Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen

1917-04-30 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:348, Med förslag till förordning angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.

1

Nr 348.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag

till förordning angående förbud i vissa fall mot

användande av vilseledande varubeteckningar vid handel

med födoämnen; given Stockholms slott den 30 april 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

''civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta riksdagens

yttrande • över härvid fogade förslag till förordning angående förbud i

vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel

med födoämnen; och vill Kungl. Maj:t, efter mottagande av riksdagens

svar, företaga den slutliga prövningen av samma förslag och meddela

det beslut, som därav föranledes.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 301 käft. (Nr 348.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.

Förslag

till

Förordning:

angående förbud i vissa fåll mot användande av vilseledande varubeteckningar

vid handel med födoämnen.

§ i
Vid

varas saluhållande eller försäljning såsom födoämne må för

densamma icke brukas någon av här nedan angivna varubenämningar,

där varan till sin sammansättning avviker från den normala sammansättningen

hos den vara, vilken genom benämningen utmärkes.

Här avsedda benämningar äro

mjölk, smör, margarin, flott, mjöl eller därmed liktydig benämning,

socker eller därmed liktydig benämning samt honung, vare sig benämningen

brukas ensam eller i ordsammanställning, som antyder likhet

i användningen med motsvarande vara,

ägg i ordsammanställning såsom äggpulver och

saft i ordsammanställning, som angiver saften såsom beredd av

frukter eller bär.

Vad om ovan angivna varubenämningar på svenska språket sålunda

stadgats skall jämväl gälla om motsvarande benämningar på främmande

språk.

§ 2.

I fall, där jämlikt § 1 användandet av viss benämning å vara är

förbjudet, må ej heller å varan eller å dess förvaringskärl, omslag eller

dylikt eller å anslag eller skylt, som hör till varan, finnas anbragt bild

eller teckning, varigenom åt varan kan givas sken av att utgöra vara,,

som genom sagda benämning utmärkes.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 348.

3

§ 3.

Vad i § 1 stadgas utgöre ej hinder för att vara, som är avsedd att

utgöra ersättning för annan vara med någon i § 1 angiven benämning,

hålles till salu eller försäljes under beteckning, vari sagda benämning

ingår, under förutsättning att varans egenskap av ersättningsmedel

uppenbart framgår av den använda beteckningen.

§ 4.

Saluhåller eller försäljer någon vara under benämning, som enligt

vad ovan är stadgat ej må vid varans saluhållande eller försäljning användas,

eller bryter någon mot det i § 2 stadgade förbud, varde, där

han haft eller bort hava vetskap om varans verkliga beskaffenhet, dömd

till böter från och med 50 till och med 1,000 kronor, där ej förseelsen

enligt allmän lag bör beläggas med strängare straff.

Lag samma vare, där någon vid saluhållande eller försäljning av

vara, som i § 3 avses, uraktlåter att, på sätt i nämnda paragraf är stadgat,

angiva varans egenskap av ersättningsmedel.

§ 5.

För förseelse mot denna förordning vare: där den med husbondes

vetskap begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person,

husbonden ansvarig liksom vore förseelsen begången av honom själv.

§ 6.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse mot

denna förordning, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder

därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning delgivits fällas till

särskilt ansvar.

§ 1-

Hälsovårdsnämnd eller, där sådan icke finnes, kommunalnämnd

åligger att ägna synnerlig uppmärksamhet däråt, att förseelser mot denna

förordning varda angivna till åtal.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.

§ 8.

Av böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfälle hälften åklagaren

och hälften den kommun, inom vilken förseelsen blivit begången.

Finnes särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandla^

enligt allmän lag.

Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1917.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Magis Nåd. Proposition Nr 348.

5

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 30

april 1917.

Närvarande:

• Hans excellens herr statsministern Swartz,

Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Dahlberg.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:

Med underdånig skrivelse den 22 december 1916 har den enligt

nådigt beslut den 5 maj 1916 tillsatta kommittén för verkställande av

utredning och avgivande av förslag till enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning

överlämnat ett av kommittén utarbetat förslag till förordning

angående användande av vissa benämningar vid handeln med födoämnen.

Förslaget åtföljes av motivering ävensom av åtskilliga bilagor, avsedda

att närmare åskådliggöra behovet av de utav kommittén föreslagna föreskrifterna;

och torde förslaget jämte motivering få vidfogas statsrådsprotokollet

för denna dag.

Över omförmälda förslag har kommerskollegiet den 14 innevarande

april avgivit infordrat underdånigt utlåtande samt därvid tillika överlämnat

yttranden från handelskamrarna i riket ävensom från Sveriges

minuthandlares riksförbund.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.

I sin skrivelse liar kommittén anfört i huvudsak följande.

Vid fullgörandet av det kommittén lämnade uppdrag torde kommittén

närmast hava att söka fullständiga det skydd, som i spridda

författningar gåves mot hälsovådliga livsmedels tillhandahållande i

konsumtionen. Vidare syntes det tillkomma kommittén att föreslå lagbestämmelser

till förhindrande av den oredlighet i livsmedelshandeln,

varigenom till sitt näringsvärde underhaltiga, om ock icke hälsovådliga

livsmedel salufördes under beteckningar eller uppgifter, som vilseledde

köparen om varans näringsvärde och beskaffenhet. Slutligen torde av

kommittén förväntas förslag till de övriga lagstiftningsåtgärder, som

kunde vara ägnade att förekomma mot konsumenterna riktade oredliga

handelsmetoder inom livsmedelsbranschen. Med hänsyn därtill, att de

uppgifter, kommittén sålunda fått sig förelagda, vore av synnerligen

omfattande natur, torde ett slutligt författningsförslag från kommitténs

sida icke kunna för Kungl. Maj:t framläggas inom den närmaste tiden.

Då emellertid vissa företeelser inom livsmedelshandeln, vilka under nu «

rådande utomordentliga förhållanden tagit förut okända proportioner,

synts kommittén vara av den beskaffenhet, att de påkallade omedelbara

åtgärder av den art, kommittén fått sig anförtrott att föreslå, hade

kommittén ansett sig böra hos Kungl. Maj:t framställa förslag därom,

att vissa provisoriska lagbestämmelser bragtes till stånd i avvaktan på

slutförandet av kommitténs arbeten.

