets verkstad,

förråd och linjedistrikt, dels ock att i protokollet över civilärenden

den 12 september 1913, då ärendet om tillsättande av de sakkunniga

förevar inför Kungl. Magt, endast var fråga om pensionering av telegrafverkets

extra linjearbetare samt verkstads- och förrådsarbetare. Vid

sådant förhållande hava de sakkunniga ansett sig icke böra framställa

förslag angående pensionering av de extra ordinarie befattningshavarna

vid telegrafverket.

I de särskilda uppdrag, som lämnades åt de år 1915 tillsatta sakkunniga,

angavs, att den därvid anbefallda utredningen skulle omfatta

vattenfallsverkets extra personal samt de vid statens järnvägsbyggnader

å extra stat anställda tjänstemännen.

I avseende härå anmärka de sakkunniga, att från den sålunda

ifrågasatta pensioneringen undantagits arbetarna vid statens järnvägsbyggnader,

vilket de sakkunniga ansett bero därpå, att de hava mindre

fast anställning än de vid järnvägens verkstäder och förråd anställda

arbetarna, vilka upptagits i sakkunnigas förslag av år 1914.

Under framhållande att samma skäl, som föranlett uteslutande av

arbetarna vid statens järnvägsbyggnader, talade för uteslutande av arbetarna

vid vattenfallsverkets byggnadsavdelning och i varje fall den ena

av dessa arbetargrupper icke syntes böra erhålla pensionsrätt tidigare

än den andra, hava de sakkunniga i sitt förslag uteslutit även arbetarna

vid vattenfallverkets byggnadsavdelning.

Likaledes hava de sakkunniga uteslutit de tjänstemän i vattenfallsstyrelsen

— samtliga anställda å extra stat — vilka icke äro anställda

Pensione
ringens
omfattning.

Sakkunniga.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statskontoret.

Departements
chefen.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

vid byggn adsavdelningen. Såsom skäl härför hava de sakkunniga anfört,

att de ansett sig kunna utgå ifrån att det ej kan dröja länge, innan

vattenfallsstyrelsen kommer på ordinarie stat och sålunda flertalet av

dess nuvarande tjänstemän erhålla ordinarie anställning.

Beträffande pensioneringens omfattning erinrar statskontoret, att

vissa vid statens järnvägar anställda extra ordinarie tjänstemän, som

ansetts i allmänhet komma att vinna befordran till ordinarie, väl upptagits

bland delägarne i vederbörande kassa men icke bliva avgiftspliktiga

förr än vid uppnådd ålder av 30 år, då utsikt till sådan befordran ansetts

utesluten. Grunden härtill är givetvis den, att anledning saknas

att vidtaga särskild åtgärd för pensionering av innehavare av extra befattningar

med motsvarighet å ordinarie stat eller över huvud taget av

sådana extra ordinarie tjänstemän, bland vilka den ordinarie personalen

rekryteras. Huru i detta avseende förhåller sig i fråga om extra befattningshavare

vid vattenfallsverket framgår enligt statskontorets mening

icke av förslaget, men vill det dock synas, som om de sakkunniga avsett,

att åtminstone de extra tjänstemän, som finnas anställda hos

vattenfallsstyrelsen, skulle, sedan styrelsen, såsom antagits komma att

inom kort ske, blivit uppförd å ordinarie stat, erhålla delaktighet i vattenfallsverkets

pensionskassa. Statskontoret har velat fästa uppmärksamhet

vid nu berörda förhållande, enär det förefaller statskontoret, som

om det kunde ifrågasättas, huruvida anledning föreligger att anordna

pensionering av dessa extra tjänstemän, då dylik åtgärd icke ansetts

böra vidtagas för motsvarande extra personal vid de centrala ämbetsverken

i allmänhet.

Såsom framgår av inledningen, finnas inom nu ifrågavarande verk

stora grupper av personal, vilka i ungefär samma omfattning året om

hava stadigvarande anställning men av åtskilliga anledningar ansetts icke

lämpligen böra ifrågakomma till erhållande av ordinarie befattning. Så är,

vidkommande först arbetarna, i främsta rummet fallet i fråga om verkstadsoch

förrådsarbetare vid statens järnvägar och telegrafverket samt extra

linjearbetare vid sistnämnda verk. Uppenbart är, att starka billighetsskäl

tala för att genom ordnade pensionsförhållanden draga försorg om

denna personal vid den tidpunkt, då arbetskraften tryter. Detta gäller även

sådana arbetare vid statens vattenfallsverk, som kunna anses likställda

med ovannämnda arbetare vid statens järnvägar och telegrafverket. Då

frågan om pensionering av statens järnvägars extra personal förelåg till

behandling vid 1913 års riksdag, synas heller inga principiella betänk
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 222.

23

ligheter gjort sig gällande härvidlag, utan var det endast beträffande

formen ocli omfattningen av den då ifrågasatta pensioneringen, som

riksdagen uttalade sig för lösning av frågan i annan riktning än den av

Kungl. Maj:t föreslagna.

Å andra sidan finner jag det klart, att en pensionering efter de

normer, som innefattas i det föreliggande förslaget, icke bör inbegripa

personal med mera tillfällig anställning. Från pensioneringen hava också,

i enlighet med de sakkunnigas förslag, mot vilket vederbörande myndigheter

i förevarande avseende icke haft något att erinra, uteslutits

arbetare vid statens järnvägars och vattenfallsverks byggnadsavdelningar.

För denna personals vidkommande synes mig åtminstone för närvarande

kunna bibehållas den form för pensionering, som utbildat sig till fast

praxis genom flera riksdagsbeslut under de senare åren. Med den nu

omförmälda personalen kunna i viss mån likställas de vid statens järnvägar

anställda s. k. extra banarbetarne. Enligt vad järnvägsstyrelsen

upplyst arbeta dessa visserligen till en stor del år efter år vid statens

järnvägar, men kunna dock icke anses äga stadigvarande anställning,

beroende därpå att underhållsarbetet vid banavdelningen, varmed dessa

arbetare vanligen sysselsättas, icke pågår i samma omfattning året om.

I sammanhang härmed tillåter jag mig anmäla, att verkstadspersonalen

vid statens järnvägar samt svenska järnvägsmannaförbundet i en

den 31 december 1912 dagtecknad, till dåvarande chefen för civildepartementet

ingiven skrift gjort framställning om verkstadspersonalens

anställande å ordinarie stat. Såsom skäl härför har, bland annat, anförts,

att nämnda personal, i motsats till ordinarie befattningshavare,

icke vore garanterad något visst understöd vid sin ålderdom. På sätt

järnvägsstyrelsen i sitt över berörda framställning avgivna utlåtande påvisat

och personalen i en senare ingiven framställning erkänt, hava avsevärda

förbättringar i verkstadspersonalens ställning inträtt sedan framställningen

ingavs, och genom den nu ifrågasatta pensioneringen skulle

denna personal komma att i stort sett bliva likställd i pensionshänseende

med den ordinarie järnvägspersonalen. Jag håller därför före, att de

förnämsta skälen för verkstadspersonalens överförande å ordinarie stat

bortfallit, och finner mig sålunda icke kunna förorda ifrågavarande framställning.

Beträffande frågan i vad mån de på extra stat anställda tjänstemännen

böra innefattas i pensioneringen, göra sig olika förhållanden gällande

inom de särskilda verken.

Vad till en början angår de vid statens trafikerade järnvägar anställda

extra ordinarie tjänstemännen, kan man säga, att dessa, frånsett en del nu

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 222.

befintliga överåriga, i regeln befordras till ordinarie. Detta gäller numera

i högre grad än förut, sedan, på förslag av Kungl. Maj :t, riksdagen år

1915 besluta uppförande å ordinarie stat av ett flertal nya befattningar,

vilkas innehavare förut endast kunnat erhålla extra ordinarie anställning.

Utvecklingen går också i den riktning, att i den mån nya tjänstemannagrupper,

av vilka järnvägsdriften är i stadigvarande behov, tillkomma,

bliva dessa i sinom tid uppförda å ordinarie stat. Vid sådant förhållande

skulle kunna ifrågasättas, om de extra ordinarie tjänstemännen

vid statens trafikerade järnvägar böra innefattas i pensioneringen. Statskontoret

har jämväl uttalat betänkligheter mot att låta pensioneringen

omfatta sådan extra personal, som i allmänhet kan erhålla befordran till

ordinarie befattning. Då det emellertid bland de extra ordinarie tjänstemännen

vid statens järnvägar finnes ett icke ringa antal, som ej kunnat

erhålla anställning i ordinarie tjänst på grund därav, att de uppnått för

hög ålder vid den tidpunkt, då genom inrättande av nya ordinarie befattningar

eller eljest möjlighet skulle kunna beredas dem att bliva överflyttade

å ordinarie stat, synes pensioneringen billigtvis böra omfatta

dessa tjänstemän. Man torde emellertid kunna utgå ifrån att antalet

extra ordinarie tjänstemän av ifrågavarande kategori, som skola pensioneras

enligt de nu föreslagna bestämmelserna, kommer att för framtiden

nedgå.

Ett annat förhållande äger rum beträffande de på extra stat anställda

tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader. Med hänsyn till

den omfattning, i vilken statens järnvägsbyggnader under de senare

årtiondena bedrivits och väl alltjämt komma att fortgå, finnas bland

denna tjänstepersonal sådana, som sedan längre tid tillbaka hava stadigvarande

sysselsättning året om och därför erhållit tjänstebeteckningen

»fast anställda». Å andra sidan synes det emellertid icke lämpligt att

bereda ordinarie anställning åt ifrågavarande personal. Denna personals

anställning vid verket är i allt fall av den stadigvarande art, att vederbörande

lika väl som förut nämnda personalgrupper synes böra ifrågakomma

till erhållande av pension enligt mera fasta normer. En anordning

i sådan riktning är dessutom ägnad att vid verket kvarhålla

duglig personal av omförmälda slag. Jag anser därför, att denna personal

bör inordnas under den ifrågasatta pensioneringen av övrig likställd

personal vid statens järnvägar.

Vidkommande härefter extra personal i tjänstemannaställning vid

telegrafverket, utgöres denna personal, enligt vad jag inhämtat, huvudsakligen

av de kvinnliga telefonisterna. Av dessa kunna utan vidare

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 222.

25

avskiljas de i Stockholm tjänstgörande lokaltelefonister, som endast äro

anställda på fem år och sålunda redan av denna anledning icke synas

böra ifrågakomma till erhållande av pension. Vad angår den återstående

delen, som utgöres av de kvinnliga interurbantelefonisterna, lärer,

enligt vad jag inhämtat från telegrafstyrelsen, kunna såsom regel antagas,

att de, i den mån de kvarstanna vid verket, bliva befordrade till ordinarie,

varför ifrågavarande personal synes kunna uteslutas från den föreslagna

pensioneringen.

Beträffande slutligen pensioneringens omfattning, i vad den angår

statens vattenfall sverks extra tjänstemän, böra uppenbarligen de extra

tjänstemännen vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning inbegripas

i pensioneringen. De sakkunniga hava föreslagit, att från pensioneringen

måtte undantagas de å extra stat i vattenfallsstyrelsen anställda tjänstemännen

med undantag av dem, som tillhöra byggnadsavdelningen. Såsom

skäl härför hava de sakkunniga framhållit, att ifrågavarande tjänstemän

kunde förväntas inom kort erhålla ordinarie befattning. Med anledning

härav vill jag framhålla, att frågan om vattenfallsstyrelsens uppförande

å ordinarie stat sedan längre tid stått på dagordningen. Ehuru jag

icke har för avsikt att innevarande år framlägga något förslag i sådan

riktning, finner jag mig dock kunna biträda den av de sakkunniga

uttalade uppfattningen. Beträffande de extra tjänstemännen i övrigt vid

statens vattenfallsverk synes det mig, som om hinder icke skulle möta

att bereda dessa befattningshavare liknande pensionsmöjligheter som

motsvarande befattningshavare vid statens trafikerade järnvägar. Med

den formulering, som givits åt § 3 b) i det förslag till pensionsbestämmelser

för statens vattenfallsverk, som jag ämnar framlägga, skulle

detta bliva fallet.

Enligt de utav de sakkunniga framlagda beräkningar, vilka i fråga

om de vid statens järnvägar anställda extra ordinarie tjänstemän samt

verkstads- och förrådsarbetare ävensom telegrafverkets personal hänföra

sig till förhållandena år 1913, skulle antalet befattningshavare, som

komme att omfattas av den ifrågavarande pensioneringen, beräknas bliva

ungefär följande:

Statens järnvägar.

E. o. tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar ......... 700 personer,

Verkstads- och förrådsarbetare .............................................. 3,500 »

Tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader ........................ 200 ))

Summa 4,400 personer.

Bihang till rilcsdagens protokoll 1917. 1 sand. 183 höft. (Nr 222.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

Frågan om

avgiftsplikt

samt om förhållandet

till den

allmänna

folkpensioneringen.

Sakkunnigas

förslag av

år 1914.

Telegrafverket.

Verkstads-, förråds- och linjearbetare................................... 1,550 personer.

Vatten/allsverket.

Extra tjänstemän samt arbetare med undantag av arbetare

vid byggnad savdelningen ....................................... 375 personer.

Enligt vad jag inhämtat, har antalet arbetare sedan 1913 ökats vid

statens järnvägar med omkring 800 och vid telegrafverket med omkring 300.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för pensionsfrågans

tidigare behandling, hade de myndigheter, som uttalat sig i

ärendet, ansett, att avgifter från personalens sida icke borde ifrågakomma,

under det att järnvägsmannaförbundet i sitt yttrande över järnvägsstyrelsens

förslag hemställt om åläggande för personalen att erlägga avgifter

med rätt att vid entledigande återfå avgifterna. I det av Kungl.

Maj:t år 1913 framlagda förslaget hävdades samma ståndpunkt härutinnan

som den av myndigheterna intagna; och framhöll föredragande

departementschefen gentemot den av järnvägsmannaförbundet uttalade

meningen, att återbärande av erlagda avgifter vore ur försäkringsteknisk

synpunkt betänkligt.

I riksdagens skrivelse uttalas, att riksdagen ansåge, att till förnyad

prövning borde upptagas frågan om skyldighet för personalen att

för rätt till pension själv i enlighet med de principer, som numera i

sådant avseende gjort sig gällande, bidraga till pensioneringen, vilken

då syntes böra utgå med de högre belopp, vartill en sådan skyldighet

kunde anses föranleda.

Då frågan om tillsättande av de sakkunniga den 12 september 1913

förevar inför Kungl. Maj:t, anförde dåvarande statsrådet och chefen för

civildepartementet, att om den ingående prövning, som naturligtvis

borde göras angående personalens avgiftsplikt, skulle visa, att en tillfredsställande

anordning därav icke stode att finna, så borde det i stället

undersökas, huruvida med anledning av lagens om allmän pensionsförsäkring

bestämmelser om pension på grund av frivilliga avgifter

kunde åstadkommas en förbättrad pensionering för ifrågavarande extra

personal.

I sitt betänkande av den 12 december 1914 hava de sakkunniga

omfattat den meningen, att personalen bör genom egna avgifter bidraga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunr/l. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 222.

21

till sin pensionering, därvid de sakkunniga förklarat sig anse, å ena sidan,

att erlagda avgifter icke böra återbäras till den, som entledigas i förtid,

men å andra sidan, att den mindre fasta anställningen gör det obilligt

att ålägga personalen avgifter, med mindre det kan ordnas så, att befattningshavaren

vid entledigande i förtid kan bibehålla åtminstone i huvudsak

den pensionsrätt, som svarar mot av honom erlagda avgifter. De

sakkunnigas i nyssnämnda betänkande framlagda förslag, som avser att

lösa problemet i den av departementschefen angivna riktning, är av

följande innebörd.

Enligt lagen om allmän pensionsförsäkring åligger det ifrågavarande

personal att erlägga en årlig pensionsavgift av högst 13 kronor, varjämte

medgives, att därutöver må erläggas en frivillig avgift av högst 30

kronor om året.

De sakkunnigas förslag bygger på dessa pensionsförsäkringslagens

bestämmelser sålunda, att den frivilliga avgiften göres obligatorisk i viss

utsträckning, så att personalen genom sina avgifter till folkpensionsfonden

bereder sig en pension, som tillsammans med den av järnvägseller

telegrafmedlen utgående pensionen ungefär motsvarar den pension,

vilken tillkommer ordinarie personal i motsvarande förställning.

Emellertid framhålla de sakkunniga, att den fösning av problemet,

som vinnes på den nu angivna vägen, i följd av vissa bestämmelser i

pensionsförsäkringslagen måste i någon mån modifieras.

Denna lag begränsar nämligen, såsom redan nämnts, den frivilliga avgiften

till SO kronor om året. Den högsta pensionsavgift (den obligatoriska

avgiften inräknad), som kan inbetalas till folkpensionsfonden, är alltså 43 kronor

om året. För en del av de bättre avlönade icke ordinarie befattningshavarna

är en årlig avgift av 43 kronor otillräcklig, om deras pension skall

bliva av ungefär samma storlek som pensionen för ordinarie befattningshavare

med samma löneförmåner och om de med sina avgifter skola

betala ungefär samma andel (Vs) av pensionen, som beräknats för de

ordinarie. Så länge denna begränsning av den frivilliga avgiften bibehålies

i pensionsförsäkringslagen, måste den del av pensionsavgiften, som

överskjuter vad som kan inbetalas till folkpensionsfonden, inbetalas till

eu annan för ändamålet bildad fond. Och befattningshavare, som avskedas

i förtid, förlorar då icke blott rätten till statspensionen utan även rätten

till den pension, som svarar mot denna del av hans erlagda avgifter.

Då emellertid denna överskjutande del av pensionsavgiften är ringa i

förhållande till avgiften i dess helhet, samt härtill kommer, att personal,

som erlägger så höga avgifter, endast i undantagsfall torde avgå från

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 222.

tjänsten i förtid, hava de sakkunniga ansett, att den anmärkta omständigheten

icke kan giva anledning till berättigad erinran.

Under det att de sakkunniga uttala sig för att avgiftsplikt bör

åläggas alla verkstads- och förrådsarbetare från deras första anställning,

förorda sakkunniga, att avgifter icke böra fordras av extra ordinarie

befattningshavare vid statens järnvägar förr än från 30 års ålder. Såsom

skäl härför anföra sakkunniga huvudsakligen följande.

Sedan Kungl. Maj:ts förslag i ämnet avgivits, hava omständigheter

inträffat, som kunna antagas komma att medföra, att pensioneringen av

extra ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar får en betydligt mindre

omfattning än vad i nämnda förslag ifrågasatts. Av järnvägsstyrelsens i

Kungl. Maj:ts proposition intagna yttrande inhämtas, att styrelsen beräknat,

att den ifrågasatta pensioneringen skulle komma att omfatta 1,285 extra

ordinarie tjänstemän, däribland även ett mindre antal tjänstemän av högre

grad. Denna personal innefattar enligt slyrelsens uppgift dels sådan,

som den 1 jamiari 1912 fyllt 50 år, dels sådan, som, oavsett levnadsålder,

lider av ålderdomssvaghet eller sådan sjukdom, att vederbörande

icke vidare kan antagas bliva tjänstbar, dels ock sådan, som på grund

av arten av sin anställning kan antagas icke komma att erhålla ordinarie

befattning, d. v. s. extra ordinarie personal, innehavande befattning,

som saknar motsvarighet å ordinarie stat.

Vad angår de två förstnämnda kategorierna, särskilt de överåriga,

torde man kunna utgå därifrån, att, om man bortser från de nu anställda,

dylik personal i extra ordinarie tjänstemannaställning endast

undantagsvis kan ifrågakomma till erhållande av pension. Enligt vad de

sakkunniga inhämtat, har nämligen järnvägsstyrelsen nyligen utfärdat dels

rekryteringsföreskrifter och dels skärpta bestämmelser angående läkarbesiktning,

vilka åtgärder just avsett att förebygga tillkomsten av överåriga

eller i allmänhet för befordran till ordinarie befattning olämpliga extra

ordinarie tjänstemän.

Beträffande den återstående gruppen av extra ordinarie tjänstemän

erinra sakkunniga därom, att järnvägsstyrelsen i underdånig skrivelse

den 24 oktober 1913, bland annat, föreslagit upptagande å ordinarie

stat av ett stort antal nya befattningar, som för närvarande endast finnas

å extra ordinarie stat. Av dessa befattningar äro särskilt att märka

lokomotiv- och vagnreparatörer, vilka grupper för närvarande innefatta

ett stort antal extra ordinarie tjänstemän. Enligt vad järnvägsstyrelsen

i berörda skrivelse meddelat, skulle förslaget medföra, att 227 extra

ordinarie tjänstemän komme att överflyttas å ordinarie stat. Därest

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 222.

!>9

järnvägsstyrelsens förslag vinner bifall, kommer alltså det i Kungl.

Maj:ts proposition angivna antalet extra ordinarie tjänstemän, som

den ifrågasatta pensioneringen skulle omfatta, att minskas med nyssnämnda

tal.

På grand av ovan åberopade omständigheter hava sakkunniga ansett

sig kunna utgå därifrån, att de extra ordinarie tjänstemän med månadsavlöning,

som hädanefter anställas, komma att i regeln bliva befordrade

till ordinarie befattning. Att ålägga dessa avgiftsplikt under tiden från

anställandet i extra ordinarie tjänst, till dess befordran till ordinarie befattning

äger rum, synes sakkunniga ur flera synpunkter olämpligt. Genom

ordinarieblivandet tillförsäkras dem ju en pension, som av statsmakterna

ansetts tillfredsställande och för vars ökning avgifter icke synas i

denna ordning böra åläggas personalen.

Emellertid kan, yttra de sakkunniga vidare, ju alltid även i framtiden

komma att inträffa fall, då en extra ordinarie tjänsteman icke kan

erhålla ordinarie befattning, och beträffande en sådan befattningshavare

synes det önskvärt, att honom beredes tillfälle att genom erläggande

av avgift bereda sig en pension, som ungefär motsvarar den pension han

såsom ordinarie skulle hava erhållit.

För tillgodoseende av såväl den ena som den andra av ovan anförda

synpunkter föreslå sakkunniga, att avgiftsplikt må för extra

ordinarie tjänstemän med månadsavlöning inträda vid den tidpunkt,

då de nått en sådan levnadsålder, att ordinarieskap för dem med

största sannolikhet kan beräknas icke ifrågakomma. Denna levnadsålder

anse sakkunniga på grund av de upplysningar de erhållit

rörande befordrina:sförhållandena vid statens järnvägar böra bestämmas

till 30 år.

I detta sammanhang må erinras, att 1914 års förslag innehöll en

bestämmelse därom, att respektive verks bidrag till den ifrågasatta pensioneringen

skulle lämnas i form av årlig avgift för varje befattningshavare,

att inbetalas till den för ifrågavarande ändamål bildade pensionsfonden.

Såsom ovan blivit antytt, hava de år 1915 tillkallade sakkunniga sakkunnigåt

i sitt den 28 februari 1916 avgivna betänkande föreslagit vissa ändrin- försla19älgV år

gar i det av sakkunniga år 1914 avgivna förslaget. Detta gäller särskilt

sättet för ordnande av personalens avgiftsplikt samt förhållandet

mellan den nu ifrågasatta pensioneringen och folkpensioneringen.

I 1916 års betänkande yttra de sakkunniga i detta ämne följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

Enligt 1914 års förslag skola de pensionsavgifter, som befattningshavarna

själva erlägga, så vitt möjligt inbetalas för dem till folkpensionsfonden

nämligen dels såsom enligt lagen om allmän pensionsförsäkring

obligatoriska avgifter, dels såsom enligt samma lag frivilliga avgifter.

Av deras återstående avgifter samt verkens avgifter skola bildas pensionsfonder

vid verken. Om befattningshavaren kvarstår i sin tjänst,

tills han får pension, bestämmes dennas belopp enligt pensionsreglementet

och utgår dels av folkpensionsfonden, dels av verkets pensionsfond.

Om däremot befattningshavaren avgår i förtid utan pension, mister han

sin rätt till pension enligt pensionsreglementet, men har på grund

av de för honom gjorda inbetalningarna till folkpensionsfonden rätt

till pension enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. Aven i förra

fallet utbetalas pensionen i sin helhet genom pensionsstyrelsens

försorg.

På detta sätt var det enligt detta förslag sörjt för att den, som

avgår i förtid, får valuta för sina egna avgifter i form av pension från

folkpensionsfonden.

Såsom framhölls i betänkandet, var det dock icke möjligt att alltid

giva dem full valuta, enär gällande pensionsförsäkringslag icke medger

inbetalning till folkpensionsfonden av så stora avgifter, som de bättre

avlönade av befattningshavarne skulle hava att erlägga enligt pensionsreglementet:

maximum av årlig avgift till folkpensionsfonden är nämligen

43 kronor. Befattningshavare, som enligt pensionsreglementet erlägger

högre avgift, skulle alltså vid för tidig avgång gå förlustig en

del av sina avgifters värde. Detta gällde extra ordinarie tjänstemän,

som hava mer än ungefär 1,200 kronors avlöning, och arbetare, som

hava mer än 50 öres timlön. De sakkunniga ansågo, att hänsyn icke

behövde tagas till den förlust, som dessa grupper sålunda skulle göra

vid för tidig avgång, alldenstund skillnaden mellan befattningshavarens

avgift och 43 kronor vore obetydlig utom i fråga om extra ordinarie

tjänstemän med högre avlöning; dessa vore få till antalet och deras antal

komme att i framtiden minskas.

De sakkunniga erinra vidare, att genom upptagande i det nya pensionsförslaget

av såväl tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader

som extra tjänstemän vid vattenfallsstyrelsens byggnadsavdelning och

vattenfallsverkets olika avdelningar frågan kommit i ett annat läge.

Det gällde nu ganska talrika tjänstemannagrupper, för vilka lönerna och

sålunda även pensionsavgifterna kunna vara höga, vartill komme, att

enligt de sakkunnigas förslag avgifter skola erläggas av dessa tjänstemän

från deras anställning och icke, såsom i 1914 års betänkande före
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222. 31

slagits i fråga om de extra ordinarie tjänstemännen vid statens järnvägar,

först efter 30 års ålder.

På grund härav hava de sakkunniga funnit det nödvändigt att föreslå

sådan ändring i lagen om allmän pensionsförsäkring, att det blir

möjligt att giva den, som avgår i förtid, rätt till pension enligt denna

lag, motsvarande fulla värdet av hans egna pensionsavgifter. För att

xippnå detta behövde man endast höja det av lagen medgivna maximum

för den frivilliga avgiften till folkpensionsfonden. Men då nu en ändring

måste göras i nämnda lag, hålla de sakkunniga före, att man kan

finna en lämpligare form för sambandet mellan den föreslagna pensioneringen

och den allmänna pensionsförsäkringen än den, som i 1914

års förslag valdes med hänsyn till gällande lags föreskrifter.

Sakkunnigas förslag är i denna del av följande innebörd.

Så länge befattningshavaren kvarstår i verkets tjänst i icke ordinarie

anställning, erlägges ingenting för honom till folkpensionsfonden,

utan hans och verkets avgifter inflyta i verkets pensionsfond. Kvarstår

han i sådan anställning, tills han blir berättigad till pension, utgår

denna alltså helt och hållet ur verkets pensionsfond. Men om befattningshavaren

avgår i förtid ur verkets tjänst eller får ordinarie befattning

vid verket, inbetalas för honom av verkets pensionsfond till folkpensionsfonden

kapitalvärdet av de av honom själv erlagda avgifterna till den

förra fonden. Detta kapitalvärde bestämmes så, att han blir berättigad

till pension enligt lagen om allmän pensionsförsäkring till samma belopp,

som om dessa avgifter år för år erlagts till folkpensionsfonden i stället för

till verkets pensionsfond.

Såsom redan i det föregående framhållits, kräver detta sätt att lösa

frågan vissa ändringar i lagen om allmän pensionsförsäkring, och

hava de sakkunniga uppgjort förslag till dylika ändringar. Åndringarne

avse dels ett tillägg till § 7 av innebörd, att den pension, som motsvarar

en på förenämnda sätt gjord inbetalning till folkpensionsfonden för

en befattningshavares räkning, bör vid bedömande av frågan om rätt

till pensionstillägg eller understöd likställas med pension av arbetsgivare

och sålunda räknas såsom inkomst, dels ock en ny bestämmelse av följande

lydelse:

»När delägare i kassa, som tillhör statens anstalt för pensionering

av icke ordinarie personal vid statens järnvägar och statens vattenverksförvaltning,

utträder ur kassa utan att erhålla pension från densamma,

erhåller han rätt till pension enligt denna lag.

Pensionens årliga belopp bestämmes på samma sätt som om de avgifter,

vilka enligt anstaltens reglemente i sådant fall skola tillgodoräk
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

nas honom, erlagts för honom såsom frivilliga avgifter till den i 11 §

omförmälda fonden under den tid han varit delägare i kassan.

Kassan inbetalar till fonden det av pensionsstyrelsen beräknade kapitalvärdet

av denna pensionsrätt».

Sakkunniga förorda i detta sammanhang, att de befattningshavare,

som omfattas av den föreslagna pensioneringen, fritagas från de obligatoriska

avgifterna till folkpensionsfonden.

Såsom en fördel med detta sätt att ordna det inbördes förhållandet

mellan folkpensioneringen och den föreslagna pensioneringen

framhålla de sakkunniga, att man slipper att avräkna årsavgifter för

alla dessa befattningshavare mellan folkpensionsfonden och verkets pensionsfond.

Under erinran, att kassan betalar kapitalvärdet av pensionsrätten,

framhålla de sakkunniga, att enligt de grunder, som använts vid de

sakkunnigas kostnadsberäkningar, de tillgodoräknade avgifterna fullt

motsvara en pension, beräknad enligt pensionsförsäkringslagens bestämmelser

för pension, svarande mot frivilliga avgifter.

I anslutning till det föregående anföra de sakkunniga beträffande

förhållandet mellan de olika verkens pensionsfonder inbördes följande:
»Genom

det sätt, på vilket sålunda förhållandet mellan folkpensionsfonden

och verkets pensionsfond ordnats, äro alltså deras intressen

tillgodosedda, som lämna sin anställning i statens tjänst utan pension.

Deras intresse, som övergå från ett verk till ett annat, tillgodoses i

den mån tjänstår vid ett verk räknas även efter övergång till ett

annat verk. Härvid förtjänar emellertid följande förhållande uppmärksamhet.

Om t. ex. en befattningshavare räknar 10 tjänstår vid ett verk och

därefter övergår till ett annat verk samt vid sin avgång räknar 25

tjänstår vid sistnämnda verk, så får han full pension. Men enligt vad

ovan sagts, gjordes för honom vid hans avgång ur det förra verkets

tjänst sådan inbetalning till folkpensionsfonden, som motsvarade värdet

av alla hans då erlagda avgifter. Han skulle alltså utöver full pension

från det senare verket få pension från folkpensionsfonden svarande mot

hans avgifter till det förra verket, alltså större pension än den befattningshavare,

som varit hela tiden i ett verks tjänst och erlagt samma

avgifter som den förre. För att undvika detta stadgas i vårt förslag,

att den pension, som på grund av sådan inbetalning till folkpensionsfonden

tillkommer en pensionstagare, räknas såsom del av hans pension

från verket.

s. 33 Kontrollera mot PDF

KungI. Majds Nåd. Proposition Nr 222. 33

Verkets pensionsfond utbetalar alltså endast så mycket, att det tillsammans

med vad lian på grund av sådan inbetalning får från folkpensionsfonden

blir lika med den pension, som tillkommer honom enligt pensionsreglementet.

»

I fråga om den, som erhåller ordinarie statstjänst, erinra de sakkunniga,

att han i allmänhet^ har rätt att i pensionshänseende räkna

tjänsteår i föregående anställning i statens tjänst, även om denna icke

varit ordinarie.

Undantag härifrån göres för innehavare av ordinarie tjänster vid

statens järnvägar, vilka få räkna tjänstår endast för den tid de innehaft

ordinarie statstjänst.

Om befattningshavare, som omfattas av den föreslagna pensioneneringen

och för vilken inbetalning gjorts till folkpensionsfonden, motsvarande

hans avgifter till en av verkens pensionsfonder, får ordinarie statstjänst,

bör, enligt vad de sakkunniga vidare framhålla, även i fråga om

hans pension gälla, att pension på grund av sådan inbetalning räknas

som del av den honom vid avgång ur tjänsten tillkommande pensionen,

därest denna pension bestämmes med hänsyn tagen även till de tjänstår,

han intjänat såsom icke ordinarie statstjänare. I anledning härav hava de

sakkunniga föreslagit införande av följande bestämmelse i lagen angående

civila tjänsteinnehavares rätt till pension.

»Om den, som uppbär pension enligt denna lag, är berättigad till

pension enligt §---*) av lagen om allmän pensionsförsäkring, räknas

sistnämnda pension som del av den honom enligt denna lag tillkommande

pensionen, därest densamma icke skall räknas såsom del av pension för

tjänst, som medför delaktighet i statens anstalt för pensionering av icke

ordinarie befattningshavare vid statens järnvägar och vid vattenfallsverket.

»

Ett liknande tillägg bör enligt de sakkunnigas mening göras till

lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar,

därest ordinarie järnvägsmän få rätt att räkna tjänstår för föregående

statstjänst, även om denna icke varit ordinarie.

I anledning av det av de sakkunniga år 1916 föreslagna sättet för

den ifrågasatta pensioneringens kombinering med den allmänna pensionsförsäkringen

yttrar pensionsstyrelsen i underdånigt utlåtande den 28 mars

1916, att enligt styrelsens mening i lagen om allmän pensionsförsäkring

såvitt möjligt icke böra införas bestämmelser, som avse allenast pensio
-

*) Den av de sakkunniga föreslagna, förut refererade nya paragrafen.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 183 käft. (Nr 222.)

Pensions
styrelsen.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

nering av särskilda grupper ock som bereda dessa grupper eu särställning.

Detta synes vara olämpligt i ock för sig, vartill kommer att

en sådan anordning rent administrativt verkar tyngande ock försvårande

för den allmänna pensionsförsäkringsverksamketen. Anses önskligt att

ändring av lagen vidtages j syfte att bereda större möjligket att erkålla

pension än den lagen nu medgiver, b*öra bestämmelserna härom följaktligen

så avfattas, att de bliva mera allmängiltiga.

I detta sammanhang anser sig pensionsstyrelsen böra erinra därom,

att vid tillämpning av pensionsförsäkringslagens 5 § tredje stycket om

undantagande från avgiftsplikt för vissa grupper av personer sådan

avgiftsbefrielse icke plägar medgivas för extra personal. Ett bifall till

de sakkunnigas förslag skulle kunna anses innebära ett undantag från

denna regel, enär det förutsatts, att de befattningshavare, som omfattas

av den föreslagna pensioneringen, böra vara fritagna från de obligatoriska

avgifterna till pensionsförsäkringsfonden. Styrelsen anser för övrigt

olämpligt att utvidga kretsen av dem, som äro undantagna från

avgiftsplikt enligt pensionsförsäkringslagen. Snarare bör, såsom styrelsen

i annat sammanhang käft anledning att framhålla, utvecklingen gå

i den riktning, att undantagen alltmera inskränkas.

Ett särskilt skäl, varför styrelsen anser olämpligt att en lagändring nu

vidtages i anledning av det av de sakkunniga framlagda, till den frivilliga

pensionsförsäkringen anslutna förslaget, är, fortsätter styrelsen, att styrelsen

för närvarande kar under utredning, huruvida icke grunderna för pensionsförsäkringslagens

bestämmelser om den frivilliga försäkringen borde omläggas.

Styrelsen kar även i underdånig skrivelse den 18 mars 1916

anhållit om bemyndigande att tillkalla högst tre sakkunniga personer

för att biträda styrelsen vid verkställande av utredning ock utarbetande

av förslag rörande en sådan omläggning. Av skrivelsen framgår, att

styrelsen tänkt sig att härvid jämväl borde undersökas, huruvida icke

den frivilliga försäkringen kunde så anordnas, att den lämpade sig för

pensionering icke blott av vissa statstjänare utan även av löntagare i

kommuns eller enskild tjänst. Styrelsen hoppas, att berörda utredning

icke skall behöva taga längre tid, än att eventuellt förslag till ändring

av bestämmelserna om den frivilliga försäkringen skulle kunna föreläggas

1917 års riksdag.

Beträffande förslaget att även de från pensionskassorna utgående

pensionsbeloppen skola utbetalas genom pensionsstyrelsens försorg jämlikt

bestämmelserna i pensionsförsäkringslagen säger styrelsen, att detta

givetvis kommer att öka och försvåra styrelsens arbete samt förorsaka

ökade administrationskostnader. Härjämte får man räkna med att där
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

35

igenom årsräkenskapernas avslutande samt uträkning av landstingens

och kommunernas bidrag till pensionstillägg och understöd komma att

fördröjas. Det synes styrelsen därför vara lämpligast, att de ifrågavarande

pensionerna tillsvidare icke utbetalas genom pensionsstyrelsens försorg.

Däremot skulle denna fråga kunna närmare övervägas i samband

med utredningen angående den frivilliga försäkringen.

De sakkunnigas senaste förslag innebär, såsom framgår av det föregående,

att om en befattningshavare utan att hava förvärvat pensionsrätt

enligt de ifrågasatta bestämmelserna avgår från sin tjänst, skola

de av honom erlagda avgifterna inbetalas till pensionsstyrelsen för att

bereda honom en mot dessa avgifter svarande pension. För genomförande

av denna anordning hava de sakkunniga föreslagit ändring i

pensionsförsäkringslagen, som enligt sin nuvarande lydelse endast medger

årliga inbetalningar till visst begränsat belopp. Förslaget förutsätter, att

de befattningshavare, som pensioneringen skulle omfatta, skola vara befriade

från att erlägga de obligatoriska avgifterna till folkpensionsfonden.

Mot detta förslag har statskontoret förklarat sig icke hava något

att erinra, men däremot har pensionsstyrelsen, såsom framgår av det

föregående, huvudsakligen anmärkt mot förslaget dels att härigenom

de ifrågavarande befattningshavarna skulle erhålla en mindre

lämplig undantagsställning inom den allmänna folkpensioneringen, dels

att det vore olämpligt att företaga en ändring av pensionsförsäkringslagen

i viss riktning, då styrelsen hade under utredning, huruvida

icke grunderna för nämnda lags bestämmelser om den frivilliga pensioneringen

borde omläggas, varom förslag inom en nära framtid kunde

förväntas. .

1 avseende å de av pensionsstyrelsen framförda erinringarna mot

de sakkunnigas senaste förslag vill jag framhålla, att frågan nu kommit

i ett annat läge genom pensionsstyrelsens i underdånig skrivelse den 7 november

1916 framlagda förslag till ändrad lydelse av 7 och 34 §§ i

lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring. Under förutsättning

av riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts i huvudsaklig överensstämmelse

med pensionsstyrelsens förslag framlagda proposition i ämnet

(nr 77) kan den frivilliga pensioneringen enligt 34 § i nämnda lag i dess

sålunda föreslagna lydelse ordnas i full överensstämmelse med vad de

sakkunniga åsyftat genom berörda av dem föreslagna nya bestämmelse

i samma lag. Åven den av Kungl. Maj:t föreslagna ändrade lydelsen

av 7 § motsvarar till sin innebörd i huvudsak den av de sakkunniga

föreslagna tilläggsbestämmelsen till samma paragraf.

Departements
chefen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

På grund härav anser jag mig kunna förorda den av 1915 års

sakkunniga föreslagna anordningen för den ifrågasatta pensioneringens

kombinering med den allmänna pensionsförsäkringen.

Denna anordning förutsätter emellertid, att då för en befattningshavare

inträtt förpliktelse att erlägga avgift till pensionskassan, han

skall vara befriad från den obligatoriska avgiften till folkpensionsfonden.

Jämväl i denna punkt har pensionsstyrelsen gjort erinringar, under framhållande

att avgiftsbefrielse icke plägar medgivas för extra personal och

att det vore olämpligt att utvidga kretsen av de sålunda från avgiftsplikt

undantagna.

Om också skäl kunna finnas, som tala för denna av pensionsstyrelsen

intagna ståndpunkt, vill jag framhålla, att då den ordinarie statsanställda

personalen undantagits från folkpensioneringen uppenbarligen

av det skäl, att på annat sätt genom statens försorg blivit sörjt för

denna personals pensionering, samt den nu ifrågasatta pensioneringen

avser att giva den extra personalen ungefär enahanda ställning i detta

hänseende som den ordinarie personalen, samma skäl föreligga för den

extra som för den ordinarie personalens befrielse från de obligatoriska

avgifterna till den allmänna folkpensioneringen.

Vad slutligen angår de av pensionsstyrelsen uttalade betänkligheterna

mot förslaget att styrelsen .skulle övertaga bestyret med utbetalningen

av de från respektive pensionskassor utgående pensioner, vill

jag framhålla, att järnvägsstyrelsen uttalat sig för att dessa pensioner

bordS kunna utbetalas genom försorg av det verk, som förvaltade vederbörande

pensionskassa. Under sådana förhållanden synes mig den senare

anordningen åtminstone tills vidare vara att föredraga.

«

Beträffande det av de sakkunniga föreslagna sättet att lösa pensionsfrågan

i sådana fall, då en befattningshavare antingen med bibehållande

av sin tjänsteställning såsom extra övergår från ett verk till ett annat

eller ock erhåller ordinarie statstjänst, yttrar statskontoret följande:

»De sakkunniga hava föreslagit, att pension enligt den föreslagna nya

paragrafen i pensionsförsäkringslagen skall räknas såsom del av pensionen

från kassa, varom nu är fråga. Om ock mot formuleringen av denna bestämmelse

synes kunna göras befogad anmärkning, torde dock mot bestämmelsens

innebörd icke vara något att erinra vid det förhållande, att enligt de föreslagna

bestämmelserna kassapensionen grundar sig på tjänsteårsberäkning

även för tid, som tages i beräkning enligt den nya bestämmelsen i pensionsförsäkringslagen

genom att därunder erlagda avgifter tillgodoräknats.

I sammanhang härmed har framlagts förslag till en ny paragraf i den

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

37

civila pensionslagen, enligt vilken även pension, som skulle tillkomma

pensionstagaren enligt den föreslagna nya paragrafen i pensionsförsäkringslagen,

borde räknas såsom del av honom tillkommande pension enligt

den civila pensionslagen. Beträffande detta tillägg, som enligt sakkunnigas

motivering föreslagits under förutsättning att de tjänsteår, som

tillbragts i extra befattning, varom nu är fråga, få tillgodoräknas för

pension enligt den civila pensionslagen, må emellertid framhållas, att

då pension enligt den nya paragrafen i pensionsförsäkringslagen, även

om därvid endast de av den extra befattningshavaren själv erlagda avgifter

honom tillgodoräknats, väl får anses vara att hänföra till pension

för statstjänst, de år, som för denna pension genom erlagda avgifter tillgodoräknats

pensionstagaren, icke må mot stadgandet i sista stycket av

17 § i den civila pensionslagen ånyo räknas honom till godo för pension

enligt sistnämnda lag. Vid sådant förhållande synes det enligt statskontorets

uppfattning i stället bliva fråga om förening av två pensioner och

då torde böra tagas i övervägande, huruvida de härom i § 16 av den

civila pensionslagen meddelade bestämmelserna böra utan ändring bliva

tillämpliga å sådan förening, där den ena pensionen utgår enligt den

nya paragrafen i pensionsförsäkringslagen. De sakkunniga lära med sitt

förslag i nu förevarande avseende hava åsyftat, att de båda pensionerna

skulle tillsammans utgöra det belopp, som efter beräkning av tjänstår

för hela den i statstjänst tillbragta tiden skulle hava utgått enligt den

civila pensionslagen, därest någon förening av pensioner icke förekommit,

eller med andra ord att pensionen enligt sistnämnda lag, beräknad efter alla

tjänstår i statstjänst, skulle minskas med beloppet av den pension, som

tillkommer vederbörande enligt den nya paragrafen i pensionförsäkringslagen.

För vinnande av detta syftemål, som även enligt statskontorets

mening bör eftersträvas, torde böra ej mindre i 16 § av den civila pensionslagen

införas en bestämmelse därom, att pension enligt samma lag

skall vid förening med pension enligt den nya paragrafen i pensionsförsäkringslagen

minskas endast med belopp, motsvarande sistnämnda pension,

än även i 17 § av den civila pensionslagen stadgas, att tid, varunder

rätt till pension enligt den nya paragrafen i pensionsförsäkringslagen

grundlagts, likväl må tillgodoräknas såsom tjänstår för pension enligt

den civila pensionslagen.»

Såsom framgår av statskontorets anförda uttalande, har statskontoret

beträffande sådana fall, då en befattningshavare är berättigad

till pension dels på grund av till folkpensionsfonden inbetalda avgifter

dels ock enligt den civila pensionslagen, betraktat den förstnämnda pensionsrätten

såsom rätt till en självständig pension för statstjänst och så
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

lunda ansett, att här förelåge ett fall av förening av pensioner. Det

synes mig dock, att frågan löses på ett enklare sätt med tillämpning

av den av de sakkunniga förordade uppfattningen, enligt vilken i förevarande

fall den pension, som grundar sig på statstjänst i såväl extra

som ordinarie befattning, betraktas såsom en enhetlig pension, oavsett

att pensionen bekostas från olika håll. I överensstämmelse med denna

uppfattning skulle man kunna säga, ätt den till folkpensionsfonden gjorda

inbetalningen utgör en kapitalplacering, vartill hänsyn skall i förekommande

fall tagas, då en befattningshavare, för vilken en dylik inbetalning

gjorts, framdeles skall pensioneras på grund av innehavande ordinarie

statstjänst. Efter att hava i ämnet rådgjort med chefen för finansdepartementet

finner jag därför lämpligast, att ett tillägg fogas till 7 § i

den civila pensionslagen av huvudsakligen den innebörd, som de sakkunniga

förordat; och kommer, enligt vad jag inhämtat, förslag till

sådan ändring att senare på finansdepartementets föredragning underställas

Kungl. Maj:t.

Syftet med denna ändring är ju, såsom framgår av det förut anförda,

att förebygga, att åt en i förtid avgången delägare i kassan, som

sedermera erhåller ordinarie befattning, gives en oberättigad förmån i

pensionshänseende. Då ju i regeln en civil tjänsteinnehavare får i pensionshänseende

räkna sig till godo även sin tjänstetid i icke ordinarie statstjänst,

har han ju i många fall nytta av den tid han varit delägare i pensionskassan.

Emellertid råder, såsom också i det föregående blivit antytt, ett

särskilt förhållande härutinnan beträffande ordinarie tjänstemän vid statens

järnvägar, vilka i pensionshänseende endast få tillgodoräkna sig tiden

för anställning i ordinarie statstjänst.

Då det förefaller mindre tilltalande att giva dessa befattningshavare

en sämre ställning i det ifrågasatta pensioneringssystemet än övriga

statstjänare, synes mig billigheten kräva, att ordinarie tjänstemän vid

statens järnvägar erhålla rätt att vid beräkning av tjänstår i pensionshänseende

tillgodoräkna sig även den tid, de varit delägare i någon av

de ifrågasatta pensionskassorna. Härför kräves emellertid en ändring i

lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid

statens järnvägar; och har jag alltså för avsikt att nu framlägga förslag

till dylik ändring.

Såsom av de sakkunniga påvisats, medför emellertid en dylik ändring

av 1910 års pensionslag även behovet att i samma lag införa ett tillägg av

samma innehåll som det till införande i den civila pensionslagen föreslagna.

I fråga om pensionernas och pensionsavgifternas storlek, pensionsrätter

inträde samt pensionsålder innebär de sakkunnigas förslag av

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

39

år 1916 inga väsentliga principiella avvikelser från det tidigare förslaget.

Jag övergår härmed till en redogörelse för förslaget i berörda avseenden.

Då för den ordinarie järn vägspersonalen pensionen är bestämd till

70 % av avlöningen, finna de sakkunniga lämpligt, att samma pensionsbelopp

fastställes för de extra ordinarie järnvägsmännen. Av den ordinarie

personalens pension beräknas Vs utgöra statspension och Vs avgiftspension,

och föreslå sakkunniga samma fördelning för de extra ordinarie.

Under framhållande, att enligt 1913 års proposition vissa maximipensioner

finnas fastställda för olika kategorier av befattningshavare, uttala

de sakkunniga, att om denna anordning skulle bibehållas, borde enligt

deras förslag maximipensionerna för e. o. tjänstemän motsvara 70 % av

de för närvarande enligt av järnvägsstyrelsen utfärdade allmänna bestämmelser

gällande högsta slutavlöningarna för respektive befattningar

å de orter, där avlöningarna äro lägst. Emellertid hava sakkunniga

kommit till den uppfattning, att ingen fördel är att vinna genom att

begränsa pensionsbeloppen på sådant sätt, detta särskilt med hänsyn

till sakkunnigas förslag att tjänstemännen skola genom egna i förhållande

till avlöningen bestämda avgifter gälda en tredjedel av kostnaden

för sin pension. Härigenom blir nämligen eu följd, att om avlöningarna

väsentligt höjas och avgifterna sålunda ökas, personalen kan göra gällande

skäliga anspråk på att maximipensionerna höjas, enär i motsatt

fall personalen icke skulle vinna en mot ökade avgifter svarande förmån.

Den ifrågasatta anordningen skulle sålunda medföra, att statsmakterna,

så snart avlöningarna blivit av järnvägsstyrelsen ökade för

någon eller några kategorier av den extra ordinarie personalen, komme

att besväras med framställningar om motsvarande höjning av maximipensionen,

vilka framställningar svårligen kunde tillbakavisas. I anledning

härav hava de sakkunniga i sitt förslag till pensionsbestämmelser,

i vad angår extra ordinarie personal vid statens trafikerade järnvägar,

uteslutit föreskrifter om maximipensioner.

Pensionsbelopp.

Sakkunniga.

a) För

extraordinarie

tjänstemän vid

statens trafikerade

järnvägar.

I fråga om pensionsbeloppet för verkstads- och förrådsarbetare vid

statens järnvägar och telegrafverket samt extra linjearbetare vid sistnämnda

verk framhålla sakkunniga till en början, att då såväl enligt linjearbetare.

de för den ordinarie personalen gällande bestämmelserna som enligt de

av sakkunniga nu för den extra ordinarie personalen föreslagna pensionen

utgör viss procent av avlöningen, det kunde synas rimligt att

till grund för pensionens beräkning lägga arbetarens hela avlöning

och sålunda taga hänsyn såväl till hans efter timlönen beräknade

b) För

verkstads-,

förråds- och

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

•

inkomst som till den förtjänst på grund av ackordsarbete, som i stor

omfattning åtnjutes av personalen vid statens järnvägars och telegrafverkets

verkstäder. Såsom järnvägsstyrelsen påpekat (se sid. 9 bär

ovan), är emellertid inkomsten på ackordsarbete i ännu högre grad än

timlönen beroende på tillfälliga omständigheter och sålunda ännu mera

växlande än den senare, vilken omständighet gör .det mindre lämpligt

att lägga nämnda inkomst till grund för pensionens beräkning. Av

denna anledning finna sakkunniga det å ena sidan riktigt, att man såsom

i Kungl. Maj:ts förslag av år 1913 vid pensionens beräknande utgår från

vederbörandes tim- eller dagavlöning och icke från hans inkomst på grund

av ackordsarbete, men hålla sakkunniga dock å andra sidan före, att

man vid val av formel för pensionens beräkning ur tim- eller daglönen

bör taga viss hänsyn till omförmälda inkomst.

I fråga om timlönens beräkning finna sakkunniga sig även böra godkänna

den i Kungl. Maj:ts nyssnämnda förslag intagna regeln, att timlönen,

allt efter den ort, där vederbörande är placerad, skall i förekommande

fall nedsättas med ett belopp, som enligt av järnvägsstyrelsen

fastställda grunder utgör skillnaden mellan minimilönen å placeringsorten,

å ena, samt minimilönen å den ort, där minimilönen är lägst, å andra

sidan. Några motsvarande bestämmelser beträffande olika minimilöner

å olika orter finnas icke för telegrafverkets personal, beroende därpå att

telegrafverket endast har en verkstad, belägen vid Nynäshamn, men

anse sakkunniga sig kunna utgå därifrån, att om den ifrågasatta pensioneringen

kommer till stånd enligt deras förslag, telegrafstyrelsen

kommer att utfärda föreskrifter i sådan riktning, att likformighet i förevarande

avseende vinnes emellan statens järnvägårs och telegrafverkets

personal. Beträffande de skäl, som tala för det nu omhandlade beräkningssättet,

hänvisa sakkunniga till järnvägsstyrelsens i den nådiga

propositionen intagna yttrande härutinnan (se sid. 9 här ovan).

Vidare erinra sakkunniga, att enligt Kungl. Maj:ts förslag ålderspensionen

för verkstads- och förrådsarbetare skulle utgå med belopp, som

ungefär motsvarar 47 % av arbetarens årsinkomst, beräknad efter 2,900

timmars arbetstid och den honom tillkommande timlönen, reducerad i förekommande

fall i enlighet med nyssnämnda grunder. Ålderspensionen

skulle dock minst vara 430 kronor och högst 850 kronor för verkstadsoch

förrådsarbetare, som äro yrkesutbildade hantverkare, samt 650

kronor för övriga. I övrigt erinras om att, då pensionen föreslogs till

47 % av den beräknade årsinkomsten, detta motiverades därmed, att

statspensionen till ordinarie tjänstemän beräknas vara */s av 70 % av

avlöningen. Statskontoret föreslog, att ålderspensionerna skulle utan

hänsyn till avlöningen bestämmas till vissa belopp för särskilda grupper

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kung!,. May.ts Nåd. Proposition Nr 222. 41

av personal, varvid verkstads- ock förrådsarbetare, som vore yrkesutbildade

hantverkare, skulle erhålla 675 kronor, övriga 475 kronor. I

telegrafstyrelsens utlåtande den 18 februari 1913 föreslås en ålderspension

av 600 kronor för linje- och förrådsarbetare samt manliga verkstadsarbetare

och av 400 kronor för den kvinnliga verkstadspersonalen.

Sakkunniga anföra härefter beträffande förevarande fråga följande.

»Då det onekligen skulle i hög grad förenkla den ifrågasatta pensioneringen,

därest, på sätt statskontoret och telegrafstyrelsen föreslagit,

statspensionen kunde fastställas till vissa belopp, som hänföra sig icke

till avlöningen utan till särskilda grupper inom personalen, hava vi

tagit under övervägande olika utvägar för en lösning av pensionsfrågan

i dylik riktning. Efter en ingående undersökning, som huvudsakligen

avsett förhållandena vid statens järnvägars verkstäder, där en mängd

olika fack äro företrädda bland personalen och sålunda avlöningarna

växla i hög grad, hava vi emellertid kommit till samma uppfattning i

det föreliggande spörsmålet som järnvägsstyrelsen, nämligen att en anordning

av nu ifrågasatt slag skulle kunna medföra alltför stort missförhållande

mellan en befattningshavares avlöning samt den pension, som

enligt berörda system skulle tillkomma honom. Men icke nog härmed,

utan även uppenbar orättvisa skulle kunna uppkomma till följd av en

dylik anordning så till vida, att en befattningshavare med högre avlöning

än en annan kunde under i övrigt lika förhållanden bliva tilldelad en

lägre pension än denne senare. Anledningen härtill är den, att timlönerna

även inom samma fack förete avsevärda olikheter, vilket förhållande

beror på olika yrkesskicklighet. Sålunda inträffar icke sällan, att inom

ett fack, vars utövare tillhör gruppen yrkesutbildade hantverkare, en

arbetare har lägre timlön än en arbetare med lika tjänstetid inom gruppen

icke yrkesutbildade. Enligt statskontorets förslag skulle den förre

erhålla icke oväsentligt högre pension än den senare, vilket väl förefaller

föga tilltalande.

Av det föregående framgår alltså, att vi ansluta oss till den i Kungl.

Maj:ts proposition uttalade grundsatsen, att statspensionen bör bestämmas

av vederbörandes timlön. Likaledes finna vi det riktigt att statens kostnad

för nu ifrågavarande personals pensionering blir ungefär densamma

som om personalen varit ordinarie. Vid tillämpningen av dessa principer

skiljer sig emellertid vårt förslag från Kungl. Maj:ts proposition.

Enligt denna proposition var statspensionen i stort sett proportionell

mot timlönen. För timlöner, som äro lägre än 30 öre, voro pensionsbeloppen

proportionsvis högre, beroende därpå att ett minimum av

pension fastställts, nämligen 430 kronor. För de högsta timlönerna voro

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 183 höft. (Nr 222.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

pensionsbeloppen proportionsvis lägre, därför att ett maximum av 850

kronor stadgats. Pensionen steg icke jämt med timlönen utan språngvis,

i det en höjning av timlönen med ett öre kunde medföra en höjning

av pensionen med 40 å 50 kronor. Det synes oss önskvärt, att

timlönens inflytande på pensionen blir mindre. Å ena sidan bliva de

mot den lägre timlönen svarande pensionerna eljest alltför små; och

detta förhållande blir så mycket beklagligare, som de lägre timlönerna

förekomma mest i de yngre årsklasserna, vilken omständighet medför,

att genom fastställande av en pensionsskala, där pensionen är proportionell

mot ^timlönen, särskilt sjuk- och invalidpensionerna bliva avknappade.

A andra sidan är det icke ovanligt, att arbetare inom ett

visst fack erhålla en hög timlön av den anledning, att deras arbete icke

är av det slag, att ackord där lämpligen kan förekomma. Den högre

timlönen är i detta fall avsedd att ersätta den minskning i inkomst, vederbörande

får vidkännas därigenom att han icke blir satt i tillfälle att

förtjäna på ackordsarbete. I ett dylikt fall komme ju den med högre

timlön avlönade arbetaren att i pensionshänseende obehörigen gynnas i

förhållande till en måhända lika yrkesskicklig kamrat, som innehar lägre

timlön därför att hans arbete i vidsträckt grad kan utföras på ackord.

Åven eljest förekomma nog ej sällan ojämnheter i timlönen, vilka ej

äro betingade av högre yrkesskicklighet och därför ej borde hava inflytande

på statspensionen.

Av dessa skäl hava vi föreslagit en sådan utjämning av statspensionens

belopp för olika timlöner, att när timlönen varierar från 25 öre

till 55 öre, varierar statspensionen jämt från 450 till 750 kronor; och

att när timlönen blir högre än 55 öre, statspensionen dock icke stiger.

Vid val av formel för bestämmande av pensionens förhållande till

timlönen inom dessa gränser hava vi, såsom ovan nämnts, ansett oss

böra taga hänsyn till det förut omförmälda förhållandet, att ifrågavarande

arbetare i ganska stor utsträckning arbeta på ackord och därigenom

förskaffa sig en årsinkomst, som kan ej oväsentligt överstiga

den, som svarar mot deras timlön. Om också, såsom vi ovan framhållit,

det icke kan anses lämpligt att vid bestämmande av statspensionen

utgå från arbetarens årsinkomst, ackordsvinsten inberäknad, synes det

oss å andra sidan rimligt, att sagda vinst får i viss mån inverka på

pensionsskalan. Enligt vad vi från vederbörande verkstadsbefäl inhämtat,

kan ackordsförtjänsten lågt räknat i genomsnitt uppskattas till 20 %

av den inkomst, som svarar mot timlönen.))

Sakkunniga hänvisa i förevarande avseende till följande av dem

uppgjorda tabell:

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

43

1.

2.

S. i 4. j~ 6.

Timlön.

Statspension

enligt de

sakkunnigas

förslag.

Pension enligt

Kungl. Maj:ts

förslag 19i3.

Pension, som iir 47 %

av årsinkomst, be- räknad efter timlönen

(2,900 timmar per år).

Pensionen i kol. 4

ökad med 20 %.

25

450

430

341

409

30

500

430

409

491

35

550

520

477

572

40

600

570

545

654

41

640

620

600

720

45

650

660

613

735

46

660

660

627

752

47

670

660

641

769

48

680

660

654

785

49

690

710

668

802

50

700

710

682

818

55

750

760

750

900

60

750

850

818

982

Beträffande denna tabell anföra sakkunniga följande.

I kolumn 4 hava avgivits de belopp, som utgöra 47 % av den årsinkomst,

som svarar mot timlönen (kol. 1). Beloppen i kolumn 5 äro

20 % högre än beloppen i kol. 4 och äro alltså 47 % av den årsinkomst,

som svarar mot timlönen och en ackordsförtjänst på 20 %. För en

arbetare, som icke bär någon ackordsförtjänst, skulle alltså statspensionen

bestämmas till de belopp, som angivas i kol. 4, därest den skulle utgöra

samma del av hans årsinkomst som eu ordinarie befattningshavares

statspension. För eu arbetare, som arbetar på ackord, skulle under

samma förutsättning statspensionen bestämmas till de i kol. 5 angivna

beloppen.

Vid övervägande av dessa förhållanden har det synts sakkunniga

riktigt att välja en sådan skala för statspensionerna, att dessa komma

att ligga mellan de i kol. 4 och 5 angivna beloppen. Undantag härifrån

synas, av förut angivna skäl, endast böra göras ifråga om pensioner,

som svara mot de lägsta eller de högsta timlönerna.

Efter åtskilliga försök att finna en tillfredsställande lösning hava

sakkunniga slutligen stannat för följande formel för statspensionens bestämmande:
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

»Statspensionen motsvarar ett belopp, som med 200 kronor överstiger

1,000 gånger medeltalet av de timlöner, efter vilka befattningshavarens

avgifter beräknats under de senast förflutna fem åren, dock

högst 750 kronor.»

