Sök i Ratio Lex

Angående påbörjande av elektrijiering av statsbanelinjen Kiruna— Svartön samt fortsatt utbyggnad av kraftstationen vid Porjus

33 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:51, Angående påbörjande av elektrijiering av statsbanelinjen Kiruna— Svartön samt fortsatt utbyggnad av kraftstationen vid Porjus

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

1

Nr 51.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till riksdagen angående

påbörjande av elektrijiering av statsbanelinjen Kiruna—

Svartön samt fortsatt utbyggnad av kraftstationen vid

Porjus; given Stockholms slott den 26 januari 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att för år 1918 anvisa

dels för påbörjande av arbetena med elektrifiering av statsbanelinjen

Kiruna—Svartön ett anslag av 3,500,000 kronor, med rätt för Kungl.

Maj:t att förskottsvis redan under år 1917 av tillgängliga medel utanordna

1,500,000 kronor,

dels av det för fullbordande av första utbyggnaden av kraftstationen

vid Porjus av riksdagen beviljade anslaget å 775,000 kronor återstående

beloppet, 150,000 kronor,

dels ock för påbörjande av en andra utbyggnad av nämnda kraftstation

ett anslag av 925,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 41 käft. (Nr 51.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

Inledning.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 26

januari 1917.

* * i

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde vidare:

Genom nådigt brev den 3 december 1915 anbefallde Kungl. Maj:tr

bland annat, dels järnvägsstyrelsen att uppgöra och till Kungl. Maj:t

inkomma med utredning och kostnadsförslag för elektrifiering av järnvägslinjen

Kiruna—Svartön, dels ock vattenfallsstyrelsen att inkomma

med förslag till den ytterligare utbyggnad av Porjus kraftstation, som

därav betingades.

Sedan järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen i underdåniga skrivelser

den 17 februari och den 8 januari 1916 redogjort för resultatet

av de anbefallda utredningarna, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen i en den

31 mars 1916 avlåten proposition, nr 165, dels att för elektrifiering av

berörda järnvägslinje bevilja ett anslag av 15,530,000 kronor samt därav

för år 1917 anvisa ett belopp av 3,500,000 kronor, med rätt för Kungl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 51.

Maj:t att av tillgängliga medel under år 1916 utanordna 1,000,000

kronor, dels ock att för utförande av en andra utbyggnad av kraftstationen

vid Porjus bevilja ett anslag av 1,700,000 kronor samt därav

för år 1917 anvisa ett belopp av 1,500,000 kronor, med rätt för Kungl.

Maj:t att av tillgängliga medel under år 1916 utanordna 500,000 kronor.

Den sålunda ifrågasatta utbyggnaden av kraftstationen avsåg installering

av dels ett nytt maskinaggregat, avsett för driften å ifrågavarande

järnvägslinje, dels ock ett dylikt för industriell drift.

Enligt vad riksdagen meddelade i skrivelse den 3 juni 1916, nr 186,

ansåg sig riksdagen ej för det dåvarande böra bifalla förslaget om elektrifiering

av lin]en Kiruna—Svartön. Vid sadant förhållande saknade riksdagen

anledning att anvisa anslag för insättande i Porjus kraftstation av

det för järnvägsdrift avsedda maskinaggregatet. Däremot beviljade riksdagen

i anledning av Kungl. Maj:ts berörda proposition ett anslag för fullbordande

av första utbyggnaden av kraftstationen av 775,000 kronor,

motsvarande det belopp, som beräknades för installation av ett för industriell

drift avsett trefas-maskinaggregat. Av nämnda anslag anvisades

för år 1917 ett belopp av 625,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t

att av tillgängliga medel under år 1916 utanordna 150,000 kronor.

Sedermera har järnvägsstyrelsen uti skrivelse den 12 december

1916 gjort framställning om anslag för år 1918 för påbörjande av

arbetena för elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön. Därjämte har

vattenfallsstyrelsen i skrivelse den 11 november 1916 hemställt om

framställning till riksdagen om anvisande för år 1918 dels av återstoden

av det för fullbordande av första utbyggnaden av kraftstationen vid

Porjus beviljade anslaget, dels ock, under förutsättning av framläggande

för innevarande års riksdag av proposition om elektrifiering av ifrågavarande

järnvägslinje, av anslag för påbörjande av en andra utbyggnad

av nämnda kraftstation.

Berörda skrivelser anmäldes av mig uti innevarande års statsverksproposition

under titeln utgifter för kapitalökning, och uttalade jag

•därvid förhoppning om att bliva i tillfälle att under riksdagens lopp

underställa Kungl. Maj:t de gjorda framställningarna. På min i enlighet

härmed gjorda hemställan föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i avbidan å

de propositioner, som kunde komma att avlåtas i ämnet, för år 1918 beräkna

dels för elektrifiering av järnvägslinjen Kiruna—Svartön ett anslag

av 3,500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan

under år 1917 av tillgängliga medel utanordna 1,500,000 kronor, dels

av det för fullbordande av första utbyggnaden av kraftstationen vid

Porjus av riksdagen beviljade anslaget å 775,000 kronor återstående

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

belopp, 150,000 kronor, dels ock för påbörjande av vissa arbeten för en

andra utbyggnad av nämnda kraftstation ett anslag av 925,000 kronor.

Elektrifiering''

ay

linjen

Kirnna—

Svar t (in.

Jag ber nu att ånyo få anmäla dessa frågor, och tillåter jag migdärvid

att först till behandling upptaga förslaget om elektrifiering avlinjen

Kiruna—Svartön.

1 sin skrivelse den 3 juni 1916 yttrade riksdagen, att, ehuruväl riksdagen

funnit goda skäl vara förebragta för förslaget om införande av

elektrisk drift å järnvägslinjen Kiruna—Svartön, riksdagen dock ansåge,.

att med beslut om elektrifieringens genomförande tillsvidare borde anstå.

Riksdagen anförde vidare, att det företag, varom vore fråga,,

visserligen i och för sig torde erbjuda fördelar, vilka under normala

förhållanden bort kunna tillerkännas avgörande betydelse för frågans

bedömande. Med hänsyn till den rådande statsfinansiella situationen

samt till de högst betydande krav på anslag för andra produktiva ändamål

— särskilt för statens järnvägars räkning — vilka ställdes på statskassan,

hade riksdagen dock funnit det nödigt, att det då förevarande

anslagskravet tills vidare undanskötes.

Jämväl andra vägande skäl förefunnes enligt riksdagens uppfattning

för intagande av en sådan ståndpunkt. Härvid ville riksdagen

i första hand peka på den i fråga om vissa av de för elektrifieringen

erforderliga materialier inträdda prisstegringen, vilken måste föranleda eu

högst betydande fördyring av anläggningen. Vidare vore att märka,,

att den elektriska driften å riksgränsbanan på grund av de genom

världskriget inträdda förhållandena då ännu ej blivit prövad i sådan

omfattning, att man på grundval av de dittills vunna erfarenheterna från

denna bana syntes kunna bilda sig ett fullt tillförlitligt omdöme om

de fördelar och olägenheter, som vore förenade med den elektriska

driften.

Sedan riksdagens förenämnda uttalande gjordes, har den genom

kristiden inträdda prisstegringen väsentligen ökats. Det såsom skäl för

ett uppskov med ifrågavarande anläggning anförda förhållandet, att prisstegringen

av de för elektrifieringen erforderliga materialierna måste

föranleda en högst betydande fördyring av anläggningen, gör sig därför

numera i ännu högre grad än förut gällande. Med hänsyn härtill har

järnvägsstyrelsen i sin föreliggande skrivelse den 12 december 19 lö

icke ansett sig kunna eller böra ifrågasätta ett beslut om anslag till

omedelbart utförande av anläggningen i dess helhet. Järnvägsstyrelsen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51. 5

har emellertid ansett, att de rådande förhållandena icke borde lägga

hinder i vägen för ett principiellt beslut, att anläggningen skall utföras,

då tiden blir därför lämplig. Därvid borde emellertid enligt

styrelsens mening sådana förarbeten, som rönt minst inflytande av

prisstegringen och vilkas utförande tager en relativt lång tid i anspråk,

genast igångsättas. Fortgången med anläggningens utförande

kunde därefter rättas efter de anslagsbelopp, som statsmakterna i mån

av förhållandenas utveckling kunde finna lämpligt att för ändamålet

bevilja. De arbeten, som av järnvägsstyrelsen nu föreslås till omedelbart

utförande, äro huvudsakligen vissa husbyggnader samt iordningställande

av fundamenten till erforderliga ledningsstolpar. Dessutom har styrelsen

emellertid föreslagit, att bandelen Kiruna—Gällivare måtte nu i sin helhet

iordningsställas för elektrisk drift.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 31 mars 1916 redogjorde

jag för de erfarenheter, som vunnits i fråga om den elektriska

driften av statsbanelinjen Kiruna—Riksgränsen, ävensom lör de skäl, som

syntes tala för den elektriska driftens utsträckning jämväl till linjen

Kiruna—Svartön. Jag framhöll därvid, bland annat, att genom elektrifiering

av sistnämnda linje skulle vinnas den fördelen, att hela den

handel, å vilken den norrbottniska malmen fraktades, bleve ett sammanhängande

helt även med avseende å driftanordningarna. Eu mer ekonomisk

användning av materielen och personalen skulle därmed kunna

åvägabringas. Enligt kontrakt med svenska staten ägde Luossavaara—

Kiirunavaara aktiebolag rätt att i viss omfattning överflytta malmtransporter

från bandelen Kiruna—Riksgränsen till bandelen Kiruna—

Svartön. Begagnades denna rättighet — vilket i stor utsträckning ägt

rum under år 1915 — måste, under förutsättning att ångdrift bibehölles

å den senare linjen, ånglokomotiv anskaffas i den utsträckning, som

svarade mot hela ökningen av transportkvantiteten. \ore däremot hela

linjen Riksgränsen—Svartön elektrifierad, vore det möjligt att vid en

sådan omläggning av transporterna utnyttja de för linjen Kiruna—Riksgränsen

avsedda elektriska lokomotiv, vilka bleve disponibla vid trafikens

minskning å denna linje. Härtill komme, att på grund av kraftanläggningen

vid Porjusfallen kraft för elektrifieringen funnes att på billiga

villkor tillgå.

