Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om överflyttande å landsfiskal av kronofogde åliggande bestyr in. m

1917-05-15 · 52 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:239, Med förslag till lag om överflyttande å landsfiskal av kronofogde åliggande bestyr in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 239.

1

Nr 239.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag

till lag om överflyttande å landsfiskal av kronofogde

åliggande bestyr in. m.; given Stockholms slott den

15 maj 1917.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föi-eslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

l:o) lag om överflyttande å landsfiskal av kronofogde åliggande

bestyr;

2:o) lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen; *

3:o) lag om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § i lagen den 12 november

1915 om äktenskaps ingående och upplösning;

4:o) lag om ändrad lydelse av 15 kap. 2 § rättegångsbalken;

5:o) lag om ändrad lydelse av 10 kap. 12 § strafflagen;

6:o) lag om ändrad lydelse av 19 § 9 punkten i förordningen om

nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall; samt

7:o) lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 26 mars 1909 angående

verkställighet i vissa fall av straff, ådömt genom icke laga kraft

ägande utslag.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Steno Stenberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 200 Käft. (Nr 239.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

Förslag

Lag

om överflyttande å landsfiskal av kronofogde åliggande bestyr.

Härigenom förordnas, att vad i lag eller författning är stadgat

med avseende å kronofogde eller kronans uppbördsman eller ombudsman

å landet skall, sedan kronofogdetjänsterna med utgången av år 1917

indragas, äga tillämpning med avseende å landsfiskal, såvitt ej annorlunda

blivit stadgat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

3

Förslag
till
Lag
om

ändring i vissa delar av utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 2—4, 6, 9, 24, 57, 85,, 90, 91, 94, 95, 98,

99, 137, 141, 159, 162, 163, 165 och 166 §§ utsökningslagen skola

— vissa §§ i nedan angivna delar — erhålla följande ändrade lydelse:

2 §.-

Utmätningsman är å landet landsfiskal, var inom sitt tjänstgörings
område,

och i stad stadsfogde. Erfordras i-----varderas

befattning.

Utmätningsman har att, — — — — förrätta utmätning.

3 §.

Konungens befallningshavande äge för bestämt fall eller inom visst

område förordna lämplig person att på eget ansvar i landsfiskals ställe

vara utmätningsman. Om sålunda förordnad utmätningsman gälle vad

i denna lag om landsfiskal stadgas.

Om förrättningsman, som överexekutor särskilt förordnar för hållande

av auktion å utmätt egendom eller fördelning av köpeskilling, stadgas i

90, 98 och 141 §§. Vad nedan i denna lag sägs med avseende å utmätningsman

skall i fråga om uppdrag, för vilket förrättningsman som

nyss nämnts blivit särskilt förordnad, i stället tillämpas å denne.

4 §‘

I Stockholm, så ock i annan stad, där utmätningsmannabefattningen

anses icke kunna av en stadsfogde ensam fullgöras, må, om Konungen

finner gott sådant medgiva, stadsfogde äga att för bestämt fall i sitt

ställe till utmätningsman sätta annan man, som av överexekutor är

antagen; svare dock vid utmätning stadsfogden själv för redovisningen

och för skada, som av utmätningsmannens fel eller försummelse kan

komma. Ej må stadsfogde åt annan uppdraga försäljning av fartyg,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 839.

som i 94 § sägs, ej heller fördelning av köpeskilling för lös egendom

i fall, då enligt 140 eller 141 § sammanträde för fördelningen erfordras;

och äge Komragen även i övrigt föreskriva villkor för stadsfogdes

rätt att i sitt ställe sätta annan man.

6 §•

Utmätningsman — — — — ej för jäv räknas. Förekommer jäv

emot landsfiskal eller stadsfogde eller av överexekutor särskilt förordnad

förrättningsman, anmäle han det genast hos överexekutor, som, där jävet

prövas lagligt, förordnar annan utmätningsman i den jäviges ställe,

över beslut, — — — — ej föras.

9 §•

Landsfiskal och stadsfogde skola hålla dagbok —--meddelas

av Konungen.

Efter varannan månads förlopp skall landsfiskal inom fjorton dagar

till överexekutor insända utdrag ur dagboken för alla mål, som under

de två sista månaderna inkommit, så ock för de äldre mål, som ej blivit

före nämnda månader avslutade. Stadsfogde skall efter var tredje månads

förlopp inom fjorton dagar till överexekutor insända enahanda utdrag

för de tre sista månaderna. Finnas ej mål, för vilka sålunda redogöras

bör, varde ock det inom lika tid anmält. Försummar landsfiskal

eller stadsfogde att inkomma med utdrag eller anmälan, såsom nu är

sagt, fälle överexekutor honom att bota en krona för var dag han därmed

utebliver; dock må ej dömas till sådan dagabot för längre tid än

två månader. År landsfiskal eller stadsfogde dömd till dagabot och låter

sig ej därav rätta, varde straffad såsom för annan vårdslöshet i tjänsten.

24 §.

Nu nekar den som sökes sin hand och förskrivning: har han ej

förut vid domstol eller inför överexekutor erkänt fordringshandlingen

eller ock, enligt å handlingen tecknat behörigt bevis, i tillkallat vittnes

närvaro inför kronofogde, landsfiskal, stadsfogde eller notarius publicus

erkänt handlingen; varde målet såsom tvistigt till domstol förvisat.

57 §.

Då för utmätnings vinnande fordringsbevis till utmätningsmannen

avlämnas, skall han därom gorå anteckning å handlingen och meddela

borgenären bevis.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23.0.

5

85 §.

Då fast egendom blivit tagen i mät eller utmätningsman å landet

tagit i mät fartyg, varom i 94 § sägs, åligger det utmätningsmannen

att genast anmäla det hos överexekutor. Har i fråga om fast egendom

å landet gäldenären vid utmätningen uppgivit auktionsställe, såsom i 98 §

sägs, give utmätningsmannen ock det tillkänna.

Då fast egendom — — — — utmätningen skett.

Utmätes fartyg — — — — urskiljande erfordras.

Myndighet, som — — — — är sagt.

90 §.

Skall lös egendom — — — —- till efterrättelse.

År egendom — — — — lämpligt finnes.

Å landet skall auktion å fartyg, varom i 94 § sägs, förrättas av

överexekutor eller, då auktion ej skall ske å landskansli, av den som

överexekutor för sådant ändamål till förrättningsman särskilt förordnar;

och läte auktionsförrättaren kungöra auktionen såsom ovan om annan

lösegendom är sagt.

91 §.

Kungörelse om auktion — — — — nu är sagt.

Har gäldenären — — ■— — från ansvarighet.

Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om försäljningen

jämväl införd i allmänna tidningarna tre gånger, sista gången

minst fjorton dagar före auktionen; och skall kungörelsen tillika innehålla,

att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i

utmätt fartyg hava inteckning, äga rätt till betalning ur det utmätta,

hava att sådant, på sätt i 139 § sägs, före auktionen hos auktionsförrättaren

anmäla. De borgenärer — — — — ske kan.

År fråga om försäljning av fartyg, som blivit i fartygsregistret infört,

anskaffe auktionsförrättaren gravationsbevis rörande fartyget; dock

vare, där auktionsförrättaren det äskar, borgenären pliktig att förskjuta

den för bevisets utlösande nödiga kostnad.

94 §.

Skall försäljning ske av fartyg, som enligt mätbrev eller å fartyget

anbragt tontalsmärke har en dräktighet av tjugu registerton eller därutöver,

uppläse auktionsförrättaren före utropet gravationsbevis, där

enligt 91 § sådant skall vara anskaffat, och give till känna, å vad tid

köpeskillingen sist skall inbetalas; anmane ock dem, vilka äro tillstädes

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

och hava fordran, som skall vid auktionen bevakas, att sådant anmäla.

Varder fordran anmäld hos auktionsförrättaren, meddele han före utropet

därom underrättelse.

Innan auktionen — — — — för sammanträdet.

95 §.

Den som — — — — ånyo utropat.

Vad av köpeskillingen — — — — till godo.

Varder ej sist å det sammanträde, varom förut är sagt, köpeskillingen

till fullo gulden eller anstånd lämnat efter ty nyss är sagt, vare

köpet ogillt och besörje genast auktionsförrättaren, att fartyget varder

till försäljning ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§ sägs. Går fartyget —

— — — å köpeskillingen gottgöras. År pari eller borgen ställd för

köpeskillingen, läte auktionsförrättaren, där sådant erfordras till gäldande

av vad förre köparen utgiva bör, ofördröjligen försälja panten i den ordning,

som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen

hos löftesmannen.

Varder köpeskillingen — —• — — gälden övertagit.

98 §.

Å landet — — — — auktionen skall hållas. Skall auktionen hållas

på annat ställe än landskansliet, varde den förrättad av den som överexekutor

för sådant ändamål till förrättningsman särskilt förordnar.

I stad — — — — gemenligen hållas.

Skola fastigheter — — — — å landskansliet.

99 §.

Då fast egendom å landet blivit utmätt, insände utmätningsmannen

till överexekutor protokollet över utmätningen med beskrivning och värdering

å egendomen jämte övriga tillgängliga handlingar, varom i 79 §

är nämnt.

137 §.

Då utmätt — — — — till hända.

Innan dom — — — — eller borgen.

Har stadsfogde till utmätningsman i sitt ställe satt annan man, fullgöre

dock själv vad, efter ty ovan är sagt, utmätningsman åligger, där

han ej åt den, som förrättat utmätningen, uppdragit att medlen borgenären

tillhandahålla, och denne därom blivit underrättad.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 239.

7

141 §.

Nu har, då — — — — sig där infinna.

Finnes i fall, som — — — — till utdelning.

Erfordras å landet sammanträde för köpeskillingens fördelning, skall

det äga rum inför överexekutor eller den, som överexekutor för sådant

ändamål till förrättningsman särskilt förordnar; och åligger det utmätningsmannen

att genast till överexekutor insända de medel, som fördelas

skola, samt protokollet över utmätningen och övriga till ärendet hörande

handlingar. Erfordras dylikt sammanträde i stad och är utmätningsförrättaren

ej behörig att sammanträdet hålla, insände han genast till

stadsfogden sagda medel, protokoll och handlingar. Den, som håller

sammanträdet, förfare vidare på sätt ovan är stadgat.

159 §.

Medel, som vid köpeskillings fördelning blivit borgenär tillagda,

men icke av honom lyftas, skola i riksbanken nedsättas på sätt särskilt

är stadgat.

År utdelning — — — — kunna tillfalla.

162 §.

„ # »

År ej utmätning förrättad och, där lös egendom av annat slag, än

i 163 och 165 §§ sägs, tagits i mät, försäljning därav verkställd inom

två månader, sedan landsfiskal emottagit de handlingar, som i 54 och

56 §§ nämnas, och inom en månad, sedan stadsfogde sådana handlingar

emottagit; svare utmätningsmannen själv för det belopp, varför utmätning

bort ske, i den mån han ej förmår visa, att skada av dröjsmålet icke

uppkommit.

Styrker utmätningsmannen, att borgenär lämnat gäldenär anstånd

med betalningen eller att för utmätning eller försäljning mött hinder,

som utmätningsmannen ej kunnat förekomma, vare han från all ansvarighet

fri. Möter sådant hinder — — — utmätningsmannen hållas.

163 §.

År fartyg, i annat fall än i 165 § sägs, eller gods i fartyg utmätt,

eller skall utmätt fordran eller rättighet säljas, och varder ej det utmätta

sålt å landet inom tre månader och i stad inom två månader efter det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

utmätningsmannen emottag^ de i 54 och 56 §§ nämnda handlingar; vare

om hans ansvarighet lag som i 162 § sägs.

165 §.

Har utmätning skett av fast egendom eller, å landet, av fartyg,

som i 94 § sägs, skall utmätningsmannen så skyndsamt vidtaga alla de

åtgärder, vilka på honom ankomma, att försäljningen av det utmätta ej

må genom hans vållande fördröjas, i fråga om fast egendom, å landet

över fyra månader och i stad över tre månader, samt beträffande fartyg,

som nyss är sagt, över tre månader från mottagandet av de i 54 och

56 §§ nämnda handlingar.

166 §.

Medel, som till utmätningsman influtit och borgenär tillkomma, skola,

utom i fall, som i 159 § sägs, hos utmätningsmannen hållas borgenären

tillhanda under två veckor från den dag borgenären äger rätt att medlen

utfå. Varda medlen ej under denna tid av borgenären lyftade, skola

de ofördröjligen av utmätningsmannen i riksbanken nedsättas på sätt särskilt

är Stadgat; och äge utmätningsmannen sedermera att med beviset

om nedsättningen till borgenären redovisa. Där fordringsbevis, som för

utmätnings vinnande blivit av borgenär avlämi^it, bör efter målets handläggning

till honom återställas, skall handlingen hos utmätningsmannen

hållas borgenären till hända under den tid, som ovan sagts; och gälle

i övrigt om sådan handling vad nyss är om influtna medel stadgat.

Försummar borgenär -—- — — honom tillkomma.

Har någon — — — om året.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

Beträffande mål, som före nämnda dag å landet äro anhängiga,

äger Konungens befallningshavande förordna, i vilken mån deras vidare

handläggning skall ankomma på kronofogde.

Den i 23 § 1 av förordningen om nya utsökningslagens införande

givna hänvisning till 3 § samma lag skall gälla denna paragrafs lydelse

enligt lag den 11 oktober 1912.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Krngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

9

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § i lagen den 12 november 1915 om äktenskaps

ingående och upplösning.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 5 § i lagen den 12 november

1915 om äktenskaps ingående och upplösning skall erhålla följande

ändrade lydelse:

5 §•

Behörig att förrätta borgerlig vigsel är, i stad, lagfaren ledamot

av magistraten eller, där magistrat ej finnes, ordföranden i den för

staden särskilt tillsatta styrelse och, på landet, landsfiskalen ävensom,

där Konungen för visst område det medgiver, den som Konungens befallningshavande

särskilt förordnar till vigselförrättare.

Borgerlig vigselförrättares åliggande att viga är ej beroende därav,

att någon av de trolovade har sitt hemvist inom hans tjänstgöringsområde.

År landsfiskal bosatt i stad, äge han jämväl inom staden förrätta

vigsel, men vare ej pliktig därtill, med mindre någon av de trolovade

har sitt hemvist inom hans distrikt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 200 höft. (Nr 239.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 239.

Förslag

till

Lag:

om ändrad lydelse av 15 kap. 2 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 15 kap. 2. § rättegångsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

2 §.

De, som för andra må tala och svara, skola vara oberyktade, ärlige,

redlige och förståndige. Ej bör någon allmänneligen därtill brukas,

som av rätten, där saken drives, ej godkänd är, och lov därtill fått.

Vill parten bruka till fullmäktig sin skyldeman, eller den i hans tjänst

är, eller han eljest haver förtroende till; stånde det honom fritt.

Konungens betjänte må ock för sina vänner tala, när deras förmän det

tillåta, och de sin tjänst därmed ej försumma, eller det emot deras ämbetes

plikt ej strider.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 230.

11

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 10 kap. 12 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 12 § strafflagen skall i nedan

angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

12 §.

Till upprors — — — — nödigt vara.

Med civilmyndighet förstås här Konungens befallningshavande,

borgmästare eller polismästare, eller den, som i sådan ämbetsmans ställe

satt är.

År ej — — — — stadgat är.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 239.

Förslag

, till

Lag

om ändrad lydelse av 19 § 9 punkten i förordningen om nya strafflagens

införande och vad i avseende därå iakttagas skall.

Härigenom förordnas, att 19 § 9 punkten i förordningen om nya

strafflagens införande ock vad i avsende därå iakttagas skall den 16

februari 1864 skall erhålla följande ändrade lydelse:

19 §..

9. Konungens befallningshavande i länet, så ock borgmästare och

råd i stad, äge förordna om häkte å viss person, som för brott misstänkt

hålles, efter ty i 5, 6 och 7 punkterna sägs: have ock polismästare

eller landsfiskal å landet och stadsfiskal i stad makt att, på

eget ansvar, sådan person häkta eller häkta låta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

13

Förslag

till

om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 26 mars 1909 angående verkställighet

i vissa fall av straff, ådömt genom icke laga kraft ägande utslag.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 26 mars 1909 angående

verkställighet i vissa fall av straff, ådömt genom icke laga kraft ägande

utslag, skall erhålla följande ändrade lydelse:

3 §■

År den dömde icke häktad, äge han, med avlämnande av utslaget

eller sådant bevis som i 2 § sägs, avgiva den i 1 § omförmälda förklaring,

där straffet skall av militärbefälhavare befordras till verkställighet,

i vittnens närvaro inför denne och i annat fall inför Konungens

befallningshavande eller magistrat eller, i vittnens närvaro, inför tillsyningsman

eller föreståndare vid häkte, ordförande i magistrat eller

polismästare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott måndagen den 7 maj 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde

chefen för justitiedepartementet statsrådet Stenberg följande:

»Enligt det i proposition den 14 april 1917, nr 211, för riksdagen

framlagda förslaget till omorganisation av fögderiförvaltningen skulle

kronofogdetjänsterna från och med år 1918 indragas och administrationen

å landsbygden — jämte det postverket omhändertoge kronoskatternas

upphämtande genom skattepostanvisningar — komma att, under

Kungl. Maj:ts befallningshavande, vila huvudsakligen å tre funktionärer,

nämligen:

dels länspolismästare, i regel en för varje län, med uppgift att närmast

under länsstyrelsen hava inseende över polis- och åklagarväsendet

och i vissa fall omedelbart personligen däri ingripa, att biträda vid kontrollen

över exekutionsväsendets handhavande, att genom inspektion och

inventering hos landsfiskalerna (de förutvarande länsmännen) utöva det

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23!).

15

inseende över deras allmänna verksamhet, som hittills vilat på kronofogden,

samt att, när en utredning eller undersökning erfordras, som

berör större områden av länet eller eljest icke anses böra överlämnas åt

landsfiskal, efter förordnande av Kungl. Maj:ts befallningshavande verkställa

sådan utredning eller undersökning ävensom att, i den mån polismästarens

nu angivna tjänsteplikter det medgiva, biträda Kungl. Maj:ts

befallningshavande med de göromål, som lämpligen kunna honom

anförtros;

dels i varje fögderi en häradsskrivare med huvudsakligen samma

åligganden som hittills;

och dels i varje landsfiskalsdistrikt en landsfiskal, som, jämte det

han övertager de länsmannen enligt lag och praxis åliggande bestyr,

skulle på eget ansvar vara utmätningsman utom beträffande vissa fall

samt äga förrätta borgerlig vigsel och som därjämte skulle erhålla

åtskilliga andra åligganden, vilka hittills vilat på kronofogden.

Enligt ett i sammanhang med förslaget till omorganisation av

fögderiförvaltningen inom civildepartementet utarbetat förslag till lag

angående polisväsendet i riket, vilket sistnämnda förslag chefen för

civildepartementet framdeles torde komma att anmäla inför Eders Kungl.

Maj:t, skulle i köpingar och större municipalsamhällen kunna tillsättas

poliskommissarier, vilka skulle hava att inom köpingen eller municipalsamhället

fullgöra vad som eljest komme att åligga landsfiskal.

Såsom nyss nämndes, skulle förutom utsökningsväsendet och den

borgerliga vigseln även åtskilliga andra åligganden, som hittills tillhört

kronofogdetjänsten, hädanefter övertagas av landsfiskalerna. De bestyr,

jag nu åsyftar, omnämnas i en mångfald lagar och författningar. Att

företaga en lagändring i varje särskilt fall, där kronofogden eller den

med honom i dessa fall jämställde kronans uppbördsman eller ombudsman

på landet haft sig anförtrodd någon funktion, som hädanefter

skulle åligga landsfiskalen, synes onödigt och opraktiskt. En allmän

bestämmelse för dessa fall torde lämpligen böra meddelas i särskild

författning; och har jag i sådant avseende låtit inom justitiedepartementet

utarbeta förslag till lag om överflyttande, vid kronofogdetjänsternas indragning,

av vissa, kronofogde åliggande bestyr å landsfiskal.

Bland de stadganden, som denna lag skulle komma att avse, må

nämnas följande:

rättegångsbalken 4 kap. 1 §: kronofogden tillsäges i visst fall att

sammankalla häradsnämnd;

Förslag till

lag om överflyttande,

vid

kronofogdetjänsternaH

indragning, av

visBa, kronofogde

åliggande

bestyr

å landsfiskal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Kungl. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 239.

rättegångsbalken 30 kap. 22 §: fattigdomsbevis utfärdas av kronofogden;
förordningen

den 20 november 1845 om lösöreköp, 1 §: avhandling

därom uppvisas för kronofogden;

förordningen den 27 november 1854 angående dödförklaring, § 1:

kronans ombudsman i orten höres angående ansökan om sådan förklaring;
förordningen

den 21 december 1857 om stängselskyldighet, § 22:

konofogden anlitas för utmätning av viss stängselkostnad;

konkurslagen den 18 september 1862, 15 §: kronans ombudsman

underrättas om offentlig stämning;

kungörelsen den 30 december 1863 ang. nämndemäns rätt till ersättning

för extra förrättningar samt om gottgörelse till fjärdingsmän

för vissa uppdrag, §§ 9 och 11, och det därmed sammanhängande nådiga

brevet den 2 februari 1877 ang. ersättning i vissa fall till fjärdingsmän:

sådan ersättning utbetalas av kronofogden;

skiftestadgan den 9 november 1866, 20 §: kronofogden skall föranstalta

om val av gode män;

ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868, § 30: kronofogden

tillkommer i visst fall samma befogenhet som polismyndighet i stad;

förordningen den 31 oktober 1873 angående främmande trosbekännare,

11 §: anmälan om begagnande av gudstjänstlokal skall göras

hos kronofogden;

förordningen den 26 november 1875 angående eldfarliga oljor,

§ 14: anmälan om minuthandel därmed göres hos kronofogden;

flottningsstadgan den 30 december 1880, 5 §: sammanträde angående

flottled i mindre vattendrag kan utsättas att äga rum inför

kronofogden;

kungörelsen den 4 juni 1886 angående ersättning av allmänna

medel till vittnen i brottmål: sådan ersättning förskjutes av kronofogden;
sjölagen

den 12 juni 1891, 4 §: anmälan om fartygs hemort å landet

göres hos kronofogden; 41 §: besiktningsmän förordnas av kronofogden;

lagen den 29 september 1899 angående fjärdingsmannabestyrets utgörande:

kronofogden har härutinnan flera åligganden och befogenheter;

kungörelsen den 14 november 1902 angående ordningen för utbetalning

av ersättning av allmänna medel till den, som enligt lagen om

tolks anlitande vid domstol biträtt såsom tolk utan att vara till allmän

tolk förordnad, § 1: sådan ersättning utbetalas av kronofogden;

lagen den 24 juli 1903 om försäkringsrörelse, 32 §: kronofogden

äger i visst fall utlysa bolagsstämma:

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin,

19 §: uppsägning av försäljningsrätt göres hos kronofogden; 39 §: försäljning

inställes i visst fall av kronofogden;

giftstadgan den 7 december 1906, §11: giftbok överlämnas till förvaring

hos kronofogden;

kungörelsen den 12 juli 1907 angående ersättning till gästgivare, som

avstå från utskänkningsrätt, 4 §: uppsägning härav göres hos kronofogden;
förordningen

den 17 juni 1908 angående ändrad ordning för utbetalningav

indelningsersättning m. in.: utbetalningen verkställes av kronofogden;

kungörelsen den 11 december 1908 beträffande ordningen för utbetalning

av ersättning av allmänna medel till rättegångsbiträde åt häktad:

sådan ersättning utbetalas av kronofogden;

lagen den 26 mars 1909 angående verkställighet i vissa fall av

straff, ådömt genom icke laga kraft ägande utslag, 3 §: nöjdförklaring

kan ske inför kronofogden;

lagen den 5 juni 1909 om förbud mot handels idkande under vissa

tider av dygnet, 4 §: kronofogden skall avgiva utlåtande med anledning

av beslut om dylikt förbud m. m.;

lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag, 84 §: kronofogden äger

i visst fall utlysa bolagsstämma;

lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar, 38 §: kronofogden

äger i visst fall utlysa sammanträde;

stadgan den 22 juni 1911 om skjutsväsendet, 2 §: sammanträde

om förändring beträffande skjutsanstalt hålles inför kronofogden; 50 §:

kronofogden avslutar entreprenadkontrakt;

förordningen den 22 juni 1911 angående biografföreställningar,

1 §: ansökan om tillstånd därtill göres hos kronofogden;

förordningen den 15 september 1911 angående utarrendering av

prästerskapets löneboställen, 9 §: kronofogden skall till vederhäftigheten

styrka borgen för arrende;

kungörelsen den 10 juni 1912 angående disposition av anslag till

understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt: kronofogden

skall avgiva yttrande angående ansökan om anslagsunderstöd;

kungörelsen den 22 november 1912 angående befogenheten att

såsom kronans ombudsman avgiva yttrande över lagfartsansökning, som

förklarats vilande: sådant yttrande avgives av kronofogden;

nådiga brevet den 22 november 1912 till kommerskollegium och

generaltullstyrelsen rörande förändrade bestämmelser i fråga om utarbetande

av den officiella statistiken angående Sveriges sjöfart och nåBihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 200 höft. (Nr 239.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

Lagändringar.

(liga brevet samma dag till kommerskollegium angående förändrade bestämmelser

i avseende på berättelserna om bergshanteringen samt om

industri: kronofogden utdelar blanketter för primäruppgifter;

kungörelsen den 16 maj 1913 angående upprättande och förande

av ett industriregister m. m., 4 §, och kungörelsen samma dag angående

skyldighet för vissa näringsidkare att avgiva statistiska uppgifter, 2 §:

kronofogden mottager anmälningar och uppgifter; samt

kungörelsen den 5 februari 1915 angående skyldighet för handelsidkare

att avgiva statistiska uppgifter: kronofogden mottager dylika

uppgifter.

Samtliga nu nämnda stadganden och flera andra med dem jämförliga

skulle beröras av den nya lagen.

I vissa fall, för vilka lagen skulle äga tillämplighet, kan tvekan

komma att uppstå angående frågan vilken landsfiskal inom ett gammalt

kronofogdedistrikt skall taga på sig ett kronofogden förut tillhörigt

åliggande. Landsfiskalsdistrikten äro ju mycket mindre än kronofogdarnas

och sammanfalla väl icke alltid med det område, som avses med

någon viss föreskriven åtgärd. Detta torde exempelvis vara förhållandet

beträffande föranstaltande av val av skiftesgodemän, två för varjesocken,

enligt 20 § skiftesstadgan. Men i dylika fall lärer det få ankomma

på Kungl. Maj:ts befallningshavande att bestämma vilken landsfiskal

skall fullgöra åliggandet. Innan det visat sig, huru den nya

organisationen i sina detaljer kommer att verka, torde det även vara

svårt att för varje särskilt fall giva bestämda föreskrifter. Erfarenheten

får väl framdeles visa, i vilken män rättelser, jämkningar och

kompletterande bestämmelser behövas.

Slutligen må nämnas, att någon ändring icke synes erforderlig beträffande

de talrika ställen i lagar och författningar, där det stadgas, att

något skall ombestyras av »kronofogde eller länsman», »kronofogde, lappfogde

eller länsman», »häradsfogde eller länsman å landet», »kronofogde

eller annan (förordnad) kronobetjänt», eller där likartade uttryck användas

för betecknande av tjänsteman, vilken visst åliggande tillkommer.

Däremot torde utmätningsmannaskapets överflyttande från kronofogden

till landsfiskalen böra medföra ändringar i utsökningslagen och

i sammanhang därmed i lagen den 10 juli 1899 om ersättning av

allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller

tjänsteman, ävensom i kungörelsen den 12 juli 1878 om kronofogdes,

och stadsfogdes dagbok i utsökningsmål m. m. Till behövliga ändringar

i de båda lagarna har jag låtit utarbeta förslag, därvid, vad

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 239.

angår utsökniugslagen, jämväl några andra ändringar funnits lämpligen

kunna vidtagas. Beträffande kungörelsens omarbetning kommer jag senare

att inför Eders Kungl. Maj:t göra anmälan. Vidare torde med

hänsyn till landsfiskalens befogenhet såsom vigselförrättare böra göras

eu ändring i 4 kap. 5 § av lagen den 12 november 1915 om äktenskaps

ingående och upplösning. Slutligen synes landsfiskalens egenskap att

vara kronans uppbördsman (beträffande restantier och annat) skäligen

påkalla en ändring i 15 kap. 2 § rättegångsbalken, varjämte i avseende

å länspolismästarens tjänsteställning erfordras smärre ändringar i 10 kap.

12 § strafflagen och 19 § 9 punkten i promulgationsförordningen till

strafflagen. '' Åven i fråga om nu berörda lagrum finnas ändringsförslagutarbetade.

Beträffande ändringarna i utsökningslagen torde dessa böra avse

2-4, 6, 9, 24, 57, 85, 90, 91, 94, 95, 98, 99, 137, 141, 146, 154, 155,

159, 162—166 och 169 §§. Tillika fordras vissa övergångsstadganden.

Angående ändringen av de särskilda paragraferna tillåter jag mig anmärka

vidkommande:

2 §. Likasom hittills kronofogde och stadsfogde samt den enligt

4 § av Kungl. Maj:ts befallningshavande för bestämt fall eller inom

visst område förordnade person — länsman eller annan — varit utmätningsman,

skulle detta hädanefter gälla landsfiskal, stadsfogde och av

Kungl. Maj:ts befallningshavande för bestämt fall eller inom visst område

särskilt förordnad lämplig person. Utmätningsmannaskapets överflyttande

från kronofogden till landsfiskalen utgör en av huvudpunkterna

i den nu föreslagna omorganisationen av fögderiförvaltningen. Någon

egentlig tvekan om denna förändring synes icke hava rått bland de

sakkunniga, som tid efter annan haft att behandla förevarande organisationsfråga.

Angående de nuvarande länsmännens kompetens för

åliggandet och huru praxis, med tillämpning jämväl av den kronofogden

enligt 3 § medgivna rätt att för bestämt fall till utmätningsman

i sitt ställe sätta länsman eller annan person, hittills utbildat sig, hänvisas

till fögderi förvaltningskommitténs betänkande, sid. 184—193. Av

den å sid. 193 befintliga tablån framgår att, såsom förhållandena utvecklat

sig, kronofogden själv i regel icke utfört den exekutiva förrättningen,

utan att denna oftast anförtrotts åt länsmannen, såvitt han eljest varit

behörig. Enligt, tablån, som avser tiden 1904—1908, utförde kronofogden

förrättningarna i allenast omkring nio procent av samtliga ärenden.

Att nu i lagen överflytta utmätningsmannaskapet å landsfiskalen

vore sålunda endast att stadfästa en sedan länge rådande praxis. För min

Åndringar

i utsökningslagen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 239.

del hyser jag ingen tvekan, att icke ett sådant överflyttande kan äga runa.

Visserligen koname utsökningsväsendet på landet att lagenligt handhavas

av en betydligt talrikare klass av tjänstemän än hittills, men den fara för

osäkerhet i tjänstens utövande, som därav kunde bliva en följd, torde

kunna motverkas genom ökad kontroll, utövad dels av de nya iänspolismästarna

och dels genom oftare återkomanande redovisning av omhänderhavda

medel. Att förmågan att handhava utmätningsmål icke

saknas hos den nuvarande länsmanskåren, torde väl få anses ådagalagt

genom rådande praxis, och, såsom chefen för civildepartementet framhållit,

är ju meningen att bibringa de unga landsfiskalsämnena betydligt

högre allmänna kvalifikationer för tjänsten än som fordrats av länsmansaspiranterna,

Av de utmätningsman å landet tillkommande åligganden

hava emellertid hittills vissa, i nuvarande 3 § omförmälda,

ansetts alltid kräva en förrättningsman med kronofogdes kvalifikationer;

sagda åligganden få således icke i något fall utövas av substitut,

som fogde enligt 3 § äger för visst ärende tillkalla, icke heller få de

utan särskilt, i förordnandet innefattat medgivande handhavas av den,

som Kungl. Majrts befallningshavande jämlikt 4 § förordnar i fogdes

ställe. Det är enligt förslaget icke avsett, att dessa åligganden utan

vidare skulle tillkomma landsfiskal. Denna grundsats har kommit till

uttryck i vissa följande paragrafer genom särskilda stadganden därom,

att sådan förrättning skall verkställas av överexekutor eller den, som

överexekutor särskilt förordnar. Sådant stadgande meddelas: beträffande

försäljning av fartyg om minst tjugu ton i 90 §, beträffande

försäljning av fast egendom i 98 § och beträffande fördelning av köpeskilling

för lös egendom, då enligt 141 § sammanträde för fördelningen

erfordras, i sistnämnda paragraf. 1 fråga om fördelning av köpeskilling

för lös egendom, då sammanträde erfordras enligt 140 §, och fördelning

av köpeskilling för fast egendom, framgår samma regel vid jämförelse

mellan de oförändrade 140 och 142 §§, å ena sidan samt, å

den andra, 90 och 98 §§ i deras ändrade lydelse. Givetvis kan sådant

förordnande meddelas för landsfiskal, om han finnes lämplig. Det

kunde visserligen ifrågasättas, om icke åtminstone fördelning av köpeskilling

för lös egendom vid sammanträde enligt 141 § borde kunna

anförtros åt landsfiskalen, men då reformen är avsedd att genomföras

med ens redan vid början av nästa år, torde det ej vara

lämpligt att genast pålägga de nyblivna landsfiskalerna sådana utmätningsgöromål,

varom de förut såsom länsmän kanske icke ägt någon

erfarenhet. Framdeles kan det måhända, med hänsyn till den högre

kompetens och skicklighet, som man avser att bibringa landsfiskals
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 23!).

kåren, bliva lämpligt att anförtro densamma ett eller flera av de utmätningsgöromål,

vartill den nu icke utan vidare skulle äga befogenhet.

Berörda inskränkningar i landsfiskalens behörighetsområde föranleda

jämväl, att på åtskilliga ställen i lagen ordet »utmätningsman»

måste utbytas mot »auktionsförrättare» eller »förrättningsman».

3 och 4 §§. Då landsfiskalens distrikt blir mycket mindre än kronofogdens

och länsmannen redan nu visat sig kunna medhinna de allra

flesta utmätningarna inom sitt distrikt, torde man icke behöva för hans

räkning bibehålla kronofogdens befogenhet att sätta annan i sitt ställe.

Väl torde i vissa fall eller inom vissa landsfiskalsdistrikt med mera

krävande åklagar- och polisverksamhet även för landsfiskalen yppas

behov av substitut för utsökningsväsendet, men den nuvarande 4 §

ger för tillgodoseende av detta behov anvisning å en utväg, som har

det avgjorda företrädet framför den i nuvarande 3 § angivna, att den

person, Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnar såsom särskild utmätningsman

för bestämt eller inom visst område, på eget ansvar verkställer

åt honom uppdragna förrättningar.

Det torde vara lämpligt att, sedan i 2 § givits bestämmelser först

om utmätningsman å landet och därefter om utmätningsman i stad, i 3 §

införa stadgandet om Kungl. Maj:ts befallningshavandes rätt att ä landet

förordna annan utmätningsman än landsfiskalen och i 4 § upptaga föreskriften

om rätt för utmätningsman i stad att sätta annan i sitt ställe.

9 §. Då utmätningsbestyret på landet nu skulle till stor del anförtros

åt en talrikare tjänstemannaklass än vad hittills vaidt förhållandet,

torde det vara lämpligt att, såsom jag redan antytt, öka möjligheten

till kontroll. Särskilt torde med anledning av bestämmelserna i

137, 162 och 163 §§ bliva nödvändigt, att landsfiskalen oftare än hittills

i 9 § stadgats med utdrag ur dagboken redovisar för sin verksamhet

som underexekutor. Åven om det vore önskvärt, att dagboken

bleve månatligen granskad, skulle dock expedition av dagboksutdrag

för varje månad medföra alltför stort arbete för eu utmätningsman, som

tillika bär, utom andra göromål, polis- och åklagarbestyr såsom en av

sina förnämsta uppgifter. Jag föreslår därför såsom en medelväg, att

utdrag ur dagboken skall för två månader insändas sex gånger om året.

Enligt ett inom civildepartementet utarbetat förslag till instruktion för

länspolismästare skulle granskningen av dagboksutdragen i regel åligga

denne, som skulle hava att hos Kungl. Maj:ts befallningshavande anmäla

resultatet av granskningen.

51 §. Det har framhållits såsom en brist i den nuvarande lagstiftningen,

att utmätningsmannen icke är skyldig att även utan därom

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 339.

av sökanden framställd begäran meddela bevis om mottagande av

fordringsliandling för utmätnings vinnande. Enligt 9 § skall utmätningsmannen

meddela diariebevis endast när sådant begäres, och enligt 57 §

skall han förse ett ingivet fordringsbevis med påskrift om avlämnandet.

Man skulle nu kunna tänka sig, att utmätningsmannen underlåter detta

och ej heller inför ärendet i dagboken samt att han sedermera uppbär

beloppet, måhända utan att utmätning behöver företagas, och förskingrar

pengarna. Då varken borgenären har något bevis om ingivandet

av fordringshandlingen eller den kontrollerande myndigheten äger möjlighet

att upptäcka felet, ligger det nära till hands, att tillgreppet icke

kan styrkas och att sökanden går förlustig den ersättning, vartill han

eljest vore berättigad enligt lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna

medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman.

Åven om faran, att det nu antydda fallet någon gång skulle inträffa,

torde vara ytterst ringa, måste det ju medges, att densamma i

någon mån förstoras, då antalet utmätningsmän väsentligen ökas. Ett

tillägg till 57 § i det nu berörda syftet torde därför icke få anses opåkallat.

Därvid synes det emellertid lämpligt, att beviset utfärdas utan avgift

och att utmätningsmannen äger att, då sökanden bor å annan ort

eller sådant eljest erfordras, sända beviset till sökanden såsom tjänstebrev.

Därom samt angående bevisets innehåll torde närmare bestämmelser

framdeles böra givas av Eders Kungl. Maj:t.

90 §. Angående försäljning av utmätt lös egendom stadgas i 89

—96 §§. Det synes lämpligt att i 90 § intaga bestämmelse om

vem som å landet skall verkställa försäljning av större fartyg, vartill

landsfiskalen ju icke utan vidare skulle äga befogenhet. Beträffande

exekutiv försäljning av fartyg å den egentliga landsbygden torde frågan

emellertid icke hava någon större praktisk betydelse. Enligt upplysningar

från Kungl. Maj:ts befallningshavande i kustlänen förekommo

nämligen under åren 1908—1912 sådana försäljningar endast i fyra fall,

alla i Göteborgs och Bohus län.

91, 94 och 95 §§. 1 dessa §§ har i de fall, då fråga är om

fartygsförsäljning, ordet »utmätningsman» utbytts mot »auktionsförrättare»,

som å landet skall vara: beträffande större fartyg överexekutor eller

den i 90 § av förslaget avsedda särskilt förordnade utmätningsmannen

samt beträffande mindre fartyg landsfiskalen.

99 §. Lagrummets ändrande föranledes av vad redan nämnts om

landsfiskalens kompetens. Det skulle nu bliva tillämpligt för såväl

land som stad, medan hittills intet direkt varit i förevarande avseende

stadgat angående stad.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239. 23

159 §. Det är av vikt, att borgenärs medel icke utan nödtvång

innestå hos exekutor. Enligt lagrummets nuvarande lydelse skall landskansli

i riksbanken nedsätta medel, som borgenär fält sig tillagda, men

ej vid sammanträdet lyfta!. Men om fördelning skett annorstädes än ä

landskansli, inträder skyldighet att nedsätta medlen först om borgenären

försummat att lyfta dem inom fyra veckor. Då fördelningssammanträdet

i vilket fall som helst äger rum å dag, som är i lag bestämd, synes

något skäl knappast finnas, varför överexekutor i stad eller förrättningsman

å landet skall kunna hålla medlen i sitt förvar under fyra

veckor. Alltid är därmed, särskilt ur synpunkten av att ett säkert

kassaförvaringsrum måhända saknas, någon risk förenad, oavsett det

olämpliga däri, att en tjänsteman onödigtvis innehar dylika medel. I

överensstämmelse med vad nedan beträffande 166 § föreslås, har stadgandet

om en tid av fyra veckor, inom vilken medlen få lyftas hos

utmätningsmannen, uteslutits.

162, 163 och 165 §§. I nuvarande 163 § stadgas angående den

tid, inom vilken utmätt fartyg skall hava försålts, och i 165 § meddelas

bestämmelse i enahanda avseende beträffande utmätt fast egendom.

Då landsfiskalen skall äga försälja utmätta smärre fartyg, men

han icke skall få den befogenhet, som nu tillkommer kronofogde, att

jämväl försälja fartyg om tjugu ton eller däröver eller utmätt fast

egendom, har stadgandet om tiden för försäljning av fartyg, i vad det

avser sådana av nyss nämnda dräktighet, flyttats från 163 § till 165 §,

vilken förflyttning åter medfört, att sistnämnda paragrafnummer tilllagts

i den i början av 162 § förekommande hänvisning.

166 §. Såsom vid 159 § anmärkts, bör tillses att influtna medel

icke längre än nödigt innestå hos utmätningsmannen. Att borgenär

har möjlighet att under någon kortare tid hos utmätningsmannen lyfta redovisningsbelopp,

som influtit efter utmätning, är ju lämpligt. Men

denna tid bör icke onödigtvis utsträckas. Enligt nu gällande föreskifter

kunna influtna exekutionsmedel innestå hos utmätningsman förlyftning

tre månader, och under vissa omständigheter kunna sex månader

förflyta, innan överexekutor blir i tillfälle att förständiga utmätningsmannen

att nedsätta icke lyftade medel i riksbanken. Ett exempel skall

visa detta. Den 31 mars försäljes utmätt gods och betalas kontant. Senast

den 14 april skall utmätningsmannen vara beredd att redovisa (137 §). Den

9 juni (166 §) utlöper den tid av åtta veckor, under vilken medlen

skola hållas tillgängliga. Men då utmätningsmannens skyldighet att

nedsätta beloppet i riksbanken ej inträder förr än efter utgången av

löpande kalendermånad, utsträckes tiden för medlens innestående hos

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 239.

utmätningsmannen till och med den 30 juni, då alltså tre månader från

betalningen förflutit; och den 1 juli är den första dag, då nedsättning

i riksbanken kan ske. Den 14 juli skall enligt 9 § utmätningsmannen

hos överexekutor förete dagboksutdrag för tiden april—juni. I detta

utdrag synes ej vad som åtgjorts efter juli månads ingång. Detta visar

sig först i dagboksutdraget för tiden juli—september, vilket inkommer

den 14 oktober. Sex och en halv månader hava då förflutit

från det att likvid för den utmätta egendomen inflöt. Visar sig nu av

dagboksutdraget, att lyftning eller nedsättning icke skett under tiden 1 juli

—30 september, erhåller enligt praxis utmätningsmannen ett förständigande

att genast verkställa nedsättningen och styrka, att den skett. Till minskande

av den tidsutdräkt, som sålunda kan förekomma, synes det

lämpligt att från åtta till två veckor förkorta den tid, under vilken utmätt

belopp skall hos utmätningsmannen hållas borgenären tillhanda.

I samma riktning verkar också, såsom av det sagda framgår, den av

mig förut föreslagna förkortningen av de perioder, för vilka dagboksutdrag

skola av utmätningsmannen sändas till överexekutor. I detta

sammanhang må slutligen erinras, att enligt 18 § i kungörelsen den

12 juli 1878 om kronofogdes och stadsfogdes dagbok i utsökningsmål

m. m. en utmätningssökande har möjlighet att, på skriftlig anmälan,

mot en obetydlig avgift få influtna exekutionsmedel omedelbart med allmänna

posten under assurans sig tillsända, en utväg, som alltmera begagnas.

Beträftande förhållandena vid övergången från den gamla organisationen

till den nya tillåter jag mig hänvisa till chefens för civildepartementet

förslag i propositionen nr 211, sid. 107—128. Därav framgår,

såsom redan berörts, att den nya organisationen skulle genomföras med

ens vid början av nästa år. Tjugusju kronofogdar skulle överflyttas

till länspolismästartjänster och de övriga tills vidare uppföras på indragningsstat

med rätt för dem att antaga annan befattning å rikets,

riksdagens eller kommunens stat. I denna del har chefen för civildepartementet

bland annat yttrat (sid. 123):

»Om kronofogdetjänsterna, såsom jag anser lämpligast, indragas med utgången

av år 1917, torde emellertid böra framhållas, att åtskilliga efterarbeten

för kronofogdarna kvarstå under år 1918. .Så skola enligt gällande bestämmelser

specialräkningarna över kronouppbörden för år 1917 avlämnas inom den 15 januari

1918 och bötesredogörelserna för senare hälften av år 1917 avgivas den 1

februari 1918. I övrigt hava kronofogdarna att för år 1917 avlämna en del

andra redogörelser och uppgifter, från vilket åliggande de icke kunna befrias.

Därjämte skulle de så snart ske kan i början av år 1918 till vederbörande av
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

lämna sina cliarier och till tjänsten hörande handlingar samt ännu icke avslutade

inåt och ärenden med tillhörande medel eller behöriga kvittenser o. s. v., vilket

torde höra ske vid inventeringar, varom Kungl. Maj:ts befallningshavande i sådant

tall lära hava att i behörig tid föranstalta. Förenämnda göromål lära visserhgen

åligga kronofogdarna i och för deras tjänst under 1917, och någon särskild

föreskrift härutinnan skulle därför måhända icke vara behövlig. Emellertid torde

beträffande åtminstone de å indragningsstat uppförda kronofogdarna lämpligen

hora uttryckligen stadgas, att de som villkor för åtnjutande av dem å indragningsstat

uppförda avlöningsförmåner åro pliktiga att jämväl under år 1918 beträffande

sina förutvarande tjänstgöringsområden utföra de göromål, som Kungl. Maj:ts befallningshavande

för omorganisationens genomförande kunna finna erforderliga.»

1 anslutning till vad chefen för civildepartementet sålunda anfört

anser jag det vara mest praktiskt att överlämna till Kungl. Maj:ts befallningshavande

att under de inventeringar, som skulle komma att äga

rum vid övergångstiden, för varje särskilt fall bestämma, om handläggningen

av ett mål, som blivit anhängigt före den 1 januari 1918, skall

fortsättas av vederbörande kronofogde eller av den landsfiskal, till vilken

ärendet eljest borde övergå. Förhållandena torde härvidlag komma

att gestalta sig sa olika på olika platser, att generella regler icke lämpligen

kunna uppställas. Fn kronofogde blir polismästare, en annan

tillträder någon befattning långt ifrån sin hittillsvarande tjänsteort, eu

tredje blir boende kvar utan att skaffa sig någon ny anställning. Den

ene kronofogden, har själv skött åtskilliga utsökningsmål, den andre

har redan, överlåtit dem å länsmännen. Då det sistnämnda beträffande

de mål, vilka länsmännen hittills tillåtits och landsfiskalerna hädanefter

skulle vara behöriga att handlägga, torde utgöra regeln, då därtill

fastighetsförsäljningen såsom hittills skall ankomma på överexekutor och

då de övriga utmätningsgöromål, vartill landsfiskalerna icke utan vidare

skulle äga befogenhet, äro mycket sällsynta, torde hela övergången

såvitt rörer utsökningsväsendet komma att försiggå ganska lätt, därest

avgörandet uti ifrågavarande hänseende överlämnas till Kungl. Majrts

befallningshavande.

Kronofogdetjänsternas indragning bör vidare föranleda en ändring i Ändring i

5 § av lageu den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa !af-’en den io

fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman. Visserligen lottning °”

skall kronoskatten hädanefter upptagas genom postverket, men av an- a!imiu>na medra

medel, som hittills redovisats i fögderiets specialräkning eller eljest

av kronofogden å tjänstens vägnar till redovisning emottagits, återstår förorsakats av

åtskilligt, som hädanefter skall anförtros åt landsfiskalerna och som

alltså, därest det förskingras, bör enligt stadgandena i nämnda lagersättas

av allmänna medel. Sålunda skola landsfiskalerna ornhän
Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 200 höft. (Nr 239.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Ändring av 4

kap. 5 § i lagen

den 12 november

1915

om äktenskaps

ingående och

upplösning.

Lagberedningen

1913.

26 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 239.

derhava uttagande av skogsmedel samt köpeskilllingar med mera för

smärre kronolägenheter och egnahemslägenheter, uppbörd av arrendeavgifter,

annuiteter och räntor å egnahemslån, utbetalande av ersättning

för rustnings- och roteringsbesväret, vittneslöner, reseersättningar och

dylikt samt förskott, som av Kung]. Majtts befallningshavande anförtros

landsfiskalen för bestridande av utgifter för det allmännas räkning.

Jag tillåter mig även hänvisa till vad chefen för civildepartementet

yttrat i denna del (sid. 40 i förslaget). En ändring i förevararande

paragraf är alltså erforderlig. — Så länge kronofogden, efter den nya

lagens trädande i kraft, icke vederbörligen redovisat av honom omhänderhavda

medel, bör emellertid statens ersättningsskyldighet enligt

paragrafens förutvarande lydelse kvarstå.

Vad därefter angår den borgerliga vigseln, är enligt 4 kap. 5 § i

lagen den 12 november 1915 om äktenskaps ingående och upplösning

behörighet att förrätta sådan vigsel tillagd, i stad lagfaren ledamot

av magistraten eller, där magistrat ej finnes, ordförande i den för

staden särskilt tillsatta styrelse och på landet kronofogden ävensom,

där Kungl. Maj:t för visst område det medgiver, den som Kungl. Majds

befallningshavande särskilt förordnar till vigselförrättare. Borgerlig

vigsel förrätt ares åliggande att viga är ej beroende därav, att någon av

de trolovade har sitt hemvist inom hans tjänstgöringsområde.. År kronofogde

bosatt i stad, äger han jämväl inom staden förrätta vigsel, men

är ej pliktig därtill, med mindre någon av de trolovade har sitt

hemvist inom fögderiet.

Beträffande landsbygden, fick kronofogden sig anförtrott att förrätta

borgerlig vigsel genom förordningen den 31 oktober 1873 angående

främmande trosbekännare och deras religionsövning och därefter

genom förordningen den 15 oktober 1880 om äktenskaps avslutande i

visst fall inför borgerlig myndighet.

Genom lagen den 6 november 1908 om äktenskaps ingående bestämdes,

att borgerlig vigselförrättare skulle vara i stad magistraten

eller lagfaren ledamot av magistraten och på landet kronofogden i orten.

Sådan myndighets åliggande att förrätta giftermål skulle ej vara beroende

därav, att mannen eller kvinnan hade sitt hemvist inom myndighetens

tjänstgöringsområde. Om kronofogden vore bosatt i stad, ägde

han jämväl inom staden verkställa dylik förrättning.

I motiven till det förslag, som ligger till grund för lagen den 12

november 1915 om äktenskaps ingående och upplösning, yttrade lagberedningen

(sid. 292 o. följ.):

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239. 27

På landet liar. allt sedan civiläktenskap hos oss blev tillåtet, sådant äktenskap

skolat avslutas inför kronofogden.

Emot kronofogdarnas lämplighet att förrätta giftermål torde intet vara att

erinra; men väl kan ur annan synpunkt ifrågasättas, huruvida den nuvarande

ordningen är ägnad att bibehållas. Kronofogdarna äro till antalet endast 118,

och i de mera] glest befolkade delarna av landet äro deras distrikt synnerligen

vidsträckta. För dem, som på landsbygden vilja ingå borgerligt äktenskap, lärer

det därför å vissa orter vara förenat med avsevärd omgång och kostnad att uppsöka

en giftermålsförrätiare. Valfriheten mellan kyrklig och borgerlig form för

äktenskaps ingående kan sålunda i verkligheten gå förlorad, och de, som rättsligen

eller av sin övertygelse äro förhindrade att anlita kyrklig vigsel, uraktlåta

kanske _ att lagligen fullborda äktenskapet. Att bereda tillgång till ökat antal

borgerliga vigselförrättare å landet synes alltså vara en angelägenhet av vikt.

Av flera skäl vore det utan tvivel önskligt att förrättandet av borgerlig

vigsel kunde förbehållas statens tjänstemän. Vigselns karaktär att vara ett samhällets

bekräftande av förbindelsen skulle därigenom bäst framträda; av statens

tjänstemän synes man ock säkrast kunna förvänta ett noggrant fullgörande av

vigselförrättarens åligganden. Emellertid lärer det ej vara möjligt att inom den

nuvarande kretsen av ämbets- och tjänstemän på landsbygden vinna erforderligt

antal borgerliga vigselförrättare. De funktionärer, vilka kunna ifrågasättas till

värvet, äro länsmän och häradshövdingar. Länsmännen äro väl betydligt talrikare

än kronofogdarna, men deras mångahanda uppgifter i statens rättsskipande

och exekverande verksamhet torde göra det mindre lämpligt att anförtro uppdraget

åt dem. Ej nämnvärt flera än kronofogdarna äro häradshövdingarna (för

närvarande 121), och då de i regeln tordé vara boende å samma ort som dessa,

vore föga vunnet genom att bekläda även dem dem vigselbehörighet. Att åter

lämna uppdraget åt en ny klass av tjänstemän torde ej kunna ifrågakomma annat

än i samband med en omläggning av registerväsendet; men en sådan omläggning

är nu ej att räkna med.

I den motion vid 1908 års riksdag, som avsåg införande av obligatoriskt

civiläktenskap, var tillika föreslaget att äktenskap skulle på landet ingås inför

kommunalnämndens ordförande eller, vid förfall för denne, inför vice ordföranden.

Såsom i propositionen till samma riksdag anmärktes, torde det emellertid

ej vara tillrådligt att åt någon av nu befintliga kommunala myndigheter överlämna

uppdraget att förrätta giftermål jämte därmed följande skyldighet att öva

tillsyn, det äktenskapshinder ej förefinnas, och att ombesörja vederbörlig registrering.

Med valfrihet mellan kyrklig och borgerlig vigsel lärer i ett flertal

bygder av vårt land ej heller finnas något behov av borgerlig vigselförrättare

inom varje socken.

Fögderiförvaltningens omorganisation, genom kronofogdetjänsternas fullständiga

indragning eller genom minskning av deras antal, har sedan länge stått

på dagordningen. Denna förvaltningsfråga har dock ännu ej kommit till lösning,

så att beredningen kunnat därefter lämpa sitt förslag. Erinras må ock att om,

på sätt blivit ifrågasatt, vid fullständig indragning av kronofogdarnas befattningar

åliggandet att viga överflyttas å häradshövdingarna, behovet av större antal vigselförrättare

ej därigenom varder avhjälpt.

Vid nu angivna förhåll luden har beredningen funnit sig böra föreslå att,

jämte det kronofogdarna bibehållas vid sin vigselbehörighet, tillika beredes möjlighet

att för viss trakt av landsbygden förordna särskild borgerlig vigselförrättare.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

Prövningen huruvida sådan särskild vigselförrättare må erfordras och bestämmandet

av det område, inom vilket han bliver behörig att viga, har synts böra

tillkomma Konungen. Själva förordnandet skall däremot meddelas av Konungens

befallningshavande. Givet är att härvid bör förfaras med stor urskillning. Att

finna en för uppdraget fullt skickad man med personligt anseende i orten och

förmåga att formenligt utföra såväl själva vigselförrättningen som därmed sammanhängande

åligganden skall dock säkerligen i allmänhet ej bliva svårt. Lämpligt

är måhända att den förordnade erhåller särskild instruktion om vad han har

att iakttaga.

Då Kung]. Maj:ts proposition med förslag till lag om äktenskaps

ingående och upplösning förevar vid 1915 års riksdag, hemställdes i

en i andra kammaren av åtskilliga ledamöter väckt motion om sådan

ändring av 4 kap. 5 §, att inom landskommun, där ej kronofogde funnes

bosatt, Kungl. Maj:ts befallningshavande skulle hava''att förordna lämplig

person att vara borgerlig vigselförrättare. Motionärerna anförde, att

särskilt inom de delar av landet, där fögderierna vore vidsträckta och

städerna fåtaliga, anlitandet av den borgerliga vigseln medförde dryga

kostnader för nupturiénterna, varjämte åtminstone den manlige kontrahenten

i många fall nödgades avstå flera dagars arbetsinkomst för

resan till och från vigselförrättarens hemvist. Detta tvingade i många

fall till anlitande av den kyrkliga -vigseln även för personer, som principiellt

icke gillade densamma. Ävenledes visade erfarenheten, att det

borgerliga äktenskapsförfarandets dyrhet å platser, som läge långt från

borgerlig vigselförrättares boningsort, så småningom skapade en mångfald

lösa förbindelser. Det vore därför önskligt, att inom varje kommun

funnes minst en borgerlig vigselförrättare.

Med anledning härav yttrade lagutskottet:

För eu lagstiftning, som vilade på principen om valfrihet mellan kyrklig

och borgerlig form, måste det tydligen vara angeläget att tillse, att valfriheten

ej i verkligheten ginge förlorad till följd av bristande tillgång på borgerliga vigselförrättare.

Detta önskemål vore emellertid enligt utskottets uppfattning genom

förslaget tillräckligt tillgodosett. Det syntes nämligen kunna med säkerhet förväntas,

att när helst å någon ort ett verkligt behov av vigselförrättare yppade

sig, Kungl. Maj:t ej skulle vara sen att föranstalta om att behovet bleve fyllt

på det sätt, ifrågavande paragraf anvisade. Utskottet ville även erinra därom att

för sådan åtgärds vidtagande ej förutsattes framställning från kommunal myndighet;

det vore tillräckligt att regeringsmaktens uppmärksamhet av för frågan intresserade

enskilda personer fästes på behovet av vigselförrättare. Förslaget att

vigselföi-rättare ovillkorligen skulle förordnas i varje kommun vore enligt utskottets

förmenande ej lyckligt. Ett avsevärt antal landskommuner vore både till folkmängd

och utsträckning så små, att ett förordnande av särskild vigselförrättare

för eu var av dem redan på den grund vore både obehövligt och olämpligt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 239.

29

Det finge ej heller förbises, att i ett ganska stort antal kommuner borgerlig vigsel

ännu alls ej kommit i bruk och att det å sådana orter kunde möta störa svårigheter

att finna en person, som vore fullt skickad för uppdraget och jämväl villig

mottaga detsamma.

Utskottet tillstyrkte alltså lagberedningens, av Kungl. Maj:t upptagna

förslag, vilket också av riksdagen godkändes.

Redan från början har det, vad översta Norrland beträffar, visat

sig nödvändigt att tillgripa utvägen med särskilt förordnade vigselförrättare.

Sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län

hemställt, att enär inom länets fyra vidsträckta fögderier, inom vilka

funnes de stora municipalsamhällena Kiruna, Malmberget och Gällivare,

det givetvis komme att göra sig gällande behov av flera borgerliga

vigselförrättare än kronofogdarna och de i städerna till förrättande

av borgerlig vigsel behöriga, Kungl. Maj:t måtte medgiva, att

särskild vigselförrättare förordnades för vart och ett av följande områden

nämligen: ett område, omfattande Övertorneå, Pajala, Korpilombolo

och Tärendö socknar, ett område, bestående av Jukkasjärvi socken,

ett område, utgörande Gällivare socken, ett område, bestående av Jokkmokks

socken, samt ett område, omfattande Arvidsjaurs och Arjeplogs

socknar, blev vad Kungl. Maj:ts befallningshavande sålunda hemställt

av Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 11 februari 1916 bifallet.

Enligt vad jag inhämtat, hava till vigselförrättare i nämnda fem

områden förordnats länsmannen i övertorneå distrikt, extra länsmannen

i Kiruna samt länsmännen Gällivare, Jokkmokks och Arvidsjaurs distrikt.

I vissa förslag angående fögderiförvaltningens omorganisation hava

emellertid häradshövdingarna ansetts böra bliva borgerliga vigselförrättare

å landet. Sålunda föreslog 1909 års fögderiförvaltningskommitté i sitt

utlåtande den 27 augusti 1912, att domhavandena skulle i stället för

kronofogdarna bliva vigselförrättare å landet, och enahanda förslag

framställdes i betänkande den 19 december 1912 av de samma år

inom civildepartementet tillkallade sakkunniga för fögderiförvaltningsfrågans

ytterligare beredning.

Med anledning härav yttrade sig hovrätterna i avgivna utlåtanden.

Svea hovrätt anförde, att ehuru hovrätten funne det betänkligt att,

på sätt de sakkunnigas förslag avsåge, öka domhavandenas för tjänsten

främmande åligganden och därigenom inkräkta på den tid, som borde

ägnas de egentliga domargöromålen, hovrätten likväl icke ansåge sig

Fögderiför
valtnings
kommittén
1909.

Hovrätterna.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

böra avstyrka förslaget i den del, varom vore fråga. Hovrätten ville

emellertid erinra, att särskilt för domhavande, som vore bosatt i stad,

ifrågavarande skyldighet kunde bliva synnerligt betungande, därest icke

domhavandens befattning med civiläktenskapen inskränktes till de fall,

då mannen eller kvinnan hade sitt hemvist inom domsagan.

Göta hovrätt yttrade, att antalet av de å landsbygden ingångna

civiläktenskapen visserligen för det dåvarande vore jämförelsevis ringa,

men antagligt vore, att detsamma i framtiden komine att avsevärt

stiga. Det kunde därför befaras, att överflyttandet på domhavandena

av bestyret med äktenskaps avslutande framdeles kunde visa sig innebära

en avsevärd ökning av domhavandenas arbetsbörda. På grund

härav samt särskilt med hänsyn till önskvärdheten av att för de personer,

som ville ingå äktenskap inför borgerlig myndighet, svårighet

icke uppstode genom allt för stort avstånd till sådan myndighet, funne

sig hovrätten böra med avstyrkande av det förslag, betänkandet innehölle,

hemställa att, i händelse av kronofogdetjänsternas indragning,

kronofogdarnas åliggande att avsluta civiläktenskap överflyttades å kronolänsmännen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anförde, att hovrätten, utan

att vilja avstyrka förslaget om ifrågavarande bestyrs överflyttande på

domhavandena, dock ansåge sig böra erinra, att varje ytterligare ökning

av domhavandenas arbetsbörda med göromål, som vore för domarämbetets

natur främmande, syntes kunna medföra betänkligheter i avseende

å de domsagor, i vilka redan nu tjänsteåliggandena endast med

svårighet och genom anlitande i stor utsträckning av extra arbetskraft

kunde fullgöras, och att flertalet av sådana domsagor torde, förhållandevis

mera än övriga, beröras av ifrågavarande ändringsförslag.

Då nu kronofogdetjänsterna skola indragas, måste åt annan myndighet

uppdragas att förrätta vigsel å landsbygden. De statstjänare,

som i detta avseende skulle kunna ifrågakomma, torde vara domhavandena

och landsfiskalerna. Beträffande domhavandena anser jag det

vara synnerligen önskvärt, att deras redan stora arbetsbörda icke ytterligare

ökas. Och då dessa ämbetsmän icke äro nämnvärt flera än kronofogdarna

och man alltså icke i fråga om lättad tillgång till vigselförrättare

skulle vinna något genom att bekläda domhavandena med vigselbehörighet,

anser jag det icke vara lämpligt, att domhavandena bliva

vigselförrättare. Sålunda återstå bland statstjänarna endast landsfiskalerna.

För min del hyser jag lika med chefen för civildepartementet

och på de skäl, lian åberopat i sitt förslag till omorganisation av fögderi
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

förvaltningen (sid. 33—34), icke någon tvekan om att landsfiskalerna

böra kunna beklädas med ifrågavarande befogenhet. Deras kompetens

härför torde bliva fullt tillräcklig. Såsom av förslaget till omorganisationen

framgår, komma hädanefter betydligt större fordringar

att ställas på landsfiskalernas kvalifikationer för tjänsten än vad hittills

gällt för länsmännen. Dessutom finnes, såsom chefen för civildepartementet

»påpekat, i förordning den 3 december 1915 stadgat vad vid

borgerlig vigsel skall iakttagas, och i den lärobok, som är avsedd att

läggas till grund för studierna till landsfiskalsexamen och vilken sedermera

torde kunna av landsfiskalerna användas såsom uppslagsbok, lärer

väl komma att intagas allt vad som kan vara av betydelse för ett riktigt

handhavande av den borgerliga vigseln. Aven de nuvarande länsmännen,

som ju först skola övertaga landsfiskalstjänster, torde med någon

instruktion av Kungl. Maj:ts befallningskavande på ett tillfredsställande

sätt kunna utföra ifrågavarande visserligen grannlaga uppdrag.

Därigenom att landsfiskalerna bliva vigselförrättare torde i regel

bliva väl sörjt för att ett tillräckligt antal dylika funktionärer hädanefter

finnes tillgängligt. Med hänsyn till de särskilda förhållanden,

som på någon viss ort i ett eller annat avseende kunna förefinnas, lärer

det emellertid vara lämpligt att bibehålla möjlighet för Kungl. Maj:ts

befallningshavande att såsom hittills, där Konungen medgiver, förordna

särskild vigselförrättare. Då, likasom förhållandet är med kronofogdarna,

även många länsmän äro bosatta i stad (exempelvis i Hallands

län ej mindre än åtta av länets elva länsmän), torde likaledes sista

punkten av 5 § i 4 kap. av 1915 års lag böra bibehållas även sedan

ifrågavarande behörighet tillagts landsfiskalerna.

Den antydda ändringen av 15 kap. 2 § rättegångsbalken, innebärande

att landsfiskalerna skulle få föra andras talan inför rätta, föranledes

jag föreslå med anledning av den hemställan chefen för civildepartementet

omförmält i sitt förslag å sid. 43—44, varest åberopas fögderiförvaltningskommitténs

betänkande sid. 408 o. följ. Lika med chefen

för civildepartementet och kommittén anser jag, att de blivande uppbördsmännen

å landet, landsfiskalerna, icke böra avstängas från behörighet

att föra andras talan inför rätta. Såsom förhållandena faktiskt

utvecklat sig, skulle efter den nya organisationens genomförande den

gamla bestämmelsen, att kronans uppbördsmän ej finge vara rättegångsombud,

verka synnerligen föråldrad och obekväm.

Ändring av

15 kap. 2 §

rättegångsbalken.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Ändring av

10 kap. 12 §

i strafflagen.

Ändring av

19 §

9 punkten

i promulgationalagen

till strafflagen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 389.

Den blivande länspolismästarens syssla torde föranleda, att lian i

stället för kronofogde angives bland de civila myndigheter, som enligt

10 kap. 12 § strafflagen äga viss befogenhet.

Givetvis skall länspolismästaren äga häktningsrätt. Han bör således

upptagas bland de myndigheter, vilka i 19 § 9 punkten av promulgationslagen

till strafflagen tillagts sådan befogenhet. I- samma

lagrum bör ock göras den ändring, som föranledes av att de nuvarande

länsmännen skola benämnas landsfiskaler.»

Därefter uppläste föredraganden de utarbetade förslagen till

lag om överflyttande, vid kronofogdetjänsternas indragning, av vissa,

kronofogde åliggande bestyr å landsfiskal;

lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen;

lag angående ändrad lydelse av 5 § i lagen den 10 juli 1899 om

ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av

ämbete- eller tjänsteman;

lag angående ändrad lydelse av 4 kap. 5 § i lagen den 12 november

1915 om äktenskaps ingående och upplösning;

lag angående ändrad lydelse av 15 kap. 2 § rättegångsbalken;

lag angående ändrad lydelse av 10 kap. 12 § strafflagen; samt

lag angående ändrad lydelse av 19 § 9 punkten i förordningen om

nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall;

och voro förslagen av den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa.

Föredraganden hemställde, att lagrådets utlåtande över förslagen

måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom utdrag

av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 239.

33

Bilaga 1.

Förslag

till

Lag

om överflyttande, vid kronofogdetjänsternas indragning, av vissa, kronofogde

åliggande bestyr å landsfiskal.

Härigenom förordnas, att, där i lag eller författning kronofogde

eller kronans uppbördsman eller ombudsman å landet fått sig någon

skyldighet i tjänsten ålagd eller någon befogenhet anförtrodd eller

föreskrift meddelats, att anmälan eller ansökan skall göras eller handling

avlämnas hos kronofogde, vad sålunda sagts om kronofogde eller

kronans uppbördsman eller ombudsman skall, sedan kronofogdetjänsterna

med utgången av år 1917 indragits, äga tillämpning med avseende

å landsfiskal, såvitt ej annorlunda blivit stadgat.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 200 käft. (Nr 239.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

Bilaga 2.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 2—4, 6, 9, 24, 57, 85, 90, 91, 94, 95, 98,

99, 137, 141, 146, 154, 155, 159, 162—166 och 169 §§ utsökningslagen

skola — vissa §§ i nedan angivna delar — erhålla följande ändrade

lydelse:

2 §•

Utmätningsman är å landet landsfiskal, var inom sitt tjänstgöringsområde,

och i stad stadsfogde. Erfordras i — — — — — varderas

befattning.

Utmätningsman har att, — — — — förrätta utmätning.

3 §•

Konungens befallningshavande äge för bestämt fall eller inom visst

område förordna lämplig person att på eget ansvar i landsfiskals ställe

vara utmätningsman. Om sålunda förordnad utmätningsman galle vad

i denna lag om landsfiskal stadgas.

4 §•

I Stockholm, så ock i annan stad, där utmätningsmannabefattningen

anses icke kunna av en stadsfogde ensam fullgöras, må, om Konungen

finner gott sådant medgiva, stadsfogde äga att för bestämt fall i sitt

ställe till utmätningsman sätta annan man, som av överexekutor är

antagen; svare dock vid utmätning stadsfogden själv för redovisningen

och för skada, som av utmätningsmannens fel eller försummelse kan

komma. Ej må stadsfogde åt annan uppdraga försäljning av fartyg,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

som i 94 § sägs, ej heller fördelning av köpeskilling för lös egendom

i fall, då enligt 140 eller 141 § sammanträde för fördelningen erfordras;

och äge Konungen även i övrigt föreskriva villkor för stadsfogdes

rätt att i sitt ställe sätta annan man.

6 §''

Utmätningsman — — — — ej för jäv räknas. Förekommer jäv

emot landsfiskal eller stadsfogde, anmäle han det genast hos överexkutor,

som, där jävet prövas lagligt, förordnar annan utmätningsman

i den jäviges ställe. Över beslut,---— ej föras.

9 §•

Landsfiskal och stadsfogde skola hålla dagbok — :--meddelas

av Konungen.

Efter varannan månads förlopp skall landsfiskal inom fjorton dagar

till överexekutor insända utdrag ur dagboken för alla mål, som under

de två sista månaderna inkommit, så ock för de äldre mål, som ej blivit

före nämnda månader avslutade. Stadsfogde skall efter var tredje månads

förlopp inom fjorton dagar till överexekutor insända enahanda utdrag

för de tre sista månaderna. Finnas ej mål, för vilka sålunda redogöras

bör, varde ock det inom lika tid anmält. Försummar landsfiskal

eller stadsfogde att inkomma med utdrag eller anmälan, såsom nu är

sagt, fälle överexekutor honom att bota en krona för var dag han därmed

utebliver; dock må ej dömas till sådan dagabot för längre tid än

två månader. År landsfiskal eller stadfogde dömd till dagabot och låter

sig ej därav rätta, varde straffad såsom för annan vårdslöshet i tjänsten.

24 §.

Nu nekar den som sökes sin hand och förskrivning: har han ej

förut vid domstol eller inför överexekutor erkänt fordringshandlingen

eller ock, enligt å handlingen tecknat behörigt bevis, i tillkallat vittnes

närvaro inför landsfiskal, stadsfogde eller notarius publicus erkänt handlingen;

varde målet såsom tvistigt till domstol förvisat.

57 §.

Då för utmätnings vinnande fordringsbevis till utmätningsmannen

avlämnas, skall han därom göra anteckning å handlingen och meddela

borgenären bevis.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

85 §.

Då fast egendom blivit tagen i mät eller utmätningsman å landet

tagit i mät fartyg, varom i 94 § sägs, åligger det utmätningsmannen

att genast anmäla det hos överexekutor och tillika, om gäldenären vid

utmätningen uppgivit auktionsställe, såsom i 98 § sägs, giva det tillkänna.

Då fast egendom — — — — utmätningen skett.

Utmätes fartyg — — — — urskiljande erfordras.

Myndighet, som — — — — är sagt.

90 §.

Skall lös egendom — — — — till efterrättelse.

År egendom — — — — lämpligt finnes.

Å landet ''skall auktion å fartyg, varom i 94 § sägs, förrättas av

överexekutor eller, då auktion ej skall ske å landskansli, av den som

överexekutor för sådant ändamål till förrättningsman särskilt förordnar;

och läte auktionsförrättaren kungöra auktionen såsom ovan om annan

lösegendom är sagt.

91 §.

Kungörelse om auktion — — — — nu är sagt.

Har gäldenären — — — — från ansvarighet.

Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om försäljningen

jämväl införd i allmänna tidningarna tre gånger, sista gången

minst fjorton dagar före auktionen; och skall kungörelsen tillika innehålla,

att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i

utmätt fartyg hava inteckning, äga rätt till betalning ur det utmätta,

hava att sådant, på sätt i 139 § sägs, före auktionen hos auktionsförrättaren

anmäla. De borgenärer — — — — ske kan.

År fråga om försäljning av fartyg, som blivit i fartvgsregistret

infört, anskafle auktionsförrättaren gravationsbevis rörande fartyget;

dock vare, där auktionsförrättaren det äskar, borgenären pliktig att förskjuta

den för bevisets utlösande nödiga kostnad.

94 §.

Skall försäljning ske av fartyg, som enligt mätbrev eller å fartyget

anbragt tontalsmärke har en dräktighet av tjugu registerton eller därutöver,

uppläse auktionsförrättaren före utropet gravationsbevis, där

enligt 91 § sådant skall vara anskaffat, och give till känna, å vad tid

köpeskillingen sist skall inbetalas; anmane ock dem, vilka äro tillstädes

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 230.

och hava fordran, som skall vid auktionen bevakas, att sådant anmäla.

Varder fordran anmäld hos auktionsförrättare^ meddele han före

utropet därom underrättelse.

Innan auktionen — — — — för sammanträdet.

95 §.

Den som — — — — ånyo utropat.

Vad av köpeskillingen — — — — till godo.

Varder ej sist å det sammanträde, varom förut är sagt, köpeskillingen

till fullo gulden eller anstånd lämnat efter ty nyss är sagt, vare

köpet ogillt och besörje genast auktionsförrättaren, att fartyget varder

till försäljning ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§ sägs. Går fartyget

— —- — — å köpeskillingen gottgöras. År pant eller borgen ställd

för köpeskillingen, läte auktionsförrättaren, där sådant erfordras till

gäldande av vad förre köparen utgiva bör, ofördröjligen försälja panten

i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen

hos löftesmannen.

Varder köpeskillingen — — — — gälden'' övertagit.

98 §.

Å landet — — — — auktionen skall hållas. Skall auktionen

hållas på annat ställe än landskansli, varde den förrättad av den som

överexekutor för sådant ändamål till förrättningsman särskilt förordnar.

I stad — — — — gemenligen hållas.

Skola fastigheter — — — — å landskanslist.

99 §.

Då fast egendom blivit utmätt, insände utmätningsmannen till överexekutor

protokollet över utmätningen med beskrivning och värdering

å egendomen jämte övriga tillgängliga handlingar, varom i 79 §

är nämnt.

137 §.

Då utmätt — — — — till hända.

Innan dom — — — — eller borgen.

Har stadsfogde till utmätningsman i sitt ställe satt annan man,

fullgöre dock själv vad, efter ty ovan är sagt, utmätningsman åligger,

där han ej åt den, som förrättat utmätningen, uppdragit att medlen

borgenären tillhandahålla, och denne därom blivit underrättad.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

141 §.

Nu har, då —---sig där infinna.

Finnes i fall, som — — — — till utdelning.

Erfordras å landet sammanträde för köpeskillingens fördelning,

skall det äga rum inför överexekutor eller den, som överexekutor för

sådant ändamål till förrättningsman särskilt förordnar; och åligger det

utmätningsmannen att genast till överexekutor insända de medel, som

fördelas skola, samt protokollet över utmätningen och övriga till ärendet

hörande handlingar. Erfordras dylikt sammanträde i stad och är utmätningsförrättaren

ej behörig att sammanträdet hålla, insände han

genast till stadsfogden sagda medel, protokoll och handlingar. Den,

som håller sammanträdet, förfare vidare på sätt ovan är stadgat.

146 §.

Nu kan ej överenskommelse träffas, såsom i 145 § sägs; finnes

ärendet anhängigt hos utmätningsman eller särskilt förordnad förrättningsman,

avgive han genast skriftligt förslag, huru tillgångarna .må

fördelas; och äge sedan den, som därmed icke åtnöjes, att, evad han

vid sammanträdet varit tillstädes eller icke, inom den tid och i den ordning,

som i 10 kap. bestämmes, hos överexekutor anhängiggöra sin

klandertalan, vid äventyr, om det försummas, att förslaget kommer

att såsom lagakraftvunnet till efterrättelse lända. Varder klandertalan

anhängiggjord, pröve överexekutor, om och i vad mån klandret må till

ändring i förslaget föranleda. Under klandertiden skall förslaget hos

förrättningsmannen hållas tillgängligt för den, som önskar därav taga del.

154 §.

Klander mot fördelningsförslag eller överexekutors beslut i fördelningsfråga

gälle ej för annan än den, som klandret väckt.

155 §.

Vill borgenär, innan fördelningsförslag eller överexekutors beslut

om fördelningen vunnit laga kraft, lyfta vad honom därigenom tillagt

blivit, äge därtill rätt; ställe dock pant eller borgen för vad han lyfter,

där ej överexekutor finner skäligt tillåta, att lyftning må utan sådan

säkerhet ske.

Har full---

— ställas bör.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

39

159 §.

Medel, som vid köpeskillings fördelning blivit borgenär tillagda,

men icke av honom lyftas, skola i riksbanken nedsättas på sätt särskilt

är stadgat.

År utdelning — — — — kunna tillfalla.

162 §.

År ej utmätning förrättad och, där lös egendom av annat slag, än

* „163 „0C^ §§ Bäg9, tagits i mät, försäljning därav verkställd inom

två månader, sedan landsfiskal emottagit de handlingar, som i 54 och

56 §§ nämnas, och inom en månad, sedan stadsfogde sådana handlingar

emottagit; svare utmätningsmannen själv för det belopp, varför utmätning

bort ske, i den mån han ej förmår visa, att skada av dröjsmålet

icke uppkommit.

Styrker utmätningsmannen, att borgenär lämnat gäldenär anstånd

med betalningen eller att för utmätning eller försäljning mött hinder,

som utmätningsmannen ej kunnat förekomma, vare han från all ansvarighet

fri. Möter sådant hinder — — — utmätningsmannen hållas.

163 §.

År fartyg, i annat fall än i 165 § sägs, eller gods i fartyg utmätt,

eller skall utmätt fordran eller rättighet säljas, och varder ej det utmätta

sålt å landet inom tre månader och i stad inom två månader

efter det utmätningsmannen emottagit de i 54 och 56 §§ nämnda handlingar;

vare om hans ansvarighet lag som i 162 § sägs.

164 §.

Då enligt 141 § sammanträde för fördelning av köpeskilling för lös

egendom skall äga rum, vare förrättningsmannen pliktig att utsätta

sammanträdet att hållas inom fjorton dagar eller, om kungörelse i allmänna

tidningarna erfordras, inom fyra veckor efter försäljningen.

165 §.

Har utmätning skett av fast egendom eller, å landet, av fartyg,

som i 94 § sägs, skall utmätningsmannen så skyndsamt vidtaga alla de

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

åtgärder, vilka på honom ankomma, att försäljningen av det utmätta ej

må genom hans vållande fördröjas, i fråga om fast egendom, å landet

över fyra månader och i stad över tre månader, samt beträffande* fartyg,

som nyss är sagt, över tre månader från mottagandet av de i 54

och 56 §§ nämnda handlingar.

166 §.

Medel, som till utmätningsman influtit och borgenär tillkomma, skola,

utom i fall, som i 159 § sägs, hos utmätningsmannen hållas borgenären

tillhanda under två veckor från den dag borgenären äger rätt att medlen

utfå. Varda medlen ej under denna tid av borgenären Ivftade, skola

de ofördröjligen av utmätningsmannen i riksbanken nedsättas på sätt särskilt

är stadgat; och äge utmätningsmannen sedermera att med beviset

om nedsättningen till borgenären redovisa. Där fordringsbevis, som för

utmätnings vinnande blivit av borgenär avlämnat, bör efter målets handläggning

till honom återställas, skall handlingen hos utmätningsmannen

hållas borgenären till hända under den tid, som ovan sagts; och gälle

i övrigt om sådan handling vad nyss är om influtna medel stadgat.

Försummar borgenär — — — honom tillkomma.

Har någon — — — om året.

169 §.

Kommer vid auktion — — — förrättningen avslutas. Har auktionen

förrättats av särskilt förordnad förrättningsman, såsom i 98 § sägs,

åligge honom att, där sådant yrkande framställts, ofördröjligen göra

anmälan därom hos överexekutor och tillika insända borgenärsförteckningen.

Den för — — — anfordran förskjutas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

Beträffande mål, som före nämnda dag å landet äro anhängiga,

äger Konungens befallningshavande förordna, i vilken mån deras vidare

handläggning skall ankomma på kronofogde.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

41

Bilaga 3.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna

medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman.

Härigenom förordnas, att 5 § i lagen den 10 juli 1899 om ersättning

av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbefseller

tjänsteman, skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade

lydelse:

5 §•

"Vad förut i denna lag är stadgat skall äga tillämpning jämväl där

ämbets- eller tjänsteman, varom i 1 § sägs, tillgriper och förskingrar

gods — -—- — — om händer,

vad han — — — — med mera,

influtna — — — — kronan, eller

vad för — — — — om händer;

så ock där landsfiskal tillgriper och förskingrar andra medel, som

av honom å tjänstens vägnar till redovisning emottagits.

I fall — — — — medel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

Beträffande medel, som kronofogde å tjänstens vägnar emottagit

till redovisning, skall ifrågavarande paragraf även efter lagens ikraftträdande

gälla enligt sin hittillsvarande lydelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 200 käft. (Nr 239.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. 31aj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

Bilaga 4.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse aY 4 kap. 5 § i lagen den 12 november 1915 om äktenskaps

ingående och upplösning.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 5 § i lagen den 12 november

1915 om äktenskaps ingående och upplösning skall erhålla följande

ändrade lydelse:

6 §•

Behörig att förrätta borgerlig vigsel är, i stad, lagfaren ledamot

av magistraten eller, där magistrat ej finnes, ordföranden i den för

staden särskilt tillsatta styrelse och, på landet, landsfiskalen ävensom,

där Konungen för visst område det medgiver, den som Konungens befallningskavande

särskilt förordnar till vigselförrättare._

Borgerlig vigselförrättares åliggande att viga är ej beroende därav,

att någon av de trolovade har sitt hemvist inom hans tjänstgöringsområde.

År landsfiskal bosatt i stad, äge han jämväl inom staden förrätta

vigsel, men vare ej pliktig därtill, med mindre någon av de trolovade

har sitt hemvist inom hans distrikt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 293.

43

Bilaga 5.

Förslag

till

Lag
om

ändrad lydelse av 15 kap. 2 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 15 kap. 2 § rättegångsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

2 §•

De, som för andra må tala och svara, skola vara oberyktade, ärlige,

redlige och förståndige. Ej bör någon allmänneligen därtill brukas,

som av rätten, där saken drives, ej godkänd är, och lov därtill fått.

Vill parten bruka till fullmäktig sin skyldeman, eller den i hans tjänst

är, eller han eljest haver förtroende till; stånde det honom fritt.

Konungens betjänte må ock för sina vänner tala, när deras förmän det

tillåta, och de sin tjänst därmed ej försumma, eller det emot deras ämbetes

plikt ej strider.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

Bilaga 6.

Förslag
till
Lag
om

ändrad lydelse av 10 kap. 12 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 12 § strafflagen skall i nedan angivna

del erhålla följande ändrade lydelse:

12 §.

Till upprors —---nödigt vara.

Med civilmyndighet förstås här Konungens befallningshavande,

borgmästare och polismästare i stad eller å landet, eller den, som i

sådan ämbetsmans ställe satt är.

År ej —- — — — stadgat är.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kun f/l. Majtts Nåd. Proposit ion Nr 239.

45

Bilaga 7.

Förslag

till

Lajyf

om ändrad lydelse av 19 § 9 punkten i förordningen om nya strafflagens

införande och vad i avseende diirå iakttagas skal!.

Härigenom förordnas, att 19 § 9 punkten i förordningen om nya

strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall den 16

februari 1864 skall erhålla följande ändrade lydelse:

19 §.

9. Konungens befallningshavande i länet, så ock borgmästare och

råd i stad, äge förordna om häkte å viss person, som för brott misstänkt

hålles, efter ty i 5, 6 och 7 punkterna sägs: have ock polismästare

eller landsfiskal å landet och stadsfiskal i stad makt att, på

eget ansvar, sådan person häkta eller häkta låta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd

fredagen den 11 maj 1917.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

liållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

7 maj 1917, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade

förslag till

lag om överflyttande, vid kronofogdetjänsternas indragning, av vissa,

kronofogde åliggande bestyr å landsfiskal;

lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen;

lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 10 juli 1899 om ersättning

av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av

ämbets- eller tjänsteman;

lag om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § i lagen den 12 november

1915 om äktenskaps ingående och upplösning;

lag om ändrad lydelse av 15 kap. 2 § rättegångsbalken;

lag om ändrad lydelse av 10 kap. 12 § strafflagen; samt

lag om ändrad lydelse av 19 § 9 punkten i förordningen om nya

strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av konstituerade revisionssekreteraren Nils Lilienberg.

I anledning av förslagen avgåvos följande yttranden:

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 230.

Förslaget till lag om överflyttande, vid. kronofogdetjänsternas indragning,

av vissa, kronofogde åliggande bestyr å landsfiskal.

Lagrådet:

De i chefens för justitiedepartementet yttrande uppräknade stadgande^

vilka äro givna med avseende å kronofogde eller kronans ombudsman

å landet, äro av synnerligen mångskiftande art. Vissa av dem

hava sådant innehåll att den i lagförslaget upptagna karaktäristiken

knappast kan anses träffande. Så är exempelvis fallet med föreskrifterna

att avhandling om lösöreköp skall uppvisas för kronofogden, att kronans

ombudsman skall höras över ansökan om dödförklaring, att Konungens

befallningshavande må meddela kronofogden vissa förskott, o. s. v. Det

synes alltså önskligt att den tillämnade lagen får en mera allmänt hållen

avfattning i vad den avser att angiva de stadganden, som skola komma

att gälla landsfiskal. I sammanhang härmed torde lagens rubrik böra

undergå någon jämkning.

Att i mer än ett fall landsfiskalen, d. v. s. den nuvarande länsmannen,

är mindre skickad än kronofogden för fullgörande av de ifrågavarande

bestyren lärer vara otvivelaktigt. Men vid kronofogdetjänsternas

indragning torde för det stora flertalet fall annan utväg än den i

förslaget valda ej gärna kunna ifrågakomma. I ett hänseende synes

dock särskilt betänkligt att låta länsmannen träda i kronofogdens ställe,

nämligen såvitt angår befogenhet att jämlikt lagen den 26 mars 1909

upptaga s. k. nöjdförklaring av icke häktad person. Att länsmannen

skulle erhålla nämnda befogenhet var under förarbetena till sagda lag

ifrågasatt, men en sådan anordning avvisades av dåvarande chefen för

justitiedepartementet såsom icke lämplig, särskilt med hänsyn till att

länsmannen i regeln varit åklagare i målet. Vad sålunda med all rätt

fick bliva bestämmande för den ståndpunkt, lagstiftningen intog år 1909,

äger oförminskad giltighet även efter fögderiförvaltningens omorganisation.

Från den allmänna överflyttningen å landsfiskal av kronofogdebestyren

torde följaktligen böra göras undantag beträffande nu ifrågavarande

befogenhet genom att nödig ändring sker i 3 § av 1909 års lag.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av utsökning-slagen.

Lagrådet:

Enligt förslaget skola försäljning av fartyg om minst 20 ton, försäljning

av fast egendom och fördelning av köpeskilling för lös egendom,

då sammanträde därför erfordras, ej tillkomma landsfiskal, utan verkställas

av överexekutor eller den, som överexekutor särskilt förordnar.

Utan tvivel är det avsett att den sålunda av överexekutor förordnade

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Motioner i Andra hammaren, Nr 239.

förrättningsmannen skall vara att betrakta såsom utmätningsman, så att

de med avseende å utmätningsman givna stadganden —- om jäv, om

klagan över utmätningsmans förfarande m. m. — skola i fråga om det

ärende, förordnandet gäller, i stället tillämpas å förrättningsmannen.

Detta framgår dock ej med erforderlig tydlighet av förslaget, som i vissa

paragrafer, 146 § m. fl., vill genomföra ändringar i nuvarande lagtexten

för att likställa särskild förrättnings man med utmätningsman, medan

däremot andra delar av utsökningslagen, exempelvis hela 10 kap., lämnas

orubbade. Det synes nödigt att redan i 1 kap., kanske hälst i 3 §,

omnämna dels att förrättningsman kan för vissa ändamål särskilt förordnas

av överexekutor och dels att, där sådant förordnande meddelas, utsökningslagens

bestämmelser om utmätningsman skola i allt vad uppdraget

angår i stället tillämpas å den förordnade. Gives en dylik

allmän bestämmelse, böra 146, 154, 155, 164 och 169 §§ utgå inför

slaget.

Att den särskilde förrättningsmannen omnämnes redan i 1 kap. utsökningslagen

är nödigt även av det skäl, att lagen den 10 juli 1899

eljest ej blir tillämplig med avseende å skada, som förorsakats av honom.

I 6 § fjärde punkten torde den särskilt förordnade förrättningsmannen

böra uttryckligen jämställas med landsfiskal och stadsfogde.

Då ett erkännande, som jämlikt 24 § skett inför kronofogde, naturligtvis

skall allt fortfarande äga sin verkan, bör ändringen i denna

paragraf inskränka sig till att beteckningen landsfiskal införes i stället

för länsman.

Till följd av stadgandet i 23 § av promulgationsförordningen till

utsökningslagen, att i vissa städer auktion å fast egendom skall förrättas

av magistraten såsom utmätningsman, kan yrkande, som i 169 §

avses, komma att framställas inför utmätningsman. Andra punkten

i första stycket av sistnämnda paragraf bör således, därest emot lagrådets

hemställan ändring anses böra ske i paragrafen, alltjämt innehålla

bestämmelse för det fall att auktion förrättats av utmätningsman.

I nämnda 23 § av promulgationsförordningen hänvisas till 3 § i

utsökningslagen. Om förslaget upphöjes till lag, blir denna hänvisning

missledande. I slutstadgandet av den föreslagna lagen torde därför böra

angivas att berörda hänvisning skall gälla 3 § i dess nuvarande lydelse.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 10 juli 1899

om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats

av ämbets- eller tjänsteman.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl■ Majrts Nåd. Proposition Nr 239.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 4 kaj). 5 § i lagen den 12

november 1915 om äktenskaps ingående och upplösning.

Justitierådet Wedberg:

Länsmannens kompetens att formenligt utföra såväl själva vigselförrättningen

som därmed sammanhängande åligganden torde man ej

hava anledning att ifrågasätta. Men obestridligt synes även vara att

länsmannens göromål såsom polisman, åklagare och utmätningsman,

vilka alltjämt komma att utgöra det huvudsakliga av hans verksamhet,

äro av den art att, såsom lagberedningen yttrat i sina motiv till lagen

om äktenskaps ingående och upplösning, det är mindre lämpligt att åt

honom anförtro uppdraget att vara vigselförrättare. Något skäl att i

detta sammanhang upptaga frågan om ökning av de borgerliga vigselförrättarnes

antal lärer ej heller föreligga. Vid dessa förhållanden och

då den ytterligare arbetsbörda, som en överflyttning av kronofogdarnes

nu ifrågavarande funktion å häradshövdingarne skulle för dessa medföra,

icke synes avsevärd, hemställes om sådan ändring av förevarande

lagrum att häradshövdingen blir vigselförrättare i stället för kronofogden.

Justitieråden Gallstrand och von Seth samt regeringsrådet PlantingGyllenbåga

lämnade förslaget utan anmärkning.

Förslagen till lag om ändrad lydelse av 15 kap. 2 § rättegångsbalken,

till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 12 § strafflagen och till lag om

ändrad lydelse av 19 § 9 punkten i förordningen om nya strafflagens införande

och vad i avseende därå iakttagas skall.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

bihang till riksdagens protokoll 19l7. i samt. 200 höft. (Nr 239.)

1

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung! Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott tisdagen den 15 maj 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swaktz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Stenberg anmälde efter

gemensam beredning med chefen för civildepartementet lagrådets den

11 maj 1917 avgivna utlåtande över de den 7 samma månad till lagrådet

remitterade förslag till

1) lag om överflyttande, vid kronofogdetjänsternas indragning, av

vissa, kronofogde åliggande bestyr å landsfiskal;

2) lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen;

3) lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 10 juli 1899 om ersättning

av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av

ämbets- eller tjänsteman;

4) lag om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § i lagen den 12 november

1915 om äktenskaps ingående och upplösning;

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 239. 51

5) lag om ändrad lydelse av 15 kap. 2 § rättegångsbalken;

6) lag om ändrad lydelse av 10 kap. 12 § strafflagen; samt

7) lag om ändrad lydelse av 19 § 9 punkten i förordningen om

nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande

departementschefen följande:

»I enlighet med de anmärkningar, som lagrådet framställt mot förslaget

till lag om överflyttande, vid kronofogdetjänsternas indragning,

av vissa, kronofogde åliggande bestyr å landsfiskal och förslaget till

lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen, hava nämnda förslag

undergått omarbetning, därvid även det förstnämnda förslagets rubrik

ändrats. Den av en bland lagrådets ledamöter framställda erinran mot

förslaget till lag om viss ändring i lagen om äktenskaps ingående och

upplösning har jag däremot ej ansett böra föranleda ändring i detta

förslag.

Med hänsyn till vad lagrådet yttrat därom att den enligt 3 § i

lagen den 26 mars 1909 angående verkställighet i vissa fall av straff,

ådömt genom icke laga kraft ägande utslag, kronofogde tillkommande

befogenhet att upptaga s. k. nöjdförklaring av icke häktad person ej

borde överflyttas å landsfiskal, har jag låtit inom departementet utarbeta

särskilt förslag till lag om ändrad lydelse av nyss berörda lagrum. Då

dylik nöjdförklaring enligt lagens nuvarande lydelse får avgivas inför

bland andra polismästare i stad, synes det lämpligt, att kronofogden

härutinnan efterträdes av länspolismästaren.

I vissa av de remitterade lagförslagen hava redaktionella jämkningar

företagits utöver vad av lagrådets anmärkningar betingats.

Vad beträffar förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 § i

lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall

för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman, har genom nådig

proposition, som beslutats den 20 sistlidne januari, för riksdagen framlagts

förslag till lag om ändrad lydelse av nämnda paragraf i annat

avseende än det nu ifrågavarande; och har sistnämnda förslag redan

varit föremål för riksdagens behandling. Vid sådant förhållande torde

med framläggandet av det nu förevarande förslaget lämpligen böra anstå

till nästa års riksdag.»

Departementschefen uppläste därefter de sju lagförslag, som nu

borde överlämnas till riksdagen, samt hemställde, att dessa förslag måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 239.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Magt Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Israel Myrberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:314 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om överflyttande ä landsfiskal av kronofogde åliggande bestyr m. m. s. 6 i texten
  2. 2SärU 1917:3 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om överflyttande å landsfiskal av kronofogde åliggande bestyr in. in. s. 6 i texten