Med förslag till förordning angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen
1917-04-30 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1917:348, Med förslag till förordning angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.
1
Nr 348.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag
till förordning angående förbud i vissa fall mot
användande av vilseledande varubeteckningar vid handel
med födoämnen; given Stockholms slott den 30 april 1917.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
''civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta riksdagens
yttrande • över härvid fogade förslag till förordning angående förbud i
vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel
med födoämnen; och vill Kungl. Maj:t, efter mottagande av riksdagens
svar, företaga den slutliga prövningen av samma förslag och meddela
det beslut, som därav föranledes.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 301 käft. (Nr 348.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.
Förslag
till
Förordning:
angående förbud i vissa fåll mot användande av vilseledande varubeteckningar
vid handel med födoämnen.
§ i
Vid
varas saluhållande eller försäljning såsom födoämne må för
densamma icke brukas någon av här nedan angivna varubenämningar,
där varan till sin sammansättning avviker från den normala sammansättningen
hos den vara, vilken genom benämningen utmärkes.
Här avsedda benämningar äro
mjölk, smör, margarin, flott, mjöl eller därmed liktydig benämning,
socker eller därmed liktydig benämning samt honung, vare sig benämningen
brukas ensam eller i ordsammanställning, som antyder likhet
i användningen med motsvarande vara,
ägg i ordsammanställning såsom äggpulver och
saft i ordsammanställning, som angiver saften såsom beredd av
frukter eller bär.
Vad om ovan angivna varubenämningar på svenska språket sålunda
stadgats skall jämväl gälla om motsvarande benämningar på främmande
språk.
§ 2.
I fall, där jämlikt § 1 användandet av viss benämning å vara är
förbjudet, må ej heller å varan eller å dess förvaringskärl, omslag eller
dylikt eller å anslag eller skylt, som hör till varan, finnas anbragt bild
eller teckning, varigenom åt varan kan givas sken av att utgöra vara,,
som genom sagda benämning utmärkes.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 348.
3
§ 3.
Vad i § 1 stadgas utgöre ej hinder för att vara, som är avsedd att
utgöra ersättning för annan vara med någon i § 1 angiven benämning,
hålles till salu eller försäljes under beteckning, vari sagda benämning
ingår, under förutsättning att varans egenskap av ersättningsmedel
uppenbart framgår av den använda beteckningen.
§ 4.
Saluhåller eller försäljer någon vara under benämning, som enligt
vad ovan är stadgat ej må vid varans saluhållande eller försäljning användas,
eller bryter någon mot det i § 2 stadgade förbud, varde, där
han haft eller bort hava vetskap om varans verkliga beskaffenhet, dömd
till böter från och med 50 till och med 1,000 kronor, där ej förseelsen
enligt allmän lag bör beläggas med strängare straff.
Lag samma vare, där någon vid saluhållande eller försäljning av
vara, som i § 3 avses, uraktlåter att, på sätt i nämnda paragraf är stadgat,
angiva varans egenskap av ersättningsmedel.
§ 5.
För förseelse mot denna förordning vare: där den med husbondes
vetskap begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person,
husbonden ansvarig liksom vore förseelsen begången av honom själv.
§ 6.
Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse mot
denna förordning, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder
därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning delgivits fällas till
särskilt ansvar.
§ 1-
Hälsovårdsnämnd eller, där sådan icke finnes, kommunalnämnd
åligger att ägna synnerlig uppmärksamhet däråt, att förseelser mot denna
förordning varda angivna till åtal.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.
§ 8.
Av böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfälle hälften åklagaren
och hälften den kommun, inom vilken förseelsen blivit begången.
Finnes särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandla^
enligt allmän lag.
Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1917.
Kungl. Magis Nåd. Proposition Nr 348.
5
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 30
april 1917.
Närvarande:
• Hans excellens herr statsministern Swartz,
Statsråden von Sydow,
Stenberg,
Falk,
Hammarström,
Mårten Ericsson,
Åkerman,
Carleson,
Dahlberg.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
Med underdånig skrivelse den 22 december 1916 har den enligt
nådigt beslut den 5 maj 1916 tillsatta kommittén för verkställande av
utredning och avgivande av förslag till enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning
överlämnat ett av kommittén utarbetat förslag till förordning
angående användande av vissa benämningar vid handeln med födoämnen.
Förslaget åtföljes av motivering ävensom av åtskilliga bilagor, avsedda
att närmare åskådliggöra behovet av de utav kommittén föreslagna föreskrifterna;
och torde förslaget jämte motivering få vidfogas statsrådsprotokollet
för denna dag.
Över omförmälda förslag har kommerskollegiet den 14 innevarande
april avgivit infordrat underdånigt utlåtande samt därvid tillika överlämnat
yttranden från handelskamrarna i riket ävensom från Sveriges
minuthandlares riksförbund.
6
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.
I sin skrivelse liar kommittén anfört i huvudsak följande.
Vid fullgörandet av det kommittén lämnade uppdrag torde kommittén
närmast hava att söka fullständiga det skydd, som i spridda
författningar gåves mot hälsovådliga livsmedels tillhandahållande i
konsumtionen. Vidare syntes det tillkomma kommittén att föreslå lagbestämmelser
till förhindrande av den oredlighet i livsmedelshandeln,
varigenom till sitt näringsvärde underhaltiga, om ock icke hälsovådliga
livsmedel salufördes under beteckningar eller uppgifter, som vilseledde
köparen om varans näringsvärde och beskaffenhet. Slutligen torde av
kommittén förväntas förslag till de övriga lagstiftningsåtgärder, som
kunde vara ägnade att förekomma mot konsumenterna riktade oredliga
handelsmetoder inom livsmedelsbranschen. Med hänsyn därtill, att de
uppgifter, kommittén sålunda fått sig förelagda, vore av synnerligen
omfattande natur, torde ett slutligt författningsförslag från kommitténs
sida icke kunna för Kungl. Maj:t framläggas inom den närmaste tiden.
Då emellertid vissa företeelser inom livsmedelshandeln, vilka under nu «
rådande utomordentliga förhållanden tagit förut okända proportioner,
synts kommittén vara av den beskaffenhet, att de påkallade omedelbara
åtgärder av den art, kommittén fått sig anförtrott att föreslå, hade
kommittén ansett sig böra hos Kungl. Maj:t framställa förslag därom,
att vissa provisoriska lagbestämmelser bragtes till stånd i avvaktan på
slutförandet av kommitténs arbeten.
