Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 15 maj 1903 angående folkskoleväsendet i Stockholm

29 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:292, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 15 maj 1903 angående folkskoleväsendet i Stockholm

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

1

Nr 292.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 15 maj 1903

angående folkskoleväsendet i Stockholm; given Stockholms

slott den 23 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 3 §

i lagen den 15 maj 1903 angående folkskoleväsendet i Stockholm.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alexis Hammarström.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 249 höft. (Nr 292.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 15 maj 1903

angående folkskoleväsendet i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 15 maj 1903 angående

folkskoleväsendet i Stockholm skall hava följande ändrade lydelse:

3 §•

Direktionen utgöres, efter stadsfullmäktiges • beprövande, av minst nio,

högst tjuguen ledamöter, valda sålunda, att en ledamot utses av Stockholms

stads konsistorium och de övriga till hälften av stadsfullmäktige

bland stadens vid fullmäktigeval röstberättigade inbyggare, som uppnått

tjugufem års ålder, och till hälften på sätt här nedan sägs av skolråden

bland personer, vilka äro valbara till ledamöter i skolråd samt kända för

nit om skolväsendet. De ledamöter, som av skolråden utses, väljas på det

sätt, att, sedan varje skolråd inom sig utsett två ombud, samtliga ombuden

inför den bland de territoriella församlingarnas skolrådsordförande,

som Stockholms stads konsistorium bestämmer, företaga val av det antal

ledamöter, som för varje gång erfordras. Och bör vid sådant val tillses,

att till ledamöter väljas personer, som på grund av förtrogenhet med

skolväsendets tillstånd och behov inom de olika församlingarna äro skickade

att inom direktionen företräda dessa. Valet sker med slutna sedlar,

och vid lika röstetal skilje lotten.

Ledamot i direktionen utses — — — avgångne.

Konsistorium, stadsfullmäktige och skolrådens ombud må ock utse

suppleanter för de av dem valda ledamöterna till det antal, som anses

erforderligt.

Kvinna, som blivit utsedd till ledamot eller suppleant, är berättigad

att när som helst avsäga sig uppdraget.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 292.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918. Från och med samma

dag skall direktionen hava den sammansättning, som i lagen stadgas, i

följd varav val till ledamöter och suppleanter skola äga rum före 1917

års utgång. Av de ledamöter och suppleanter, vilka då utses, skola halva

antalet av de utav stadsfullmäktige valda och halva antalet av de utav

skolrådens ombud valda eller, om detta antal icke är jämnt, det antal,

som är närmast under hälften, efter lottning inför direktionen utträda

vid 1918 års slut.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

Ändring i

lagen angående

folkskoleväsendet

i

Stockholm.

Framställning

av Stockholms

stadsfallmäktige.

*

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj :t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet Hammarström anförde:

På därom av Stockholms folkskoledirektion gjord framställning hava

stadsfullmäktige i Stockholm i en av överståthållarämbetet överlämnad

skrivelse den 18 december 1916 hos Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl.

Maj:t täcktes för 1917 års riksdag framlägga förslag till lag om viss ändrad

lydelse av 3 § i lagen den 15 maj 1903 angående folkskoleväsendet

i Stockholm.

Innan jag närmare ingår på stadsfullmäktiges berörda framställning,

torde det för att underlätta frågans bedömande vara lämpligt, att jag först

lämnar en kortfattad redogörelse för det sätt, på vilket förvaltningen av

Stockholms stads folkskoleväsen tidigare varit och nu är anordnad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292. 5

Genom 1842 års folkskolestadga bestämdes, att för varje skoldistrikt,

bestående antingen av en stadsförsamling eller socken på landet med en

eller flera skolor eller av två eller flera stadsförsamlingar eller socknar,

vilka förenat sig om en skola, skulle finnas en skolstyrelse, vilken utgjordes

av kyrkoherden eller den prästman, som hans ställe företrädde, såsom

ordförande samt några av församlingen valda, inom skoldistriktet boende

ledamöter. Skolstyrelsen skulle hava inseende över alla inom distriktet

inrättade folkskolor, sorgfälligt vårda deras angelägenheter samt vaka däröver,

att undervisningen samvetsgrant besörjdes och flitigt begagnades

(§ 2). De kostnader, vilka för skolors underhållande och lärares avlönande

ålåge församlingarna, borde utgöras gemensamt av varje skoldistrikt för

alla inom distriktet befintliga skolor, såvida ej annorlunda därom överenskommes

(§ 4 mom. 6).

Till en början ordnades folkskoleväsendet även i Stockholm i enlighet

med nämnda stadgas föreskrifter, och varje territoriell församling utgjorde

ett skoldistrikt för sig.

Så småningom yppade sig emellertid i vissa avseenden behov utav

en mera enhetlig ledning av stadens folkskoleväsen och av särskilda bestämmelser

för detsamma. Med anledning härav utfärdade Kungl. Maj:t

den 27 september 1861 stadfästelseresolution på ett av särskilda kommitterade

uppgjort förslag till stadga angående folkundervisningen i

Stockholms stad.

Enligt denna stadga skulle folkskoleväsendet i Stockholms stad utgöra en detta

samhälles gemensamma angelägenhet och ombesörjas dels av en för samtliga folkskolorna

därstädes tillsatt överstyrelse, dels av 8 särskilda skolstyrelser, en för vardera

av stadens territorialförsamlingar (§ 1).

Överstyrelsen skulle utgöras av en ordförande samt av It ledamöter, nämligen

en av Stockholms stads konsistorium, eu av Stockholms stads nämnd, en av varje församlings

skolstyrelse och en av överstyrelsen, företrädesvis bland huvudstadens läkare,

vald ledamot (§ 2). Den nämnd, som här åsyftas, utgjorde en för hela staden gemensam

fattigvårdsstyrelse.

Överstyrelsen valde själv sin ordförande, och skulle, därest någon ledamot därtill

utsågs, ny ledamot inväljas i enahanda ordning, vari den till ordförande utsedde blivit

inkallad.

Överstyrelsens förnämsta uppgifter voro att utöva den pedagogiska ledningen

av folkskoleväsendet, att antaga och entlediga lärare och lärarinnor vid folkskolorna,

att hava ett allmänt inseende över skollokalerna, att föranstalta om anskaffande av

undervisningsmateriell samt att av de för folkskolorna anslagna och till överstyrelsen

ingående medlen utbetala de för de särskilda skolorna erforderliga anslag (§ 3). Till

sitt biträde ägde överstyrelsen antaga en folkskolinspektör (§ 4).

Skolstyrelsen i varje församling skulle bestå av kyrkoherden eller den prästman,

18-12 års

stadga angående

folkundervisningen

i riket.

1861 års

stadga angående

folkundervisningen

i Stockholm.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Förslag om

ändrade bestämmelser.

Lag den 15

maj 1903.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

vilken hans ställe företrädde, såsom ordförande samt av ledamöter, vilka församlingen

till det antal, densamma själv bestämde, bland sina medlemmar årligen utsåge.

Skolstyrelsen ålåg att handhava de under dess förvaltning ställda dispositioner

och testamentsanslag samt av de medel, församlingen anvisade, bestrida de för folkskoleväsendet

erforderliga utgifter, vilka församlingen borde enskilt bekosta, att, då

lärare eller lärarinna i folkskola skulle tillsättas, på föreskrivet sätt kungöra ledigheten

och mottaga ansökningar samt att, med förord för en av de sökande, till överstyrelsen

insända ansökningshandlingarna, att hava vård om skollokalerna med tillhörigheter,

att tillse, att skolgången ej försummades, och att i övrigt med omsorgsfull

uppmärksamhet följa skolans gång och övervaka dess angelägenheter samt hos överstyrelsen

anmäla sådana förhållanden, i vilka rättelse icke genom skolstyrelsens egen

åtgärd kunde beredas. Särskilt tillhörde det skolstyrelsens ordförande att sorgfälligt

varda sig om religionsundervisningen i folkskolan (§ 5).

Varje församling ålåg att på sin enskilda bekostnad anskaffa och underhålla

tjänliga lokaler för sina folkskolor (§ 6).

Efter en tid uppstod fråga om en mera utsträckt gemensamhet för

de olika församlingarna rörande folkskoleväsendet. I en underdånig skrivelse

den 18 december 1879 föreslog överstyrelsen för Stockholms stads

folkskolor, att åliggandet att bygga och underhålla folkskolehusen, som

dittills tillhört varje församling särskilt, skulle bliva en alla de territoriella

församlingarnas gemensamma angelägenhet. Detta förslag ändrade

överstyrelsen år 1894 därhän, att skyldigheten att anskaffa och underhålla

lokaler för folkskolorna skulle överflyttas å Stockholms stad såsom

borgerlig kommun, eller med andra ord å stadsfullmäktige. Vidare hemställde

överstyrelsen i en underdånig skrivelse den 14 december 1900,

att Kungl. Maj: t täcktes föranstalta om sådan ändring i för Stockholm

gällande författningar, att beslutanderätten jämväl över den för församlingarna

gemensamma folkskolebudgeten komme att överflyttas å stadsfullmäktige.

I samband därmed föreslog överstyrelsen även ändrade bestämmelser

angående överstyrelsens sammansättning samt sättet för utseende

av ledamöter i densamma in. in. Sedan Kungl. Maj:t med anledning

härav i proposition nr 68 förelagt frågan för 1903 års riksdag och

riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts i propositionen framlagda förslag, utfärdades

i enlighet därmed den 15 maj 1903 lag angående folkskoleväsendet

i Stockholm att träda i kraft den 1 januari 1904.

Enligt denna lag utgör folkskoleväsendet i Stockholm, med vissa angivna undantag,

en för hela staden gemensam angelägenhet, vilken staden såsom kommun har att

vårda, och skola i följd härav kostnaderna för folkskoleväsendet, med angivna undantag,

beslutas och utgöras på sätt om kommunalutskylder är stadgat. Folkundervisningen

i staden ordnas i enlighet med särskild, av Konungen utfärdad stadga (1 §).

Folkskoleväsendet handhaves av överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor jämte

de territoriella församlingarnas skolråd (2 §). Överstyrelsen utgöres av ledamöter, ut
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

sedda av skolråden, Stockholms stads konsistorium och stadsfullmäktige sålunda, att

varje skolråd ävensom konsistorium välja en ledamot samt stadsfullmäktige bland stadens

vid fullmäktigeval röstberättigade inbyggare, som uppnått 25 år, lika många ledamöter

som hela antalet av de utav skolråden valda (3 §). Överstyrelsen intager

med avseende å folkskoleväsendet enahanda ställning, som finnes anvisad åt de i gällande

förordning om kommunalstyrelse i Stockholm omförmälda nämnder, en var

inom dess område. Angående överstyrelsens övriga allmänna åliggaudeu samt om

ordningen och sättet för ärendenas behandling hos överstyrelsen gäller vad därom

föreskrives i särskild, av Konungen för överstyrelsen utfärdad instruktion; och skall

beträffande överstyrelsens verksamhet jämväl lända till efterrättelse bestämmelserna uti

den i 1 § omförmälda stadga (4 §). Skolråden hava att i tillämpliga delar ställa sig

till efterrättelse nådiga förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

i Stockholm den 20 november 1863 ävensom den stadga, varom förmäles i 1 § här ovan

(5 §). Angående dispositioner och testamentsanslag med avseende å folkskoleväsendet,

vilka före lagens ikraftträdande blivit eller därefter bliva ställda under överstyrelsens

eller skolråds förvaltning, gäller vad särskilt är eller varder stadgat (6 §). Dessa

bestämmelser äro ännu gällande.

Enligt av Kungl. Maj:t samma dag fastställd instruktion för överstyrelsen

för Stockholms stads folkskolor skall överstyrelsen, bland annat,

hava inseende över skollokalerna samt till stadsfullmäktige avgiva förslå»- om försäljning eller köp av fastighet samt större byggnadsarbeten ävensom

förslag till utgifts- och inkomststat för folkskoleväsendet (§ 7). De för

folkskoleväsendet anslagna medlen skola ställas till överstyrelsens förfogande

för att användas till därmed avsedda ändamål (§ 8).

Sådan stadga angående folkundervisningen i Stockholm, som åsyftas

i 1 § av förberörda lag, hade utfärdats av Kungl. Maj:t den 8 november 1901.

Enligt denna stadgas nuvarande lydelse har överstyrelsen för Stockholms stads

folkskolor den huvudsakliga ledningen av stadens folkskoleväsen.

Jämlikt § 9 av samma stadga har församlings skolråd till uppgift: att genom

framställning till överstyrelsen i frågor, som på överstyrelsens prövning eller åtgärd

bero, söka främja folkskoleväsendets utveckling och förbättring såväl inom staden i dess

helhet som särskilt inom församlingen; att till överstyrelsen avgiva yttranden i frågor,

som till skolrådet hänskjutas; att tillse, att skolgången ej försummas, och för övrigt

med omsorgsfull uppmärksamhet följa skolans arbete och övervaka dess angelägenheter

samt hos överstyrelsen anmäla sådana förhållanden, i vilka rättelse icke genom skolrådets

egen åtgärd kan vinnas; att vaka över den undervisning, som, efter medgivande

av skolrådet, får i hemmen meddelas åt vissa barn; samt att utöva de särskilda bestyr,

som på grund av stadgan eller eljest enligt lag och författning tillkomma skolråd i

Stockholm. Dessutom äger skolrådet enligt nämnda stadga att utfärda tjänstgöringsbetyg

åt lärare (§ 10), att befrämja inrättandet och begagnandet av församlingsbibliotek

(§ 11) och att, där kyrkostämman så beslutar, mottaga och för givet ändamål använda

egendom eller medel, som genom gåva eller testamente tillfallit församlingen

för befrämjande av folkskoleväsendet därstädes (§ 59). Skolrådets ledamöter äga ej

blott att närvara vid de sammanträden, som överstyrelsens ordförande en gång under

Instruktion

för överstyrelsen.

1901 års

stadga angående

folkundervisningen

i Stockholm.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Ändring i

1903 års lag

och barnavårdalagen.

Kungl. MajUs Nåd. Proposition Nr 292.

varje läsår skall hålla med folkskolinspektören och ombud för de vid skolorna auställda

lärare för att överlägga om frågor angående folkskoleväsendet inom staden, utan även

att deltaga i överläggningarna (§ 5).

På grund av bestämmelserna i ovannämnda lag ökades antalet ledamöter

i överstyrelsen,o i samma mån som församlingarna delades och skolrådens

antal växte. År 1906 utgjorde sålunda överstyrelsens medlemsantal

25. Delning av ytterligare 3 församlingar syntes då förestå. Efter denna

delning skulle antalet ledamöter i överstyrelsen uppgå till 31. Överstyrelsen

ansåg ett sådant medlemsantal vara för stort. I underdånig skrivelse

den 22 december 1906 hemställde överstyrelsen därför om åtgärder för

åstadkommande av ändring av 3 § i förenämnda lag. Enligt överstyrelsens

mening borde medlemsantalet i överstyrelsen fixeras till 21. Av dessa

borde en utses av Stockholms stads konsistorium, 10 av skolråden och 10

av stadsfullmäktige. För val av de ledamöter, som skolråden skulle insätta

i överstyrelsen, borde staden av överståthållarämbetet efter vissa grunder

indelas i 10 valområden. I sammanhang därmed hemställde överstyrelsen

även om sådan ändring i instruktionen för överstyrelsen, som bemyndigade

överstyrelsen att i vissa fall överlämna sin beslutanderätt åt särskilda

delegerade, samt om åtgärder för åstadkommande av viss ändring av 2 §

i lagen den 13 juni 1902 om uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende

försummade barn.

I häröver infordrade utlåtanden hemställde sju skolråd om bibehållande

av skolrådens valrätt oförändrad och fem om bifall i huvudsak

till överstyrelsens förslag.

Stockholms stads konsistorium, som fann överstyrelsens förslag innebära

en kränkning av den rätt, församlingarna av ålder innehaft, att insätta

var sin representant i överstyrelsen för att därstädes bevaka församlingens

intressen, avstyrkte överstyrelsens förslag och uttalade, att, om en

inskränkning av antalet ledamöter i överstyrelsen skulle ske, denna borde

drabba stadsfullmäktige, vilkas representanter enligt konsistoriets mening

lämpligast borde bliva 8.

I avgivet utlåtande anförde stadsfullmäktige, att fullmäktige delade

den uttalade uppfattningen angående lämpligheten av en begränsning av

ledamöternas antal till 21. Att för åstadkommande av en dylik begränsning

minska stadsfullmäktiges inflytande på överstyrelsens sammansättning

borde enligt fullmäktiges mening icke ifrågasättas. Frågan om väljande

av de ledamöter,'' som skulle utses av skolråden, kunde enligt stadsfullmäktiges

mening lämpligen lösas så, att varje skolråd utsåge visst lika

antal, exempelvis 2, elektorer, vilka sammanträdde förslagsvis inför ordföranden

i Storkyrkoförsamlingens skolråd till val av de ledamöter, som

varje gång skulle utses.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

Med anledning av nyssnämnda ansökning föreslog Kungl. Maj:t 1908

års riksdag (proposition nr 182) att antaga ett förslag till lag om ändrad

lydelse av 3 och 4 §§ i lagen den 15 maj 1903 angående folkskoleväsendet

1 Stockholm, enligt vilket l:a stycket i 3 § skulle lyda sålunda: »Överstyrelsen

utgöres av 21 ledamöter, vilka utses en av Stockholms stads

konsistorium, 10 av stadsfullmäktige bland stadens vid fullmäktigeval röstberättigade

inbyggare, som uppnått 25 år, och 10 bland ledamöterna i de

territoriella församlingarnas skolråd på sådant sätt, att varje skolråd väljer

2 elektorer och dessa elektorer vid sammanträde inför ordföranden i Storkyrkoförsamlingens

skolråd förrätta valet», och 4 § erhålla följande tillägg:

»Överstyrelsen äger att åt särskilda inom densamma för handläggning

av nedan angivna ärenden utsedda nämnder, en var bestående av minst

5 personer, överlämna att enligt de närmare föreskrifter, som av styrelsen

meddelas, med styrelsens rätt och befogenhet besluta om beviljande

av tjänstledighet åt och förordnande av vikarier för lärare, om tillämpning

på enskilda fall av bestämmelser, antagna av styrelsen, om åtgärder enligt

gällande folkskolestadga mot vanartade skolbarn eller tredskande föräldrar

och målsmän samt för övrigt i mindre ärenden av ekonomisk natur;

skolande dock för giltigheten av dylik nämnds beslut erfordras, att

minst 3 av dess ledamöter deltagit i beslutet och att samtliga tillstädesvarande

ledamöter varit om detsamma ense. Om överstyrelsens rätt att

åt nämnd uppdraga handläggningen av ärenden rörande uppfostran åt

vanartade och i sedligt avseende försummade barn gäller vad särskilt är

stadgat. Av ovan berörda nämnder vidtagna åtgärder skola vid överstyrelsens

nästföljande sammanträde för styrelsen anmälas.» I annat sammanhang

(proposition nr 181) föreslog Kungl. Maj:t vid samma riksdag bestämmelser

om rätt för folkskolestyrelse i städer, där folkskoleväsendet enligt

samtidigt avgivet förslag skulle handhavas av stadsfullmäktige, att åt särskild

nämnd uppdraga jämväl handläggningen av ärenden angående uppfostran

av vanartade och i sedligt avseende försummade barn.

Lagutskottet fann sig förhindrat att tillstyrka bifall till den ifrågasatta

ändringen av 3 § nämnda lag, enär de nya bestämmelserna rörande

överstyrelsens sammansättning icke syntes utskottet taga tillbörlig hänsyn

till de olika församlingarnas berättigade anspråk på att bliva representerade

i överstyrelsen. Enligt utskottets uppfattning vore det nämligen av

stor vikt för ernående av ett gott resultat, att församlingarna icke undanskötes

från deltagande i vården om folkskolan i större utsträckning än som

nödvändiggjordes av hithörande frågors handläggning såsom en för hela

staden gemensam angelägenhet. Mot det i den föreslagna 4 § av ifrågavarande

lag väckta förslaget hade utskottet däremot icke funnit anledning

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 249 höft. (Nr 292.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Bestämmelser

rörande folkskolestyrelse

i lagen angående

folkskoleväsendet

i vissa städer.

Ändring i

barnavårdslagen.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 292.

till någon erinran. Utskottet, avstyrkte följaktligen den föreslagna ändringen

av 3 § men hemställde, att det föreslagna tillägget till 4 § skulle godkännas.

Vid ärendets föredragning i kamrarna biföll andra kammaren Kungl. Maj:ts

proposition, varemot första kammaren godkände utskottets hemställan. Den

föreslagna ändringen av 3 § blev sålunda icke av riksdagen godkänd.

Med anledning av Kungl. Maj:ts ovanberörda förslag till ändring

i lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade

barn beslöt 1908 års riksdag vidare sådan ändring av 2 § i

nämnda lag, att överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor skulle äga

att för handläggning av barnavårdsärenden tillsätta en särskild nämnd,

vilken skulle bestå av den av stadens konsistorium utsedde ledamoten samt

minst fyra utav styrelsens övriga ledamöter, dock att alla framställningar

till stadsfullmäktige skulle göras av styrelsen i dess helhet.

Lag om ändrad lydelse av 4 § i förutnämnda lag den 15 maj 1903

utfärdades den 29 juni 1908 och trädde i kraft den 1 januari 1909.

Vid samma tidpunkt trädde i tillämpning den 29 juni 1908 utfärdad lag

om ändrad lydelse av § 2 i lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran

åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn.

För jämförelse torde här böra erinras om följande bestämmelser i den

av 1909 års riksdag antagna, av Kungl. Maj:t den 25 juni 1909 fastställda

lagen angående folkskoleväsendet i vissa städer (dock ej i Stockholm):

I stad, där stadsfullmäktige finnas och Konungen på framställning av stadsfullmäktige

eller kyrkostämma därom förordnat, skola folkskoleväsendet samt frågor om

uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn utgöra en för hela

staden gemensam angelägenhet, vilken staden såsom kommun har att vårda. I sådan

stad skola kostnaderna för ovannämnda ändamål beslutas och utgöras på sätt om kommunalutskylder

är stadgat (§ 1). Där ej Konungen med avseende å .särskilda vid tiden

för denna lags utfärdande förefintliga förhållanden annorlunda förordnar, utgöres folkskolestyrelsen

av kyrkoherden i stadsförsamlingen eller, där i en stad flera stadsförsamlingar

med särskilda kyrkoherdar finnas, den bland dessa, som domkapitlet utser,

samt, efter stadsfullmäktiges beprövande, av ett jämnt antal ledamöter, minst 8 och

högst 20, utsedda till hälften av stadsfullmäktige bland stadens vid fullmäktigeval

röstberättigade inbyggare och till hälften av kyrkostämman eller, där stadsförsamlingarna

äro flera, av kyrkostämmorna var för sig enligt den fördelning dem emellan,

som domkapitlet för varje fall bestämmer, bland de å kyrkostämma röstberättigade.

Domkapitlet, stadsfullmäktige och kyrkostämma må ock utse suppleanter för de av dem

valda ledamöterna till det antal, som anses erforderligt (§ 4).

1909 års riksdag antog även av Kungl. Maj:t (proposition nr 103)

föreslagen lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 13 juni 1902 angående

uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn.

Genom denna lagändring erhöll folkskolestvrelse i stad, där folkskoleväsendet

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj''.Is Nåd. Proposition Nr 292.

11

på »''rund av nyss omförmälda lag den 25 juni 1909 handhaves av stadsfullmäktige,

enahanda befogenhet, som genom 1908 års lagändring medgivits

överstyrelsen för Stockholms städs folkskolor, att uppdraga handläggningen

av ärenden angående vanartade och i sedligt avseende försummade

barn åt en särskild nämnd.

Jämlikt nådig kungörelse den 13 mars 1914 benämnes överstyrelsen

för Stockholms stads folkskolor numera »Stockholms folkskoledirektion».

Enligt av direktionen till Kungl. Maj:t avgiven berättelse över Stockholms

stads folkskolor för år 1915, sid. 4 och 5, hade direktionen under

nämnda år bestått av 29 ledamöter. Jämlikt förberörda lag den 29 juni

1908 om ändrad lydelse av 4 § i lagen angående folkskoleväsendet i Stockholm

hade under året varit tillsatta 3 nämnder för folkskolärenden:

undervisningsnämnden, ekonominämnden och skolhusnämnden, vilka haft

att dels förbereda, ärenden till föredragning inför folkskoledirektionen, dels

fatta beslut å direktionens vägnar i vissa ärenden. För handläggning; av

ärenden rörande de under Stockholms folkskoledirektion från och med år

1912 ställda kommunala yrkesskolorna hade under året varit tillsatt en

nämnd, yrkesskolenämnden. Dessutom hade direktionen tillsatt en särskild

nämnd, folkskoledirektionens barnavårdsnämnd, för att handlägga barnavårdsärenden.

Undervisningsnämnden hade 6, ekonominämnden 5, skolhusnämnden

6, yrkesskolenämnden 5 och barnavårdsnämnden 7 medlemmar.

Jag övergår nu till Stockholms stadsfullmäktiges förenämnda underdåniga

skrivelse den 18 december 1916 med hemställan om viss ändrad

lydelse av 3 § i lagen den 15 maj 1903 angående folkskoleväsendet i

Stockholm.

Såsom jag förut framhållit, är stadsfullmäktiges förevarande skrivelse

grundad på en av stadens folkskoledirektion hos stadsfullmäktige i ämnet

gjord framställning. I denna anför folkskoledirektionen i huvudsak följande:

Det vore ett sedan länge överklagat förhållande, att det ledamotsantal, varav

Stockholms folkskoledirektion bestode, vore allt för stort för en förvaltningsmyndighet

och härigenom medförde avsevärda olägenheter vid utförandet av de uppgifter, som

vore direktionen anvisade. Med anledning härav och då en ytterligare ökning av

antalet ledamöter syntes förestå under den närmaste framtiden, tilläte sig folkskoledirektionen

anhålla om stadsfullmäktiges medverkan till att en lämplig begränsning av

ledamotsantalet bleve genomförd.

Sedan direktionen därefter erinrat om ovannämnda bestämmelser i 3 § i lagen

den 15 maj 1903 angående folkskoleväsendet i Stockholm, yttrar direktionen vidare:

Antalet ledamöter i folkskoledirektionen vore således icke för närvarande bestämt

utan ökades i samma mån som församlingarnas och därmed skolrådens antal växte.

Överstyrelsens

nuvarande

namn.

Folkskole
direktionens
nämnder.

Folkskoledirektionens

framställning:

till stadsfullmäktige.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:t.i Nåd. Proposition Nr 292.

Med varje ny församling tillkomme 2 ledamöter i direktionen. Under den tid av

tretton år, under vilken ovannämnda bestämmelser varit gällande, både antalet ledamöter

på grund av delning av Adolf Fredriks, Östermalms samt Jakobs och Johannes

församlingar ävensom genom inkorporering av Brännkyrka och Bromma församlingar

ökats med 14, eller från 17 till 31. Eu ytterligare ökning av ledamotsantalet komme

att äga rum vid Katarina församlings delning, vilken förväntades komma att träda i

verket under år 1917.

Direktionen erinrar vidare om den av överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor

i det föregående omförmälda underdåniga skrivelse den 22 december 1906 om

ändring i bestämmelserna angående överstyrelsens sammansättning och Kungl. Maj:ts

därav föranledda proposition till 1908 års riksdag samt om riksdagens då fattade beslut

i ärendet. Därefter fortsätter direktionen:

Frågan upptogs härefter i en inom stadsfullmäktige väckt motion om ändrad

sammansättning av överstyrelsen. I yttrande häröver den 15 april 1910 till stadsfullmäktiges

beredningsutskott (Bihang nr 58 till beredningsutskottets utlåtanden och

memorial för år 1910) uttalade överstyrelsen den meningen, att ledamotsantalet borde

fixeras och alla dess ledamöter väljas av stadsfullmäktige utom en, vilken som dittills

borde utses av Stockholms städs konsistorium. Tillika meddelade överstyrelsen, att

den både för avsikt att inom den närmaste framtiden, och i varje fall så snart ny

församlingsindelning eller inkorporering därtill gåve ytterligare anledning, ingå till

Kungl. Maj:t med förslag i ämnet. Denna plan hade emellertid icke hittills blivit

fullföljd i avvaktan på resultatet av den av stadsfullmäktige beslutade utredningen

angående omorganisation av huvudstadens kommunalförvaltning.

Uti det i sistnämnda ärende i mars 1914 av bankdirektören P. R. Itabe avgivna

betänkandet behandlades även frågan om folkskoledirektionens sammansättning, i det

däri föresloges, att direktionen skulle bestå av 15 ledamöter jämte 6 suppleanter. Av

ledamöterna skulle 14 utses av stadsfullmäktige och en av Stockholms stads konsistorium.

Suppleanterna skulle alla väljas av stadsfullmäktige. Bland ledamöterna skulle åtminstone

10 och av suppleanterna minst 4 tillhöra stadsfullmäktige.

Efter att hava uttalat, att det läge i öppen dag, att antalet ledamöter i direktionen

(vid förslagets avgivande 29, numera efter Bromma församlings inkorporering

31) vore alldeles för stort för en förvaltningsmyndighet, även om denna hade en så

omfattande och viktig uppgift som folkskoleväsendet i Stockholm, lämnade förslagsställaren

i sin motivering bland annat följande framställning rörande de olägenheter,

som följde av det stora ledamotsantalet och sättet för ledamöternas utseende:

»De raska och fria arbetsformer, som här böra praktiseras, försvåras naturligtvis

av denna omständighet, som måste tendera till att påtrycka överläggningarna en

stelare och mera parlamentarisk prägel. Ledamotsantalet bör därför begränsas till

en viss siffra, här föreslagen till 15, vilket torde vara alldeles tillräckligt för styrelsens

arbetsuppgifter, därest dessa ordnas i praktiska former. Den lagändring, som

detta förslag förutsätter, torde lämpligen böra givas formen av ett bemyndigande åt

stadsfullmäktige att, eventuellt inom vidare angivna gränser, exempelvis såsom i

Göteborg 14 och 20, själva bestämma styrelsens ledamotsantal. Emellertid äro de

nu gällande bestämmelserna olämpliga icke endast i fråga om styrelsens ledamotsantal

utan även med avseende å sättet för ledamöternas väljande, en fråga som vid eu

begränsning av ledamotsantalet för övrigt nödvändigtvis måste upptagas och ordnas

pa annat sätt ån nu. Styrelsen utses för närvarande av sexton olika korporationer.

Härigenom omöjliggöres varje tillämpning av enhetliga grundsatser vid dess sam
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kanyl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 292.

mansättuing. Den ena korporationen känner icke, vilka de andra välja; vissa intressen

och synpunkter kunna bliva onödigt starkt tillgodosedda, andra helt lämnade

utanför. De särskilda ledamöterna i den stora styrelsen äro i allt för stor utsträckning

på förhand obekanta med varandras uppfattning, varigenom samarbetet inom

styrelsen måste försvåras. En förvaltningsstyrelse bör vara så sammansatt, att de olika

synpunkter, som inom den beslutande församlingen göra sig gällande, på ett personligen

lämpligt sätt företrädas, så att ledamöterna lätt kunna samarbeta utan band av

parlamentarisk formalism. Denna fordran uppfylla knappast de nuvarande reglerna

för folkskoleöverstyrelsens sammansättning.»

Över detta betänkande och förslag både folkskoledirektionen den 18 december

1914 avgivit yttrande (Bihang nr 30 C till beredningsutskottets utlåtanden och memorial

för år 1915) och därvid tillstyrkt, att ledamotsantalet skulle inskränkas till 15,

av vilka en skulle utses av konsistoriet och de övriga av stadsfullmäktige.

Frågan om en allmän omorganisation av kommunalförvaltningen i Stockholm

befunne sig ännu på de första förberedelsernas stadium, och den allmänna meningen

torde vara, att densamma borde lösas på de partiella reformernas väg. Oavsett detta

torde med avseende därå, att folkskoledirektionen i viktiga avseenden intoge en annan

ställning än övriga kommunala nämnder, binder i det allmänna kommunala omorganisationsproblemets

svävande läge icke böra möta mot genomförande av ändrade bestämmelser

rörande direktionen, åtminstone så vitt anginge reglerna för dess sammansättning.

Direktionen ansåge därför, att åtgärder borde omedelbart vidtagas för åstadkommande

av ändrad lagstiftning angående dess sammansättning, och då på grund av den

snart förestående församlingsdelningen det vore angeläget, att frågan bringades redan under

1917 års riksdags prövning, både direktionen trott det för tids vinnande vara ändamålsenligt

att, i stället för att själv ingå till Kungl. Maj:t med framställning i ärendet,

vilken i sådant fall givetvis skulle utställas till stadsfullmäktiges yttrande, hemställa,

att stadsfullmäktige måtte hos Kungl. Magt göra sådan framställning.

I huvudspörsmålet om begränsning av ledamotsantalet torde icke någon meningsskiljaktighet

råda därom, att en sådan begränsning vore av behovet påkallad. Till

vad med avseende därå förut anförts ansåge sig direktionen endast böra lägga, att erfarenheten

visat, att det stora antalet ledamöter stundom innebure en fara för att

nödig kontinuitet i direktionens verksamhet icke bleve iakttagen.

