Angående livränta till förre under officerskorpr alen Karl Manfred Olsson
1918-02-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1918:110, Angående livränta till förre under officerskorpr alen Karl Manfred Olsson
Dokumentets text
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 110.
1
Nr 110.
Kanyl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående livränta
till förre under officerskorpr alen Karl Manfred Olsson:
given Stockholms slott den 1.5 februari 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Knngl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen medgiva,
att förre underollicerskorpralen vid 7:de kompaniet av Karlskrona
kustartilleriregemente nr 51 Karl Manfred Olsson må under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig livränta
nv fyrahundiafemtio kronor, att utfila från och med den 1 november
1916.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Erik Palmstierna.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 99 käft. (Nr Ilo.)
1
2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 110.
Ang. livränta
till förre
underofficerskorpralen
K. M. Olsson.
Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15
februari 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdÉN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anförde härefter:
-
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift av den 12 december 1916
har förre underofficerskorpralen vid 7:e kompaniet av Karlskrona kustartilleriregemente
nr 51 Karl Manfred Olsson anhållit om en årlig
pension av 750 kronor från och med den 1 november 1916; och har
Olsson till stöd för ansökningen åberopat, bland annat, att han genom
sin tjänstgöring vid nämnda regemente ådragit sig lungtuberkulos, som
gjorde honom oförmögen till arbete.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Olsson, som är född
den 13 november 1888 och anställts vid nämnda regemente den 1
Kungi. Maj;ts nåd. proposition Nr Ilo. 3
november 1906, under eu gymnastikövning våren 1910 ådragit sig en förkylning
och börjat besväras av hosta, att lian någon tid derefter fått
upphostningar av blod, att han den 31 januari 1912 konstaterats lida
av lungtuberkulos samt att han, som för nämnda sjukdom vårdats å
sanatorium under tiden den 15 augusti 1912—den 15 januari 1913
och sedermera i sitt hem, den 31 oktober 1916 erhållit avsked på grund
av berörda sjukdom efter en tjänstetid av 10 år, därav 7 år 11 månader
från 20 års ålder.
Direktionen över flottans pensionskassa har i utlåtande över ansökningen
den 24 januari 1917 anfört, bland annat, följande:
Jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledningav
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävdes dittills
gällande bestämmelser i fråga om skyldighet för staten att åt värnpliktiga,
volontärer vid hären samt dem, som tillhörde flottans eller
kustartilleriets stammanskap, utgiva ersättning för skada tillföljd av
olycksfall eller sjukdom, förorsakad av militärtjänstgöring, för så vitt
skadan eller sjukdomen uppkommit efter den 31 december 1909. Då
Olsson ådragit sig den åberopade sjukdomen våren 1910, vore han följaktligen
ej berättigad till pension genom flottans pensionskassa.
Vidare har marinförvaltningen den 26 april 1917 avgivit underdånigt
utlåtande i ärendet och därvid överlämnat av ämbetsverket infordrat
yttrande från riksförsäkringsanstalten, som däri framhållit, att
anstalten icke funnit Olsson på grund av sin sjukdom berättigad till
ersättning enligt ovannämnda förordning den 18 juni 1909, enär framställning
därom icke, såvitt handlingarna utvisade, av honom gjorts
inom den tid av 2 år efter det skadan yppats, vilken vore föreskriven
i § 12 av samma förordning. Beträffande sjukdomens samband med
Olssons militärtjänstgöring funne riksförsäkringsanstalten, att sjukdomen
uppkommit under sådana omständigheter att, därest Olssons anspråk på
ersättning icke varit preskriberat, han skulle varit berättigad till ersättning
från riksförsäkringsanstalten. I anledning därav syntes det kunna
ifrågasättas, huruvida icke bemyndigande borde utverkas för anstalten
att till följd av Olssons sjukdom tillerkänna honom ersättning enligt
bestämmelserna i ovanberörda förordning.
För egen del har marinförvaltningen på grund av i ärendet föreliggande
omständigheter hemställt om bemyndigande för riksförsäkringsanstalten
att tillerkänna Olsson ersättning på sätt av anstalten ifrågasatts.
Sedermera har Olsson i underdånig skrivelse den 1 maj 1917,
som av chefen för kustartilleriet med tillstyrkan överlämnats, anhållit om
4
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 110.
bemyndigande för riksförsäkringsanstalten att tillerkänna honom ersättning
för ifrågavarande sjukdom, oakt;it bestämmelserna i S 12 av för°Smle"
dern j-mi 1D09 icke blivit uppfyllda; och har Olsson till
stod darfor framhållit, bland annat, att anledningen till att ersättning
ej av honom begärts inom den i förordningen föreskrivna tiden av tv!
ar, eller senast våren 1912, varit den, att vid sistnämnda tidpunkt så
störa forhoppningar förefunnits om hans tillfrisknande, att han vid
kapitulation stidens utgång berörda år erhållit förnyad anställning under
ar’ j var-jamte Olssou anfört, att hans tillgångar numera vore alldeles
uttömda samt att han hade hustru och ett minderårigt barn att försörja.
