Med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 och 34 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
44 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 39 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1917:77, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 och 34 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
1
Nr 77.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag
till lag om ändrad lydelse av 7 och 34 §§ i lagen den
30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring; given Stock- - holms slott den 6 mars 1917.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse
av 7 och 34 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
Bihang till riksdagms protokoll 1917. 1 samt. 62 käft. (Nr 77).
1
2
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 1 och 34 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring.
Härigenom förordnas, att 7 och 34 §§ i lagen den 30 juni 1913
om allmän pensionsförsäkring skola — 7 § i nedan angivna del — erhålla
följande ändrade lydelse:
7 §•
Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör all den inkomst av fast egendom,
kapital eller arbete, som någon skäligen kan antagas komma att
tillsvidare årligen åtnjuta; dock att såsom inkomst icke räknas pension
enligt 6 §, ej heller, intill ett belopp av högst 300 kronor, pension
enligt 34 §.
Där — — — — tillämpliga.
I fråga om — ---— person.
34 §.
För att vid varaktig oförmåga till arbete, dock icke före fyllda
femton år, och senast vid fyllda sextiosju år erhålla pension utöver vad
ovan i denna lag stadgas vare det envar svensk man eller kvinna medgivet
att erhålla försäkring genom erläggande av frivilliga avgifter.
I fråga om gemensam försäkring av vissa grupper av personer må
Konungen meddela de särskilda bestämmelser, som i avseende å levnadsålder
finnas böra gälla för inträdande av rätten att erhålla pension.
Beloppet av de avgifter, som för envar försäkrad högst må erläggas,
samt de försäkringstekniska grunderna för pensions bestämmande fastställas
av Konungen, vilken därjämte meddelar de föreskrifter, som rörande
försäkring med återbetalning av erlagda avgifter och i fråga om försäk
-
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
ringens anordnande i övrigt erfordras. I den mån omständigheterna därtill
föranleda, äger Konungen jämväl föreskriva, att visst förvaltningsbidrag
skall utgå av det belopp, varmed de för en person under ett år
erlagda frivilliga avgifter sammanlagt överstiga 30 kronor.
Det mot erlagda frivilliga avgifter enligt fastställda försäkringstekniska
grunder svarande pensionsbeloppet ökas genom bidrag av statsmedel
sålunda, att varje del därav, som motsvarar under ett kalenderår
erlagda avgifter intill sammanlagt 30 kronor, höjes med eu åttondel.
De frivilliga avgifterna bilda en fond, vilken, i den mån Konungen
ej stadgar undantag, förvaltas på sätt som gäller för den i 11 § omförmälda
fonden.
Beträffande avgifter och pensioner, som i denna paragraf avses,
länder i tillämpliga delar till efterrättelse vad 12 § innehåller om verkställande
av undersökning å vissa tider av pensionsvillkor och fond.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.
4
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
Omläggning
av den frivilliga
försäkringen.
Gällande
bestämmelser
och deras
tillkomst.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9
februari 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberq,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
Med skrivelse den 7 november 1916 har pensionsstyrelsen inkommit
med förslag till ändrad lydelse av 7 och 34 §§ i lagen den 30 juni
1913 om allmän pensionsförsäkring. Förslaget avser en omläggning av
den frivilliga försäkring, som omförmäles i sistnämnda paragraf och
som är avsedd att utgöra ett komplement till den på obligatoriska avgifter
grundade försäkringen.
Innan jag övergår till att redogöra för pensionsstyrelsens förslag,
tillåter jag mig att till en början erinra om huvudinnehållet i de bestämmelser,
som för närvarande finnas meddelade i 34 § pensionsförsäkringslagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
f>
Rätt att erhålla försäkring genom erläggande av frivilliga avgifter
tillkommer envar svensk man eller kvinna, som fyllt femton år. Rätt
till pension på grund av frivilliga avgifter inträder vid varaktig oförmåga
till arbete och senast vid fyllda 67 år. Högsta avgift, som under
ett kalenderår sammanlagt må erläggas, utgör trettio kronor. De frivilliga
avgifterna ingå till den i 11 § pensionsförsäkringslagen omförmälda
fond. Till denna fond skall för varje år av statsmedel tillskjutas
ett belopp, motsvarande */s av summan av de under året erlagda frivilliga
avgifterna. Årliga beloppet av pension på grund av frivilliga
avgifter utgör i fråga om man för varje erlagd avgift 1 ‘/b % av avgiftens
belopp för varje helt år, som förflutit från den dag avgiften
erlades till den dag, från vilken pensionen utgår. För kvinna beräknas
pensionens belopp till Ve av motsvarande belopp för man, vilket med
andra ord vill säga, att avgiftsprocenten för kvinna utgör 1 V* %. Därest
någon försummat att fullgöra honom enligt 4 § åliggande avgiftsplikt
för år, varunder frivillig avgift för honom erlagts, skall vid bestämmandet
av pensionens belopp hänsyn ej tagas till den frivilliga avgiften
i vidare mån än denna avgifts belopp må överstiga beloppet av den
försummade avgiften.
Vidare må erinras därom att, jämlikt bestämmelserna i 7 § pensionsförsäkringslagen,
pension på grund av frivilliga avgifter icke skall anses
som inkomst vid beräknandet av pensionstilläggs eller understöds storlek.
De stadganden, för vilka jag nu redogjort, överensstämma i det
väsentliga med vad ålderdomsförsäkringskommitténs förslag till lag om
allmän pensionsförsäkring och den för 1913 års riksdag framlagda propositionen
härom i förevarande hänseenden innehöllo. De avvikelser,
som förefinnas, äro följande.
I enlighet med kommittéförslaget upptog propositionen en bestämmelse
därom, att avgifter icke för någon skulle under ett kalenderår få
erläggas till högre sammanlagt belopp än det antal kronor, som motsvarade
halva antalet fyllda levnadsår. Denna föreskrift fann riksdagen
innebära en alltför stark begränsning av möjligheten för personer
tillhörande yngre årsklasser att utnyttja den frivilliga försäkringens
fördelar.
Ålderdomsförsäkringskommitténs förslag i fråga om pensionernas
beräkning skilde sig i så måtto från härom nu gällande bestämmelser,
att avgiftsprocenten för man skulle utgöra 1 Vs % och för kvinna Ve
därav, d. v. s. 1 Va %, samt att statsbidrag skulle ifrågakomma endast
för pensionstagare, som åtnjöte pensionstillägg, och för dessa höja pensionen
med Vs. Propositionen upptog avgiftsprocenten för såväl man
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
Pensionsstyrelsens
framställning.
som kvinna till 1 Vs % samt anslöt sig- i fråga om statsbidraget till
kommitténs förslag. — Riksdagen ansåg, att såväl männens som kvinnornas
pensioner borde var för sig försäkringsmässigt fastställas och
kvinnornas pensioner i följd härav sättas till lägre belopp än männens.
Med hänsyn till vikten av att den frivilliga försäkringen vunne största
möjliga anslutning, fann riksdagen statsbidraget icke böra begränsas
till att utgå endast till vissa grupper av de försäkrade, utan tillgodoföras
samtliga dessa i form av ett årligt tillskott till summan av under
året erlagda avgifter med V» av deras belopp; och kunde härigenom
den av ålderdomsförsäkringskommittén föreslagna avgiftsprocenten höjas
med Vg, d. v. s. för män från 1 Va till 1 V* % och för kvinnor från
1 Va till 1 Va %.
Till pensionsstyrelsens ifrågavarande skrivelse har fogats dels en av
byråchefen i ämbetsverket K. Dickman i ämnet upprättad promemoria
av den lydelse, bilaga 1 till detta protokoll utvisar, dels ock en tabell med
exempel å pensionsbelopp enligt gällande och av styrelsen föreslagen
beräkningsmetod, vilken tabell torde såsom bilaga 2 få vidfogas detta
protokoll.
I skrivelsen har pensionsstyrelsen inledningsvis anfört följande.
»Genom avtal med postsparbanken har en för allmänheten bekväm tillgång
till den frivilliga försäkringen anordnats, i det att inbetalning av dylika avgifter
kan äga rum å varje postanstalt i riket. Inbetalningarna antecknas i en till den
försäkrade utlämnad försäkringsbok. Härigenom erhåller denne kvitto å desamma,
varjämte han ständigt liar en översikt över verkställda inbetalningar.
Genom tidningspressen och broschyrer ävensom med biträde av pensionsnämnderna
har pensionsstyrelsen sökt sprida kännedom om den frivilliga försäkringen.
Detta oaktat har anslutningen till densamma hittills varit obetydlig. Under
åren 1914 och 1915 hava endast 628, resp. 538 personer inbetalt frivilliga
avgifter. Då det emellertid med hänsyn till de relativt låga belopp, vartill såväl
avgiftspensionerna som pensionstilläggen komma att uppgå även,sedan försäkringen
nått sin fulla utveckling, måste anses vara i hög grad önskvärt, att eu
mera allmän tillslutning till den frivilliga försäkringen äger rum, har pensionsstyrelsen
ansett sig böra upptaga till undersökning, huruvida och i vad mån
genom ändring av bestämmelserna för den frivilliga försäkringen densamma
skulle kunna göras för allmänheten mera tilltalande än vad nu synes vara
fallet.
Vid bedömandet av denna fråga bör visserligen icke förbises, att orsakerna
till den ringa tillslutningen till den frivilliga försäkringen äro att söka bland
annat dels i den bristande förståelse för livränteförsäkring, som även inom den
privata försäkringen hittills gjort sig gällande inom vårt land i motsats till vad
fallet är i flera andra länder, och dels i de svårigheter, som överallt visat sig
förenade med framförande av en icke obligatorisk försäkring utan förmedling
av avlönade ombud, som äga ekonomiskt intresse i att söka befordra tillslutning
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 77.
7
till försäkringen. Om iin det första av dessa hinder kan tänkas endast så småningom
övervinnas och det senare måhända anses böra kvarstå beträffande en
sådan försäkring, som här avses, borde man dock genom att anordna försäkringen
på ett mera praktiskt och för allmänheten tilltalande sätt kunna påräkna
eu större anslutning till densamma än hittills varit fallet.»
Körande de olägenheter, som vidlåda den frivilliga försäkringen
sådan den nu är anordnad, och möjligheterna för dessa olägenheters
avhjälpande yttrar styrelsen följande.
»Den nuvarande, i sig enkla och tilltalande metoden för beräkning av pensionerna
medför — såsom ålderdomsförsäkringskommittén även anmärker — den
nackdelen, att pensionsbeloppen bliva relativt obetydliga, om invaliditet inträder
tidigare än omkring femton ä tjugo år efter det insatser gjorts. I enlighet härmed
bereda även inbetalningar, som äga rum efter en ålder av omkring femtio
år, så oförmånlig pension, att inbetalning av frivilliga avgifter efter denna ålder
icke kan anbefallas åt allmänheten. Vidare ligger till grund för beräkningen av
de på frivilliga avgifter grundade pensionerna en räntefot av endast 3 ''/2 %, under
det att man för närvarande anser sig kunna tillämpa eu räntefot av 4 % beträffande
den obligatoriska försäkringen. Slutligen har, och detta i mycket väsentlig
mån, tillslutningen till försäkringen förhindrats av den höga pensionsåldern.
Då resultatet av de gjorda besparingarna skall tillgodogöras den försäkrade först
vid sextiosju års ålder — pensionsrätten vid tidigare invaliditet lämnas i allmänhet
ur räkningen — synes det särskilt för yngre personer föga lockande att använda
en del av sina besparingar för frivillig försäkring. Utsikten att uppnå
pensionsåldern synes dem icke särdeles stor. Härtill kommer ytterligare den
omständigheten, att i händelse av dödsfall före nämnda ålder enligt nuvarande
bestämmelser någon gottgörelse icke erhålles för de inbetalda premierna.
Av byråchefen Dickmans promemoria framgår, att man genom en omläggning
av vissa delar av grunderna för den frivilliga försäkringen skulle kunna åtminstone
i väsentlig män avhjälpa ovannämnda olägenheter. Genom tillämpning av ett
försäkringssätt, i vilket invaliditetsmomentet tillagts större betydelse — ett försäkringssätt
som ålderdomsförsäkringskommittén även haft under övervägande —
uppnås den fördelen, att pensionerna vid tidigt inträdande invaliditet bliva väsentligt
högre än efter nu gällande bestämmelser. Ett dylikt försäkringssätt kan
emellertid medföra det missförhållandet, att redan invalida personer eller personer
som stå nära invaliditetsgränsen, i avsevärd omfattning begagna sig av
försäkringen. Häremot torde man dock kunna skydda sig genom lämpliga karensbestämmelser.
I sådant avseende skulle kunna såsom regel föreskrivas, att det
normala pensionsbeloppet ej finge beräknas för eu avgift, förrän viss tid förflutit
efter dess erläggande. För avgifter, som erlagts under karenstiden, skulle sålunda
pensionen kunna beräknas som en omedelbart börjande livränta till belopp
svarande mot avgiftens storlek, eu inskränkning som emellertid icke synes erforderlig,
då invaliditeten orsakats av ett olycksfall. Med tillämpning av ett
dylikt försäkringssätt skulle även inbetalning av frivilliga avgifter för personer,
som äro över femtio år, kunna ställas fördelaktig. Därest vid beräkning av pensionerna
hänsyn jämväl tages till den ålder, vid vilken avgifterna inbetalats •—
härvid fästes vid nu tillämpade försäkringssätt icke något avseende — skulle
man vidare uppnå ett mera rättvist avvägande av pensionerna. Genom att till
Nuvarande
olägenheter
och möjligheterna
för
deras avhjälpande.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
grund för beräkningarna lägga en räntefot, som med iakttagande av nödig försiktighet
mera anslöte sig till den verkliga ränta, som för framtiden torde kunna
beräknas på placeringarna, skulle kunna ernås en icke obetydlig förhöjning av
pensionsbeloppen. Pensionsstyrelsen har dessutom tänkt sig, att den av de frivilliga
avgifterna bildade fonden skulle särskilt för sig förvaltas, varigenom allt
uppstående överskott skulle kunna komma de frivilligt försäkrade till godo. Härigenom
kan det bliva möjligt att högre pensioner än de beräknade komma att utgå.
Vad slutligen angår den nu stadgade pensionsåldern torde man visserligen
icke annat än för särskilda fall böra stadga eu tidigare åldersgräns. Den frivilliga
försäkringen har nämligen sitt förnämsta berättigande i att bilda eu komplementsförsäkring
till den obligatoriska försäkringen, och pensionsåldern synes
därför böra vara densamma för de båda försäkringarna. — För att till en del
avhjälpa berörda olägenhet skulle man emellertid kunna erbjuda de personer, som
nu ställa sig avvisande mot försäkringen på grund av den avlägsna pensionstiden,
alternativt ett försäkringssätt med något lägre pension, men med återbetalning
av de inbetalta avgifterna vid dödsfall efter avdrag av eventuellt dessförinnan
utbetalda pensionsbelopp.
Till belysning av den praktiska betydelsen av dessa förändringar må anföras
följande exempel.
En man, som från och med 20 till och med 29 års ålder inbetalt i frivilliga
avgifter sammanlagt 175 kronor (med resp. 10, 15, 20, 25, 10, 15, 30, 20, 10 och
20 kronor för år) och blir invalid vid 32 års ålder, är enligt nuvarande bestämmelser
berättigad till eu pension av 19 kronor 13 öre. Enligt de förändrade
grunderna med 4 % räntefot skulle pensionen för honom utgå med 108 kronor
9 öre eller vid premieåterbetalning med omkring 95 kronor 65 öre. En man,
som från och med 55 till och med 60 års ålder inbetalt sammanlagt 180 kronor
med lika belopp för varje år och blir invalid vid 63 års ålder, erhåller enligt nuvarande
bestämmelser en pension å 14 kronor 85 öre, men skulle enligt de nya
grunderna vara berättigad till en pension å 31 kronor 68 öre eller vid premieåterbetalning
omkring 26 kronor 40 öre. En kvinna, som från och med 20 till
och med 49 års ålder inbetalt sammanlagt 150 kronor med lika belopp för varje
år, och blir invalid vid 52 års ålder, erhåller enligt nuvarande bestämmelser en
pension av 32 kronor 81 öre, men skulle enligt de nya grunderna vara berättigad
till en pension å 46 kronor 70 öre eller vid premieåterbetalning omkring 41
kronor 75 öre.
I övrigt hänvisas beträffande förhållandet mellan pensionsbeloppen enligt
det nuvarande och det ifrågasatta nya försäkringssättet till tabellbilagan.
Yid uträknandet av exemplen och uppgörandet av tabellen har antagits, att
avgifter ej betalts de tre åren närmast före pensionens utgående, varigenom..pensionsbeloppen
gjorts oberoende av såsom nödvändig förutsatt karenstid. Aven
har bortsetts från sannolikheten av högre pensioner genom användning av överskottsmedel.
Genom anordnandet av den frivilliga försäkringen i huvudsaklig överensstämmelse
med av styrelsen angivna grunder borde man kunna bana väg för en
större förståelse för den frivilliga försäkringen. Härtill borde icke minst bidraga
de i förhållande till de inbetalta beloppen ganska avsevärda pensioner, som ofta
skulle komma att utgå till yngre personer, vilka drabbats av invaliditet. Med
hänsyn härtill torde icke alltför stor betydelse böra tillmätas det förhållandet,
att i de fall, då rätten till pension inträtt vid sen ålder och inbetalningar ägt
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 77.
9
rum vid tidig ålder, pensionen enligt det nu ifrågasatta försäkringssättet skulle
bliva något lägre än enligt nu gällande bestämmelser. Och detta så mycket
mindre som de pensionsbelopp, vilka angivits såsom utgående enligt den nya
försäkringsformen, avse minimipensioner, vilka kunna tänkas stiga genom de
vinstkällor, som man avsett skola tillföras desamma.
Man torde genom omläggning av den frivilliga försäkringen i den av styrelsen
angivna riktning kunna påräkna tillslutning till densamma även från kommuner,
privata arbetsgivare, föreningar m. fl., som i den frivilliga försäkringen
skulle erhålla ett både lämpligt och billigt medel för beredande av pensioner åt
sina arbetare eller medlemmar. Därest försäkringen såsom hittills kostnadsfritt
förvaltas av staten och de inbetalta avgifterna, på sätt anförts, till en ej obetydlig
del ökas genom ett statsbidrag, måste nämligen detta sätt att anordna en
pensionering för arbetare m. fl. anses erbjuda väsentliga fördelar. Aven staten
torde för vissa av sina extra befattningshavare kunna begagna sig av den frivilliga
försäkringen. »
Som motivering till sitt förslag till ändring av 34 § pensionsförsäkringslagen
anför styrelsen följande.
»Tydligt är att, om från arbetsgivare m. fl. tillslutning i form av gruppförsäkring
skall kunna påräknas, försäkringen måste äga möjlighet att anpassa sig
efter de särskilda förhållanden, som för dylika försäkringsgrupper kunna ifrågakomma.
Det skulle nämligen ofta av praktiska skäl icke låta sig göra att inpassa
sådana gruppförsäkringar i den för de enskilda avgiftsbetalarna fastställda försäkringsformen.
På grund • härav synes det vara nödvändigt, att lagbestämmelserna
avfattas så, att tillfälle lämnas öppet att för dylika försäkringsgrupper
tillämpa de försäkringsvillkor, som finnas betingade av förhållandena, dock naturligtvis
under villkor, att de huvudsakliga grunderna för försäkringen och
statens kostnader för densamma icke rubbas.
Då sålunda försäkringsvillkoren för gruppförsäkringar icke gärna kunna i
detalj genom lagbestämmelser fastslås, framställer sig den frågan, huruvida det
över huvud taget kan vara lämpligt, att försäkringstariff ens för enskilda avgiftsbetalare
införes i lagen. Det kan nämligen vara ändamålsenligt att låta jämväl
de enskilda avgiftsbetalarna hava möjlighet att välja mellan åtminstone ett par
olika försäkringssätt, t. ex. ett sådant med återbetalning av inbetalta avgifter
och ett utan dylik återbetalning. Jämväl beträffande denna försäkring kan för
övrigt erfarenheten tid efter annan påkalla ändring i ett eller annat avseende.
Lagbestämmelserna om den frivilliga försäkringen torde därför böra inskränkas
till att endast omfatta de fundamentala stadgandena för försäkringen och grunderna
för statens kostnader för densamma, varemot fastställandet av tillämpningsbestämmelser
torde böra överlämnas till Kungl. Maj:t.
I styrelsens förslag till ändrad lydelse av 34 § pensionsförsäkringslagen
hava på grund härav endast intagits föreskrifter i följande avseenden.
Rätten till frivillig försäkring. Likasom nu bör det stå öppet för envar
svensk medborgare att begagna sig av den frivilliga försäkringen. Någon anledning
att, såsom nu är fallet, icke tillåta inbetalning av avgifter för personer, som
ej fyllt femton år, synes dock icke föreligga, därest stadgas, att pension icke utgår
till någon förrän efter fyllda femton år. Ej heller synes lämpligt att bibehålla
den nu stadgade gränsen för det belopp, som får under ett år inbetalas i
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 62 käft. (Nr 77.) 2
Motiv till
ändringar i
34 § pension6- föraäkringgJagen.
10
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 77.
frivilliga avgifter. Särskilt vid gruppförsäkringar kan eu dylik gräns vara till
bindel. . Vidare har förslag framställts, att staten skulle i vissa fall begagna sig av
den frivilliga försäkringen för pensionering av viss extra personal och att härvid
årliga avgifter skulle erläggas utan i stället inbetalas ett belopp för en gång.
Jämväl med hänsyn härtill synes det vara mest ändamålsenligt att icke i lagen
stadga någon viss gräns för avgiftsbetalningen utan överlåta åt Kungl. Makt att
fastställa denna gräns.
Pensionärätten bör, vad angår den allmänna försäkringsformen, i likhet med
vad nu gäller, inträda vid varaktig oförmåga till arbete och senast vid fyllda
sextiosju år, för att därutinnan överensstämmelse må äga rum med den obligatoriska
försäkringen. Vid försäkring av vissa grupper av personer kunna emellertid
ofta särskilda förhållanden påkalla jämkning i fråga om den fastställda
tidpunkten för pensionsrättens inträde; och bör därför Kungl. Maj:t äga befogenhet
att beträffande dylik försäkring meddela erforderlig undantagsbestämmelse i
detta hänseende.
Statsbidraget synes böra bibehållas vid sitt nuvarande belopp, eller 1 ''g av
inbetalta avgifter, i den mån dessa för försäkrad och kalenderår icke överstiga
trettio kronor. Statsbidrag i nu nämnd omfattning torde även böra få tillgodonjutas
beträffande avgifter, som inbetalts för personer före fyllda femton år.
Beräkningsgrunderna. Då enligt styrelsens mening det belopp, med vilket
pensionerna på grund av frivilliga avgifter må utgå, icke lämpligen bör fastslås i
lagen, är det naturligtvis av största vikt, att vid fastställande av de försäkringstekniska
grunderna för de försäkringsformer, som komma att tillämpas, iakttages
nödig försiktighet, sa att dessa grunder komma att erbjuda erforderlig säkerhet
även för så lång tidrymd, som ett livränteavtal ofta omfattar, och så att staten
icke framdeles behöver vidkännas större kostnader för den frivilliga försäkringen
än vad i lagen avsetts. Tillräcklig trygghet härför torde vinnas genom en föreskrift,
att de försäkringstekniska grunderna för den frivilliga försäkringen fastställas
av Kungl. Maj:t efter förslag av pensionsstyrelsen.
I detta sammanhang torde böra något beröras frågan om proportionen mellan
pensionsbeloppen på grund av frivilliga avgifter för män och kvinnor. Enligt
nu gällande bestämmelser beräknas för kvinna pensionsbeloppet till 5/6 av
motsvarande belopp för man, vilken bestämmelse i stort sett lämnar ett uttryck
för skillnaden mellan pensionsbeloppen för män och kvinnor enligt de försäkringstekniska
beräkningar, på vilka den nu tillämpade försäkringsformen är grundad.
Men det är tydligt, att därest en försäkringsform införes, där ersättningen
på grund av invaliditet göres större än vad nu är fallet, berörda proportion
mellan de årliga pensionsbeloppen för man och för kvinna icke kan bibehållas,
beroende därpå, att invaliditetssannolikheten beräknas vara avsevärt större för
kvinna än för man. Emellertid har gjorts gällande, att den invaliditetssannolikliet,
som lagts till grund för beräkningen av den svenska pensionsförsäkringen,
skulle särskilt vad kvinnorna anginge vara alltför hög. Något svenskt material
för bedömande av denna fråga förefinnes emellertid ännu icke. Denna sak synes
dock lämpligen kunna ordnas så, att den frivilliga pensionsförsäkringen beträffande
kvinnorna föres Särskilt för sig, och att, därest erfarenheten giver vid handen,
att de olika faktorer, som hava inflytande på beloppet av den för kvinnorna
utgående pensionen, ställa sig förmånligare än vad som beräknats, all den vinst,
som härigenom uppstår, tillgodoföres kvinnorna vid beräkningen av deras pensioner.
Härigenom skulle kvinnorna icke bliva lidande på en eventuell över
-
11
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
skattning av deras invaliditetssannolikhet. Å andra sidan borde icke möta något
hinder att, om sådant kan av eu eller annan anledning anses ensidigt, lämna
tillfälle för insättare att alternativt fortfarande begagna sig av den nuvarande
försäkringsformen.
Fonden. Styrelsen anser, att den fond, som bildas av de frivilliga avgifterna,
bör förvaltas som en särskild del av den allmänna pensionsförsäkringsfonden.
Genom eu sådan anordning skulle man vara i tillfälle att tillgodogöra avgiftsbetalarna
den verkliga avkastning, som genom ränta och från andra vinstkällor
erliålles på de inbetalta avgifterna.
Ålderdomsförsäkringskommittén anför i motiveringen till sitt förslag om
frivillig försäkring, att då de avgifter, som eu person i yngre år er-lägger till den
frivilliga försäkringen, bereda något högre pension än motsvarande obligatoriska
avgifter, synes den möjligheten icke utesluten, att en och annan skall söka försumma
sina obligatoriska avgifter och i stället insätta dessa penningar i den
frivilliga försäkringen. Till förekommande av sådant missbruk är även, i enlighet
med kommitténs förslag, i 34 § inryckt ett stadgande av innehåll, att om någon
finnes hava försummat att fullgöra inbetalningen av obligatoriska avgifter för år,
varunder frivillig avgift för,honom erlagts, skall vid bestämmande av pensionens
belopp hänsyn ej tagas till den frivilliga avgiften i vidare mån, än denna avgifts
belopp må överstiga beloppet av den försummade avgiften. Sådana frånräknade
avgifter skulle, enligt vad motiveringen till stadgandet giver vid handen, tillfalla
pensionsfonden och sålunda icke komma den försäkrade till godo. Vid den förändring
av försäkringssättet, som nu föreslagits, kvarstår visserligen den möjligheten,
att en person genom att underlåta att betala sina obligatoriska avgifter och
i stället inbetala beloppet som frivillig avgift skulle kunna bereda sig någon
ekonomisk fördel. Praktiskt sett torde emellertid faran för ett dylikt åtgörande
vara synnerligen obetydlig. Den vinst, som en enskild försäkrad genom ett sådant
tillvägagångssätt skulle kunna bereda sig, är nämligen så liten och ligger så
långt fram i tiden, att det knappast synes troligt, att ett dylikt förfaringssätt i
nämnvärd omfattning skulle kunna förekomma, och detta så mycket mindre som
de obligatoriska avgifterna kunna på exekutiv väg uttagas hos de försäkrade.
Föreskriften medför även ett ganska avsevärt kontrollarbete för pensionsstyrelsen.
Då den förlust, som staten genom ifrågavarande åtgöranden skulle kunna åsamkas,
icke torde tillnärmelsevis motsvara de kostnader, som ifrågavarande kontrollarbete
skulle medföra, och då det knappast torde vara sannolikt, att detta för
vissa åldrar olika värde för obligatoriska och frivilliga avgifter skulle kunna annat
än rent undantagsvis locka någon till ett oriktigt förfarande i nämnda avseende,
synes det styrelsen lämpligast att ifrågavarande bestämmelse bortfaller.»
Vidkommande lämpligheten av fastställandet av ett förvaltningsbidrag
från de försäkrade yttrar styrelsen följande.
»Principielt sett borde möjligen för förvaltningen av de frivilliga avgifterna
beräknas ett förvaltningsbidrag från de försäkrade. För närvarande förvaltas
emellertid de frivilliga avgifterna kostnadsfritt för de försäkrade av staten. Utgåendet
av en förvaltningsavgift kan därför icke gärna ifrågasättas annat än för
inbetalningar utöver det för närvarande medgivna högsta avgiftsbeloppet, d. v. s.
30 kronor om året. Styrelsen har också haft under övervägande, huruvida för
Lämpligheten
av förvaltningebidrag
från de försäkrade.
12
Motiv till
ändring i 7 §
pensioueförsäkringelagen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
nämnda del av inbetalningarna ett förvaltningsbidrag borde beräknas. Att närmare
avväga det extra förvaltningsarbete, som skulle orsakas genom de högre
inbetalningarna, låter sig emellertid icke göra. Sannolikt torde vara, att arbetet
med förvaltningen icke nämnvärt kommer att ökas i följd därav, att högre avf»1.
skull0 få inbetalas. Aven med en jämförelsevis stor tillslutning till den
frivilliga försäkringen lär ett dylikt förvaltningsbidrag komma att stanna vid en
ganska obetydlig årlig summa. A andra sidan synes det för vinnande av anslutning
till den frivilliga försäkringen vara av betydelse, att denna i sin helhet,
såsom hittills, förvaltas utan kostnad för de försäkrade. Då sålunda införandet
av ett särskilt förvaltningsbidrag icke skulle bliva av någon nämnvärd ekonomisk
betydelse, men komme at.t medföra vissa olägenlieter för försäkringen, har styrelsen
icke ansett sig böra föreslå, att förvaltningsbidrag skall utgå, även om
sadant ur principiell synpunkt kunnat anses befogat.»
Som motivering för sitt förslag till ändring av 7 § pensionsförsäkringslagen
anför styrelsen följande.
»I sammanhang med spörsmålet om omläggning av den frivilliga försäkring.
?n..liaF upp^å-tt fråga, huruvida den nuvarande bestämmelsen i 7 § av pensionsförsäkringslagen,
att pension på grund av frivilliga avgifter icke skall anses som
inkomst vid beräkning av pensionstillägg eller understöd, bör bibehållas i oförändrat
skick.
Ur principiell synpunkt måste naturligtvis en bestämmelse som den nyssnämnda
förefalla betänklig. En person, som på grund av frivilliga avgifter tillförsäkrat
sig en pension av exempelvis femhundra kronor om året, till vars skapande
staten lämnat fri förvaltning och direkt bidragit med yg, kan vid pensionstillfället
vara berättigad att därutöver av allmänna medel uppbära etthundrafemtio
ä tvåhundra, i vissa fall till och med över tvåhundra kronor i pensionstillägg och
understöd. En annan, som genom inbetalningar till en sparbank eller livränteoch
kapitalförsäkringsan stalt förvärvat sig en årsinkomst av trehundra kronor,
har däremot icke rätt att erhålla något pensionstillägg eller understöd. Oegentligheten
i en dylik bestämmelse ur principiell synpunkt kan icke vara tvivel
underkastad. A andra sidan är det tydligt, att denna bestämmelse utgör — vad
den även är avsedd att vara — ett betydelsefullt moment för att stimulera tillslutningen
till den frivilliga försäkringen. Det synes dock vara klart, att bestämmelsen
icke kan bibehållas i sitt nuvarande skick, därest man, såsom styrelsen
föreslagit, icke skulle i lagen fastställa någon gräns för erläggande av frivilliga
avgifter. I sådant fall torde det vara nödvändigt att fastställa en begränsning
av det belopp av frivillig pension, som icke skall räknas som inkomst. Var
denna gräns skall dragas är icke lätt att bestämma. Mycket skulle tala för att
fastställa densamma till ett jämförelsevis lågt belopp, t. ex. till ett etthundra
kronor, och detta så mycket mera, som denna gräns för fri inkomst naturligtvis
kommer att bliva av betydelse för statens kostnader för pensionstillägg och understöd,
därest tillslutningen till den frivilliga försäkringen kommer att bliva av
någon större omfattning. Med hänsyn till nu gällande bestämmelser, vilka ju
godkänts av riksdagen, och då fastställandet av en icke alltför låg gräns
för ifrågavarande fria inkomst kan komma att utöva ett ganska avsevärt ackvisitoriskt
inflytande å den frivilliga försäkringen och särskilt verka stimulerande på
husbönder och arbetsgivare för beredande av frivillig pension för hos dem an
-
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 77. 13
ställda, liar styrelsen ansett sig böra föreslå, att gränsen sättes till trehundra
kronor.»
Rörande behovet av övergångsbestämmelser yttrar styrelsen följande.
»De nu ifrågasatta lagändringarna synas icke kräva några särskilda övergångsbestämmelser.
Å ena sidan är tydligt, att avgifter, som inbetalas innan den
nya lagen trätt i kraft, måste medföra rätt till pension enligt nu gällande bestämmelser.
Å andra sidan bör emellertid möjlighet stå vederbörande öppen att
å dessa avgifter erhålla pension i enlighet med de ändrade bestämmelserna. Av
en sådan möjlighet torde de försäkrade, utan att uttrycklig lagbestämmelse härom
erfordras, kunna begagna sig genom att, på förfrågan av pensionsstyrelsen, inom
viss förelagd tid avgiva förklaring, att de önska erhålla pension på grund av
dessa avgifter beräknad efter de nya reglerna.»
Med åberopande av vad styrelsen sålunda anfört har styrelsen föreslagit,
att 7 och 34 §§ pensionsförsäkringslagen måtte erhålla följande
ändrade lydelse:
»7 §.
Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör all den inkomst av fast egendom,
kapital eller arbete, som någon skäligen kan antagas komma att
tills vidare årligen åtnjuta utöver den pension, som tillkommer honom
enligt denna lag, dock vad angår pension enligt 34 § endast i den mån
densamma icke överstiger 300 kronor.
Där — — — — tillämpliga.
I fråga om — — — —- person.
34 §.
För att vid varaktig oförmåga till arbete, dock icke före fyllda
femton år, och senast vid fyllda sextiosju år erhålla pension utöver vad
ovan i denna lag stadgas vare det envar svensk man eller kvinna medgivet
att erhålla försäkring genom erläggande av frivilliga avgifter.
Därest beträffande vissa grupper av personer annan tidpunkt för
pensionsrättens inträde än den ovan angivna anses lämplig, äger Konungen,
efter förslag av pensionsstyrelsen, meddela i anledning härav
erforderliga föreskrifter.
Beloppet av de avgifter, som för envar försäkrad högst må erläggas,
samt de försäkringstekniska grunder, enligt vilka pension må utgå, fastställas,
efter förslag av pensionsstyrelsen, av Konungen, som jämväl
äger meddela de föreskrifter rörande försäkringen, som i övrigt erfordras.
Beliovefc av
övergångs
bestämmelser.
Förslag till
ändringar
av 7 och 34 §§
pensionsförsäkringslagen.
14
Departements
chefen.
Kungl. Maj.ts Nåd- Proposition Nr 77.
Varje försäkrad tillgodoföres årligen ett bidrag av statsmedel, motsvarande
en åttondel av de för den försäkrade under året inbetalta avgifter,
i den mån dessa icke överstiga 30 kronor.
De frivilliga avgifterna jämte nyssnämnda bidrag ingå till den i
11 § omförmälda fond, men förvaltas såsom en särskild del av densamma.
Beträffande avgifter och pensioner, som i denna paragraf avses,
länder i tillämpliga delar till efterrättelse vad 12 § innehåller om verkställande
av undersökning å vissa tider av pensionsvillkor och fond.»
I utredningen av ifrågavarande ärende hava överdirektören och
chefen för försäkringsinspektionen P. J. G. Laurin och överingenjören
A. F. Wahlberg, enligt förordnande av Kungl. Maj:t, biträtt styrelsen;
och hava de förklarat sig tillstyrka det av styrelsen framlagda förslaget.
Jämväl de till styrelsens biträde förordnade sakkunniga hava tillstyrkt
förslaget.
Såsom av styrelsens ifrågavarande skrivelse framgår, har anslutningen
. till den frivilliga försäkringen hittills varit ytterst ringa.
Försäkringen, sådan den nu är anordnad, lämnar obetydliga pensioner
på avgifter, som innestått kort tid, den är grundad på en låg räntefot
och uppställer såsom villkor för pensions utgående vid viss ålder en
jämförelsevis hög åldersgräns utan att samtidigt bereda möjlighet för
återbetalning av avgifterna vid den försäkrades död. Dessa omständigheter
torde i sin mån bidraga till den otillfredsställande anslutning,
som försäkringen hittills vunnit. Att härvidlag även andra faktorer
spela in, anser jag liksom styrelsen otvivelaktigt.
Den på grund av den obligatoriska försäkringen utgående pensionen
äi avsedd att i allmänhet jämte pensionärens övriga inkomster bereda
honom försörjning under en socialt värdig form. Under övergångstiden
lärer försäkringen dock icke kunna fylla denna uppgift; och även sedan
försäkringen natt sin fulla utveckling, torde å orter med höga levnadskostnader
pensionen icke bliva tillräcklig för full försörjning. Det är
därför av vikt, att det komplement till den obligatoriska försäkringen,
som. den frivilliga försäkringen är avsedd att utgöra, erhåller största
m°jhga anslutning. Åtgärder, som äro ägnade att befordra en sådan
ökad anslutning, måste därför, särskilt med hänsyn till det läge vari
den frivilliga, försäkningen nu befinner sig, anses välbetänkta. Många
skäl synas mig också tala för, att den omläggning av försäkringen, som
15
KungI. Maj ds Nåd. Proposition Nr 77.
styrelsen föreslagit, skulle kunna komma att verka i nämnda riktning.
Det nuvarande försäkringssättet medför, såsom redan nämnts, att avgifter,
som innestått kort tid, lämna obetydlig pension. Detta förhållande
är tydligen ägnat att i flera fall göra försäkringen mindre
lämplig som invaliditetsförsäkring. Med en komplettering av försäkringen
i av styrelsen angiven riktning bliver åter pensionens storlek icke beroende
av dén tid, en avgift innestått, utan erhålles för erlagd avgift
lika stort pensionsbelopp när helst, efter viss karenstid, rätten till
pension inträder. Härigenom tillgodoses bättre de krav, som böra
kunna ställas på den frivilliga försäkringen med hänsyn till dess uppgift
att utgöra även en invaliditetsförsäkring. Ytterligare fördelar skulle
beredas genom att försäkringen grundas på en högre räntefot och på
principen, att å försäkringens medel uppstående överskott skall tillgodoföras
de försäkrade. I rätt riktning verkar härvidlag att, såsom förutsatts,
ö\ erskottet beräknas särskilt för män och särskilt för kvinnor samt
fördelas i enlighet härmed. Betydelsefullt för den frivilliga försäkringen
anser jag även vara, att densamma, därigenom att ej en enda regel för
pensionens beräknande fastslås, erhåller nödig förmåga att anpassa sig efter
behovet, önskvärdheten av en dylik smidighet i försäkringen synes
mig också vara av styrelsen ganska väl beaktad. Sålunda är försäkringen
avsedd att kunna anordnas med återbetalning vid dödsfall av
erlagda avgifter. Vidare är möjlighet öppnad för arbetsgivare, föreningar,
kommuner och jämväl i vissa fall staten att för personal eller
medlemmar anlita försäkringen med de ändrade villkor, som i fråga om
levnadsålder finnas böra gälla för rätt att erhålla pension. I förevarande
hänseende är även att märka den ändring, som styrelsen föreslagit
därhän, att avgiftsbeloppen icke skulle i lagen begränsas och som,
särskilt beträffande möjligheten att erhålla anslutning i form av gruppförsäkring,
torde få anses vara av betydelse. Jag anser mig därför i
det väsentliga böra biträda det av styrelsen framlagda förslaget till
omläggning av den frivilliga försäkringen. I vissa avseenden har jaodock
lunnit anledning till erinran.
Innan jag ingår på en granskning i detalj av styrelsens förslag till
ändringar i pensionsförsäkringslagen, tillåter jag mig beröra några med
försäkringens omläggning förknippade huvudspörsmål.
Vad till en början angår statsbidraget, bör märkas, att pensionsstyrelsen
tänkt sig försäkringen kunna under vissa omständigheter anordnas
med återbetalning av avgifterna. Kombinerar man, såsom styrelsen
föreslagit, statsbidraget med avgiftsinbetalningen, lärer det icke
16
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
kunna undvikas att för försäkring med avgiftsåterbetalning meddela vissa
detaljföreskrifter rörande återgång av statsbidraget. Till undvikande
härav och med bibehållande i huvudsak av förutvarande grunder för
beräkningen av statsbidragets storlek, har jag ansett bestämmelsen om
statsbidraget lämpligen böra givas den innebörd, att den på erlagda
frivilliga avgifter beräknade pensionen skall till så stor del, som av
varje årlig avgift motsvarar ett belopp å högst 30 kronor, höjas med en
åttondel.
Försäkringen har, såsom den hittills varit ordnad, icke för de försäkrade
varit förbunden med några kostnader i form av förvaltningsbidrag.
Då enligt det nu föreliggande förslaget statsbidrag icke förutsättes
skola utgå i större omfattning än vad förut varit fallet, är jag
i fråga om lämpligheten av förvaltningsbidrag närmast böjd att ansluta
mig till samma ståndpunkt, som styrelsens förslag härutinnan innefattar.
Tänkbart är emellertid, att efter en omläggning av försäkringen i nu
föreslagen riktning förvaltningsbidrag från de försäkrade kan i vissa fall
anses av omständigheterna påkallat. På grund härav har det synts mig
böra lämnas Kungl. Maj:t öppet att för sådant fall meddela föreskrift
om förvaltningsbidrags utgående. Med hänsyn till vad för närvarande
gäller har jag dock ansett en dylik föreskrift endast böra omfatta den
del av årlig avgift, som överstiger 30 kronor.
Visst torde få anses vara, att huru än Kungl. Maj:t kommer att bestämma
beloppet av de frivilliga avgifter, som för envar försäkrad högst
må inbetalas, den föreslagna omläggningen kommer att öppna möjlighet
för erhållande av betydligt större pension på grund av frivilliga avgifter
än nu är fallet. Med hänsyn härtill synes det mig, att den nuvarande
bestämmelsen i 7 § pensionsförsäkringslagen, enligt vilken pension enligt
samma lag aldrig räknas som inkomst, ej bör bibehållas, utan att en övre
gräns bör dragas för denna fria inkomst. Hur och var denna gräns skall
dragas, därom kan givetvis råda tvekan. Pensionsstyrelsen har ansett
lämpligt, att gränsen bestämmes så, att pension på grund av frivilliga
avgifter räknas som inkomst i den mån denna pension överstiger 300
kronor. Ifrågasättas kan emellertid, huruvida icke vid fastställandet av
gränsen för den fria inkomsten hänsyn i stället borde tagas till den
sammanlagda pensionen på grund av obligatoriska och frivilliga avgifter.
Pensionstillägget är ju avsett att rätta sig efter pensionärens
ekonomiska behov och ur denna synpunkt torde en på sistnämnda sätt
bestämd gräns för den fria inkomsten få anses lända till mera rättvist
resultat. Å andra sidan kan dock sägas, att avgiftspension och pensionstillägg
enligt lagstiftarens mening torde vara avsedda att bilda en enhet
Kungl. Maj:t# Nåd. Proposition Nr 77.
17
och att man därför i förevarande hänseende icke bör skilja dem åt. För
egen del har jag icke ansett mig böra frångå styrelsens förslag härutinnan.
Såsom jag redan betonat, är det av vikt, att eu försäkring sådan
som den ifrågavarande äger förmåga att anpassa sig efter de krav, som
från olika håll kunna ställas på densamma. Tydligt är, att ett dylikt
syfte icke kan nås utan att de bestämmelser, som i lagen meddelas rörande
försäkringen, lämna densamma en viss rörelsefrihet. Mot det sätt,
på vilket styrelsen sökt lösa detta spörsmål, anser jag, vid det förhållande
att lagen föreskriver fastställande av försäkringstekniska grunder
för pensionens bestämmande, anmärkning ej med fog kunna framställas.
Vidkommande detaljerna i det av styi-elsen framlagda förslaget till
ändrad lydelse av 7 och 34 §§ pensionsförsäkringslagen, har styrelsen
beträffande gruppförsäkringar föreslagit, att Kungl. Maj:t skulle äga att
meddela de föreskrifter, som kunde erfordras i anledning därav, att beträffande
dylika försäkringar annan tidpunkt för pensionsrättens inträde
än den i 34 § första stycket angivna kunde anses lämplig. Den sålunda
föreslagna bestämmelsen har jag funnit i viss mån svävande och har
jag därför låtit omarbeta densamma. Den möjlighet till olika försäkringssätt,
som förevarande stadgande avser att öppna för gruppförsäkringarna,
kan synas åtminstone till en del hava bort beredas även den
individuella frivilliga föi’säkringen. Då emellertid sistnämnda försäkring
måste anses fastare knuten till den obligatoriska än gruppförsäkringarna
kunna bliva, har ett frångående av pensionsstyrelsens förslag i denna
del synts mig icke böra ifrågasättas.
Med hänsyn till den avfattning, som givits åt 34 § första stycket,
har jag ansett i lagen böra komma till xxttryck, att den frivilliga försäkringen
är avsedd att kunna anordnas även med återbetalning i vissa
fall av erlagda avgifter.
I syfte att få det i 34 § femte stycket föreslagna stadgandet om
fonderingen av de frivilliga avgifterna mera överensstämmande med avsikten
med detta stadgande, har jag funnit mig böra omformulera detsamma.
Härtill har jag emellertid haft ytterligare eu anledning. Enligt
styrelsens förslag skola de i reglementet för förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden
förekommande placeringsbestämmelserna gälla jämväl
den frivilliga försäkringens medel. Jämlikt pxxnkterna 8 och 9 i dessa
bestämmelser kan placering av fondmedel äga rum dels i företag, som
äro ägnade att i pensionsförsäkringens intresse befordra folkhälsan och
enligt fondfullmäktiges prövning anses erbjuda nöjaktig säkerhet, dels
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 62 Käft. (Nr 77.) 3
opaginerad Kontrollera mot PDF
IB
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.''
i fastigheter, vilka med Kungl. Maj:ts medgivande förvärvas för användning
till förebyggande eller hävande av arbetsoförmåga hos befolkningen.
Tydligt är att, med en sådan omläggning av den frivilliga
försäkringen som den nu föreslagna, dylika placeringar av de frivilliga
avgifterna icke annat än undantagsvis böra ifrågakomma. Enligt vad
jag inhämtat, har styrelsen förutsatt, att denna fråga skulle kunna ordnas
genom en skrivelse från Kungl. Maj:t till fondfullmäktige. Med den
ändrade avfattning, jag givit åt ifrågavarande stycke, har jag velat
tillförsäkra Kungl. Maj:t denna möjlighet.
I övrigt har jag ej haft något i sak att erinra mot styrelsens förslag,
utan endast vidtagit smärre ändringar med förtydligande syfte eller
av redaktionell natur.
Därest lagförslaget genomföres, bör därefter någon tid beräknas
för utarbetande av försäkringsbestämmelser m. m. De av mig förordade
lagändringarna torde därför icke böra träda i kraft förr än den 1 januari
1918.
I likhet med styrelsen har jag ansett de nu föreslagna lagändringarna
icke tarva några särskilda övergångsstadganden. Härvid har jag,
liksom styrelsen, utgått därifrån, att pension på grund av avgifter, som
erlagts före lagens ikraftträdande, beräknas enligt för närvarande gällande
bestämmelser, därest ej försäkrad inom viss av pensionsstyrelsen
förelagd tid förklarar sig för erhållande av pension å dessa avgifter ingå
på något av de försäkringssätt, som med tillämpning av den nya lagen
kunna bliva fastställda.
Departementschefen uppläste härefter ett i enlighet med ovan angivna
grunder inom departementet utarbetat förslag till lag om ändrad
lydelse av 7 och 34 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,
av den lydelse bilaga 3 till detta protokoll utvisar, samt
hemställde, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte, för det ändamål
§87 regeringsformen omförmäler, genom utdrag av protokollet inhämtas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall.
Ur protokollet:
Nils Adelgren.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
19
Bilaga 1.
P. M.
angående omläggning av den frivilliga försäkringen.
Anslutningen till den frivilliga försäkringen under år 1914 och 1915
framgår av följande sammanställning.
Frivilligt försäkrade.
I
Under
År 1914
Under
år 1915
Inträdesår.
antal
betalande.
erlagda
avgifter.
antal
betalande.
erlagda
avgifter.
I
Kr.
Kr.
1914 ..
................................. 628
10 849
359
7 720
| 1915 ..
''
179
3 789
Summa ; 628
10 849
538
11509
För att väsentligen öka denna ringa anslutning till den frivilliga
försäkringen torde man i främsta rummet böra överväga möjligheten att
bereda de försäkrade högre pensioner.
I. Allmänna grunder.
Enligt nu gällande lagbestämmelser skall årliga beloppet av pension
på grund av frivilliga avgifter för man utgöra 1V» och för kvinna
IV4 % av avgiftens belopp för varje helt år, som förflutit från den dag,
avgiften erlades, till den dag, från vilken pensionen utgår.
Vid beräkningen av dessa procentsatser förutsattes eu räntefot av
3 Vs % och att det nu lagstadgade statsbidraget, Vs av avgifterna, skulle
utgå. Antager man en högre räntefot, kunna naturligtvis de ovannämnda
Höjning av
räntefoten.
20
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 77.
nu
gällande
procentsatserna höjas. Den procent av avgiftens belopp,
som med försäkringsteknisk beräkning skulle gälla för olika åldrar vid
avgiftens erläggande, för man och för kvinna, dels efter 3 Va, dels efter
4 % räntefot, under förutsättning att statsbidraget fortfarande utginge
med Va av avgifterna, framgår av följande sammanställning. Härvid
har räknats med samma dödlighets- och invaliditetsförhållanden, som
lagts till grund för ålderdomsförsäkringskommitténs betänkande.
Tabell 1.
Afgiftsprocent.
Ålder vid av- giftens erläggande.
! År.
- «----- -----------
M ii n.
K
v i n n o r.
3 Vs %
räntefot.
4 %
räntofot.
Förhållandet
mellan aygifts- procenten.
3 Va %
räntefot.
•
4
räntofot.
Förhållandet
mellan avgifts- procenten.
15.....................
1.6801
2.1798
1.297
1.3162
1.6841
1.280
20.....................
1.5662
1.9862
1.268
1.2503
1.5660
1.252
25.....................
1.4682
1.8209
1.240
1.2061
1.4785
1.227
30.....................
1.4047
1.7043
1.213
1.1811
1.4199
1.202
35.....................
1.3758
1.6330
1.187
1.1829
1.3938
1.178
40.....................
1.3889
1.6129
1.161
1.2238
1.4130
1.155
45.....................
1.4574
1.6568
1.136 •
1.3187
1.4921
1.131
50.....................
1.6169
1.7991
1.113
1.6154
1.6804
1.109
55.....................
1.9565
2.1315
1.089
1.9084
2.0745
1.087
60.....................
2.7861
2.9722
1.067
2.7992
2.9848
1.066
65.....................
7.1748
7.4950
1.045
6.9876
7.2910
1.043
Av denna tabell framgår att, med nuvarande bestämmelser och
under förutsättning av 3 Va % räntefot, för män mellan 23 och 47
år samt för kvinnor mellan 20 och 42 år vid avgiftens erläggande de
lagstadgade pensionerna äro större än de belopp, vartill avgifterna, försäkringstekniskt
sett, skulle berättiga dem. För andra åldrar däremot,
i någon mån för yngre och i synnerhet för äldre, bliva pensionerna
mindre än enligt försäkringsteknisk beräkningsgrund.
Bibehålies samma beräkningsmetod men med höjning av räntefoten
till 4 %, skulle pensionen, såsom av tabellen framgår, kunna sättas till
lägst för man 1.6 % och för kvinna 1.4 % av avgiften för varje år, som
förflyter intill pensionens utgående. Avgifter, erlagda av män vid omkring
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
21
40 år och av kvinnor vid omkring 35 år, motsvara i det närmaste dessa
procentsatser. Klart är emellertid, att i det hela procentsatserna skola
kunna höjas väsentligt därutöver utan att medföra förlust för fonden.
En undersökning, som utförts rörande de under år 1914 och 1915
erlagda frivilliga avgifterna, utvisar, att avgifterna överstego de försäkringstekniskt
enligt 3 Va % räntefot erforderliga med 2 å 3 %. Med
bibehållande av samma säkerhet skulle pensionerna, under förutsättning
att man anser sig kunna antaga 4 % räntefot i stället för 3 Vs %, kunna
utgå med för män 1.8 % och för kvinnor med 1.5 % av varje erlagd
avgift för varje år mellan erläggandet av avgiften och pensionens utgående.
Redan en dylik höjning av pensionerna med 20 betingad av en
höjning i räntefot av Va %, vore naturligtvis en betydande förbättring
av pensionsförmånerna, och den därav föranledda ändringen i lagen
skulle vara mycket enkel.
Med de räntesatser, som nu kunna erhållas även på längre tids
placeringar, synes en antagen räntefot av 4 % vara fullt betryggande.
Det skulle emellertid kunna ifrågasättas, om man ej, i stället för att
räkna med en mycket försiktigt vald räntefot, borde välja en sådan, som
man anser mest sannolik under de närmaste årtiondena, möjligen 4''/a %.
Detta skulle med eu särskild förvaltning för den frivilliga försäkringen
betyda, att staten iklädde sig risken för underränta mot en ungefär lika
stor utsikt att erhålla överränta. Möjligen skulle dock detta med hänsyn
till det antagande rörande räntefot, som gjorts i den obligatoriska
försäkringen, vara olämpligt, i synnerhet om dessutom särskilt statsbidrag
fortfarande skulle utgå till den frivilliga försäkringen.
På grund av den stora roll, räntan spelar i fråga om pensionsförsäkring,
vore det emellertid av synnerlig vikt att den ränta, som eventuellt
kan erhållas utöver den, som beräknas, i någon form komme de
försäkrade till godo. Åven annat möjligen uppstående överskott borde
helst tillgodoräknas dem.
Detta syftemål skulle kunna vinnas därigenom, att den av de frivilliga
avgifterna bildade fonden särskilt förvaltades och dess avkastning
endast användes till den frivilliga försäkringens fromma. Bestämmelserna
om, på vilket sätt detta skulle ske, behövde emellertid icke
inryckas i lagen utan kunde på förslag av pensionsstyrelsen fastställas
av Konungen, som skulle äga att bestämma grunderna för pensionernas
belåning. Det torde därför icke vara nödvändigt att redan nu ingå
på de olika möjligheter, som finnas för att ordna frågan om överskotts
-
Särskild förvaltning
av
fonden.
22 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 77.
medlens användning. Endast några allmänna synpunkter torde här vara
på sin plats.
Beträffande överskottsmedlens tillgodogörande i form av pensioner
utöver de garanterade skulle man kunna närmast tänka sig tvänne utvägar:
antingen icke garanterade pensioner, vilka på förhand beräknats
och vilka skulle tilldelas de försäkrade så länge gynnsamma vinstförhållanden
sådant medgåve; eller ock en bestämmelse, varigenom den
högre, icke garanterade pensionens storlek ej på förhand angåves utan
finge helt bero av den vinst, som kunde komma att uppstå intill tidpunkten
för den garanterade pensionens utgående.
Vid förutberäkning av högre icke garanterade pensioner torde det
icke för närvarande lämpligen låta sig göra att taga hänsyn till andra
vinstkällor än överränta. Med antagande av ålderdomsförsäkringskommitténs
dödlighetstabeller torde knappast någon överdödlighetsvinst vara
att påräkna. Däremot är det visserligen icke omöjligt, att invaliditetssannolikheten
bland de frivilligt försäkrade kan komma att visa sig
väsentligt mindre än den av kommittén antagna. I saknad av varje
erfarenhet härom eller hållpunkt för bedömandet torde dock icke pensionerna
kunna beräknas med antagande av lägre invaliditet.
Med avseende på invaliditetsrisken har vidare ifrågasatts, huruvida
den icke för kvinnor beräknats allt för högt i jämförelse med männens,
åtminstone då fråga är om de frivilligt försäkrade. Möjlighet härför
föreligger visserligen, men icke heller i detta avseende torde man kunna
uttala sig om, i vilken grad beräkningen möjligen kan vara för hög,
varför man väl även i denna punkt tills vidare bör hålla sig till ålderdomsförsäkringskommitténs
antagande.
Vilket sätt lämpligen bör väljas för överskottsmedlens användning
och fördelning bland de försäkrade, är jag icke beredd att nu yttra mig
om. 1 varje fall bör dock så vitt möjligt tillses, att bestämmelserna om
fördelningen av överskottsmedel göras så enkla, att de icke förorsaka
allt för omständliga beräkningar. Dock torde, ehuru fondförvaltningen
skulle vara gemensam för män och kvinnor, överskott å kvinnornas försäkringar
böra fördelas endast bland kvinnorna och överskott å männens
försäkringar endast bland männen. Härigenom komme sålunda även
överskott genom möjligen för högt beräknad invaliditet för kvinnorna
endast dessa till godo.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
2.3
II. Kostnadsberäkningar för olika försäkringssätt.
Ehuru lagen icke skulle innehålla närmare bestämmelser om försäkringens
anordnande, torde det vara skäl i att i detta sammanhang framlägga
en del beräkningar över pensionernas storlek för olika fall och
därmed i samband stående kostnadsberäkningar.
De nu gällande bestämmelserna för den frivilliga försäkringen medföra
dels att för äldre avgiftsbetalare (över 50 års ålder) försäkringen
ställer sig relativt ofördelaktig, dels att vid tidig invaliditet pensionerna
ävenledes bliva mycket obetydliga. Det torde vara skäl i att söka
avhjälpa de båda nämnda olägenheterna, även om det ej kan ske utan
uppgivande av den enkelhet, som utmärker de nuvarande bestämmelserna.
Genom att i stället för en konstant avgiftsprocent, V it % för man och
IV4 % för kvinna eller de högre procentsatser, som skulle betingas av en
högre räntefot, införa för varje ålder försäkringstekniskt beräknade avgiftsprocent
skulle visserligen den förra olägenheten kunna avhjälpas.
Men den senare, mycket obetydliga pensioner vid tidig invaliditet, skulle
kvarstå, varförutom i detta fall ett mera försäkringstekniskt beräkningssätt
skulle komplicera uträknandet av beviljade pensioner.
I ålderdomsförsäkringskommitténs betänkande (del II sid. 179) framställdes
av regeringsrådet Lindstedt även en annan metod för beräkning
av den på frivilliga avgifter grundade pensionen, vilken i väsentlig grad
skulle avhjälpa de båda ovannämnda i betänkandet påpekade olägenheterna
med den sedermera antagna metoden. Förslaget innebar, att
för varje krona i erlagd avgift en man skulle erhålla en pension lika
med ett belopp av 10 kronor dividerat med antalet åldersår vid avgiftens
erläggande. Beträffande kvinna skulle för samma avgift erhållas
3/4 av motsvarande pension för man.
En jämförelse med de pensionsbelopp, som utan statsbidrag skulle
erhållas enligt försäkringsteknisk beräkning dels med 372 % dels med
4 % räntefot, lämnar följande resultat.
Modifikation
av nu gällande
b er åkning ssätt.
Ålderdomsförsäkringskommitténs
andra
alternativ.
24
Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 77.
Tabell 2.
Pensionsbelopp för eu avgift å 1 krona.
1
Ålder vid avgiftens
erläggande.
M ä n.
Kvinnor.
... ..
Försäkringsteknisk
beräkning.
Å. F. K:s
andra al- ternativ.
Försäkra
^teknisk
beräkning.
Å. F. Iy:s
andra al- ternativ.
3‘/i %
räntefot.
4 %
räntefot.
Förhål- landet
mellan
pensions- beloppen
efter 4 %
och
3*/« %.
3''/a %
räntefot.
4 %
räntefot.
Förhål- landet
mellan
pensions- beloppen
efter 4 %
och
3 V* %.
i,
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
15 .............................
0.6667
0.6464
0.8285
1.28
0.5000
0.4399
0.5534
1.26 ;
20 ............................
0.5000
0.5328
0.6671
1.25
0.3750
0.3625
0.4450
1.23
25 ..............................
0.4000
0.4394
0.5379
1.22
0.3000
0.3016
0.3625
1.20
30 ..............................
0.3333
0.3664
0.4 3 90
1.20
0.2500
0.2572
0.8033
1.18
35 ..............................
0.2857
0.3073
0.S6O8
1.17
0.2143
0.2228
0.2683
1.1 C
40 ..............................
0.2500
0.2581
0.2967
1.15
0.1875 .
0.1937
0.2206
1.14
45 ............................
0.2222
0.2172
0.2447
1.13
0-1667
0.1693
1.1894
1.12 ;
50 ..............................
0.2 0 0 0
0.1837
Ö.2028
1.10
0.1500
0.1488
0.1635
1.10
55 ..............................
0.1818
0.1568
0.1698
1.08
0.1364
0.1329
0.1435
1.08
60 ..............................
0.1667
0.1354
0.1489
1.06
0.1250
0.1213
0.1288
1.06
65 .............................
0.1538
0.1164
0.1204
1.04
0.1154
0.1099
0.1147
1.04
Då för vissa åldrar, särskilt för män över 45 år, avgiften ej är
fullt tillräcklig, förutsattes i kommittébetänkandet, att det erforderliga
avgiftstillskottet skulle ersättas genom allmänna medel.
För att förekomma förlust för försäkringen i dess helhet genom att
redan invalida personer eller personer, som stode nära invaliditetsgränseu,
i vidsträcktare män skulle komma att begagna sig av försäkringen, ansågs
erforderligt att stadga en viss karenstid sålunda, att pension ej
finge beräknas för en inbetald avgift, förrän en viss tid förflutit från
avgiftens erläggande, och syntes en karenstid av 5 år vara för ändamålet
fullt tillräcklig. 1 ovanstående tabell har hänsyn ej tagits till
denna karenstid.
opaginerad Kontrollera mot PDF
KungJ. Maj ds Nåd. Proposition Nr 77. 2f>
Med den åldersfördelning, som förefanns bland 1914 och 1915 års
frivilligt försäkrade, skulle en höjning av räntefoten från 3 V* till 4 %
även enligt denna metod för pensionsberäkningen åstadkomma en höjning
av pensionerna med omkring 20 %. En sådan höjning av
räntefoten och pensionerna skulle emellertid göra överensstämmelsen med
ett rent försäkringstekniskt beräkningssätt mindre god för olika åldrar.
En åldersförskjutning uppåt bland de försäkrade skulle därför kunna
vara riskabel för försäkringens ekonomi. Vill man under bibehållande
av metodens grundprincip, en mot varje erlagd avgift svarande konstant
pension, väsentligen höja pensionsbeloppen på grund av en högre beräknad
ränta, torde det därför vara nödvändigt att införa ett med hänsyn
till åldern vid avgiftens erläggande försäkringstekniskt beräkningssätt.
Någon egentlig komplikation synes icke ett försäkringstekniskt be- Mot åldern
räkningssätt i och för sig behöva medföra. Därigenom vinnes också,
förutom att det ekonomiska resultatet blir mera oberoende av åldersför- svarande
delningen, den fördelen, att pensionsbeloppet för envar kommer att konstant
bättre överensstämma med avgifternas värde. försäkrings
Framför
allt är det emellertid av vikt att genomföra en försäkriugs- ^äknah
teknisk beräkning, om olika försäkringsformer skulle förekomma. Särskilt
för att försäkringen skulle kunna lämpa sig för pensionering av
grupper av personer, såsom vissa extra statstjänare samt löntagare hos
kommuner eller hos enskilda arbetsgivare, torde olika pensionsålder och
skilda allmänna försäkringsvillkor i övrigt behöva införas.
Pensionsbeloppens storlek efter 3 Vä och 4 % räntefot utan hänsyn
till statsbidrag hava ovan angivits i tabell 2. Med ett statsbidrag av
1 8 av avgifterna bliva naturligtvis även, såsom ovan anmärkts, pensionsbeloppen
V8 större. Deras storlek, uträknade efter en räntefot av 4 %,
angives i följande tabell.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 62 käft. (Nr 77.)
4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
Tabell 3.
Pensionsbelopp för eu avgift å 1 krona.
Ålder vid avgiftens
’ erläggande.
Män.
Kvinnor.
O
År.
Kronor.
Kronor.
15.........................
0.9321
0.6226
20...........................
0.7 505
0.5007
25..........................
0.6052
0.4078
30..........................
0.4939
0.3412
35..........................
0-4058
0.2 9 06
40...........................
0.3338
0.2482
45..........................
0.2753
0.215 0
50...........................
0.2282
0.1839
55...........................
0.1911
0.1614
60.........................
0.1619
0.1450
65..........................
0.1355
0.1290
För en avgift å en krona varje år t. o. m. 66 års ålder erhållas
följande pensionsbelopp från 67 års ålder (då invaliditet ej förut inträffat).
Ålder vid första
avgiftens erläggande.
Män.
Kvinnor.
O
År.
Kronor.
Kronor.
15..........................
20.4968
14.7943
20...........................
16.2099
11.9343
25..........................
12.7639
9.6291
30..........................
9.9713
7.7321
35...........................
7.6849
6.1314
40...........................
5.8052
4.7661
45...........................
4.2582
3.5981
50..........................
2.9804
2,5935
55...........................
1.9173
1.7212
60...........................
1.0226
0.9496
65..........................
0.2644
0.2527
Kungh Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77. 27
Då försäkringssättet närmast överensstämmer med ålderdomsförsäk- Karenstid.
ringskommitténs andra alternativ, skulle även här en karenstid vara erforderlig.
Sålunda .skulle ett visst pensionsbelopp erhållas från 67 års
ålder eller från den tidigare tidpunkt då invaliditet inträtt, dock med
undantag för den närmaste tiden efter avgiftens erläggande. Möjligen
skulle man kunna sätta denna karenstid något kortare än den maximikarenstid,
5 år, som kommittén tänkt sig, och bestämma den till 3 år,
och att de avgifter, som erlagts under de 3 senaste åren före invaliditetens
inträde (och naturligtvis även sådana avgifter, som efter invaliditetens
inträde eventuellt erlagts), skulle i stället för att berättiga till pension
återbetalas till den försäkrade. Karenstiden skulle dock kunna bortfalla
vid invaliditet på grund av olycksfall. Eller ock skulle man kunna
uppställa karensbestämmelserna så, att ett minskat pensionsbelopp iitbetaltes
i händelse invaliditet inträffade under de första 5 eller möjligen
de första 3 åren efter avgiftens erläggande. Detta belopp skulle kunna
beräknas som en genast utgående pension svarande mot avgiftens
storlek vid åldern för pensionens början.
Ehuru pensionsrätt i den allmänna frivilliga försäkringen skulle in- Pension utan
tråda under huvudsakligen samma villkor, som nu gälla, kan i vissa fall ''''försäkring.
behov förefinnas av enbart vanlig uppskjuten pensionsförsäkring utan
kombination med invaliditetsförsäkring. Detta på den grund att de personer,
som anse sig relativt litet utsatta för invaliditetsrisk eller på annat
sätt helt eller delvis hava sörjt för denna risks täckande, eljest kunna
avhållas från att försäkra sig på grand av den betydliga fördyring, som
pension på grund av invaliditet medför.
Enligt den av ålderdomsförsäkringskommittén antagna dödligheten
för män och för kvinnor, vilken kan anses motsvara den allmänna
svenska dödligheten under innevarande årtionde, skulle för en avgift av
1 krona utan statsbidrag vid nedanstående åldrar följande kontinuerliga
pensioner erhållas från 67 års ålder, uträknade efter 3Vs, 4 och
4 V* % räntefot.
28
Kungl. Maj:te Nåd. Proposition Nr 77.
Tabell 4 a.
M ä n
Ålder vid avgiftens
erläggande.
Pensionsbelopp från 67
för en avgift å 1
I. j II.
3_V» % ! 4 %
räntefot. j räntefot.
års ålder
krona
in.
4''/a %
räntefot.
Förhållandet
mellan kol.
II och
kol. I.
Förhållandet
mellan kol. i
III och
kol I.
1,
Kronor.
Kronor.
Kronor.
15................
1.0518
1.3967
1.8509
1.328
1.760
25.............. ......
.................
0.7 0 8 7
0.8969
1.1829
1.266
1.599
85.........
0.4 7 50
0.5728
0.6896
1.206
1.452
45......................................
0.3154
0.3624
0.4159
1.149
1.319
55.......................................
0.2025
0.2218
0.2426
1.095
1.198
65.......................................1
0.1200
0.1262
0.1 306
1.043
1.088
Tabell 4 b.
Kvinnor.
Ålder vid avgiftens
erläggande.
-—- - ------—-
Pensionsbelopp från 67 års ålder
för en avgift å 1 krona.
I.
3''/i %
räntefot.
II.
4 %
räntefot.
in.
4‘A %
räntefot.
1 r.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
15.......................................
0.9522
1.2660
1.6798
25....................................
0.6433
0.8151
1.0308
35......................................
0.4301
0.5193
0.6259 |
45..........................
0.2867
0.3287
0.3777
55......................................
1.1864
0.2044
0.2239
65......................................
0.1137
0.1188
0.1240
Förhållandet I Förhållandet I
mellan kol. j mellan kol.
II och III och j
kol I. | kol. I. I
1.330
1.267
1.207
1.151
1.097
1.045
1.764
1.602
1.4 55
1.322
1.201
1.091
Av en jämförelse mellan denna tabell och tabell 2 framgår för 4 %
räntefot nedanstående förhållanden mellan pensionsbeloppen enligt de
båda tabellerna. ö
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 77.
29
Ålder.
Män.
Kvinnor.
15 ..............
1.09
2.29
25 ......................
1.67
2.25
35 ........................
1.59
2.oi
45 ........................
1.48
1.74
55 ........
1.31
1.42
65 ......................
1.04
1.04
Emellertid kan det möjligen anses i och för sig (om icke kompensation
vinnes genom valet av räntefot) oförsiktigt att lägga den nämnda dödlighetstabellen
till grund för enbär ålderspension sförsäkring, bland annat på den
grund att pensionerna till övervägande del komma att tagas av fullt friska
personer med i genomsnitt lägre dödlighet än den allmänna svenska.
Antager man eu lägre dödlighet, bliva pensionsbeloppen i motsvarande
grad lägre än de i tabell 3 angivna och sålunda även förhållandet mellan
där upptagna belopp och de i tabell 2 angivna mindre än som framgår
av jämförelsetabellen. Huru den allmänna dödligheten lämpligen
bör reduceras, har jag dock icke hunnit att tillräckligt överväga.
Intet hinder synes förefinnas för att pension utgående vid invaliditet
eller senast från 67 år må kunna tagas även för barn under 15 år,
dock så, att pensionen må börja utgå tidigast från 15 års ålder. Emellertid
måste naturligtvis noga undersökas, att invalidpension ej erhålles för
avgifter, som erlagts, då barnet redan varit att betrakta såsom invalid.
Åven för barn borde samma karenstid som för äldre personer gälla.
Utan inräkning av statsbidrag och utan hänsyn till den ringa invaliditetssannolikheten
före 20 års ålder skulle enligt ålderdomsförsäkringskommitténs
beräkningsgrunder pensionernas storlek bliva följande
för åldrarna 0, 5 och 10 år.
Tabell 5.
Ålder vid
avgiftens
erläggande.
Pensionsbelopp från 67 års ålder eller vid tidigare invaliditet
för en avgift å 1 krona.
M a n
k Ö 11.
K v
n n k ö n.
3 Vs %
räntefot.
4%
räntefot.
3 Vs %
räntefot.
4 %
räntefot.
år
kr.
kr.
kr.
kr.
0
1.200
1.737
0.845
1.143
5
0.989
1.264
0.642
0.847
10
0.778
1.022
0.531
0.685
Barnför
säkring.
Återbetalning
vid dödsfall
av erlagda
avgifter.
30
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 77.