Kol. 2 i tabellen anger statspensionens belopp enligt sakkunnigas

förslag.

För jämförelses skull anföras i kol. 3 pensionsbeloppen enligt Kungl.

Maj:ts till 1913 års riksdag framlagda förslag.

I detta sammanhang anföra sakkunniga följande angående de timlöner,

som de nu anställda arbetarna vid järnvägen åtnjuta. Om man

beräknar medeltalet av de timlöner, — reducerade i förekommande fall

på sätt i Kungl. Maj:ts förslag bestämts — som arbetare tillhörande en

viss åldersklass åtnjuta, finner man, att denna medeltimlön växer ganska,

jämt från inträdesåldern till åldern 49 år; vid medelinträdesåldern (26 år)

är den 28 öre och vid den sistnämnda åldern 44 öre. För de högre

åldersklasserna är medeltimlönen ungefär densamma som vid 49 år eller

något lägre. Om denna löneskala bleve oförändrad under de närmaste

35 åren, skulle alltså de arbetare, som då pensionerades vid uppnådd

pensionsålder, få en statspension av i medeltal 640 kronor. För telegrafarbetarna

finner man på liknande sätt och under samma förutsättningar,

att statspensionen i medeltal blir 670 kronor.

Vad härefter angår frågan om avgiftspensionen, så är det uppenbart,

yttra sakkunniga vidare, att man vid dess bestämmande icke såsom

ifråga om statspensionen behöver avväga densamma, så att den icke

överstiger den avgiftspension, som tillkommer de ordinarie befattningshavarna.

Avgiftspensionen bekostas nämligen av arbetarna själva genom

deras avgifter. Då nu enligt sakkunnigas förslag statspensionen bestämts

på ett sätt, som för de arbetare, vilka hava ingen eller obetydlig

ackordsförtjänst, innebär en större fördel än för ordinarie med samma

inkomst, så synes det lämpligt att av dessa arbetare fordra högre avgifter,

än som motsvarar den avgiftspension, vilken den ordinarie personalen

med samma inkomst beräknas bestrida med sina avgifter. Härigenom

vinnes, att de i allt fall små totalpensionerna så långt som möjligt

förbättras. Sakkunniga föreslå för den skull, att avgiftspensionen

skall vara 800 gånger timlönen. Detta belopp har bestämts på följande

sätt. Efter beräkning av 2,900 arbetstimmar är årsinkomsten lika med

2,900 timlöner; genom ackordsförtjänster beräknas inkomsten höjas med

20 procent eller till 3,480 timlöner; 23 procent därav är 800,4 timlöner.

I följande av de sakkunniga uppgjorda tabell angivas för olika timlöner

de föreslagna beloppen av statspension, avgiftspension och total
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 222.

45

pension. Sakkunniga anmärka i detta sammanhang, att om den nuvarande

löneskalan för järnvägens arbetare bleve oförändrad i 35 år,

komme totalpensionen för arbetare, som därefter uppnår pensionsåldern,

att i medeltal bliva 992 kronor. För telegrafarbetare är detta medeltal

1,046 kronor.

1-

2-

3.

4.

Timlön.

Stats-

Avgifts-

Hela

pension.

pension.

pensionen.

25

450

200

650

30

500

240

740

35

550

280

830

40

600

320

920

45

650

360

1,010

50

700

400

1,100

55

750

440

1,190

60

750

480

1,230

För tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader bava sakkunniga

jämväl föreslagit en högsta pension av 70 % av avlöningen, men har

beträffande dessa tjänstebavare angivits ett visst maximum för varje

tjänst. Härigenom -hava de sakkunniga velat förebygga, att järnvägsbyggnadens

å extra stat anställda tjänstemän skulle erhålla högre pensioner

än närmast motsvarande ordinarie tjänstemän vid statens trafikerade

järnvägar, vilket eljest skulle kunna inträffa, enär avlöningarna

för de förra tjänstemännen äro högre än för de senare.

Vid bestämmande av pensioner för vattenfallsverkets personal hava

sakkunniga indelat befattningshavarna i tre grupper.

Den första gruppen omfattar dem, som innehava befattning med

motsvarighet å ordinarie stat; pensionen har i detta fall satts lika med

den motsvarande ordinarie befattningens.

Den andra gruppen omfattar vissa angivna befattningar utan dylik

motsvarighet, för vilka pensionen skulle utgöra två tredjedelar av avlöningen

med begränsning till vissa angivna maxima. Såsom skäl för

att i senare fallet föreslagits två tredjedelar och icke, såsom i fråga om

järn vägspersonalen, 70 % av avlöningen hava sakkunniga anfört, att enahanda

förhållande äger rum enligt den för vattenfallsverkets ordinarie personal

gällande civila pensionslagen beträffande sådana befattningar,

vilkas avlöming icke är uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar och

c) För

tjänstemän

vid statens

järnvägsbyggnader

samt

personal vid

statens vattenfallsverk.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Statskontor et.

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

för vilka ej särskilt pensionsunderlag fastställts. Under framhållande,

att de föreslagna maxima i allmänhet äro mindre än vad som föreslagits

för motsvarande befattningar vid statens järnvägar, beroende därpå, att

pensionsunderlagen för de ordinarie befattningarna vid vattenfallsverket

äro lägre än vid järnvägen, anmärka de sakkunniga, att då de såvitt

möjligt sökt uppställa lika pensionsbestämmelser för båda verken, nämnda

olikhet tett sig som ett missförhållande.

För den tredje gruppen av nu ifrågavarande personal, som omfattar

övriga befattningshavare, hava pensionerna föreslagits såsom för statens

järnvägars och telegrafverkets arbetare.

Statskontoret har såsom en allmän anmärkning mot de föreslagna

pensionsbestämmelserna förklarat sig icke kunna underlåta att finna, att

dessa i väsentliga delar sakna den önskvärda enkelhet, som skulle möjliggöra

för en var av kassornas delägare att själv kunna beräkna vad

honom i pension tillkommer. I detta avseende anser statskontoret ett

bestämt företräde böra tillerkännas det förslag till pensionering av extra

tjänstemän samt verkstads- och förrådsarbetare vid statens järnvägar,

som av statskontoret framlades i underdånigt utlåtande av den 29 augusti

1912. Ett liknande förslag har, enligt vad statskontoret erinrar, av

telegrafstyrelsen förordats lör pensionering av den extra personalen vid

telegrafverket. Enligt dessa förslag skulle pensionerna utgå med vissa

bestämda belopp för särskilda grupper inom personalen. De anmärkta

olägenheterna — särskilt den ojämnhet, som skulle uppstå vid jämförelse

mellan pension och avlöning — skulle enligt statskontorets ''förmenande

nu, då man vill göra gällande att även extra personal oaktat dess

mindre fasta- anställning bör med egna avgifter bidraga till sin pensionering,

kunna i väsentlig mån reduceras genom att jämte de föreslagna

gruppvis bestämda statspensionerna införa avgiftspensioner, bestämda i

i förhållande till avlöningen. Huruvida en sådan utväg att lösa frågan

varit föremål för undersökning, framgår icke, säger statskontoret, av de

remitterade handlingarna.

Vidare anser sig statskontoret icke heller kunna underlåta att fästa

uppmärksamheten därpå, att de pensionsbelopp, som enligt föreliggande

förslag skulle komma att utgå särskilt till arbetare med hög timlön, äro

jämförelsevis så stora, att de i många fall överstiga vad ordinarie tjänsteinnehavare

på andra områden i sådant avseende kunna enligt nu gällande

bestämmelser påräkna; exempelvis gäller detta vissa lägre tjänstemän

vid fångvården, lotsverket, tullverket och skogsstaten. Det synes statskontoret

alltså kunna antagas såsom säkert att, om föreliggande pen
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

47

sionsbestämmelser godkännas, icke blott motsvarande personal vid statens

övriga verkstäder — såsom vid arméns verkstäder och ammunitionsfabriker,

flottans varv, myntverkets verkstad m. m. — måste förses med

ungefär liknande förmån, utan även stora grupper av ordinarie tjänstehavare

med fog kunna påkalla förbättring i sin pensionering. Då pensioneringen

nu synes avsedd att ordnas även för arbetarpersonal efter

dess avlöning, ehuru denna måste vara mer eller mindre beroende av

konjunkturerna på arbetsmarknaden, framhåller statskontoret, att avlöningens

nuvarande storlek måhända avpassats i någon mån just med

hänsyn därtill att pensionsrätt saknats.

Med hänsyn till nu berörda förhållanden och då de pensioneringsgrunder,

som av de sakkunniga föreslagits, delvis icke överensstämma

med hittills godkända grunder för pensionering av befattningshavare i

statens tjänst, och särskilt med avseende å sambandet med pensionering

enligt pensionsförsäkringslagen jämte därmed sammanhängande frågor

om tjänstårsberäkning och förening av pensioner vid övergång till annan

statstjänst från befattning, varom nu är fråga, svårligen kunna till sin

räckvidd och sina konsekvenser fullt överskådas utan en ingående undersökning,

vartill den knappa tiden icke lämnat statskontoret tillfälle, anser

statskontoret vissa betänkligheter förefinnas mot ärendets framläggande

redan nu inför riksdagen.

I fråga om pensionernas belopp för personal i tjänstemannaställning Departemenuär

de sakkunnigas förslag byggt på den principen, att denna personal chefenbör

i nämnda avseende vara i huvudsak likställd med motsvarande ordinarie

personal. Emot denna princip synes mig ingen erinran vara

att göra.

Principens tillämpning medför emellertid det av de sakkunniga påvisade

förhållandet, att medan högsta pensionen för tjänstemännen vid

statens järnvägar skulle, med den modifikation, som betingas därav att

tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader i regeln äro högre avlönade

än motsvarande ordinarie tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar,

utgöra 70 procent av avlöningen, komma tjänstemännen vid statens

vattenfallsverk att endast erhålla en pension, ’som i förhållande till

avlöningen ställer sig icke obetydligt lägre, beroende därpå att lagen

om civila tjänstehavares rätt till pension är tillämplig å vattenfallsverkets

ordinarie personal. Så länge den nämnda olikheten i pensionshänseende

består mellan verkens ordinarie personal, är uppenbarligen

härvid intet att åtgöra.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 222.

Vad åter angår arbetarna, skulle enligt det föreliggande förslaget

likformiga bestämmelser i förevarande avseende bliva gällande vid samtliga

tre verk, varom nu är fråga. Såsom de sakkunniga framhållit,

göra sig vissa svårigheter gällande i fråga om sättet för bestämmande

av pensionens förhållande till avlöningen för denna personal, beroende

å ena sidan därpå, att enda utvägen härvidlag synes vara att taga

timlönerna till utgångspunkt, medan man å andra sidan icke synes

kunna lämna ur räkningen den ökade inkomst, som flertalet arbetare

kunna bereda sig genom arbete å ackord. Den av de sakkunniga föreslagna

formeln för pensionens beräkning synes mig på ett lämpligt

sätt tillgodose de synpunkter, som härvidlag böra göra sig gällande.

Åven i fråga om pensionsbeloppen för arbetarna har naturligen hänsyn

tagits till de för den ordinarie personalen utgående pensioner. Till upplysning

härutinnan vill jag framhålla, att beträffande de största arbetargrupperna,

nämligen de vid statens järnvägar och telegrafverket anställda,

ålderspensionen enligt de föreslagna bestämmelserna kommer att

enligt sakkunnigas beräkning utgöra i medeltal, för järnvägens arbetare

992 kronor och för telegrafverkets arbetare 1,046 kronor, under det att

motsvarande belopp för ordinarie personal i lägsta avlöningsgruppen

vid de bägge verken utgöra respektive 958 och 1,000 kronor. För de

nyligen å statens järnvägars ordinarie stat uppförda befattningshavarna

lokomotivreparatörer och vagnreparatörer, vilka i vissa avseenden kunna

jämföras med yrkesskickliga verkstadsarbetare, är ålderspensionen 1,260

respektive 1,159 kronor. Då man betänker, att inom ifrågavarande arbetargrupper

finnes personal med hög yrkesutbildning, synes det förhållande,

som framgår av den gjorda jämförelsen, icke giva anledning till erinran.

Onekligen hade det varit önskvärt, om, såsom statskontoret framhållit,

reglerna för pensionernas beräkning särskilt vad angår arbetarna

hade kunnat göras enklare än de nu föreslagna. Den av de sakkunniga

förebragta utredningen synes mig dock tillräckligt klart giva vid handen,

att det icke rättvisligen låter sig göra — även sedan man numera övergått

till ett system, innefattande avgiftsplikt — att bestämma statspensionen på

sätt statskontoret ifrågasatt, d. v. s. med vissa belopp för särskilda grupper

bland personalen, oaktat en dylik anordning från enkelhetens synpunkt

givetvis vore att föredraga.

Statskontoret har uttalat betänkligheter i fråga om pensionernas

belopp särskilt med hänsyn till konsekvenserna i avseende å annan statsanställd

personal. Då emellertid vid förslagets uppgörande tillsetts, att

den nu ifrågavarande personalen icke erhåller högre pensioner än motsvarande

ordinarie personal inom respektive verk, samt de personalgrup
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

49-

*

per, som pensioneringen är avsedd att omfatta, i allmänhet äro anställda

under former, som i flere avseenden likna dem, som gälla för

den ordinarie personalen, synes det mig icke obilligt att de jämväl i pensionshänseende

bliva i viss mån likställda.

Förut bar anmärkts, att sakkunniga ansett pensionsavgifterna böra

avvägas så att de motsvara kostnaden för avgiftspensionen.

I fråga om extra ordinarie tjänstemän med månadsavlöning vid statens

trafikerade järnvägar bava sakkunniga i 1914 års betänkande anfört,

att de vid beräkning av avgifterna ansett sig kunna med stöd av gällande

lönebestämmelser antaga, att lönen i medeltal stiger med tjänstetiden

enligt en viss skala, i följd varav avgiften kunnat bestämmas till 3,5 %

av avlöningen.

I 1916 års förslag bava sakkunniga, med hänsyn därtill att förslaget

i olikhet mot 1914 års förslag omfattar ett jämförelsevis stort antal

tjänstemän och däribland även sådana med höga pensionsunderlag, ansett

nödigt att för tjänstemännen bestämma avgifterna i förhållande till pensionsunderlagen

efter en stigande skala, såsom fallet är med de ordinarie

järnvägsmännens avgifter. Skalan har, säga sakkunniga, uppgjorts i

nära anslutning till den för sistnämnda personal gällande, dock med

iakttagande av att avgiften för e. o. tjänstemän bestämts till lägst 5 %

av pensionsunderlaget (motsvarande 3,5 % av avlöningen.) Anledningen

till denna särbestämmelse är att de e. o. tjänstemännen icke skola erlägga

avgifter före fyllda 30 år.

Beträffande den övriga personalen, d. v. s. arbetare med tim- eller

dagavlöning, bava sakkunniga ansett lämpligt att uppdela avgiften i en

grundavgift, som beror av vederbörandes timlön vid den första avgiftens

erläggande, samt tilläggsavgifter, som börja att erläggas, när löneförhöjningen

inträder, och som bero av timlönens ökning samt av vederbörandes

tjänsteklder vid tidpunkten för löneförhöjningen. Om t. ex. en

verkstadsarbetare antagits i tjänst med en i förekommande fall enligt

förut omförmälda grunder reducerad timlön av 30 öre, skall han enligt

§ 7 i de föreslagna bestämmelserna per månad erlägga en grundavgift,

motsvarande 7 gånger timlönen eller 2 kronor 10 öre. Ökas hans timlön

efter tre års tjänstetid med 3 öre, skall han erlägga en tilläggsavgift

motsvarande 8 gånger nämnda ökning eller 24 öre, vadan sålunda hela

månadsavgiften kommer att utgöra 2 kronor 34 öre; stiger timlönen

efter fyra år med ytterligare 4 öre, är motsvarande tilläggsavgift 12

gånger detta belopp, vadan hela månadsavgiften blir 2 kronor 82 öre.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 183 käft. (Nr 222.) 7

Pensions
avgifternas
belopp.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

Pensionsrättens

inträde

samt

pensionsålder.

Sakkunniga.

Beträffande villkoren för erhållande av pension i fråga om tjänsteoch

levnadsålder hava sakkunniga i 1914 års betänkande till en början

erinrat, att järnvägsstyrelsen såsom ledande grundsats för sitt förslag

härom liksom för övrigt beträffande den extra personalens pensionering

över huvud taget uttalat, att i den mån skiljaktigheter icke betingas av

den olika ställning, som intages av ordinarie personal, å ena, och nu

ifrågavarande personal, å andra sidan, en viss likformighet jämväl i

pensionshänseende bör råda mellan personal inom samma verk. I anslutning

härtill uttala sakkunniga, att även de vore av den åsikten, att

man måste tillse, att grunderna för den nu ifrågavarande pensioneringen

icke bliva i väsentliga delar stridande mot vad som gäller för den ordinarie

personalen.

Enligt lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens

järnvägar gäller såsom villkor för erhållande av såväl ålders- som sjukpension,

bland annat, att befattningshavare innehar minst 10 tjänstår.

För erhållande av full ålderspension erfordras minst 30 tjänstår. I § 7

av gällande nådiga avlöningsreglemente för tjänstemän vid telegrafverket

föreskrives likaledes en minimitjänstålder av 10 år för rätt att över

huvud taget komma i åtnjutande av pension, men är här den för erhållande

av full pension erforderliga tjänståldern fastställd till 35 tjänstår,

varvid dock vederbörande, i motsats mot vad som gäller för statens

järnvägars personal, är berättigad att tillgodoräkna sig anställningstiden

i extra tjänst.

Under erinran att i Kungl. Maj:ts förslag av år 1913 minimitjänståldern

för pensionsrättens inträde bestämts till 15 år samt den för erhållande

av full pension erforderliga tjänstetiden fastställts till 35 år,

anmärka sakkunniga vidare, hurusom järnvägsstyrelsen såsom skäl för

en dylik anordning anfört, att medelåldern för anställning i ordinarie

tjänst för de befattningshavare, som vore att likställa med nu ifrågavarande

personal, kunde enligt statistisk utredning beräknas till omkring

26 år, under det att anställning i extra tjänst i de flesta fall skedde

betydligt tidigare. Då nu för den ordinarie personalen ovannämnda

minimitid, tio år, föregåtts av en längre tids anställning i icke ordinarie

tjänst, samt, vad angår tjänstetiden före 21 års ålder, densamma

icke syntes böra medräknas, bland annat av det skäl att så icke sker

för den ordinarie personalen, eftersom antagning i ordinarie tjänst äger

rum tidigast vid nämnda ålder, föreslog styrelsen dels att såsom villkor

för att såväl pension på grund av viss uppnådd levnads- och

tjänstålder (ålderspension) som sjukpension skulle ifrågakomma, måtte

föreskrivas, att vederbörande skulle innehava minst 15 tjänstår, dels ock

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

51

att vid beräkning av tjänstålder tjänstetid före fyllda 21 år icke borde

medräknas. I konsekvens härmed ansåg styrelsen böra föreskrivas, att

för erhållande av högsta ålderspension erfordras en tjänsteålder av 35 år.

För egen del yttra sakkunniga i den föreliggande frågan följande:

»För såvitt man, vilket väl torde vara lämpligast, avser att åstadkomma

likformiga bestämmelser i förevarande avseende för all den personal,

som komme att beröras av den nu förevarande pensioneringen,

göra sig vissa svårigheter gällande vid fastställande av fordringarna å

såväl minimitjänstålder för pensionsrättens inträde som tjänstålder för

erhållande av högsta ålderspensionen, beroende dels därpå att medelåldern

vid första anställning är olika för extra ordinarie tjänstemän, å

ena, samt verkstads- och förrådsarbetare, å andra sidan, dels på den

ovan angivna skillnaden mellan de för den ordinarie personalen vid

statens järnvägar gällande bestämmelserna om villkor för erhållande av

högsta ålderspension, å ena, samt motsvarande bestämmelser för telegrafverkets

ordinarie personal, å andra sidan.

För de extra ordinarie tjänstemännen vid statens järnvägar torde

medelåldern vid första anställningen kunna bestämmas till omkring 22

år, under det att av oss anställda undersökningar giva vid handen, att

verkstadspersonalens anställningsålder i medeltal måste sättas högre.

För personalen i dess helhet befinnes medelinträdesåldern vara 26 år.

Om man tar med i beräkningen endast dem, som anställts under de

sista 10 åren, blir medelinträdesåldern 24 år.

Järnvägsstyrelsen torde, såsom framgår av det ovan sagda, hava

vid framställande av sitt förslag i denna del huvudsakligen utgått från

de för den extra ordinarie personalen gällande förhållanden.

Beträffande vår ståndpunkt till den föreliggande frågan vilja vi, vad

först angår minimitjänståldern för rätt att över huvud taget erhålla

pension, framhålla, att bestämmelsen härom, praktiskt taget, endast har

betydelse i sådana fall, där sjukpension skulle utgå, eftersom det väl

endast i sällsynta undantagsfall torde inträffa, att personal, varom nu

är fråga, skulle anställas så sent, att vederbörande vid den för ålderspensionens

inträde stadgade levnadsåldern icke skulle innehava minst 15

tjänstår. Vidare vilja vi erinra därom, att, på sätt framgår av det

föregående, pensioneringen enligt vårt förslag endast i ringa mån kommer

att i framtiden omfatta extra ordinarie tjänstemän och sålunda

framför allt synes böra anpassa sig efter de för verkstadspersonalen

gällande förhållanden. Då nu verkställd utredning utvisar, att anställningsåldern

för verkstadspersonalen mera närmar sig den, som antages

gälla för den ordinarie personalen, än den, från vilken järnvägsstyrelsen

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 222.

— huvudsakligen med tanke på den extra ordinarie personalens förhållanden

— torde hava utgått, samt härtill kommer, att det ur flere synpunkter

synes önskligt att med inträdet av rätten till sjukpension för

en befattningshavare, som i allt fall har en längre tjänstetid bakom

sig, icke fördröjes utöver den för den ordinarie personalen fastställda

minimitjänstetiden, 10 år, vilja vi föreslå den ändring i Kungl. Maj:ts

förslag, att minimitjänståldern för erhållande av såväl ålders- som sjukpension

bestämmes till tio år.

Genom minimitjänstålderns sänkning och genom höjningen av de

mot de lägre avlöningarna svarande maximipensionerna har en väsentlig

förbättring vunnits av sjuk- och invalidpensioneringen. Att detta skall

vara av stor fördel för personalen ligger i öppen dag. Till belysande

härav må anföras, att minimiålderns sänkning medför, att antalet arbetare,

som vid bestämmelsernas ikraftträdande innehava minimitjänståldern

men icke genast skola pensioneras, ökas med 80 procent.

Vad däremot angår den för erhållande av högsta ålderspension erforderliga

tjänståldern, ansluta vi oss i denna del till Kungl. Maj:ts förslag.

Vi hava härvidlag i främsta rummet låtit bestämma oss av syftet

att åstadkomma likformighet i avseende å huvudgrunderna för pensioneringen

mellan verkstadspersonalen vid de båda verken. Då för den

ordinarie personalen vid telegrafverket gäller såsom villkor för erhållande

av full ålderspension, att vederbörande innehar minst 35 tjänstår,

lärer det för närvarande icke kunna ifrågasättas att för verkstadspersonalen

vid detta verk bestämma en lägre tjänstålder såsom villkor i motsvarande

avseende, och vad statens järnvägars verkstads- och förrådsarbetare

beträffar, framgår av det föregående, att fog förefinnes att för

denna personal stadga en något längre tjänstetid för erhållande av full

pension än vad som gäller för den ordinarie personalen. Vi vilja i detta

sammanhang framhålla, att det i praktiken icke har så synnerligen stor

betydelse för personalen, om man fastställer tjänståldern till 30 eller 35 år,

alldenstund de allra flesta arbetare, åtminstone i framtiden, torde komma

att anställas före fyllda 30 års ålder och sålunda, då vi tänkt oss levnadsåldern

för erhållande av ålderspension böra för denna personal utgöra

65 år, i allt fall i regeln kunna komma upp till full pension. Vidkommande

den nu anställda personalen ämna vi föreslå övergångsbestämmelser, som

i viss mån motverka de olägenheter, som för en eller annan befattningshavare

kan komma att inträda på grund av nu omhandlade stadgande.

Vad angår frågan om rätt att räkna tjänstår i pensionshänseende

före 21 års ålder, gäller, såsom ovan anmärkts för den ordinarie personalen

vid statens järnvägar, att tjänstårsberäkningen börjar tidigast

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 222. 53

vid nänmda ålder, eftersom hänsyn tages endast till anställningstiden i

ordinarie tjänst samt befordran till ordinarie befattning enligt gällande

bestämmelser icke kan ske tidigare. Någon motsvarande inskränkning

i avseende å åldern vid erhållande av ordinarie anställning finnes icke

stadgad för telegrafverkets personal. Då vi ansett denna fråga vara av

underordnad betydelse och lämpligen kunna lösas så att motsvarighet

äger rum mellan ordinarie och extra personal inom resp. verk, vilja vi

förorda, att den av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelsen att vid beräkning

av tjänstålder i pensionshänseende tjänstetid före fyllda 21 år icke

medräknas blir gällande för järnvägens extra personal, men att en dylik

inskränkning icke stadgas för telegrafverkets motsvarande personal.

Beträffande villkoren i övrigt för erhållande av invalid-, sjuk- eller

ålderspension äro bestämmelserna härom i § 2 av Kungl. Maj:ts förslag

avfattade i huvudsaklig överensstämmelse med vad som enligt pensionslagen

den 4 juli 1910 gäller för den ordinarie personalen vid statens

järnvägar. Föreskrifterna härutinnan i avlöningsreglementet för

tjänstemän vid telegrafverket äro i någon mån avvikande från nyssnämnda

bestämmelser, men då skiljaktigheterna icke synas oss vara av

större betydenhet, vilja vi för vinnande av likformighet förorda, att de

av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna, emot vilka vi icke hava

något att erinra, må bliva gällande för såväl järnvägens som telegrafverkets

nu ifrågavarande personal.»

I fråga om de sålunda av de sakkunniga uttalade grundsatserna

beträffande pensionsrättens inträde samt pensionsåldern har i 1916 års

betänkande ingen annan ändring föreslagits, än att rätt till tjänstårsberäkning

ansetts böra medgivas från 18 års ålder. Härom yttras i det

senare betänkandet följande:

»Däremot bör det framhållas, att vårt förslag på denna punkt avviker

från förslaget av 1914 i fråga om befattningshavarna vid järnvägen.

Ty enligt sistnämnda förslag skulle dessa icke äga rätt till

tjänstårsberäkning förr än efter 21 år. De sakkunniga motiverade detta

förslag därmed, att ordinarie befattningshavare vid järnvägen icke äga

rätt att räkna de tjänstår, som de intjänat som extraordinarie, och att

ingen kan utnämnas till sådan ordinarie befattning före fyllda 21 år.

Då vi nu det oaktat sänkt åldern till 18 år, sker detta för att vinna

en synnerligen önskvärd överensstämmelse med vad som synes böra

gälla i fråga om vattenfallsverkets personal. Vid sistnämnda verk, liksom

i allmänhet vid statens verk, gäller det nämligen, såsom ovan anfördes,

att ordinarie befattningshavare räknar tjäustår även för den tid

han innehaft icke ordinarie befattning i statens tjänst. Och det synes

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

Departements
chefen.

vara att vänta, att de ordinarie befattningshavarna vid statens järnvägar

bliva i detta avseende likställda med övriga ordinarie statstjänare.

»

Beträffande den avvikelse från Kungl. Maj:ts förslag av år 1913,

som de sakkunnigas förslag innebär därutinnan att minimitjänståldern

för rätt att överhuvud taget erhålla pension bestämts till 10 år i stället

för, såsom i det förra förslaget, 15 år, synes det mig, som om de sakkunniga

anfört goda skäl för sin mening. Ändringen sammanhänger

med den minskade betydelse, som pensioneringen genom stora personalgruppers

överförande å ordinarie stat erhållit i fråga om de extra ordinarie

tjänstemännen vid statens järnvägar. Då redan nu och ännu mer

i framtiden pensioneringen i övervägande grad kommer att omfatta de

timavlönade, samt den av de sakkunniga verkställda utredningen giver

vid handen, att denna personal i avseende å ålder vid första anställningen

intar en ställning, som närmar sig de ordinarie befattningshavarnas,

torde en anordning, varigenom likställighet i förevarande avseende

ernås mellan dessa båda grupper, kunna försvaras. Det viktigaste

skälet finner jag emellertid vara, att härigenom möjligheterna ökas

att genom pensionering draga försorg om personal, som på grund av

sjukdom blir oförmögen till vidare tjänstgöring.

I detta sammanhang anser jag mig böra anmäla, att två av de år

1913 tillsatta sakkunniga i avgiven reservation påyrkat, att likställighet

mellan extra och ordinarie personal borde genomföras jämväl därutinnan,

att tjänstårens antal för erhållande av full ålderspension bestämdes till

30 i stället för, på sätt såväl Kungl. Maj:t som majoriteten av de sakkunniga

föreslagit, 35.

På sätt de sakkunniga framhållit, låter emellertid detta sig icke

lämpligen göra i fråga om telegrafverkets arbetare, eftersom för telegrafverkets

ordinarie personal en tjänstålder av 35 år är föreskriven såsom

villkor för erhållande av full ålderspension. Då det förevarande spörsmålet

avser pensioneringens huvudgrunder samt det synes mig önskvärt,

att härutinnan likformighet uppnås emellan de stora huvudgrupperna

av den personal, pensioneringen är avsedd att omfatta, finner jag

mig böra biträda sakkunnigmajoritetens uppfattning. Däremot ställer

jag mig i någon mån tveksam i fråga om den av de sakkunniga i betänkandet

av år 1916 föreslagna ändringen i det tidigare förslaget därutinnan,

att tjänstårsberäkning för statens järnvägars icke ordinarie personal

medgivits för tiden före fyllda 21 år. Det kan icke bestridas, att

härigenom en hel del icke ordinarie befattningshavare i avseende å

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 222.

55

tjänstårsberäkning kommer i en gynnsammare ställning än den ordinarie

personalen. Då emellertid saken icke äger någon praktisk betydelse

utom vid förtidspensionering på grund av sjukdom, samt även härvidlag

gör sig gällande syftet att åstadkomma likformighet mellan järnvägens

personal, å ena, samt personalen i telegrafverket och vattenfallsverket,

där anledning saknas att göra en inskränkning i berörda avseende, å

andra sidan, har jag ansett mig kunna förorda de sakkunnigas förslag

även härutinnan.

I 1914 års betänkande hava sakkunniga framlagt förslag om övergångsbestämmelser

för den nu anställda personalen, därvid sakkunniga

utgått från att den ifrågasatta pensioneringen skulle träda i kraft den

1 januari 1916. Sakkunniga framhålla till en början, att den av dem

omfattade grundsatsen, att avgifterna skola täcka kostnaden för avgiftspensionerna,

icke kan fasthållas i fråga om de äldre av de nu anställda.