Yad anginge det nya stadgande om ledamotsantalet, som således borde införas,

både direktionen, som ovan nämnts, i sitt yttrande den 18 december 1914 uttalat sig

för att antalet borde bestämmas till 15. Så länge under direktionens handläggning

skulle falla alla nu dithörande ärenden, torde också starka skäl tala emot en sänkning

av denna siffra. Det vore emellertid att förutse, det en inskränkning av direktionens

arbetsområde så småningom bleve genomförd. Särskilt torde på grund av pågående

utredning om ändrade bestämmelser angående vården av vanartade eller sedligt försummade

barn och den ifrågasatta nya lagstiftningen om barn utom äktenskap samt

i enlighet med förslag, som även av andra olika anledningar framkommit, barnavårdsärendena

komma att överlämnas till en fristående myndighet. I det av bankdirektören

Rabe avgivna förslaget vore därjämte åsyftat, att även yrkesskoleärendena skulle

skiljas från direktionens inseende. Bleve på sådant sätt eller eljest direktionens verksamhetsområde

inskränkt till bandhavandet av det egentliga folkskoleväsendet, torde

ledamotsantalet kunna ytterligare minskas. Och på det att en sådan av förhållandena

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

påkallad nedsättning av antalet måtte kunna ske utan att en lagändring därför behövde

vidtagas, syntes lämpligen en högsta och en lägsta gräns för ledamotsantalet böra införas.

En dylik regel gällde också beträffande folkskolestyrelserna i vissa städer och

ett flertal andra kommunala förvaltningsmyndigheter. Såsom en lämplig lägsta gräns

ansåge direktionen ett antal av 9 ledamöter kunna bestämmas.

Vidkommande därefter sättet för val av ledamöter, hade direktionen icke något

att erinra emot att eu ledamot fortfarande utsåges av stadens konsistorium. Såsom

direktionen i sitt yttrande den 15 april 1910 anfört, torde den omständigheten, att

kyrkan hade en representant i folkskolans lokala överstyrelse, icke kunna anses vara

annat än ett lämpligt uttryck för det mått av samarbete, som allt fort funnes mellan

skolans och kyrkans uppfostrargärning. Direktionen ville härvid även erinra om att

i folkskolestyrelserna i de städer, i vilka folkskoleväsendet jämlikt lagen den 25 juni

1909 överflyttats till stadsfullmäktige, kyrkoherden i stadsförsamlingen eller, där i en

stad flera stadsförsamlingar med särskilda kyrkoherdar funnes, en bland dessa hade

säte och stämma, samt att i Göteborg tre av stadens kyrkoherdar vore ledamöter i

folkskolestyrelsen.

Det mest svårlösta spörsmålet mötte otvivelaktigt i fråga om skolrådens rätt

att inverka på direktionens väljande. Det hade också varit på denna fråga, som det

för 1908 års riksdag framlagda förslaget fallit. Då direktionen nu, i överensstämmelse

med sin, enligt vad förut vore anfört, i skrivelserna den 15 april 1910 och den 18

december 1914 uttalade uppfattning, förordade, att skolrådens deltagande i direktionens

väljande måtte upphöra, trodde sig direktionen kunna utgå från att frågan,

sedan den senast varit föremål för statsmakternas behandling, kommit i ett annat

läge. Detta syntes kunna betecknas med att efter den tiden dels lagen den 25 juni

1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer tillkommit och dels kungl. folkskolöverstyrelsen

upprättats.

Vad huvudstadens skolråd beträffade, torde det kunna utan överdrift sägas, att

deras ställning genom utvecklingens gång allt mer försvagades. Detta torde ligga i

sakens natur, i det att sammanförandet av stadens folkskoleväsende under gemensam

ledning med nödvändighet krävde en enhetlig och planmässig behandling av dithörande

ärenden i det hela. Härmed vore även besvarad den invändning, som lagutskottet

vid 1908 års riksdag framställt emot det då framlagda förslaget. En genomförd

planmässig organisation av folkskoleväsendet borde icke vara bunden av församlingsgränserna,

och vid genomförandet därav erhölle alltså hänsynen till särskilda

församliugsintressen allt mindre utrymme. Skolråden behövde därför icke, i den mån

de rätt fattade sin uppgift, förlora all betydelse. Utom att de kunde med intresse

följa undervisningen vid inom församlingen befintliga skolor, ägde de enligt gällande

folkskolestadga att hos direktionen göra de framställningar och påminnelser, vartill

de funne omständigheterna föranleda, en initiativrätt, vars vikt icke borde underskattas.

Ett uttryck för den ändring i skolrådens ställning, som förhållandena medfört,

vore den förändring, som genom kungl. kungörelsen den 4 februari 1916 vidtagits i

folkskolestadgan i Stockholm, varigenom skolråden, som förut haft att upprätta förslag

bland sökande till folkskollärartjänst, inom vilket förslag direktionen ansetts vara

bunden vid tjänstens tillsättande, numera allenast hade att avgiva yttrande angående

de sökandes meriter och den ordning, vari de ansåges böra ifrågakomma.

Om i syftet med skolrådens rätt att utse ledamöter i direktionen ansetts ingå

att vinna garanti för att i densamma komme att sitta personer med mera lokal kännedom

om förhållandena i de olika stadsdelarna, torde stadsfullmäktige dock i tillräck
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition Nr 202.

lig grad kunna taga hänsyn därtill, likasom de måste vara bättre skickade att tillse,

att den speciella sakkunskap, som erfordrades i pedagogiskt, hygieniskt, ekonomiskt

eller kommunaltekniskt avseende, bleve behörigen företrädd. På samma sätt torde

stadsfullmäktige kunna åtminstone lika väl som skolråden sörja för att föräldraintresset

bleve vid direktionens utseende tillräckligt tillgodosett.

Vid frågans lösning kunde även andra utvägar möjligen ifrågasättas. En dylik

vore, att efter mönstret av Göteborgs folkskolestyrelse Stockholms stads konsistorium

finge inom eller utom sin egen krets utse exempelvis tre ledamöter i direktionen. En

sådan anordning, som hade ett historiskt berättigande i Göteborg, torde dock icke

vinna tillslutning i Stockholm. En utväg vore också, att i överensstämmelse med

1908 års kungl. proposition elektorer för skolråden ägde välja vissa ledamöter. Härvid

vore dock att märka, att det eftersträvade representationssyftet i sådant fäll icke

.skulle vinnas, i det att det lokala skolintresset i varje församling, med därmed följande

mera ingående kännedom om varje särskild skola, icke skulle göra sig gällande. Härtill

komme, att svårigheter skulle möta vid tillämpning av den här ovan förordade

betsämmelsen om ett allenast inom vissa gränser fixerat ledamotsantal i direktionen.

Vunne direktionens hemställan bifall, borde givetvis antalet ledamöter inom de

bestämda gränserna på förslag av direktionen bestämmas av stadsfullmäktige.

För den händelse erfarenheten skulle giva vid handen, att det vore lämpligt att

utse suppleanter för direktionens ledamöter, ansåge direktionen, att möjlighet därtill

borde beredas genom föreskrift i likhet med vad som härutinnan funnes stadgat i 4 §

av lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer.

Vad bankdirektören Rabes förslag i övrigt innehölle angående grunder för val

av ledamöter i direktionen torde icke i detta sammanhang böra upptagas till prövning.

I enlighet med vad direktionen sålunda anfört hemställde direktionen,

att stadsfullmäktige snarast, om möjligt redan under december 1916, måtte hos

Kungl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes för 1917 års

riksdag framlägga följande förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i

lagen den 15 maj 1903 angående folkskoleväsendet i Stockholm:

»Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 15 maj 1903 angående

folkskoleväsendet i Stockholm skall hava följande ändrade lydelse:

3 §•

Folkskoledirektionen utgöres av minst nio, högst femton ledamöter.

Av dessa utses en av Stockholms stads konsistorium samt, efter stadsfullmäktiges

beprövande, minst åtta, högst fjorton av stadsfullmäktige bland

stadens vid fullmäktigeval röstberättigade inbyggare, som uppnått tjugufem

år.

Ledamot i direktionen utses — — — avgångne.

Konsistorium och stadsfullmäktige må ock utse suppleanter för de av

dem valda ledamöterna till det antal, som anses erforderligt.

Kvinna, som blivit utsedd till ledamot eller suppleant, är berättigad

att när som helst avsäga sig uppdraget.

Folkskole
direktionens
hemställan.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stadsful!-

mäktiges

framställ
ning.

Skolråden.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918. Från och med samma

dag skall direktionen hava den sammansättning, som i lagen stadgas, i

följd varav enligt däri meddelade bestämmelser val till ledamöter i direktionen

skall före 1917 års utgång av stadsfullmäktige verkställas. Av de

ledamöter, vilka då utses, skall halva antalet efter lottning inför direktionen

utträda vid slutet av år 1918.»

Beträffande detta direktionens förslag voro två dess ledamöter av

skiljaktig mening, åsyftande att säkerställa skolrådens inflytande å folkskoledirektionens

sammansättning.

Uti sin underdåniga framställning den 18 december 1916 hava stadsfullmäktige

enligt samma dag fattat beslut anhållit, att Kungl. Maj:t ville

för 1917 års riksdag framlägga det av folkskoledirektionen sålunda förordade

förslaget till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 15 maj

1903 angående folkskoleväsendet i Stockholm.

Vid stadsfullmäktiges skrivelse var fogat beredningsutskottets utlåtande

och memorial nr 347, innehållande folkskoledirektionens ovanberörda framställning

jämte utdrag av det vid ärendets behandling hos direktionen

förda protokoll, redogörelse för ett inom stadsfullmäktige år 1909 väckt

förslag om ändrade bestämmelser rörande sättet för val av direktionens

ledamöter samt utskottets eget yttrande i ämnet.

Överståthållarämbetet har med skrivelse den 30 december 1916 överlämnat

stadsfullmäktiges förevarande framställning och därvid hemställt

om bifall till densamma.

På grund av remiss hava utlåtanden i ärendet avgivits den 3 januari

1917 av folkskolöverstyrelsen, som hört vederbörande skolråd, och den 9

januari 1917 av Stockholms stads konsistorium.