Tabell 6.
Ålder vid
avgiftens
erläggande.
Pensionsbelopp från 67 års ålder.
Man
k ö n
K v i 11
n k ö n
3 Va %
räntefot.
4 %
räntefot.
3 Vs %
räntefot.
4 %
räntefot.
0
ar
kr.
kr.
kr.
kr.
0
2.051
2.928
1.829
2.614
5
1.529
2.130
1.389
1.939
10
1.266
1.722
1.150
1-566
För att skaffa ökad spridning åt den frivilliga pensionsförsäkringen
har pensionsstyrelsen ansett önskligt att bereda möjlighet till s. k. motförsäkring
av de inbetalta avgifterna på så sätt, att summan av dessa
skulle återbetalas vid dödsfall, i händelse den försäkrade avlede utan att
rätt till pension dessförinnan inträtt.
Vid pensionsförsäkring, som även avser invaliditetsförsäkring, förefinnes
emellertid en viss svårighet att införa motförsäkring i ifrågavarande
form. Dödsfall kan ju i regel sägas ha föregåtts av eu, om än
kort tids invaliditet. Det torde då bliva svårt att avgöra, i vilka fall
återbetalning skall ske. För att råda bot för denna svårighet skulle
man kunna ändra motförsäkringsvillkoren därhän, att vid dödsfall före
67 års ålder summan av erlagda avgifter återbetaltes, men med avdrag
av eventuellt uppburna pensionsbelopp. Då de uppburna pensionsbeloppen
överstiga de erlagda avgifterna, skulle ingen återbetalning vid
dödsfall äga rum.
Emellertid skulle vid en sådan försäkringsform kvarstå samma slags
oegentlighet, som plägar förefinnas vid vanlig motförsäkring, nämligen
en diskontinuitet vid tidpunkten för pensionens början. Vid den försäkrades
dödsfall omedelbart före 67 års ålder skulle nämligen alla de
inbetalta avgifterna återbetalas, vid dödsfall omedelbart efter 67 års ålder
däremot intet. Denna olägenhet kan emellertid avhjälpas genom införande
av bestämmelsen, att vid dödsfall icke blott före utan även efter
67 års ålder skall från summan av de erlagda avgifterna dragas summan
av de eventuellt utbetalta pensionsbeloppen, om den senare summan är
mindre, och skillnaden återbetalas.
Kung}. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 77.
31
På grund av do invecklade beräkningar, som motförsäkringen medför,
hava ännu icke definitiva resultat hunnit erhållas. Följande två tabeller
innehålla en approximativ jämförelse för 4 % räntefot mellan pensionsbelopp
utan och med sådan motförsäkring, som senast beskrivits.
Tabell 7.
Pension från 67 års ålder eller från tidigare invaliditet för eu avgift å 1 krona.
Ålder vid avgiftens
erläggande.
M ä n.
K v i n n o r.
Utan mot- försäkring.
Med mot- försäkring.
Förhållandet
mellan pensio- nerna utan
och med
motförsäkring.
Utan mot- försäkring.
''
Med mot- försäkring.
Förhållandet
mollan pensio- nerna utan
och med
motförsäkring.
År.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
15...........",.........
0.829
0.7 40
1.12
0.553
0.498
1.11
25.....................
0.538
0.177
1.13
0.862
0.325
l.n
35....................
0.361
0.315
1.15
0.25S
0.230
1.12
45.....................
0.245
0.209
1.17
0.189
0.167
1.13
55.....................
0.17 0
0.142
1.20
0.143
0.124
1.15
65.. ..................
0.1 20
0.10O
1.20
0.115
0.097
1.19
Tabell 8.
Pension endast från 67 års ålder för eu avgift å 1 krona.
Ålder vid avgiftens
erläggande.
M ä n.
K •
K v i n n o r.
Utan mot- försäkring.
Med mot- försäkring.
Förhållandet
mellan pensio- nerna utan
och med
motförsäkring.
Utan mot- försäkring.
Med mot- försäkring.
Förhållandet
mellan pensio- nerna utan
och med
motförsäkring.
År.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
15.....................
1.397
1.208
1.16
1.266
1.104
1.15
25.....................
0.897
0.763
1.18
0.815
0.700
1.16
35....................
0.573
0.477
1.20
0.519
0.441
1.18
45.....................
0.362
0.294
1.23
0-329
0.275
1.20
55.....................
0.222
0.177
1.25
0.204
0.168
1.21
65.....................
0.125
0.102
1.23
0.119
0.O98
1.21
32
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 77.
Maximiavgift.
Statsbidrag.
Dessa tabeller angiva de pensionsbelopp, som med motförsäkring
skulle erhållas utan hänsyn till statsbidraget. Då statsbidraget väl ej
skall inräknas i de avgifter, som skola återfås vid dödsfall, uppstår den
ytterligare komplikationen, att en del av försäkringen skall räknas med
motförsäkring, en annan del utan. Emellertid är det måhända möjligt
att före fastställandet av ifrågavarande försäkringsform förenklande metoder
kunna framställas, vilka göra besväret med motförsäkringen mera
överkomligt.
I lagen är stadgat, att ej av någon må under ett kalenderår erläggas
frivilliga avgifter till högre sammanlagt belopp än 30 kronor.
Då avsikten är att den frivilliga försäkringen skulle kunna tjänstgöra
för pensionering av grupper av personer och särskilt då det kan tänkas,
att vissa redan befintliga pensionskassor önska uppgå i den frivilliga
försäkringen samt därvid till den samma för sina medlemmars räkning
på en gång överlåta ett redan samlat kapital, torde det, åtminstone vad
sådana grupper beträffar, vara olämpligt att i lagen bibehålla stadgandet
om en viss maximiavgift för varje kalenderår. Däremot skulle man
kunna tänka sig, att denna bestämmelse ersattes med stadgande om
ett visst maximibelopp för summan av frivilliga avgifter för en person
eller ock att ett visst maximum för pensionsbeloppen stadgades. Det
senare torde dock av praktiska skäl icke vara att förorda. Att tillåta
alldeles obegränsade insättningar torde icke* vara lämpligt, då ifrågavarande
försäkrings syfte väl allt framgent får anses vara tillgodoseendet
av mera oundgängliga eller måttligt begränsade behov. Då det emellertid
alltför mycket skulle tynga lagen att härom utfärda för olika fall
lämpade bestämmelser, torde dessa helst böra utfärdas av Konungen.
Enligt nu gällande lagstadgande ingå de frivilliga avgifterna till
den i 11 § omnämnda fonden, och skall till denna fond för varje år av
statsmedel tillskjutas ett belopp, motsvarande V» av summan av de under
året erlagda frivilliga avgifter. Detta statsbidrag motsvarar knappast
en höjning av räntefoten med Vs % och torde därför väl uppvägas
av det överskott, som kan beräknas uppstå å de erlagda avgifterna.
Om emellertid avsikten varit, att detta statsbidrag verkligen skulle
komma de frivilligt försäkrade till godo, och man icke på grund av de
större förmåner, som i andra avseenden nu skalle medgivas de frivilligt
försäkrade, vill göra en inskränkning i detta understöd, som torde vara
avsett som en sporre för den enskilde att sörja för framtida mera
blygsamma behov, torde fortfarande ett årligt statsbidrag böra utgå
33
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 77.
med Vs av summan av de under året erlagda frivilliga avgifterna, dock
att statsbidrag icke skulle utgå för det belopp, varmed under året
gjorda inbetalningar för en och samma person må överstiga 30 kronor.
För den rikligare försörjning, som kan erhållas för överskjutande belopp
i frivilliga avgifter, torde i allmänhet saknas skäl att lämna särskilt
statsunderstöd.
Enär det förut icke varit medgivet att erlägga avgifter före 15 års
ålder, kunde möjligen ifrågasättas, att statsbidrag för sådana icke skulle
utgå. Något starkare skäl för en sådan särställning av dessa avgifter
torde dock icke förehnuas.
Att den del av en försäkring, som överskjuter ett visst belopp eller
motsvarar den del av avgifterna, som överstiger en viss gräns, helt bekostas
av försäkringstagaren, är enligt min åsikt principiellt riktigast.
Detta skulle också hava den fördelen, att det blir mindre betänkligt att
medgiva inbetalning av större frivilliga avgifter. Då nu en gräns för
statsbidraget skulle sättas vid 30 kronors avgift för kalenderår, torde
det vara enklast att bibehålla samma gräns även i nu ifrågavarande
avseende. Den överskjutande försäkringens fulla värde bör därför betalas
av försäkringstagaren, som alltså för denna del av försäkringen
bör erlägga icke blott fulla nettoavgifter utan därutöver den förvaltningsavgift,
som antages motsvara försäkringskostnaden.
Därest förvaltningsavgifter skola erläggas, torde det vara erforderligt
att införa stadgande därom i lagen.
Enligt nu gällande lagbestämmelser räknas pension på grund av
frivilliga avgifter icke såsom inkomst vid bestämmande av pensionstilllägg.
. Ifrågavarande pension kan uppgå för man till omkring 600 kronor
och för kvinna till omkring 500 kronor. Detta förutsätter emellertid,
att den högsta årliga avgiften, 30 kronor, erlagts intill 66 års ålder.
Då det är oförmånligt att så länge betala avgifter och den tänkta maximibetalningen
sällan ens tillnärmelsevis torde uppnås med bibehållande
av nuvarande stadganden om den frivilliga försäkringen, men däremot
ofta torde komma att överskridas, om avgiftsmaximum väsentligen höjes,
torde det finnas skäl för att mera effektivt begränsa ifrågavarande belopp.
Å ena sidan kan sägas, att det är svårt att inse, varför en genom
avgifter till den allmänna pensionsförsäkringen bildad inkomst skall
särskilt gynnas. Å andra sidan finnes nu redan en sådan förmån medgiven,
varför det ej kan anses tillbörligt att helt borttaga densamma.
Om emellertid lagen ändras så, att i medeltal högre pensioner kunna
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 62 käft. (Nr 77.) 5
Försäkringstagarens
föi''v ältning savgift.
Fri inkomst
vid beräkning
av pensionstillägg.
34 -
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
beredas för samma avgifter, skulle härigenom kunna vara motiverat, att
endast en viss del av varje frivillig pension ej räknades såsom inkomst.
Men om även väsentligt högre avgifter skulle få erläggas, skulle pensionerna
kunna uppgå till så pass stora belopp, att det synes orimligt
att mer än en rätt liten del av desamma finge undantagas vid inkomstberäkningen.
Av detta skäl torde det vara bättre att i stället för till viss
del av en pension begränsa den fria inkomsten till ett visst pensionsbelopp,
vilket även i och för sig synes riktigare. Storleken av detta
belopp bör begränsas med hänsyn till den pension, som samtidigt kan
erhållas på grund av obligatoriska avgifter och i form av pensionstillägg.
Man skulle även kunna begränsa den fria inkomsten till ett visst
belopp för den på obligatoriska och frivilliga avgifter grundade sammanlagda
pensionen. 1 så fall skulle i 7 § första stycket av pensionsförsäkringslagen
endast behöva göras tillägget: »Dock endast i den mån
den icke överstiger . . . kronor.»
Pensions- Till den frivilliga försäkringens spridning skulle säkerligen bidraga,
ålder- att andra pensionsåldrar för ålderspension än 67 år kunde medgivas.
Särskilt i fråga om gruppförsäkringar torde behov förefinnas för tidigare
pensionering.
III. Gruppförsäkringar.
För dessa torde böra tillämpas samma försäkringstekniska grunder
— räntefot, dödlighet och invaliditet — som komma till användning
vid den rent individuella frivilliga försäkringen. Försäkringsformerna
torde böra lämpa sig efter förhållandena inom den kår, söm skall pensioneras.
Sålunda böra olika pensionsålder och olika invaliditetsförsäkringsvillkor
kunna medgivas inom skilda grupper. Dock är naturligtvis
önskligt, att ej allför många olika typer uppkomma.
Biksforsak- I riksförsäkringsanstaltens yttrande över ålderdomsförsäkringskom
rmgsan-
mittens betänkande framställdes i dess alternativ 2 rörande den obligafårsiag.
toriska försäkringen ett förslag, som i huvudsak gick ut därpå, att de
av den försäkrade erlagda avgifterna betraktades såsom årsavgifter, för
vilka, under förutsättning att de med oförändrat belopp erlades tills
invaliditet inträffade eller senast till 67 års ålder, erhölles ett visst enligt
de försäkringstekniska grunderna för ränta, dödlighet och invaliditet med
hänsyn till åldern vid inträdet i försäkringen bestämt pensionsbelopp, således
oberoende av tiden för invaliditetens inträffande. Då en årsavgift
ökades, skulle ökningen betraktas som årsavgift för en ny försäkring,
vars belopp bestämmes med hänsyn till åldern vid ökningen och med
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
vilket belopp det förra försäkringsbeloppet skulle ökas. Då en årsavgift
minskades, skulle ett mot åldern vid minskningen svarande minskat försäkringsbelopp
erhållas. Dessutom föreslogos vissa karensbestämmelser till
förekommande av missbruk av personer, som stode på gränsen till invaliditet.
Fördelen med förslaget skulle vara, att invaliditetsförsäkringen bleve
mera effektiv.
Fm viss betänklighet kan emellertid hysas emot att genomföra ett
dylikt förslag i den för envar tillgängliga frivilliga försäkringen, på
grund av den synnerligen stora oregelbundenhet i avgiftsbetalningen,
som här sannolikt komme att visa sig.
I de fall åter, då pensionsförsäkringen är obligatoriskt förknippad
med viss tjänsteanställning och man däriör kan antaga, att avgifterna
bliva mera konstanta, skulle möjligen en sådan metod som den ovan
angivna, av riksförsäkringsanstalten framställda eller någon liknande,
enligt vilken avgifterna betraktas icke som engångsavgifter utan som
årsavgifter, kunna komma till användning.
Följande tabell angiver för en räntefot av 4 % de pensionsbelopp,
som utan statsbidrag enligt denna beräkningsmetod kunna erhållas vid
invaliditet och senast vid 67 års ålder för en årlig avgift av 1 krona,
som skall erläggas från viss till och med 66 års ålder eller till dessförinnan
iråkad invaliditet.
Ålder vid avgifts- betalningens böljan.
Pensionsbelopp från 67 års
ålder eller tidigare invali- ditet för en årsavgift
av 1 krona.
Män.
Kvinnor.
O
År.
Kronor.
Kronor.
15 ......................
16.190
10.560
20 ........................
12.467
8.074
25 .......................
9.605
6.209
30 ........................
7.375
4.861
35 ........................
5-591
3.811
40 ........................
4.131
2.914
45 ........................
2.956
2.163
50 ........................
2.019
1.525
55 ........................
1.284
1.005
60 ...
0.7 033
0.5851
65 ........................
0.2075
0.1946
36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
Jämföras dessa pensionsbelopp med dem, som erhållas enligt den
förut angivna metoden, då varje avgift betraktas som en engångsavgift,
finner man, att enligt engångsavgiftsmetoden pensionerna vid tidig invaliditet
bliva mindre, men större vid sent iråkad invaliditet eller då försäkringstagaren
icke blir invalid före 67 års ålder.
Exempelvis finner man, om 1 krona om året inbetalas från 20 års
ålder, följande resultat, ‘om intet statsbidrag utgår.
Ålder vid pen- sionens början.
1 krona om
året erlägges från och med 20 års ålder.
Män.
Kvinnor.
Pensionsbelopp enligt
Pensionsbelopp enligt
årsavgifts-
metod.
engångsavgifts-
metod.
årsavgifts-
metod.
engångsavgifts-
metod.
År.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
25 .....................
12.467
3.063
8.074
2.049
35 .....................
12.467
7.578
8.074
5.158
45 .....................
12.467
10.624
8.074
7.410
55 .....................
12.467
12.705
8.074
9.078
65 .................
12.467
14.174
8.074
10.384
67 .....................
12.467
14.409
8.074
10.608
IV. Övergångsbestämmelser.
Beträffande de före en eventuell lagändring frivilligt försäkrade
borde kunna medgivas dem, som så önska, att få för sina förut erlagda
avgifter tillgodoräkna sig ett enligt de nya bestämmelserna beräknat
pensionsbelopp. Ur den allmänna pensionsförsäkringsfonden bör då till
den särskilda fonden överföras ett belopp, motsvarande kapitalvärdet av
de ändrade pensionerna enligt de nya villkoren.
Stockholm den 31 oktober 1916.
Karl Dickman.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Mnj-.ts Nåd. Proposition Nr 77.
tf
Bilaga 2.
Exempel å pensionsbelopp i kronor enligt gällande
och föreslagen beräkningsmetod.
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Preposition Nr 77.
Exempel å pensionsbelopp i kronor enligt
Man.
Inträ-
dea-
ålder.
3? e n s
i o n s -
22 år
32 år
42 år
År.
N
F
N
F
N
F
3 Va %
3 Va %
4 %
3 Va %
3 Va %
4 %
3 Va %
3 Va %
4 %
15
3,7 5
33,7 5
42,87
22,50
84,51
105,25
56,25
119,88
146,92
20
—
—
—
11,25
50,76
62,38
37,50
86,13
104,0 5
30
~
—
'' —
—
—
—
11,25
35,37
41,67
40
—
—
—
—
—
—
—
—
— I
Kvinna. •
Inträ-
des-
ålder.
År.
Pensions-
22 år
32 år
42 år
N
F
N
F
N
F
3 Va %
3 V» %
4 %
3 Va %
3 Va %
4 %
3 Va %
3 Va %
4 %
15
20
30
40
3,13
22,94
28,60
18,75
9,38
57,78
34,84
70,62
42,02
—
46,88
31,25
9,38
83,30
60,36
25,62
100,28
71,68
29,66
Förutsättningar för exemplen i tabellerna: Avgifter, 10 kr. per år, erläggas i början av året, fr. o. na. inträdes
N
= nuvarande beräkningsgrunder (3 Va % räntefot med utjämnad beräkningsmetod och statsbidrag, Vs av
F = föreslagen beräkningsmetod (med statsbidrag, Vs av erlagda avgifter).
V d försäkring med återbetalning av de inbetalda avgifterna vid dödsfall efter avdrag av utbetalda pensions
-
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 77.
39
gällande och föreslagen beräkningsmetod.
ålder.
52 är
60 år
67 år
N
F
N
F
N
F
3 Vs %
3 Va %
4 %
3 Va %
3 Va %
4 %
3 Vs %
3 Vs %
4 %
105 —
144,87
175,16
147,—
144,87
175,16
183,75
144,87
175,16
78,75
111,12
132,29
114,75
111,12
132,29
146,25
111,12
132,29
37,50
60,30
69,91
61,50
60,36
69,91
82,50
60,3 6
69,91
11,25
24,99
28,24
23,2 5
24,99
28,24
33,75
24,99
28,24
ålder.
52 år
60 år
67 år
N
F
N
F
N
F
3 Va %
3‘A %
4 %
31/* %
3 Va %
4 %
3 Va %
3 V» %
4 %
87,60
102,67
122,01
122,50
102,67
122,01
153,12
102,67
122,01
65,63
79,73
93,41
95,62
79,73
93,41
121,88
79,73
93,41
31,25
44,89
51,39
51,25
44,89
51,39
68,7 5
44,8 9
51,39 i
9,38
19,37
21,73
19,38
19,37
21,73
28,12
19,37
21,73
året t. o. m. 3 år före pensionens utgående, dock senast vid 49 års ålder,
erlagda avgifter).
belopp minskas ovan anförda pensionsbelopp med omkring 12 % för män och 11 % för kvinnor.
40
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
Bilaga 3.
Förslag
till
Lag
om
ändrad lydelse av 7 och 34 §§ i lagen den 30 juni 1913 om
allmän pensionsförsäkring.
Härigenom förordnas, att 7 och 34 §§ i lagen den 30 juni 1913
om allmän pensionsförsäkring skola — 7 § i nedan angivna del — erhålla
följande ändrade lydelse:
7 §•
Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör all den inkomst av fast egendom,
kapital eller arbete, som någon skäligen kan antagas komma att
tillsvidare årligen åtnjuta; dock att såsom inkomst icke räknas pension
enligt 6 §, ej heller, intill ett belopp av högst 300 kronor, pension
enligt 34 §.
Där — — — tillämpliga.
I fråga om — — — person.
34 §.
För att vid varaktig oförmåga till arbete, dock icke före fyllda
femton år, och senast vid fyllda sextiosju år erhålla pension utöver vad
ovan i denna lag stadgas vare det envar svensk man eller kvinna medgivet
att erhålla försäkring genom erläggande av frivilliga avgifter.
1 fråga om gemensam försäkring av vissa grupper av personer må
Konungen meddela de särskilda bestämmelser, som i avseende å levnadsålder
finnas böra gälla för inträdande av rätten att erhålla pension.
Beloppet av de avgifter, som för envar försäkrad högst må erläggas,
samt de försäkringstekniska grunderna för pensions bestämmande fastställas
av Konungen, som därjämte meddelar de föreskrifter, som ro
-
41
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
rande försäkring med återbetalning av erlagda avgifter och i fråga om
försäkringens anordnande i övrigt erfordras. Därest omständigheterna
därtill föranleda, må Konungen jämväl föreskriva, att av årlig avgift,
i den mån densamma överstiger 30 kronor, ett visst förvaltningsbidrag
skall utgå.
Det mot erlagda frivilliga avgifter enligt gällande försäkringstekniska
grunder svarande pensionsbeloppet ökas för varje under ett kalenderår
erlagd avgift, intill ett sammanlagt belopp av högst 30 kronor, med ett
belopp motsvarande en åttondel av avgiften. Kostnaden för ökningen
bestrides av statsmedel.
De frivilliga avgifterna bilda en fond, vilken, i den mån Konungen ej
stadgar undantag, förvaltas på sätt som gäller för den i 11 § omförmälda
fonden.
Beträffande avgifter och pensioner, som i denna paragraf avses,
länder i tillämpliga delar till efterrättelse vad 12 § innehåller om verkställande
av undersökning å vissa tider av pensionsvillkor och fond.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 62 käft. (Nr 77.)
6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj ds lagråd måndagen
den 26 februari 1917.
Närvarande:
Justitieråden: Gullstrand,
von Seth,
Wedberg,
Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över civilärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 9 februari
1917, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändrad lydelse av 7 och 34 §§ i lagen den 30 juni
1913 om allmän pensionsförsäkring.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av tillförordnade byråchefen i pensionsstyrelsen Axel Telander.
Lagrådet yttrade:
Den föreslagna lydelsen av 34 § synes i vissa delar tarva förtydligande.
Sålunda torde andra punkten i tredje stycket böra angiva,
att Konungen äger föreskriva, i den mån omständigheterna därtill föranleda,
att visst förvaltningsbidrag skall utgå av det belopp, varmed
de för en person under ett år erlagda frivilliga avgifter sammanlagt
överstiga 30 kronor. Och fjärde stycket lärer böra utsäga, att det mot
erlagda frivilliga avgifter enligt fastställda försäkringstekniska grunder
svarande pensionsbeloppet ökas genom bidrag av statsmedel sålunda,
att varje del därav, som motsvarar under ett kalenderår erlagda avgifter
intill sammanlagt 30 kronor, höjes med en åttondel.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
43
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
mars 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
V ENNERSTEN,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anmälde lagrådets den
26 februari 1917 avgivna utlåtande över det enligt beslut den 9 i samma
månad till lagrådet remitterade förslag till lag om ändrad lydelse av 7
och 34 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.
I anledning av de erinringar, som av lagrådet framställts rörande
formuleringen av vissa delar av 34 § i nämnda lagförslag, yttrade departementschefen,
att han funnit dessa delar av förslaget lämpligen böra förtydligas
i av lagrådet angiven riktning.
Sedan departementschefen uppläst det i enlighet härmed ändrade
förslaget till lag om ändrad lydelse av 7 och 34 §§ i lagen den 30 juni
1913 om allmän pensionsförsäkring, hemställde departementschefen, att
detta förslag måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom nådig proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 77.
Till denna av statsrådets övriga ledamötér biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas nådig proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Carl Stålhammar.
Stockholm, K. L. Beckmans Bokfcr., 1917.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1917:270 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition nr 77 med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 34 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän s. 1 i texten
- 2SLU 1917:1 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 77 med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 och 34 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsf s. 1 i texten