Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch förmögenhetsskatt

1917-03-09 · 18 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:92, Med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch förmögenhetsskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 92.

1

Nr 92.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

förordning om särskilda avdrag vid 1917 års taxering

till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt;

given Stockholms slott den 9 mars

1917.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå

riksdagen att antaga bilagda förslag till förordning om särskilda avdrag

vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och

förmögenhetsskatt.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 76 höft. (Nr 92.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

Förslag
till
förordning

om särskilda avdrag vid 1917 års taxering till

bevillning för inkomst samt till inkomst- och

förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch

förmögenhetsskatt må här i riket mantalsskriven svensk medborgare,

som icke taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av

mera än 3,000 kronor och som har att på grund av försörjningsplikt

underhålla ett eller flera barn, som vid årets början icke fyllt 15 år, av

taxeringsmyndighet, efter prövning av behovet i varje fall, medgivas

särskilda avdrag, enligt vad här nedan sägs.

2 §•

Vid bevillningstaxeringen må den i skattskyldigs mantalsskrivningsort

efter avdrag enligt 12 § i gällande bevillningsförordning återstående

beskattningsbara inkomst nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda

årsinkomst, beräknad i enlighet med 10 § i de vid nämnda

förordning fogade »Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen»,

ej uppgår till 1,200 kronor, med högst 20 procent för varje barn, om

årsinkomsten uppgår till 1,200 kronor men ej till 1,800 kronor, med

högst 15 procent för varje barn samt, om samma inkomst uppgår till

1,800 kronor men ej till 2,400 kronor, med högst 10 procent för varje

barn, dock ej i något fall med mera än 80 procent.

3 §•

Den nedsättning i det taxerade beloppet, som enligt 19 § 2 mom.

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt tillkommer skattskyldig,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

må ökas till högst 300 kronor för värjo barn till och med tre samt till

högst 500 kronor för varje barn därutöver, dock för barn, som självt

åtnjuter inkomst, allenast om och i den mån barnets inkomst understiger

beloppet av den för barnet ifrågakommande nedsättning.

Särskilt avdrag, varom nu är sagt, må i fall, som jämväl är hänförligt

till 2 §, icke medgivas, med mindre samtidigt tillämpas där omförmäld

nedsättning.

4 §.

År fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande

makars taxering stadgas i bevillningsförordningen och förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt.

5 §•

Over prövningsnämnds beslut i fråga om tillämpningen av denna

förordning må klagan icke föras.

6 §•

Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden

att införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för anteckningar

med angivande jämväl av avdragens särskilda belopp, och skall,

då fråga är om avdrag enligt 2 §, i kolumnen för antagen beskattningsbar

inkomst upptagas det efter sådant avdrag återstående belopp.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars

1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten, anförde:

1 skrivelse den 21 mars 1916 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t

måtte utfärda en av riksdagen i anledning av enskild motion beslutad

förordning om särskilt avdrag vid 1916 års taxering till bevillning för

inkomst av kapital eller arbete. I överensstämmelse härmed utfärdades

den 24 samma månad att genast träda i kraft »Kungl. Maj:ts nådiga

förordning om särskilt avdrag vid 1916 års taxering till bevillning för

inkomst av kapital eller arbete». Denna förordning innehåller följande:

»Om skattskyldig svensk medborgare eller, i fråga om äkta makar,

dessa* tillhopa icke för året taxeras enligt förordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt för ett taxerat belopp av minst 2,400 kronor, och den

skattskyldige har att på grund av försörjningsplikt underhålla minst tre

barn, vilkas ålder vid taxeringsårets början understiger femton år, må

taxeringsmyndighet, efter prövning av behovet i varje särskilt fall, med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

b

Kanyl. Majds Nåd. Proposition Nr 92.

giva nedsättning av den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort enligt

gällande förordning angående bevillning av fast egendom samt av inkomst

beskattningsbara inkomsten med följande procent, nämligen,

om den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras sammanlagda

i mantalsskrivningsorten bevillningstaxerade inkomst uppgår till

belopp understigande 1,200 kronor, med högst 80 procent

1,200 kronor men ej till 1,800 » » » 50 »

1,800 » » » » 2,400 » » )» 30 »

Uet åligger taxeringsnämnden att i inkomstlängdens kolumn för

anteckningar införa uppgift om beloppet av det enligt denna förordning

medgivna avdraget.»

Då giltigheten av nämnda förordning begränsats till förra årets

taxering, har jag haft att taga i övervägande, huruvida anledning funnes

för Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärd i syfte av densammas förnyande i

enahanda eller möjligen förändrad form. För sådant ändamål har genom

nådigt brev den 1 sistlidne december kammarrätten anbefallts att jämte

yttrande, huruvida kammarrätten ansåge sig böra förorda, att motsvarande

bestämmelser meddelades för 1917 års bevillningstaxering, inkomma

med förslag till dylika bestämmelser. Med skrivelse den 14 samma

december har kammarrätten härefter överlämnat ett av kammarrätten

utarbetat förslag till »förordning om särskilda avdrag vid 1917 års taxering

till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt».

I sin berörda skrivelse har kammarrätten anfört följande:

»Spörsmålet huruvida provisoriska skattelättnader av förevarande art höra

förordas jämväl för nästkommande år, är enligt sakens natur väsentligen en social

och statsekonomisk fråga, och faller så till vida dess besvarande utanför kammarrättens

uppgiftsområde, låt vara att behovet för särskilt de mindre bemedlade familjeförsörjarna

av ekonomisk ändring, på grund av allmänt kända förhållanden, kan

sägas ligga i öppen dag. Vad åter angår den skattetekniska synpunkten, har kammarrätten

ej något att erinra mot att, såsom en av förhållandena betingad extraordinär

åtgärd, i angivna syfte jämväl komma till användning lämpliga eftergifter i

skattskyldigheten.

Beträffande den närmare anordningen av dylika skattelindringar synes förordningen

den 24 mars 1916 icke vara i allo tillfredsställande.

Enligt nämnda förordning är rätten till avdrag allenast villkorlig och beroende

av beskattningsnämndens fria skön. Nämnden har att pröva behovet i varje särskilt

fall, och några som helst grunder för denna dess prövning äro icke givna.

Upplysningar saknas visserligen, huru årets beskattningsnämnder, i första hand

taxeringsnämnderna, förfarit vid förordningens tillämpning, men det är tydligt, att

en fullt jämn och rättvis prövning knappast varit möjlig ens inom samma taxerings
-

Kammar
rätten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

distrikt. Att inom en så vid ram, som den förordningen lämnat öppen för det

subjektiva omdömet, gradera det olika behovet i olika fall måste stöta på de största

svårigheter. An mindre lärer det kunna förväntas, att olika nämnder skola följa

enhetliga principer vid tillämpningen. Nästan med nödvändighet måste praxis å olika

orter förete stötande avvikelser. Dylika oegentligheter, likasom givetvis mycket

obehag och besvär för nämnderna själva, torde kunna undvikas, om rätten till avdrag

göres under stadgade förutsättningar ovillkorlig, på sätt också fallet är i fråga

om de vanliga bevillningsfria avdragen.

Redan vid ärendets behandling i riksdagen anmärktes såsom en brist hos det

då föreliggande förslaget, att avdrag skulle kunna fås först om den skattskyldige

hade minst tre minderåriga barn att försörja. Det påvisades under debatten i andra

kammaren, hurusom t. ex. en person med 1,200 kronors inkomst och två barn vore

utesluten från ifrågavarande förmån, medan eu annan, som hade upp till 2,400

kronor i inkomst och tre barn, kunde bliva delaktig därav. Till följd av den förskjutning

av skattetrycket i kommunen, som orsakades av den beskattningsbara

inkomstsummans sänkning, finge den förre till och med något större skattebörda

än förut. En sådan eventualitet synes böra undvikas och lämpligen kunna det, om

skattelindringens storlek ställes i bestämt förhållande till barnantalet och densamma

göres tillgänglig även vid ett lägre mått av försörjningsplikt, nämligen redan för

den som har ett minderårigt barn att försörja. Eu dylik anordning bleve rättvis

och komme även att stå i bättre överensstämmelse med principen för de s. k.

barnavdragen enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt. Härvid är i

sak utan betydelse, att, av hänsyn till de kommunala skatteförhållandena, avdraget

bibehålies procentiskt och bundet vid visst maximum. Till stöd för avdragsrättens

utsträckande på antytt sätt till även lägre behovsgrader kan jämväl i sin män tala,

att det av större försörjningsskyldighet beroende fakultativa bevillningsfria avdraget

enligt 12 § bevillningsförordningen förutsätter försörjning av mera än tre personer,

vadan det i de flesta fall icke torde vara tillgängligt för skattskyldiga med blott

två minderåriga barn.

Därest omhandlade skattelindring sålunda omlägges, kan det ock bliva

möjligt för vederbörande att vid prövning av besvär i hithörande avseenden sakligt

bedöma rätten till nedsättning i det särskilda fallet. Med nuvarande svävande regler

torde taxeringsnämndens subjektiva uppfattning näppeligen kunna frångås.

Med hänsyn till den subjektiva skatteförmågan har förordningen satt ett till

inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp av 2,400 kronor såsom den gräns,

invid vilken rätten till nedsättning upphör. Det inom 1916 års bevillningsutskott

först utarbetade förslaget hade förlagt maximum vid ett taxerat belopp av 3,000

kronor. Sistnämnda gränstal synes vara att föredraga redan från den formella

synpunkten, att detsamma redan förefinnes såsom sådant i andra fall av privilegierade

undantag (19 § 1 och 3 mom. skatteförordningen), varjämte detsamma markerar

en av graderna i degressionsskalan i samma förordnings 18 §. Härtill kommer

för övrigt rent sakligt, att i närvarande stund ett belopp av 3,000 kronor helt visst

ej representerar större ekonomisk styrka än 2,400 kronor vid tiden för stadgandets

tillkomst. Tekniskt lämpligare torde slutligen vara att låta latituden omfatta även

själva gränstalet.

I förordningen den 24 mars 1916 är det särskilda avdragets storlek gjord

beroende av den i mantalsskrivningsorten bevillningstaxerade inkomstens belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 92.

Motiven för bevillningsutskottets förslag, som oförändrat återfinnes i förordningen,

lämna icke någon upplysning om skälet till denna i och för sig svårbegripliga

relation. Ett exempel skall visa, till vilka oegentligheter man därmed kan komma.

A. har 1,100 kronors inkomst av tjänst och 1,299 kronors inkomst av aktier eller

tillhopa 2,399 kronors inkomst, varemot B:s inkomst till samma belopp i sin helhet

härflyter av tjänst. Båda hava tre barn eller A. har tre och B. tio barn. A. kan

då i avdrag få ända till 80 procent av 1,100 kronor, medan B. aldrig får högre

avdrag än 30 procent av sin inkomst. Det synes då kammarrätten vara all anledning

att i stället såsom reglerande förutsättning för de olika procentavdragen upptaga det

för de normala bevillningsfria avdragen gällande villkoret, att den skattskyldiges

efter vissa regler beräknade sammanlagda årsinkomst icke uppgår till visst belopp.

Den innevarande år tillämpade provisoriska skattelindringen har varit inskränkt

till bevillningstaxeringen. Av motiven framgår såsom lagstiftarens skäl härför dels

angelägenheten att undvika varje åtgärd, som kunde verka till minskad statsinkomst,

och dels den omständigheten, att en nedsättning i bevillningen, som för staten vore

av föga betydelse, genom sina konsekvenser på kommunalskatteområdet innebure en

mera effektiv hjälp åt vederbörande skattskyldiga. Emellertid har samtidigt betonats,

hurusom risken av en allt för stark förskjutning i den kommunala skattebördan

måste undvikas. Genom vad kammarrätten bär ovan förordat med avvikelse från

förordningen den 24 mars 1916 komme helt visst, under i övrigt oförändrade förhållanden,

en dylik förskjutning att på många håll göra sig starkare gällande.