Vidare yttrade jag, att för frågan, huruvida en elektrifiering av

linjen Kiruna—Svartön borde äga rum, vore det vunna resultatet av

den utförda elektrifieringen av Riksgränsbanan i hög grad utslagsgivande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Resultatet a

elektrifieringen

av

linjen Kiruna—Riksgränsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

I sin föreliggande skrivelse framhåller järnvägsstyrelsen, att förhållandena

under det förflutna året särskilt påtagligt visat, vilka fördelar,

som dels kunnat vinnas om hela Riksgränsbanan varit elektrifierad

och dels vunnits genom att en del av densamma redan är elektrifierad.

Under nämnda år har av kända skäl en väsentlig omkastning

av malmtransporternas riktning ägt rum, i det en stor del av dessa

transporter överflyttats från den elektrifierade bandelen Kiruna—Riksgränsen

till den med ånglokomotiv utrustade linjen Kiruna—Svartön

samtidigt som priset på stenkol våldsamt stegrats. Under tiden 1

oktober 1915—30 september 1916 har sålunda, enligt vad styrelsen

meddelar, från Kiruna till Riksgränsen fraktats endast omkring

1.104.000 ton malm, under det att enligt gällande kontraktsbestämmelser

kunnat påfordras och de befintliga elektriska lokomotivens transportförmåga

kunnat medgiva eu transport av 3,200,000 ton malm. Under

samma tid hava från Kiruna till Gällivare medelst ånglokomotiv fraktats

1.423.000 ton malm, från Gällivare till Kiruna 283,000 ton malm samt

från Gällivare till Svartön sammanlagt ungefär 3,000,000 ton malm.

Sammanlagda kolförbrukningen för trafiken å de icke elektrifierade bandelarna

under ifrågavarande tid har, enligt vad styrelsen upplyser, uppgått

till 72,000 ton, vilken bränslemängd vid nu rådande kolpris av omkring

55 kronor per ton motsvarar en kostnad av närmare 4,000,000 kronor.

För den malmtransport, som ägt rum å bandelen Kiruna—Riksgränsen

under samma tidsperiod, skulle, om den fortfarande haft ångdrift, hava

åtgått omkring 15,500 ton kol, motsvarande en kostnad av 850,000 kronor.

De beräkningar, som lågo till grund i driftkalkylen vid elektrifieringen

av sistnämnda handel, förutsatte ett kolpris av 16 kronor per ton

för kolen fritt på statens järnvägars upplag, vilket motsvarar ett pris

av 15 kronor per ton för kolen vid mottagningsplatsen. Bränslekostnaden

för ifrågavarande år skulle således, om detta pris varit gällande,

hava uppgått till i runt tal 250,000 kronor. På grund av att

bandelen varit elektrifierad under nuvarande höga kolpriser, har sålunda

besparingen i bränslekostnad utgjort omkring 600,000 kronor mera än

som i beräkningarna upptogs.

Malmtransporterna å linjen Kiruna—Riksgränsen under driftsåret

1 oktober 1915—30 september 1916 hava på grund av skäl, på vilka

järnvägsstyrelsen icke kunnat utöva något inflytande, i hög grad varierat

under olika tidsperioder. Denna variation i transporterna framgår av en

vid järnvägsstyrelsens skrivelse fogad, med bilaga 1 betecknad grafisk

framställning, vilken torde få biläggas detta protokoll. De transporterade

malmkvantiteterna månad för månad angivas i följande av styrelsen upprättade

tabell:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Propostion Nr 51.

7

oktober

1915...........................

november

» ............................

................. 62,499

» »

december

» ..........................

................. 96,576

» »

januari

1916............................

................. 81,058

» »

februari

» ............................

................. 169,407

» »

mars

»

................ 96,011

» »

april

» ..........................

................ 53,944

» »

maj

» ............................

................ 54,686

» »

juni

» ............................

............... 51,470

» »

juli

» ............................

................. 122,488

» y>

augusti

» ............................

................ 165,332

» »

september

» ............................

................. 100,147

» »

Summa 1,104,133 ton malm

Av denna tabell framgår, att under månaderna februari och augusti

transporterats mer än tre gånger den kvantitet, som fraktats under

respektive oktober, april, maj och juni. På grund av de rådande omständigheterna

har icke kunnat förutses, huru transporterna skulle utveckla

sig, varför den för underhållet och driften anställda personalen

måste hållas så stor, att den ofta ej kunnat fullt utnyttjas.

Av en vid järnvägsstyrelsens skrivelse fogad, med bilaga nr 2 betecknad

promemoria angående underhållskostnaderna för de elektriska

anordningarna till bandelen Kiruna—Riksgränsen, vilken promemoria torde

få biläggas detta prokoll, framgår, att, trots nämnda för vinnande av en

ekonomisk drift synnerligen olägliga förhållanden och oaktat kostnaderna

för material till underhåll av de elektriska anordningarna i hög grad

stegrats på grund av de under kristiden oerhört ökade prisen på alla

varor, de totala underhållskostnaderna ändock under det tilländagångna

driftsåret understigit vad vid ifrågavarande linjes elektrifiering beräknades.

Enligt berörda promemoria har antalet lokomotivkilometer under

nämnda år utgjort för malmtågslokomotiv 521,873 och för persontågslokomotiv

75,766. Enligt de beräkningar, som legat till grund för

elektrifieringen, och under antagande av 1909 års priser skulle underhållskostnaderna

motsvarande denna trafik uppgått till sammanlagt

264,600 kronor. De verkliga underhållskostnaderna hava däremot uppgått

till allenast 234,889 kronor 77 öre, varför sålunda en vinst av i

runt tal 30,000 kronor uppkommit.

Vid föredragning av föreliggande fråga den 31 mars 1916 nämnde

jag, att järnvägsstyrelsen, jämlikt nådigt bemyndigande den 23 juli 1910,

avslutat kontrakt med vissa elektriska firmor om tillverkning, leverans

och montage av utrustning för elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen.

Enligt detta kontrakt .skulle firmorna övertaga hela den tek
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

luska och ekonomiska risken för anläggningen. Firmorna skulle jämväl

åtaga sig viss garanti beträffande strömförbrukningen, underhållskostnaderna

m. m., och uppställdes i samband därmed, bland annat, särskilda

föreskrifter beträffande användningen av anläggningens olika delar.

I den händelse de verkliga underhållskostnaderna överstege de garanterade,

hade firmorna sålunda skyldighet betala järnvägsstyrelsen hela

skillnaden. Någon sådan betalning har emellertid, enligt vad av det

föregående framgår, ej behöft ifrågakomma, då de garanterade underhållskostnaderna

visat sig mer än väl tillräckligt högt beräknade.

Jämväl i övrigt har, framhåller styrelsen, erfarenheten från det

gångna driftsåret ytterligare bekräftat den uppfattning, som järnvägsstyrelsen

i sin underdåniga skrivelse den 17 februari 1916 uttalat, nämligen

att den elektriska driften med all sannolikhet skulle komma att

uppfylla alla på densamma ställda förväntningar. De mindre fel och

missöden, som under driften ibland uppstått, hava varit av sådan natur,

att de med hänsjm till anläggningens storlek samt egenartade och för

personalen nya konstruktion icke gärna kunnat undvikas. Efter hand

som driften pågått och erfarenhet ifråga om de olika detaljernas lämpligaste

behandling vunnits, har driften avvecklats utan störningar, och de

olika delarna av anläggningen hava visat sig lämpliga och väl samarbetat

sinsemellan. Åven om på grund av de av världskriget inträdda

förhållandena icke blivit möjligt pröva den elektriska driften i sådan omfattning,

som motsvarar normala tider, anser järnvägsstyrelsen sig dock

utan tvekan kunna uttala den uppfattningen, att även ur teknisk synpunkt

den gjorda anläggningen kan anses såsom mycket lyckad.

Under titeln utgifter för kapitalökning i årets statsverksproposition

hade jag anledning erinra, att järnvägsstyrelsen genom nådigt beslut

den 3 december 1915 anmodats uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma

med utredning, kostnadsförslag och plan för en fortgående elektrifiering

av statens järnvägar; och nämnde jag därvid, att denna utredning väntades

avgiven vid slutet av innevarande år. Resultatet av den sålunda

anbefallda utredningen torde dock icke böra avvaktas för avgörande av

föreliggande fråga. Den elektriska driften å Riksgränsbanan synes mig

nämligen numera prövad i sådan omfattning, att man med stöd av de

vunna erfarenheterna utan tvekan kan förorda den elektriska driftens

utsträckande till bandelen Kiruna—Svartön. Det synes mig även ur

nationalekonomisk synpunkt vara av synnerligt stor betydelse, att statens

järnvägar snarast möjligt i den mån omständigheterna det medgiva

göras oberoende av den utländska stenkolen, vars prisstegring som

bekant varit den förnämsta orsaken till driftkostnadernas abnorma

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 51.

storlek under krigstiden, och att de inom landet befintliga kraftkällorna

för ändamålet utnyttjas. .lag bär därför funnit i hög grad önskvärt,

att åtgärder vidtagas för att bereda möjlighet att påbörja arbetena med

elektrifieringen av linjen Kiruna—Svartön.

I fråga om sättet för den föreslagna elektrifieringens utförande ber

jag få erinra följande. Vid utförandet av elektrifieringen av bandelen

Kiruna—Riksgränsen valdes, såsom jag redan nämnt, den utvägen, att

med vissa elektriska firmor träffades avtal, varigenom desamma övertogo

hela den tekniska och ekonomiska risken för anläggningen. Då resultatet

av denna statens järnvägars första anläggning'' för elektrisk drift

i större omfattning skulle för eu lång framtid bliva bestämmande för

vidare åtgärder ifråga om statsbanornas elektrifiering, ansågs det nämligen

vara av synnerlig vikt att söka vinna största möjliga garanti för

att anordningarna i såväl tekniskt som ekonomiskt avseende skulle

bliva fullt tillfredsställande.

I sin skrivelse den 17 februari 1916 anförde järnvägsstyrelsen

emellertid, att styrelsen nu ägde den erfarenhet om utförande och drift

av elektriska bananläggningar, som saknades då elektrifieringen av bandelen

Kiruna—Riksgränsen skulle utföras. Nu funnes också möjlighet

att utföra alla detaljer för anläggningen inom landet. Järnvägsstyrelsen

ansåge sålunda, att anläggningen borde utföras genom styrelsens egen

försorg. Därigenom skulle styrelsen erhålla mera frihet i fråga om

anläggningens utförande och kunna bättre tillgodogöra sig på olika håll

samlad erfarenhet. Åven i avseende å anläggningens drift skulle enligt

styrelsens mening vinnas betydande fördelar, i det att styrelsen kunde

fritt disponera över den levererade materielen på sätt, som omständigheterna

krävde.

För min del fann jag de av järnvägsstyrelsen anförda skäl för

anläggningens utförande genom styrelsens egen försorg fullgoda och förordade

jag därför, att utförandet av anläggningen skulle anförtros åt

styrelsen.

Det sålunda föreslagna sättet för elektrifieringens utförande synes

mig fortfarande vara det lämpligaste.

I det för 1916 års riksdag framlagda kostnadsförslaget för elektrifiering

av linjen Kiruna—Svartön beräknades kostnaden för de elektriska

anläggningarna ävensom för de lokomotiv, som erfordrades för en transportmängd

av 2,000,000 ton malm från Kiruna och Gällivare till Svartön,

till följande belopp:

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 41 höft. (Nr 51.)

Sättot för

elektrifieringens

utförande.

Kostnads
beräkningar.

o

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

för tillkommande elektrisk utrustning vid Porjus

kraftverk............................................................ 450,000 kronor

för ledningsnät och transformatorstationer........... 9,720,000 »

för elektriska lokomotiv ............................................. 5,360,000 »

Summa 15,530,000 kronor.

I de sålunda gjorda kostnadsberäkningarna ingick ett belopp av

770,000 kronor för vissa av järnvägsstyrelsen föreslagna ändringar beträffande

själva bannätet, avsedda att avhjälpa driftstörningar i de längs

banan framdragna elektriska svagströmsledningarna.

I sin skrivelse den 17 februari 1916 framhöll emellertid järnvägsstyrelsen,

att det syntes nödvändigt att, för att fullt säkerställa telefonoch

telegraftrafiken, utöver nämnda ändringar även vidtaga en del åtgärder,

som avsåge ändring av svagströmsledningarna och till dem inkopplade

apparater. Ett flertal förslag till sådana åtgärder förelåg för

det dåvarande. Då emellertid dessa anordningar även berörde telegrafverkets

intressen, hade järnvägsstyrelsen i samråd med telegrafstyrelsen

tillsatt en kommission för utredande av frågan vilka ytterligare åtgärder

lämpligen borde vidtagas.

Vidare anförde järnvägsstyrelsen, bland annat, att styrelsen vid avgivande

av sitt förslag till banans elektrifiering ej ansett sig böra invänta

resultatet av kommissionens arbeten, utan ämnade styrelsen senare

till Kungl. Maj:t inkomma med begäran om erforderligt ytterligare anslag

för utförande av de åtgärder, som med anledning av kommissionens

utlåtande kunde bliva erforderliga.

Denna kommission har efter en del utredningar och försök den 28

september 1916 avgivit ett sammanfattande utlåtande i frågan. I detta

utlåtande, vilket som bilaga 3 fogats vid järnvägsstyrelsens föreliggande

skrivelse och jämväl torde få biläggas detta protokoll, uttalar kommissionen

som sin åsikt, att lämpligaste sättet att i möjligaste mån oskadliggöra

störningar i de svagströms]edningar, som framgå längs en elektrisk

enfasbana av den allmänna karaktär, som Riksgränsbanan företer, är

utflyttning av svagströmsledningarna till ett avstånd från banan avomkring

100 meter jämte förändring av telegraflinjerna till dubbeltrådiga

samt insättande av lämpligt dimensionerade och lämpligt placerade spårtransformatorer

i banans kontakt- och skenledning. Sistnämnda ledning

herde därvid förses med ledande skarvförbindningar.

De av kommissionen föreslagna åtgärderna beträffande spårtransformatorerna

överensstämma med järnvägsstyrelsens förenämnda förslag

och voro, såsom nämnts, beräknade i kostnadsförslaget för elektrifie
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Nåd. Proposition Nr 51.

11

ringen av linjen Kiruna—Svartöu. Kostnaden för utlottning av svagströmsledningarna

vid bandelen Kiruna—Svartön — inberäknat ledningarnas

förändring till dubbeltrådiga — beräknas av kommissionen till 1,005,000

kronor, därav för linjen Kiruna—Gällivare 140,000 kronor och lör linjen

Gällivare—Svartön 895,000 kronor. Nämnda belopp, 1,035,000 kronor,

tillkommer sålunda utöver de av järnvägsstyrelsen förut beräknade kostyaderna

för elektrifieringen av bandelen Kiruna—Svartön, eller 15,530,000

kronor. ’

Såsom jag emellertid redan antytt, hava materialprisen, sedan denna

beräkning gjordes, avsevärt stegrats, och vore man därför nödsakad, om

anläggningen i sin helhet skulle komma till utförande under nu rådande

kristid, att räkna med en avsevärt högre kostnad.

För anläggningen hava beräknats åtgå ungefär 10,000 ton järn och

1,800 ton koppar. I järnvägsstyrelsens förslag den 17 februari 1916

beräknades järnet kosta 250 kronor ock kopparn 2,000 kronor per ton.

Enligt vad styrelsen meddelar, måste nu räknas med ett tonpris av

minst 600 kronor för järn och 4,200 kronor för koppar. Ökningen

utgör sålunda:

för järn .................. kronor 350 x 10,000 = 3,500,000

» koppar............... » 2,200 x 1,800 = 3,960,000

Summa kronor 7,460,000.

Dessutom anser järnvägsstyrelsen, att i ökad kostnad för husbyggnader,

för arbete med ledningarna och för lokomotiv bör beräknas i

runt tal 5,000,000 kronor. Det kapital, som för arbetet ifråga under

nu rådande förhållanden beräknas erforderligt, uppgår sålunda till ett

belopp av i runt tal 29,000,000 kronor.

Häri ingår emellertid ej kostnaden för installering av den vid den

elektriska driftens utsträckande till linjen Kiruna—Svartön erforderliga

turbinen i Porjus kraftverk med tillhörande husbyggnader för den tillkommande

elektriska utrustningen. Ifrågavarande arbeten komma nämligen

att utföras av vattenfallsstyrelsen i samband med ytterligare utbyggnad

av Porjus kraftstation.

Den beräknade våldsamma stegringen av anläggningskostnaden lärer

göra det mindre tillrådligt att för närvarande ifrågasätta anslag för anläggningens

omedelbara utförande i dess helhet. Av skäl, som jag nu

går att närmare utveckla, har jag däremot velat ansluta mig till järnvägsstyrelsens

förslag om anläggningens delvisa påbörjande, dock med

vissa jämkningar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Skal för elektrifiering

av

bandelen

Kiruna—

Gällivare.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Öl.

Vid bedömande av föreliggande fråga är att märka, att anläggningen

består av två delar, som äro väsentligt olika med avseende på de

arbeten, som måste utföras. Den ena är bandelen Kiruna—Gällivare, som

nu föreslås till elektrifiering, och den andra bandelen Gällivare—Svartön.

För bandelen Kiruna—Gällivare finnas redan samtliga överföringsledningar

utförda, och omkopplingsstationerna vid Lappberg och Risbäck

behöva endast förses med mindre tillbyggnader för att förvandlas

till fullständiga transformatorstationer. Någon utbyggnad av Porjus

kraftverk behöver ej beräknas för denna handel, och det vore ej heller

meningen att för driften på denna handel anskaffa några nya elektriska

lokomotiv. De redan befintliga lokomotiven för bandelen Kiruna—Riksgränsen

skulle i stället utnyttjas även för bandelen Kiruna—Gällivare,

för vilket ändamål de måste anses vara fullt tillräckliga åtminstone till

den tidpunkt, då linjen Gällivare—Svartön blir elektrifierad. Under senaste

driftsåret 1 oktober 1915—30 september 1916 skulle nämligen, om

hela linjen Riksgränsen—Gällivare varit elektrifierad, de befintliga elektriska

lokomotiven endast hava varit utnyttjade till omkring 80 procent.

Under innevarande år ökas de elektriska malmtågslokomotivens antal

med 4, varigenom deras totala transportförmåga kommer att ökas med

omkring 30 procent.

Enligt järnvägsstyrelsens beräkningar belöpa sig de kostnader, som

nu måste nedläggas för elektrifiering av bandelen Kiruna—Gällivare,

endast till 2,500,000 kronor. Denna summa fördelar sig, enligt vad

järnvägsstyrelsen meddelat, sålunda:

tillbyggnad av omkopplingshusen vid Lappberg och Risbäck för

transformatorstation, vardera ä 30,000 kronor.................. kronor 60,000: —

transformatorstationsutrustning för Lappberg och Risbäck ä

200,000 kronor ............... » 400,000: —

100 km. kontaktledning ä 19,000 kronor.................................... » 1,900,000:_

utflyttning av svagströmsledningama.......................................... » 140,000:_

Härvid är beräknat, att på Gällivare bangård tillsvidare endast

skulle elektrifieras de spår, som äro oundgängligen nödvändiga för från

Kiruna ankommande och dit avgående tåg.

De sålunda beräknade kostnaderna kunna emellertid, efter Vad jag

från järnvägsstyrelsen erfarit, genom användande av en ny typ järnstolpar

för erforderliga kontaktledningar i någon mån nedbringas. De för

bandelen Kiruna—Riksgränsen använda kontaktledningsstolparna äro utförda

av hopnitade balkar. Under senaste åren har emellertid i Amerika

upptagits tillverkning av en för kontaktledningsstolpar särskilt lämpad

helvalsad balktyp, som, efter vad som framgår av en efter utförandet av

styrelsens ursprungliga kostnadsberäkningar inkommen offert, under nu
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj. ts Nåd, Proposition Nr 51. 13

varande förhållanden skulle ställa sig avsevärt billigare än kontaktledningsstolpar

av den förut använda typen. Genom användande av sådana

stolpar skulle kostnaden för elektrifieringen av linjen Kiruna—Gällivare

reduceras med 150,000 kronor.

Kostnaden för de till utförande föreslagna arbetena för elektrifiering

av bandelen Kiruna—Gällivare skulle enligt de järnvägsstyrelsens beräkningar,

som lågo till grund för styrelsens skrivelse av den 17 februari

1916, hava utgjort 1,700,000 kronor, och ökningen av kostnaden utgör

sålunda 650,000 kronor.

Med den ifrågasatta anläggningen skulle, för den händelse trafiken

kan beräknas bliva av samma storlek som under året 1 oktober

1915—30 september 1916 och ett kolpris av 55 kronor per ton

lägges till grund för beräkningen, en totalvinst genom elektrifieringen

av 715,000 kronor per år erhållas. Under senaste året har trafiken på

här ifrågavarande handel utgjorts av i medeltal per dag'' ett persontåg,

ett blandat tåg och ett godståg i vardera riktningen förutom malmtåg,

medelst vilka, såsom jag förut nämnt, under året transporterats

1.423.000 ton malm från Kiruna till Gällivare och 283,000 ton malm

från Gällivare till Kiruna. Den tidigare beräknade normala trafiken har

av järnvägsstyrelsen beräknats utgöra samma antal person-, blandade

och godståg, som nyss angivits, samt dessutom malmtåg för transport

av 45,000 ton malm per år från Kiruna till Gällivare. Vid beräkning

av denna trafik skulle vinsten under antagande av förenämnda kolpris

uppgå till 130,000 kronor om året. Enligt vad jag inhämtat, torde

emellertid malmtransporten mellan Kiruna och Gällivare, sedan normala

förhållanden inträtt, visserligen komma att väsentligt nedgå i förhållande

till den under senaste året fraktade kvantiteten, men dock med all

sannolikhet kunna beräknas årligen uppgå till mellan 300,000 och

400.000 ton. Räknas med det mindre av dessa belopp, i stället för det

av järnvägsstyrelsen angivna eller 45,000 ton, blir vinsten 240,000

kronor per år, om ett kolpris av 55 kronor per ton antages. Den uppkommande

årsvinsten utgör, under antagande av att det senaste årets

trafik komme att fortfara, 30,4 procent å det för anläggningen beräknade

kapitalet och mer än hela kostnadsökningen. Vid en beräknad

trafik av 45,000 ton malm om året utgör vinsten 5,5 procent på anläggningskapitalet

samt 20,o procent på kostnadsökningen. Om trafiken beräknas

till 300,000 ton om året, utgöra motsvarande siffror 10,2 procent

och 36,9 procent. För varje 10-tal kronor, varmed kolpriset ökas respektive

minskas, inträder ökning respektive minskning av vinsten vid de

sålunda beräknade olika trafiksiffirorna med respektive 140,000, 50,000

och 65,000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

Beträffande kolpriset ber jag få återgiva följande av järnvägsstyrelsen

lämnade uppgifter för åren 1906 —1916 angående årliga medelinköpspriset

för utländskt lokomotivstenkol fritt Luleå, inberäknat lossningskostnader

och hamnumgälder:

1906 u

tgjorde medelinköpspriset.........

...... kr.

13,80

per

meterton,

1907

»

b ........

...... b

17,33

B

» ,

1908

»

» ........

...... b

13,99

B

»

1909

»

b ........

...... »

13,08

B

» ,

1910

b

b ........

...... B

13,55

B

» 7

1911

b

» ........

..... B

11,86

B

» 7

1912

b

b .........

...... »

16,10

B

» ,

1913

»

» ........

...... B

16,98

B

» 7

1914

»

b .......

..... B

14,97

B

» 7

1915

-»

b ........

..... B

33,32

B

» 7

1916

)>

» ........

...... B

57,09

B

B

Härvid

är att märk

a., att ytterligare

kostnader tillkomma för kolet,

nämligen dels för dess transport till kolstationerna och dels för dess

uppläggning i kolbås. Dessa kostnader utgöra sammanlagt i medeltal

för bär ifrågavarande stationer 2 kronor 50 öre per ton.

Den verkliga kostnaden för kolet har i följd härav, om man tager

hänsyn endast till åren 1912—1914, i medeltal utgjort i runt tal 18

kronor 50 öre per meterton.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 31 mars 1916 anförde

jag, att kolpriset visserligen torde komma att reduceras, när kriget

upphörde, men att priserna på såväl stenkol som industrialster i allmänhet

helt säkert komme att en lång tid hålla sig över de normala.

Brist på arbetskraft torde sålunda komma att göra sig gällande och i

sin mån verka fördyrande. Åven frakterna komme säkerligen på grund

av brist på tonnage att bliva betydligt högre än före kriget. Efterfrågan

på stenkol komme antagligen också att bliva stor på grund därav,

att järnindustrien med säkerhet komme att bliva synnerligen livlig,

särskilt som lagren under kriget blivit uttömda. Åven andra kända

omständigheter torde komma att verka därhän, att man under en avsevärd

tid framåt helt säkert hade att räkna med höga kolpris. Vad jag

sålunda framhållit synes mig fortfarande äga tillämpning. Emellertid,

även om man antager, att kolpriset kommer att nedgå till 25 kronor per

ton, skulle vid den såsom sannolik beräknade normala transportmängden

av 300,000 ton malm vinst uppstå genom ångdriftens ersättande med

elektrisk drift. Man torde också med stor sannolikhet kunna räkna med,

opaginerad Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 51. lä

att de merkostnader, som uppstå genom anläggningens omedelbara

igångsättande, snart nog skola vara intjänta, då kolprisen under de närmaste

åren med största säkerhet torde komma att hålla sig över nyss

angivna siffra.

Det är att beakta, att, vid förut gjorda vinstberäkningar liksom alla

här i fortsättningen kalkylerade, 5 procent ränta å allt erforderligt

kapital medräknats bland utgifterna, varför något avdrag från vinsten av

ränta på nedlagt kapital ej behöver göras.

Vid bedömande av föreliggande fråga är jämväl att taga i betraktande,

att inköpsvärdet av de ånglokomotiv, som genom elektrifieringen

av bandelen Kiruna—Gällivare bliva disponibla för tjänst på andra bandelar,

utgör vid trafik, motsvarande senaste årets, 650,000 kronor, vid

en beräknad trafik av 45,000 ton 250,000 kronor och vid en beräknad

trafik av 300,000 ton 310,000 kronor. Nuvarande värdet av dessa lokomotiv

uppgår till något mer än dubbla de angivna beloppen. Härigenom

uppkommer en tillkommande vinst utöver den förut angivna.

Slutligen måste uttryckligen betonas, att det med hänsyn till svårigheten

att överhuvud taget anskaffa kol är av synnerligt värde att även

de minsta kolkvantiteter inbesparas. Kolförbrukningen under senaste

året för bandelen Kiruna—Gällivare har uppgått till 14,000 ton, under

det att vid den trafik, som jag för den närmaste framtiden beräknat,

den erforderliga kolkvantiteten utgör 6,500 ton per år.

Av vad jag nu anfört framgår, att elektrifieringen av bandelen

Kiruna—Gällivare, utförd så som nu föreslagits, måste anses lönande

även vid nuvarande höga material- och arbetspriser. Detta torde däremot

ej vara fallet beträffande elektrifiering av bandelen Gällivare—Svartön.

För elektrifiering av bandelen Gällivare—Svartön finnas hittills

inga förarbeten utförda med undantag för dels Porjus kraftverk, där endast

obetydliga arbeten återstå för eventuellt insättande av ett erforderligt

turbinaggregat jämte elektrisk utrustning, dels ock överföringsledningen

Porjus—Kuosakåbbo, som åtminstone tills vidare kan utnyttjas för driften

av hela bannätet Riksgränsen—Svartön.

För bandelen Gällivare—Svartöns elektrifiering måste således, enligt

vad jag från järnvägsstyrelsen inhämtat, förutom insättandet av

nämnda turbinaggregat jämte elektrisk utrustning i Porjus kraftverk,

utföras följande arbeten:

utvidgning av omkopplingsstationen vid Kuosakåbbo;

överföringsledningar för 80,000 volt från Kuosakåbbo till Gällivare

och vidare efter banan till Notviken;

Skal för utförande

av

vissa förarbeten

för

elektrifiering

av bandelen

Gällivare—

Svartön.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

transformatorstationer vid Gällivare, Nuortikon, Polcirkeln, Lakaträsk,

Gransjö, Boden och Notviken;

kontaktledningar över alla spår från Gällivare till Svartön samt

över spåren till malmfälten vid Gällivare; samt

utflyttning av svagströmsledningarna.

