Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

44 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1917:95a, Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.

1

Nr 95 A.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 19

november 1914 angående stämpelavgiften; given Stockholms

slott den 9 mars 1917.

Under åberopande av bilaga utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen

att antaga närlagda förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas, och Kungl. Maj:c förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Vennersten.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt 79 käft. (Nr 95 A och B.) 1

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ta nåd. proposition nr !)5 A.

3

Förslag

till

Förordning

om vissa ändringar i förordningen den 39 november 1914 angående

stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 8, 15, 20, 22, 23, 27, 47 och 51 §§ i

förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften skola —

vissa paragrafer i nedan angivna delar — hava följande ändrade lydelse

samt att i samma förordning skall näst efter VII kap. införas ett nytt,

VIII kap. av den lydelse nedan sägs:

8 §•

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av

offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Aktiebrev i inländskt aktiebolag skall, innan brevet av bolaget utgives,

förses med stämpel av 10 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp,

vara den i brevet avsedda aktie lyder, eller, om brevet utfärdats ä

två eller flera aktier, av det belopp, varå aktierna sammanlagt lyda; dock

att, ifall enligt bolagets beslut för aktie skall erläggas betalning med högre

belopp än det, varå aktien lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande

till det högre beloppet.

Upprättat aktiebrev skall, ändock att det icke blivit av aktieägaren

mottaget, anses såsom av bolaget utgivet, då aktieägaren äger att detsamma

hos bolaget utbekomma.

Aktiebrev, som utan erläggande av betalning utfärdas såsom ersättning

för förkommet eller förstört sådant brev eller i utbyte mot aktiebrev

i samma bolag, är fritt från stämpel, därest det nya aktiebrevet utfärdas

å belopp, icke överstigande det, varå det förkomna, förstörda eller utbytta

aktiebrevet lytt, eller, om det nya aktiebrevet skall ersätta flera äldre brev,

dessas sammanlagda belopp, samt det eller de äldre breven varit försedda

med stämpel i vederbörlig ordning eller icke skolat med stämpel beläggas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.

Har behörig stäm pel beläggning av interimsbevis eller interim skvitto

ägt rum, galle den stämpelbeläggning även för det aktiebrev, mot vilket

interimsbeviset eller interimskvittot sedermera utbytes, där icke aktiebrevet

skall beläggas med stämpel till högre belopp, i vilken händelse detsamma

åsättes fyllnadsstämpel.

Aktiebrev, som sålunda utfärdas utan att beläggas med den här ovan

för aktiebrev stadgade stämpel, skall förses med anteckning om orsaken härtill.

För aktiebrevs behöriga stämpelbeläggning eller förseende med anteckning

om orsaken till underläten stämpelbeläggning svare ledamöterna

i bolagets styrelse eller, ifall tillsynen över stämpelbeläggningen enligt

bolagets beslut uppdragits åt en eller flera av dem, dessa ledamöter.

Se för övrigt 27 §.

Andelsbevis; se Lottbrev.

Check; lika med Växel.

Checkräkning, upp- och avskrivningsräkning, giroräkning, folioräkning,

löpande räkning eller annan sådan räkning hos bank, annan kreditinrättning,

sparbank eller bankir, därå penningar mottagas för att vid anfordran

återbetalas; lika med Depositionsräkning.

Delaktighetsbevis; se Lottbrev.

Depositionsräkning, hos bank, annan kreditinrättning eller bankir,

a vilken räkning penningar mottagas för att först efter viss tid eller viss

tid efter uppsägning återbetalas: räntebesked, räntekupong, kvittens eller

annan anteckning, varigenom insättare tillgodoföres eller erkänner sig hava

mottagit ränta å räkningen, skall av banken, kreditinrättningen eller bankiren,

då anteckning, efter vad nyss blivit sagt, delgives insättaren eller, där sådan

delgivning icke äger rum, då räntebeloppet gottskrives insättaren, förses

med stämpel av 5 öre, om räntebeloppet överstiger 5 men ej uppgår till

10 kronor, samt av 10 öre för varje fulla 10 kronor av räntebeloppet, om

detta uppgår till 10 kronor eller högre belopp.

Vad sålunda är stadgat i fråga om stämpel för ränta å här om förtid

a räkningar äger icke tillämpning i avseende å medel, som äro insatta

för statsförvaltningen tillhörande allmänt verk eller styrelse samt riksdagens

verk, så länge dessa medel för sådant verk eller styrelse innestå.

Sökes betalning på grund av bevis om insättning på depositionsräkning

hos offentlig myndighet, skall beviset förses med stämpel av 25 öre

för varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket betalning sökes;

dock är depositionsbevis fritt från sistnämnda stämpelavgift, då på

grund därav fordran bevakas i konkurs.

Se för övrigt 54 och 55 §§.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ta nåd. proposition nr 05 A. 5

Fideikommissbrev om fast egendom skall, då det för lagfart företes,

utöver den stämpel, som utgår enligt förordningen om arvsskatt och skatt

för gåva, förses med stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor av

egendomens värde.

Se för övrigt 10, 13 och 14 §§.

Gåva av fast egendom; avhandling därom skall, då den för lagfart

företes, utöver den stämpel, som utgår enligt förordningen om arvsskatt

och skatt för gåva, förses med stämpel av 1 krona för varje fulla 100

kronor av egendomens värde.

Se för övrigt 10, 13 och 14 §§.

Inkassering av penningar: handling, som innefattar uppdrag därom

och emot vars företeende eller avlämnande betalning fordras; lika med Växel;

dock att handling, som avser inkassering av penningar genom postförskott

eller s. k. efterkrav, är från stämpel fri.

Intecknat skuldebrev; se Skuldebrev.

Interimsbevis, Interimskvitto å aktiebrev; lika med Aktiebrev.

» » å lottbrev; lika med Lottbrev.

Invisning; lika med Växel.

Kapitalräkning eller annan räkning, därå penningar mot särskilt bevis

mottagas för att först efter viss tid eller viss tid efter uppsägning återbetalas;

lika med Depositionsräkning.

Köp av fast egendom; avhandling därom skall, då den för lagfart

företes, förses med stämpel, som, utom i de fall, varom nedan stadgas,

skall utgöra 1 krona för varje fulla 100 kronor av egendomens värde.

Köpeavhandling, på grund varav lagfart sökes för aktiebolag, som

icke driver bankrörelse eller som icke är berättigat att erhålla statslån från

egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden, skall beläggas med stämpel

av 2 kronor för varje fulla 100 kronor av egendomens värde.

Överstiger egendomens värde icke 3,000 kronor och är köparen svensk

medborgare, som icke under nästföregående året taxerats enligt förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt för ett taxerat belopp av minst 1,800

kronor, förses köpeavhandlingen med stämpel allenast av G0 öre för varje

fulla 100 kronor av egendomens värde.

Där köpeavhandling, utan tillägg till eller förändring i stadgade

villkor, överlåtes inom den för lagfart föreskrivna tid, räknat från första

fånget, och inom samma tid för lagfart företes samt köpeavhandlingen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.

därvid är åtföljd av skriftlig, av såväl säljare som köpare på heder och

samvete avgiven förklaring, att icke i någon form lämnats eller skall lämnas

annan betalning för köpet än den, som tinnes upptagen i den för lagfart företedda

fångeshandlingen, äger stämpelbeläggning rum allenast för sista fånget.

Fångeshandling, på grund varav sökes lagfart å järnväg, är från

stämpel fri.

Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i inländskt solidariskt bankbolag

eller annat inländskt bolag, som driver bankrörelse, så ock i kommanditbolag

skall, innan brevet eller beviset av bolaget utgives, förses med

stämpel av 10 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp, vara den i

brevet eller beviset avsedda lott eller andel lyder, eller, om brevet eller

beviset utfärdats å två eller flera lotter eller andelar, av det belopp, varå

lotterna eller andelarna sammanlagt lyda; dock att, ifall enligt bolagets

beslut för lott eller andel skall erläggas betalning med högre belopp än

det, varå lotten eller andelen lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande

till det högre beloppet.

Upprättat lottbrev skall, ändock att det icke blivit av lottägaren mottaget,

anses såsom av bolaget utgivet, då lottägaren äger att detsamma

hos bolaget utbekomma.

Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis, som utan erläggande av

betalning utfärdas såsom ersättning för förkommet eller förstört sådant

brev eller bevis eller i utbyte mot lottbrev eller bevis i samma bolag, är

fritt från stämpel, därest det nya lottbrevet eller beviset utfärdas å belopp,

icke överstigande det, varå det förkomna, förstörda eller utbytta lottbrevet

eller beviset lytt, eller, om det nya lottbrevet eller beviset skall ersätta

flera äldre brev eller bevis, dessas sammanlagda belopp, samt det eller de

äldre breven eller bevisen varit försedda med stämpel i vederbörlig ordning

eller icke skolat med stämpel beläggas.

Har behörig stämpelbeläggning av interimsbevis eller interimskvitto

ägt rum, galle den stämpelbeläggning även för det lottbrev, mot vilket

interimsbeviset eller interimskvittot sedermera utbytes, där icke lottbrevet

skall beläggas med stämpel till högre belopp, i vilken händelse detsamma

åsättes fyllnadsstämpel.

Lottbrev eller bevis, som sålunda utfärdas utan att beläggas med

den här ovan för lottbrevet eller beviset stadgade stämpel, skall förses

med anteckning om orsaken därtill.

För den behöriga stämpelbeläggningen av lottbrev, andelsbevis och

delaktighetsbevis eller deras förseende med anteckning om orsaken till

underlåten stämpelbeläggning svare ledamöterna i bolagets styrelse eller,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls nåd. proposition nr ,95 A.

7

ifall tillsynen över stämpelbeläggningen enligt bolagets beslut uppdragits

åt en eller flera av dem, dessa ledamöter.

Vad sålunda är stadgat galler dock icke bevis å grundfondstillskott

i sparbanker.

Se för övrigt 27 §.

Lottsedel för deltagande i lotteri, som med Kungl. Maj:ts tillstånd

anordnats, skall av lotteriets anordnare före utlämnandet förses med stämpel,

då lotteriet avser penningar, av 10 öre för varje hel krona av det belopp,

varå lottsedeln lyder, och, då lotteriet avser andra värdeföremål, av 10 öre

för varje lottsedel.

Se för övrigt 56 §.

Lösöreköp: avhandling därom, se Köp.

Obligation, som utfärdas här i riket, skall av obligationsutgivaren

före utlämnandet förses med stämpel av 60 öre för belopp, ej överstigande

100 kronor, och därutöver 60 öre för varje påbörjat hundratal kronor;

dock att frihet från sådan stämpel äger rum för svenska statens,

Sveriges allmänna hypoteksbanks och konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer.

Obligation, som utgivits i utlandet, skall, innan den härstädes belånas,

försäljes eller på vad sätt det vara må överlåtes, förses med stämpel enligt

nyssnämnda grund, där icke annorledes här nedan stadgas. Sådan obligation

vare fri från stämpel, därest genom vederbörande magistrats påteckning å

obligationen styckes, att den blivit för magistraten uppvisad före den 1

januari 1895. A obligation, som i utlandet utgivits och efter ingången

av år 1895 men före den 1 juli 1917 inkommit i riket, äger innehavaren,

om obligationen före sistnämnda dag hos magistrat i stad uppvisas, kostnadsfritt

bekomma påteckning om dagen för uppvisandet. Obligation, som

blivit med sådan påteckning försedd, skall, då den härstädes belånas, försäljes

eller på vad sätt det vara må överlåtes, beläggas med stämpel enligt

de för obligation närmast före den 1 juli 1917 gällande bestämmelser.

Sökes på grund av obligation, för vilken ovanstående stämpelavgift

icke skolat utgöras, hos offentlig myndighet betalning, skall obligationen

förses med stämpel av 25 öre för varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp,

för vilket betalning sökes;

dock är obligation fri från sistnämnda stämpel, då på grund därav

fordran bevakas i konkurs.

Obligation, som utfärdas endast såsom ersättning för förkommen eller

förstörd sådan handling eller i utbyte mot obligation eller obligationer av

samma utgivare och med samma räntefot, är fri från stämpel, därest den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majits nåd. proposition nr 95 A.

nya obligationen utfärdas å belopp, icke överstigande det, varå den förkomna,

förstörda eller utbytta obligationen lytt, eller, om den nya obligationen

skall ersätta flera äldre obligationer, dessas sammanlagda belopp

samt den eller de äldre obligationerna varit försedda med stämpel i vederbörlig

ordning eller icke skolat med stämpel beläggas. Obligation, som

sålunda utfärdas utan att stämpelbeläggas enligt ovan stadgade grunder,

skall av obligationsutgivaren förses med anteckning om orsaken därtill.

Därest för särskilda delar av skuldbelopp utfärdats löpande förskrivningar,

vilka uppenbarligen äro avsedda att utsläppas i den allmänna

rörelsen, galle angående dylik förskrivning, ändock att den ej betecknats

som obligation, vad i denna förordning är om obligation stadgat.

Se för övrigt 15, 16 och 27 §§.

Postrem issväxel; se Växel.

Premiekvittens; se Försäkring sbrev.

Revers; se Skuldebrev.

Skuldebrev skall, då det för vinnande av inteckning eller betalning

hos offentlig myndighet företes, förses med stämpel av 25 öre för varje fulla

100 kronor av det kapitalbelopp, för vilket inteckning eller betalning sökes;

dock är skuldebrev fritt från sådan stämpel, då på grund därav

fordran bevakas i konkurs eller inteckning sökes i järnväg eller då detsamma

skall vara försett med stämpel lika med obligation i enlighet med

vad här nedan sägs.

Har kommun erhållit Kungl. Majits tillstånd till upptagande av

amorteringslån, skall, under förutsättning att det till upptagande medgivna

lånets belopp icke understiger 200,000 kronor och att återbetalningstiden

är bestämd till minst 15 år, skuld förskrivning, som utfärdas å lånebeloppet

eller del därav, av utgivaren förses med stämpel såsom för obligation stadgas.

Se för övrigt 17 och 18 §§.

Sparkasseräkning eller därmed likartad räkning hos bank, annan

kreditinrättning, sparbank eller bankir; lika med Depositionsråkning. I

fråga om medel, som innestå å sparkasseräkning eller, i sparbank, däremot

svarande räkning, må dock frihet från stämpel äga rum, om beloppet av

den ränta, som under ett kalenderår tillgodoföres insättare, vare sig medlen

innestått hela året eller blott en del därav, icke uppgår till 40 kronor.

Se för övrigt 54 och 55 §§.

Testamente om fast egendom skall, då det för lagfart företes, utöver

den stämpel, som utgår enligt förordningen om arvsskatt och skatt för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs nåd. proposition nr 95 A. 1)

gåva, förses med stämpel av 1 krona för varje fulla 100 kronor av egendomens

värde.

Se för övrigt 10, 13 och 14 §§.

åtagande av förpliktelse.

15 §.

Den obli galion sliten vare, som här i riket utlämnar obligation, dag
O

O '' O 7 o

tecknad före den 1 juli 1917, skall förse obligationen med anteckning om

dagen, då den utlämnas.

20 §.

2. Har, sedan stämpelavgift jämlikt 8 § erlagts för interimsbevis

eller interimskvitto å aktie- eller lottbrev, den å interimsbeviset eller

interimskviitot grundade aktie- eller andelsrätten blivit förverkad, må

stämpelavgiften på ansökan kostnadsfritt återbekommas i den ordning, som

i fråga om restitution av kronoutskylder är föreskriven.

22 §.

1. Stämplar skola vara att tillgå av följande slag, nämligen:

a) — ~ ~ — — — — — — — — — — —

c) bank- och växelstämplar ä 5, 10, 20, 30 och 50 öre samt 1, l.so,

2, 2.50, 3, 3.öo, 4, 4.50, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 12.so, 15, 20, 25, 30, 50, 75

och 100 kronor.

Dessutom äger stämpling av blanketter till aktiebrev, lottbrev, andelsbevis,

delaktighetsbevis och obligationer rum i den ordning, 27 § föreskriver.

Till handlingar — — — — — — — — — — —

dubbla beläggningsstämplar.

Till växel och annan handling, som enligt 8 § skall lika med växel

stämpelbeläggas, skola i annat fall än där fråga är om utgörande av den

särskilda stämpel, varmed handlingen skall förses, då på grund därav betalning

sökes hos offentlig myndighet, användas sådana bank- och växelBihang

till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 79 käft. {Nr 95 A och B.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr .95 A.

stämplar, om vilka i 22 § 1 mom. c) förmales. Enahanda bank- och

växelstämplar skola användas för stämpelbeläggning av sådant, i 8 § under

rubriken för depositionsräkning omförmält och enligt vad under rubrikerna

för checkräkning, kapitalräkning och sparkasseräkning sägs därmed likställt

räntebesked eller annan anteckning, varigenom insättare tillgodoföres eller

erkänner sig hava mottagit ränta å insatta medel. För beläggning av

andra än nu nämnda handlingar må stämplar, som nyss sagts, icke användas.

27 §.

Då aktiebrev, lottbrev, andelsbevis, delaktighetshevis eller obligationer

enligt 8 § skola förses med stämpel, skall detta äga rum sålunda,

att stämpling av blanketterna till aktiebreven, lott breven, bevisen

eller obligationerna sker genom generalpoststyrelsens försorg. Den,

som vill låta stämpla dylika blanketter, anmäle sig därom skriftligen hos

general poststyrelsen med bifogande av blanketterna samt tvefald uppgift

å dessas valör och antalet av varje valör. Generalpoststyrelsen fastställer

därefter det belopp, med vilket stämpel enligt bestämmelserna i denna förordning

skall utgöras, och låter, sedan det erforderliga stämpelbeloppet

blivit inbetalt, verkställa stämplingen.

Talan mot generalpoststyrelsens beslut i fråga om stämpelbeloppet

fullföljes i enahanda ordning, som är stadgad för överklagande av generalpoststyrelsens

beslut i allmänhet.

47 §.

1. Den som utgiver, överlåter eller till godkännande eller betalning

företer växel eller annan handling, som enligt 8 § skall lika med växel

stämpelbeläggas, utan att, där handlingen skolat förses med stämpel, fullgöra

vad honom i sådant avseende åligger, så ock den, som åsidosätter vad i 8 §

under rubrikerna för checkräkning, depositionsräkning, kapitalräkning och

sparkasseräkning är stadgat om åsättande av stämpel i där angivna fall,

böte tio gånger den felande stämpelns belopp; dock vare minsta bot fem

kronor.

2. Åsidosätter någon vad i 8 § finnes föreskrivet om stärapelbeläggning

av aktie- eller lottbrev eller andels- eller delaktiuhetsbevis då

det utfärdas av aktiebolag, solidariskt bankbolag, annat bolag, som driver

bankrörelse, eller kommanditbolag, eller av sålunda utfärdat interimsbevis

eller interimskvitto å aktie- eller lottbrev, böte tio gånger den felande

stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. •proposition nr .9<5 A.

3. Den obligationsutgivare, som utlämnar obligation utan att därvid

förse handlingen med stadgad stämpel, så ock den, som belånar, försäljer

eller på vad sätt det vara må överlåter i utlandet utgiven obligation, utan

att handlingen är försedd med föreskriven stämpel eller sådan påteckning

av magistrat, som här ovan under rubriken obligation i b § omförmäles,

skall bota tjugu gånger den felande stämpelns belopp; dock vare minsta

bot tjugufem kronor.

Vad sålunda blivit stadgat i fråga om obligation, som utlämnats

utan att vara försedd med stadgad stämpel, galle ock i fråga om skuldförbindelse,

som, enligt vad under rubriken skuldebrev i 8 § sägs, skall

förses med stämpel lika med obligation.

4. Den obligationsutgivare, som här i riket utlämnar obligation,

dagtecknad före den 1 juli 1917, samt underlåter att förse obligationen

med den i 15 § föreskrivna anteckning, skall bota tjugu gånger den å

handlingen belöpande stämpelns belopp; dock vare minsta bot. tjugufem

kronor.

Varder, enligt vad i 8 § stadgas, aktie- eller lottbrev, andels- eller

delaktighetsbevis eller obligation, som utlämnas i ersättning för eller utbyte

mot annan dylik handling, ej belagd med stämpel, och underlåter

någon, som är plikti ur förse aktie- eller lottbrevet, andels- eller delaktighetsbeviset

eller obligationen med anteckning om orsaken därtill, att verkställa

sådan anteckning, straffes med böter från och med tio till och med

etthundra kronor.

5. Anordnare av lotteri, som utan att hava i föreskriven ordning

fritagits från skyldigheten att förse lottsedel med stadgad stämpel, utlämnar

sådan sedel, utan att den därvid är försedd med stämpel, skall

höta tio gånger den felande stämpelns belopp; dock vare minsta bot tjugufem

kronor.

Underlåter anordnare av lotteri, som enligt 56 § fritagits från skyldigheten

att förse lottsedel med stadgad stämpel, att påtrycka lottsedel

anteckning, varom i nämnda paragraf stadgas, straffes med böter från och

med tio till och med etthundra kronor.

6. — nuv. 5 mom.

7. = nuv. 7 mom.

8. — nuv. 8 mom.

9. Där handling, i avseende å vars stämpelbeläggning ansvar i 1, 2,

3, 5 eller 6 mom. stadgas, icke blivit av den, vilken stämpelbeläggningen

ålegat, försedd med behörig stämpel, vare även den, vilken såsom bevis om

förvärvad rättighet mottager handlingen eller densamma för annans räkning

försäljer, belånar eller till godkännande eller betalning företer utan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.

att belägga den med felande stämpel, underkastad det för felaktig eller

försummad stämpelbeläggning av handlingen stadgade ansvar.

1U. = nuv. 9 mom.

51 §.

De i 47, 48 och 55 §§ omförmälda förseelser åtalas av allmän åklagare

vid allmän domstol.

Mål, som angår brist hos st ampel försälj are i uppbörden för de till

honom utlämnade stämplar, handlägges i den ordning, som är för balansmål

stadgad.

VIII KAP.

Om särskild ordning för vissa stämpelavgifters utgörande.

54 §.

Den i 8 § stadgade stämpelavgiften för räntebesked, räntekupong,

kvittens eller annan anteckning, varigenom insättare hos bank tillgodoföres

eller erkänner sig hava mottagit ränta å penningar, som hos banken

innestå, må kunna för bankens samtliga insättare på en gång för helt år

och utan användning av stämpel erläggas genom inbetalning, på sätt här

nedan stadgas, av ett belopp, motsvarande den stämpelavgift, som under

nästföregående år skolat utgöras.

Bank, som önskar komma i åtnjutande av sådan rättighet, skall

därom göra anmälan hos Kungl. Maj:ts befallningshavande, och skall banken

därvid tillika avlämna skriftlig förbindelse att å nedan stadgad tid

och till behörigt belopp erlägga nu ifrågavarande avgift samt, där Kungl.

Maj:ts befallningshavande finner sådant erforderligt, för förbindelsens fullgörande

ställa nöjaktig säkerhet.

Sedan anmälan, varom nu blivit sagt, inkommit till Kungl. Maj:ts

befallningshavande och avfordrad säkerhet blivit av Kungl. Maj:ts befallningshavande

godkänd och avlämnad, skall Kungl. Maj:ts befallningshavande

för banken utfärda bevis, att hinder icke möter för banken att i den i denna

paragraf omförmälda ordning fullgöra erläggandet av stämpelavgiften; och

skall genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg på bankens bekostnad

kungörelse om bevisets meddelande en gång införas i Postoch

inrikes tidningar, varjämte Kungl. Maj:ts befallningshavande därom

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.

13

särskilt underrättar generalpoststyrelsen. Kungl. Maj:ts befallningshavande

skall ock förordna ett ombud att hos banken utöva den befattning, varom

i denna förordning stadgas.

Den inbetalning, varom ovan blivit stadgat, skall verkställas hos

generalpoststyrelsen inom utgången av mars månad, och skall, då sådan

inbetalning sker, tillika ingivas ett av nyssnämnda ombud efter granskning

av bankens räkenskaper utfärdat intyg, att det inlevererade beloppet,

beträffande vilket särskild uppgift för varje slag av inlåningsräkning bör

lämnas, utgör den avgift, banken är pliktig erlägga.

Verkställes icke inbetalningen inom den stadgade tiden, har generalpoststyrelsen

att förelägga banken viss tid för fullgörande av inbetalningen.

Försittes även den tid, skall general poststyrelsen vidtaga de ytterligare åtgärder,

som erfordras för beloppets indrivande, samt tillika förklara banken

hava förverkat rättigheten att på det i denna paragraf omförmälda

sätt erlägga stämpelavgiften ävensom därom underrätta vederbörande Kungl.

Maj:ts befallningshavande. På Kungl. Maj:t ankommer i ty fall att, på

ansökan av banken, pröva, huruvida banken åter må komma i åtnjutande

av sagda rättighet.

O O

Vad i denna paragraf är stadgat i fråga om bank skall äga motsvarande

tillämplighet i fråga om annan kreditinrättning, sparbank och bankir.

55 §.

Bank, som begagnar sig av den rättighet, varom i 54 § stadgats,

är skyldig att, när helst så påfordras, för det i nyssnämnda paragraf

omförmälda ombud förete sina räkenskaper i vad de avse bankens inlåningsrörelse.

Tredskas banken att fullgöra vad den sålunda åligger, äge Kungl.

Maj:ts befallningshavande förelägga den tredskande vite och till sådant

vite fälla.

Vad ombudet vid granskning av räkenskaperna inhämtat må han

icke yppa i vidare mån än som erfordras för avgivande av det i 54 §

omförmälda bevis.

Yppar ombudet i annat än nu sagt fall vad sålunda hemligt hållas

bör, straffes med böter från och med tjugufem till och med femhundra

kronor och vare därjämte skyldig att till fullo gottgöra skada, som av

förseelsen kan hava uppkommit.

Ombudet skall ersättas av banken med belopp, som bestämmes av

Kungl. Maj:ts befallningshavande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.

Vad i denna paragraf är stadgat i fråga om bank skall äga motsvarande

tillämplighet i fråga om annan kreditinrättning, sparbank och

bankir.

56 §.

Konungen äge medgiva, att den, som erhållit tillstånd till anordnande

av lotteri, må fritagas från skyldighet att förse lottsedel med stämpel,

under villkor att han inom en månad efter varje dragning till generalpoststyrelsen

dels inbetalar den på de till dragningen försälda lottsedlar

belöpande stämpelavgift, dels ock inlämnar ett av notarius puhlicus på

grund av räkenskaperna för lotteriet utfärdat intyg över antalet sålunda

försålda lottsedlar, därvid i fråga om penninglotteri skall angivas antalet

lottsedlar av varje särskild valör; och skall före varje dragning av den

person eller myndighet, som erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att utöva tillsyn

över lotteriet, till generalpoststyrelsen insändas uppgift om tiden för

dragningen.

Inbetalas avgiftsbeloppet icke inom ovan föreskrivna tid, läte generalpoststyrelsen

efter skedd utredning indriva detsamma jämte laga

ränta därå.

A lottsedel, som enligt Kungl. Maj:ts medgivande må utlämnas utan

stämpel, skall anteckning om medgivandet genom lotterianordnarens lörsorg

påtryckas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1917.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.

15

Utdrag ur protokoll över fnansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars

1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

W ESTMAN,

Broström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten, anförde härefter:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag finnes under _ Nya

provisorisk huvudtitel »nya inkomster av skattemedel m. in.» upptaget

ett belopp av 18,000,000 kronor. medel iu.m.

Med hänsyn till de ökade utgifter för krigstidshjälp och dylikt, som

sedan statsverkspropositionens framläggande visat sig vara oundgängliga,

måste emellertid nyssnämnda summa för erforderliga nya inkomster väsentligen

höjas. Innan jag därför redogör för sättet för dessa inkomsters

åvägabringande, har jag att angiva de ökade utgifterna.

Av det i statsverkspropositionen beräkningsvis upptagna anslaget å

16,000,000 kronor till krigstidshjälp m. in. åt befattningshavare och pensionstagare

utgjorde 15,000,000 kronor den summa, som enligt mig från

löneregleringskommittén tillhandakomna beräkningar avsågs för att bestrida

kostnaderna för krigstidstillägg och krigstidshjälp åt i statens tjänst varande

befattningshavare. Enligt det förslag i sistberörda ämne, som jag

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.

funnit vara av omständigheterna påkallat och som jag har för avsikt att

inom kort underställa Kung!. Maj:ts prövning, uppgår kostnaden för ifrågavarande

ändamål till i runt tal 24,000,000 kronor. Detta medför alltså

en merutgift å budgeten av 9,000,000 kronor. Dessutom torde till mötande

av stegrade utgiftskrav för andra ändamål under de olika huvudtitlarna

böra reserveras etr belopp av ungefär 1,500,000 kronor. Den summa,

för vilken täckning nu skall sökas, utgör således omkring 28,500,000 kronor.

Hela sistnämnda belopp torde emellertid icke behöva uttagas genom

ökade skatter och avgifter, utan torde en del av summan kunna motvägas

genom höjning av beräkningen av nedannämnda inkomsttitel i 1918 års

budget.

Utdelningen under år 1918 å statens stamaktier i aktiebolaget

svenska tobaksmonopolet har i statsverkspropositionen upptagits till

2,500,000 kronor. Enligt en mig från styrelsen för nämnda bolag tillhandakommen

skrivelse kan numera, sedan bokslutet för år 1916 föreligger

och resultatet av bolagets rörelse för sagda år sålunda kan överblickas,

den för år 1918 påräkneliga utdelningen å stamaktierna uppskattas till

2,000,000 kronor högre belopp eller alltså till 4,51)0,000 kronor.

Härefter återstår en summa av 26,500,000 kronor, för vars täckande

nya eller ökade skatter och avgifter torde beliöva tillgripas.

De förslag, som i sistberörda hänseende komma att framläggas,

avse skärpning av stämpelbeskattningen å förmögenhetsomsätrningen, höjning

av arvsskatten, höjning av tullarna å vissa lyxvaror, ökad maltskatt,

införande av en nöjes beskattning och höjning av kominunikationsverkens

avgifter.

För den av mig ifrågasatta ökningen av stämpelbeskattningen skall

iao- här längre fram lämna redogörelse, och inskränker mig därför nu till

att omförmäla, att jag beräknar utbytet för statsverket av skatteökningen

till 4,500,000 kronor.

I fråga om arvsbeskattningens skärpande ber jag i detta sammanhang

få hänvisa till mitt yttrande därom i det statsrådsprotokoll över lantföi’- svarsärenden, som fogats till Kungl. Maj:ts den 14 maj 1914 till riksdagen

avlåtna proposition nr 58 angående ny härordning. I anslutning

till berörda yttrande har jag låtit inom finansdepartementet utarbeta förslag

till höjd skatt å större arvslotter inom de två första skatteklasserna.

Detta förslag har emellertid funnits böra underkastas någon revision med

anledning av det för innevarande års riksdag framlagda förslaget till lag

om adoption, i följd varav jag icke är beredd att nu underställa Kungl.

Maj:ts prövning frågan om arvsskattens höjande. Jag torde dock inom

kort vara i stånd därtill. Verkställda beräkningar giva vid handen, att

den höjda skatten torde tillföra staten en ökad inkomst av 1,500,01)0 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr ''Jo A.

Vid den till riksdagen den 5 maj 1916 avlåtna propositionen nr

238 med förslag till förordning om spirituosaaccis in. m. fanns fogad ett

av f. d. kammarrättsrådet Conrad Carleson på offentligt uppdrag utarbetat

betänkande med plan till s k. lyxbeskattning. Denna plan innefattade

en kombination av tullar, acciser och direkt beskattning. 1 fråga

om den direkta lyxbeskattningen uttalade jag i det nyssnämnda proposition

åtföljande statsrådsprotokollet, att densamma borde göras till föremål

för en ingående granskning i samband med en förestående omarbetning av

inkomst- och förmögenhetsskatten. Någon sådan granskning har emellertid

ej kommit till stånd, då tiden för närvarande icke torde vara inne

för en mera djupgående omdaning av vår inkomst- och förmögenhetsbeskattning.

Förslaget till en direkt lyxbeskattning torde därför ej heller

nu kunna upptagas till närmare skärskådande. Däremot anser jag mig

böra nu förorda, att den indirekta lyxbeskattningen skärpes, i deri mån

sådant genom tullförhöjningar å lyxvaror låter sig göra. Förslag härom

ber jag att senare i dag få framlägga och därvid närmare redogöra för,

huruledes en dylik åtgärd skulle inbringa en ökad statsinkomst av

1,200,000 kronor.

Likaledes senare i dag torde jag få framställa förslag om höjning

av maltskatten, varigenom avses att bereda statsverket en med 3,500,000

kronor ökad avkastning av denna skatt.

Inom finansdepartementet har utarbetats ett förslag till nöjesbeskattning.

Förslaget, som går ut på att med en särskild skatt träffa offentliga

nöjestillställningar, uppdelar dessa tillställningar i två huvudgrupper, nämligen

a) konserter, opera- och andra musikaliska föreställningar samt dramatiska

och litterära föreställningar ävensom kapplöpningar, travkörningar,

uppvisning i professionell idrott och dylikt samt b) biograf-, cirkus-,

varieté-, kabaret- och balettföreställningar, baler, maskerader och andra

danstillställningar samt härmed jämförliga tillställningar. Från skatteplikt

undantagas tillställningar, som tjäna ett vetenskapligt eller eljest undervisande

eller uppfostrande syfte. Skatten utgår för tillställning i gruppen

a) med omkring 10 procent och för tillställning i gruppen b) med

omkring 20 procent av biljettpriset. Om biljetter ej utlämnas, beräknas

skatten med 10 respektive 20 procent på de uppburna avgifternas bruttobelopp.

Over berörda förslag till nöjesbeskattning höra givetvis yttranden

inhämtas av vederbörande myndigheter; och anhåller jag få återkomma

till förslaget, då dessa yttranden föreligga. Jag vill nu blott ytterligare

meddela, att skatten i fråga kan beräknas giva en ganska ansenlig

avkastning, som jag emellertid i nu förevarande beräkning icke upptager

till högre belopp än 2,000,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1017. 1 sand. 70 höft. (Nr 05 A och B.)

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.

Enligt vad chefen för civildepartementet meddelat mig har han för avsikt

att föreslå hö jningar av kommunikationsverkens avgifter i följande avseenden.

Senare i dag kommer nämnde departementschef att underställa Kungl.

Msijits prövning förslag till proposition om höjning av vissa postavgifter,

vilket förslag beräknas giva postverket en ökad inkomst av 4,000,000 kronor.

Vidare lärer chefen för civildepartementet i sinom tid framlägga

förslag till sådan höjning av taxan för de inrikes telegramavgifterna, att

inkomsten av samma avgifter kan beräknas uppgå med 750,000 kronor

och sålunda telegrafverkets inkomster för år 1918 höjas från 27,000,000

kronor till 27,750,000 kronor.

Slutligen har chefen för civildepartementet för avsikt att föreslå sådan

reglering av taxorna för statens järnvägar, att genom densamma —

och med tillhjälp av redan verkställd taxereglering — nämnda verk må

kunna utan minskning av det i statsverkspropositionen upptagna överskottet,

bestrida kostnaderna för krigstidshjälp och krigstid stil lägg åt

verkets personal. Då dessa kostnader äro beräknade till 9,125,000 kronor,

skulle statens järnvägars inkomster för år 1918 ökas med samma belopp

eller från 132,400,000 kronor till 141,525,000 kronor.

De av mig nu angivna nytillkommande statsinkomsterna uppgå till

följande belopp:

Höjd beräkning av utdelningen å vissa sta
-

tens aktier............. 2,000,000 kronor

Skärpt stämpelbeskattning....... 4,500,000 »

Höjd arvsskatt............ 1,500,000

» tull å vissa lyxvaror....... 1,200,000

» maltskatt............ 3,500,000 »

Nöjesbeskattning........... 2,000,000 »

Höjda postavgifter........... 4,000,000 »

» telegramavgifter......... 750,000 »

» avgifter å statens järnvägar .... 9,125,000 »

Summa 28,575,000 kronor

De förslag till ändringar i inkomstberäkningen i det för riksdagen

framlagda budgetförslaget, som påkallas av ett bifall till vad jag nu ifrågasatt,

torde få framföras, i vad de röra stämpelskatten och arvsskatten, i

propositionen om sistnämnda skatt, i vad förslagen angå tullmedlen, maltskatten,

nöjesskatten och postavgifterna, i propositionerna om respektive

bevillningar, samt, i vad förslagen avse övriga ovan berörda inkomsttitlar,

här längre fram.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr i)5 A.

19

Bland de nya inkomstkällor, som erbjuda sig för täckande av stats- stämpelbeverkets

skattebehov, intager en utvidgad stämpelbeskattning ett av deskftttn,11&l‘,u

främsta rummen. Förberedande åtgärder för införande av nya stämpelskatter

hava redan under år 1909 blivit påbörjade, och ett utarbetat

förslag i sådan riktning föreligger i det av särskilt förordnade kommitterade

deri 29 december nämnda år avgivna betänkande med förslag angående

utvidgning av stämpelbeskattningen. Första försvarsberedningen hade enligt

sitt under år 1914 tryckta betänkande fäst sin uppmärksamhet å nämnda

förslag. I likhet med de kommitterade ansåg beredningen, att stämpelbeskattningen

utan egentlig olägenhet torde kunna i vårt land utnyttjas i

något högre grad än hittills ägt rum. Visserligen vore det antagligt, att

ej alla de utav kommitterade föreslagna nya stämpelskatterna komme att

upptagas; men då beredningen å andra sidan ansåge möjlighet icke saknas

att i fråga om vissa stämpelskatter vidtaga större höjningar än de av

kommitterade ifrågasatta, hade beredningen funnit sig kunna antaga, att

ett belopp av omkring 3 miljoner kronor skulle kunna uttagas genom ökad

stämpelbeskattning.

I mitt yttrande till det av mig förut omförmälda statsrådsprotokoll

över lantförsvarsärenden, som hölls den 14 maj 1914 vid föredragning av

åtskilliga i samband med härordningsreformen stående frågor, berörde jag

den i fråga om stämpelbeskattningen år 1909 gjorda utredningen och

meddelade därvid, att statskontoret den 20 nästförutgångna april avgivit

anbefallt utlåtande dels över första försvarsberedningens nyss åberopade

betänkande dels över det av 1909 års stämpelkominitterade avgivna betänkandet.

Till min därvid lämnade fullständiga redogörelse för innehållet

i statskontorets utlåtande i ämnet tillåter jag mig att i detta sammanhang

endast hänvisa, med upplysning att statskontoret för sin del förordat ett

anlitande av här nedan angivna enligt kommitterades förslag ifrågasatta

nya eller förhöjda stämpelskatter, vilka av statskontoret beräknats lämna

följande avkastning nämligen:

lagfartsstämpel, höjning................kr. 1,600,000

aktiestämpel, » » 450,000

obligations- och skuldförbindelsestämpel, höjning.....» 270,000

lottsedelstämpel, ny..................» 370,000

försäkringsstämpel, ny............_._■ . ■ » 290,000

tillsammans kr. 2,980,000

eller i runt tal 3,000,000 kronor.

För egen del uttalade jag, att jag vore med alla dem, som yttrat

sig i saken, enig därom, att vid behov stämpelbeskattningen borde kunna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 95 A.

icke så litet utvecklas. Förslag till utvidgning av detta område för den

allmänna beskattningen hade upprepade gånger förevarit till behandling,

men förslagen hade hittills upptagits till avgörande med en försiktighet,

som ej så litet varit beroende på större valfrihet i fråga om utvägar att

tillgodose det allmännas krav på skatteobjekt. Något annorlunda ställde

sig saken nu, då man å ena sidan stode inför skyldigheten att åtminstone

räkna med en vida mera omfattande skattereglering än under senare årtionden

varit förhållandet, och å andra sidan vid denna skattereoderino''

måste, säkerligen enligt allas mening, hava till ögonmärke att, på sätt försvarsberedningen

framhållit, de mindre bärkraftiga samhällslagren såvitt

möjligt skonades för skatteförhöjningarna. Av de indirekta skatterna

torde inga bättre än stämpelskatterna vara av beskaffenhet att tillgodose

nämnda krav.

Utöver de av statskontoret tillstyrkta nya stämpelskatterna eller förhöjningarna

av redan förefintliga sådana skatter uttalade jag mig för

den av stämpelkommitterade föreslagna omläggningen till räntestämpel av

stämpelskatten å depositions- och kapitalräkning samt införande av räntestämpel

jämväl å avkastningen av andra, på bankräkning insatta medel.

Förslaget om räntestämpeln har varit föremål för ny utredning, som

föranlett mig att utsträcka densamma även till medel, som innestå å räkning

i sparbank. Däremot har å andra sidan den ifrågasatta försäkringsstämpeln

efter förnyad utredning funnits för närvarande icke böra inrymmas i det

förslag till utvidgning av stämpelbeskattningen, som jag låtit inom finansdepartementet

upprätta och om vars antagande jag nu föreslår, att Eders

Kungl. Ma,j:t behagade i nådig proposition göra framställning hos riksdagen.

Enligt nämnda förslag avses att genomföra en höjning av lagfartsstämpeln,

aktiestämpeln och obligationsstämpeln samt att införa såsom nya

stämpelskatter en avgift på vissa kommunala skuldförbindelser och en

avgift på lottsedlar, ävensom att omlägga till räntestämpel stämpelskatten

å bevis om insättning å depositions- och kapitalräkning samt införa räntestämpel

jämväl å avkastningen av andra på bankräkning insatta medel.

För den nya stämpelbeskattningens innebörd samt för de utredningar och

förslag, som ligga till grund för densamma, har jag utförligt redogjort i mitt

förut åberopade anförande till statsrådsprotokollet den 14 maj 1914. Jag

inskränker mig därför att i huvudsak hänvisa till vad jag där uttalat. Här

vill jag endast i korthet referera det väsentligaste av förslagets innehåll,

därvid i huvudsak anslutande mig till den i statskontorets åberopade utlåtande

lämnade redogörelsen i ämnet samt, i fråga om lottsedelstämpeln,

till den av 1909 års stämpelkommitterade lämnade redogörelse för deras

förslag i denna del.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.

21

1. Förhöjning av lagfartsstämpeln.

Sedan år 1857 utgör den stämpelavgift, som skall erläggas vid lagfart

å köpe- eller bytesavhandling angående fast egendom, 60 öre för varje

fulla 100 kronor av egendomens värde, med iakttagande dock att denna

avgift för det fall, att lagfart sökes för aktiebolag, som icke driver bankrörelse,

från och med år 1884 utgår med dubbla beloppet eller 1 krona

20 öre för varje fulla 100 kronor av egendomens värde.

De ovan omförmälda kommitterade hava ansett sig kunna fastslå, att

ifrågavarande stämpelavgift, även om den i och för sig skulle i åtskilliga fall

kunna sägas vara en betungande skatt, dock vore jämförelsevis låg; att skärpning

av skattesatserna icke borde antagas komma att framkalla ökat anlitande

av redan nu befintliga utvägar att söka undandraga sig skatten; att i följd

av sådant missbruk avsevärt inflytande på det finansiella resultatet av

lagfartsstämpelns avkastning alltså icke syntes vara att befara; samt att

farhågan för den betungande inverkan en förhöjd lagfartsstämpel skulle

hava på förvärvandet av smärre fastigheter, även om den visserligen finge

anses vara fullt befogad, ingalunda borde avhålla från ett bättre utnyttjande

av lagfartsstämpelns skatteförmåga, alldenstund det icke förefunnes

något hinder för att från den höjda stämpelavgiften undantaga sådana

smärre fastighetsköp, som hade svårt att bära ökad stämpelskatt. Kommitterade

hade alltså ansett sig kunna, utan åsidosättande av nödig försiktighet,

ftheslå, att den allmänna lagfartsstämpeln fastställdes till 90 öre

för varje fulla 100 kronor av fastighetens värde, dock att en skattesats av

60 öre finge tillämpas, då köpeskillingen icke överstege 3,000 kronor och

tillika den inkomst, för vilken köparen enligt gällande förordning om inkomstskatt

senast taxerats, icke uppginge till 1,800 kronor. Härjämte hade

kommitterade föreslagit motsvarande höjning av den stämpel, som utgår,

då lagfart sökes för aktiebolag, som icke driver bankrörelse, eller från

1 krona 20 öre till 1 krona 80 öre för varje fulla 100 kronor av egendomens

värde.

Av anförda skäl hade kommitterade även föreslagit, att en förmån

lika med den, som nu i avseende å lagfartsstämpeln tillkommer bankaktiebolag

i förhållande till andra aktiebolag, måtte beredas sådana aktiebolag,

som äro berättigade att erhålla statslån från egnahemslånefonden

eller jordförmedlingsfonden.

Slutligen hade kommitterade föreslagit höjning av stämpelavgiften

vid lagfart å gåva av fast egendom, som givits skyldeman i rätt nedstigande

led, till 90 öre för varje fulla 100 kronor av den bortgivna

•egendomens värde.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.

Vad kommitterade sålunda föreslagit ansåg sig statskontoret böra

biträda, men statskontoret fäste även uppmärksamheten därå, att med hänsyn

till föreslagen särskild lagstiftning om bouppteckningsstämpeln och

gåvostämpeln den av kommitterade föreslagna lydelsen av stadgandet angående

stämpelavgift å avhandling om gåva av fast egendom borde något

revideras.

För egen del har jag funnit detta av statskontoret gjorda påpekande

böra följas, helst numera den därmed avsedda lagstiftningen kommit till

stånd. Vad beträffar stämpelns belopp har jag ansett detsamma kunna

bestämmas t. o. m. något högre än vad kommitterade föreslagit och hemställer

alltså, att detsamma måtte beräknas till en krona, resp. två

kronor. Därjämte har jag ansett, att den här ifrågavarande stämpelförhöjningen

följdriktigt bör likaväl som i fråga om gåva av fast egendom

gälla med avseende å fideikommissbrev om fast egendom och testamente om

fast egendom, då dessa handlingar för lagfart företes. I övrigt har jag icke

funnit något annat att tillägga till eller ändra i kommitterades förslag,

vilket förslag alltså av mig upptagits jämväl i fråga om rätten att i vissa

fall få lagfartsstämpeln beräknad till 60 öre för varje fulla hundra kronor;

dock att denna rättighet anslutits till taxeringen enligt nu gällande förordning

om inkomst- och förmögenhetsskatt. De av kommitterade föreslagna

stämpelförhöjningarna hava beräknats medföra en ökad avkastning för staten

av kr. 1,630,000. De av mig föreslagna tillägg och förhöjningar torde

kunna anses medföra en ökad avkastning av lagfartsstämpeln å ett belopp

av kr. 2,285,000.

I sammanhang med den nu föreslagna höjningen av lagfartsstämpeln

har det synts följdriktigt att även höja stämpeln vid köp och byte av fartyg.

Med anledning av riksdagens skrivelse den 15 juni 1916, nr 264,

är emellertid frågan härom i visst avseende föremål för utredning, som

ännu icke hunnit avslutas, men vars resultat jag i framställning till innevarande

riksdag hoppas med det snaraste kunna framlägga. Någon särskild

ökning i den på grund av de här föreslagna stämpelavgifternas höjning

beräknade inkomst har jag icke ansett mig med hänsyn till den nu omnämnda

ifrågasatta höjningen å stämpeln vid köp och byte av fartyg böra

beräkna.

2. Förhöjning'' av aktiestämpeln.

Denna stämpel, som erlägges, då aktie- eller lottbrev i inländskt aktiebolag

eller solidariskt bankbolag ävensom, efter 1914 års riksdagsbeslut,

då andelsbevis eller delaktighetsbevis i annat inländskt bolag, som driver

opaginerad Kontrollera mot PDF

t

Kungl. Maj ds nåd. proposition nr 95 A. $5

bankrörelse, så ock i kommanditbolag, av bolaget utgives, infördes genom

beslut av 1906 års riksdag och utgör för aktier, lottbrev, andelsbevis och

delaktighetsbevis i nybildade bolag 5 öre för varje fulla 10 kronor av det

belopp, varå aktien, lottbrevet eller beviset lyder, samt för aktier, lottbrev,

andels- och delaktighetsbevis, som eljest utfärdas, 10 öre för varje fulla

10 kronor av nyssnämnda belopp. Komrnitterade, som vid avgivandet av

sitt förslag icke haft anledning att sysselsätta sig med stämpelavgiften för

de andels- och delaktighetsbevis, om vilkas stämpelsskatteskyldighet beslut

fattats först vid 1914 års riksdag, hava i frågan om stämpelavgiften för

aktie- och lottbrev framhållit, att giltiga skäl knappast blivit anförda

för den i stämpelavseende nu förefintliga skillnaden mellan å ena sidan

aktier och lottbrev i nybildade bolag och å andra sidan aktier och lottbrev,

som eljest utgivas. Komrnitterade hava därför ansett tillfället böra begagnas

att införa likställighet mellan dessa båda slag av värdepapper och

förmenat, att sådan likställighet borde åvägabringas genom att höja

stämpeln för aktier och lottbrev, som utgivas vid bolags bildande, till en

procent. Emot förslaget att höja ifrågavarande stämpel å aktier och lotter i

nybildade bolag till samma belopp, som utgår för aktier och lotter, som

eljest utfärdas, har statskontoret icke haft något att erinra. Statskontoret

har emellertid erinrat om de förslag till ändrad lydelse av stadgandena

under rubrikerna: Aktiebrev och Lottbrev, som i kungl. proposition n:r 200

förelädes 1913 års riksdag men ej hunno av riksdagen prövas.

För min del har jag, såsom jag redan tidigare uttalat, funnit mig

kunna i sak biträda det av komrnitterade framlagda förslaget, behörigen

kompletterat i den av statskontoret antydda riktningen. Detsamma har

alltså från min sida endast underkastats den ändring, som föranletts därav,

att hithörande bestämmelser i den nu gällande stämpelförordningen äro i

viss mån annorlunda avfattade än motsvarande bestämmelser i den stämpelförordning,

som gällde vid tiden för avgivandet av kommitterades förslag.

Enligt verkställda nya beräkningar har den här ifrågasatta ökade

stämpelskatteskyldigheten antagits giva statsverket en ökad inkomst av i

runt tal 430,000 kronor.

3. Förhöjning- av obligationsstämpeln samt införande av stämpelskatt å

vissa kommunala skuldförbindelser.

Stämpelskatt å obligationer infördes i Sverige genom stämpel förordningen

den 9 augusti 1894 och utgår fortfarande med det då fastställda

beloppet av 30 öre för belopp ej överstigande 100 kronor och därutöver

30 öre för varje påbörjat hundratal kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.

I)å statens ökade inkomstbehov påkallade reglering av gällande stämpelskatter,

hade kommitterade ansett höjning av obligationsstämpeln böra

ifrågakomma i ett av de främsta rummen. Kommitterade ansåge nämligen

obestridligt, att det kapital, som nedlades i obligationer, ägde en betydande

skattekraft, ävensom att obligationsutgivaren i regel utan olägenhet

kunde bära en måttlig stämpelskatt. Med stöd av en jämförelse mellan

främmande länders stämpelsatser för obligationer och den i vårt land

gällande och då enligt kommitterades mening befogade invändningar ej

kunde resas mot att obligationsstämpeln avsevärt ökades, förordade kommitterade

eu fördubbling av skattesatsen, varigenom den alltså skulle

komma att utgå med 60 öre för varje påbörjat hundratal kronor.

Kommitterade hade därjämte i syfte att förebygga kringgående av

stadgandet om obligationsstämpeln föreslagit, att, därest kommun erhållit

Kungl. Maj:ts tillstånd till upptagande av amorteringslån, skulle, under förutsättning

att det till upptagande medgivna lånets belopp icke understege

200,000 kronor och att återbetalningstiden vore bestämd till minst 15 år,

skuldförskrivning, som utfärdades å lånebeloppet eller del därav, av utgivaren

förses med stämpel till samma belopp, som för obligation stadgas.

Vad kommitterade i förevarande avseende förordat, har icke givit statskontoret

anledning till erinran. Visserligen skulle det, säger statskontoret,

kunna ifrågasättas, huruvida icke, därest en sådan bestämmelse om beläggning

med stämpel av vissa kommunala skuldförbindelser som den föreslagna

bleve beslutad, motsvarande stämpelplikt borde införas för enahanda skuldförbindelser,

som utfärdas av bolag o. d. Statskontoret ansåge dock skäl

föreligga att först avvakta någon tids erfarenhet om verkan av den stämpelplikt,

som kunde varda ålagd kommunala förbindelser.

Det förslag i fråga om stämpelskatteskyldighet för obligationer och

skuldsedlar, jag nu har att framlägga, ansluter sig helt till det av kommitterade

avgivna och av statskontoret förordade.

Enligt gjorda beräkningar kan förhöjningen av obligationsstämpeln

med 30 öre för varje påbörjat hundratal kronor antagas giva en ökad

statsinkomst av 270,000 kronor.

Stämpelavgiften å vissa kommunala skuldsedlar har jag icke beräknat

giva högre belopp än kommitterade föreslagit eller 15,000 kronor.

4. Omläggning till räntestämpel av stämpelskatten å bevis om insättning

å depositions- och kapitalräkning samt införande av räntestämpel jämväl

å avkastningen av andra på bankräkning insatta medel.

Enligt nu gällande bestämmelser skall bevis om insättning å depositionsräkning

hos bank eller bankir ävensom å kapitalräkning eller annan

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 95 A.

25

rakning, därå penningar mot särskilt bevis mottagas för att först efter viss

tid eller viss tid efter uppsägning återbetalas, vid utgivandet förses med

stämpel av 50 öre för deponerat belopp, som ej överstiger 1,000 kronor,

och därutöver 50 öre för varje påbörjat tusental kronor, dock med viss

lindring i avgiftsbeloppet för insättning, som icke överstiger 500 kronor.

Kommitterade, vilka funnit dessa bestämmelser icke hava lämnat ett

resultat, motsvarande det, som man kunde haft anledning förvänta, hava

förordat dels en sådan omläggning av stämpelskatten å depositionsbevis

och därmed uti förevarande hänseende nu likställda bevis, att till grund

för beräkningen av denna skatt borde läggas, icke det belopp, varå insättningsbeviset

lyder, utan i dess ställe den årliga avkastning, som å sålunda

insatta medel erhålles, dels ock införande av enahanda stämpelskatt jämväl

å avkastningen av medel innestående å checkräkning, upp- och avskrivningsräkning,

giroräkning, folioräkning, löpande räkning eller annan sådan

till sparkasseräkning icke hänförlig räkning hos bank, annan kreditinrättning

eller bankir, därå penningar mottagas för att vid anfordran återbetalas.

Såsom skattesatser hava föreslagits 5 öre för räntebelopp, överstigande

5 men ej uppgående till 10 kronor, samt 10 öre för varje fulla 10

kronor av räntebelopp, uppgående till 10 kronor eller mera. Räntestämpel

å penningar, som innestå i sparbank, skulle enligt den åsikt, kommitterades

flertal omfattat, icke ifrågakomma. För ränta å sparkasseräkning hava

kommitterade föreslagit en stämpelavgift av 10 öre för varje fulla 10 kronor

av räntebeloppet, dock att stämpelfrihet skulle äga rum, om det tillgodoförda

räntebeloppet för ett år icke uppgått till 20 kronor.

Då kommitterades flertal icke velat till beskattning föreslå sparbanksmedel,

hade huvudsakliga skälet härtill varit, att det syntes mindre

lämpligt att genom stämpelbeskattning betunga sparbankernas på förvärvande

av vinst icke anlagda verksamhet för uppsamlande av smärre besparingar.

Om sparbanksrörelsen i ett eller annat avseende kommit att

överskrida sitt naturliga verksamhetsområde, borde detta enligt flertalets mening

regleras icke i beskattningsväg utan genom införande av skärpt kontroll

å dessa bankers skötsel och genom vidtagande av till äventyrs nödiga

ändringar i gällande författningar rörande sparbankerna. Att å andra sidan

från här ifrågavarande beskattning undantaga sparkasseräkningar hade kommitterades

flertal icke funnit tillrådligt, enär därigenom den föreslagna

räntestämpelns effektivitet skulle i väsentlig grad äventyras, varjämte näppeligen

tillräckliga skäl torde vara anförda för att skillnad skulle göras

mellan ränteavkastning å depositions- och kapitalräkningar samt — åtminstone

en mera avsevärd — dylik avkastning å sparkasseräkning.

Från det sålunda gjorda uttalandet var kommittéledamoten von Sydow

i viss mån skiljaktig och anförde:

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 79 käft. (AV 95 A och B). 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.

»Sparbankerna ansågos tillförene ''huvudsakligen avse att befordra kapitalbildning

och ekonomisk förtänksamhet (särskilt hos de mindre bemedlade samhällsklasserna

och det uppväxande släktet) genom att emottaga, fruktbargöra och

genom räntans läggande till kapitalet förkovra samt i vederbörlig ordning till

ägarne återbetala företrädesvis smärre belopp’. De i bilagan D till detta betänkande

intagna tabellerna I och V över sparbankernas och sparkasseräkningarnas

utveckling visa emellertid, att medelbehållningen är större i sparbankerna än å

de privata bankernas sparkasseräkningar eller för år 1908 resp. 477 och 368 kronor.

Högsta belopp för en insättares behållning ä sparkasseräkning, varå ränta

får gottgöras, utgör enligt lagen angående solidariska banker och bankaktiebolag

av den 18 september 1903 3,000 kronor. I sparbankerna åter är maximibeloppet

för en insättare i allmänhet vida större. Av landets 428 sparbanker hava 289

ett medgivet maximibelopp av mer än 3,000 kronor; i tre sparbanker utgör detta

belopp 50,000 kronor, i 30 sparbanker växlar beloppet mellan 12,000 och 30,000

kronor, och i 91 sparbanker har samma belopp fastställts till 10,000 kronor. Vid

senaste bankmöte den 30 oktober 1909 hava de privata bankerna enhälligt besluta,

att uttag utan föregående uppsägning till belopp, överskjutande 1,000 kronor

i månaden, å en och samma sparkasseräkning skall få ske endast i undantagsfall

och då med avdrag av minst V4 procent provision å överskjutande beloppet. Sparkasseräkningarna

synas följaktligen i många fall vara jämförliga med sparbankernas

inlåningsräkningar. Båda slagen av räkningar hava uppmuntrat till sparsamhet

och ordningssinne samt lärt allmänheten, att det lönar mödan att låta förränta

även små belopp. Genom att samtliga privata banker så småningom inrättat

sparkasseräkningar, har en mängd personer, som förut ansett lämpligt behålla sina

medel i hemmen och ej begagna sig av bankinrättningar, börjat insätta sina inkomster

å dessa räkningar för att sedan successivt i mindre poster alltefter behov

uttaga dessa medel. Till dessa deponenter höra bland andra ämbets- och tjänstemän,

husmödrar, mindre hantverkare, ordentliga, välsituerade arbetare och för

övrigt sådana personer, vilkas utgifter under en månad ej överstiga 1,000 kronor.

Sparkasseräkningarna med sina till 3,000 kronor begränsade behållningar synas

ej heller draga några nämnvärda belopp från depositionsräkningarna. På många

ställen är nämligen depositionsräntan 1/s procent högre än räntan å sparkasseräkning,

vadan medel av depositionsnatur nog insättas å depositions- eller kapitalräkning.

Att emellertid sparbankerna och de privata bankernas sparkasseräkningar

kunnat utveckla sig på sådant sätt, som skett, beror säkerligen i väsentlig

grad på den höga ränta, deponenterna åtnjuta på dessa medel. Postsparbanken,

som, vad beträffar räntan å insättarnas medel, ej följt med sparbankerna och privatbankerna,

har, såsom av tabell IV i bilagan D framgår, däremot ej kunnat

öka sina behållningar, utan har insättarnas tillgodohavande, som år 1900 var

56,461,391 kronor (år 1898 till och med 64,033,596 kronor), år 1908 nedgått till

46,422,570 kronor. Vidkommande äter sparbankerna har behållningen hos dem år

från är stadigt ökats. Från år 1900 till år 1908 har ökningen belöpt sig till

cirka 276,000,000 kronor eller alltså till ett större belopp än det, som representerade

sparkasseräkningarnas totalbehållning år 1908, vilken utgjorde 251,002,465

kronor. Yad angår beskaffenheten av de medel, som innestå i sparbanker, synes

böra framhållas, att, på sätt tabellerna II a), b) och c) i bilagan D utvisa, år

1908 76.4 procent av samtliga insättare, representerande de små deponenterna med

ett tillgodohavande av 500 kronor och därunder, hade en behållning, som utgjorde

endast 15.3 procent av alla insättares tillgodohavande, samt att 6.2 procent av

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 05 A.

samtliga insaltare, representerande de större deponenterna, d. v. s. sådana med en

behållning av mer än 2,000 kronor, hade innestående belopp, motsvarande 47.7

procent av totalbehållningen. Under sådana förhallanden synes kunna ifrågasättas,

om ej sparkasseräkningarna böra fullt jämställas med den del av sparbanksmedlen,

som representerar 23.6 procent av insaltare och 84.7 procent av total
Bilaga

1).

Tabellbilaga till herr von Sydows särskilda yttrande under räntestämpeln.

Tabell I. Sparbanker.

lledelOehåll-

År.

Behållning.

Antal insättare.

ning per

insättare.

Kronor.

Stycken.

Kronor.

1860 ...........

27,291,937

187,675

145

1870 ...........

57,301,804

353,867

162

1880 ...........

146,071,708

762,638

192

1890 ...........

275,039,102

1,072,735

256

1895 ...........

339,339,266

1,098,116

309

1900 ...........

437,391,160

1,228,930

356

1905 ...........

601,751,391

1,374,632

438

1907 ...........

682.038,841

1,460,395

467

1908 ...........

7.3,551,441

1,493,764

477

Tabell II. I sparbanker insatta medel.

År.

Behållning.

Kronor.

Antal insättare.

Stycken.

I procent av

Medelbehåll- ning per

insättare.

Kronor.

samtliga

insättare.

totalbe-

hållningen.

a) av

insättare med behållning av

högst 500 kronor:

1900 ..........

93,229,622

990,437

80.6 %

21.3 %

94

1907 ..........

107,479,848

1,118,626

76.6 %

15.7 %

96

1908 ..........

109,036,046

1,141,185

76.4 %

15.3 %

95

b)

av insättare med behållning över 500 kronor:

1900 ..........

344,161,538

238,493

19.4 %

78.7 %

1,443

1907 ..........

574,558,993

341,769

23.4 %

84.3 %

1,681

1908 ..........

604,515,395

352,579

23.6 %

84.7 %

1,714

c) av insättare med behållning över 2,000 kronor:

1900 ..........

154,533,514

46,488

3.8 %

35.3 %

3,324

1907 ..........

316,577,440

87,126

6.0 %

46.4 %

3,634

1908 ..........

340,126,928

92,747

6.2 %

47.7 %

3,667

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.

behållningen, d. v. s. de sparbanksräkningar, som hava ett tillgodohavande av mer

än 500 kronor. Då nu kommitterades flertal ej velat förorda en stämpelbeskattning

av sparbanksmedel, oaktat en stor del av deponenterna hos sparbankerna ej kan

anses tillhöra de mindre bemedlade i samhället, anser jag, att även medel, insatta

å sparkasse- eller därmed jämförlig räkning, böra vara befriade från stämpelskatt.»

Tabell III. Med sparbanker jämförliga penninginrättningar.

Medelbehåll-

År.

Behållning.

Antal in sättare.

ning per

insättare.

Kronor.

Stycken.

Kronor

öre.

1900 . .

.........

13,753,189

32,627

421

53

1905 . .

11,567,804

24,397

474

15

1907 . .

6,575,358

15,691

419

05

1908 . .

6,025,637

15,107

398

86

Tabell IT. Postsparbanken.

År.

Behållning.

Antal insättare.

Medelbehåll- ning per

insättare.

Kronor.

Stycken.

Kronur

öre.

1890 ...........

13,016,554

237,060

54

91

1895 ...........

38,477,499

408,288

94

24

1900 ...........

56,461,391

566,805

99

61

1905 ...........

54,658,804

567,023

96

40

1907 ...........

50,680,935

566,976

89

39

1908 ...........

46,422,570

560,270

82

86

Tabell Y. De privata bankernas sparkasseräkningar.

År.

Behållning.

Kronor.

Antal insättare.

Stycken.

iledelbehåll- ning per

insättare.

Kronor.

1880 ...........

2,825,677

15,543

182

1890 ...........

9,821,296

35,682

275

1895 ...........

17,645,657

49,000

360

1900 ............

90,680,166

183,226

495

1905 ...........

186,595,169

434,134

430

1907 ...........

235,224,814

606,094

388

1908 ...........

251,002,465

681,518

368

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition nr 05 A.

Tabell VI. Upplupna rllntor.

29

År 1907.

År 1908.

Kronor.

Kronor.

I sparbanker ..............

30,425,197

33,812,140

A de privata bankernas sparkasseräkningar

10,550,973

11,856,933

Anm. I statistiken för sparbankerna men ej i statistiken för sparkasseräkningarna ingå, i uppgifterna

om behållning årets räntor.>

Statskontoret har såsom sin mening i fråga om räntestämpeln uttalat,

att kommitterades förslag i ifrågavarande del icke syntes vara överensstämmande

med kravet å billighet och rättvisa i beskattningen. Förslaget

innebure nämligen onekligen, att den ränteinkomst, som härledde sig från

kapitalplacering i bankpapper, skulle i förhållande till inkomst, vunnen

genom annan kapitalplacering, beskattas på ett ännu hårdare sätt än vad

redan vore händelsen. Då giltig anledning härtill efter statskontorets

mening icke förefunnes, fann statskontoret sig böra avstyrka kommitterades

förslag i denna punkt.

I mitt uttalande till statsrådsprotokollet den 14 maj 1914 anförde

jag, att jag icke kunde godkänna de skäl, statskontoret anfört mot omläggning

till räntestämpel av stämpelskatten å depositions- och kapitalräkning

samt införande av räntestämpel jämväl å avkastningen av andra

på bankräkning insatta medel. Utan att närmare ingå på denna fråga

tillät jag mig därvid att åberopa, vad statskontorets chef, generaldirektören

greve Hans Wachtmeister anfört, då han vid frågans behandling i statskontoret

uttalade sin skiljaktiga mening i denna del. Den omständigheten,

att, såsom statskontorets flertal framhållit, inkomsten av det i bankpapper

placerade kapitalet skulle genom räntestämpeln komma att drabbas hårdare

av skatt än inkomst av annan kapitalplacering, kunde, enligt greve Wachtmeisters

mening, så mycket mindre utgöra ett avgörande skäl mot införande

av räntestämpeln, som de flerahanda specialskatter, av vilka ett

stämpelskattesystem bestode, icke stode och icke kunde stå i en bestämd

relation till statens övriga skatter. För egen del tilläde jag endast,

att den anmärkning om ojämnhet i beskattningen vid kapitalplaceringar,

som statskontorets flertal ansett sig kunna åberopa, i viss män förlorar

i betydelse, om stämpelskyldighet med avseende å andra kapitalplaceringar

genom stämpelskatt å skuldförbindelser får den utveckling jag ifrågasatt.

Emellertid torde försiktigheten bjuda, att räntestämpeln, om den nu

införes, utsträckes att omfatta alla slag av bankräkningar, därå penningar

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majds nåd. ''proposition nr 95 A.

mottagas för förräntning. Det kan eljest befaras, att insättarna, måhända

i stor utsträckning, skulle begagna sig av möjligheten att överflytta medel

från de bankräkningar, vilka beröras av skatten, till andra räkningar, å

vilkas innestående medel skatten ej finge tillämpning. Erfarenheten på

detta område från tiden för depositionsstämpelns införande bör mana till

försiktighet. För beskattningens effektivitet kräves, att den stämpelskatteskyldighet,

varom nu är fråga, omfattar icke blott de medel, som innestå

å depositions- och kapitalräkning samt de räkningar, därå penningar mottagas

för att vid anfordran återbetalas, utan även medel som innestå å

sparkasseräkning och därmed likställd räkning i sparbank.

Lika litet som jag kunnat godkänna de av statskontoret åberopade

skäl mot en omläggning till räntestämpel av den nuvarande stämpelavgiften

å depositionsbevis och de i samband med denna omläggning framlagda

förslagen, kan jag således godkänna de skäl, som från kommitterades

sida anförts emot en utsträckning av räntestämpeln till medel, som

innestå i sparbank.

Kommitterade hava som skäl mot en beskattning av här ifrågavarande

art framhållit, att den skulle »betunga sparbankernas på förvärvande av

vinst icke anlagda verksamhet för uppsamlande av smärre besparingar».

Med avseende å den uppfattning, som ligger till grund för detta uttalande,

får jag till eu början erinra om, att den stämpelbeskattning,

varom här är fråga, givetvis kommer att bäras av vederbörande insättare

och icke av den bankinrättning, där insättning äger rum. Beskattningen,

om den införes, är alltså icke i minsta mån riktad mot sparbankerna

eller avsedd att menligt påverka deras verksamhet. Den träffar dem,

vilka göra större penningtillgångar räntebärande genom insättning i sparbank

och som efter min mening icke torde hava något berättigat anspråk

på att i här förevarande hänseende åtnjuta någon gynnad ställning

i förhållande till andra kapitalister, vilka placera sina tillgångar på depositions-

eller kapitalräkning eller på sparkasseräkning. För de på den

senare räkningen innestående medlen skulle snarare än för de medel,

soom innestå i sparbank, en lindrigare beskattning kunna ifrågasättas.

A sparkasseräkning innestå nämligen för varje räkningshavare endast

jämförelsevis obetydliga belopp, detta på grund av de lagstadganden, som

påbjuda, att ränta icke får gottgöras för högre belopp än tre tusen kronor

av medel, som såsom en insättares tillgodohavande innestå å s. k. sparkasseräkning,

stadganden som i nu gällande lagstiftning återfinnas i lagen

om bankrörelse den 22 juni 1911, 52 och 168 §§. Motsvarande stadgande

finnes icke i den gällande lagen om sparbanker, utfärdad den 29 juli

1892. De inskränkningar i detta avseende, som i särskilda fall äro gäl
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 nåd. proposition nr 95 A.

31

lande, hava sin grand i de bestämmelser, sorn sparbankerna själva beslutat

och fått intagna i sina vederbörligen fastställda reglementen. Enligt 30 §

sparbankslagen skall sparbanks reglemente bland annat innehålla bestämmelser

om det lägsta belopp, som i sparbanken må insättas, och det högsta

beloppet av en persons tillgodohavande, varå ränta gottgöres. Reglemente

för sparbank skall prövas av Konungens befallningshavande, men det åligger

enligt 3 § uppenbarligen Konungens befallningshavande att meddela

stadfästelse å detsamma, om det överensstämmer med sparbankslagen samt

med lag och författningar i övrigt. Den omständigheten, att reglementet

medgiver gottgörande av ränta å ett mycket högt belopp, torde icke utgöra

laga anledning att vägra stadfästelse därå. Och exempel saknas icke på

sparbanker, som mottaga penningar till förräntning å mycket höga belopp.

Sparbankernas i 1 § sparbankslagen angivna ändamål är nämligen icke att

mottaga endast de smärre insättningarna. Ändamålet angives vara att,

utan rättighet för sparbanks stiftare eller dessas rättsinnehavare att tillgodonjuta

andel i den vinst, som å rörelsen kan uppkomma, av allmänheten

till förräntande mottaga penningar och genom räntans läggande till

huvudstolen dem ytterligare förkovra samt medlen i mån av uppsägning

återbetala.

Enligt statistiska uppgifter för år 1914 utgjorde vid utgången av

nämnda år antalet insättare i sparbankerna i riket 1,755,009, fördelade

med avseende å insättningarnas storlek på följande sätt:

Insättare med behållning av

Antal

insättare.

Summa be- hållning

kronor.

I pro

cent.

Antal

insättare.

Behållning.

t. o. in. 100 kronor...........

914,359

22,693,853

52,1

2.3

Över 100 t. o. m. 500 kr.......

380,837

85,841,966

21.7

8.7

> 500 > 1,000 > ......

166,726

109,522,508

9.5

11.1

> 1,000 > 2,000 > ......

149,176

198,324,541

8.5

20.1

» 2,000 kr..............

143,911

570,306,393

8.2

57.8

Summa

1,755,009

9S6,689,261

100. o

100.0

Antalet insättare med behållning över 1,000 kronor utgjorde alltså

16.7 % av hela antalet, men deras kapital 77.9 % av hela totalsumman.

Motsvarande andelar utgjorde år 1904 resp. 12a % och 66.4 %, vilket visar

en avsevärd stegring av de större motboksbehållningarna. Likartad är

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.

stegringen med avseende å insaltare med behållning över 2,000 kronor.

De utgjorde vid 1914 års utgång 8.2 % av antalet samt hade en behållning

motsvarande 57.8 % av totalsumman, under det att motsvarande siffror

för år 1904 voro resp. 5.i och 42.3.

Medelbeloppet av behållningen för varje insättare i gruppen med

behållning över 1,000 kronor uppgick alltså vid 1914 års utgång till

omkring 2,622 kronor, och i gruppen med behållning över 2,000 kronor

omkring 3,963 kronor (år 1900 3,324 kronor och år 1908 3,667 kronor).

Medelbehållningén för varje insättare var något mindre än 563 kronor,

men utgjorde år 1905 endast 438 kronor och år 1900 endast 356 kronor.

Dessa siffror visa, huru en tendens alltjämt gör sig gällande att i sparbankerna

placera medel, som ingalunda falla under gruppen »smärre besparingar».

En undersökning angående det högsta belopp, vara enligt gällande

reglementen ränta i sparbank gottgöres, visar att i ett ganska stort antal

sparbanker nämnda belopp är avsevärt högre än 3,000 kronor. Så medgives

räntegottgörelse:

i ett mycket stort antal sparbanker för ett högsta belopp av . kr. 10,000

i 12 sparbanker för ett högsta belopp av.........» 15,000

i 15 » » » > » ».........» 20,000

i 6 » » » » » ».........» 25,000

i 7 » » » » » ».........» 30,000

i 3 » » » » » ».........» 50,000

varjämte reglementena för åtskilliga sparbanker medgiva styrelsen befogenheter

att bevilja räntegottgörelse för ett högre belopp än det i reglementet

medgivna.

Medelbehållningen för varje insättare å sparkasseräkning utgjorde

vid 1914 års utgång hos de med sparbanker jämförliga penninginrättningar,

som avses i lagen den 18 september 1903, 447 kronor samt hos solidariskt

bankbolag och bankaktiebolag endast 335 kronor.

Då jag nu föreslår en beskattning av de räntor, som uppstå å insättningarna

i sparbanker, gör jag ingalunda detta för att återföra sparbanks

verksamhet till »dess naturliga område», vilket jag icke finner vara

från min sida påkallat, utan endast med hänsyn till nödvändigheten att i

beskattningshänseende likställa sinsemellan likartade penningplaceringar.

Att det här icke gäller obetydliga belopp, framgår av tillgängliga

statistiska uppgifter. Enligt statistiken för år 1914 utgjorde behållningarna

å nedanstående räkningar i svenska banker, sparbanker och med sparbanker

jämförliga penningiurättningar vid utgången av nämnda år:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maja» nåd. proposition nr 95 A.

33

i bankbolagen innestående medel:

å depositions- och kapitalräkning......kr. 1,140,535,809

å sparkasseräkning............» 371,557,265

i sparbankerna:

insättarnas behållning...........kr. 986,689,261

i andra penninginrättningar:

å sparkasseräkning............kr. 9,877,926

Effektiviteten av en beskattning i den av kommitterade föreslagna riktningen

blir givetvis, såsom jag nyss framhållit, i hög grad beroende av beskattningens

allmänna omfattning. Undantagas från skatt medel, som innestå

i sparbank, kan man befara, att ej obetydliga belopp av de medel, som eljest

kunnat insättas å räkningar hos bankbolagen, komma att söka sig väg till

sparbankerna. Det mot förmodan dåliga resultatet i fiskaliskt avseende av

den år 1894 införda stämpelskatten å depositionsbevisen torde till icke

oväsentlig del vara att tillskriva de luckor, som den nya lagstiftningen

innehöll och vilka erbjödo många möjligheter till kringgående av författningens

bestämmelser. Man kan draga vissa slutsatser av följande siffror:

Insättarnas behållning i sparbankerna utgjorde vid slutet av år

1893 ...........kr. 307,687,861

1900 ...........» 437,391,160

1905 ...........» 601,751,391

1910...........» 808,788,530

1914...........» 986,689,261

I bankbolagen innestodo

vid slutet av är ä sparkasseräkning

ä depositions- och

kapitalräkning

1893 ........kr. 12,253,127 kr. 320,623,611

1900 ........» 90,680,166 » 548,416,946

1905 .....-. . . » 186,595,169 » 705,309,945

1910........» 278,678,375 » 983,708,056

1914........» 371,557,265 » 1,140,536,109

Då man betänker, att de å sparkasseräkning innestående medlen för

varje insättare torde — åtminstone med några sällsynta undantag — understiga

3,000 kronor och att även de i sparbank innestående medlen till

stor del äro för varje insättare relativt små belopp, måste man med en

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 79 käft. (Nr 95 A och B.) 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr !tö A.

viss undran lägga märke till dessa räkningars förvånande utveckling i jämförelse

med depositions- och kapitalräkningarnas utveckling under samma

tid. Särskilt sparkasseräkningens utveckling under åren närmast efter år

1893 kan lätt framkalla den förmodan, att en omflyttning från depositionsräkning

till sparkasseräkning i åtskilliga banker ägt rum i ej ringa

omfattning och måhända i syfte att kringgå bestämmelserna om stämpel

av depositionsbevis. Att de förut brukliga depositionsbevisen med fast

ränta efter depositionsstämpelns tillkomst ersattes med bevis med växlande

ränta, varå i stor utsträckning penningar under lång tid kvarstå, och att

kapitalräkningen kom till mycket vidsträckt användning, medverkade i

samma riktning till nedbringande av det statsfinansiella resultatet av depositionsstämpeln.

Genom dennas ersättande med en räntestämpel och genom beskattningens

utvidgning till alla de områden, som kreditinrättningarna öppna

för den allmänhet, som genom penningars insättande å bankräkning av

det ena eller andra slaget vill på en gång hava sina tillgångar i gott förvar

och av dem erhålla en säker avkastning, torde, under förutsättning av

erforderlig kontroll över själva stämpelbeläggningen, vara sörjt för att ett

kringgående av beskattningsbestämmelserna näppeligen kan ifrågakomma.

Och för åstadkommande av kontroll föreslår jag erforderliga bestämmelser.

Genom att låta räntestämpeln utgå i förhållande till räntebeloppet och

icke i förhållande till det insatta kapitalets storlek har man sörjt för en

rättvist avvägd beskattning av de insatta medlen, vunnen genom beaktande

av de skiljaktigheter med avseende å räntefotens storlek, som förekomma

vid olika placeringar, och av den olika tidrymd placeringarna avse.

I fråga om skattesatsens storlek har jag anslutit mig till kommitterades

förslag. I regel blir skatten alltså ungefär en procent av räntebeloppet.

För mindre belopp, innestående i sparbank eller, i andra kreditinrättningar,

å sparkasseräkning, har jag, ävenledes i likhet med kommitterade,

funnit skattefrihet böra äga rum. Men jag har ansett gränsen för

skattepliktens inträde böra höjas utöver vad kommitterade föreslagit. Sålunda

har jag tänkt mig, att skattskyldighet skulle inträda först i fråga

om räntebelopp av 40 kronor och däröver, i stället, för enligt kommitterades

förslag redan vid ett räntebelopp av 20 kronor.

Det av kommitterade föreslagna stadgandet om stämpelfrihet för

medel, som innestå för utländsk räkningshavare, vilken icke är inom landet

bosatt, har icke av mig upptagits. Den för detsamma anförda motiveringen

om önskvärdheten av att svårighet ej beredes för utländskt kapital att

inkomma i den allmänna rörelsen synes mig nämligen under nu rådande

förhållanden ej äga samma betydelse som förr. Jag vill därjämte erinra

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 95 A.

35

om att i främmande länders lagstiftning i regel liknande skattefrihet icke

ifrågakommer för avkastningen av svensKt kapital.

Enligt verkställda beräkningar skall en räntestärnpel enligt av mig föreslagna

grunder avkasta, utöver vad nu gällande stämpel å bevis om insättning

pa depositions- och kapitalräkning antagits giva, i runt tal 800,000 kronor.

De av mig föreslagna bestämmelserna om särskild ordning för vissa

stämpelavgifters utgörande överensstämma i huvudsak med vad kommitterade

i sådant avseende föreslagit. Härutöver har det visat sig nödvändigt

att såsom en följd av förslaget om räntestärnpel underkasta 22 och 23 §§

i stämpelförordningen viss bearbetning, förstnämnda paragraf med hänsyn

därtill att den nya räntestämpeln för sin tillämpning fordrar lägre valörer

av typen för bank- och växelstämplar än nu finnas. I 51 § har dessutom

vidtagits en mindre förändring, som ej torde tarva närmare förklaring.