De av skolråden avgivna yttrandena röra sig förnämligast om förslaget,

att skolrådens hittillsvarande rätt att välja ledamöter i direktionen

skulle upphöra. Tolv av skolråden, nämligen de i Storkyrkoförsamlingen,

Jakobs, Maria, Katarina, Ivungsholms, Hedvig Eleonora, Oscars, Engelbrekts,

Gustaf Vasa, Matteus, Johannes och Brännkyrka församlingar, hava

avstyrkt bifall till detta förslag. Som skäl härför har anförts, bland annat,

att överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor ännu år 1907 haft den

uppfattningen, att församlingarna icke borde undanskjutas från deltagandet

i vården om folkskolan; att även Stockholms stadsfullmäktige då betraktat

skolrådens representation i denna överstyrelse såsom en den naturligaste

sak, och att ingenting inträffat, som borde föranleda ett omstörtande

av de nuvarande grunderna för tillsättningen av folkskolans styrelse

i huvudstaden; att, då det försök, som år 1908 gjorts att i någon mån

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 292.

inkräkta på skolrådens rätt beträffande val av överstyrelse, strandat på

riksdagens motstånd, det fordrades starka skäl för att nu helt och hållet

beröva skolråden denna rätt, och att man förgäves sökte sådana skäl i

direktionens skrivelse; att lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet

i vissa städer, som åberopats för påståendet, att frågan nu kommit

i ett annat läge, hävdade, att stadsfullmäktige skulle tillsätta endast

hälften av folkskolestyrelsen; att folkskolöverstyrelsens tillkomst, som

likaledes åberopats i nyssnämnda avseende, icke utgjorde något skäl för

att beröva skolråden deras rätt till inflytande på direktionens sammansättning,

att gentemot påståendet, att förefintligheten av flera valkorporationer

skulle »omöjliggöra varje tillämpning av enhetliga grundsatser» vid direktionens

utväljande, tryggt kunde uppställas den anmärkningen, att församlingarna

och skolråden särdeles väl använt sin valrätt genom att i överstyrelsen

insätta från ett håll en pedagog, från ett annat en byggnadssakkunnig

person, från ett tredje en lämplig kandidat till ordförandeskapet

o. s. v.; att det alltjämt fortgående försvagandet av skolrådens ställning

icke ore en politik, som lände till skolans bästa, enär ett sådant försvagande

otvivelaktigt vore den säkraste vägen att minska skolrådens intresse

för skolans angelägenheter; att det kärleksfulla intresse, som ägnades skolan

av personer, vilka kände sig hava en verklig uppgift för densamma, dock icke

vore att bortkasta; att, om huvudstadens skolväsen förlorade det stöd, som

församlingsintresset varit och vore, det torde bliva svårt för direktionen

att lämna någon ersättning därför; att den rent politiska partibildningen

för varje år i allt högre grad övade sitt inflytande på stadsfullmäktiges

sammansättning och på nästan alla ärenden, som stadsfullmäktige hade

att behandla, men att det varken vore klokt eller rådligt att gorå även

folkskoleväsendet beroende av partisynpunkter och partihänsyn; "samt att,

om stadsfullmäktige ensamma skulle utse ledamöterna i direktionen, fara

vore, att de ekonomiska intressena och icke skolans alla intressen fins^e

göra sig gällande.

_ Skolrådet i Oscars församling har såsom sin mening uttalat, att om

en inskiänkning av antalet ledamöter i direktionen skulle komma till stånd,

denna inskränkning borde gå ut över stadsfullmäktiges representanter, icke

över skolrådens, eller ock att stadsfullmäktige och skolråden borde i lika

mått vidkännas minskning av sina representanter.

De återstående tre skolråden, nämligen de i Klara, Adolf Fredriks

och Bromma församlingar, hava tillstyrkt förslaget, det sistnämnda dockunder

djupt beklagande av att sambandet mellan församlingen och direktionen

skulle upphöra.

Beträffande frågan om begränsning av direktionens medlemsantal hava

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 249 höft. (Nr 292.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 292.

skolråden i allmänhet vitsordat behovet av en sådan. Somliga skolråd hava

dock framhållit, att ett större antal medlemmar kunde medföra icke endast

olägenheter utan även fördelar. Dels kunde det större antalet tillföra direktionen

större sakkunskap, dels kunde det medföra en mindre arbetsbörda

för de särskilda ledamöterna, enär en och samma ledamot då icke

behövde tagas i anspråk för ett flertal av direktionens nämnder. Flera

skolråd hava uttalat, att den nödiga begränsningen skulle kunna vinnas,

utan att skolråden berövades sitt inflytande på direktionens sammansättning,

och i sådant syfte föreslagit nya bestämmelser för skolrådens deltagande

i valet av ledamöter.

Storkholms

stads konsistorium.

Stockholms stads konsistorium har hemställt, att Kungl. Maj:ts täcktes

lämna stadsfullmäktiges ifrågavarande hemställan, i den form vari den

nu förelåge, utan avseende, och som skäl härför anfört:

Vad först antalet ledamöter i direktionen vidkomme, ville konsistoriet gärna medgiva,

att det kunde tarva en reducering från nuvarande höga siffra, 31, men kunde

icke annat än starkt ifrågasätta, om icke direktionen och stadsfullmäktige ginge väl

långt i sin begränsning. Det borde nämligen ihågkommas, att direktionen inom sig

utsåge flera nämnder, enligt 4 § av lagen den 15 maj 1903 bestående av minst 5

ledamöter vardera. Även om dessa nämnder genom förestående och ifrågasatta utbrytningar

av vissa ärenden från direktionens förvaltningsområde framdeles skulle bliva

färre, så syntes av den begränsning, som nu föreslagits, bliva följden, att sannolikt

alla medlemmarna i direktionen bleve engagerade i ett flertal nämnder. Detta åter

skulle utan tvivel göra arbetet allt för tidsödande och betungande för många och försvåra

direktionens rekrytering med för uppgiften lämpliga personer. Konsistoriet kunde

därför för sin del icke tillstyrka, att antalet sattes lägre än till lägst 15, högst 21,

varvid tanken på att jämväl utse suppleanter syntes böra övergivas, särskilt med hänsyn

till föreskriften i § 3 av ovannämnda lag. Ingen torde på allvar kunna göra gällande,

att direktionens arbete med ett medlemsantal av 21 skulle avsevärt förtyngas

eller dess enhet och kontinuitet, som läge direktionen så varmt om hjärtat, äventyras.

Vad därnäst anginge sättet för den föreslagna begränsningens vinnande, ville

konsistoriet först reservera sig mot en punkt i den av direktionen framförda motiveringen.

Direktionen hänvisade på en även av konsistoriet konstaterad utveckling

hän emot ett allt starkare försvagande av skolrådens ställuing. Som exempel på

detta försvagande anfördes kungl. kungörelsen den 4 februari 1916, varigenom skolrådens

rätt att uppgöra förslag till lärartjänster upphävts. I avseende härpå ville

konsistoriet å ena sidan bestrida, att nämnda utveckling vore i allo så lycklig, som

direktionen, att döma av dess nu föreliggande försök att ytterligare reducera skolrådens

betydelse, syntes förmena, å andra sidan bestämt hävda, att samma utveckling

icke vore att anse såsom en helt och hållet nödvändig och oundviklig eller ofrivillig

följd av skolväsendets nuvarande organisation. Den syntes fastmer delvis ha sin grund

i en ganska medveten tendens att allt mer göra direktionen uteslutande till en av stadsfullmäktiges

nämnder, ett beredningsutskott för folkskolärenden. Men mot denna

tendens ansåge sig konsistoriet böra inlägga en allvarlig gensaga.

Visserligen skulle, under förutsättning att det antydda syftet förverkligades, alltså

genom skolrådens och församligarnas uteslutande från representation i direktionen,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung/. Majp.ts Nåd. Proposition Nr 292.

såsom ofta genom eu stark centralisering av ett förvaltningsområde, något vinnas i

avseende på lätthet i frågornas formella handläggning, planmässighet och kontinuitet,

vilket allt direktionen framhävde såsom det egentliga skälet för sitt ändringsförslag.

Men konsistoriet kunde icke dölja för sig, att sådant som enhet, planmässighet, kontinuitet

i verkligheten ofta betecknade mer formella tekniska begrepp än reda, varav

man också i direktionens motivering finge ett starkt intryck. Intresset för organisationens

formella och tekniska förbättring vore naturligtvis fullt berättigat, men det

finge på inga villkor tillgodoses på bekostnad av viktiga sakliga hänsyn och kunde

under niga förhållanden få gälla som skäl för förändringar, genom vilka något väsentligt

värdefullt i en äldre organisation äventyrades. Det vore dock konsistoriets mening,

att ändringsförslaget just åsidosatte verkligen väsentliga sakintressen, som den

nuvarande decentralisationen visat sig tjäna — låt vara att den måhända medfört vissa

svårigheter i avseende på det inre arbetssättet i direktionen eller kanske mera i avseende

på smidigheten i samarbetet mellan direktionen och stadsfullmäktige.

De sakliga intressen, som genom det underdåniga förslagets upphöjande till lag

skulle bli lidande, ville konsistoriet i det följande närmare taga sikte på.

I sådant avseende hemställdes först, om det icke vore fullkomligt stridande mot

direktionens väsen och uppgift, sådana dessa fattades i lagen om folkskoleväsendet i

Stockholm och stadgan för detsamma, i fall direktionen förvandlades till uteslutande

en stadsfullmäktigenänmd. Direktionen vore nämligen, utom en nämnd under stadsfullmäktige,

även en styrelse för undervisnings- och uppfostringsväsendet i huvudstaden.

Dessa viktiga angelägenheter hade i enlighet med sin natur av ålder hört till

de ärenden, som kyrkostämma handlagt. 1909 års lag, som av direktionen åberopades

som stöd för dess förslag, hade visserligen medfört en förändring, men icke större än

att skolstyrelserna i vissa städer, som här avsåges, till halva antalet fortfarande utsåges

av kyrkostämman. Konsistoriet kunde icke frångå, att det vore ett, sakligt sett,

mycket ödesdigert steg att nu här i huvudstaden göra början med att lägga hela det

så betydelsefulla och ömtåliga område, som här vore i fråga, under stadsfullmäktige

helt och hållet, d. v. s. under en myndighet, som vid alla sina val av nämnder och

icke minst, vid val till folkskoledirektion valde efter politiska linjer, samt att slita

även det sista band, som både enligt tradition och i skolväsendets egen natur liggande

skäl förenade församlingen och skolan med varandra.

Därtill komme, att skolväsendet, om en sådan förändring genomfördes, lättare

kunde komma att ses för mycket ur synpunkten av kommunaltekuiska och ekonomiska

intressen, såsom redan det här omhandlade ändringsförslaget nog i åtskilligt gåve vid

handen.

Hur mycket sakligt riktigare vore det icke att bevara det väsentliga i det nuvarande

valsättet? Därigenom tillförsäkrades direktionen ett jämnstarkt element, insatt

däri genom val, som i regel icke alls influerades av politiska sympatier och antipatier.

Därigenom bevarades möjligheten för skolintresset att tränga ned djupare och

vidare i allmänheten och att utan främmande inflytelse bestämma över valen till en

del av platserna i direktionen. Denna bredare och djupare anknytning mellan skolan

och allmänheten — ett anmärkningsvärt demokratiskt drag i vår hittillsvarande så

framgångsrika skolutveckling — finge ökad betydelse för konsistoriet, då konsistoriet

toge i betraktande, att sålunda ett kärleksfullt intresse från vidare kretsar och en

större sakkunskap beträffande trängre områden av skoldistriktet tillfördes skolstyrelsen.

Det torde nämligen få anses visst, att det vore omöjligt för en centralstyrelse, sådan

som direktionen skulle bli efter det nya valsättets införande, att äga samma känne
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

lolkskol
»verstyretsen.

20

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

dom i alla detaljer om skolväsendet i dess helhet som ett skolråd kunde förskaffa sig

inom sitt mindre område. I avseende härpå hänvisade konsistoriet till lagutskottets

yttrande, nar fragan förelädes 1908 ars riksdag.

. Ehuru konsistoriet således både de starkaste skäl att anföra emot det underdåniga

ändringsförslaget hade konsistoriet dock med behjertande av förslagets huvudsyfte eller

vikten att åstadkomma en begränsning av direktionens medlemsantal, måst taga i

overvagaude, om icke detta huvudsyfte kunde nås på annan väg än den föreslagna.

Därvid hade tva mojligheter synts konsistoriet värda att tagas i betraktande och underkastas

en grundligare prövning än den, som direktionen presterat.

Fragan syntes kunna lösas antingen genom in valkretsindelning av huvudstaden

varigenom i vissa fall tva eller tre skolråd valde gemensamt eu medlem i direktionen!

eller genom skolrådens utseende av elektorer, som i sin ordning skulle välja lika antal

medlemmar som det, stadsfullmäktige för sin del insatte i skolstyrelsen.

Uti sitt den 3 januari 1917 avgivna utlåtande i ärendet framhåller

tolkskolöverstyrelsen till en början, att det visserligen förefölle överstyrelsen,

som om åtskilliga av de missförhållanden, som syntes hava

föranlett den föreliggande framställningen, skulle kunna i väsentlig män

avhjälpas genom lämpliga bestämmelser i den för direktionen gällande

instruktionen och genom en väl avvägd arbetsordning, men att överstyrelsen

ändock, med hänsyn till vad i ärendet framkommit, ansåge siohöra

uttala sig för en begränsning av medlemmarnas antal, för så vitt

detta kunde ske utan åsidosättande av villkoren för eu med hänsyn till

direktionens mångsidiga uppgift lämpad sammansättning. Angående frågan

om huru långt denna begränsning borde sträcka sig ville överstyrelsen

längre fram i annat sammanhang yttra sin mening.

Därefter upptager överstyrelsen till behandling det enligt överstyrelsens

mening. för hela den föreliggande frågan högst betydelsefulla spörsmålet,

huruvida församlingarnas skolråd, såsom nu föreslagits, borde helt

uteslutas från den dem hittills tillkommande befogenheten att deltao-a i

val av ledamöter i direktionen och yttrar härom:

Uppenbart torde vara, att denna fråga icke kunde avgöras enbart från synpunkten

av att erhålla ett för direktionen i dess egenskap av nämnd under stadsfullmäktige

i allmänt arbetstekmskt avseende lämpligt medlemsantal, utan det, som främst härvid

syntes hora komma i betraktande, vore tydligen, vad som kunde befinnas ändamålsenligt

med hänsyn till den för direktionen egenartade uppgiften att omedelbart under

landets centrala skolmyndigheter, alltså utan någon mellaninstans, vara styrelse för

Stockholms stads samtliga folkskolor. J

o Ea grund av denna ställning komme direktionen att utöva — och detta vore

något, som Överstyrelsen funne sig böra med styrka framhålla — icke blott samma

funktioner som inom riket i övrigt tillkomme de lokala skolstyrelserna, utan jämväl i

stort sett de funktioner, som med hänsyn till folkskoleväsendet eljest åläge domkapitlen.

Jamte sin av stadsfullmäktige beroende uppgift hade direktionen således även att

fylla saval den uppgift att utöva statens omvårdnad om folkundervisningen, som i

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

allmänhet tillkomma lokal skolstyrelse, som ock det väsentligaste av vad i samma

avseende tillhörde domkapitlet. Denna dess betydelsefulla uppgift framhölles också

starkt i de författningar, som bestämde om den angelägenhet, som här vore i fråga,

nämligen lag angående folkskoleväsendet i Stockholm den 15 maj 1903 och instruktion

för Stockholms folkskoledirektion av samma dag samt Kungl. Maj:ts nådiga

stadga angående folkundervisningen i Stockholm den 8 november 1901.

Förhållandet mellan direktionens kommunala och statsliga uppgift framträdde tydligt

av grundbestämmelserna härom i 4 § av nämnda lag angående folkskoleväsendet

i Stockholm. Angående den förra sidan av direktionens uppgift innehölles nämligen

i detta stadgande: »Direktionen intager med avseende å folkskoleväsendet enahanda

ställning, som åt de i gällande förordning om kommunalstyrelse i Stockholm omförmälda

nämnder var inom sitt område finnes anvisad», och om den andra sidan föreskreves,

att »angående direktionens övriga allmänna åligganden samt om ordningen och sättet

för ärendenas behandling hos direktionen gäller, vad därom föreskrives i särskild av

Konungen för direktionen utfärdad instruktion, skolande beträffande direktionens

verksamhet jämväl lända till efterrättelse bestämmelserna uti den i 1 § omförmälda

stadga». Direktionens särställning i kommunalt hänseende i jämförelse med de kommunala

nämnderna i övrigt framträdde även starkt genom jämförelse med vad som

bestämdes i Kungl. Maj:ts nådiga förordning om kommunalstyrelse i Stockholm, § 36.

Under det att direktionens tillvaro, befogenhet och åligganden, såsom förut framhållits,

vore bestämda dels genom av Kuugl. Jlaj:t och riksdag stiftad lag, dels genom nådig

stadga i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gällde för riket i allmänhet, erhölle

de i vanlig mening kommunala nämnderna sin konstitution och befogenhet efter förslag

av stadsfullmäktige genom instruktioner, som fastställdes genom nådigt beslut.

Redan av vad nu anförts om direktionens uppgift och ställning torde vara tydligt,

att valet av dess ledamöter delvis måste ske efter andra synpunkter än dem, som

Sorde sig gällande vid tillsättning av övriga under stadsfullmäktige lydande nämnder.

eu detta förhållande framträdde ännu tydligare vid uppmärksammande av de för direktionens

ställning till de åligganden, som påvilade densamma, givna konstituerande

bestämmelserna i förutnämnda urkunder, nämligen 2 § i nämnda lag samt § 3 i nådiga

stadgan. I dessa fastställdes, att »folkskoleväsendet handhaves av Stockholms

folkskoledirektion jämte de territoriella församlingarnas skolråd». De berörda författningarna

vore sålunda byggda på den förutsättningen, att nämnda skolråd delade

ansvaret för folkskoleväsendets handhavande med direktionen. Denna åskådning

framträdde också på fyrfaldiga sätt i författningarna, särskilt i nådiga stadgan

jämte i det på denna författningsenligt grundade reglementet för Stockholms stads

folkskolor med tillhörande instruktioner, vilket reglemente efter förslag av direktionen

fastställdes av folkskolöverstyrelseu. Skolrådens betydelsefulla ställning i

nämnda hänseende angåves också i Kungl. Maj:ts nådiga förordning om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863. Det vore

uppenbart, att skolrådens medansvar för stadens skolväsen på det närmaste sammanhängde

med deras uppgift som valkorporationer vid utseende av ledamöter i direktionen.

Genom denna skolrådens befogenhet vore det, som kyrkostämmorna och deras organ

utövade sitt inflytande på direktionens sammansättning och därmed givetvis på dess

verksamhet. Uteslötes skolråden från denna befogenhet, vore förnämsta sambandet

mellan församlingen och dess skolråd å ena sidan och direktionen å den andra avbrutet

och grundvalarna för den nu gällande lagstiftningen rörande folkskoleväsendet i Stockholm

väsentligen rubbade. Den av stadsfullmäktige föreslagua ändringen i fråga om

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!,. Majds Nåd. Proposition Nr 292.

grunderna för direktionsmedlemmarnas utväljande syntes sålunda icke skäligen kunna

genomföras utan samband med eu mera vittgående omgestaltning av de genom nu

gällande författningar fastslagna grunderna för skolväsendets ledning i huvudstaden.

Vid övervägande av det framlagda förslagets samhörighet med och inverkan på

övriga bestämmelser rörande folkskoleväsendet i Stockholm kunde givetvis icke helt

lämnas obeaktat, hurusom den nuvarande ordningen föregåtts av en aunan, under

vilken samhörigheten mellan församlingarna och det centrala organet för folkskoleväsendets

ledning inom huvudstaden varit ännu starkare, i det att överstyrelsen för Stockholms

stads folkskolor — såsom direktionen då benämndes — nästan uteslutande utgjordes

av ledamöter, valda av de territoriella församlingarnas skolråd och endast en

ledamot utsedd av den borgerliga kommunen, eu ordning som tidigare avlöst den, då

församlingarna varit självständiga skoldistrikt. Det syntes uppenbart, att det motstånd,

som nu från skolrådens sida restes mot det föreliggande förslaget, hade sin grund ej

blott däri, att detta, såsom ovan påvisats, icke kunde anses överensstämma

med de nu för Stockholm gällande folkskoleförfattningarnas allmänna läggning

och särskilda bestämmelser, utan jämväl och icke mindre däri, att det måste leda till

att sambandet avskures emellan församlingen, det genom en lång utveckling givna

organet för folkundervisning och folkuppfostran, och den centrala ledningen och

förvaltningen av stadens folkskoleväsen.

Det torde icke kunna förnekas, att den föreliggande frågan, om den såges från

nu berörda synpunkt, hade en såväl principiell som praktisk innebörd av stor betydelse

ej blott för huvudstaden utan för hela riket. Folkskolöverstyrelsen funne sig med anledning

härav nödsakad beröra även denna sida av frågan. Som bekant kuude den

för vårt land i allmänhet gällande orduiugen, att varje församling utgjorde ett skoldistrikt

med av församlingen valt skolråd som skolstyrelse, enligt lag angående folkskoleväsendet

i vissa städer den 25 juni 1909, ändras därhän, att staden i sin helhet utgjorde

ett skoldistrikt med eu folkskolestyrelse, vald till ena hälften av församlingen

eller församlingarna och till den andra av stadsfullmäktige. Denna omgestaltning vore

också redan genomförd i alla våra större städer och vunne allt allmännare tillämpning

även i de miudre. Erfarenheten hade icke givit annat vid handen, än att den sålunda

fastställda ordningen för utseende av folkskolestyrelse i stad vore ändamålsenlig även

för de största städerna. Visserligen vore den icke genomförd i rikets till folkmängden

andra stad, men detta berodde på förhållanden, som uppstått långt före lagens tillkomst.

Nämnda lag torde sålunda kunna anses vara uttryck för de krav på nödigt

samarbete mellan församlingarna och den borgerliga kommunen, som av utvecklingen

framkallats. Lagen om folkskoleväsendet i Stockholm vore tydligen i det hela eu

förebild till nu nämnda lag, och betraktades landets folkskoleväseu från mera allmänna

synpunkter, måste de båda författningarna anses som en helhet. Skulle nu,

utan att skäl förelåge, vilka hämtades från för Stockholm egendomliga förhållanden,

en så betydelsefull förändring, som den nu ifrågasatta, vidtagas rörande samverkan

mellan församlingen och den borgerliga kommunen, torde detta helt visst med det

inflytande, huvudstadens föredöme av helt naturliga skäl utövade, leda till att samma

omgestaltning komme på dagordningen även beträffande övriga städer.

Under sådana omständigheter funne sig folkskolöverstyrelsen icke kunna undgå

att något sysselsätta sig med frågau om vad som för folkskoleväsendet vore att vinna

eller förlora genom att församlingarna, deras kyrkostämmor och skolråd avstängdes

från det inflytande på folkskolans ledning, som följde därav, att de utsåge den ena

hälften av folkskolestyrelsen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 292.

Härvid syntes till en början böra erinras om vad i nu berört hänseende tidigare

förekommit vid frågans behandling inför Kungl. Maj:t och riksdagen, nämligen år 1908.

Redan den 22 december 1906 anhöll dåvarande överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor

bos Kungl. Maj:t i underdånighet om ändring i samma författningsrum, som

nu vore i fråga, även då avseende en begränsning av antalet medlemmar. Härvid sattes

dock icke i fråga annat än att skolråden fortfarande skulle utse samma antal ledamöter

som stadsfullmäktige, men regleringen av antalet skulle leda till att varje församling

icke längre erhölle sin representant. Då ärendet efter inhämtade utlåtanden och

verkställda utredningar framlades för riksdagen, skedde detta i samband med proposition

om förutnämnda lag angående folkskoleväsendet i vissa städer. Angående församlings

och dess skolråds betydelse i berört hänseende framhöll föredragande departementschefen

då, bland annat, att det framför allt kunde anses påkallat, att församlingen

fortfarande vore representerad i skolstyrelsen »med hänsyn därtill, att målsmännen

för barn i folkskolan därigenom skulle i viss måu få en direkt hand med i fråga

om skolstyrelsens sammansättning samt på så sätt känna sig mera intresserade av och

för folkskolans angelägenheter». Och i anuat sammanhang yttrade han: »Jag finner

ingen anledning att frångå den princip, som nu är gällande, eller att den borgerliga

och den kyrkliga kommunen var för sig utser lika stort antal ledamöter i överstyrelsen.»

Vid lagutskottets behandling av de båda förslagen hade utskottet i fråga om lagen

rörande tolkskolestyrelse i vissa städer, vilken i huvudsak och till sitt syfte ansågs

tillfredsställande, uttalat följande: »Vid en överflyttning till stadsfullmäktige av den

makt över folkskolan, vilken nu tillkommer de olika församlingarnas kyrkostämmor,

bör det vara aDgeläget att söka finna en form, varigenom det starka församlings- och

lokaliutresset för folkskolans vård och förkovran fortfarande får möjlighet att göra sig

gällande samt de krafter, som inom församlingarna verkat för skolans främjande och

utveckling, alltjämt kunna där tagas i anspråk. Den livliga omsorg om folkskolan,

som flerstädes framträtt, och den levande åstundan, som därvid varit verksam för att

på bästa möjliga sätt tillgodose den egna församlingens skolor, har tvivelsutan i sin

män bidragit till att den svenska folkskolan nått den höga ståndpunkt, som den numera

intager. Det synes då vara välbetänkt att icke ifrågasätta större ändringar i nu

gällande bestämmelser i ämnet, än som kunna direkt föranledas av stadsfullmäktiges

insättande såsom beslutande myndighet över vissa folkskolans angelägenheter.»

Då frågan om folkskoleväsendet i vissa städer ånyo förelagts riksdagen år 1909,

hade samma synpunkter med icke mindre styrka framhållits såväl av departementschefen

som av vederbörande utskott.

Yad beträffade förslaget angående minskning av antalet medlemmar i överstyrelsen

för Stockholms stads folkskolor hade detta avstyrkts av utskottet år 1908, enär,

såsom utskottet yttrat, de nya bestämmelserna rörande överstyrelsens sammansättning

icke syntes utskottet taga tillbörlig hänsyn till de olika församlingarnas berättigade

anspråk på att bliva representerade i överstyrelsen. Det vore nämligen enligt utskottets

uppfattning av stor vikt för uppnående av ett gott resultat, att församlingarna

icke undanskötes från deltagande i vården om folkskolan i större utsträckning än som

nödvändiggjordes av hithörande frågors handläggning såsom en för hela staden gemensam

angelägenhet.

Folkskolöverstyrelsen kunde för sin del icke finna annat än att vad som sålunda

anförts om betydelsen av att föräldraintresset och det inom församlingarna förefintliga

strävandet att befordra folkskolans förkovran fortfarande gällde som skäl för bevarandet

av ett starkt samband mellan församlingarna å ena sidan och den centrala led
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

ningen av folkskoleväsendet inom en stad å den andra. Det syntes också påtagligt,

att ju större staden vore, desto angelägnare vore det, att nämnda samband icke avbrötes.

Det kunde nämligen icke vara annorlunda, än att ju större omfattning ett

lokalt skolväsen erliölle, desto mera måste svårigheterna ökas, då det gällde att taga

hänsyn till de många olikartade omständigheter och krav, som förefunnes bland den

befolkning, som hade att överlämna sina barn till undervisning och fostran i folkskolan.

Men det vore tydligen på förmågau att taga sådan hänsyn, som det väsentligen

berodde, i vad mån skolstyrelsen kunde fylla sin uppgift. Huru viktig och ömtålig

denna sida av skolstyrelsens verksamhet vore framträdde klart, om det toges i

betraktande, hurusom folkskolan, icke minst på grund av sin egenskap att vara obligatorisk,

på det mest intima sätt ingrepe i föräldrarnas liv och i hemmens dagliga förhållanden.

Nu kunde det visserligen sägas, att det vore samma befolkning, som avgåve sina

röster vid val av stadsfullmäktige, som den, som gjorde sig gällande å kyrkostämma.

Men härvid vore att märka, att stadsfullmäktigevalen givetvis måste ske efter andra

synpunkter än dem, som närmast framginge ur föräldraintressen och uppfostringskrav.

Också hade dessa val erhållit en allt mera politisk och ekonomisk innebörd. Uppenbarligen

kunde det icke undgås, att stadsfullmäktigeinstitutionens allmänna egenart även

toge sig uttryck vid tillsättandet av dess underlydande nämnder. Det läge därför nära,

att en skolstyrelse, som ensamt tillsattes av stadsfullmäktige, finge en viss ensidig sammansättning.

Det hade uppenbarligen varit med uppmärksamheten fäst på detta förhållande,

som statsmakterna vid antagandet av lagen om folkskoleväsendet i vissa städer

fastställt, att kyrkostämman skulle utse hälften av skolstyrelsens ledamöter. Kyrkostämmans

uppgift vore ju i förevarande avseende just att tillvarataga uppfostringsintresseua.

Det folie därför av sig självt, att föräldraintresset sökte sig hit och här hade

lättare att göra sig gällande än vid val av stadsfullmäktige.

Vad här sagts om rikets städer i allmänhet vore tydligtvis av den art, att det

fullt ut hade siu tillämpning på huvudstaden och den författningsändring, som här

vore i fråga. Och det finge bär en särskild betydelse, då man betänkte, hurusom inom

ett skoldistrikt av Stockholms omfattning skolväsendets tillstånd och behov inom

olika delar av detsamma gestaltade sig högst olika och därför också för sin ledning

och sitt tillbörliga tillgodoseende krävde medlemmar, som ägde med de olika delarna

av distriktet förtrolig bekantskap.

Med anledning av vad överstyrelsen anfört dels om direktionens dubbla uppgift

att å ena sidan å statens vägnar utöva omvårdnad över folkskoleväsendet i Stockholm

och å andra sidan fullgöra de förpliktelser, som följde av dess ställning som

nämnd under stadsfullmäktige, dels om den inverkan, detta sakförhållande haft på den

nu gällande lagstiftningen rörande folkskoleväsendet i Stockholm och de territoriella

församlingarnas förhållande till detsamma, dels ock om frågans principiella innebörd

för hela landets folkskoleväsen samt om behovet av att föräldra- och uppfostringsintresset

finge vinna nödigt inflytande i direktionen, kunae överstyrelsen icke biträda

stadsfullmäktiges förslag, att direktionens ledamöter skulle med åsidosättande av skolrådens

hittillsvarande befogenhet så uteslutande som föreslagits utses av stadsfullmäktige,

utan ansåge, att församlingarnas inflytande på direktionens sammansättning fortfarande

borde bibehållas.

Slutligen anför överstyrelsen följande angående antalet medlemmar i

direktionen och deras fördelning på de olika valkorporationerna:

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

l\ ungl. Maj.t.s Nåd. Proposition Nr 292.

Överstyrelsen ansåge, att vad härom vore föreskrivet i förutnämnda lag angående

folkskoleväsendet i vis-ia städer innehölle i allmänhet väl avvägda bestämmelser, vilka

även kunde vinna huvudsaklig tillämpning på huvudstaden, nämligen på det sätt, att,

utom den medlem, som valdes av konsistorium, finge efter stadsfullmäktiges beprövande

utses ett jämnt antal ledamöter, minst åtta och högst tjugu, hälften av stadsfullmäktige

och hälften genom de territoriella församlingarnas skolråd.

Att sätta högsta antalet medlemmar lägre för huvudstaden än för rikets övriga

städer, som samtliga ju hade mindre invånarantal och i övrigt enklare förhållanden,

kunde näppeligen vara behövligt och syntes vara så mycket mindre påkallat, som det

skulle inom de angivna gränserna ankomma på stadsfullmäktige att fastställa antalet

ledamöter. Därvid kunde det ock med hänsyn till ledamöternas uppdelning på tvenne

valkorporationer visa sig önskvärt att kunna besluta ett något större antal ledamöter.

Rörande sättet, varpå de territoriella församlingarna skulle utse medlemmar, hade

— då det hittills tillämpade förfarandet, att varje församling utsåge en ledamot, icke

med den angivna begränsningen läte sig använda — flera olika förslag varit i fråga.

Sålunda hade man tänkt sig, att den lokala representationen skulle kunna tillgodoses

genom två eller flera församlingars förening till valdistrikt. Så tilltalande än

i själva verket eu sådan anordning skulle vara, syntes den dock, då dess genomförande

vore förenat med icke obetydliga formella svårigheter, icke kunna förordas.

Ett annat förslag till frågans lösning innebure, att valet skulle ske i huvudsak

efter de grunder, som vore bestämda exempelvis vid val av kyrkogårdsnämnd i Stockholm,

nämligen genom elektorer, som utsåges av kyrkostämmorna.

Men i betraktande av att, såsom förut framhållits, skolråden delade ansvaret för

folkskoleväsendet med direktionen, syntes det vara lämpligast, att valet ägde rum enligt

de grunder, som av Kungl. Maj:t förelagts riksdagen, då frågan senast behandlats

inom denna, nämligen genom elektorer utsedda av skolråden. Detta valsätt överensstämde

också närmast med hittillsvarande ordning. Visserligen lämnade det icke full

trygghet för tillgodoseende av den lokala sakkunskapen, men om en blivande författningsbestämmelse

gåve uttryck åt det önskvärda i att sagda behov bleve vid valet tillgodosett,

torde man ha alla skäl att vänta, att en sådan valkorporation beaktade en

anvisning av detta innehåll.

Den utav stadsfullmäktige föreslagna bestämmelsen om utseende av suppleanter

för de av konsistorium och stadsfullmäktige valda ledamöterna i direktionen borde vid

bifall till vad överstyrelsen härom föreslagit beträffande utseendet av samma ledamöter

utsträckas att avse jämväl skolrådens ombud.

På de skäl, som sålunda anförts, har folkskolöverstyrelsen slutligen

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för sin del antaga

följande förändrade lydelse av 3 § i lagen angående folkskoleväsendet i

Stockholm den 15 maj 1903:

»3 §.

Direktionen utgöres, efter stadsfullmäktiges beprövande, av minst nio.

högst tjuguen ledamöter, valda sålunda, att en ledamot utses av Stockholms

stads konsistorium och de övriga till hälften av stadsfullmäktige

bland stadens vid fullmäktigeval röstberättigade inbyggare, som uppnått

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 249 käft. (Nr 292.) 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

-*) Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

tjugufem års ålder, och till hälften på sätt här nedan sägs bland personer,,

vilka äro valbara till ledamöter i skolråd samt kända för nit om skolväsendet.

