Sök i Ratio Lex

Angående tilläggspension åt läroverksadjunkten J. H. Hjorth

1917-01-20 · 8 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:53, Angående tilläggspension åt läroverksadjunkten J. H. Hjorth

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

K mull. Maj\ts Nåd. Proposition Nr

1

Nr 53,

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tilläggspension

åt läroverksadjunkten J. H. Hjorth; given Stockholms

slott den 20 januari 1917.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över

ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att adjunkten vid Kungsholms realskola i Stockholm Johan Hjalmar

Hjorth må, etter erhållet avsked från adjunktsbefattningen, under sin

återstående livstid uppbära utöver den pension, vartill han enligt gällande

bestämmelser är berättigad, en tilläggspension från allmänna indragningsstaten

till sådant belopp, att sammanlagda pensionsbeloppet uppgår till

2,500 kronor för år.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 43 höft. (Nr 53.)

i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kun l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.

Ang.

tilläggspension

åt läroverksadjunkten

J.H.

Hjorth.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20

januari 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammakskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Westman yttrade härefter:

Under de senare åren har en fråga av vikt för åtskilliga lärare vid

allmänna läroverk vid flera tillfällen varit föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.

Den fråga, jag avser, har gällt rätten till pension för vissa

lärare, vilka, innan de erhöllo ordinarie anställning vid de allmänna läroverken,

tjänstgjort vid enskilda läroverk, av Kungl. Maj:t utrustade med

den förmånen, att deras lärare under vissa förutsättningar ägde för framtida

lönetursberäkning såsom lärare vid allmänt läroverk tillgodoräkna

sig intill 10 år av sin tjänstgöring vid enskilt läroverk.

Nyssnämnda rätt till lönetursberäkning har grundat sig på en av

Kungl. Maj:t, efter inhämtande av riksdagens bifall, den 29 maj 1874

utfärdad kungörelse i ämnet. Det synes hava varit en bland de enskilda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ivuntjl. Mnj:ts Nåd. Proposition Nr 53.

Ii

läroverkens ledare och lärare allmänt utbredd föreställning, att med ifrågavarande

rätt till lönetursberäkning även följde rätt att räkna lönetursårcn

sig till godo i fråga om åtnjutande av pension vid avgång från lärarbefattningr

vid allmänt läroverk. Nämnda föreställning har ock vunnit ett

visst understöd från vederhäftigt håll utom de enskilda läroverkens krets.

Omförmälda lönetursrätt upphörde från och med år 1905, då 1904

års bestämmelser angående ny löne- och pensionsreglering för lärare och

lärarinnor vid rikets allmänna läroverk trädde i kraft, och samtidigt upphörde

den rätt till lönetur, som dittills varit medgiven förjextra ordinarie

lärare vid de allmänna läroverken. Därvid gjordes emellertid icke någon

ändring beträffande det antal lönetursår, som ifrågavarande lärare intjänat

vid utgången av år 1904. De extra ordinarie lärarna vid de allmänna

läroverken bibehöllos jämväl vid sin rätt att för pension tillgodoräkna sig

sin extra tjänstgöringstid.

Att de enskilda läroverkens lärare ej kunde påräkna någon motsvarande

förmän i pensionshänseende, sedan de övergått till ordinarie anställning

vid statsläroverk, gav emelleidid anledning till betänkligheter. Därmed

kunde, ansåg man, lätt följa minskad benägenhet hos vederbörande

att taga anställning vid de enskilda läroverken; det uppstod en fara för

att dessa läroverk skulle få svårt att bestå i konkurrensen med de allmänna

läroverken om goda lärarkrafter, och 1874 års kungörelse, vilken numera

ej ägde giltighet, hade just tillkommit för att uppmuntra och stödja de

enskilda läroverken. Dessa gagnade ju det allmänna bland annat därigenom,

att de från de allmänna läroverken avlastade ett icke obetydligt

antal lärjungar, som eljest skulle hava tyngt dessa läroverk och nödvändiggjort

upprättande av nya sådana.

Synpunkter av denna och liknande art lågo till grund för eu av

Kungl. Maj:t till riksdagen år 1907 avlåten proposition (nr 96). Däri

föreslog Kungl. M§j:t riksdagen medgiva, att ordinarie ämneslärare och

ämneslärarinna vid allmänt läroverk med flera undervisningsanstalter

måtte, under viss förutsättning, för rätt till pension få tillgodoräkna sig

intill 10 år av den tid, han eller hon, efter fullgörandet av de för behörighet

till sådan tjänst erforderliga prov, vid enskilt läroverk med nit

och skicklighet bestritt tjänstgöring, till omfattningen motsvarande i fråga

om lärare den tjänstgöring, som ålåge rektor eller ämneslärare vid allmänt

läroverk, och i fråga om lärarinna den tjänstgöring, som ålåge

första lärarinna eller ämneslärarinna vid statens samskolor.

Statsutskottet hemställde, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

icke måtte av riksdagen bifallas. Utskottet åberopade därvid, bland

annat, att förslaget innebure avvikelser från de grunder för ifrågavarande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 53.

tjänståisberäkning, vilka innehölles i förslaget till lag angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension detta förslag ledde till antagande av nu

gällande, den 11 oktober 1907 utfärdade lag i ämnet. 1 liksdagens andra

kammare biföll Kungl. Maj:ts förslag med ringa röstövervikt, första

kammaren åter anslöt sig till statsutskottets avslagsyrkande, och frågan

förföll.

Spörsmålet om ifrågavarande lärares pensionsrätt blev ånyo aktuellt,

dä läroverksadjunkterna J. H. Hjorth och G. Göransson samt lektorn

A. E. Westholm år 1913 å egna och åtskilliga andra lärares vägnar på

anförda skäl anhöllo, att Kungl. Maj:t täcktes göra framställning till riksdagen

om rätt för de lärare, vilka före år 1905 fullgjort sådan tjänstgöring

vid enskilt läroverk, som berättigade till lönetursberäkning vid befordran

1 till ämneslärartjänst vid allmänt läroverk, att räkna sig nämnda

tjänstgöring till godo jämväl för beräkning av pensionsbeloppet vid avskedstagandet

från tjänsten vid det allmänna läroverket.

Genom nådigt beslut den 13 mars 1914 fann Kungl. Maj:t ifrågavarande

framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd, 111011° förklarade,

att, därest vid uppkommen fråga om vederbörandes pensionsrätt

omständigheterna kunde anses påkalla hänsyn till i ärendet avsedda förhållanden,

Kungl. Maj:t ville i sådant särskilt fall på gjord framställning

taga frågan om vidtagande av nödiga åtgärder i förnyat övervägande.

I en till Kungl. Maj:t ingiven, av åtskilliga handlingar åtföljd ansökning

har nu adjunkten vid Kungsholms realskola i Stockholm, ovanbemäldc

Hjorth anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes hos riksdagen göra framställning

om rätt för Hjorth att vid avskedstagandet från adjunktstjänsten

få vid beräkning av pensionsbeloppet räkna sig till godo 10 år av sin

tjänstgöring vid Beskowska skolan i Stockholm. *

över denna ansökning hava infordrade underdåniga utlåtanden avgivits

den 31 oktober 1916 av läroverksöverstyrelsen och den 14 november

1916 av statskontoret.

Av handlingarna inhämtas rörande sökandens examens- och tjänstemeriter

in. m. följande:

Hjorth, som är född den 10 november 1852, bär avlagt filosofie kandidatexamen

den 28 januari 1881 och filosofie licentiatexamen den 29 maj 1885, varjämte

han genomgått provår. Han har vidare den 13 november 1889 avlagt undervisningsprov

såsom för sökt adjunkts- eller kollegabefattniug. Härmed både han, för tiden

från och med år 1890, förvärvat den rätt att kunna;räkna lönetur för tjänstgöring

vid enskilt läroverk, som var medgiven genom kungörelsen den 29 maj 1874. Från

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-As Nåd. Proposition Nr o3

i)

ocli med höstterminen 1887 till och med vårterminen 1903 har Hjorth med mycket

goda vitsord och med tjänstgiiring motsvarande en adjunkts tjänstgjort vid Beskowska

skolan i Stockholm, å vilken skolas lärare 1874 års kungörelse enligt beslut av Kungl.

Maj:t ägde tillämpning. Den 12 november 1902 utnämndes Hjorth till kollega (adjunkt)

vid allmänna läroverket på Kungsholmen i Stockholm (Kungsholms realskola),

varest han sedermera från och med höstterminen 1903 med utmärkta vitsord tjänstgjort.

Han har vidare utgivit ett stort antal läroböcker och andra skrifter.

Hjorth har i den ingivna ansökningen åberopat den av mig förut omnämnda

åsikten, att det i 1874 års kungörelse förekommande uttrycket »för lönetur» inneburit

rätt för vederbörande att räkna sig sina tjänstår vid enskilda läroverk till godo ej

blott vid uppflyttning i högre lönegrad utan även vid bestämmande av pensionsbeloppets

storlek vid blivande pensionering. Man hade, yttrar Hjorth, betraktat den

senare rätten såsom en given följd av den förra, i det man ansett, att av den större

förmånen, lönetursrätten, skulle utan vidare följa den mindre förmån, soin tjänstårsberäkning

för pension kunde anses innebära. Det kunde icke heller bestridas, att fog

för nyssnämnda tolkning av kungörelsen kunnat hämtas från själva motionen i frågan

vid 1874 års riksdag. Det vore tydligt, att där anförda skäl lika väl kunde

åberopas till förmån för rätten att räkna tjänstår för pension som för rätten att

räkna tjänstår för lönetur.

Såsom ytterligare stöd för sin anhållan ville Hjorth framhålla sin litterära verksamhet

i skolans tjänst. Resultatet av denna verksamhet förelåge i ett trettiotal arbeten

dels texteditioner (varav en dej i samarbete med annan person), dels läroböcker,

bland vilka en tysk grammatik, som vunnit ampelt erkännande av kritiken och vidsträckt

användning vid statens läroverk ävensom vid universiteten. Som denna verksamhet

till allra största delen infallit under Hjorths tjänstgöring vid Beskowska skolan,

kunde ju med skäl sägas, att hau redan då ganska direkt tjänat staten.

Läroverksöverstyrelsen har i sitt ovannämnda utlåtande över Hjorths

ansökning anfört:

Då sökanden, som hade skyldighet att den 10 november 1917 avgå från sin

innebavande tjänst, vid denna tid varit anställd såsom kollega och adjunkt endast

14 år, skulle den pension, som han komme att av allmänna medel få uppbära, belöpa

sig till allenast 1,360 kronor.

Såsom handlingarna utvisade, både sökanden, på grund av sin tjänstgöring i

egenskap av ämneslärare vid Beskowska skolan från och med höstterminen 1887 till

och med vårterminen 1903, haft rätt att vid befordran till adjunkts- eller kollegabefattning

vid statens läroverk för framtida lönetur räkna sig till godo en tid av högst

10 år, räknat från den 1 januari 1890. Härav följde visserligen icke någon laglig

rätt för sökanden att få räkna sig ifrågavarande tid till god o även vid bestämmande

av pensionsbeloppets storlek vid hans blivande pensionering, men överstyrelsen funne,

att det väl kunde sättas i fråga, att av riksdagen måtte utverkas sådan rätt för sökanden.

De skäl, som syntes kunna föreligga för avlåtande av proposition i nämnda

syfte, hade överstyrelsen anfört i ett av överstyrelsen den 11 maj 1916 avgivet underdånigt

utlåtande;. över en av f. d. adjunkten vid högre allmänna läroverket i Östersund

B. A. Finell gjord ansökning om rätt att vid beräkningen av tjänstår för pension

få räkna sig till godo tjänstgöring av ifrågavarande art.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

#

Departe
mentschefen.

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 53.

I det åsyftade utlåtandet * erinrar överstyrelsen om den mening rörande

betydelsen av rätt till lönetur enligt 1874 års kungörelse, som på

många håll varit rådande, samt fortsätter därefter:

Denna uppfattning bar nu visserligen varit oriktig. Men sannolikt bar den mer

än eu gång varit en medbestämmande faktor, när en lärare stått i valet mellan anställning

vid enskild läroanstalt eller allmänt läroverk; och när sedermera misstaget

blivit uppenbart, har det för honom varit en missräkning, till vilken han själv knappast

kan anses bära skulden.

I sitt över Hjorths ifrågavarande ansökning avgivna utlåtande anför

överstyrelsen vidare:

Yad särskilt sökanden beträffade, ville överstyrelsen även såsom skäl, varför

lians ansökan torde böra upptagas till beaktande, framhålla hans framstående egenskaper

såsom lärare och hans för undervisningen gagneliga författarverksamhet.

På grund av vad sålunda anförts hemställde överstyrelsen, att Kungl.

Maj:t täcktes ingå till riksdagen med framställning därom, att det måtte

medgivas sökanden rätt att vid avskedstagandet från sin tjänst vid statens

lärovei''k få räkna sig till godo 10 år av sin tjänstgöring vid Beskowska

skolan vid bestämmande av pensionsbeloppet.

Statskontoret har i sitt berörda yttrande anfört:

Då, så vitt handlingarna utvisade, sökanden syntes vid uppnående den 10 november

1917 av den ålder av 65 år, då skyldighet för honom inträdde att från tjänsten

avgå, komma att innehava endast 14 för pension beräkneliga tjänstår, borde sökanden,

som enligt läroverksöverstyrelsens beslut den 31 december 1912 ägde åtnjuta

avlöning i högsta lönegraden och sålunda uppbure, förutom tjänstgöringspenningar, en

lön å 3,400 kronor, vilket belopp alltså utgjorde pensionsunderlag för honom, kunna

vid erhållande av avsked efter uppnådd ålder av 65 år förklaras berättigad åtnjuta

pension, motsvarande 14/85 av pensionsunderlaget eller alltså 1,360 kronor.

Såsom statskontoret framhållit vid föregående tillfällen, då förslag framställts

att medgiva tjänstårsberäkning för pension för tid, som icke tillbragts i statstjänst,

måste det anses betänkligt tätt sålunda avvika från en av den civila pensionslagens

huvudgrunder; och av sådan anledning kunde statskontoret för sin del icke förorda

eu framställning till riksdagen i den form, som här vore föreslagen. Emellertid

måste förenämnda pensionsbelopp betraktas såsom icke tillfredsställande; och därför

skulle statskontoret vilja, med hänsyn till vad handlingarna innehölle om sökandens

framstående verksamhet såsom lärare och pedagogisk författare, föreslå, att framställning

till riksdagen gjordes om medgivande därtill, att sökanden, efter erhållet avsked,

finge under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en tilläggspension

till sådant belopp, att detsamma jämte honom författningsenligt tillkommande

pension uppginge till 2,500 kronor.

Den 13 mars 1914 fann, såsom jag redan nämnt, Kungl. Maj:t den

då till prövning föreliggande framställningen, vilken gällde samtliga ifråga
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.In Nåd. Proposition Nr 53.

varande lärare, icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Därest vid

uppkommen fråga om vederbörandes pensionsrätt\omständigheterna kunde

anses påkalla hänsyn till de i ämnet avsedda förhållandena, ville emellertid

Kungl. Maj:t i sådant .särskilt fall på gjord framställning taga frågan om

vidtagande av nödiga åtgärder i förnyat övervägande.

Två sådana framställningar hava sedan dess inkommit till Kungl.

Maj:t. Den ena av dessa, gjord av f. d. läroverksadjunkten Finell och

omförmäld i det föregående, avsåg beredande åt Finell på grund av hans

tjänstgöring vid enskilt läroverk av en tilläggspension till belopp av 90

kronor. Härigenom skulle Finell, vilken för tjänstgöring vid statsläroverk

ägde att räkna blott 84 tjänstår, erhålla full pension såsom läroverksadjunkt,

3,400 kronor. Denna framställning blev av Kungl. Maj:t den 30 december

1916 avslagen.

o

Den andra av de båda framställningarna är den nu föreliggande. I

fråga om denna synas mig fullgoda skäl tala för att bereda sökanden en

förbättrad ställning i pensionshänseende. Med fasthållande av att 1874

års kungörelse icke givit vederbörande lärare någon rätt att räkna sin

tjänstgöring vid enskilt läroverk sig till godo i fråga om antalet pensionsår,

kan man dock icke förneka, att ett sken av befogenhet för yrkandet

härom är förhanden. Jag vill härvid i förbigående erinra, att omförmälda.

på 1874 års kungörelse grundade rätt till lönetur i särskildar fall

verkligen utövar inverkan beträffande den författningsenliga pensionens

storlek. Så skulle denna pensions belopp i fråga om Hjorth, vilken

utan sagda lönetur vid avskedet skulle befunnit sig blott i tredje

lönegraden, då kommit att utgöra 1,080 kronor i stället för såsom nu

1,360 kronor.

Jag anser som sagt fullgoda skäl tala för att söka förskaffa Hjorth

en högre pension än gällande bestämmelser tillförsäkra honom. Jag stöder

mig därvid framför allt på vad statskontoret i ämnet anfört. Den

pension, som författningsenligt skulle tillkomma Hjorth, synes med hänsyn

till Hjorths ställning och förtjänster oskäligt låg. I avseende å tilläggspensionens

belopp instämmer jag med statskontoret.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit tillstyrker jag, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att adjunkten vid Ivungsholms realskola i Stockholm

Johan Hjalmar Hjorth må, efter erhållet avsked

från adjunktsbefattningen, under sin återstående livstid

uppbära utöver den pension, vartill han enligt gällande

bestämmelser är berättigad, en tilläggspension från

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majtts Nåd. Proposition Nr 53.

allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att sammanlagda

pensionsbeloppet uppgår till 2,500 kronor

för år.

Vad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt

täcktes Hans Maj:t Konungen, på hemställan av

statsrådets övriga ledamöter, gilla; och skulle proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

*

C. Wilh. Hagman.

Stockholm 1917, Tvär Hieggströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1917:25 BanJeoutsJcottets utlåtande Nr 25 s. 16 i texten