Sök i Ratio Lex

Angående viss nedsättning av sockerskatten

1917-02-06 · 27 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 20 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:45, Angående viss nedsättning av sockerskatten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.

i

Nr 45.

Kungl. May.ts nådiga proposition till riksdagen angående viss

nedsättning av sockerskatten; given Stockholms slott den

6 februari 1917.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollen

över jordbruksärenden och finansärenden för denna dag vill Kungl

Maj:t härmed föreslå riksdagen att — under förutsättning att svenskasockerfabriksaktiebolaget

och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag

förbinda sig att till odlare av sockerbetor för deras räkning under år

1917 utbetala ersättning i huvudsaklig överensstämmelse med i ovan

åberopade statsrådsprotokoll över jordbruksärenden av chefen för jordbruksdepartementet

förordade grunder — antaga bilagda förslag till

kungörelse angående viss nedsättning av sockerskatten.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 37 käft. (Nr 45.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.

Förslag

till

kungörelse angående viss nedsättning av sockerskatten.

Härigenom förordnas, att, utan hinder av bestämmelserna i 1 §

av förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker,

för allt socker, som inom riket tillverkas eller dit införes, skall, på sätt

i nämnda förordning närmare bestämmes, vid sockrets utlämnande till

fritt bruk under tiden från och med den 1 mars 1917 till och med den

31 oktober samma år erläggas skatt med 11 öre för varje kilogram,

dock att förödet socker, som tillverkas vid de redan anlagda råsockerfabrikerna

i Östergötland och Västergötland samt på Öland och utlämnas

till fritt bruk antingen omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet

i Lidköping efter där verkställd raffinering, skatten under omförmälda

tid utgår med 5 öre för varje kilogram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 45.

8

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6

februari 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet friherre Beck-Friis

anförde efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:

Den 4 augusti 1914 — alltså genast vid det nuvarande världskrigets

början — utfäste sig svenska sockerfabriksaktiebolaget att icke

höja prisen å raffinadsocker i annan mån än som kunde betingas av

ökade tillverkningskostnader. Några dagar förut eller den 1 augusti

1914 hade beslutats höjning med i genomsnitt 1V2 öre per kilogram.

Priset på socker blev därefter oförändrat intill utgången av år

1915, då priset höjdes med 2 V2 öre, sedan bolaget framlagt kalkyler,

utvisande att inträdda merkostnader betingade en dylik höjning.

På framställning av statens livsmedelskommission utfärdades den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.

27 juni 1916 förordning angående maximipris å socker och sirap, varigenom

en mängd kvaliteter av socker och sirap åsatts högsta pris, som

äro olika vid försäljning direkt till allmänheten i öppen bod och vid

försäljning i annan ordning. Vid försäljning av tillverkaren eller för

hans räkning skall å prisen göras avdrag med minst 2 procent.

Sockertill verkningen är som bekant skyddad genom tull. Tullsatsen

är enligt de av riksdagen år 1913 antagna principer och

riksdagens beslut år 1915 genom kungörelse den 11 juni 1915 bestämd

för raffinerat socker och för oraffinerat socker av visst ljusare slag

till 10.5 öre samt för mörkare oraffinerat socker (råsocker) till 7.5 öre,

allt för kilogram. Dessa tullsatser äro enligt uttalande av 1913 års

riksdag i skrivelse nr 75 avsedda att gälla till 1917 års slut, varefter de

till 1918 års slut böra sänkas med 0.5 öre till respektive 10 och 7 öre

per kilogram. Å sirap och melass finnes tull å 5 öre per kilogram.

För såväl importerat som inom landet tillverkat socker skall vid

sockrets utlämnande till fritt bruk erläggas särskild skatt, vilken enligt

kungörelsen den 15 december 1914 utgår med 16 öre för varje kilogram.

För det socker, som tillverkas vid de redan anlagda råsockerfabrikerna

i Östergötland och Västergötland samt på Öland och utlämnas

till fritt bruk antingen omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet

i Lidköping efter där verkställd raffinering, utgår dock skatten

under tiden till 1918 års utgång med endast 12 öre för varje kilogram.

Matsirap och melass av vanliga typer draga icke sockerskatt.

Slutligen bör erinras, att Kungl. Maj:t den 13 oktober 1916 utfärdat

förordning angående reglering av förbrukningen av socker genom

folkhushållningskommissionens försorg, vilken förordning gäller från och

med den 1 november 1916 tillsvidare. Landets hela sockertillverkning

distribueras under inseende av nämnda kommissions sockerbyrå och

dess underlydande organ.

Sockertillverkningen i riket äger rum genom två bolag, av vilka

det ena, svenska sockerfabriksaktiebolaget, med verksamheten förlagd

huvudsakligen i Skåne, intager en dominerande ställning på sockermarknaden

i landet, under det att det andra, yngre bolaget, mellersta

Sveriges sockerfabriksaktiebolag, bär en mindre omfattande verksamhet,

förlagd till Östergötland, Västergötland och Öland.

Nu hava framställningar gjorts dels från bemälda bägge sockerfabriksaktiebolag

om höjning av maximipriset å socker, dels ock från

sockerbetsodlarna om ökad betalning för till bolagen levererade betor.

Sistnämnda fråga är ju i vanliga fall en sak, som bör avgöras direkt

mellan bolagen och betodlarna, men då staten genom åsättande av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:tu Nåd. Proposition Nr 45.

maximipris begränsat möjligheten för bolagen att genom höjning av

prisen å sina produkter göra sig betäckta för sina ökade omkostnader,

har även denna fråga måst bliva föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Det är desto viktigare för staten att hava sin uppmärksamhet riktad

även på sistnämnda fråga, som landets sockertillgång under nu rådande

förhållanden är direkt beroende av betodlingens omfattning och skörderesultat

samt det är nödvändigt att redan nu söka, i den mån det kan

låta sig göra, säkerställa en sockertillgång, som kan motsvara landets

behov under nästa konsumtionsår.

Vad beträffar sockerbolagens framställningar är först att märka en

skrift av den 16 juni 1916 från mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag,

vari hemställes, dels att Kungl. Maj:t måtte lämna sockerbolagen

friare händer att reglera sockerprisen till det läge, som betingades av

de oerhört stegrade merkostnaderna å alla vid tillverkningen använda

förbrukningsartiklar samt av önskvärdheten av betodlingens uppehållande

till det för konsumtionens tillgodoseende erforderliga omfånget, dels

ock att den bolaget medgivna skattelindringsperioden måtte förlängas i

förhållande till den tid, under vilken sockerbetsodlingens och sockertillverkningens

utveckling i mellersta Sverige hämmats eller drivits tillbaka

genom världskriget. I skriften framhålles, att enligt kontrollstyrelsens

berättelse rörande de accispliktiga näringarna under tillverkningsåret

1914—1915 konsumtionen av socker hastigt ökats, nämligen

från 27.39 kilogram år 1913 till 28.7 1 kilogram år 1914 och 31.36

kilogram år 1915, allt per invånare. Detta berodde nog på de höga

pris, som måste betalas för andra livsmedel. Men sockret hade, oavsett

de tillfälliga konjunkturerna, alltmer blivit en betydelsefull del av folknäringen.

Sockertillverkningen vore även indirekt av största betydelse

genom att sockerbetsodlingen satte jorden i högre kultur, som komme

även övriga grödor till godo. Mellansveriges sockertillverkning hade

— såsom i skriften närmare belystes med sifferuppgifter — under de

senaste åren utvecklats på ett sätt, som överträffade även de högsta

beräkningar vid riksdagens behandling av detta ärende år 1913. Allt

talade ock för, att denna utveckling skulle, om icke opåräknade omständigheter

inträffat, hava fortgått på normalt sätt och att företaget

skulle under de beviljade fem skattelindringsåren hava vuxit sig så

livskraftigt-, att det kunnat utan ytterligare särskilt understöd av staten

därefter intaga en med den skånska sockerindustrien jämbördig fast

ställning. Världskriget hade emellertid kullkastat dessa beräkningar.

Bolagets merkostnader genom prisstegring å förbrukningsartiklar och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.

frakter m. m. både under tiden från den 1 augusti 1914 till den 1 april

1916 utgjort icke mindre än 726,911 kronor, mest på grund av bränsle.

Blott i ringa grad hade dessa ökade utgifter motvägts av prishöjningen

å socker med 2 Va öre per kilogram vid 1916 års ingång. Prisökningen

å förbrukningsartiklar syntes emellertid komma att fortfara och detta

gjorde situationen ännu svårare. Det vore då naturligast, att priset å

produkten, sockret, höjdes. Otaliga andra varors pris hade stigit med

20—30 procent men sockrets blott med omkring 4 procent. Om ej

sockerbolagen kunde lämna högre betpris, skulle betodlingen minskas

och jordbrukaren övergå till andra mer lönande odlingar och då skulle

den utveckling till högre jordkultur, som betodlingen framkallade, avbrytas.