För ändamålet med det av kommittén nu framlagda författningsförslag,

vilket, såsom av kommitténs underdåniga skrivelse framgår, är

avsett att äga allenast provisorisk karaktär, lämnas redogörelse uti den

av kommittén utarbetade allmänna motiveringen, till vilken jag i detta

sammanhang hänvisar. Förslaget avser att förhindra vissa försök att

till egen vinning utnyttja födoämnesbristen, försök, vilka under nu rådande

dyrtid i allt större utsträckning gjorts till skada för den konsumerande

allmänheten och varigenom denna allmänhet utsatts för risker i såväl

näringsfysiologiskt och hygieniskt som ekonomiskt avseende. Åtgärder

i angivet syfte hava synts kommittén så mycket mera påkallade, som

dylika försök, bestående i dels uppenbara livsmedelsförfalskningar och

dels saluförandet av livsmedelssurrogat under mer eller mindre vilseledande

namn, enligt vad kommittén framhåller, i ett flertal fall medfört

ett kringgående av gällande maximiprisförordningar.

Förslaget har uttryckligen begränsats att avse allenast födoämnen

i egentlig mening och av dessa endast vissa slag. Skälet härtill har

angivits vara, bland annat, att konsumentens förlust i fråga om de sålunda

särskilt behandlade varuslagen i regel bleve av mera allvarlig art.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 34 S.

Förslaget, vars detaljer jag sedermera får tillfälle att behandla,

stadgar i § 1 i viss närmare angiven omfattning förbud mot att vid

saluhållande eller försäljning av livsmedel för den saluhållna ellor försålda

varan använda benämning å vara, från vars normala sammansättning

förstberörda vara till sin sammansättning avviker. Med användande

av benämning, varom nu är sagt, likställes enligt § 2 i förslaget

i vissa fall bruk av namn eller beteckning, vari sådan benämning ingår.

I övrigt innehåller förslaget allmänna bestämmelser, ansvarsföreskrifter

med mera.

Rörande önskvärdheten av bestämmelser i den av kommittén antydda

riktning synes föga meningsskiljaktighet råda. Bland föreliggande

uttalanden i ärendet gå endast de av Stockholms handelskammare samt

Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare avgivna i avvisande

riktning. Mot förslagets allmänna syfte synas emellertid icke heller dessa

handelskammare hava något att erinra.

Stockholms handelskammare, vilken, såsom nämnts, avstyrker antagandet

av de föreslagna bestämmelserna, anför härvid huvudsakligen följande:

Det vore betänkligt att genom bifall till förevarande förslag öka den mångfald

provisoriska bestämmelser, som redan nu betungade handeln och omsättningen,

i all synnerhet som det för stävjande av missbruken beträffande

med maximipris belagda varor syntes ligga närmare till hands att förse

maximiprisförordningarna med föreskrifter i sådant syfte. Förslaget

komme vidare att beröra varor, som vore föremål för fullt lojal handel,

men som till sin sammansättning avveke från »den normala sammansättningen

hos den vara, vars benämning användes». Slutligen syntes

det i åtskilliga fall komma att befinnas synnerligen svårt att avgöra

vad som skulle anses såsom den »normala» sammansättningen hos eu

vara: Härigenom kunde befaras uppstå trakasserier av även alldeles

oförvitliga handelsföretag.

Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare uttalar sin synnerliga

tveksamhet i fråga om lämpligheten av att utan allsidig utredning av

samtliga med revision av livsmedelslagstiftningen förbundna förhållanden

antaga föreliggande förslag. Handelskammaren anför härvid, bland

annat, att det icke syntes vara uteslutet, att förslagets begränsning att

gälla endast vissa varuslag kunde bliva i viss mån ägnad att giva sken

av tillåtlighet åt av förslaget avsett förfaringssätt i fråga om andra mindervärdiga

livsmedel och att ingripandet därmed i stort sett förfelade sitt

ändamål.

I övriga handelskammares yttranden ävensom omförmälda uttalande

från Sveriges minuthandlares riksförbund hava från flera håll uttalats

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 348.

betänkligheter beträffande vissa detaljer i det föreliggande förslaget.

Härtill torde jag sedermera få tillfälle att återkomma.

Kommerskollegiet har, vad beträffar frågan om lämpligheten över

huvud taget av förevarande föreskrifters fastställande, funnit de betänkligheter,

som härutinnan uttalats, icke kunna frånkännas ett visst

berättigande. De träffa emellertid enligt kollegiets mening huvudsakligen

förslagets § 2 och synas icke höra leda till förslagets avvisande. Det

har nämligen synts kollegiet icke kunna förnekas, att de företeelser,

som dyrtiden i här ifrågavarande avseenden medfört på livsmedelsmarknaden,

vore av den art, att deras omedelbara bekämpande vore högeligen

önskvärt. Att det föreliggande förslaget vore ägnat att i ej ringa

grad verka till gagn i sådant hänseende syntes kollegiet påtagligt.

Kollegiet tillstyrker därför en lagstiftning på grundval av det nu framlagda

förslaget. _ .

För egen del finner jag med hänsyn till vad kommittén i sm allmänna

motivering anfört samt vad i övrigt i ärendet förekommit behovet

av lagstiftningsåtgärder i den av kommittén angivna riktning

svårligen kunna dragas i tvivelsmål. Att förefintliga lagbestämmelser,

vare sig i 22 kap. strafflagen eller i speciella författningar, icke bereda

allmänheten tillräcklig säkerhet att vid inköp av livsmedel erhålla en vara,

som till sin sammansättning och beskaffenhet i övrigt verkligen motsvarar

vad dess benämning skäligen bör anses utmärka, får sin fullständiga belysning

av den utredning, vilken såsom bilaga vidfogats kommitténs skrivelse,

och torde för övrigt av erfarenheten vara till fullo bekräftat. Önskvärdheten

av gällande föreskrifters komplettering i ändamål att i möjligaste mån bereda

konsumenterna säkerhet i förenämnda hänseende lärer ligga i öppen dag.

Att kommittén vid utarbetandet av sitt förslag ansett sig böra inskränka

de föreslagna bestämmelserna att avse allenast vissa slag av

födoämnen synes av praktiska skäl vara väl motiverat, och hänvisar jag

i fråga härom till vad kommittén i sin allmänna motivering därom anfört.

Jag har således icke funnit anledning till tvekan att vidtaga åtgärder

för genomförande av lagbestämmelser, ägnade att tjäna det ^allmänna

syfte, kommittén med sitt förslag avsett att tillgodose.

Då emellertid i avseende å förslagets detaljer, till vilkas behandling

jag nu övergår, anledning till anmärkning i vissa fall synes förefinnas,

har kommitténs förslag inom civildepartementet underkastats omarbetning

i vissa delar, vilken omarbetning emellertid icke varit av mera

vittgående natur. Beträffande motiveringen för de särskilda paragraferna

torde jag i stort sett kunna inskränka mig till att hänvisa till

vad kommittén därutinnan anfört med angivande emellertid av de skäl,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.

som i vissa fall föranlett ändring av eller tillägg till kommitténs författningsförslag

Rubriken till det inom civildepartementet utarbetade

förslaget har ansetts böra bliva förordning angående förbud i vissa fall

mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen.

§ I
Denna

paragraf, som motsvarar § 1 i det av kommittén utarbetade

förslaget, har undergått huvudsakligen allenast redaktionell omarbetning.

En nyhet, så vitt denna paragraf angår, är emellertid, att såsom allmän

regel med de så att säga enkla varubenämningarna likställts ordsammanställningar,

vari berörda benämningar ingå och som antyda likhet i

användningen. Jag återkommer härtill i samband med behandlingen av

§ 3. Beträffande motiveringen för de i föreliggande paragrafs första del

intagna bestämmelser torde jag kunna i huvudsak inskränka mig till att

hänvisa till vad kommittén därutinnan anfört. Särskilt torde böra uppmärksammas

att — något som väl även lärer ligga i sakens natur — användandet

av en saluförd varas naturliga benämning icke uteslutes genom

förekomsten av en tillsats, som ej är ägnad att minska varans näringsoch

handelsvärde och som endast förekommer i gängse utsträckning.

Begreppet »normala sammansättningen» hos en vara får vid tillämpningen

av nu förevarande stadgande uppenbarligen icke tolkas alltför

snävt utan lärer vid sådan tolkning själva syftet med stadgandet böra

i varje särskilt fall tillerkännas eu synnerligen stor betydelse.

Bland de i denna paragraf upptagna varubenämningarna återfinnes

icke benämningen ister. Då denna benämning, så vitt känt är, icke i

nämnvärd grad varit föremål för missbruk, samt, vad beträffar visst

surrogat för varan i fråga, konstister, särskild lagstiftning därom föreligger,

har ifrågavarande varubenämning ansetts kunna utan olägenhet

undantagas från den nu föreslagna förordningens tillämpningsområde.

Stockholms handelskammare har, såsom redan förut omnämnts, framhållit

svårigheten att avgöra vad som skall anses såsom den normala sammansättningen

hos en viss vara. Otvivelaktigt torde så i fråga om en del varor

vara förhållandet. Härvid må emellertid, förutom vad redan anförts i

fråga om tolkningen av förevarande begrepp, beaktas, att kommittén i sitt

förslag, såsom den ock själv påpekar, begränsat sig till varuslag, rörande

vilka en viss normalsammansättning med praktiskt sett trånga gränser

för de ingående beståndsdelarnas procentsiffror föreligger. Givetvis kunna

dock lika litet på förevarande som på andra områden för lagstiftning

tveksamma gränsfall helt undvikas. Ett korrektiv mot härav föranledda

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 301 haft. (Nr 348.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.

olägenheter torde få anses ligga däri, att förslaget uttryckligen förklarats

avse endast uppenbara fall av avvikelse från normalsammansättning.

Detta bär i kommittéförslaget, bland annat, fått sitt uttryck i bestämmelsen

i § 3, att för straffbarhet fordras, att den saluförda eller försålda

varans verkliga beskaffenhet, där säljaren ej eljest har kännedom om

densamma, skall vara sådan, att den med begagnande av vanlig uppmärksamhet

bort iakttagas.

Föreskriften i sista stycket av föreliggande paragraf har tillkommit

till följd av erinran från Östergötlands och Södermanlands industri- och

handelskammare, vilken erinran kommerskollegiet ansett sig böra understödja.

Såsom skäl för nämnda föreskrift torde endast behöva framhållas,

att exempelvis de engelska eller tyska benämningarna å flera av de i

§ 1 uppräknade födoämnen äga stor likhet med motsvarande svenska ord.

Smålands och Blekinge handelskammare, handelskammaren i Karlstad

samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare föreslå, att även

ordet kaffe, vilket namn för närvarande mycket missbrukades i ordsammanställningar,

använda för varor, som icke alls hade något gemensamt

med kaffebönan, måtte inbegripas under de föreslagna bestämmelserna.

Sveriges minuthandlares riksförbund har gjort framställning

i enahanda syfte. Förstnämnda två handelskammare framställa även

samma förslag beträffande ordet kakao. Då, vad kaffe beträffar, denna

vara icke kan sägas utgöra ett födoämne i samma mening som övriga

i § 1 uppräknade varor, samt, i fråga om kakao, något mera allmänt

vitsordat behov av dess hänförande under de nu föreslagna föreskrifterna

icke synes föreligga, har jag ansett förenämnda framställningar

icke böra föranleda någon min åtgärd.

§ 2-

Bestämmelsen i denna paragraf uti det inom civildepartementet utarbetade

författningsförslaget har icke någon motsvarighet i kommitténs

förslag utan har föranletts av erinran från Östergötlands och Södermanlands

industri- och handelskammare, vilken erinran vunnit kommerskollegiets

understöd. Någon närmare motivering för ifrågavarande stadgande

synes knappast vara av behovet påkallad.

Någon direkt motsvarighet till stadgandet i § 2 av kommitténs

förslag har icke upptagits i det inom civildepartementet utarbetade

förslaget. Visserligen skulle det kunna sägas, att med den avfattning,

§ 1 i sistnämnda förslag erhållit, denna paragraf komme att verka i

ungefär samma riktning som § 2 i kommittéförslaget. På grund av de

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 348.

11

modifierande bestämmelser, vilka intagits i § 3 i det inom civildepartementet

ntarbetade förslaget och vilka jag i samband med redogörelsen

för nämnda paragraf får tillfälle att behandla, kommer detta emellertid

icke att bliva fallet.

Mot kommitténs förslag, så vitt angår berörda § 2, har från

åtskilliga håll riktats en skarp kritik. Bland andra hava skånska

handelskammaren och handelskammaren i Gävle framfört åtskilliga betänkligheter

mot det i nämnda paragraf upptagna stadgande. Till den

av dessa handelskammare intagna ståndpunkt har kommerskollegiet slutit

sig, därvid kollegiet anfört följande: Nämnda paragraf torde till en

början drabba eu hel del varor, vilkas saluhållande under i förslaget förbjudna

benämningar näppeligen syntes böra betraktas såsom i något

nämnvärt avseende skadligt eller av beskaffenhet att böra förhindras.

Då vidare allmänheten genom varans benämning erhölle kännedom

om att densamma i verkligheten vore ett surrogat för en annan vara,

vore uppmärksamheten redan härigenom fäst vid det förhållande,

att normalsammansättningen hos den vara, vars namn inginge i

benämningen, icke kunde förväntas. Det torde då få anses vara

att gå alltför långt att förbjuda varans försäljning under ifrågavarande

benämning, i all synnerhet som kommittéförslagets bestämmelser

icke syntes lägga hinder i vägen att försälja samma vara

Titan användande av förbjuden benämning, men med en sådan beskrivning

å varans egenskap att kunna utgöra surrogat för viss annan

vara, att allmänheten åtminstone i det allra närmaste lika lätt kunde

förmås att köpa varan. Kollegiet kunde slutligen icke finna kommittéförslagets

§ 2 ägnad att, såsom kommittén föreställt sig, underlätta

upprätthållandet av gällande maximiprisförordningar. Oberoende av en

varas benämning kunde nämligen dess försäljning med hänsyn till i densamma

ingående maximiprisbelagd vara innebära överskridande av maximiprisbestämmelserna.

Det syntes kollegiet snarare vara ägnat att underlätta

kontrollen härvidlag, om redan genom varans benämning angåves,

att viss maximiprisbelagd vara inginge i den saluhållna varans sammansättning.

I allt fall kunde denna kontroll knappast anses lättare att

utöva genom att det enda i ögonen fallande tecknet på en maximiprisbelagd

ingrediens hos en vara försvunne. Såsom skäl för bestämmelsen

återstode då endast, att benämningens förbjudande skulle försvåra varans

affärsmässiga spridning. Av skäl, som kollegiet förut anfört, vore ernåendet

av detta mål emellertid ur andra synpunkter icke alltid önskvärt,

varjämte verkningarna i sådant hänseende torde av kommittén hava

väsentligt överskattats.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.

Vad av kollegiet sålunda anförts, sammanställt med i Övrigt mot

kommittéförslagets § 2 framförda gensagor, har synts mig förtjänt av

beaktande. Under rådande livsmedelsknapphet vore det utan tvivel mindre

välbetänkt att införa bestämmelser, varigenom handeln med i och för

sig lämpliga surrogat för svåråtkomliga eller ur marknaden kanske helt

och hållet försvunna varor skulle förhindras eller försvåras. Att kommittéförslagets

§ 2, därest densamma inflöte i en blivande författning,

skulle verka i nu nämnd riktning, synes mig emellertid med fog kunna

befaras. Av skäl, som nu nämnts, har jag funnit ett stadgande, motsvarande

kommitté förslagets § 2, icke böra i nu föreliggande författnings

förslag intagas.

§ 3.

Av vad sålunda anförts beträffande § 2 i kommittéförslaget följer

emellertid icke, att särskilda bestämmelser rörande beteckning för surrogat,

varom nyss talats, skulle vara helt och hållet överflödiga. Jag

bortser i detta sammanhang från de inskränkningar i rätten att fritt

välja dylik beteckning, som kunna härledas exempelvis från lagen om

skydd för varumärken. Jag erinrar vidare, att den följande framställningen

endast har avseende å varubenämningar, i vilka någon i § 1

angiven benämning ingår. Vid nu förevarande lagstiftning synes man

beträffande dessa varubenämningar, då de icke ansetts böra helt och

hållet förbjudas, kunna uppställa den fordran, att av benämningen tydligt

skall framgå, att varan är avsedd att tjäna såsom ersättningsmedel för

annan vara. Uppfylles denna fordran, torde man icke behöva befara

någon egentlig olägenhet därav, att i surrogatets benämning ingår benämningen

å så att säga huvudvaran. Köparen bör nämligen i sådan händelse

alltid hava fått klart för sig, att den vara han köper endast utgör

ett ersättningsmedel för en annan vara med annan sammansättning än

den köpta. Han torde härigenom vara ganska väl skyddad mot prejeriförsök

från mindre nogräknade säljares sida. I anslutning till nu återgivna

tankegång har § 3 i föreliggande förslag utarbetats. Att för sig

klargöra, huru ett särskilt angivande av varas egenskap av ersättningsmedel

bör i praktiken äga rum, torde icke behöva bereda vederbörande

näringsidkare någon större svårighet.

§ 4.

Denna paragraf motsvarar § 3 i kommitténs förslag, vilken sistnämnda

paragraf till sitt innehåll icke undergått annan ändring än den,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 348.

sora betingas av behovet att föreskriva ansvar för överträdelse av det

i § 2 stadgade förbud samt för uraktlåtenhet att ställa sig till efterrättelse

den i § 3 intagna föreskrift om angivande av varas egenskap

av ersättningsmedel. Att borttagandet av orden »med begagnande av

vanlig uppmärksamhet» samt den i övrigt vidtagna jämkningen av motsvarande

bestämmelse i kommitté förslaget icke innebära någon ändring

i sak, torde vara uppenbart.

§§ 5-8.

Dessa paragrafer skilja sig i sak föga från paragraferna 4—8 i

kommitténs förslag, dock att i nu föreliggande förslag föreskrifterna

i §§ 5 och 6 upptagits i annan ordningsföljd sins emellan än motsvarande

föreskrifter i kommittéförslaget. Anledning att meddela hälsovårds-

eller kommunalnämnd befogenhet att för särskilt fall förordna

åklagare för åtalande av förseelser mot ifrågavarande förordning synes

emellertid knappast föreligga. Vad angår fördelningen av enligt förordningen

ådömda böter, har hänsyn tagits till i ärendet gjord erinran

från en av handelskamrarna.

Tiden för ikraftträdandet av den ifrågasatta författningen synes

lämpligen kunna bestämmas till den 1 augusti 1917.

Departementschefen uppläste härefter det inom departementet utarbetade

förslag till förordning angående förbud i vissa fall mot användande

av vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen samt hemställde,

att Kungl. Maj:t måtte genom nådig proposition inhämta riksdagens

yttrande över omförmälda förslag, med förklarande, att Kungl. Maj:t

ville, efter emottagande av riksdagens svar, företaga den slutliga prövningen

av samma förslag och meddela det beslut, som därav föranleddes.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall,

och skulle till riksdagen avlåtas nådig proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf Pripp.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.

Bilaga.

Förslag

till

Förordning

angående användande av vissa benämningar vid handeln med födoämnen.

1 §•

Intill dess annorlunda varder förordnat må under nedan angiven benämning

icke såsom födoämne till salu utbjudas eller försäljas vara, som till sin sammansättning

avviker från den normala sammansättningen hos den vara, vars benämning

användes, vare sig denna avvikelse i sammansättningen beror på tillsättning

eller borttagande av något ämne eller av annan orsak.

Dessa benämningar äro:

Mjölk i ordsammanställning, som angiver mjölkens art, såsom oskummad

mjölk, helmjölk;

smör, margarin, ister, flott;

mjöl eller därmed liktydande benämning i ordsammanställning, som angiver

mjölets ursprung, såsom vetemjöl, rågsikt, majzena, potatismjöl;

ägg i ordsammanställning såsom äggpulver;

socker eller därmed liktydande benämning såsom raffinad;

honung;

frukt- eller bärsaft i ordsammanställning, som angiver av vilka frukter eller

bär saften är beredd, såsom hallonsaft, saft av hallon.

2§-

Saluh&lles eller försälj es vara såsom födoämne under namn eller beteckning,

vari någon i 1 § angiven benämning ingår på sådant sätt, att därmed antydes

likhet i användning med den vara, vars benämning sålunda användes, eller

vartill någon i 1 § angiven benämning på detta sätt ansluter sig, skall varan

anses saluhållen eller försåld under sistnämnda benämning.

3§-

Saluhåller eller försäljer någon vara under benämning, som jämlikt denna

förordning ej må vid varans saluhållande eller försäljning användas, varde, där

han awetat eller med begagnande av vanlig uppmärksamhet bort iakttaga varans

verkliga beskaffenhet, dömd till böter från och med 50 till och med 1,000 kronor,

där ej förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

4§.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse mot denna

förordning, samma förseelse fortsätter eller förnyar, skall, när han lagligen varder

förvunnen därtill, för varje gång åtal emot honom ägt rum och han därav undfått

del fällas till böter, som för sådan förseelse äro stadgade.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.

15

För i denna förordning förbjuden handling, som med linsbondes vetskap

begås av lians hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, ansvare husbonden,

liksom vore handlingen begången av honom själv.

6 §•

Åtal för överträdelse av föreskrifterna i denna förordning anhängiggöres vid

allmän domstol och utföres av allmän åklagare, ägande hälsovårdsnämnd eller

kommunalnämnd ock att för särskilt fall förordna åklagare.

7 §•

Böter, som ådömas enligt denna förordning, skola tillfalla den kommun,

inom vilken förseelsen begåtts.

Saknas tillgång till böternas gäldande, förvandlas de efter allmän strafflag.

8§-

Tillsyn å efterlevnaden av denna förordning utövas av hälsovårdsnämnd

eller, där sådan icke finnes, av kommunalnämnd.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den

Motivering.

Under rådande dyrtid, då varje livsmedel betingar högt liandelsvärde och

det ansetts nödvändigt att för flere av de viktigare födoämnena förordna om

maximipriser, ligger det nära till hands för den mindre redbara handeln att söka

orättmätiga källor till vinst. Sådana försök att till egen vinning utnyttja födoämnesbristen,

vilka stundom också vunnit stöd av en missriktad välmening, hava

i stor utsträckning gjorts till skada för den konsumerande allmänheten, som

därigenom utsatts för risker i såväl näringsfysiologiskt och hygieniskt som ekonomiskt

avseende. De oredliga handelsmetoder, som sålunda förekommit i större

utsträckning än under normala förhållanden, hava gått ut på dels uppenbara livsmedelsförfalskningar,

dels saluförandet av livsmedelssurrogat under mer eller

mindre vilseledande namn, vilka förfaranden åter medfört ett kringgående av

maximiprisförordningarna.

Bland de »surrogat», som under senaste tiden förekommit i handeln, hava

åtskilliga avsett att ersätta födoämnen i egentlig mening, andra åter att ersätta

njutningsmedel och kryddor. Beträffande det förra slaget av surrogat är uppenbart,

att en verklig ersättning endast då kan anses föreligga, när ersättningsmedlet

i näringsvärde är jämngott eller nära jämngott med den vara, som därmed ersättes,

eller, om detta ej är fallet, då priset är så mycket lägre, att man för visst penningbelopp

ändock erhåller minst lika mycket valuta, som om man köper den

vara, som skall ersättas. Sålunda äro ur denna synpunkt, exempelvis (under normala

produktionsförhållanden) margarin eller växtmargarin ett gott surrogat för

smör, samt hästkött (vid tillverkning av korv) ett gott surrogat för oxkött till

skillnad från en hel del nu förekommande födoämnessurrogat, vid vilka det mindre

Allmän

motivering.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.

gäller att giva en verklig ersättning än att skapa en vara, som endast ger sken

av att i ett eller annat avseende vara lika god som en annan, ehuru den beträffande

såväl närings- som handelsvärdet är väsentligt underlägsen. Såsom exempel

på dylika surrogat må nämnas sackarin och blandningar därav —- ersättande

socker — samt diverse blandningar av smör med vatten, grädde, mjöl o. s. v. —

ersättande smör.

I fråga åter om surrogat för njutningsmedel och kryddor är förhållandet

merendels ett annat, enär konsumentens förlust, där sådan kan påvisas, här mera

sällan blir av samma allvarliga art som i förutnämnda fall.

Att förvanskningar av födoämnen i egentlig mening av kommittén betraktas

som de mest farliga sammanhänger också som ovan antytts med den omständigheten,

att dessa förvanskningar lätteligen föra med sig ett kringgående av gällande

förordningar om maximipris.

Aid på basis av analyser gjord beräkning av priset å det ingående smörfettet

i vissa saluförda smörsurrogat, har detta pris i särskilda fall befunnits överstiga

vad som motsvarar det lagstadgade maximipriset, förutsatt att varan nämligen

anses som en art av smör, vilket ju namnet angiver. I andra fall hava åtgärder

vidtagits, vilka på samma gång som de måste betecknas såsom verkliga födoämnesförfalskningar,

direkt åsyfta ett kringgående av gällande maximiprisförordning.

Sålunda har exempelvis partier vattenblandat potatismjöl saluförts, medan maximipris

varit gällande för sådant mjöl. Vare sig man underlåtit att vid fabrikationen

underkasta varan den torkning, som ingår som ett led i tillverkningen, eller vatten

verkligen inblandats i den färdiga produkten, så har på detta sätt en del vatten

fått betalas såsom potatismjöl, på grund varav priset för varan blivit avsevärt

högre än maximipriset, på samma gång som varan genom fuktens närvaro i hög

grad blivit ömtålig för biologiska sönderdelningsprocesser.

Mot dessa födoämnesförvanskningar, till vilka kommittén återkommer i den

speciella motiveringen, erbjuder gällande lagstiftning endast ett ofullständigt skydd.

År det en hälsovådlig eller till föda otjänlig vara, som föres i marknaden, torde

hälsovårdsstadgans av lokala föreskrifter kompletterade bestämmelser i de flesta

fall lägga hinder i vägen. Består åter varans underlägsna beskaffenhet i en försämring

av näringsvärdet, som ej gör varan otjänlig till människoföda, och sådan

vara utbjudes under falsk eller vilseledande beteckning, står den köpande allmänseten

på det hela taget tämligen rättslös. Kan en försäljning under vilseledande

beteckning visas hava orsakat köparen en ekonomisk förlust utöver den, som

omedelbart ligger i den försålda varans mindervärdighet, kan väl strafflagens bedrägeristraff

komma i tillämpning. Det bör ej heller förbises, att den rent ekonomiska

livsmedelskontrollen, som ligger utanför den allmänna hälsovårdsstadgans

räckvidd, vunnit ett visst beaktande i åtskilliga på hälsovårdsstadgans grund utfärdade

lokala föreskrifter, såsom de i vissa landsändar gällande bestämmelserna

om villkoren för att å saluförd mjölk använda vissa artbenämningar. För flertalet

hithörande fall är emellertid intet annat stadgande att tillgå, än det i 22

kap. 13 § strafflagen förekommande om straff för den, som »föryttrar ont för godt,

mängt för omängt eller det varuti han vet fel vara utan att sadant uppenbara».

Detta straffbuds fordran på uppsåtligt handlande och fullbordad försäljning, otydligheten

i uttrycken »ont för gott» och »mängt för omängt» jämte obenägenheten

hos vederbörande åklagare att inleda en av dessa anledningar oviss rättegång

Lava emellertid bidragit till, att detsamma fått ringa användning i kampen mot

den tilltagande oredligheten i livsmedelshandeln.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348,

Det förslag, kommittén nu framställer, avser att, intill dess eu fullständig

livsmedelslag kommer till stånd, lämna livsmedelskontrollen ock åklagarmakten

ett starkare vapen i händerna, i det kommittén föreslår, att vissa födoämnesbenämningar

skola förbehållas varor, vilka hava eu mot benämningen svarande normal

sammansättning.

Det skall måhända invändas, att de föreslagna bestämmelserna ej äro av

större räckvidd, än att med desamma kunnat anstå, till dess eu enhetlig livsmedelslag

kommer till stånd. Kommittén vill därföre i detta sammanhang framhålla,

att kommittén funnit det nu framställda förslaget vara enda sättet att i god tid

hävda den för den blivande livsmedelslagen grundläggande principen att eu äkta

varas benämning måste skyddas mot missbruk, vilken princip synts kommittén

just för det närvarande i fara att undanskjutas.

Om nämligen under dessa tider av näringsmedelsknapphet ett antal olämpliga

och i orätt riktning gående beteckningar å födoämnen och surrogat medgivas,

komma sedermera desamma att åberopas såsom hemul för såväl bibehållande av

dessa beteckningar som ock införande av nya sådana. En rationell lagstiftning

på livsmedelsorqrådet kommer alltså att härigenom i hög grad försvåras, varemot

ett hämmande av missbruken, innan dessa ännu blivit rotfästa, är ägnat att bereda

väg för nyssnämnda slags lagstiftningsarbete.

Att kommittén därvid ansett sig böra i huvudsak begränsa sig till benämningar

å födoämnen i egentlig mening har ovan framhållits. Av helt andra orsaker

har emellertid kommittén endast medtagit vissa födoämnesbenämningar. Det har

nämligen varit en tvungen sak att för det närvarande begränsa sig till varuslag,

rörande vilka en viss normalsammansättning med praktiskt sett trånga gränser

för de ingående beståndsdelarnas procentsiffror föreligger. De varuslag, kommittén

medtagit, uppfylla detta villkor, varemot andra varuslag, exempelvis korv och ost,

fordra närmare specifikation och ingående undersökningar för att bestämmandet

av deras normalsammansättning skall vara möjlig.

Då det framställda förslaget avser att gälla, intill dess den enhetliga livsmedelslag

blivit antagen, till vilken kommittén har att upprätta förslag, har det

varit angeläget att, så vitt möjligt, uppbygga nu föreliggande förslag på de principer,

som böra uppbära en sådan lagstiftning. Kommittén har sålunda föreslagit,

att tillsyn å efterlevnaden av förordningens föreskrifter skall utövas av

hälsovårdsnämnd eller, där sådan ej finnes, av kommunalnämnd. Det har nämligen

synts kommittén vara av stor betydelse, att den kontroll å livsmedelshandeln,

för vilken kommittén har att föreslå bestämmelser, kommer att handhavas

på ett enhetligt sätt. Då hälsovårdsmyndigheterna redan hava en vittgående

livsmedelskontroll om händer, har det därför ansetts mest ändamålsenligt att åt

dessa anförtro den utvidgade kontroll, som en ny livsmedelslagstiftning måste föra

med sig.

Om de grundsatser, som vid förslagets utarbetande varit för kommittén väg- Motivering

ledande, åberopas i övrigt följande till förordningens särskilda paragrafer anslutna till förslagets

motivering. särskilda

paragrafer.

1 §•

Kommittén har i den allmänna motiveringen anfört skälen till att endast

vissa födoämnesbenämningar medtagits i förslaget. Därvid har emellertid också

i viss mån hänsyn tagits till den utsträckning, vari förvanskningar förekomma

med avseende på särskilda slag av födoämnen. Några detaljer i avseende härpå

återfinnas i ett vid kommitténs skrivelse fogat, av ledamoten av kommittén Sondén

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 301 Käft. (Nr 348.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

.Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr-348.

avgivet yttrande med bihang, vartill hänvisas. Med avseende på den utsträckning,

vari 1 § är avsedd att erbjuda skydd mot missbruk av däri angiven benämning,

märkes åter följande. Genom bestämmelsen, att paragrafen kommer i

tillämpning, endast då varan utbjudes som födoämne, är till en början från paragrafens

tillämpning uteslutna varor med angiven benämning men med annan

uppgift än att tjäna till födoämne. Ordsammanställningar med mjöl eller mjölk,

som utgöra benämningar påo exempelvis en del kosmetiska medel, rubbas således

icke till sin användning. Å andra sidan torde av stadgandets ordalydelse med

tydlighet framgå, att de fall av avvikelse från normal sammansättning, som utesluta

användningen av angivna benämningar, kunna bestå såväl i en äkta varas

förvanskande genom tillsats eller borttagande av något ämne, som däruti, att en

helt annan vara föreligger. Ett salufört smör, där mjölk eller vatten blivit tillsatt

i en mängd, som överstiger det för smör normala, är i detta fall att anse

såsom smörsurrogat och får lika litet som margarin benämnas smör. Benämningen

smör får nämligen icke användas, med mindre den saluförda varan bär

sammansättningen hos den äkta oblandade varan. Nu är visserligen förhållandet,

att beskaffenheten hos såväl smör som andra varor är i viss mån växlande, varför

sammansättningen i de flesta fall ej lärer kunna annorlunda bestämmas än genom

angivande av de gränser, varinom varans beskaffenhet må tillåtas variera. I en

del fall kan därför också tvekan tänkas uppstå, huruvida avvikelse från normal

sammansättning skall anses föreligga eller ej. Förslaget avser emellertid endast

de fall, som uppenbarligen måste anses ligga utanför nämnda gränser. Det bör

därtill uppmärksammas, hurusom för straffbarhet enligt 3 § fordras, att den saluförda

eller försålda varans verkliga beskaffenhet, där säljaren ej eljest har kännedom

om densamma, skall vara sådan, att den med begagnande av vanlig uppmärksamhet

bort iakttagas. Häri ligger eu begränsning, som utesluter strafftillämpning

i flertalet mindre tydliga fall.

Beträffande de särskilda i 1 § angivna benämningarna är vidare följande att

anmärka.

Det med förslaget avsedda skyddet för benämningar, som angiva arter av

mjölk, innebär i huvudsak ej annat än vad som redan vunnit burskap på de

flesta orter, där på hälsovårdsstadgan grundade lokala föreskrifter finnas utfärdade,

nämligen att som oskummad mjölk ej må säljas mjölk, som berövats någon del

av sin naturliga fetthalt, att som getmjölk och kärnmjölk ej må säljas andra produkter

än de, som verkligen motsvara dessa benämningar, samt att mjölk ej får

vara tillsatt med vatten eller annat värdeförringande ämne. Yad i lokala stadgar

därutöver må vara föreskrivet rörande tillåten fetthalt i mjölk eller om villkoren

för användande av beteckningar sådana som »barnmjölk», »kontrollmjölk»

och dylikt förbliver givetvis oberört av nu föreslagna bestämmelser.

Beträffande benämningar å arter av mjöl samt å frukt- eller bärsafter gäller

likaledes, att förslaget avser att förekomma, att dessa benämningar lånas till produkter,

som icke motsvara den art av mjöl, respektive frukt- eller bärsaft, som

benämningen angiver. Ordsammanställningar med smör, margarin, socker, honung

o. s. v. skyddas väl även i viss utsträckning genom förslagets 2 §, varom

hänvisas till motiveringen här nedan, men endast på det sätt, att den vara, för

vilken ordsammanställningen användes som namn, motsvarar den benämning,

som sålunda ingår i namnet. Om varan eljest motsvarar den art, som namnet

angiver eller ej, inverkar ej på det föreslagna stadgandets tillämplighet.

Yad förslaget avser att skydda är vidare endast de i 1 § angivna benämningarna.

Den under någon i paragrafen angiven benämning saluförda varan

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.

19

skall hava normalsammansättningen hos den vara, vars benämning användes,

oavsett de ytterligare utfästelser eller reservationer med avseende på den salubjudna

varans kvalitet, som i de särskilda fallen göras av säljaren. Det kunde

visserligen ligga nära till hands att för en vara, som utgivits såsom »prima» eller

»utmärkt», skärpa fordringen på överensstämmelse med »normal sammansättning»

till en fordran på att denna överensstämmelse icke får ligga så att säga under

denna normalsammansättnings medium, medan å andra sidan en reservation med

avseende på kvaliteten såsom »sekunda» skulle utgöra eu förmildrande omständighet

vid bedömande av en föreliggande förseelse mot paragrafens bestämmelser.

Kommittén har dock ansett detta vara en omständighet, vars beaktande

kan överlämnas åt domstolens fria prövning.

Slutligen bör uppmärksammas, att tillsats, som ej är ägnad att minska en

saluförd varas närings- eller handelsvärde och endast förekommer i gängse utsträckning,

ej får utesluta användningen av den saluförda varans naturliga benämning.

Såsom exempel härpå må nämnas ofarlig färgning av smör och sockring

av saft.

2 §■

Om 1 § ej kan anses utsäga annat än vad som redan utan lagbud borde

vara en naturlig sak, nämligen att en viss vara skall kallas med sitt rätta namn,

går stadgandet i 2 § något längre, då där föreskrives, att i 1 § angiven benämning

ej heller får användas i ordsammanställning, som antyder likhet i användning

med den vara, vars benämning användes, såvitt ej sistnämnda varas sammansättning

förefinnes. Att benämningen »smör» ej utan vidare bör få användas

å en konstprodukt torde icke kunna möta någon allvarlig motsägelse. Föreskriften

i 2 §, som innebär, att varan ej heller får betecknas som »konstsmör»

eller ens som »ersättning för smör», är kanske efter mångens uppfattning ej lika

självklar. Utgives Åkäran att helt utgöra en konstprodukt eller endast ett ersättningsmedel

för samma vara, kan jir synas, att det närmast till hands liggande

sättet för angivande av dess användning icke borde förbjudas. Här komma

emellertid två synpunkter i beaktande. Först och främst kommer alltid en benämning

av angivet slag att ingiva den köpande allmänheten en oriktig tanke om

»surrogatets» förmåga att ersätta den äkta varan. Benämningar sådana som

»konstsmör», »patentsocker» o. dyl. lämna nämligen köparen i okunnighet om,

huru stor eller liten mängd smör respektive socker verkligen ingår i varan. Angives

i stället varans sammansättning, må det tillkomma köparen att bedöma, i

vad mån han vill begagna sig av den utbjudna varan såsom ersättning för en

äkta och i vad mån ersättningsmedlet giver valuta för de därå nedlagda kostnaderna

i form av näringsvärde m. in. (Exempel härpå meddelas i den av

Sondén utarbetade bilagan under rubriken »konstsmör».)

En annan sida av saken är förut antydda inverkan på maximiprisförordningarnas

tillämpning. Det har påvisats, hurusom vissa »surrogat» förts i marknaden,

innehållande en mindre del äkta vara, som i den föreliggande blandningen

betingat en betalning överstigande fastställt maximipris. Föres denna blandning

i handeln under benämning, som lånats från den äkta varan, föreligger ett uppenbart

men svåråtkomligt brott mot maximiprisförordningen. Nu må ju invändas,

att en ändrad benämning ej kan upphäva detta sakförhållande och att en bestämmelse

av föreslagen art rent av skall framkalla ytterligare förseelser i samma

riktning under täckmantel av mer och mindre konstlade namn. Men häremot

må erinras, att om konstprodukten berövas den äkta varans benämning och säljaren

för att vinna avsättning för densamma tvingas att deklarera dess bestånds
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 348.

delar, den illojala konkurrensen med den äkta varan avvärjts. Och uppenbart

är, att ett överskridande av eu gällande maximiprisförordning icke är oantastbart

därmed, att en annan benämning användes. Likaväl som natursmör, sålt under

namn av margarin, faller under förordningen om maximipris å smör, bör en äkta

vara, som finnes inblandad i en konstprodukt, ej få i marknaden betinga ett

högre pris, än som är tillåtet, då varan saluhålles för sig. Att ordsammansättningar,

varom här är fråga, icke äro förbjudna, då de utgöra en vedertagen beteckning

å ett kemiskt enhetligt ämne, som icke kan sammanblandas med det

födoämne, vars benämning ingår i beteckningen, säger sig självt. Beteckningar

sådana som mjölksocker, smörfett och dylikt falla således icke under denna

paragraf.