5. Lottsedelstämpel.

I flertalet främmande länder, där lotterier äro tillåtna, har staten

genom särskild beskattning av företagen velat göra sig delaktig av den

stora vinst, dylika företag i allmänhet lämna. Att så icke varit förhållandet

i vårt land, beror naturligtvis därpå, att inhemska lotterier varit i princip

här i landet förbjudna. De förenämnda stämpelkommitterade hava,

utan. att inlåta sig på den omtvistade frågan, huruvida och i vilken mån

lotterier böra tillstädjas, ansett sig böra framhålla, att det lärer kunna

tagas för avgjort, att lotterier under åtminstone en avsevärd framtid komma

att här i landet bedrivas, och, säga kommitterade, vid sådant förhållande

synes med skäl kunna ifrågasättas, om icke staten här liksom i andra länder

bör genom beskattning skaffa sig del av de rikliga medel, som användas

för lotteriändamål. De penningtillgångar, som framträda vid inköp av

lotter, särskilt av lotter i penninglotterier, hava visat sig vara i mycket

hög grad okänsliga för den dryga belastning av desamma, som plägat utgå

i form av överpris på lotter eller andelsbevis i sådana; och det torde med

visshet kunna antagas, att en beskattning i form av en stämpel å lottsedlarna

skulle — jämte det den gåve staten en icke så alldeles obetydlig

inkomst — för lottägarna bliva jämförelsevis litet märkbar. Skatten borde

emellertid icke drabba lotteriföretaget, utan läggas så, att den träffade

lottköparen. Detta syfte vunnes enklast genom att stämpelbelägga lottsedlarna

och icke, såsom ofta sker utomlands, låta skatten utgå av lotteriföretagets

tillgångar.

För att från skatt undantaga lottsedlar i lotterier, vilka avse bortlottning

av lösören för välgörande ändamål eller av konstsaker till svenska

konstidkares understöd och uppmuntran och vilka på grund av det synner
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.

ligen behjärtansvärda ändamålet icke lämpligen höra på något sätt försvåras,

hava kommitterade med beaktande därav, att för anordnande av

dylika lotterier erfordras tillstånd av konungens befallningshavande, under

det att för anställandet av andra lotterier kräves medgivande av Kungl.

Maj:t, föreslagit att skatteplikt skall förefinnas endast för lottsedlar i lotterier

av senare slaget. Kommitterade hava vidare i fråga om skattepliktens

storlek skilt emellan två grupper av lotterier, nämligen å ena sidan

lotterier, däri vinsterna utgöras av penningbelopp, samt å andra sidan

lotterier med vinster bestående av lösören eller eljest andra värdeföremål

än penningar. Skattekraften hos lottsedlarna i dessa olika slag av lotterier

vore väsentligen olika. Vad beträffar penninglotteriernas lottsedlar, torde

dessa utan olägenhet kunna bära en stämpel av 10 procent av lottsedlarnas

nominella värde. En dylik stämpel skulle däremot vara väl dryg för

lottsedlar i flertalet varulotterier och dessutom i åtskilliga fåll komma att

utgå med belopp, som på grund av sin ojämnhet vore för lottsedlarnas

avsättning något hinderligt. Med hänsyn härtill hade kommitterade föreslagit

en låg fix stämpel för dylika lottsedlar, närmare angiven till 10 öre

för varje lottsedel.

Statskontoret har förklarat, att kommitterades förslag om införande

av stämpel å lottsedlar och om sättet för denna skatts upptagande i

vissa fall icke givit anledning till något särskilt uttalande från statskontorets

sida.

I enlighet med vad sålunda blivit föreslaget har jag inrymt bestämmelser

om stämpelavgift å lottsedlar i det förslag till utvidgning av stämpelbeskattningen,

varom nu är fråga, och har jag däri även upptagit det

förslag till särskild ordning för skattens erläggande, som av kommitterade

upprättats och som i författningsförslaget återfinnes under 56 §.

Lottsedelsstämpeln beräknas giva en avkastning av 540,000 kronor.

Sammanfattning av den ökade inkomst, som de nu föreslagna stämpelavgifterna

beräknats giva statsverket.

Lagfartsstärapeln..........kr. 2,285,000

Aktiestämpeln............ » 430,000

Obligationsstämpeln.........» 270,000

Stämpeln å vissa skuldförbindelser ... » 15,000

Räntestämpeln ........... > 800,000

Lottsedelsstämpeln . .........» 540,000

Summa kr. 4,340,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

KutigL Maj:ts nåd. proposition nr U5 A.

•H7

De inom statistiska centralbyrån verkställda uträkningar, vilka ligga

till grund för ovanstående inkomstberäkningar, torde såsom bilaga få

fogas till den nådiga propositionen i ämnet. Uträkningarna, som äro

gjorda i slutet av år 1915, angiva den ökning av inkomst, som genom

den föreslagna nya stämpelbeskattningen antagits uppkomma under år

1917. För år 1918 torde inkomstökningen, såsom jag tidigare antytt, med

största sannolikhet kunna beräknas uppgå till ett belopp, som icke understiger

4,500,000 kronor. I fråga om avkastningen av lagfartsstämpeln bör

iakttagas, att densamma kunnat beräknas något högre än enligt statistiska

centralbyråns uträkning, med hänsyn därtill att jag föreslagit en högre

stämpelavgift än kommitterade och att nämnda stämpels förhöjning enligt

mitt förslag kommer att drabba även testamente och fideikommissbrev om

fast egendom.

Ytterligare författningsändringar.

Efter det svenska bankföreningen i underdånig skrivelse i september

1915 hemställt om vissa ändringar i stämpelförordningen i syfte att undanröja

nu förefintliga svårigheter i fråga om stämpling av interimsbevis och

promesser å aktiebrev och lottbrev, har general poststyrelsen .och statskontoret

ävensom patent- och registreringsverket i detta ärende avgivit underdåniga

utlåtanden. De två sistnämnda ämbetsverken hava även yttrat sig

över vissa av generalpoststyrelsen uttalade önskemål rörande förtydligande

och kompletterande av stämpelförordningens bestämmelser i särskilt angivna

hänseenden. För lösning av de uppkomna frågorna hava ämbetsverken

antytt i större eller mindre grad från varandra avvikande utvägar. Särskilt

har patent- och registreringsverket, vars utlåtande först den 20 februari

1917 inkommit till finansdepartementet, anvisat utvägar för frågans

lösning, vilka för sitt genomförande kräva ändringar på aktiebolagslagstiftningens

och närliggande områden av den omfattning, att deras lämplighet

och konsekvenser icke utan noggrann granskning kunna bedömas. Jag har

fördenskull icke, såsom jag önskat, varit i tillfälle att nu upptaga dessa

frågor till sådan behandling i sammanhang med övriga av mig ifrågasatta

^ndringar i stämpelförordningen, att de kunna vinna en fullständig lösning.

Åtskilliga skäl tala dock för, att redan nu försök göras att åstadkomma

en provisorisk lösning av en av de uppkomna frågorna. Då år 1914 i

stämpelförordningen infördes bestämmelser avseende att i fråga om stämpelskatteskyldighet

likställa promesser å aktie- och lottbrev med aktie- och

lottbrev, skedde detta i avsikt att förebygga kringgående av gällande bestäm
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.

melser om stämpelbeskattning av dylika brev. Emellertid borde till fullständigt

förebyggande av dylikt kringgående bestämmelser om stämpelskatteskyldighet

för bevis om verkställd inbetalning å aktie eller lott (interimsbevis,

interimskvitto) snarare hava givits. Generalpoststyrelsen har fäst

uppmärksamheten å denna lucka i lagstiftningen och de två andra ämbetsverk,

vilka, enligt vad jag nyss anförde, i frågan avgivit utlåtanden, hava

ävenledes framhållit att här förelåge en lucka, som behövde fyllas. Jag

har i enlighet med dessa uttalanden låtit utarbeta förslag om stämpelskatteskyldighet

för ifrågavarande interimsbevis och interimskvitton såsom

för aktie- och lottbrev. Samtidigt har jag funnit det riktigast att ur uppräkningen

av stämpelpliktiga handlingar utesluta promesserna. När 1914

dessa infördes såsom stämpelpliktiga i likhet med aktier och lottbrev, torde

man närmast hava avsett att därmed träffa just ifrågavarande interimsbevis

och interimskvitton. Då emellertid aktiebolagslagen i 27 § skiljer mellan

dessa och promesserna, måste man redan ur terminologisk synpunkt undvika

att i stämpelförordningen sammanblanda dem, och då härtill kommer,

att det ändamål, man 1914 ville vinna med stämpelbeläggandet av promesserna,

ur skatteteknisk synpunkt riktigast nås genom att göra interimsbevis

och interimskvitton stämpelpliktiga, kunna utan olägenhet promesserna

ur stämpelförordningen uteslutas.

Oavsett de skäl, som sålunda angivits för att ur stämpelförordningen helt

utesluta promesserna, hava, vad 27 § angår, särskilda grunder föranlett deras

undantagande från denna paragrafs speciella stadganden. Då dessa grunder

jämväl äga sin giltighet beträffande interimsbevisen och interimskvittona,

vilka nu föreslagits skola träda i promessernas ställe, tillåter jag mig något

beröra denna fråga. Den i 27 § stämpelförordningen stadgade skyldighet att

låta stämpling av aktiebrev, lottbrev, promesser m. fl. handlingar av likartad

natur alltid verkställas genom generalpoststyrelsens försorg har, vad beträffar

promesser, visat sig i praktiken medföra så gott som oöverstigliga svårigheter.

Promesser, likasom interimsbevis, kunna icke på förhand stämpelbeläggas

eller åsättas stämplingsbevis, avseende visst belopp, enär det icke

blir känt, huru de skola stämpelbeläggas, förr än just vid det tillfälle, då

de skola utgivas, d. v. s. sedan aktie- eller lottägaren verkställt betalning;

det ligger nämligen i hans makt att inom vissa gränser i en eller flera

■omgångar betala större eller mindre del av det belopp, han skall erlägga

för aktien eller lotten. Den apparat, varmed stämpling hos generalpoststyrelsen

verkställes, är icke anordnad för stämpling av enstaka handlingar,

utan kan med fördel användas endast för stämpling på en gång av ett

större antal handlingar, vilka alla skola åsättas stämpel till samma belopp.

Genom dessa förhållanden hava stora svårigheter uppstått såväl för de av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 05 A. ;$9

giftspliktiga bolagen som för generalpoststyrelsen, och förslag hava framställts

om ändrade bestämmelser, åsyftande eu mera lämplig ordning för

ifrågavarande stämplings verkställande. Då emellertid dessa förslag ännu

icke kunnat underkastas tillräckligt noggrann prövning och det är av vikt,

att1 de övriga förslag till ändringar i stämpelförordningen, som jag nyss

berört, så snart ske kan överlämnas till riksdagens prövning, böra åtminstone

redan nu promesserna avskiljas från den grupp av handlingar, som

skola stämplas i den i 27 § angivna ordning, frånsett de skäl, som eljest,

enligt vad ovan sagts, tala för deras uteslutande ur förordningen i allmänhet.

Härigenom torde den mest påtagliga olägenheten av nu gällande

bestämmelser kunna på ett enkelt sätt avlägsnas, utan att någon nämnvärd

fara för beskattningsbestämmelsernas kringgående torde behöva uppstå.

Jag föreställer mig nämligen, att då generalpoststyrelsens åliggande

att ombesörja aktie- och lottbrevens stämpling fortfarande bibehålies och

nämnda styrelse har att fastställa det belopp, med vilket stämpel skall

utgöras, generalpoststyrelsen icke torde medgiva något avdrag vid stämpelberäkningen

för stämpelbeläggning å interimsbevis eller interiinskvitto,

utan att hava förvissat sig om att dylik beläggning i verkligheten ägt rum.

Det ligger i sakens natur, att då i förordningen interimsbevis och interimskvitton

träda i px-omessernas ställe, 27 § ej heller bör omfatta dem; vad

nyss sagts om de med där stadgade förfarande förbundna olägenheter i

fråga om promesserna, äger sin fulla giltighet även beträffande nämnda

andra handlingar.

Bestämmelsen om stämpelplikt för interimsbevis och interiinskvitto

i stället för promess förutsätter en ändring i 20 § 2 inom., som ej erfordrar

närmare motivering.

Med anledning av hemställan av generalpoststyrelsen och enligt förslag

av statskontoret föreslår jag viss ändring av rubriken: Inkassering av

penningar i 8 §, i syfte att från stämpelfrihet utesluta handling, som avser

inkassering av penningar genom postverkets försorg i annan ordning än

genom postförskott. Erfarenheten har nämligen ådagalagt olämpligheten

av hithörande bestämmelsers nuvarande avfattning, vilka lett till att handlingar,

som eljest äro stämpelpliktiga, t. ex. växlar, undgått stämpelbeskattning,

då postverket ombestyrt inkasseringen och uteslutande på grund härav.

Sedan departementschefen härefter uppläst det av ovan angivna redogörelse

betingade förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften, som inom finans
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.

departementet blivit upprättat, hemställde han, att Kungl. Maj:t måtte

i särskilda propositioner föreslå riksdagen

l:o) att antaga det upplästa författningsförslaget; samt

2:o) att, med ändring av vad i den till innevarande års riksdag avlåtna

propositionen angående statsverkets tillstånd och behov under år

1918 föreslagits, beräkna

dels utdelningen i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet till 4,500,000

kronor,

dels telegrafverkets inkomster till 27,750,000 kronor,

dels oclc inkomsterna av statens järnvägar till 141,525,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

förordna, att propositioner i ämnet skulle till riksdagen

avlåtas av den lydelse, bilagorna litt. och

litt. vid detta protokoll utvisa.

Ur protokollet:

Jochum Beck-Friis.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 95 A.

41

Bilaga.

P. M.

angående den merinkomst, soin en utvidgning av stämpelskatten kan beräknas

bereda statsverket år 1917.

Lagfartsstämpeln. Enligt de i finansdepartementet utarbetade uppgifter

har beloppet av de stämplar, som använts till beläggning av nedanstående, till

protokollen över lagfartsärenden hörande handlingar under de fem senaste åren

utgjort:

År.

Stämpel av 60 öre för 100 kronor.

Stämpel av 1 krona 20 öre

för 100 kronor.

1

Summa.

Köpebrev.

Bytesbrev.

Gåvobrev.

Köpebrev.

Bytesbrev.

Kronor.

1910.......

2,664,245

94,767

19,986

742,022

5,088

3,526,108

1911.......

2,439,438

82,088

40,272

670,894

3,982

3,236,674

1912.......

2,413,672

58,909

23,806

753,817

7,001

3,257,205

1913.......

2,543,836

90,339

9,562

883,525

12,857

3,540,119

1914.......

2,483,533

106,044

10,600

1,128,852

10,832

3,739,861

Sömma

12,544,724

432,147

104,226

4,179,110

39,7G0

17,299,967

Årligt medeltal

2,508,945

86,429

20,845

835,822

7,952

3,459,993

Med tillämpning av de nu gällande stämpelsatserna synes lagfartsstämpeln

kunna för år 1917 beräknas till samma belopp som ovanstående medeltal, eller

3.460.000 kronor. Den ifrågasatta höjningen av satserna med 50 % skulle alltså

bereda statsverket en merinkomst av 1,730,000 kronor. Den minskning häri, som

medgivandet till förmån för vissa allmännyttiga aktiebolag samt bibehållandet av

den nuvarande stämpeln för en del smärre köp kan medföra, är ej möjlig att

beräkna, men har densamma i stämpelskattekommitterades den 29 december 1909

avgivna betänkande anslagits till högst 100,000 kronor. Tages denna siffra för

god, skulle merinkomsten av lagfartsstämpeln böra för år 1917 upptagas till

1.630.000 kronor.

[Härvid må emellertid erinras om, att skatten å gåva sedan ingången av

år 1915 är underkastad ny lagstiftning, varför någon ändring i de nu gällande

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 79 käft. (Nr 95 A och B.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 1)5 A.

bestämmelserna måhända ej bör ifrågakomma. I sådant fall bör merinkomsten

minskas med 10,000 kronor. Samtidigt har den förut gällande stämpeln av 1

krona 60 öre för 100 kronor av gåva till annan än skyldeman i rätt nedstigande

led nedsatts till 60 öre för 100 kronor. För år 1917 kan denna nedsättning här

beräknas minska statsverkets inkomster med 12,000 kronor.]

Aktiestämpeln. Enligt Statistisk årsbok för Sverige 1915 hava i nybildade

aktiebolag och bankbolag tecknats aktiekapital (grundfonder) »till nedanstående

belopp:

År 1910.........................kr. 73,093,665

> 1911......................... > 96,434,500

> 1912...................■.....» 74,438,532

» 1913......................... > 106,015,570

> 1914.................... » 80,990,390

Summa kr. 430,972,657

Årligt medeltal > 86,194,531

Anförda årsmedeltal synes även kunna antagas såsom uttryck för emissionernas

belopp under år 1917. En höjning av stämpelsatsen med 5 öre för varje

fullt 10-tal kronor skulle alltså motsvaras av en merinkomst av i runt tal 430,000

kronor.

Obligationsstämpeln. De av statskontoret i underdånigt utlåtande den 20

april 1914 i fråga om utvidgning av stämpelbeskattningen meddelade uppgifter

om under åren 1910—1913 emitterade stämpelpliktiga obligationer, kompletterade

med Svenska bankföreningens motsvarande uppgifter om svenska obligationslån

under år 1914, ställa sig sålunda:

År 1910.........................kr. 93,583,380

> 1911......................... » 104,615,000

» 1912......................... > 93,618,000

> 1913......................... » 66,425,500

* 1914.................... > 93,166,000

Summa kr. 451,407,880

Årligt medeltal > 90,281,576

Även här torde årsmedeltalet kunna få anses motsvara förhållandet under

år 1917. En stämpelförhöjning av 30 öre för varje påbörjat 100-tal kronor kan

därför beräknas lämna en merinkomst av 270,000 kronor.

Räntestämpeln. Med stöd av de månatliga uppgifterna om bankerna hava

de av de solidariska bankerna och, bankaktiebolagen gottgjorda räntorna å inlåningsräkningarna

för de fem senaste åren approximativt beräknats utgöra:

opaginerad Kontrollera mot PDF

4:3

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 95 A.

Å andra räkningar än

sparkasseräkning.

Å sparkasse- räkning.

År 1910 ....

...........kr. 44,653,000

10,136,000

» 1911 ....

............ > 46,008,000

11,124,000

» 1912 ....

............ > 47,169,000

12,420,000

> 1913 ....

............ » 54,904,000

14,068,000

» 1914 ....

............ > 56,638,000

15,809,000

Summa kr. 249,372,000

63,557,000

Årligt medeltal > 49,874,000

12,711,000

Den starka räntestegringen under de två senaste åren är visserligen till

en del beroende på de under dessa år gällande höga räntesatserna. Med hänsyn

till att insättarnas tillgodohavanden befinna sig i ständig tillväxt, torde emellertid

ränteinkomsten under år 1916 icke överskattas, om densamma beräknas till

resp. 55,000,000 och 15,000,000 kronor.

Beträffande andra räkningar än sparkasseräkning skulle, efter en stämpelsats

av 1 /, anförda ränteinkomst motsvaras av stämpelmedel till ett belopp av

550.000 kronor. Härifrån måste emellertid göras ett avdrag av den anledning,

att stämpeln skall i regeln utgå endast för fullt 10-tal kronor. Det belopp, varmed

en räntepost överskjuter jämnt 10-tal kronor, kan i medeltal sättas till 5

kronor, vilket motsvarar en stämpel av 5 öre. Antalet bankräkningar av här

ifrågavarande slag, vilket vid 1914 års slut uppgick till i runt tal 440,000, kan

anslås till 455,000 vid 1916 års utgång. Med tillägg av de under året upphörda

torde antalet räkningar, som skola gottgöras ränta för år 1916, kunna uppskattas

till 480,000, varav omkring 400,000 depositions- och kapitalräkningar. Då de

sistnämnda gottgöra ränta 2, stundom 4 gånger om året, lärer hela antalet ränteposter

för år 1916 kunna sättas till vid pass 900.000. Från ovannämnda stämpelbelopp

av 550,000 kronor böra således dragas 45,000 kronor, varefter stämpeln å

de för år 1916 gottgiorda räntorna skulle uppgå till 505,000 kronor. Den obetydliga

ökning, som betingas av skatteplikt för räntor mellan 5 och 10 kronor,

kan lämnas ur räkningen. Däremot torde den omständigheten, att räntor å depositions-

och kapitalräkningar till allra största delen uppbäras eller gottskrivas

samma år, varunder de upplupit, motivera en höjning av stämpelbeloppet med

10.000 kronor. För år 1917 synes alltså räntestämpeln å andra bankräkningar än

sparkasseräkning kunna beräknas till 515,000 kronor.

Vad vidare angår bankbolagens sparkasseräkningar, skulle, enligt vad ovan

anförts, stämpeln å de under år 1916 gottgjorda räntorna, efter en skattesats av

1 %, uppgå till 150,000 kronor. Härifrån skall dock till en början avdragas den

beräknade stämpeln å räntebelopp under 20 kronor. Detta avdrag kan med ledning

av den allmänna sparbanksstatistikens uppgifter anslås till 20,000 kronor.

Vidare skall avdrag ske för räntebelopp, som överskjuter jämnt 10-tal kronor,

vilket avdrag, beräknat efter samma grunder, som beträffande andra bankräkningar

här ovan omförmälts, torde uppgå till 10,000 kronor. Stämpeln å bankbolagens

sparkasseräkningar kan alltså beräknas under år 1917 bereda statsverket

en inkomst av 120,000 kronor. Skulle åter den skattefria gränsen sättas vid 1,000

kronors kapital, skulle inkomsten komma att nedgå med 15,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 95 A.

De enskilda sparbankerna och med dem jämförliga penninginrättningarna

hava under de fem senaste åren gottgjort sina insättare följande räntor:

År 1910........................ . kr. 34,741,810

> 1911......................... > 36,063,007

» 1912 ......................... » 37,816,343

> 1913......................... > 41,051,824

» 1914....................» 44,130,013

Summa kr. 193,802,097

Årligt medeltal . 38,760,599

Ehuru visserligen här, liksom i fråga om räntemedel i bankbolagen, de

två senaste årens resultat rönt inflytande av de då gällande högre räntesatserna,

torde likväl, med hänsyn till den sedan en lång följd av år fortgående jämna

ökningen i insättarnas tillgodohavande i sparbankerna, de under år 1916 upplupna

räntorna icke böra beräknas lägre än till 45,000,000 kronor, vilket efter

en stämpelsats av 1 % motsvaras av en stämpelavgift av 450,000 kr. Efter avdrag

av dels 50,000 kronor för räntor under 20 kronor, dels ock 25,000 kronor

med^ anledning av att stämpeln utgår endast för fullt 10-tal kronor, kan alltså

för år 1917 beräknas en stämpel å sparbanksräntor till belopp av 375,000 kronor.

Sättes skattegränsen vid 1,000 kronors kapital, böra därifrån avgå 45,000 kronor.

De av postsparbanken gottgjorda räntor åt insättare törne nästan undantagslöst

falla under den ifrågasatta räntestämpelgränsen.

Under erinran att ingen hänsyn kunnat här tagas till räntor å medel innestående

hos enskilda bankirer o. d., kan den nu utförda beräkningen av räntestämpelns

avkastning under år 1917 sammanfattas sålunda:

Hos solidariska banker och aktiebanker:

Å annan räkning än sparkasseräkning............kr. 515,000

A sparkasseräkning..................... » 120,000

Å sparbanksräkning................ > 375,000

Summa kr. 1,010,000

Samtidigt med att räntestämpel å depositions- och kapitalräkning införes,

skulle emellertid den nu utgående stämpeln å bevis om insättning å dylika

räkningar upphöra. Enligt Svenska bankföreningens styrelses berättelse till 1915

års ordinarie bankmöte hava insättningarna å depositions- och kapitalräkning hos

bankbolagen uppgått till följande belopp:

År 1910........................kr. 287,511,200

* 1911........................ » 280,341,000

> 1912........................ » 304,972,500

> 1913........................ > 335,145,700

» 1914.......................» 305,756,700

Summa kr. 1,513,727,100

Årligt medeltal » 302,745,400

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 9ö A.

Anslås insättningarna år 1917 till i runt tal 300,000,000 kronor, skulle

stämpeln därå, efter 50 öre för 1,000 kronor, utgöra 150,000 kronor. Denna siffra

är emellertid^ så till vida för hög, att dels i ovanstående uppgifter om insättningarna

. ingå en del under vederbörande år gottskrivna räntor, dels någon nedsättning

i stämpelbeloppfst torde betingas av, att insättning ej överstigande 100

kronor är stämpelfri. A andra sidan påkallas någon höjning i nyssnämnda summa

dÄrav, att stämpeln för belopp mellan 100 och 1,000 kronor utgår med något

högre belopp än V* per tusen samt i övrigt med 50 öre för varje påbörjat 1,000- tal kronor. I avsaknad av uppgifter om dessa olika faktorers verkningar torde

det anförda beloppet 150,000 kronor kunna godtagas såsom gällande för är 1917.

Efter avdrag av nyssnämnda summa kan räntestämpeln beräknas bereda

statsverket en merinkomst under år 1917 av 860,000 kronor.

Därest stämpelfriheten för sparkasse- och sparbanksräkningar utsträcktes

intill en behållning av 1,000 kronor, skulle inkomsten minskas med 60,000 kronor.

Lottsedelstämpeln. För år 1916 har av Kungl. Maj:t beviljats tillstånd

till penninglotteri till belopp av 5,000,000 kronor. Antages samma lottsedelsumma

komma att medgivas även för år 1917, skulle stämpeln under sistnämnda år uppgå

till. 500,000 kronor. Lägges härtill stämpeln för varulotterier, som med Kungl.

Maj:ts tillstånd anordnas, vilken stämpel av stämpelskattekommitterade beräknats

till minst 36,000 kronor, kan lottsedelsstämpeln år 1917 beräknas inbringa omkring

540,000 kronor.

Sammanfattning. Enligt vad nu anförts kan den ifrågasatta utvidgningen

av stämpelbeskattningen beräknas under år 1917 tillföra statsverket en merinkomst

till följande belopp:

Skulle åter behållningar å sparkasse- och sparbanksräkningar till belopp

under 1,000 kr. förbliva fria från räntestämpel, föranleder detta en inkomstminskning

om 60,000 kronor, i vilket fall således hela merinkomsten stannar vid 3,670,000

kronor.

Stockholm den 16 december 1915.

Lagfartsstämpeln .

Aktiestämpeln . .

Obligationsstämpeln

Räntestämpeln . .

Lottsedelsstämpeln

kr. 1,630,000

» 430,000

. 270,000

> 860,000

»_540,000

Summa kr. 3,730,000

Hugo Burström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1917:58 Betänkande, angående vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1917:261 Skrivelse till Konungen, angående vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften. s. 1 i texten