Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse

1917-04-16 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:249, Med förslag till lag om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

1

Nr 249.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om visst undantag från tillämpningen av 49 §

1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911

om bankrörelse; given Stockholms slott den 16 april 1917.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till lag om visst undantag från tillämpningen av 49 §

1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Conrad Carleson.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 210 käft. (Nr 249.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 249.

Förslag

till

Lag

om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom.

lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Härigenom förordnas, att vad i 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom.

lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse finnes stadgat icke skall i fråga

om bankbolag, vars egna fonder uppgå till minst fem miljoner kronor,

äga tillämpning under tiden intill den 1 juli 1918, där ej Konungen

dessförinnan annorledes förordnar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition Nr 249.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

4 april 1917.

Närvarande:

•

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson:

I en till Kungl. Maj:t den 16 mars 1917 ingiven skrivelse har

svenska bankföreningens styrelse anfört följande:

»Jämlikt 49 och 165 §§ i lag om bankrörelse den 22 juni 1911 må banks

inlåning ej överstiga fem gånger beloppet av bankens egna fonder. Denna bestämmelse,

vilken i lagstiftningen infördes år 1911, är efter vad som framgår av 1907

års bankkommittés betänkande avsedd att trygga bankernas soliditet. Redan kommitterade

framhålla emellertid i betänkandet, att lagstiftningen i detta hänseende icke

kan utöva något avgörande inflytande, och det lärer väl knappast kunna förnekas

att, om också i en bank liksom i varje annat affärsföretag omslutningen med hänsyn

till företagets solvens bör stå i ett visst förhållande till det egna kapitalet, det

dock starkt kan ifrågasättas, huruvida härför några gränser kunna och böra av lagstiftningen

uppdragas, då begränsningen i stället torde vara något som bör av led
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Rungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 249.

ningen avgöras med tagen hänsyn till beskaffenheten av tillgångarna och arten av

rörelsen.

Om därför redan under normala förhållanden invändningar kunna göras mot

förut berörda legala begränsning, så gäller detta än mer under de förhållanden,

som förorsakats av det nu pågående kriget. Därigenom att ett ej oväsentligt antal

företag i vårt land å ena sidan kunnat till gynnsamma priser realisera lager och

tillgångar, men å andra sidan icke sett sig i stånd att anskaffa nya sådana, har

på många håll en riklig penningtillgång uppstått, vilken som naturligt är sökt sig

väg till bankerna. Bäst kommer detta till synes vid en granskning av omslutningssummorna

för de privata bankbolagen vid slutet av ett vart av de senast förflutna

fem åren. Enligt de av bankinspektionen publicerade rapporterna utgjorde dessa

1912 ............:.................

............................. 2,717,128,364 kronor

1913 ..............................

.............................. 2,848,113,200 »

1914 ..............................

.............................. 3,035,157,467 »

1915 ..............................

.............................. 3,372,435,311 >

1916 .............................

.............................. 4,113,192,101 » .

Bankernas omslutning var således nära nog en halv gång till så stor 1916

som den var fyra år dessförinnan, och på sätt av siffrorna, framgår är det egentligen

under de två sista åren, som den egentliga stegringen skett, i det ökningen

under 1915 och 1916 uppgår till mer än en tredjedel av totalbeloppet vid ingången

av förstnämnda år.

Den stora ökningen av omslutningssummorna har vållat att de flesta banker

till följd av förut berörda bestämmelse i banklagen sett sig nödsakade öka sina

fonder. Det vill emellertid synas som om den störa ökningen av insättningar ännu

ej nått sin kulmen. En ytterligare stegring torde vara att förvänta, och en sådan

kommer att genom banklagens bestämmelser medföra ytterligare ökning av bankernas

fonder. Att emellertid inrikta sig på att de medel, som under världskriget

influtit i bankerna, skola helt eller åtminstone till största delen kvarstå efter detsamma

måste emellertid anses synnerligen olämpligt, då man ju icke kan påräkna

att de förhållanden, som skapats av kriget, skola alltjämt fortfara även sedan fred

blivit sluten. I stället torde man med stor sannolikhet kunna förvänta att en högst

avsevärd del av de penningar, som under senare åren av skäl att de ej kunnat,

göras fruktbärande på annat håll uppsamlats i bankerna, efter kriget komma att

åter söka sig ut därifrån. Ett särskilt skäl för en dylik förmodan är att det just