Denna fara förelåge redan, i det att år 1916 i de odlingsområden,

som läge intill bolagets fabriker, antalet betodlare minskats

med 315 och den med betor besådda arealen med 1,000 hektar.

Den 11 oktober 1916 inkom till jordbruksdepartementet en den

10 i samma månad dagtecknad skrift från svenska sockerfabriksaktiebolaget

med anhållan att för alla i maximiprisförordningen den 27 juni

1916 upptagna sockerkvaliteter priset måtte från den 1 november 1916

ökas med 3 öre per kilogram. Den sockerbetskörd, som bolaget då

ginge att bearbeta, komme att draga ytterligare ökade kostnader utöver

dem, som motiverat höjningen den 1 januari 1916. Dels hade

prisen å materialier, såsom stenkol m. m., högst avsevärt stigit, dels

hade arbetslönerna ökats enligt nya löneavtal och dels hade bolaget år

1916 för att öka betodlingen och i någon mån utjämna de stegrade

kostnaderna för denna utfäst ett extra tilläggspris per hektar odlade

vitbetor. Dessa merkostnader beräknades uppgå till 3 öre per kilogram

raffinad. Allt socker från tidigare tiilverkningsperioder vore slutsålt

och det socker, som framdeles såldes, droge sålunda de dyrare tiilverkningskostn

åder na.

Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag anhöll vidare i skrivelse

den 17 oktober 1916 om förhöjning i maximiprisen med 4V2 öre för

alla sockersorter från den 1 november 1916 av enahanda skäl, som det

stora bolaget anfört.

Statens livsmedelskommission yttrade sig över sistnämnda bägge

framställningar den 20 oktober 1916. Beträffande svenska sockerfabriksaktiebolagets

skrift anförde kommissionen, att densamma icke av

vad i skriften anförts eller av eljest inhämtade upptysningar funne

styrkt, att hela den ifrågasatta prisförhöjningen kunde betecknas såsom

erforderlig för täckande av sökandens verkliga merkostnader för produktionen

under innevarande konsumtionsår. Då kommissionen dess
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.

utom, med kännedom bland annat om resultatet av bolagets ekonomiska

verksamhet under sistförflutna räkenskapsår, funne sig hava anledning

förutsätta, att även i någon mån stegrade merkostnader skulle utan

prisförhöjning kunna av bolaget bäras utan avsevärd uppoffring, hemställde

kommissionen, att framställningen icke måtte föranleda vidare

åtgärd. — Då ej heller beträffande det mellansvenska bolaget det syntes

styrkt, att prisförhöjningen vore erforderlig för merkostnadernas

täckande, gjorde kommissionen även angående detta bolags skrift enahanda

hemställan.

Hos mig hade samtidigt framställningar under hand gjorts från

betodlarorganisationer om medverkan för åstadkommande av högre betpris.

Jag beredde mig därför tillfälle till överläggningar med representanter

för såväl sockerbolagen som betodlarna rörande frågan i dess

helhet, och ägde förhandlingar i ämnet rum även i närvaro av andra

statsrådsledamöter. Vid dessa förhandlingar ingavs ett utdrag av protokoll

vid sammanträde med styrelsen för Skånes betodlares centralförening

den 6 november 1916, innefattande en beräkning att odlingskostnaderna

per tunnland stigit med 115 kronor 35 öre, vilket efter en

skörd av 130 deciton rentvättade betor per tunnland motsvarade 89 öre

per deciton betor.

Senare ingåvos nya beräkningar, dagtecknade den 20 november

1916. De skånska betodlarna beräknade därvid kostnadsökningen per

tunnland i jämförelse med odlingskostnaderna år 1912, vilka legat till

grund för det år 1913 antagna femårskontraktet, till 118 kronor 5 öre,

motsvarande nära 91 öre per deciton vid en skörd av 130 deciton per

tunnland, samt anförde för öAoågt följande:

»Tillfölje bristen på arbetskraft vid betodlingen och de oerhört stegrade

kostnaderna för konstgödningsmedel, arbetskraft m. m. hava betodlarna funnit svårigheterna

vara så stora, att de, för såvitt dessa ökade utgifter ej bliva något så

när ersatta genom ökad betalning för sockerbetorna, bliva nödsakade att inskränka

betodlingen högst väsentligt, stödjande sig på § 2 i gällande betodlingskontrakt.

vilken berättigar till dylik inskränkning.

De synnerligen svåra väderleksförhållanden, som hela hösten varit rådande,

hava också i hög grad påverkat betodlarna till olust för sockerbetsodling.

De anförda omständigheterna göra, att sockerbetsodlingen detta år medför

avsevärd förlust för odlarna, och då det är en naturlig sak, att en produktion, som

ej lönar sig, går tillbaka, kommer detta att ske även med sockerbetsodlingen, om

ej kraftiga åtgärder vidtagas däremot. Dylika åtgärder äro så mycket nödvändigare,

som en nedgång i produktionen skulle hava till följd sockerbrist i landet,

enär den nuvarande odlingen knappast fyller konsumtionsbehovet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.

På grund av vad här ovan anförts anse vi, att klok omtanke fordrar, att

sockerbetspriset för 1917 ökas med minst 90 öre per 100 kilogram, samt dessutom

att betodlarna till utjämnande i någon mån av de oförutsedda merkostnader för

sockerbetsodlingen, som 1916 drabbat dem, måtte för detta år erhålla ett tilläggspris

av minst 50 öre per 100 kilogram under 1916 levererade sockerbetor.»

Av representanter för betodlarna inom Östergötland och Västergötland

beräknades merkostnaderna i dessa landsdelar från år 1913 till

år 1917 per tunnland till 125 kronor, motsvarande för en i dessa trakter

till allenast 120 deciton per tunnland uppskattad skörd av tvättade betor

1 krona 4 öre per deciton betor. Nämnda representanter anförde

vidare:

»Vi få tillika framhålla, att det belopp av 125 kronor, som från vår sida

angivits, endast utgör en tämligen knappt beräknad ersättning för de meromkost
nader,

som faktiskt inträtt.------Skulle betodlarna erbjudas blott sagda

summa, vilken motsvarar en prisförhöjning av 1.04 öre per 100 kilogram betor,

innebure detta emellertid, att betodlingen försattes i ett läge, som i själva verket

vore vanskligare än det, som rådde innan nuvarande extra ordinära förhållanden

uppstode.

Allmänt bekant och oomstritt torde vara, att redan de omständigheter, under

vilka betodlarna under de gångna krigsåren arbeta, äro sådana, att inom av oss

representerade landskap betarealerna minskats med cirka 2,000 tunnland. Men

härtill kommer nu, att de osäkra förhållanden på arbetsmarknaden, som kriget medfört

eller kan beräknas komma att medföra, i alldeles särskilt hög grad göra odlingen

riskabel med dess enorma krav på riklig arbetskraft. (Vi vilja som exempel

blott anföra, att medan en man behöver 14 dagar för att upptaga ett tunnland

betor, samma man med maskin kan på en dag avmeja cirka 10 tunnland säd.)

Skall någon utsikt finnas att för sockerbristens avhjälpande väsentligt öka

betarealen, måste enligt vårt förmenande ett pris åsättas av 4 kronor per 100

kilogram betor, vilket innebär en höjning av T krona 50 öre.»

I en promemoria den 21 november 1916 förklarade sig svenska

sockerfabriksaktiebolaget kunna ansluta sig till den förra av de bägge

av de skånska betodlarna framlagda prisökningskalkylerna, upptagande

en merkostnad per tunnland av 115 kronor 35 öre. Bolaget anförde

vidare:

»Emot denna beräkning anse vi oss dock böra göra den anmärkningen, att skörderesultatet

upptagits till allenast cirka 13,000 kilogram betor per tunnland eller den

skörd, som kan anses bliva medelskörd för åren 1915 och 1916, medan medeltalet

för de 10 sista årens betodling uppgår till cirka 15,000 kilogram betor per tunnland.

Ett sådant skörderesultat skulle emellertid öka det beräknade merpriset, kronor

115.35 per tunnland,med 3 kronor eller till kronor 118.35. Då emellertid betodlarnas

representanter anse, att en ökning av priset per 100 kilogram betor med mindre belopp

än 90 öre icke skulle komma att uppmuntra till ökad betodling, hava vi för vår del

icke ansett lämpligt föreslå någon reduktion i den kalkyl, som framkommer efter

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45. 9

ett ökat odlingspris av kronor 115.3 5 per tunnland och en beräknad skörd av

13,000 kilogram.

På grund härav erbjuda vi oss att för sockerbetor, som levereras till våra

råsockerfabriker under kampanjen 1917 -1918, utöver det för sådana betor redan

kontraherade priset, betala ett tillägg, beräknat efter 90 öre per 100 kilogram betor.

Vi förbehålla oss att avgöra, huruvida detta tilläggspris skall utgå enbart efter

viktenhet eller till någon del efter arealenhet.

Förutsättningen för detta erbjudande är, dels att nu gällande maximipris för

raffinerat socker senast den 1 december 1916 höjes i sådan grad, att denna höjning

motsvarar ej mindre det nu erbjudna til läggspriset för sockerbetor än även de

merkostnader för sockertillverkningen, varför vi redan begärt en höjning av maximipriset

å socker med 3 öre per kilogram raffinad, dels att före utgången av mars

månad 1917 garantier lämnas oss, att det sålunda bestämda priset icke nedgår före

den 1 oktober 1918 eller en eventuell prissänkning evalveras i en motsvarande

minskning av sockerskatten, dels också att, om kostnaderna för förarbetandet av

100 kilogram vitbetor till raffinerat socker skulle ökas utöver den merkostnad för

dylikt förarbetande, som inbegripes i ovan angivna av oss begärda 3 öres förhöjning

i maximipriset, utan att motsvarande ökning av raffinadpriset kan erhållas, betodlarna

skola deltaga i en sådan ökning med hälften.

Då betodlarnas representanters till oss inlämnade promemoria jämväl innehåller

en framställning om ett tillägg för 1916 års skörd av 50 öre per 100 kilogram

betor, kunna vi för vår del icke hava något att däremot erinra under ovan

givna förutsättningar och sålunda, att jämväl denna ökning medför en motsvarande

ytterligare höjning av maximipriset.»

I en ny promemoria den 7 december 1916 meddelade sistnämnda

bolag, att årets betskörd, som i bolagets tidigare framställningar beräknats

lämna ett utbyte av 138,436 ton råsocker, i det allra närmaste vore

bärgad och avverkad. Resultatet hade på grund av de ogynnsamma

förhållandena såväl för betodlingen och skörden som även för avverkningen

visat sig utfalla med allenast omkring 126,650 ton råsocker,

motsvarande efter 90 procent rendement 113,985 ton raffinad. Av denna

raffinadkvantitet hade till gällande maximipriser då redan försålts och

beräknades intill årets slut bliva försålt tillsammans 23,283 ton. Med

bibehållande av de primtal för merkostnaderna, som legat till grund för

bolagets förut inlämnade beräkningar, och med reduktion av dem bland

dessa tal, som påverkades av den minskade avverkningen, visade det

sig, att bolaget för att bliva betäckt för de merkostnader, 1916—1917

års sockertillverkning betingade, då dessa merkostnader skulle fördelas

allenast å försäljnings kvanti teten efter den 31 december 1916, måste

göra anspråk på en ökning av maximipriset utöver redan för bolagets

del begärda 3 öre per kilogram raffinad med ytterligare 2 öre — detta

frånsett den ökning, som kunde betingas av betodlarnas krav på ett

ytterligare tillägg till betpriset. Bolaget måste alltså fordra, att maximiBihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 37 höft. (Nr 45) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.

priset höjdes med 5 öre per kilogram raffinad till täckande av bolagets

nu kända merkostnader. Alltså bleve en modifikation av den tidigare

höjningen av maximipriset för bolagets del från 3 öre till nu angivna

5 öre per kilogram raffinad från och med den 1 januari 1917 en av

förutsättningarna för att bolaget skulle kunna vidbliva sitt åtagande att

betala för 1917—1918 års sockerbetor ett tilläggspris av 90 öre per 100

kilogram, respektive för 1916 års sockerbetor ett tilläggspris av 50 öre

per 100 kilogram. De övriga förutsättningarna för samma åtaganden

vidhölles därjämte oförändrade. Vid skrivelsen var fogad en tablå, utvisande

hur bolaget beräknat de utgifter, som skulle föranleda den begärda

prisökningen.

Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förklarade sig i en

promemoria den 21 november 1916 icke kunna göra några väsentliga

anmärkningar mot de mellansvenska betodlarnas kalkyl den 20 i samma

månad, enligt vilken merkostnaden upptogs till 125 kronor för tunnland,

motsvarande för en skörd av 120 deciton rentvättade betor per tunnland

1 krona 4 öre per deciton betor. Då emellertid efter krigets början

bolaget till betodlarna redan lämnat en höjning i betpriset med 15 öre,

skulle det nu gälla en höjning med 89 öre, motsvarande en prishöjning

per kilogram raffinad av 6 V2 öre. Om härtill lades den av bolaget

förut hos Kungl. Maj:t begärda höjningen med 4 Va öre såsom motvikt

mot bolagets redan inträdda merkostnader, bleve totala höjningen 11

öre per kilogram.

För ytterligare utredning i frågan samt närmare prövning av de

framställda anspråken täcktes Eders Kungl. Maj:t bemyndiga mig att

tillkalla sakkunniga personer och anmodade jag på grund härav ledamöterna

av riksdagens första kammare landshövdingen A. Hammarström

och förlikningsmannen K. G. Karlsson, ledamöterna av riksdagens andra

kammare hovstallmästaren G. Tamm, A. von Sneidern och A. Nilsson i

Kabbarp ävensom juris doktorn J. C. Lembke och lektorn vid lantbruks- och

mejeriinstitutet vid Alnarp L. Forsberg att biträda mig för sagda ändamål.

Till dessa sakkunniga ingåvos eller överlämnades ytterligare skrifter

i frågan.

De sakkunniga avgåvo utlåtande den 14 december 1916 i form

av en till mig ingiven promemoria. De hava i denna först berört bolagens

framställningar om höjning i sockerprisen och därvid lämnat en redogörelse

för svenska sockerfabriksaktiebolagets beräkningar över merkostnaderna

för bolagets tillverkningar. De sakkunniga, som erhållit tillfälle

att under hand taga del av vissa räkenskaper in. m. rörande detta

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.

bolag, hava vid jämförelse mellan bolagets merkostnader och de ur prisförhöjningar,

siraps- och melasstillverkning eller eljest härflutna belopp,

vilka enligt de sakkunnigas åsikt borde gå i avräkning mot merkostnaderna,

funnit, att merkostnaderna icke allenast bleve av detta belopp

betäckta utan lämnade ett överskott. De sakkunniga hava fördenskull

förklarat sig icke finna några skäl föreligga för beviljande av

svenska sockerfabriksaktiebolagets anhållan om förhöjning'' av priserna

å socker i syfte att betacka bolagets merkostnader vid tillverkningen

av dess produkter.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget har sedermera i en den 31

januari 1917 inkommen skrift återkallat sin ansökning om täckning

genom maximiprisets höjning av de kostnadsökningar, som för bolagets

sockertillverkning uppstått från krigets början till och med

år 1916.

Rörande mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags ansökan av

liknande innehåll hava de sakkunniga anfört bland annat:

I eu ingiven beräkning hade detta bolags merkostnader uppgivits till 682,320

kronor. .

Råsockertillgången beräknades uppgå för år 1916 — 1917 till 9,000 ton, vilket

efter 92 procent rendement skulle lämna ett utbyte av 8,280 ton raffinadsocker.

Utbytet av melass beräknades uppgå till cirka 2,000 ton. Matsirap tillverkades icke.

För prisstegringarna den 1 augusti 1914 med 1.5 öre och den 2 januari 1916

med 2.5 öre, allt per kilogram raffinad, borde ett belopp av 331,200 kronor gå i

avdrag på merkostnaderna.

Enligt lämnad uppgift avsattes melassen huvudsakligast till betodlarna, och

skulle priset såväl år 1914 som ock 1916 hava hållit sig vid ungefär samma höjd

eller omkring 8 öre per kilogram. De sakkunniga hade icke vant i tillfälle att

närmare granska denna uppgift, enligt vilken således någon av prisstegring förorsakad

merinkomst icke syntes hava härflutit ur melassförsäljningen.

Enligt bolagets uppgifter skulle således dyrtiden hava förorsakat bolaget en

merkostnad av 351,120 kronor.

De sakkunniga hava vidare yttrat följande:

»Beträffande åtgärderna för säkerställande av sockerbetsodlingen för år 1917

vilja de sakkunniga som sin mening uttala, att en ökning av betpriset är erforderlig.

Vid avvägandet av den skäliga storleken av denna ökning ha de sakkunniga utgått

från den förutsättningen, att det gällande betpriset är lämpligen avpassat efter

normala förhållanden, varför den tillfälliga ökning, som skulle utgå för 1917 års

odling, bör så avvägas, att den täcker betodlarnas verkliga merkostnader, sådana

dessa kunna beräknas för ifrågavarande års odling.

Såsom framgår av de till herr statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet

från betodlarorganisationerna ingivna promemorior beräknas av de

skånska betodlarna vid ett skördeutbyte av 130 deciton sockerbetor per tunnland

de merkostnader, som anses drabba 1917 års odling i jämförelse med 1913 ars, till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.

118.05 kronor per tunnland eller till 91 öre per deciton sockerbetor, under det att

de mellansvenska betodlarna vid en beräknad skörd av 120 deciton sockerbetor per

tunnland komma till en ökad odlingskostnad av 125 kronor per tunnland eller 104

öre per deciton sockerbetor.

Vid av de sakkunniga i förevarande avseende verkställda beräkningar bär,

vid ett skördeutbyte av 300 deciton sockerbetor per hektar — som torde kunna

betraktas som normalskörd, (d. v. s. 40 deciton större betskörd per hektar än Skåneodlarna

utgått ifrån) — som resultat framgått, att, efter avdrag för förefintligt

högre värde å betmassa och blast, de ökade omkostnaderna vid 1917 års sockerbetsodling

i jämförelse med 1913 års kunna uppskattas till 226.65 kronor per hektar

eller 75.6 öre per deciton sockerbetor. Vid en skörd av blott 260 deciton per

hektar — den skörd, med vilken Skåneodlarna räknat — erhålles åter enligt de

sakkunnigas kalkyler en ökad odlingskostnad per deciton av 87.2 öre.

Ehuru från betodlarnas sida ej ifrågasatts större prisförhöjning än som motsvarar

merkostnaderna, hava de sakkunniga dock — med anledning av inom deras

krets gjord erinran, att hänsyn i detta sammanhang borde tagas även därtill, huruvida

annan växtodling kunde under nuvarande förhållanden bliva mera inkomstbringande

— ansett sig böra utföra jämförande beräkningar dels mellan foderbetsodling

och sockerbetsodling, dels mellan kornodling och sockerbetsodling. Av dessa

kalkyler framgår, att ett pris av respektive 3.18 och 3.15 kronor per deciton sockerbetor

är erforderligt, för att sockerbetsodlingen under nuvarande krisförhållanden

skall kunna konkurrera med foderbetsodlingen och kornodlingen, d. v. s. göra sockerbetsodlingen

ur privatekonomisk synpunkt lika lockande och inkomstbringande som

dessa båda andra kulturer. Dessa beräkningar kunde sålunda tyckas giva stöd åt

en höjning av priset per deciton sockerbetor med 90 öre — från nuvarande 2.2 5

kronor (medelpris) till 3.15 kronor per deciton.

Av ovanstående kalkyler framgår, att ett förhöjt pris av 90 öre per deciton

sockerbetor visserligen bäst vore ägnat att säkerställa en för landets sockerbehov

tillräcklig areals användning för betodling; men i betraktande ej mindre därav, att

den största försiktighet bör iakttagas, då det gäller att vidtaga åtgärder, som måste

komma att höja priset på en för folkhushållningen så viktig artikel som socker,

än även därav, att sockerbetsodlingen under tidigare år givit lantmännen en ej

ringa vinst och städse medför stora indirekta fördelar för såväl växtodlingen som

husdjursskötseln, hava de sakkunniga ansett en höjning av priset med 75 öre per

deciton sockerbetor under år 1917 böra i tillräcklig grad kunna uppmuntra till

odling av en areal, stor nog att tillförsäkra vårt land erforderlig sockertillgång.

De sakkunniga hava sålunda velat tillstyrka sagda prisförhöjning, som i själva verket

motsvarar betodlarnas egna krav på ersättning för havda merkostnader, sådana

dessa merkostnader framgå av de sakkunnigas beräkningar.

Beträffande den av Skånes betodlares centralförbund gjorda framställningen

om erhållande av ett tilläggspris av minst 50 öre per deciton för under år 1916

levererade sockerbetor för utjämnande i någon mån av de oförutsedda merkostnader

för sockerbetsodlingen, som under år 1916 drabbat densamma, anse sig de sakkunniga

icke kunna tillstyrka detta yrkande dels av rent principiella skäl dels ock emedan

någon garanti för den nuvarande odlingsarealens bibehållande under 1917 icke därigenom

skulle åstadkommas.

De mellansvenska betodlarnas framställning om en särskild större prisförhöjning

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.

för dem iin den, som enligt vad ovan anförts skulle tillgodokomma betodlarna inom

övriga delar av landet, anse sig de sakkunniga ej kunna tillstyrka.

För realiserandet av den prisförhöjning för 1917 års betskörd, som de sakkunniga

sålunda velat förorda, lärer krävas medverkan av respektive sockerbolag,

vilka såsom köpare av betorna skulle hava att utbetala prisförhöjningen, men vilka

naturligtvis måste erhålla ersättning för vad de sålunda i förhöjt pris utgivit. Denna

ersättning synes böra komma dem till godo i form av motsvarande förhöjning av

priset å deras produktion. Med hänsyn till den betydelse, som matsirap och melass

hava, den förra för den mindre bemedlade befolkningen och den senare såsom fodermedel,

torde prisförhöjningen lämpligen böra läggas uteslutande å konsumtionssockret.

En undersökning om vilken prisförhöjning å socker, som skulle motsvara

den förordade prisförhöjningen för vitbetorna — 75 öre per deciton — giver vid

handen, att denna förhöjning för svenska sockerfabriksaktiebolagets räkning skulle

belöpa sig till 8.8 8 öre eller i runt tal 9 öre per kilogram under förutsättning, att

denna prisförhöjning träffar den kvantitet socker — 86,607 ton — som enligt detta

bolags uppgift är tillgänglig vid årets utgång, d. v. s. att prisförhöjningen träder i

kraft med ingången av januari månad 1917.

Motsvarande beräkning för mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags räkning

har i saknad av erforderlig noggrann kännedom om detta bolags inneliggande lager

m. m. icke av de sakkunniga kunnat utföras, men, att döma av detta bolags övriga

beräkningar i framställning den 21 november 1916, synes en sådan prisförhöjning

kunna av bolaget godtagas. I detta ämne torde dock måhända erfordras en närmare,

kompletterande utredning, som de sakkunniga icke varit i tillfälle att utan ytterligare

tidsutdräkt utföra.

En höjning av sockerpriset med 9 öre per kilogram torde även vid den

inskränkning i den enskilda förbrukningen, som förorsakats av kontingenteringen,

emellertid innebära en rätt kännbar tunga för mången konsument. Med hänsyn

härtill har bland de sakkunniga ifrågasatts, huruvida icke i stället för en sådan på

ett års förbrukning beräknad prisförhöjning borde förordas en uppdelning av bördan

på två år. Vid närmare undersökning har dock visat sig, att en dylik anordningskulle

bliva förenad med så stora svårigheter i tekniskt hänseende och annorledes,

att de sakkunniga icke varit i stånd att framlägga något dylikt förslag utan sett

sig nödsakade att förorda beloppets uttagande genom prisförhöjning allenast under

tiden, intill dess raffinad av nästa års skörd föres i marknaden. Ifrågasättas torde

dock kunna, huruvida icke åtminstone någon del av bördan skulle kunna avlyftas

från konsumtionen genom motsvarande nedsättning av sockeraccisen; ett ämne i

vilket emellertid de sakkunniga av lätt insedda skäl icke ansett sig böra avgiva förslag.

I enlighet med vad sålunda anförts hemställa de sakkunniga, att maximipriset

på socker, alla''i maximiprisförordningen specificerade slag, måtte från och

med den 1 januari 1917 höjas med 9 öre per kilogram under förutsättning, att

respektive sockerholag dessförinnan förbundit sig att med avseende å nästkommande

års vitbetsodling utbetala till odlarna ett pris utöver det kontraherade av 75 öre

per deciton av levererade vitbetor.»

Vid detta de sakkunnigas utlåtande voro fogade särskilda bilagor,

av vilka en innehåller en kalkyl över merkostnaderna för odling av en

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 45.

hektar sockerbetor år 1917 i jämförelse med år 1913, då det nu gällande

betodlingskontraktet ingicks. Denna kalkyl har följande utseende:

Konstgödsel:

Chili 350 kg. ä ............................................

Superfosfat 300 kg. å ................................

Kalisalt 200 kg. å........................................

Arbetskostnader:

Hackning, gallring, upptagning:

Kontant ........................................................

Naturaförmåner, bränsle, mjölk, potatis....

Höstbruk, vårbruk, hösthackning, bortforsling:

Mansdagsverken, 17 st. å 0.75 ................

Dragarepardagsverk. 16 st. å 3.— ...........

Järnväg sfrakter 300 DT å 2 öre ................

Döda inventarier 50 proc. av 44.— ........

Allmänna omkostnader1) 40 proc. av 110.—

Avgår:

Okat värde av betmassa 1,050 FE å 3.—

» » » blast 500 » å 4.—

1917

1913

36.—

20.-4-

16.—

56.—

17.—

7.—-4

10.—

30.—

16.20

11.50 4-

4.70

9.40

95.40

200.—

160.—

1 1

ö ö

Tp iH

12.75

48.—

110.75

6.—

22.—

44.—

Summa kronor 278.15

31.50

20-—_ 5Lso

226.65

Mer per DT sockerbetor

226.65

~300

= 75.6

260 deciton betor per har

226.65

260

= 87.2 öre.

öre eller efter en skörd av endast

Två andra bilagor ådagalägga förhållandet i ekonomiskt hänseende

mellan å ena sidan sockerbetsodling och å den andra dels foderbetsodling

dels kornodling samt giva såsom resultat, att sockerbetorna böra,

för att lämna lika stor förtjänst som nyssnämnda odlingar, betalas med

resp. 3.18 och 3.15 kronor per deciton.

Vid de sakkunnigas utlåtande voro vidare fogade två reservationer.

I den ena anför herr Nilsson i Kabbarp följande:

»Den gjorda framställningen om statsåtgärder för åstadkommande av förhöjning

av priset å sockerbetor kan jag för min del ej undgå att finna i hög grad

osympatisk. Här gäller det nämligen icke att hjälpa en grupp yrkesidkare, som

genom ogynnsamma tidsomständigheter råkat i oförskylld nöd. Tvärtom befinner

sig jordbruket för närvarande i en högkonjunktur, som bereder denna näring excep
9

Förvaltningskostnader, diverse kostnader för jordbruket, d:o för lanthushållningen, försäkringar,

amortering och underhåll av byggnader oeh grundförbättringar in. m.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.

tionella fördelar. Ett rent avslag å betodlarnas framställning läge därför närmast

till hands och vore i och för sig ungefär lika berättigat som herrar sakkunnigas

avslag å det stora sockerbolagets begäran om höjt maximipris.

Genom en omkastning av eljest vanliga förhållanden har emellertid odlingen av

sockerbetor blivit mindre fördelaktig än odling av korn eller foderbetor. Och detta

har i sin ordning framkallat farhågor för en väsentligen minskad sockerbetsodling

under år 1917 och därav följande sockerbrist. Äro dessa farhågor berättigade —

vilket jag icke kan bestrida — torde det vara erforderligt att vidtaga särskilda åtgärder

för att säkerställa odlingen av sockerbetor. Dessa åtgärder behöva dock icke nödvändigtvis

gå ut på höjning av betpriset. Syftet kunde nås lika säkert genom att

träffa effektiva bestämmelser, som gjorde den "konkurrerande odlingen mindre lukrativ

och som sålunda beredde den lämpliga balans, som under förut vanliga förhållanden

åstadkommits därigenom, att sockerbruken icke tillåtit sockerbetsodling utöver ett

visst mått.

Därest sådana bestämmelser — som jag i första hand vill tillråda — icke

kunna träffas, torde det nu ej förefinnas annan utväg att tillförsäkra landets befolkning

socker i tillräcklig mängd än att bereda lantmännen en avsevärt ökad betalning

för sockerbetorna. Herrar sakkunniga hava tillstyrkt en ökning av betpriset med 7 5

öre per 100 kilogram. En så stor ökning finner jag ej vara tillräckligt motiverad.

Av bilaga I framgår det, att de sakkunniga i sin merkostnadskalkyl inräknat tre poster,

som angiva beräknad höjning av värdet av egna naturaprestationer. Dessa poster

böra efter min mening hållas utanför. Enligt protokollet vid sammanträdet med

styrelsen för Skånes betodlares centralförening den 6 november 1916 har också

styrelsen då till allra största delen uteslutit dessa imaginära merkostnader. A andra

sidan finner jag mig vid sådant förhållande ej heller berättigad att från summan av

de verkliga merkostnaderna subtrahera den i kalkylen angivna ökningen i värdet av

betmassa och blast. De faktorer, som enligt min uppfattning konstituera merkostnaden

vid sockerbetsodling per hektar år 1917 i jämförelse med samma odling år

1913, bliva följaktligen dessa:

Konstgödsel ............................................................ kronor 95: 4o

Hackning, gallring och upptagning (kontant).... » 40: —

Naturaförmåner .................................................... » 10: —

Jämvägsfr akter .................................................... » 6: —

Döda inventarier .................................................... » 22: —

Summa kronor 173: 40.

Vid en medelskörd av 30,000 kilogram per hektar skulle denna merkostnad

av 173 kronor 40 öre behöva täckas av ett med 57.8 öre förhöjt betpris.

Därest herr statsrådet icke finner det möjligt att genom annan prisregleringvinna

det åsyftade målet, får jag alltså tillstyrka, att betpriset måtte höjas med

57.8 öre per 100 kilogram.

Med en sådan förhöjning är jag övertygad, att åtminstone de medelstora och

mindre jordbrukarna i Skåne skola med nöje fortsätta sin odling av sockerbetor i

vidgat omfång. Och då det icke kan vara möjligt för storbruket att helt upphöra

med nämnda odling, så torde därmed saken vara klar.

Det låter dock tänka sig, att de abnorma förhållanden, som nu råda, vålla

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.

ytterligare förskjutningar till förmån för annan kultur. Det kan därför vara skäl

att överväga, huruvida icke det villkoret bör förknippas med demia prishöjning, att

tillräcklig betareal skall vara tecknad inom bestämd tid.

Den förhöjning av betpriset med 75 öre, som de sakkunniga tillstyrka, har

av dem evalverats i en höjning av maximipriset å raffinad, belöpande sig till 8.5 öre

per kilogram från den 1 januari 1917. Motsvarande siffra skulle vid den förhöjning

av betpriset med 57.8 öre, som jag under angiven förutsättning anser påkallad, bliva

6.5 öre per kilogram raffinad. Jag finner det emellertid omöjligt att tillråda en höjning

av sockerpriset även med detta lägre belopp. Att belasta konsumtionen, d. v. s.

i tusentals fall halvsvältande människor, med dessa miljoner kronor för att bereda

vissa grupper av jordbrukare ökade vinstmöjligheter, det kan inte verka tilltalande

och det skulle, fastän merkostnaden per huvud bleve ganska ringa, i vida kretsar

av vårt folie väcka stor bitterhet. Jag anser det därför lämpligast, att det för betodlarna

avsedda extra beloppet åstadkommes genom nedsättning av accisen. Den

förlust, som därigenom skulle åsamkas statskassan, borde i sådant fall ersättas genom

direkt beskattning av de större inkomsterna, måhända genom den oväntat lukrativa

krigskonj unkturskatten.

Endast under en förutsättning kan jag tillstyrka, att viss del av beloppet

uttages genom en höjning av maximipriset med ett par öre, den förutsättningen

nämligen, att Kungl. Maj:t icke heller under ifrågavarande odlingsår tillåter någon

import av utländsk arbetskraft. Galizierimporten är för landets arbetarklass lika

skadlig som förhatlig, den har t. o. m. under detta års ovanligt svåra skördeförhållanden

visat sig obehövlig, och den bör då framdeles kunna undvaras. Den

ökade arbetsersättning, som enligt merkostnadskalkylen utgör en av de faktorer,

som motivera det ökade betpriset, bör också komma landets egna arbetare till godo.

I övrigt instämmer jag i de uttalanden, som gjorts av de sakkunnigas flertal. »

Lektor Forsberg har i reservation förklarat sig finna den av de

sakkunnigas flertal föreslagna prisökningen med 75 öre per deciton för

ringa. Under erinran att de sakkunniga upprättat kalkyler såväl över

merkostnaden för sockerbetsodling sedan år 1913 som över nuvarande

resultatet av sockerbetsodling i jämförelse med foderbets- och kornodling,

uppkastar reservanten frågan, vilken av dessa kalkyler, som bör tillerkännas

största beviskraften, då det gäller att säkerställa sockerbetsodlingen

år 1917. Han anför:

»Jämförelsekalkylen besvarar frågan klarast och tydligast och den visar att,

för att sockerbetsodlingen skall för lantmannen bliva lika lockande och inkomstbringande

som odlingen av korn eller foderbetor, erfordras en höjning av priset på

sockerbetor med 90 — 93 öre per deciton, d. v. s. en höjning av betpriset, som med

15—18 öre per deciton överstiger det beräknade merkostnadspriset, 75 öre, vilket

pris sakkunnigmajoriteten ansett sig böra stanna vid att tillstyrka. Ku lider enligt

min mening intet tvivel om, att, därest utgången blir den, att betodlarna endast

tillerkännes en höjning av betpriset med 75 öre per deciton, den betodlande allmänheten

ej finner med sina ekonomiska intressen förenligt att ens kvarstå vid den

sockerbetsareal, som den tidigare odlat, och sålunda långt mindre kan bli benägen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung). Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 4ii. 17

att företaga någon utökning av arealen, vilket i en tid, då allvarlig sockerbrist

råder inom landet, skulle hava varit ett högst önskvärt förhållande. Man torde

därtill med säkerhet kunna räkna med, att ett stort antal under 11)111 tillkomna

betodlare och överhuvud sådana odlare — äldre och nyare — som hava för sockerbetsodling

relativt svag jord eller länga och besvärliga transportförhållanden — med

ett ord att odlare, som pläga erhålla ett skördeutbyte, som understiger normalmedelskörd

— 300 deciton sockerbetor per hektar, och för vilka sockerbetsodlingen

överhuvud ställer sig föga eller dåligt räntabel, komma att starkt inskränka, ja, i

många fall helt nedlägga sin sockerbetsodling för att i stället giva ökad omfattning

åt andra, mera räntabla kulturer. Det behöver väl knappast erinras om, att de

mellansvenska betodlarna med ogynnsammare förhållanden i avseende på klimat och

jordens allmänna kulturtillstånd vid en allt för låg prisförhöjning på» sockerbetor

komma i eu långt ofördelaktigare ställning än deras yrkesbröder inom andra betodlingsdistrikt

och särskilt inom Skåne. Och dock vore det en högst behjärtansvärd

sak, att de mellansvenska betodlarna finge den handräckning, som tillförsäkrar

dem gynnsammare utsikter för ett framgångsrikt bedrivande av sockerbetsodlingen.

Sockerbetsodlingen är i dessa tider med knapp och dyr arbetstillgång och enormt

stegrade konstgödselpriser i högsta grad förtjänt av stöd — och ett verkligt tryggande

sådant — ty den är förvisso förenad med vida större besvärligheter och risker än

någon annan odling. Erfarenheterna från år 1916 med sällsynt ogynnsamma väderleksförhållanden,

bristande tillgång på mänsklig arbetskraft, som starkt äventyrade

särskilt sockerbetornas upptagning, och dåligt skördeutbyte med högst otillfredsställande,

ja, i de flesta fall starkt förlustbringande ekonomiskt resultat — dessa

erfarenheter från 1916 hava ställt sockerbetsodlingen i en mycket ogynnsam dager,

och dessa dystra minnen torde ej så snabbt skingras eller förgätas — alla de indirekta

fördelar sockerbetsodlingen medför till trots.

Och om nu en inskränkning av sockerbetsodlingen i dessa tider, då inom

landet redan en allvarlig sockerbrist förefinnes, inträffar — så kommer enligt min

mening att ske, därest ej kraftiga åtgärder till sockerbetsodlingens främjande bliva

vidtagna och detta snarast möjligt — vad blir då följden? Härpå torde jag emellertid

ej behöva ingå i svaromål, ty frågan ligger fullt klar. Sockerbetsodlingen och

sockerindustrien äro tvenne grundväsentliga faktorer att räkna med i fråga om vår

livsmedelsproduktion. Sockerbetan avkastar per ytenhet ett större näringsvärde för

både människor och djur än någon annan kulturväxt, ett förhållande, som under

nuvarande knappa tillgång på födo- och fodermedel, då vi i huvudsak äro hänvisade

att leva av inhemsk produktion, förtjänar sitt fulla beaktande. Sockret åter är en

både viktig och närande födoartikel och det är kanske i dessa dyrtider det billigaste

todomedlet i förhållande till näringsvärdeinnehållet. En ringa fördyrning av sockret

är i dessa tider ej det mest avskräckande — detta ligger fastmera i brist på socker

för vårt lands befolkning.

Alltnog, fara är å färde, att vårt land skall tryckas av sockerbrist, och skall

denna fara kunna avvärjas — så måste till varje pris ske — kräves, att kraftiga

och betryggande åtgärder vidtagas, ty extraordinära förhållanden påkalla extraordinära

mått och steg. Mig synes därför att i en stund, då landet i ett inträffat nödläge

tillropar sina sockerbetsodlare att utvidga sockerbetsodlingen för tryggande av

sockertillgången under nästkommande år — frågan gäller ju nu blott 1917 års

odling — klokhet och ansvar fordra, att odlarna tillförsäkras en så rikligt tilltagen

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 37 höft. (Nr 45.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.

höjning av priset per deciton sockerbetor, att den krävande och riskfyllda sockerbetsodlingen

har utsikt till att bliva lika inkomstbringande för odlaren som vilken annan

odling som helst. På grundval av ovan anförda skäl och sakförhållanden vill jag

därför för min del kraftigt påyrka en höjning i det nu gällande sockerbetspriset

med 90 öre per deciton sockerbetor — en ofrånkomlig höjning, för såvida en tillräckligt

stor sockerbetsareal skall erhållas under nästkommande år.»

Enär de sakkunnigas kalkyler grundade sig på de pris å chilisalpeter

och superfosfat, som gällde i december år 1916, hava dessa

kalkyler omräknats med iakttagande av de pris, vari dessa gödselmedel

komma att våren 1917 stå enligt Kungl. Maj ds numera av riksdagen

bifallna proposition om prisreglering å desamma, nämligen 35 kronor för

chilisalpeter och 15 kronor 80 öre för 20-procentig superfosfat, allt för

deciton. Omräkningen har icke medfört större förändringar än att de

sakkunnigas pris av respektive 75.6 öre och 87.2 öre per deciton betor

sänkts till respektive 73.2 öre och 84.4 öre samt att i jämförelse med

kornodling priset per deciton betor sänkts från 3 kronor 15 öre till 3

kronor 13 öre.

Å andra sidan är att märka, att fraktkostnaderna något ökas till

följd av numera beslutade provisoriska tilläggsavgifter å järnvägarna, så

att någon effektiv minskning i de sakkunnigas pris icke torde kunna

tagas i beräkning.

I förberörda, den 31 januari 1917 inkomna skrift, vari svenska

sockerfabriksaktiebolaget återkallat sin framställning om höjning i maximipriset

för täckning av bolagets merkostnader, har bolaget även anfört

följande:

»Vad åter angår den ifrågasatta höjningen av vitbetspriset för 1917 års odling,

måste bolaget för ett åtagande att medverka härtill förbehålla sig ej blott en däremot

svarande höjning av maximipriset å socker utan ock betryggande garantier

för de ytterligare prisökningar å kol m. m., som efter 1916 inträffat eller kunna

förutses.»

I överensstämmelse med de av mig tillkallade sakkunnigas enstämmiga

mening finner jag utredningen tydligt ådagalägga, att någon

åtgärd från statens sida i syfte att bereda svenska sockerfabriksaktiebolaget

ersättning för de merkostnader, som detta bolag enligt egen

uppgift hittills fått vidkännas vid sockertillverkningen, icke bör ifrågakomma.

De sakkunnigas utredning har visat, att när detta bolags hela

rörelse, såsom sig bör, tages såsom en enhet, icke blott dessa ökade

kostnader blivit ersatta utan till och med någon vinstökning uppkommit.

Framställningen om dylik ersättning har förövrigt beträffande tiden

intill 1916 års utgång numera återkallats av bolaget.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 45.

Mellersta Sveriges sockerläbriksaktiebolag har däremot enligt de

sakkunnigas utredning icke kunnat fullt uppväga utgiftsökningen medelst

ökade inkomster, huvudsakligen enär detta bolag icke driver sirapstillverkning.

Differensen har för innevarande år av de sakkunniga uppskattats

till 351,120 kronor. Då statens åtgärd att åsätta, maximipris

berövat bolaget möjlighet att genom höjning av prisen å sina fabrikat

förskaffa sig ersättning för dessa ökade utgifter, torde vissa billighetsskäl

kunna anses föreligga för att staten åtminstone i någon män bereder

bolaget dylik ersättning. Till frågan, huru och i vilken utsträckning

detta bör ske, återkommer jag senare.

Vad därefter angår frågan om höjda betpris, bör denna fråga

enligt min mening, så vitt statens intresse av densamma vidkommer,

bedömas uteslutande ur synpunkten av att säkerställa eu så stor sockerbetsodling,

att det kan antagas, att med normal skörd landets behov av

socker för nästa konsumtionsår bliver fyllt. Då någon garanti för ökad

sockerbetsodling år 1917 icke skulle — såsom de sakkunniga också

framhållit — vinnas genom att staten föranstaltade om att betodlarna

nu i efterskott erhölle ökad betalning för de betor, som de redan odlat under

år 1916 samt levererat till fabrikerna, samt dessutom mot en sådan anordning

möta rent principiella skäl, kan jag icke understödja de skånska

betodlarnas framställning i detta hänseende.

Däremot anser jag det nödvändigt, att åtgärder oförtövat vidtagas

för att åstadkomma, ''att under år 1917 sockerbetsodlingen icke blott bedrives

i samma omfattning som föregående år utan även utvidgas.

Skälen härför hava i de anförda framställningarna och utredningarna

utförligt utvecklats och jag torde ej behöva nu upprepa dem. Genom

den av Kungl. Magt och riksdagen beslutade prisregleringen å gödselmedel

har redan ''ett steg tagits i riktning mot att förbilliga odlingskostnaderna

och alltså göra sockerbetsodlingen ekonomiskt fördelaktigare.

Verkningarna av detta steg få dock icke överskattas, vilket förberörda

omräkning av de sakkunnigas kalkyler nogsamt utvisar. Sagda åtgärd

kommer för övrigt även åtskilliga med sockerbetsodlingen konkurrerande

odlingar till godo. I varje fall krävas vida kraftigare åtgärder för att

under instundande vår i erforderlig mån stimulera odlingen av sockerbetor.

