Sök i Ratio Lex

Angående rätt för åtskilliga tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar med särskild yrkesutbildning att i avlöninqshänseende tillgodoräkna sig viss föregående tjänstgöringstid

1917-04-16 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:271, Angående rätt för åtskilliga tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar med särskild yrkesutbildning att i avlöninqshänseende tillgodoräkna sig viss föregående tjänstgöringstid

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.

1

Nr 271.

Kungl. May.ts nådiga proposition till riksdagen angående

rätt för åtskilliga tjänstemän av lägre grad vid statens

järnvägar med särskild yrkesutbildning att i avlöninqshänseende

tillgodoräkna sig viss föregående tjänstgöringstid;

given Stockholms slott den 16 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga en övergångsbestämmelse till gällande avlöningsreglemente

för tjänstemän vid statens järnvägar av följande lydelse:

»Lokomotivreparatör, elektrisk reparatör, signalreparatör, vagnreparatör,

elektrisk underreparatör, signalunderreparatör eller maskinskötare

å ångfärja, vilken före den 1 januari 1916 varit anställd i ordinarie

tjänst vid statens järnvägar och tillika från tidpunkt före nämnda den

1 januari 1916 och intill skedd befordran till innehavande befattning

på ett stadigvarande sätt med full yrkesutbildning såsom reparatör,

underreparatör eller maskinskötare å ångfärja fullgjort sådan tjänstgöring,

som numera åligger motsvarande ordinarie befattningshavare,

må, ifråga om begynnelsearvode samt avlöningsförhöjning i innehavande

befattning, tillgodoräkna sig hela den tid han såsom ordinarie tjänsteman

före befordringen stadigvarande bestritt sådan särskild tjänstgöring,

som nyss är nämnd.

Vad ovan stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande

ledningsreparatör, som före den 1 januari 1917 varit anställd i ordinarie

befattning vid statens järnvägar».

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med afl

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

_ Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 232 höft. (Nr 271.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.

Framställning

från lokomotivreparatörer.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16

april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

Jag ber härmed få anmäla ett ärende rörande rätt för vissa ordinarie

tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar att i fråga om

avlöningsställning i innehavande befattningar få tillgodaräkna sig tid,

varunder de före konstituerandet till samma befattningar förrättat enahanda,

särskild yrkesutbildning krävande arbete, som numera åligger

dem.

Frågans uppkomst och utveckling framgår av det följande.

I en den 13 januari 1916 dagtecknad, till järnvägsstyrelsen ställd

skrivelse anhöllo lokomotivreparatörerna O. Zims och K. H. Andersson

såsom ombud för vissa lokomotivreparatörer, att styrelsen måtte hos

Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring i gällande avlöningsreglemente,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.

att tjänsteman, som från lägre befattning befordrades till högre befattning

med viss yrkesutbildning och som redan före sin befordran upprätthållit

dylik högre befattning, måtte såsom begynnelsearvode i den högre

befattningen erhålla det arvode, vartill han skulle varit berättigad, om han

tillhört nämnda befattning hela den tid, han upprätthållit densamma.

Med anledning härav anförde järnvägsstyrelsen i skrivelse till JämvSgastyKungl.

Maj:t den 15 juni 1916 följande. "utau/dTn

Redan under den 11 oktober 1915 hemställde vagn- och stallkarlen 15 iuni 1916- O. Zims, vilken blev ordinarie den 1 januari 1892 samt från och med

april 1900 tjänstgjort såsom lokomotivreparatör, om rätt att vid befordran

till den från och med år 1916 nyinrättade befattningen ordinarie lokomotivreparatör

få tillgodoräkna sig den tid, han förrättat lokomotivreparatörstjänst.

Härigenom skulle han erhålla högre begynnelsearvode än de

e. o. lokomotivreparatörer, som den 1 januari 1916 konstituerats till

ordinarie lokomotivreparatörer.

Styrelsen förklarade sig emellertid sakna befogenhet att bifalla

denna hemställan, då styrelsen icke ansåg sig kunna giva det i § 4

mom. 4 av avlöningsreglementet intagna stadgandet om rätt för styrelsen

att i vissa fall tilldela tjänsteman högre begynnelsearvode en så

vidsträckt tolkning, att det skulle kunna tillämpas jämväl i fråga om

personal, som redan vore anställd å ordinarie stat och, i likhet med

Zims, vid befordran till högre befattning gjorde anspråk på att såsom

begynnelsearvode i denna befattning erhålla ett högre arvode än vad

som enligt gällande grunder tillkommer densamma.

Vad beträffade den i nämnda skrivelse gjorda hemställan, vore styrelsen

av den mening, att denna fråga vore av den principiella och

vittgående natur, att den lämpligen borde lösas först i samband med en

revision av avlöningsreglementet i dess helhet, allra helst som en dylik

revision torde vara snart förestående och numera utsträckts till att avse

ett utarbetande av gemensamma avlöningsbestämmelser för flera verk.

Vidkommande de lokomotivreparatörer, för vilkas räkning framställningen

närmast vore gjord, och vilka utgjorde allenast 11 personer,

framhöll styrelsen, att desamma, med undantag av en, komme att från

och med den 1 januari 1917 intaga en ekonomiskt ogynnsammare ställning

än sina i övrigt jämnställda, direkt till ordinarie lokomotivreparatörer

konstituerade kamrater, därest Kungl. Maj:t och riksdagen bifölle

den underdåniga framställning, som blivit gjord av 1914 års kommitté

angående löneförhållanden vid statens järnvägar beträffande reglering

av lönerna för viss, redan ordinarie personal.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

1915 års

kommission.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.

Järnvägsstyrelsen hemställde, att sökandena, under förutsättning

att nyssnämnda framställning från 1914 års kommitté skulle föranleda

en uppflyttning av övriga lokomotivreparatörer i avlöningshänseende,

måtte få av styrelsen tilldelas de arvoden, som vederbörande i enlighet

med de för en dylik uppflyttning fastställda grunder skulle hava erhållit,

därest de icke innehaft ordinarie anställning vid konstituerandet

till lokomotivreparatörer.

Jag ber i detta sammanhang få erinra därom, att den framställning

från 1914 års järnvägskommitté, som här av järnvägsstyrelsen åsyftas,

avsåg samma ärende, varu ti 1915 års kommission för gemensamma

avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken m. fl. verk sedermera

den 8 februari 1917 avgivit infordrat underdånigt utlåtande, och som

på min hemställan förelagts innevarande års riksdag i proposition nr

160 den 23 mars 1917.

I sistnämnda proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen antagande

av en tilläggsbestämmelse till förnyade avlöningsreglementet

för tjänstemän vid statens järnvägar av huvudsaklig innebörd, att tjänsteman

av lägre grad, som vid konstituerandet till första ordinarie befattning

vid statens järnvägar erhållit en avlöning, understigande hans

avlöningsförmåner inom verket såsom icke ordinarie, måtte, i enlighet

med av Kungl. Maj:t utfärdade närmare bestämmelser, räknat från och

med den 1 januari 1917, av järnvägsstyrelsen tilldelas det arvode, som

han vid sistnämnda tidpunkt skulle hava uppburit i då innehavd ordinarie

befattning, därest vid hans konstituerande till första ordinarie

tjänst iakttagits, att någon avlöningsminskning icke bort ifrågakomma.

över järnvägsstyrelsens förenämnda skrivelse av den 15 juni 1916

har 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid

kommunikationsverken m. fl. verk, till följd av remiss, den 10 februari

1917 avgivit utlåtande.

Kommissionen har därvid erinrat om de nyss av mig anmärkta

framställningarna i syfte att åstadkomma en reglering av innehavande arvoden

för sådana tjänstemän av lägre grad, vilka vid konstituerandet

till första ordinarie befattning lidit minskning i sina förutvarande avlöningsförmåner

såsom icke ordinarie.

Därefter har kommissionen anfört följande.

»Om en reglering i enlighet med kommissionens förslag åvägabringas,

kommer densamma givetvis även att omfatta tjänstemän, till
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.

hörande de kategorier, som avses i nu föreliggande framställning, därest

bland dessa finnas befattningshavare, som vid sin första ordinarie anställning

underkastats avlöningsminskning. Däremot synes det kommissionen

icke föreligga grundad anledning att utsträcka tillämpningen

av principerna för eu dylik reglering på av järnvägsstyrelsen föreslaget

sätt, vilket skulle innebära, att vissa ordinarie arvoden bestämdes efter

en för. vederbörande tjänstemän allenast fingerad ställning på extra

ordinarie stat. Spörsmålet torde i stället kunna betraktas ur en annan

synpunkt, vilken jämväl utvisar en väg till frågans lösning, som kan

anses stå i överensstämmelse med en del förut tillämpade övergångsbestämmelser

vid statens järnvägar.

Till klargörande härav må till en början erinras, hurusom av 1915

års riksdag beslöts inrättandet å ordinarie stat av åtskilliga nya tjänstekategorier

av lägre grad, vilka förut endast varit upptagna å icke

ordinarie stat. Dessa nya befattningsgrupper voro: verkstadsmästare,

verkstadsförman, lokomotivreparatör, elektrisk reparatör, signalreparatör,

vagnreparatör, elektrisk underreparatör, signalunderreparatör

samt maskinskötare å ångfärja. Från och med år 1917 hava därjämte,

enligt beslut av 1916 års riksdag, å ordinarie stat inrättats befattningarna

ledningsförman, förste kontorsbiträde, ledningsreparatör och

ledningsvakt. Av nu uppräknade befattningar torde — om man frånser

framtida befordringar från lägre till högre ordinarie tjänster inom

ifrågavarande kategorier — befattningarna verkstadsmästare, verkstadsförman,

ledningsförman och ledningsvakt till en början rekryteras

uteslutande av tjänstemän, som förut icke innehaft ordinarie anställning

vid verket. Vad befattningen förste kontorsbiträde angår sker rekryteringen

till densamma från kontorsbiträdesgraden och torde, med hänsyn

till dessa tjänsters inbördes karaktär, vara att betrakta såsom befordran

enligt vanliga regler inom eD viss gren av järnvägsförvaltningen.

Vad åter angår reparatörs- och underreparatörsbefattningarna,

vilka, kräva .särskild yrkesutbildning,* har det förhållandet inträtt, att befordringen

till desamma skett från en dubbel linje, i det att till dylika

tjänster dels, och i övervägande antal, antagits yrkesutbildade extra

ordinarie tjänstemän i motsvarande tjänstekategorier, och dels ordinarie

tjänstemän, tillhörande förut befintliga lägre avlönade tjänstegrenar, för

vilka eljest någon egentlig yrkesutbildning icke är erforderlig. Sistnämnda

tjänstemän hava under kortare eller längre tid före befordringen

uppehållit dylik reparatörs- eller underreparatörsbefattning och därunder

förskaffat sig. behövlig yrkesskicklighet. Beträffande slutligen befattningen

maskinskötare å ångfärja, vilken även fordrar särskild yrkes
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.

kunskap, så liar densamma hittills besatts med sådana ordinarie förhandseldare,

som utbildats till donkeymän eller elektriker och i sådan

egenskap förut tjänstgjort å ångfärjorna.

De tjänstemän, som på detta sätt övergått från en lägre ordinarie

befattning till en högre sådan i yrkesutbildad tjänstgöring, hava givetvis

fått sina avlöningsförmåner bestämda efter de vanliga reglerna i

avlöningsreglementet för övergång från lägre till högre ordinarie tjänst

och sålunda med hänsyn tagen till innehavande arvoden i den lägre

befattningen. Någon rätt att i fråga om arvodesklass tillgodoräkna sig

den tid, de förut regelbundet sysselsatts med det yrkesutbildning krävande

arbetet, har, såsom saknande stöd i avlöningsreglementet, givetvis

icke kunnat tillerkännas dem.

Med hänsyn emellertid till ovan antydda säregna förhållanden beträffande

en del av de ordinarie reparatörerna och underreparatörerna

samt maskinskötarna ä ångfärja anser kommissionen att en dylik rätt i

viss utsträckning bör kunna ur billighetssynpunkt medgivas dessa. De

bestämmelser, som därvid kunna komma i fråga, böra dock enligt kommissionens

mening begränsas till att utgöra allenast ett övergångsstadgande,

föranlett av dessa befattningars inrättande å ordinarie stat, och

jämväl till tiden avhängigt härav. Detta ansluter sig ock, såsom antytts,

i viss mån till förutvarande anordningar. I sammanhang med den

år 1907 beslutade löneregleringen vid statens järnvägar föreskrevs nämligen

av Kungl. Maj:t jämlikt riksdagens medgivande, att de nya avlöuingsbestämmelserna

omedelbart efter deras trädande i kraft skulle

varda i sin helhet gällande för samtliga ordinarie befattningshavare vid

statens järnvägar, så som om bestämmelserna varit tillämpade under

vars och ens hela ordinarie tjänstetid. Övergångsbestämmelser av likartad

innebörd meddelades ock vid genomförandet av 1914 års parti►

ella lönereglering för järnvägsstyrelsen (jämför prop. nr 109 vid 1914

års senare riksdag sid. 41). Därest liknande principer anses böra tilllämpas

på nu ifrågavarande förhållanden, skulle detta innebära, att vederbörande

må äga att i fråga om placering å arvodesskalan i den nyinrättade

ordinarie befattningen tillgodoräkna sig tid, varunder han i

sin förutvarande ordinarie anställning stadigvarande förrättat tjänst såsom

respektive reparatör, underreparatör eller maskinskötare å ångfärja.

Av vad nyss anmärkts rörande en dylik föreskrifts karaktär av övergångsbestämmelse

vid en ändring av avlöningsreglementet följer givetvis,

att en rättighet av angivet slag icke bör ifrågakomma att för framtiden

gälla jämväl beträffande vanlig vikariatstjänstgöring eller tjänstgöring

i högre befattning, innan befordran erhålles till denna. Med
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.

givandet att, på sätt nyss är nämnt, tillgodoräkna sig viss tjänstgöringstid

bör grunda sig allenast därpå, att vederbörande före befattningens

inrättande å ordinarie stat i verkligheten varit att anse såsom reparatör,

underreparatör eller maskinskötare, ehuru han uppburit ordinarie

arvode i den innehavande lägre befattningen, och sedermera, i samband

med den högre befattningens inrättande å ordinarie stat, överflyttats

till denna.^ Med denna begränsning vore det principiellt riktigast att

låta övergångsbestämmelsen omfatta allenast de tjänstemän, som från

och med tidpunkten för de nya tjänstekategoriernas införande i avlöning

sreglementet — sålunda vad iedningsreparatörer beträffar den 1

januari 1917 och vad övriga här avsedda befattningshavare angår den

1 januari 1916 — befordrats till de nyinrättade tjänsterna. Då emellertid

till en början endast ett begränsat antal nya befattningar inrättades,

torde det hava förekommit, att en del tjänstemän, ehuru de, enligt

vad ovan utvecklats, vid nyssnämnda tidpunkter tjänstgjort i de

yrkesutbildade befattningarna, likväl icke omedelbart kunnat erhålla befordran

såsom ordinarie till dylika tjänster, utan först sedermera, i mån

av tillkomsten av ökat antal befattningar, blivit befordrade. Övergångsbestämmelsen

torde därför kunna utsträckas att omfatta de befattningshavare,

som vid tidpunkten för de nya tjänstekategoriernas införande

i avlöningsreglementet för ordinarie personal varit anställda i

ordinarie tjänst och som tillika före samma tidpunkt börjat tjänstgöra

och sedermera intill befordringen regelbundet tjänstgjort i den yrkesutbildade

befattningen».

Med stöd av vad kommissionen sålunda anfört har kommissionen

hemställt, att Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen att antaga en övergångsbestämmelse

till gällande nådiga avlöningsreglemente för tjänstemän

vid statens järnvägar av följande lydelse:

»Lokomotivreparatör, elektrisk reparatör, signalreparatör, vagnreparatör,

elektrisk underreparatör, signalunderreparatör eller maskinskötare

å ångfäija, vilken före den 1 januari 1916 varit anställd i ordinarie

tjänst vid statens järnvägar och tillika från tidpunkt före nämnda den

1 januari 1916 och intill skedd befordran till innehavande befattning*

på ett stadigvarande sätt med full yrkesutbildning såsom reparatör,

underreparatör eller maskinskötare å ångfärja fullgjort sådan tjänstgöring,

^ som numera åligger motsvarande ordinarie befattningshavare,

må, ifraga om begynnelsearvode samt avlöningsförhöjning i innehavande

befattning, tillgodoräkna sig hela den tid han såsom ordinarie tjänsteman

före befordringen stadigvarande bestritt sådan särskild tjänstgöring,

som nyss är nämnd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Järnvägs
styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.

Vad ovan stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande

ledningsreparatör, som före den 1 januari 1917 varit anställd i ordinarie

befattning vid statens järnvägar».

Till följd av remiss bar järnvägsstyrelsen den 14 mars 1917 yttrat

sig i anledning av kommissionens förslag och därvid anfört följande.

»Såsom framgår av motiveringen till järnvägsstyrelsens förslag av

den 15 juni 1916, avsåg styrelsen att förebygga, att sådana lokomotivreparatörer,

som befordrats till denna tjänst trån ordinarie anställning

såsom vagn- och stallkarlar, skulle bliva sämre ställda än de lokomotivreparatörer,

som direkt från extra ordinarie anställning erhållit ordinarie

lokomotivreparatörsbefattning, därest den av 1914 års kommitté

föreslagna, här ovan omförmälda regleringen komme till stånd beträffande

sistnämnda kategori av lokomotivreparatörer.

Såsom järnvägsstyrelsen formulerat sitt förslag skulle under alla

förhållanden full rättvisa i förevarande avseende komma att åstadkommas

inom hela lokomotivreparatörsgruppen; och detta gäller även, därest

den modifikation i 1914 års kommittés förslag kommer till stånd, som

1915 års kommission föreslagit och järnvägsstyrelsen i underdånigt utlåtande

den 22 nästlidne februari tillstyrkt.

Annorlunda skulle emellertid förhållandet bliva vid tillämpning

av kommissionens nu föreliggande förslag till reglering av arvodena

för, bland andra, de lokomotivreparatörer, som förut varit ordinarie

vagn- och stallkarlar. Härigenom skulle nämligen dessa i många fall

bliva bättre ställda i avlöningshänseende än sina kamrater, som förut

icke innehaft ordinarie anställning, och detta synes styrelsen så mycket

mindre befogat som innehavandet av ordinarie befattning i och för sig

måste anses såsom en förmån.

Till belysning av nyssnämnda förhållande får styrelsen till en

början åberopa nedanstående tablå, som beträffande de 11 i styrelsens

skrivelse omförmälda lokomotivreparatörerna angiver, å ena sidan, det

arvode, som vederbörande skulle erhålla med tillämpning av såväl järnvägsstyrelsens

förslag den 15 juni 1916 som kommissionens förslag den

8 februari 1917 till reglering av arvodena inom samtliga grupper bland

tjänstemän av lägre grad, samt, å andra sidan, det arvode, som skulle

erhållas med tillämpning av kommissionens förslag den 10 februari

1917 till reglering av arvodena för viss yrkesutbildad personal, Härvid

har antagits, att nu ifrågavarande lokomotivreparatörer skola anses

såsom fullt yrkesutbildade två år efter det vederbörande började göra

tjänst i lokomotivreparatörslag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.

9

N a m

Innehar Vi 17

arvode

kr.

erhållet

den

Arvode enligt

styrelsens förslag

den 15/e

1916 beräkna^

erhållet

Vi 16 *)

kr.

Enligt kommissionens

förslag den 10/a 1917

arvode

kr.

beräknat

erhållet den

Lindborg, G. A.

Zims, O. L. J:son.....

Andersson, K. H.......

Alm, T. E................

Bergstrand, E. T. V.

Ljungman, O. L.......

Fallberg, L. V..........

Karlsson, K. A..........

Lindh, I. A.............

Fägnell, A, F. .........

Vallin, J. A.............

1,260

1,260

1,010

1,020

1,020

1,020

1,020

1,140

1,020

1,020

1,020

Vi 16

Vi 16

Vi 16

Vi 16

Vi 16

Vi 16

Vi 16

Vi 15

Vi 15

Vi 15

Vi 16

1,020

1,380

1,140

1,140

1,020

1,020

1,020

1,020

1,020

1,140

1,020

1,020

1,500

1,260

1,260

1,020

1,140

1,140

1,140

1,140

1,140

1,140

Innehar

högre arvode,

erhållet

Vil6

Vi 15

Vi 16

Vi 16

Vi 15

Vi 16

Vi 16

Vi 15

Vi 15

Vi 15

Vi 16

grunder''* ArT°det “ beraknat aT kommissionen i underdånig skrivelse den 8 februari 1917 föreslagna

Av förestående tablå inhämtas, att flertalet av nu ifrågavarande

lokomotivreparatörer skulle komma att erhålla högre arvode enligt

kommissionens nu föreliggande förslag än enligt av iärnvägsstvrelsen

den 15 juni 1916 förordade grunder.

Men icke nog härmed. En av järnvägsstyrelsen verkställd undersökning

giver vid handen, såsom också i det föregående blivit antytt,

att, om man jämför sistnämnda lokomotivreparatörer med sådana kamrater,

. som befordrats direkt från extra ordinarie anställning och som

äro jämställda med de förenämnda i fråga om tjänstgöringstid såsom

fullt utbildade lokomotivreparatörer, ett avgjort försteg i avlöningshänseende

uppkommer för lokomotivreparatörer med föregående anställning

såsom ordinarie vagn- och stallkarl. »

Såsom exempel pa hur en dylik jämförelse ställer sig mellan en

av nyssnämnda lokomotivreparatörer, a ena, samt tre med honom i avseende

a tjänstetid såsom utbildade lokomotivreparatörer likställda kamBihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 232 käft. (Nr 271.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.

rater, tillhörande den andra av nu omförmälda kategorier, å andra sidan,

får styrelsen hänvisa till nedanstående tablå.

Antagen

till extra

ordinarie

lokomotiY- reparatör

den

Er-

håller

enligt

Arvode under förutsättning,

att kommissonens före- liggande förslag tillämpas

Namn

Född

Inne-

har

arvode

kom-

mis-

sionens

skri-

velse

Va 17

oförändrat

jämväl å loko- motivrepara- törcr, som be- fordrats från

extra ordi- narie *)

Stationerings-

ort

kr.

kr.

kr.

fr. o. m.

kr.

fr. o. m.

Zims, 0. L. J:son .........

62

(»A 02)2)

1.260

1500

Vi 15

Göteborg

Hansson, G. T.............

77

Va 00

1,260

1,380

_

1,500

Vi 13

Stockholm N.

Hilldén, C. A................

71

s/i 00

1,260

1,380

_

_

1,500

Vi 13

Tomteboda

Lundin, G. T................

77

S8/a 00

1,260

1,380

—

—

1,500

Vi 13

Uppsala

i) Anses vara »fullt utbildad» vid antagandet till extra ordinarie lokomotiYreparatör.

>) Zims, ordinarie vagn- och stallkarl 1892. var fullt utbildad lokomotiYreparatör Ut 02 under förutsättning

aY 2 års utbildningstid.

Av tablån framgår, att lokomotivreparatören Zims, som befordrats

från ordinarie vagn- och stallkarl och redan i denna egenskap haft

större förmåner på grund av säkrare anställning, beräkning av tjänstetid

för pension in. m., skulle enligt kommissionens förslag bliva ytterligare

gynnad framför det stora flertalet lokomotivreparatörer, som

konstituerats direkt från icke ordinarie anställning. Detta förhållande

kommer att i många andra fall göra sig gällande icke blott inom gruppen

lokomotivreparatörer utan även inom andra grupper av sådan yrkesutbildad

personal, som avses i kommissionens förslag. Ett godkännande

av detta förslag kan alltså med stor sannolikhet antagas komma att

medföra anspråk; från ett stort antal yrkesutbildade, från extra ordinarie

anställning till befattningar av nu ifrågavarande slag direkt konstituerade

tjänstehavare att, för erhållande av likställighet i avlöningshänseende

med sina i fråga om tjänstgöringstid såsom yrkesutbildade jämnställda

kamrater, som från föregående ordinarie anställning befordrats

till befattningar av nu ifrågavarande slag, tilldelas högre arvode än de

skulle erhålla med tillämpning av kommissionens av järnvägsstyrelsen

tillstyrkta förslag av den 8 februari 1917. Åven om kommissionens

nu föreliggande förslag bar det mera formella företrädet framför sty
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.

relsens, att det i viss mån överensstämmer med principer, som tidigare

tillämpats, synes det styrelsen som om det avgörande härvidlag borde

vara att åstadkomma en anordning, varigenom rättvisa skipas icke blott

inom gruppen yrkesutbildad personal utan även om hänsyn tages till

förhållandet mellan denna grupp, å ena, samt övrig personal, å andra

sidan. Genom det ovan anförda torde vara visat, att styrelsens förslag

har företräde härutinnan. Kommissionens förslag kommer nämligen att

medföra antingen att en viss grupp befattningshavare blir mera gynnad

än med denna grupp i avseende å tjänstetid och utbildning jämnställd

personal och detta endast av den anledning att vederbörande förut

innehaft den förmånen framför sina kamrater att han befordrats till

ordinarie befattning, eller ock att den ställning i lönehänseende, som

tilldelats ett fåtal befattningshavare, kommer att med stor sannolikhet

medföra anspråk från ett betydligt större antal befattningshavare att

erhålla högre arvode än som skulle tilldelas dem enligt ovannämnda

allmänna grunder för reglering av arvodena inom kategorien tjänstemän

av lägre grad. En dylik anordning anser. sig styrelsen icke kunna

tillstyrka; och får styrelsen alltså vidhålla sitt underdåniga förslag av

den 15 juni 1916 med. iakttagande dock att detsamma kommer att omfatta

även de grupper av yrkesutbildad personal, som omförmälas i

kommissionens förslag.»

1 överensstämmelse härmed har järnvägsstyrelsen, under förutsättning

av bifall till 1915 års kommissions förslag av den 8 februari 1917,

föreslagit, att den ifrågasatta övergångsbestämmelsen måtte erhålla

ungefärligen följande lydelse:

»Lokomotivreparatör, elektrisk reparatör, signalreparatör, vagnreparatör,

elektrisk underreparatör, signalunderreparatör eller maskinskötare

å ångfärja, vilken före den 1 januari 1916 varit anställd i ordinarie

tjänst vid statens järnvägar och tillika från tidpunkt före nämnda

den 1 januari 1916 och intill skedd befordran till innehavande befattning

på ett stadigvarande sätt med full yrkesutbildning såsom reparatör,

underreparatör eller maskinskötare å ångfärja fullgjort sådan tjänstgöring,

som numera åligger motsvarande ordinarie befattningshavare,

tilldelas de arvoden, som vederbörande enligt de av 1917 års riksdag

fastställda grunder för reglering av arvodena för vissa befattningshavare

av lägre grad vid statens järnvägar skulle hava erhållit, därest

de icke innehaft ordinarie anställning vid konstituerandet till ovannämnda

befattningar.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande

ledningsreparatör, som före den 1 januari 1917 varit anställd i ordinarie

befattning vid statens järnvägar.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.

Departements
chefen.

Vid bedömandet av den föreliggande frågan rörande förändrad

placering i avlöningshänseende av vissa tjänstemän vid statens järnvägar

med speciell yrkesutbildning synes det mig vara av vikt att till

en början klarlägga själva grunden för de reglerande åtgärder, som

ifrågasättas, och ändamålet med desamma. Detta torde få anses behövligt

särskilt därför, att 1915 års kommission och järnvägsstyrelsen var

för sig härutinnan synas intaga väsentligt skiljaktiga ståndpunkter.

Jag tillåter mig att till frågans belysande erinra om följande.

De tjänstemän, det här gäller, innehava samtliga sedan längre eller

kortare tid tillbaka ordinarie anställning vid statens järnvägar. I fråga

om dem alla gäller vidare, att den första ordinarie anställningen erhållits,

innan de befattningskategorier, i vilka tjänstemännen numera befinna sig,

inrättats på ordinarie stat. I allmänhet hava de, ehuru besittande yrkesutbildning

till sina nuvarande tjänster, till att börja med antagit ordinarie

anställning i lägre befattningar för att inom skälig tid komma

i åtnjutande av de fördelar, ordinarieskapet i och för sig erbjuder. Då

de emellertid i dessa lägre befattningar regelbundet förrättat arbete av

enahanda art, som för närvarande åligger dem, hava de i verkligheten

även före den numera vunna befordringen varit att räkna till

sådan yrkesutbildad personal, som angives av vederbörandes nuvarande

tjänstetitlar. Vid befordringen hava emellertid deras arvoden bestämts

efter de för vanlig övergång till högre tjänst i avlöningsreglementet

angivna grunder, och har deras föregående på särskilt sätt kvalificerade

tjänstgöring i lägre ordinarie befattning sålunda icke förlänat dem någon

gynnsammare ställning å avlöningsskalan än den de skulle hava intagit,

om de först i och med befordringen börjat förrätta tjänst såsom lokomotivreparatörer,

vagnreparatörer o. s. v.

Den reglering, 1915 års kommission nu föreslår på grund av

nämnda förhållande, hänför sig till enahanda principer, som vid en del

föregående tillfällen kommit till uttryck i samband med genomförande av

lönereglering med eller utan inrättande av nya befattningar. Kommissionen

har härutinnan erinrat om, hurusom vid genomförandet av 1914 års

partiella lönereglering för järnvägsstyrelsen, varvid exempelvis befattningen

byråchef i styrelsen inrättades för en del av de dåvarande byrådirektörerna,

fastställdes, att de nya avlöningsbestämmelserna omedelbart

efter deras trädande i kraft skulle varda i sin helhet gällande för

dessa befattningshavare, såsom om bestämmelserna varit tillämpade under

vars och ens tjänstetid såsom ordinarie i då innehavd byrådirektörsbefattning.

På samma sätt skulle nu, enligt kommissionens förslag, de

här ifrågavarande lokomotivreparatörerna m. fl. i fråga om begynnelse
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.

avlöning samt avlöningsforhöjning i de nya befattningarna få tillgodoräkna

sig hela den tid, de såsom ordinarie tjänstemän före befordringen

stadigvarande bestritt tjänstgöring såsom lokomotivreparatörer o. s. v.

Det torde icke kunna bestridas, att förutsättningarna i dessa båda

fall äro ganska likartade. Vad som emellertid i fråga om de tjänstemän,

det nu gäller, något invecklar spörsmålet, är den såväl av kommissionen

som av järnvägsstyrelsen framhållna omständigheten, att de nyinrättade,

yrkesutbildning krävande befattningarna besatts icke blott

med förutvarande ordinarie tjänstemän utan därjämte, och till övervägande

antal, med personer, som icke förut innehaft ordinarie anställning

vid statens järnvägar. De senare hava i stället under viss tid

såsom icke ordinarie varit antagna till sådan kvalificerad tjänst som den,

vartill desamma sedermera vid ordinarieblivandet erhållit direkt befordran.

Härvid hava de såsom extra ordinarie kommit att uppnå sådana

avlöningsförmåner, att det i de flesta fall måste anses nödigt

att, för undvikande av avlöningsminskning vid deras överförande till

ordinarie tjänst, bereda dem arvoden högre än det för respektive ordinarie

befattningar stadgade begynnelsearvodet.

Det är en jämförelse mellan dessa båda olika grupper av till de nya

befattningarna konstituerade tjänstemän, som föranlett järnvägsstyrelsens

ursprungliga hemställan i nu föreliggande fråga samt styrelsens kritik

av kommissionens förslag beträffande dem, som förut innehaft lägre ordinarie

befattning. Under det att kommissionen allenast avsett att för de sistnämnda

åstadkomma den ställning i avlöningshänseende, som de, med hänsyn

uteslutande till sin egen föregående tjänstgöring, skulle komma att

intaga i enlighet med vissa, av statsmyndigheterna förut godtagna principer,

avser däremot järnvägsstyrelsen närmast att likställa tjänstemän,

vilka under lika lång tid regelbundet förrättat sådant kvalificerat arbete,

varom fråga är, och detta utan hänsyn till, huruvida vederbörande före

befordringen till nuvarande tjänst innehaft ordinarie anställning eller icke.

Härvid utgår styrelsen ifrån att avlöningarna för dem, vilka förut icke varit

ordinarie, komma att regleras i enlighet med här förut av mig omnämnda

proposition nr 160 till innevarande års riksdag. Under denna förutsättning

föreslår styrelsen, att även nu ifrågavarande tjänstemän, som

förut beklätt ordinarie anställning, måtte tilldelas de arvoden, som vederbörande

enligt de i nyssnämnda proposition angivna grunderna skulle

hava erhållit, därest de icke innehaft ordinarie anställning vid konstituerandet

till. nu innehavande befattningar.

Utgångspunkterna äro sålunda härvidlag väsentligt olika. Till

stöd för sitt förslag om åvägabringande av likställighet mellan de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.

båda huvudgrupperna framhåller järnvägsstyrelsen, att flera av dem,

vilka konstituerats till de nya befattningarna från föregående lägre

ordinarie tjänst, skulle bliva gynnade framför det stora antal, som

konstituerats direkt från icke ordinarie anställning, varjämte enligt en

av styrelsen gjord undersökning flertalet av de lokomotivreparatörer,

som förut varit ordinarie vagn- och stallkarlar, enligt kommissionens

förslag skulle komma att erhålla högre arvode än enligt de av styrelsen

ursprungligen förordade grunder.

Då sålunda kommissionens förslag, vid en jämförelse mellan de

båda befordringslinjernas tjänstemän, i allmänhet måste anses mer gynnande

för dem, vilka förut innehaft ordinarie befattningar, än för de

andra, har järnvägsstyrelsen uttalat den förmodan, att ett godkännande

av sagda förslag skulle komma att medföra anspråk på ytterligare förbättringar

för vinnande av likställighet från ett stort antal yrkesutbildade,

från extra ordinarie anställning direkt till befattningar av nu

ifrågavarande art konstituerade tjänstemän.

I likhet med såväl kommissionen som järnvägsstyrelsen finner jag

för min del med billigheten överensstämmande, att en reglering

vidtages i fråga om placeringen inom gällande avlöningsskala av de

tjänstemän det här gäller. Enligt min mening kan grunden för en sådan

reglering dock icke bliva någon annan än den av kommissionen

föreslagna. Det kan nämligen icke här, allra minst i första rummet,

anses gälla åvägabringande av likställighet mellan sådana tjänstemän,

som under lika lång tid, ehuru under olika betingelser, förrättat liknande

arbete. Den väsentliga skillnad, som ligger däruti, att en del

av de befordrade har bakom sig en ofta ganska lång tid såsom ordinarie

tjänstemän i lägre befattningar, under det att andra erhållit befordran

direkt från icke ordinarie tjänst, får enligt mitt förmenande icke förbises,

och ett tidigare inträde i ordinarie tjänst bör givetvis i detta, liksom

i många andra hänseenden, kunna medföra vissa fördelar, i fråga om vilka

några utjämnande åtgärder icke skäligen kunna ifrågasättas. De tjänstemän,

som direkt från icke ordinarie tjänst befordrats till de yrkesutbildning

krävande befattningarna, böra, såsom rimligt är, erhålla sin avlöningsställning

bestämd med viss hänsyn till sina inkomster såsom icke

ordinarie, och jag vill gent emot de av järnvägsstyrelsen framkastade

farhågorna bestämt betona, att sedan denna hänsyn tagits, några ytterligare

jämkningar icke höra kunna påräknas av dessa tjänstemän allenast

av det skäl, att en reglering efter helt andra grundar vidtages

för sådana befattningshavare, vilka tidigare erhållit ordinarie tjänst.

Det synes mig varken fullt naturligt eller av omständigheterna påkallat

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 271. 15

att för dessa senares vidkommande uppställa fiktionen av att de icke

beklätt ordinarie befattningar vid de senaste befordringstillfällena.

Däremot finner jag det riktigt, att man under de omständigheter, som

här föreligga, låter dem räkna sig till godo sådan föregående ordinarie

tjänstetid, varunder de i verkligheten varit att räkna till fullt yrkesutbildad

personal i de tjänstekategorier, som de även formellt numera

tillhöra. De av kommissionen åberopade övergångsreglerna vid föregående

tillfällen synas mig härvid böra komma till analog användning.

Ehuru ej för frågan avgörande, kan det därjämte framhållas, att

den gynnsammare ställning, som vid ett bifall till kommissionens av

mig förordade förslag otvivelaktigt i flera fall skulle erhållas av dem, som

förut varit ordinarie i lägre tjänst, i åtskilliga andra fall däremot icke

skulle ifrågakomma. Vissa av de här avsedda tjänstemännen hava nämligen,

enligt vad jag inhämtat, varit ordinarie befattningshavare under

så relativt kort tid, att den tidslängd, de i avlöningshänseende kunna

få tillgodoräkna sig i de nya tjänsterna, icke skänker dem någon företrädesställning

framför lika gamla, direkt från extra ordinarie tjänst

befordrade kamrater.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att antaga en övergångsbestämmelse till gällande

avlöningsreglemente för tjänstemän vid .statens järnvägar

av följande lydelse:

»Lokomotivreparatör, elektrisk reparatör, signalreparatör,

vagnreparatör, elektrisk underreparatör, signalunderreparatör

eller maskinskötare å ångfärja, vilken

före den 1 januari 1916 varit anställd i ordinarie tjänst vid

statens järnvägar pch tillika från tidpunkt före nämnda

den 1 januari 1916 och intill skedd befordran till innehavande

befattning på ett stadigvarande sätt med full

yrkesutbildning såsom reparatör, underreparatör eller

maskinskötare å ångfärja fullgjort sådan tjänstgöring,

som numera åligger motsvarande ordinarie befattningshavare,

må, ifråga om begynnelsearvode samt

avlöningsförhöjning i innehavande befattning, tillgodoräkna

sig hela den tid han såsom ordinarie tjänsteman

före befordringen stadigvarande bestritt sådan särskild

tjänstgöring, som nyss är nämnd.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 271.

Vad ovan stadgats skall äga motsvarande tillämpning

beträffande ledningsreparatör, som före den

1 januari 1917 varit anställd i ordinarie befattning

vid statens järnvägar.»

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans

Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1917*

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:233 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för åtskilliga tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar med särskild yrkesu a1 i texten
  2. SU 1917:143 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt för åtskilliga tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar med särskild yrkesutbildning att s. 17 i texten