Dessutom måste anskaffas för driften erforderliga elektriska lokomotiv.

Kostnaden för elektrifieringen av bandelen Gällivare—Svartön skulle,

om nuvarande prisförhållanden fortfarande bliva rådande, enligt de i

järnvägsstyrelsens skrivelse den 12 december 1916 antagna beräkningsgrunder,

utgöra sammanlagt 26,500,000 kronor. Denna kostnad utgör

12,530,000 kronor mer än den anläggningskostnad, som beräknats i

j är n vägs styrelsens skrivelse av den 17 februari 1916.

Denna ökade kostnad betyder, om 5 procent ränta beräknas, eu

ökad årlig kostnad av 626,500 kronor. Kolförbrukningen vid ångdrift

å denna handel utgör vid transport av 2,000,000, 3,000,000 och 4,000,000

ton malm per år respektive 42,000, 58,000 och 74,000 ton per år. Den

tillkommande räntekostnaden motsvarar sålunda en ökning av kolpriset

vid nämnda transportkvantiteter av respektive 14,90, 10,80 och 8,50 kronor

per ton.

Om såsom förut ett kolpris av 55 kronor per ton antages, skulle

oaktat den ökade kostnaden en vinst för den elektriska driften uppkomma,

vilken vinst vid transport av respektive 2,000,000, 3,000,000 och

4,000,000 ton malm per år från Gällivare till Svartön skulle uppgå till

respektive 795,000, 1,780,000 och 2,750,000 kronor per år eller respektive

3,0, 6,3 och 9,3 procent på hela anläggningskapitalet samt 6,3, 14,2

och 21,9 procent på ökningen i anläggningskostnaden.

För varje 10-tal kronor, varmed kolpriset ökas respektive minskas,

inträder en ökning respektive minskning av vinsten vid de olika transportmängderna

med respektive 420,000, 580,000 och 740,000 kronor

per år.

Åven om en trafik, motsvarande export av 4,000,000 ton malm per

år och ett kolpris av 55 kronor per ton, skulle kunna beräknas, blir

tydligen vinsten under 3 respektive 4 år ej mer än 8,250,000 kronor

respektive 11,000,000 kronor, under det att kostnadsökningen för

anläggningen, om den skulle utföras nu, utgör 12,530,000 kronor.

Den uppkommande vinsten under 3 å 4 år kan sålunda ej beräknas

bliva så stor, att kostnadsökningen för anläggningen genom densamma

amorteras. Det måste därför anses riktigare, att utförande av denna del

av anläggningen uppskjutes ett eller annat år, om man kan beräkna, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 51.

de i järnvägsstyrelsens skrivelse av den 17 februari 1916 upptagna

material- och arbetspriserna senare skola kunna erhållas.

Då emellertid genom utförande av en del förberedande arbeten,

vilka rönt mindre inverkan av prisstegringen, en tidsvinst av omkring

två år kan ernås vid anläggningens slutliga färdigställande, har järnvägsstyrelsen

ansett sig böra föreslå, att dessa arbeten nu omedelbart

igångsättas. De ifrågavarande arbetena utgöras, såsom jag förut antytt,

dels av husbyggnader och dels av fundament för överföringsledningens

stolpar. Vidare skulle en större del av de för kontaktledningen

erforderliga stolparna anskaffas och fastgjutas i fundament

på sina platser. Dessa arbeten kunna till största delen utföras endast

under månaderna juni—september, och erfordras därför för deras utförande

— såvida icke arbetena skola bedrivas på ett oekonomiskt och även

i andra hänseenden mindre lämpligt sätt — minst fyra somrar. Övriga

arbeten kunna* om erforderliga anslag finnas till förfogande, däremot färdigställas

på omkring ett och ett hälft år. Det är därför av vikt, att de

här nämnda förberedande arbetena bliva färdigställda snarast möjligt.

Sammanlagda kostnaden för dessa förberedande arbeten har av

järnvägsstyrelsen i skrivelsen den 12 december 1916 beräknats till

2,800,000 kronor, vilken kostnad fördelar sig sålunda:

husbyggnader:

utbyggnad av Kuosakåbbo orokopplingsstation ..................... kronor 45,000: •—

uppförande av husbyggnader för transformatorstationer vid

Gällivare, Nuortikon, Polcirkeln, Lakaträsk, Gransjö,

Boden och Notviken jämte tillbyggnader för bostäder

ä kr. 105,000....................................................... > 735,000: —

Summa kronor 780,000: —

fundament för överföringsledningens stolpar, 230 km. ä kr.

1,500....................................................................................... kronor 345,000: —

fundamentjärn 276 ton ä kr. 700 » 193,200: —

transporter m. m..................................................... »_81,800: —

Summa kronor 620,000: —

fundament och stolpar för kontaktledningen söderut med undantag för

ledningar på större stationer:

fundament för 230 km. ä kr. 1,100 .......................................... kronor 253,000: —

stolpar för 230 km. ä 6 ton per km. efter kr. 750 per ton ... > 1,035,000: —

transporter, målning m. m...................................................... >_112,000: —

Summa kronor 1,400,000: —

Bihang till riksdagms protokoll 1917. 1 sand. 41 käft. (Nr 51.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

Kostnaderna för dessa arbeten skulle enligt de beräkningar, som

lågo till grund för järnvägsstyrelsens skrivelse av den 17 februari 1916,

hava utgjort 1,750,000 kronor. Kostnadsökningen skulle sålunda uppgå

till 1,050,000 kronor.

Under förutsättning av att anläggningskostnaden ökas med endast

nyssnämnda belopp, 1,050,000 kronor, förutom den nu tillkommande

kostnaden för utflyttningen av svagströmsledningarna, vilken för bandelen

Gällivare—Svartön utgör 895,000 kronor, skulle vinsten genom

införande av elektrisk drift å här ifrågavarande handel vid transport av

respektive 2,000,000, 3,000,000 och 4,000,000 ton malm per år och ett

kolpris av 55 kronor per ton komma att uppgå till respektive 1,325,000,

2.310.000 och 3,280,000 kronor per år. Ökningen i anläggningskostnaden

amorteras sålunda under detta antagande på mindre än ett år, även om

en transport av endast 2,000,000 ton malm per år beräknas.

För varje 10-tal kronor, varmed kolpriset ökas respekt ife minskas, inträder

en ökning respektive minskning av vinsten vid de angivna transportmängderna

med respektive 420,000, 580,000 och 740,000 kronor per år.

Om det, med hänsyn till att kostnaderna för material och arbete

ej sjunka, skulle bliva nödvändigt att förskjuta tiden för anläggningens

slutliga färdigställande, ökas givetvis den tillkommande kostnaden med

ränta på det. för ifrågavarande förarbeten nedlagda kapitalet, eller

2.800.000 kronor.

Följande av järnvägsstyrelsen upprättade tabell visar totala beloppet

för kostnadsökningen vid uppskov under 1 till 5 år, under förutsättning

av att 5 procent ränta på ränta beräknas. Tabellen angiver också hur

stor ökning av den årliga kostnaden för den elektriska driften, som

uppkommer på grund av kostnadsökningen för anläggningen, för den

händelse densamma ej skulle bliva amorterad.

Uppskov år

0 ......

1......

2

3 ......

4 ......

5 ......

Ökning i an- Ökad årskostnad

läggnings- för elektriska

kostnad. driften.

1.050.000 52,500

1.190.000 59,500

1.337.000 66,850

1.491.000 74,550

1.653.000 82,650

1.824.000 91,200

Av tabellen framgår, att, även om 5 års uppskov med anläggningens

slutliga färdigställande skulle ifrågakomma, ökningen i anläggningskostnaden

ej blir mer än 1,824,000 kronor. Under förutsättning av att den

totala anläggningskostnaden ökas med endast detta belopp förutom

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 51. 19

den nu tillkommande kostnaden för utflyttningen av svagströmsledningarna,

blir vinsten genom den elektriska driftens införande vid transport

av respektive 2,000,000, 3,000,000 och 4,000,000 ton malm per år och

ett kolpris av 55 kronor per ton respektive 1,285,000, 2,270,000 och

3.240.000 kronor per år. Ökningen i anläggningskostnad skulle sålunda

komma att amorteras på ett år vid en transportmängd av omkring

2.500.000 ton malm per år.

För varje 10-tal kronor, varmed kolpriset ökas respektive minskas,

inträder en ökning respektive minskning av vinsten vid nämnda transportmängder

med respektive 420,000, 580,000 och 740,000 kronor per år.

Vid nyssnämnda ökning av anläggningskostnaden med 1,824,000

kronor bliva årskostnaderna vid en transportmängd av 3,000,000 ton

malm per år lika för elektrisk drift och ångdrift vid ett kolpris av omkring

16 kronor per ton. Utföres däremot anläggningen nu omedelbart

i sin helhet och den angivna största kostnadsökningen för anläggningen

uppkommer, bliva vid sistnämnda transportmängd kostnaderna lika för

elektrisk drift och ångdrift vid ett kolpris av omkring 24 kronor per ton.

Årskostnaden för den elektriska driften å hela linjen Kiruna—

Svartön har i järnvägsstyrelsens skrivelse av den 17 februari 1916

— under antagande av ett kolpris av 25 kronor per ton — vid

transport av respektive 2,000,000, 3,000,000 och 4,000,000 ton malm

per år angivits till respektive 2,295,000, 2,675,000 och 3,054,000 kronor.

Den ökning i driftkostnaderna med 91,200 kronor per år, som skulle

uppkomma, om vissa delar av anläggningen nu i förväg iordningsställas,

men anläggningens slutliga färdigställande framflyttas fem år i

tiden, är således ganska oväsentlig i förhållande till den totala driftkostnaden

och i jämförelse med de belopp, som eventuellt kunna vinnas

därigenom, att tiden för anläggningens slutliga färdigställande, genom

att dessa arbeten nu utföras, kan förkortas med omkring två ar.

Såsom förut angivits, uppgår vid ångdrift och transport av 2,000,000,

3.000. 000 och 4,000,000 ton mahn kolförbrukningen till respektive

42.000, 58,000 och 74,000 ton. Den tillkommande kostnaden för den

elektriska driften motsvarar således, även om fem års uppskov skulle

ifrågakomma, en ökning av kolpriset med endast respektive 2,17, 1,57

och 1,23 kronor per ton.

Såsom jag förut meddelat, skulle genom anbringande av en ny typ

järnstolpar för kontaktledningarna kostnaderna för elektrifiering av linjen

Kiruna—Gällivare kunna i viss grad nedbringas. Enligt vad jag inhämtat,

skulle motsvarande förhållande gälla kostnaderna för angivna

förarbeten till elektrifiering å linjen Gällivare—Svartön, vilka kostnader

s. 20 Kontrollera mot PDF

Utbyggnad

av Porjus

kraftstation.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

i följd härav skulle nedbringas från 2,800,000 kronor med 350,000 eller

till 2,450,000 kronor. Härigenom skulle förut angivna vinster för linjen

Gällivare—Svartön ökas med 17,500 kronor per år. Den ökade anläggningskostnaden

för lmjen Gällivare—Svartön, som skulle uppkomma, om

vissa förut upptagna delar av anläggningen nu i förväg iordningställas,

men anläggningens slutliga färdigställande framflyttas fem år i tiden,

skulle av samma anledning reduceras med i runt tal 25 procent.

Den totala kostnaden för de av järnvägsstyrelsen föreslagna arbetena

uppgår enligt den ursprungliga beräkningen till kronor 5,300,000,

men skulle genom användande av de nu föreslagna nya kontaktledningsstolparna

reduceras till kronor 4,800,000. För påbörjande av dessa arbeten

har järnvägsstyrelsen hemställt om ett anslag för år 1918 av

4,000,000 kronor, därav 1,500,000 kronor borde av st}^relsen få disponeras

redan under år 1917.

Av budgetsskäl har jag emellertid ansett mig böra föreslå en nedsättning

i det av järnvägsstyrelsen för år 1918 begärda anslaget med

500,000 kronor eller således till 3,500,000 kronor, därvid Kungl. Maj:t,

på sätt järnvägsstyrelsen hemställt, torde medgivas rätt att förskottsvis

under år 1917 av tillgängliga medel utanordna 1,500,000 kronor.

Då kostnaden för elektrifiering av bandelen Kiruna—Gällivare beräknats

till 2,500,000 kronor, skulle alltså, även om det av järnvägsstyrelsen

för år 1918 begärda anslaget minskas till det av mig föreslagna

beloppet, elektrifieringen av nämnda handel kunna färdigställas

under samma år. Däremot skulle de förberedande arbetena med elektrifieringen

av bandelen Gällivare—Svartön framflyttas något i tiden.

Med hänsyn till nu rådande osäkra förhållanden och då någon

visshet icke förefinnes, att ens de beräknade priserna för de nu föreslagna

arbetena kunna komma att bestå, synes det mig emellertid lämpligt, att

frågan om arbetenas utförande göres beroende på, huruvida vid tiden

för arbetenas igångsättande klarhet vunnits, att de gjorda beräkningarna

äro åtminstone i huvudsak hållbara. I den händelse konjukturerna vid de

föreslagna arbetenas utförande skulle vara sådana, att kostnaden skulle

komma att överstiga förut angivna belopp, synes det därför böra bero på

Kungl. Maj:ts förnyade prövning, om arbetena skola igångsättas eller ej.

Jag övergår härefter till det föreliggande förslaget i fråga om anslag

för utbyggnad av Porjus kraftstation.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 31 mars 1916 nämnde

jag, att kraftanläggningen avsetts för fem turbinenheter, av vilka dock

endast fyra voro insatta. Två av dessa driva var sin enfasgenerator för

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

järnvägsdriften och den tredje en trefasgenerator för strömleverans till

malmfälten. Å den fjärde äro monterade en enfas- och en trefasgenerator,

vilka tjänstgöra som reserv för de båda strömsystemen. Enligt Kungl.

Maj:ts förslag till 1916 års riksdag om utvidgning av kraftstationen

skulle eu ny enfasgenerator, avsedd för elektrisk drift å järnvägslinjen

Kiruna—Svartön, anskaffas och inmonteras i den redan befintliga kraftstationen.

För detta ändamål skulle den femte turbinenheten disponeras.

Kungl. Maj:ts förslag avsåg emellertid även att för tillgodoseende av

industriella behov i kraftverket installera en sjätte maskin, monterad med

en trefasgenerator. Härför skulle en utbyggnad av kraftstationen erfordras.

Enligt i vattenfallsstyrelsens underdåniga skrivelse den 8 januari

1916 intagen beräkning skulle kostnaden för den av Kungl. Maj:t föreslagna

utvidgningen av kraftstationen uppgå till ett belopp av 1,700,000

kronor. Därvid medräknades emellertid icke kostnaden för den för järnvägsdrift

avsedda enfasgeneratorn, vilken kostnad ingick såsom post i

kostnadsförslaget för elektrifiering av linjen Kiruna—Svartön.

Såsom jag redan i det föregående antytt, ansåg sig riksdagen icke

böra anvisa anslag för insättande av det för järnvägsdriften avsedda

enfasaggregatet.

Vad åter beträffade frågan om installerandet av ett trefasaggregat

för industriell drift, fann riksdagen det vara synnerligen önskvärt, att

anslag för detta ändamål beviljades, på det att utvidgning av trefasanläggningen

skulle kunna vidtagas omedelbart efter det kontrakt om

kraftleverans träffats. Riksdagen uttalade emellertid såsom sin mening,

att maskineriet för trefasaggregatet ej borde beställas, förrän kraftleveransfrågan

vore definitivt avgjord. Anslagets lyftande borde fördenskull

göras beroende på särskilt beslut av Kungl. Maj:t.

I anslutning till sitt berörda uttalande beviljade riksdagen, enligt

vad jag förut antytt, för fullbordande av första utbyggnaden av kraftstationen

vid Porjus ett anslag å 775,000 kronor, motsvarande kostnaden

för installerande av trefasaggregatet i den nuvarande kraftverksbyggnaden.

Av nämnda anslag anvisade riksdagen för år 1917 625,000

kronor. Återstoden beräknades erforderlig under år 1918.

Genom nådigt brev den 30 juni 1916 har Kungl. Maj:t anbefallt

vattenfallsstyrelsen att, sedan frågan om leverans av kraft från det nya

maskinaggregatet blivit definitivt avgjord, därom göra underdånig anmälan.

Enligt vad jag inhämtat har avtal om kraftleverans numera träffats,

och torde denna fråga komma att inom den närmaste tiden underställas

Kungl. Maj:t. Arbetena för det nya trefasaggregatet torde därför böra

med det snaraste påbörjas. Det lärer i anledning härav bliva nödvän
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 51.

digt att för år 1918 disponera återstoden av det av 1916 års riksdag

för ifrågavarande ändamål beviljade anslaget eller 150,000 kronor.

I sin skrivelse den 11 november 1916 har, som jag redan förut

antytt, vattenfallsstyrelsen — under förutsättning av framläggande för

1917 års riksdag av proposition om elektrifiering av statsbanelinjen

Kiruna—Svartön — hemställt om framställning till riksdagen om anvisande

för år 1918 av ett anslag för påbörjande av en andra utbyggnad

av Porjus kraftstation å 925,000 kronor, motsvarande kostnaden

för installering i kraftstationen av turbin m. in. för ytterligare ett enfasaggregat,

avsett för drift å nämnda järnvägslinje.

I enlighet med det av mig framlagda förslag skulle emellertid elektrifieringen

tills vidare allenast omfatta bansträckan Kiruna—Gällivare.

Då, såsom jag förut antytt, för drift å denna handel icke erfordras insättning

av ett nytt enfasaggregat, enär de redan befintliga förmå lämna

det ökade effektbehovet, skulle kunna ifrågasättas, att det av vattenfallsstyrelsen

begärda anslaget för år 1918 å 925,000 kronor ej skulle behöva

nu äskas av riksdagen.

Emellertid torde dock detta anslag jämväl för annat ändamål vara av

behovet påkallat. Sedan vattenfallsstyrelsens berörda skrivelse avläts, hava

nämligen, enligt vad styrelsen meddelat, från flera håll framkommit förfrågningar

om leverans av ytterligare trefasenergi. För närvarande äro

uthyrda till malmbolagen 8,700 kilowatt och till det under anläggning

varande Porjus smältverk 3,000 kilowatt, allt räknat vid Porjus. Dessa

leveranser kunna väl tillgodoses medelst det redan befintliga trefasaggregatet

om 9,000 kilowatt samt det nya trefasaggregatet, beräknat

för likaledes omkring 9,000 kilowatt, vartill 1916 års riksdag beviljat

anslag. Emellertid har fråga nyligen uppstått om en utvidgning av Porjus

smältverk och om andra nyanläggningar i Porjus, Gällivare och Luleå,

vilka skulle kräva så betydande belopp trefasenergi utöver vad av sistnämnda

två aggregat kan levereras, att en ytterligare trefasgenerator

å omkring 9,000 kilowatt skulle för ändamålet erfordras. Enligt

min mening måste det anses vara av vikt, att man söker befordra en

ökad industriell verksamhet uti ifrågavarande trakter, där staten har så

betydande vattenkraft, i synnerhet som därigenom på samma gång en

bättre räntabilitet för Porjus kraftverk skulle vinnas. Därest de ifrågasatta

anläggningarna komma till stånd, bör den erforderliga energikvantiteten

jämväl vara att tillgå snarast möjligt. Det synes mig därför

klokt att redan nu skrida till en ökning av kraftverkets förmåga att

leverera trefaskraft, så snart behov därav yppas.

Detta mål kunde vinnas genom att förse det sjätte maskinaggregatet

med trefasgenerator i stället för med enfasgenerator, såsom i

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

23

vattenfallsstyrelsens underdåniga skrivelse med hänsyn till elektrifieringen

av bansträckan Kiruna—Svartön föreslogs.

Men om så skedde, kunde något nytt enfasaggregat för järnvägsdrift

icke installeras i kraftstationen, förrän avsevärda nya utvidgningsarbeten

verkställts. För utnyttjande av ett sjunde och följande maskinaggregat

måste nämligen nya tillopps- och avloppstunnlar samt ny fördelningsbassäng

komma till utförande, enär de hittillsvarande anordningarna

av motsvarande slag icke äro tillfyllest för flera än högst sex

maskinaggregat om 9,000 kilowatt vardera, varav ett i reserv. Dessutom

måste älvens lågvattenavrinning höjas genom ytterligare regleringsarbeten

utöver de hittills beslutade, i den mån sammanlagda energiavsättningen

överstiger vad förut tillgänglig vattenmängd kan alstra.

Dessa arbeten kräva emellertid enligt vattenfallsstyrelsens uppgift

2 Vs år, medan järnvägsstyrelsen beräknar 11 2 år vara tillfyllest för att

fullborda bansträckans Gällivare—Svartön elektrifiering, därest de förberedande

arbeten, vilka jag förut förordat, dessförinnan utfördes. Om

sålunda en andra utbyggnad av Porjus kraftstation beslutades först

samtidigt med att medel för den ifrågavarande bansträckans fullständiga

elektrifiering anvisades, måste under nyss angivna förutsättning beträffande

det sjätte aggregatet ett såväl för järnvägen som det allmänna

oförmånligt uppskov uppstå.

För att förekomma ett dylikt uppskov och för att tillgodose det

växande behovet av trefasenergi synes det mig därför riktigast, om beslut

redan nu fattades om påbörjande av Porjus kraftverks andra utbyggnad.

Det anslag för 1918 av 925,000 kronor, som vattenfallsstyrelsen

begärt, borde då få användas för detta ändamål med rätt för

Kungl. Maj:t att besluta om de arbeten, som närmast borde ifrågakomma.

Vid nästa riksdag kunde då ytterligare erforderliga medel för utbyggnad

eventuellt äskas och riktlinjerna för de fortsatta arbetena närmare angivas

med ledning av den erfarenhet beträffande behovet av kraft för olika

ändamål, vilken kan vinnas under innevarande års förlopp. Förhållandena

kunna ju redan före nästa årsskifte förändras, så att fullbordandet

av ifrågavarande bansträckas elektrifiering kan bliva aktuellt. Det är

också uppenbart, att avsättningsmöjligheterna för kraft till industriella

behov till dess kunna undergå väsentliga förändringar. I varje fall

måste man enligt min mening tillse, att kraftproduktionens utveckling

må kunna ske inom rimlig tid, så att icke nya kunder måste hänvisas

till att avvakta den långa tid, som annars skulle krävas för motsvarande

nyanläggnings utförande, innan kraftleverans kunde påbörjas. 1 motsatt

fall lär företaget knappast kunna skötas affärsmässigt och till fördel

för vare sig kronan såsom kraftproducent eller för det allmänna. Jag

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

vill för övrigt i detta sammanhang påminna om, att vid Trollhätte kraftverk

i stor utsträckning följts den sålunda förordade politiken och att

denna påtagligen visat sig vara den riktiga. Det synes mig därför vara

av största vikt, att man utan långa uppskov skrider till en andra utbyggnad

även av Porjus kraftverk.

Kostnaderna för en sådan utbyggnad framgå av följande sammanställning

av totalkostnaderna för utbyggnad av kraftverket med åtta

maskinenheter.

Arbeten.

Redan

anvisat.

Begäres för

1918.

Framtida

anslag.

Anmärkningar.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Den nuvarande kraftstationenmed

installerade 4 maskinaggregat,

varav 2 för enfasdrift och 1 för

trefasdrift järnte 1 i reserv för- häda strömarterna ...............

Insättning av ytterligare ett

11,443,000

—

(Oberäknat den förjärnvägs- ) driften avsedda elektriska

| utrustningen samt kraft- [ ledningar.

aggregat, nr 5, om 9,000 kilo- watt för trefasdrift...............

Reglering av Lule älvs lågvatten-

625,000

150,000

—

1 Inberäkna! ett konjunktur- \ tillägg av 220,000 kronor.

avrinning enligt beslut av 1913

års riksdag .............•..........

1,000,000

_

—

Insättning av aggregat nr 6 med

därav föranledda arbeten, såsom

utvidgning av maskinsal m. m.,

med generator och elektrisk ut- rustning ...........................

Insättning av aggregat nr 7, för

—

925,000

600,000

/Häri ingår ett konjunktur-

\ tillägg av 300,000 kronor.

vars användning kräves anlägg- ning av nya tillopps- och av-

loppstunnlar m. m................

Insättning av aggregat nr 8 med

—

—

5,470,000

, (Oberäknat elektrisk utrust- \ ning för järnvägen.

elektrisk utrustning ............

Ytterligare reglering av Lule älvs

—

600,000

Oberäknat konjunkturtillägg.

lågvattenavrinning, så att den

motsvarar behovet jämväl för

aggregaten nr 7 och 8 .........

600,000

Summa

13,068,000

1,075,000

7,270,000

= 21,413,000

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

25

Totalkostnaderna för utbyggnad av kraftverket med åtta maskinenheter

skulle sålunda, i enlighet med de i sammanställningen gjorda

beräkningarna, uppgå till 21,413,000 kronor. Då av nämnda belopp

13,068,000 kronor redan äro av riksdagen beviljade, skulle återstå att

anvisa för år 1918 och följande år 8,345,000 kronor, därav för andra

utbyggnaden och därmed i samband stående arbeten 8,195,000 kronor.

De sålunda angivna kostnadssummorna, som ytterligare skulle erfordras,

äro visserligen högst betydande. Å andra sidan måste betonas,

att den avkastning, som å dem kunna förväntas, givetvis också är betydande

samt att meningen icke är att utgiva dessa belopp annat i den

mån de kunna förväntas bliva räntabla. Enligt vattenfallsstyrelsens utredningar

blir också självkostnaden för den producerade kraften — om

blott tillräcklig avsättning vinnes — icke högre än att den mer än väl

täckes av de avgifter, på vilka man säkerligen kan göra sig räkning.

I den mån kraftavsättningen ökas utöver vad som motsvarar sju aggregat,

vid vilket utbyggnadsstadium självkostnaden når sitt maximum,

faller den åter och torde gå ned till ett värde, som ligger under det

nuvarande.

Jag vill till sist framhålla, att på skäl, som angivits, det ifrågavarande

anslaget för påbörjande av en andra utbyggnad av Porjus kraftstation,

925,000 kronor, icke torde böra få lyftas utan särskilt beslut

av Kungl. Maj:t.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört, hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för år 1918 anvisa

dels för påbörjande av arbetena med elektrifiering

av statsbanelinjen Kiruna—Svartön ett anslag av

3,500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis

redan under år 1917 av tillgängliga medel

utanordna 1,500,000 kronor,

dels av det för fullbordande av första utbyggnaden

av kraftstationen vid Porjus av riksdagen beviljade

anslaget å 775,000 kronor återstående beloppet, 150,000

kronor,

dels och för påbörjande av en andra utbyggnad

av nämnda kraftstation ett anslag av 925,000 kronor.

Departe
ments
chefens
hemställan.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 41 käft. (Nr 51.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Wilhelm Reuterswärd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

PÅ RIKSGRÄNSBANAN TRANSPORTERAD MALMMÄNGD tillJämvSfas&^skriveise

FRÅN DEN l*OKT. 1915 TILL DEN 30É SEPT. 1916.

Ton

malm

September

Februari

1916

December

1915

J anu ar i

0 ktober

November

1915

8800

8000

7200

5600

3200

Gen. Stab. Lit. Anst. Stockholm

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

27

Bilaga nr 2

till järnvägsstyrelsens

skrivelse.

P. M.

angående underhållskostnaderna för de elektriska anordningarna

till bandelen Kiruna—Riksgränsen.

Antalet lokomotivkilometer under första garantiåret — 1 oktober

1915—30 september 1916 — har utgjort: för malmtågslokomotiv 521,873

och för persontågslokomotiv 75,766, varför således summa lokomotivkilometer

utgjorde 597,639.

De beräknade underhållskostnaderna motsvarande denna trafik utgjorde

under antagande av 1909 års priser sammanlagt kronor 264,600,

som fördela sig sålunda:

för kraftverksutrustningen ......................................................... kr. 21,500: —

)> överföringsledningen Porjus—Kiruna .............................. » 33,100: —

)) husbyggnader och kontaktledningsstolpar................... » 10,000: —

» garanterade kostnader enligt kontrakt........................... » 200,000: —

■

De verkliga underhållskostnaderna hava utgjort sammanlagt kronor

234,889: 77, vilken kostnad fördelar sig sålunda:

för kraftverksutrustningen ......................................................... kr. 389: 72

» överföringsledningen Porjus—Kiruna.............................. » 5,160: 62

» husbyggnader och kontaktledningsstolpar.................... » 2,251:94

)) kostnader motsvarande de garanterade enligt kontrakt

................................................................................... » 227,087:49

Trots de i hög grad ökade kostnaderna för såväl arbete som

materiel har sålunda en vinst uppkommit å underhållskontot uppgående

till kronor 29,710: 23. Denna vinst har, såsom av ovan upptagna uppställning

framgår, uppkommit därigenom att kostnaderna för underhåll

av kraftverksutrustningen och överföringsledningen Porjus—Kiruna samt

husbyggnader och kontaktledningsstolpar endast uppgått till omkring

12 procent av vad som beräknats. De garanterade kostnaderna för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

ledningar, transformatorstationer och lokomotiv för delen Kiruna—Riksgränsen

hava däremot på grund av de inträdda förhållandena ökats,

men likväl ej mer än 13,5 procent. Med hänsyn till den sedan år

1909 inträdda ökningen i kostnaden för arbete och material måste

det nuvarande värdet av de garanterade kostnaderna, vilka enligt

kontraktet skola ändras i proportion till den påvisbara ökningen av

kostnaderna, beräknas till ett avsevärt mycket högre belopp.

