Sök i Ratio Lex

Angående livränta till förre under officerskorpr alen Karl Manfred Olsson

1918-02-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:110, Angående livränta till förre under officerskorpr alen Karl Manfred Olsson

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 110.

1

Nr 110.

Kanyl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen angående livränta

till förre under officerskorpr alen Karl Manfred Olsson:

given Stockholms slott den 1.5 februari 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

sjöförsvarsärenden för denna dag vill Knngl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen medgiva,

att förre underollicerskorpralen vid 7:de kompaniet av Karlskrona

kustartilleriregemente nr 51 Karl Manfred Olsson må under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig livränta

nv fyrahundiafemtio kronor, att utfila från och med den 1 november

1916.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 99 käft. (Nr Ilo.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 110.

Ang. livränta

till förre

underofficerskorpralen

K. M. Olsson.

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15

februari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anförde härefter:
-

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift av den 12 december 1916

har förre underofficerskorpralen vid 7:e kompaniet av Karlskrona kustartilleriregemente

nr 51 Karl Manfred Olsson anhållit om en årlig

pension av 750 kronor från och med den 1 november 1916; och har

Olsson till stöd för ansökningen åberopat, bland annat, att han genom

sin tjänstgöring vid nämnda regemente ådragit sig lungtuberkulos, som

gjorde honom oförmögen till arbete.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Olsson, som är född

den 13 november 1888 och anställts vid nämnda regemente den 1

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj;ts nåd. proposition Nr Ilo. 3

november 1906, under eu gymnastikövning våren 1910 ådragit sig en förkylning

och börjat besväras av hosta, att lian någon tid derefter fått

upphostningar av blod, att han den 31 januari 1912 konstaterats lida

av lungtuberkulos samt att han, som för nämnda sjukdom vårdats å

sanatorium under tiden den 15 augusti 1912—den 15 januari 1913

och sedermera i sitt hem, den 31 oktober 1916 erhållit avsked på grund

av berörda sjukdom efter en tjänstetid av 10 år, därav 7 år 11 månader

från 20 års ålder.

Direktionen över flottans pensionskassa har i utlåtande över ansökningen

den 24 januari 1917 anfört, bland annat, följande:

Jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledningav

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, upphävdes dittills

gällande bestämmelser i fråga om skyldighet för staten att åt värnpliktiga,

volontärer vid hären samt dem, som tillhörde flottans eller

kustartilleriets stammanskap, utgiva ersättning för skada tillföljd av

olycksfall eller sjukdom, förorsakad av militärtjänstgöring, för så vitt

skadan eller sjukdomen uppkommit efter den 31 december 1909. Då

Olsson ådragit sig den åberopade sjukdomen våren 1910, vore han följaktligen

ej berättigad till pension genom flottans pensionskassa.

Vidare har marinförvaltningen den 26 april 1917 avgivit underdånigt

utlåtande i ärendet och därvid överlämnat av ämbetsverket infordrat

yttrande från riksförsäkringsanstalten, som däri framhållit, att

anstalten icke funnit Olsson på grund av sin sjukdom berättigad till

ersättning enligt ovannämnda förordning den 18 juni 1909, enär framställning

därom icke, såvitt handlingarna utvisade, av honom gjorts

inom den tid av 2 år efter det skadan yppats, vilken vore föreskriven

i § 12 av samma förordning. Beträffande sjukdomens samband med

Olssons militärtjänstgöring funne riksförsäkringsanstalten, att sjukdomen

uppkommit under sådana omständigheter att, därest Olssons anspråk på

ersättning icke varit preskriberat, han skulle varit berättigad till ersättning

från riksförsäkringsanstalten. I anledning därav syntes det kunna

ifrågasättas, huruvida icke bemyndigande borde utverkas för anstalten

att till följd av Olssons sjukdom tillerkänna honom ersättning enligt

bestämmelserna i ovanberörda förordning.

För egen del har marinförvaltningen på grund av i ärendet föreliggande

omständigheter hemställt om bemyndigande för riksförsäkringsanstalten

att tillerkänna Olsson ersättning på sätt av anstalten ifrågasatts.

Sedermera har Olsson i underdånig skrivelse den 1 maj 1917,

som av chefen för kustartilleriet med tillstyrkan överlämnats, anhållit om

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 110.

bemyndigande för riksförsäkringsanstalten att tillerkänna honom ersättning

för ifrågavarande sjukdom, oakt;it bestämmelserna i S 12 av för°Smle"

dern j-mi 1D09 icke blivit uppfyllda; och har Olsson till

stod darfor framhållit, bland annat, att anledningen till att ersättning

ej av honom begärts inom den i förordningen föreskrivna tiden av tv!

ar, eller senast våren 1912, varit den, att vid sistnämnda tidpunkt så

störa forhoppningar förefunnits om hans tillfrisknande, att han vid

kapitulation stidens utgång berörda år erhållit förnyad anställning under

ar’ j var-jamte Olssou anfört, att hans tillgångar numera vore alldeles

uttömda samt att han hade hustru och ett minderårigt barn att försörja.

Härefter har statskontoret den 4 juni 1917 avgivit underdånigt

utlåtande i ärendet och däruti anfört följande.

... „ Pa av vad handlingarna innehölle syntes ersättning för

ifrågavarande genom olycksfall under militärtjänstgöring ådragna sjukdom

hora beredas Olsson. Då, såvitt statskontoret kunde finna, framställning

om ersättning icke gärna kunnat av Olsson göras, förrän han

förklarats vara till följd av sjukdomen oförmögen till vidare tjänstgöring

och därför entledigats från sin anställning, kunde statskontoret

för sm del icke finna, att Olsson försuttit den tid, som för sådan framställning

vore föreskriven i föreuämnda förordning, utan ansåge statskontoret,

att ersättning borde kunna beviljas honom av riksförsäkringsanstalten

Kunde detta emellertid icke ske, ansåge statskontoret goda

skäl föreligga att genom framställning till riksdagen bereda Olsson ersättning

från allmänna indragningsstaten till det belopp och under de

villkor i övrigt, som funnes i berörda förordning föreskrivna.

Sedel mera har riksförsäkringsanstalten med anledning av vad

statskontoret anfört den 31 juli 1917 avgivit förnyat utlåtande i ärende*

°ch.,''dr?ruti rörklarat sig vidhålla sin förut uttalade uppfattning, att

riks försäk ungsanstalten icke kunde tillerkänna Olsson ersättning för

hans spikdom. Då emellertid sjukdomen syntes stå i samband med

Olssons militärtjänstgöring och det därför syntes vara med billighet

överensstämmande, att något understöd från statsverket i allt fall°bereddes

Olsson, ansåge riksförsäkringsanstalten, att sådan ersättning

lämpligen borde genom framställning till riksdagen beredas Olsson från

allmänna indragningsstaten till det belopp och under de villkor i övrigt

som stadgades i förordningen den 18 juni 1909. ’

Sedan Kungl. Maj t därefter anbefallt riksförsäkringsanstalten att

inkomma med förslag å beloppet av den i förevarande ärende ifrågasatta

ersättning, har riksförsäkringsanstalten i skrivelse den 16 januari

1918 anfört huvudsakligen följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 110.

Riksförsäkringsanstalten både låtit verkställa utredning rörande

Olssons av sjukdomen orsakade tillstånd och hade därvid fått mottaga

dels ett av två trovärdiga personer utfärdat intyg, att Olsson efter utgången

av sin tjänstetid vid flottan den 31 oktober 1916 icke utfört

något slags arbete eller haft någon inkomst, enär han på grund av sin

sjukdom merendels varit sängliggande, dels ock ett av doktor S. V.

Rietz den 8 januari 1918 utfärdat läkarintyg, utvisande, bland annat,

att Olsson vore fullständigt arbetsoförmögen samt att varaktig förbättring

av arbetsförmågan genom sanatorie- eller sjukvård icke vore att

förvänta. På grund av vad sålunda förekommit har riksförsäkringsanstalten,

som i ärendet jämväl inhämtat yttrande från den hos ämbetsverket

anställde specialisten på lungsjukdomarnas område, avgivit det

utlåtande, att, därest i förevarande fall bestämmelserna i förenämnda

förordning den 18 juni 1909 skulle hava tillämpats, Olsson skulle hava

tillerkänts en årlig livränta av 450 kronor, att utgå från och med den

1 november 1916.

Med avseende å vad sålunda förekommit anser jag, i likhet med

i ärendet hörda myndigheter, med rättvisa och billighet överensstämmande,

att Olsson från anslaget till allmänna indragningsstaten beredes

ersättning till samma belopp, som skulle hava tillkommit honom, därest

bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, varit tilllämpliga;

och får jag alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t

föreslå riksdagen medgiva,

att förre underofficerskorpralen vid 7:e kompaniet av Karlskrona

kustartilleriregemente nr 51 Karl Manfred Olsson må under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig livränta

av fyrahundrafemtio kronor, att utgå från och med den 1 november

1916.

Vad departementschefen sålunda hemställt behagade

Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets

övriga ledamöter, bifalla; och skulle proposition

till riksdagen avlåtas av den lydelse, en vid detta

protokoll fogad bilaga utvisar.

Ur protokollet:

Gustaf Norblad.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 99 käft. (Nr 110.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1918:76 Utlåtande, i anledning av Knngl. Maj.ts proposition angående livränta till förre underofficerskorpralen Karl Manfred Olsson jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten