Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om för säkring srådet

1917-04-14 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:228, Med förslag till lag om för säkring srådet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

1

Nr 228.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag

till lag om för säkring srådet; given Stockholms slott

den 14 april 1917.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om försäkringsrådet.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 189 höft. (Nr 228.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

Förslag

till

Lag
om

försäkringsrådet.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

Försäkringsrådet skall bestå av minst sju ledamöter.

Två av ledamöterna skola representera arbetsgivarna och två arbetarna.

Dessa ledamöter jämte tre suppleanter för en var av dem förordnas

av Konungen för två år i sänder efter förslag, som avgivas på

sätt nedan stadgas.

Övriga ledamöter, av vilka en skall vara rådets chef, utnämnas

omedelbart av Konungen. Minst två av dem skola vara lagkunniga

män, vilka fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som må nyttjas

uti domarämbeten.

2 §•

Förslag till ledamöter och suppleanter, som skola representera

arbetsgivarna, må avgivas av förening av arbetsgivare med minst etthundra

medlemmar, och förslag till ledamöter och suppleanter, som

skola representera arbetarna, av förening av arbetare med minst tiotusen

medlemmar.

Därjämte må förslag till representanter för arbetsgivarna eller för

arbetarna avgivas av landsting och stadsfullmäktige i stad, som icke

deltager i landsting, samt av hushållningssällskap och auktoriserade

handelskammare ävensom av annan korporation eller förening, vilken

Konungen, efter därom av försäkringsrådet gjord framställning, finner

böra tillerkännas rätt att avgiva sådant förslag.

Förslag, som ovan sägs, bör upptaga minst dubbelt så många

personer som de, vilka skola med ledning av förslaget förordnas till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

ledamöter och suppleanter. Har förslag ej avgivits, varde förordnande

ändock av Konungen utfärdat.

3 §•

Ledamot eller suppleant, som i 1 § andra stycket avses, skall vara

svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen

innehavas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd, eller vars egendom, utan att vara avträdd

till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller ock är ställd

under framtiden eller tilltalad av allmän åklagare för brott, som kan

medföra dylik påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att nyttjas i rikets tjänst eller att föra

annans talan inför rätta.

4 §•

Har ledamot eller suppleant, som i 1 § andra stycket avses, åtagit

sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån entledigad, med mindre

särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse av uppdraget

prövas av Konungen.

Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående

delen av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot

eller suppleant.

5 §•

Skulle ledamot, som i 1 § andra stycket omförmäles, vid sammanträde

utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra, och kan

ej suppleant tillkallas, äger försäkringsrådet utse lämplig person att vid

det tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.

6 §•

Ärenden, som enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete

skola behandlas av försäkringsrådet, prövas och avgöras av fem ledamöter,

så ock av fyra, där de äro om slutet ense. Av dessa ledamöter

skall en vara representant för arbetsgivarna och en för arbetarna samt

de övriga vara ledamöter, som avses i 1 § tredje stycket, och blund

dem minst eu vara lagfaren.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 228.

I behandling av viktigare ärende, som i första stycket är nämnt,

eller ärende av allmän betydelse, skola deltaga minst sju ledamöter, av

vilka två skola vara representanter för arbetsgivarna och två representanter

för arbetarna, samt av de övriga minst två vara lagfarna.

i §■

Närmare föreskrifter om avgivande av förslag, som i 2 § sägs, och

om försäkringsrådets verksamhet meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918, dock att förslag,

varom i 2 § stadgas, första gången skola avgivas under år 1917.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

5

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 9

mars 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Becic-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anförde

departementschefen, statsrådet von Sydow, följande:

I lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete

förutsättes inrättandet från ingången av år 1918 av ett för hela riket

gemensamt försäkringsråd; och enligt 5 § av nämnda lag skola grunderna

för rådets organisation och verksamhet bestämmas av Konung

och riksdag.

Sedan kommittén för verkställande av utredning och avgivande av

förslag angående införande av obligatorisk sjukförsäkring av arbetare

m. m. (den s. k. socialförsäkringskommittén), dock med undantag av

kommitténs särskilda ledamöter, den 11 oktober 1916 avgivit infordrat

underdånigt utlåtande angående försäkringsrådets organisation och verksamhet,

har Kungl. Maj:t uti den till riksdagen den 13 januari innevarande

år avlåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

behov i punkterna 61 och 62 under sjätte huvudtiteln föreslagit riksdagen

att dels godkänna framlagt förslag till ordinarie avlöningsstat

för försäkringsrådet ävensom till allmänna villkor och bestämmelser för

åtnjutande av avlöningsförmåner å samma stat, dels från och med år

1918 uppföra ett ordinarie anslag till försäkringsrådet, dels ock å extra

stat för samma år anvisa anslag för upprätthållande av rådets verksamhet

m. m.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1917 lämnade

jag en utredning angående grunderna för försäkringsrådets organisation

och verksamhet. Då emellertid rådet skall utgöra sista

instans i frågor rörande tillämpning av lagen den 17 juni 1916, lära

nämnda grunder böra genom särskild lag fastställas. Ehuru vissa

skäl synas tala för att låta därmed anstå till dess rådet blivit tillsatt

och erfarenhet vunnits om dess verksamhet, har jag därför låtit utarbeta

förslag till lag i ämnet; och ber jag att nu få underställa detta förslag

Kungl. Maj:ts prövning.

Beträffande innehållet i nämnda lagförslag får jag, under hänvisning

i övrigt till förenämnda utredning, meddela följande.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1917 anförde

jag, att det med hänsyn till de mångskiftande frågor, som kunde bliva

föremål för rådets behandling, givetvis erfordrades, att rådet ägde tillgång

till sakkunskap inom olika fack, särskilt inom medicinens, försäkringsteknikens,

ingen]örsteknikens och juridikens områden. Då emellertid

försäkringsrådets huvudsakliga uppgift bleve att såsom högsta instans

avgöra besvärsmål, måste särskild vikt läggas därpå, att bland de

nämnda områdena av fackinsikter den juridiska sakkunskapen städse

bleve representerad inom rådet. I anslutning till vad social försäkringskommittén

föreslagit, syntes mig fördenskull böra stadgas, att — frånsett

representanterna för arbetsgivare och arbetare — två av rådets

övriga medlemmar skulle hava fullgjort vad författningarna föreskriva

dem, som uti domarämbeten må nyttjas. Däremot ansåg jag det icke

vara erforderligt eller ens lämpligt att föreskriva, att någon av rådets

ledamöter skulle äga speciell sakkunskap inom något annat bestämt

angivet fack. Tillgång till erforderlig sakkunskap, i den mån den ej

funnes företrädd inom rådet, syntes nämligen i varje särskilt fall böra

beredas detsamma antingen genom tillkallande av en i frågan speciellt

sakkunnig för att med yttranderätt närvara vid rådets förhandlingar

eller ock genom infordrande av skriftligt utlåtande från sådan sakkunnig.

Då det vidare vore av vikt, att de intressen, som företräddes

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 228.

av arbetsgivare och arbetare, bleve någorlunda fylligt representerade

inom rådet, ansåg jag antalet representanter för arbetsgivare och

arbetare icke böra bestämmas till lägre antal än fyra, därav två av

vardera kategorien.

Vidare framhöll jag, att man för bedömandet av det erforderliga

antalet medlemmar av försäkringsrådet måste söka redan på förhand

göra sig en föreställning om den arbetsmängd, som kunde komma att

falla på rådet. Efter att liava lämnat en redogörelse härutinnan, föreslog

jag, att å ordinarie stat skulle uppföras en ordförande och chef,

vilken enligt mitt förslag borde benämnas president, två försäkringsråd,

två representanter för arbetsgivare och två representanter för arbetare.

Därjämte förordade jag, att ett försäkringsråd skulle upptagas å extra

stat. Mitt förslag vann jämväl Kungl. Maj:ts bifall.

I överensstämmelse härmed har föreslagits ett lagstadgande av

innehåll, att försäkringsrådet skall bestå av minst sju ledamöter, därav

två skola representera arbetsgivarna och två arbetarna, varjämte av

övriga ledamöter en skall vara rådets chef och två skola hava fullgjort

vad författningarna föreskriva dem, som uti domarämbeten må nyttjas.

På sätt jag yttrade till statsrådsprotokollet den 13 januari 1917,

torde arbetsgivare- och arbetarerepresentanter böra av Kungl. Maj:t

förordnas för en tid av två år. Innan sådant förordnande äger rum,

böra dock intresserade parter sättas i tillfälle att, på sätt jag blir i

tillfälle ytterligare beröra, hos Kungl. Maj:t föreslå representanter i

rådet. Ett dylikt förfaringssätt är jämväl enligt nådig kungörelse den

31 december 1912 (svensk författningssamling nr 3841 föreskrivet beträffande

motsvarande representanter i sociala rådet och fanns jämväl

upptaget i de till 1910 och 1911 års riksdagar framlagda förslagen till

lag om särskild domstol i vissa arbetstvister. Motsvarande förfarande

har jämväl förordats i det av socialstyrelsen den 13 juli 1916 framlagda

förslaget rörande dylik domstol.

För varje arbetsgivare- eller arbetarerepresentant torde böra utses

tre suppleanter. I den blivande arbetsordningen för rådet synes lämpligen

kunna inrymmas föreskrift om den ordning, i vilken dessa suppleanter

skola inkallas till tjänstgöring.

För belysande av frågan om intresserade parters förslagsrätt i fråga

om arbetsgivare- eller arbetarerepresentant eller suppleant för sådan,

ber jag få erinra, att enligt 1911 års förslag till lag om särskild domstol

i vissa arbetstvister — till vilket förslag socialstyrelsen i sin skrivelse

den 13 juli 1916 härutinnan anslutit sig — förslag för tillsättande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

av dylik representant och suppleant skulle avgivas av arbetsgivareförening,

omfattande minst etthundra arbetsgivare, samt av fackförening,

fackförbund eller annan dylik förening av arbetare, omfattande minst

tiotusen arbetare.

I föreliggande fråga bar socialförsäkringskommittén i sitt utlåtande

den 11 oktober 1916 anfört följande:

»För avgivande av förslag för tillsättande av de ifrågavarande representanterna

torde, i analogi med motsvarande förhållanden vid tillsättandet av det

sociala rådet och den föreslagna arbetsdomstolen, böra anlitas sådana sammanslutningar

av intresserade, som omfatta större intresseområden och i övrigt kunna

anses äga tillräckliga kvalifikationer. Med hänsyn till beskaffenheten av rådets

uppgifter och till önskvärdheten av att erhålla förslag från korporationer inom

så många arbetsområden som möjligt av dem, som omfattas av olycksfallsförsäkringslagen,

synas förslag böra kunna avgivas, icke allenast, såsom enligt förslaget

till arbetsdomstol, av arbetsgivareföreningar med minst etthundra och av arbetareorganisationer

med minst tiotusen medlemmar, utan även av hushållningssällskapen

och handelskamrarna samt därjämte, i analogi med danska lagens motsvarande

bestämmelser, av andra liknande föreningar eller korporationer, som av

Kungl. Maj:t, efter därom av försäkringsrådet gjord framställning, finnas böra

tillerkännas förslagsrätt.»

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1917 framhöll

jag, att för ernående av de största garantier för att de intresserade

parterna, arbetsgivare och arbetare, skulle bliva på bästa sätt representerade

i rådet, arbetsgivar- och arbetarsammanslutningar, i analogi

med vad som vore fallet beträffande sociala rådet, borde få bos

Kungl. Maj:t föreslå en eller flera representanter i rådet jämte suppleanter

för dem. I överensstämmelse härmed synes förslagsrätt i nämnda

hänseende böra tillkomma föreningar av arbetsgivare och arbetare av

sådan omfattning, som ifrågasatts skola medföra förslagsrätt i fråga om

vissa ledamöter i arbetsdomstolen. Därigenom komma att till de i

förevarande avseende behöriga hänföras alla nu befintliga mera betydande

föreningar av arbetsgivare eller arbetare.

Emellertid torde, på sätt av socialförsäkringskommittén framhållits,

förslagsrätten böra utsträckas jämväl till andra slag av korporationer.

Arbetsdomstolens kompetensområde är avsedd att omfatta uteslutande

tvister, i vilka arbetsgivare- och arbetareintressen stå stridiga mot varandra.