Stockholm den 6 december 1916.

Ivan öfverholm.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

Bilaga nr 3

till järnvägsstyrelsens

skrivelse.

29

Kommitterades utlåtande beträffande åtgärder för undvikande

av störningar i svagströmsledningar.

Till Kungl. järnvägsstyrelsen.

Enligt protokoll av den 13 december 1915 har järnvägsstyrelsen i

samråd med telegrafstyrelsen beslutat uppdraga åt särskilda kommitterade

att utarbeta förslag till de åtgärder, vilka vid en eventuell

elektrifiering av bandelen Kiruna—Svartön — enligt enfassystemet —

böra vidtagas dels beträffande anordningarna för den elektriska driften

och dels beträffande svagströmsledningarna för att de störningar i telefon-

och telegraftrafiken, vilka bruka uppträda vid dylika banor, i möjligaste

mån skulle kunna undvikas. Till medlemmar av denna kommitté

utsågos undertecknade.

Rörande det av kommittén hittills utförda arbetet må nämnas följande:

Kommittén har ingående studerat de elektriska anordningarna för

elektrisk drift å linjen Kiruna—Riksgränsen ävensom de vid riksgränsbanan

befintliga, statens järnvägar och telegrafverket tillhörande ledningarna

och apparaterna för telegraf och telefon. Vidare har kommittén

under ledning av professor Pleijel studerat de anordningar för

telegrafering och telefonering, vilka i allmänhet komma till användning

vid telegrafverket, samt genom professorerna Pleijel och Lindström låtit

utföra teoretiska beräkningar rörande dels den ömsesidiga inverkan

mellan ledningar av olika slag, dels verkan av s. k. spårtransformatorer,

vilka beräkningar sedermera jämförts och sammanställts med resultaten

av utförda mätningar. Dessa mätningar hava utförts dels vid en av

kommittén företagen studieresa till riksgränsbanan, dels vid andra tillfällen

genom järnvägsstyrelsens elektrotekniska byrås försorg enligt av

kommittén utarbetade program. Slutligen har kommittén med uppmärksamhet

följt de redogörelser för hithörande frågor, vilka då och då

förekommit i den utländska facklitteraturen, särskilt den tyska och

amerikanska.

Över resultatet av ovan nämnda beräkningar och mätningar ämnar

kommittén utarbeta en detaljerad redogörelse, men anser sig redan nu

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

på grundval av de gjorda iakttagelserna kunna avgiva följande sammanfattande

utlåtande:

De störningar, som kunna uppstå i svagströmsledningar utefter

elektriska banor, äro av två slag: uppträdandet av höga spänningar, vilka

giva sig tillkänna t. ex. såsom starka knäppningar i apparater, genomslag

i kondensator^ transformatorer och urladdningsspolar, och vilka ej

blott förorsaka skada å materielen utan även kunna vara farliga för

personalen och allmänheten, samt uppträdandet av störande strömmar,

vilka åstadkomma hinder för korrespondensen genom slammer i telegrafapparater

och surrningar och biljud i telefonkretsar.

Ifrågavarande störningar kunna härröra från flera olika inverkningar

av banströmmen. I enstaka fall kan förekomma direkt strömövergång

mellan ban- och svagströmsledningarna. De huvudsakliga anledningarna

till störningarna äro emellertid å ena sidan statisk inverkan från spänningen

å starkström sledningarna — influens — och å andra sidan den

elektromagnetiska inverkan från strömmen i desamma — induktion.

Denna senare är särskilt svår vid å banledningarna uppstående kortslutningar.

Jämte störningar från den egentliga bananläggningen förekommer

även motsvarande inverkan från längs banan framgående överföringsledningar

och såsom erfarenheten givit vid handen även från elektriska

distributionssystem i av ledningarna berörda orter.

De anordningar, som hittills vidtagits för att så mycket som möjligt

borttaga verkan av störningarna, äro följande: Telegrafledningarne, såväl

statens järnvägars som telegrafverkets, vilka ursprungligen voro enkeltrådiga

med jorden som återledning, hava gjorts dubbeltrådiga, varjämte

i telegrafverkets ledningar urladdningsanordningar bestående av glödlampor,

insatts. Rikstelefonledningen Kiruna—Narvik är i Kiruna och

Riksgränsen sektionerad genom transformatorer i förening med urladdningsspolar.

I järnvägens ban- och krafttelefonlinjer äro likaså urladdningsspolar

insatta, i de sistnämnda även transformatorer, vilka inkopplas

medelst golvkontakt.

De nu nämnda anordningarna på svagströmsledningarna jämte ett

omsorgsfullt övervakande och underhåll av desamma hava betydligt

minskat störningarna, vilka dock icke kunnat helt och hållet bortskaffas

och fortfarande, särskilt vid kortslutningar, kunna vara av ganska svårartad

beskaffenhet. Vid liknande bananläggningar har försök gjorts att

genom vissa anordningar å banledningarne ytterligare minska störningarna.

Som det bästa medlet härför har kommittén ansett vara anordnandet

av s. k. spårtransformatorer. Dessa utgöras av serietransforma
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Öl.

torer, vilkas ena lindning inkopplas i kontaktledningen och andra lindning

i skenledningen. Ett antal sådana transformatorer hava anskaffats

och för försöks utförande varit inkopplade å sträckan Kiruna—Krokvik.

Därjämte har på kommitténs önskan en enkeltrådig telefonlinje byggts

längs samma sträcka på ett avstånd från banan av 125 m.

Å såväl de förut längs banan befintliga svagströmsledningarna som

å den nybyggda försöksledningen hava sedermera mätningar verkställts,

dels med och dels utan spårtransformatorer inkopplade. Resultaten kunna

i korthet sammanfattas sålunda: På försöksledningen har influensens

verkan från såväl kontakt- som överföringsledningar befunnits vara oskadlig.

Induktionens från banströmmen verkan bär med användande av

spårtransformatorer visat sig vara helt obetydlig såväl å försöksledningen

som å de efter banan framgående svagströmsledningarna. Kommittén

har därför anledning förvänta, att med en fullt lämplig dimensionering

av nämnda transformatorer störningarna på i överensstämmelse med försöksledningen

anlagda linjer praktiskt taget skola vara eliminerade icke

blott under normal drift utan även till väsentlig del vid kortslutningar.

Med det avstånd försöksledningen intager i förhållande till starkströmsledningarna

är givetvis faran för en direkt beröring utesluten.

Kommittén får därför som sin åsikt uttala, att lämpligaste sättet

att i möjligaste mån oskadliggöra störningar i de svagströmsledningar,

som framgå längs en elektrisk enfasbana av den allmänna karaktär, som

Riksgränsbanan företer, är

utflyttning av svagströmsledningarna till ett avstånd från banan av

storleksordningen 100 meter jämte förändring av telegraflinjerna till

dubbeltrådiga, samt

insättande av lämpligt dimensionerade och placerade spårtransformatorer

i banans kontakt- och skenledning. Denna senare bör därvid förses

med ledande skenförbindningar.

Vidtagas dessa åtgärder, torde enligt kommitténs mening syftemålet

att oskadliggöra de inledningsvis anförda störningarna i huvudsak vara

vunnet. Dock återstår frågan om inverkan å telefonledningen av korta

svängningar, övertoner, lamelltoner o. d. Sådana störningar kunna härröra

ej blott från bandriften, utan, som erfarenheten i detta fall visat,

även från andra elektriska starkströmssystem.

I den mån dessa högfrekventa strömmar härröra från bananläggningen

finner kommittén anledning förmoda, att även de skola mildras

genom vidtagande av ovannämnda åtgärder. I den mån de åter härröra

från lokala elektriska kraft- och belysningssystem böra de kunna föras

inom samma gränser, som vid dylika starkströmsanläggningar i övriga

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 51.

delar av landet. Till besvarande av spörsmålet angående dessa högfrekventa

strömmar har kommittén samlat en del material, vilket emellertid

ännu ej blivit slutgiltigt bearbetat.

Beträffande den projekterade bandelen Kiruna—Svartön vill kommittén

sålunda föreslå, att ovannämnda åtgärder komma till utförande.

Vad kostnaderna för de föreslagna åtgärdernas genomförande på

bandelen Kiruna—Svartön beträffar, skulle de enligt inom järnvägsstyrelsen

och telegrafstyrelsen på basis av prisläget omkring den 1 oktober

1915 utförda beräkningar belöpa sig till:

för spårtransformatorer jämte skenförbindningar .................. 770,000 kr.

» utflyttning av samtliga ledningar till ett avstånd av

cirka 100 m. och i samband därmed vissa omändringar

av desamma ........................................................ 1,035,000 »

Stockholm den 28 september 1916.

Axel F. Enström. E. C. Ericson. Charles Hässler.

Arvid Lindström. H. Pleijel.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1917:161 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående påbörjande av elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna— Svartön samt fortsatt utbyggnad av kraftstat s. 1 i texten