Kammarrätten har därför måst taga i övervägande möjligheten av inskränkningar i

andra avseenden. Förordningen upptager tre grupper avdragsberättigade med maximiavdrag

i omvänt förhållande till inkomsten. Inom den tredje gruppen, skattskyldiga

med inkomst uppgående till 1,800 kronor men ej till 2,400 kronor, är maximum 30

procent. Kammarrätten vill ifrågasätta att sistberörda grupp får bortfalla, varigenom

en ej oväsentlig minskning av kommunens risk kan påräknas. I samband därmed

torde utan nämnvärda olägenheter maximisatsen kunna sänkas för den första gruppen,

varest den skulle nås vid ett barnantal av tre, till 75 procent, motsvarande 25

procent för varje barn. För den andra gruppen skulle gälla samma maximum, men

avdraget för varje barn skulle utgöra allenast 15 procent. För den högsta nedsättningen

skulle således här erfordras ett barnantal av minst fem.

Dessa i kommunens intresse ifrågasatta inskränkningar skulle givetvis i

många fall reducera hithörande förmån för den enskilde skattskyldige. Det har

därför synts böra beredas ersättning på annat håll, särskilt för den ovannämnda

tredje gruppen, som ej skulle få någon lindring vid bevillningstaxeringen. Härvid har

kammarrätten måst konstatera, att det ändamål, man med omhandlade skattelindringar

vill nå, närmast är att betrakta som ett verkligt statsändamål, till vars

främjande staten även på förevarande område bör kunna medverka på ett mera

effektivt sätt än genom nedsättningen i den för staten, såsom redan nämnts, relativt

betydelselösa bevillningen.

Vid valet av vägar för beredande av verksam lindring åt familjeförsörjare

även beträffande skattskyldigheten till staten har då synts naturligast och närmast

till hands att bygga på de enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

redan medgivna s. k. barnavdragen, vilka med 100 kronor för varje barn åtnjutas av

skattskyldiga med taxerat belopp av högst 6,000 kronor. I betraktande av den

rådande allmänna prisstegringen torde berörda avdrags höjande till 300 kronor för

opaginerad Kontrollera mot PDF

tf Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

varje barn icke kunna anses oskäligt, och billigt synes även, att avdraget ytterligare

ökas vid ett högre mått av försörjningsplikt, förslagsvis till 500 kronor för

varje barn från och med det fjärde.

Ehuru bedömandet av de statsfinansiella konsekvenserna av sålunda höjda

bamavdrag ej direkt tillkommer kammarrätten, har kammarrätten dock, före framläggandet

av något förslag, sökt i någon män överblicka även dessa. Enligt den

officiella statistiken rörande 1913 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt

(»Finansstatistiska utredningar», VII, sid. 21*) uppgick antalet taxerade, som åtnjutit

barnavdrag, till 283,711 och medelbeloppet för taxerad till 259 kronor. Det sammanlagda

skattebelopp, som genom de medgivna bamavdragen avkortats, utgjorde

570,725 kronor. Som en avsevärd del härav belöpte på taxeringar över 3,000

kronor, i fråga om vilka varje avdrag å 100 kronor till följd av skatteprogressionen

betyder ett större avkortat belopp än vid lägre taxeringar, torde, med avseende

fäst även vid de fall, då avdrag på 500 kronor skulle förekomma, statens ökade

skatteförlust till följd av eventuell tillämpning 1913 av på angivet sätt förhöjda bamavdrag

sannolikt hava stannat snarare under än över 1,200,000 kronor. Statens

totala skatteförlust under nämnda eventualitet skulle således hava uppgått till

inemot tre gånger det belopp, som ifrågavarande år avkortades. Ett i stort sett

enahanda resultat torde kunna förväntas med avseende å 1917 års taxering.

I överensstämmelse med ovan angivna grunder har kammarrätten utarbetat

ett förslag till »förordning om särskilda avdrag vid 1917 års taxering till bevillning

för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt». Rubrikens omformulering

har betingats dels av det nytillkomna avdraget enligt 3 § och dels därav att taxeringen

till bevillning icke omfattar annan inkomst än av kapital eller arbete,

vadan särskilt omnämnande av dessa inkomstkällor är överflödigt. Vad angår förslagets

särskilda paragrafer, torde, efter vad ovan framhållits, i fråga om dem ej

tarvas någon utförligare specialmotivering.

I 3 § har det utvidgade barnavdraget förbundits med den för det normala

avdraget gällande inskränkningen beträffande barn, som har egen inkomst. Ett

motsvarande förbehåll hade helt visst varit principiellt berättigat även i 2 §. Den

praktiska betydelsen därav har dock ansetts alltför ringa för att uppväga de tekniska

svårigheter, som härför skulle mött i avdragets anordning som procentuell

nedsättning.

Erinras må vidare, att i 4 § upptagits en hänvisning till de allmänna skattelagarnas

regler för äkta makars taxering, varigenom undvikits upprepningar i hithörande

avseenden av vidkommande paragrafer. I 5 § har, till förekommande av

missförstånd vid inkomstlängdens upprättande, uttryckligen föreskrivits, att, då avdrag

enligt 2 § medgivits, i kolumnen för antagen beskattningsbar inkomst skall upptagas

det efter jämväl sådant avdrag återstående beloppet. Att liknande föreskrift

ej ansetts behövlig beträffande avdrag enligt 3 §, beror på att där är fråga om

endast en tillfällig höjning av ett redan bestående avdrag, vilken utan vidare iakttages

i vederbörliga kolumner. I kolumnen för anteckningar torde åter vara tillfyllest

med ett kortfattat omnämnande, att avdrag enligt vidkommande paragraf ägt rum.

Med avseende å den tidpunkt, inom vilken en blivande förordning i ämnet

kan förväntas bliva utfärdad, har redan i kammarrättens förslag förordningen angivits

skola träda i kraft genast efter utfärdandet.»

Det skrivelsen bifogade förslaget var av följande lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 92.

» F « r s 1 a g

till

förordning om särskilda avdrag vid 1917 års taxering till bevillning

för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt.

1 §•

Vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt

äger här i riket mantalsskriven svensk medborgare, som icke taxeras

till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av mera än 3.000 kronor och

som har att på grund av försörjningsplikt underhålla ett eller flera barn, som vid

årets början icke fyllt 15 år, tillgodonjuta särskilda avdrag, enligt vad här nedan sägs.

2 §•

Vid bevillningstaxeringen skall den i skattskyldigs mantalsskrivningsort efter

avdrag enligt 12 § i gällande bevillningsförordning återstående beskattningsbara

inkomst nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad i enlighet

med 10 § i de vid nämnda förordning fogade »Särskilda anvisningar till ledning

vid taxeringen», ej uppgår till 1,200 kronor, med 25 procent för varje barn

samt, om årsinkomsten uppgår till 1,200 kronor men ej till 1,800 kronor, med 15

procent för varje barn, dock ej i något fall med mera än 75 procent.

3 §•

Den nedsättning i det taxerade beloppet, som enligt 19 § 2 mom. förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt tillkommer skattskyldig, skall utgöra 300 kronor

för varje barn till och med tre samt 500 kronor för varje barn därutöver, dock för

barn, som självt åtnjuter inkomst, allenast om och i den mån barnets inkomst understiger

beloppet av den för barnet ifrågakommande nedsättning.

4 §‘

År fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande

makars taxering stadgas i bevillningsförordningen och förordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt.

Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden

att införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för anteckningar, och skall, då

fråga är om avdrag enligt 2 §, i kolumnen för antagen beskattningsbar inkomst

upptagas det efter sådant avdrag återstående belopp.

Denna förordning träder i kraft genast efter utfärdandet.»

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 76 höft. (Nr 92.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Statistiskn

etniralbyrån.

10 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 92-

Det av kammarrätten framlagda förslaget, vars huvudsakliga nyhet

är den provisoriska skattelättnadens utsträckande till även inkomst- och

förmögenhetsskatten, har synts mig såväl däruti som i vissa andra hänseenden

innebära en avsevärd förbättring i jämförelse med förordningen

den 24 mars 1916, och har för utrönande av förslagets skattefinansiella

verkningar för stat och kommun infordrats statistiska centralbyråns utlåtande

däröver.

I sitt med anledning därav den 31 januari 1917 avgivna utlåtande

i ärendet bär centralbyrån, efter erinran att ämbetsverket givetvis icke

hade att yttra sig över förslaget från annan synpunkt än i vad män

detsamma kunde beräknas å ena sidan verka förskjutande på det kommunala

skattetrycket och å andra sidan leda till minskning av inkomstoch

förmögenhetsskatten, anfört följande:

»Vad först angår det kommunala skattetryckets förskjutning, vill centralbyrån

till en början erinra om att ämbetsverket, med anledning av nådig remiss

den 18 februari 1916, den 29 i samma månad till Eders Kungl. Maj:t överlämnat

en av riksdagens bevillningsutskott begärd utredning rörande verkningarna med

avseende på nämnda förskjutning av en då ifrågasatt provisorisk lindring av bevillningen

för år 1916. Sagda utredning, som, på grund av den knappt tillmätta tiden

för dess utförande, måste inskränkas till att avse ett mycket ringa antal kommuner,

stödde sig på de senaste då tillgängliga mantals- och taxeringslängderna, nämligen

för år 1914, och omfattade 6 egentliga landskommuner med ett därinom beläget

municipalsamhälle ävensom en köping och en stad. Kommunerna, vilka till största

K o in in u n e r

i

1 - ■ ........

Beskatt- ningsbar

inkomst

enligt

1914 års

taxeringar

Kronor

Därav

av kapi- tal och.

arbete, i

procent

Utdebi- tering per

100 kr.

inkomst

enligt

beslut

år 1914.

Kronor

Beräknat

avdrag

Kronor

Avdraget

i procent

av in- komsten

Ökad j

utdebi- I

tering !

per

100 kr. !

inkomst i j

procent |

Sundbybergs köping ..................

3,859,953

82.7

4.95

125,014

3.2

l

3.3

Flen (Södermanlands län)............

2,051,170

82. s

3.o5

64,298

6.1

6.5

Därav Flens municipalsamhälle ...

866,710

84.4

1 2.oo

45,980

5.3

0.6

Riseberga (Kristianstads län) ......

549,237

54.6

6.50

32,826

6.0

6.4

Skabersjö (Malmöhus län) .........

177,281

42.5

4.31

6,937

3.9

4.1

Mollösund (Göteborgso. Bohuslän)

134,811

82.0

6.60

20,173

15.o

17.7

Kristinehamns stad.....................

4,223,360

84.9

6.oo

196,300

4.6

4.8

Boda (Kopparbergs län) ............

175,160

26.5

6.90

5,888

3.4

3.5

Söderhamns stad........................

5,178,706

88.2

6.7 2

279,796

5.4

5.7

Karl Gustav (Norrbottens län)......

280,442

71.4

8.50

21,664

7.7

8.8

1 Avser municipalskatten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

delen utvalts av bevillningsutskottet, representerade olika typer, allt ifrån rena

jnrdbrukssocknar upp till rena fabrikssamhällen.

Då även nu ifrågavarande ärende är av brådskande natur, har centralbyrån

funnit nödigt att låta utredningen omfatta samma år och samma områden som utredningen

av är 191b, dock med tillägg av ytterligare en stad, nämligen Söderhamn,

inom vilken verkningarna av de föreslagna avdragen kunde förväntas bliva jämförelsevis

mera avsevärda. Utredningens resultat är sammanfattat i efterföljande tabell'',

som även meddelar några uppgifter till belysning av de utvalda kommunernas allmänna

karaktär, särskilt i beskattningshänseende.

Frånsett de växlingar i fråga om barnfrekvensen bland de skattskyldiga, som

kunna förekomma inom olika orter och inom olika grupper av inkomsttagare, ligger

det i förslagets natur, att de kommuner, vilkas huvudsakliga skatteobjekt utgöras

av fast egendom, skola bliva jämförelsevis oberörda utav avdragsökningen, medan

äter förskjutningen i det kommunala skattetrycket måste bliva mera kännbar inom

sådana kommuner, där de skattskyldiga till mera övervägande del utgöras av mindre

inkomsttagare. Detta bekräftas även av tabellen, vilken därjämte utvisar, att de

mera nämnvärda skattehöjningarna i allmänhet träffa de samhällen, vilka redan

förut hade att uppvisa utdebiteringar, som ligga något över medeltalen för samtliga

lands- och stadskommuner. Sålunda skulle, därest de nu föreslagna bamavdragen

hade tillämpats vid 1914 års bevillningstaxeringar, den under samma år beslutade

utdebiteringen per 100 kronors inkomst hava behövt höjas i Mollösund med 1.1 r

kronor (till 7.7 7 kronor), i Karl Gustav med 0.7 1 kronor (till 9.21 kronor), i Riseberga

med 0.4E kronor (till 6.92 kronor), i Söderhamn med 0.38 kronor (till 7.io

kronor) och i Kristinehamn med 0.29 kronor (till 6.29 kronor). För övriga kommuner

hade höjningen stannat under O.25 kronor per 100 kronors inkomst.

Jämföras de i tabellens sista kolumn meddelade ökningstalen med motsvarande

uppgifter i 1916 års bevillningsutskotts betänkande nr 12, visar sig det föreliggande

förslaget i regeln innebära en ej obetydligt större förskjutning av det kommunala

skattetrycket än 1916 års förslag. Och härvid är dessutom att märka, att 1916 års

beräkningar måste byggas på förutsättningen, att högsta möjliga avdrag beviljades

åt alla, som formellt kunde komma ifråga, medan åter vid taxeringsförrättningama

avdraget skulle bestämmas efter prövning av behovet i varje särskilt fall. Huru

denna taxeringsmyndigheterna medgivna prövningsrätt i allmänhet tillämpats, är ej

för centralbyrån känt. Enligt några anteckningar i de på grund av Eders Kungl.

Maj:ts nådiga beslut den 20 oktober 1914 till ämbetsverket inkomna utdrag ur 1916

års taxeringslängder skulle emellertid inom såväl hela Norra och Södra Asbo samt

Bjäre härads fögderi av Kristianstads län som hela Villands, Gärds och Albo härads

fögderi av samma län de medgivna avdragen icke hava uppgått till mera än 1.3

procent av den beskattningsbara inkomsten. Inom Riseberga kommun, där avdragen

enligt bevillningsutskottets förenämnda betänkande beräknats kunna uppgå till 24,175

kronor, hava de i verkligheten stannat vid 3,260 kronor, och inom Båstads köping synas

ingå avdrag alls hava medgivits. Dessa förhållanden synas giva stöd för den meningen,

att det nya förslagets verkningar i avseende på förskjutningen i det kommunala

skattetrycket komma att bliva av väsentligt större omfattning i förhållande till 1916

års avdrag, än som framgår av en jämförelse mellan de bägge sifferserierna.

1 Intaeen å sid. 10.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts Nåd..Proposition Nr 92.

Förestående beräkningar avse, såsom redan är nämnt, 1914 års taxeringar

och de under samma år beslutade kommunalskatterna. Vilken inverkan de sedermera

intiädda abnorma lörhållandena kunna komma att hava på avdragens belopp

vid 1917 års taxeringar och på kommunalutskylderna för samma är, är naturligtvis

ytterst svårt att nu avgöra: Några av de undersökta kommunerna uppvisa emellertid

från år 1914 till år 1916 en exceptionell ökning av den beskattningsbara inkomsten

av kapital och arbete och därmed även av hela den inkomst, vard kommunalutskylder

utdebiteras, vilket förhållande otvivelaktigt skulle haft till följd, att den

av de föreslagna avdragen betingade ökningen i utdebiteringen skulle hava blivit

avsevärt reducerad, därest nämnda avdrag tillämpats vid 1916 års taxeringar. Exempelvis

må nämnas, att den bevillningsskyldiga inkomsten ökats i Moliösund från

110,571 kronor till 282,465 kronor, i Kristinehamn från 3,586,142 kronor till 4 976 820

kronor och i Karl Gustav från 200,230 kronor till 672,950 kronor, i andra sidan

synas kommunalskatterna, enligt av centralbyrån införskaffade uppgifter, i allmänhet

hava varit i uppåtgående under de senaste åren. Utdebiteringen per 100 kronors

inkomst utgjorde nämligen:

Enligt beslut år:

Kommuner

1014

1915

1910

Sundbyberg ....................

........ kronor 4.9 5

5.4 0

5.9 3

Flen ...............................

....... »

3.5 5

4.oo

3.8 0

Riseberga.........................

....... »

6.5 0

6.6 0

7.10

Skabersjö........................

....... »

4.3 1

ö.oo

5.05

Moliösund.........................

....... )>

6.60

7.90

4.05

Kristinehamn .................

....... »

6.oo

6.00

6.oo

Boda ................................

....... »

6.9 0

6.80

7.20

Söderhamn ....................

....... »

6.7 2

7.2 6

7.70

Karl Gustav......................

....... »

8.50

lO.oo

8.3 0

I fråga om dessa uppgifter vill centralbyrån i övrigt endast fästa uppmärksamheten

därå, att de två kommuner, Moliösund och Karl Gustav, inom vilka de

föreslagna avdragen skulle, enligt 1914 års förhållanden, bliva i högre grad än inom

Övriga undersökta^ kommuner kännbara för de skattskyldiga, som" ej kunde därav

komma i åtnjutande, år 1916 vant i stånd att väsentligt sänka utdebiteringen tack

vare de nyss omnämnda osedvanliga höjningarna av den bevillningsskyldiga inkomsten.