Detta är ej i samma grad fallet beträffande försäkringsrådet,

varför förslagsrätt lämpligen synes kunna tillerkännas jämväl korporationer,

i vilka båda de nämnda intressena äro representerade. Med hänsyn

jämväl till önskvärdheten att erhålla förslag från så många intresserade

korporationer som möjligt, vill jag därför, i huvudsaklig anslutning

till socialförsäkringskommitténs utlåtande, förorda, att förslag till represen
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

tanter för arbetsgivare och arbetare skall kunna avgivas av landsting

och stadsfullmäktige i stad, som icke deltager i landsting, samt av hushållningssällskap

och auktoriserade handelskammare ävensom av annan

korporation eller förening, som av Konungen, efter därom av försäkringsrådet

gjord framställning, finnes böra tillerkännas sådan rätt.

Med den ställning, försäkringsrådet skulle erhålla, synes Kungl.

Maj:t ej böra vara bunden att vid utseende av arbetsgivare- eller arbetarerepresentant

hålla sig inom de avgivna förslagen.

Avgivet förslag torde böra upptaga minst dubbelt så många personer,

som skola med ledning av förslaget förordnas till ledamöter och

suppleanter. Därest förslag ej inkommit, torde Kungl. Maj:t böra äga att,

oberoende därav, förordna sakkunniga personer, vilka må anses representera

den sida, varifrån förslag ej avgivits. Det synes böra tillkomma

Kungl. Maj:t att meddela de närmare föreskrifter, som beträffande sättet

för förslagens avgivande äro av nöden. Stadgande i sistnämnda hänseende

är infört i 7 §.

De omständigheter, vilka böra utgöra hinder för ledamotskap av 3, 4 och 5 §§.

rådet i vad angår arbetsgivare- och arbetarererepsentanter samt suppleanter

för dem, äro i förslaget upptagna i huvudsaklig överensstämmelse

med vad om andra offentliga förtroendeuppdrag gäller. För att undvika

obehöriga rubbningar av rådets sammansättning torde det böra

såsom eu medborgerlig sk}ddighet åläggas en var, som åtagit sig uppdraget

såsom ledamot eller suppleant och blivit därtill förordnad, att

fullgöra detsamma, såvida icke omständigheter kunna åberopas, vilka

av Kungl. Maj:t prövas böra lända honom till befrielse.

På det att ej brist på suppleanter må uppkomma eller rubbning

uppstå i den tur, som bör finnas bestämd för deras inträde i tjänstgöring,

har upptagits ett stadgande av innehåll, att vid ledamots eller

suppleants avgång före den bestämda tidens utgång annan skall i den

avgångnes ställe utses för den återstående tiden. Därvid torde förut

avgivna förslag kunna tjäna till ledning. I vissa fall torde det dock

bliva erforderligt att från vederbörande infordra nytt förslag.

Skulle ledamot, representerande arbetsgivare eller arbetare, utebliva

från försäkringsrådets sammanträde eller finnas av jäv vara hindrad

att tjänstgöra och kan ej suppleant tillkallas, torde försäkringsrådet

böra äga utse annan lämplig person att träda i nämnda ledamots ställe.

Givetvis skall den tillkallade därvid företräda samma sida, som den

hindrade.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 189 käft. (Nr 228.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

Beträffande sättet för behandlingen av ärendena inom försäkringsrådet

yttrade socialförsäkringskommittén i sitt utlåtande den 11 oktober

1916, att en fördelning av besvärsmålens handläggning på byråer antagligen

komme att bliva erforderlig. Vid målens behandling syntes i

allmänhet 5 ledamöter av rådet böra deltaga. Av dessa skulle alltid en

vara representant för arbetsgivarna och en för arbetarna. De övriga

tre skulle vara dels rådets ordförande och dels två råd, av vilka

den ene självfallet skulle vara chefen för den byrå, till vars föredragning

målen hörde.

Vidare yttrade kommittén i denna del bland annat följande:

»Vid en dylik fördelning av ärendena skulle ordföranden komma att deltaga

i samtliga förekommande frågors behandling och avgörande. Då det emellertid

synts vara av vikt, att rådets ordförande icke för mycket belastas med obetydligare

ärenden, utan i stället i största möjliga utsträckning beredes tillfälle att

ägna sin uppmärksamhet åt de uppgifter av allmännare betydelse, som jämväl

åligga rådet, ävensom åt sådana spörsmål, som beröra andra försäkringsgrenar

eller ankomma på honom i hans egenskap av rådets chef, har ansetts, att rådet

bör vara beslutfört i fråga om besvärsmål, då fyra ledamöter deltaga i beslutet,

därest de äro ense. Härigenom skulle ordföranden befrias från skyldigheten att

deltaga i avgörandet av enklare mål, som ej föranleda någon meningsskiljaktighet

vid avgörandet. Att, i analogi med vad som gäller t. ex. för hovrätterna för

beslutförhet, allenast fordra, att tre av fyra i beslutet deltagande ledamöter skola

vara ense, torde däremot icke vara lämpligt. Det har nämligen synts vara av

vikt, att en arbetsgivare- eller en arbetarerepresentant ensam skulle kunna påfordra

tillkallandet av den femte ledamoten.

I allmänhet bör rådet i sin helhet vara närvarande vid behandlingen av mål

av allmän betydelse, ärenden rörande personalens och rådets ekonomi m. fl. ärenden,

som icke äro att anse såsom besvärsmål.»

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1917 inskränkte

jag mig till allenast några antydningar rörande huvudgrunderna

för ärendenas behandling, då de mera detaljerade föreskrifterna

i sådant hänseende syntes böra göras beroende av någon tids erfarenhet.

Det torde jämväl ankomma på Kungl. Maj:t att därom utfärda

särskild arbetsordning.

I mitt berörda yttrande framhöll jag emellertid i denna del, ätt

behandlingen av besvärsmål, i enlighet med vad kommittén föreslagit,

borde företagas av minst fem ledamöter av rådet, dock att rådet borde

få anses beslutfört, då fyra ledamöter deltoge i beslutet och de vore

ense. En representant för arbetsgivarna och en representant för arbetarna

skulle alltid förekomma bland de i handläggningen deltagande

medlemmarna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

I deri mån så bleve erforderligt, anförde jag vidare, borde ledamöterna

av rådet vid behandlingen av besvärsmål kunna arbeta på

särskilda avdelningar, dock under iakttagande av vad nyss sagts om

beslutförhet. Rådet i sin helhet syntes emellertid böra vara närvarande

vid behandlingen av sådana besvärsmål och tvister, vilka vore av mera

invecklad natur eller av prejudicierande betydelse. I samma ordning

borde även behandlas ärenden, som av rådet omedelbart upptoges till

prövning utan föregående besvär, samt i övrigt ärenden av mera allmän

beskaffenhet ävensom ärenden rörande rådets personal och ekonomi

in. m.

Uti föreliggande förslag har jämväl upptagits stadganden i huvudsaklig

överensstämmelse med vad jag sålunda yttrat, dock med viss

modifikation i fråga om rådets sammansättning vid handläggningen av

viktigare ärenden.

Såsom jag förut antytt, förutsätter lagen den 17 juni 1916 om

försäkring för olycksfall i arbete, att försäkringsrådet skall träda i

full verksamhet från och med ingången av år 1918. Med hänsyn

härtill lärer den av mig föreslagna lagen angående försäkringsrådet böra

träda i kraft vid samma tidpunkt. För att detta skall kunna ske,

erfordras emellertid föreskrift, att förslag till arbetsgivare- och arbetarerepresentanter

första gången skola avgivas redan under år 1917.

Departementschefen uppläste härefter ifrågavarande lagförslag,

vilket var av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, och hemställde,

att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder

lämna bifall.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

Lagens ikraftträdande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

ois! försäkringsrådet.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

Försäkringsrådet skall bestå av minst sju ledamöter.

Två av ledamöterna skola representera arbetsgivarna och två arbetarna.

Dessa ledamöter jämte tre suppleanter för en var av dem förordnas

av Konungen för två år i sänder efter förslag, som avgivas på

sätt nedan stadgas.

De övriga ledamöterna utnämnas omedelbart av Konungen. Av

dem skall en vara rådets chef och två vara lagkunniga män, vilka

fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som må nyttjas uti domarämbeten.

2 §•

Förslag till ledamöter och suppleanter, somj skola representera

arbetsgivarna, må avgivas av förening av arbetsgivare med minst etthundra

medlemmar, och förslag till ledamöter och suppleanter, som

skola representera arbetarna, av förening av arbetare med minst tiotusen

medlemmar.

Därjämte må förslag till representanter för arbetsgivarna eller för

arbetarna avgivas av landsting och stadsfullmäktige i stad, som icke

deltager i landsting, samt av hushållningssällskap och auktoriserade

handelskammare ävensom av annan korporation eller förening, som av

Konungen, efter därom av försäkringsrådet gjord framställning, finnes

böra tillerkännas rätt att avgiva sådant förslag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 228.

13

Förslag, som ovan sägs, bör upptaga minst dubbelt så många

personer, som skola med ledning av förslaget förordnas till ledamöter

och suppleanter. Har förslag ej avgivits, varde förordnande ändock

av Konungen utfärdat.

3 §•

Ledamot eller suppleant, som i 1 § andra stycket avses, skall vara

svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen

innehavas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd, eller vars egendom, utan att vara avträdd

till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller ock är ställd

under framtiden eller tilltalad av allmän åklagare för brott, som kan

medföra dylik påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att nyttjas i rikets tjänst eller att föra

annans talan inför rätta.

4 §•

Har ledamot eller suppleant, som i 1 § andra stycket avses, åtagit

sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån entledigad, med mindre

särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse av uppdraget

prövas av Konungen.

Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående

delen av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, med ledning

av förut avgivet förslag, eller, därest nytt förslag finnes böra infordras,

med ledning av detta, annan ledamot eller suppleant.

5 §•

Skulle ledamot, som i 1 § andra stycket omförmäles, vid sammanträde

utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra, och kan

ej suppleant tillkallas, äger försäkringsrådet utse lämplig person att vid

det tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.

6 §•

Besvär och andra ärenden, som enligt lagen om försäkring för

olycksfall i arbete skola behandlas av försäkringsrådet, prövas och avgöras

av fem ledamöter, så ock av fyra, där de äro om slutet ense.

Av dessa ledamöter skall en vara representant för arbetsgivarna och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

en för arbetarna samt de övriga vara ledamöter, som avses i 1 § tredje

stycket, och bland dem en hava fullgjort vad författningarna föreskriva

dem, som må nyttjas uti domarämbeten.

Vid behandling av mål av synnerligen tvistig beskaffenhet ävensom

av ärenden av allmän betydelse må, på sätt i särskild av Konungen

utfärdad arbetsordning stadgas, flera ledamöter deltaga sålunda, att vid

behandlingen tillkallas ytterligare en representant för arbetsgivarna och

cn för arbetarna, samt, där ej två av Konungen utnämnda ledamöter,

som hava fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som må nyttjas

uti domarämbeten, redan deltaga i behandlingen, ytterligare en sådan

ledamot.

Uppstå skiljaktiga meningar, gäller vad allmänna lagen stadgar

angående omröstning till dom.

7'' §•

Närmare föreskrifter om avgivande av förslag, som i 2 § sägs, och

om försäkringsrådets verksamhet meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918, dock att förslag,

varom i 2 § stadgas, första gången skola avgivas under år 1917.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 228.

15

Utdrag av protokollet, hållet i Kung!. Maj ds lagråd måndagen

den 26 mars 1917.

Närvarande:

Justitieråden Gui.lstranp,

von Seth,

Wedbeeg,

Regeringsrådet Planting-Gyi.lenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över civilärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 9 mars 1917,

hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till

lag om försäkringsrådet.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av assessorn i Svea hovrätt Gustaf Lindstedt.

I anledning av förslaget avgå vos följande yttranden:

Förslaget i dess helhet.

Justitierådet von Seth:

Förslaget angiver icke tydligt, vilken ställning försäkringsrådet är

avsett att intaga vid avgörandet av sådana tvister, som det har att

pröva.

Ej heller den avfattning, de rådet berörande stadgandena i lagen

den 17 juli 1916 om försäkring för olycksfall i arbete erhöllo, lämnar

någon ledning för nämnda frågas avgörande.

Däremot förekommo i ålderdomsförsäkringskommitténs betänkande

åtskilliga uttalanden, som visa, att kommittén avsåg, att försäkringsrådet

närmast skulle komma att intaga ställningen av en på särskilt sätt ordnad

skiljenämnd.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 228.

Under ärendets fortsatta behandling inför Kungl. Maj:t och i riksdagen

gjordes emellertid å andra sidan uttalanden, som, ehuru icke fullt

tydliga, likväl låta förmoda, att kommitténs ovanberörda ståndpunkt icke

vann obetingat godkännande, eller i varje fall, att frågan lämnades

öppen i avvaktan på det slutliga ordnandet av rådets organisation och

verksamhet.

Av departementschefens uttalande vid framläggandet av nu förevarande

förslag synes framgå, att det närmast varit ställningen av domstol,

som föresvävat honom. Det framhålles sålunda, att försäkringsrådets

huvudsakliga uppgift skulle bliva, att såsom högsta instans avgöra

besvärsmål, och att därför särskild vikt måste läggas därpå, att den

juridiska sakkunskapen städse blir representerad inom rådet. På en

sådan uppfattning tyder också, att man funnit sig icke behöva meddela

några särskilda bestämmelser angående jäv för ledamöterna i försäkringsrådet,

uppenbarligen av den anledningen, att man ansett allmänna

lagens stadganden om domarjäv utan vidare bliva tillämpliga.

Å andra sidan är emellertid förslaget i vissa delar så avfattat, att

av detsamma kunde synas framgå, att försäkringsrådet närmast avsetts

skola erhålla karaktären av skiljenämnd. På eu dylik avsikt tyder sålunda

den i olika §§ förekommande beteckningen av vissa ledamöter

såsom representanter för den ena eller andra sidan, eu beteckning, som,

under alla omständigheter föga tilltalande, skulle vara alldeles särskilt

olämplig, om fråga vore om verkliga domare, på vilka ju framförallt

måste ställas den ovillkorliga fordringen, att de med bortseende från

alla intresseförhållanden skola med obrottslig oväld ägna sig åt prövningen

av förekommande tvistefrågor. Av samma slag är även bestämmelsen

i sista stycket av 6 § om sättet för åstadkommande av

beslut inom försäkringsrådet vid fall av olika meningar, vilken bestämmelse

ju skulle varit alldeles obehövlig, om försäkringsrådets egenskap

av domstol stått fullt klar för förslagets författare.

En följd av den påpekade oklarheten i förslaget är, att detsamma

icke lämnar någon ledning för avgörandet, huruvida sådana i allmän lag

beträffande domstolar och domare meddelade bestämmelser som till exempel

de i 1 kap. 6 och 7 §§ rättegångsbalken om hinder på grund av släktskap

för vissa personer att samtidigt vara ledamöter i samma domstol

och om skyldighet att avlägga domareed eller i 21 kap. rättegångsbalken

om befogenhet och skyldighet för domstol att förplikta tappande part

att ersätta vederpartens kostnader å målet o. s. v. skola äga tillämplighet

jämväl i fråga om försäkringsrådet. Vad särskilt angår kostnadsfrågan,

torde, även om, på sätt jag längre fram kommer att vidare beröra, av

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

stadgandet i 23 § av lagen om försäkring för olycksfall i arbete följer,

att ersättning till vittnen och sakkunniga från klagande parters sida icke

behöver ifrågakomma, densamma icke komma att sakna varje betydelse,

då givetvis särskilt de försäkrade kunna få vidkännas andra utgifter,

såsom till hjälp med besvärsskrifters författande och dylikt, vilka utgifter

synas böra ersättas dem, om vederbörande försäkringsinrättning av försäkringsrådet

tinnes hava felaktigt avgjort den föreliggande tvisten.

Åven frågan i vad ordning försäkringsrådets beslut i sådana fall, då desamma

innebära ett avgörande av tvist mellan varandra motstående parter,

skola kunna bringas till verkställighet, lärer vara beroende av, om detsamma

är att betrakta som domstol eller såsom skiljenämnd.

Otvivelaktigt synes mig vara, att förslaget bör undergå någon omarbetning

till undanröjande av den av mig berörda oklarheten.

I vilken riktning en sådan omarbetning bör gå, kan ju vara föremål

för olika meningar. Mig synes emellertid övervägande skäl tala för,

att den bör leda därhän, att försäkringsrådet uttryckligen erhåller karaktären

av en verklig domstol. Dels får det ju att i stor utsträckning

avgöra rena civila tvistefrågor och dels torde endast på denna väg erforderlig

auktoritet kunna beredas åt dess avgöranden och dessa hava

utsikt att i allmänhetens uppfattning komma att få den karaktär av

prejudikat, som det givetvis är avsikten att de skola erhålla.

För detta ändamål synas dels vissa ändringar böra företagas i

avfattningen av redan förefintliga §§ samt dels efter nuvarande 6 §

böra inskjutas en ny § av innehåll, att i de hänseenden, uti vilka

icke särskilda bestämmelser meddelas i den föreslagna lagen eller i lagen

om försäkring för olycksfall i arbete, vad i allmänhet är i lag stadgat

om domstolar och domare skall i tillämpliga delar äga motsvarande

giltighet i avseende å försäkringsrådet och dess ledamöter, i samband

varmed omförmälda stadgande i sista stycket av 6 § bör utgå. De

huvudsakligaste av de bestämmelser i rättegångsbalken, som utöver de

förut berörda i 1, 13, 21 och 23 kapitlen härigenom skulle bliva tillämpliga

i avseende å försäkringsrådet, innefattas i 1 kap. 9, 11 och 12 §§, i

den mån de ännu gälla, samt i delar av 14, 15, 17, 20 och 24 kapitlen

och angå sättet för talans utförande m. m., rättegångsombud, laga bevis,

förlikningar samt rättens utslag och dom. För försäkringsrådets ledamöter

skulle en särskild förmån vinnas därutinnan, att de icke skulle

kunna stämmas av enskild part för fel eller brott i ämbetet.

Skulle den av mig nu uttalade uppfattningen icke vinna avseende,

lärer i varje fall bliva nödvändigt att på något ställe i den föreslagna

Bihang till riksdagms protokoll 1917. 1 samt. 189 höft. (Nr 228.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

lagen införa bestämmelser om jäv för ledamöterna i försäkringsrådet,

därvid förebild i viss mån torde kunna hämtas från stadgandet i 4 § av

lagen den 28 oktober 1887 om skiljemän. Åven frågan om befogenhet

för försäkringsrådet att i samband med avgörandet av mål, som hava

karaktären av civila tvister mellan varandra motstående parter, tillerkänna

vinnande part gottgörelse för kostnader å målet synes under angivna

förutsättning böra lösas genom en uttrycklig bestämmelse i den föreslagna

lagen.

I samband med vad jag nu anfört anser jag mig böra beröra även

ett annat hänseende, i vilket förslaget enligt mitt förmenande tarvar ett

fullständigande. Enligt 23 § i lagen om försäkring för olycksfall i

arbete äger försäkringsrådet att, till utredning i ärende rörande tillämpning

av någon i nämnda lag given bestämmelse, låta vid allmän domstol

avhöra vittnen eller sakkunniga. Vare sig man beslutar sig för att åt

försäkringsrådet giva ställningen av verklig domstol eller ej, får väl av

nämnda stadgande anses följa, att rådet icke självt bör befatta sig med

avhörandet av vittnen. Det torde vara så mycket viktigare att fasthålla

detta, som, om nämnda antagande är riktigt, därav blir en följd, att

parter inför försäkringsrådet komma att befrias från skyldigheten att

vidkännas kostnaden för den utredning genom vittnen, som kan ifrågakomma.

Då det är försäkringsrådet, som påkallar vittnesförhöret, måste

naturligtvis, om ej annat uttryckligen föreskrives, rådet i första hand av

den domstol, som håller förhöret, förpliktas att gottgöra vittnena för

inställelsen, och till följd av stadgandet i 33 § av ovannämnda lag, att

försäkringsrådets beslut meddelas kostnadsfritt, lärer rådet sakna befogenhet

att ålägga den ena eller andra parten att till rådet återgälda

vad det sålunda nödgats utgiva. Vad nu anförts gäller jämväl ifråga

om avhörandet av sakkunniga, likvisst med det icke oväsentliga undantaget,

att det på grund av åtskilliga under förarbetena gjorda uttalanden

måste anses av lagstiftaren förutsatt såsom en självfallen sak, att försäkringsrådet

jämväl äger inför sig höra sakkunniga, i den mån detta

kan ske utan att de sakkunniga avfordras edgång. I vilket fall som

hälst lärer det vara försäkringsrådet, som skall tillkalla de sakkunniga

och som får vidkännas de kostnader, som kunna uppstå för deras

hörande. I de fall då rådet begagnar sig av sin befogenhet att utan

klagan upptaga ärende, som ligger under dess kompetens, skulle ju

förövrigt en annan ordning överhuvudtaget näppeligen vara tänkbar.

Försäkringsrådet komme emellertid härigenom att bliva i stort sett

absolut enväldigt i fråga om den utredning, som skulle komma att ligga

till grund för dess beslut.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 228.

19

Nu är ju dock förhållandet, att, på sätt jag förut haft tillfälle beröra,

försäkringsrådet kommer att få avgöra en säkerligen ganska talrik

grupp rent civila tvistemål, som, om ej stadgandet i första stycket av

33 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete funnits, enligt sakens

natur skolat avgöras av de allmänna domstolarna. Vid rättegång inför

dylik domstol är det emellertid parterna, som i huvudsak äro de bestämmande

i fråga om den utredning, som å vardera sidan skall förebringas.

Det kan ifrågasättas, om icke hänsynen till parterna kräver, att även

i mål, som skola avgöras av försäkringsrådet, åt dem inrymmes ett visst

inflytande i avseende å den utredning, som skall förebringas, och att i

sådant hänseende en uttrycklig bestämmelse får inflyta i förevarande

lagförslag. Betydelsen härav framgår bäst, om man tänker på de säkerligen

icke fåtaliga tvister, som komma att uppstå mellan vederbörande

försäkringsinrättningar och de försäkrade ifråga om tillämpningen av bestämmelserna

i 24 och 25 §§ av lagen om försäkring för olycksfall i

arbete. Det skulle säkerligen hos vederbörande parter komma att väcka

en viss känsla av rättsosäkerhet, om de skulle vara berövade varje laglig

bestämmanderätt över den utredning, som skulle förekomma i dylika

mål.

De fördelar i kostnadshänseende, som följa därav, att det är försäkringsrådet,

som har att ombesörja erforderliga förhör med vittnen

och sakkunniga, behöva icke därigenom uppgivas.

Det kunde ju t. ex. någonstädes i nu förevarande lag stadgas, att,

om i besvärsmål, som är anhängig! hos försäkringsrådet, part påkallar

förhör med vittne eller sakkunnig, försäkringsrådet skall ombesörja förhörets

hållande, därest rådet icke finner uppenbart, att den omständighet,

om vilken förhöret äskas, saknar varje betydelse i målet.

Aven om det får förutsättas, att försäkringsrådet utan ett dylikt

uttryckligt stadgande i regel skulle komma att sörja för, att utredningen

erhåller nödig fullständighet, lärer den garanti för åtnjutande från

parternas sida av vanliga rättegångsförmåner, som ligger i ett stadgande

av den innebörd jag föreslagit, icke böra saknas.

1 §•

Justitieråden von Seth och Wedberg samt regeringsrådet PlantingGyllenbåga:
Förslaget

förutsätter, att antalet ledamöter i försäkringsrådet skall

kunna ökas över sju.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 22S.

Därest sådan ökning avser att rådet må kunna arbeta å mer än

två avdelningar samtidigt, måste givetvis tillses att för varje avdelning

finnes en representant för arbetsgivarna, en för arbetarna och en lagfaren

ledamot. Förslaget tager emellertid icke hänsyn härtill, då det

fixerar antalet av nämnda ledamöter till två av vart slag. Någon jämkning

i avfattningen lärer alltså böra vidtagas så att det blir klart, att

antalet två är ett minimum.

Lagrådet:

Då det synes vara avsett, att försäkringsrådets chef kan vara en

av de lagkunnige män, som omedelbart utnämnas till ledamöter i

rådet, torde sista punkten i §:n böra erhålla sådan avfattning, att detta

tydligt utmärkes.

6 §•

Justitieråden Gallstrand och Wedberg samt regeringsrådet PlantingGyllenbåga:
Förevarande

lagrum bör beträffande avfattningen ansluta sig till

lagen om försäkring för olycksfall i arbete, i vilken lag uttrycket »ärende»

omfattar allt vad som enligt 33 § i lagen utgör föremål för försäkringsrådets

prövning, evad denna prövning är föranledd av besvär eller av

framställning eller beror av försäkringsrådets omedelbara ingripande.