är avistaräkningama, som svällt mest. Vid utgången av ett vart av de senast förflutna

fem åren uppgingo nämligen sammanlagda saldona å de privata bankbolagens

giroräkningar till

1912 ................................................................ 164,587,038 kronor

1913 ................................................................ 169,057,014 »

1914 ............................................................... 211,938,458 »

1915 ................................................................ 289,530,335 »

1916 ................................................................ 486,564,631 >

Med tagen hänsyn till nu berörda omständigheter torde det ligga i öppen dag

att den legala begränsningen av banks inlåning i förhållande till fondema under

nuvarande förhållanden kan innebära allvarsamma vådor. Vi hålla nämligen före

att det vore synnerligen olämpligt om bankerna nu till följd av en tillfällig inlåning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249. 5

skulle nödgas öka sina fonder till belopp, som komma att i framtiden visa sig allt

för stora. Det bör nämligen ej lämnas obeaktat att även allt för stort kapital

kan för en bank vara olämpligt, då härigenom banken lätteligen frestas att för

erhållandet utav en tillfredsställande förräntning av kapitalet placera sina medel

på sätt, som ej kan anses överensstämmande med god bankpolitik. Det kan därjämte

ej anses lyckligt, att en allt för stor del av landets kapital investeras i bankföretag

och därigenom undandrages andra näringar.

Med anledning av vad sålunda anförts bedja vi få hemställa, huruvida icke

regeln i 49 och 165 §§ banklagen kunde få dispositiv karaktär, så att t. ex. bankinspektionen

tillädes rätt att på därom gjord ansökan medgiva befrielse från iakttagandet

av föreskriften om begränsning av inlåningen, vilken befrielse dock icke

borde kunna få beviljas mer än för t. ex. ett år åt gången.»

Över denna skrivelse har bankinspektionen den 23 mars 1917

avgivit följande utlåtande:

»Den ifrågavarande bestämmelsen i 49 och 165 §§ banklagen, som bildar ett

led i den räcka av stadganden i fråga om bankbolags rörelse, vilka avse att befrämja

bankväsendets soliditet, upptogs i banklagstiftningen genom 1911 års lag

om bankrörelse, efter att redan förut hava tillämpats beträffande bankbolag med

grundfond understigande en miljon kronor, i vilkas bolagsordningar en föreskrift av

samma innebörd sedan längre tid tillbaka plägat införas.

Bankföreningens styrelse, som till en början ifrågasätter bestämmelsens ändamålsenlighet

överhuvud, framhåller, hurusom densamma under de förhållanden, som

förorsakats av det pågående kriget, visat sig olämplig, och föreslår att bestämmelsen

skall få dispositiv karaktär, så att t. ex. bankinspektionen tillägges rätt att på

därom gjord ansökan medgiva befrielse för viss tid från iakttagandet av densamma.

Frågan, huruvida gällande bestämmelser om begränsning av banks inlåning

böra överhuvud eller beträffande någon viss kategori av bankbolag upphävas eller

förändras, synes bankinspektionen icke böra i detta sammanhang upptagas till

prövning, i synnerhet som bestämmelserna varit under normala förhållanden jämförelsevis

kort tid gällande och några olägenheter av desamma under den tid, dylika

förhållanden varit rådande, icke försports.

Vad styrelsen framhållit beträffande den ifrågavarande regelns verkan under

de förhållanden, som skapats under det pågående kriget, är emellertid förtjänt av

stort beaktande; och har enligt bankinspektionens åsikt styrelsen anfört fullgiltiga

skäl för en förändring under den tid, dessa förhållanden kunna komma att bestå.

Styrelsens i detta hänseende framställda förslag anser sig bankinspektionen dock

icke kunna biträda. Ty, frånsett att, såvitt bankinspektionen har sig bekant,

exempel saknas på att en central myndighet får befogenhet att medgiva dispens

från en av Kungl. Maj:t och riksdagen stiftad lag, skulle det möta betydande svårigheter

för bankinspektionen att i saknad av närmare förhållningsregler på ett tillfredsställande

sätt avgöra, när dispens borde lämnas eller icke.