Den enda verkligt effektiva åtgärden i detta syfte är uppenbarligen

att göra sockerbetsodlingen mera ekonomiskt fördelaktig än den

numera är, sedan kostnaderna stigit i så hög grad. Att använda den

av eu reservant bland de sakkunniga förordade metoden att genom särskilda

åtgärder sänka vinsten av andra odlingar kan jag icke tills yrka.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.

Därigenom skulle nämligen uppstå oöverskådliga konsekvenser till största

fara för landets behov av livsmedel, såväl direkt som indirekt. Även

denne reservant har för övrigt funnit sig böra i andra hand tillstyrka

en viss höjning av betpriset. Denna utväg är också enligt min mening

den enda framkomliga.

I avseende å storleken av sådan höjning hava derå förslag framlagts.

För bedömande av dessa förslag är det av betydelse att erfara,

hur prisen ställt sig under år 1916. De sakkunniga hava grundat

sina beräkningar på ett medelpris av kronor 2: 2 5 per deciton.

Enligt gällande kontrakt angående sockerbetsodling för svenska sockerfabriksaktiebolagets

räkning är emellertid betpriset per deciton tvättade

betor vid höstleverans (oktober och november) kronor 2: 2 0 och vid

vinterleverans kronor 2: 4o. Härvid förutsättes viss sockerhalt, och

för högre sockerhalt lämnas tilläggspris.

Enär skillnaden mellan höstpris och vinterpris beror på att de

betor, som levereras under vintern, hava dragit vissa kostnader för

odlarna, samt dessa kostnader även framdeles måste ersättas, och då

även tilläggspris för högre sockerhalt fortfarande skola utgå, bör här

såsom norm tagas höstpriset eller kronor 2: 2 0.

Vad gödslingsbidraget angår vill jag i detta sammanhang beträffande

de sakkunnigas kalkyler erinra, att vid deras jämförelse mellan

odlingskostnaden år 1913 och år 1917 icke något avdrag gjorts för det

gödslingsbidrag, som bolagen år 1916 lämnat. Det torde emellertid

icke finnas tillräcklig anledning för statsmakterna att från bolagen under

år 1917 avlyfta kostnaden för dylikt gödslingsbidrag. Det stora bolaget

torde även för år 1917 vara i stånd att utan större svårigheter bära

denna kostnad, och beträffande det mellansvenska bolaget har jag redan

förmält mig vilja senare återkomma till frågan. I detta sammanhang

bör alltså med allt skäl beräkningen utgå från att bolagen fortfarande

av egna medel lämna minst 40 kronor per hektar i gödslingsbidrag.

Om till utgångspriset av kronor 2: 2 0 lägges den av de sakkunniga

beräknade merkostnaden, 75 öre, erhålles ett pris av kronor

2: 9 5 för betor med kontraktsenlig sockerhalt. Jag måste för min del

finna, detta pris vara alltför lågt för att medföra åsyftat resultat, en

kraftig ökning av sockerbetsodlingen instundande vår. Denna min uppfattning

bär blivit bekräftad under förhandlingarnas gång och genom

överläggningar i frågan med personer, som äga kännedom om förhållandena

i de betodlande trakterna. Särskilt de osäkra förhållandena i flera

hänseenden, vilka kunna medföra opåräknade kostnadsökningar, och

framför allt svårigheten att erhålla tillräcklig arbetskraft göra enligt

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.

vad jag inhämtat många av betodlarna ytterst betänksamma mot någon

mer utvidgad sockerbetsodling. De av de sakkunniga framlagda jämförelsekalkylerna

peka också — såsom de själva erkänt — på en större

höjning än den av dem föreslagna nämligen till kronor 3: i r> å 3: 18.

Och dock avse dessa sistnämnda kalkyler endast att utvisa det pris, vid

vilket betodlingen icke skulle bli mindre lönande iin de med densamma

jämförda odlingarna. Det är då enligt min mening för att uppmuntra

till densamma nödvändigt, att vid betprisets fastställande uppnå ungefär

sistnämnda siffror. Jag finner mig därför böra tillstyrka, att man nu

beräknar för innevarande år en prishöjning till kronor 3: 15 per deciton

betor. Detta pris innebär en ökning av 90 öre gent emot de sakkunnigas

beräknade utgåugspris, kronor 2: 2 5, och med 95 öre gent emot det

av mig antagna utgångspriset, som, gödslingsbidraget oräknat, utgör

kronor 2: 2o.

Jag kan meddela, att i Danmark priset blivit genom överenskommelse

fastställt till kronor 3: 3 0 per deciton. Detta pris är dock på

grund av särskilda bestämmelser angående frakter, vinstandel, bolagens

driftsrisk m. m. icke direkt jämförbart med det svenska.

Till den sålunda utav mig förordade höjningen i betpriset med 95

öre gent emot det enligt odlingskontraktet stipulerade priset för betor

med normal sockerhalt, bör enligt vad jag förut framhållit bolagen beräknas

bidraga med minst lika belopp som fjolårets gödslingsbidrag.

För en skörd per hektar av 300 deciton motsvarar detta bidrag 13 öre

och för en skörd av 260 deciton 15 öre per deciton. Jag anser, att

man i detta fall kan godtaga det senare priset. Dels synes det mig

nämligen vara väl högt att för den mellansvenska sockerbetsodlingen

räkna med eu medelskörd av 300 deciton per hektar och dels synes

det skånska bolagets ställning, såsom de sakkunnigas utredning utvisar,

medgiva att, om så finnes erforderligt för betodlingens utvidgande,

en mindre höjning av gödslingsbidraget sker, så att detta även vid eu

skörd av 300 deciton per hektar motsvarar 15 öre per deciton. Om 15

öre alltså avdragas från ovanberörda belopp av 95 öre, återstå 80 öre per

deciton, vilket belopp bolagen icke skäligen torde kunna tillförbindas att

utbetala, om icke ersättning därför på ett eller annat sätt beredes dem.

Då jag nu övergår till frågan, huruledes medel skola tillföras

bolagen för att sätta dem i stånd till denna utbetalning, är det först

av vikt att beräkna det totalbelopp, vartill denna utbetalning skulle uppgå.

Den är tydligtvis beroende av mängden skördade betor. Enligt

officiella siffror utgjorde skördemängden i medeltal under åren 1910—

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 45.

1913 omkring 912,000 ton. Detta belopp bör numera böjas, och synes

mig ej mindre skörd än i runt tal 1,000,000 ton böra beräknas, under

förutsättning att ej alltför stora svårigheter möta för anskaffande av erforderliga

gödselmedel. Efter 80 öre per deciton eller 8 kronor per

ton drager då den ökade betalningen för betorna en totalkostnad av 8

miljoner kronor.

Rent principiellt synes det mig riktigast, om man för gäldande av

sagda utgift kunde hålla sig till den sockermängd, som erhålles av den

betskörd, för vars frambringande utgiften göres. Sambandet mellan

utgift och resultat bleve härigenom det naturligaste, i det att ökad

utgift till betodlarna motsvarades av ökad sockermängd. Denna metod

skulle medföra även vissa betydelsefulla praktiska fördelar. Då nämligen

hela sockermängden av 1917 års skörd under ovan angivna förutsättning

kan beräknas bliva mycket större än den numera återstående

delen av innevarande produktionsårs socker till verkning, skulle det erforderliga

ersättningsbeloppet, per kilogram socker räknat, bliva vida

mindre än om endast det nuvarande sockerlagret toges till grundval för

beräkningarna. Härtill kommer, att under de rådande förhållandena på

livsmedelsområdet det är synnerligen önskligt att icke nu fördyra hushållssockret,

ifall detta kan undvikas.

Emellertid möta mot ett dylikt arrangemang svårigheter, vilka jagmåste

tillerkänna avgörande betydelse. Till en viss del lärer det vara

nödvändigt att låta prisökningen uttagas av konsumenterna genom höjning

av maximipriset å socker. Det sålunda förhöjda maximipriset

skulle då garanteras gälla under en avsevärd del av år 1918, eventuellt

ända till konsumtionsårets slut den 1 november nämnda år. Även frånsett

att ingen nu kan förutsäga, om det höjda sockerpriset med större

lätthet kan bäras under nästkommande år än under det innevarande, är

det dock ytterst vanskligt att utsträcka en dylik garanti så långt i

framtiden. År konsumtionen fri, skulle staten kunna därigenom åsamkas

utgifter till belopp, vilkas storlek undandrager sig varje beräkning.

Endast under den tid, då sockerkonsumtionen är underkastad statlig

reglering, kan staten hava det hela i sin hand.

Jag finner det därför nödvändigt att, oaktat de fördelar den först

antydda metoden skulle erbjuda, endast det nuvarande sockerlagret

tages i beräkning vid de behövliga medlens anskaffande. Vid överläggning

med chefen för finansdepartementet har jag också inhämtat, att

han för sin del, med hänsyn till de övriga statsinkomster, som kunna

beräknas inflyta under år 1917, finner en begränsad sänkning av socker
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45. 23

skatten under någon del av innevarande år icke möta avgörande betänkligheter.