De ledamöter, som av skolråden utses, väljas på det sätt, att, sedan

varje skolråd inom sig utsett två ombud, samtliga de av skolråden utsedda

ombuden inför den bland de territoriella församlingarnas skolrådsordförande,

som Stockholms stads konsistorium bestämmer, företaga val

av det antal ledamöter, som för varje gång erfordras. Och bör vid sådant

val tillses, att till ledamöter väljas personer, som på grund av förtrogenhet

med skolväsendets tillstånd och behov inom de olika församlingarna

äro skickade att inom direktionen företräda dessa. Valet sker med slutna

sedlar, och vid lika röstetal skilje lotten.

Ledamot i direktionen utses — — — avgångne.

Konsistorium, skolrådens ombud och stadsfullmäktige må ock utse

suppleanter för de av dem valda ledamöterna till det antal, som anses erforderligt.

Kvinna, som blivit utsedd till ledamot eller suppleant, är berättigad

att när som helst avsäga sig uppdraget.»

Beträdande antalet ledamöter i direktionen har folkskolöverstyrelsens

chef, överdirektören B. J:n Bergqvist, under åberopande av att han i egenskap

av ledamot av Stockholms folkskoledirektion och ordförande i dess

byggnadsnämnd på sin tid varit i tillfälle att göra erfarenheter i fråga

om arbetet inom direktionen, icke funnit skäl föreligga att frångå det av

direktionen och stadsfullmäktige föreslagna medlemsantalet: minst 9, högst

15. Däremot har Bergqvist till fullo instämt i vad överstyrelsen i sitt

utlåtande anfört angående de grunder, enligt vilka direktionsmedlemmarna

efter skedd inskränkning av medlemsantalet enligt överstyrelsens uppfattning

borde utses.

Såsom framgår av ovan lämnade redogörelse utgör antalet ledamöter

i Stockholms folkskoledirektion för närvarande 31. Detta antal kommer

emellertid att under den närmaste tiden ökas med ytterligare 2 medlemmar.

Den 10 juni 1912 förordnade nämligen Kungl. Maj:t, att viss

angiven del av Katarina församling finge vid tidpunkt, som sedermera bestämdes,

på vissa villkor avskiljas från församlingen för att under namn

av Sofia församling bilda eget gäll; och har Kungl. Maj:t vidare den 16

februari 1917 förklarat hinder icke möta för att beslutet om Katarina församlings

delning må gå i verkställighet den 1 maj 1917.

Av vad i nu förevarande ärende blivit anfört synes tydligt ådagalagt, att

en begränsning av folkskoledirektionens medlemsantal är behövlig. Sådan be
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292. 27

kransning torde under nuvarande förhållanden lämpligast böra åstadkommas

genom fastställande av ett minitni- och ett maximiantal ledamöter. Direktionen

och stadsfullmäktige hava föreslagit, att minimiantalet skulle

bestämmas till 9 och maximiantalet till 15. Stockholms stads konsistorium

har ansett, att sagda antal borde vara respektive 15 och 21, och folkskolöverstyrelsen

har föreslagit, att de skulle sättas till respektive 9 och 21. Givetvis

böra ininimi- och maximiantalen bestämmas på ett sådant sätt, att

direktionens medlemsantal åtminstone för någon tid framåt utan lagändring

kan lämpas efter förhandenvarande förhållanden. Ur denna synpunkt

torde de ifrågavarande gränserna icke böra göras allt för snäva.

Vad minimiantalet beträffar, synes mig det av direktionen och stadsfullmäktige

föreslagna samt av folkskolöverstyrelsen tillstyrkta, eller 9,

vara lämpligt. Vid bedömandet av frågan om maximiantalet bör ihågkommas,

att Stockholms folkskoleväsen numera är av synnerligen stor omfattning,

År 1915 funnos inom Stockholms stad 41,476 skolpiiktiga barn

samt 1,136 lärare och lärarinnor i folkskolor och småskolor, eller betydligt

liera skolpiiktiga barn och ansenligt större lärarpersonal än exempelvis i hela

Södermanlands län. Den arbetsbörda, som påvilar folkskoledirektionen och

särskilt dess nämnder, blir därför mycket stor. Enligt vad jag inhämtat,

äro de nämnder, som tillsatts av folkskoledirektionen, numera 6 till antalet,

nämligen utom de förut nämnda 5 även en barnbespisningsnämnd,

i vilken 4 av direktionens ledamöter samt 2 utomstående, av direktionen

utsedda personer äro medlemmar. I samma mån som direktionens medlemsantal

minskas och arbetet i nämnderna sålunda fördelas på färre ledamöter,

i samma mån kommer givetvis det arbete, som direktionens olika

ledamöter måste åtaga sig, att ökas. Med hänsyn härtill torde det vara

försiktigast, att maximiantalet ledamöter i direktionen icke sättes lägre än

till det antal, som överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor själv föreslog

i sin förutnämnda skrivelse den 22 december 1906 och vilket såväl

Stockholms stads konsistorium som folkskolöverstyrelsen nu tillstyrkt, nämligen

21. Eu sådan maximigräns utesluter ju icke, att försök göres med

ett mindre antal, t. ex. 15, och att antalet stannar vid denna siffra, för den

händelse erfarenheten skulle giva vid handen, att det förefintliga arbetet kan

med ett sådant medlemsantal bliva utfört på ett tillfredsställande sätt. Det bör

nämligen överlämnas åt stadsfullmäktige att inom de fastställda gränserna bestämma

direktionens medlemsantal vid olika tidpunkter allt efter förefallande

behov. Jag erinrar, att de av mig nu föreslagna gränstalen äro desamma,

som äro bestämda rörande antalet ledamöter inom folkskolestyrelsen i sådan

stad, för vilken lagen den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i

vissa städer äger tillämpning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kunjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

Vad angår sättet för ledamöternas utväljande hava folkskoledirektiouen

och stadsfullmäktige föreslagit, att Stockholms stads konsistorium

fortfarande skulle utse en ledamot i direktionen; och däremot torde intet

vara att erinra. Men vidare hava de ansett, att samtliga direktionens övriga

ledamöter böra utses av stadsfullmäktige. Detta innebär, såsom förut nämnts,

att de territoriella församlingarnas nuvarande rätt att genom sina skolråd

utse ledamöter i direktionen skulle upphöra. För en sådan förändring i

valsättet synas emellertid icke tillräckliga skäl föreligga, och detta så

mycket mindre, som någon anmärkning icke framkommit mot det sätt,

varpå församlingarna och skolråden utövat sin hittillsvarande rätt i berörda

avseende. A andra sidan torde de skäl, som i det föregående anförts för

församlingarnas och skolrådens bibehållande vid deras befogenhet att öva

inflytande på direktionens sammansättning och vid deras medansvar rörande

anordnandet av stadens undervisnings- och uppfostringsväsen, vara

väl värda beaktande. Skolråden böra därför enligt min mening fortfarande

äga rätt att välja ett lika stort antal av direktionens ledamöter som

det, stadsfullmäktige få utse.

Frågan blir då, huru valen genom skolråden lämpligast skola anordnas.

Av de sätt, som föreslagits, torde endast två kunna komma i betraktande.

Det ena innebär, att staden skulle indelas i valkretsar, till antalet lika med

det antal ledamöter, som skolråden skulle välja, att varje valkrets skulle

bestå av en eller, flera församlingar och att skolråden inom varje valkrets

skulle gemensamt välja en ledamot; det andra, att de ledamöter, som

skolråden hade att insätta i direktionen, skulle väljas av elektorer, utsedda

av skolråden.

Den förstnämnda anordningen har den förtjänsten, att därigenom största

möjliga garanti skulle erhållas för att sådana personer tillfördes direktionen,

som vore särskilt förtrogna med folkskoleväsendets tillstånd och behov

inom stadens olika områden. Att detta måste betraktas såsom en fördel

för skolväsendet ligger i öppen dag, om man erinrar sig den stora

olikhet i skolförhållandena, som måste förefinnas mellan olika församlingar,

t. ex. mellan å ena sidan en församling med så sammanträngd befolkning

som Storkyrkoförsamlingen och å andra sidan en sådan församling som

Brännkyrka, vilken inom sig rymmer stora områden av ren landsbygd.

Det torde emellertid, såsom av folkskolöverstyrelsen antytts, knappast vara

möjligt att i praxis genomföra en dylik anordning på ett sådant sätt, att full

rättvisa vederfares alla de ifrågavarande församlingarna. Den nu antydda

utvägen torde därför böra lämnas å sido.

Någon dylik olägenhet vidlåder däremot icke den senare anordningen

för valen, nämligen genom elektorer, som utses av skolråden. Denna an
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 292.

ordning har också blivit tillstyrkt av folkskolöverstyrelsen. Visserligen

kan mot densamma anmärkas, såsom överstyrelsen också erinrat, att den

icke lämnar full trygghet för tillgodoseende av den lokala sakkunskapen.

Men å andra sidan synes det dock ligga i sakens natur, att de elektorer,

som skolråden utsett, skola låta sig angeläget vara att till den utsträckning,

som är möjlig, sedan varje skolråd icke längre kan få en egen representant

i direktionen, i densamma insätta sådana personer, som företräda den

lokala sakkunskapen. I all synnerhet måste detta bliva fallet, om, såsom

folkskolöverstyrelsen föreslagit, en lagbestämmelse gives av dylik innebörd.

Av vad jag nu anfört framgår, att jag ansluter mig till folkskolöverstyrelsens

förslag, att skolråden böra få utse sina representanter i folkskoledirektionen

genom av skolråden valda elektorer. Överstyrelsen har

vidare föreslagit, att det antal elektorer, som varje skolråd hade att

utse, skulle bestämmas till 2. Mot detta förslag har jag intet att invända.

Elektorerna torde böra utses inom skolrådet. Lämpligt torde

vara, att samtliga elektorer företaga val av ledamöter i direktionen inför

den bland de territoriella församlingarnas skolrådsordförande, som Stockholms

stads konsistorium bestämmer. Givetvis bör icke någon ringare

fordran ställas på de personer, vilka av skolrådens elektorer skola kunna

väljas till ledamöter av direktionen, än som gäller i fråga om dem, vilka

skola kunna väljas till ledamöter av ett skolråd. Särdeles viktigt synes vara,

att de äro kända för nit om skolväsendet. .

Jag har intet att erinra mot förslaget, att konsistorium, skolrådens

elektorer och stadsfullmäktige skola få utse suppleanter för de av dem

valda ledamöterna till det antal, som anses erforderligt.

I sammanhang med den nu ifrågasatta lagändringen torde böra meddelas

ett övergångsstadgande i överensstämmelse med det, som fogats vid

lagen den 15 maj 1903 angående folkskoleväsendet i Stockholm.

Departementschefen föredrog härefter ett, i anslutning till vad sålunda

anförts, inom ecklesiastikdepartementet utarbetat förslag till lag i ämnet

och hemställde, att detsamma måtte genom nådig proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt

bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Floren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:279 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 15 maj 1903 angående folkskoleväsend s. 3 i texten