Enligt bankinspektionens åsikt är det ock för vinnande av det avsedda

ändamålet tillfyllest och jämväl i övrigt mest lämpligt, att ifrågavarande lagbestämmelser

genom en provisorisk lag försättas ur gällande kraft till en början

under ett år och därefter eventuellt för den ytterligare tid, som av de angivna

abnorma förhållandena kan påkallas. Då det emellertid egentligen torde vara allenast

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

de större bankerna med kontor i landets affärscentra, som rönt den ovan antydda

inverkan av krigstiden, men däremot de mindre bankerna, för vilka för övrigt den

ifrågavarande regeln jämväl under normala tider har sin största betydelse, icke i

nämnvärd mån torde hava berörts därav, bör den provisoriska lagstiftningen omfatta

allenast bankbolag med fonder, som uppgå till något så när betydande belopp,

förslagsvis minst fem miljoner kronor.»

Huruvida föreskrifterna i första momentet av 49 och 165 §§ banklagen

under normala förhållanden äro mindre lämpliga, anser jag, i likhet

med bankinspektionen, vara en fråga, för vars besvarande tillräcklig

erfarenhet ännu icke föreligger. Däremot synes det mig icke vara tvivel

underkastat, att, om den i nämnda lagrum fastställda proportionen

mellan inlåning och fonder utan inskränkning upprätthålles under nu

rådande ekonomiska konjunkturer, detta kan få mindre lyckliga påföljder.

Det torde för den skull vara av behovet påkallat att möjlighet tills

vidare öppnas för banker att icke behöva öka sina fonder, därför att

inlåningen stiger. Då emellertid bankinspektionen håller före, att sådan

rätt endast bör tillkomma banker, vilkas fonder uppgå till något så när

betydande belopp, förslagvis minst fem miljoner kronor, anser jag att

bankinspektionens mening härutinnan bör följas.

Den eftergift beträffande förenämnda stadgandens tillämpning, vilken

alltså torde böra ifrågakomma, synes mig böra, på sätt bankinspektionen

föreslagit, beviljas på det sätt, att stadgandena genom en provisorisk

lag sättas ur kraft under viss tid så vitt angår nyssnämnda banker.

Detta undantag torde tills vidare böra fastställas att gälla till den 1 juli

1918 samt Kungl. Maj:t erhålla befogenhet att dessförinnan, om förhållandena

så medgiva, förordna, att de suspenderade stadgandena åter skola

träda i tillämpning. Jag har inom finansdepartementet låtit utarbeta

förslag till en sådan lag.

Föredragande departementschefen uppläste härefter förslag till

lag om undantag från tillämpningen under viss tid av 49 § 1 mom. och

165 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar, och hemställde, att lagrådets utlåtande

över förslaget måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,

genom utdrag av protokollet inhämtas.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan fann Hans Maj:t honungen gott bifalla.

Ur protokollet:

G. Hultman.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

7

Förslag

till

Lag

om undantag från tillämpningen under viss tid ar 49 § 1 mom. och 165 §

1 mom. lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Härigenom förordnas, att vad i 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom.

lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse finnes stadgat icke skall i fråga

om bankbolag, vars egna fonder uppgå till minst fem miljoner kronor,

äga tillämpning under tiden intill den 1 juli 1918, där ej Konungen

dessförinnan annorledes förordnar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den

10 april 1917.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-GyllenbåGA.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 4 april

1917, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag om undantag från tillämpningen under viss tid av 49 §

1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 om hankrörelse.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av revisionssekreteraren Edvard Gadde.

I anledning av förslaget avgåvos följande yttranden:

Lagrådet:

Rubriken till förevarande lagförslag, vilket angår visst undantag

från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den 22

juni 1911 om bankrörelse, torde böra erhålla en i någon mån ändrad

avfattning.

Justitieråden Gullstrand och Wedberg:

Därest ifrågavarande lag skall kunna lända dill verklig nytta, synes

vara erforderligt, att lagen ej gäller alltför kort tid och att bankerna

äga trygghet att lagen ej plötsligt ställes ur tillämpning. Vid sådant

förhållande synes den tid, varunder lagen skall gälla, böra utan förbehåll

sträcka sig åtminstone till den i förslaget i sådant hänseende angivna

dagen den 1 juli 1918.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 249.

Justitierådet Wedberg tilläde:

Skulle det anses önskligt att Konungen äger förkorta tiden för

den obegränsade inlåningsrätten, synes i allt fall lagen böra uttrycka

att sådant förordnande skall givas i god tid, exempelvis minst fyra

månader, före den dag då rätten skall upphöra att gälla.

.Justitierådet von Setli:

Då genom 1911 års lag om bankrörelse ifrågavarande begränsning

av inlåningsrätten infördes, erinrades av vederbörande kommitté, att

en respittid borde lämnas bankerna för att antingen i någon mån öka

fonderna eller nedbringa inlåningen. I 260 § bestämdes denna övergångstid

till två år.

Om man nu, såsom förslaget avser, medgiver undantag från berörda

begränsning för endast kort tid i sänder, och man verkligen vill, att

bankerna skola kunna begagna sig av detta medgivande, kan det ifrågasättas,

om ej en liknande övergångstid bör lämnas för återgången till

det normala förhållandet mellan inlåning och fonder. En sådan övergångstid

kan i detta fall tänkas få så mycket större betydelse, som det

givetvis skulle stå i strid med det syfte, i vilket undantaget tillkommit,

om nämnda återgång skedde på annat av ovannämnda båda sätt än

genom ett direkt nedbringande av inlåningen, och omständigheterna,

åtminstone på vissa håll, kunna bliva sådana, att ett ögonblickligt

minskande av denna ej kan ske utan betänkliga olägenheter.

Huru lång övergångstiden bör göras, kan ju vara föremål för

olika bedömande. Mig synes emellertid, att en tid av ett år bör bliva

tillräcklig.

Jag hemställer alltså om ett tillägg till förslaget av innebörd, att

inom ett år, sedan det genom den föreslagna lagen medgivna undantaget

från bestämmelserna i 49 och 165 §§ upphört att äga tillämpning,

det rätta förhållandet mellan inlåning och fonder skall vara återställt.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 210 höft. (Nr 249.)

‘2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kimgl. Majds Nåd. Proposition Nr 249.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 april

1917.

N ärva rande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: VON Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för finansdepartementet statsrådet Carleson anmälde, efter

gemensam beredning’ med chefen för justitiedepartementet, lagrådets

utlåtande över det genom Ivungl. Maj:ts beslut den 4 april 1917 till

lagrådet remitterade förslaget till lag om undantag från tillämpningen

under viss tid av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den 22 juni

1911 om bankrörelse.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll yttrade föredragande

departementschefen:

Med anledning av väd lagrådet anmärkt mot lagförslagets rubrik

har ändring vidtagits i densamma.

Vad angår de anmärkningar, tre av lagrådets ledamöter framställt

mot förslaget i övrigt, kan det, om man, såsom väl är det riktiga,

utgår från att den ifrågavarande lagen icke bör gälla längre än nödigt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 249.

är, knappast vara lämpligt att på förhand fixera viss tid för lagens

giltighet eller för avvecklingen av den genom lagen uppkomna situationen.

Det är för närvarande icke möjligt att bedöma, huru de av

kriget orsakade förhållandena inom handel och industri komma att utveckla

sig ens under den närmaste framtiden. De penningar, som

nu inflyta till bankerna, kunna komma att inom kort åter söka sig ut

därifrån. I sådant fall lärer lagen kunna sättas ur kraft långt före den

1 juli 1918. Den tid avvecklingen kan taga kommer att bero av förhållandena

inom affärslivet vid den tidpunkt avvecklingen äger rum.

En beräkning därav för närvarande kan icke grundas på annat än det

rena godtycket. De ifrågavarande anmärkningarna synas vara föranledda

av farhågor för att den provisoriska lagen skulle kunna komma att

sättas ur kraft så plötsligt, att bankerna icke erhölle tillräcklig tid på

sig för avvecklingen. Något giltigt skäl att antaga, att bankerna skulle

försättas i en dylik belägenhet, lärer emellertid näppeligen förefinnas.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter anser jag, att ifrågavarande

anmärkningar icke böra föranleda ändring i förslaget.

Föredragande departementschefen uppläste härefter i enlighet med

det avgivna yttrandet avfattat förslag till lag om visst undantag från

tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den 22 juni

1911 om bankrörelse samt hemställde att förslaget måtte föreläggas

riksdagen till antagande.

Denna hemställan, som biträddes av statsrådets

övriga ledamöter, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla,

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse bilaga litt. ... vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Stig Östergren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:142 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lage s. 6 i texten
  2. BU 1917:33 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om visst undantag från tillämpningen av 49 § 1 mom. och 165 § 1 mom. lagen den 22 juni s. 1 i texten