Men för att dock tillämpa nämnda regel så långt som möjligt föreslå

sakkunniga övergångsbestämmelser av innehåll, att för de nu anställda

vid beräkning av tilläggsavgifter och avgiftspensioner endast tjänstår

efter den 1 januari 1916 skola tagas i beräkning. Detta innebär alltså

i fråga om pensionering av en befattningshavare, som är anställd den

1 januari 1916, att visserligen vid statspensionens fastställande enligt i

bestämmelserna förekommande skalor alla hans tjänstår, före och efter

nämnda dag, skola räknas, men att vid avgiftspensionens bestämmande''

endast hans tjänstår efter denna dag räknas. En arbetare, som den 1

januari 1916 räknar t. ex. 15 tjänstår och pensioneras när han räknar

35 tjänstår, får full statspension (200 kronor + 1,000 timlöner) men avgiftspensionen

blir enligt § 7 (motsvarande § 12 i nu föreliggande förslag)

endast 50 % av full avgiftspension. Var hans timlön 50 öre, blir

alltså hans statspension 700 kronor och hans avgiftspension 200 kronor,

alltså totala pensionen 900 kronor.

Aven med denna inskränkning blir enligt de sakkunnigas åsikt

den motsvarande avgiften alltför betungande, när befattningshavaren den

1 januari 1916 är 40 år eller däröver. Sakkunniga föreslå därför ett

maximum för månadsavgiften, nämligen 5 % av månadslönen (motsvarande

enligt nu föreliggande förslag en höjning i den eljest stadgade

avgiften med 2 % av pensionsunderlaget) och 10 timlöner för de timavlönade.

Den del av avgiftspensionen, som icke täckes av de föreslagna

avgifterna och som sålunda får bekostas av statsverket, växer

med befattningshavarens ålder den 1 januari 1916 och uppgår för dem,

som hava endast tio år kvar till den för erhållande av ålderspension

bestämda levnadsålder, till 25 %.

Övergångsbestämmelser

för den nu

anställda

personalen.

Sakkunniga.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

Sakkunniga erinra vidare, att fråga om utfärdande av övergångsbestämmelser,

avseende i främsta rummet att för viss del av den för

närvarande anställda personalen förebygga försämring i nu gällande

levnadsvillkor, varit föremål för behandling såväl i den kungl. propositionen

i ämnet som vid pensionsfrågans handläggning i riksdagen.

Särskilt har härvid uppmärksammats det förhållande, som skulle genom

tillämpningen av de av järnvägsstyrelsen och Kungl. Maj:t föreslagna

bestämmelserna komma att inträda för den personal, som sedan längre

tid åtnjuter s. k. sjukavlöning, motsvarande i regeln halva avlöningen, nämligen

att pensionen komme att i många fall icke oväsentligt understiga sjukavlöningen.

Från personalens sida liksom också i en inom riksdagen

väckt motion, har därför yrkats, att en sådan anordning måtte komma

till stånd, att blivande pensionsbestämmelser icke måtte medföra någon

minskning i förmåner för dem av personalen, som för närvarande uppbära

sjukavlöning. Mot en dylik anordning, som skulle innebära, att

pensionen för dem, som nu åtnjuta sjukavlöning, skulle oavsett vederbörandes

tjänstetid uppgå till minst 50 procent av avlöningen, har

järnvägsstyrelsen erinrat, att härigenom den personal, varom nu är fråga,

skulle tillerkännas en ställning i pensionshänseende, som i många fall

skulle bliva vida fördelaktigare än vad som gäller för den ordinarie

personalen, för vilken sjukpensionen efter exempelvis 10 tjänstår utgör,

därest inga särskilda omständigheter föreligga, allenast 17,5 procent av

avlöningen. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 4 juli 1913

har departementschefen visserligen uttalat önskvärdheten av att en sådan

övergångsbestämmelse. kunde givas, att de, som för närvarande åtnjuta

sjukavlöning, undginge att få sina levnadsvillkor försämrade genom

pensioneringen, men dock förklarat sig förhindrad, särskilt med hänsyn

till jämförelsen med den ordinarie personalen, att föreslå övergångsbestämmelser

i ovan angiven riktning.

»Därest frågan bedömes endast från strängt principiell ståndpunkt»,

yttra sakkunniga härefter, »synes ingen erinran kunna göras emot den

såväl av järnvägsstyrelsen som av departementschefen hävdade uppfattningen.

Emellertid synes det oss, som om man i förevarande fall,

där det gäller övergångsförhållanden, icke borde fästa allt för stort avseende

vid jämförelsen med den ordinarie personalen. När personalens

pensionering ordnats, kan det icke vidare inträffa, att sjukavlöning får

åtnjutas år efter år under längre tid. Och det lärer icke kunna bestridas,

att den omständigheten att enligt mångårig praxis sjukavlöning

med halv avlöning till oavkortat belopp utgått till personal icke blott

vid sjukdom utan även på grund av ålderdomssvaghet givit personalen

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

visst fog för den uppfattningen, att den för all framtid voro tillförsäkrad

ifrågavarande förmån såsom en form av7 pension. Vid sådant

förhållande komme det nog att för personalen framstå såsom en orättvisa,

om genom tillämpning av nu föreslagna pensionsbestämmelser sjukavlöningen

komme att ersättas av en pension till i många fall betydligt

lägre belopp. Med fiistat avseende härå har det synts oss önskvärt,

att en sådan anordning komme till stånd, som åtminstone i någon

mån kunde utjämna skillnaden, som vid pensionsförslagets genomförande

komme att uppstå mellan den enligt förslaget utgående pensionen och

sjukavlöningen. Emellertid hava vi vid en undersökning av förhållandena

funnit, att man härvidlag icke endast får taga hänsyn till sjukavlönad

personal utan även till sådan ålderstigen personal, som fortfarande

tjänstgör. Såsom framgår av^järn vägsstyrelsens utlåtande i

ämnet (sid. 4 här ovan), måste nämligen det i vidsträckt omfattning

vid statens järnvägars verkstäder tillämpade förfaringssättet att låta

ålderstigna arbetare kvarstanna i arbetet så länge de kunna utföra åtminstone

lättare sysslor betraktas såsom en form av pensionering jämförlig

med utbetalning av sjukavlöning till befattningshavare, som lida

av ålderdomssvaghet. Enligt av oss verkställd utredning funnos år

1913 icke mindre än 209 vid statens järnvägars verkstäder anställda

arbetare, som uppnått en ålder av 70 år eller därutöver. Av dessa

vore 103 sjuka och hade i sjukavlöning 84,568 kronor samt 106 tjänstgörande

och hade en avlöning av 134,010 kronor. Enligt vår åsikt vore

det icke överensstämmande med rättvisa och billighet, om man skulle

giva den personal, som åtnjuter sjukavlöning, en bättre ställning i förevarande

avseende än den) som skulle komma de i tjänst varande åldringarna

till del, ty för dessa senare skulle ju i många fall skillnaden

mellan den nuvarande inkomsten och en pension enligt vårt förslag

bliva ännu större än för dem, som uppbära sjukavlöning.

Vid övervägande av dessa förhållanden hava vi funnit oss böra

föreslå övergångsbestämmelser av följande innehåll.

Den, som vid sin pensionering uppnått den för erhållande av ålderspension

stadgade levnadsålder eller räknar 35 tjänstår men icke intjänat

10 tjänstår efter den 1 januari 1916, skall, oavsett om eller hur länge

han varit avgiftspliktig, uppbära förutom sin statspension den avgiftspension,

som enligt § 7 (§ 12 enligt nu föreliggande förslag) svarar mot

10 tjänstår och medeltalet av den avlöning, efter vilken hans avgift

beräknats eller skolat beräknas under de sista 5 åren, därest pensionsbestämmelserna

varit gällande under denna tid.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 183 höft. (Nr 222.)

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

Till förtydligande av denna bestämmelses innebörd må ett par

exempel anföras:

1) En arbetare, som den 1 januari 1916 är 70 år och räknar 30 tjänstår,

har haft en reducerad timlön av 40 öre i medeltal under de 5 sista åren

eller en beräknad årsinkomst av 1,160 kronor. Om han omedelbart

pensioneras, är enligt §§ 6 och 7 (5 och 12) hans statspension 75 %

av 600 kronor eller 450 kronor. Då, enligt vad ovan sagts, vid bestämmande

av avgiftspension för den nu anställda personalen endast

tjänstår efter den 1 januari 1916 räknas, skulle han icke få mer än

dessa 450 kronor i pension, därest icke ovan omförmälda övergångsbestämmelse

funnes. Men enligt denna skall han utöver statspensionen

450 kronor åtnjuta en pension av 25 % av 800 x 40 öre eller 80 kronor.

Hans pension blir alltså 530 kronor.

2) En arbetare, som den 1 januari 1916 är 60 år och räknar 30 tjänstår,

pensioneras 5 år därefter. Medeltalet av hans timlöner under de 5 sista

tjänståren är 50 öre, hans årsinkomst alltså ungefär 1,450 kronor. Han

erlägger under dessa år i medeltal en månadsavgift av 10 timlöner eller

5 kronor. Hans statspension blir 700 kronor, enär han har 35 tjänstår

vid avskedet. Enär han ej har 10 tjänstår efter den 1 januari 1916,

skulle han icke erhålla någon avgiftspension, därest icke nu avhandlade

övergångsbestämmelse tillförsäkrade honom 25 % av 800 x 50 öre eller

100 kronor. Hans totala pension blir alltså 800 kronor.

3) En arbetare blir den 1 januari 1920 sjuk och måste begära sitt

avsked. Han är då 60 år och räknar 35 tjänstår. Han har under 4

år erlagt avgift efter en timlön av 55 öre, alltså 5 kronor 50 öre i

månaden. Hans årsinkomst var ungefär 1,600 kronor. Hans timlön

var även under år 1915 55 öre. Hans statspension blir 750 kronor.

Enligt nu avhandlade övergångsbestämmelse får han dessutom 25 % av

800 x 55 öre eller 110 kronor. Hans totalpension blir 860 kronor. Hade

han vid avskedet icke räknat 35 tjänstår, skulle han fått endast statspensionen

750 kronor.

4) En arbetare, som den 1 januari 1916 är 56 år och räknar 35 tjänstår,

är sjuk sedan 5 år och måste omedelbart pensioneras. Den timlön, efter

vilken hans sjukavlöning beräknats under de sista 5 åren, har varit 48

öre. Han har under sin sjukdom uppburit halv avlöning med 840 kronor

om året.°) Han antages vara anställd å ort, för vilken den i § 8 (§ 6

enligt nu föreliggande förslag) omförmälda reduktionen utgör 6 öre.

Hans statspension blir 620 kronor. På grund av övergångsbestämmelserna

*) Enär sjukavlöning utgår jämväl för sou- och helgdagar, har beräkningen skett

efter 3,500 timmar per år.

s. 59 Kontrollera mot PDF

.Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 222.

59

får han därutöver 25 % av 800 x 42 öre eller 84 kronor. Totalpensionen

blir alltså 704 kronor.

De anförda exemplen torde visa, att ifrågavarande övergångsbestämmelse

är av stor betydelse för att hindra, att pensionerna för de nu

anställda bliva alltför små i jämförelse med de sjukavlöningar, som

hittills utbetalts.

Emellertid hjälper denna bestämmelse icke dem, som måste pensioneras,

innan de nå pensionsåldern eller 35 tjänstår. Särskilt märkes,

att den sålunda icke hjälper andra av de nu sedan längre tid sjukavlönade

än dem, som uppfylla något av dessa villkor. Det har därför synts

oss nödigt, att tillfoga en övergångsbestämmelse, enligt vilken de, som

haft sjukavlöning i 10 år eller däröver, bliva i huvudsak likställda med

dem, som hava uppnått pensionsåldern eller 35 tjänstår. Åven dessa få

alltså förutom sin statspension den avgiftspension, som svarar mot 10

tjänstår. Dock uppställes som villkor härför, att sjukavlöningen skall

överstiga den pension, som eljest skulle tillkomma befattningshavaren,

och göres den inskränkningen, att den förhöjda pensionen i varje fall

icke får överstiga sjukavlöningen.

Som exempel på sist omnämnda övergångsbestämmelses tillämpning

må följande fall anföras.

En arbetare, som den 1 januari 1916 är 55 år och obotligt sjuk,

har haft sjukavlöning i mer än 10 år, motsvarande halv avlöning efter

44 öre i timmen, eller därest arbetaren är anställd å ort, där minimilönen

är lägst, ungefär 770 kronor om året. Hans tjänstålder är 34 år.

Hans statspension blir 95 % av 640 kronor eller 608 kronor.

Enligt de förut avhandlade övergångsbestämmelserna skulle han icke

erhålla mer än denna pension. Men enligt den sist anförda bestämmelsen

får han en tilläggspension av 25 % av 800 x 44 öre eller 88 kronor.

Hans pension blir alltså 696 kronor.»

Frågan om övergångsbestämmelser för den nu anställda personalen Departementsär

givetvis av stor betydelse. Att giva denna personal samma pensions- chefen.

rätt som den, vilken anställes efter det pensionsbestämmelserna trätt i

kraft, skulle nämligen, frånsett avsevärda kostnader, medföra att den

extra personalen obehörigen gynnades i förhållande till den ordinarie. En

dylik anordning innebär nämligen, att staten för den nu anställda personalen

bekostade hela den del av dess avgiftspension, som densamma

skulle ha bekostat med egna avgifter under sin föregående tjänstetid,

därest pensionsbestämmelserna då varit gällande. Därför finner jag, i

likhet med de sakkunniga, lämpligt, att huvudregeln för bestämmande

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

av den nu anställda personalens pensionsbelopp blir den, att statspensionen

beräknas på samma sätt som för härefter antagen personal, alltså

i förhållande till befattningshavarens hela tjänstetid, men att avgiftspensionen

bestämmes endast efter befattningshavarens tjänstetid efter det

pensionsbestämmelserna trätt i kraft.

Från denna huvudregel synas emellertid vissa undantag böra göras.

Såsom i det föregående framhållits, har hittills ifrågavarande befattningshavare

vid statens järnvägar, när de på grund av sjukdom icke

kunnat sköta sin befattning, åtnjutit sjukavlöning, i regel uppgående

till halv avlöning. För många av dem, som nu åtnjuta sådan sjukavlöning

sedan längre tid och som alltså i regeln skulle komma att

omedelbart pensioneras, när de föreslagna pensionsbestämmelserna trätt

i kraft, skulle pensionen efter den angivna huvudregeln bliva väsentligt

lägre än deras sjukavlöning. Från personalens sida har också påyrkats,

att övergångsbestämmelserna borde så avfattas, att ifrågavarande befattningshavare

icke komma att genom pensioneringen lida minskning i

sina nuvarande förmåner.

Att det icke låter sig göra att i sådan utsträckning tillgodose denna

personals intresse, synes mig vara till fullo ådagalagt genom vad som härutinnan

anförts såväl i Kungl. Maj:ts proposition av år 1913 som av de

sakkunniga.

De sakkunniga hava, såsom synes av deras betänkande av år 1914,

ägnat denna sak ingående undersökningar och därvid kommit till det

resultat, att den, som vid bestämmelsernas ikraftträdande åtnjutit sjukavlöning

i 10 år eller därutövei’, bör utöver den statspension, som tillkommer

honom enligt omförmälda huvudregel, åtnjuta pension till belopp

motsvarande den av giftspension, som skulle tillkommit honom, om han

erlagt avgifter i 10 år; hans pension blir alltså lika med statspensionen,

motsvarande hela hans tjänstetid (även sjuktiden inräknad), ökad med

200 gånger timlönen. Denna regel skall dock tillämpas endast i de fall,

då statspensionen ensam understiger sjukavlöningen, och genom dess

tillämpning må pensionen ej sättas högre än sjukavlöningen.

Det synes mig, att detta förslag på ett lämpligt sätt tillmötesgår

denna personals önskningar, så långt detta låter sig göra. Att ett sådant

tillägg till dessa befattningshavares statspensioner göres, synes mig

å andra sidan kunna försvaras därmed, att den, som i så lång tid

som 10 år eller däröver åtnjutit viss sjukavlöning, kan anses hava i

viss mån grundad anledning att vänta, att hans inkomst ej i alltför

kännbar grad skall reduceras genom de nya pensionsbestämmelserna.

Åven må framhållas, att sjukavlöning under så lång tid som

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kung! Maj.ts Nåd. Proposition Nr 222.

10 år icke kan förekomma inom en tjänstemannagrupp, ordinarie eller

extra, vars pensionsförhållanden ordnats, och att sålunda den förmån,

som nu skulle givas dessa befattningshavare, grundas på rent exceptionella

förhållanden.

Emellertid måste dock, såsom de sakkunniga framhållit, detta förslag

med avseende på de sjukavlönade medföra att samma förmån beviljas

även vissa andra befattningshavare. Saknaden av ordnad pensionering

har nämligen medfört, särskilt vid statens järnvägar, att befattningshavare

fått gå kvar i tjänsten långt efter den ålder, som nu föreslås till

pensionsålder, så länge deras nedsatta krafter tillåtit dem att utföra åtminstone

lättare sysslor. Detta har tydligen lika väl som beviljandet av

sjukavlöning varit i viss mån en form av pensionering. Det skulle

därför innebära en uppenbar orättvisa, om de i tjänsten kvarstående överåriga

befattningshavarna nu skulle få sämre pensionsvillkor än de sjukavlönade.

Av denna orsak ha de sakkunniga föreslagit, att om den,

som vid sin pensionering uppnått stadgad pensionsålder, icke räknar 10

tjänstår efter det pensionsbestämmelserna trätt i kraft, skall dock avgiftspensionen

utgå med det mot 10 tjänstår svarande beloppet eller 200 gånger

timlönen.

Nu finns det slutligen även en del befattningshavare, som åtnjuta

sjukavlöning sedan flera år, dock icke 10 år, och som räkna ända till 35

tjänstår, men icke uppnått full pensionsålder. De komma att pensioneras

omedelbart och skulle enligt huvudregeln få endast statspension. Det

har synts de sakkunniga skäligt att även för denna grupp föreslå samma

tillägg till statspensionen som för dem, vilka haft sjukavlöning i minst

10 år. Det skulle eljest uppkomma olikheter mellan pensionerna för

denna grupp och för den näst föregående, som skulle ha förefallit befattningshavarna

orättvisa.

De skäl, som sålunda anförts för att bevilja sistnämnda båda grupper

ungefär samma förmåner som de sedan minst 10 år sjukavlönade, synas

mig riktiga, varför jag även i denna del ansluter mig till de sakkunnigas

förslag.

Kostnadsberäkning och medelförvaltning.

Beträffande det föreliggande förslagets ekonomiska innebörd anmärka

sakkunniga, att vid kostnads- och avgiftsberäkningarna använts samma

försäkringstekniska grunder som de, vilka lågo till grund för de till

Sakkunniga.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 222.

Kungl. Maj:ts förslag av år 1913 hörande beräkningarna med det tillägg,

att inflytandet av befrielsen från avgifter vid sjukdom beräknats efter

erfarenhet från engelska sjukkassor.

Beräkningarna äro uppgjorda särskilt för de olika grupperna av

personalen, varvid i fråga om extra ordinarie tjänstemän samt verkstadsoch

förrådsarbetare vid statens järnvägar inom parentes angivits motsvarande

tal, där sådana finnas, enligt beräkningarna i 1913 års

förslag.

Extra ordi- Det statistiska materialet har utgjorts av en av järnvägsstyrelsen

nClwän tJsamt'' överlämnad förteckning över extra ordinarie och extra personal. Av

verkstads- och extra ordinarie tjänstemän hava icke medräknats de, som kunna väntas

arbetare vin bliva ordinarie, och sålunda ej heller personal, tillhörande de kategorier, i

statens fråga om vilka järnvägsstyrelsen i sin underdåniga skrivelse den 24

ja> nvagar. 0kt0per 1913 föreslagit deras överförande å ordinarie stat. Förteckningen

upptager för varje befattningshavare, som var anställd i början

av 1913, hans födelse- och anställningsår, hans avlöning under 1912 m. m.

Hela antalet var 4,231 (4,143). Av dessa skulle enligt de föreslagna

bestämmelserna 482 personer på grund av uppnådd pensionsålder genast

vara berättigade till pension till ett sammanlagt belopp för år räknat

av 263,831 kronor, motsvarande ett kapitalvärde av 2,196,000 kronor.

Dessutom hava 33 personer, som räkna mer än 10 tjänstår, åtnjutit

sjukavlöning i flera år och därför beräknats komma att omedelbart erhålla

pension. Sammanlagd sjukavlöning för dem var 31,020 kronor, sammanlagda

pensioner 12,307 kronor och dessas kapitalvärde 152,000

kronor.

Tillsammans skulle således 515 (480) personer genast pensioneras

med ett årligt pensionsbelopp av 276,138 (255,263) kronor, motsvarande

ett kapitalvärde av 2,348,000 (2,185,000) kronor. Härav utgöra 296,000

kronor värdet av den ökning med 35,000 kronor i pensionsbeloppen, som

är betingad av punkt 3 i övergångsbestämmelserna.

33 personer skulle på grund av ålder eller sjukdom genast pensioneras,

därest de nu haft 10 tjänstår. De hava antagits erhålla pension 10 år

efter deras inträde i järnvägens tjänst (dock senast vid 67 års ålder).

Kapitalvärdet av deras pensioner utgör 50,000 kronor.

I fråga om återstående 3,683 (3,663) personer innehåller följande

tabell uppgift om pensionsålder, årliga avgifter, stats- och avgiftspensioner

samt kapitalvärden av statspension, avgiftspension och avgifter.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

63

Pensions-

ålder.

Antal

personer.

Årliga

avgifter.

kr.

Stats-

pension.

kr.

Avgifts-

pension.

kr.

Kap

italvärde av

Skillnaden

mellan de i

kolumnerna

7 och 8

angivna

belopp

kr.

statspension

kr.

avgifts-

pension

kr.

avgifter

kr.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

60

87

3,575

21,828

7,706

122,000

35,000

31,000

4,000

63

546

36,069

265,954

58,472

1,646,000

294,000

237,000

57,000

65

3,045

124,549

1,615,786

590,819

5,496,000

1,648,000

1,469,000

179,000

67

5

557

5,104

1.145

30,000

5,000

3.000

2,000

Summa

3.683

164,750

1,908,672

658,142

7,294,000

1,982,000

1,740,000

242,000

Att avgiftspensionernas kapitalvärde är större än avgifternas beror

på övergångsbestämmelserna, punkt 1) och 3).

Vid beräkningen av pensionerna och deras kapitalvärden har här

räknats med den avlöning, som vederbörande hade 1912, och alltså hänsyn

icke tagits till den löneförhöjning, som personalen kan väntas få under

sin återstående tjänstetid. Om man antager, att löneskalan blir oförändrad,

som den nu är inom de olika grupperna, finner man i fråga om

den största gruppen, verkstads- och förrådsarbetarna, att löneförhöjningarna

kunna beräknas höja medelpensionen för den nuvarande personalen

från 724 kronor (enligt ovanstående tabell) till 894 kronor; i fråga

om de övriga grupperna är höjningen mycket ringa. Kapitalvärdet av

statspensionerna höjes med ungefär 367,000 kronor, eller till 7,661,000

(8,221,000) kronor.

Någon beräkning av hur mycket avgiftspensionernas kapitalvärde

höjes har icke verkställts, alldenstund ökningen av avgiftspensionerna

motsvaras av ökning av avgifterna, så att statens kostnad för pensioneringen

icke påverkas.

Av det föregående framgår, att kapitalvärdet av de förbindelser till

den nu anställda personalen, som staten åtager sig genom fastställande

av de föreslagna bestämmelserna, kan uppskattas till 2,348,000 + 50,000

+ 7,661,000 + 242,000 — 10,301,000 (10,406,000) kronor.

Sakkunniga föreslå, att statens kostnad för såväl den nuvarande

personalens som nyanställdas pensionering täckes genom årsbidrag, som

beräknas på följande sätt.

1) För de månadsavlönade är statspensionen, frånsett övergångsbestämmelserna,

dubbelt så stor som avgiftspensionen. Efter övergångstidens

slut är alltså ett statsbidrag, som är dubbelt så stort som månads
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

avlöningarnas avgiftssumnaa, tillräckligt att tacka statens kostnad för

denna grupps pensionering. Sakkunniga föreslå därför, att“en del av

statsbidraget skall på detta sätt beräknas.

2) För de timavlönade finner man, att för nyanställda statspensionens

kapitalvärde vid deras anställning kan i medeltal uppskattas till

927 kronor, under förutsättning att anställningsålder och löneskala bliva

desamma som för närvarande. Detta kapital kan täckas genom årliga

lika stora förskottsinbetalningar under hela tjänstetiden av 54 kronor.

På grund härav föreslå sakkunniga, att en del av statsbidraget skall utgå

med 4 kronor 50 öre för varje månadsavgift, som erlägges av en timavlönad

befattningshavare. I förbigående erinra sakkunniga om att

enligt de till grund för Kungl. Majrts förslag liggande beräkningarna var

även för den då föreslagna pensionsrätten statens konstanta årsbidrag

för pensioneringen av en verkstads- eller förrådsarbetare ungefär

54 kronor.

3) De statsbidrag, som beräknas på nu angivna sätt, äro tillräckliga,

när övergångstiden är slut. Under densamma äro de otillräckliga.

Sakkunniga föreslå, att vad som sålunda fattas täckes genom konstanta

årliga förskottsbetalningar under 40 år.

Beräkningen visar nu, att dessa årliga statsbidrag böra få följande

storlek.

1) Statsbidraget för de månadsavlönade blir till en början ungefär

100,000 kronor. Även om man bortser från att antalet befattningar av

ifrågavarande slag sannolikt kommer att sjunka, kommer detta belopp

att något minskas av den anledning, att efterträdare efter de nu anställda

komma att börja sin avgiftsbetalning vid tidigare ålder.

2) Statsbidraget för de timavlönade blir ungefär 158,000 kronor.

Detta belopp kommer att förbliva oförändrat, så länge antalet befattningshavare

i denna grupp blir oföi''ändrat och sådana ändringar i anställnings-

och löneförhållandena icke göras, att en ny beräkning av

statsbidraget blir nödvändig.

3) Statsbidraget för amortering under 40 år av vad som utöver

de enligt 1) och 2) beräknade statsbidragen erfordras för den nuvarande

personalens pensionering blir ungefär 352,000 kronor.

Sakkunniga framhålla, att deras förslag i fråga om statsbidragets

beräkning i princip överensstämmer med Kungl. Majrts förslag. För

jämförelse erinras pm att enligt detsamma beräknades statens kostnad

till ungefär 610,000 kronor under vart och ett av de första 40 åren och

därefter ungefär 262,000 kronor.

Enligt sakkunnigas beräkningar skulle alltså första året, de föreslagna

bestämmelserna äro i kraft, ett statsbidrag utgå ur statsbanornas

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

65

trafikmedel av 610,000 kronor, häri dock ej inberäknat statsbidrag för

pensionering av personalen vid statens järnvägsbyggnader, till vilken

fråga jag återkommer i det följande.

Detta bidrag kan emellertid icke, anmärka sakkunniga, anses i sin

helhet som en ökad utgift för statsbanorna, i det att vissa besparingar

komma att göras genom införande av pensioneringen.

Först och främst besparas den sjukavlöning, som nu utgår till

sådana sjuka, 170 till antalet, vilka genast komma att pensioneras.

Denna sjukavlöning uppgår till ett belopp av 146,000 (100,000) kronor.

Vidare erinra sakkunniga, att av den tjänstgörande personalen 345

(355) personer med en avlöning av tillhopa omkring 452,000 (450,500)

kronor uppnått pensionsålder enligt de föreslagna bestämmelserna och att

av dem icke mindre än 106 (118) personer med en avlöning av omkring

134,000 (140,000) kronor hava uppnått en ålder av 70 år eller däröver.

I betraktande av att det arbete, som dessa åldringar utföra, bör kunna

efter deras pensionering utföras av ett väsentligt mindre antal nyanställda,

beräknades i Kungl. Maj:ts förslag en lönebesparing till ett belopp

av 210,000 kronor.

På grund av det nu anförda anse sig sakkunniga böra beräkna,

att statsbanornas budget första året icke belastas med en ökad utgift

av mer än omkring 250,000 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle statsbidraget ingå till en av statskontoret

förvaltad fond. Sakkunniga finna det emellertid väsentligt

enklare att såväl statsbidrag som den del av personalens avgifter, vilken

icke skall inbetalas till folkpensionsfonden, stannar under järnvägsstyrelsens

förvaltning och användas för statsbanornas behov. Därigenom

vinnes, att mindre upplåning behöver göras för statsbanorna, än om

dessa medel skulle överlämnas till statskontoret och av detta placeras

på annat håll. Att statsbanorna genom att behålla dessa medel övertagit

förbindelsen att svara för personalens pensionering, får sitt uttryck

i järnvägsstyrelsens bokföring genom uppläggande av ett pensionsfondskonto.

Detta konto gottskrives

1) den del av befattningshavarnas avgifter för året, som icke inbetalas

till folkpensionsfonden;

2) statsbidraget för året; samt

3) ränta för året;

och belastas med

summan av de enligt av järnvägsstyrelsen utfärdade pensionsbrev

under året utbetalda pensionsbeloppen.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 183 höft. (Nr 222.)

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

Ttlegraf
personalen.

Det statistiska materialet har utgjorts av en av telegrafstyrelsen

uppgjord förteckning över de vid slutet av år 1913 anställda.

Hela antalet var 1,547 personer. Av dessa skulle 4 personer på

grund av uppnådd pensionsålder genast vara berättigade till pension

till ett sammanlagt belopp för år räknat av 1,964 kronor, motsvarande

ett kapitalvärde av 18,000 kronor.

6 personer skulle på grund av ålder pensioneras, men hava icke

tjänstgjort 10 år. De hava antagits erhålla pension 10 år efter deras

inträde i telegrafverkets tjänst (dock senast vid 67 års ålder). Kapitalvärdet

av deras pensioner utgör 8,000 kronor.

I fråga om återstående 1,537 personer innehåller följande tabell

uppgift om pensionsålder, årliga avgifter, stats- och avgiftspensioner

samt kapitalvärden av statspensioner, avgiftspensioner och avgifter.

Pensions-

ålder.

Antal

personer.

Årliga

avgifter.

kr.

Stats-

pension.

kr.

Avgift s- pension.

kr.

Kap

italvärde av

Skillnaden

mellan de i

kolumnerna

7 och 8

angivna

belopp

kr.

statspension.

kr.

avgifts-

pension.

kr.

avgifter.

kr.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

60

64

1,362

23,540

10,284

62,000

26,000

22,000

4,000

65

1,473

54,267

•804.911

392,758

1.706.000

839,000

834,000

5,000

S:a

1,537

55,629

828,451

403,042

1,768,000

865,000

856,000

9,000

Att avgiftspensionernas kapitalvärde är större än avgifternas beror

på övergångsbestämmelserna.

Vid beräkningen av pensionerna och deras kapitalvärden har här

räknats med den avlöning, som vederbörande hade 1913, och alltså hänsyn

icke tagits till den löneförhöjning, som personalen kan väntas få

under sin återstående tjänstetid. Om man antager, att löneskalan blir

oförändrad inom de båda grupperna, finner man i fråga om den största,

gruppen, att dessa löneförhöjningar kunna beräknas höja medelpensionen

för den nuvarande personalen från 812 kronor (enligt ovanstående tabell)

till 1,005 kronor. Kapitalvärdet av statspensionen höjes med ungefär

174.000 kronor eller till 1,942,000 kronor.

Av det föregående framgår, att kapitalvärdet av de förbindelser

till den nu anställda personalen genom fastställande av de föreslagna,

bestämmelserna kan uppskattas till 18,000 + 8,000 + 1,942,000 + 9,000 =

1.977.000 kronor.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majrts Nåd. Proposition Nr 222.

67

Liksom i fråga om järnvägspersonalens pensionering föreslå sakkunniga,

att statens kostnad täckes genom års bidrag, som beräknas på

följande sätt:

1) Ett bidrag, som utgår med 5 kronor för varje av befattningshavare

erlagd månadsavgift. Detta bidrag utgår med ett belopp av

ungefär 92,000 kronor och förblir oföränderligt, så länge antalet befattningshavare

icke ändras och sådana ändringar i anställnings- och löneförhållanden

icke göras, att en ny beräkning måste verkställas.

2) Ett bidrag av 25,000 kronor, som erlägges i förskott årligen

under 40 år.

Även ifråga om telegrafpersonalens avgifter och telegrafverkets bidrag

föreslå sakkunniga, att medlen förvaltas av telegrafstyrelsen och

användas för telegrafverkets behov, med iakttagande av samma bokföring,

som föreslagits i fråga om statsbanorna.

I sitt betänkande av år 1916 hava sakkunniga framlagt kostnadsberäkning

även för pensionering av statens järnvägsbyggnaders och

vattenfalls verkets personal. Resultatet av beräkningen är följande.

Om man antager, att de föreslagna bestämmelserna varit i kraft

den 1 juli 1915, skulle de omfattat 375 befattningshavare vid vattenfallsverket

och 198 vid statens järnvägsbyggnader. Kapitalvärdet av

dessa befattningshavares pensionsrätt skulle överstigit kapitalvärdet av

deras och verkens pensionsavgifter med

vid vattenfallsverket .......................................................... 177,500: — kronor

3> statens järnvägsbyggnader .......................................... 427,500:— »

Verkens årsavgifter skulle uppgå till

vid vattenfallsverket.............................................................. 38,000: — kronor

» statens järnvägsbyggnader........................................ 32,500: — )>

Utöver dessa årsavgifter skulle verken erlägga ränta och amortering

på ovan beräknade brist. Bestämmes amorteringstiden till 40 år, blir

annui teten

för vattenfallsverket ............................................................... 9,000: — kronor

» statens järnvägsbyggnader............................................. 20,500: — »

Enligt de sakkunnigas beräkning skulle sålunda sammanlagda årliga

bidragen under år 1918 och närmast följande år utgå med

av trafikmedel (610,000 + 32,500 + 20,500)........................ 663,000 kronor;

» telegrafmedel (92,000 + 25,000) ....................................... 117,000 »

» statens vattenfallsverks driftinkomster (38,000 + 9,000) 47,000 »

Statens

järnvägsbyggnaders

samt

vattenfallsverket

s

personal.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

Departements
chefen.

Emot den av de sakkunniga föreslagna anordningen att av samtliga

för pensioneringen erlagda avgifter bildas en fond, som bokföres i resp.

verks räkenskaper, därvid verken skola gottgöra fonden ränta å densamma

och dess inkomster, har statskontoret förklarat sig icke hava något att

erinra. Beträffande den föreslagna räntefonten, 3,8 procent, har statskontoret

framhållit, att den visserligen vore låg men att, då bestämmelserna

tillika innebära att vederbörande verk skall, om verkställd utredning

visar brist hos kassan, täcka bristen och om överskott uppkommer,

tillgodonjuta detta överskott, räntefoten saknar betydelse för delägarnas

rätt.

För egen del finner jag det av de sakkunniga föreslagna nya sättet

för fondering av de för pensioneringen erforderliga bidragen vara att

föredraga framför att, såsom i allmänhet hittills plägat ske i fråga om

liknande pensionsmedel, överlämna medlen till statskontoret för förräntning.

Vad angår pensioneringens ekonomiska innebörd, särskilt beträffande

statens järnvägar, där det ojämförligt största antalet av nu ifrågavarande

personal är anställd, vill jag särskilt fästa uppmärksamheten på

det av de sakkunniga anmärkta förhållandet, att den verkliga utgiften

för pensioneringen så väsentligt reduceras genom bortfallande i stor utsträckning

av den nu utgående sjukavlöningen samt avskedande av överårig,

mindre arbetsför personal. Då därtill kommer, att det nu tillämpade

systemet att draga försorg om helt och hållet eller delvis otjänstbar

personal måste anses vara från flera synpunkter förkastligt, synes det

mig, som om synnerligen starka skäl talade för att en pensionering av

nämnda personal kommer till stånd snarast möjligt.

Emellertid vill jag i detta sammanhang framhålla, att de sakkunnigas

kostnadsberäkningar utförts under förutsättning att det föreliggande

förslaget skulle träda i kraft den 1 januari 1917. Dels genom uppskovet

med förslagets framläggande och dels på grund av den personalökning,,

som ägt rum efter tiden för de sakkunnigas beräkningar, inträder en

ökning i den beräknade årliga pensionskostnaden.

Enligt vad jag inhämtat från den bland de sakkunniga, som verkställt

de matematiska beräkningarna, skulle numera, under förutsättning

att pensioneringen träder i kraft den 1 januari 1918, den årliga ersättningen

från de särskilda verken kunna beräknas till följande belopp:

för statens järnvägar .............................. 800,000 kronor

» » telegrafverket ........................ 150,000 j>

)> » vattenfallsverk........................ 50,000 »

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 222.

För statens järnvägar beräknas pensioneringen även med ovannämnda

besparingar komma att, därest densamma nu genomföres, medföra en

kostnad för år 1918 av omkring 450,000 kronor. Från järnvägsstyrelsen

har jag inhämtat, att denna kostnad torde, utan minskning av statens

järnvägars beräknade nettobehållning, kunna täckas genom de taxeförhöjningar,

som under senare tiden vidtagits. Enligt vad chefen lor

finansdepartementet meddelat, lärer, vad telegrafverket och statens vattenfallsverk

angår, de av den ifrågasatta pensioneringen föranledda kostnader

likaledes kunna täckas utan att särskilda anordningar vidtagas för

att bereda statsverket ökade inkomster.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget hade det varit önskvärt

att om möjligt kunna nedbringa statens kostnader för reformen under

de närmaste åren. Det hade då legat nära till hands att tänka sig, att

man tillsvidare skulle inskränka fondbildningen till endast tjänstinnehavarnas

egna avgifter och alltså uppskjuta såväl förräntning och amortering

av den brist, som enligt vad i det föregående omnämnts finnes

vid reformens genomförande, som även inbetalning av årsavgifter för

statspensionerna. I så fall borde dock för varje år beräknas dels storleken

av kassornas brist eller statsverkets skuld till dem, dels det statsbidrag,

som för året erfordrades för att denna skuld icke skulle ytterligare

växa, så att statsmakterna alltid, vid fattande av beslut om statsbidrags

utgående eller ej, hade ställningen klar. Men i likhet med de

sakkunniga finner jag det betänkligt att på sådant sätt flytta över till

framtiden utgifter, som rätteligen äro att anse som vederbörande verks

driftkostnader. Härtill kommer, att en sådan anordning skulle strida

mot vad 1910 års riksdag uttalat, då den begärde utredning av frågan

i vad mån åtgärder lämpligen borde vidtagas för åvägabringande av

jämnare fördelning av statens kostnader för den ordinarie järnvägspersonalens

pensionering.

Specialmotivering.

Då jag härmed övergår till en motivering av de föreslagna specialbestämmelserna,

i den mån dessa icke i det föregående blivit föremål

för behandling, vill jag förutskicka den anmärkningen att särskilda bestämmelser,

ehuru i allt väsentligt likalydande, uppgjorts beträffande

personalen vid vart och ett av de tre verken: statens järnvägar, telegrafverket

och statens vatten fallsverk. Av praktiska skäl hava bestämmelserna

givits form av reglementen för de pensionskassor, som vid de

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

olika verken skola ombesörja pensioneringen; och torde förslagen till

dessa reglementen få såsom bilagor 1—3 vidfogas protokollet.

§§ 1 och 2.

Enligt den av de sakkunniga föreslagna formuleringen av § 1 skulle

de tre ifrågavarande pensionskassorna utgöra avdelningar i en statens

anstalt för pensionering av icke ordinarie befattningshavare vid statens

järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk. Till belysande av

innebörden härav tillåter jag mig erinra, att inom finansdepartementet

tillkallade sakkunniga för utredande av väckt fråga om det statsunderstödda

pensionsväsendets centralisering m. m. avgivit ett den 15 januari

1916 dagtecknat preliminärt betänkande, däri såsom slutmål för en dylik

centralisering uppställes sammanförande av all sådan pensionering i en

enda »statens anstalt för tjänstemannapensioneringen)), vilken anstalt skulle

omfatta även kassor och fonder för pensionering av innehavare av statstjänst

och i vilken alltså borde såsom avdelningar ingå även nu ifrågavarande

kassor för pensionering av extra personal i statens tjänst. Med

detta förslag har visserligen icke avsetts att fullständigt uniformera pensionsbestämmelserna

för skilda grupper av tjänstinnehavare, men har

dock i detsamma gjort sig gällande en strävan att söka åstadkomma

överensstämmelse i vissa angivna avseenden såsom i fråga om villkoren

för sjuk- och invalidpension, om i förtid avgående delägares rätt, om

förenande av pension och lön eller av två pensioner. De principer, som

sålunda lagts till grund för dessa sakkunnigas mera omfattande förslag,

hava i allmänhet vunnit tillämpning även i nu föreliggande förslag; och

kunna alltså de ifrågavarande kassorna utan större ändringar i de för

desamma föreslagna reglementena inordnas såsom avdelningar i en blivande

»statens anstalt för tjänstemannapensioneringen». Denna tanke liksom

även en önskan att underlätta avfattningen av en del föreskrifter,

som beröra personalens övergång från ett verk till ett annat, har tydligen

föranlett de sakkunniga att på sätt nyss antytts formulera § 1.

Häremot anmärker statskontoret, att för den i paragrafen omförmälda

anstalten, som tydligen är avsedd att med tiden ersättas av den

föreslagna sammanslutningen av statsunderstödda pensionskassor, icke

föreslagits vare sig någon styrelse eller något reglemente, utan synes förslaget

vara tillkommet endast såsom förberedelse för berörda mera omfattande

anstalt och till förenkling av kassornas reglementsbestämmelser.

Vid sådant förhållande förefaller det, som om förslaget i denna del skulle

sakna berättigande.

Då jag ansluter mig till den sålunda av statskontoret uttalade uppfattningen,

har jag i överensstämmelse härmed företagit en omredigering

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

av såväl nu ifrågavarande som övriga stadganden, som beröra kassornas

av de sakkunniga ifrågasatta egenskap att utgöra avdelningar av en

statens anstalt för pensionering av viss icke ordinarie personal.

I detta sammanhang tillåter jag mig även framhålla, att de pensionskassor,

som enligt stadgandet i § 2 skola förvaltas av respektive verk,

endast utgöras av de fonder, som i verkens räkenskaper skola bokföras

och tillgodoföras verkens och personalens avgifter.

§ 3.

Såsom förutsättning för inträde i pensionskassan har i fråga om

verkstads- och förråd sarbetare vid statens järnvägar angivits, att vederbörande

skola äga »stadigvarande anställning». Enligt av järnvägsstyrelsen

utfärdade allmänna bestämmelser för nämnda personal erhåller en

arbetare stadigvarande anställning efter i regeln sex månaders provtjänstgöring;

och meddelas antagningsbevis rörande anställningens art.

För tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader samt arbetare vid

telegrafverket äger omförmälda anställningsform sin motsvarighet i uttrycket

»fast anställd» tjänsteman respektive arbetare. Varken den ena eller

andra anställningsformen tinnes emellertid i fråga om extra tjänstemän

eller arbetare vid vattenfallsverkets avdelningar. Vid sådant förhållande

har för att ej i pensioneringen inbegripa sådana befattningshavare, som

endast någon kort tid haft anställning vid verket, såsom villkor för

— inträde i kassan uppställts, att befattningshavaren skall hava varit anställd

i tolv hela kalendermånader vid verket.

Till förtydligande av stadgandena i förevarande paragraf, i vad avser

statens vattenfallsverks personal, vill jag framhålla, att nådiga avlöningsreglementet

för tjänstemän vid detta verk den 29 augusti 1913 numera är

gällande för Trollhätte kanalverk, Trollhätte kraftverk, Trollhätte räkenskapsavdelning,

Södertälje kanalverk samt Porjus och Älvkarleby kraftverk.

Den vid driftverken anställda extra personalen skulle sålunda i sin

helhet bliva delaktig av den ifrågasatta pensioneringen. Emellertid

finns vid driftverken en personalgrupp, som intager en särställning i

förhållande till övriga grupper. Jag tänker därvid på de vid kraftverken

anställda linjebyggnadsarbetarna, vilka innehava en ställning

mellan arbetare vid vattenfallsverkets byggnadsavdelning, här fattad

endast såsom väg- och vattenbyggnadsavdelning, samt de vid statens

driftverk för drift och underhåll anställda arbetarna. Linjebyggnadsarbetarna

användas nämligen, enligt vad jag inhämtat, såväl för underhålls-

och reparationsarbeten vid redan färdiga linjebyggnader som

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

även och till huvudsakliga delen för nybyggnad av distributionsledningar.

Onekligen kommer sålunda en viss inkonsekvens att råda vid

behandlingen av dessa byggnadsarbetare i pensionshänseende i förhållande

till övriga vid vattenfallsverkets byggnadsavdelning anställda arbetare;

men synes nämnda olikhet kunna motiveras av följande skäl.

Till en början torde det vara ganska svårt att uppdraga en bestämd

skillnad mellan de arbetare, som sysselsättas med reparations- och

underhållsarbeten, och dem, som användas för nybyggnadsarbeten, då

givetvis dessa arbetare användas än för det ena och än för det andra

slaget av arbete. Vidare är ifrågavarande grupp av arbetare relativt

fåtalig till sin numerär; antalet i början av innevarande år anställda utgjorde

omkring 380. Slutligen synes det vara mindre lämpligt att i fråga

om rätt till pension föreskriva olika behandling för arbetare, som tjänstgöra

vid samma avdelning inom verket och som i huvudsak hava enahanda

sysselsättning.

§ s.

I likhet med vad fallet är i flera andra pensionslagar har här införts

beteckningen pensionsunderlag för att angiva det belopp, efter vilket

pensionen skall beräknas.

I avseende å de i denna paragraf i reglementet för statens järnvägars

personal angivna högsta pensionsunderlag för vissa uppräknade

befattningar vid statens järnvägsbyggnader har järnvägsstyrelsen tillkännagivit,

att vid den omarbetning av hittills gällande bestämmelser

rörande avlöningsförmåner för tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader,

som nyligen av styrelsen företagits, prövats lämpligt att såsom

nya befattningar upptaga byggnadskamrerare, förste bokhållare och

förste schaktmästare. I pensionshänseende har styrelsen i överensstämmelse

med de grunder, som av de sakkunniga för övriga befattningshavare

vid statens järnvägsbyggnader tillämpats, ansett byggnadskamrerare

böra likställas med distriktskamrerare och förrådsförvaltare vid

statens järnvägars distrikt, förste bokhållare, liksom vid statens trafikerade

järnvägar, likställas med underingenjör samt förste schaktmästare

likställas med verkstadsmästare.

Beträffande materialförvaltare, som i de sakkunnigas förslag tilldelats

eu högsta pension av 4,000 kronor och sålunda likställts med de

ovannämnda ordinarie befattningarna distriktskamrerare och förrådsförvaltare,

anmärker styrelsen, att avlöningen för nämnda befattning är

densamma som för byråingenjör av 2:a klass, varför dessa befattningar

även i pensionshänseende böra likställas och sålunda högsta pensionsunderlaget

för förstnämnda befattning sänkas till 3,500 kronor.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 222.

Styrelsen har vidare erinrat därom, att i § 4 i det av Kungl. Maj:t

vid 1913 års riksdag framlagda förslaget till pensionsbestämmelser för

extra ordinarie tjänstemän samt verkstads- och förrådsarbetare vid statens

järnvägar — i vilket stadgande angåvos vissa maximipensioner för särskilda

kategorier av extra ordinarie tjänstemän — fanns intagen följande

föreskrift:

»Beträffande extra ordinarie befattningshavare, som icke återfinnes

bland de ovan nämnda, bestämmer järnvägsstyrelsen, till vilken grupp

sådan befattningshavare skall hänföras.»

Motivet härför var, att då järnvägsstyrelsen äger att bestämma

avlöning för extra ordinarie tjänstemän och sålunda kan tillskapa nya

befattningar, varav behov tid efter annan gör sig gällande på grund av

järnvägsrörelsens utveckling å olika områden, det ansågs medföra onödig

omgång att för sådana fäll göra framställning till statsmakterna om

tillägg till ifrågavarande stadgande. Alldeles samma skäl finner styrelsen

tala för införande i den nu omhandlade § 5 av ett liknande stadgande

beträffande tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader.

Med stöd av det sålunda anförda har järnvägsstyrelsen hemställt,

att i § 5 bland de under b) angivna befattningar införas följande

nya befattningar, nämligen dels efter byråingenjör av l:a klass byggnadskamrerare

med ett högsta pensionsunderlag av 4,000 kronor dels

före underingenjör förste bokhållare med samma pensionsunderlag som

byråingenjör av 2:a klass eller högst 3,500 kronor dels ock före materialskrivare

förste schaktmästare med ett högsta pensionsunderlag av 2,000 kronor;

att den i samma paragraf upptagna befattningen materialförvaltare

nedflyttas och insättes efter byråingenjör av 2:a klass med samma pensionsunderlag

som denne eller högst 3,500 kronor;

att under b) i nyssnämnda § 5 efter orden »kvinnligt skriv- eller

ritbiträde» införes följande tillägg:

»Beträffande tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader, som icke

återfinnes i förestående förteckning, bestämmer järnvägsstyrelsen, till

vilken grupp sådan tjänsteman skall hänföras.»

Mot järnvägsstyrelsens sålunda gjorda hemställan har jag ingen

erinran att göra; och har paragrafen avfattats i överensstämmelse härmed.

Det av styrelsen förordade tillägget har jag, i enlighet med vattenfallsstyrelsens

därom gjorda hemställan, ansett lämpligen böra inflyta

jämväl i pensionsreglementet för vattenfallsverkets personal.

I reglementet för statens vattenfallsverks personal hade av de sakkunniga

angivits såsom högsta pensionsunderlag för manlig kontorsBihang

till riksdagens protokoll 1917, 1 samt. 1S3 höft. (Nr 222.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

skrivare 2,000 kronor, för kvinnlig bokhållare 1,200 kronor, för kvinnlig

ritare och manligt rit- eller kontorsbiträde 1,100 kronor samt för

kvinnligt rit- eller kontorsbiträde 850 kronor.

För erhållande av likformighet med de lika högt avlönade tjänstemännen

föreslår'' vattenfallsstyrelsen den ändring härvidlag, att pensionsunderlaget

höjes för kvinnlig ritare och manligt rit- eller kontorsbiträde till

1,200 kronor samt för kvinnligt rit- eller kontorsbiträde till 900 kronor.

Vidare framhåller vattenfallsstyrelsen, att då kvinnlig bokhållare

vid statens vattenfallsverk torde komma att erhålla en avlöning, som

överstiger avlöningen för de ordinarie tjänstemän vid statens vattenfallsverk,

vilkas pensionsunderlag är 1,200 kronor, bör enligt vattenfallsstyrelsens

mening pension sunderlaget för kvinnlig bokhållare sättas

något högre eller förslagsvis till 1,400 kronor.

Slutligen anmärker vattenfallsstyrelsen, att pensionsunderlaget för

manlig kontorsskrivare föreslagits till 2,000 kronor, under det att pensionsunderlaget

för manlig bokhållare av andra graden endast utgör

1,800 kronor. Då emellertid befattningen manlig kontorsskrivare är

avsedd att icke vidare förekomma vid statens vattenfallsverk, anser

styrelsen att densamma kan utgå ur förslaget.

Vad vattenfallsstyrelsen sålunda föreslagit anser jag mig kunna biträda;

och har ifrågavarande stadgande ändrats i överensstämmelse härmed.

§ 6.

I fråga om personalen vid statens järnvägar hava sakkunniga

erinrat, hurusom formuleringen av bestämmelsen i första stycket innebär,

att såväl avgifter söm pensioner skola för extra ordinarie tjänstemän

av lägre grad beräknas efter den avlöning, som av järnvägsstyrelsen

fastställts för den kategori han tillhör, oavsett om han på grund

av särskilda förhållanden tilldelats en högre avlöning. Sakkunniga hava

alltså förutsatt, att allmänna bestämmelser skola av järnvägsstyrelsen utfärdas

för samtliga grupper av extra ordinarie tjänstemän av ifrågavarande

kategori. Emellertid finnes, anmärka sakkunniga, en kategori av tjänstemän,

för vilka det lärer möta svårigheter att fastställa allmänna bestämmelser

i fråga om deras avlöning, nämligen en del huvudsakligen i järnvägsstyrelsen

anställda äldre tjänstemän, manliga och kvinnliga, av högre

grad. Därest ingen särskild undantagsbestämmelse skulle gälla för dem,

skulle de vid inträdd pensionsålder erhålla i pension 70 procent av innehavande

avlöning. Vad särskilt angår de i järnvägsstyrelsen anställda,

skulle dessa härigenom bliva obehörigen gynnade i förhållande till annan

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kung!. Maj.ta Nåd. Proposition Nr 222.

personal, som är placerad i Stockholm eller annan dyrare ort, då nämligen

för de senare avlöningen reduceras vid pensionens beräkning. Vid sådant

förhållande hava sakkunniga ansett lämpligast, att järnvägsstyrelsen

tillerkännes befogenhet att för tjänstemän av högre grad bestämma den

avlöning, efter vilken såväl avgiften som pension skall beräknas, därvid

järnvägsstyrelsen skulle hava att i enlighet med de regler, som i förevarande

avseende äro gällande för annan extra ordinarie personal, beräkna

vederbörandes avlöning i pensionshänseende. I överensstämmelse

härmed har sista stycket i paragrafen formulerats. Om man frånser de

nu anställda, torde det endast bliva i undantagsfall, som förevarande

pensionsbestämmelser komma att tillämpas å extra ordinarie tjänstemän av

högre grad.

Beträffande telegrafverkets linjearbetare anmärka sakkunniga vidare,

att de erhålla samma månads- eller daglön, oberoende av tjänstgöringsorten;

skillnaden i levnadskostnader å olika orter regleras uteslutande

genom dyrortstillägg. I några fall äro befattningshavare tilldelade

bostad in natura, till vilken förmån naturligen hänsyn bör tagas

vid beräkning av vederbörandes avlöning. För bestämmande av nämnda

förmåns värde å billigaste ort, i överensstämmelse med den princip, som

i förevarande avseende tillämpas i fråga om statens järnvägars ordinarie

personal, finnes regulativ i de av telegrafstyrelsen för den ordinarie

personalen fastställda grunder för beräkning av värdet å fri bostad av

olika storlek å särskilda orter.

Sakkunniga framhålla slutligen, att telegrafverket endast har en

verkstad, nämligen den vid Nynäshamn belägna. Då denna ort i avseende

å levnadskostnader torde vara jämförlig med de orter, där med hänsyn

just till dyrortsförhållanden en viss högre timlön tillkommer verkstadspersonal

vid statens järnvägar, bör för att likställighet i pensionshänseende

må äga rum för de båda verkens verkstadspersonal avlöningen

jämväl för telegrafverkets ifrågavarande personal beräknas nedsatt efter

enahanda grunder, som föreslagits i pensionsbestämmelserna för järnvägens

personal. Härvid gäller det ju i främsta rummet att bestämma

verkstadens vid Nynäshamn plats i avlöningshänseende i förhållande till

statens järnvägars verkstäder; och hålla sakkunniga före, att det lämpligen

bör överlämnas åt telegrafstyrelsen att utfärda erforderliga föreskrifter

i förevarande ämne.

På grund av de skiljaktigheter i avseende å löneförhållanden, som,

på sätt framgår av de sakkunnigas uttalanden, råda mellan personalen

i de verk, varom nu är fråga, har paragrafen erhållit eu något olika

lydelse i de särskilda reglementena.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. .Proposition Nr 222.

I avseende å den ovan omförmälda i sakkunnigas förslag av år

1914 förekommande bestämmelsen, varigenom järnvägsstyrelsen skulle

tillerkännas befogenhet att för extra ordinarie tjänstemän av högre grad

bestämma den avlöning, efter vilken såväl pensionsavgifter som pension

skola beräknas, tillåter jag mig framhålla, att i det nu föreliggande

förslaget denna befogenhet utsträckts även beträffande tjänstemännen vid

statens järnvägsbyggnader.

På sätt järnvägsstyrelsen i sitt utlåtande i ämnet anmärkt, föreligger

för en dylik anordning samma skäl, som av de sakkunniga anförts

beträffande de extra ordinarie tjänstemännen vid statens järnvägar.

Styrelsen erinrar därom, att avlöningarna för tjänstemännen vid statens

järnvägsbyggnader på grund av vederbörandes osäkra ställning samt de

svåra förhållanden, under vilka denna personal arbetar, äro högre än de

avlöningar, som tillkomma ordinarie tjänstemän i motsvarande tjänsteställning

vid statens trafikerade järnvägar. Förhöjningen utgör för

tjänstemän å arbetslinjen i regeln 20 procent. Under sådana förhållanden,

säger styrelsen,1 är det tydligt, att det icke är nog, till förebyggande

av att nu ifrågavarande tjänstemän i pensionshänseende otillbörligen

gynnas i förhållande till sina kamrater vid färdiga banan, att

stadga vissa maximibelopp, då nämligen vid fall av avkortad pension

eller pensionering, medan befattningshavaren innehar de lägre lönegraderna

inom befattningen, omförmälda missförhållande i allt fall skulle

uppkomma därigenom att avgifter och pension komme att beräknas å en

alltför hög avlöning. Då innebörden av stadgandet, i vad det avser

tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader, alltså är att järnvägsstyrelsen

skall för dessa tjänstemän fastställa viss avlöning i pensionshänseende,

så att de härutinnan bliva likställda med motsvarande befattningar i

ordinarie tjänst vid statens järnvägar, anser styrelsen detta syfte böra

komma till uttryck i stadgandets formulering. Styrelsen har därför

framlagt förslag till viss ändrad lydelse i nu angivna riktning av sista

punkten i § 6 i det för statens järnvägars personal avsedda reglementet.

Då jag finner järnvägsstyrelsens erinran i förevarande avseende befogad,

har nyssnämnda stadgande i reglementet för statens järnvägars

personal erhållit den av järnvägsstyrelsen föreslagna lydelsen.

Enligt vad jag inhämtat, äga de av järnvägsstyrelsen i fråga om

tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader påvisade förhållanden full

motsvarighet beträffande de under § 5 b) upptagna befattningar vid statens

vattenfallsverk, vilken omständighet föranlett mig att jämväl i nu

ifrågavarande paragraf i pensionsreglementet för vattenfallsverkets personal

införa ett stadgande av nyss omförmälda innebörd.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 222.

§ 8-

Enligt denna paragraf skall av vederbörande verk lämnas det bidrag

till befattningshavarnas pensionering, som jämte de av befattningshavarna

själva erlagda avgifterna motsvara befattningshavarnas pensionsrätt. De

sakkunniga hava beräknat, att detta bidrag bör vara, för personal i tjänstemannaställning

lika med två gånger de av befattningshavaren erlagda

avgifterna samt för arbetare vid statens järnvägar 4 kronor 50 öre och

för arbetare i de andra verken 5 kronor för varje av arbetaren erlagd

månadsavgift. Denna beräkning ligger till grund för uppskattningen av

de anslag, som för de särskilda verken krävas för år 1918. När kassan

kommit till stånd, tillkommer det kassans styrelse att verkställa motsvarande

beräkningar och på grund därav göra framställning om erforderligt

statsbidrag.

Enligt de sakkunnigas formulering av § 8 angåvos i densamma de

nu angivna beräknade bidragen från resp. verks sida till pensioneringen.

Då jag emellertid anser olämpligt att i författningen fixera bidragens

storlek, då dessa nämligen kunna bliva underkastade förändringar, har

paragrafen erhållit en mera allmänt hållen lydelse.

§ 9.

Föreskriften att, om delägares avlöning nedgår, avgift och pensionsunderlag

beräknas efter den förutvarande högre avlöningen har tillkommit

i enahanda syfte, som legat till grund för bestämmelsen i 6 §

av Kungl. Maj:ts förslag av år 1913 därom, att vid beräkning av avlöning

hänsyn icke skall tagas till den nedsättning, som befattningshavare

jämlikt av järnvägsstyrelsen fastställda bestämmelser kan få vidkännas

efter fyllda 60 år. Då enligt det nu föreliggande förslaget pensionen

hänför sig till den avlöning, efter vilken avgiften erlagts, har

sistnämnda stadgande blivit ersatt genom ovanberörda av mig föreslagna.

Beträffande stadgandet i andra stycket hava sakkunniga, i vad avser

extra ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar samt arbetare, uttalat

sig på följande sätt.

»Avgifterna för de timavlönade äro beräknade efter den inträdesålder,

24 år, som utgör medeltalet av inträdesåldrarna under de sista 10 åren.

Bestämmelsen att avgift icke skall erläggas för tid, överstigande

halv kalendermånad, under vilken befattningshavare på grund av sjukdom

eller för fullgörande av värnplikt varit hindrad att tjänstgöra, avviker

från vad i motsvarande avseende är gällande för den ordinarie perso
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kutig1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

nålen. Motivet för vårt förslag härutinnan härleder sig från den skiljaktighet,

som är rådande mellan ordinarie och icke ordinarie personal i

avseende å avlöningsförhållandena under sjukdom samt vid ledighet för

fullgörande av värnplikt. Vad särskilt angår järnvägspersonalen, behöver

en ordinarie befattningshavare vid sjukdom, oavsett sjuktidens längd,

avstå allenast tjänstgöringspenningarna, vilka för den lägst avlönade

personalen utgöra en femtedel av arvodet. Då härtill kommer att hela

ersättningen för bostad och bränsle samt beklädnadsersättningen räknas

till lönen, utgöra tjänstgöringspenningarna i verkligheten en väsentligt

mindre del av hela avlöningen än ovan angivits. Extra ordinarie personal

samt verkstadsarbetare åtnjuta under sjukdom, såsom förut nämnts, i

regeln halv avlöning. Vid ledighet för fullgörande av värnplikt avstår

ordinarie personal, förutom tjänstgöringspenningarna, halva lönen samt

annan personal hela avlöningen. Aven för telegrafverkets personal gäller,

att den ordinarie personalen vid frånvaro från tjänsten av ovan omförmälda

anledningar är betydligt gynnsammare ställd än den icke ordinarie

personalen under liknande omständigheter.

Vid nu anmärkta förhållande skulle det enligt vår mening bliva

alltför betungande för den personal, varom nu är fråga, att erlägga

avgifter under den tid vederbörande åtnjuter väsentligen reducerad eller

alls ingen avlöning. Vi hava därför föreslagit, att avgift icke skall erläggas

för tid, under vilken befattningshavare är sjuk eller fullgör sin

värnplikt. Vid beräkningen av avgifternas storlek har hänsyn till denna

befrielse under befattningshavares sjukdom tagits, så att avgifterna alltså

äro något högre, än de skulle varit, om sådan befrielse icke medgivits.

Befrielsen från avgift under fullgörandet av värnplikten har intet inflytande

på avgiftens storlek, då denna beräknats efter en inträdesålder

(24 år), vid vilken värnplikten i regel redan fullgjorts. För inträdesåldrar,

vid vilka värnplikten ännu icke fullgjorts, skulle avgifterna,

även med hänsyn tagen till ifrågavarande befrielse, bliva lägre än de

nu beräknade.

Av praktiska skäl hava vi ansett en viss begränsning böra fastställas

för befrielse att erlägga avgifter; och har denna gräns föreslagits

till en halv kalendermånad.»

Såsom anledning till att tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader

och vid vattenfallsverket icke befriats från avgifter för tid, under

vilken de på grund av sjukdom eller för fullgörande av värnplikt

hindrats att tjänstgöra, har av de sakkunniga anmärkts, att samma skäl

icke föreligger för dessa tjänstemäns befrielse från avgifter som be
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kung]. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 222.

träffande förutnämnda befattningshavare, enär do nämligen under sjukdom

och värnpliktstiden hava förmånligare avlöningsvillkor än dessa senare.

Den av de sakkunniga för viss personal föreslagna befrielsen från

avgifter under sjukdom och ledighet för fullgörande av värnplikt anser

jag mig kunna på de av sakkunniga anförda skäl tillstyrka.

§ 10.

I motsats mot vad som gäller för all den vid statens järnvägar

anställda linjepersonalen finnas icke, utom för viss del av telegrafverkets

motsvarande personal, anställda särskilda läkare vare sig vid telegrafverket

eller vid vatteufallsverket. Då det torde böra lämnas åt nämnda

verks styrelser att närmare bestämma, av vilka läkare de i paragrafen

omnämnda intygen skola utfärdas, har här allenast angivits, att utställare

av dylika intyg skall vara legitimerad läkare.

1 fråga om pensionsåldern för telegrafverkets personal framhålla

sakkunniga, att nu ifrågavarande bestämmelser endast avse verkstadsoch

förrådsarbetare, manliga och kvinnliga, samt linjearbetare. Beträffande

de förstnämnda kategorierna anse sakkunniga ingen tvekan böra

råda därom att de i förevarande avseende likställas med statens järnvägars

motsvarande personal, d. v. s. att levnadsåldern för erhållande

av ålderspension bestämmes till 65 resp. 60 år. Vad åter angår linjearbetarna,

vilkas sysselsättning i vissa fall torde kräva ett ganska högt

mått av kroppslig vigör, ifrågasätta sakkunniga, huruvida icke pensionsåldern

för dessa befattningshavare borde i likhet med vad som

gäller för ordinarie reparatörer sättas till 60 år. Då emellertid i sådant

fäll avgifterna måste höjas så väsentligt, att de särskilt för den äldre

nu anställda personalen torde komma att bliva alltför betungande, samt

härtill kommer, att erfarenheten visar, att personal, för vilken pensionsåldern

är bestämd till 60 år, ofta nog begär att få kvarstå i tjänsten

efter pensionsålderns inträde, i vilket fall personalen icke har någon

fördel, som motsvarar de höga avgifterna, hava sakkunniga funnit det

vara mest Överensstämmande med personalens eget intresse att icke sätta

pensionsåldern så lågt som nyss nämnts. Emellertid skulle det ju kunna

synas riktigt att i förevarande avseende likställa linjearbetarna med extra

ordinarie tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägars distrikt, för

vilka pensionsåldern, i likhet med vad som gäller för större delen av

motsvarande ordinarie personal, föreslagits till 63 år. Då emellertid

denna lägre pensionsålder fastställts huvudsakligen med hänsyn därtill,

att ifrågavarande personals tjänstgöring till övervägande del berör tåg
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

säkerheten, men motsvarande förhållande icke gör sig gällande beträffande

telegrafverkets personal, samt härtill kommer, att inom linjearbetarnas

arbetsområde förekomma jiven mindre ansträngande sysslor, som kunna

utföras av de mera till åren komna befattningshavarna, hava sakkunniga

kommit till den uppfattningen, att man lämpligen kan i förevarande

avseende likställa linjearbetarna med verkstads- och förrådsarbetarna.

För arbetschef och avdelningsingenjör vid vattenfallsverket hava sakkunniga

föreslagit pensionsåldern till 60 år, under det att de beträffande

motsvarande befattningshavare vid statens järnvägsbyggnader fastställt

pensionsåldern till 63 år. Såsom skäl härför hava sakkunniga anfört,

att det torde vara lättare att vid järnvägen finna mindre ansträngande

sysselsättning åt en mera till åren kommen tjänsteman av detta slag.

Mot förslaget att för telegrafverkets linjearbetare bestämma en levnadsålder

av 65 år såsom villkor för rätt att erhålla ålderspension

har från telegrafstyrelsens sida ingen erinran gjorts. Med hänsyn härtill

och då de av de sakkunniga härför anförda skälen synas mig tala

för en dylik anordning, anser jag mig böra biträda förslaget.

Vidkommande den av de sakkunniga föreslagna skillnaden i avseende

å pensionsålder mellan arbetschef och avdelningsingenjör vid vattenfallsverket,

å ena, samt motsvarande befattningar vid statens järnvägsbyggnader,

å andra sidan, har järnvägsstyrelsen, under uttalande, att

styrelsen icke finner sig böra påyrka någon ändring i förslaget, i vad

avser sistnämnda befattningshavare, anfört såsom sin åsikt, att tillräckliga

skäl icke anförts för att göra en åtskillnad beträffande pensionsåldern

för omförmälda befattningshavare.

Frånsett den av järnvägsstyrelsen anförda synpunkten saknas enligt

min åsikt tillräckliga skäl för att beträffande innehavarna av nu omhandlade

befattningar vid vattenfallsverket bestämma en så låg pensionsålder

som 60 år; och får jag alltså uttala mig för den av järnvägsstyrelsen

förordade likställigheten i nu förevarande avseende mellan de

bägge verkens arbetschefer och avdelningsingenjörer därhän att pensionsåldern

för samtliga dessa befattningshavare bestämmas till 63 år.

För ernående av överensstämmelse med vad som gäller för ordinarie

tjänstinnehavare har, på förslag av statskontoret, stadgandet i c)

angående villkor för erhållande av ålderspension omformulerats så, att rätt

till åtnjutande av pension inträder vid den föreskrivna levnadsåldern

under förutsättning att befattningshavaren vid uppnåendet av denna

levnadsålder räknar minst 10 tjänstår.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

81

§ 11.

törsta stycket i denna paragraf överensstämmer med motsvarande

stadgande i lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens

järnvägar, men har därvid fogats en föreskrift därom att avdrag vid

tjänstårsberäkning skall göras endast för hel ledighetsdag. Denna föreskrift

har tillkommit huvudsakligen av praktiska skäl till förebyggande

av besväret med att bokföra och eventuellt sammanräkna exempelvis

ledigheter på en eller annan timme.

Beträffande stadgandet i 2 momentet anföra sakkunniga i 1916 års

års betänkande följande.

»Enligt vår åsikt böra såvitt möjligt tjänstår, som intjänats i en

anställning i statens tjänst, räknas i pensionshänseende även efter övergång

till annan statstjänst. Denna princip gäller, såsom redan framhållits,

i allmänhet för ordinarie befattningshavare. För nu ifrågavarande

icke ordinarie befattningshavare kan den dock tills vidare icke

tillämpas utan inskränkning. Det skulle nämligen möta mycket stora

svårigheter att t. ex. i fråga om arbetare, som tidigare varit anställda

i statens tjänst vid ett verk, där arbetare icke hava pensionsrätt, konstatera

deras rätt till tjänstårsberäkning för sådan anställning. Därför har

i mom. 2 föreslagits, att tjänstår skall räknas endast för ordinarie

anställning och för anställning, som medför delaktighet i statens

anstalt för pensionering av icke ordinarie befattningshavare. I mån

som andra grupper av icke ordinarie befattningshavare än de nu ifrågavarande

upptagas i denna anstalt, kommer tjänstårsberäkningen att mer

och mer motsvara ovan angivna för den ordinarie personalen i allmänhet

gällande princip.

Att i allmänhet rätt till tjänstårsberäkning skall förloras, om befattningshavaren

avskedas på grund av fel eller försumlighet i tjänsten,

är klart. Men fall kunna förekomma då verkets styrelse kan anse sig

böra i sådant fall medgiva rätt till tjänstårsberäkning.»

Emot de sakkunnigas uttalanden i förevarande avseenden har jag

ingen annan erinran att göra, än att, i överensstämmelse med vad jag

förut uttalat, stadgandet omformulerats så att delaktighet i den om förmälda

anstalten ersatts med delaktighet i någon av nu ifrågavarande

pensionskassor.

§§ 12-14.

Dessa bestämmelser äro uppgjorda i anslutning till de grunder, som

gälla för den ordinarie personalen vid statens järnvägar jämlikt pensionslagen

av den 4 juli 1910.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 183 höft. (Nr 222.)

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 222.

Emellertid må här framhållas, att stadgandet i § 13 innebär, att en

extra ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar, som blir invalid före

fyllda 30 år och sålunda innan han erlagt någon avgift, kan erhålla en

invalidpension. Hänsyn härtill har, enligt vad de sakkunniga meddelat,

tagits vid avgifternas beräkning, i det att avgifterna satts till lägst 5

procent av pensionsunderlaget.

§ 16-

I den allmänna motiveringen har redogjorts för huru den, som avgår

från sin tjänst, innan han förvärvat pensionsrätt enligt de allmänna

reglerna, skall kunna erhålla valuta för de av honom erlagda pensionsavgifterna.

Regeln är, såsom förut angivits, att han vid viss tidpunkt

skall erhålla en pension, motsvarande de av honom erlagda avgifterna.

Men i vissa fall har det synts billigt, att även de av verket för honom

erlagda avgifterna i pensionshänseende tillgodoräknas honom. Detta

galler först och främst i de fall, då befattningshavaren efter minst 10

års tjänst entledigas icke efter egen ansökan eller på grund av fel eller

försumlighet i tjänsten eller därför att han ådömts straff för grövre brott

utan på grund av att verket ej längre behöver honom, såsom vid indragning

eller omläggning av driften.

Jag tillåter mig här återkalla i minnet, hurusom i Kungl. Maj:ts

förslag av år 1913 fanns införd en bestämmelse om att pension skall

utgå till den, som efter uppnådda 50 levnadsår och minst 15 års anställning

vid något statens verk eller inrättning, därav åtminstone de 5

sista åren i stadigvarande tjänst vid statens trafikerade järnvägar, entledigas

annorlunda än efter egen ansökan eller på grund av fel eller

försumlighet i tjänsten eller därför att han ådömts straff för grövre

brott. Denna bestämmelse, vilken motsvaras av den ovan omförmälda

i det nu föreliggande förslaget, har tillkommit av billighetsskäl i deras

intresse, som utan egen förskyllan av nyss angivna orsaker skiljts från

verket. Befattningshavaren kan nämligen anses hava under sin tjänstetid

intjänat en viss del av sin statspension och bör alltså vid entledigande

under nu ifrågavarande omständigheter bibehålla sin rätt till

denna del.

Det har emellertid icke ansetts lämpligt, att pensionen skall börja

utgå omedelbart efter avskedet, alltså vid en ålder, då vederbörande

måhända är i besittning av full arbetskraft, utan synes det riktigare att

låta den pension, som han efter vad nyss nämnts anses hava intjänat

före entledigandet, börja utgå först när han enligt pensionsförsäkringslagen

förklarats berättigad till pension.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr. 222.

83

Ett annat fall, då även verkets avgifter synas böra tillgodoräknas

den utträdande, är, då han entledigas på grund av sjukdom, innan han

är berättigad till sjukpension, d. v. s. före uppnådda tio tjänstår.

Från den ovannämnda regeln, att den rätt till pension, som förvärvats

av en i förtid avgående befattningshavare, kan göras gällande

först vid 67 års ålder eller dessförinnan inträffad invaliditet, har undantag

stadgats beträffande vissa uppräknade chefsbefattningar vid statens järnvägars

och vattenfallsverkets byggnadsavdelningar, i fråga om vilka må

framhållas, att av dessa befattningars innehavare fordras en mycket hög

ändlig och kroppslig vigör, och att om denna saknas det kan för verket

vara nödvändigt att avskeda befattningshavaren, även om han ej kan

anses hava misskött sin befattning. Aven kan det ofta hända, att byggnadsarbetena

minskas, så att behovet av dylika chefsbefattningar nedgår.

I fråga om dessa befattningar kan det alltså oftare än i fråga om

andra inträffa, att innehavaren entledigas annorlunda än efter egen ansökan

och utan att avskedet föranletts därav att han gjort sig skyldig

till fel eller försumlighet i tjänsten eller ådömts straff för grövre brott.

Därför hava i enlighet med de sakkunnigas förslag dessa befattningars

innehavare erhållit en något förmånligare ställning än andra i händelse

av dylikt entledigande. Skillnaden består däri, att de få rätt till pension

vid den för befattningen stadgade levnadsålder eller vid tidigare invaliditet.

Detta innebär den fördelen för dem, att pensionsåldern blir lägre

ä,n enligt pensionsförsäkringslagen. Enär de icke äro i verkets tjänst,

har liksom i fråga om övriga i denna paragraf avsedda befattningshavare

rätten till invalidpension gjorts beroende av att de av pensionsstyrelsen

förklarats berättigade till invalidpension ur folkpensionsfonden.

§ n.

Beträffande innebörden av detta stadgande tillåter jag mig hänvisa

till den allmänna motiveringen.

Sakkunniga hava såsom punkt 2 i denna paragraf intagit en bestämmelse

av följande lydelse:

»Delägare, som efter att hava entledigats från sin med delaktighet i

kassan förbundna befattning erhåller anställning i annan sådan befattning

eller i befattning, som medför delaktighet i annan kassa för pensionering

av i statens tjänst anställd icke ordinarie personal, skall vidkännas

det avdrag i sin pension från kassan, som efter försäkringsteknisk

beräkning efter de i § 16 omförmälda grunder motsvarar de

avgifter han skulle hava erlagt till anstalten, om han bibehållit den

förra befattningen med oförändrat pensionsunderstöd intill den senare

anställningen.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

Skulle det befinnas vara för delägaren fördelaktigare, att pensionen

från kassan bestämmes utan hänsyn till de tjänstår han intjänat såsom

innehavare av den förra befattningen och utan nu angivet avdrag, skall

pensionen så bestämmas.»

Emot det sålunda föreslagna stadgandet har statskontoret inlagt gensaga,

under framhållande, att pensionstagaren ju ändock icke får större

pension än som motsvarar hans verkliga sammanlagda tjänstetid vid

ettdera eller båda verken.

Aven om vissa forsäkringstekniska skäl kunna anföras till stöd för

de sakkunnigas förslag, synes det mig, som om stadgandet icke skulle

äga sådan praktisk betydelse, att den uppväger det besvär, som är

förenat med den ifrågasatta anordningen. I enlighet med statskontorets

förslag har jag därför ansett stadgandet böra utgå.

§ 22.

Detta stadgande överensstämmer till sin innebörd med föreskriften

i § 16 av lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens

järnvägar. Liknande stadganden förekomma jämväl i lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension samt i pensionsbestämmelserna

för telegrafverkets ordinarie personal.

De sakkunniga anföra rörande detta stadgande, att bland dem röster

höjts för en ändring av stadgandet i enlighet med den princip, som

jämlikt 9 § i pensionsförsäkringslagen gjort sig gällande beträffande det

från staten utgående pensionstillägget. Enligt denna åsikt skulle en

pensionstagare, oavsett ådömda straff, gå förlustig den honom tillerkända

statspensionen endast för den tid, under vilken han undergår frihetsstraff,

som ej understiger en månad, eller är intagen å tvångsarbetsanstalt.

Därjämte skulle, för det fall att den pensionsberättigade har

anhöriga, vilka för sitt uppehälle äro beroende av honom, kunna medgivas

rätt för dem att under nämnda tid uppbära pensionen. Med erkännande

av att skäl kunna tala för en dylik mera human behandling

av en pensionstagare beträffande den av honom en gång förvärvade

pensionsrätten har emellertid majoriteten bland de sakkunniga icke ansett

sig kunna förorda en gynnsammare ställning i förevarande avseende

för nu ifrågavarande personal än den, som intages av de ordinarie befattningshavarna

eller civila tjänstinnehavare i allmänhet.

Två av de sakkunniga hava på anförda skäl i avgiven reservation

yrkat, att ifrågavarande stadgande måtte erhålla följande lydelse:

»Statspension utgår ej för tid, under vilken pensionsberättigad undergår

frihetsstraff, som ej understiger en månad, eller är intagen å

tvångsarbetsanstalt. Har den pensionsberättigade anhöriga, vilka för sitt

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 222.

uppehälle äro beroende av honom, må dem medgivas rätt att under

tiden uppbära pensionen.»

Järnvägsstyrelsen har beträffande detta stadgande anfört, att ehuru

styrelsen under nuvarande, av sakkunniga anmärkta förhållanden anser

sig höra biträda sakkunnigas förslag, styrelsen dock håller före, att en

förändring av nuvarande lagbestämmelser i berörda avseende i den

riktning reservanterna angivit vore önskvärd, med hänsyn särskilt därtill

att, om den dömde har familj, dennes medlemmar oförskylt bliva

lidande genom den dömdes förlust av pension.

hör egen del har jag ansett mig på de av de sakkunniga anförda

skäl böra ansluta mig till den av majoriteten bland dem intagna ståndpunkten.

§ 23.

I denna paragraf meddelas föreskrifter i fråga om förening av

kassapension med lön av statsmedel eller med annan pension. Mot vad

i detta stadgande föreslagits av de sakkunniga har statskontoret förklarat

sig icke hava något att erinra utom i fråga om bestämmelserna

under 3), i vad de avse förening av pensioner. Statskontoret framhåller,

att i åtskilliga redan gällande pensioneringsgrunder, exempelvis 1910 års

pensionslag för tjänstemän vid statens järnvägar, finnas bestämmelser

om reduktion av beloppet av enligt nämnda grunder utgående pension

i fall av förening med annan pension, men att tillika därvid meddelats

bestämmelser, som förhindra, att sådan reduktion äger rum på båda

hållen. I överenstämmelse med vad som föreskrives i 18 § av nyssnämnda

lag förordar därför statskontoret, att jämväl i nu ifrågavarande

reglementsförslag å lämplig plats under punkt 3) införes, att reduktionen

av kassapensionen skall äga rum endast, där icke på grund av gällande

bestämmelser beloppet av den andra pensionen minskas i följd därav att

vederbörande jämväl kommer i åtnjutande av pension enligt kassareglementet.

I avseende härå vill jag framhålla, att det onekligen kan tänkas

fall, då statskontorets anmärkning äger befogenhet. Om t. ex. den

andra pensionen utgår jämlikt den civila pensionslagen, skall jämlikt

§ 16 punkt 3:o) i nämnda lag endast Vs av denna pension utgå. År

då denna reducerade pension mindre än pensionen från kassan, skall

jämlikt de föreslagna bestämmelserna den senare utgå med hela sitt

belopp; härvid är således intet att anmärka. Men om den reducerade

pensionen är högre än kassapensionen, skall endast avgiftspension utgå

från kassan. I detta fall får alltså befattningshavaren endast avgiftspension

från båda hållen.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 222.

Samma anmärkning kan emellertid riktas även mot den civila pensionslagen,

som i nämnda lagrum generellt föreskriver, att endast Vs av

pensionen skall utgå, när pension utgår för statstjänst, å vilken lagen

icke är tillämplig, oavsett om den senare pensionen, är högre eller lägre

än den enligt pensionslagen utgående pensionen. År då enligt för den

andra pensionen gällande bestämmelser denna reducerad blott till avgiftspension,

får alltså befattningshavaren en pension, som motsvarar endast

avgiftspensionernas summa, i den mån en ökning icke äger rum på

grund av stadgandet i punkt 4:o) av 16 § i pensionslagen.

Dessa förhållanden kunna tydligen icke för alla fall ordnas på ett

rationellt sätt med mindre för alla statstjänare samma regler fastställas

för förening av två eller flera pensioner. De av de sakkunniga föreslagna

reglerna äro sådana, att de kunna tillämpas i fråga om alla statstjänster.

De fall, i vilka intill dess en sådan fullständig reglering genomförts oegentligheter

av det utav statskontoret påvisade slag kunna förekomma, torde

vara så sällsynta, att jag icke anser nödigt göra någon ändring i de

sakkunnigas förslag. Genom bestämmelsen i punkt 4) i förslaget är i

varje fall sörjt för att summan av de båda pensionerna icke kan understiga

det normala beloppet av pension från kassan.

Beträffande övergångsbestämmelserna må anmärkas, att den i punkt

4) av dessa bestämmelser för statens järnvägars personal intagna föreskriften

angående pension för sådan nu anställd personal, som minst 10

år i följd åtnjutit sjukavlöning, uteslutits i fråga om telegrafverkets

och vattenfallsverkets personal av den anledning, att motsvarande förhållanden

icke förekomma i avseende å denna senare personal.

Departementschefen hemställde härefter, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

dels medgiva, att beträffande pensionering av vissa

på extra stat upptagna befattningshavare vid statens

järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk

Kungl. Maj:t må utfärda bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse

med vid protokollet fogade förslag till

reglementen i sådant avseende;

dels, under förutsättning av bifall härtill, besluta,

att för bekostande av dylik pensionering må från

och med år 1918 och tills vidare årligen avsättas:

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

87

av trafikmedel................................ 800,000 kronor,

» telegrafmedel............................. 150,000 » samt

» statens vattenfallsverks driftinkomster

................................ 50,000 » ;

att dessa belopp skola ingå till särskilda i vederbörande

verks räkenskap bokförda fonder, om vilkas

förvaltning Kungl. Maj:t må meddela närmare bestämmelser;
att

första stycket i punkt c) av 2 § i lagen den 4

juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid

statens järnvägar skall erhålla följande ändrade lydelse,

att träda i tillämpning med ingången avår 1918:

»c) den, som vid avgång från tjänsten uppnått

här nedan för samma tjänst stadgade levnadsålder,

under förutsättning tillika att tjänstinnehavaren under

sammanlagt minst tio år innehaft ordinarie statstjänst

eller varit delägare i kassa för pensionering av i statens

tjänst anställd icke ordinarie personal ävensom

att han under de fem sista åren innehaft ordinarie befattning

vid statens järnvägar;» samt

att till 8 § i nyssnämnda lag skall göras följande

tillägg, likaledes att träda i tillämpning med ingången

av år 1918:

»Om den, som är berättigad till pension enligt

denna lag, tillika är berättigad till pension på grund

av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt föreskrift

i reglemente för kassa för pensionering av i statens

tjänst anställd icke ordinarie personal, räknas sistnämnda

pension som del av den honom enligt denna

lag tillkommande pension, vilken alltså skall minskas

med det pensionsbelopp, som pensionstagaren sålunda

äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden.»

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att proposition

skulle avlåtas till riksdagen av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Uggla.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

Bil. 1.

Förslag

till

Reglemente

för statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke

ordinarie personal.

§ 1.

Statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie

personal har till ändamål att, på sätt i detta reglemente närmare angives,

bereda pension åt viss icke ordinarie personal vid statens järnvägar.

Med statens järnvägar avses i detta reglemente såväl statens trafikerade

järnvägar som även statens järnvägsbyggnader.

§ 2-

Pensionskassan förvaltas av järnvägsstyrelsen.

§ ä.

Skyldig att inträda såsom delägare i pensionskassan är med den

begränsning, som i § 4 stadgas, befattningshavare, som, utan att bekläda

ordinarie befattning vid statens järnvägar eller annat statens verk

eller inrättning, innebar anställning såsom

a) extra ordinarie tjänsteman vid statens trafikerade järnvägar;

b) fast anställd tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader;

c) verkstads- och förrådsarbetare med stadigvarande anställning.

§ 4.

Inträdet i pensionskassan räknas från och med den dag, då befattningshavare

tillträtt sådan anställning, som i § 3 sägs, om han då fyllt

18 år, men eljest från och med den dag, då han uppnått nämnda ålder.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

Befattningshavare, som vunnit inträde i pensionskassan, skall erhålla

bevis om sitt delägarskap i densamma.

§ 5-

Såsom underlag för bestämmande av pensionsbelopp (pensionsunderlag)

skall tjäna:

a) för extra ordinarie tjänsteman vid statens trafikerade järnvägar med

månadsavlöning

70 procent av avlöningen för år;

b) för tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader

70 procent av avlöningen för år, dock att pensionsunderlaget skall

utgöra högst det här nedan angivna beloppet, nämligen:

för arbetschef .............................

d avdelningsingenjör...............

b byråingenjör av l:a klass

b byggnad skamrer are ............

b byråingenjör av 2:a klass)

b materialförvaltare

b förste bokhållare

» underingenjör.................................

b bokhållare ......................................

b ritare 1

b manlig kontorsskrivare)...............

b förste schaktmästare......................

» materialskrivare)

b schaktmästare \ ...........................

» verkmästare

b kvinnlig kontorsskrivare ............

b manligt skriv- eller ritbiträde...

3) maskinist 1

)) hantverksförmanj...........................

b vaktmästare )

b bromsarförmanj.............................

)) tidskrivare

» utsättare

» kvinnligt skriv- eller ritbiträde

5,800 kronor

4.750 »

4.250 »

4.000 ))

3.500 »

3.000 »

2,700 b

2.250 »

2.000 »

1.750 »

1.500 »

1.250 b

1,150 b

1,000 b

950 b

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 183 höft. (Nr 222.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

Beträffande tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader, som icke

återfinnes i förestående förteckning, bestämmer järnvägsstyrelsen, till

vilken grupp tjänstemannen skall hänföras;

c) för befattningshavare med dag- eller timavlöning

ett belopp, som med 200 kronor överstiger 1,800 gånger timlönen,

dock högst 750 kronor mer än 800 gånger timlönen.

§ 6.

Vid beräkning av avlöning enligt dessa bestämmelser skall läggas

till grund:

för extra ordinarie tjänstemän av lägre grad med månadsavlöning

den månadsavlöning, som jämlikt av järnvägsstyrelsen fastställda allmänna

grunder är bestämd för den kategori av tjänstemän, vartill

vederbörande hör, med iakttagande att han alltid skall anses placerad

å ort, där jämlikt av Kungl. Maj:t med stöd av nådiga avlöningsreglementet

för tjänstemän vid statens järnvägar fastställda grunder ersättning

för bostad och bränsle utgår med 20 /o av arvodet samt att ortstillägg,

övertidsersättning o. d. härvid icke medräknas;

för befattningshavare med dag- eller timavlöning den vederbörande

tilldelade timlönen, med iakttagande, att timlönen, allt efter den ort,

där vederbörande är placerad, nedsättes i förekommande fall med ett

belopp, som enligt av järnvägsstyrelsen fastställda grunder utgör skillnaden

mellan minimilönen å placeringsorten, å ena, samt minimilönen å

den ort, där minimilönen är lägst, å andra sidan; skolande för befattningshavare

med dagavlöning timlönen anses utgöra Vio av hans dagavlöning.

För extra ordinarie tjänstemän av högre grad ävensom tjänstemän

vid statens järnvägsbyggnader äger järnvägsstyrelsen, med iakttagande

av den i § 5 b) stadgade begränsning, bestämma den avlöning, efter

vilken pensionsunderlaget skall beräknas, därvid i fråga om sistnämnda

tjänstemän bör iakttagas, att enligt detta reglemente utgående pensionsavgifter

och pensioner komma att för de i § 5 b) omnämnda tjänstebefattningar

i möjligaste mån motsvara vad som i sådant avseende finnes

bestämt för med dem närmast likställda ordinarie befattningar vid statens

järnvägar.

§ 7.

1. Extra ordinarie tjänsteman vid statens trafikerade järnvägar,

som åtnjuter månadsavlöning, skall från och med den dag, då han fyller

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

30 år, erlägga en årsavgift av viss procent av för honom gällande

pensionsunderlag. Denna avgift utgör, då pensionsunderlaget uppgår till

höffst

2,800

kronor

5

°/

7o

där:

mer

än

2,800

XX

men

högst 3,000

kronor

5,1

XX

X)

»

»

3,000

XX

XX

XX

3,200

XX

5,2

XX

X)

xx

»

3,200

X)

XX

X)

3,400

X)

5,3

XX

XX

xx

3,400

XX

XX

X)

3,600

XX

5,4

XX

XX

xx

X)

3,600

XX

XX

X)

3,800

XX

5,5

XX

X)

xx

»

3,800

XX

XX

XX

4,000

XX

5,6

XX

xx

xx

X)

4,000

XX

XX

XX

4,200

XX

5,7

XX

XX

»

X)

4,200

XX

XX

X)

4,400

XX

»5^8

XX

XX

))

»

4,400

XX

XX

XX

4,600

XX

5,9

XX

))

»

X)

4,600

x>

XX

XX

4,800

XX

6,0

Xx

XX

»

))

4,800

XX

XX

XX

5,000

XX

6,1

XX

XX

»

X)

5,000

X)

X)

X)

5,200

XX

6,2

X)

XX

»

XX

5,200

XX

X)

XX

5,400

XX

6,3

XX

XX

)>

X)

5,400

XX

X)

XX

5,600

XX

6,4

XX

XX

»

X)

5,600

X)

6,5

XX

XX

2. Fast anställd tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader skall

från inträdet i kassan erlägga en årsavgift av viss procent av för honom

gällande pensionsunderlag. Denna avgift utgör, då pensionsunderlaget

uppgår till

högst 2,000 kronor................................................ 4,6 % därav

mer än 2,000 xx men högst 2,200 kronor 4,7 xx xx

xx xx 2,200 xx )) x> 2,400 » 4,8 xx xx

•xx xx 2,400 xx » xx 2,600 xx 4,9 » »

xx xx 2,600 x> xx xx 2,800 » 5,0 x> xx

» xx 2,800 xx den procent därav, som är för samma pensionsunderlag

bestämd i mom. 1.

3. Befattningshavare med dag- eller timavlöning skall erlägga en

månadsavgift som, enligt vad här nedan stadgas, motsvarar hans enligt

§ 6 beräknade timlön.

Månadsavgiften utgöres dels av grundavgift, motsvarande 7 gånger

den timlön, delägaren har, när avgift första gången erlägges, dels av

tilläggsavgifter, som motsvara erhållna avlöningsförhöjningar och beräknas

enligt nedanstående tabell.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 222.

Antalet tjänstår, när avlönings- förhöjning erhålles.

I tilläggsavgift erlägges nedan

angivna mångfald av erhållen

avlöningsförhöjning

per timme.

mindre än 5...................

.......................... 8

5— 9...........

.......................... 12

10—14..........

.......................... 17

15—19...........

.......................... 25

20—24 ...........

.......................... 35

25—29 ...........

......................... 45

mer än 29...................

.......................... 60

4. För del av kalendermånad beräknas avgift såsom för hel månad.

§ «•

Statsbaneförvaltningen lämnar årligen det bidrag till pensioneringen,

som tillsammans med delägarnas egna avgifter motsvarar delägarnas

pensionsrätt.

I 9-

Om delägares avlöning nedgår, skola dock avgifter och pensionsunderlag

beräknas efter den förutvarande högre avlöningen.

Delägare, som avses i § 3 a) och c), fritages från erläggande av

avgift för kalendermånad, under vilken han 15 dagar eller däröver

på grund av sjukdom eller för fullgörande av värnplikt varit hindrad

att tjänstgöra.

§ io.

Rätt till pension inträder:

a) då delägare till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd

av sjukdom, vilken han genom tjänstutövning ådragit sig, av järnvägsstyrelsen

prövas icke vidare kunna behörigen sköta sin befattning och

ej heller anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt

fördenskull entledigas;

b) då delägare, som räknar minst 10 tjänstår, antingen till följd av

kroppsskada eller sjukdom i andra fall än under a) sägs eller ock till

följd av väsentligen minskad arbetsförmåga av järnvägsstyrelsen prövas

icke vidare kunna behörigen sköta sin befattning och ej heller anses

kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt fördenskull entledigas;
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 222.

skolande för rätt till pension enligt a) eller b) oförmågan att vidare

sköta befattningen vara styrkt med i behörig ordning av vederbörande

järn vägsläkare utfärdat intyg;

c) då delägare vid avgång från sådan befattning vid statens järnvägar,

vilken i detta reglemente avses, uppnått den här nedan för olika

slag av anställning stadgade levnadsålder, under förutsättning tillika att

delägaren vid uppnåendet av nämnda levnadsålder räknar minst tio tjänstår.

Nämnda levnadsålder utgör:

för manliga tjänstemän vid järnvägsstyrelsen 67 år;

för manliga tjänstemän av högre grad vid distrikten med undantag

av arbetschef och avdelningsingenjör, för de vid verkstäderna

anställda tjänstemän av lägre grad samt för befattningshavare med dageller

timaviöning 65 år;

för arbetschef och avdelningsingenjör samt övriga manliga tjänstemän

vid distrikten, som ej ovan särskilt nämnts, 63 år; samt

för kvinnliga befattningshavare 60 år.

§ 11-

1. Vid tjänstårsberäkning må befattningshavaren tillgodoräknas

endast den tid, under vilken han efter uppnåendet av 18 års ålder verkligen

tjänstgjort, därvid avdrag dock ej må ske för den tid, varunder

befattningshavaren på grund av sjukdom eller för fullgörande av värnplikt

varit hindrad att tjänstgöra eller åtnjutit tjänstledighet med bibehållande

av full avlöning eller för fullgörande av offentligt uppdrag eller

för resa, som med vederbörligt tillstånd företagits för egen utbildning.

Avdrag enligt förestående punkt göres endast för hel ledighetsdag.

2. Befattningshavare, som tidigare tillhört pensionskassan och efter

utträde därur åter inträtt såsom delägare i densamma eller som före sitt

inträde i kassan innehaft ordinarie statstjänst eller tjänst, som medför

delaktighet i annan kassa för pensionering av i statens tjänst anställd

icke ordinarie personal, äger räkna de tjänstår han sålunda

intjänat, under förutsättning att han ej blivit för fel eller försumlighet

skild från sin befattning, järnvägsstyrelsen dock obetaget att, där

särskilda förhållanden prövas därtill föranleda, medgiva rätt till tjänstårsberäkning

även för anställning, från vilken delägare blivit av dylik

anledning skild.

3. I fråga om pension för den, som vid avgång från tjänst, med

vilken följer delaktighet i kassan, erhållit pension för annan sådan tjänst

som i punkt 2 sägs, må tjänstår, som beräknats för bestämmande av

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

den pension, ej ånyo beräknas såsom tjänstår, där det icke på grund

av annan tjänstgöring än den, på vilken den förra tjänstårsberäkningen

grundats, må såsom tjänstår beräknas.

§ 12.

Pension enligt § 10 c) utgår med belopp, som är lika med nedan

angivna % av medeltalet av de högsta pensionsunderlag, som varit

för delägaren gällande under vart och ett av de fem sista tjänståren.

Antal

tj änstår.

Procent.

Antal

tjänstår.

Procent.

10 ..................

................... 25

23..............................

.... 57,5

n ..................

................... 27,5

24...............................

.... 60

12 ..................

................... 30

25............................

.... 62,5

13 ..................

................... 32,5

26...............................

.... 65

14 ..................

.................. 35

27.............................

.... 67,5

15 .................

................... 3.7,5

28...............................

.... 70

16 ..................

................... 40

29................................

... 72,5

17 ..................

................... 42,5

30................................

.... 75

18 ................

................... 45

31................................

.... 80

19 ................

................... 47,5

32................................

.... 85

20 .................

.................. 50

33................................

.... 90

21 .................

................... 52,5

34...............................

.... 95

22 ................

................. 55

35 eller däröver.....

.... 100

§ 13-

Pension enligt § 10 a) utgår med belopp, som utgör det enligt

§ 12 beräknade procenttal, dock minst 70 % av medeltalet av de högsta

pensionsunderlag, som varit för delägaren gällande under vart och ett av

de senaste fem åren eller den kortare tid, han varit delägare i kassan.

Dock skall pensionen utgå med hela detta medeltal, därest de förhållanden,

som grundlagt rätten till pension, omöjliggöra för delägaren att

vidare bidraga till sin försörjning.

§ 14-

Pension enligt § 10 b) utgår med belopp, som utgör det enligt

§ 12 beräknade procenttal av medeltalet av de högsta pensionsunderlag,

som varit för delägaren gällande under vart och ett av de senaste fem

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

95

tjänståren. Dock skall pensionen utgå med minst 70 % av detta medeltal,

därest „ de förhållanden, som grundlagt rätten till pension, omöjliggöra

för delägaren att vidare bidraga till sin försörjning.

§ 15-

Av delägares pension från kassan utgör den del, som svarar mot

nedan angivna pensionsunderlag, statspension; återstoden utgör avgiftspension.

Pensionsunderlaget för statspension är

a) för delägare, som i § 5 a) och b) sägs: 2/s av det för honom

gällande pensionsunderlag;

b) för delägare, som i § 5 c) sägs: ett belopp, som med 200 kronor

överstiger 1,000 gånger timlönen, dock högst 750 kronor.

§ 16.

1. Delägare, som utan att vara berättigad till pension enligt § 10

upphör att innehava med delaktighet i kassan förbunden tjänst, utträder

ur kassan utom i de fall, varom i punkt 2 här nedan stadgas; och

skola för beredande av pension jämlikt lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring honom tillgodoräknas de av honom själv erlagda

avgifterna. Åven de av järnvägsstyrelsen för honom erlagda pensionsavgifterna

skola tillgodoräknas honom, om han

a) vid entledigandet räknar minst 10 tjänstår och entledigas annorlunda

än efter egen ansökan och utan att avskedet föranletts därav att

han gjort sig skyldig till fel eller försumlighet i tjänsten eller ådömts

straff för grövre brott; eller

b) entledigats av anledning, som i § 10 b) sägs, innan han räknar

10 tjänstår.

Vid delägarens entledigande inbetalar kassan till pensionsstyrelsen

kapitalvärdet av den pensionsrätt, som sålunda tillkommer honom.

2. Vad i punkt 1 stadgats gäller icke för delägare, som vid entledigandet

innehar befattning såsom arbetschef eller avdelningsingenjör

vid statens järnvägsbyggnader och som entledigats annorlunda än efter

egen ansökan och utan att avskedet föranletts därav att vederbörande gjort

sig skyldig till fel eller försumlighet i tjänsten eller ådömts straff för

grövre brott. Sådan delägare kvarstår även efter entledigandet i kassan

och är vid den ålder, som i § 10 är bestämd för den av honom vid avskedet

innehavda befattning, eller vid varaktig oförmåga till arbete berätti
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

gad till den pension, som efter försäkringsteknisk beräkning enligt av

Kungl. Maj:t fastställda grunder motsvarar de för honom till kassan

erlagda avgifterna. Pension på grund av varaktig oförmåga till arbete

beviljas, när pensionsstyrelsen förklarat delägaren berättigad till pension

enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. Skulle delägaren, innan

han kommit i åtnjutande av pension, erhålla antingen tjänst, som medför

delaktighet i kassa för pensionering av i statens tjänst anställd

icke ordinarie personal, eller ordinarie statstjänst, bestämmes dock hans

pensionsrätt efter reglerna för denna tjänst, därvid bestämmelserna i

punkt 1 skola tillämpas, med iakttagande att samtliga för honom till

kassan erlagda avgifter tillgodoräknas honom.

§ U
J3en

pension, som må tillkomma pensionstagare i kassan på grund

av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt detta eller annat reglemente

för kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke ordinarie

personal, räknas såsom del av hans pension från kassan, och skall

alltså sistnämnda pension minskas med det pensionsbelopp, som pensionstagaren

sålunda äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden.

§ 18.

Rätt till pension enligt detta reglemente tillkommer ej den, som

blivit för fel eller försumlighet skild från sin anställning vid statens

järnvägar, och ej heller den, som vid avgång från anställningen icke är

svensk medborgare.

§ 19-

Därest vid beräkning av pensionens belopp detta slutar å bråkdel

av kronor, skall den höjas till närmast högre krontal.

§ 20.

Pension sökes hos järnvägsstyrelsen, som utfärdar pensionsbrev.

§ 21.

Pension utgår utom i fall, varom i § 16 sägs, från och med månaden

näst efter den, under vilken anställningen vid statens järnvägar

upphör, till och med den månad, under vilken pensionstagaren dör.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

97

§ 22.

Har pensionstagare blivit dömd till förlust av medborgerligt förtroende

eller till, i stället för avsättning, straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen,

s£all han vid den tid, då nämnda beslut vinner laga kraft, anses

hava förverkat sin statspension.

§ 23.

Pension från kassan må, ändock att de för erhållande av pension

föreskrivna villkor uppfyllts, icke förenas med lön eller pension för annan

tjänst, som medför delaktighet i kassa för pensionering av i statens

tjänst anställd icke ordinarie personal, eller för annan statstjänst förutom

i de fall och under de inskränkningar, som här nedan stadgas, nämligen:

1) Om pension från kassan skall utgå för tid, under vilken delägaren

åtnjuter lön för annan statstjänst, skall endast avgiftspension utgå.

2) Om pension från kassan skall utgå för tid, under vilken delägaren

åtnjuter pension för annan statstjänst, skall

a) pensionen utgå utan hänsyn till den andra pensionen, om denna

är lägre eller, om båda pensionerna äro lika, den i den andra pensionen

ingående statspensionen är lägre,

b) endast avgiftspensionen utgå, om den andra pensionen är högre

eller, om båda pensionerna äro lika, den i den andra pensionen ingående

statspensionen är högre,

c) avgiftspensionen och halva statspensionen utgå, om både avgiftspension

och statspension äro lika för båda tjänsterna.

Härvid skall pension för statstjänst, som icke medför delaktighet i

kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke ordinarie personal,

av Kungl. Maj:t fördelas i stats- och avgiftspension.

Vid tillämpning av dessa bestämmelser skall dock iakttagas följande:
3)

Pensionen må icke i något fall utgå med lägre belopp, än att

summan av pension och lön eller av de båda pensionerna blir lika med

pensionens normala belopp.

4) Om enligt dessa bestämmelser summan av pension och lön eller

av de båda pensionerna skulle understiga tre tusen kronor, må avdrag

å pensionsbeloppet äga rum endast i den mån, som erfordras för att

pensionen tillsammans med lönen eller den andra pensionen icke må

överstiga tre tusen kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 183 höft. (Nr 222.) 13

opaginerad Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

§ 24.

I den mån pensionskassans inkomster icke erfordras för löpande utgifter,

anses de som lån till statsbaneförvaltningen, som är skyldig att

därå gottgöra kassan ränta efter 3,8 %.

§ 25.

Vart femte år skall järnvägsstyrelsen låta genom sakkunnig person

undersöka kassans ställning. Visar ställningen överskott, lämnas detta

till statens järnvägar; visar den brist, täckes denna av statens järnvägars

medel.

§ 26.

Järnvägsstyrelsen äger meddela de närmare föreskrifter, som må

erfordras vid tillämpningen av detta reglemente.

§ 27.

Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1918.

I fråga om befattningshavare, antagen före nämnda dag, gälla

i nedannämnda avseenden följande

Övergångsbestämmelser

för befattningshavare, som äro anställda i tjänst före den 1 januari 1918.

o

1) Årsavgiften för befattningshavare, som avses i § 5 a) och b),

beräknas enligt bestämmelserna i § 7, om tjänstemannens ålder den 1

januari 1918 är mindrelän 35 år. År sådan befattningshavares ålder

35—39 år, höjes den enligt dessa bestämmelser beräknade årsavgiften

med 1 % av pensionsunderlaget, och är åldern mer än 39 år, höjes årsavgiften

med 2 % av pensionsunderlaget.

Grundavgiften för befattningshavare med dag- eller timavlöning beräknas

efter den timlön, som tillkommer honom den 1 januari 1918, och

utgör den mångfald av denna timlön, som angives i nedanstående tabell:

Befattningshararens

ålder den l/i 1918. Mångfald.

Mindre än 30 år .............................*............................. 7

30—34 år ....................................................... 8

35—39 » ........................................................................... 9

mer än 39 år.................................................................... 10

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

99

2) Vid bestämmande av tilläggsavgift räknas endast tjänstår, som

intjänats efter den 1 januari 1918.

3) Vid bestämmande av statspension räknas alla de tjänstår delägaren

intjänat såsom innehavare av befattning, som i § 5 sägs. Vid

bestämmande av avgiftspension räknas endast tjänstår, som intjänats

efter den 1 januari 1918, dock att avgiftspension för den, som vid sin

pensionering uppnått den i § 10 c) stadgade levnadsålder eller räknar

35 tjänstår, icke må understiga den avgiftspension, som enligt § 12

motsvarar 10 tjänstår och medeltalet av den avlöning, efter vilken

befattningshavarens avgift under de sista fem åren beräknats eller

skolat beräknas, därest detta reglemente varit gällande.

4) För befattningshavare, som den 1 januari 1918 icke uppnått

den i § 10 c) stadgade levnadsålder och icke räknar 35 tjänstår, men

innehaft sjukavlöning minst 10 år i följd, skall pensionen, därest densamma

enligt §§ 12—14 samt med tillämpning av föreskriften i punkt

3) angående beräkning av tjänstår för avgiftspension understiger medelbeloppet

för år av sjukavlöningen under de sista fem åren, utgå med

sistnämnda belopp, med iakttagande dock att pensionen icke får överstiga

den pension, som enligt punkt 3) skolat tillkomma befattningshavaren,

därest han uppnått ovannämnda levnadsålder.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

Bil. 2.

Förslag

till

Reglemente

för statens vattenfallsverks pensionskassa tör pensionering av

icke ordinarie personal.

§ 1.

Statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering av icke ordinarie

personal har till ändamål att, på sätt i detta reglemente närmare

angives, bereda pension åt viss icke ordinarie personal vid statens vattenfalls

verk.

Med statens vattenfallsverk avses i detta reglemente såväl sådana

avdelningar av nämnda verk, vilka upptagits i gällande avlöningsreglemente

för tjänstemän vid samma verk, som även vattenfallsverkets

byggnadsavdelning.

§ 2.

Pensionskassan förvaltas av vattenfallsstyrelsen.

§ 3.

Skyldig att inträda såsom delägare i pensionskassan är med den

begränsning, som i § 4 stadgas, befattningshavare, som, utan att

bekläda ordinarie befattning vid statens vattenfallsverk eller annat statens

verk eller inrättning, innehar anställning såsom

a) extra tjänsteman vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning,

eller

b) extra tjänsteman eller arbetare vid sådan avdelning av statens

vattenfallsverk, vilken upptagits i gällande avlöningsreglemente för

tjänstemän vid nämnda verk.

§ 4.

Inträdet i pensionskassan räknas från och med den dag, då befattningshavare

under minst tolv hela kalendermånader innehaft i § 3 omför
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222

mäld befattning, om han då fyllt 18 år, men eljest från och med den dag,

då han uppnått nämnda ålder; dock att, om befattningshavare tidigare

erlagt avgift till denna eller annan kassa för pensionering av i statens

tjänst anställd icke ordinarie personal, inträdet räknas från och med

dagen för hans anställning i sådan befattning, som i § 3 avses.

Befattningshavare, som vunnit inträde i pensionskassan, skall erhålla

bevis om sitt delägarskap i densamma.

§ 5.

Såsom underlag för bestämmande av pensionsbelopp (pensionsunderlag)

skall tjäna:

a) för delägare, som innehar befattning med motsvarighet å ordinarie

stat, 2/3 av avlöningen för år, dock högst det pensionsunderlag,

som är bestämt för motsvarande ordinarie befattning;

b) för nedan angivna delägare 2/3 av avlöningen för år, dock att

pensionsunderlaget skall utgöra högst det här nedan bestämda beloppet,

nämligen:

för överingenjör vid statens vattenfallsverks byggnads
avdelning.

.............................................................................

3> överingenjörsassistent, arbetschef, avdelningsingenjör,

byråingenjör vid statens vattenfallsverks bygg
hadsavdelning.

...................................................................

» kamrerare ..............................................................................

» annan ingenjör än här ovan avses ..............................

S) underingenjör, materialförvaltare, förrådsförvaltare...

3> manlig ritare, manlig kontorsskrivare...........................

j schaktmästare, verkmästare, förrådsmästare...............

3) kvinnlig bokhållare ............................................................

» » ritare, manligt rit- eller skrivbiträde .........

» kvinnligt rit- eller kontorsbiträde.................................

kronor 5,500: —

» 4,200: —

» 4,000: —

3> 3,500: -

3> 3,000: —

3> 2,000: —

3> 1,800: —

)) 1,400: —

3> 1,200: —

3> 900: —

Beträffande sådan i § 3 avsedd tjänsteman, som icke återfinnes i

förestående förteckning, bestämmer vattenfallsstyrelsen, till vilken grupp

tjänstemannen skall hänföras;

c) för övriga befattningar ett belopp, som med 200 kronor överstiger

1,800 gånger timlönen, dock högst 750 kronor mer än 800 gånger

timlönen.

Vid beräkning av pensionsunderlaget för befattning, som i c) sägs,

skall, där befattningshavaren har månads- eller dagavlöning, timlönen

räknas utgöra Vjbo av månadslönen, respektive Vio av daglönen.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

KungL Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

§ 6.

Vid beräkning av avlöning enligt dessa bestämmelser skall iakttagas,

att avlöningen allt efter den ort, där vederbörande är placerad, nedsättes

med belopp, som enligt fastställda grunder utgör skillnaden mellan minimilönen

å placeringsorten, å ena, samt minimilönen å den ort, där minimilönen

är lägst, å andra sidan. Där bostadsförmån förekommer, skall denna

förmåns värde uppskattas enligt de för den ordinarie personalen gällande

grunder till värdet å billigaste ort. Dyrortstillägg, övertidsersättning, beklädnadsersättning,

provision, tilläggsarvode o. d. tagas däremot icke i

beräkning.

För de under § 5 a) och b) nämnda befattningar äger vattenfallsstyrelsen

med iakttagande av den i samma stadgande föreskrivna begränsning

bestämma den avlöning, efter vilken pensionsunderlaget skall beräknas,

därvid bör iakttagas, att enligt detta reglemente utgående pensionsavgifter

och pensioner komma att för de särskilda tjänstebefattningarna i

möjligaste mån motsvara vad som i sådant avseende finnes bestämt för med

dem närmast likställda ordinarie befattningar vid statens vatten falls verk.

§ 7- ‘

1. Delägare, som avses i § 5 a) eller b), skall erlägga en årsavgift

av viss procent av för honom gällande pensionsunderlag. Denna

avgift utgör, då pensionsunderlaget uppgår till

högst

2,000

kronor

.. 4,6

o/

/O 1

därav

mer

än

2,000

B

men

högst 2,200

kronor 4,7

B

B

b

b

2,200

B

B

B

2,400

B

4,8

B

B

b

b

2,400

B

B

B

2,600

B

4,9

B

B

b

X)

2,600

B

B

B

2,800

B

5,0

B

B

b

b

2,800

B

B

B

3,000

B

5,1

B

B

b

B

3,000

B

B

B

3,200

B

5,2

B

B

b

I)

3,200

B

B

B

3,400

B

5,3

B

B

b

B

3,400

B

B

B

3,600

B

5,4

B

B

b

B

3,600

B

B

B

3,800

B

5,5

B

B

b

B

3,800

B

B

B

4,000

B

5,6

B

B

b

B

4,000

B

B

B

4,200

B

5,7

B

B

b

5)

4,200

B

B

B

4,400

B

5,8

B

B

D

X)

4,400

B

B

B

4,600

B

5,9

B

B

B

B

4,600

B

B

B

4,800

B

6,0

B

B

B

B

4,800

B

B

B

5,000

B

6,1

B

B

B

B

5,000

»

B

B

5,200

B

6,2

B

B

B

B

5,200

B

B

B

5,400

B

6,3

B

B

B

B

5,400

B

B

B

5,600

B

6,4

B

B

B

B

5,600

B

6,5

B

B

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 222.

103

2. Delägare, som innehar befattning, som i § 5 c) sägs, skall erlägga

en månadsavgift, som, enligt vad nedan stadgas, motsvarar hans

enligt §§ 5 och 6 beräknade timlön.

Månadsavgiften utgöres dels av grundavgift, motsvarande 7 gånger

den timlön, delägaren har, när avgift första gången erlägges, dels av

tilläggsavgifter, som motsvara erhållna avlönings förhöjningar och beräknas

enligt nedanstående tabell.

Antalet tjänstår, när

avlöningsförhöjning

erhålles.

I tilläggsavgift erlägges

nedan angivna mångfald

av erhållen avlönings-

förhöjning per timme.

mindre än 5

8

5—9

12

10—14

17

15—19

25

20—24

35

25-29

45

mer än 29

öO

3. För del av kalendermånad beräknas avgift såsom för hel månad.

§ »•

Statens vattenfallsverk lämnar årligen det bidrag till pensioneringen,

som tillsammans med delägarnas egna avgifter motsvarar delägarnas

pensionsrätt.

§ 9. •

Om delägares avlöning nedgår, skola dock avgifter och pensionsunderlag

beräknas efter den förutvarande högre avlöningen.

Delägare, som avses i § 5 c), fritages från erläggande av avgift för

kalendermånad, under vilken han 15 dagar eller däröver på grund av

sjukdom eller för fullgörande av värnplikt varit hindrad att tjänstgöra.

§ i°.

Rätt till pension inträder:

a) då delägare till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest.till följd

av sjukdom, vilken han genom tjänstutövning ådragit sig, av vattenfallsstyrelsen

prövas icke vidare kunna behörigen sköta sin befattning

och ej heller anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt

fördenskull entledigas;

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

b) då delägare, som räknar minst 10 tjänstår, antingen till följd av

kroppskada eller sjukdom i andra! fall än under a) sägs eller ock till

följd av väsentligen minskad arbetsförmåga av vattenfallsstyrelsen prövas

icke vidare kunna behörigen sköta sin befattning och ej heller anses

kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt fördenskull entledigas;
skolande

för rätt till pension enligt a) eller b) oförmågan att vidare

sköta befattningen vara styrkt med i behörig ordning av legitimerad

läkare utfärdat intyg;

c) då delägare vid avgång från sådan befattning vid statens vattenfallsverk,

vilken i detta reglemente avses, uppnått den här nedan för olika

slag av anställning stadgade levnadsålder, under förutsättning tillika att

delägaren vid uppnåendet av nämnda levnadsålder räknar minst tio tjänstår.

Nämnda levnadsålder utgör:

för manliga innehavare av befattningar, till vilka vid avdelning av

statens vattenfallsverk finnes motsvarighet å ordinarie stat, den levnadsålder,

vid vilken rätt till hel pension inträder för innehavare av den

ordinarie befattningen;

för kamrerare, byråingenjör, underingenjör, manlig ritare, manlig

kontorsskrivare samt manligt rit- eller skrivbiträde 67 år;

för övriga manliga befattningshavare utom arbetschef och avdelningsingenjör

65 år;

för arbetschef och avdelningsingenjör 63 år; samt

för kvinnliga befattningshavare 60 år.

§ n.

1. Vid tjänstårsberäkning må befattningshavaren tillgodoräknas endast

den tid, under vilken han efter uppnåendet av 18 års ålder verkligen

tjänstgjort, därvid avdrag dock ej må ske för den tid, varunder

befattningshavaren på grund av sjukdom eller för fullgörande av värnplikt

varit hindrad att tjänstgöra eller åtnjutit tjänstledighet med bibehållande

av full avlöniug eller för fullgörande av offentligt uppdrag eller

för resa, som med vederbörligt tillstånd företagits för egen utbildning.

Avdrag enligt förestående punkt göres endast för hel ledighetsdag.

2. • Befattninghav are, som tidigare tillhört pensionskassan och efter

utträde därur åter inträtt såsom delägare i densamma eller som före sitt

inträde i kassan innehaft ordinarie statstjänst eller tjänst, som medför delaktighet

i annan kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke

ordinarie personal, äger räkna de tjänstår han sålunda intjänat, under

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 222.

förutsättning, att han ej blivit för fel eller försumlighet skild från sin befattning,

Vattenfallsstyrelsen dock obetaget att, där särskilda förhållanden

prövas därtill föranleda, medgiva rätt till tjänstårsberäkning även för

anställning, från vilken delägare blivit av dylik anledning skild.

3. 1 fråga om pension för den som vid avgång från tjänst, med

vilken följer delaktighet i kassan, erhållit pension lör annan sådan tjänst,

som. i 2 sägs, må tjänstår, som beräknats för bestämmande av den

pension, ej ånyo beräknas som tjänstår, där det icke på grund av annan

tjänstgöring än den, på vilken den förra tjänstårsberäkningen grundats,

må såsom tjänstår beräknas.

§ 12-

Pension enligt § 10 c) utgår med belopp, som är lika med nedan

angivna % av medeltalet av de .högsta pensionsunderlag, som varit för

delägaren gällande under vart och ett av de fem sista tjänståren.

Antal tjänstår.

Procent.

Antal tjänstär.

Procent.

10.................

.......... 25

23.........................

.. 57,5

11

.......... 27,5

24..............

60

12.................

.......... 30

25.........................

.. 62,5

13

.......... 32,5

26.........................

65

14.................

.......... 35

27.............

. 67,5

15.................

.......... 37,5

28.........................

.. 70

16.................

.......... 40

29.........................

.. 72,5

17.................

.......... 42,5

30.........................

.. 75

18.................

.......... 45

31.........................

80

19.................

.......... 47,5

32........................

.. 85

20.................

.......... 50

33........................

90

21...............

.......... 52,5

34.........................

95

22.................

.......... 55

35 eller däröver

100

§ 13-

Pension enligt § 10 a) utgår med belopp, som utgör det enligt § 12

beräknade procenttal, dock minst 70 % av medeltalet av de högsta pensionsunderlag,

som varit för delägaren gällande under vart och ett av de senaste

fem åren eller den kortare tid, han varit delägare i kassan. Dock

skall pensionen utgå med hela detta medeltal, därest de förhållanden, som

grundlagt rätten till pension, omöjliggöra för delägaren att vidare bidraga

till sin försörjning.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 183 haft. (Nr 222.)

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

§ 14-

Pension enligt § 10 b) utgår med belopp, som utgör det enligt § 12

beräknade procenttal av medeltalet av de högsta pensionsunderlag, som

varit för delägaren gällande under vart och ett av de senaste fem tjänståren.

Dock skall pensionen utgå med minst 70 % av detta medeltal, därest de

förhållanden, som grundlagt rätten till pension, omöjliggöra för delägaren

att vidare bidraga till sin försörjning.

§ 15-

Av delägares pension från kassan utgör den del, som svarar mot

nedan angivna pensionsunderlag, statspension; återstoden utgör avgiftspension.

Pensionsund erlaget för statspension är:

a) för delägare, som i § 5 a) och b) sägs: 2''3 av det för honom

gällande pensionsunderlag;

b) för delägare, som i § 5 c) sägs: ett belopp, som med 200 kronor

överstiger 1,000 gånger timlönen, dock högst 750 kronor.

§ 16-

1. Delägare, som utan att vara berättigad till pension enligt § 10

upphör att innehava med delaktighet i kassan förbunden tjänst, utträder

ur kassan utom i de fall, varom i punkt 2 här nedan stadgas; och skola

för beredande av pension jämlikt lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring honom tillgodoräknas de av honom själv erlagda avgifterna.

Åyen de av vattenfallsstyrelsen för honom erlagda pensionsavgifterna

skola tillgodoräknas honom, om han

a) vid entledigandet räknar minst 10 tjänstår och entledigas annorlunda

än efter egen ansökan och utan att avskedet föranletts därav att

han gjort sig skyldig till fel eller försumlighet i tjänsten eller ådömts

straff för grövre brott; eller

b) entledigats av anledning, som i § 10 b) sägs, innan han räknar

10 tjänstår.

Vid delägarens entledigande inbetalar kassan till pensionsstyrelsen

kapitalvärdet av den pensionsrätt, som sålunda tillkommer honom.

2. Vad i punkt 1 stadgas gäller icke för delägare, som vid entledigandet

innehar befattning såsom överingenjör, överingenjörsassistent,

arbetschef eller avdelningsingenjör vid statens vattenfallsverks byggnads
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

107

avdelning och som entledigats annorlunda än efter egen ansökan och

utan att avskedet föranletts därav att vederbörande gjort sig skyldig till

fel eller försumlighet i tjänsten eller ådömts straff för grövre brott. Sådan

delägare kvarstår även efter entledigandet i kassan och är vid den ålder,

som i § 10 år bestämd för den av honom vid avskedet innehavda befattning,

eller vid varaktig oförmåga till arbete berättigad till den pension,

som efter försäkringsteknisk beräkning enligt av Kungl. Maj:t fastställda

grunder motsvarar de för honom till kassan erlagda avgifterna. Pension

på grund av varaktig oförmåga till arbete beviljas, när pensionsstyrelsen

förklarat delägaren berättigad till pension enligt lagen om allmän pensionsförsäkring.

Skulle delägaren, innan han kommit i åtnjutande av

pension, erhålla antingen tjänst, som medför delaktighet i kassa för pensionering

av i statens tjänst anställd icke ordinarie personal, eller ordinarie

statstjänst, bestämmes dock hans pensionsrätt efter reglerna för

denna tjänst, därvid bestämmelserna i punkt 1 skola tillämpas, med iakttagande

att samtliga för honom till kassan erlagda avgifter tillgodoräknas

honom.

§ 17-

Den pension, som må tillkomma pensionstagare i kassan på grund

av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt detta eller annat reglemente

för kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke ordinarie

personal, räknas såsom del av hans pension från kassan, och skall

alltså sistnämnda pension minskas med det pensionsbelopp, som pensionstagaren

sålunda äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden.

§ 18.

Rätt till pension enligt detta reglemente tillkommer ej den, som

blivit för fel eller försumlighet skild från sin anställning vid statens

vattenfallsverk, och ej heller den,''“som vid avgång från anställningen

icke är svensk medborgare.

§ 19-

Därest vid beräkning av pensionens belopp detta slutar å bråkdel av

kronor, skall den höjas till närmast högre krontal.

§ 20.

Pension sökes hos vattenfallsstyrelsen, som utfärdar pensionsbrev.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 222.

§ 21.

Pension utgår utom i fall, varom i § 16 sägs, från och med månaden

näst efter den, under vilken anställningen vid statens vattenverksförvaltning

upphör, till och med den månad, under vilken pensionstagaren

dör.

§ 22.

Har pensionstagare blivit dömd till förlust av medborgerligt förtroende

eller till, i stället för avsättning, sträft enligt 2 kap. 17 § strafflagen,

skall lian vid den tid, då nämnda beslut vinner laga kraft, anses

hava förverkat sin statspension.

§ 23.

Pension från kassan må, ändock att de för erhållande av pension

föreskrivna villkor uppfyllts, icke förenas med lön eller pension för

annan tjänst, som medför delaktighet i kassa för pensionering av i statens

tjänst anställd icke ordinarie personal, eller för annan statstjänst

förutom i de fall och under de inskränkningar, som här nedan stadgas,

nämligen:

1) Om pension från kassan skall utgå för tid, under vilken delägaren

åtnjuter lön för annan statstjänst, skall endast avgiftspension utgå.

2) Om pension från kassan skall utgå för tid, under vilken delägaren

åtnjuter pension för annan statstjänst, skall

a) pensionen utgå utan hänsyn till den andra pensionen, om denna

är lägre eller, om båda pensionerna äro lika, den i den andra pensionen

ingående statspensionen är lägre,

b) endast avgiftspensionen utgå, om den andra pensionen är högre

eller, om båda pensionerna äro lika, den i den andra pensionen ingående

statspensionen är högre,

c) avgiftspensionen och halva statspensionen utgå, om både avgiftspension

och statspension äro lika för båda tjänsterna.

Härvid skall pension för statstjänst, som icke medför delaktighet i

kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke ordinarie personal,

av Kungl. Maj:t fördelas i stats- och avgiftspension.

Vid tillämpning av dessa bestämmelser skall dock iakttagas följande:

3) Pensionen må icke i något fall utgå med lägre belopp, än att

summan av pension och lön eller av de båda pensionerna blir lika med

pensionens normala belopp.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 222.

4) Om enligt dessa bestämmelser summan av pension och lön eller

av de båda pensionerna skulle understiga tre tusen kronor, må avdrag

å pensionsbeloppet äga rum endast i den mån, som erfordras för att

pensionen tillsammans med lönen eller den andra pensionen icke må

överstiga tretusen kronor.

§ 24.

I den mån pensionskassans inkomster icke erfordras för löpande

utgifter, anses de som lån till statens vattenfallsverk, som är skyldigt

att därå gottgöra kassan ränta efter 3,8 %.

§ 25.

Vart femte år skall vattenfallsstyrelsen låta genom sakkunnig person

undersöka kassans ställning. Visar ställningen överskott, lämnas

detta till vattenfallsverket; visar den brist, täckes denna av vattenfallsverkets

medel.

§ 26.

Vattenfallsstyrelsen äger meddela de närmare föreskrifter, som må

erfordras vid tillämpningen av detta reglemente.

§ 27.

Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1918.

I fråga om befattningshavare, antagen före nämnda dag, gälla i

nedannämnda avseenden följande

Övergångsbestämmelser

för befattningshavare, som äro anställda i tjänst före den 1 januari 1918.

c

1) Årsavgiften för befattningshavare, som avses i § 5 a) och b),

beräknas enligt bestämmelserna i § 7, om tjänstemannens ålder den

1 januari 1918 är mindre än 35 år. År sådan befattningshavares ålder

35—39 år, höjes den enligt dessa bestämmelser beräknade årsavgiften

med 1 % av pensionsunderlaget, och är åldern mer än 39 år, höjes årsavgiften

med 2 % av pensionsunderlaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

Grundavgiften för befattningshavare med dag- eller timavlöning beräknas

efter den timlön, som tillkommer honom den 1 januari 1918,

och utgör den mångfald av denna timlön, som angives i nedanstående

tabell:

Befattningshavares

ålder den l/i 1918.

Mindre än 30 år

30—34 år ............

35—39 år ............

mer än 39 år......

Mångfald.

.... 7

... 8

.... 9

10

2) Vid bestämmande av tilläggsavgift räknas endast tjänstår, som

intjänats efter den 1 januari 1918.

3) Vid bestämmande av statspension räknas alla de tjänstår, delägaren

intjänat såsom innehavare av befattning, som i § 5 sägs, eller

motsvarande befattning hos Nya Trollhätte kaualbolag eller Södertälje

kanal- och slussverksaktiebolag. Vid bestämmande av avgiftspension

räknas endast tjänstår, som intjänats efter den 1 januari 1918, dock att

avgiftspension för den, som vid sin pensionering uppnått den i § 10 c)

stadgade levnadsålder eller räknar 35 tjänstår, icke må understiga den

avgiftspension, som enligt § 12 motsvarar 10 tjänstår och medeltalet av

den avlöning, efter vilken befattningshavarens avgift under de sista fem

åren beräknats eller skolat beräknas, därest detta reglemente varit gällande.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

111

Bil. 3.

Förslag

till

Reglemente

för telegrafverkets pensionskassa för pensionering av verkstads-, förräds
och

linjearbetare.

§ I
Telegrafverkets

pensionskassa för pensionering av verkstads-, förråds-

och linjearbetare bär till ändamål att, på sätt i detta reglemente

närmare angives, bereda pension åt nämnda befattningshavare.

§ 2-

Pensionskassan förvaltas av telegrafstyrelsen.

§ 3.

Skyldig att inträda såsom delägare i pensionskassan är med den

begränsning, som i § 4 stadgas, befattningshavare, som, utan att

bekläda ordinarie befattning vid telegrafverket eller annat statens verk

eller inrättning, innebar fast anställning såsom verkstads-, förråds- eller

linjearbetare vid telegrafverket.

§ 4-

Inträdet i pensionskassan räknas från och med den dag, då befattningshavare

tillträtt sådan anställning, som i § 3 sägs, om''han då fyllt 18

år, men eljest från och med den dag, då han uppnått nämnda ålder.

Befattningshavare, som vunnit inträde i pensionskassan, skall erhålla

bevis om sitt delägarskap i densamma.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 222..

§ 5-

Såsom underlag för bestämmande av pensionsbelopp (pensionsunderlag)

skall tjäna ett belopp, som med 200 kronor överstiger 1,800 gånger

timlönen, dock högst 750 kronor mer än 800 gånger timlönen.

Vid beräkning av pensionsunderlaget skall, där befattningshavaren

har månads- eller dagavlöning, timlönen räknas utgöra Vaso av månadslönen,

respektive b io av daglönen.

§ 6.

Vid beräkning av avlöning enligt dessa bestämmelser skall hänsyn

tagas endast till den vederbörande tilldelade månads-, dag- eller timlön

jämte i förekommande fall bostadsförmån, denna förmåns värde uppskattat

enligt de för den ordinarie personalen gällande grunder till

värdet å billigaste ort; däremot medräknas icke dyrortstillägg.

För verkstadspersonal skall timlönen beräknas nedsatt i enlighet

med av telegrafstyrelsen utfärdade närmare bestämmelser.

§ 7.

Delägare skall erlägga en månadsavgift, som, enligt vad nedan

stadgas, motsvarar hans enligt §§ 5 och 6 beräknade timlön.

Månadsavgiften utgöres dels av grundavgift, motsvarande 7 gånger

den timlön, delägaren har, när avgift första gången erlägges, dels av

tilläggsavgifter, som motsvara erhållna avlöningsförhöjningar och beräknas

enligt nedanstående tabell.

I tilläggsavgift erlägges nedan

Antalet tjänstår, när avlönings- angivna mångfald av erhållen

förhöjning erhålles. avlöningsförhöjning per

timme.

mindre än 5...........................

.................... 8

5— 9.................

.................... 12

10—14...................

.................... 17

15—19.................

.................. 25

20—24...................

.................... 35

25—29...................

................... 45

mer än 29............................

................... 60

För del av kalendermånad beräknas avgift såsom för hel månad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222. llli

§ 8.

Telegrafverket lämnar årligen det bidrag till pensioneringen, som

tillsammans med delägarnas egna avgifter motsvarar delägarnas pensionsrätt.

§ 9.

Om delägares avlöning nedgår, skola dock avgifter och pensionsunderlag

beräknas efter den förutvarande högre avlöningen.

Delägare fritages från erläggande av avgift för kalendermånad,

under vilken han 15 dagar eller däröver på grund av sjukdom eller för

fullgörande av värnplikt varit hindrad att tjänstgöra.

§ 10-

Rätt till pension inträder:

a) då delägare till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd

av sjukdom, vilken han genom tjänstutövning ådragit sig, av telegrafstyrelsen

prövas icke vidare kunna behörigen sköta sin befattning och

ej heller anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt

fördenskull entledigas;

b) då delägare, som räknar minst 10 tjänstår, antingen till följd av

kroppsskada eller sjukdom i andra fall än under a) sägs eller ock till

följd av väsentligen minskad arbetsförmåga av telegrafstyrelsen prövas

icke vidare kunna behörigen sköta sin befattning och ej heller anses

kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt fördenskull entledigas;
skolande

för rätt till pension enligt a) eller b) oförmågan att vidare

sköta befattningen vara styrkt med i behörig ordning av legitimerad

läkare utfärdat intyg;

c) då delägare vid avgång från sådan befattning vid telegrafverket,

vilken i detta reglemente avses, uppnått den här nedan stadgade levnadsålder,

under förutsättning tillika att delägaren vid uppnåendet av

nämnda levnadsålder räknar minst tio tjänstår.

Nämnda levnadsålder utgör för män 65 år och för kvinnor 60 år.

§ ii
1.

Vid tjänstårsberäkning må befattningshavaren tillgodoräknas

endast den tid, under vilken han efter uppnåendet av 18 års ålder verkligen

tjänstgjort, därvid avdrag dock ej må ske för den tid, varunder

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 183 käft. (Nr 222.) - 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

befattningshavaren på grund av sjukdom eller för fullgörande av värnplikt

varit hindrad att tjänstgöra eller åtnjutit tjänstledighet med bibehållande

av full avlöning eller för fullgörande av offentligt uppdrag eller

för resa, som med vederbörligt tillstånd företagits för egen utbildning.

Avdrag enligt förestående punkt göres endast för hel ledighetsdag.

2. Befattningshavare, som tidigare tillhört pensionskassan och efter

utträde därur åter inträtt såsom delägare i densamma eller som före sitt

inträde i kassan innehaft ordinarie statstjänst eller tjänst, som medför delaktighet

i annan kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke ordinarie

personal, äger räkna de tjänstår han sålunda intjänat, under förutsättning,

att han ej blivit för fel eller försumlighet skild från sin befattning,

telegrafstyrelsen dock obetaget att, där särskilda förhållanden prövas

därtill föranleda, medgiva rätt till tjänstårsberäkning även för anställning,

från vilken delägare blivit av dylik anledning skild.

3. I fråga om pension för den, som vid avgång från tjänst, med

vilken följer delaktighet i kassan, erhållit pension för annan sådan tjänst

som i punkt 2 sägs, må tjänstår, som beräknats för bestämmande av

den pension, ej ånyo beräknas såsom tjänstår, där det icke på grund

av annan tjänstgöring än den, på vilken den förra tjänstårsberäkningen

grundats, må såsom tjänstår beräknas.

§ 12.

Pension enligt § 10 c) utgår med belopp, som är lika med nedan

angivna % av medeltalet av de högsta pensionsunderlag, som varit för

delägaren gällande under vart och ett av de fem sista tjänståren.

Antal tjänstår.

Procent.

Antal tjänstår.

Procent.

10

..........25

23.........................

.. 57,5

11

..........27,5

24.........................

60

12.................

..........30

25.........................

62,5

13.................

32,5

26........................

65

14.................

35

27.........................

67,5

15.................

..........37,5

28.........................

70

16................

40

29........................

.. 72,5

17.................

..........42,5

30.........................

75

18.................

..........45

31.........................

. 80

19

..........47,5

32.........................

.. 85

20

50

33.........................

90

21.................

..........52,5

34.........................

95

22................

..........55

35 eller däröver

100

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 222.

115

§ 13-

Pension enligt § 10 a) utgår med belopp, som utgör det enligt § 12

beräknade procenttal, dock minst 70 % av medeltalet av de högsta pensionsunderlag,

Bom varit för delägaren gällande under vart och ett av

de senaste lem åren eller den kortare tid, han varit delägare i kassan.

Dock skall pensionen utgå med hela detta medeltal, därest de förhållanden,

som grundlagt rätten till pension, omöjliggöra för delägaren att vidare

bidraga till sin försörjning.

§ 14.

Pension enligt § 10 b) utgår med belopp, som utgör det enligt § 12

beräknade procenttal av medeltalet av de högsta pensionsunderlag, som

varit för delägaren gällande under vart och ett av de senaste fem

tjänståren. Dock skall pensionen utgå med minst 70 % av detta medeltal,

därest de förhållanden, som grundlagt rätten till pension, omöjliggöra

för delägaren att vidare bidraga till sin försörjning.

§ 15.

Av delägares pension från kassan utgör den del, som svarar mot

nedan angivna pensionsunderlag, statspension; återstoden utgör avgiftspension.

Pensionsunderlaget för statspension är ett belopp, som med 200

kronor överstiger 1,000 gånger timlönen, dock högst 750 kronor.

§ 16-

Delägare, som utan att vara berättigad till pension enligt § 10

upphör att innehava med delaktighet i kassan förbunden tjänst, utträder

ur kassan; och skola för beredande av pension jämlikt lagen den 30 juni

1913 om allmän pensionsförsäkring honom tillgodoräknas de av honom

själv erlagda avgifterna. Aven de av telegrafstyrelsen för honom erlagda

pensionsavgifterna skola tillgodoräknas honom, om han

a) vid entledigandet räknar minst 10 tjänstår och entledigas annorlunda

än efter egen ansökan och utan att avskedet föranletts därav att

han gjort sig skyldig till fel eller försumlighet i tjänsten eller ådömts

straff för grövre brott; eller

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Majtts Nåd. Proposition Nr 222.

b) entledigats av anledning, som i § 10 b) sägs, innan han räknar

10 tjänstår.

Vid delägarens entledigande inbetalar kassan till pensionsstyrelsen

kapitalvärdet av den pensionsrätt, som sålunda tillkommer honom.

§ 17.

Den pension, som må tillkomma pensionstagare i kassan på grund

av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt detta eller annat reglemente

för kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke ordinarie

personal, räknas såsom del av hans pension från kassan, och skall alltså

sistnämnda pension minskas med det pensionsbelopp, som pensionstagaren

sålunda äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden.

§ 18-

Rätt till pension enligt detta reglemente tillkommer ej den, som

blivit för fel eller försumlighet skild från sin anställning vid telegrafverket,

och ej heller den, som vid avgång från anställningen icke är

svensk medborgare.

§ 19.

Därest vid beräkning av pensionens belopp detta slutar å bråkdel

av kronor, skall den höjas till närmast högre krontal.

§ 20.

Pension sökes hos telegrafstyrelsen, som utfärdar pensionsbrev.

§ 21.

Pension utgår utom i fall, varom i § 16 sägs, från och med månaden

näst efter den, under vilken anställningen vid telegrafverket upphör,

till och med den månad, under vilken pensionstagaren dör.

§ 22.

Har pensionstagare blivit dömd till förlust av medborgerligt förtroende

eller till, i stället för avsättning, straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen,

skall han vid den tid, då nämnda beslut vinner laga kraft, anses

hava förverkat sin statspension.

§ 23.

Pension från kassan må, ändock att de för erhållande av pension

föreskrivna villkor uppfyllts, icke förenas med lön eller pension för

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:t* Nåd. Proposition Nr 222.

117

annan tjänst, som medför delaktighet i kassa för pensionering av i

statens tjänst anställd icke ordinarie personal, eller för annan statstjänst

förutom i de fall och under de inskränkningar, som här nedan stadgas,

nämligen:

1) Om pension från kassan skall utgå för tid, under vilken delägaren

åtnjuter lön för annan statstjänst, skall endast avgiftspension utgå.

2) Om pension från kassan skall utgå för tid, under vilken delägaren

åtnjuter pension för annan statstjänst, skall

a) pensionen utgå utan hänsyn till den andra pensionen, om denna

är lägre eller, om båda pensionerna äro lika, den i den andra pensionen

ingående statspensionen är lägre,

b) endast avgiftspensionen utgå, om den andra pensionen är högre

eller, om båda pensionerna äro lika, den i den andra pensionen ingående

statspensionen är högre,

c) avgiftspensionen och halva statspensionen utgå, om både avgiftspension

och statspension äro lika för båda tjänsterna.

Härvid skall pension för statstjänst, som icke medför delaktighet i

kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke ordinarie personal,

av Kungl. Maj:t fördelas i stats- och avgiftspension.

Vid tillämpning av dessa bestämmelser skall dock iakttagas följande:

3) Pensionen må icke i något fall utgå med lägre belopp, än att

summan av pension och lön eller av de båda pensionerna blir lika med

pensionens normala belopp.

4) Om enligt dessa bestämmelser summan av pension och lön eller

av de båda pensionerna skulle understiga tre tusen kronor, må avdrag

å pensionsbeloppet äga rum endast i den mån, som erfordras för att

pensionen tillsammans med lönen eller den andra pensionen icke må

överstiga tretusen kronor.

§ 24.

I den mån pensionskassans inkomster icke erfordras för löpande

utgifter, anses de som lån till telegrafverket, som är skyldigt att därå

gottgöra kassan ränta efter 3,8 %.

§ 25.

Vart femte år skall telegrafstyrelsen låta genom sakkunnig person

undersöka kassans ställning. Visar ställningen överskott, lämnas detta

till telegrafverket; visar den brist, täckes denna av telegrafverkets

medel.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 222.

§ 26.

Telegrafstyrelsen äger meddela de närmare föreskrifter, som må

erfordras vid tillämpningen av detta reglemente.

§ 27.

Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1918.

I fråga om befattningshavare, antagen före nämnda dag, gälla i

nedannämnda avseenden följande

Övergångsbestämmelser

för befattningshavare, som äro anställda i tjänst före den 1 januari 1918.

1) Grundavgiften för befattningshavare med dag- eller timavlöning

beräknas efter den timlön, som- tillkommer honom den 1 januari 1918,

och utgör den mångfald av denna timlön, som angives i nedanstående

tabell:

Befattningshavares

ålder den Vi 1918.

Mindre än 30 år

30—34 år...........

35—39 » ...........

mer än 39 år..... 2 3

Mångfald.

.. 7

.. 8

. 9

10

2) Vid bestämmande av tilläggsavgift räknas endast tjänstår, som

intjänats efter den 1 januari 1918.

3) Vid bestämmande av statspension räknas alla de tjänstår, delägaren

intjänat såsom innehavare av befattning, som i § 5 sägs. Vid

bestämmande av avgiftspension räknas endast tjänstår, som intjänats

efter den 1 januari 1918, dock att avgiftspension för den, som vid sin

pensionering uppnått den i § 10 c) stadgade levnadsålder eller räknar

35 tjänstår, icke må understiga den avgiftspension, som enligt § 12

motsvarar 10 tjänstår och medeltalet av den avlöning, efter vilken befattningshavarens

avgift under de sista fem åren beräknats eller skolat

beräknas, därest detta reglemente varit gällande.

s. 119 Kontrollera mot PDF

KungL Maj ris Nåd. Proposition Nr 222.

119

Bil. 4.

Av järnvägsstyrelsen fastställda bestämmelser om avlöning till

extra ordinarie personal av lägre grad vid statens järnvägar.

§ 2.

Avlöningen, som beräknas per månad, utgår till här nedan nämnda Avlöning till

tjänstehavare, som fyllt 21 år, alltefter den ort, där vederbörande är f d™’21P0™

stationerad, på följande sätt. 3 '' ar''

Beträffande orternas indelning i grupper skola lända till efterrättelse

de regler i sådant avseende, som varda fastställda för den ordinarie

personalen.

Klass I.

T erk stadsinästare.

G r

upp

A

B

c

D

Begynnelselön ................

165

160

155

150

efter tre års tjänst.................

180

175

170

165

Klass II.

V erkstadsf firman.

G r

upp

A

B

c

D

Begynnelselön..................................................................

135

130

125

120

efter tre års tjänst...........................................................

150

145

140

135

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 222.

Klass III.

Lokomotivreparatörer, elektriska reparatörer och signalreparatörer t samt maskinister vid

elektriska kraft- eller belysningscentraler.

G r

upp

A

B

C och D

E

Begynnelselön .................................................................

115

112

108

104

efter 3 års tjänst ............................................................

120

117

113

109

» 6 » » ............................................................

130

127

123

119

» 9 » » ............................................................

140

137

133

129

» 12 » » ............................................................

150

147

143

139

Klass IV.

Yagureparatörer, ledningsreparatörer, gasverksförmän och kranskötare vid kollossningskran.

Grupp

A

B

c

D

E

Begynnelselön.....................................................

no

107

103

99

95

efter 3 års tjänst................................................

115

112

108

104

100

» 6 » » ................................................

125

122

118

114

no

» 9 » » ...............................................

135

132

128

124

120

1 » 12 » » ................................................

145

142

138

134

130

Klass V.

Förrådsförmän, maskin- och pannskötare, lokomotiveldare samt elektriska underreparatörer

och signalunderreparatörer2).

Grupp

A

B

C

D

E

Begynnelselön''....................................................

105

102

98

94

90

efter 3 års tjänst ...............................................

no

107

103

99

95

» 6 » » ................................................

115

112

108

104

100

» 9 » » ................................................

120

117

113

109

105

» 12 » » ..............................................

125

122

118

114

no

r Härmed avses tillsyningsman vid och reparatörer av elektriska stark- och svagströrn sanläggningar samt

stationära elektriska transportanordningar ävensom reparatörer av elektriska lokomotiv (order nr 1193 s% 12).

2) Härmed avses tillsyningsman vid och reparatörer av växel- och signalsäkerhetsanläggningar med tillhörande

blockeringsanordningar (order nr 1193 29/5 12).

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

121

Klass VI.

Manliga kontorsbiträden, banvakter, banarbetare, elektriska grovarbetare, trädgårdsarbetare,

vagn- och stallkarlar, gasverksarbetare, förrådsvakter, ledningsvakter, portvakter, vaktmästare,

nattvakter, station skarlar, kontorsvakter, notisbärare och telegrambud.

Grupp

A

B

c

D

£

Begynnelselön,.....................................................

100

97

93

89

85

efter 3 års tjänst ...............................................

105

102

98

94

90

» 6 » » ................................................

no

107

103

99

95

>» 9 » > ..............................................

115

112

108

104

100

» 12 » » .......... ...................................

120

117

113

109

105

Klass VII.

Bromsare.

G r

upp

A

B

C och D

E

Begynnelselön..................................................................

97

93

89

85

efter 3 års tjänst ............................................................

102

98

94

90

» 6 » » ............................................................

107

103

99

95

© 9 » » .............................. .............................

112

108

104

100

» 12 » » ............................................................

117

113

109

105

§ 4.

För extra ordinarie personal, som ej fyllt 21 år, utgår månadslönen Aviönm? till

med ett belopp, som med sju (7) kronor 50 öre understiger den å ve- <j*“;

derbörande orter för ifrågavarande personalgrupp eljest fastställda begynnelselönen.

Löneförhöjning inträder vid ingången av det kalenderkvartal, som

följer näst efter det, varunder vederbörlig levnadsålder uppnåtts.

I fråga om tillämpningen av de i § 2 angivna lönesatser för sådan

personal, som före fyllda 21 år varit extra ordinarie, skall iakttagas, att

vederbörande erhåller avlöning enligt § 2 vid ingången av månaden

näst efter den, under vilken han fyller 21 år.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 183 käft. (Nr 222.)

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 222,

Bil. 5.

Bestämmelser om minimilöner m. m. för verkstads- och

förrådsarhetare vid Statens järnvägar.

§ I
Ifråga

om minimilönerna indelas • verkstadsorterna i klasser samt

verkstadsarbetarna i grupper på följande sätt:

Klass A.

Järva, Liljeholmen, Tomteboda, Värtan, Östersund och Kiruna.

Klass B.

Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Bollnäs, Luleå, Notviken och Örebro.

Klass C.

Kristinehamn och Linköping.

Klass D.

Falköping-Ranten och Motala Verkstad.

Grupp I.

Smeder, filare, maskinuppsättare, verktygsarbetare, snickare och

maskinställare å snickeriverkstad, ritsare, svetsare, svarvare, fräsare,

plåtslagare, bleck- och kopparslagare, gjutare, elektriska montörer, instrumentmakare,

målare, glasmästare för vagnsarbeten, tapetserare, sadelmakare

och murare.

Grupp II.

Järnarbetare, hyvlare, borrare, gängare, tublödare, vagnlyftare, timmermän,

segel- och presenningssömmare, glasskärare, hammarreglerare,

maskinskötare, ångpanne- och gasverkseldare, babbitsgjutare och traversskötare.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. "Proposition Nr 222.

123

Grupp III.

Grovarbetare, hantlangare, förrådsarbetare ävensom de yrkesarbetare,

som ej innehava föreskriven facktid.

För de olika grupperna och ortsklasserna gälla följande minimilöner

(minimitimlöner).

Verkstadsorternas klasser

A

B

C

D

Grupp I:

öre

öre

öre

öre

Arbetare, som fyllt 24 år och arbetat i facket i 6 år, erhåller

50

48

46

44

Grupp II:

Arbetare, som fyllt 21 år och arbetat i facket i 3 år, erhåller

47

45

43

41

Grupp III:

Arbetare, som fyllt 21 år, erhåller.......................................

43

41

39

37

Efter 1 års anställning erhåller han.................................

45

43

41

39

Arbetare, som fyllt 18 år, erhåller.....................................

34

32

30

28

>» » » 19 » » ......................................

36

34

32

30

» » » 20 » »

38

36

34

32

§ 2-

Till verkstadsarbetare i Luleå, Notviken och Boden utgår kallortstillägg

med 4 öre och till verkstadsarbetare i Kiruna med 8 öre, allt

per timme.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning:.

Proposition den 4 april 1913 angående pensionering av statens järnvägars icke

ordinarie personal............................. 3

Motion vid 1913 års riksdag............................ 14

Riksdagens skrivelse den 1 juni 1913....................... 15

Telegrafstyrelsens förslag 1913 till pensionering av telegrafverkets extra personal 15

1913 års sakkunniga............................... 17

1915 års sakkunniga............................... 18

Pensioneringens huvudgrunder.

Likformiga principer............. 20

Pensioneringens omfattning........................... 21

Frågan om avgiftsplikt samt om förhållandet till den allmänna folkpensioneringen

Sakkunnigas förslag av år 1914.................. 26

» » » » 1916 . . . .''.................. . 26

Pensionsbelopp.................................. 29

a) För extra ordinarie personal vid statens trafikerade järnvägar....... 39

b) För verkstads- och förrådsarbetare .................... 39

c) För tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader samt personal vid statens

vattenfallsverk .......... 45

Pensionsavgifternas belopp............................ 49

Pensionsrättens inträde samt pensionsålder........ 50

Övergångsbestämmelser för den nu anställda personalen............. 55

Kostnadsberäkning och medelsförvaltning..................... 61

Specialmotivering.................................. 69

§ 1 och 2................................. 70

§ 3...........*........................ 71

§ 5............................. 72

§ 6.................................... 74

§ 8.................................... 77

§ 9.................................... 77

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 222. 125

§ 10.................................... 79

§ 11.................................... 81

§ 12-14.................................. 81

§ 16.................................... 82

§ 17.................................... 83

§ 22.................................... 84

§ 23.................................... 85

Bilagor:

Bil. 1. Förslag till reglemente för statens järnvägars pensionskassa för pensionering av

icke ordinarie personal............................ 88

Bil. 2. Förslag till reglemente för statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering

av icke ordinarie personal......................100

Bil. 3. Förslag till reglemente för telegrafverkets pensionskassa för pensionering av

verkstads-, förråds- och linjearbetare.....................111

Bil. 4. Av järnvägsstyrelsen fastställda bestämmelser om avlöning till extra ordinarie

personal av lägre grad vid statens järnvägar ................119

Bil. 5. Bestämmelser om minimilöner m m. för verkstads- och förrådsarbetare vid statens

järnvägar..................................122

''Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 183 käft. (Nr 222.) Il

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:378 Skrivelse till Konungen angående fastställande av telegrafverkets stat för driftkostnader för år 1918. s. 5 i texten
  2. SU 1917:208 Memorial angående fastställande av telegrafverkets stat för driftkostnader för år 1918. s. 1 i texten
  3. Rskr. 1917:354 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till bestämmelser angående rätt till pension för vissa å extra stat upptagna befatt s. 1 i texten
  4. BU 1917:65 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till bestämmelser angående rätt till pension för vissa å extra stat upptagna befattningshavare s. 1 i texten
  5. Rskr. 1917:271 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion ifråga om viss pensionering av hos staten anställd extra personal. s. 3 i texten

Visa alla 6