För ändamålet med det av kommittén nu framlagda författningsförslag,
vilket, såsom av kommitténs underdåniga skrivelse framgår, är
avsett att äga allenast provisorisk karaktär, lämnas redogörelse uti den
av kommittén utarbetade allmänna motiveringen, till vilken jag i detta
sammanhang hänvisar. Förslaget avser att förhindra vissa försök att
till egen vinning utnyttja födoämnesbristen, försök, vilka under nu rådande
dyrtid i allt större utsträckning gjorts till skada för den konsumerande
allmänheten och varigenom denna allmänhet utsatts för risker i såväl
näringsfysiologiskt och hygieniskt som ekonomiskt avseende. Åtgärder
i angivet syfte hava synts kommittén så mycket mera påkallade, som
dylika försök, bestående i dels uppenbara livsmedelsförfalskningar och
dels saluförandet av livsmedelssurrogat under mer eller mindre vilseledande
namn, enligt vad kommittén framhåller, i ett flertal fall medfört
ett kringgående av gällande maximiprisförordningar.
Förslaget har uttryckligen begränsats att avse allenast födoämnen
i egentlig mening och av dessa endast vissa slag. Skälet härtill har
angivits vara, bland annat, att konsumentens förlust i fråga om de sålunda
särskilt behandlade varuslagen i regel bleve av mera allvarlig art.
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 34 S.
Förslaget, vars detaljer jag sedermera får tillfälle att behandla,
stadgar i § 1 i viss närmare angiven omfattning förbud mot att vid
saluhållande eller försäljning av livsmedel för den saluhållna ellor försålda
varan använda benämning å vara, från vars normala sammansättning
förstberörda vara till sin sammansättning avviker. Med användande
av benämning, varom nu är sagt, likställes enligt § 2 i förslaget
i vissa fall bruk av namn eller beteckning, vari sådan benämning ingår.
I övrigt innehåller förslaget allmänna bestämmelser, ansvarsföreskrifter
med mera.
Rörande önskvärdheten av bestämmelser i den av kommittén antydda
riktning synes föga meningsskiljaktighet råda. Bland föreliggande
uttalanden i ärendet gå endast de av Stockholms handelskammare samt
Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare avgivna i avvisande
riktning. Mot förslagets allmänna syfte synas emellertid icke heller dessa
handelskammare hava något att erinra.
Stockholms handelskammare, vilken, såsom nämnts, avstyrker antagandet
av de föreslagna bestämmelserna, anför härvid huvudsakligen följande:
Det vore betänkligt att genom bifall till förevarande förslag öka den mångfald
provisoriska bestämmelser, som redan nu betungade handeln och omsättningen,
i all synnerhet som det för stävjande av missbruken beträffande
med maximipris belagda varor syntes ligga närmare till hands att förse
maximiprisförordningarna med föreskrifter i sådant syfte. Förslaget
komme vidare att beröra varor, som vore föremål för fullt lojal handel,
men som till sin sammansättning avveke från »den normala sammansättningen
hos den vara, vars benämning användes». Slutligen syntes
det i åtskilliga fall komma att befinnas synnerligen svårt att avgöra
vad som skulle anses såsom den »normala» sammansättningen hos eu
vara: Härigenom kunde befaras uppstå trakasserier av även alldeles
oförvitliga handelsföretag.
Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare uttalar sin synnerliga
tveksamhet i fråga om lämpligheten av att utan allsidig utredning av
samtliga med revision av livsmedelslagstiftningen förbundna förhållanden
antaga föreliggande förslag. Handelskammaren anför härvid, bland
annat, att det icke syntes vara uteslutet, att förslagets begränsning att
gälla endast vissa varuslag kunde bliva i viss mån ägnad att giva sken
av tillåtlighet åt av förslaget avsett förfaringssätt i fråga om andra mindervärdiga
livsmedel och att ingripandet därmed i stort sett förfelade sitt
ändamål.
I övriga handelskammares yttranden ävensom omförmälda uttalande
från Sveriges minuthandlares riksförbund hava från flera håll uttalats
8
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 348.
betänkligheter beträffande vissa detaljer i det föreliggande förslaget.
Härtill torde jag sedermera få tillfälle att återkomma.
Kommerskollegiet har, vad beträffar frågan om lämpligheten över
huvud taget av förevarande föreskrifters fastställande, funnit de betänkligheter,
som härutinnan uttalats, icke kunna frånkännas ett visst
berättigande. De träffa emellertid enligt kollegiets mening huvudsakligen
förslagets § 2 och synas icke höra leda till förslagets avvisande. Det
har nämligen synts kollegiet icke kunna förnekas, att de företeelser,
som dyrtiden i här ifrågavarande avseenden medfört på livsmedelsmarknaden,
vore av den art, att deras omedelbara bekämpande vore högeligen
önskvärt. Att det föreliggande förslaget vore ägnat att i ej ringa
grad verka till gagn i sådant hänseende syntes kollegiet påtagligt.
Kollegiet tillstyrker därför en lagstiftning på grundval av det nu framlagda
förslaget. _ .
För egen del finner jag med hänsyn till vad kommittén i sm allmänna
motivering anfört samt vad i övrigt i ärendet förekommit behovet
av lagstiftningsåtgärder i den av kommittén angivna riktning
svårligen kunna dragas i tvivelsmål. Att förefintliga lagbestämmelser,
vare sig i 22 kap. strafflagen eller i speciella författningar, icke bereda
allmänheten tillräcklig säkerhet att vid inköp av livsmedel erhålla en vara,
som till sin sammansättning och beskaffenhet i övrigt verkligen motsvarar
vad dess benämning skäligen bör anses utmärka, får sin fullständiga belysning
av den utredning, vilken såsom bilaga vidfogats kommitténs skrivelse,
och torde för övrigt av erfarenheten vara till fullo bekräftat. Önskvärdheten
av gällande föreskrifters komplettering i ändamål att i möjligaste mån bereda
konsumenterna säkerhet i förenämnda hänseende lärer ligga i öppen dag.
Att kommittén vid utarbetandet av sitt förslag ansett sig böra inskränka
de föreslagna bestämmelserna att avse allenast vissa slag av
födoämnen synes av praktiska skäl vara väl motiverat, och hänvisar jag
i fråga härom till vad kommittén i sin allmänna motivering därom anfört.
Jag har således icke funnit anledning till tvekan att vidtaga åtgärder
för genomförande av lagbestämmelser, ägnade att tjäna det ^allmänna
syfte, kommittén med sitt förslag avsett att tillgodose.
Då emellertid i avseende å förslagets detaljer, till vilkas behandling
jag nu övergår, anledning till anmärkning i vissa fall synes förefinnas,
har kommitténs förslag inom civildepartementet underkastats omarbetning
i vissa delar, vilken omarbetning emellertid icke varit av mera
vittgående natur. Beträffande motiveringen för de särskilda paragraferna
torde jag i stort sett kunna inskränka mig till att hänvisa till
vad kommittén därutinnan anfört med angivande emellertid av de skäl,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.
som i vissa fall föranlett ändring av eller tillägg till kommitténs författningsförslag
Rubriken till det inom civildepartementet utarbetade
förslaget har ansetts böra bliva förordning angående förbud i vissa fall
mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen.