Det synes fördenskull önskligt att i nu förevarande § måtte talas blott

om ärenden, ej tillika om besvär eller mål.

Andra stycket lämnar även eljest i flera hänseenden rum för anmärkning.

Någon jämkning i avfattningen torde sålunda böra ske till

utmärkande av att detta stycke liksom det första angår endast sådana

ärenden, som skola behandlas av försäkringsrådet enligt nyssnämnda

lag. Uttrycken »mål av synnerligen tvistig beskaffenhet» och »ärenden

av allmän betydelse» kunna knappast anses riktigt angiva de ärenden,

som böra vara föremål för den här föreslagna behandlingen i försäkringsrådet.

Nämnda behandling torde böra ägnas åt viktigare ärenden

i allmänhet. Ifrågavarande bestämmelser möjliggöra vidare att jämnt

antal ledamöter deltaga i ett ärendes behandling, därvid alltså avgörandet

kan komma att bero av den främstes utslagsröst — något som

hälst torde böra undvikas. Uttrycket »av Konungen utnämnda ledamöter»

synes kunna föranleda den förvisso ej avsedda tolkning att vikarier

för dessa ledamöter ej skulle kunna förordnas. Slutligen ger styckets

avfattning vid handen att ett ärende städse skulle först tagas under

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 228.

21

behandling av en fyra- eller fem-mans avdelning, på vars prövning

komme att bero huruvida flera ledamöter borde tillkallas. Häremot

erinras dels att den sålunda stadgade ordningen synes innebära en

onödig omgång, och dels att det lärer böra tillkomma Konungen att i

de närmare föreskrifterna jämlikt 7 § bestämma, vilka ärenden äro att

hänföra till de viktigare — låt vara att detta bestämmande kanske helt

eller delvis lämpligast sker så att ärendenas uppdelning anförtros åt viss

eller vissa av rådets ledamöter, exempelvis åt dess chef efter samråd

med vederbörande föredragande.

Med hänsyn till det nu sagda hemställes, att åt andra stycket måtte

givas det innehåll att i behandlingen av viktigare ärenden av beskaffenhet,

som i första stycket är sagt, sju ledamöter må deltaga, däribland

två representanter för arbetsgivarna och två för arbetarna samt av de

övriga minst två lagfarna. Därest andra stycket avfattas i överensstämmelse

härmed, torde i första stycket böra utmärkas att flera lagfarna

ledamöter kunna sitta i avdelning med blott fyra eller fem man.

Justitierådet von Seth:

Uttrycket i första satsen av andra stycket »mål av synnerligen

tvistig beskaffenhet» lärer icke fullt uttrycka vad därmed avses och

synes för den skull böra utbytas mot ett bättre, exempelvis »viktigare

mål».

Aven i övrigt giver avfattningen av nämnda stycke anledning till

betänkligheter, så till vida som därav lätteligen skulle kunna föranledas,

att jämnt antal ledamöter komme att deltaga i avgörandet av där avsedda

mål och ärenden, och att således vid lika meningar å ömse sidor

avgörandet komme att bero på den främstes utslagsröst. Bäst vore

säkerligen att föreskriva, att, om den avdelning av rådet, inför vilken

ett mål eller ärende förekommer till prövning, finner detsamma vara av

viktigare beskaffenhet, sju ledamöter skola deltaga i avgörandet, samt

att av dessa fyra skola vara av dem, som omförmälas i 1 § andra stycket,

två från arbetsgivaresidan och två från arbetarsidan, samt de tre

övriga vara ledamöter, som avses i 1 § tredje stycket, och av dem minst

två lagfarna. Genom arbetsordningen lärer därefter böra överlämnas åt

rådets chef att med ledning av §:ns föreskrifter bestämma, genom vilka

ledamöters tillkallande förstärkningen skall åstadkommas.

7 §•

Justitieråden Gullstrand och Wedberg samt regeringsrådet PlantingGyllenbåga:
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

Genom lagen om försäkring för olycksfall i arbete har försäkringsrådet

erhållit en sådan ställning, att dess beslut icke kunna utan vidare

bringas till verkställighet i samma ordning som beslut av domstol. Ej

heller bliva utsökningslagens bestämmelser om verkställighet av skiljedom

tillämpliga. Det synes vara avsett, att likasom i fråga om verkställighet

av dispasch de i 2 kap. utsökningslagen om lagsökning för

gäld meddelade bestämmelser skulle vara att tillämpa. Som det emellertid

torde vara överflödigt att anhängiggöra verkställighetsfrågan hos

överexekutor, hemställes om lagbestämmelse av innehåll, att försäkringsrådets

beslut kan verkställas såsom laga kraftägande dom.

Därest, såsom lämpligt torde vara, försäkringsrådet skall kunna vid

prövning av besvär tillerkänna part ersättning för hans kostnader i

ärendet, synes även sådan befogenhet böra lagfästas.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

23

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14

april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anmälde lagrådets den

26 mars 1917 avgivna utlåtande över det den 9 samma månad till lagrådet

remitterade förslaget till lag om försäkringsrådet.

Efter att hava redogjort för innehållet av lagrådets utlåtande

yttrade departementschefen:

Såsom av den nu lämnade redogörelsen framgår, har med avseende

å förslaget i dess helhet av en ledamot i lagrådet anmärkts,

att detsamma icke tydligt angåve, vilken ställning försäkringsrådet

vore avsett att intaga vid avgörandet av sådana tvister, som det hade

att pröva. Enligt denne ledamots mening borde förslaget undergå

sådan omarbetning, att försäkringsrådet uttryckligen erhölle karaktären

av en verklig domstol, och borde för detta ändamål dels vissa ändringar

företagas i avfattningen av redan förefintliga paragrafer samt dels efter

nuvarande 6 § inskjutas en ny paragraf av innehål], att i de hänseenden,

uti vilka icke särskilda bestämmelser meddelades i den föreslagna

lagen eller i lagen om försäkring för olycksfall i arbete, vad i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

allmänhet vore i lag stadgat om domstolar och domare skulle i tilllämpliga

delar äga motsvarande giltighet.

Emellertid synes mig något tvivel icke böra råda därom, att då de

tvistefrågor rörande rättsförhållandet mellan arbetsgivare och arbetare

med avseende å skada till följd av olycksfall i arbetet, vilka det enligt

förut gällande olycksfallelagstiftning tillhört de allmänna domstolarna

att pröva, med hänsyn till en förändrad, på försäkringsplikt grundad

lagstiftning överflyttas på en huvudsakligen för sådant ändamål inrättad

besvärsmyndighet, avsedd att utgöra högsta instans för avgörandet

av dylika tvister, myndigheten i denna sin funktion är att

anse som en verklig domstol. Detta synes mig icke förändras därav,

att samma myndighet, åt vilken jämväl överlämnats vissa uppgifter av

allmän och social natur, med avseende å dessa uppgifter har karaktär

av administrativ myndighet. Med hänsyn till det nu anförda har jag

ansett någon allmän hänvisning till de rörande domstolar och domare

gällande bestämmelserna icke vara erforderlig.

Vad beträffar den av lagrådets flertal vid 7 § gjorda hemställan

om bestämmelser av innehåll, att försäkringsrådets beslut skall kunna

verkställas såsom laga kraftägande dom, torde det vara uppenbart,

att verkställigheten av rådets beslut icke bör vara beroende av överexekutors

förordnande. Även om ordalydelsen av hithörande bestämmelser

i lagen om försäkring för olycksfall i arbete kan anses giva

vid handen, att de i 2 kapitlet utsökningslagen om lagsökning för gäld

meddelade bestämmelser skulle vara att tillämpa, lärer detta dock knappast

hava varit avsett, utan torde det hava ansetts ligga i sakens natur,

att rådets utslag skulle kunna omedelbart verkställas. I allt fall synas

emellertid de förtydligande bestämmelser, som, med hänsyn till vad inom

lagrådet i denna del anförts, må finnas erforderliga, icke hava sin plats

i den nu föreslagna lagen, utan böra intagas i lagen om försäkring för

olycksfall i arbete.

Vad angår frågan om försäkringsrådets befogenhet att tillerkänna

part ersättning för hans kostnader i ärendet, torde visserligen i allmänhet

omständigheterna i de mål, om vilka här är fråga, icke vara

sådana, att part kan åläggas ersätta motparts kostnader. I vissa

särskilda fall, såsom t. ex. då sådant ömsesidigt försäkringsbolag,

som avses i 4 § olycksfall slagen, uppenbart utan skäl undandragit

sig utbetalande av ersättning och den ersättningsberättigade nödgas

för att komma till sin rätt åsamka sig kostnader för klagan

hos försäkringsrådet, torde emellertid billigheten fordra, att bolaget

jämväl gottgör den klagande vad han i och för ärendet hos rådet

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 228.

25

nödgats utgiva. Vidare torde ej sällan fall kunna tänkas förekomma,

där det med hänsyn till de ifrågavarande målens natur måste framstå

såsom något för rättskänslan stötande, att utbekommandet av det dock

för uppehället vanligen oundgängliga understöd, som ersättning innebär

och vartill klaganden ägt laglig rätt, skall vara förenat med utgifter,

som föranleda ett ofta rätt kännbart avdrag från ersättningens

belopp. I sistnämnda fall torde kunna ifrågasättas, om ej ersättning

borde kunna beredas klaganden av allmänna medel. Åven de för nu

angivna ändamål erforderliga lagbestämmelser torde emellertid, på sätt

jämväl lagrådets flertal synes hava avsett, böra göras till föremål för

lagstiftning oberoende av genomförandet av nu ifrågavarande lagförslag.

Vid den utredning, som torde böra föregå en dylik lagstiftning,

lärer jämväl böra komma under övervägande, i vilken ordning ersättning

må kunna beredas sådana vittnen och sakkunniga, som på försäkringsrådets

eller riksförsäkringsanstaltens initiativ enligt 23 § olycksfallsiagen

avhöras vid domstol.

Vad i övrigt angår förslagets särskilda bestämmelser har jag med

anledning av vad inom lagrådet anmärkts vid 1 § ansett tredje stycket,

i denna § böra givas en något ändrad lydelse.

Jämväl 6 § har synts mig böra omarbetas med anledning av erinringar

inom lagrådet rörande behandlingen av ärenden av allmän betydelse.

Såsom sådana torde dock i regel fä betraktas icke blott ärenden,

som enligt 5 § olycksfallslagen på grund av rådets ställning såsom övervakande

myndighet tillhöra rådets prövning, utan även sådana allmänna

ärenden och frågor, vilka röra andra grenar av socialförsäkringen och

vilka, ehuru bestämmelse därom icke i olycksfallslagen intagits, skola

kunna komma under rådets behandling. Därest bestämmelser endast

meddelades rörande sådana viktigare ärenden, som avses i paragrafens

första stycke, skulle allenast behandlingen av vissa, men ej av alla

ärenden av allmän betydelse bliva reglerad. Dessutom torde, i fråga

om ärenden av allmän betydelse, principiellt böra fasthållas, att rådets

samtliga ledamöter böra deltaga i behandlingen av dem. Bestämmer

man därför, rörande behandlingen av äreuden av viktigare eller allmän

betydelse, att antalet ledamöter skall utgöra minst sju, torde därmed

möjlighet hava beretts att, vid utfärdande av arbetsordningen för rådet,

taga hänsyn till de inom lagrådet gjorda erinringar rörande ledamöternas

antal.

Med hänsyn till vad jag förut anfört rörande försäkringsrådets

karaktär av domstol, har jag ansett 6 § tredje stycket böra såsom obehövligt

utgå.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 189 käft. ■ (Nr 228).

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 228.

Förutom de ändringar, vartill lagrådets utlåtande, på sätt jag nu

anfört, föranlett, har jag allenast ansett vissa redaktionella ändringar i

förslaget böra äga rum.

Departementschefen uppläste härefter det sålunda ändrade förslaget

till lag om försäkringsrådet och hemställde, att detsamma måtte jämlikt

§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

c

Äke Karlholm.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri. 1917.

Doktrin (1)

  1. Festskrift tillägnad Halvar Sundberg, SvJT 1961 s. 41, på s. 44 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:312 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om försäkringsrådet, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. 4SLU 1917:1 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proproposition med förslag till lag om för säkring srådet dels och i ämnet väckta motioner. a1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1961 s. 41 Festskrift tillägnad Halvar Sundberg s. 44 i texten