Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1, 3, 7, 8 och 10 §§, 34 § 2 inom., 36 § 2 mom. och 41 § i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

1917-02-16 · 32 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 30 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:331, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1, 3, 7, 8 och 10 §§, 34 § 2 inom., 36 § 2 mom. och 41 § i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr dill.

1

Nr 331.

Kungl. Maj-.ts nådiga ‘proposition till riksdagen med förslag till

förordning om ändrad lydelse av 1, 3, 7, 8 och 10 §§,

34 § 2 inom., 36 § 2 mom. och 41 § i förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften; given

Stockholms slott den 16 april 1917.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att antaga bilagda förslag till förordning om ändrad lydelse av 1,

3, 7, 8 och 10 §§, 34 § 2 inom., 36 § 2 mom. och 47 § i förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Conrad Carleson.

t

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 284 höft. (Nr 331.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 331.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av I, 3, 7, 8 och 10 §§, 34 § 2 mom., 36 § 2 mom. och

47 § i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 7, 8 och 10 §§, 34 § 2 inom., 36 §

2 mom. och 47 § i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna

till följande avdelningar:

Första Avdelningen.

Underdomstolar i stad;--— — — — magistrater och övriga

till statsförvaltningen hörande myndigheter i städer och köpingar; till

statsförvaltningen hörande myndigheter i municipalsamhällen och med muni
cipalsamhällen

jämförliga samhällen; notarii publici — —--— —

övriga avdelningar upptagna.

vid Kungl. Maj;ts orden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kurir/1. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

3

3 §•

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med

de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

''

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Er.

ö.

Er.

ö.

Er.

(j.

Er.

ö.

Er.

ö.

Fast!//hetabok, utdrag av, som tecknas på lagfarts- bevis eller på utdrag av lagfarts- eller iuteeknings- protokoll...................

fri!

t

—

Fastighetsregister, avskrift eller utdrag av upp- lägg i,

som jämlikt § 28 i förordningen angående jord- Tegister eller 2 kap. 5 § i lagen om fastighets- bildning i stad eller 30 § i förordningen med

närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad

rekvireras av förrättningsman.........

1

i

1

fritt

_

som eljest begäres:

om avskriften eller utdraget omfattar blott ett

inskrivningsrum..............

25

50

om avskriften eller utdraget omfattar mera än

ett inskrivniugsrum:

för det första rummet..........

25

50

för vartdera av det andra och tredje rummet

—

—

—

—

—

25

—

—

—

—

för ett vart av efterföljande rum.....

—

—

—

—

—

10

—

—

—

—

Fiskepass; se Pass.

Intyg om registrering av mönster........

fri

,t

> att ansökning om varumärkes registrering mot- tagits eller att registrering av varumärke

förnyats..................

_

_

frit

t

_

_

_

_

Kallelse å okända borgenärer i anledning av ansök- ning om tillstånd att nedsätta aktiebolags kapital .

1

—

1

Expedition som icke här ovan är särskilt nämnd,

varje ark...................

_

50

_

50

_

60

1

_

1

1

7 §•

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

medellös person, då han författningsenligt styrker sin fattigdom eller

den eljest kunnig är;

nykterhetsnärnnder, alkoholistanstalter och enskilda parter i mål och

ärenden rörande tillämpning av vad särskilt är stadgat om behandling av

alkoholister;

pensionsinrättningar;

— — utländska hamnar.

B §•

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av

offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Byte av fartyg {pråm) om. minst 40 bruttoton eller lott i sådant fartyg:

anmälan om bytet till fartygsregistret eller, om fartyget icke är

registreringspliktigt och ej heller, det oaktat, blivit i fartygsregistret infört,

till den i 34 § 2 mom. omförmälda myndighet skall förses med

stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor av fartygets eller lottens

värde vid tiden för överlåtelsen.

Anmälan, varom här är fråga, skall åtföljas av intyg av trovärdiga,

med saken förtrogna män om fartygets värde.

I övrigt skall i tillämpliga delar i fråga om byte av fartyg gälla

vad om köp av fartyg i denna paragraf är stadgat.

Köp av fartyg {pråm) om minst 40 bruttoton eller lott i sådant fartyg:

anmälan om köpet till fartygsregistret eller, om fartyget icke är

registreringspliktigt och ej heller, det oaktat, blivit i fartygsregistret infört,

till den i 34 § 2 mom. omförmälda myndighet skall förses med

stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor av fartygets eller lottens

värde vid tiden för överlåtelsen.

Upphör fartyg på grund av försäljning till utlandet att vara svenskt,

skall anmälan för dess avförande ur fartygsregistret förses med stämpel

enligt vad här ovan stadgas.

Vid köp av fartyg från utländsk ägare ävensom vid beställning, som

avser nybyggnad av fartyg, äger här ovan stadgade avgiftsskyldighet icke

rum.

Där köpeavhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade villkor,

överlåtes inom den för anmälan stadgade tid och inom samma tid i

sammanhang med sådan anmälan företes, äger stämpelbeläggning rum endast

för sista fånget.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:t* nåd. proposition nr 331.

5

Anmälan, som här ovan omförmäles, skall åtföljas av skriftlig, såväl

av köparen som av säljaren meddelad uppgift å köpeskillingen ävensom

på heder och samvete avgiven förklaring, att icke i någon form därutöver

lämnats eller skall lämnas annan betalning för köpet.

Sökes på grund av köpeavhandling om fast egendom eller om fartyg

hos offentlig myndighet inteckning eller på grund av köpeavhandling, som

nyss nämnts, eller köpeavhandling om lösören, vilka i säljarens vård kvarbliva,

betalning för ogulden köpeskilling, skall köpeavhandlingen förses

med särskild stämpel av 25 öre för värjo fulla 100 kronor av det kapitalbelopp,

för vilket inteckning eller betalning sökes;

dock är köpeavhandling fri från sistnämnda stämpel, då på grund

därav fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg.

Se för övrigt 9, 10 och 13 §§ samt 34 § 2 mom.

10 §.

1. lika med nuvarande 10 §.

2. Vid köp av fartyg beräknas stämpelavgiften å köpeskillingen,

därest icke omständigheterna giva anledning till antagande, att denna

understiger fartygets verkliga värde.

Vid byte av fartyg ävensom vid köp av fartyg, där köpeskillingen

icke kan läggas till grund för stämpelberäkningen, skall stämpelavgiften

beräknas å det värde, vartill fartyget uppskattas enligt intyg av trovärdiga,

med saken förtrogna män.

Vad i detta moment är stadgat i fråga om köp och byte av fartyg

äger motsvarande tillämpning beträffande köp och byte av lott i fartyg.

3. De bevis och intyg samt övriga upplysningar, som prövas

nödiga för styrkande av väi-det, av i denna paragraf omförmäld egendom,

skola av den'' avgiftsskyldige tillhandahållas vederbörande myndighet, vid

äventyr att de eljest på den avgiftsskyldiges bekostnad införskaffas.

34 §.

2. Senast inom en månad efter det avtal, vare sig skriftligt eller

muntligt, träffats om köp av ej registreringspliktigt och i fartygsregistret

icke infört fartyg om minst 40 bruttotons dräktighet eller av lott i sådant

fartyg skola säljaren och köparen hos länsmannen i det länsmansdistrikt

eller stadsfiskalen i den stad, där fartyget vid försäljningen hade

sin hemort, gemensamt göra skriftlig anmälan om det träffade avtalet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

Anmälan skall avgivas i två exemplar, av vilka det ena förses med stämpel

till behörigt belopp. Där avtalet ingåtts skriftligen, skall anmälan åtföljas

av avhandlingen därom samt innehålla uppgift om, vilken av kontrahenterna

denna tillhör.

Länsmannen eller stadsfiskalen skall tillse, att anmälan dels åtföljes

av de i 8 § under rubriken: köp av fartyg omförmälda handlingar och

dels är försedd med stämpel till behörigt belopp och, därest det sistnämnda

icke är förhållandet, anmana kontrahenterna att åsätta felande

stämpel samt därvid erinra om den i 47 § stadgade påföljd för underlåtenhet.

Sedan anmälan befunnits vara behörigen stäinpelbelagd och de åsätta

stämplarna funnits vara makulerade, skall länsmannen eller stadsfiskalen

å det stämpelbelagda exemplaret av den ingivna anmälan utan avgift meddela

bevis, att anmälan behörigen stäinpelbelagd blivit hos honom företedd,

och om dagen, då detta skett, varefter berörda exemplar av aninälningsskriften

tillhandahålles den av kontrahenterna, som ingivit handlingarna.

Har avhandling om köpet åtföljt anmälan, skall enahanda bevis

utan avgift tecknas därå och avhandlingen därefter tillhandahållas den,

som i anmälan uppgivits som dess ägare.

Vad i detta moment är stadgat beträffande köp av fartyg äger

motsvarande tillämpning med avseende å byte av fartyg.

36 §.

2. Finner advokatfiskal på grund av anmärkning, som vid den i

1 mom. omförmälda granskning förekommit, anledning att mot ämbetseller

tjänsteman anställa åtal för fel eller försummelse i avseende å stilmpelbeläggning,

förfares på sätt 50 § stadgar. Advokatfiskal vare jämväl

obetaget att, där han för bevarande av kronans rätt finner sådant nödigt,

i hovrätten föra talan mot enskild part om utgivande av felande stämpelbelopp.

Angående klagan över hovrättens beslut i sistnämnda fall galle

vad i 20 § 1 mom. är föreskrivet.

47 §.

1.—5. se förslag i kungl. propositionen nr 95 A.