4 ad vidare angår den skatteförlust, som skulle åsamkas staten genom den

föreslagna ökningen av bamavdraget vid 1917 års taxeringar till inkomst- och förmögenhetsskatt,

leder visserligen den beräkning, som av statistiska centralbyrån i

ämnet verkställts, till ungefär enahanda resultat som den av kammarrätten utförda,

men torde centralbyrån likväl höra här i korthet redogöra för densamma. Med stöd

av den i »Finansstatistiska utredningar», VII, offentliggjorda bearbetningen av 1913

års taxeringslängder har det skattebelopp, som staten sagda år gick förlustig genom

bamavdrag, som medgivits skattskyldiga med ett taxerat belopp om högst 3,000

kronor, beräknats uppgå till 507,000 kronor. Därest avdraget per barn hade utgjort

300 kronor, skulle alltså nämnda förlust hava ökats med 1,014,000 kronor. Detta

belopp bör emellertid å ena sidan ytterligare ökas på grund av förslagets bestämmelse,

att avdraget skall utgå med 500 kronor för varje barn utöver tre, men å

opaginerad Kontrollera mot PDF

■ Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 92. 10

andra sida» minskas av den anledning, att det enligt skalan beräknade avdraget vid

lägre inkomster och vid stort antal barn kan överstiga det taxerade beloppet. Verkställda

detaljerade undersökningar hava givit vid handen, att dessa biiggo faktorer

skulle hava minskat statens förlust med omkring 90,000 kronor, eller i runt tal till

925,000 kronor, enligt 1910 års taxeringar. Med hänsyn dels till den normala ökningen

från år 1910 till år 1917 av antalet skattskyldiga med ett taxerat belopp

om högst 3,000 kronor, i den mån denna låter sig uppskattas med ledning av tillgängligt

statistiskt material, dels ock till andra härvid ifrågakomma ande omständigheter

synes den anförda skatteförlusten av 925,000 kronor böra för år 1917 förhöjas

med omkring 20 procent eller till 1,200,000 kronor.»

Den av centralbyrån omförmälda, förra året utarbetade tabellen

hade följande utseende:

K o m in u n e r

Minskning av den beskattningsbara

inkomsten inom kommunen

i kronor i procent av

inkomsten

..

Okad utdebite- ring per 100 kr.

inkomst,

i procent

Sundbybergs köping ..............................

105,385

2.7

2.8

| Flens socken .......................................

41,639

4.0

1

4.1

Därav municipalsamhället ..................

30,939

3.6

3.7

Riseberga socken .................................

24,175

4.4

4.6

Skabersjö socken .................................

4,524

2.6

1

2.6

Mollösunds socken.................................

16,090

11.i)

13.6

Kristinehamns stad.................................

136,079

3.2

3.o [

Boda socken (Kopparbergs län) ...............

4,457

2.5

2.6

Karl Gustavs socken (Norrbottens län) ...

22,659

8.1

1

8.s

Någon särskild undersökning angående förefintligheten av behov å

deras sida, som skulle komma i åtnjutande av skattelättnad av ifrågavarande

art, har jag icke funnit behövlig. Samma oomtvistliga behov,

som var förutsättning för riksdagens beslut i ämnet förra året, kan endast

anses numera vara ytterligare skärpt. Fördyrandet av olika slags livsförnödenheter

har fortgått i ständigt växande grad, vadan särskilt mindre

bemedlade familjeförsörjare säkerligen hava att kämpa med de största

svårigheter att draga sig fram. Jag torde kunna härutinnan inskränka

mig till att åberopa allmänt kända förhållanden. Vid innevarande riksdag

hava ock från olika hall väckts motioner i syfte av fortsatta provisoriska^

skattelättnader i huvudsaklig överensstämmelse med de förra

året tillämpade.

På sätt jag redan antytt, anser jag i likhet med kammarrätten

det vara riktigt, att skattelättnaden fördelas så att även staten därvid

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung/.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

bidrager på ett mera verksamt sätt, vilket lämpligen sker genom den

föreslagna provisoriska höjningen av de så kallade barnavdragen enligt

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt. Likaså finner jag

det berättigat att låta skattelättnaden inträda redan för familjeförsörjare

med ett eller två minderåriga barn. Om lättnaden må åtnjutas allenast

av familjer med större barnantal, torde i många fall det verkliga behovet

ej bliva tillgodosett.

Däremot kan jag icke dela kammarrättens uppfattning, att rätten

till de ifrågasatta skattelättnaderna skulle göras, under givna förutsättningar,

ovillkorlig. Genom att ifrågasätta obligatoriska lättnader för vissa

grupper av skattskyldiga bygger kammarrätten sitt förslag på en annan

princip än förordningen den 24 mars 1916 innesluter. Av denna författning

framgår otvetydigt lagstiftarens syfte att bereda möjlighet till lättnad

i speciella fall av särskilt framträdande behov, varvid taxeringsmyndigheterna

visserligen skulle hava initiativrätt men äga skyldighet att undersöka

behovet i varje förekommande fall. Förordningen är att betrakta

som en undantagslagstiftning för enskilda fall och avser icke någon

mera generell lindring i de mindre bemedlades skattskyldighet.

Det huvudsakliga skälet för kammarrättens ståndpunkt synes vara

farhågan för ojämnhet och bristande rättvisa ej endast i skilda taxeringsmyndigheters

sätt att tillämpa förordningen utan ock i en och samma

myndighets behandling av olika fall. Genom en schematisk anordning

undvikes ju självfallet godtycke från myndigheternas sida. Men icke

lärer därmed kunna vinnas rättvisa i den meningen, att samma behov

städse beredes lika stor lättnad. Bunden till val mellan ett fåtal behovstyper

blir taxeringsmyndigheten urståndsatt att smidigt anpassa

lättnaden efter behovet i det särskilda fallet, och i följd av rätten till

lättnad för alla, som passa in i schemat, komma många i åtnjutande

därav, som kanske ej behöva det eller i varje fall äro i mindre behov

därav än många, som icke komma i fråga.

Men även av annan anledning anser jag, att den princip i förevarande

avseende, som riksdagen i fjol fastslog, fortfarande bör tillämpas.

Jag avser skattelättnadens inverkan på de kommunala skatteförhållandena.

Redan centralbyråns, med hänsyn till materialets begränsning,

självfallet ofullständiga utredning antyder rätt betänkliga konsekvenser

av kammarrättens förslag i avseende å skattebördans förskjutning inom

vissa kommuner. Det ligger också i sakens natur, att förskjutningen

måste bliva synnerligen kännbar i kommuner, där de skattskyldiga

till övervägande del utgöras av mindre inkomsttagare. Eu mera generell

nedsättning skulle i många fall ej blott hårt drabba de skatteobjekt i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

en dylik kornmun, som icke komme ifråga till skattelindring, utan ock

genom uttaxeringens skärpning väsentligt minska gagnet av skattelättnaden

för de av lättnaden omfattade.

Aven de höjda barnavdragen vid taxeringen för inkomst- och

förmögenhetsskatt synas böra vara fakultativa.

Om jag således finner mig böra bibehålla principen om ifrågavarande

skattelättnaders tillämpande först efter prövning av behovet i

det enskilda t atlet, torde dock ej ändamålet tarva en så oinskränkt diskretionär

befogenhet, som i 1916 års förordning lämnats taxeringsmyndigheten.

. Det synes mig lämpligt, att såsom hållpunkter för myndighetens

prövning stadgas vissa maximiavdrag för varje barn såväl vid bevillningstaxeringen

som vid skattetaxeringen. Därigenom torde ock åtminstone

delvis kunna undvikas de obehag och besvär för nämnderna,

varom kammarrätten talat.

Såsom ett av skälen för sitt förslag, att de provisoriska skattelättnaderna

skulle vara oberoende av taxeringsmyndighetens diskretionära

provning, har kammarrätten jämväl åberopat svårigheten att sakligt bedöma

klagomål i hithörande fall. Kammarrätten avser härvid givetvis besvär, som

skulle anföras över prövningsnämnds beslut hos kammarrätten och över

dennas beslut hos Kungl. Magt. I fråga om rätten att klaga rörande

tillämpningen av 1916 års förordning får anses i tillämpliga delar gälla

vad som stadgats för besvär enligt förordningen om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering. Vad den skattskyldige själv beträffar,

torde hans talan gå ut på antingen att erhålla nedsättning, då efter

framställning av honom vederbörande taxeringsmyndighet icke velat medgiva

någon sådan alls, eller ock att få nedsättning, som myndigheten efter

begäran eller på eget initiativ beviljat, bestämd till högre belopp. Någon

rätt för skattskyldig att först hos kammarrätten påfordra skattelättnad,

varom nu. är fråga, får nämligen anses icke vara förhanden. Senast

hos prövningsnämnden måste sådan framställning hava skett. I själva

beskaffenheten av de omständigheter, som skola prövas, ligger, att denna

prövning förutsätter en person- och ortskännedom, som endast kan finnas

hos vederbörande taxeringsmyndigheter. Härav följer ock, att, såsom

kammarrätten påpekat, de högre instanserna bliva urståndsätta att upptaga

anförda besvär till något mera sakligt bedömande. I vad män sådana

besvär för förra året blivit anförda, är visserligen icke ännu känt, men

det torde böra antagas att, sedan tillvaron av förevarande skatteförmåner

blivit mera känd, de skattskyldiga i större utsträckning söka bliva delaktiga

därav, eventuellt genom besvär över taxeringsmyndighets beslut,

som gått dem emot.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

Vad nu sagts om de skattskyldigas besvär äger givetvis motsvarande

giltighet beträffande besvär, anförda å det allmännas vägnar,

däröver att viss skattskyldig överhuvud taget fått avdrag eller fått det

till för högt belopp.

Då jag, såsom redan antytts, icke kan biträda kammarrättens

förslag att göra hithörande skattelättnader obligatoriska utan på denna

punkt ansluter mig till 1916 års förordning, har jag, vid ovannämnda

förhållanden, måst fråga mig, om eu besvärsrätt, som bleve utan praktisk

nytta för de klagande men givetvis åsamkade vederbörande domstolar

avsevärt arbete, är förtjänt att bibehållas, och har jag härutinnan stannat

vid den meningen, att i en blivande författning någon besvärsrätt över

prövningsnämnds beslut icke bör vara medgiven.

Det har synts mig angeläget att vid framläggandet av ett nytt

förslag i detta ämne tillse att, såvitt möjligt, skattelättnaderna enligt

det nya förslaget icke må bliva mindre än enligt fjolårets bestämmelser.

Enligt dessa kunde nedsättning vid bevillningstaxeringen tillkomma

även inkomsttagare med inkomst från 1,800 till 2,400 kronor. Av hänsyn

till kommunernas intresse har kammarrätten föreslagit, att denna

grupp skulle bortfalla. Om emellertid, såsom jag funnit mig böra föreslå,

såväl rätten till avdrag som avdragets belopp göras beroende av taxeringsmyndighetens

prövning, är tydligt, att förskjutningen i den kommunala

skattebördan ej behöver bliva så stor som enligt kammarrättens förslag.

Jag har därför ansett mig utan ökad risk för kommunerna kunna ej blott

bibehålla gruppen skattskyldiga med 1,800—2,400 kronors inkomst utan

även, till likhet med 1916 års förordning, höja det totala maximum för

avdraget vid bevillningstaxeringen till 80 procent och, därvid följande

kammarrättens förslag, låta maximum vara enahanda för alla tre inkomstgrupperna.

Maximiavdraget för varje barn har jag funnit lämpligen

kunna bestämmas för don lägsta inkomstgruppen till 20 procent, för

mellangruppen till 15 procent och för den högsta gruppen till 10 procent.

Vad skattetaxeringen vidkommer, torde de av kammarrätten i 3 § upptagna

fixa avdragsbeloppen kunna bibehållas såsom maximibelopp.

De provisoriska avdrag vid bevillningstaxeriugen, som enligt ovan

angivna grunder bleve att tillämpa vid 1917 års taxering, behöva, rätt

tillämpade, icke i något fall bliva mindre än motsvarande avdrag enligt

1916 års förordning. Då härutöver öppnas möjlighet till höjda avdrag

vid skattetaxeringen, kan det ligga nära till hands för taxeringsmyndigheten

att av hänsjm till det kommunala intresset begagna sistnämnda

skattelättnad icke jämte utan i stället för avdragen vid bevillningstaxeringen.

Det bör emellertid icke få ifrågakomma, att, där skatt
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

skyldig är formellt berättigad till avdrag enligt både 2 och 3 §§, i

kommunens intresse 3 § uteslutande kommer till användning. Ett uttryckligt

stadgande till förekommande därav synes erforderligt och bör lämpligen

intagas i 3 §.

Av 5 § i kammarrättens förslag, jämfört med dithörande uttalande i

motiveringen, framgår, att i vederbörliga kolumner i inkomstlängden avsetts

skola upptagas de efter vederbörliga avdrag enligt 2 och 3 §§ återstående

till bevillning, respektive inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara

belopp, samt att den i 5 § föreskrivna uppgiften i kolumnen för

anteckningar skulle innefatta allenast ett omnämnande, att avdrag enligt

vidkommande paragraf ägt rum. För min del anser jag emellertid, att

det från flera synpunkter bleve av intresse att kunna av inkomstlängden

se, med vilka belopp i varje särskilt fall avdrag medgivits enligt 2 §

eller 3 §, och torde i sådant syfte ett tillägg böra göras i förevarande

författningsrum.

Med de undantag, som framgå av det förestående, finner jag kammarrättens

förslag vara att förorda, jämfört med 1916 års förordning,

och har detta förslag så tillvida kunnat läggas till grund för ett inom

finansdepartementet, med ledning av de synpunkter jag här förut angivit,

utarbetat förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1917

års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt.

I de delar jag följt kammarrätten har jag endast att åberopa

de av kammarrätten i olika avseenden anförda motiv.

Åven enligt sistnämnda förslag kunna, med hänsyn främst till

det nytillkomna avdraget vid skattetaxeringen, de ifrågasatta skattelindringarna

bliva avsevärt mera effektiva för de skattskyldiga än de förra

året tillämpade. Jämväl verkningarna i fråga om förskjutning av den kommunala

skattebördan, sådana de antydas i centralbyråns utredning, kunna

ej oväsentligt ökas. Då denna utredning är byggd på kammarrättens

förslag om obligatoriska avdrag, kan dock därav ej utan vidare slutas till

konsekvenserna av det förslag, jag låtit utarbeta. Antagas kan härvid,

att avdragens inskränkande till särskilt undersökta fall kommer att medföra

en reduktion av den totala avdragssumman, som icke fullt uppväges

av avdragen inom den nytillkomna gruppen inkomsttagare. I varje fall

synas berörda konsekvenser ej bliva större än att de låta sig billigt vis

förenas med den av tidsförhållandena påkallade skärpta plikten för kommunerna

att medverka till nödvändigt understöd åt sina mera behövande

medlemmar. Att härvid taga i betraktande är ock att, såsom centralbyrån

framhållit, på många håll ställningen för andra grupper av skattskyldiga

så förbättrats, att skattekraften hos kommunen i dess helhet ökats.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 76 höft. (Nr 92.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 92.

1 fråga om den statsfinansiella sidan av förevarande angelägenhet

har jag icke förbisett riksdagens i dess ovan omförmälda skrivelse med

avseende å den beslutade skattelindringens förläggande till bevillningstaxeringens

och följaktligen främst kommunalbeskattningens område

gjorda uttalande, att den närvarande situationen krävde den största försiktighet

i fråga om varje åtgärd, som kunde verka till minskad statsinkomst.

Enligt de hörda ämbetsverkens beräkningar skulle kammarrättens

förslag medföra en minskning i inkomst- och förmögenhetsskatt

av omkring 1,200,000 kronor, således ett så avsevärt minus i 1917 års

riksstat, att beloppet under i övrigt oförändrade förhållanden skulle vara

ägnat att ingiva vissa betänkligheter. Emellertid är att märka, såsom

också kammarrätten framhållit, hurusom inkomst- och förmögenhetsskatten,

förnämligast till följd av krigskonjunkturerna, är stadd, i stark

ökning. Medan denna skatt i 1916 års riksstat beräknats giva 39,000,000

kronor, har den på grundval av samma års taxering debiterade skatteu

uppgått till 66,175,228 kronor 81 öre. De konjunkturer, som under

förra året rått inom handel och näringar, synas giva grundad anledningantaga,

att även 1917 års inkomst- och förmögenhetsskatt, som i riksstaten

upptagits till 48,000,000 kronor, skall lämna ett betydande överskott.

Härtill kommer att, då barnavdragens höjning enligt 3 § icke

blir obligatorisk, den verkliga skatteminskningen kan antagas komma

att ej oväsentligt understiga det beräknade beloppet 1,200,000 kronor.

Den minskning i inkomst, som kan tillskyndas staten genom förevarande

skattelindringars tillämpande, torde med hänsyn till berörda förhållanden

icke böra stå hindrande i vägen för ett beslut om dessa lindringar.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det inom

departementet, efter vad nyss nämnts, utarbetade förslaget till förordning

i ämnet, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i

proposition föreslå riksdagen att antaga det upplästa förslaget.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen förordna,

att till riksdagen skulle avlåtas proposition i

ärendet av den lydelse, bilagan litt..... till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jochum Beck-Friis.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:77 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kung!-. Maj.ts proposition med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1917 års taxering till bevillning för ink s. 1 i texten
  2. BevU 1917:15 Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med. förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst sam s. 1 i texten