För att utröna storleken av det kvarvarande sockerlagret av 1916

ärs skörd, har jag från folkhushållningskommissionens sockerbyrå inhämtat

vissa uppgifter. Av dessa framgår, att enligt kompletterade uppgifter

från de bägge bolag-en utbytet av råsocker av 1916 års betskörd

utgjorde 136,790 ton. När 10 procent avdroges, erhölles härav 123,111

ton raffinad, vilket nästan jämnt motsvarade den beräknade tillgången

enligt kommissionens regleringsplan. Härav återstod vid utgången av

januari månad år 1917 omkring 84,000 ton och anses vid utgången av

februari månad komma att återstå omkring 75,000 ton. Enligt nyssnämnda

plan skulle till industriellt behov och restauranger avses 15,000

ton för hela konsumtionsåret. Härav återstod vid januari månads slut

ungefär 11,000 ton.

Det är emellertid nödvändigt att även träffa sådana anordningar,

att kostnaderna för den nu pågående sockerregleringen, vilka särskilt

för sockerbyråerna i de olika landsdelarna samt för trycksaker äro ganska

stora, bliva täckta vid realiserandet av det nuvarande sockerlagret. Sagda

kostnader beräknas till i runt tal 600,000 kronor.

Inalles böra alltså medel anskaffas till belopp av 8,600,000 kronor.

Att för detta ändamål i lika mån lita till allt sockret, oberoende

av användningsändamål, har icke ansetts lämpligt. Förenämnda socker

för industriers och restaurangers behov har synts erbjuda en lämpligmöjlighet

till extra prisökning, vilken borde uttagas genom en särskild

avgift. I betraktande av de ändamål, till vilka detta socker användes,

har icke någon betänklighet ansetts böra möta mot att sätta denna

avgift så högt som till 25 öre per kilogram. Kungl. Maj:t har också

den 3 februari 1917 utfärdat kungörelse härom. Den härav drabbade

kvantiteten socker kan beräknas till minst 10,500 ton, medförande en

inkomst av 2,625,000 kronor. Om med det sålunda inflytande beloppet

i första hand gäldas kostnaderna för sockerregleringen, skulle till

främjande av betodlingen återstå minst 2,000,000 kronor. Om detta

belopp avdrages från förenämnda 8,000,000 kronor, kvarstår ett belopp

av 6,000,000 kronor, som måste täckas på annat sätt.

Jag vill föreslå, att detta sker genom att för tiden från och med

den 1 mars till och med den 31 oktober 1917 dels maximiprisen å socker,

alla slag, men icke å sirap, höjas med 3 öre, varigenom beräknas för

det då kvarvarande sockerlagret inflyta 2,250,000 kronor, och dels

sockerskatten sänkes med 5 öre, vilket kan antagas medföra för bolagen

en minskad utgift och för statsverket en minskad inkomst å 3,750,000

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.

kronor. Genom denna anordning kommer allenast mindre delen av det

för ändamålets vinnande erforderliga beloppet att uttagas av sockerkonsumenterna.

Detta anser jag vara desto mera på sin plats, som

sockret för närvarande är underkastat statlig reglering, enligt vilken

allas individuella konsumtion antages vara lika stor.

Vad beträffar det sätt, på vilket höjningen i betpriset skulle tillgodokomma

betodlarna, kan det möjligen befinnas lämpligt, att viss del

därav utgår efter areal och resten efter skördens vikt. Härom torde

det böra tillkomma Kungl. Maj:t att efter förhandlingar med de intresserade

parterna meddela erforderliga föreskrifter.

Några från bolagens sida under förhandlingarnas gång gjorda

framställningar kräva här ett särskilt omnämnande.

Sålunda bär påyrkats, att därest deras tillverkningskostnader

skulle ökas utöver de nu av dem angivna, dessa ökade kostnader måtte

antingen täckas genom höjning av sockerpriset eller ock fördelas lika

mellan bolagen och betodlarna. Det synes mig omöjligt att nu träffa

något avgörande i denna fråga. Därest dylika merkostnader uppkomma,

vilka icke täckas genom merinkomster av tillverkningen, bör frågan

efter noggrann utredning företagas till omprövning och det beslut fattas,

vartill omständigheterna då kunna föranleda.

Från samma håll har även påyrkats garanti för att de skola

kunna erhålla stenkol till sin drift vid förarbetande av 1917 års betskörd.

Det är ju uppenbart, att regeringen icke lärer underlåta att, så

vitt på densamma kan ankomma, tillse, att sockerindustrien likaväl som

annan för landet nödvändig eller gagnelig industri erhåller behövligt

bränsle för sin drift, men att nu lämna någon garanti av det innehåll,

bolagen önskat, är av lätt insedda skäl icke möjligt.

Jag kan icke lämna någon säkerhet för att de erbjudanden, som

innefattas i mina nu framlagda förslag, accepteras av bolagen och betodlarna.

Under förhandlingarnas gång hava många förslag framställts

och prövats utan att leda till resultat. Jag har därför funnit det lämpligast

att på grund av det förebragta materialet intaga en ståndpunkt i

frågan. I varje fall bör det kunna förutsättas, att en sänkning av

skattesatsen icke skall från någondera sidan åberopas såsom skäl för

betodlingskontrakts uppsägning enligt § 17 i det stora bolagets kontrakt,

som ger rätt till uppsägning vid ändring i skatten.

Jag vill slutligen återkomma till frågan om beredande av särskild

ersättning åt det mellansvenska sockerbolaget för dess merkostnader,

vilka av de sakkunniga uppskattats till 351,120 kronor. Jag kan icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 45.

tillstyrka, att full ersättning härför må utgå. Av statens åtgärder och

beslut på livsmedolsmarknadens område hava så många andra näringsidkare

rönt menlig inverkan i sina privatekonomiska förhållanden, att

ett gottgörande av dessa följder skulle medföra oberäkneliga konsekvenser.

Emellertid synes det mig, särskilt med hänsyn till de vägande skäl,

som förut förmått riksdagen att genom skattelindring understödja detta

bolag, i detta fall billigt, att sagda bolag må, för att kunna i någon

mån ersätta sina förluster och fortfarande i önskvärd utsträckning bedriva

sin för jordbruket uti ifrågavarande trakter viktiga verksamhet,

för tiden från och med den 1 mars till den 1 november 1917 erhålla

2 öres nedsättning i sockerskatten. Inalles skulle nedsättningen för

detta bolag alltså utgöra 7 öre.

Den av samma bolag gjorda framställning om förlängning av den

tid, under vilken bolaget åtnjuter nedsatt sockerskatt, torde i sinom tid

bliva föremål för föredragning av chefen för finansdepartementet.

Då den framställning till riksdagen, som nu torde böra ske vid

gillande av vad jag härovan anfört, allenast berör sockerskatten och

alltså ankommer på föredragning av chefen för finansdepartementet,

hemställer jag att Eders Kungl. Maj:t måtte förordna, att ifrågavarande

ärende skall för vidare handläggning överlämnas till nämnda departement.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle utdrag av protokollet rörande

detta* ärende överlämnas till finansdepartementet.

Ur protokollet:

Julius Söderhjelm.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 37 höft. (Nr 45.)

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 45.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

(i februari 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Föredragande departementschefen, statsrådet Vennersten, g av tillkänna,

att han i anslutning till vad chefen för jordbruksdepartementet

tidigare i dag yttrat angående nedsättning av sockerskatten under viss

del av innevarande år låtit inom finansdepartementet utarbeta förslag

till kungörelse angående viss nedsättning av sockerskatten, samt yttrade

vidare:

Visserligen framgår av § 60 regeringsformen, att Kungl. Maj:t i

allmänhet äger rätt nedsätta acciser. Med avseende åter på förhållandet

mellan de avgifter, som äro avsedda att utgå för socker från olika delar

av riket, lärer riksdagens medgivande böra inhämtas, och då förslaget

lämpligen bör i ett sammanhang prövas, torde detsamma böra i sin

helhet föreläggas riksdagen till antagande,

opaginerad Kontrollera mot PDF

27

Kungi. Maj:lx Nöd. Proposition Nr 45.

Föredragande departementschefen hemställde härefter, att Kungl.

Maj:t måtte i nådig proposition föreslå riksdagen att — under förutsättning

att svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges

sockerfäbriksaktiebolag forbonde sig att till odlare av sockerbetor för

deras räkning under år 1917 utbetala ersättning i huvudsaklig överensstämmelse

med av chefen för jordbruksdepartementet förordade grunder

— antaga förenämnda förslag till kungörelse angående viss nedsättning

av sockerskatten.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

nådigt bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bil. litt. — vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Schumacher.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1917:10 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande nr 8 i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående viss nedsättning s. 1 i texten
  2. BevU 1917:8 Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående viss nedsättning av sockerskatten dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten