Sök i Ratio Lex

Angående ströängars utbytande mot annan mark

1917-02-24 · 38 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 29 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:242, Angående ströängars utbytande mot annan mark

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

1

Nr 242.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående ströängars

utbytande mot annan mark; given Stockholms

slott den 4 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kung!. Maj:t härmed

dels inhämta riksdagens yttrande över bilagda förslag till kungörelse

angående ströängars utbytande mot annan mark; " ;

dels ock föreslå riksdagen medgiva, att den ersättning för odling

m. m., som jämlikt 7 § i den föreslagna kungörelsen skall gäldas vid

ströängs utbytande mot annan mark, ävensom ersättning till synemän

enligt 19 § andra stycket i samma kungörelse må utgå från förslagsanslaget

till skiften och avvittringar.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas vederbörande

utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. Dahlberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 203 höft. (Nr 242.)

1

/

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

Förslag

till

Kungörelse

angående ströängars utbytande mot annan mark.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

På Kungl. Maj:t ankommer att, när i något fall särskilda omständigheter

påkalla indragande till kronan av en eller flera till fastighet

inom Västerbottens eller Norrbottens läns lappmark hörande, å kronomark

belägna ströängar, förordna, att prövning av fråga om ängarnas

utbytande mot annan mark skall äga rum medelst avvittringsförfarande

enligt denna kungörelse.

2 §•

Då Kungl. Maj:t meddelat förordnande, som i 1 § avses, skall

Kungl. Maj:ts befallningskavande uppdraga åt lantmätare att med biträde

av två för lantmäteriförrättningar utsedde gode män verkställa

förrättning enligt denna kungörelse.

Avser förordnandet ängar, hörande till mera än en fastighet,

varde särskild förrättning hållen för en var av fastigheterna; dock äge

lantmätaren att, innan förrättningen företages eller under dess gång,

besluta, att utbytesfrågan skall för fastigheter, som tillhöra samma

skifteslag, handläggas i ett sammanhang, där sådant kan medföra lättnad

i handläggningen eller främja vederlagets utläggande på lämpligt sätt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 242.

3

3 §•

Lantmätaren skall utsätta tid för förrättningen samt minst fjorton

dagar förut låta därom uppläsa kungörelse i kyrkan i den församling,

där fastigheten är belägen. Lantmätaren avlåte ock med posten minst

trettio dagar förut kallelse till fastighetens ägare; dock vare, där denne

icke har känt hemvist inom riket eller han vistas utom riket, sådan

kallelse icke erforderlig.

4 §.

Vederbörande revirförvaltare skall såsom kronoombud föra talan

vid förrättningen, och varde han i god tid av lantmätaren kallad.

Avser förrättningen ecklesiastikt hemman, göre lantmätaren i god

tid anmälan därom hos Kungl. Maj:ts befallningshavande i syfte att allmänt

ombud må förordnas att vid förrättningen bevaka hemmanets rätt.

5 §.

Vid ägoutbyte, som i denna kungörelse avses, skall i vederlag

för ströäng lämnas mark, som är odlad eller till odling tjänlig och

har det läge, att den lämpligen kan läggas till fastigheten, eller ock

äng eller röjningsland, som med hänsyn till sitt läge icke kan anses

medföra större kostnader i bruket än ströängen.

I den mån är erforderligt för bildande av regelbundna gränser

kring vederlagsmark, som nu är nämnd, må jämväl skogsmark ingå i

vederlaget.

6 §•

Ströäng och dess vederlag skola vara av samma värde i penningar

enligt uppskattning efter ty här nedan sägs.

Till grund för värderingen skall läggas den stadigvarande behållna

avkastning, ägorna anses kunna årligen giva, därvid röjningsland

och till vederlag utsedd odlingsmark uppskattas efter den avkastning,

som erhålles efter verkställd röjning eller odling. Vid beräkningav

behållen avkastning från ströäng eller från äng eller röjningsland,

som lämnas i vederlag, skall hänsyn tagas till själva bärgningskostnaden

men icke till kostnaden för höets hemforsling.

År vederlagsmark skogbeväxt, varde jämväl skogsbeståndet taget

i beräkning vid vederlagets uppskattning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

7 §•

Går odlingsmark i byte mot ströäng, vare fastighetens ägare

berättigad till ersättning för vederlagsmarkens torrläggning, uppodling

och första begödsling, så ock för mistad avkastning under den tid,

som åtgår till dess marken kan försättas i behörigt skick. Lämnas

röjningsland i vederlag, njute fastighetens ägare ersättning för röjningskostnaden

och för mistad avkastning under den tid, som erfordras för

röjningens verkställande.

Utgöres utbytt ströäng av röjningsland, utgår icke ersättning,

som nu är stadgad.

8 §•

Uppgår odlingsersättning till mera än trehundra kronor, vare fastighetens

ägare icke berättigad att uppbära mera än hälften av ersättningsbeloppet

med mindre han med intyg av synemän, som Kungl.

Maj:ts befallningshavande på ansökan förordnat, styrker, att å fastigheten

utförts förbättringsarbeten till värde, som motsvarar ersättningens

belopp.

9 §■

Då mark, som lämnas i vederlag för ströäng, tages i bruk såsom

åker eller äng, vare fastighetens ägare berättigad att efter anvisning

av vederbörande skogstjänsteman från kronomark erhålla nödigt virke

till första uppförande av såväl erforderliga lador å marken som stängsel

kring densamma.

10 §.

Har ströäng, som hör till jordbruksfastighet, den beskaffenhet

och det läge, att den väl lämpar sig att odlas och brukas under fastigheten,

må mot bestridande av fastighetens ägare utbyte av ängen icke

verkställas, såvida icke fastigheten efter bytet har i behåll ouppodlad

men lätt odlingsbar mark, som kan lämna minst en och en halv gångså

stor avkastning, som beräknats för ängen.

11 §•

Där med hänsyn till här förut givna föreskrifter hinder möter

för utbyte av ströäng i dess helhet, må bytet, när så finnes lämpligen

kunna ske, inskränkas till viss del av ängen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242. 5

12 §.

Yppas i fråga om rågång eller annat tvist, som hindrar förrättningens

gång och icke kan genom lantmätarens och gode männens bemedling

i godo biläggas, skola sakägarna hänvisas att vid allmän domstol

utföra tvisten, och skall förrättningen under tiden vila.

13 §.

Sedan samtliga på frågan om ägoutbytet inverkande omständigheter

blivit utredda, skall skriftligt utlåtande uppsättas och av såväl

lantmätaren som gode männen underskrivas. Utlåtandet skall därefter

av lantmätaren föredragas å sammanträde med sakägarna, och varde

därvid tillkännagivet vad de enligt 16 § hava att iakttaga i fråga om

påminnelsers avgivande.

14 §.

Finna lantmätaren och gode männen, att ägoutbyte bör äga rum,

har lantmätaren att omedelbart utstaka och rörlägga gränserna för det

område kronan skall avstå. Finnes ströäng böra allenast delvis ingå

i ägoutbyte, skall jämväl gränsen mot den del av ängen, som icke utbytes,

utstakas och rörläggas.

Lantmätaren har ock att upprätta karta och beskrivning över

löreslaget ägoutbyte, därvid dock iakttages, att ströäng, som skall utbytas,

icke må kartläggas, där den till läge och gränser kan tillförlitligen

bestämmas genom hänvisning till nummer och annan beteckning,

varunder ängen upptagits vid avvittring eller annan lantmäteriförrättning.

15 §.

Då ägoutbyte finnes böra äga rum, skall ett exemplar av protokoll

över förrättningen jämte därtill hörande handlingar och karta

före årets utgång bevisligen tillställas fastighetens ägare eller, om

dennes vistelseort ej är känd eller han vistas utom riket, någon, som

är boende å fastigheten, eller en av grannarna. Avser förrättningen

flera fastigheter, skall protokoll jämte handlingar och karta tillställas

den, som vid förrättningen utsetts att för gemensam räkning mottaga

desamma.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

16 §.

Utlåtandet jämte protokoll ävensom karta och beskrivning varde

tillika med bevis om delgivning, som i 15 § avses, av lantmätaren insända

till Kungl. Maj:ts befallningskavande; och meddele lantmätaren

samtidigt revirförv alt aren därom underrättelse.

Då handlingarna inkommit, meddele Kungl. Maj:ts befallningshavande

beslut i ärendet, dock ej förrän fyrtifem dagar förflutit.

Intill dess ärendet blivit avgjort, stånde sakägare fritt att däri

ingiva påminnelser till Kungl. Maj:ts befallningshavande. Revirförvaltaren

må ock inom samma tid avgiva påminnelser, när han finner skäl

därtill föreligga; och äge han i tv fall på anmälan få handlingarna sig

tillställda från Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Då beslut meddelats, läte Kungl. Maj:ts befallningshavande ofördröjligen

detsamma tillställas såväl revirförvaitaren som fastighetens ägare.

17 §.

Talan mot Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut må fastighetens

ägare föra hos Kungl. Maj:t genom besvär, vilka skola ingivas till

Kungl. Maj:ts befallningshavande sist å sextionde dagen från delfående

av beslutet.

Å kronans vägnar må talan hos Kungl. Maj:t fullföljas av advokatfiskalen

i kammarkollegium, såframt i-evirförvaltaren därom hos honom

gör framställning samt han finner synnerliga skäl föreligga att draga

saken under Kung]. Maj:ts prövning; och värde i ty fall besvären ingivna

till Kungl. Maj:ts befallningshavande sist å sextionde dagen från

det revirförvaltaren erhöll del av beslutet. Revirförvaitaren har, där

han finner synnerliga skäl påkalla sakens fullföljande hos Kungl. Maj:t,

att i god tid före besvärstidens utgång till advokatfiskal ingiva skriftlig

framställning av sagda skäl ävensom Kungl. Maj:ts befallningshavandes

beslut och handlingarna i ärendet, vilka för sådant ändamål skola på

anmälan tillhandahållas honom av Kungl. Maj:ts befallningshavande.

När besvär av fastighetens ägare till Kungl. Maj:ts befallningshavande

inkommit, har Kungl. Maj:ts befallningshavande att låta besvären

jämte övriga handlingar tillställas advokatfiskalen. Angår beslutet flera

fastigheter, varde besvären tillställda jämväl enskild sakägare, vars rätt

kan beröras av desamma. Åro besvär anförda av advokatfiskalen, varde

de genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg tillställda den, vars

rätt kan beröras av besvären.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

Sedan delgivning av besvär sålunda ägt rum, må förklaring avgivas

inom tid, som av Kungl. Majrts befallningshavande bestämmes.

Efter förklaringstidens utgång varde handlingarna av Kungl. Majrts befallningshavande

jämte eget utlåtande insända till Kungl. Majrt.

18 §.

Då beslut om ägoutbytes verkställande äger laga kraft, har Kungl.

Majrts befallningshavande att teckna bevis därom å kartan samt ombesörja,

att domänstyrelsen och revirförvaltaren erhålla kännedom om

ägoutbytet, så ock till länets lantmäterikontor överlämna handlingar och

karta i ärendet.

19 §.

Kostnad till lantmätare och gode män ävensom till erforderlig

hantlangning, så ock andra löpande utgifter för förrättning enligt denna

kungörelse skola bestridas av allmänna medel enligt föreskrifter, som

meddelas av Kungl. Maj:t.

Ersättning till synemän, som omförmäles i 8 §, utgår av allmänna

medel enligt femte klassen i gällande resereglemente.

20 §.

Vad i denna kungörelse är stadgat om ägare av fastighet, skall,

där fastigheten utgöres av nybygge eller boställe, äga tillämpning å

nybyggaren eller boställshavaren.

21 §.

Såsom särskild fastighet anses i denna kungörelse ej annan ägolott

än den, som tillkommit genom avvittring, laga delning, ägostyckning

eller jordavsöndring.

22 §.

Uppkommer i sammanhang med nu pågående avvittringsförrättning

för upplåtelse av nybyggen fråga om ströängs utbytande mot

kronomark, skola de i 5—11 §§ här förut givna föreskrifter lända till

efterrättelse.

I den mån tillgång ej finnes å mark, som enligt första stycket av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

5 § skall gå i vederlag för ströäng, må i dess ställe lämnas skogsmark;

dock må, där ängen tillhör fastighet, som är avsedd för självständigt

jordbruk, sådant byte äga ram allenast så framt bytet prövas ej föranleda,

att antalet å fastigheten vinterfödda kreatur måste för framtiden

minskas.

23 §.

Yad i skiftesstadgan föreskrives angående lantmäteriförrättningar

i allmänhet skall, i den mån här förut givna bestämmelser ej annat

föranleda, äga tillämpning i avseende å avvittringsförrättning enligt

denna kungörelse.

24 §.

Genom denna kungörelse upphävas, såvitt rörer ägoutbyten, varom

här förut är stadgat, bestämmelserna i §§ 19 — 21 i stadgan den 30

maj 1873 om avvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker

i vad dessa bestämmelser äro stridande mot vad denna kungörelse

innehåller.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 242.

!)

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 april

1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Emil Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för jordbruksdepartementet statsrådet .Dahlberg'' anförde:

I skrivelse den 18 september 1914 anhöll riksdagen, att Kungl.

Maj:t måtte dels låta verkställa en allmän undersökning rörande statens

för kolonisationsändamål tillgängliga och därtill tjänliga marktillgångar

i de sex nordligaste länen och dels låta undersöka och utreda, i vilken

utsträckning och på vilka villkor möjlighet lämpligen måtte kunna

beredas för upplåtande till odlingslägenheter eller under äganderätt av

de å kronoparker inom de sex nordligaste länen befintliga s. k. disponerade

ströängar.

Med anledning härav lämnades den 11 juni 1915 åt dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet nådigt bemyndigande att tillkalla sakkunniga

för biträde inom departementet vid uppgörande av förslag till

plan för en allmän undersökning rörande statens för kolonisationsändamål

tillgängliga och därtill tjänliga marktillgångar inom de sex nordBihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 203 käft. (Nr 242.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. May.U Nåd. Proposition Nr 242.

ligaste länen med undantag- av trakterna ovan odlingsgränsen i Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker; och utsagos härtill f. d.

justitierådet friherre E. Marks von Wurtemberg, ledamoten av riksdagens

första kammare filosofie doktorn Paul Hellström, förste lantmätaren Karl

Grubbström, överjägmästaren Anders Holmgren och filosofie doktorn

E. Haglund. Vid det tillfälle, då detta bemyndigande meddelades, anförde

departementschefen, att undersökningens främsta syfte vore att

möjliggöra en överblick av den inom kronomärke!- belägna jord — de

s. k. ströängarna däri inbegripna — som under en närmare framtid

lämpligen kunde användas till utläggande av jordbrukslägenheter. Sedan

ett dylikt undersökningsarbete utförts, vore tiden inne att taga under

omprövning bland annat vilka åtgärder borde vidtagas för beredande

av rättslig möjlighet att vid jordbrukslägenheters bildande tillvarataga

för odling tjänliga ströängar.

I skrivelse den 13 december 1915 till departementschefen anförde

nämnda sakkunniga bland annat, att med hänsyn till angelägenheten

av att kolonisation sspörsmålet icke alltför länge hölle3 svävande, den

erforderliga utredningen om möjligheten att göra ströängarna disponibla

för odling syntes böra utan dröjsmål påbörjas och fortgå samtidigt med

den undersökning av kolonisationsmark, som de sakkunniga hade sig

anbefallt att planlägga, och hemställde de sakkunniga alltså, huruvida

icke sådan utredning borde omedelbart anbefallas.

Med föranledande av denna hemställan uppdrog departementschefen

jämlikt nådigt bemyndigande den 31 december 1915 åt de sakkunniga

att jämte hovrättsassessorn A. E. Rodhe verkställa utredning angående

beredande av rättslig möjlighet att vid bildande av odlingslägenheter i

Norrland och Dalarna tillvarataga för odling tjänliga ströängar.

I skrivelse den 24 februari 1917 hava de sakkunniga meddelat,

att det uppdrag, de sakkunniga sålunda erhållit i fråga om ströängar,

ännu icke kunnat slutföras, men att de sakkunniga trott det vara angeläget,

att redan innan deras huvudsakliga förslag avgåves vissa bestämmelser

komme till stånd, som gjorde det möjligt för kronan att i

särskilda fall genom ägoutbyte komma i besittning av ströängar, och

hade de sakkunniga fördenskull utarbetat ett härtill syftande förslag

till kungörelse angående ströängars utbytande mot annan mark, vilket

jämte motiv överlämnades till departementschefen.

Över förslaget, vilket tillika med motiv finnes fogat vid detta protokoll,

hava utlåtanden infordrats från Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Västerbottens och Norrbottens län, lantmäteristyrelsen, domänstyrelsen

samt kammarkollegium och äro dessa utlåtanden numera inkomna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 242. 11

Angående de skäl, som föranlett de sakkunniga att framlägga

föreliggande förslag, hava de sakkunniga i motiven anfört bland annat

följande:

»Skall tanken på en kolonisation av kronornarkema få någon större betydelse,

är det enligt, de sakkunnigas mening nödvändigt, att de ströängar, som tinnes lämpade

till odling, varda av kronan förvärvade i syfte att med tillägg av fastmark

upplåtas till nya lägenheter.

Beträffande sättet för iingarnas återförvärvande ligger det nära till hands

att tänka sig en indragning genomförd på ungefärligen samma grundval som genom

den av Kungl. Maj:t den 30 december 1916 utfärdade kungörelsen om tilläggsawittring

i vissa delar av Västerbottens läns lappmark är fastställd beträffande

ströängar ovan odlingsgränsen i nämnda lappmark. Ett återförvärvande skulle i

så fall tillgå på det sätt, att staten lämnade viss ersättning i penningar för ängarna

men sörjde för att denna ersättning alltid bleve använd till odling eller annan förbättring

å de fastigheter, dit ängarna hört.

De sakkunniga äro ej heller främmande för en dylik anordning, och utredningar

angående dess genomförbarhet äro av de sakkunniga påbörjade. Tydligt

torde emellertid vara, att densamma, därest den överhuvud skulle befinnas vara att

förorda, icke under alla förhållanden är ur statens synpunkt tillfyllestgörande. Särskilt

må i avseende härå erinras, att en dylik anordning icke gör det möjligt för

kronan att omedelbart komma i besittning av alla för dess syften behövliga ängar

utan förutsätter, att ströängsinnehavaren får tillgodonjuta avkastningen från ängarna

under så lång tid som skäligen kan anses åtgå till dess han utfört odlingsarbete,

vilket skall bereda honom ersättning för den bortfallande höavkastningen från ängarna,

en omständighet som i bestämmelserna om tilläggsavvittringen föranlett medgivande

av uppskov om 10 till 15 år med ängarnas avträdande. Aven om nyssnämnda tid

skulle för de trakter det här gäller kunna väsentligen avknappas, står det fast, att

kronan av olika anledningar kan komma i behov av ströängarna tidigare än som

enligt den nämnda anordningen skäligen måste beräknas åtgå för ängarnas avträdande

till kronan.

Sålunda är det tydligt, att staten i särskilda fall kan för möjliggörande av

önskvärda bosättningar finna det angeläget att under en närmare framtid åter

bekomma vissa ängar.

Yad först beträffar de upplåtelser av s. k. odlingslägenheter, som enligt för närvarande

gällande bestämmelser kunna ifrågakomma, må erinras, att om det ock hittills

huvudsakligen varit fastmark som utsetts till odlingsjord för lägenheter av denna

art, uppfattningen om det företräde myrmarken i viss mån erbjuder ur odlingssynpunkt

synes hava börjat göra sig gällande både hos dem som anmäla sig till erhållande

av dylika lägenheter och hos de myndigheter, vilka handhava frågorna om

upplåtelserna. Skulle utväg stå till buds att vid bildande av odlingslägenheter taga

i anspråk ströängar, är det antagligt, att denna utväg i en del fall skulle kunna

med fördel anlitas för åvägabringande av lägenheter å en eller annan plats, där

bosättning kunde anses önskvärd.

Även för bildande av andra slags lägenheter å statsskogarna torde en del

ströängar snart nog behöva tagas i anspråk. Särskilt lärer det, sedan Kungl. Maj:t

nyligen åt en kommitté uppdragit att utreda samtliga de med norrländska kolonisa
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 242.

tionsproblemet sammanhängande spörsmål, kunna förväntas, att frågan om nya

former för upplåtelsen av kronomark kommer på dagordningen vida tidigare än

kronan i enlighet med tilläggsavvittringens grundsatser hinner komma i besittning

av ängar.

En särskild form för kolonisation, som för närvarande är å hane, är den pågående

s. k. efterawittringen för upplåtelse av nybyggen å kronoöverloppsmarkema

i de nedom odlingsgränsen belägna delarna av Arjeplogs och Jokkmokks socknar.

Vid denna förrättning hava till äldre fastigheter hörande ströängar i hög grad försvårat

utläggandet av ändamålsenliga nybyggen. Vid uppgörande av hittills framlagda

avvittringsförslag har man sett sig nödsakad till en områdesutläggning av

sådan art, att ett flertal nybyggens ägoområden komma att innesluta främmande

ströängar, ofta i mycket stor omfattning. Kungl. Maj:ts befallningshavande, till

vilkens prövning förslagen överlämnats, har emellertid ansett sig förhindrad att godkänna

så olämpliga fastighetsbildningar samt återförvisat ärendet till avvittringsverket,

där efter ytterligare förrättningar omarbetning av förslagen ännu pågår.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat av awittringsstyresmannen, har det dock visat

sig vara förenat med stora svårigheter att utan genomförande av ett större antal

ägoutbyten kunna på önskvärt sätt reglera de sökta nybyggena. Utan att ansenybyggesformen

innefatta en för nuvarande förhållanden lämplig upplåtelsetyp finna

de sakkunniga det uppenbarligen önskvärt, att utväg beredes kronan att genom

återförvärvande av de ströängar, som ligga till hinder för nybyggen, vilka det här

gäller, möjliggöra ett av befolkningen efterlängtat genomförande av efterawittringen,

vilken pågått sedan lång tid tillbaka och föranlett åtskilliga personer att i förhoppning

om godkännande av uppgjorda avvittringsförslag slå sig ned å de preliminärt

utsedda_ ny byggeslägenheterna.

Även ur skogsvårdens synpunkt kan det tänkas, att staten skulle önska att

på en eller annan trakt kunna disponera över ströängar antingen för skogskultur

å ängarna eller utdikning av närliggande skogsmark.

Att det jämväl för andra ändamål än de nu antydda kan vara av vikt för

kronan att omedelbart komma i besittning av ströängar framgår av ett till de sakkunniga

av Kungl. Maj:t den 30 december 1916 remitterat ärende, vari de sakkunniga

skola framdeles avgiva utlåtande. Frågan gäller där återförvärvande åt

kronan av åtskilliga ströängar, belägna å ett område vid utloppet av Stora Lulevatten,

varöver vattenfallsstyrelsen anser sig behöva disponera för utförande av

vissa vattenregleringsarbeten.

Den utväg, som rättsligen står kronan till buds att i händelse av omedelbart

behov komma i besittning av upplåtna ströängar, ligger i ägoutbyten av den art,

som, på sätt förut framhållits, åsyftats i de under avvittringama utfärdade nådiga

breven om ängarnas bibehållande tillsvidare. Skall deima rättighet kunna göras

gällande, erfordras emellertid åtskilliga bestämmelser rörande den formella behandlingen

av ifrågavarande ägoutbyten, och i sammanhang därmed torde även böra

komma under övervägande, huruvida icke de för bytet gällande sakliga föreskrifter

lämpligen kunna erhålla en i viss mån ändrad innebörd, som bättre tillgodoser ströängsinnehavarnes

intressen.»

De hörda myndigheterna hava mot de allmänna grunderna för

förslaget icke haft något att erinra i vidare mån än att lantmäteristyrel
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

sen förmält sig icke kunna gilla åtskilligt av vad de sakkunniga i sina

motiv anfört beträffande ströängars rättsliga natur samt uttalat tvivelsmål,

huruvida föreliggande förslag kunde anses i skälig mån tillgodose

ströängsinnehavarnas intressen, i vilket avseende styrelsen funnit sig

särskilt böra erinra, att förslaget för dessas del icke räknade med den

tillgång för bytet, som bestode i rättigheten att efter anvisning kostnadsfritt

från omgivande kronopark avhämta erforderligt virke till hägnader,

hässjor eller hölador.

För min del ansluter jag mig i fråga om ströängarnas rättsliga

natur och förslagets huvudgrunder till den uppfattning, som uttalats av

de sakkunniga, och finner särskilt ströängsinnehavarnas intressen vara

fullt skäligt tillgodosedda genom de föreslagna bestämmelserna.

Mot förslagets detalj bestämmelser hava förekommit huvudsakligen

följande erinringar.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län har funnit förslaget

vara ofullständigt i så måtto, att det icke innehåller någon föreskrift,

att ägoutbytesförrättningarna skola undergå teknisk granskning

av vederbörande förste lantmätare, innan Kungl. Maj:ts befallningshavande

meddelar beslut i ärendet. Därjämte har Kungl. Maj:ts befallningshavande

anfört, att i förslaget bör införas bestämmelse, dels att då laga

kraft åkommit Kungl. Mapts befallningskavandes beslut att ägoutbytet

skall äga rum, länets lantmäterikontor bör erhålla del av beslutet, dels

ock att till ärende av ifrågavarande beskaffenhet hörande kartor och

beskrivningar skola redovisas till lantmäterikontoret.

Lantmäteristyrelsen har hemställt om jämkning i förslagets 2 § i

syfte att möjliggöra avvittringslantmätares anlitande för utförande av

ifrågavarande förrättningar, varjämte styrelsen ansett önskvärt, att 12 §

ändras därhän, att däri intagen bestämmelse att förrättningen skall vila

i anledning av tvist, som hänskjutits till domstol, utbytes mot föreskrift

att förrättningen skall inställas.

Domänstyrelsen har anfört, att det kan ifrågasättas, om ej bestämmelserna

i 5 §, att äng och röjningsland kunna lämnas i vederlag

för ströäng, böra göras beroende av huruvida dylik mark är så beskaffad,

att densamma kan omedelbart tilläggas fastigheten tillhörigt skifte.

Därjämte har styrelsen ansett, att möjlighet bör inrymmas för kronan

att överklaga Kungl. Mapts befallningshavandes i förevarande ärenden

meddelade beslut.

Kammarkollegium har ansett det tvivelaktigt, huruvida de föreslagna

ägoutbvtena böra göras tillämpliga jämväl beträffande sådana

ströängar, vilka äro belägna inom annat hemmans område eller å all
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 242.

männing, som blivit avsatt vid avvittringen. Kollegium bär vidare lika med

domänstyrelsen funnit det icke vara lämpligt att utestänga kronan från

möjlighet att fullfölja talan mot Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut.

Med anledning av vad kammarkollegium erinrat torde förslagets

1 § böra undergå sådan ändring, att bestämmelsen kommer att omfatta

allenast ströängar, belägna å kronomark, en ändring, som icke i nämnvärd

mån torde minska de föreslagna bestämmelsernas effektivitet. Vidare

torde, i anslutning till erinringar från domänstyrelsen och kammarkollegium,

i förslaget böra införas stadgande, att Kungl. Maj:ts befallningshavandes

i ärenden angående ägoutbyten meddelade beslut få å kronans

vägnar överklagas, då synnerliga skäl föreligga att draga saken under

Kungl. Maj:ts prövning. Slutligen lärer i anledning av vad Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län anmärkt, i förslagets 18 §

böra intagas föreskrift, att handlingar och karta angående ägoutbyte

skola, då beslut om byte äger laga kraft, överlämnas till länets lantmäterikontor.

I övrigt finner jag de framställda anmärkningarna ej böra föranleda

någon ändring i förslaget.

I anslutning till vad sålunda anförts har förslaget blivit föremål

för överarbetning, därvid tillika gjorts vissa förtydligande jämkningar.

Sedan departementschefen uppläst det sålunda omarbetade förslaget

till kungörelse angående ströängars utbytande mot annan mark, anförde

han vidare:

Vad angår de utgifter för statsverket, som kunna föranledas av

de föreslagna ägoutbytena, torde, på sätt de sakkunniga anfört, såväl

kostnaderna för själva förrättningarna som de utgifter, som bliva en

följd av de i förslagets 7 § intagna bestämmelserna om ersättning för

odling m. in., böra bestridas av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget

till skiften och avvittringar. I fråga om förrättningskostnaderna

lärer vid det förhållande, att förrättningarna äro att hänföra till avvittringsförfarande,

nämnda anslag utan vidare kunna tagas i anspråk

för dessa utgifter. Däremot synes, i den mån ersättning för odling m. m.

kan komma att tillerkännas fastighets innehavare eller ersättning gäldas

för avsyning av sådant arbete, riksdagens medgivande vara erforderligt

för anlitande av sagda anslag.

Såsom de sakkunniga framhållit, låter sig någon säker beräkning

av dessa utgifter naturligtvis icke göra, då det skall bero på Kungl.

Maj:ts prövning i vad omfattning ägoutbyten av här ifrågasatt art

skola ifrågakomma. Att utgifterna ej kunna komma att uppgå till något

synnerligen avsevärt belopp, finner jag emellertid uppenbart.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 242.

I sammanhang med framställning om medgivande från riksdagens

sida att anlita anslaget till skiften och avvittringar torde det vara lämpligt,

att riksdagens yttrande inhämtas icke allenast över de föreslagna

föreskrifterna angående ersättning för odling m. m. utan över förslaget

i dess helhet.

Under åberopande av vad nu blivit anfört tillåter jag mig hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes i proposition

dels inhämta riksdagens yttrande över det av mig framlagda förslaget

till kungörelse angående ströängars utbytande mot annan mark;

dels ock föreslå riksdagen medgiva, att den ersättning för odling

m. m., som jämlikt 7 § i den föreslagna kungörelsen skall gäldas vid

ströängs utbytande mot annan mark, ävensom ersättning till synemän

enligt 19 § andra stycket i samma kungörelse må utgå från förslagsanslaget

till skiften och avvittringar.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga. . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

FÖRSLAG

TILL

K UNGÖRELSE

ANGÅENDE

STRÖÄNGARS UTBYTANDE MOT

ANNAN MARK

UPPRÄTTAT INOM KUNGL. JORDBRUKSDEPARTEMENTET

TILLKALLADE SAKKUNNIGE

STOCKHOLM 1917

1SAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. jordbruksdepartementet.

I skrivelse den 18 september 1914 anhöll riksdagen, att Kungl.

Maj:t måtte dels låta verkställa en allmän undersökning rörande statens

för kolonisationsändamål tillgängliga och därtill tjänliga marktillgångar

i de sex nordligaste länen och dels låta undersöka och utreda, i vilken

utsträckning och på vilka villkor möjlighet lämpligen måtte kunna

beredas för upplåtande till odlingslägenheter eller under äganderätt av

de å kronoparker inom de sex nordligaste länen befintliga s. k. disponerade

ströängar.

Med anledning härav erhöll Herr Statsrådet den 11 juni 1915

nådigt bemyndigande att tillkalla sakkunnige för biträde inom departementet

vid uppgörande av förslag till plan för en allmän undersökning

rörande statens för kolonisationsändamål tillgängliga och därtill tjänliga

marktillgångar inom de sex nordligaste länen med undantag av trakterna

ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker; och

utsågos härtill undertecknade Marks von Wurtemberg, Hellström, Grubbström,

Holmgren och Haglund. Vid det tillfälle, då detta bemyndigande

meddelades, anförde Herr Statsrådet, enligt vad som framgår av tillgängligt

utdrag av statsrådsprotokollet, att undersökningens främsta syfte

vore att möjliggöra en överblick av den inom kronomarker belägna

jord — de s. k. ströängarna däri inbegripna — som under en närmare

framtid lämpligen kunde användas till utläggande av jordbrukslägen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

heter. Sedan ett dylikt undersökningsarbete utförts, vore tiden inne

att taga under omprövning bland annat vilka åtgärder borde vidtagas

för beredande av rättslig möjlighet att vid jordbrukslägenheters bildande

tillvarataga för odling tjänliga ströängar.

I skrivelse den 13 december 1915 till Herr Statsrådet anförde

nämnda sakkunnige bland annat, att med hänsyn till angelägenheten

av att kolonisationsspörsmålet icke alltför länge hölles svävande, den

erforderliga utredningen om möjligheten att göra ströängarna disponibla

för odling syntes böra utan dröjsmål påbörjas och fortgå samtidigt med

den undersökning av kolonisationsmark, som de sakkunnige hade sig

anbefallt att planlägga, och hemställde de sakkunnige alltså, huruvida

icke sådan utredning borde omedelbart anbefallas.

Med föranledande av denna hemställan uppdrog Herr Statsrådet

jämlikt nådigt bemyndigande den 31 december 1915 åt de sakkunnige

att jämte undertecknad Rodhe verkställa utredning angående beredande

av rättslig möjlighet att vid upplåtande av odlingslägenheter i Norrland

och Dalarne tillvarataga för odling tjänliga ströängar.

Det uppdrag, de sakkunnige sålunda erhållit i fråga om ströängar,

har ännu icke kunnat slutföras, men de sakkunnige hava trott det vara

angeläget, att redan innan deras huvudsakliga förslag avgives, vissa

bestämmelser komma till stånd, som göra det möjligt för kronan att

i särskilda fall genom ägoutbyte komma i besittning av ströängar.

De sakkunnige hava fördenskull utarbetat ett härtill syftande förslag

till kungörelse angående ströängars utbytande mot annan mark; och få

de sakkunnige till Herr Statsrådet överlämna detta förslag jämte motiv.

Stockholm den 24 februari 1917.

E. MARKS von WURTEMBERG.

PAUL HELLSTRÖM. KARL GRUBBSTRÖM. AND. HOLMGREN.

E. HAGLUND. A. E. RODHE.

opaginerad Kontrollera mot PDF

F ö r s 1 a g

till

Kungörelse

angående ströängars utbytande mot annan mark.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

På Kungl. Maj :t ankommer att, när i något fall särskilda omständigheter

påkalla indragande till kronan av en eller flera till fastighet

inom Västerbottens eller Norrbottens läns lappmark hörande men

utom dess egentliga ägoområde belägna ängar (ströängar), förordna,

att prövning av fråga om ängarnas utbytande mot annan mark skall

äga rum medelst avvittringsförfarande enligt denna kungörelse.

2 §■

Då Kungl. Maj:t meddelat förordnande, som i 1 § avses, skall

Kungl. Maj:t8 befallningshavande uppdraga åt lantmätare att med biträde

av två för lantmäteri förrättningar utsedde gode män verkställa

förrättning enligt denna kungörelse.

Avser förordnandet ängar, hörande till mera än en fastighet,

varde särskild förrättning hållen för en var av fastigheterna; dock äge

lantmätaren att, innan förrättningen företages eller under dess gång,

besluta, att utbytesfrågan skall för fastigheter, som tillhöra samma skifteslag,

handläggas i ett sammanhang, där sådant kan medföra lättnad i

handläggningen eller främja vederlagets utläggande på lämpligt sätt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

3 §■

Lantmätaren skall utsätta tid för förrättningen samt minst fjorton

dagar förut låta därom uppläsa kungörelse i kyrkan i den församling,

där fastigheten är belägen. Lantmätaren avlåte ock med posten minst

trettio dagar förut kallelse till fastighetens ägare; dock vare, där denne

icke har känt hemvist inom riket eller han vistas utom riket, sådan

kallelse icke erforderlig.

4 §•

Vederbörande revirförvaltare skall såsom kronoombud föra talan

vid förrättningen, och varde han i god tid av lantmätaren kallad.

Avser förrättningen ecklesiastikt hemman, göre lantmätaren i god

tid anmälan därom hos Kungl. Maj:ts befallningshavande i syfte att allmänt

ombud må förordnas att vid förrättningen bevaka hemmanets rätt

5 §•

Vid ägoutbyte, som i denna kungörelse avses, skall i vederlagför

ströäng lämnas mark, som är odlad eller till odling tjänlig och

har det läge, att den lämpligen kan läggas till fastigheten, eller ock

äng eller röjningsland, som med hänsyn till sitt läge icke kan anses

medföra större kostnader i bruket än ströängen.

I den mån är erforderligt för bildande av regelbundna gränser

kring vederlagsmark som nu är nämnd, må jämväl skogsmark ingå i

vederlaget.

6 §•

Ströäng och dess vederlag skola vara av samma värde i penningar

enligt uppskattning efter ty här nedan sägs.

Till grund för värderingen skall läggas den stadigvarande behållna

avkastning, ägorna anses kunna årligen giva, därvid röjningsland

och till vederlag utsedd odlingsmark uppskattas efter den avkastning,

som erhålles efter verkställd röjning eller odling. Vid beräkning

av behållen avkastning från ströäng eller från äng eller röjningsland,

som lämnas i vederlag, skall hänsyn tagas till själva bärgningskostnaden

men icke till kostnaden för höets hemforsling.

År vederlagsmark skogbeväxt, varde jämväl skogsbeståndet taget

i beräkning vid vederlagets uppskattning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7 §.

Gar odlingsmark i byte mot ströäng, vare fastighetens ägare

berättigad till ersättning för vederlagsmarkens torrläggning, uppodling

och första begödsling, sä ock för minskad avkastning under den tid,

som åtgår till dess marken kan försättas i behörigt skick. Lämnas

röjningsland i vederlag, njute fastighetens ägare ersättning för röjningskostnaden

och för mistad avkastning under den tid, som erfordras för

röjningens verkställande.

Utgöres utbytt ströäng av röjningsland, utgår icke ersättning,

som nu är stadgad.

8 §•

Uppgår odlingsersättning till mera än trehundra kronor, vare fastighetens

ägare icke berättigad att uppbära mera än hälften av ersättningsbeloppet

med mindre han med intyg av synemän, som Kungl.

Maj:ts befallningshavande på ansökan förordnat, styrker, att å fastigheten

utförts förbättringsarbeten till värde, som motsvarar ersättningens

belopp.

9 §■

Då mark, som lämnas i vederlag för ströäng, tages i bruk såsom

åker eller äng, vare fastighetens ägare berättigad att efter anvisning

av vederbörande skogstjänsteman från kronomark erhålla nödigt virke

till första uppförande av såväl erforderliga lador å marken som stängsel

kring densamma.

10 §.

Har ströäng, som hör till jordbruksfastighet, den beskalfenhet

och det läge, att den väl lämpar sig att odlas och brukas under fastigheten,

må mot bestridande av fastighetens ägare utbyte av ängen icke

verkställas, såvida icke fastigheten efter bytet har i behåll ouppodlad

men lätt odlingsbar mark, som kan lämna minst en och en halv gång

så stor avkastning, som beräknats för ängen.

11 §•

Där med hänsyn till här förut givna föreskrifter hinder möter

för utbyte av ströäng i dess helhet, må bytet, när så finnes lämpligen

kunna ske, inskränkas till viss del av ängen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

12 §.

Yppas i fråga om rågång eller annat tvist, som hindrar förrättningens

gång och icke kan genom lantmätarens och gode männens bemedling

i godo biläggas, skola sakägarna hänvisas att vid allmän domstol

utföra tvisten, och skall förrättningen under tiden vila.

13 §.

Sedan samtliga på frågan om ägoutbytet inverkande omständigheter

blivit utredda, skall skriftligt utlåtande uppsättas och av såväl

lantmätaren som godemännen underskrivas. Utlåtandet skall därefter

av lantmätaren föredragas å sammanträde med sakägarna, och varde

därvid tillkännagivet vad de enligt 16 § hava att iakttaga i fråga om

påminnelsers avgivande.

14 §.

Finna lantmätaren och gode männen, att ägoutbyte bör äga rum,

har lantmätaren att omedelbart utstaka och rörlägga gränserna för det

område kronan skall avstå. Finnes ströäng böra allenast delvis ingå

i ägoutbyte, skall jämväl gränsen mot den del av ängen, som icke utbytes,

utstakas och rörläggas.

Lantmätaren har ock att upprätta karta och beskrivning över

föreslaget ägoutbyte, därvid dock iakttages, att ströäng, som skall utbytas,

icke må kartläggas där den till läge och gränser kan tillförlitligen

bestämmas genom hänvisning till nummer och annan beteckning,

varunder ängen upptagits vid avvittring eller annan lantmäteriförrättning.

15 §.

Då ägoutbyte finnes böra äga rum, skall ett exemplar av protokoll

över förrättningen jämte därtill hörande handlingar och kartor

före årets utgång bevisligen tillställas fastighetens ägare eller, om

dennes vistelseort ej är känd eller han vistas utom riket, någon, som

är boende å fastigheten, eller en av grannarna. Avser förrättningen

flera fastigheter, skall protokoll jämte handlingar och kartor tillställas

den, som vid förrättningen utsetts att för gemensam räkning mottaga

desamma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16 §.

Utlåtandet jämte protokoll och övriga handlingar ävensom kartor

varde tillika med bevis om delgivning, som i 15 § avses, av lantmätaren

insända till Kungl. Maj:ts befallningshavande; och meddele lantmätaren

samtidigt revirförvaltaren därom underrättelse.

Då handlingarna inkommit, meddele Kungl. Maj:ts befallningshavande

beslut i ärendet, dock ej förrän fyrtiofem dagar förflutit.

Intill dess ärendet blivit avgjort, stånda sakägare fritt att däri

ingiva påminnelser till Kungl. Maj:ts befallningshavande. llevirförvaltaren

må ock inom samma tid avgiva påminnelser, när han finner

skäl därtill föreligga; och äge han i ty fall på anmälan få handlingarna

sig tillställda från Kungl. Maj:ts befallningshavande.

17 §.

Talan mot Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut må fastighetens

ägare föra hos Kungl. Maj:t genom besvär, vilka skola ingivas

till Kungl. Maj:ts befallningshavande sist å sextionde dagen från delfående

av beslutet. Å kronans vägnar må ej klagan över beslutet föras.

Det åligger Kungl. Maj:ts befallningshavande att ofördröjligen

låta beslutet med därvid fogad besvärshänvisning tillställas fastighetens

ägare.

När besvär till Kungl. Maj:ts befallningshavande inkommit, har

Kungl. Maj:ts befallningshavande att låta besvären jämte övriga handlingar

tillställas advokatfiskalen i kammarkollegium å kronans vägnar

samt, då beslutet angår flera fastigheter, enskild sakägare, vars rätt

kan beröras av besvären; och må förklaring avgivas inom tid, som

av Kungl. Maj:ts befallningshavande bestämmes. Efter förklaringstidens

utgång värde handlingarna av Kungl. Maj:ts befallningshavande jämte

eget utlåtande insända till Kungl. Maj:t.

18 §.

Då laga kraft åkommit Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut

att ägoutbyte skall äga rum, har Kungl. Maj:ts befallningshavande att

teckna bevis därom å kartan samt ombesörja, att domänstyrelsen och

revirförvaltaren erhålla kännedom om ägoutbytet.

19 §.

Kostnad till lantmätare och gode män ävensom till erforderlig

hantlangning, så ock andra löpande utgifter för förrättning enligt denna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

kungörelse skola bestridas av allmänna medel enligt föreskrifter, som

meddelas av Kung! Maj:t.

Ersättning till synemän, som omförmäles i 8 §, utgår av allmänna

medel enligt femte klassen i gällande resereglemente.

20 §.

Yad i denna kungörelse är stadgat om ägare av fastighet, skall,

där fastigheten utgöres av nybygge eller boställe, äga tillämpning å

nybyggaren eller boställshavaren.

21 §.

Såsom särskild fastighet anses i denna kungörelse ej annan ägolott

än den, som tillkommit genom avvittring, laga delning, ägostyckning

eller jorda vsöndring.

22 §.

Uppkommer i sammanhang med nu pågående avvittringsförrättning

för upplåtelse av nybyggen fråga om ströängs utbytande mot

kronomark, skola de i 5 —11 §§ här förut givna föreskrifter lända till

efterrättelse.

I den mån tillgång ej finnes å mark, som enligt första stycket av

5 § skall gå i vederlag för ströäng, må i dess ställe lämnas skogsmark;

dock må, där ängen tillhör fastighet, som är avsedd för självständigt

jordbruk, sådant byte äga rum allenast så framt bytet prövas ej föranleda,

att antalet å fastigheten vinterfödda kreatur måste för framtiden

minskas.

23 §.

Yad i skiftesstadgan föreskrives angående lantmäteriförrättningar

i allmänhet skall, i den mån här förut givna bestämmelser ej annat

föranleda äga tillämpning i avseende å avvittringsförrättning enligt

denna kungörelse.

24 §.

Genom denna kungörelse upphäves, såvitt rörer ägoutbyten, varom

här förut är stadgat, bestämmelserna i §§ 19—21 i stadgan den 30

maj 1873 om avvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker

i vad dessa bestämmelser äro stridande mot vad denna kungörelse

innehåller.

opaginerad Kontrollera mot PDF

It

M o t i v.

Nybyggena inom lappmarkerna grundades ursprungligen på ett

jordbruk, vars ändamål huvudsakligen var kreatursskötsel. Närmast

kring gårdarna upptogos väl i allmänhet smärre åkertäppor, men avkastningen

från dessa spelade icke någon större roll i nybyggarens

hushållning. Den höskörd, som var erforderlig för att några kreatur

skulle kunna födas å fastigheten, förskaffade sig nybyggaren till största

delen från de naturliga ängslägenheter, vilka lågo spridda här och där

i markerna, ofta miltals från bostaden. De flesta av dessa utängar

utgjordes av det slags myrmarker, som i sitt naturliga tillstånd avkastade

starrhö och vanligen ej kunde skördas oftare än vartannat

eller vart tredje år. Mera värdefulla ängar funnos emellertid också,

nämligen de som voro belägna vid bäckar och andra vattendrag. Dessa

gåvo en rikare och bättre avkastning och kunde i allmänhet avbärgas

årligen. Något odlingsarbete i egentlig mening nedlades merendels

icke å utängarna. Vad som kunde ifrågakomma var undanröjande

av ris och buskar, varjämte någon gång enklare anordningar vidtogos

för ängarnas översilande med vatten.

När nybyggaren åt sig utvalde en boplats, sökte han försäkra

sig om tillräckligt många av dessa naturliga ängar, och då tillstånd

meddelades till nybyggesanläggningen, inbegrepos ängar i stor utsträckning

i upplåtelsen. Då avvittringen sedermera genomfördes i

lappmarkerna samt hemman och nybyggen därvid fingo åt sig utlagda

inägor och utmark i vissa från kronomarken avgränsade ägoskiften,

kunde de vitt spridda ängarna icke alltid inrymmas inom skiftena.

De blevo emellertid, såsom i det följande närmare skall omtalas, bibehållna

under fastigheterna. Åt sådana utom fastigheternas egentligt:

ägoområden belägna ängar, vilka förekomma i stor utsträckning inom

lappmarkerna, har sedermera i språkbruket givits benämningen ströängar.

Även i det övriga Norrland och Dalarne förekommer, att spridda

ängslägenheter blivit vid avvittringen bibehållna till fastigheter, varunder

de förut brukats. Ur rättslig synpunkt skilja sig emellertid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

dessa ängar väsentligen från de i lappmarkerna förekommande, och de

pläga i allmänhet ej inbegripas under uttrycket ströängar. Det är

också allenast de till lappmarksfastigheterna hörande men utom deras

egentliga ägoområden belägna ängarna, som avses, när i det följande

talas om ströängar.

Till belysning av frågan om den rätt, varmed ströängarna innehavas,

må till en början nämnas stadgandena i reglementet den 24

november 1749 »för dem som antingen redan bo och bygga i Lappland

eller ock hädanefter till landets uppbrukande därstädes sig nedsätta

vilja». I denna författning, vanligen kallad lappmarksreglementet,

stadgas, att ingen äger »större rätt till hö- och skogmyrer,

varav en nybyggare kan hava tillfälle och nödigt sig i första början

av nybyggets inrättande att betjäna än såvida brist vara kan på andre

när belägnare och till rödning dugeliga platser och ingen annan nybyggare

tillkommer, som slika myrer bättre betarva torde». Vidare

framgår av § 6 i samma reglemente, att den nybyggare, som tidigare

slagit sig ned, hade skyldighet att finna sig i jämkning till förmån

för den, som senare sökte nybyggesrätt, och ägde han därvid icke

fordra vederlag för avträdd mark i vidare mån än att »intet upparbetat

åker- eller ängsland kan honom frånkännas och någon annan

tilläggas utan med hans goda vilja och mot betalning, som arbetet

hans pröves värt vara». Därjämte är att lägga märke till den beskrivning,

som lämnas på mark, vilken skulle anses såsom odlad. I

§ 7 föreskrives härom: »Ej må någon räkna sig hava uppodlat och nedlagt

arbete å sådane ställen, varest han upprest en eller annan höstack,

hässja eller lada till inrymmande av det hö eller foder, som

själva naturen, utan dikning och rothuggning, giver. Men för uppodlad

må den trakt och lägenhet anses, som igenom kärrs och mossars

utdikande samt träns barkande och rothuggande gjorts nyttig och

brukbar till åker och äng.»

Av dessa bestämmelser torde med full tydlighet framgå, att ströängarna

lämnades nybyggaren i syfte att understödja jordbruket, medan

detta ännu befann sig på ett mera primitivt stadium. Meningen har

uppenbarligen varit att, sedan mark uppbrutits och odlats kring gården,

bruket av ströängarna skulle övergivas och ängarna utan vidare återfalla

till kronan.

Frågan om ströängarnas bibehållande under hemmanen och nybyggena

måste komma till ett avgörande vid avvittringen. Denna

började i lappmarkerna ganska sent, först sedan nådiga stadgan den

30 maj 1873 om a-vvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lapp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

marker utkommit. För Luleå lappmark, omfattande Gellivare och

Jokkmokks socknar, hade visserligen föreskrifter i ämnet lämnats redan

genom nådiga stadgan den 13 december 1850 för avvittring och skattläggning

i nämnda lappmark, men denna stadga kom aldrig i tillämpning,

närmast med anledning därav, att dess bestämmelser om skogsanslag

och om skattläggning befunnos leda till resultat, som vore alltför

ofördelaktiga för kronan.

De föreskrifter, som lämnas i 1873 års avvittringsstadga angående

skiftesläggning och ägoutbvten, innebära en ganska följdriktig tillämpning

av de i 1749 års lappmarksreglemente fastslagna grundsatserna.

Enligt § 19 i nämnda stadga, sådan paragrafen lyder enligt nådiga

kungörelsen den 9 november 1877, skall vid områdestilldelningen varje

område läggas i ett skifte, innefattande både skogsmark och inägor.

eller, där sådant utan verklig skada för någon delägare ej kan äga

rum, i så få skiften omständigheterna medgiva; men anses flera skiften

än fyra erforderliga, eller skulle fråga uppstå om det egentliga skogsanslagets

läggande i mera än ett skifte, skall ärendet underställas Kungl.

Maj:ts befallningshafvande. Vidare skall varje delägare bibehållas vid

sina inägor, såvitt de falla inom skogsområdet. För beredande av så

lämpligt skifte, belägenheten medgiver, är delägare pliktig att med sina

inägor, i den män de ej falla inom det blivande skogsområdet, ingå i

ägoutbyte med annan delägare eller med kronan. Mark, som utan att

vara odlad innehaves av hemmansägare eller åbo eller av nybyggare,

skall, såvitt den ej för hemmanets eller nybyggets bestånd erfordras,

kunna för beredande av lämpligt skifte innehavaren frånhändas utan

vederlag, men är marken odlad får den ej innehavaren frånhändas utan

mot vederlag av annan mark, som är odlad eller till odling tjänlig.

1 § 20 stadgas, att ägoutbyten inom avvittringslaget skola verkställas

efter måttet av höavkastningen eller ock, där med hänsyn till

markens värde större noggrannhet finnes nödig, efter gradering, verkställd

enligt föreskrifterna i gällande skiftesstadga. Slutligen stadgas

i § 21, att delägare, som genom avvittringen mister odlad mark, bör

tillgodonjuta odlingsersättning, på sätt i skiftesstadgan är om sådan

ersättning föreskrivet, dock att i vissa fall, särskilt när marken tillfaller

kronan, odlingsersättning ej utgår men förre innehavaren äger i stället

fortfarande nyttja marken under högst fem år, efter det han tillträtt

sin nya ägolott.

Genom dessa bestämmelser fastslogs alltså, att en hemmansägare

eller nybyggare var skyldig att, för genomförande av en redig skiftesläggning,

utan vederlag avstå ouppodlad jord, som icke erfordrades för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

hemmanets bestånd. Detta stadgande träffade i synnerhet ströängarna.

Dessa kunna i allmänhet icke betraktas såsom odlade, enär å desamma

sällan nedlagts så mycket, arbete med röjning, dikning eller andra

kulturåtgärder, att en dylik benämning kunde vare sig enligt lappmarksreglementet

eller vanligt språkbruk anses motiverad. Det visade sig

emellertid vålla avsevärda svårigheter att strängt genomföra avvittringsstadgans

regler. De mötte starkt motstånd hos befolkningen och, tilllämpade

i hela sin utsträckning, skulle de i många fall hava försatt fastighetsinnehavarne

i avsevärt trångmål. Den omläggning av jordbruket,

varom man tidigare gjort sig förhoppningar, hade nämligen i allmänhet

uteblivit. Enligt inrotad vana fasthöllo lappmarksinvånarna vid det till

synes så bekväma ängsbruket. Bristande upplysning om rationella jordbruksmetoder

och befolkningens fattigdom gjorde också sitt till för att

hålla tillbaka övergången till ett nytt jordbrukssystem. Ängarna voro alltså

med hänsyn till den låga ståndpunkt, jordbruket intog i dessa trakter,

till stor del än så länge nödvändiga för fastigheternas bestånd. Under

sådana förhållanden skulle ängarna antingen utläggas i ordentliga

skiften eller också utbytas mot annan mark. Det förra lät sig i allmänhet

ej göra utan att överskrida det tillåtna skiftesantalet. Det

var nämligen ej ovanligt, att en by eller fastighet innehade ända upp

till flera tiotal ströängar. För utbyte av ängarna mötte åter oftast

hinder i svårigheten att finna lämplig kronomark, som kunde gå i

vederlag. Måhända torde även den uppenbara obilligheten i avvittringsstadgans

grundsats att frånkänna fastighetsinnehavarna varje rätt till

odlingsersättning vid ägoutbyte med kronan hava bidragit till att dylika

utbyten ansågos sällan eller aldrig kunna komma till stånd.

Dessa omständigheter föranledde framställningar till Kungl. Maj:t,

att ströängarna måtte trots avvittringsstadgans föreskrifter få bibehållas

under hemman och nybyggen. Den tidigaste av dessa framställningar

avsåg ängarna inom Arvidsjaurs socken, och förklarade Kungl.

Maj:t i anledning därav i nådigt brev den 12 juli 1878 beträffande

nämnda socken, »att de flere eller färre inom kronoparks område belägna

spridda ängslägenheter, vilka tillhöra ett hemman eller ett nybygge,

må, utan att från kronoparken genom uppdragna rågångar avskiljas,

varda, innan de kunna mot annan mark utbytas, tillsvidare

under hemmanet eller nybygget bibehållna och under tiden såsom

endast ett skifte beräknas». Därjämte medgavs, att det virke, som

till behövliga hägnader, hässjor och hölador vid dessa ängslägenheter

åtginge, finge tillsvidare, efter anvisning av revirförvaltaren, kostnadsfritt

avhämtas från kronoparken.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Samma medgivanden gjordes sedermera för övriga delar av lappmarkerna

genom särskilda nådiga brev den 20 juni 1879 för Västerbottens

län, den 22 juni 1883 för Gellivare socken, den 5 april 1889

för Jokkmokks och Arjepluogs socknar, den 18 augusti 1893 för Jukkasjärvi

socken och den 19 oktober 1894 för Enontekis, numera Karesuando

socken. För sistnämnda socken fogades till medgivandet om

ängarnas bibehållande det villkor, att ängarna icke genom sitt läge

finge komma att försvåra lapparnas flyttningsfärder.

De nämnda bestämmelserna om ängars bibehållande torde rättsligen

sett icke hava inneburit annat än ett uppskjutande till framtiden

utav avvittringsåtgärderna i fråga om ängarna. Hade meningen varit,

att avvittringen å de fastigheter, vilka fingo ströängar sig tillagda,

skulle anses såsom till fullo avslutad och skiftesstadgan således äga

tillämpning å de ägoutbyten, som förutsattes sedermera skola ske,

hade det varit överflödigt, att till medgivandet om ängars bibehållande

foga det förbehåll, att medgivandet gällde allenast tillsvidare. Även

utan ett dylikt förbehåll hade ängarna varit underkastade skiftesstadgans

regler om ägoutbyten. Vad man med förbehållet åsyftade

var att bereda kronan längre gående möjlighet till ängarnas återtagande,

något som tydligt framgår av flera av de utlåtanden från olika

myndigheter, vilka avgåvos i anledning av de hos Kungl. Maj:t gjorda

framställningarna om ängarnas bibehållande. Synnerligen stor vikt

lades i dessa utlåtanden på att medgivandet icke komme att gälla för

all framtid, utan att kronan förbehölle sig möjlighet att befria kronoparkerna

från det intrång, som förorsakades av ängarna. Förbehållet

om ängarnas utbytande måste därjämte anses innebära, att det, på sätt

ock blivit i domstolspraxis antaget, är kronan ensam och icke deri

enskilde, som äger bestämma tiden för bytet. Att ålägga kronan skyldighet

att vid anfordran tillhandahålla annan mark i stället för

ängarna har tydligen ej varit åsyftat. Även häri ligger en väsentlig

avvikelse från de enligt skiftesstadgan gällande regler för ägoutbyten,

vilka innebära, att dylika förrättningar kunna påkallas av sakägarna

å ömse sidor.

Det torde således vara klart, att när kronan önskar göra ströängarna

till föremål för ägoutbyte, detta skall äga rum genom en förrättning

under avvittringsförfarandets former.

Den åt de sakkunnige uppdragna utredningen angående beredande

av rättslig möjlighet att vid bildande av odlingslägenheter tillvarataga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

för odling tjänliga ströängar pågår ännu. Vid utarbetande av de förslag

i ämnet, som kunna anses erforderliga, liava de sakkunnige kommit

till allt klarare insikt om att ströängarna äro av mycket stor betydelse

för förverkligandet av tanken på en mera omfattande kolonisation

å kronomark inom lappmarkerna. Därvarande naturliga ängar utgöras

nämligen i allmänhet av myrmark, som i ett stort antal fall torde med

lätthet kunna odlas. I betraktande av det företräde, som myrmark

härutinnan erbjuder framför fastmark, har den uppfattningen alltmera

— och efter de sakkunniges mening med allt fog — börjat göra sig

gällande, att vid upplåtelser för kolonisationsändamål de å statsskogarna

belägna myrmarkerna i främsta rummet böra ifrågakomma. Dessa

myrmarker utgöras emellertid till en högst väsentlig del av hemmanens

eller nybyggenas ströängar. Skall något kunna göras för främjande

av nya bosättningar i dessa trakter, är det alltså ett oeftergivligt villkor,

att ströängar i största möjliga omfattning kunna tagas i anspråk

för odling.

Från vissa håll har man sökt göra gällande, att frågan om kolonisationen

på kronoparkerna lättast och enklast kunde lösas på det

sätt, att staten, på samma gång den lämnade fastigketsinnehavarna i

orubbad besittning av ströängarna, sökte möjliggöra och uppmuntra

deras upplåtande till bosättningar genom att förklara sig villig att,

där sådan upplåtelse ifrågakomme, tillhandahålla köparen erforderligt

skogsanslag jämte betesrätt å kronoparken. Denna uppfattning, som

framträtt i motioner vid 1914 års riksdagar, hava de sakkunnige

emellertid icke kunnat biträda. Utan att för närvarande vilja bestämt

påstå, att den ifrågasatta anordningen skulle under alla förhållanden

vara olämplig, anse de sakkunnige densamma icke gärna kunna i större

omfattning genomföras. För de nuvarande innehavarna äro ängarna

av ringa värde på grund av sin avlägsna belägenhet i förening med

det förhållande, att de nästan uteslutande bestå av sumpmark, vara

icke ens efter verkställd torrläggning bostäder lämpligen kunna förläggas.

Ville man åter för möjliggörande av bosättning utöka ängarnas

område med närliggande fastmark samt i sammanhang därmed åt eventuella

förvärvare av ängarna tillförsäkra skogs- och betesrättighetei'',

skulle en dylik anordning bereda de nuvarande ströängsinnehavarna

förmånen av en betydande, oförtjänt värdestegring och i stort sett

ingalunda vara ägnad att främja kolonisationen. Ströängsinnehavarna

skulle nämligen tvivelsutan komma att vid beräknande av köpeskilling

för ängarna taga hänsyn till de av kronan utlovade förmånerna, och

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

don uppskridning av priset, som härav bleve en följd, komme sannolikt

att stä hindrande i vägen för upplåtelser i större omfattning.

Skall tanken på en kolonisation av kronomarkerna få någon

större betydelse, är det enligt de sakkunniges mening nödvändigt, att

de ströängar, som finnas lämpade till odling, varda av kronan förvärvade

i syfte att med tillägg av fastmark upplåtas till nya lägenheter.

Beträffande sättet för ängarnas återförvärvande ligger det nära

till hands att tänka sig en indragning genomförd på ungefärligen samma

grundval som genom den av Kungl. Maj:t den 30 december 1916 utfärdade

kungörelsen om tilläggsavvittring i vissa delar av Västerbottens

läns lappmark är fastställd beträffande ströängar ovan odlingsgränsen

i nämnda lappmark. Ett återförvärvande skulle i så fall tillgå på det

sätt, att staten lämnade viss ersättning i penningar för ängarna men

sörjde för att denna ersättning alltid bleve använd till odling eller

annan förbättring å de fastigheter, dit ängarna hört.

De sakkunnige äro ej heller främmande för en dylik anordning,

och utredningar angående dess genomförbarhet äro av de sakkunnige

påbörjade. Tydligt torde emellertid vara, att densamma, därest den

överhuvud skulle befinnas vara att förorda, icke under alla förhållanden

är ur statens synpunkt tillfyllestgörande. Särskilt må i avseende härå

erinras, att eu dylik anordning icke gör det möjligt för kronan att

omedelbart komma i besittning av alla för dess syften behövliga ängar

utan förutsätter, att ströängsinnehavaren får tillgodonjuta avkastningen

från ängarna under så lång tid som skäligen kan anses åtgå till dess

han utfört odlingsarbete, vilket skall bereda honom ersättning för den

bortfallande höavkastningen från ängarna, en omständighet som i bestämmelserna

om tilläggsavvittringen föranlett medgivande av uppskov

om 10 till 15 år med ängarnas avträdande. Även om nyssnämnda tid

skulle för de trakter det här gäller kunna väsentligen avknappas, står

det fast, att kronan av olika anledningar kan komma i behov av ströängarna

tidigare än som enligt den nämnda anordningen skäligen

måste beräknas åtgå för ängarnas avträdande till kronan.

Sålunda är det tydligt, att staten i särskilda fall kan för möjliggörande

av önskvärda bosättningar finna det angeläget att under eu

närmare framtid återbekomma vissa ängar.

Yad först beträffar de upplåtelser av s. k. odlingslägenheter som

enligt för närvarande gällande bestämmelser kunna ifrågakomma må

erinras, att om det ock hittills huvudsakligen varit fastmark som utsetts

till odlingsjord för lägenheter av denna art, uppfattningen om

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

det företräde myrmarken i viss män erbjuder ur odlingssynpunkt synes

hava börjat göra sig gällande både hos dem som anmäla sig till erhållande

av dylika lägenheter och hos de myndigheter vilka handhava

frågorna om upplåtelserna. Skulle utväg stå till buds att vid bildande

av odlingslägenheter taga i anspråk ströäpgar, är det antagligt,

att denna utväg i en del fall skulle kunna med fördel anlitas för

åvägabringande av lägenheter å en eller annan plats, där bosättningkunde

anses önskvärd.

Även för bildande av andra slags lägenheter å statsskogarna torde

en del ströängar snart nog behöva tagas i anspråk. Särskilt lärer det,

sedan Kungl. Maj:t nyligen åt en kommitté uppdragit att utreda samtliga

de med det norrländska kolonisationsproblemet sammanhängande

spörsmål, kunna förväntas, att frågan om nya former för upplåtelsen

av kronomark kommer på dagordningen vida tidigare än kronan i

enlighet med tilläggsavvittringens grundsatser hinner komma i besittning

av ängar.

En särskild form för kolonisation, som för närvarande är å bane,

är den pågående s. k. efteravvittringen för upplåtelse av nybyggen å.

kronoöverloppsmarkerna i de nedom odlingsgränsen belägna delarna av

Arjepluogs och Jokkmokks socknar. Vid denna förrättning hava till

äldre fastigheter hörande ströängar i hög grad försvårat utläggandet

av ändamålsenliga nybyggen. Vid uppgörande av hittills framlagda

avvittringsförslag har man sett sig nödsakad till en områdesutläggning

av sådan art, att ett flertal nybyggens ägoområden komma att innesluta

främmande ströängar, ofta i mycket stor omfattning. Kungl. Maj:ts

befallningshavande, till vilkens prövning förslagen överlämnats, har

emellertid ansett sig förhindrad att godkänna så olämpliga fastighetsbildningar

samt återförvisat ärendet till avvittringsverket, där efter ytterligare

förrättningar omarbetning av förslagen ännu pågår. Enligt vad

de sakkunnige inhämtat av avvittringsstyresmannen, har det dock visat

sig vara förenat med stora svårigheter att utan genomförande av ett

större antal ägoutbyten kunna på önskvärt sätt reglera de sökta nybyggena.

Utan att anse nybyggesformen innefatta en för nuvarande

förhållanden lämplig uppiåtelsetyp finna de sakkunnige det uppenbarligen

önskvärt, att utväg beredes kronan att genom återförvärvande

av de ströängar, som ligga till hinder för nybyggen, vilka det kär

gäller, möjliggöra ett av befolkningen efterlängtat genomförande av

efteravvittringen, vilken pågått sedan lång tid tillbaka och föranlett åtskilliga

personer att i förhoppning om godkännande av uppgjorda av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1!)

vittringsförslag slä sig ned å de preliminärt utsedda i > y bygge sl äge 11 - hetern a.

Även ur skogsvårdens synpunkt kan det tänkas, att staten skulle

önska att på eu eller annan trakt kunna disponera över ströängar

antingen för skogskultur ä ängarna eller utdikning av närliggande

skogsmark.

Att det jämväl för andra ändamål än de nu antydda kan vara

av vikt för kronan att omedelbart komma i besittning av ströängar

framgår av ett till de sakkunnige av Kungl. Magt den 30 december

1916 remitterat ärende, vari de sakkunnige skola framdeles avgiva

utlåtande. Frågan gäller där återförvärvande åt kronan av åtskilliga

ströängar. belägna å ett område vid utloppet av Stora Lulevatten,

varöver vattenfallsstyrelsen anser sig behöva disponera för utförande

av vissa vattenregleringsarbeten.

Den utväg, som rättsligen står kronan till buds att i händelse

av omedelbart behov komma i besittning av upplåtna ströängar, ligger

i ägoutbyten av den art, som, på sätt förut framhållits, åsyftats i de

under avvittringarna utfärdade nådiga breven om ängarnas bibehållande

tillsvidare. Skall denna rättighet kunna göras gällande, erfordras emellertid

åtskilliga bestämmelser rörande den formella behandlingen av ifrågavarande

ägoutbvten, och i sammanhang därmed torde även böra komma

under övervägande, huruvida icke de för bytet gällande sakliga föreskrifter

lämpligen kunna erhålla en i viss mån ändrad innebörd, som

bättre tillgodoser ströängsinnehavarnes intressen.

Av den föregående undersökningen framgår, att enligt 1873 års

avvittringsstadga innehavare av ströängar var skyldig att avstå ängarna

utan vederlag i den män de icke erfordrades för fastighetens bestånd.

De omnämnda nådiga breven, enligt vilka ängarna fingo bibehållas

tillsvidare innan de kunde mot annan mark utbytas, inneburo icke

blott att avvittringsåtgärderna i fråga om dessa ängar uppskötos utan

även att innehavaren berättigades till erhållande av vederlagsmark

under alla förhållanden, således även där frågan gällde ängar, som ej

kunde anses erforderliga för fastighetens bestånd. Rörande arten av

den vederlagsmark, som borde ifrågakomma, innehålla de nådiga breven

ej någon bestämmelse; och då, såsom förut framhållits, ängarna i allmänhet

ej äro att anse såsom odlade, kan avvittringsstadgans föreskrift

att vederlaget för odlad mark skall utgöras av annan odlad mark eller

den, som är till odling tjänlig, här ej äga tillämpning. I ett av högsta

domstolen den 4 april 1889 meddelat utslag har också i anledning av

väckt fråga om ägoutbyte enligt skiftesstadgan förklarats, att kronan

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

måste anses liava förbehållit sig att bestämma icke allenast tiden, när

ängarna skulle mot vederlag av annan mark avträdas till kronan, utan

ock vad mark, som skulle givas i vederlag. Kronan torde alltså hava

fria händer att i vederlag lämna även skogsmark, som i värde kan

anses motsvara ängarna, varvid emellertid synes böra iakttagas, att

sådant icke sker i de fall, då jordbruket i följd av bytet skulle avsevärt

gå tillbaka.

Ett annat spörsmål är emellertid, huruvida byte av sistnämnda

art lämpligen bör från kronans sida ifrågasättas. Det torde nämligen

föga stå i överensstämmelse med de grundsatser, staten följer i sin

skogspolitik, om staten utan starka skäl läte avhända sig skogsmark,

låt vara att det här ej kunde bliva tal om några mera avsevärda

områden. Den ökning i värdet av skogsprodukter, som de senare

åren bevittnat och som efter mångas mening även framgent kominer

att fortgå, manar härutinnan till betänksamhet. Ofta torde för erhållande

av regelbundna gränser vara erforderligt att skogsmark

ingår i vederlaget. Att sådant tillätes synes med nödvändighet påkallas

av förhållandena, och lämpligt torde vara att i dylika fall

även det å skogsmarken förefintliga skogsbeståndet tages i beräkning

vid uppskattningen av vederlagets värde. Men bortsett härifrån torde

det icke böra ifrågakomma att skogsmark får givas i vederlag för

strö äng.

För ett särskilt fall hava de sakkunnige dock icke ansett sig böra

fasthålla vid regeln att skogsmark icke må lämnas i vederlag. De

sakkunnige syfta härvid å de nu pågående efteravvittringarna inom

Arjepluogs och Jokkmokks socknar. Ett betydligt antal av de föreslagna

nybyggena — icke långt från 200 — skulle enligt tillämnad

områdestilldelning komma att inom sina skiften besväras av främmande

ströängar. I flertalet av dessa fall torde möjlighet att frigöra områdena

icke stå till buds, med mindre skogsmark får lämnas i vederlag.

Med hänsyn till vad de sakkunnige tidigare anfört i fråga om

önskvärdheten av efterawittringens genomförande, anse de avgörande

betänkligheter ej föreligga mot att för ifrågavarande fall medgiva ströängars

utbytande mot skogsmark med därå växande skog, såframt

bytet ej prövas föranleda, att antalet å fastigheten vinterfödda kreatur

måste för framtiden minskas.

I fråga om grunderna för värdering av mark, som går i byte

enligt avvittringsstadgan, innehåller denna, att bytet skall verkställas

antingen efter måttet av höavkastningen eller också, där med hänsyn

till markens värde större noggrannhet finnes nödig, efter gradering i

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

enlighet med skiftesstadgans föreskrifter. Det förra sättet för bytet,

innebär, att ängen och vederlagsmarken uppskattas efter den höavkastning,

ägorna anses kunna, odlingsmark efter verkställd odling, i medeltal

årligen gåva, varvid skillnaden mellan bättre och sämre hö utjämnas

efter vissa i den s. k. skattläggningsmetoden angivna grunder, så att

t. ex. ett lass sämre myrhö svarar mot ett tredjedels lass gott hårdvallshö.

Efter denna metod hava de utbyten företagits, vilka någon

gång ägt rum i sammanhang med den allmänna avvittringen. Emellertid

torde detta sätt för markens värdering numera knappast motsvara

skäliga anspråk på noggrannhet. Den andra i avvittringsstadgan

omnämnda metoden, nämligen gradering enligt bestämmelserna i skiftesstadgan,

är ur noggrannhetens synpunkt av liera skäl att föredraga.

Emellertid torde det vara lämpligt, att vid de ägoutbyten, som här

äro i fråga, ersätta det vanliga graderingssättet med uppskattning i

penningar, något som möjliggör att, på sätt de sakkunniges förslagåsyftar,

låta skogsbeståndet ingå i uppskattningen av skogsmark, när

sådan ingår i vederlaget. I sak lärer icke heller någon egentlig olikhet

föreligga mellan denna uppskattningsmetod och den i skiftesstadgan

avsedda graderingen.

Uppskattningen i penningar bör så verkställas, att till grund för

densamma lägges den stadigvarande behållna årliga avkastning, ägorna

anses kunna giva. Beträffande uppskattningen av ströäng torde böra

gälla, att denna alltid skall värderas såsom naturlig slåtter och icke

i något fall såsom odlingsmark. Ströängarna hava nämligen tillagts

fastigheterna endast i syfte att den naturliga höavkastningen skulle

komma desamma tillgodo, och ängarna hava vid skattläggningen värderats

efter den avkastning, de i naturligt skick lämna. Det intresse,

ströängshavaren ur billighetssynpunkt stundom kan göra gällande att

icke gå i mistning av mark, som är behövlig för tillgodoseende av

hans fastighets utvecklingsmöjligheter i fråga om nyodling, torde, på

sätt redan iakttagits i de för Västerbottens läns fjälltrakter meddelade

bestämmelserna om s. k. tilläggsavvittring, böra tillgodoses genom förbehåll,

att ströäng, som lämpligen kan i odlat skick läggas i sambruk

med fastigheten, ej må göras till föremål för ägoutbyte, med mindre

fastigheten efter bytet har i behåll ett visst minimum av odlingsmark.

Enligt avvittringsstadgan är, såsom redan framhållits, kronan icke

skyldig att i något fall utgiva odlingsersättning utan skall jämlikt

§21 av nämnda stadga ströängshavaren i stället för sådan ersättningåtnjuta

förmånen att fortfarande nyttja ängen under högst fem år efter

det han tillträtt sin nya ägolott. Billigheten torde dock kräva, att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

odlingsersättning i förevarande fall utgår. Saknaden av bestämmelse

härom torde, såsom redan antytts, utgöra eu väsentlig anledning

därtill, att ägoutbyten mellan kronan och enskilde endast i sällsynta

undantagsfall kommit till stånd i samband med avvittringarna, i det

man funnit det innefatta en oskälig hårdhet, att den oftast medellöse

ströängshavaren skulle på egen kostnad iordningställa odlingsmark,

som kunde ifrågakomma att lämnas i utbyte för de utan nämnvärda

utgifter användbara ströängarna. I alla händelser synes det uppenbart

att i saknad av bestämmelserna om odlingsersättning ströängarnas

utbytande mot odlingsbar men ej uppodlad mark i många fall skulle medföra

tillbakagång av jordbruket å fastigheter, där sådant byte ifrågakomme.

Angående själva förfarandet vid de ifrågavarande ägoutbytenas

verkställande hava de sakkunnige trott det vara lämpligt, att bytesförrättningarna

så tillvida bibehålla sin karaktär av avvittringsåtgärder,

att sedan Kungl. Maj:t meddelat förordnande om bytesfrågans prövning

samt lantmätare och gode män verkställt undersökning och avgivit

utlåtande, det ankommer på Kungl. Maj:ts befallningshavande att

i ärendet meddela beslut, varemot i händelse av missnöje klagan må

av ströängshavaren föras i regeringsrätten. I övrigt skulle enligt de

sakkunniges förslag skiftesstadgans bestämmelser väsentligen vinna tillämpning

å förrättningen.

De sakkunnige hava redan framhållit, att anordnandet av ägoutbyten

för ströängars återförvärvande till kronan icke kan anses innebära

en fullständig och slutlig lösning av det åt de sakkunnige uppdragna

ströängsspörsmålet, utan att sådana byten böra ifrågakomma

endast då kronan av en eller annan anledning behöver omedelbart

komma i besittning av vissa ströängar. Huruvida omständigheter

föreligga, som lämpligen kunna anses påkalla ett ägoutbyte, synes

böra bero på prövning av Kungl. Maj:t, som härom torde få mottaga

framställningar från ämbetsverk eller andra statsorgan, vilka ur olika

synpunkter hava att tillvarataga statsintresset. I överensstämmelse

härmed har i förslagets 1 §, jämte angivande att spörsmål om ägoutbyte

ytterst beror på Kungl. Maj:ts prövning, stadgats, att byte skall ifrågakomma,

när i något fall särskilda omständigheter påkalla indragande

till kronan av en eller flera ströängar.

Då ägoutbytena äro att anse såsom avvittringsåtgärder, skulle

det ligga närmast till hands att uppdraga åt avvittringsverket att

hålla de här avsedda förrättningarna. Den allmänna avvittringen är

emellertid nu i det närmaste slutförd, och det torde ej dröja länge,

innan avvittringsverket kan upphöra. Det synes vid sådant förhållande

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

icke vara lämpligt, att avvittringsverket får befattning med ifrågavarande

ärenden. Enligt förslagets 2 § skall det ankomma på lantmätare,

som för varje särskilt fall utses av Kungl. Maj:ts befallningshavande,

att med biträde av gode män veidtställa den förrättning,

varom här är fråga.

Såsom förut omnämnts, skall vid uppskattning av ströäng och

dess vederlag den behållna avkastningen av de särskilda ägorna läggas

till grund. Vid beräknande av behållen avkastning från ströäng eller

från äng eller röjningsland, som lämnas i vederlag, skall emellertid,

enligt förslagets 6 §, allenast själva bärgningskostnaden men icke

kostnaden för det bärgade höets hemforsling avdragas från bruttoavkastningen.

Denna till ströängshavarens förmån gjorda avvikelse

från huvudregeln har ansetts rimlig, då man eljest i åtskilliga fall

skulle komma därhän, att ströängarna för innehavaren saknade allt

värde och kunde utan vederlag fråntagas honom, något som skulle

strida mot de villkor, varunder ängarna enligt de nådiga breven blivit

vid fastigheterna bibehållna och ej heller stode väl tillsammans med

den i § 20 avvittringsstadgan givna regel om bruttoavkastningen såsom

grund för bytet.

I avseende å de föreslagna bestämmelserna om odlingsersättning

erinras, att medan enligt skiftesstadgan den ersättningsberättigade äger

utan vidare uppbära vad honom tillkommer, förslagets 8 § innebär,

att när dylik ersättning uppgår till visst avsevärt belopp, densamma

icke må till fullo utbetalas med mindre vederlagsmarken uppodlats

eller eljest motsvarande förbättringar utförts å fastigheten. Det har

ansetts önskvärt att genom en dylik bestämmelse tillgodose såväl

fastighetens bästa som eventuell inteckningshavares intresse.

I de nådiga breven angående ängarnas bibehållande medgavs, att

det virke, som åtginge till behövliga hägnader, hässjor och hölador

vid ängarna, finge tillsvidare efter anvisning av revirförvaltaren

kostnadsfritt avhämtas från kronomarken. Den sålunda medgivna

rätten till erforderligt virke måste anses utan vidare upphöra efter det

ängen blivit utbytt mot annan mark. Billighet har dock synts kräva,

att fastighetsägaren berättigas att erhålla nödigt virke till första uppförande

av såväl erforderliga lador å vederlagsmarken som stängsel

kring densamma, och har stadgande härom influtit i 9 §.

Det torde med fog kunna antagas, att kronans intressen vid

ägoutbyten av den art förslaget avser skola fullt tillgodoses av de

statens organ, lantmätare, jägmästare och länsstyrelse, som hava att

taga befattning med bytesfrågorna, och även om det kunde befaras.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

att i ett eller annat fall de meddelade bestämmelserna skulle till

kronans nackdel bliva föremål för en oriktig tillämpning, torde i varje

händelse ett mera avsevärt statsintresse icke härigenom sättas i fara.

Betänkligheter torde därför icke ligga i vägen för att, på sätt förslagets

17 § innehåller, utesluta möjligheter av att för kronans räkning föra

talan mot beslut, som i förslaget avses. Härigenom vinnes möjlighet

att i åtskilliga fall förkorta proceduren och befria överordnade statsorgan

från arbete, som med större nytta kan nedläggas på andra

uppgifter.

De utgifter för statsverket, som kunna föranledas av de föreslagna

ägoutbytena, bestå dels i kostnader för själva förrättningarna och

dels i bekostande av den odlingsersättning, som avses i förslagets 7 §.

Någon säker beräkning av dessa utgifter låter sig naturligtvis icke

göra, då det skall bero på Kungl. Maj:ts prövning i vad omfattning

ägoutbyten av här ifrågasatt art skola ifrågakomma. Att utgifterna

ej kunna komma att uppgå till något synnerligen avsevärt belopp

finna de sakkunnige emellertid uppenbart, och torde de böra bestridas

av det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till skiften och

avvittringar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:194 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående ströängars utbytande mot annan mark. s. 1 i texten
  2. JoU 1917:61 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ströångars utbytande mot annan mark. s. 1 i texten