Sök i Ratio Lex

Angående tilläggspension åt förre folkskolläraren i Karesuando Jakob Valfrid Lidström

1917-02-16 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:59, Angående tilläggspension åt förre folkskolläraren i Karesuando Jakob Valfrid Lidström

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. MajUs Nåd. Proposition Nr 59.

9

Nr 59.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tilläggspension

åt förre folkskolläraren i Karesuando Jakob Valfrid

Lidström; given Stockholms slott den 16 februari

1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

medgiva,

att förre folkskolläraren i Karesuando skoldistrikt Jakob Valfrid Lidström

må, från och med den 1 juli 1915 räknat, under sin återstående livstid

uppbära utöver den pension, som författningsenligt tillkommer honom

från folkskollärarnas pensionsinrättning, en årlig tilläggspension från allmänna

indragningsstaten till belopp av 400 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

K G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 48 käft. (Nr 58—59.)

1

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Ö9.

Tilläggspension

åt forte

folkskolläraren

J. V.

Lidström.

Utdrag av protokoUet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16

februari 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för^utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

V ENNERSTEN,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet Westman anförde:

På framställning av förre folkskolläraren i Karesuando skoldistrikt

Jakob Valfrid Lidström har skolrådet i nämnda skoldistrikt i underdånig

skrivelse den 22 november 1915 anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes bevilja

Lidström ett årligt pensionstillägg å 400 kronor att från och med den 1

juli 1915, då han erhöll avsked från folkskollärartjänsten, utgå med 200

kronor från förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsändamål,

och med 200 kronor från förslagsanslaget till befrämjande av

folkundervisningen bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar.

Till stöd för denna ansökning har skolrådet dels hänvisat till Lidströms

ovanberörda framställning, i vilken Lidström åberopat, hurusom han,

som den 1 augusti 1880 tillträdde befattningen såsom ordinarie folkskollärare

i Karesuando, nu efter 35-årig tjänstgöring inom Sveriges nordligaste

församling, därunder han hela tiden haft att ensam bestrida undervisningen

vid en folkskola litt. F enligt gällande normalplan med såväl

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

finsk- som lapsktalando lärjungar, funnit sig vara fullt utarbetad pa skolans

område ocli därför nödsakad att lämna sin tjänst, dels för egen del

anfört, att Lidström under de 35 år, han tjänstgjort såsom folkskollärare i de

nordligaste ödemarksbygdcrna, haft att kämpa med större svårigheter än

kanske någon annan lärare. Hans skola hade tidtals besökts av elever, som

hunnit mogen ålder utan att förut hava haft tillfälle att erhålla någon

skolundervisning. Till svårigheterna hade även varit att räkna den omständigheten,

att Lidström ända till år 1902, alltså under 22 år, fått åtnöja

sig med ytterst bristfällig. bostad. Den begärda tilläggspensionen

ansåge skolrådet behövlig, på det att Lidström skulle på sin ålderdom erhålla

något vederlag för det arbete och de krafter, han offrat för det kulturella

arbetet och det andliga livet på vårt lands nordligaste utpost.

I ärendet hava företetts frej dbetyg för Lidström, utvisande att han

är född den 18 februari 1860, samt åldersbevis för sex hans egna barn

och en fosterson, intyg av kyrkoherden i Karesuando församling, att samtliga

dessa barn utom ett fortfarande äro för sin uppfostran och försörjning

beroende av fadern, ävensom ett av skolrådet den 24 april 1916 utfärdat

tjänstgöringsbetyg för Lidström av innehåll, att han under sin tjänstarörinsr

såsom ordinarie folkskollärare i Karesuando, omfattande tiden den

1 augusti 1880—den 30 juni 1915, ådagalagt med utmärkt beröm godkänd

undervisningsskicklighet, med utmärkt beröm godkänd förmåga att i

skolan upprätthålla ordning och att i övrigt leda ungdomens fostran, berömligt

nit och mycket gott uppförande. Vidare är upplyst, att Lidström

från folkskollärarnas pensionsinrättning åtnjuter pension till belopp av 1,013

kronor årligen.

Karesuando församlings kyrkostämma samt kommunalstämman i Karesuando

hava biträtt och på det varmaste förordat den gjorda ansökningen.

Kommunalstämman har därvid framhållit, att Lidström under den

långa tid, han tjänstgjort såsom folkskollärare i Karesuando, vid sidan av

denna sin verksamhet med stort intresse oegennyttigt ägnat sig även

åt olika kommunala värv och städse välvilligt stått alla kommunens medlemmar

till tjänst i råd och dåd.

över ansökningen hava folkskolinspektörerna K. V. Karnell och A.

Neander, förutvarande landshövdingen i Norrbottens län K. J. Bergström,

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län och domkapitlet i Luleå

yttrat sig, varjämte infordrade utlåtanden i ämnet avgivits den 21 juli

1916 av folkskolöverstyrelsen och den 17 januari 1917 av statskontoret.

Samtliga de, som sålunda yttrat §ig i ärendet, hava tillstyrkt, att en

tilläggspension å 400 kronor måtte beredas Lidström.

Folkskolinspektören Karnell har därvid anfört:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

Karnell ansåge sig så mycket mera förpliktad att yttra sig i frågan, som han under

13 år i egenskap av såväl kyrkoherde i Karesuando som folkskolinspektör i Norrbottens

norra inspektionsområde kunnat följa och värdesätta Lidströms arbete samt i

grund kände de föihållanden, under vilka lian förut aibetat och nu levde.

Lidström hade varit Karesuando sockens förste folkskollärare och börjat sin verksamhet

år 1880. Under den avsevärda tiden av 35 år hade han aibetat vid denna

skola med aldrig svikande nit och trohet. Ville man rättvist bedöma den nu levande,

till mogen ålder komna befolkningen i Karesuando socken, såväl bofasta som nomadlappar,

måste man medgiva, att den vore ett ganska kunnigt och vaket samt ett sedligt

och djupt religiöst släkte. Häruti hade Lidström en mycket stor förtjänst såväl genom

den undervisning, han meddelat, och den tukt, han uppehållit i sin skola, som genom

den föresyn i ren vandel och karaktärsfasthet, han ständigt varit för alla. En sådan

mans arbete och exempel i en församling under en lång följd av år vore guld

värd och satte för lång tid sin prägel på församlingen.

De första 25 åren hade hans arbete i skolan varit rent av utslitande, då han hade

att undervisa ett stort antal bofasta samt även nomadlappars barn i årsskola. Skoltypen

hade varit litt. F. Ända till år 1902 hade han måst arbeta i en trång och mycket

ohygienisk skolsal, och hans bostadsförhållanden hade varit mycket primitiva. Den

kontanta lönen hade under flera år varit lön enligt lag med ett tillägg av 150 kronor

av anslaget till undervisningens b främjande bland de i rikets nordligaste trakter bosatta

finnar. Pa sin lilla lön hade han haft att draga fram en stor familj, mor, hustru och

sex barn, varförutom han måst vara ett stöd för fattiga släktingar. Att i en obygd

som Karesuando, vilken ända till år 1912 varit totalt i avsaknad av kommunikationer

och där alla förnödenheter bleve dyra genom långa och besvärliga transporter, gå i

land härmed hade icke varit lätt. Det vore tydligt, att det kunnat gå endast genom

många försakelser. För sin ålders dag hade det icke varit Lidström möjligt att samla

något. Detta vore för honom till stort bekymmer, emedan han av de sex baruen icke

ännu hade mer än ett försörjt, äldsta dottern, som vore lärarinna. Två döttrar vore

hemma men borde komma ut för att lära sig något. Eu dotter vore vid småskolesemin.

irium, en son och eu dotter vid läroverk. Alla vore de beroende av fadern, och

denne hade ej mera inkomst än pension enligt lag samt 50 kronor om året i egenskap

av tingstolk. Tillfälle till extra förtjänster funnes inga. Val finge äldsta dottern,

som hade lärarinnelön, något hjälpa sina yngre syskon, men för fadern stode i

alla fall bekymren för dörren, åtminstone så länge han hade oförsörjda barn.

Folkskolinspektören Neander, som i övrigt till alla delar instämt i

Karnells yttrande, har ansett det vara riktigast, att hela tilläggspensionen

utginge från anslaget till lappmarks ecklesiastikverk.

Förutvarande landshövdingen i Norrbottens län Bergström har anfört:

Under den tid av 11 år, som Bergström hade sin verksamhet såsom landshövding

i Norrbottens län, hade han särskilt på grund av de för Karesuandolapparna vid

många tillfällen inträffade svåra förhållandena ofta kommit i tillfälle att på ett ingående

sätt och noggrant erhålla kännedom om Lidströms förhållande och verksamhet.

Vid synnerligen många tillfällen hade ban ock kommit i personlig beröring med Lidström

och på nära håll lärt känna och högt uppskatta hans förtjänstfulla arbete.

Av trovärdiga personer med äldre kännedom om Karesuandoförhållanden hade

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

Bergström städse erfarit de synnerligen stora svårigheter, med vilka Lidström haft att

kämpa vid sitt tillträde till folkskollärartjänsten i Karesuando, och huru han genom

seg och okuvlig energi och betydande ansträngande arbete sedermera lyckats övervinna

de allra flesta svårigheterna. Att ett dylikt arbete måst vara mycket slitande på

kropps- och själskrafterna vore uppenbart. Enligt andras beprövade omdöme och enligt

Bergströms uppfattning skulle säkerligen icke många andra hava förmått uppnå de

resultat, som Lidström vunnit.

Genom sina betänksamma men alltid väl övervägda förslag, sitt fogliga men

bestämda uppträdande och sin oegennyttiga, aldrig på egen fördel grundade verksamhet

hade Lidström förskaffat sig ett oinskränkt och odelat förtroende hos socknens

alla invånare såväl bofasta som nomadlappar, så att de, i den mån församlingen

mäktat bära ökade utgifter för skolundervisningen, åtagit sig ökade bördor och underkastat

sig den ordnade och regelbundna undervisning, som icke vore lätt att införa och

uppehålla i en så litet befolkad församling som Karesuando.

De ringa ekonomiska förmåner, som Lidström för sin skolundervisning åtnjutit,

hade, med Bergströms kännedom om Lidströms sinnesläggnirig att icke sätta tillgodoseendet

av det egna intresset främst, om den stora familj, Lidström haft atti försörja,

och om Karesuando såsom dyrort, verkat därhän, att Lidström trots stor personlig sparsamhet

och omtänksamhet i ekonomiska saker icke torde hava kunnat samla penningar

för att bereda sig en bekymmerlös ålderdom.

De anförda omdömena om betydelsen av Lidströms skollärargärning hade tillfullo

bestyrkts av vad Bergström personligen vid sina många besök i Karesuando haft

tillfälle att se och inhämta.

Förutom denna Lidströms betydande och förtjänstfulla gärning i skolundervisningens

tjänst kunde Bergström, då det gällde att uttala sig om Lidström, icke underlåta

att framhålla en annan sida av Lidströms arbete i det allmännas tjänst, vilken syntes

hava varit och måhända fortfarande vore av stor betydelse.

Lidström hade nämligen under en lång följd av år på ett synnerligen nitiskt och

verksamt sätt deltagit i skötandet av Karesuando sockens angelägenheter, därvid han

städse sökt att tillgodose socknens bästa och vant en god och beprövad rådgivare för

socknens inbyggare.

Särskilt för Karesuando sockens nomadlappar både hans rådgivande ställning varit

synnerligen betydelsefull, i det att han på grund av sin ingående och ovauliga

kännedom om lapparnas liv, behov och levnaisvanor kunnat vara dem till ovärderlig

hjälp och nytta i alla deras angelägeuheter.

För denna sin verksamhet hade han berättigade anspråk på det allra största erkännande.

Då Bergström och andra personel- haft att handlägga ärenden angående lappar,

hade Lidström alltid varit beiedd att med frånseende av egen bekvämlighet och tid

lämna värderika upplysningar och utlåtanden, som alltid varit av stor betydelse.

På grund av vad som auförts syntes Lidström hava i högsta grad gjort sig förtjänt

av den tilläggspension, varom han gjort ansökan för att kunna under sin återstående

livstid undgå de tryckande bekymren för sin utkomst.

Kungl. Majtts befallningshavande har yttrat:

Lidström hade varit till en ovärderlig bjälp vid Konungens befallningshavandes

arbete till fromma för lappallmogen, om vars förhållanden och behov han besutte enastående

insikter. Han hade vidare i denna avlägsna, fattiga och efterblivna landsända,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

där personer med något mått av bildning vore lätt räknade, under många år nedlagt

ett stort och oegennyttigt arbete på församlingens uppehållande och förkovran. Konungens

befallningshavande skulle därför anse det som ett väl förtjänt erkännande från det allmännas

sida, om Lidström erhölle den tilläggspension, som nu ifrågasattes.

Domkapitlet har i ämnet anfört följande:

En ansökning av den art, varom här vore fråga, läte sig icke rättvist bedömas,

om den icke sattes i samband med de förhållanden, under vilka sökanden under en

mansålder haft att verka och som slitit hans krafter. Dessa förhållanden hade vid tiden

för verksamhetens början för 36 år sedan givetvis varit helt andra än nu. Förbindelser

med yttervärlden hade Karesuando dä att söka på den 40 mil långa vägen till

Haparanda,. därav 10 mil utan landsväg. Socknen vore belägen över 20 mil norr om

polcirkeln och den oansenliga kyrkbyn 3 till 4 mil norr om barrskogsgränsen. Befolkningen

vore tvåspråkig — lapsk- och finsktalande — samt präglad av den till dysterhet

allvarliga las stad umska åskådningen och i övrigt givetvis fattig och efterbliven. Enligt

uppgiften, för år 1914 hade invånarna utgjort 1.206 personer, därav 677 eller över

hälften lappar, alla nomadiserande. Såsom förut nämnts hade Lidström här varit den

förste folkskolläraren. Man torde utan förklaringar lätt kunna inse de utomordentliga

svårigheter och försakelser, Lidström i sin banbrytande verksamhet måst möta och med

seg energi genomkämpa i en sådan omgivniug och under trycket tillika av ett

hårt klimat med långvarigt vintermörker. Man torde då också kunna rätt uppskatta

betydelsen av det intyg, församlingens förre kyrkoherde, folkskolinspektören

Karnell lämnat, att Lidströms arbete satt för läng tid sin prägel på församlingen.

Dess uppryckning och kultivering genom oavbruten successiv påverkan av generation

efter generation av den uppväxande ungdomen hade i mångt och mycket varit hans

förtjänst, och medan kyrkoherdebelattningen gång efter annan skiftat innehavare, hade

Lidström troget kvarblivit på sin post. Befolkningen stode nu jämförelsevis mogen

att mottaga den nya tid, som brutit in, sedan närheten av det stora nyanlagda gruvsamhället

i Kiruna, med vilken ort vinterförbindelse på 13 mil kunde anordnas, gjort

sig förnimbar och därförutom landsväg anlagts till Vittangi (10 mil).

Av det anförda framginge, att Lidström i sin anspråkslösa lärarställning utfört

en vägrödjande, ytterst betydelsefull kulturgärning i svensk utmark. Han hade därförutom

dels genom sitt deltagande i organisationen av den kommunala verksamheten

uti denna i så många hänseenden vanlottade och ensamställda ort och dels å ena sidan

såsom medhjälpare åt såväl bofasta som nomader i deras beröring med myndigheterna

och å den andra som rådgivare åt dessa i svårbedömda frågor rörande sagda

befolkning fullgjort en allmänt medborgerlig gärning av måhända icke mindre betydelse.

Alla dessa omständigheter syntes göra honom väl förtjänt av det erkännande

från statens sida, som en med hänsyn till ätnjutna ringa avlöningsförmåner, särskilt

under Lidströms tidigare tjänstgöring, och hans nuvarande svaga ekonomiska ställning

välbehövlig extra ordinär pension innebure. Domkapitlet torde visserligen böra inskränka

sig till ett vitsordande av betydelsen av Lidströms lärarverksamhet och av

att enbart den kunde fullväl motivera ett bifall till ansökningen. Men domkapitlet

hade tillika ansett sig böra framhålla hans förtjänster i övrigt, vilka även de syntes

till avsevärd del kunna betraktas såsom uttryck för en säreget gagnande uppfostrarverksamhet

och i varje fall kunna i denna fråga vinna avseende.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

Folkskolöverstyrelsen yttrar:

Av handlingarna i ärendet framginge, att sökanden under hela sin 35-åriga

verksamhet* såsom folkskollärare inom Karesuando församling till följd av knapp

lön och de höga levnadskostnaderna ä orten arbetat under synnerligen ogynnsamma

ekonomiska omständigheter, så att han endast genom umbäranden och försakelser varit

i stånd att uppehålla sig själv och sin talrika familj, varför han nu, sedan handen

1 juli 1915 erhållit avsked och tillerkänts en årlig pension å 1,013 kronor från folkskollärarnas

pensionsinrättning, vore i största behov av någon tilläggspension, samt att denna

sökandens långvariga verksamhet varit för församlingen i dess helhet synnerligen betydelsefull

och välsignelsebringande.

Statskontoret har anfört:

Då förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande bland de i rikets nordligaste

trakter bosatta finnar icke syntes böra betungas med utgifter för pensionering samt

ej heller förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk syntes lämpligen kunna anlitas

för pension åt Lidström, vars avlöning under tjänstetiden icke i någon mån drabbat

sistnämnda anslag, ville statskontoret för sin de! föreslå, att hos riksdagen gjordes

framställning därom, att riksdagen måtte såsom ett erkännande från det allmännas

sida för det kulturarbete, som Lidström under svåra förhållanden utfört inom Karesuando

församling, medgiva, att han måtte från och med den 1 juli 1915 under sin

återstående livstid uppbära en årlig pension från allmänna indragningsstaten till belopp

av 400 kronor.

Pensionsförhållandena för folkskolans lärare äro ordnade genom förordningen

och reglementet den 30 november 1866 angående folkskollärarnas

pensionsinrättning med däri sedermera vidtagna ändringar. Enligt

dessa bestämmelser utgår hel pension till folkskollärare, som uppnått 55

års ålder och räknar 30 tjänstår, med tre fjärdedelar av den tjänsten

åtföljande lön, för vilken skolområdet eller skoldistriktet vunnit delaktighet

i pensionsinrättningen. Denna lön utgör enligt nu gällande bestämmelser

i vanliga fall 1,350 kronor, och hel pension utgår med ett till

jämnt krontal avrundat belopp av 1,013 kronor. Från och med den 1 juli

1915 uppbär Lidström, enligt vad redan förut är omförmält, pension från

folkskollärarnas pensionsinrättning med nyssnämnda belopp.

Under vanliga förhållanden kan det tydligen icke ifrågasättas, att

staten skall utöver den till folkskollärare från pensionsinrättningen utgående

pensionen bevilja särskild tilläggspension. Lidström synes emellertid

hava under stora svårigheter, icke minst av ekonomisk art, utfört ett

arbete, som till omfattningen sträckt sig så vida utöver vad hans folkskollärartjänst

ålagt honom och som varit av så enastående kulturell betydelse,

att en avvikelse från nyssnämnda regel synes med avseende på

honom vara fullt befogad. Hans verksamhet har varit förlagd till Sveriges

nordligaste församling under en tid, då förhållandena därstädes till följd

Departe
mentschefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 59.

av den nästan fullständiga bristen på kommunikationer varit vanskligare

än numera. En årlig tilläggspension från statens sida till det belopp,

som skolrådet i Karesuando föreslagit och som samtliga myndigheter och

andra, vilka i frågan yttrat sig, tillstyrkt, skulle således enligt min mening

innebära ett erkännande åt Lidström, varav han gjort sig väl förtjänt.

I likhet med statskontoret anser jag emellertid, att varken anslaget

till lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsändamål, eller anslaget till

befrämjande av folkundervisningen bland de i rikets nordligaste trakter

bosatta finnar bör betungas med utgifter för sagda ändamål, utan torde

hos riksdagen böra göras framställning därom, att den ifrågasatta tillläggspensionen

må beviljas från allmänna indragningsstaten. Det synes

billigt, att tilläggspensionen får utgå från och med den 1 juli 1915.

Jag hemställer således, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

medgiva,

att förre folkskolläraren i Karesuando skoldistrikt

Jakob Valfrid Lidström må, från och med den 1 juli

1915 räknat, under sin återstående livstid uppbära utöver

den pension, som författningsenligt tillkommer honom från

folkskollärarnas pensionsinrättning, en årlig tilläggspension

från allmänna indragningsstaten till belopp av

400 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt

bifall; och skulle proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Torsten Buren.

Stockholm 1917, Ivar Hseggström» Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1917:25 BanJeoutsJcottets utlåtande Nr 25 s. 18 i texten