6. Om köpare av registreringspliktigt eller eljest registrerat fartyg,

vars dräktighet uppgår till minst 40 bruttoton, eller av lott i sådant fartyg

underlåter att inom stadgad tid anmäla fånget till inskrivning i fartygsregistret

och därigenom föranleder, att stämpelavgift för fånget icke

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu nåd. proposition nr 331

7

i behörig ordning erlägges, böte ett belopp, motsvarande den stämpel, varmed

anmälan skolat förses, dock minst tjugufem kronor. Lag samma vare

för den, som genom byte blivit ägare av fartyg, som här sägs, eller av

lott däri.

Om säljare och köpare av icke registreringspliktigt och i fartygsregistret

icke infört fartyg, vars dräktighet uppgår till minst 40 bruttoton,

eller av lott i sådant fartyg underlåta att förse den i 34 § 2 mom. omförmälda

anmälan vid dess ingivande till vederbörande länsman eller stadsfiskal

med stadgad stämpel, böte vardera hälften av den felande stämpelns

belopp, dock vare minsta bot tjugufem kronor. Lag samma vare för dem,

som träffat avtal om byte av fartyg, som här sägs, eller av lott däri.

Där säljare och köpare av fartyg, varom i andra stycket av detta

moment är sagt, eller av lott i sådant fartyg underlåta att inom tid och

på sätt, som i 34 § 2 mom. stadgas, om det upprättade avtalet göra anmälan,

böte vardera ett belopp, motsvarande den stämpel, varmed anmälan

skolat förses, dock vare minsta bot för en var av dem tjugufem kronor;

och gäller vad här är stadgat i tillämpliga delar även med avseende å

dem, vilka med varandra träffat avtal om byte av fartyg, som här sägs,

eller av lott däri.

7. Har köpare eller säljare av fast egendom eller av fartyg eller

lott i fartyg genom avtal om betalning utöver vad den för lagfarts vinnande

eller vid anmälan till fartygsregistret eller, om fartyget icke är

registreringspliktigt och ej heller, det oaktat, blivit i fartygsregistret infört,

till den i 34 § 2 mom. omförmälda myndighet företedda köpeavhandling

eller, vad beträffar fartyg eller lott i fartyg, därvid lämnade

uppgift om köpeskillingen innehåller eller genom erläggande eller mottagande

av sådan betalning föranlett, att stämpelavgift icke utgjorts för

hela det belopp, som betingats för den fasta egendomen med vad därtill

hörer eller fartyget eller fartygslotten, böte två gånger den felande stämpelns

belopp, dock icke under tjugufem kronor.

8—10. se förslag i kungl. propositionen nr 95 A.

Denna förordning träder i kraft, såvitt angår 1 och 3 §§, den 1

september 1917 och i övrigt den 1 juli 1917.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 april

1917.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,

Statsråden: von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Carleson anförde:

''avgir^yid''" Med anledning därav, att det, såsom även riksdagen i skrivelse den

köp ochbyte 15 juni 1916 nr 264 framhållit, funnits behövligt att vidtaga vissa ändrinar

fartyg. gar j stämpelförordningen i syfte att dels meddela särskild bestämmelse om

stämpelavgiftens beräkning vid byte av fartyg, där mellangift förekommer,

dels med stämpelbeskattning träffa även muntliga avtal om köp eller byte

av icke registreringspliktiga, eller eljest registrerade fartyg om minst 40

bruttoton hava inom finansdepartementet verkställts de för hithörande frågors

utredning nödvändiga undersökningar samt utarbetats förslag till den

ifrågasatta lagstiftningen. Resultatet av det förberedande utredningsarbetet

föreligger i ett av landskamreraren Otto V. Landén avgivet förslag till förordning

om ändrad lydelse av 8, 10, 34 och 47 §§ förordningen den 19

november 1914 angående stämpelavgiften, vilket förslag med därtill hörande,

i en promemoria gjorda utt;danden till förslagets motiverande och belysande

såsom bilaga torde få åtfölja detta protokoll.

Över förslaget hava statskontoret och kommerskollegium efter nådig

c-3 O O

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

<1

befallning avgivit underdåniga utlåtanden, statskontoret den 5 och kommerskollegium

den 10 mars innevarande år.

Förslaget innefattar ändring i gällande bestämmelser om stämpelavgift

vid köp och byte av fartyg i huvudsakligen följande avseenden.

Beträffande själva grunden för skattens beräkning har såtillvida

skett eu omläggning, att skattebeloppet satts i beroende under alla förhållanden

av fartygs värde, vilken omläggning är av särskild betydelse i

fråga om fartygsöverlåtelser genom byte, vid vilka skatten för närvarande

beräknas efter fartygs storlek.

Köpeskillingen skall, vad beträffar köp av fartyg, i allmänhet ligga

till grund för stämpelavgiftens beräkning, där ej omständigheterna giva

anledning till antagande, att den understiger fartygets verkliga värde.

För vinnande av utredning om värdet å fartyg i de särskilda fall,

där stämpelavgift ifrågakommer, har stadgats, att, där köpeskilling ej förekommer

eller ej anses böra ligga till grund för värdets beräkning, värdet

skall uppskattas med ledning av intyg av trovärdiga män eller efter vederbörande

myndighets prövning.

Skattskyldigheten har, jämväl i fråga om icke registreringspliktiga

eller eljest registrerade fartyg, utsträckts till att omfatta även avtal, som

icke ingåtts skriftligt, och har med avseende härå stadgats, att stämpelskattskyldigheten

i dylika fall skall fullgöras genom stämpelbeläggning av

en anmälan om avtalet, vilken det ålagts kontrahenterna att inom viss tid

efter avtalet ingiva till vederbörande polismyndighet.

Stämpelavgiftens belopp, som för närvarande är, vid köp av fartyg,

60 öre för varje fulla 100 kronor av köpeskillingen och, vid byte av fartyg,

15 öre för varje^ bruttoton av fartygets dräktighet, har föreslagits att såväl

vid byte som vid köp utgöra 90 öre för varje fulla 100 kronor av

fartygets värde vid tiden för överlåtelsen.

I åberopade promemoria erinrades till en början, hurusom de gällande

bestämmelserna på förevarande område dels visat sig giva anledning till

osäkerhet vid tillämpningen i vissa fall, dels vore ägnade att möjliggöra

ett kringgående av skattskyldigheten, f sådant avseende framhölls bland

annat, hurusom vid köp av fartyg kontrahenterna genom att i köpeavhandlingen

angiva köpesumman till ett belopp, som understege fartygets verkliga

värde, undginge att erlägga stämpelavgift till avsett belopp, samt att

vid byte av fartyg förekommit, att mellangift till avsevärt belopp betingats,

i vilket fall — såsom av ett från erfarenheten hämtat exempel

även framginge — olika meningar gjort sig gällande, huruvida vid stämpelavgiftens

beräkning borde tagas hänsyn även till mellangiftens belopp.

För att på en gång bereda skydd mot kringgående av alla slag och bringa

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 284 höft. (Nr 331). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

Stats
kontoret.

Kommers
kollegium.

bestämmelserna om stämpelskatteskyldighet vid överlåtelser av fartyg till

full enhetlighet, oberoende av överlåtelsens natur av köp eller byte, samt

till överensstämmelse med vad redan gäller i fråga om skattskyldigheten

vid fång av annan egendom föreslogs sålunda, på sätt jag redan antytt,

att stämpelavgiftens storlek vid alla slag av fartygsöverlåtelser, där stämpelavgift

ifrågakommer, skulle ställas i beroende av fartygets värde. I denna

riktning hade den ändring av hithörande bestämmelser gått, som genomförts

vid 1916 års riksdag, då rättigheten att i visst fall antaga tontalet till

beräkningsgrund för stämpelavgiften avskaffats med avseende å köp av

fartyg. Bestämmelsen, att stämpelavgiften med avseende å dessa fång

alltid skall beräknas å köpeskillingen, finge anses såsom ett uttryck för

strävandet att lägga gällande pris — d. v. s. värdet — till grund för

avgiftsberäkningen. Den i fråga om stämpelavgiftens belopp föreslagna

höjningen från 60 öre till 90 öre för varje fulla 100 kronor av fartygsvärdet

stode i samband med den, efter vad förslagsställaren hade sig bekant,

ifrågasatta höjningen av stämpeln vid överlåtelse av fast egendom.

Övriga i det vid promemorian fogade förslaget upptagna ändringar

torde här icke behöva närmare beröras. Jag vill blott erinra om att i 47

§ 6 mom. första stycket nu inskjutits orden »lott i sådant fartyg», vilket

redan år 1916 borde hava skett.

I sitt utlåtande över förslaget har statskontoret anfört, dels att skatteförhöjningen

syntes vara av omständigheterna fullt påkallad, dels att de i

övrigt föreslagna bestämmelserna icke heller givit anledning till erinran

från statskontorets sida. Statskontoret tilläte sig emellertid att i detta

sammanhang fästa uppmärksamheten på ett förhållande, som syntes böra

föranleda någon åtgärd, i syfte att föranleda viss revision av I § nådiga

förordningen den 22 juni 1911 angående rätt att hos statskontoret erhålla

upplysning i fråga om skyldighet att utgöra stämpelavgift. Till statskontorets

uttalande i denna del skall jag senare återkomma.

Kommerskollegium har till en början uttalat, att den föreslagna

omläggningen av skatten till att vid byte utgå efter fartygets värde stode

i närmare överensstämmelse med den ifrågavarande skattens natur och

vore ägnad att giva bättre och rättvisare skatteresultat på samma gång som

därigenom vunnes större likformighet vid taxeringen. 1 betraktande av

de påtagliga fördelar i fråga om ett mera rationellt resultat, som beräkning

efter värde irinebure, framställde sig ock frågan, om icke samma

princip skulle lämpligen kunna utsträckas till att bliva avgörande även för

bestämmandet av gränsen för skattens tillämplighetsområde. Den i detta

hänseende efter fartygs storlek fixerade begränsningen för skatteplikten

att avse endast avtal om fartyg av minst 40 tons bruttodräktighet för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

anledde till det missförhållandet, att från skatteplikt uteslötes avtal om

fartyg, som med hänsyn till värdet vore ur skattesynpunkt av törhända

vida större betydelse än en stor del fartyg, som folie inom skattegränsen.

En omläggning: i detta hänseende skulle visserligen bliva förenad med

åtskilliga olägenheter vid tillämpningen, särskilt därigenom att eu sådan

gräns måste bliva till eu viss grad flytande, men det syntes i allt fall

kunna ifrågasättas, om icke desamma skulle mer än väl uppvägas av fördelarna,

bland annat jämväl den att härigenom skulle upphöra anledning

till att från mätningsskyldighet författningsenligt befriat fartyg skulle

allenast med hänsyn till eventuell skatteplikt kunna bliva nödsakat att

underkastas mätning. 1 varje fall skulle på detta sätt bättre fyllas kravet

på en rättvis beskattning. Redan förut i skattelagstiftningen, såsom t. ex.

i fråga om gåvoskatten och inkomstskatten, hade enskildes skatte- och deklarationsplikt

satts i beroende av skatteobjektets värde. Den större svårigheten

med hänsyn till gränsfall att övervaka fullgörandet av eventuell

skyldighet i berörda hänseendet måste såsom korrektiv mot underlåtenhet

göra särskilda ansvarsbestämmelser påkallade. Skulle de antydda synpunkterna

vinna avseende, syntes skattegränsen lämpligen böra sättas

till ett visst icke alltför lågt värde, exempelvis 3,000 kronor, som vore

skattegräns för gåva.

1 fråga om det värde, som bör läggas till grund för stämpelavgiftens

beräkning, har kollegium av åtskilliga skäl stannat vid den åsikten,

att marknadsvärdet icke under alla förhållanden ägnade sig till beräkningsgrund.

Enligt kollegii mening vore det lämpliga underlaget för skatten

det värde, som vid köp av fartyg tagit sig uttryck i köpeskillingen. Denna

borde även principiellt göras till underlag, likväl med den av hänsyn till

möjligheten av ett kringgående av skattskyldighet betingade modifikationen,

att, om i visst fall omständigheterna gåve anledning antaga, att

köpeskillingen satts lägre än som syntes av förhållandena vid köpet betingas,

värdet skulle läggas till grund för stämpelberäkningen.

I anslutning till denna sin uppfattning har kollegium framställt

vissa erinringar mot de i förslaget givna bestämmelserna om sättet att

utreda fartygs värde i de fall, då detta icke kan anses sammanfalla med

en uppgiven köpeskilling eller då, såsom vid byte, kontant köpeskilling

icke erlagts. Bland annat har därvid framhållits, att skatten vore av i

och för "sig jämförelsevis underordnad betydelse och kunde, särskilt då

den träffade överlåtelser av lott i fartyg, i viss mån jämföras med stämpelskatten

vid överlåtelse av fondpapper. Vidare vore värdesättningen av

fartygen en mera komplicerad och grannlaga sak än värdesättningen av t. ex.

en gåva i och för dess beskattning genom gåvoskatt. Värdesättningen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

av fartyg, om den skulle bliva tillförlitlig, krävde alldeles särskild sakkunskap,

varför ock anskaffandet av nödig utredning kunde i förekommande

fall bliva för den skattskyldige nog så betungande och åsamka honom

kostnader, som mången gång skulle bliva över hövan stora och till äventyrs

till och med större än själva det skattebelopp, som ifrågakomme. Såvitt

anginge fartyg, varom anmälan icke inginge till fartygsregistret, vore

prövningsrätten överlämnad åt underordnad polismyndighet, hos vilken

åtminstone icke i allmänhet kunde påräknas samma förutsättningar för

eu riktig och likformig behandling av dessa skatteärenden som hos eu

myndighet så kvalificerad som Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Att skattegrundens omläggning på sätt föreslagits för sitt genomförande

under alla omständigheter nödvändiggjorde, att den myndighet, som

närmast skulle handhava skattetillämpningen, utrustades med" en viss ökad

befogenhet, vore alldeles givet, men å andra sidan vore ock angeläget, att

sagda rätt icke utsträcktes längre än för ändamålet nödvändigt krävdes och

i varje fäll ej över den gräns, som föreskreves av tillbörlig hänsyn till

den garanti för ett behörigt utövande av rätten, som myndighetens kompetens

erbjöde. 1 bägge dessa hänseenden syntes de föreslagna anordningarna

giva anledning till betänksamhet; och även om en begränsning

i myndighetens befogenhet, kunde minska de betänkligheter rörande lämpligheten

över huvud taget att åt länsman eller stadsfiskal överlämna den

uppgift, varom fråga vore, kunde likväl desamma i allt fäll icke därigenom

alldeles hävas. Utom de redan framhållna anledningarna till tvivelsmål

om sagda myndigheters kompetens i allmänhet för uppgiften komme så

härtill ännu en omständighet, som vore ägnad att giva ökad styrka åt

betänkligheterna, den nämligen att befattningshavarna i fråga tillika vore

allmänna åklagare, som i denna sin egenskap skulle, i fäll av skattskyldigs

bristande fullgörande av någon skyldighet i här ifrågavarande hänseende,

mot denne utföra ansvarstalan med rätt i förekommande fäll till andel i

den skattskyldige ådömda böter. Att åt eu underordnad polismyndighet,

som kunde tänkas benägen att vid sin verksamhet anlägga mera inkvisitoriska

synpunkter, anförtro en uppgift av ifrågavarande art vore redan i

och för sig mindre tilltalande och framstode med hänsyn till myndighetens

särskilda ställning i nyss anmärkt hänseende såsom ännu mindre

lämpligt samt kunde till äventyrs komma att giva åt skatten en förhatlig

karaktär och därtill bliva — genom det misstroende, som kunde vållas till

myndighetens opartiskhet — ägnat att nedsätta myndighetens auktoritet.

Kollegium har ifrågasatt, huruvida icke saken kunde, utan uppoffrande

av något berättigat intresse, ordnas mera enkelt och tilltalande,

därigenom att dels, liksom vid köp den deklarerade köpeskillingen i all
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kull (fl. Maj :ts nåd. proposition nr 331.

13

mänhet skall reglera avgiftsbeloppet, även vid bytesavtal om fartyg eller

lartygslott eu av bägge kontrahenterna på heder och samvete avgiven

deklaration om fartygets eller fartygslottens vid avtalet uppskattade värde

— eventuellt med uppgift tillika om arten och kvantiteten av det bytesmedel,

som utgjort vederlaget — lades till grund för taxeringen, om än

för beredande av säkra medel mot eventuellt missbruk förbehölles rätt för

myndigheten att i särskilda fall, då omständigheterna därtill föranledde, .

fordra förebringande av särskild bevisning, dels ock det bestyr med denna

beskattningsangelägenhet, som enligt förslaget förlagts hos länsman eller

stadsfiskal, överflyttades till antingen kronofogde och magistrat, vilka

myndigheter med hänsyn till 4 § sjölagen redan hade ett visst åliggande

beträffande de fartyg, som frågan gällde, eller ock till Kungl. Maj:ts befallningshavande,

som ju innehade ett med det nu ifrågasatta ensartat

uppdrag beträffande arvs- och gåvoskatten och på grund av sin befattning

därmed syntes vara alldeles särskilt kvalificerad även för detta värv.

Emot förslaget att höja de allmänna skattesatserna bär kommerskollegium

haft några erinringar. De gällande skattesatserna syntes i och

för sig och särskilt vid överlåtelse av lott i fartyg icke så alldeles obetydliga

och, även om en mindre höjning icke under för närvarande rådande

förhållanden skulle göra sig vidare kännbar, vore icke uteslutet, att

den vid ändrade konjunkturer skulle verka tyngande för den allmänna

omsättningen.

Utan att framställa något yrkande hade kollegium endast velat framhålla,

att det syntes vara förtjänt att tagas i övervägande, huruvida icke,

oberoende av huru skedde med stämpeln vid avtal om fast egendom, skatten

vid köpeavtal rörande fartyg kunde bibehållas vid oförändrat belopp eller,

därest höjning prövades böra ske, beloppet härav i allt fall sättas lägre

än beträffande fast egendom.

Förhållandena vid bytesavtal syntes kunna åberopas för eu än lindrigare

skattebehandling av sådant fång särskilt i det fall, att fartyg byttes

mot fartyg jämt om jämt. I detta fall saknades strängt taget för skatten

underlaget av eu verklig affär och skedde icke överflyttning av rörligt

kapital, varför med skattens karaktär vore mest överensstämmande, att

fånget icke alls vore föremål för skatt. Såsom så mycket mera obilligt

framstode det därför, då de gällande bestämmelserna till och med föranledde

till en dubbelbeskattning av ett sådant avtal på grund därav, att

skatt skulle erläggas för bägge fartygen. Kollegium ansåge detta missförhållande

böra beaktas och föreslog, att skatten i berörda fall åtminstone

måtte nedsättas till hälften. Skedde bytet icke jämt om jämt utan med

mellangift, borde givetvis skatt för övervärdet erläggas fullt ut.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

Kollegium har vidare framställt en del förslag till kompletterande

detalj bestämmelser, som dock icke direkt sammanhänga med det framlagda

förslagets bestämmelser i och för sig.

ö O

Till belysande av frågan om omfattningen och betydelsen av det

fartygsmaterial, som faller utom registreringsskyldigheten, men inbegripes

under skatteplikten, har — om lustfartyg lämnas å sido — kommerskollegium

meddelat följande: »I huvudsak hänför sig materialet till följande

tre fartygsgrupper: fartyg avsedda uteslutande för fiske, bogserbåtar och

andra mindre ång- och motorfartyg samt pråmar. Några närmare uppgifter

om de hithörande fartygen, som icke äro föremål för den officiella

sjöfartsstatistiken, stå icke kollegium till buds. Fartygen, som tillhöra

den förstnämnda gruppen, äro tvivelsutan både många och värdefulla.

Såsom särskilt anmärkningsvärda framstå inom denna grupp de s. k.

trawlfartygen, som till antalet för något år sedan beräknades till omkring

sjuttio, men numera torde hava minskats med ett antal av cirka tjugufem.

Icke registrerade bogserbåtar samt mindre ång- och motorfartyg äro

särdeles talrika, och antalet av dem, som skulle falla inom skattegränsen,

ifall densamma bestämmes efter värde på sätt kollegium ifrågasatt (3,000

kr.), torde med all säkerhet snarare över- än understiga ettusen. Pråmar

slutligen, vilka i allmänhet äga en bruttodräktighet överstigande 40 ton,

äro i all synnerhet till antalet betydande, delvis även värdefulla. Såsom

i sin mån ägnat att giva en föreställning om de sistnämndas betydelse

kan anföras, att enligt upplysningar från vederbörande hamnmyndigheter

finnas enbart i Göteborg över 2,400 och i Stockholm omkring 1,200 pråmar.»

Med anledning av vad kommerskollegium i ämnet anfört, får jag

''till en början erinra, att riksdagens till grund för den åvägabragta utredningen

liggande skrivelse icke avser att vinna en fullständig revision av

gällande bestämmelser om stämpelskatteskyldighet vid avtal om överlåtelser

av fartyg och lott i fartyg, utan blivit begränsad till två bestämt angivna

önskemål. Den utredning, som på föranstaltande av min företrädare i

ämbetet blivit igångsatt, har i överensstämmelse härmed blivit begränsad

till de frågor, som blivit av riksdagen särskilt berörda. En utvidgning av

utredningen i syfte att åstadkomma en mera fullständig revision av alla hithörande

bestämmelser, om nu en sådan revision över huvud taget varit av

behovet påkallad, skulle helt säkert i avsevärd mån hava ökat utredningsarbetet

och nu gjort det omöjligt att enligt riksdagens uttalade önskan

framlägga förslag i ämnet till pågående riksdag. I frågans nuvarande

läge har jag därför lämnat å sido åtskilliga av kommerskollegium antydda

reformförslag, då det icke varit mig möjligt att nu bilda mig eu säker

övertygelse vare sig angående deras lämplighet eller angående de verkningar,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

15

de skulle föra med sig, eller om möjligheten av deras praktiska genomförande.

Jag har vid sådant förhållande funnit riktigast att, såsom skett,

bygga på de bestämmelser i ämnet, som tidigare lämnats och år 1916 redan

utformats. Då alltså skatteplikten hittills, om jag undantager byte, anslutit

sig till skatteplikten vid överlåtelse av fast egendom, bör den ändring, som

i sistnämnda avseende i proposition av den 9 sistlidna mars (nr 95 Aj föreslagits,

leda till motsvarande ändring i skatteplikten för överlåtelse av fartyg.

Och tillåter jag mig i sådant avseende framhålla, att förevarande förslag icke

innebär någon avvikelse från sagda princip. Liksom överlåtelse av aktier

i fastighetsbolag och i rederibolag äro underkastade skatteplikt enligt

fondpappersförordningen, bliva överlåtelser av andelar i fartyg och andelar

(lotter) i rederibolag underkastade skatteplikt enligt förordningen angående

stämpelavgiften. Och då man åsyftar att nu även vinna en rationell

ordning i fråga om stämpelplikt vid byte av fartyg, har förslaget även i

denna del i ena som andra avseendet anslutit sig till gällande bestämmelser

om stämpelplikt vid byte av fast egendom. Härmed har jag emellertid

icke velat påstå, att vid fastställande av stämpelplikt en direkt

jämförelse mellan fast egendom och fartyg skulle vara under alla omständigheter

på sin plats. För närvarande lärer dock, såsom ock kommerskollegium

antytt, någon vägande anmärkning mot stämpelpliktens storlek

icke kunna göras. Om vid en återgång till normala förhållanden inom

näringslivet en revision av nu gällande eller föreslagna bestämmelser skulle

påfordras, torde en sådan revision icke heller utebli. Stämpelförordningens

bestämmelser äro i långt högre grad än övriga även under normala förhållanden

gällande skatteförfattningar beroende på de växlande konjunkturerna.

Därom giva de så gott som årligen återkommande ändringarna

ett tillfyllestgörande vittnesbörd.

Efter dessa mera allmänna uttalanden skall jag något närmare beröra

några av kommerskollegium mot förslaget gjorda erinringar.

Förslagets bestämmelser om att stämpelavgift såväl vid köp som vid

byte av fartyg alltid skall utgå i förhållande till fartygets värde äro enligt

min mening fullt rationella och ägnade att på ett enkelt sätt åstadkomma

en effektiv och likformig beskattning på förevarande område. I fråga om

sättet för värdets konstaterande i särskilda fall synes mig den föreslagna

anordningen, enligt vilken vid köp avtalad köpeskilling, i regel och där

anledning till annat förhållande ej yppar sig, skall anses såsom ett uttryck

för värdet, vara fullt rationell, likasom jag ock finner stadgandet om

skyldighet att vid byte och i övriga fall, där köpeskilling ej kan läggas

till grund för värdets uppskattning, genom intyg av trovärdiga män styrka

värdet vara en enkel och säker utväg att få värdet objektivt konstaterat.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

Den av kommerskollegium ifrågasatta anordningen att'' låta kontrahenterna

på heder och samvete avgiva deklaration om värdet å det eller

de fartyg, om vilkas överlåtande de träffat avtal, är mindre ägnad

att garantera en objektivt riktig värdesättning, och den blir mindre

tilltalande, om deklarationen, såsom kommerskollegium ifrågasatt, i vissa

fall må frångås och då ersättas med sådant intyg av trovärdiga män, som

enligt förslaget omedelbart skall anskaffas för att läggas till grund för

värdets beräknande. I övrigt synes det mig, som om man i regel torde

böra undvika att fordra försäkringar på heder och samvete om sådana

förhållanden, som kunna vara främmande för deklaranten eller om vilka

han kan hava svårt att uttala ett säkert omdöme.

Likaledes finner jag det vara en riktig åtgärd att i lagstiftningen

fastslå såsom princip, att det verkliga värdet skall läggas till grund för

uppskattningen. Endast vid konsekvent tillämpning av denna princip kan man

förvänta, att uppskattningen skall bliva enhetlig och likformig. Jag tror mig

även hava rätt att förutsätta, att de myndigheter, som skola öva tillsyn över

ifrågavarande stämpelbeskattnings riktiga genomförande, icke sakna möjlighet

att bedöma, i vad mån uppgivna köpeskillingar stå i överensstämmelse med

gällande marknadspris och huruvida i förekommande fall avgivna intyg om

fartygs värde äro att anse såsom trovärdiga. Såväl i stämpelförordningen

som i förordningen om arvsskatt och skatt för gåva finnas redan förut

bestämmelser, som anvisa myndigheterna att i vissa fall erhålla ledning

vid uppskattning av egendomens värde genom intyg av trovärdiga män.

Det är därvid fråga om allehanda slag av egendom. Aven fartyg kan

ingå i sådan egendom, som får uppskattas enligt intyg av trovärdiga män.

De möjligheter att genom intyg av trovärdiga män styrka värdet å fartyg,

då skatt skall utgå i förhållande till detta värde på grund av bestämmelserna

i förordningen om arvsskatt och skatt för gåva, torde helt säkert

i lika hög grad föreligga, då det gäller att visa värdet i och för tillämpning

av här ifrågavarande stämpelbeskattning. Att skattens belopp är

mindre i det ena fallet än i det andra torde för denna frågas bedömande

vara utan betydelse.

En fråga, som i och för sig ju alltid kan bliva föremål för övervägande,

är frågan om lämpligheten att anförtro den omedelbara tillsynen

över stämpelskatteskyldighetens fullgörande åt den ena eller den andra

myndigheten, särskilt då — såsom före tillkomsten av 1916 års författningsändringar

förhållandet var med avseende å överlåtelser av fartyg, som

icke införas i fartygsregistret — ingen viss myndighet har sig ålagt att

å tjänstens vägnar följa med dylika överlåtelser och tillse, att de bliva

behörigen stämpelbelagda. Genom de ändringar, som på grund av 1916

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

17

års riksdagsbeslut infördes på detta område, har nu emellertid viss myndighet

fått sig ålagt att taga befattning med dessa ärenden och direkt

övervaka, att bestämmelserna om stämpelskatteskyldighet vid köp och byte

av fartyg enligt skriftliga avhandlingar behörigen efterlevas. Det synes

mig ligga nära till hands att åt samma myndighet anförtro uppsikten

däröver, att även de muntliga avtalen om dylika överlåtelser, då de nu

föreslås att bliva stämpelpliktiga, behörigen underkastas stämpelplikten.

Den omständigheten, att den föreslagna myndigheten tillika är åklagaremyndighet,

synes mig utgöra ett ökat skydd för beskattningens effektivitet,

och de betänkligheter, som ur åtskilliga synpunkter av kommerskollegium

framhållits emot denna anordning, synas mig icke vara av den betydelse,

att de nu böra föranleda till ett frångående av 1916 års beslut i

denna del, även om man beaktar att genom de nu föreslagna bestämmelser

den kontrollerande myndighetens uppgift blir i viss omfattning vidare

än den förut är.

Såsom jag redan framhållit, bör en höjning av stämpelavgiften vid

köp och byte av fast egendom konsekvent fordra en motsvarande höjning

av avgiften vid köp och byte av fartyg. I enlighet härmed har jag med

hänsyn till det förslag till höjning av förstnämnda avgift, som i propositionen

den 9 mars 1917 underställts riksdagens prövning, nu föreslagit,

att stämpelavgiften vid köp och byte av fartyg skall utgöra en krona för

varje fulla 100 kronor av fartygets värde.

Om jag således icke funnit anledning att frångå de principer, som

ligga till grund för det inom finansdepartementet av landskamreraren Landén

utarbetade förslaget, bar jag dock med anledning av vad vid förslagets

granskning framhållits beträffande önskvärdheten av vissa ändringar

i eller tillägg till förslagets detalj bestämmelser låtit i vissa, dock mindre

betydande delar omarbeta dessa.

Det har sålunda ansetts lämpligt att med hänsyn därtill, att tilllämpningen

av förordningens bestämmelser rörande stämpelplikt vid köp

av fartyg gjorts i större utsträckning beroende av ett flertal polismyndigheters

måhända växlande uppfattning, i författningen uttryckligen uttalas,

att avgiftsskyldighet icke äger rum vid beställning, som avser nybyggnad

av fartyg. Enligt lagen om köp och byte av lös egendom den

20 juni 1905 skall beställning anses såsom köp. Såsom dåvarande departementschefen

vid anmälan av förslag till vissa ändringar av stämpelförordningen

anförde till statsrådsprotokollet den 12 maj 1916, har det

ansetts, att stämpelfrihet borde äga rum, då köp av fartyg grundat sig på

beställning, som avsett nybyggnad av fartyget. Ehuru även praxis härutinnan

hittills visat sig gå i avsedd riktning, har jag ansett mig böra föreslå

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 284 käft. (Nr 331.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

lagfästandet av denna uppfattning. Givet är, att härigenom åsyftas allenast

att fritaga den ursprungliga beställningen från stämpelskatteplikt. Om

beställare överlåter kontrakt om beställning av fartyg på någon, föreligger

med avseende å denna och därefter möjligen förekommande överlåtelser

av kontraktet icke någon anledning till skattefrihet.

Den enligt 10 § i förslaget vederbörande myndighet givna befogenhet

att i och för stämpelavgiftens beräkning bestämma fartygs värde efter

egen prövning har jag ansett mig icke böra bibehålla i det förslag till förordning,

som jag nu underställer Kungl. Maj:ts prövning. Såsom kommerskollegium

påpekat, kan en så vidsträckt befogenhet i något fall giva

anledning till missbruk. Myndighetens rätt och skyldighet att i varje fall

pröva tillförlitligheten av den utredning om värdet, som åvägabragts, kvarstår

alltjämt och torde föranleda till samma trygghet för en rätt värdesättning,

som skulle vara att förvänta vid bibehållande av det ursprungligen

föreslagna stadgandet. 10 § har underkastats härav påkallad omarbetning.

I 47 § 7 mom. hava vidtagits mindre förändringar för att under

straffsanktionen inbegripa även muntliga avtal.

Omgå X sammanhang med nu berörda fråga, har jag att anmäla vissa

gifter. " ytterligare förslag till ändring av gällande bestämmelser om stämpelplikt,

vilka utgjort föremål för utredning inom finansdepartementet.

Stämpelfri- Förslag har sålunda framlagts därom att frihet från stämpelavgift

^terhets-^''enligt I. kapitlet stämpelförordningen skulle medgivas nykterhetsnämnder,

nämnder alkoholistanstalter och enskilda parter i mål och ärenden rörande tillämpm''^falllSSaning

av bestämmelserna om behandling av alkoholister. Efter det statskontoret

tillstyrkt den ifrågavarande skattefriheten, har jag låtit inom finansdepartementet

upprätta härav betingat förslag till ändring av 7 § stämpelförordningen.

Av begräns- Den nya lydelse, som 30 kapitlet rättegångsbalken erhållit genom lagen

rätten att den 14 maj 1915, har föranlett behov av ändringar i stämpelförordningen

fullfölja, i fråga om rätten att fullfölja talan eller anföra besvär över hovrätts beslut

högsta dom-i vissa fall. Genom förordning den 27 juni 1916 vidtogs i sådant avseende

stolen be- erforderlig ändring i 20 § 1 mom. Nu föreslår iag, efter inhämtande av

ring i 36 § yttranden från rikets hovrätter, ytterligare ändring i 36 § 2 mom. med

2 mom. avseende å i denna paragraf avsedda fall.

Av förslaget Vid det förslag till förordning angående fastighetsregister för stad,

fastighets- som den 30 september 1911 avgivits av särskilda kommitterade, funnos

bildning i fogade förslag till kungörelser rörande ändrad lydelse av §§ 1 och 3 i

Sbetiiigade förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen och §§ 1

ändringar i och 3 i förordningen den 18 september 1908 angående stämpelavgiften

l och 3 §§.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ls nåd. proposition nr 331.

av innehåll utt i båda förordningarnas § 1 skulle införas eu föreskrift att

myndigheter i municipalsamhiVllen skulle i fråga om expeditionslösen och

stämpel till expeditioner hänföras till den första av de i paragrafen upptagna

avdelningar och att i de tariffer, som funnes intagna i förordningarnas

§ 3, skulle införas i förslaget angivna belopp, som i lösen och stämpel

skulle erläggas för utdrag av fastighetsregister, d. v. s. jordregister och

fastighetsregister för stad. Till utdrag av jordregistret, vilket ju alltid

föres av en statens tjänsteman, förste lantmätaren, skulle erläggas allenast

stämpelavgift. Så skulle ock vara händelsen, då fastighetsregister enligt

bestämmelserna för stad fördes av förste lantmätaren, vilket kunde vara

fallet beträffande stad, som lydde under landsrätt, samt köpingar och vissa

municipalsamhällen. Fördes däremot fastighetsregister enligt föreskrifterna

för stad av person i stadens, köpingens eller municipalsamhällets tjänst,

skulle för utdrag av registret erläggas såväl lösen som stämpelavgift.

I sina motiv till förslagen hava koinmitterade bland annat anfört:

Beträffande frågan om och med vilket belopp lösen eller stämpelavgift

skulle erläggas för utdrag av fastighetsregister, syntes skillnad böra

göras mellan å ena sidan det fall, då fastighetsregister för landet (inklusive

köpingar och municipalsamhällen) eller för stad under landsrätt fördes av

förste lantmätaren å tjänstens vägnar eller efter särskilt förordnande av

Konungen, samt å andra sidan sådant fall då för stad samt köping eller

municipalsamhälle, varest fastighetsregister skulle upprättas enligt de för

stad meddelade bestämmelser, en utav staden eller samhället avlönad

tjänsteman vore registerförare.

I senare fallet syntes vederbörande samhälle kunna påräkna bidrag

till kostnaden för registerföringen genom att registerföraren berättigades

uppbära lösen för utdrag av registret. I sådant syfte hade den föreslagna

ändringen av förordningen angående expeditionslösen tillkommit.

Enligt kungörelsen den 18 december 1908 angående ändrad lydelse

av § 15 i nyssnämnda förordning ålåge det förste lantmätare att utan

lösen åt vederbörande utfärda utdrag av jordregistret. Samma skyldighet

borde naturligtvis åligga förste lantmätare i fråga om utdrag av fastighetsregister

för stad under landsrätt samt för köping eller municipalsamhälle,

vare sig, vad anginge köping eller municipalsamhälle, fastighetsregister

skulle föras enligt de för landsbygden meddelade bestämmelser

eller såsom för stad.

Då även för municipalsamhälle en av samhället avlönad tjänsteman

kunde vara registerförare, hade bestämmelse ansetts erforderlig om den

avdelning, till vilken sådan tjänsteman enligt förevarande författningar

kunde vara att hänföra.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Knngl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

I den förordning angående stämpelavgiften, soin utfärdades den 19

november 1914, finnas införda föreskrifter angående stämpelavgift till utdrag

av jordregistret.

1914 års fastighetsregisterkommission, vilken efter erhållet uppdrag

omarbetade fastighetsregisterkommitténs förslag, framlade i sitt den 31

december 1914 avgivna betänkande förslag till kungörelse rörande ändrad

lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den 19 november 1914 angående

stämpelavgiften och till kungörelse rörande ändrad lydelse av §§ 1 och 3

i förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen och anförde

härom i sina motiv:

Sedan i den förordning angående stämpelavgiften, som utfärdades

den 19 november 1914 för att träda i kraft med ingången av år 1915,

i fråga om stämpel till utdrag av jordregister införts bestämmelser, som

skilde sig från de i 1911 års förslag upptagna, hade kommissionen funnit

sig böra föreslå efter nämnda förordning lämpade föreskrifter om stämpelavgift

och lösen för utdrag av fastighetsregister för städer och andra samhällen,

för vilka fastighetsregister fördes efter bestämmelserna för stad.

De av kommissionen utarbetade förslag till särskilda kungörelser rörande

ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i omförmälda förordning och i §§ 1 och 3

i förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen utginge

ifrån, att kostnaden för ett utdrag av fastighetsregistret skulle vara densamma,

evad utdraget avsåge fastighet i stad eller å landet, men att medan

hela avgiften för utdrag av ett register, som fördes av en utav

staten avlönad tjänsteman, i form av stämpel komme statsverket till godo,

åtminstone en del av motsvarande avgift borde tillfalla registerförare, som

avlönades av vederbörande kommun. Av förslagens uppställning torde

utan vidare följa, att där fastighetsregister för stad under landsrätt eller

för köping eller därmed jämförligt samhälle fördes av förste lantmätaren

i länet, hela avgiften för förekommande registerutdrag skulle utgå såsom

stämpelavgift.

Med uttrycket »därmed jämförliga samhällen» i författningsförslagen

avsågos sådana fall, där förordnandet om tillämpning av lagen angående

stadsplan och tomtindelning, ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan

för rikets städer samt vad i hälsovårdsstadgan för riket föreskrives

om stad eller av en eller flera av nu nämnda författningar avser kommun

i dess helhet.

Sedan 1916 års riksdag förklarat sig icke kunna godkänna riksdagen

förelagda förslag angående fastighetsregistreringen i städer och vissa därmed

jämförliga samhällen samt ytterligare utredning av frågan uppdragits åt

särskilda sakkunniga—1916 års fastighetsregisterkommission—, har denna

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

21

kommission den 1 november 1916 avgivit nytt förslag i ämnet, upptagande

jämväl förslag till kungörelse om ändrad lydelse av §§ 1 och 3 i förordningen

den 7 december 1883 om expeditionslösen och kungörelse om ändrad

lydelse av 1 och 3 §§ i förordningen den 19 november 1914 angående

stämpelavgiften. De sålunda framlagda förslagen skilja sig icke i sak från

de av 1914 års kommission framlagda; endast ett par mindre av kommissionens

förslag i övrigt betingade jämkningar hava av kommissionen vidtagits

i förslagen av år 1914.

Eders Kungl. Maj:t har den 19 december 1916, på föredragning av

chefen för justitiedepartementet, beslutat till riksdagen avlåta proposition,

innefattande de av 1916 års kommission framlagda lagförslagen angående

fastighetsbildning och fastighetsredovisning i städer och vissa stadsliknande

samhällen.

I följd av jämkning, som skett i rubriken till 1916 års kommissions

förslag till lag om fastighetsbildning i stad m. in. samt ändringar, som i

anledning av lagrådets erinringar ägt rum i samma lagförslags 2 kap. har

i nämnda kommissions förslag till kungörelse om ändringar i stämpelförordningen

orden »2 kap. 6 § i lagen om fastighetsbildning i stad m. rn.»

utbytts mot orden »2 kap 5 § i lagen om fastighetsbildning i stad».

Enligt 1916 års kommissions förslag kan förste lantmätaren såsom

sådan ej vara registerförare för stad, utan endast för samhälle å landet.

För det genomförande av de av 1916 års kommission föreslagna

ändringarna i förordningen angående expeditionslösen, som lärer bliva eu

följd av ett godkännande av förslaget till ändringar i förordningen angående

stämpelavgiften, torde det ankomma på chefen för civildepartementet

att vidtaga erforderliga åtgärder. r

Härjämte får jag anmäla, att ett av lantmäteristyrelsen väckt förslag Av lantmäteom

ändring av 3 § stämpelförordningen i fråga om stämpelavgift för geo- rist-^*el*j*

metrisk karta och för resolution på ansökan om förordnande för lantmätare siag omändeller

med honom med avseende å behörighet till vissa förrättningar lik- rin9 * 3 §■

ställd tjänsteman eller annan person att verkställa lantmäteriförrättning

eller annan förrättning, vartill lantmätare författningsenligt kan förordnas,

varit föremål för utredning. Statskontoret har i anbefallt utlåtande över

framställningen den 2 mars 1917 av anförda skäl ansett sig böra avstyrka

berörda ändringsförslag, och jag får hemställa, att detsamma icke må föranleda

vidare åtgärd.

Departementschefen uppläste härefter förslag till förordning om

ändrad lydelse av 1,3, 7, 8 och 10 §§, 34 § 2 mom., 36 § 2 mom. och 47k§

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften, och hemställde,

att detsamma måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Statsrådets övriga ledamöter förenade sig i denna hemställan;

och behagade Hans Maj:t Konungen härtill lämna

bifall samt förordnade, att proposition i ämnet skulle

med den lydelse bil. till detta protokoll utvisar avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Stig östergren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klint/1. Maf.ts nåd. proposition nr 331.

2a

tillaga.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 8, 10, 34 och 47 §§ i förordningen den 19 november 1914

angående stämpelavgiften.

8 §•

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av

offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Byte av fartyg {pråm) om minst 40 bruttoton eller lott i sådant fartyg:

anmälan om bytet till fartygsregistret eller, om fartyget icke är

registreringspliktigt och ej heller, det oaktat, blivit i fartygsregistret infört,

till den i 34 § 2 mom. omförmälda myndighet skall förses med

stämpel av 90 öre för varje fulla 100 kronor av fartygets eller lottens

värde vid tiden för överlåtelsen.

Anmälan, varom här är fråga, skall åtföljas av intyg av trovärdiga,

med saken förtrogna män om fartygets värde.

I övrigt skall i tillämpliga delar i fråga om byte av fartyg gälla

vad om köp av fartyg i denna paragraf är stadgat.

Köp av fartyg {pråm) om minst 40 bruttoton eller lott i sådant fartyg:

anmälan om köpet till fartygsregistret eller, om fartyget icke är

registreringspliktigt och ej heller, det oaktat, blivit i fartygsregistret infört,

till den i 34 § 2 mom. omförmälda myndighet skall förses med

stämpel av 90 öre för varje fulla 100 kronor av fartygets eller lottens

värde vid tiden för överlåtelsen.

Upphör fartyg på grund av försäljning till utlandet att vara svenskt,

skall anmälan för dess avförande ur fartygsregistret förses med stämpel

enligt vad här ovan stadgas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

\Kungl.

Vid köp av fartyg från utländsk ägare äger här ovan stadgade avgiftsskyldighet

icke rum.

Där köpeavhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade villkor,

överlåtes inom den för anmälan stadgade tid och inom samma

tid i sammanhang med sådan anmälan företes, äger stämpelbeläggning rum

endast för sista fånget.

Anmälan, som här ovan omförmäles, skall åtföljas av skriftlig, såväl

av köparen som av säljaren meddelad uppgift å köpeskillingen ävensom

på heder och samvete avgiven förklaring, att icke i någon form därutöver

lämnats eller skall lämnas annan betalning för köpet.

Sökes på grund av köpeavhandling om fast egendom eller om fartyg

hos offentlig myndighet inteckning eller på grund av köpeavhandling, som

nyss nämnts, eller köpeavhandling om lösören, vilka i säljarens vård kvarbliva,

betalning för ogulden köpeskilling, skall köpeavhandlingen förses

med särskild stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp,

för vilket inteckning eller betalning sökes;

dock är köpeavhandling fri från sistnämnda stämpel, då på grund

därav fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg.

Se för övrigt 9, 10 och 13 §§ samt 34 § 2 mom.

10 §.

1 mom. lika med nuvarande 10 §.

2 mom. Vid köp av fartyg beräknas stämpelavgiften å köpeskillingen,

därest icke omständigheterna giva anledning till antagande, att denna

understiger fartygets verkliga värde.

Vid byte av fartyg ävensom vid köp av fartyg, där köpeskillingen icke

kan läggas till grund för stämpelberäkningen, skall stämpelavgiften beräknas

å fartygets efter uppskattning utrönta värde.

Värdet bestämmes med ledning av intyg av trovärdiga, med saken

förtrogna män eller efter vederbörande myndighets prövning.

Vad i detta moment är stadgat i fråga om köp och byte av fartyg

äger motsvarande tillämpning beträffande köp och byte av lott i fartyg.

3 mom. De bevis och intyg samt övriga upplysningar, som prövas

nödiga för styrkande av värdet av i denna paragraf omförmäld egendom,

skola av den avgiftsskyldige tillhandahållas vederbörande myndighet, vid

äventyr att de eljest på den avgiftsskyldiges bekostnad införskaffas.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

34 §.

25

1. — — — — — — — — — — — — — —

2. Senast inom en månad efter det avtal, vare sig skriftligt eller

muntligt, träffats om köp av ej registreringspliktigt och i fartygsregistret

icke infört fartyg om minst 40 brnttotons dräktighet eller av lott i sådant

fartyg skola säljaren och köparen hos länsmannen i det länsmansdistrikt

eller stadsfiskalen i den stad, där fartyget vid försäljningen hade

sin hemort, gemensamt göra skriftlig anmälan om det träffade avtalet.

Anmälan skall avgivas i två exemplar, av vilka det ena förses med stämpel

till behörigt belopp. Där avtalet ingåtts skriftligen, skall anmälan åtföljas

av avhandlingen därom samt innehålla uppgift om, vilken av kontrahenterna

denna tillhör.

Länsmannen eller stadsfiskalen skall tillse, att anmälan dels åtföljes

av de i 8 § under rubriken: köp av fartyg omförmälda handlingar och

dels är försedd med stämpel till behörigt belopp och, därest det sistnämnda

icke är förhållandet, anmana kontrahenterna att åsätta felande

stämpel samt därvid erinra om den i 47 § stadgade påföljd för underlåtenhet.

Sedan anmälan befunnits vara behörigen stämpelbelagd och de åsätta

stämplarna funnits vara makulerade, skall länsmannen eller stadsfiskalen

å det stämpelbelagda exemplaret av den ingivna anmälan utan avgift meddela

bevis, att anmälan behörigen stämpelbelagd blivit hos honom företedd,

och om dagen, då detta skett, varefter berörda exemplar av anmälningsskriften

tillhandahålles den av kontrahenterna, som ingivit handlingarna.

Har avhandling om köpet åtföljt anmälan, skall enahanda bevis

utan avgift tecknas därå och avhandlingen därefter tillhandahållas den,

som i anmälan uppgivits som dess ägare.

Vad i detta moment är stadgat beträffande köpeavhandling om fartyg

äger motsvarande tillämpning med avseende å avhandling om byte

av fartyg.

47 §.

1.—5. se förslag i kungl. propositionen nr

6. Om köpare av registreringspliktigt eller eljest registrerat fartyg,

vars dräktighet uppgår till minst 40 bruttoton, eller av lott i sådant fartyg

underlåter att inom stadgad tid anmäla fånget till inskrivning i fartygsregistret

och därigenom föranleder, att stämpelavgift för fånget icke

i behörig ordning erlägges, böte ett belopp, motsvarande den stämpel, varmed

anmälan skolat förses, dock minst tjugufem kronor. Lag samma vare

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 284 käft. (Nr 331.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Rungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

för den, som genom byte blivit ägare av fartyg eller lott i fartyg, som

här sägs.

Om säljare och köpare av icke registreringspliktigt och i fartygsregistret

icke infört fartyg, vars dräktighet minst uppgår till 40 bruttoton,

eller av lott i sådant fartyg underlåta att förse den i 34 § 2 mom. omförmälda

anmälan vid dess ingivande till vederbörande länsman eller stadsfiskal

med stadgad stämpel, böte vardera hälften av den felande stämpelns

belopp, dock vare minsta bot tjugufem kronor. Lag samma vare för den,

som genom byte blivit ägare av fartyg eller lott i fartyg, som här sägs.

Där säljare och köpare av fartyg, varom i andra stycket av detta

moment är sagt, eller av lott i sådant fartyg underlåta att inom tid och

på sätt, som i 34 § 2 mom. stadgas, om det upprättade avtalet göra anmälan,

böte vardera ett belopp, motsvarande den stämpel, varmed anmälan

skolat förses, dock vare minsta bot för en var av dem tjugufem kronor;

och gäller vad här stadgat i tillämpliga delar även med avseende å

dem, vilka med varandra träffat avtal om byte av fartyg eller lott i fartyg,

som här sägs.

7. Har köpare eller säljare av fast egendom eller av fartyg eller

lott i fartyg genom avtal om betalning utöver vad den för lagfarts vinnande

eller vid anmälan till fartygsregistret eller, om fartyget icke är

registreringspliktigt och ej heller, det oaktat, blivit i fartygsregistret infört,

till den i 34 § 2 mom. omförmälda myndighet företedda köpeavhandling

innehåller eller genom erläggande eller mottagande av sådan betalning

föranlett, att stämpelavgift icke utgjorts för hela det belopp, som

betingats för den fasta egendomen med vad därtill hörer eller fartyget

eller fartygslotten, böte två gånger den felande stämpelns belopp, dock

icke under tjugufem kronor.

8—10. se förslag i kungl. propositionen nr

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

27

Y. P. M.

Herr Statsrådet och Chefen för finansdepartementet har uppdragit

åt mig att efter verkställd utredning avgiva förslag till de ändrade bestämmelser

i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften,

som blivit ifrågasatta av riksdagen i dess skrivelse n:r 264 den 15 juni

1916 eller eljest erfordrades för att erhålla ökat utbyte av stämpelavgiften

vid överlåtelse av fartyg.

I nämnda skrivelse, vari riksdagen anmälde sitt beslut med anled7iing

av ett med nådiga propositionen n:r 195 framlagt förslag om vissa

ändringar i nyss åberopade förordning, anförde riksdagen bland annat,

beträffande stämpelavgiften vid byte av fartyg, att förslaget bibehölle beräkningen

enligt tontal, men att det syntes riksdagen uppenbart, att, därest

vid byte av fartyg, som äro av olika värde, mellangift förekomme, sådan

mellangift, åtminstone då den uppginge till avsevärt belopp, icke borde

undgå beskattning. Huruvida dylik beskattning kunde äga rum med stöd

av de föreslagna bestämmelserna, hade riksdagen icke varit i tillfälle att

fastställa. Därest så skulle befinnas icke vara fallet, hade det synts riksdagen

erforderligt, att särskild bestämmelse härom meddelades. Därjämte

uttalade riksdagen önskvärdheten av att en påbörjad utredning för utarbetande

av kompletterande föreskrifter i syfte att utsträcka stämpelskatteskyldigheten

till vissa muntliga avtal om köp eller byte av fartyg, som

fortfarande komme att gå fria från stämpelavgift, komme att leda till resultat

i tillräckligt god tid, för att förslag till fullständigande bestämmelser

skulle kunna föreläggas nästföljande års riksdag.

Efter fullgörandet av den mig anförtrodda utredningen får jag härjämte

vördsamt överlämna förslag till ändring av stämpelförordningens bestämmelser

i hithörande delar; och får jag tillika avgiva följande uttalande

i ämnet.

Enligt gällande lagstiftning utgår stämpelavgiften vid köp av fartyg

med 60 öre för varje fulla 100 kronor av köpesumman, men vid byte av

fartyg med 15 öre för varje bruttoton av fartygets dräktighet, således i

princip i förra fallet i förhållande till fartygets värde och i senare fallet

efter dess storlek. I fråga om stämpelavgiftens beräkning efter tontal

bibehöll, såsom riksdagen påpekat, det i propositionen n:r 195 vid 1916

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

års riksdag framlagda förslaget hittills gällande bestämmelser för de fall,

då överlåtelse av fartyg skett genom byte. Bestämmelsernas tillämpning

hade icke, såvitt känt var, vållat osäkerhet eller eljest föranlett svårigheter.

Den för byte bestämda stämpelavgiftens belopp ansågs för det dåvarande

icke behöva höjas eller ändras, och bestämmelserna ansågos icke i någon

särskild grad ägnade att leda till missbruk i syfte att kringgå den avgiftsplikt,

som stadgats för överlåtelse av fartyg genom andra fång än byte,

eller den avgiftspiikt,* som enligt författningens anda kunde göras gällande

vid fång av blandad karaktär.

Fall hava emellertid, enligt vad numera blivit upplyst, förekommit,

varav synes framgå, att gällande bestämmelser om stämpelavgift icke blott

vid byte utan även vid köp av fartyg äro lätta att kringgå. Det torde

sålunda icke saknas fall, där bytesformen väljes i syfte att kringgå skattebestämmelserna.

Aven där sådan avsikt ej föreligger, kan det vid bytesavtal

av blandad karaktär på grund av mellangiftens relativt stora belopp

synas påtagligt, att en under form av byte skedd överlåtelse av fartyg

till sin natur mera är köp än byte. Ett exempel på dylikt byte kan

anföras. Under hösten 1916 bortbytte ett rederi sitt fartyg om 3,422

bruttoton mot ett annat rederis fartyg om 5,376 bruttoton, men tick

såsom mellangift betala ett belopp i penningar av 2 1U miljon kronor.

Vid skeende anmälan härom till fartygsregistret uttogs stämpelavgift dels

enligt de bägge fartygens dräktighet med 15 öre för varje bruttoton,

dels såsom för en köpesumma med 60 öre för varje fullt hundratal

kronor av mellangiftsbeloppet. Kontrahenterna själva ansågo tydligen,

att överlåtelsen vore att anse såsom byte, och begärde hos stats.

kontoret upplysning rörande det belopp, varmed stämpelavgift skulle utgå

för det dem emellan upprättade bytesbrevet. Med ledning av de upplysningar,

som voro för statskontoret tillgängliga och vilka fullständigt klargjorde

beskaffenheten av den å vardera sidan lämnade valutan, förklarade

statskontoret genom resolution den 10 oktober 1916, att stämpelavgiften

skulle beräknas endast efter fartygens dräktighet och sålunda uppgå för

det ena fartyget till 513 kronor 30 öre och för det andra fartyget till 806

kronor 40 öre, vilka belopp med 13,500. kronor understiga den avgift, som

erlagts vid registreringen.

Det tinnes vidare anledning antaga, att även vid köp av fartyg fall

förekomma, där kontrahenterna sätta köpeskillingen lägre än fartygets verkliga

värde antingen direkt i syfte att på så sätt till någon del undandraga

sig fullgörandet av den lagstadgade avgiftsskyldigheten eller av annan anledning,

men med samma resultat: att beskattningsbestämmelserna eluderas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ta nåd. proposition nr 331.

29

Riksdagen torde med sin framställning icke hava åsyftat att vinna

ändring av nu gällande bestämmelser i förevarande avseende i vidare mån

än att därigenom beredes trygghet mot kringgående av den avgiftsskyldighet,

som stämpelförordningen nu stadgar för olika slag av överlåtelser, och

att åstadkomma dessa bestämmelsers fullständigande i de delar, där de nu

förete luckor. Måhända skulle även en åtminstone formellt tillfredsställande

lösning av frågan kunna vinnas genom ett stadgande, varigenom all tvekan

i avseende å avgiftsskyldighet för mellangift, som lämnas vid byte av fartyg,

undanröjdes, utan att nu gällande grunder för stämpelavgiftens beräkning

ändrades. Därmed vore dock icke de andra antydda möjligheterna

till bestämmelsernas kringgående förebyggda.

För att på en gång skydda sig mot kringgåenden av alla slag och

bringa bestämmelserna om stämpelskatteskyldighet vid överlåtelser av fartyg

till full enhetlighet, oberoende av överlåtelsens natur av köp eller

byte, samt till överensstämmelse med vad redan gäller i fråga om skattskyldigheten

vid fång av annan egendom, erbjuder sig emellertid en annan,

fullt rationell lösning av frågan. Denna lösning innebär visserligen

en radikal omläggning av nu gällande grunder i fråga om stämpelplikten

för fartygs överlåtelse genom byte, men den leder även till ett från alla

synpunkter mera tillfredsställande och säkert resultat. Utvägen är att vid

alla slag av fartygsöverlåtelser, där stämpelavgift ifrågakommer, ställa avgiftens

storlek i beroende av fartygets värde. I denna riktning gick den

ändring av hithörande bestämmelser, som genomfördes vid 1916 års riksdag,

då rättigheten att i vissa fall antaga tontalet till beräkningsgrund för

stämpelavgiften afskaffades med avseende å köp av fartyg. Bestämmelsen,

att stämpelavgiften med avseende å dessa fång alltid skall beräknas å köpeskillingen,

får anses såsom ett uttryck för strävandet att lägga gällande

pris — d. v. s. värdet — till grund för avgiftsberäkningen. Det synes

vara skäl att fortgå på den sålunda inslagna vägen, även i fråga om byte

av fartyg.

Att vissa svårigheter möta vid en sådan omläggning, torde vara

uppenbart, men de kunna helt säkert övervinnas. Om dessa svårigheter

har jag i ett anpat sammanhang redan erinrat. Såsom jag nämligen i min

till Herr Statsrådet under år 1916 avgivna promemoria angående en

tonnagebeskattning (se kungl. propositionen n:r 232 år 1916, sid. 28)

framhållit, föreligga icke några officiella värden å fartyg. Ej heller kunna

de av fartygsägarna bokförda värdena eller fartygens försäkringsvärden anses

lämpliga såsom objektiva skattevärden. Mot en uppskattning av fartygets

värde i särskilda fall resa sig ej så obetydliga svårigheter, och det

torde kunna befaras, att sådana uppskattningar skola visa en viss ojämn
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

het, vilket i sin ordning måste leda till en i motsvarande grad ojämn

beskattning. Givet är dock, att nämnda svårigheter och olägenheter icke

med avseende å stämpelbeskattningen vid byte av fartyg äro ens närmelsevis

av samma betydelse, som de skulle hava varit vid den allmänna tonnagebesbattningen.

De fall, då stämpelavgift för byte skall erläggas, äro

relativt få, och en särskild värdesättning av de fartyg, som överlåtas genom

byte torde vid sådant förhållande kunna äga rum med erforderlig

noggrannhet samt, utan alltför mycket besvär från vederbörande ämbetsinyndighets

sida, även kunna behörigen kontrolleras. Särskilt lärer detta

gälla med avseende å sådana fartygsöverlåtelser, som skola för registrering

anmälas hos kommerskollegium. Detta ämbetsverk torde, efter vad

jag vill antaga, med erforderlig sakkunskap kunna bedöma, i vad mån

skedda uppskattningar stå i överensstämmelse med de å varje tid gällande

värdena.

Vid köp av fartyg utgår ju, såsom förut är nämnt, stämpelavgiften

redan nu i princip efter fartygets värde. Såsom uttryck för värdet har

godkänts den avtalade köpesumman, varför avgiften beräknas å denna. Vid

ett inslående på ovan angivna väg beträffande byte av fartyg, saknas givetvis

varje anledning att frångå den beträffande köp av fartyg redan beträdda

vägen. Stämpelavgiften bör principiellt beräknas på grundval av

fartygets värde vid alla slag av fartygsöverlåtelser. Vid beräkning av

stämpelavgiften vid köp av fartyg godkännes sålunda enligt förslaget fortfarande

köpesumman såsom ett uttryck för värdet, dock under det av erfarenheten

framtvingade förbehållet, att densamma icke understiger fartygets

gällande verkliga värde. Finnes anledning antaga, att köpesumman

understiger värdet, företages en värdeuppskattning, och avgiftsberäkningen

grundas på det därvid funna verkliga värdet, vilket, enligt vad jag förutsatt,

skulle betyda det gällande saluvärdet.

Vid byte av fartyg eller eljest, när köpeskilling icke kan läggas

till grund för beräkning av stämpelavgiften, skall uppgift om fartygets

värde bestyrkas genom intyg av trovärdiga, med saken förtrogna män.

Sådant intyg bör åtfölja anmälan om registrering av fartyget eller, i fråga

om ej registreringspliktigt och i fartygsregistret ej heller infört fartyg,

den anmälan om fartygets överlåtelse, som skall ingivas till vederbörande

länsman eller stads fiskal. Det verkliga värdet beräknas därefter med ledning

av företedda bevis eller efter vederbörande myndighets prövning.

Något nytt institut kan icke genom här anförda bestämmelser sägas införas

i lagstiftningen, då liknande stadganden redan finnas i såväl stämpelavgiftsförordningen,

beträffande fast egendom utan särskilt taxeringsvärde,

som i förordningen om arvsskatt och skatt för gåva.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

31

Bevis, intyg och övriga upplysningar skola enligt förslaget tillhandahållas

av den avgiftsskyldige* Underlåter han detta, Tiger vederbörande

myndighet på hans bekostnad införskaffa de erforderliga uppgifterna. Stadgandet

härom har för konsekvensens skull givits en vidsträcktare syftning,

1 det att det omfattar även de bevis, som erfordras för beräkning av stämpelavgift,

som skall utgå efter värdet av fast egendom, något, som endast

torde innebära ett lagfästande av rådande praxis (se 10 §). Jag vill erinra

därom, att arvskatteförordningen, med vilken stämpelavgiftsförordningen i

en mängd avseenden överensstämmer, innehåller i 9 § en bestämmelse,

varigenom den skattskyldige ålägges att tillhandahålla vederbörande myndighet

erforderliga bevis o. d.

Principen om beräkning av stämpelavgiften efter fartygets värde har

givetvis sin största betydelse beträffande registreringspliktiga eller, ehuru

icke registreringspliktiga, dock registrerade fartyg. Enligt förslaget har

emellertid principens tillämpningsområde utsträckts att omfatta även icke

registreringspliktiga fartyg. På denna punkt har jag visserligen ställt mig

rätt tveksam, då vederbörande länsmän eller stadsfiskaler, till vilka anmälan

om skriftlig överlåtelse av sådant fartyg skall göras, givetvis icke kunna

undantagslöst förutsättas äga erforderlig kompetens för bedömande av fartygs

värde. Jag har emellertid funnit ett konsekvent genomförande av

principen om värdet såsom grund för beräkningen av stämpelavgift vid

överlåtelse av fartyg i stort sett innebära så väsentliga fördelar, att jag

icke ansett förslaget härom böra övergivas på grund av de svårigheter,

som vid genomförandet möta på ett begränsat område. För övrigt kommer

ju även länsmannen eller stadsfiskalen att vid prövning av fartygs

värde hava ledning att hämta av de intyg om värdet, som skola åtfölja

anmälan, och man har rätt att förutsätta, att han kan avgöra, i vad mån

förtroende kan hysas för de mäns omdöme, som meddelat sådant intyg.

Med hänsyn därtill att säljare och köpare av fartyg enligt 34 §

2 mom. äro gemensamt ansvariga för att anmälan om överlåtelse av fartyg

i vederbörlig tid och ordning göres, har stadgandet i 47 § om ansvar för

underlåtenhet att förse anmälan med stadgad stämpel ansetts böra gälla

såväl säljare som köpare. I överensstämmelse härmed har ändring av sistberörda

stadgande vidtagits.

För vinnande av det i riksdagens skrivelse uttalade önskemålet, att

alla muntliga avtal om överlåtelse av fartyg skola träffas av stämpelplikten,

har jag föreslagit ovillkorlig anmälningsskyldighet hos polismyndigheten

beträffande sådana överlåtelser, där de icke skola införas i fartygsregistret.

Enligt verkställd undersökning finnas för närvarande i Sverige

omkring 100 svenska fartyg om minst 40 bruttoton, vilka icke äro införda

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 331.

i fartygsregistret, men om vilka officiella uppgifter inkommit till vederbörande

statsmyndighet, därav 40 motorbåéar, 49 bogserbåtar och 11 ånglustjakter.

Antalet tilläventyrs härutöver föréfintliga icke registrerade fartyg

om minst 40 bruttoton kan icke uppgivas, men torde helt säkert icke

vara synnerligen avsevärt. De fall, då anmälningsplikt enligt 34 § 2 mom.

kan komma att föreligga, kunna således beräknas bliva ganska få, och den

föreslagna lagstiftningen om stämpelbeskattningens utsträckande till muntliga

avtal om köp och byte av icke registrerade fartyg har således icke

någon större praktisk betydelse.

I fråga om beloppet av den stämpelavgift, som skall utgå vid överlåtelse

av fartyg, torde konsekvensen bjuda, att vid den, enligt vad jag

har mig bekant, ifrågasatta höjningen av stämpeln vid överlåtelse av fast

egendom från nuvarande belopp 60 öre till 90 öre för varje fulla 100

kronor av egendomens värde även förstnämnda stämpelavgift höjes från

60 öre till 90 öre för värja fulla 100 kronor av fartygets värde. I förslaget

har således avgiften bestämts till detta högre belopp.

Stockholm den 16 februari 1917.

Otto V. Landeri.

Stockholm 1917.

Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

171553

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1917:58 Betänkande, angående vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften. s. 13 i texten
  2. Rskr. 1917:261 Skrivelse till Konungen, angående vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften. s. 1 i texten