§ I
Denna
paragraf, som motsvarar § 1 i det av kommittén utarbetade
förslaget, har undergått huvudsakligen allenast redaktionell omarbetning.
En nyhet, så vitt denna paragraf angår, är emellertid, att såsom allmän
regel med de så att säga enkla varubenämningarna likställts ordsammanställningar,
vari berörda benämningar ingå och som antyda likhet i
användningen. Jag återkommer härtill i samband med behandlingen av
§ 3. Beträffande motiveringen för de i föreliggande paragrafs första del
intagna bestämmelser torde jag kunna i huvudsak inskränka mig till att
hänvisa till vad kommittén därutinnan anfört. Särskilt torde böra uppmärksammas
att — något som väl även lärer ligga i sakens natur — användandet
av en saluförd varas naturliga benämning icke uteslutes genom
förekomsten av en tillsats, som ej är ägnad att minska varans näringsoch
handelsvärde och som endast förekommer i gängse utsträckning.
Begreppet »normala sammansättningen» hos en vara får vid tillämpningen
av nu förevarande stadgande uppenbarligen icke tolkas alltför
snävt utan lärer vid sådan tolkning själva syftet med stadgandet böra
i varje särskilt fall tillerkännas eu synnerligen stor betydelse.
Bland de i denna paragraf upptagna varubenämningarna återfinnes
icke benämningen ister. Då denna benämning, så vitt känt är, icke i
nämnvärd grad varit föremål för missbruk, samt, vad beträffar visst
surrogat för varan i fråga, konstister, särskild lagstiftning därom föreligger,
har ifrågavarande varubenämning ansetts kunna utan olägenhet
undantagas från den nu föreslagna förordningens tillämpningsområde.
Stockholms handelskammare har, såsom redan förut omnämnts, framhållit
svårigheten att avgöra vad som skall anses såsom den normala sammansättningen
hos en viss vara. Otvivelaktigt torde så i fråga om en del varor
vara förhållandet. Härvid må emellertid, förutom vad redan anförts i
fråga om tolkningen av förevarande begrepp, beaktas, att kommittén i sitt
förslag, såsom den ock själv påpekar, begränsat sig till varuslag, rörande
vilka en viss normalsammansättning med praktiskt sett trånga gränser
för de ingående beståndsdelarnas procentsiffror föreligger. Givetvis kunna
dock lika litet på förevarande som på andra områden för lagstiftning
tveksamma gränsfall helt undvikas. Ett korrektiv mot härav föranledda
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 301 haft. (Nr 348.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.
olägenheter torde få anses ligga däri, att förslaget uttryckligen förklarats
avse endast uppenbara fall av avvikelse från normalsammansättning.
Detta bär i kommittéförslaget, bland annat, fått sitt uttryck i bestämmelsen
i § 3, att för straffbarhet fordras, att den saluförda eller försålda
varans verkliga beskaffenhet, där säljaren ej eljest har kännedom om
densamma, skall vara sådan, att den med begagnande av vanlig uppmärksamhet
bort iakttagas.
Föreskriften i sista stycket av föreliggande paragraf har tillkommit
till följd av erinran från Östergötlands och Södermanlands industri- och
handelskammare, vilken erinran kommerskollegiet ansett sig böra understödja.
Såsom skäl för nämnda föreskrift torde endast behöva framhållas,
att exempelvis de engelska eller tyska benämningarna å flera av de i
§ 1 uppräknade födoämnen äga stor likhet med motsvarande svenska ord.
Smålands och Blekinge handelskammare, handelskammaren i Karlstad
samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare föreslå, att även
ordet kaffe, vilket namn för närvarande mycket missbrukades i ordsammanställningar,
använda för varor, som icke alls hade något gemensamt
med kaffebönan, måtte inbegripas under de föreslagna bestämmelserna.
Sveriges minuthandlares riksförbund har gjort framställning
i enahanda syfte. Förstnämnda två handelskammare framställa även
samma förslag beträffande ordet kakao. Då, vad kaffe beträffar, denna
vara icke kan sägas utgöra ett födoämne i samma mening som övriga
i § 1 uppräknade varor, samt, i fråga om kakao, något mera allmänt
vitsordat behov av dess hänförande under de nu föreslagna föreskrifterna
icke synes föreligga, har jag ansett förenämnda framställningar
icke böra föranleda någon min åtgärd.
§ 2-
Bestämmelsen i denna paragraf uti det inom civildepartementet utarbetade
författningsförslaget har icke någon motsvarighet i kommitténs
förslag utan har föranletts av erinran från Östergötlands och Södermanlands
industri- och handelskammare, vilken erinran vunnit kommerskollegiets
understöd. Någon närmare motivering för ifrågavarande stadgande
synes knappast vara av behovet påkallad.
Någon direkt motsvarighet till stadgandet i § 2 av kommitténs
förslag har icke upptagits i det inom civildepartementet utarbetade
förslaget. Visserligen skulle det kunna sägas, att med den avfattning,
§ 1 i sistnämnda förslag erhållit, denna paragraf komme att verka i
ungefär samma riktning som § 2 i kommittéförslaget. På grund av de
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 348.
11
modifierande bestämmelser, vilka intagits i § 3 i det inom civildepartementet
ntarbetade förslaget och vilka jag i samband med redogörelsen
för nämnda paragraf får tillfälle att behandla, kommer detta emellertid
icke att bliva fallet.
Mot kommitténs förslag, så vitt angår berörda § 2, har från
åtskilliga håll riktats en skarp kritik. Bland andra hava skånska
handelskammaren och handelskammaren i Gävle framfört åtskilliga betänkligheter
mot det i nämnda paragraf upptagna stadgande. Till den
av dessa handelskammare intagna ståndpunkt har kommerskollegiet slutit
sig, därvid kollegiet anfört följande: Nämnda paragraf torde till en
början drabba eu hel del varor, vilkas saluhållande under i förslaget förbjudna
benämningar näppeligen syntes böra betraktas såsom i något
nämnvärt avseende skadligt eller av beskaffenhet att böra förhindras.
Då vidare allmänheten genom varans benämning erhölle kännedom
om att densamma i verkligheten vore ett surrogat för en annan vara,
vore uppmärksamheten redan härigenom fäst vid det förhållande,
att normalsammansättningen hos den vara, vars namn inginge i
benämningen, icke kunde förväntas. Det torde då få anses vara
att gå alltför långt att förbjuda varans försäljning under ifrågavarande
benämning, i all synnerhet som kommittéförslagets bestämmelser
icke syntes lägga hinder i vägen att försälja samma vara
Titan användande av förbjuden benämning, men med en sådan beskrivning
å varans egenskap att kunna utgöra surrogat för viss annan
vara, att allmänheten åtminstone i det allra närmaste lika lätt kunde
förmås att köpa varan. Kollegiet kunde slutligen icke finna kommittéförslagets
§ 2 ägnad att, såsom kommittén föreställt sig, underlätta
upprätthållandet av gällande maximiprisförordningar. Oberoende av en
varas benämning kunde nämligen dess försäljning med hänsyn till i densamma
ingående maximiprisbelagd vara innebära överskridande av maximiprisbestämmelserna.
Det syntes kollegiet snarare vara ägnat att underlätta
kontrollen härvidlag, om redan genom varans benämning angåves,
att viss maximiprisbelagd vara inginge i den saluhållna varans sammansättning.
I allt fall kunde denna kontroll knappast anses lättare att
utöva genom att det enda i ögonen fallande tecknet på en maximiprisbelagd
ingrediens hos en vara försvunne. Såsom skäl för bestämmelsen
återstode då endast, att benämningens förbjudande skulle försvåra varans
affärsmässiga spridning. Av skäl, som kollegiet förut anfört, vore ernåendet
av detta mål emellertid ur andra synpunkter icke alltid önskvärt,
varjämte verkningarna i sådant hänseende torde av kommittén hava
väsentligt överskattats.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.
Vad av kollegiet sålunda anförts, sammanställt med i Övrigt mot
kommittéförslagets § 2 framförda gensagor, har synts mig förtjänt av
beaktande. Under rådande livsmedelsknapphet vore det utan tvivel mindre
välbetänkt att införa bestämmelser, varigenom handeln med i och för
sig lämpliga surrogat för svåråtkomliga eller ur marknaden kanske helt
och hållet försvunna varor skulle förhindras eller försvåras. Att kommittéförslagets
§ 2, därest densamma inflöte i en blivande författning,
skulle verka i nu nämnd riktning, synes mig emellertid med fog kunna
befaras. Av skäl, som nu nämnts, har jag funnit ett stadgande, motsvarande
kommitté förslagets § 2, icke böra i nu föreliggande författnings
förslag intagas.
§ 3.
Av vad sålunda anförts beträffande § 2 i kommittéförslaget följer
emellertid icke, att särskilda bestämmelser rörande beteckning för surrogat,
varom nyss talats, skulle vara helt och hållet överflödiga. Jag
bortser i detta sammanhang från de inskränkningar i rätten att fritt
välja dylik beteckning, som kunna härledas exempelvis från lagen om
skydd för varumärken. Jag erinrar vidare, att den följande framställningen
endast har avseende å varubenämningar, i vilka någon i § 1
angiven benämning ingår. Vid nu förevarande lagstiftning synes man
beträffande dessa varubenämningar, då de icke ansetts böra helt och
hållet förbjudas, kunna uppställa den fordran, att av benämningen tydligt
skall framgå, att varan är avsedd att tjäna såsom ersättningsmedel för
annan vara. Uppfylles denna fordran, torde man icke behöva befara
någon egentlig olägenhet därav, att i surrogatets benämning ingår benämningen
å så att säga huvudvaran. Köparen bör nämligen i sådan händelse
alltid hava fått klart för sig, att den vara han köper endast utgör
ett ersättningsmedel för en annan vara med annan sammansättning än
den köpta. Han torde härigenom vara ganska väl skyddad mot prejeriförsök
från mindre nogräknade säljares sida. I anslutning till nu återgivna
tankegång har § 3 i föreliggande förslag utarbetats. Att för sig
klargöra, huru ett särskilt angivande av varas egenskap av ersättningsmedel
bör i praktiken äga rum, torde icke behöva bereda vederbörande
näringsidkare någon större svårighet.
§ 4.
Denna paragraf motsvarar § 3 i kommitténs förslag, vilken sistnämnda
paragraf till sitt innehåll icke undergått annan ändring än den,
13
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 348.
sora betingas av behovet att föreskriva ansvar för överträdelse av det
i § 2 stadgade förbud samt för uraktlåtenhet att ställa sig till efterrättelse
den i § 3 intagna föreskrift om angivande av varas egenskap
av ersättningsmedel. Att borttagandet av orden »med begagnande av
vanlig uppmärksamhet» samt den i övrigt vidtagna jämkningen av motsvarande
bestämmelse i kommitté förslaget icke innebära någon ändring
i sak, torde vara uppenbart.
§§ 5-8.
Dessa paragrafer skilja sig i sak föga från paragraferna 4—8 i
kommitténs förslag, dock att i nu föreliggande förslag föreskrifterna
i §§ 5 och 6 upptagits i annan ordningsföljd sins emellan än motsvarande
föreskrifter i kommittéförslaget. Anledning att meddela hälsovårds-
eller kommunalnämnd befogenhet att för särskilt fall förordna
åklagare för åtalande av förseelser mot ifrågavarande förordning synes
emellertid knappast föreligga. Vad angår fördelningen av enligt förordningen
ådömda böter, har hänsyn tagits till i ärendet gjord erinran
från en av handelskamrarna.
Tiden för ikraftträdandet av den ifrågasatta författningen synes
lämpligen kunna bestämmas till den 1 augusti 1917.
Departementschefen uppläste härefter det inom departementet utarbetade
förslag till förordning angående förbud i vissa fall mot användande
av vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen samt hemställde,
att Kungl. Maj:t måtte genom nådig proposition inhämta riksdagens
yttrande över omförmälda förslag, med förklarande, att Kungl. Maj:t
ville, efter emottagande av riksdagens svar, företaga den slutliga prövningen
av samma förslag och meddela det beslut, som därav föranleddes.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall,
och skulle till riksdagen avlåtas nådig proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gustaf Pripp.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.
Bilaga.
Förslag
till
Förordning
angående användande av vissa benämningar vid handeln med födoämnen.
1 §•
Intill dess annorlunda varder förordnat må under nedan angiven benämning
icke såsom födoämne till salu utbjudas eller försäljas vara, som till sin sammansättning
avviker från den normala sammansättningen hos den vara, vars benämning
användes, vare sig denna avvikelse i sammansättningen beror på tillsättning
eller borttagande av något ämne eller av annan orsak.
Dessa benämningar äro:
Mjölk i ordsammanställning, som angiver mjölkens art, såsom oskummad
mjölk, helmjölk;
smör, margarin, ister, flott;
mjöl eller därmed liktydande benämning i ordsammanställning, som angiver
mjölets ursprung, såsom vetemjöl, rågsikt, majzena, potatismjöl;
ägg i ordsammanställning såsom äggpulver;
socker eller därmed liktydande benämning såsom raffinad;
honung;
frukt- eller bärsaft i ordsammanställning, som angiver av vilka frukter eller
bär saften är beredd, såsom hallonsaft, saft av hallon.
2§-
Saluh&lles eller försälj es vara såsom födoämne under namn eller beteckning,
vari någon i 1 § angiven benämning ingår på sådant sätt, att därmed antydes
likhet i användning med den vara, vars benämning sålunda användes, eller
vartill någon i 1 § angiven benämning på detta sätt ansluter sig, skall varan
anses saluhållen eller försåld under sistnämnda benämning.
3§-
Saluhåller eller försäljer någon vara under benämning, som jämlikt denna
förordning ej må vid varans saluhållande eller försäljning användas, varde, där
han awetat eller med begagnande av vanlig uppmärksamhet bort iakttaga varans
verkliga beskaffenhet, dömd till böter från och med 50 till och med 1,000 kronor,
där ej förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.
4§.
Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse mot denna
förordning, samma förseelse fortsätter eller förnyar, skall, när han lagligen varder
förvunnen därtill, för varje gång åtal emot honom ägt rum och han därav undfått
del fällas till böter, som för sådan förseelse äro stadgade.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.
15
För i denna förordning förbjuden handling, som med linsbondes vetskap
begås av lians hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, ansvare husbonden,
liksom vore handlingen begången av honom själv.
6 §•
Åtal för överträdelse av föreskrifterna i denna förordning anhängiggöres vid
allmän domstol och utföres av allmän åklagare, ägande hälsovårdsnämnd eller
kommunalnämnd ock att för särskilt fall förordna åklagare.
7 §•
Böter, som ådömas enligt denna förordning, skola tillfalla den kommun,
inom vilken förseelsen begåtts.
Saknas tillgång till böternas gäldande, förvandlas de efter allmän strafflag.
8§-
Tillsyn å efterlevnaden av denna förordning utövas av hälsovårdsnämnd
eller, där sådan icke finnes, av kommunalnämnd.
Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den
Motivering.
Under rådande dyrtid, då varje livsmedel betingar högt liandelsvärde och
det ansetts nödvändigt att för flere av de viktigare födoämnena förordna om
maximipriser, ligger det nära till hands för den mindre redbara handeln att söka
orättmätiga källor till vinst. Sådana försök att till egen vinning utnyttja födoämnesbristen,
vilka stundom också vunnit stöd av en missriktad välmening, hava
i stor utsträckning gjorts till skada för den konsumerande allmänheten, som
därigenom utsatts för risker i såväl näringsfysiologiskt och hygieniskt som ekonomiskt
avseende. De oredliga handelsmetoder, som sålunda förekommit i större
utsträckning än under normala förhållanden, hava gått ut på dels uppenbara livsmedelsförfalskningar,
dels saluförandet av livsmedelssurrogat under mer eller
mindre vilseledande namn, vilka förfaranden åter medfört ett kringgående av
maximiprisförordningarna.
Bland de »surrogat», som under senaste tiden förekommit i handeln, hava
åtskilliga avsett att ersätta födoämnen i egentlig mening, andra åter att ersätta
njutningsmedel och kryddor. Beträffande det förra slaget av surrogat är uppenbart,
att en verklig ersättning endast då kan anses föreligga, när ersättningsmedlet
i näringsvärde är jämngott eller nära jämngott med den vara, som därmed ersättes,
eller, om detta ej är fallet, då priset är så mycket lägre, att man för visst penningbelopp
ändock erhåller minst lika mycket valuta, som om man köper den
vara, som skall ersättas. Sålunda äro ur denna synpunkt, exempelvis (under normala
produktionsförhållanden) margarin eller växtmargarin ett gott surrogat för
smör, samt hästkött (vid tillverkning av korv) ett gott surrogat för oxkött till
skillnad från en hel del nu förekommande födoämnessurrogat, vid vilka det mindre
Allmän
motivering.
16
Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.
gäller att giva en verklig ersättning än att skapa en vara, som endast ger sken
av att i ett eller annat avseende vara lika god som en annan, ehuru den beträffande
såväl närings- som handelsvärdet är väsentligt underlägsen. Såsom exempel
på dylika surrogat må nämnas sackarin och blandningar därav —- ersättande
socker — samt diverse blandningar av smör med vatten, grädde, mjöl o. s. v. —
ersättande smör.
I fråga åter om surrogat för njutningsmedel och kryddor är förhållandet
merendels ett annat, enär konsumentens förlust, där sådan kan påvisas, här mera
sällan blir av samma allvarliga art som i förutnämnda fall.
Att förvanskningar av födoämnen i egentlig mening av kommittén betraktas
som de mest farliga sammanhänger också som ovan antytts med den omständigheten,
att dessa förvanskningar lätteligen föra med sig ett kringgående av gällande
förordningar om maximipris.
Aid på basis av analyser gjord beräkning av priset å det ingående smörfettet
i vissa saluförda smörsurrogat, har detta pris i särskilda fall befunnits överstiga
vad som motsvarar det lagstadgade maximipriset, förutsatt att varan nämligen
anses som en art av smör, vilket ju namnet angiver. I andra fall hava åtgärder
vidtagits, vilka på samma gång som de måste betecknas såsom verkliga födoämnesförfalskningar,
direkt åsyfta ett kringgående av gällande maximiprisförordning.
Sålunda har exempelvis partier vattenblandat potatismjöl saluförts, medan maximipris
varit gällande för sådant mjöl. Vare sig man underlåtit att vid fabrikationen
underkasta varan den torkning, som ingår som ett led i tillverkningen, eller vatten
verkligen inblandats i den färdiga produkten, så har på detta sätt en del vatten
fått betalas såsom potatismjöl, på grund varav priset för varan blivit avsevärt
högre än maximipriset, på samma gång som varan genom fuktens närvaro i hög
grad blivit ömtålig för biologiska sönderdelningsprocesser.
Mot dessa födoämnesförvanskningar, till vilka kommittén återkommer i den
speciella motiveringen, erbjuder gällande lagstiftning endast ett ofullständigt skydd.
År det en hälsovådlig eller till föda otjänlig vara, som föres i marknaden, torde
hälsovårdsstadgans av lokala föreskrifter kompletterade bestämmelser i de flesta
fall lägga hinder i vägen. Består åter varans underlägsna beskaffenhet i en försämring
av näringsvärdet, som ej gör varan otjänlig till människoföda, och sådan
vara utbjudes under falsk eller vilseledande beteckning, står den köpande allmänseten
på det hela taget tämligen rättslös. Kan en försäljning under vilseledande
beteckning visas hava orsakat köparen en ekonomisk förlust utöver den, som
omedelbart ligger i den försålda varans mindervärdighet, kan väl strafflagens bedrägeristraff
komma i tillämpning. Det bör ej heller förbises, att den rent ekonomiska
livsmedelskontrollen, som ligger utanför den allmänna hälsovårdsstadgans
räckvidd, vunnit ett visst beaktande i åtskilliga på hälsovårdsstadgans grund utfärdade
lokala föreskrifter, såsom de i vissa landsändar gällande bestämmelserna
om villkoren för att å saluförd mjölk använda vissa artbenämningar. För flertalet
hithörande fall är emellertid intet annat stadgande att tillgå, än det i 22
kap. 13 § strafflagen förekommande om straff för den, som »föryttrar ont för godt,
mängt för omängt eller det varuti han vet fel vara utan att sadant uppenbara».
Detta straffbuds fordran på uppsåtligt handlande och fullbordad försäljning, otydligheten
i uttrycken »ont för gott» och »mängt för omängt» jämte obenägenheten
hos vederbörande åklagare att inleda en av dessa anledningar oviss rättegång
Lava emellertid bidragit till, att detsamma fått ringa användning i kampen mot
den tilltagande oredligheten i livsmedelshandeln.
17
Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348,
Det förslag, kommittén nu framställer, avser att, intill dess eu fullständig
livsmedelslag kommer till stånd, lämna livsmedelskontrollen ock åklagarmakten
ett starkare vapen i händerna, i det kommittén föreslår, att vissa födoämnesbenämningar
skola förbehållas varor, vilka hava eu mot benämningen svarande normal
sammansättning.
Det skall måhända invändas, att de föreslagna bestämmelserna ej äro av
större räckvidd, än att med desamma kunnat anstå, till dess eu enhetlig livsmedelslag
kommer till stånd. Kommittén vill därföre i detta sammanhang framhålla,
att kommittén funnit det nu framställda förslaget vara enda sättet att i god tid
hävda den för den blivande livsmedelslagen grundläggande principen att eu äkta
varas benämning måste skyddas mot missbruk, vilken princip synts kommittén
just för det närvarande i fara att undanskjutas.
Om nämligen under dessa tider av näringsmedelsknapphet ett antal olämpliga
och i orätt riktning gående beteckningar å födoämnen och surrogat medgivas,
komma sedermera desamma att åberopas såsom hemul för såväl bibehållande av
dessa beteckningar som ock införande av nya sådana. En rationell lagstiftning
på livsmedelsorqrådet kommer alltså att härigenom i hög grad försvåras, varemot
ett hämmande av missbruken, innan dessa ännu blivit rotfästa, är ägnat att bereda
väg för nyssnämnda slags lagstiftningsarbete.
Att kommittén därvid ansett sig böra i huvudsak begränsa sig till benämningar
å födoämnen i egentlig mening har ovan framhållits. Av helt andra orsaker
har emellertid kommittén endast medtagit vissa födoämnesbenämningar. Det har
nämligen varit en tvungen sak att för det närvarande begränsa sig till varuslag,
rörande vilka en viss normalsammansättning med praktiskt sett trånga gränser
för de ingående beståndsdelarnas procentsiffror föreligger. De varuslag, kommittén
medtagit, uppfylla detta villkor, varemot andra varuslag, exempelvis korv och ost,
fordra närmare specifikation och ingående undersökningar för att bestämmandet
av deras normalsammansättning skall vara möjlig.
Då det framställda förslaget avser att gälla, intill dess den enhetliga livsmedelslag
blivit antagen, till vilken kommittén har att upprätta förslag, har det
varit angeläget att, så vitt möjligt, uppbygga nu föreliggande förslag på de principer,
som böra uppbära en sådan lagstiftning. Kommittén har sålunda föreslagit,
att tillsyn å efterlevnaden av förordningens föreskrifter skall utövas av
hälsovårdsnämnd eller, där sådan ej finnes, av kommunalnämnd. Det har nämligen
synts kommittén vara av stor betydelse, att den kontroll å livsmedelshandeln,
för vilken kommittén har att föreslå bestämmelser, kommer att handhavas
på ett enhetligt sätt. Då hälsovårdsmyndigheterna redan hava en vittgående
livsmedelskontroll om händer, har det därför ansetts mest ändamålsenligt att åt
dessa anförtro den utvidgade kontroll, som en ny livsmedelslagstiftning måste föra
med sig.
Om de grundsatser, som vid förslagets utarbetande varit för kommittén väg- Motivering
ledande, åberopas i övrigt följande till förordningens särskilda paragrafer anslutna till förslagets
motivering. särskilda
paragrafer.
1 §•
Kommittén har i den allmänna motiveringen anfört skälen till att endast
vissa födoämnesbenämningar medtagits i förslaget. Därvid har emellertid också
i viss mån hänsyn tagits till den utsträckning, vari förvanskningar förekomma
med avseende på särskilda slag av födoämnen. Några detaljer i avseende härpå
återfinnas i ett vid kommitténs skrivelse fogat, av ledamoten av kommittén Sondén
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 301 Käft. (Nr 348.) 3
18
.Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr-348.
avgivet yttrande med bihang, vartill hänvisas. Med avseende på den utsträckning,
vari 1 § är avsedd att erbjuda skydd mot missbruk av däri angiven benämning,
märkes åter följande. Genom bestämmelsen, att paragrafen kommer i
tillämpning, endast då varan utbjudes som födoämne, är till en början från paragrafens
tillämpning uteslutna varor med angiven benämning men med annan
uppgift än att tjäna till födoämne. Ordsammanställningar med mjöl eller mjölk,
som utgöra benämningar påo exempelvis en del kosmetiska medel, rubbas således
icke till sin användning. Å andra sidan torde av stadgandets ordalydelse med
tydlighet framgå, att de fall av avvikelse från normal sammansättning, som utesluta
användningen av angivna benämningar, kunna bestå såväl i en äkta varas
förvanskande genom tillsats eller borttagande av något ämne, som däruti, att en
helt annan vara föreligger. Ett salufört smör, där mjölk eller vatten blivit tillsatt
i en mängd, som överstiger det för smör normala, är i detta fall att anse
såsom smörsurrogat och får lika litet som margarin benämnas smör. Benämningen
smör får nämligen icke användas, med mindre den saluförda varan bär
sammansättningen hos den äkta oblandade varan. Nu är visserligen förhållandet,
att beskaffenheten hos såväl smör som andra varor är i viss mån växlande, varför
sammansättningen i de flesta fall ej lärer kunna annorlunda bestämmas än genom
angivande av de gränser, varinom varans beskaffenhet må tillåtas variera. I en
del fall kan därför också tvekan tänkas uppstå, huruvida avvikelse från normal
sammansättning skall anses föreligga eller ej. Förslaget avser emellertid endast
de fall, som uppenbarligen måste anses ligga utanför nämnda gränser. Det bör
därtill uppmärksammas, hurusom för straffbarhet enligt 3 § fordras, att den saluförda
eller försålda varans verkliga beskaffenhet, där säljaren ej eljest har kännedom
om densamma, skall vara sådan, att den med begagnande av vanlig uppmärksamhet
bort iakttagas. Häri ligger eu begränsning, som utesluter strafftillämpning
i flertalet mindre tydliga fall.
Beträffande de särskilda i 1 § angivna benämningarna är vidare följande att
anmärka.
Det med förslaget avsedda skyddet för benämningar, som angiva arter av
mjölk, innebär i huvudsak ej annat än vad som redan vunnit burskap på de
flesta orter, där på hälsovårdsstadgan grundade lokala föreskrifter finnas utfärdade,
nämligen att som oskummad mjölk ej må säljas mjölk, som berövats någon del
av sin naturliga fetthalt, att som getmjölk och kärnmjölk ej må säljas andra produkter
än de, som verkligen motsvara dessa benämningar, samt att mjölk ej får
vara tillsatt med vatten eller annat värdeförringande ämne. Yad i lokala stadgar
därutöver må vara föreskrivet rörande tillåten fetthalt i mjölk eller om villkoren
för användande av beteckningar sådana som »barnmjölk», »kontrollmjölk»
och dylikt förbliver givetvis oberört av nu föreslagna bestämmelser.
Beträffande benämningar å arter av mjöl samt å frukt- eller bärsafter gäller
likaledes, att förslaget avser att förekomma, att dessa benämningar lånas till produkter,
som icke motsvara den art av mjöl, respektive frukt- eller bärsaft, som
benämningen angiver. Ordsammanställningar med smör, margarin, socker, honung
o. s. v. skyddas väl även i viss utsträckning genom förslagets 2 §, varom
hänvisas till motiveringen här nedan, men endast på det sätt, att den vara, för
vilken ordsammanställningen användes som namn, motsvarar den benämning,
som sålunda ingår i namnet. Om varan eljest motsvarar den art, som namnet
angiver eller ej, inverkar ej på det föreslagna stadgandets tillämplighet.
Yad förslaget avser att skydda är vidare endast de i 1 § angivna benämningarna.
Den under någon i paragrafen angiven benämning saluförda varan
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.
19
skall hava normalsammansättningen hos den vara, vars benämning användes,
oavsett de ytterligare utfästelser eller reservationer med avseende på den salubjudna
varans kvalitet, som i de särskilda fallen göras av säljaren. Det kunde
visserligen ligga nära till hands att för en vara, som utgivits såsom »prima» eller
»utmärkt», skärpa fordringen på överensstämmelse med »normal sammansättning»
till en fordran på att denna överensstämmelse icke får ligga så att säga under
denna normalsammansättnings medium, medan å andra sidan en reservation med
avseende på kvaliteten såsom »sekunda» skulle utgöra eu förmildrande omständighet
vid bedömande av en föreliggande förseelse mot paragrafens bestämmelser.
Kommittén har dock ansett detta vara en omständighet, vars beaktande
kan överlämnas åt domstolens fria prövning.
Slutligen bör uppmärksammas, att tillsats, som ej är ägnad att minska en
saluförd varas närings- eller handelsvärde och endast förekommer i gängse utsträckning,
ej får utesluta användningen av den saluförda varans naturliga benämning.
Såsom exempel härpå må nämnas ofarlig färgning av smör och sockring
av saft.
2 §■
Om 1 § ej kan anses utsäga annat än vad som redan utan lagbud borde
vara en naturlig sak, nämligen att en viss vara skall kallas med sitt rätta namn,
går stadgandet i 2 § något längre, då där föreskrives, att i 1 § angiven benämning
ej heller får användas i ordsammanställning, som antyder likhet i användning
med den vara, vars benämning användes, såvitt ej sistnämnda varas sammansättning
förefinnes. Att benämningen »smör» ej utan vidare bör få användas
å en konstprodukt torde icke kunna möta någon allvarlig motsägelse. Föreskriften
i 2 §, som innebär, att varan ej heller får betecknas som »konstsmör»
eller ens som »ersättning för smör», är kanske efter mångens uppfattning ej lika
självklar. Utgives Åkäran att helt utgöra en konstprodukt eller endast ett ersättningsmedel
för samma vara, kan jir synas, att det närmast till hands liggande
sättet för angivande av dess användning icke borde förbjudas. Här komma
emellertid två synpunkter i beaktande. Först och främst kommer alltid en benämning
av angivet slag att ingiva den köpande allmänheten en oriktig tanke om
»surrogatets» förmåga att ersätta den äkta varan. Benämningar sådana som
»konstsmör», »patentsocker» o. dyl. lämna nämligen köparen i okunnighet om,
huru stor eller liten mängd smör respektive socker verkligen ingår i varan. Angives
i stället varans sammansättning, må det tillkomma köparen att bedöma, i
vad mån han vill begagna sig av den utbjudna varan såsom ersättning för en
äkta och i vad mån ersättningsmedlet giver valuta för de därå nedlagda kostnaderna
i form av näringsvärde m. in. (Exempel härpå meddelas i den av
Sondén utarbetade bilagan under rubriken »konstsmör».)
En annan sida av saken är förut antydda inverkan på maximiprisförordningarnas
tillämpning. Det har påvisats, hurusom vissa »surrogat» förts i marknaden,
innehållande en mindre del äkta vara, som i den föreliggande blandningen
betingat en betalning överstigande fastställt maximipris. Föres denna blandning
i handeln under benämning, som lånats från den äkta varan, föreligger ett uppenbart
men svåråtkomligt brott mot maximiprisförordningen. Nu må ju invändas,
att en ändrad benämning ej kan upphäva detta sakförhållande och att en bestämmelse
av föreslagen art rent av skall framkalla ytterligare förseelser i samma
riktning under täckmantel av mer och mindre konstlade namn. Men häremot
må erinras, att om konstprodukten berövas den äkta varans benämning och säljaren
för att vinna avsättning för densamma tvingas att deklarera dess bestånds
-
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.
delar, den illojala konkurrensen med den äkta varan avvärjts. Och uppenbart
är, att ett överskridande av eu gällande maximiprisförordning icke är oantastbart
därmed, att en annan benämning användes. Likaväl som natursmör, sålt under
namn av margarin, faller under förordningen om maximipris å smör, bör en äkta
vara, som finnes inblandad i en konstprodukt, ej få i marknaden betinga ett
högre pris, än som är tillåtet, då varan saluhålles för sig. Att ordsammansättningar,
varom här är fråga, icke äro förbjudna, då de utgöra en vedertagen beteckning
å ett kemiskt enhetligt ämne, som icke kan sammanblandas med det
födoämne, vars benämning ingår i beteckningen, säger sig självt. Beteckningar
sådana som mjölksocker, smörfett och dylikt falla således icke under denna
paragraf.
3 §•
Då förslaget för överträdelse av de givna föreskifterna endast stadgar straffpåföljd,
har förslaget ingen tillämpning, där ej sirbjektiv skuld föreligger. Såsom
sådan är emellertid även visst slag av vållande tillräckligt för ansvars inträdande.
De fall, där hittills ansvar yrkats enligt 22 kap. 13 § strafflagen för försäljning
av underhaltiga livsmedel, visa uppenbart, hur svårt det är att styrka det brottsliga
uppsåtet, i dessa fall liktydigt med vetskap om varans verkliga beskaffenhet.
Genom straffbudets utsträckande att gälla även fall, där visst slag av vållande
kan anses ligga säljaren till last, skall säkerligen mycket vara vunnet i effektivitet.
Detta har ansetts bäst uttryckt på sätt som skett eller att ansvar inträder,
även då säljaren »med begagnande av vanlig uppmärksamhet bort iakttaga varans
verkliga beskaffenhet». Med »vanlig uppmärksamhet» förstås i första hand den
uppmärksamhet, som i allmänhet kan fordras av en säljare beträffande de varor,
han håller till salu. Men givetvis måste hänsyn tagas till de förhållanden, som
i särskilda fall böra föranleda skärpning i berörda fordran. Sker försäljningen
yrkesmässigt, vilket ju icke är någon ovillkorlig förutsättning för förslagets tilllämpning,
komma därvid i betraktande de handelsbruk, som finnas utbildade
inom branschen. Försummelse av en för upptäckande av förefintligt fel tillräcklig
undersökning, som vid inköp av en vara enligt gott handelsskick bort äga rum,
måste sålunda anses vara sådan bristande uppmärksamhet, som vid varans återförsäljning
kan föranleda tillämpning av denna paragraf. En annan icke oviktig
skiljaktighet från 22 kap. 13 § strafflagen är också, att redan saluhållandet är
straffbart. I detta hänseende märkes, att under saluhållandet räknas ej blott det
utbjudande till allmänheten, som sker genom varans förekomst i öppen bod
eller utställande i skyltfönster, utan också ett utbjudande till enskild person.
Straffpåföljden har satts till böter från och med 50 till och med 1,000 kronor.
Hänsyn till förseelsens mången gång allmänfarliga art och den omständigheten,
att en samhällsskadlig vinningslystnad som regel är upphovet till handlingar,
som förslaget vill förhindra, har föranlett kommittén att föreslå en så pass
sträng böteslatitud. Därtill har fogats den bestämmelsen, att straff efter denna
paragraf ej skall komma i tillämpning, då den föreliggande förseelsen enligt allmän
strafflag bör beläggas med strängare straff. Då den straffbara handlingen
fortskridit till fullbordat bedrägeri, inträder således som regel endast bedrägeristraffet.
Skulle handlingen åter vara sådan, att 22 kap. 13 § strafflagen befinnes
tillämplig, synes möjligheten att ålägga ett efter ,nu föreslagna förordning tilllämpligt
högre bötesbelopp icke böra uteslutas. År eljest en förseelse mot förordningen
underkastad ansvar enligt annan specialförfattning, såsom hälsovårds
-
21
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 348.
stadga, margarinförordning eller dylikt, torde ej skäl finnas för, att endast den
ena straffbestämmelsen skall träda i tillämpning. Den, som säljer margarin under
benämningen smör, bör således kunna drabbas av straff efter såväl margarinförordningen
som nu föreslagna förordning.
4 § och 5 §.
Här hava införts de i näringslagstiftningen vanliga föreskrifterna om kumulation
av straffet, när förseelsen upj>repas, medan åtal utföres för begången
överträdelse, samt om husbondes ansvar för handling, som med hans vetskap
begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person. I sistnämnda
hänseende märkes, att för ansvarets utkrävande av principal det givetvis förutsättes,
att 3 §:s fordran på subjektiv skuld uppfylles hos denne, medan det å
andra sidan är utan betydelse, om den som begått handlingen handlat i god
eller ond tro.
6 §—8 §.
Såsom i den allmänna motiveringen framhållits, har kommittén föreslagit,
att tillsyn å förordningens efterlevnad skall utövas av de lokala hälsovårdsmyndigheterna.
Detta har medfört, att kommittén i överensstämmelse med föreskrifterna
i hälsovårdsstadgan tilldelat vederbörande kommun de böter, som inflyta, samt
givit hälsovårdsnämnd befogenhet att förordna åklagare. Angående tillvägagångssättet
vid de besiktningar och undersökningar, som erfordras för tillsynens utövande,
har kommittén icke ansett sig böra föreslå föreskrifter i den provisoriska
förordningen. Hälsovårdsnämnd respektive kommunalnämnd äro sålunda härutinnan
hänvisade till den praxis, som utbildat sig å varje ort för utövande av den
sanitära livsmedelskontrollen. Där noggrannare kemiska ellev fysikaliska undersökningar
erfordras för bestämmande av en särskild varas sammansättning, torde
väl också i de flesta fall därtill kompetent person eller anstalt vara för hälsovårdsmyndigheterna
att tillgå. Där så ej är förhållandet eller där ovisshet råder
om, vad som skall anses motsvara den salubjudna varans normala sammansättning,
vilket väl även med den begränsning, kommittén givit åt detta uttryck, en
och annan gång icke kan undvikas, står såväl tillsynsorganen som domstolarna
tillbuds att hos medicinalstyrelsen begära sakkunnigt utlåtande. Då medicinalstyrelsen
dels har att övervaka efterlevnaden av hälsovårdsstadgan, därvid en
viss kännedom om födoämnenas normala beskaffenhet måste förutsättas, dels ock
har att fastställa fordringarna å viktigare proviantartiklar m. m. vid leverans för
statens behov, torde medicinalstyrelsen vara särdeles skickad att avgiva utlåtanden
av förenämnd art.
I detta sammanhang är slutligen en anmärkning att göra. Det skall måhända
invändas, att, om en salubjuden varas avvikelse från normalsammansättningen
hos den vara, vars benämning använts, endast kan fastställas genom noggranna
kemiska eller fysikaliska undersökningar, säljaren sällan lärer kunna överbevisas
om den subjektiva skuld, som enligt 3 § är förutsättning för straffbarhet.
Men även om så är förhållandet, måste säljarens delgivande av den företagna
undersökningens resultat nödvändigtvis medföra den vetskap om varans verkliga
beskaffenhet, som, om varans saluhållande fortsättes, kan läggas till grund för
ett straffyrkande. På detta sätt kunna tillsynsorganen utan anställande av åtal
utöva en säkerligen icke resultatlös kontrollverksamhet.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 301 käft. (Nr 348.)
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1917:357 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående förhud i vissa fall mot användande av vilseledande varubet s. 6 i texten
- LU 1917:66 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds ''proposition med förslag till förordning angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vi s. 1 i texten