3 §•

Då förslaget för överträdelse av de givna föreskifterna endast stadgar straffpåföljd,

har förslaget ingen tillämpning, där ej sirbjektiv skuld föreligger. Såsom

sådan är emellertid även visst slag av vållande tillräckligt för ansvars inträdande.

De fall, där hittills ansvar yrkats enligt 22 kap. 13 § strafflagen för försäljning

av underhaltiga livsmedel, visa uppenbart, hur svårt det är att styrka det brottsliga

uppsåtet, i dessa fall liktydigt med vetskap om varans verkliga beskaffenhet.

Genom straffbudets utsträckande att gälla även fall, där visst slag av vållande

kan anses ligga säljaren till last, skall säkerligen mycket vara vunnet i effektivitet.

Detta har ansetts bäst uttryckt på sätt som skett eller att ansvar inträder,

även då säljaren »med begagnande av vanlig uppmärksamhet bort iakttaga varans

verkliga beskaffenhet». Med »vanlig uppmärksamhet» förstås i första hand den

uppmärksamhet, som i allmänhet kan fordras av en säljare beträffande de varor,

han håller till salu. Men givetvis måste hänsyn tagas till de förhållanden, som

i särskilda fall böra föranleda skärpning i berörda fordran. Sker försäljningen

yrkesmässigt, vilket ju icke är någon ovillkorlig förutsättning för förslagets tilllämpning,

komma därvid i betraktande de handelsbruk, som finnas utbildade

inom branschen. Försummelse av en för upptäckande av förefintligt fel tillräcklig

undersökning, som vid inköp av en vara enligt gott handelsskick bort äga rum,

måste sålunda anses vara sådan bristande uppmärksamhet, som vid varans återförsäljning

kan föranleda tillämpning av denna paragraf. En annan icke oviktig

skiljaktighet från 22 kap. 13 § strafflagen är också, att redan saluhållandet är

straffbart. I detta hänseende märkes, att under saluhållandet räknas ej blott det

utbjudande till allmänheten, som sker genom varans förekomst i öppen bod

eller utställande i skyltfönster, utan också ett utbjudande till enskild person.

Straffpåföljden har satts till böter från och med 50 till och med 1,000 kronor.

Hänsyn till förseelsens mången gång allmänfarliga art och den omständigheten,

att en samhällsskadlig vinningslystnad som regel är upphovet till handlingar,

som förslaget vill förhindra, har föranlett kommittén att föreslå en så pass

sträng böteslatitud. Därtill har fogats den bestämmelsen, att straff efter denna

paragraf ej skall komma i tillämpning, då den föreliggande förseelsen enligt allmän

strafflag bör beläggas med strängare straff. Då den straffbara handlingen

fortskridit till fullbordat bedrägeri, inträder således som regel endast bedrägeristraffet.

Skulle handlingen åter vara sådan, att 22 kap. 13 § strafflagen befinnes

tillämplig, synes möjligheten att ålägga ett efter ,nu föreslagna förordning tilllämpligt

högre bötesbelopp icke böra uteslutas. År eljest en förseelse mot förordningen

underkastad ansvar enligt annan specialförfattning, såsom hälsovårds
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 348.

stadga, margarinförordning eller dylikt, torde ej skäl finnas för, att endast den

ena straffbestämmelsen skall träda i tillämpning. Den, som säljer margarin under

benämningen smör, bör således kunna drabbas av straff efter såväl margarinförordningen

som nu föreslagna förordning.

4 § och 5 §.

Här hava införts de i näringslagstiftningen vanliga föreskrifterna om kumulation

av straffet, när förseelsen upj>repas, medan åtal utföres för begången

överträdelse, samt om husbondes ansvar för handling, som med hans vetskap

begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person. I sistnämnda

hänseende märkes, att för ansvarets utkrävande av principal det givetvis förutsättes,

att 3 §:s fordran på subjektiv skuld uppfylles hos denne, medan det å

andra sidan är utan betydelse, om den som begått handlingen handlat i god

eller ond tro.

6 §—8 §.

Såsom i den allmänna motiveringen framhållits, har kommittén föreslagit,

att tillsyn å förordningens efterlevnad skall utövas av de lokala hälsovårdsmyndigheterna.

Detta har medfört, att kommittén i överensstämmelse med föreskrifterna

i hälsovårdsstadgan tilldelat vederbörande kommun de böter, som inflyta, samt

givit hälsovårdsnämnd befogenhet att förordna åklagare. Angående tillvägagångssättet

vid de besiktningar och undersökningar, som erfordras för tillsynens utövande,

har kommittén icke ansett sig böra föreslå föreskrifter i den provisoriska

förordningen. Hälsovårdsnämnd respektive kommunalnämnd äro sålunda härutinnan

hänvisade till den praxis, som utbildat sig å varje ort för utövande av den

sanitära livsmedelskontrollen. Där noggrannare kemiska ellev fysikaliska undersökningar

erfordras för bestämmande av en särskild varas sammansättning, torde

väl också i de flesta fall därtill kompetent person eller anstalt vara för hälsovårdsmyndigheterna

att tillgå. Där så ej är förhållandet eller där ovisshet råder

om, vad som skall anses motsvara den salubjudna varans normala sammansättning,

vilket väl även med den begränsning, kommittén givit åt detta uttryck, en

och annan gång icke kan undvikas, står såväl tillsynsorganen som domstolarna

tillbuds att hos medicinalstyrelsen begära sakkunnigt utlåtande. Då medicinalstyrelsen

dels har att övervaka efterlevnaden av hälsovårdsstadgan, därvid en

viss kännedom om födoämnenas normala beskaffenhet måste förutsättas, dels ock

har att fastställa fordringarna å viktigare proviantartiklar m. m. vid leverans för

statens behov, torde medicinalstyrelsen vara särdeles skickad att avgiva utlåtanden

av förenämnd art.

I detta sammanhang är slutligen en anmärkning att göra. Det skall måhända

invändas, att, om en salubjuden varas avvikelse från normalsammansättningen

hos den vara, vars benämning använts, endast kan fastställas genom noggranna

kemiska eller fysikaliska undersökningar, säljaren sällan lärer kunna överbevisas

om den subjektiva skuld, som enligt 3 § är förutsättning för straffbarhet.

Men även om så är förhållandet, måste säljarens delgivande av den företagna

undersökningens resultat nödvändigtvis medföra den vetskap om varans verkliga

beskaffenhet, som, om varans saluhållande fortsättes, kan läggas till grund för

ett straffyrkande. På detta sätt kunna tillsynsorganen utan anställande av åtal

utöva en säkerligen icke resultatlös kontrollverksamhet.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 301 käft. (Nr 348.)

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:357 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående förhud i vissa fall mot användande av vilseledande varubet s. 6 i texten
  2. LU 1917:66 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds ''proposition med förslag till förordning angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vi s. 1 i texten