Härefter har statskontoret den 4 juni 1917 avgivit underdånigt
utlåtande i ärendet och däruti anfört följande.
... „ Pa av vad handlingarna innehölle syntes ersättning för
ifrågavarande genom olycksfall under militärtjänstgöring ådragna sjukdom
hora beredas Olsson. Då, såvitt statskontoret kunde finna, framställning
om ersättning icke gärna kunnat av Olsson göras, förrän han
förklarats vara till följd av sjukdomen oförmögen till vidare tjänstgöring
och därför entledigats från sin anställning, kunde statskontoret
för sm del icke finna, att Olsson försuttit den tid, som för sådan framställning
vore föreskriven i föreuämnda förordning, utan ansåge statskontoret,
att ersättning borde kunna beviljas honom av riksförsäkringsanstalten
Kunde detta emellertid icke ske, ansåge statskontoret goda
skäl föreligga att genom framställning till riksdagen bereda Olsson ersättning
från allmänna indragningsstaten till det belopp och under de
villkor i övrigt, som funnes i berörda förordning föreskrivna.
Sedel mera har riksförsäkringsanstalten med anledning av vad
statskontoret anfört den 31 juli 1917 avgivit förnyat utlåtande i ärende*
°ch.,''dr?ruti rörklarat sig vidhålla sin förut uttalade uppfattning, att
riks försäk ungsanstalten icke kunde tillerkänna Olsson ersättning för
hans spikdom. Då emellertid sjukdomen syntes stå i samband med
Olssons militärtjänstgöring och det därför syntes vara med billighet
överensstämmande, att något understöd från statsverket i allt fall°bereddes
Olsson, ansåge riksförsäkringsanstalten, att sådan ersättning
lämpligen borde genom framställning till riksdagen beredas Olsson från
allmänna indragningsstaten till det belopp och under de villkor i övrigt
som stadgades i förordningen den 18 juni 1909. ’
Sedan Kungl. Maj t därefter anbefallt riksförsäkringsanstalten att
inkomma med förslag å beloppet av den i förevarande ärende ifrågasatta
ersättning, har riksförsäkringsanstalten i skrivelse den 16 januari
1918 anfört huvudsakligen följande.
5
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 110.
Riksförsäkringsanstalten både låtit verkställa utredning rörande
Olssons av sjukdomen orsakade tillstånd och hade därvid fått mottaga
dels ett av två trovärdiga personer utfärdat intyg, att Olsson efter utgången
av sin tjänstetid vid flottan den 31 oktober 1916 icke utfört
något slags arbete eller haft någon inkomst, enär han på grund av sin
sjukdom merendels varit sängliggande, dels ock ett av doktor S. V.
Rietz den 8 januari 1918 utfärdat läkarintyg, utvisande, bland annat,
att Olsson vore fullständigt arbetsoförmögen samt att varaktig förbättring
av arbetsförmågan genom sanatorie- eller sjukvård icke vore att
förvänta. På grund av vad sålunda förekommit har riksförsäkringsanstalten,
som i ärendet jämväl inhämtat yttrande från den hos ämbetsverket
anställde specialisten på lungsjukdomarnas område, avgivit det
utlåtande, att, därest i förevarande fall bestämmelserna i förenämnda
förordning den 18 juni 1909 skulle hava tillämpats, Olsson skulle hava
tillerkänts en årlig livränta av 450 kronor, att utgå från och med den
1 november 1916.
Med avseende å vad sålunda förekommit anser jag, i likhet med
i ärendet hörda myndigheter, med rättvisa och billighet överensstämmande,
att Olsson från anslaget till allmänna indragningsstaten beredes
ersättning till samma belopp, som skulle hava tillkommit honom, därest
bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, varit tilllämpliga;
och får jag alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t
föreslå riksdagen medgiva,
att förre underofficerskorpralen vid 7:e kompaniet av Karlskrona
kustartilleriregemente nr 51 Karl Manfred Olsson må under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig livränta
av fyrahundrafemtio kronor, att utgå från och med den 1 november
1916.
Vad departementschefen sålunda hemställt behagade
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets
övriga ledamöter, bifalla; och skulle proposition
till riksdagen avlåtas av den lydelse, en vid detta
protokoll fogad bilaga utvisar.
Ur protokollet:
Gustaf Norblad.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 99 käft. (Nr 110.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1918:76 Utlåtande, i anledning av Knngl. Maj.ts proposition angående livränta till förre underofficerskorpralen Karl Manfred Olsson jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten