Sök i Ratio Lex

Med förslag till vattenlag m. m

1918-03-15 · 500 sidor, varav 447 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,6 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 447 av 500 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:128, Med förslag till vattenlag m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

1

\

Nr 128.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

vattenlag m. m.; given Stockholms slott den 15 mars

1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) vattenlag,

2) lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av vattenlagen,

3) lag om förteckning å vattendrag, där kungsådra finnes,

4) lag om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten

till husbehovsförbrukning,

5) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken,

6) lag om ändrad lydelse av 37 § utsökningslagen,

7) lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 27 juni 1896 om

rätt till fiske,

8) lag om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 16 juni 1875

angående lagfart å fång till fast egendom, samt

9) lag om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den

16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 höft (Nr 128.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

3

Förslag

till

Vattenlag.

Härigenom förordnas, som följer:

1 KAP.

Om rätt till vatten.

Om jordägares rätt till vattnet å hans grund.

1 §•

Envar äger att, med här nedan stadgade eller eljest lagligen gällande

inskränkningar, råda över det vatten, som finnes å hans grund.

2 §•

I rinnande vatten njute vardera sidans ägare lika lott i vattnet,

ändå att större del därav framrinner å den enes grund än å den andres.

Genom vad nu sagts göres ej rubbning i den rätt till större lott

i vattnet, som kan grundas å dom, urminnes hävd eller annan särskild

rättsgrund. Där utan sådan rättsgrund ena sidans ägare, då denna lag

träder i kraft, vid lågvatten tillgodogör sig mer än hälften av den framrinnande

vattenmängden, äge han till bevarande av sin rätt till vattnet

åberopa förut gällande lag.

Om inskränkningar i jordägarens rätt att råda över vattnet

å grunden.

Om inskränkningar i allmänhet.

3 §.

Ägare av strand vid sjö eller annat vatten vare, där vattenområdet

ej är honom tillhörigt, ändock berättigad att vid sin strand hava

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan dylik byggnad, såframt

ej vattenområdets ägare genom byggnaden lider men av någon

betydelse eller hinder mot byggnaden möter av stadgandena i 2 kap.

4 §•

Huruledes under vissa förutsättningar den, som äger råda över

vatten, kan förpliktas att till följd av företag, som avses i 2 eller 3

kap., underkasta sig förlust i honom tillkommande vattenmängd eller

vattenkraft, därom stadgas i nämnda kapitel; och gälle i fråga om rätt

till ersättning för sålunda tillskyndad förlust vad i 9 kap. finnes föreskrivet,

dock med de inskränkningar, som föranledas av stadgandena i

6 och följande §§ av detta kap. samt i 2 kap. 7 och 8 §§.

Beträffande skyldighet att i andra fåll än i första stycket sägs

underkasta sig förlust, som ovan nämnts, så ock om gottgörelse därför

galle vad särskilt är stadgat, dock med bär nedan föreskrivna inskränkningar

i rätten till ersättning, där sådan kunnat eljest ifrågakomma.

Om kungsådra.

5 §•

Kungsådra skall anses finnas i sådana områden i rinnande vatten,

som äro upptagna å lagakraftägande förteckning, upprättad i den ordning

särskilt stadgas.

Å förteckning, som nu sagts, skola uppföras de vattendrag, räknat

från viss genom utlopp ur sjö eller särskilt tillflöde bestämd plats, i

vilka vid lågvatten framrinner en vattenmängd av fem kubikmeter eller

mer i sekunden.

6 §.

Tages i vattendrag, där kungsådra finnes, vatten i anspråk för

inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller allmän

flottled eller för fiskets tillgodoseende eller föi; torrläggning eller bevatt
av

mar^i vare ägare åv strömfall eller annat område i vattendraget

pliktig att utan gottgörelse underkasta sig därigenom uppkommen förlust

i vattenmängd, i den mån förlusten tillsammans med det vatten,

P?m förut ^utan att ersättning därför utgått må hava tagits i anspråk

för ändamål, som nyss nämnts, icke överstiger en tredjedel av den i

varje tidsmoment framrinnande vattenmängden. Där viss myckenhet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj.is nåd. proposition Nr 128. 5

vatten tages i anspråk oberoende av växlingarna i vatteuföriug, skall

omförmälda anpart beräknas av lågvattenmängden.

Om för ändamål, som ovan nämnts, åtgärd vidtages, varigenom i

strömfall, där kongsådra linnes, fallhöjden minskas, vare fallägaren

pliktig att utan gottgörelse vidkännas en tredjedel av den därigenom

uppkomna förlusten i vattenkraft; dock skall, där fallägaren går eller

förut gått förlustig jämväl vattenmängd, sammanlagt allenast en tredjedel

av den ursprungliga vattenkraften i den del av fallet, som borttages,

avstås ntan ersättning.

Därest genom vattenreglering, som verkställts inom de närmaste

tjugu åren före framställandet av anspråk enligt denna §, lågvattenmängden

blivit ökad, skola de nu givna bestämmelserna icke vinna

tillämpning i avseende å den vunna ökningen.

t §■

Har vattendomstol lämnat medgivande till bebyggande av strömfall,

där kungsådra finnes, och hava ej fyrtio år förflutit från den för

byggnadens fullbordande jämlikt 11 kap. 63 § bestämda tid, vare

strömfallets ägare icke på grund av vad i 6 § stadgats pliktig att för

torrläggning eller bevattning av mark utan gottgörelse underkasta sig

minskning i den vattenmängd eller fallhöjd, som han enligt vattendomstolens

beslut äger tillgodogöra sig, i vidare mån än att för varje

förflutet år utöver tjugu en tjugondei av sådan anpart i vattenmängd

eller fallhöjd, som i 6 § sägs, skall avstås utan ersättning.

8 §■

Har strömfall, där jämlikt denna lag kungsådra finnes, bebyggts

enligt Konungens på grund av äldre lag meddelade tillstånd till byggande

i kungsådra, och har vid tillståndets lämnande gjorts förbehåll om

skyldighet för strömfallets ägare att underkasta sig de inskränkningar

eller jämkningar i avseende å nyttjandet av vattnet i kungsådran eller

de ytterligare villkor för rätten att tillgodogöra sig dess vatten, som

kunna föranledas av ny lagstiftning, skola stadgandena i 6 § träda i

stället för de i sammanhang med tillståndet givna bestämmelser, dock

ej i den mån dessa ålägga ström fallsägaren särskilda skyldigheter beträffande

vid tiden för tillståndets meddelande förhandenvarande intressen.

Har förbehåll med hänsyn till ny lagstiftning icke skett, galle ock vad

nu sagts, där ej ström fallsägaren genom anmälan till vattendomstolen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

inom etthundraåttio dagar efter det denna lag trätt i kraft förklarar sigvilja

fortfarande vara underkastad de vid tillståndets beviljande meddelade

bestämmelserna.

Skola stadgandena i 6 § lända till efterrättelse beträffande strömtall,

varom i första stycket förmärs, skall vad i 7 § finnes föreskrivet

aga motsvarande tillämpning å sådant strömfall; dock att de i sistnämnda

§ angivna tider räknas från den dag, då denna lag träder i kraft.

Finnes icke jämlikt denna lag kongsådra i strömfall, som bebyggts

enligt Konungens på grund av äldre lag meddelade tillstånd till byggande

i kongsådra, vare strömfallets ägare, såvitt angår sådant i 6 §

avsett företag, om vars utförande fråga väckes efter det denna lag trätt

i klätt, icke underkastad de vid tillståndets beviljande givna bestämmelserna.

9 §•

^a ^enna lag träder i kraft, strömfall, där jämlikt denna lag

kongsådra finnes, bebyggt i''annan ordning än efter tillstånd, som i 8 §

sägs, eller varder sådant strömfall därefter utan dylikt tillstånd bebyggt

i enlighet med beslut, som meddelats jämlikt äldre lag, vare fallets

ägare icke på grund av stadgandena i 6 § pliktig att utan ersättning

underkasta sig minskning i den vattenmängd eller fallhöjd, som han

läghgen äger tillgodogöra sig medelst byggnaden.

10 §.

År strömfall, som avses i 7 eller 8 §, bebyggt lor tillgodogörande

endast av en del av den ägaren tillkommande vattenmängden, skall, ändå

att agaren efter ty ovan stadgas är pliktig att utan gottgörelse underkasta

sig minskning i det av honom tillgodogjorda vattnet, denna skyldighet

åligga honom allenast, i den mån den obegagnade delen av vattnet

må, understiga en tredjedel av vattenmängden eller den mindre del därav

vilken tages i anspråk för ändamål, som i 6 § omförmäles.

Har, sedan strömfall bebyggts för utnyttjande av en del av vattnet

ytterligare byggnad skett för tillgodogörande av annan del därav, varde,

såvitt ej stadgandet i 9 § gäller i fråga om förstnämnda del av vattnet,

den i 6 § omförmälda anpart beräknad proportionsvis å de olika vattenmängder,

för vilkas tillgodogörande byggnad sålunda å skilda tider skett.

År stadgandet i 9 § tillämpligt beträffande någon del av vattenmängden

i fallet, skall vatten, som tages i anspråk för något av de i 6 § omnämnda

ändamål, anses belöpa å nämnda del av vattenmängden allenast,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

i den mån det i anspråk tagna vattnet överskjuter den av stadgandet

ej berörda vattenmängden.

11 §■

Byggnad, som avser att tillgodogöra helt eller delvis samma vattenmängd

och fallhöjd, som genom förut befintlig byggnad varit utnyttjad,

vare i de hänseenden, som i 7—10 §§ förmälas, utan annan rättsverkan

beträffande den sålunda ånyo tillgodogjorda vattenmängden och fallhöjden

än den byggnad skulle haft, i vars ställe den trätt.

12 §.

Prövas för tillgodoseende av sådant, i 6 § ej omnämnt allmänt

ändamål, som är beroende av vattnets fria framrinnande, nödigt att

byggnad i vattendrag, varest kungsådra finnes, utrives eller ändras, skall

i fråga om skyldighet för byggnadens ägare att utan ersättning vidkännas

därigenom uppkommen förlust i vattenmängd vad i 6 § samt 8—11 §§

finnes föreskrivet i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

13 §.

Där genom .förlust i vattenmängd till följd av företag, som avses i

6 §, eller åtgärd enligt 12 § ägare av strömfall eller annat vattenområde

lider skada utöver den, som förlusten i sig innebär, vare han, ändå att

enligt reglerna i 9 kap. eller eljest gällande bestämmelser ersättning för

skadan skolat utgå, ej berättigad till sådan ersättning, i den mån skadan

föranledes av förlust, vilken han efter fy i föregående §§ stadgas är pliktig

att utan gottgörelse vidkännas.

2 KAP.

Om byggande i vatten.

1 §•

Med byggande i vatten avses i denna lag uppförande av damm,

bro, brygga, vall, hus eller annan anläggning ävensom verkställande av

fyllning eller pålning i vattendrag, sjö eller mindre vattensamling eller

havet eller ock på land så nära strandbrädden, att inverkan kan ske på

opaginerad Kontrollera mot PDF

B Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

vattenståndet. Till byggande i vatten hänföres ock, sedan byggnad,

som nn sagts, kommit till stånd, varje ändrings- eller reparationsarbete

därå nedom högsta kända vattenståndet.

Vad i denna lag stadgas om byggande i vatten skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om bortledande av vatten nr vattenområde,

som ovan nämnts, grävning och sprängning i sådant vattenområde samt

annan åtgärd till förändring av vattnets djup eller läge därstädes.

«•

2 §•

^ vatten skall göras så, att ändamålet må utan oskälig*

kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan.

3 §.

Ej må någon så bygga, i vatten, att genom uppdämning, sänkninoav

vattenståndet eller annan inverkan på vattenförhållandena skada tilL

fogas eller intrång göres å annan tillhörig egendom, vare sig jord, hus,

fiske, bebyggt eller obebyggt strömfall eller annat, utan så är ätt nyttan

av byggnaden eller den del därav, som föranleder skadan eller intrånget

prövas efter avdrag av byggnadskostnaden uppgå till ett värde, motsvarande

tre gånger den skada och det intrång, som göres å åker och

äng, samt två gånger skadan och intrånget å annan egendom I byggnadskostnaden

skall inräknas det belopp, vartill skadan och intrånget

å den byggande tillhörig egendom må skattas. För skada och intrång

skall ersättning givas efter ty- i 9 kap. skils.

Skulle byggande i vatten hava till följd, att ett avsevärt antal

bofasta personer berövas sina bostäder, eller att större fabrik eller annan

anläggning, varav många hava uppehälle, måste nedläggas eller dess

drift väsentligt minskas, eller att odlad jord till en efter ortsförhållandena

betydande omfattning sättes under vatten eller eljest väsentligt skadas

eller att fiskerinäring av större betydenhet lider väsentligt förfång, må

byggTäden, ändå att nyttan uppgår till värde, som ovan sagts, icke

ske. Lag samma vare, där genom byggande i vatten skulle förorsakas

sådan bestående ändring av naturförhållandena, varigenom väsentlio*t

minskad trevnad för närboende eller betydande förlust för landets djureller

växtvärld är att befara, J

. byggnad i vatten prövas vara av synnerlig betydelse för

näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt, må den

tillåtas, ändå att hinder däremot skulle möta av vad i första och andra

styckena sägs.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Om byggande, varigenom annans strömfall eller del av strömfall

tillgodogöres, galle vad i 5—7 §§ finnes stadgat,

4 §•

Där genom byggande i vatten vållas uppdämning, som hindrar

eller försvårar framtida torrläggning av mark, vare sådant hinder eller

försvårande att hänföra till skada i den mening 3 § avser; dock skall

vid jämförelse enligt första stycket av samma § skada i omförmälda

hänseende tagas i beräkning allenast en gång.

5 §‘

Tillhör ett strömfall till skilda delar olika ägare, och vill en av

dem tillgodogöra sig förutom egen jämväl annans del i fallet, vare

han, där falldelarnas gemensamma tillgodogörande innebär väsentlig

ekonomisk eller teknisk fördel, berättigad därtill mot ersättning, som i

9 kap. skils, såframt han såsom ägare eller på grund av servitutsrätt,

som är gällande för all framtid, råder över mer än hälften av den efter

vattenmängd och naturlig fallhöjd beräknade vattenkraften i fallet eller

den del därav, om vars bebyggande är fråga.

Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning i fråga om två eller

flera, olika ägare tillhöriga strömfall.

6 §•

Åro å ömse sidor av ett strömfall olika ägare, må ena sidans

ägare bjuda ägaren av motsatta sidan att gemensamt utnyttja fallet^

vill denne det ej, äge den, som bjudit, att mot ersättning, som i 9 kap.

skils, tillgodogöra sig jämväl andra sidans lott i vattnet, såframt det

prövas kunna ske utan synnerlig skada för dess ägare. Har denne

förklarat sig villig deltaga i fallets tillgodogörande, men kan ej enighet

nås om sättet för dess bebyggande eller vattnets nyttjande, bestämma

vattendomstolen de villkor, varunder tillgodogörandet må äga rum.

Vilja båda var för sig utnyttja hela strömfallet, pröve vattendomstolen,

åt vilkendera företräde bör givas.

7 §•

Kan strömfall, som tillhör oskift by eller annan samfälld mark

eller som vid skifte av samfällighet ej ingått i skiftet, icke utan delBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 113 höft. (Nr 128.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Mij:ts nåd. proposition Nr 128.

ägares förfång skiftas vare sig ensamt eller i förening med annat samfälligheten

tillhörigt vattenområde, och vill en delägare tillgodogöra sig

hela fallet, vare han, såframt det prövas kunna ske utan synnerlig

skada för övriga delägare samt han antingen ensam eller tillsammans

med delägare, som lämnat honom medgivande till företaget, äger mer

än hälften i strömfallet, berättigad att mot ersättning, som i 9 kap.

skita, från samfälligheten tilläsa sig fallet jämte det utmål, som enligt

bestämmelse vid skifte må finnas avsatt för fallets tillgodogörande.

Gränserna för strömfallet ovan och nedan i vattendraget skola bestämmas

av vattendomstolen.

Om delägare i samfällt strömfall, vilket ej kan utan delägares

förfång skiftas, vill utan att lösa fallet bygga kvarn, såg eller annan

mindre anläggning för vattnets tillgodogörande, bjude de andra att taga

del däld; vilja de ej, och prövar vattendomstolen det kunna ske utan

synnerlig skada för dem, förelägge då honom, på vad sätt, villkor och

tid han må bygga och nyttja anläggningen. Ändå att tid, som må

vara bestämd för bibehållande av sådan anläggning, icke gått till ända,

äge under de i första stycket omförmäla förutsättningar delägare begagna

sig av lösningsrätt, som där nämnts.

8 §•

\ ill någon i vatten, där fisken har sin gång, göra damm eller

annan byggnad, vare han pliktig att utan ersättning vidtaga och för

framtiden underhålla nödiga anordningar för fiskens framkomst eller

eljest för tryggande av fiskets bestånd samt tillsläppa för ändamålet

nödigt vatten så- ock att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter

i övrigt, vilka till följd av byggnaden må erfordras till skydd

för fisket. Kan nyttan av ifrågasatt anordning icke skäligen anses

motsvara den förlust och kostnad, som därigenom skulle tillskyndas

byggnadens ägare, må dock efter tillstyrkan av statens fiskeritjänsteman

befrielse från sagda skyldighet medgivas. *

9 §.

Kronan, kommun eller hushållningssällskap äge rätt att i eller

invid vattendrag, där till följd av naturförhållandena eller uppförd byggnad

fiskens upp- och nedgång hindras, för fiskens framkomst anordna

särskild fiskvåg eller eljest vidtaga anstalter för fiskets befrämjande

ävensom taga i anspråk det vatten, som för ändamålet erfordras. Be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

träffande företag, som rm nämnts, gälle vad angående byggande i vatten

finnes föreskrivet; dock ntgöre bestämmelserna i 3 § första stycket icke

hinder för sådant företag, där ej genom detsamma synnerligt men tillskyndas

den, som äger råda över vattnet, eller annan.

Vad nu stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

iitvidgande eller förbättrande av befintlig fiskvåg eller annan anordning

till fiskets befrämjande.

10 §.

Bygges damm för tillgodogörande av vattnet såsom drivkraft, eller

göres för nämnda ändamål annan byggnad i vatten, varigenom de

naturliga vattenståndsförhållandena ändras, vare byggnadens ägare pliktig

att till befrämjande av fisket inom landet från och med året näst efter

det, då arbetet å byggnaden påbörjats, så länge byggnaden bibehålies,

erlägga en årlig avgift av minst tio öre och högst en krona för varje

hästkraft, som vid lågvatten kan uttagas vid byggnaden. Göres byggnad

i vatten för reglering av vattnets avrinning eller för tillgodogörande

av vattnet annorledes än såsom drivkraft, vare lag samma, dock att i

sådant fall avgiften skall beräknas efter den före regleringen framrinnande

lågvattenmängden eller, där fråga är om vattnets tillgodogörande,

efter den lågvattenmängd, som kan vid byggnaden uttagas,

samt utgå med minst tio och högst etthundra kronor för varje sekundkubikmeter.

Göres byggnad såväl i ändamål av vattnets tillgodogörande

såsom drivkraft som för utnyttjande av vattnet annorledes eller för

reglering av vattnets avrinning, skall i fråga om beräkningsgrunden

vid avgiftens bestämmande hänsyn tagas till det ändamål, som är det

huvudsakliga.

Avgift, som i första stycket sägs, skall inom ovan angivna gränser,

efter förslag av statens fiskeritjänsteman, bestämmas med fäst avseende

bland annat därå, om fiske finnes, som genom byggnaden skadas, om

med hänsyn till byggnadens storlek och beskaffenhet i övrigt samt

dess belägenhet inverkan därav å fisket är mer eller mindre menlig,

om byggnadens ägare jämlikt stadgandet i 8 § förpliktats att vidtaga

och underhålla anordningar för fiskets bestånd, samt om föreskrivna

dylika anordningar för ägaren medföra större eller mindre kostnad.

Där genom byggnad, som i första stycket avses, allenast obetydlig

ändring i vattenståndsförhållandena förorsakas, må befrielse från ovan

stadgad skyldighet medgivas.

Varder byggnad, som tillkommit jämlikt äldre lag, ombyggd eller

ändrad, och medför ombyggnaden eller ändringen väsentligt större skada

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

å fisket än den byggnaden förut orsakat, skola de i första och andra

styckena givna bestämmelserna lända till efterrättelse i avseende å bvtre-- naden.

Huru avgift, varom i denna § förmäles, skall indrivas och för det

därmed avbedda ändamalet användas, därom förordnar Konungen.

11 §•

I eller vid allmän farled må ej byggas, med mindre byggnaden

göres på sådant sätt eller sådana särskilda anordningar vidtagas, att

leden fortfarande kan utan olägenhet av någon betydelse användas för

det därmed avsedda ändamålet. Lag samma vare, där någon vill bvffga

i allmän flottled. 8 1X88

12 §.

EJ.. må så byggas i vatten, att menlig inverkan på klimatet eller

på allmänna hälsotillståndet vållas eller eljest allmänna intressen i avsevärd

mån förnärmas.

År naturminnesmärke ej i laga ordning fridlyst, böra likväl till

bevarande därav vid byggande i vatten vidtagas sådana anordningar,

som utan att i nämnvärd mån betunga företaget med kostnader må

anses för ändamålet lämpliga.

13 §.

Finnes, då någon vill bygga i vatten, det skäligen kunna antagas,

att företag för inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled

eller av allmän flottled eller av fiskvåg eller för befrämjande av

annat allmänt eller enskilt ändamål av betydenhet framdeles kan ifrågakomma,

ändå att behov därav vid tiden för byggandet ej förefinnes,

skall, där byggnaden härigenom icke i nämnvärd mån fördyras, denna

så inrättas, att företag, som nu nämnts, såvitt möjligt icke försvåras.

14 §.

Tarvas för ändamålsenligt tillgodogörande av vatten, att å annan

tillhörig fastighet lägges damm, vall eller väg eller ledning för vattnet,

eller att å annans grund i eller vid vattendrag verkställes grävning,

sprängning eller annan åtgärd till strömbäddens reglerande eller till förebyggande

eller minskande av skada, vare ägare av fastighet, som så
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

lunda tages i-anspråk, pliktig att tåla sådant intrång mot ersättning,

som i 9 kap. skils. Om rätt att över annans mark framdraga ledning

för vatten till husbehovsförbrukuing galle vad särskilt är stadgat.

Där vid meddelande av beslut angående inrättande av fiskvåg eller

vidtagande av annan anordning till förebyggande av skada å fiske eller

till fiskets befrämjande förbud finnes böra givas mot bedrivande av fiske

inom visst område, skall beträffande intrång, som därigenom tillskyndas

annan i lians rätt till fisket, vad i första stycket stadgas äga motsvarande

tillämpning.

15 §.

Vill någon för tillgodogörande av vatten begagna sig av annan

tillhörig byggnad i vatten, och kan det ske utan väsentlig olägenhet

för byggnadens ägare, vare han därtill berättigad; dock åligge honom

att, efter ty byggnaden prövas vara honom till gagn, gottgöra ägaren

skälig andel av byggnadens värde i det skick, vari den befinnes, samt

taga del i kostnaden för dess framtida underhåll. För intrång och

olägenhet, som tillskyndas byggnadens ägare, skall ersättning givas

enligt reglerna i 9 kap.

16 §.

Där utmål för vattenkraftstation med eller utan elektrisk utrustning

icke utan oskäliga kostnader annorledes står till buds, vare ägare

av mark vid eller i närheten av vattendraget pliktig att mot ersättning,

som i 9 kap. sägs, till sådant utmål upplåta det område, som för

ändamålet oundgängligen tarvas.

17 §•

Ej må för ändamål, som i 14 och 16 §§ nämnts, tagas i anspråk

tomtplats, trädgård eller park, där det utan synnerlig olägenhet kan

undvikas.

18 §.

Skall ersättning för förlorad vattenkraft, efter ty i 9 kap. skils,

lämnas genom tillhandahållande av kraft medelst elektrisk överföring,

och tarvas att ledning framdrages över område, tillhörigt annan än ersättningsgivaren

eller ersättningstagaren, bestämmer Konungen ledningens

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

sträckning enligt de grunder, som i fråga om elektriska starkströmsledmngar

äro i lag stadgade; och skall, jämväl såvitt angår kronan

tillhörig fastighet, beträffande skyldighet att för ledningens framdragande

avsta eller upplåta mark så ock angående ersättning samt sättet för

ersättningens bestämmande gälla vad som finnes stadgat för det fall

att Konungen prövat nödigt, att jord eller lägenhet, som tillhör enskild

man, menighet eller inrättning, användes till framdragande av elektrisk

starkströmsledning. Erfordras ledning allenast över mark, tillhörig ersattmngsgivaren

och ersättningstagaren, eller skall kraft tillhandahållas

genom ^mekanisk överföring, vare lag som i 14 § sägs.

Såvitt angår eljest stadgad skyldighet för den, som vill utföra

•it »1 j släggning, att under vissa förutsättningar söka Konungens

tillstånd till företaget, vare jord eller lägenhet, tillhörig den, till vilken

kraftöverföring sker i ersättning för förlorad vattenkraft, ansedd lika

med mark, som tillhör anläggningens ägare. Där Konungens tillstånd

erfordras, skall sådant tillstånd lämnas för den tid rätten till ersättning

medelst elektrisk överföring äger bestånd.

19 §.

Den, som med stöd av stadgandena i 5, 6 eller 7 § vill tillgodogöra

sig annan tillhörigt vatten eller lösa samfällt strömfall, vare där

för andamålet erfordras, att annans byggnad i vatten utrives eller ändras,

pliktig att draga försorg om arbetet. Skall byggnaden ändras, och vill

ägaren själv utföra arbetet, äge han rätt därtill och njute ersättning

efter ty skäligt prövas; vare dock, vid påföljd av skadeståndsskyldighet

och förlust av rätten att verkställa vad som kan vara ogjort, pliktig-att

fullgöra arbetet inom tid och på sätt, som i sammanhang med beslutet

om ändringen bestämmes.

20 §.

g) mjl 1 älv, ström, å eller större bäck arbete för uppförande

eller förändrande av damm påbörjas, förrän efter ansökan i den ordning,

som i 11 kap. sägs, vattendomstolen meddelat besked, huru och

under vilka ^ villkor arbetet må göras. Om genom annat byggande i

alv, ström, å eller större bäck märkbar inverkan kan ske på vattenståndet

eller vattnets lopp, gälle ock därom vad nu sagts, såframt det

ej är uppenbart, att varken allmän eller enskild rätt genom byggnaden

i o marin as.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Åro i andra fall än ovan nämnts sannolika skäl, att genom byggande

i vatten allmän eller enskild rätt förnärmas, erfordras jämväl

domstolens prövning; dock äge vad nu sagts icke tillämpning i fråga

om fiskebyggnad i vatten, där varje svensk undersåte äger rätt att fiska,

ej heller beträffande sådan byggnad i annat vatten, såframt det icke

kan antagas, att byggnaden förnärmar allmän rätt. eller inverkar på

vattenståndet eller vattnets lopp.

Tarvas till följd av inträffad skada å byggnad i vatten eller å

annan egendom eller till förekommande av dylik skada, att ändringseller

reparationsarbete utan dröjsmål verkställes å byggnaden, må arbetet,

ändå att detsamma är av den beskaffenhet, som i första eller andra

stycket sägs, ske utan föregången prövning av vattendomstolen; men

åligge det byggnadens ägare att, där arbetet är av nyssnämnda beskaffenhet,

ofördröjligen efter dess verkställande hos vattendomstolen göra

ansökan om godkännande av arbetet.

Där någon ärnar verkställa byggnad i vatten, varför ej erfordras

vattendomstolens prövning, stånde honom ändock fritt, om han så önskar,

att till beredande av trygghet för framtiden medelst ansökan påkalla

sådan prövning.

21 §.

Vad i särskilda författningar finnes eller kan varda stadgat angående

särskilt tillstånd till byggande i eller vid allmän hamn eller annan allmän

farled vare jämte föreskrifterna i 20 § till efterrättelse gällande.

22 §.

Innefattar beslut, som meddelas i anledning av ansökan enligt 20

§, medgivande att bygga i vatten, vare beslutet, sedan det tagit åt sig

laga kraft, gällande mot envar såväl vad angår rätten att verkställa och

för framtiden bibehålla byggnaden jämte de anläggningar, vilka efter

ty förut sagts med byggnaden äga samband, som ock, där med byggnaden

avses tillgodogörande av vattnet, beträffande rätten därtill, dock

med de inskränkningar, som i 23 § 1 mom. och 24 § omförmälas, samt

med iakttagande av vad i 4 och 9 kap. finnes stadgat angående förnyad

prövning i vissa fall.

Hurusom under viss förutsättning beslutet är gällande även i fråga

om rätten till annat vatten än det, vars tillgodogörande avses med byggnaden,

därom stadgas i 23 § 2 mom.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Har byggnaden ej blivit fullbordad inom tid, som enligt 11 kap.

63 § av vattendomstolen bestämts, vare beslutet förfallet, såvitt det

avser sådan del av byggnaden, som ej kommit till stånd; och må förty

därefter sådant arbete å byggnaden, för vilket enligt 20 § vattendomstolens

prövning erfordras, ej ske utan förnyad prövning. Visas

giltigt skäl för dröjsmål eller skulle genom arbetets inställande synnerligt

men uppstå, äge dock vattendomstolen, på därom före nämnda

tids utgång gjord ansökan, bevilja anstånd med byggnadens fullbordande

på högst tio år.

23 §.

1 mom. Avses med beslut, som i 22 § sägs, byggnad för tillgodogörande

av vatten, och vilar beslutet på antagande, att vattnet tillhör

fastighet, för vilken sökanden såsom ägare fört talan i målet, må,

utan hinder av vad i 22 § stadgas, påstående, som grundas därå, att

vattnet eller del därav tillhör annan fastighet eller utgör oskift samfällighet

för flera fastigheter eller ock allmän egendom, väckas intill dess fem

år gått till ända från det beslutet vunnit laga kraft och tillika två år

förflutit antingen efter utgången av den i beslutet eller sedermera i anledning

av ansökan om anstånd bestämda tid för byggnadens fullbordande

eller ock, där byggnaden dessförinnan fullbordats och efter besiktning

anteckning därom gjorts i vattenboken, från dagen för sådan

anteckning. Försittes tid, som nu nämnts, vare den på beslutet grundade

rätten till vattnets tillgodogörande fri från klander, där den, som erhållit

medgivandet att uppföra byggnaden, vid tiden för beslutets meddelande

varit i god tro rörande rätten till vattnet eller ock någon, till

vilken byggnaden sedermera må hava övergått, i god tro rörande sagda

rätt förvärvat byggnaden.

Bifalles talan, som i första stycket sägs, vare, där den anhängiggjorts,

sedan byggnaden fullbordats eller arbetet därå börjats, byggnadens

ägare, såframt han varit i god tro, icke pliktig att avstå vattnet,

med mindre gottgörelse lämnas honom för byggnadens värde i det skick,

vari den befanns, då han blev instämd i saken, ävensom för nödig kostnad,

som han därefter nedlagt å byggnaden; dock skall, då fråga är allenast

om en del av det vatten, för vars tillgodogörande byggnaden är avsedd,

den vinnande icke vara skyldig att av sagda värde och kostnad ersätta

mera än som belöper å den del av byggnaden, vilken genom vattnets

avstående blir för ägaren onyttig. Vill byggnadens ägare hellre än att

avstå vattnet i stället ersätta vattenkraften efter reglerna i 9 kap., vare

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

lian berättigad därtill, om lian anhängiggör talan därom hos vattendomstolen

inom trettio dagar, etter det domen i tvisten om vattnet

vunnit laga kraft, och därefter behörigen fullföljer samma talan. Den,

enm återvunnit vattnet, må ock av vattendomstolen berättigas att, mot

avstående av rätten till vattnets tillgodogörande, av byggnadens ägare

erhålla ersättning för vattenkraften enligt nämnda regler, såframt han

därom för talan inom tid, som nyss sagts, och väsentlig olägenhet icke

därigenom skulle tillskyndas byggnadens ägare.

2 mom. Där beslut, varigenom medgivande lämnas till byggnad

. för tillgodogörande av allenast en del av det framrinnande vattnet,

vilar på antagande, att jämväl vattnet i övrigt i strömfallet eller den

del därav, vars fallhöjd tages i anspråk, tillhör fastighet, för vilken

sökanden såsom ägare fört talan i målet, skall vad i 1 mom. första

stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning i fråga om det sålunda

ej tillgodogjorda vattnet; motliggande fastighets rätt dock oförkränkt.

24 §.

Där genom byggnad, vilken verkställts i enlighet med beslut, som

i 22 § sägs, eller genom hushållningen med vattnet i överensstämmelse

med reglerna i sådant beslut vållas skada eller intrång, som vid beslutets

meddelande icke av vattendomstolen förutsetts, må utan hinder av bestämmelsen

i 22 § den, som lider skadan eller intrånget, framställa

anspråk å ersättning enligt reglerna i 9 kap.; dock skall sådant anspråk

för att kunna upptagas till prövning anmälas hos vattendomstolen inom

fem år eller den längre tid, högst tolv år, som vattendomstolen i beslutet

må hava föreskrivit, räknat från utgången av den för byggnadens fullbordande

i beslutet eller ock sedermera i anledning av sökt anstånd

bestämda tiden.

År skada eller intrång, som i första stycket avses, av betydenhet,

må inom tid, som gäller för anmälan av anspråk enligt nämnda stycke,

talan föras om meddelande av sådana ändrade föreskrifter rörande hushållningen

med vattnet och vidtagande på ägarens bekostnad av sådana

förändringar i byggnadens anordnande, som utan att förnärma tredje

mans rätt eller för ägaren medföra väsentlig olägenhet äro ägnade atj

förebygga eller i största möjliga mån minska skadan eller intrånget för

framtiden.

25 §.

Har byggnad i vatten verkställts utan att medgivande enligt denna

eller äldre lag därtill erhållits, vare ägaren berättigad att medelst ansökan

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 käft. (Nr 128.) 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

i den ordning, som i 11 kap. sägs, påkalla prövning av byggnadens

laglighet. Beträffande verkan av vattendomstolens beslut skall vad i

22 24 §§ finnes stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

26 §.

Hai, etter det denna lag trätt i kraft, byggnad i vatten verkställts

utan föregående prövning av domstol, vare byggnadens ägare bevisningsskyldig

i avseende å de före byggnadens tillkomst rådande förhållandena

i vattnet.

27 §.

^■ar byggnad i vatten utsatts vattenmärke till utmärkande av

tillåten dämningshöjd eller till betecknande av det vattenstånd, under

vilket vattnet ej må sänkas, skola de i sammanhang därmed meddelade

bestämmelser om hushållningen med vattnet av byggnadens ägare noga

iakttagas. Finnes vattenmärke utsatt till utmärkande av tillåten dämningshöjd,

utan att särskilda bestämmelser meddelats om hushållningen med

vattnet, åligge honom att, i vad på hans åtgärd ankommer, så förfara,

att vattnet ej må stiga över märket.

28 §•

År för dammluckas öppnande viss tid i laga ordning bestämd

eller eljest särskild föreskrift om vattnets framsläppande given, lände

det till efterrättelse.

29 §.

Har ej vattenmärke utsatts, och hava ej heller eljest meddelats

bestämmelser om hushållningen med vattnet, skall dammlucka eller däremot

svarande inrättning för vattnets avlopp hållas öppen, när sådant

tarvas till förekommande av skada för dem, som ovan eller nedan äga

jord, strömfall eller annan egendom.

30 §•

Ändå att viss tillåten dämningshöjd är bestämd, må ej det tillrinnande

vattnet, med mindre särskild rättighet därtill förefinnes, innehållas

till förfång för allmänna eller enskilda intressen, som äro beroende

av vattnets lopp nedom dammen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 128.

19

31 §.

Ägare av byggnad i vatten må, vare sig särskilda regler för vattenhushållningen

vid byggnaden blivit meddelade eller icke, hos vattendomstolen

söka fastställande av ändrade eller nya bestämmelser i ämnet. Enahanda

rätt tillkomme ock annan än byggnadens ägare för bättre utnyttjande

av vattenkraften i honom tillhörigt strömfall. Ärende, som nu

nämnts, prövas i enlighet med de för byggande i vatten stadgade grunder,

och gälle om verkan av vattendomstolens beslut i tillämpliga delar vad

ovan finnes sagt beträffande beslut i byggnadsmål.

Saknas beträffande byggnad i vatten bestämmelser om vattenhushållningen,

eller äro gällande bestämmelser ofullständiga, må på talan

av någon, som av hushållningen lider skada, vattendomstolen, där det

kan ske utan förnärmande av tredje mans rätt, till efterrättelse mellan

parterna i målet och deras rättsinnehavare fastställa sådana bestämmelser,

som utan att ändra vad lagligen må gälla äro ägnade att för framtiden

förebygga skadan.

32 §.

Ej må vid avtappning så mycket vatten på en gång framsläppas,

att allmän eller enskild rätt sättes i fara.

33 §.

Ägare av byggnad i vatten vare, där försummelse i underhållet

kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt, pliktig att underhålla

byggnaden så, att sådan fara förebygges.

34 §.

Dammbyggnad i älv, ström, å eller större bäck eller annan i sådant

vattendrag uppförd byggnad, varigenom märkbar inverkan sker på

vattenståndet, må ej utrivas, med mindre dylik åtgärd blivit i laga ordningmedgiven.

Vill ägare av byggnad, som i första stycket avses, icke längre

nyttja byggnaden, göre i den ordning 11 kap. stadgar ansökan hos vattendomstolen

om tillåtelse att utriva byggnaden. Prövas byggnadens borttagande

medföra synnerlig skada för annan tillhörig fäst egendom,

må domstolen efter åtagande av ägare till sådan egendom föreskriva,

att han och de, som i äganderätten efterträda honom, skola för framtiden,

intill dess annorlunda varder bestämt, underhålla byggnaden så

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

som i 33 § sägs och fullgöra vad beträffande byggnaden i övrigt enligt

lag åligger ägaren; vållas genom byggnadens bibehållande ägaren skada,

skall den ersättas. Kronan må ock till skydd för allmänna intressen

åtaga sig underhållsskyldighet, som nu nämnts. Göres ej åtagande, varom

nu är sagt, meddele vattendomstolen nödiga föreskrifter i avseende

å byggnadens utrivande och äge i sammanhang därmed bestämma att,

där byggnadens ägare brister i fullgörandet av vad honom ålagts, den.

vars rätt är beroende därav, må utföra arbetet på ägarens bekostnad.

Har, på sätt i andra stycket stadgas, ägare av fast egendom jämlikt

åtagande ålagts att underhålla annan tillhörig byggnad i vatten,

skall vattenrättsdomaren ofördröjligen därom göra anmälan hos domaren

i det tingslag eller hos rätten i den stad, där egendomen är belägen;

och varde med anmälan sa lörlaret, som om bevis angående verkställd

utmätning av fast egendom linnes föreskrivet.

35 §.

I vatten må ej utkastas eller utsläppas läst avfall från sågverk,

fabrik eller annan industriell inrättning, skogsavfall eller andra fasta

föremål eller ämnen, om därigenom uppgrundning eller hinder för vattnets

Iria lopp till men för allmän eller enskild rätt förorsakas eller skäligen

kan befaras; sker det, äge Konungens befallningskavande stadga vitesförbud,

där ansvar å förfarandet ej finnes särskilt stadgat, så ock vid

vite eller annat äventyr tillhålla den skyldige att vidtaga erforderliga

åtgärder till uppgrunduingens eller hindrets borttagande. Där fråga är

om avfall vid skogsavverkning, må, ändå att avverkningsrätten är till

annan upplåten, föreläggande, som nyss sagts, givas jämväl skogsmarkens

ägare, dock endast såvitt angår vattendrag inom honom tillhörigt

område; ägaren likväl obetaget att av den skyldige söka åter vad han

till följd av föreläggandet nödgats utgiva.

Vad sålunda stadgats om utkastande eller utsläppande av fasta

föremål eller ämnen galle ock beträffande sådana föremåls eller ämnens

uppläggande på stranden så nära vattnet, att de kunna däri nedsköljas.

Om utsläppande i vatten av ämnen, varigenom vattnet kan förorenas,

gälle vad särskilt är eller kan varda stadgat.

36 §.

Rensning, som för bibehållande av vattens djup eller läge är av

nöden, äge den, som av uppgrundningen kan lida men, verkställa utan

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

vattendomstols prövning, som i 20 § sägs, ändå att arbete inom annans

område tarvas; dock skall i ty fall denne förut därom tillsägas. Vill

den, som ämnar företaga rensning, hos vattendomstolen påkalla prövningav

arbetets laglighet, äge han rätt därtill; och galle om sådan prövning

vad angående byggande i vatten är i denna lag stadgat, blår prövning,

som nu sagts, icke ägt rum, skall i fråga om rensning stadgandet i

26 § av detta kap. äga motsvarande tillämpning.

Jord eller annat, som vid rensning upptages, må, om ej avsevärda

olägenheter vållas därav, uppläggas på närmaste strand eller föras till

lämpligt ställe i närheten. Lider markens ägare men av upplaget, njute

ersättning, som i 9 kap. sägs.

37 §.

Har vattendrag vikit från sitt förra läge eller eljest förändrat sitt

lopp, vare om vattendragets återställande i dess förra skick lag som om

rensning i 36 § är sagt, dock att, där ej återställandet sker omedelbart

efter förändringen, vad i 20 § finnes stadgat om byggande i vatten skall

äga motsvarande tillämpning. Varder ej inom tre år från det förändringen

inträtt åtgärd för vattnets återförande vidtagen och därefter utan oskäligt

dröjsmål fullföljd, vare den, som vill återföra vattnet, skyldig ersätta

kostnad, som efter förändringen antingen blivit nedlagd å mark, varifrån

vattnet vikit, eller skett för tillgodogörande av vattnet i dess nya lopp

eller läge, och som genom vattnets återförande skulle blivm utan nytta.

Har någon i tio år varit i besittning av förmån, som skulle genom

återförandet gå förlorad, galle beträffande dylik åtgärd vad om vattnets

bortledande är stadgat.

38 §.

Där arbete, som i detta kap. sägs, avser huvudsakligen utförande

av vattenreglering eller inrättande, utvidgande eller förbättrande av7 allmän

farled eller av allmän flottled, torrläggning av mark eller avledande

av kloakvatten, skola stadgandena i detta kap. äga tillämpning endast,

såvitt sådant finnes för varje fall i 3, 5, 6, 7 eller 8 kap. föreskrivet.

39 §.

Utöver vad i detta kap. är sagt om byggande i vatten i allmänhet

skall beträffande fiskebyggnad lända till efterrättelse jämväl vad därom

finnes särskilt stadgat.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 128.

40 §.

V ad i 3 § stadgas därom, att byggande i vatten till skada för

annan tillhörig egendom må ske allenast under förutsättning, som i sagda

§ angives, skall, utom såvitt angår skyldighet att ersätta skadan, ej

äga tillämpning i fråga om uppförande av bro eller annat byggande i vatten

för allmän väg eller för järnväg, vare sig statens eller enskild, till vars

anläggande Konungen lämnat tillstånd, men skall vad i övrigt finnes i

denna lag föreskrivet om byggande i vatten tillämpas jämväl beträffande

företag, som nu nämnts.

Har Konungen för någon orts förseende med dess behov av vatten

eller för annat i 38 § ej omnämnt allmänt ändamål prövat nödigt, att

vatten ur sjö eller vattendrag ledes bort för att annorstädes nyttjas,

gälle i fråga om dylikt företag vad i första stycket sägs.

41 §.

Genom vad i detta kap. finnes föreskrivet göres ej rubbning i den

rätt och frihet, som är förunnad bergverk, kvarnar och fiskeverk, ej

heller i annan rättighet att stänga eller uppdämma vattendrag eller i

övrigt förfoga över vattnet; dock vare den, som njuter sådan rättighet

till godo, icke fri från skyldighet att, efter ty förut är i detta kap.

stadgat, tåla förlust, skada eller intrång till förmån för den, som äger

eller vill verkställa byggnad i vatten, eller till fiskets befrämjande.

3 KAP.

Om vattenreglering.

Om vattenreglering med tvångsdelaktighet.

1 §•

Vill ägare av strömfall till gemensamt gagn för sig och annan

strömfallsägare reglera vattnets avrinning ur sjö eller annan vattensamling

eller i vattendrag för åstadkommande av bättre hushållning

med vattnet eller eljest för beredande av ökad möjlighet att utnyttja

vattenkraften i fallen, och påfordrar han, att övriga strömfallsägare,

vilka hava gagn av företaget, skola efter ty nedan sägs taga del

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

kostnaden för detsamma, äge han vitsord till företaget, såframt mer än

hälften av den beräknade båtnaden därav belöper å det eller do strömfall,

som tillhöra honom eller honom och andra, vilka förena sig med

honom om företaget.

2 §■

I fråga om rätt att verkställa vattenreglering, som i 1 § sägs, så,

att genom uppdämning, sänkning av vattenståndet eller annan inverkan

på vattenförhållandena skada tillfogas eller intrång göres å jord, hus,

fiske, bebyggt eller obebyggt strömfall eller annan egendom skall vad

i 2 kap. 3 § stadgas angående byggande i vatten äga motsvarande tilllämpning,

dock att skada eller intrång å egendom, tillhörig deltagare i

företaget, skall likställas med skada eller intrång å annans egendom.

I den mån ej särskilda stadganden givas i detta kap., skola beträffande

företag, varom nu är fråga, jämväl övriga bestämmelser i 2 kap.

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

3 §■

Alla strömfall, för vilka vattenreglering, som i 1 § sägs, medför

båtnad, utgöra i avseende å företaget en samfällighet med skyldighet

för ägarna, med de inskränkningar nedan stadgas, att taga del i kostnaden

för företaget, envar i mån av värdet å den båtnad, som beredes

hans strömfall.

Vid uppskattning av båtnad genom vattenreglering skola, där ej

samfällighetens delägare annorledes överenskomma, de i 9 kap. stadgade

grunder beträffande värdering av vattenkraft, för vilken ersättning skall

givas, i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

4 §•

Omfattar företag, som i 1 § avses, reglering av två eller flera

sjöar eller skilda sträckor i vattendrag, för vilkas reglerande tarvas särskilda

dammbyggnader eller eljest särskilda anläggningar, skall kostnaden

för varje sådan del av företaget särskilt beräknas och å de strömfallsägare,

som hava gagn därav, fördelas i mån av värdet å den båtnad,

som därigenom beredes. Förty vare ej i fall, som nu nämnts, någon

pliktig att deltaga i kostnaden, för sådan del av regleringen, varav han

för sitt strömfall ej har nytta.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

5 §•

kij vare ägare av strömtall skyldig att vidkännas större bidrag till

kostnaden för utförande av vattenreglering än som svarar mot värdet å

den båtnad hans strömfall därigenom beredes, utan så är att han sökt

företaget. Dikställd med sökanden vare den, som förenat sig med

honom om företaget eller för vinnande av ökad båtnad fört talan, som

töranlett större anläggning än sökanden äskat.

6 §•

Ägare av strömfall inom regleringssamfällighet vare, såframt han

ej själv sökt vattenregleringen eller efter ty i 5 § sägs är likställd med

sökanden, icke skyldig att deltaga i kostnaden för företaget, förrän han

begagnar den genom regleringen vunna förbättringen. Den å hans fall

belöpande andel i kostnaden skall, intill dess den varder av honom erlagd,

gäldas av övriga delägare i samfälligheten med fördelning dem emellan

jämlikt bestämmelserna i 3—5 §§; och åligge den, som efter regleringens

utförande träder till företaget, att taga del jämväl i sådan kostnad, som

belöper å strömfall, för vars ägare betalningsskyldighet ännu ej inträtt.

\ årder efter regleringen anläggning för tillgodogörande av strömfall

inom regleringssamfälligheten ändrad, eller införes vid anläggningens

drift förändrad ordning, eller varder förut obegagnat strömfall inom

samfälligheten bebyggt, skall, såframt ej annat förhållande är uppenbart

eller kan visas, ägaren av strömfallet anses hava tagit den genom regleringen

vunna förbättringen i bruk.

Strömfallsägare, som efter regleringens utförande inträder såsom

deltagare i företaget, vare ej pliktig att taga del i sådana utgifter för

underhall och drift, som dessförinnan gjorts. Har för regleringen verkställt

arbete måst till följd av olyckshändelse eller annan likartad omständighet

i avsevärd mån omgöras eller ändras, skall kostnaden därför

räknas såsom anläggningskostnad.

År vid den tid, då strömfallsägare efter ty ovan sägs är pliktig att

taga del i kostnaden för vattenreglering, byggnad eller annan anläggning,

som för företaget utförts, i sådant skick, att dess värde kan anses

väsentligt minskat, äge vattendomstolen på därom framställt yrkande

föreskriva, att den kostnad, vari ström fallsägaren har att taga del,

skall beräknas till mindre belopp än det, vartill anläggningskostnaden

uppgått.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!. Ma.j:ts nåd. proposition Nr 128. 25

Å belopp, so ni strömfallsägare, vilken efter regleringens utförande

inträder såsom deltagare i företaget, bär att gälda, skall ej beräknas

ränta för tiden före betalningsskyldighetens inträde.

n C

7 §•

Har, efter det medgivande lämnats till utförande av vattenreglering,

som i 1 § sägs, strömfall inom regleringssamfälligheten övergått till ny

ägare, vare jämväl denne pliktig att efter tv ovan stadgats taga del i

kostnaden för företaget; dock skall, där föregående ägares skyldighet

att erlägga å strömfallet belöpande andel i kostnaden blivit genom dom

eller annorledes fastställd eller, oavsett huruvida den genom regleringen

vunna förbättringen av denne tagits i bruk, åvilat honom, ny ägare

ej svara för bidrag, som förfallit till betalning mer än ett år innan lian

blev ägare till strömfallet eller, om lian inropat fallet å exekutiv auktion,

för bidrag, som före försäljningsdagen -förfallit till betalning.

8 §•

Har kommun, som av vattenreglering enligt 1 § tillskyndas stadigvarande

nytta i annat hänseende än såsom strömfallsägare, till regleringens

utförande lämnat visst anslag, med förbehåll om delaktighet i

företaget, vare kommunen ansedd såsom deltagare i detsamma, därvid

som grund för delaktigheten skall gälla anslagets storlek i förhållande

till den av vattendomstolen beräknade kostnaden för regleringens utförande;

dock -må båtnaden för kommunen i ovannämnda hänseende

ej tagas i beräkning vid avgörande, om företaget må komma till stånd.

Vad nu sagts om kommun gälle även om kronan och landsting.

9 b^-

Visas, efter det vattenreglering, som i 1 § sägs, blivit utförd, att

densamma länder till stadigvarande nytta för allmän hamn eller annan

allmän farled, för allmän flottled eller för kloakledning eller annan avloppsledning

för spillvatten, må ägaren av farleden, flottleden eller kloakeller

avloppsledningen, där den vunna nyttan kan uppskattas till visst

penningbelopp, på talan av deltagarna förpliktas att antingen på eu

gång eller med fördelning på visst antal år erlägga högst så stor del

av nämnda belopp, som svarar mot förhållandet mellan å ena sidan företagets

anläggningskostnad och å den andra den båtnad, som företaget

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 113 höft. (Nr 128.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

beräknats medföra för strömfall. För bidrag, som nu nämnts, förvärvas

ej delaktighet i företaget, och vare förty bidragsgivaren ej skyldig att

taga del i framtida kostnad för detta.

Anslag, som i 8 § sägs, räknas i avseende, varom nu är fråga,

den till godo, som givit anslaget.

10 §.

^yggnad i vatten eller annan anläggning, som gjorts för vattenreglering,

skall, där någons rätt kan vara därav beroende, av deltagarna

i företaget behörigen underhållas. Beträffande fördelningen av kostnad

för underhåll och skötsel så ock av andra utgifter för företaget, vilka

icke äro att hänföra till anläggningskostnad, gälle i tillämpliga delar

vad i 3, 4, 6 och 8 §§ är stadgat.

* 11 §.

Ej må vattenreglering, som i 1 § avses, verkställas förrän efter

ansökan i den ordning 11 kap. stadgar vattendomstolen meddelat besked,

huru och under vilka villkor företaget må utföras, så ock angående

delaktigheten i kostnaden för företaget.

12 §.

Har till vattenreglering, som i 1 § sägs, medgivande i laga ordning

erhållits, skola stadgar antagas rörande handhavandet av de med

företaget förenade angelägenheter så ock styrelse för företaget utses.

Vid antagande av stadgar gälle i fråga om rösträtt och besluts

fattande vad i 22 § finnes föreskrivet.

13 §.

Stadgar rörande vattenreglerings företag skola angiva:

företagets benämning och ändamål under hänvisning till de beträffande

företagets utförande och delaktigheten däri meddelade beslut;

den ort, där styrelsen skall hava sitt säte;

huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet

;

huru revision av styrelsens förvaltning skall ske;

tiden för räkenskapsavslutning;

huru ofta ordinarie sammanträde med deltagarna i företaget skall

hållas;

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Knngl. Maj ds nåd. proposition Nr 128,

det sätt, varpå kallelse till sammanträde skall ske ock andra meddelanden

bringas till deltagarnas kännedom, ävensom den tid före sammanträde,

då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

så ock vad i övrigt kan finnas nödigt.

Styrelsen skall hava sitt säte inom den vattendomstols område,

som lämnat medgivande till företaget.

Ej må i stadgarna intagas bestämmelse, som finnes stridande mot

denna eller annan lags föreskrifter.

Stadgarna skola för att bliva gällande granskas och fastställas av

Konungens befallningshavande i den ort, där styrelsen har sitt säte, eller

i fall, som omförmäles i 4 kap. 13 §, av Konungen. Vid granskningen

skall- särskilt tillses, att stadgarna innehålla betryggande föreskrifter

för tillgodoseende av sådana strömfallsägares rätt, för vilka efter

ty i 6 § sägs skyldighet att deltaga i företaget framdeles kan komma

att inträda.

Beslutad ändring av stadgarna äge ej giltighet, med mindre den

varder i nyssnämnda ordning fastställd.

14 §.

Innan stadgar för vattenregleringsföretag blivit antagna och fastställda

samt anmälan om styrelseval gjorts hos Konungens befallningshavande,

må ej arbete å annans mark verkställas eller åtgärd eljest till

förfång för. annan vidtagas.

Sker ändring i styrelsens sammansättning, skall styrelsen ofördröjligen

göra anmälan därom hos Konungens befallningshavande.

Då anmälan om val av styrelse eller om ändring i dess sammansättning

skett, skall på deltagarnas i företaget bekostnad kungörelse därom

införas i allmänna tidningarna samt en eller flera av ortens tidningar.

15 §.

Till ledamot av styrelsen för vattenregleringsföretag må ej utses

annan än här i riket bosatt svensk medborgare, där ej för särskilt fall

Konungen medgiver, att styrelsen må till viss del, ej överstigande en

tredjedel av hela antalet, bestå av medborgare i annat land eller å utrikes

ort bosatta svenska medborgare.

Ändå att tid, för vilken styrelseledamot blivit utsedd, ej gått

till ända, må han skiljas från uppdraget genom beslut av deltagarna i

företaget.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kunyl. Maj.ls nåd. proposition Nr 128.

16 §•

Konungen äger, om och när det för tillgodoseende av allmänt väl

prövas nödigt, utse en ledamot i styrelsen för vattenreglerings företag.

Sådan styrelseledamot äge samma rätt att deltaga i handhavandet av de

ined företaget förenade angelägenheter som de medlemmar, vilka blivit

i enlighet med stadgarna till styrelse valda, och åtnjute arvode, som

bestämmes av Konungen.

17 §•

Har av deltagarna vald styrelseledamot avgått eller den tid, för

vilken han blivit vald, gått till ända utan att anmälan om nytt val skett,

och är styrelsen med kvarstående ledamöter ej beslutför, äge Konungens

befallningshavande på yrkande av någon, vars rätt kan vara beroende

därav, att behörig styrelse tinnes, förordna syssloman att, intill dess efter

inkommen anmälan om verkställt val förordnandet återkallas, antingen

ensam eller jämte de styrelseledamöter, som må finnas, handhava de

med företaget förenade angelägenheter och företräda deltagarna på sätt

om styrelsen finnes nedan stadgat.

Förordnande av syssloman skall på deltagarnas bekostnad kungöras

så som i 14 § sägs. Syssloman åtnjute av deltagarna arvode, som bestämmes

av Konungens befallningshavande.

é

18 §.

Styrelsen för vattenregleringsföretag äge ombesörja verkställandet

av erforderliga arbeten för företaget, hos deltagarna uttaga härför nödiga

bidrag på sätt i 20 § stadgas och i övrigt, i enlighet med vad i stadgarna

eller genom deltagarnas beslut, där detta ej är mot stadgarna

eller mot lag stridande, föreskrivits, handhava de med företaget förenade

angelägenheter. Styrelsen äge att i allt vad som rör deltagarna i företaget

samfällt själv eller genom ombud ej mindre i förhållande till tredje

man handla å deltagarnas vägnar än även inför domstolar och andra

myndigheter företräda deltagarna.

Angående befogenhet för styrelseledamot att mottaga stämning’ i

mal, som rör företaget, så ock annat meddelande i fråga om företaget

skall vad i 11 kap. 15 § rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

19 §.

Såsom styrelsens beslut galle, där ej annorlunda är bestämt i

stadgarna, den mening, om vilken vid sammanträde de flesta röstande

förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden

vid sammanträdet.

Ledamot av styrelsen ilge ej deltaga i behandlingen av fråga

rörande avtal mellan honom och deltagarna i företaget samfällt, ej heller

angående avtal mellan deltagarna och tredje man, där han i frågan äger

ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot deltagarnas. Vad sålunda

stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller

annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

20 §.

Uttaxering av deltagarnas bidrag skall, där ej annan ordning finnes

i stadgarna föreskriven, verkställas sålunda, att styrelsen upprättar och

vid sammanträde till granskning framlägger debiteringslängd, upptagande

det belopp, som skall uttaxeras, vad därav enligt reglerna för delaktigheten

belöper å varje deltagare samt tiden för inbetalningen.

Förmenar deltagare, att den i längden verkställda fördelningen ej

är med lag överensstämmande, äge han genom stämning å styrelsen

inom trettio dagar efter sammanträdet påfordra rättelse i den gjorda

debiteringen. Talan, som nu nämnts, skall anhängiggöras hos allmän

underrätt i den ort, där styrelsen har sitt säte.

Ändå att dylik klandertalan väckes, vare deltagare pliktig att å

tid, som av styrelsen bestämts, inbetala å honom belöpande bidrag vid

äventyr att, där ej rätten annorlunda förordnar, beloppet må hos honom

utsökas i enahanda ordning som om betalningsskyldighet vore honom

genom lagakraftägande dom ålagd.

21 §.

Styrelseledamöter, som genom att överskrida den dem tillkommande

befogenhet eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda deltagarna

i företaget skada, svare för skadan eu för alla och alla för eu;

svare ock på sätt nu nämnts för den skada, som genom överträdelse av

bestämmelse i 13 och följande §§ av detta kap. eller i gällande stadgar

tillskyndas tredje man.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Har i mål, som rör deltagarna i företaget samfällt, betalningsskyldighet

blivit dem ålagd, vare styrelsen pliktig att utan dröjsmål hos deltagarna

uttaxera och indriva bidrag, som må erfordras för betalningsskyldighetens

fullgörande. Prövas försumlighet härutinnan ligga styrelsens

ledamöter till last, svare de för gälden en för alla och alla för en

såsom för egen skuld.

22 §.

Rätten att handhava de med regleringsföretag förenade angelägenheter

utövas å sammanträde, därvid envar deltagare i företaget äger

i östi ätt eftei det audelstal, som jämlikt 3, 6 och 8 §§ är bestämmande

för hans skyldighet att taga del i kostnaden för företaget. Deltagare,

som icke guldit förfallet bidrag, är förlustig sin rösträtt, intill dess

betalningen fullgöres. Ej må någon utöva rösträtt för mer än eu

femtedel av deltagarnas sammanlagda, å sammanträdet företrädda andelstal.

Ej heller må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud

för annan deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal mellan

honom och deltagarna samfällt eller angående avtal mellan dessa och

tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara

stridande mot deltagarnas gemensamma. Vad sålunda stadgats äge motsvarande

tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot honom

eller tredje man.

Vid avgörande av fråga, som rör uteslutande sådan del av företaget,

i vars utförande allenast vissa av deltagarna efter ty i 4 § sägs

äro pliktiga att taga del, tillkomme endast dessa deltagare rösträtt.

För ^ beslut vid sammanträde erfordras, där ej i stadgarna finnes

för visst fall annorledes bestämt, allenast enkel pluralitet i röstetal, beräknat

på sätt ovan nämnts. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning,

i andra frågor gälle den mening, som biträdes av de flesta röstande eller’

om jämväl antalet röstande är lika, av ordföranden vid sammanträdet.

Delägare i regleringssamfälligheten, för vilken skyldighet att taga

del i kostnaden för företaget efter tv i 6 § sägs ännu ej inträtt, stånde

öppet att vid sammanträde närvara och deltaga i förhandlingarna.

Över beslut, som å sammanträde fattas, skall genom styrelsens

försorg föras protokoll, vilket senast fjorton dagar efter sammanträdet

skall vara för deltagarna tillgängligt.

23 §.

Menar deltagare i regleringsföretag, att beslut, som fattats å sammanträde,

icke i behörig ordning tillkommit eller eljest strider mot lag

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 128. 31

eller författning eller mot stadgarna, ägo tala därå genom stämning å

styrelsen inom trettio dagar från beslutets dag. Försummas det, vare

rätt till talan förlorad. Ändå att talan föres mot beslutet, gånge det i

verkställighet, där ej domstolen annorlunda förordnar.

Talan, som ovan nämnts, skall anhängiggöras hos allmän underrätt

i den ort, där styrelsen har sitt säte.

24 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla deltagarna i företaget

till extra sammanträde.

Varder extra sammanträde för uppgivet ändamål påfordrat av minst

eu femtedel av företagets deltagare eller det mindre antal, som må vara

i stadgarna bestämt, skall sammanträde av styrelsen utlysas.

25 §.

Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla deltagarna i

företaget till ordinarie sammanträde, eller har styrelsen ej senast två

veckor efter påfordran, som i 24 § sägs, utlyst extra sammanträde att

hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske,

eller linnes ej behörigen utsedd styrelse, då skall, för den händelse ej

i stadgarna bestämmelse finnes för dylikt fall, kallelse, som utfärdas av

minst en femtedel av deltagarna, äga samma giltighet som kallelse av

styrelsen.

Om vattenreglering utan tvångsdelaktighet.

26 §.

Vill ägare av strömfall utan att påfordra förpliktande för annan

ström fallsägare att deltaga i kostnaden reglera vattnets avrinning ur

sjö eller annan vattensamling eller i vattendrag för åstadkommande av

bättre hushållning med vattnet eller eljest för beredande av ökad möjlighet

att utnyttja vattenkraften i honom tillhörigt fäll, eller vilja flera

strömfallsägare utföra dylikt företag, och är ej fråga om kostnadernas

fördelning dem emellan eller om skyldighet för annan strömfallsägare

att däri taga del, skola bestämmelserna i 2 kap. om byggande i vatten

äga tillämpning beträffande företaget.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 128.

27 §.

Har medgivande enligt denna lag lämnats till företag, som i 26 §

sägs, äger Konungen att, om och när det för tillgodoseende av allmänt

väl prövas nödigt, utse lämplig person att övervaka företagets utförande

samt utöva tillsyn å företagets skötsel och handhavandet i övrigt av de

med företaget förenade angelägenheter. Sådan person åtnjute av den,

för vars räkning företaget utföres, arvode, som bestämmes av Konungen.

4 KAP.

Om särskilda villkor beträffande större vattenkraftanläggningar

och vattenregleringar.

Om vattenkraftanläggningar.

Om tillhandahållande av kraft åt kringliggande bygd.

1 §■

Varder strömfall bebyggt jämlikt denna lag, och uppgår den

vattenkraft, som kan vid oreglerat lågvatten uttagas vid byggnaden,

till minst femhundra turbinhästkrafter, vare, såframt vattenkraften icke

inom tio år före det vattendomstolens medgivande lämnas till byggnaden

varit utnyttjad vid byggnad, som tillkommit enligt äldre lag, byggnadens

ägare pliktig att för tillgodoseende av kringliggande bygds behov

av kraft till användning i hantverk, småindustri eller lantbruk eller till

belysning eller uppvärmning tillhandahålla intill en tiondel av den årliga

kraftmängd, som kan med det installerade maskineriet bliva uttagen.

Storleken av nämnda andel bestämmes av vattendomstolen; och

skall härvid hänsyn tagas dels till omfattningen av den rätt anläggningens

ägare erhållit att för vattenkraftens tillgodogörande förändra förut rådande

vattenstånds- och avrinningsförhållanden dels ock å ena sidan till det

behov av kraft, som inom bygden redan föreligger eller i en nära framtid

är att motse, och å andra sidan till den tillgång på kraft, som må

eljest vara att påräkna för ändamålet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung!. Maj. Is nåd. proposition Nr 128.

Avgörande, som nu nämnts, gälle för en tidrymd av tjugu år i

sänder, första gången räknat från det kalenderår, under vilket byggnaden

enligt därom meddelad bestämmelse skall hava fullbordats. Där ej

under nittonde året av sådan tidsperiod anläggningens ägare eller någon,

som må anses berättigad att komma i åtnjutande av kraft, varom här

är fråga, eller ock myndighet, åt vilken Konungen uppdragit att bevaka

bygdens intresse i förevarande hänseende, genom ansökan hos

vattendomstolen påkallar ny prövning, skall den förut meddelade bestämmelsen

lända till efterrättelse jämväl för nästa period.

2 §•

Varder i strömfall, vars vattenkraft till viss del inom de tio närmast

förflutna åren varit utnyttjad vid byggnad, som tillkommit enligt äldre

lag, jämlikt denna lag verkställd byggnad, som är avsedd att ersätta

eller utgör tillbyggnad till den äldre byggnaden, och medför åtgärden,

att i strömfallet minst trehundra turbinhästkrafter mera än förut kunna

vid lågvatten uttagas, skola, såframt den uttagbara vattenkraften sammanlagt

uppgår till femhundra turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten, i

avseende å ökningen bestämmelserna i 1 § äga motsvarande tillämpning.

Lag samma vare, där vid byggnad, som tillkommit enligt äldre

lag och vid vilken kunnat vid oreglerat lågvatten uttagas minst femhundra

turbinhästkrafter, genom vattenreglering jämlikt denna lag vinnes

en ökning av minst trehundra turbinhästkrafter i den vattenkraft, som

kan uttagas antingen i medeltal eller ock vid lågvatten.

3 §•

Har strömfall, där jämlikt denna lag kongsådra finnes, bebyggts

enligt Konungens på grund av äldre lag meddelade tillstånd till byggande

i kungsådra, skall, såframt vid tillståndet gjorts sådant förbehåll,

som omförmäles i 1 kap. 8 §, och kungsådrans vattenkraft, i

den mån densamma kan vid byggnaden uttagas, tillika uppgår till minst

femhundra turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten, stadgandet i 1 §

första stycket äga motsvarande tillämpning beträffande vattenkraften i

kungsådran, dock först sedan tjugu år förflutit efter det denna lag trätt

i kraft. Vid tillämpning av vad nu sagts skall kungsådrans vattenkraft

anses utgöra en tredjedel av vattenkraften i strömfallet.

I avseende å prövningen huruvida och i vilken utsträckningskyldigheten

må göras gällande gent emot ägare av anläggning,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 käft. (Nr 128.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

varom i denna § är fråga, skola bestämmelserna i 1 § i tillämpliga

delar lända till efterrättelse, med iakttagande likväl att prövningen skall

av sakägare eller vederbörande myndighet påkallas första gången under

nittonde året efter denna lags trädande i kraft och sedermera vart

tjugonde år.

4 §''

Vill någon, som må anses därtill berättigad, komma i åtnjutande

av hela eller någon del av den kraft ägare av kraftanläggning efter ty

ovan sagts förpliktats att tillhandahålla, göre i den ordning 11 kap.

stadgar ansökan därom hos vattendomstolen. Där ej annorlunda överenskommes,

vare ägaren icke pliktig att tillhandahålla sökanden kraft

tidigare än två år efter det ansökningen delgivits honom. För kraftens

överförande erforderlig ledning skall sökanden själv bygga och underhålla.

Kraftens fördelning på olika delar av dygnet eller året varde

bestämd på sätt, som med hänsyn till föreliggande förhållanden må

anses skäligt.

I den mån kraft, varom nu är fråga, tages i anspråk, skall ersättning

därför givas med det belopp, som motsvarar ägarens självkostnad

med tillägg av två procent å anläggningskapitalet. I fråga om storleken

av nämnda ersättning ävensom villkoren i övrigt för kraftens tillhandahållande

skall vattendomstolen meddela bestämmelser i samband

med beslut i anledning av ansökan, som nyss sagts; och gälle beträffande

rätt att påkalla ändring i sålunda meddelade bestämmelser vad i 9 kap.

29 § finnes för där avsett fall föreskrivet.

Vad i 9 kap. 37 § första stycket, 38, 40 och 41 §§ stadgas

beträffande överföring av kraft, som lämnas i ersättning för förlorad

vattenkraft, skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse i fråga om

tillhandahållande av kraft enligt denna §.

Om nyprövning.

5 §''

Har strömfall blivit bebyggt jämlikt denna lag, äge under de i 1 §

stadgade förutsättningar Konungen eller myndighet, åt vilken Könungen

uppdragit att i förevarande hänseende bevaka det allmännas rätt, så ock

byggnadens ägare i den ordning 11 kap. stadgar påkalla ny prövning

angående de villkor, varunder med hänsyn till allmänna intressen byggnaden

må bibehållas och nyttjas. Yrkande om sådan prövning skall framställas

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 128. 35

under femtiofemte året efter det kalenderår, under vilket byggnaden enligt

därom meddelad bestämmelse skall hava fullbordats, samt därefter vart

sextionde år. Varder ej å föreskriven tid nyprövning påkallad, varu

ägaren berättigad att under förut fastställda villkor bibehålla och nyttja

byggnaden intill dess i anledning av nyprövning, som sedermera enligt

vad nu sagts blivit påkallad, annan bestämmelse härutinnan meddelas

och skall läuda till efterrättelse.

Nvprövning, varom nu stadgats, skall ske i enlighet med den lagstiftning,

som vid varje särskild tidpunkt är gällande i fråga om villkoren

för byggande i vatten. Fastställas vid nyprövningen andra villkor än

de förut gällande, må de icke tillämpas förrän fem år förflutit från utgången

av det kalenderår, varunder nyprövningen påkallats.

6 §.

1 mom. Lämnas vid nyprövning, som i 5 § sägs, föreskrift,

att byggnaden skall för tillgodoseende av allmänna intressen ändras,

eller göres eljest med hänsyn till nämnda intressen byggnadens bibehållande

och nyttjande beroende av villkor, som innebära inskränkning

i ägarens rätt eller utvidgning av honom åliggande skyldigheter, vare

han, där den värdeminskning, som till följd av de nya villkoren tillskyndas

honom tillhörig egendom, jämte kostnaden för föreskrivna

ändringsai-beten överstiger en tredjedel av värdet å den vattenkraft i

tillgodogjort skick, som kan uttagas vid byggnaden, berättigad att av

statsmedel erhålla ersättning för överskjutande belopp.

Vid beräkning av värdet å vattenkraften skall avdrag göras dels

för den del därav, för vilken byggnadens ägare jämlikt vattendomstolens

beslut har att tillhandahålla ersättning medelst kraftöverföring, och dels

för kraft, varmed till följd av sådan vattenreglering, som enligt bestämmelserna

i 16 § är underkastad nyprövning, den vid byggnaden eljest

uttagbara kraften blivit ökad. Ej må vattenkraftens sammanlagda värde

beräknas högre än till anläggningens saluvärde.

2 mom. Anspråk å ersättning skall, vid påföljd att rätt därtill eljest

är förlorad, framställas i inlaga till Konungen inom ett år efter det de

nya villkoren skola träda i tillämpning. Frågan huruvida och i vad

mån ersättning bör utgå avgöres av fem ojäviga skiljemän, av vilka

Konungen utser två och byggnadens ägare två samt de sålunda utsedda

den femte. Underlåter någondera parten att utse skiljeman eller kunna

de av parterna utsedda skiljemännen icke enas om valet av den femte,

äge domaren i den ort, där byggnaden är belägen, förordna om valet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 128.

Varda- ej annorlunda överenskommet, skall skiljedomen meddelas inom

ett ar etter det ersattnmgsanspråket hos Konungen anmäldes. I övrigt

s al beträffande dylikt mål vad i lag är eller kan varda stadgat för

det fall, att tvist hanskjutes till avgörande av skiljemän på grund av

avtal, som slutits utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen

aga motsvarande tillämpning. Kostnaden för skiljemannaförai

and et skall galdas av den, som skiljemännen pröva därtill skyldigej

ma dock sådan skyldighet åläggas byggnadens ägare, utan så är att

Hans påstående uppenbarligen framställts utan skäl.

Ersättning for värdeminskning å fast egendom skall bestämmas

särskilt för varje fastighet. I fråga om sättet för erläggande av sådan

ersättning, densammas fördelning mellan rättsägare i den fasta egendom

varom fråga ar, samt egendomens befriande från ansvarighet för intecknad

fordran galle vad i lag finnes eller kan varda stadgat för det

fatt, att till följd av byggande i vatten ersättning skall utgå för skada

a fast egendom.

7 §• .

Skall från anläggning, beträffande vilken nyprövning äger rum

r/Ium ™ttendomstolens jämlikt denna lag “meddelade föreskrift

kraft tillhanda!™ las någon i ersättning för förlorad vattenkraft eller annat

och kommer sådan ersättnmgstagares rätt i anledning av nyprövningen

att upphöra eller inskränkas, vare han berättigad att av statsmedel undfå

go goielse för den förlust han lider. År fråga om ersättning för vattenkratt,

_ som tillg-odogöres^ genom anläggningen, och har sådan vattensaft

icke före dess avstående varit av ersättningstagaren utnyttjad eller

!V-«- j116 UtnyttJats vid läggning, som avses i 5 §, skall dock beträffandeersättningstagarens

rätt till gottgörelse vad i 6 8 1 inom. finnes

stadgat äga motsvarande tillämpning.

\ad i 6 § 2 inom. är föreskrivet beträffande framställande av

ersättningsanspråk, provning av sådant anspråk samt sättet för ersättningens

erläggande med mera skall jämväl gälla i fråga om gottgörelse

som i denna § avses. , & & ’

8 §■

\ årder beträffande byggnad i strömfall, vilken tillkommit enligt

aldre lag, jämlikt denna lag verkställd sådan ombyggnad eller tillbyggnad,

som i 2 § forsta stycket avses, skola under de i nämnda stadgande

angivna förutsättningar bestämmelserna i 5—7 §§ gälla i fråga om anläggningen;

dock vare ägaren icke pliktig att av värdeminskning och

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 128. 37

kostnad, som omförmälas i G §, utan ersättning vidkännas mera än som

motsvarar en tredjedel av värdet i tillgodogjort skick å den vid anläggningen

uttagbara vattenkraft, som icke kunnat tillgodogöras vid den

äldre byggnaden.

Vad i 5 och 6 §§ är stadgat i fråga-om byggnad, som tillkommit

jämlikt denna lag, skall äga motsvarande tillämpning beträffande sådan

byggnad i strömfall, som i 3 § avses, med iakttagande likväl att yrkande

om nyprövning skall framställas under femtiofemte året efter det denna

lag trätt i kraft samt att byggnadens ägare ej är pliktig att utan ersättning

vidkännas större värdeminskning och kostnad än som motsvara

en tredjedel av värdet å kungsådrans vattenkraft i tillgodogjort skick,

med beräkning av nämnda vattenkraft på sätt i 3 § sagts.

Om kronans lösningsrätt.

9 §•

Har strömfall blivit bebyggt jämlikt denna lag, äge under de i 1 §

stadgade förutsättningar kronan att vid utgången av fyrtionde året

efter det kalenderår, under vilket enligt därom meddelad" bestämmelse

byggnaden skall hava fullbordats, tillösa sig strömfallet med vattenverksbyggnader,

kraftstation med installerat maskineri och, där kraftstationen

är uppförd å strömfallsägaren tillhörig mark, nödigt utmål för densamma.

Lösningsrätt, som ej vid nämnda tidpunkt begagnas, skall stå kronan

öppen vid utgången av vart fyrtionde år därefter.

Varder i strömfall, vars vattenkraft till viss del varit inom de

tio närmast förflutna åren utnyttjad vid byggnad, som tillkommit enligt

äldre lag, jämlikt denna lag verkställd byggnad, vilken är avsedd att

ersätta eller utgör tillbyggnad till den äldre byggnaden, och medför

åtgärden, att i strömfallet kan uttagas i medeltal minst dubbelt så stor

vattenkraft som förut, vare kronan, såframt den uttagbara vattenkraften

sammanlagt uppgår till minst femhundra turbinhästkrafter vid oreglerat

lågvatten, på sätt ovan sagts lösningsberättigad till strömfallet med

vattenverksbyggnader, kraftstation och utmål.

10 §.

Vill kronan begagna sig av lösningsrätt, som i 9 § stadgats,

skall underrättelse därom meddelas strömfallets ägare under femte året

före den för inlösningen bestämda tidpunkten samt frågan därefter före

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

sistnämnda tidpunkt fullföljas genom ansökan om stämning till allmän

domstol. Har kronan å tid, som nyss sagts, underrättat strömfallets

ägare, att kronan vill begagna sig av lösningsrätten, äge ock strömfallets

ägare att i enahanda ordning fullfölja frågan.

Varder ej underrättelse å föreskriven tid lämnad strömfallsägaren

eller efter sådan underrättelse frågan före tidpunkten för lösningsrättens

inträde från någondera sidan på nämnda sätt fullföljd, vare lösningsrätten

för den gången förfallen.

a §■

Skall på grund av lösningsrätt, varom i 9 § förmäles, egendom

avstås till kronan, äge vad om expropriation i allmänhet är eller kan

varda stadgat motsvarande tillämpning, dock med iakttagande av vad

i denna § finnes särskilt föreskrivet.

Medför lösningsrättens begagnande, att annan, strömfallets ägare

tillhörig egendom än den, som enligt 9 § är föremål för lösningsrätten,

såsom reservstation, ledning för överföring av kraft eller fabrik

eller annan anläggning, som drives med kraft från strömfallet, kommer

att lida synnerlig minskning i värde, vare ägaren berättigad påfordra,

att nämnda egendom med maskiner och tillbehör skall av kronan lösas.

Vad om särskild rätt till fast egendom, som exproprieras, är

stadgat skall jämväl gälla i fråga om sådan rätt till leverans av kraft

från anläggningen, som grundar sig på utfästelse av anläggningens ägare.

Tvist om vilken egendom kronan har rätt eller skyldighet att lösa

skall prövas av domstolen.

Nämnd för bestämmande av ersättning i anledning av inlösning,

varom nu är fråga, skall bestå av vederbörande ordförande i expropriationsnämnd

och fyra ledamöter, av vilka vardera parten äger utse två;

underlåter part utan styrkt laga förfall att fullgöra valet, välje rätten i

hans ställe. Valbar till ledamot i nämnden är varje svensk medborgare,

som uppnått tjugufem års ålder och råder över sig och sin egendom

samt ej enligt domstols utslag är förlustig medborgerligt förtroende eller

ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller att föra annans talan

inför rätta.

12 §•

Där från kraftanläggning, till vilken lösningsrätt enligt vad ovan

stadgats göres av kronan gällande, på grund av vattendomstolens järn
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128. 39

likt denna lag meddelade föreskrift kraft skall tillhandahållas någon i

ersättning för vattenkraft, som tillgodogöres genom anläggningen, äge

kronan tillösa sig jämväl sådan rättighet. Vad nu sagts galle dock ej

i fråga om vattenkraft, som före dess avstående varit av ersättningstagaren

utnyttjad vid anläggning, beträffande vilken icke enligt bestämmelserna

i 9 § lösningsrätt tillkommit kronan.

Beträffande lösningsrätt, som i denna § avses, skola bestämmelserna

i 10 och 11 §§ i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Om vattenregleringar.

Om Konungens prövningsrätt.

13 §.

Där fråga är om reglering av vattnets avrinning ur någon av

sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller

Siljan, äger Konungen pröva, huruvida av militära skäl eller av hänsyn

till viss orts allmänna ekonomiska intressen eller på grund av vad i

2 kap. 3 § andra stycket, 11 § samt 12 § första stycket är stadgat

hinder möter mot företaget eller särskilda villkor böra föreskrivas för

dess utförande, så ock huruvida bestämmelserna i 2 kap. 3 § tredje

stycket böra komma till tillämpning; och skall förty, innan frågan av

vattendomstolen slutligen avgöres, densamma hemställas Konungens

prövning. Lag samma vare beträffande annan vattenreglering, som klav

synnerlig omfattning eller eljest av särskild betydelse ur allmän synpunkt,

såframt Konungen förbehåller sig sådan prövning och besked

därom lämnas vattendomstolen före det målet av domstolen slutligen

avgjorts.

Om avgifter.

14 §.

Varder genom vattenreglering, som verkställes jämlikt denna lag,

den uttagbara vattenkraften i det eller de strömfall, för vilkas räkning

regleringen utföres, ökad med i medeltal ett tusen turbinhästkrafter,

vare ägare av sådant strömfall pliktig att för nedan angivna ändamål

erlägga en årlig avgift av minst tio öre och högst tre kronor för varje

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts Nåd. proposition nr 128.

turbinhästkraft, varmed genom regleringen den uttagbara vattenkraften

i strömfallet i medeltal blivit ökad.

Avgift, som nu nämnts, skall erläggas från och med kalenderåret

näst efter det, då enligt därom meddelad bestämmelse företaget skall

hava fullbordats. År fråga om företag, som avses i 3 kap. 1 §, skall

dock, såvitt angår strömfall, för vars ägare enligt bestämmelserna i

nämnda kap. skyldigheten att''taga del i kostnaden för företaget inträder

efter dess fullbordande, avgift ep, utgå förrän från och med kalenderåret

näst efter betalningsskyldighetens inträde.

Beloppet av avgiften skall av vattendomstolen bestämmas särskilt

för varje strömfall; och bör härvid hänsyn tagas dels till den större

eller mindre förändring av vattenstånds- och avrinningsförhållanden,

som genom företaget förorsakas, och den olägenhet eller fördel, vilken

härigenom uppkommer för den kringliggande bygden, dels ock till den

större eller mindre kostnad, som är förenad med företaget, samt företagets

ekonomiska betydelse för varje särskilt strömfall.

Avgörandet gälle för en tidrymd av tjugu år i sänder, första

gången räknat från det kalenderår, under vilket företaget skall hava

fullbordats. Varder ej genom ansökan hos vattendomstolen under nittonde

året av sådan tidsperiod ny prövning påkallad av strömfallets ägare

eller av myndighet, åt vilken Konungen uppdragit att föra talan i förevarande

hänseende, skall den förut meddelade bestämmelsen lända till

efterrättelse jämväl för nästa period.

Huru avgifter, som nu nämnts, skola indrivas, därom förordnar

Konungen.

15 §.

Influtna avgifter skola efter de närmare bestämmelser, som härutinnan

meddelas av Konungen, i första hand användas till förebyggande

eller minskande av skada eller olägenhet, som vållas genom företaget

och för vilken ersättning icke blivit av vattendomstolen bestämd, så ock

till gottgörelse för sådan skada eller olägenhet. I den mån medlen

förslå därtill, må de ock användas för tillgodoseende av annat ändamål

beträffande den bygd, som beröres av företaget, såsom jordbrukets främjande,

särskilt genom jords torrläggning, eller beredande av tillgångtill

elektrisk kraft för samfärdsel, jordbruk, hantverk eller småindustri

eller eljest för befolkningens behov.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

. Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Om ny pr övning.

16 §.

I fråga om vattenreglering, som avses i 14 §, skall beträffande

rätt att göra frågan angående de villkor, varunder med hänsyn till allmänna

intressen företaget må äga bestånd, till föremål för nyprövning

gälla vad i 5 § är för där avsett fall stadgat.

För kostnad och värdeminskning, som föranledas av nyprövningen,

skall ersättning av statsmedel icke utgå.

5 KAP.

Om allmän farled.

1 §•

Angående allmän farled gälle vad därom finnes eller kan varda

särskilt stadgat.

6 KAP.

Om allmän flottled.

1 §■

Angående allmän flottléd gälle vad därom finnes eller kan varda

särskilt stadgat.

7 KAP. *

Om torrläggning av mark genom dikning eller annat avledande

av vatten eller genom invallning.

1 §•

Angående dikning och annat avledande av vatten samt invallning

för torrläggning av mark gälle vad därom finnes eller kan varda särskilt

stadgat.

Bihang till riksdagens protokol 1918. 1 samt. 113 höft. (Nr 128.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

8 KAP.

Om kloakledningar.

1 §-

Angående avledande av spillvatten eller annan flytande orenlighet

galle vad därom finnes eller kan varda särskilt stadgat.

9 KAP.

Om ersättning.

Om ersättningsskyldighet i allmänhet.

1 §‘

Där jämlikt denna lag rätt medgives någon att tillösa sig samfällt

strömfall med eller utan utmål eller att till utmål för vattenkraftstation

taga i anspråk annan tillhörigt område eller att tillgodogöra sig vattenmängd

eller vattenkraft, som tillhör annan, eller att vidtaga åtgärd, varigenom

eljest annans egendom lider skada eller intrång, varde, såvitt

ej i 1 kap., annorledes stadgas, honom ålagt att efter ty nedan sägs

gälda ersättning för egendom, som avstås, eller för förlust, skada eller

intrång, som förorsakas.

2 §•

Skall en del av en fastighet avstås, och varder genom avståendet

en återstående del för ägaren onyttig eller uppstår synnerligt men vid

begagnaifdet därav, vare ägaren berättigad fordra, att jämväl denna del

löses. Uppkommer eljest, skada eller intrång å återstoden av fastigheten,,

skall ersättning därför givas.

3 §.

Där genom vattenuppdämning eller annan åtgärd enligt denna lag

hel fastighet eller del därav varder för ägaren onyttig eller synnerligt

men vid begagnandet därav uppkommer, skall, om ägaren fordrar det

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

hela fastigheten eller den särskilda delen lösas. Varder genom åtgärd,

som nu sagts, begagnandet av fastighet försvårat eller fördyrat, skall, i

den mån fastigheten ej löses, sådan skada ersättas.

4 §■

Tillskyndas ägare av strömfall förlust av en del av vattenmängden

eller fallhöjden, vare han, om begagnandet av återstoden därigenom försvåras

eller fördyras, berättigad till ersättning för sådan skada; varder

återstoden för ägaren onyttig eller uppkommer synnerligt men vid begagnandet

därav, skall, om ägaren fordrar det, ersättning lämnas för

återstodens hela värde.

5 §■

Hör till strömfall, vars vattenkraft till följd av företag enligt denna

lag går för ägaren förlorad, särskilt utmål eller är därmed eljest mark

förenad, och varder marken därefter för ägaren onyttig eller uppkommer

synnerligt men vid dess begagnande, då skall, där ägaren det begär,

den mark lösas.

År vattenkraften i strömfall, som nyss nämnts, avsedd till drivande

av kvarn, såg, fabrik eller annan anläggning, eller är med strömfallet

förenad annan fast eller lös egendom, för vars tillgodogörande vattenkraften

är avsedd, och lider sådan egendom minskning i värde för

ägaren, då vattenkraften frångår honom, njute han ersättning för skadan

eller äge, där minskningen i egendomens värde är av betydenhet, fordra,

att egendomen skall lösas.

6 §•

Skall fastighet eller del därav eller anläggning, som i 5 § andra

stycket sägs, lösas, varde ock lös egendom, som hör till fastigheten eller

anläggningen och som genom avståendet göres onyttig för ägaren, på

dennes begäran inlöst. Lag samma vare i fråga om egendom, som till

följd av skada å jord, hus, fiske eller annat varder för ägaren onyttig.

7 §•

Där genom företag eller åtgärd enligt denna lag förorsakas annan

skada eller förlust än ovan nämnts, skall ock sådan skada eller förlust

ersättas.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

8 §•

\ id avgörande, om och i vilken mån skada tillskyndas någon genom

företag eller åtgärd enligt denna lag, skall hänsyn tagas jämväl till

skada eller lidande av annan beskaffenhet än rent ekonomisk.

9 §■

Ändå att fastighet, för vilken till följd av företag enligt denna

lag vattenkraft går förlorad, tillhör samme ägare som den fastighet,

för vars räkning företaget utföres, skall ersättning för den förlorade

vattenkraften gäldas, såframt förstnämnda fastighet är besvärad av inteckning

för fordran eller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens

hand häfta för ogulden köpeskilling samt fordringsägaren ej lämnat medgivande

till företaget. Vad nu sagts galle dock ej, där förlusten av

vattenkraft prövas vara väsentligen utan betydelse för fordringsägarens

säkerhet.

I fråga om skada, som genom vattenuppdämning eller annan

ändring av vattenståndsförhållandena tillskyndas fastighet, tillhörig

samme ägare som den fastighet, för vars räkning företaget sker, skall

vad nu stadgats beträffande förlust av vattenkraft äga motsvarande till—

lämpning.

10 §.

Med vattenkraften i ett strömfall avses i detta kap. den kraft, som

kan uttagas vid axeln å en eller flera för fallet avpassade vattenmotorer.

Vid beräknande av vattenkraften skall hänsyn tagas till mera betydande

växlingar i vattenföringen.

11 §•

Ersättning för tillgodogjord vattenkraft skall, vare sig ersättningen

efter ty nedan sägs utgår medelst kraftöverföring eller i penningar,

anses innefatta gottgörelse för vattenverksbyggnaderna eller den del

därav, som för framtiden varder för ägaren onyttig; dock att, där byggnaderna

till material eller byggnadssätt äro med avseende å deras ändamål

särskilt värdefulla, gottgörelse i mån därav skall erläggas. Har ej

ersättningsgivaren inom ett år efter utgången av den bestämda tiden

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 128.

för fullbordande av det företag, för vilket vattenkraften avståtts, från

ersättningstagarene fastighet bortfört vad av vattenverksbyggnaderna

sålunda blir hans tillhörighet, tillfälle det utan lösen ersättningstagaren.

Med vattenverksbyggnader avses anordningar dels för vattnets

dämning och ledande till och från kraftanläggning, såsom dammar,

rännor, kanaler, tuber, tunnlar och turbinkammare, dels ock för fiskets

och flottningens tillgodoseende, såsom laxtrappor, ålledare, flottningsutskov

och timmerledare, så ock vad till dylika anordningar hör, luckor

med manöveranordningar, isgrindar och dylikt.

12 §.

Skall till följd av företag eller åtgärd enligt denna lag egendom

lösas eller ersättning givas för skada eller intrång därå och har, efter

det kungörelse om företaget eller åtgärden blivit på sätt i 11 kap.

stadgas offentliggjord, kostnad nedlagts å egendomen, må vid ersättningens

bestämmande den kostnad tagas i beräkning allenast, såvitt den

prövas hava varit nödig eller nyttig samt icke blivit gjord i uppenbar

avsikt att höja ersättningen.

Om ersättning medelst kraftöverföring.

13 §.

Där någon på grund av stadgandena i 2 kap. 5 eller 6 § berättigas

att tillgodogöra sig annan tillhörig vattenkraft, skall ersättning för vattenkraften

utgå genom tillhandahållande medelst elektrisk eller annan överföring

av motsvarande kraftbelopp efter-nedan angivna grunder, såframt

och i den män ej ersättningens utgörande i kraft prövas medföra olägenheter

av betydenhet för ena eller andra parten. Med avseende å ersättning

för samfällt strömfall, som löses jämlikt 2 kap. 7 §, vare lag

samma, såvitt angår andel i fallet, tillhörig annan än den lösande. Ersättning

för vattenkraft på grund av bestämmelserna i 2 kap. 23 § skall

under nyss angivna förutsättning likaledes lämnas genom överföring

av kraft.

Kraft, som lämnas i ersättning efter ty nu sagts, skall, med det

undantag allenast, vartill stadgandet i 33 § sista stycket föranleder, tillhandahållas

från den för vattenkraftens utnyttjande avsedda anläggning.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

14 §.

För vattenkraft, som för strömfallsägare går förlorad till följd av

sådan enligt denna lag medgiven åtgärd, varmed ej åsyftas vattenkraftens

tillgodogörande, må ock ersättningen bestämmas att utgå i kraft, därest

sådan på fullt betryggande sätt står att erhålla från välbeläget strömtall

och det med hänsyn till inteckningshavares rätt, kostnader och

andra omständigheter prövas lämpligt.

15 §.

Skyldigheten att jämlikt 13 § tillhandahålla kraft åvilar den fastighet,

varmed rätten till tillgodogörandet av den vattenkraft, som ersättes,

enligt vattendomstolens beslut skall vara förenad.

Lämnas ersättning i kraft på grund av stadgandet i 14 §, skall

skyldigheten vara bunden vid den fastighet, vartill den anläggning'' hör

från vilken kraften skall tillhandahållas.

16 §.

Skyldighet, som i 15 § sagts, skall oberoende av avyttring eller

exekutiv försäljning av den fastighet, varå skyldigheten vilar, äga bestånd,

i vems hand fastigheten kommer.

17 §•

Rättighet till kraftbelopp, som utgår såsom ersättning för förlorad

vattenkraft, skall vara förenad med den fastighet, till vilken vattenkraften

hört eller ock rättigheten i laga ordning överflyttats.

Prövas rättigheten till hela eller eu del av kraftbeloppet kunna

utan förfång för inteckningshavare eller andra rättsägare avhändas den

fastighet, varmed den är förenad, må vattendomstolen på ansökan av

fastighetens ägare besluta om rättighetens överflyttning, dock allenast

till fastighe närheten av det strömfall, varifrån vattenkraften gått

förlorad, eller av det, varifrån ersättningen lämnas.

Vid ägostyckning av fastighet, med vilken rättighet till ersättningsraft

äi förenad, må rättigheten i sin helhet tilläggas viss eller vissa

lotter.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-ts nåd. proposition Nr 128.

47

18 §.

Rättighet, som i 17 § sägs, må av ägaren till den fastighet, varmed

den är förenad, på viss tid upplåtas; och gälle i fråga om tiden

för upplåtelsens bestånd vad beträffande nyttjanderätt till fast egendom

å landet är i allmänhet stadgat.

19 §.

Där ersättning för vattenkraft skall utgå medelst kraftöverföring,

vare ersättningstagaren pliktig att för kraftens uttagande och överföring

gälda vederlag antingen i penningar eller ock på sådant sätt, att det

kraftbelopp, som skall lämnas i ersättning, varder i motsvarande mån

minskat. Detta vederlag, som här nedan benämnes uttagningskostnaden,

bestämmes av vattendomstolen efter de i 20 § angivna grunder.

20 §.

År fråga om ersättning för vattenkraft, som ersättningsgivaren på

grund av stadgandena i 2 kap. o eller 6 § berättigas att tillgodogöra

sig, skall Uttagningskostnaden bestämmas sålunda, att den gottgörelse

för vattenkraften, som beredes ersättningstagaren genom det efter avdragav

sagda kostnad ''återstående värdet å den kraft han äger bekomma,

kan anses skälig med hänsyn jämväl till den nytta, som uppkommer

för ersättningsgivaren. Ej må uttagningskostnaden sättas lägre än till

den för ersättningsgivaren beräknade kostnaden för tillhandahållande av

ersättningstagaren tillkommande kraft å den i 26 § angivna plats, utan

så är att kraften kunnat uttagas med mindre kostnad genom självständigt

bebyggande och utnyttjande av det strömfall, vars vattenkraft avstås,

ej heller högre än till sistnämnda kostnad.

Där fråga är om ersättning för samfällt strömfall, som löses jämlikt

2 kap. 7 §, skall uttagningskostnaden bestämmas till den för ersättningsgivaren

beräknade kostnaden för tillhandahållande å den i 26 § angivna

plats av den kraft, vartill ersättningstagaren är berättigad.

Vad i första och andra styckena sägs gälle i tillämpliga delar beträffande

ersättning för vattenkraft på grund av stadgandet i 2 kap. 23 §.

21 §.

Uttagningskostnaden skall bestämmas i anläggningskostnad san t

underhålls- och driftkostnad. I sistnämnda kostnad skall inbegr pas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

skälig avsättning till förnyelsefond, men må ej inräknas ränta å anläggningskostnaden.

,.Ar ^en vattenkraft, för vilken ersättning skall lämnas medelst

överföring av kraft, tillgodogjord vid befintlig anläggning, skall såsom

uttagningskostnad i den mening 20 § avser räknas allenast underhållsoch

driftkostnaden.

22 §.

Utom i fall, som i andra och tredje styckena sägs, äge ersättningstagaren

avgöra, om uttagningskostnaden skall av honom gäldas

helt eller delvis i penningar eller genom minskning av det honom tillkommande

kraftbeloppet. Lämnar ej ersättningstagaren besked i frågan,

k.an. anses. vilja vara fullständigt fri från uttagningskostnadens

gäldande i penningar.

År fråga om ersättning för vattenkraft på grund av bestämmelserna,

i 2 kap.^ 23 §, må ersättningstagaren icke mot ersättningsgivarens

bestridande påfordra, att uttagningskostnaden bestämmes i penningar.

Hurusom ersättningsgivaren i visst fall äger fordra, att uttagningskostnaden

delvis gäldas i penningar, därom stadgas i 28 §.

23 §.

Där uttagningskostnaden skall av ersättningstagaren gäldas i penningar,

varde den del därav, som utgör anläggningskostnad, erlagd

till minst en tredjedel på en gång och till återstoden under en tidrymd

av högst fyrtio år medelst årliga annuiteter, bestämda sålunda, att däri

ingår jämväl ränta å oguldet kapitalbelopp efter den räntefot, som i

varje fall finnes skälig.

Den del, * som utgör underhålls- och driftkostnad, skall, där den

utgår i penningar, erläggas genom ständig avgäld, som till årligt belopp

bestämmes för viss tid, dock minst tio år, med rätt för vardera

parten att vid utgången av sagda tid erhålla ny prövning av avgäldens

belopp. Har ej talan om sådan prövning anhängiggjorts före utgången av

den fastställda tiden, skall avgälden utgå med oförändrat belopp under lika

tid, som förut bestämdes, med rätt för den, som därefter vill erhålla ny

prövning av beloppet, att därom föra talan på sätt nyss är sagt.

24 §.

I sammanhang med bestämmande av det belopp av uttagningskostnaden,

som enligt 23 § skall på en gång erläggas, äge vattendom
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj ris nåd. proposition Nr 128.

stolen på yrkande av orsättningsgivaren förelägga ersättnings tagaren att

hos Konungens befallningshavande antingen nedsätta beloppet eller ock

ställa pant eller borgen för detsamma.

Har föreläggande, som nu sagts, blivit meddelat, åligge det ersät

tningstagar en att inom nittio dagar efter det vattendomstolens beslut

vunnit laga kraft till vattenrättsdomaren ingiva bevis, att föreläggandet

fullgjorts. Försummas det, vare ersättningstagaren pliktig att mot

befrielse från uttagningskostnadens gäldande i penningar vidkännas

minskning i den honom tillkommande kraften till så stor del, som av

vattendomstolen prövats i värde motsvara nämnda kostnad.

Där enligt stadgande i denna § medel nedsättas hos Konungens

befalluingshavande, varde de ofördröjligen insatta i bankinrättning för

att där innestå mot ränta, som intill den i 35 § angivna förfallodagen

skall komma ersättningstagaren till godo.

25 §.

Vill ersättaregstagare, som åtagit sig att gälda uttagningskostnaden

eller del därav i penningar, sedermera erhålla befrielse härifrån,

vare han pliktig att för framtiden vidkännas minskning i kraften med

det belopp, som prövas i värde motsvara sagda kostnad efter avdrag

av vad av anläggningskostnaden må hava guldits. Intill dess ersättningstagaren

hos vattendomstolen anhängiggjort talan om befrielse, som nu

nämnts, skola fastställda annuiteter och avgälder till uttagningskostnadens

gäldande av honom erläggas. Där till följd av de ändrade bestämmelserna

orsättningsgivaren tillskyndas kostnad eller skada, skall

gottgörelse därför givas av ersättningstagaren. Ej vare i något fall

orsättningsgivaren pliktig att återbära redan gulden uttagningskostnad.

Har det kraftbelopp, som skall till ersättningstagaren överföras,

bestämts sålunda, att avdrag skett för uttagningskostnaden, äge ej ersättningstagaren

sedermera göra anspråk på erhållande av större kraftbelopp

mot kostnadens gäldande i penningar.

26 §.

Kraft, som skall överföras såsom ersättning för förlorad vattenkraft,

skall tillhandahållas ersättningstagaren å den fastighet, till vilken

vattenkraften hört, på lämplig plats nära det strömfall, varifrån vattenkraften

gått förlorad.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 höft. (Nr 128.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Ägaren av den kraftanläggning, varifrån kraften skall tillhandahållas,

vare pliktig att anlägga och för framtiden underhålla samt i fall

av behov ombygga för kraftens överförande till plats, som nyss sagts,

erforderlig ledning med tillbehör. Transformatorer för elektrisk överföring

samt lin- eller remskivor för mekanisk överföring räknas till

ledning, som nu nämnts.

27 §.

Vid elektrisk överföring skall den elektriska kraften tillhandahållas

med strömart, spänning och periodtal, som må finnas lämpliga.

År den vattenkraft, som skall ersättas, icke av ersättningstagaren

tillgodogjord, skall vid överföring, som nys* sagts, den vid omsättningen

i elektrisk kraft uppkommande kraftförlusten vidkännas av ersättningstagaren.

Lag samma vare, där vattenkraften är av ersättningstagaren

tillgodogjord medelst omsättning i elektrisk kraft.

28 §.

För kraftöverföring såsom ersättning för förlorad vattenkraft skola

sådana föreskrifter meddelas, att kraft ersättningen utgår i växlande

storlek vid olika vattenföring eller under skilda tidsperioder, allt i största

möjliga överensstämmelse med de mera betydande växlingarna i krafttillgång

i ersättningstagarens strömfall.

Vill i iall, som avses i 13 §, ersättningstagaren bekomma kraft

motsvarande större vattenmängd än den, som utgör medeltalet av de i

vattendraget framrinnande olika vattenmängder, och har han ej vid

befintlig anläggning tillgodogjort sig jämväl sådan kraft, äge vattendomstolen

på yrkande av ersättningsgivaren förelägga ersättningstagaren,

vid påföljd att hans rätt till nämnda kraft eljest är förlorad, att inom

viss tid hos Konungens befallningshavande autingen ned-ätta eller ställa

pant eller borgen för det av vattendomstolen bestämda belopp, varmed

uttagningskostnadeu ökas, ävensom därom till vattendomstolen ingiva

bevis. I fråga om medel, som nedsättas enligt denna §, skall vad i 24 §

sista stycket är stadgat äga tillämpning.

29 §.

Om föreskrifter, som meddelats jämlikt 28 §, sedermera befinnas

i avseende å beräknad vattenmängd eller andra omständigheter vila på

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

oriktiga förutsättningar eller eljest vara otillfredsställande, ägo vattendomstolen

på därom förd talan föreskriva av förhållandena påkallade

ändringar; dock må talan därom ej föras, innan tern år förflutit från det

föreskrifterna meddelats eller ändrats. Vad nu sagts gällo ock i fråga

om föreskrifter, som i övrigt givits rörande kraftöverföringens anordnande

och kontrollen därå.

30 §.

Där strömfallsägare, som jämlikt 13 § skall medelst överföring

av kraft ersätta annan tillhörig vattenkraft, på grund av stadgandena i

4 kap. förpliktas att åt kringliggande bygd tillhandahålla kraft, skall

mot skälig jämkning av uttagningskostnaden det kraftbelopp, som

ersättningstagare.n äger bekomma, minskas med så stor andel av den

enligt sistnämnda lagrum bestämda kraften, som vattenkraften i hans

strömfall utgör i förhållande till den sammanlagda vattenkraften i de

fall, vilka gemensamt tillgodogöras; dock vare ej på grund av vad nu

sagts ersätta i ngstagare pliktig att vidkännas minskning i den kraft, som

tillkommer honom i ersättning för vattenkraft, vilken vid befintlig anläggning

utnyttjas.

31 §.

Går ersäftningsgivare, som jämlikt 13 § skall tillhandahålla ersätta!

ngstagare kraft medelst överföring, förlustig vattenkraft genom

minskning i vattenmängd eller fallhöjd till följd av företag eller annan

åtgärd, vartill medgivande i laga ordning lämnas, eller varder genom

vattenreglering den vattenkraft, som av ersättningsgivaren tillgodogöres,

ökad, skall vattendomstolen, ändå att tid, som i 29 § sägs, icke gått

till ända, på därom av någondera parten förd talan föreskriva den jämk‘

ning med avseende å det i ersättning utgående kraftbeloppet så ock beträffande

uttagningskostnaden, som av de förändrade förhållandena betingas.

Har ersättning sgivaren uppburit gottgörelse för vattenkraft, som

frångår honom, pröve vattendomstolen, om och i vilken män andel däri

må tillerkännas ersättningstagaren.

Ersättningstagare, som. tillerkännes ökat kraftbelopp i anledning

av vattenreglering, som i 3 kap. 1 § avses, vare pliktig att, på sätt om

uttagningskostnad finnes i 19 § stadgat, gottgöra ersättningsgivaren den

på ersättningstagarens strömfall belöpande andel i regleringskostnaden.

Vad i denna § stadgas om jämkning av kraftbelopp, som utgår

i ersättning, samt av uttagningskostnad, skall äga motsvarande tillämp
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

ning, där till följd av nyprövning enligt 4 kap. ersättningsgivaren

går förlustig vattenkraft; dock att föreskrift härutinnan skall meddelas

i samband med nyprövningen.

32 §.

Skall vattenkraft, som är av ersättningstagaren tillgodogjord utan

omsättning i elektrisk kraft, ersättas medelst elektrisk överföring av

kraft, åligge det ersättningsgivaren att gottgöra ersättningstagaren kostnaden

för anskaffande och uppsättande samt framtida underhåll av

lämpligt mottagningsorgan (motor) med tillhörande installationsanordningar.

Skall ersättningstagaren erlägga avgäld, som i 23 § andra

stycket sägs, varde kostnaden för underhållet av mottagningsorganet

gottgjord honom genom motsvarande minskning av avgälden.

o o C

oo §.

I sammanhang med beslut om ersättande av förlorad vattenkraft

medelst kraftöverföring skall viss tid bestämmas, inom vilken överföringen

senast skall börja.

Sådan tid skall, där fråga är om tillgodogjord vattenkraft, räknas

från den genom uppsägning, efter ty i 58 — 61 §§ stadgas, bestämda

tillträdesdag och må ej utan ersättningstagarens medgivande bestämmas

längre än en månad eller, om särskilda förhållanden föranleda därtill,

tre månader efter nämnda dag.

År vattenkraften icke tillgodogjord, skall tiden räknas från det

ersättningsfrågan slutligen avgjordes samt må ej sättas längre än för

utförande av erforderliga arbeten skäligen må anses behövligt.

Till undvikande av dröjsmål med kraftöverföringens början skola,

där så prövas nödigt, provisoriska anordningar föreskrivas.

34 §.

Avstås på grund av stadgandena i 2 kap 5, 6 eller 7 § tillgodogjord

vattenkraft, vare ersättningsgivaren pliktig att till säkerhet för

den kostnad och skada, som må tillskyndas ersättningstagaren därigenom,

att kraftanläggningen och anordningarna för kraftöverföringen

till äventyrs icke varda inom föreskriven tid fullbordade, hos Konungens

befallningshavande ställa pant eller borgen till det belopp, som för varje

fall i laga ordning bestämts.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition AV 128. 53

Avser kraftöverföringen ersättning för icke tillgodogjord vattenkraft,

må ock, om särskilda förhållanden föranleda därtill, föreskrivas

ställande av säkerhet, som nu sagts.

35 §.

Den del av uttagningskostnaden, som ersättningstagare enligt 23 §

förpliktats att erlägga på en gång, är förfallen till betalning fjorton

dagar efter det kraftöverföringen i föreskriven ordning påbörjats.

Från tiden för kraftöverföringens början räknas ersättningstagarens

skyldighet att erlägga annuitet och avgäld.

36 §.

Strömfallsägare, som skall i ersättning för förlorad vattenkraft

tillhandahålla kraft åt annan medelst elektrisk överföring, vare pliktig

att, då det kan ske utan väsentlig olägenhet, mot skälig gottgörelse

tillhandagå kraftemottagaren med nödigt biträde vid verkställande av

erforderliga reparationer å dennes motorer och övriga installationsanordningar.

37 §.

Brister ersättningsgivaren i fullgörande av honom åliggande kraftöverföring,

gottgöre han ersättningstagaren all skada och förlust, som

till följd därav uppstår för denne, utan så är att bristen i fullgörandet

berott på omständighet, som i 40 eller 41 § sägs.

Ersättning för skada och förlust till följd av avbrott, som ej berott

på dylik omständighet, må i samband med beslutet om kraftöverföringen

eller ock eljest på talan av ersättningstagaren kunna på förhand uppskattas

till visst vite för varje dag eller annan tidsperiod avbrottet varar,

ersättningstagaren obetaget, då avbrott sker, att äska högre skadestånd

än sålunda bestämts, om han därtill finner fog. Bestämt vite må på

särskild talan kunna efter ändrade förhållanden för framtiden höjas eller

sänkas; dock må talan därom ej föras, innan fem år förflutit från det

vitesbestämmelse meddelats eller ändrats.

38 §.

Har avbrott, som i 37 § sägs, fortgått under fjorton dagar, eller

finnes eljest anledning befara, att sådant avbrott ej är av blott tillfällig

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Rungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

natur, äge på ansökan av ersättningstagaren Konungens befallningshavaude

förordna syssloman att, intill dess betryggande förhållanden

inträtt, omhändertaga och driva kraftanläggningen på ägarens bekostnad;

dock vare i ty fall sökanden skyldig att förskjuta medel till nödiga

kostnader.

39 §.

Visar ersättningsgivaren fortgående försumlighet i fullgörande av

kraftöverföringen, vare ersättningstagaren fri från de skyldigheter, som må

hava ålagts honom mot ersättningsgivaren, och äge på hans bekostnad

åter komma i åtnjutande, såvitt möjligt, av den vattenkraft, som avståtts.

40 §.

Tillfälligt avbrott i kraftöverföringen för reparationer, undersökningar

och dylikt medlör ej skadeståndsskyldighet, med mindre avbrottet

skett i strid mot särskilda rörande kraftöverföringen meddelade föreskrifter.

Det åligger dock ersättningsgivaren att tillse, att avbrottet icke blir

av längre varaktighet än behovet oundgängligen kräver; underrätte ock,

där det kan på förhand beräknas, i god tid ersättningstagaren.

41 §.

Beror brist i kraftens tillhandahållande av omständighet, som ersättningsgivaren

ej kunnat med iakttagande av skälig försiktighet förekomma,

såsom hinder för kraftanläggningens drivande till följd av flod, isgång,

iskravning (sörpning), åskslag, vådeld, allmän arbetsinställelse, krig eller

annan jämförlig händelse, vare ersättningsgivaren fri från skadeståndsskyldighet;

och skall, där på grund av sådan omständighet kraftuttagningen

vid anläggningen minskas, ersättningstagaren vidkännas eu mot

•minskningen svarande nedsättning i den till honom utgående kraften.

Försummar ersättningsgivaren att inom skälig tid vidtaga erforderliga

åtgärder för kraftöverföringens återställande, vare lag som i 37—

39 §§ sägs.

Varder kraftöverföringens återställånde omöjliggjort, gälle vad i

39 § stadgas.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

55

42 §.

Brister ersättningstagare i betalning av uttagningskostnad, som

skall gäldas i penningar, må kraftöverföringen avbrytas, intill dess betalningen

fullgjorts; dock vare ny ägare till den fastighet, varmed rätten

till kraften är förenad, ej pliktig att i annan mån än nedan sägs svara

för kostnad, som förfallit till betalning innan han blev ägare, och må

förty avbrott i kraftöverföringen icke ske på grund av föregående ägares

betalningsförsummelse.

Dröjer ersättningstagare med erläggande av uttagningskostnad utöver

sex månader efter förfallodagen, vare han, där ersättningsgivaren

inom ett år efter samma dag hos vattendomstolen väcker talan därom,

pliktig att mot befrielse från uttagningskostnadens gäldande i penningar

för framtiden vidkännas minskning i det honom tillkommande kraftbeloppet

till så stor del, som prövas i värde svara mot uttagningskostnaden

efter avdrag av vad av anläggningskostnaden må hava guldits.

43 §.

För tid, varunder avbrott i kraftöverföring äger rum, vare ersättningstagaren

ej pliktig att utgiva stadgad avgäld enligt 23 § andra stycket,

såframt ej avbrottet är av sådan tillfällig art, som i 40 § sägs, eller

ock föranledes av betalningsförsummelse från ersättniugstagarens sida

efter ty i 42 § första stycket skils.

44 §.

För vite och skadestånd, som i 37 § sägs, njute i den fastighet, å

vilken skyldigheten att tillhandahålla kraften vilar, ersättningstägaren förmånsrätt,

som i 17 kap. 6 § handelsbalken stadgas för avgäld av fast

egendom, dock ej till högre belopp än som motsvarar hälften av värdet

å det kraftbelopp, som skall tillhandahållas.

Nyssnämnda värde skall av vattendomstolen fastställas i sammanhang

xued bestämmande av skyldigheten att tillhandahålla kraften.

Gives föreläggande enligt 24 §, skall särskilt värde åsättas det mindre

kraftbelopp, varmed ersättningstägaren skall åtnöjas, för den händelse

föreläggandet icke fullgöres. Där förändrade föreskrifter meddelas beträffande

storleken av den kraft, som skall tillhandahållas, varde i samband

därmed det för framtiden utgående kraftbeloppets värde fastställt.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Ktmgl. Majds nåd. proposition Nr 128.

45 §.

Hava parterna träffat överenskommelse i fråga, som avses i 23 §

första stycket, 26 § andra stycket eller 28 § första stycket, vare sådan

överenskommelse gällande, såframt vattendomstolen finner den lämplig

och därå grundar sitt beslut.

Om ersättning i penningar.

46 §.

I de fall, där ersättning för förlorad vattenkraft icke skall utgå

medelst kraftöverföring, varde den bestämd i penningar. Till grund för

ersättningens bestämmande skall läggas värdet å vattenkraften i tillgodogjort

skick.

Ersättning för annat än förlorad vattenkraft skall utgå i penningar.

Hava parterna träffat överenskommelse, att ersättning skall utgå

i annat än penningar, vare sådan överenskommelse gällande, såframt den

av vattendomstolen finnes lämplig och varder genom dess beslut fastställd.

47 §.

Ersättning i penningar varde bestämd att utgå på en gång.

48 §.

Ersättning^ i penningar skall beräknas till fulla värdet och hälften

därutöver, då fråga är om ersättning för:

1. tillgodogjord vattenkraft så ock icke tillgodogjord, som uppenbarligen

är avsedd för befintlig eller under byggnad varande anläggning;
2.

fiskeverk, bevattningsanstalt samt annan därmed eller med

för uttagande av vattenkraft jämförlig anläggning för vattnets

nyttjande så ock skada å sådan anläggning;

3. mark, vartill äganderätt avstås, ävensom skada å mark till

följd av vattenuppdämning eller annan ändring i vattenståndsförhållan
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kurn/l. Majds nåd. proposition Nr 128.

dena, dock med undantag av skada, som består däri, att framtida torrläggning

av mark genom vattenuppdämning hindras eller försvåras;

4. fiske eller skada därå så ock sådant intrång i rätt till fiske,

som föranledes av förbud, varom i 2 kap. 14 § andra stycket förmäles;

5. intrång, som avses i 2 kap. 14 och 16 §§, så ock intrång

genom ledning för elektrisk kraftöverföring.

Om undantag för vissa fall från vad sålunda föreskrivits skils

50 §.

49 §.

Där ej efter ty i 48 § stadgas ersättning skall utgå med förhöjning,

varde den bestämd till fulla värdet av den egendom, som avstås,

eller, då fråga är om förlust, skada eller intrång till belopp, motsvarande

full gottgörelse för förlusten, skadan eller intrånget.

50 §.

I fråga om ersättning till följd av byggande i vatten eller annan

åtgärd enligt denna lag för allmänt ändamål skall, där ej tillika åsyftas

vattens utnyttjande vid kraftanläggning eller eljest i industriellt eller

privatekonomiskt syfte, vad i 48 § stadgas om förhöjning över värdet

ej vinna tillämpning. Dylik förhöjning skall ej heller äga rum beträffande

ersättning, som utgår enligt 9 §.

51 §.

Vid bestämmande av ersättning för jord enligt den i 48 § stadgade

beräkningsgrund varde i jordens värde inräknat värdet av till

jorden hörande, för dess brukande erforderliga byggnader.

År fäst egendom, som skall lösas med penningar, besvärad av

nyttjanderätt eller rätt till servitut eller till avkomst eller annan förmån,

skall ersättningen till egendomens ägare och den gottgörelse,

som må tillkomma rättighetens innehavare, var för sig bestämmas.

Medför rättighet, som nyss nämnts, förminskning av den fasta egendomens

värde, skall till grund för den ägaren tillkommande ersättjBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 somt. 113 käft. (Nr 128.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

ningen läggas .det värde egendomen med därå vilande besvär äger;

dock att, i den mån jämlikt 48 § förhöjning över värdet ifrågakommer,

denna skall bestämmas med hänsyn till det värde egendomen utan

sådant besvär skulle äga. Erfordras för tillämpning av reglerna i 69 §

andra stycket, att utöver vad nu sagts särskild värdering sker av den

fasta egendomen med eller utan viss rättighet besvärande densamma,

varde sådan i samband med ersättningens fastställande verkställd.

Vad sålunda föreskrivits äge motsvarande tillämpning, där till

följd av åtgärd, som medför skada eller intrång å fast egendom, varför

ersättning skall gäldas i penningar, sådan särskild rätt till egendomen,

som i första stycket sägs, går förlorad eller lider intrång.

53 §.

.Där i samband med medgivande till företag eller åtgärd enligt

denna lag föreskrivits, att ersättning skall utgå för skada å jordbruksfastighet

till följd av vattenuppdämning eller annan ändring i vattenståndsförhållandena

eller att del av sådan fastighet skall lösas, skall,

saframt den del av ersättningen, som utgör förhöjning över värdet

uPPl?^r till minst tvåhundra kronor, denna de! avsättas för fastighetens

räkning och genom Konungens befallningshavandes försorg göras räntebärande.

Sålunda avsatta medel skola, jämte därå upplupen ränta,

efter de. närmare bestämmelser, som av Konungen meddelas, utbetalas

till fastighetens ägare för att användas till jordbrukets höjande

å fastigheten.

Rätt till medel, som innestå för fastighets räkning, må ej skiljas

från fastigheten; och kan sådan rätt förty ej för sig utmätas eller av

fastighetens ägare överlåtas.

Om sättet och tiden för erläggande av penningersättning så ock

om tiden för tillträde av egendom, som löses.

54 §.

Ersättning för fast egendom, som skall lösas, samt, om endast eu

del av en fastighet löses, ersättning för skada och intrång å den återstående

delen så ock ersättning för förlust av eller intrång i sådan särskild

rätt till egendomen, varom i 52 § förmäles, gäldas medelst er
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kunc/l. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

sättningsbeloppets nedsättande hos Konungens befallningshavande i det

län, där egendomen är belägen. I fråga om ersättning, som bestämts

jämlikt 9 §, vare lag samma. •

Ersättning för vattenkraft samt för skada och intrång å fast egendom

i andra fall än i första stycket avses skall ock nedsättas hos

Konungens befallningshavande, såframt jämlikt stadgandena i 69 eller

60 § uppsägning skall ske eller den fastighet, till vilken vattenkraften

hör eller som skadas, är besvärad av inteckning för fordran eller kan

jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för ogulden

köpeskilling; och varde i fall, som nu sagts, jämväl ersättning, som

må hava bestämts till innehavare av särskild rätt till fastigheten, nedsatt.

Skall ej uppsägning ske, och prövas förlusten av vattenkraft eller

skadan eller intrånget vara väsentligen utan betydelse för fordringsägarens

säkerhet, erfordras dock ej nedsättning.

Där på grund av vad i 53 § finnes föreskrivet den del av ersättningen

för skada å jordbruksfastighet, som utgör förhöjning över värdet,

skall för fastighetens räkning avsättas, skall, ändå att enligt andra

stycket nedsättning icke erfordras, sagda del hos Konungens befallningshavande

nedsättas.

I samband därmed att ersättning enligt denna lag bestämmes,

skall givas till känna, om och i vilken mån nedsättning efter ty ovan

sagts skall ske.

55 §.

Har mellan ägare, innehavare av nyttjanderätt eller andra tvist

yppats om bättre rätt till vad såsom ersättning skall utgå, eller skall

ersättning gäldas för egendom, som innehaves såsom fideikommiss, varde

ersättningen nedsatt hos Konungens befallningshavande, ändå att enligt

föreskrifterna i 54 § nedsättning ej erfordras; och stånde sedan i avbidan

på tvistens slutliga avgörande eller Konungens föreskrift angående

fideikommissmedlen ersättningsbeloppet i kvarstad, där ej enligt 69 §

utdelning bör äga rum.

56 §.

Ersättning, som ej efter ty i 54 och 55 §§ stadgas skall hot

Konungens befallningshavande nedsättas, varde erlagd till den, vilken

ersättningen tillerkänts. Avser ersättning arbete till förebyggande av

opaginerad Kontrollera mot PDF

hungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

sjfda å ff8t egendom, byggnads ändrande eller flyttande till annan plats

eller dylikt, bör dock, om inteckningshavare äskar det eller det eljest

anses erforderligt, i sammanhang med ersättningens fastställande bestämmelse

meddelas till beredande av säkerhet att medlen varda använda

pa föreskrivet sätt.

57 §.

Då ersättning hos Konungens befallningshavande nedsättes, skall

ersattnmgsgivaren till nämnda myndighet ingiva gravationsbevis rörande

den lasta egendom, varom fråga är, det utslag, varigenom ersättningsskyldigheten

blivit bestämd, samt, där ej förordnande jämlikt 11 kara

b7 § givits, bevis att utslaget vunnit laga kraft.

Varda nämnda . handlingar ej ingivna till Konungens befallningshavande

vid nedsättning av ersättningen, åligge Konungens befallningshavande

att Ofördröjligen på ersättningsgivarens bekostnad anskaffa

58 §.

Fast egendom, som på grund av bestämmelse i denna lag skall

losas, sa ock los egendom, som det må åligga den lösande att därjämte

övertaga, skall, om ej annorlunda överenskommes eller jämlikt stadgandet

\.. \l § annorlunda bestämmes, avträdas å den fardag''för avträdande av

förhyrd lagenhet eller, där fråga är om jordbruksfastighet, å den arrendetard.

ag, som inträffar näst efter sex månader, sedan ersättningens belopp

blivit fastställt genom utslag, som vunnit laga kraft, samt därefter uppsägning

skett hos ägaren. 1

Uppsägning må ej med laga verkan ske, med mindre ersättningen

för den fasta egendomen, såvitt den skall utgå i penningar, och, om

endast^ en del av en fastighet skall lösas, ersättning för skada och intrång

a den återstående delen så ock ersättning för förlust av eller intrång

i särskild rätt till egendomen guldits i den ordning 54 8 stadgar

samt, dar strömfall skall lösas mot ersättning för vattenkraften medelst

kraftöverföring, säkerhet, som enligt 34 § föreskrivits, blivit ställd. Sker

ej sådan uppsägning inom ett år, sedan ersättningen blivit fastställd

genom utslag, som vunnit laga kraft, eller, där ersättningen skall utgå

medelst kraftöverföring, inom den längre tid, som av vattendomstolen

ma hava bestämts, vare den då väckta frågan förfallen, såvitt fastighetsägarens

rätt är beroende därav.

opaginerad Kontrollera mot PDF

til

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Har jämlikt 11 kap. 67 § förordnats, att vattendomstols utslag’,

på grund varav fast egendom skall lösas, må verkställas utan hinder

därav, att det icke ägor laga kraft, skall egendomen avträdas å fardag,

som infaller näst efter sex månader sedan utslaget meddelats och därefter

uppsägning i den ordning ovan sägs ägt rum; dock skall i sådant

fall vad i nyssnämnda lagrum stadgas om ställande av pant eller borgen

vara fullgjort före uppsägningen.

Ersättning för lös egendom, som skall jämte den fasta egendomen

övertagas, så ock annan ersättning, som till följd av den fasta egendomens

avträdande tillkommer ägaren eller annan och som icke efter

ty ovan sägs skall före uppsägningen nedsättas, varde före tillträdesdagen

gulden. Ej må före den dag arbete eller annan åtgärd, varigenom

den fasta egendomen kan lida men, av tillträdaren verkställas.

Har föreskrift meddelats, att boningshus, kvarn, såg eller annan - byggnad, som användes till handels-, hantverks- eller fabriksrörelse eller

anuan yrkesutövning, skall till följd av skada därå genom företag enligt

denna lag i dess helhet ersättas eller ock flyttas till annan plats, skall

vad i 58 § stadgas för det fall, att fast egendom skall lösas, äga motsvarande

tillämpning. Lag samma vare, där strömfallsägare skall avstå

vattenkraft, som är av honom tillgodogjord.

60 §.

Prövas genom företag enligt denna lag sådant men tillskyndas

jordbruksfastighet, att jordbruket därå för framtiden icke kan med fördel

drivas, skola, ändå att ägaren icke påkallar fastighetens lösande, bestämmelserna

i 58 § om uppsägning och fardag äga motsvarande tilllämpning.

61 §.

Utan hinder av föreskrifterna i 58—60 §§ må kunna bestämmas

längre eller kortare uppsägningstid eller annan tillträdesdag än där stadgas,

såframt sådant finnes erforderligt till förebyggande av alltför skilda

tillträdestider beträffande olika fastigheter eller lägenheter eller ock gagnet

av ändring i tidsbestämmelserna med hänsyn till det ifrågasatta företagets

snara genomförande eller annan omständighet prövas vara över
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majits nåd. proposition Nr 128.

vägande i förhållande till den olägenhet, som därav kan följa för den

andra parten; tillskyndas genom dylika bestämmelser särskild olägenhet,

skall gottgörelse därför givas.

62 §.

I sammanhang med beslut om ersättning i fall, som avses i 58 —

60 §§1 skall besked meddelas om vad ersättningsgivaren åligger i avseende

å uppsägning så ock om tiden för tillträde.

63 §.

Där i fall, som i 58—60 §§ förmälas, finnes i målet uppgiven

arrendator eller hyresgäst, vars rätt är av företaget beroende, vare han

ej pliktig att avflytta eller avstå från vad han innehar förrän efter åtnjuten

uppsägningstid i enlighet med ovan givna föreskrifter; och må

dessförinnan arbete, varigenom hans rätt kränkes, ej av tillträdaren

vidtagas.

64 §.

Om sättet för verkställande av uppsägning enligt förestående §§

galle vad om uppsägning av arrende- och hyresavtal finnes särskilt

stadgat.

65 §.

Har, sedan värde sattes å egendom, som skall lösas, men innan

ersättningsbeloppet guldits, ägaren gjort nödig eller nyttig kostnad därå,

vare han berättigad att undfå ersättning härför, därest icke kostnaden

blivit gjord i uppenbar avsikt att vinna högre ersättning. Tvist härom

varde prövad av allmän domstol, och må emellertid egendomen tillträdas,

där den, som skall utgiva ersättningen, hos Konungens befallningshavandé

ställer pant eller borgen för det, varom tvistas.

66 §.

_ Skall i andra fall än i 58—60 §§ sägs ersättning gäldas med

penningar för skada, förlust eller intrång, som tillskyndas någon genom

företag eller åtgärd enligt denna lag; då må ej arbete å annans mark

verkställas eller åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas, innan

föreskriven ersättning guldits. Varder ej ersättningen gulden inom

tid, som genom avtal eller eljest i laga ordning blivit bestämd eller

om sådan bestämmelse saknas, inom fem år efter det ersättningens

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

belopp blivit fastställt genom utslag, som vunnit laga kraft, vare den

då väckta frågan förfallen, i vad sådan ersättningstagares rätt angår.

Vad i 65 § tinnes stadgat i fråga om ersättning för nödig eller

nyttig kostnad å egendom, som skall lösas, äge motsvarande tillämpning,

där dylik kostnad göres å egendom, som skadas eller lider intrång.

67 §.

Har på grund av förordnande jämlikt 11 kap. 67 § vattendomstols

utslag gått i verkställighet, innan det vunnit laga kraft, och

varder till följd av klagan över utslaget ersättning, som enligt ovan

givna regler skall hos Konungens befallningshavande nedsättas, slutligen

bestämd till högre belopp än det redan nedsatta, åligge ersättningsgivaren

att inom trettio dagar från det utslag i målet vunnit laga

kraft nedsätta det överskjutande beloppet, vid äventyr att detta eljest

på ansökan av den till ersättningen berättigade eller, där flera må äga

rätt därtill, någon av dem genom Konungens befallningshavandes försorg

hos den försumlige uttages. Bestämmes ersättningen ej till högre

belopp, göre ersättningsgivaren, sedan utslag i målet vunnit laga kraft,

anmälan härom hos Konungens befallningshavande. Ej må, ändå att

ersättningen varder till lägre belopp bestämd, vad redan nedsatts återkrävas,

och galle vad nu sagts jämväl, då ersättningen guldits i annan

ordning än genom dess nedsättning.

Har eljest ersättning till följd av företag enligt denna lag fastställts

först efter det företaget blivit utfört, och skall enligt stadgandena

i 54 § ersättningen hos Konungens befallningshavande nedsättas, vare

ersättningsgivaren pliktig att inom trettio dagar sedan det utslag, varigenom

ersättningsbeloppet blivit bestämt, vunnit laga kraft, nedsätta

beloppet vid äventyr, som i första stycket sägs.

Om Konungens befallningshavandes befattning med nedsatta

ersättningsmedel.

68 §.

Medel, som jämlikt 54 och 67 §§ blivit hos Konungens befallningshavande

nedsatta, skola, i den mån ei utbetalning av dem kan omedelbart

försiggå, ofördröjligen insättas i bankinrättning för att där innestå mot

ränta. I fall, som avses i 58—60 §§, skall räntan intill tillträdesdagen

komma ersättningsgivaren till godo.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungi. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

69 §.

Nedsatta ersättningsmedel skola jämte därå upplupen ränta av Konungens

befallningshavande utbetalas till den, som är till desamma berättigad.

I fall, som avses i 58—60 §§, må dock utbetalning ej ske före

tillträdesdagen.

Besväras fast egendom, som löses, av sökt eller beviljad inteckningför

fordran, eller kan egendomen jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i

ägarens hand häfta för ogulden köpeskilling, varde den för egendomen

bestämda ersättningen efter avdrag av medel, som avsatts jämlikt

53 §, sa ock, om endast en del av fastighet löses, ersättning till ägaren

lör skada och intrång å den återstående delen av Konungens befallningshavande

fördelad i den ordning, som för fördelning av köpeskilling

lör utmätningsvis såld fast egendom är stadgad. År egendomen förutom

av fordran besvärad av sådan nyttjanderätt, rätt till servitut eller rätt

till avkomst eller annan förmån, varigenom egendomens värde minskas,

och åtnjuter rättigheten sämre rätt än fordringen, vare fordringsägaren

berättigad att, om och i den mån ersättningen för egendomen understiger

det värde denna skulle äga, därest den ej varit av rättigheten

besvärad, för den del av fordringen, som må överskjuta ersättningen för

egendomen, erhålla betalning ur det till rättighetens innehavare bestämda

ersättningsbeloppet, och varde gottgörelsen till denne i motsvarande

mån förminskad.

I fråga om ersättning, som bestämts på grund av stadgandena i

9 §, eller som blivit jämlikt 54 § andra stycket nedsatt skall vad nyss

sagts om fördelning äga motsvarande tillämpning; dock att utbetalningmå

ske till vederbörande fastighetsägare eller till den, vilken ersättningen

eljest tillerkänts, där det visas, att fordringsägare, som i andra stycket

omförmäles, lämnat medgivande därtill.

70 §.

Sammanträde för fördelning av ersättning- efter ty i 69 § sägs

värde hållet så snart ske kan, dock i fall, som avses i 58—60 §$, ej före

tillträdesdagen. Kallelse till sammanträde skall genom Konungens befallningshavandes

försorg med posten sändas till ägaren av den fastighet,

varom fråga är, kända innehavare av fordran, som skall utgå ur ersättningen,

samt rättighetshavare, åt vilka särskild ersättning blivit bestämd;

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 128. 65

är innehavare av fordran okänd, föranstalte ock Konungens befallningshavande,

att kungörelse om sammanträdet minst fjorton dagar förut

uppläses i kyrkan för den församling, där fastigheten är belägen, samt

införes i allmänna tidningarna och tidning inom orten.

De med fördelning, som nu nämnts, förenade kostnader skola gäldas

av ersättningsgivaren.

Om anmälan i vissa fall till vederbörande domstol.

§•

År fast egendom, som enligt denna lag löses med penningar, intecknad,

åligge Konungens befallningshavande att, sedan den genom lagakraftvunnet

utslag bestämda ersättningen blivit nedsatt samt egendomen

avträdd, därom ofördröjligen göra anmälan å landet hos domaren och i

stad hos rätten. Har egendomen avträtts, innan ersättningen blivit slutligt

fastställd, och varder ersättningen ej bestämd till högre belopp än

det enligt stadgandet i 58 § redan nedsatta, skall anmälan, som nu sagts,

göras så snart lagakraftägande utslag i målet till Konungens befallningshavande

ingivits.

Utfaller, då en del av intecknad fastighet eller en eller flera av

gemensamt intecknade fastigheter blivit avträdda, vid fördelning av ersättningen

likvid å intecknings liuvudstol, åligge ock Konungens befallningshavande

att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit

laga kraft, ofördröjligen göra anmälan efter ty nyss sagts och tillika

insända fördelningslängden. Lag samma vare, där vid fördelning av

ersättning, söm bestämts jämlikt 9 § eller som blivit på grund av stadgandet

i 54 § andra stycket nedsatt, likvid utfallit å huvudstol av intecknad

gäld.

Utan hinder därav, att fördelning av ersättning ägt rum och blivit

godkänd eller vunnit laga kraft, äge inteckningshavare, vars fordran

icke blivit till fullo betäckt, den rätt, varom i 73 § förmäles.

72 §.

Har för samfällt strömfall, som löses jämlikt 2 kap. 7 §, ersättningen,

såvitt angår andel i fallet, tillhörig annan än den lösande, bestämts

att utgå medelst kraftöverföring, och är sådan del av ström t all et

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 113 höft. (Nr 128.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 128.

med inteckning besvärad, ankomme på den lösande att, sedan han tillträtt

fallet och kraftöverföringen i föreskriven ordning påbörjats, därom

göra anmälan å landet hos domaren och i stad hos rätten; skolande till

styrkande av det förhållande, varom anmälan göres, företes intyg av

vederbörande ersättningstagare eller ock av två stämningsmål! eller andra

trovärdiga personer.

Om rätt för fordringsägare att påkalla prövning av ersättnings

belopp.

73 §.

Förmenar innehavare av fordran, varför fast egendom på grund av

inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, att ersättning

för denna eller för därifrån förlorad vattenkraft eller för skada och

intrång å egendomen blivit för lågt beräknad, vare han, i den mån domstol

till följd av överenskommelse mellan ersättningsgivaren och egendomens

ägare rörande ersättningens belopp eller av annan anledning ej

ingått i prövning av ersättningsbeloppet, berättigad att, där ej full betalning

för hans fordran lämnas honom, äska att ersättningen, såvitt pa

hans eller annan sådan fordringsägares rätt inverkar, varder av vattendomstolen

bestämd. Talan härom skall anhängiggöras sist inom sex

månader efter det fördelning av ersättningen vunnit laga kraft eller,

där ersättningen bestämts att utgå i kraft, efter den för kraftöverföringens

början bestämda tid; försittes tid, som nu sagts, vare rätt till talan

förlorad.

Om återlösningsrätt.

74 §.

Har fast egendom blivit på grund av stadgande i denna lag mot

ersättning i penningar avträdd, och varder ej inom den bestämda tiden

för fullbordandet av det företag, för vars utförande egendomen blivit

löst, egendomen för det medgivna ändamålet använd; då äge förre

ägaren eller hans rättsinnehavare och, om en del av en fastighet avträtts,

ägaren av den återstående delen inom två år därefter hos vattendomstolen

anhängiggöra talan om rätt att få återlösa egendomen. Prövas

sådana omständigheter för handen, att företaget eller den del därav, för

opaginerad Kontrollera mot PDF

07

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

vilken egendomen blivit lust, må anses såsom övergivet, värde talan

bifallen; eljest äge domstolen förordna, att med prövningen bör på viss,

av. domstolen bestämd tid anstå.

Godkännes anspråket, och kunna parterna ej sämjas om ersättningens

belopp, varde detta av domstolen bestämt till egendomens fulla

värde vid deri tid återlösen sker; ej må dock värdet sättas högre än

det belopp, för vilket egendomen blivit avträdd. Har efter det egendomen

blivit avträdd å densamma uppförts byggnad eller eljest nedlagts

kostnad, skall med avseende härå vad om lösningsrätt till exproprierad

egendom är stadgat äga motsvarande tillämpning.

10 KAP.

Om syneförrättning.

1 §• .

Angående syneförrättning, som avser dikning eller annat avledande

av vatten för torrläggning av mark, gälle vad därom finnes eller kan

varda särskilt stadgat.

11 KAP.

Om domstolar och rättegång i vattenmål.

Om de domstolar, som döma i vattenmål.

1 §•

Första domstol i vattenmål benämnes vattendomstol.

0 ver domstol i vattenmål (vattenöverdom stol) är Svea hovrätt i den

sammansättning nedan sägs.

1 de mål, som dragas under Konungens prövning, dömer högsta

domstolen.

Om vattendomstol.

^ §•

Vattendomstol består av eu vattenrättsdomare såsom ordförands

samt såsom Övriga ledamöter två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Vattenrättsdomare skall vara lagkunnig, i domarevärv erfaren man.

Vattenrättsingenjörerna skola vara i vattenfrågors tekniska behandling

sakkunniga och erfarna män, den ene särskilt beträffande byggande

i vatten och den andre särskilt i frågor om torrläggning av mark.

Vattenrättsnämndemännen, som böra vara allmänt betrodda, om sin

orts förhållanden kunniga män, skola vara valbara till nämndemansbefattning

vid häradsrätt inom orten och må ej hava uppnått sextiofem

års ålder.

3 §•

Vattenrättsdomare förordnas av Konungen för viss tid.

Lag samma vare beträffande vattenrättsingenjör; dock att, om

lämplig person, villig att åtaga sig förordnandet för viss tid, ej finnes

att tillgå, Konungen äger uppdraga åt vattenrättsdomaren att, intill

dess annorlunda kan varda bestämt, för varje mål till ledamot inkalla

person, som av Konungen förklarats behörig att mottaga sådan kallelse.

4 §■

Vattenrättsnämndemän utses för sex år, i Norrland ävensom Värmlands

och Kopparbergs län en för varje tingslag samt i övriga delar av

riket en för varje domsaga, på det sätt som om utseende av ledamot i

ägodelningsrätt finnes stadgat; dock skall vid val av de sockenfullmäktige,

som skola utse vattenrättsnämndemän, eu var, som i kommunens

allmänna angelägenheter är röstberättigad, äga eu röst. Består domsaga,

för vilken allenast en vattenrättsnämndemän skall utses, av två

eller flera tingslag, förrättas valet av vattenrättsnämndemän inför den

av domsagans häradsrätter, som domhavanden bestämmer. Om valets

utgång skall domhavanden så snart ske kan meddela vattenrättsdomaren

underrättelse.

Finner domhavanden eller vattenrättsdomaren, att vattenrättsnämndeman

upphört att vara valbar, eller har vattenrättsnämndemän

hos domhavanden eller vattenrättsdomaren lagligen avsagt sig uppdraget,

förordne domhavanden om nytt val.

Om skyldighet att åtaga sig uppdrag som vattenrättsnämndemän

och att kvarstå i uppdraget så ock att efter avgång fortfarande bestrida

befattningen, intill dess besked inkommit till vattenrättsdomaren att

annan blivit utsedd, skall vad som finnes stadgat beträffande nämndeman

i häradsrätt äga motsvarande tillämpning.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ta nåd. proposition Nr 128. 69

5 §■

Av de till vattenrättsnämndemän valda skola i vattendomstolen

tjänstgöra de två, som av vattenrättsdomaren lör varje mål kallas därtill.

Till tjänstgöring böra kallas nämndemän från det län, som beröres

av det. ifrågavarande målet; avser målet företag, som berör mer än ett

län, avgöre vattenrättsdomaren, om nämndemännen skola tagas från

olika län eller från ett av dem.

Hålles vattendomstolens sammanträde vid syn på stället, böra

företrädesvis de närmast boende nämndemännen kallas att tjänstgöra.

6 §•

Vid jäv eller annat förfall för vattenrättsdomare eller vatteurättsino-enjör,

som för viss tid förordnats, varde ställföreträdare förordnad

av vattenöverdomstolen; och skall vad i 2 § finnes stadgat beträffande

vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör äga tillämpning jämväl i fråga

om ställföreträdare för dem.

Där annan ledamot i vattendomstolen än vattenrättsdomaren eller

vattenrättsingenjör, som av Konungen för viss tid förordnats, är av jäv

eller annat förfall hindrad att deltaga i visst måls handläggning eller i

visst domstolens sammanträde, kalle vattenrättsdomaren annan behörigperson

i stället. Vid förfall för nämndeman må vattenrättsdomaren,

där annan vald nämndemans tillkallande skulle medföra avsevärd tidsutdräkt,

kalla annan ojävig, till befattning som vattenrättsnämndeman

valbar man att tjänstgöra i domstolen.

T §•

Har ledamot i vattendomstol ej förut avlagt domareed, skall han

före inträde i tjänstgöring avlägga sådan ed inför vattenrättsdomaren

eller ock inför allmän underrätt.

Förutom de i rättegångsbalken stadgade jäv mot domare i allmänhet

gälle såsom jäv mot ledamot i vattendomstol: om han såsom sakkunnigt

biträde åt vattendomstolen eller eljest tagit befattning med det

företag eller den åtgärd, varom i målet är fråga.

8 §’

Hos vattendomstol skall vara anställd en lagkunnig sekreterare,

förordnad av Konungen, som ock äger, när sådant finnes lämpligt, återkalla

förordnandet.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

9 §•

Antalet vattendomstolar i riket bestämmes av Konungen.

Gränserna för de till varje vattendomstol hörande områden skola

följa vattendelare mellan olika vattensystem, efter ty Konungen närmare

förordnar.

10 §.

Vattenmål prövas av den vattendomstol, inom vars område anläggning,

företag eller åtgärd, varom fråga är, verkställts eller skall

verkställas. Skulle på grund av vad nu sagts prövningen av visst

vattenmål tillkomma mer än en vattendomstol, vare den av domstolarna

behörig, inom vars område anläggningen, företaget eller åtgärden huvudsakligen

verkställts eller skall verkställas.

Fråga om vattendomstolarnas inbördes behörighet må ei upptagas

av högre rätt.

11 §•

För sina sammanträden vare vattendomstol berättigad att disponera

över nödiga lokaler i tings- eller rådhus, allmän skola eller annan .

allmän byggnad, som icke är för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga

ändamål eller utgöres av gudstjänstlokal.

. Vållas särskilda utgifter för uppvärmning, belysning, städning eller

dylikt, skola de ersättas.

12 §.

Yppas, då beslut skall av vattendomstol meddelas, skiljaktiga meningar,

vare lag som i rättegångsbalken stadgas beträffande andra domstolar

än häradsrätt. \''id omröstning säge vattenrättsdomaren sin mening

först, därefter vattenrättsingenjörerna och sist nämndemännen.

13 §• ‘

Åtal mot ledamot i vattendomstol för fel eller försummelse i ämbetet

skall upptagas av Svea hovrätt.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj.ts nåd. proposition Nr 128.

71

14 §•

i allt, varom ej i denna lag- eller i annan lag eller författning är

särskilt stadgat, skall beträffande vattendomstolar och rättegången därstädes

lända till efterrättelse vad i fråga om allmän underrätt linnes

föreskrivet, där det tillämpligt är.

15 §.

Vattenrättsdomare vare pliktig att för tid, då lian till följd av sammanträde

med vattendomstolen ej kan träffas å sitt tjänsterum, skriftligen

förordna någon att i vattenrättsdomarens ställe mottaga handlingar;

och må, i den utsträckning vattenrättsdomaren finner lämpligt, förordnandet

innehålla uppdrag för den förordnade att jämväl meddela beslut

i frågor, vilka ankomma på vattenrättsdomarens avgörande å tjänsterummet.

Ej må dock annan än vattenrättsdomaren pröva, huruvida

gjord vadeanmälan rätteligen skett.

Har under vattenrättsdomarens frånvaro inkommit handling, i anledning

varav skyndsamt beslut är av nöden, och tillkommer det ej den,

som mottagit handlingen, att beslutet meddela, skall, där så lämpligen

kan ske, handlingen ofördröjligen tillsändas vattenrättsdomaren.

Om vattenöverdomstol.

16 §.

Vid utövandet av sin verksamhet som vattenöverdomstol skall Svea

hovrätt bestå av ordföranden å en av hovrättens divisioner såsom

ordförande, tre andra ledamöter i hovrätten samt en ledamot i kammarkollegiet.

År fråga allenast om förordnande av ställföreträdare för vattenrättsdomare

eller vattenrättsingenjör eller om föreläggande att i vattenmål

inkomma med handlingar eller om utsättande av ny tid eller beviljande

av anstånd med avseende å ingivande av handling eller vidtagande

av annan åtgärd i dylikt mål, må hovrätten vara sammansatt

såsom vid handläggning av andra mål än vattenmål.

Har ledamot i vattenöverdomstol ej förut avlagt domareed, skall

han före inträde i tjänstgöring avlägga sådan ed inför Svea hovrätt.

Angående jäv mot ledamot i vattenöverdomstol gälle vad i 7 §

andra stycket finnes stadgat om jäv mot ledamot i vattendomstol.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Om vad till vattenmål är att hänföra.

17 §.

Till vattenmål hänföras följande mål:

A. ansökningsmål:

1. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 20 §, huruvida och under

vilka villkor byggande i vatten må ske;

2. ansökan om godkännande jämlikt tredje stycket i nyssnämnda

lagrum av verkställt ändrings- eller reparationsarbete å byggnad i vatten;

3. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 25 § av befintlig vattenbyggnads

laglighet;

4. ansökan jämlikt 2 kap. 31 § första stycket om meddelande av

bestämmelser rörande hushållning med vatten;

5. ansökan jämlikt 2 kap. 34 § om rätt att utriva byggnad i

vatten;

6. ansökan om prövning jämlikt 3 kap. 11 § rörande sättet och

villkoren för verkställande av vattenreglering, som avses i 3 kap. 1 §,

så ock angående delaktigheten i kostnaden för företaget;

7. ansökan om anstånd med fullbordande av företag, vartill medgivande

enligt denna lag lämnats;

8. ansökan om prövning jämlikt 4 kap. 1 §, huruvida och i

vilken utsträckning skyldighet må åläggas ägare av strömfall att tillhandahålla

kraft åt kringliggande bygd, så ock ansökan jämlikt 4 kap.

4 § att komma i åtnjutande av kraft, som på grund av dylikt åläggande

skall tillhandahållas;

9. ansökan om nyprövning enligt 4 kap. 5 eller 16 §;

10. ansökan om bestämmande av avgift enligt 4 kap. 14 §;

11. ansökan jämlikt 9 kap. 17 § om överflyttning från en fastighet

till en annan av rättighet till kraftbelopp, vilket utgår i ersättning för

förlorad vattenkraft.

B. stämningsmål:

12. talan om borttagande eller ändrande av annan tillhörig byggnad

i vatten för uttagande av vattenkraft eller vattnets tillgodogörande

annorledes i industriellt syfte, för vattenreglering, för fiske eller fiskens

framkomst, för bevattning eller för ändamål, som avses i 2 kap. 40 §

andra stycket, eller för järnvägsbro eller allmän vägbro, såframt talan

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta nåd. proposition Nr 128. 73

grundas därå, att byggnaden icke tillkommit i laga ordning eller icke

är av laga beskaffenhet;

13. talan om ersättning för skada eller intrång av sådan byggnad

i vatten, som under 12 sägs;

14. talan om ansvar för det sådan byggnad utförts eller ändrats

i strid mot stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som meddelats

i sammanhang med arbetets medgivande, eller för det någon mot stadgandet

i 2 kap. 20 § tredje stycket underlåtit att söka vattendomstolens

godkännande av verkställd ändring å dylik byggnad;

15. talan jämlikt 2 kap. 24 § om ändrande av byggnad i vatten,

vartill vattendomstolen meddelat tillstånd, eller om ändrade föreskrifter

rörande hushållningen med vattnet vid sådan byggnad;

16. talan om ansvar eller skadestånd för hushållning med eller

framsläppande av vattnet i strid mot lag eller givna föreskrifter så ock

talan jämlikt 2 kap. 31 § andra stycket om meddelande av dylika föreskrifter

eller ändrande av förut givna sådana i fråga om annan tillhörig

byggnad i vatten;

17. talan, som grundas därå, att den, vilken är skyldig att underhålla

sådan byggnad i vatten, som under 12 sägs, brister i fullgörande

av denna skyldighet, eller därå, att någon utan erhållet medgivande,

där sådant erfordras, utriver dylik byggnad;

18. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2

kap. 23 § om gottgörelse för damm eller annan vattenbyggnad eller

om fortsatt tillgodogörande av annan tillhörigt vatten och bestämmande

av ersättning därför, jämlikt 2 kap. 10 § om bestämmande av

fiskeavgift, jämlikt 2 kap. 14 § om rätt till intrång å annans fastighet

i vissa avseenden, jämlikt 2 kap. 15 § om rätt att begagna annan tillhörig

byggnad i vatten eller jämlikt 2 kap. 16 § om rätt till utmål å

annans fastighet;

19. talan utan samband med ansökningsmål om tillämpning av

stadgandena i 1 kap. 6—13 §§;

20. talan jämlikt 3 kap. 6 § om skyldighet för ägare av strömfall

att deltaga i kostnad för vattenreglering och om beräkning av den

kostnad, vari strömfallsägare har att taga del;

21. talan jämlikt 3 kap. 9 § om skyldighet för den, som av

vattenreglering tillskyndats båtnad i annat hänseende än såsom ägare

av strömfall, att lämna bidrag till företaget;

22. talan jämlikt 9 kap. 25, 29, 31 eller 42 § om ändrade föreskrifter

rörande kraftbelopp, som utgår i ersättning för förlorad vattenkraft,

samt om ändring i vad förut bestämts angående uttagningskost
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 113 käft. (Nr 128.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Kungl. Muj.ts nåd. proposition Nr 128.

nådens stoilek och dess gäldande, så ock talan om förnyad prövnin°''

av sådan ständig avgälds belopp, som omförmäles i 9 kap. 23 §;

23. talan om fördelning av uppburen penningersättning, varom i

9 kap. 31 § förmäles;

~j4:. talan om fastställande av vite, som i 9 kap. 37 § sägs, eller

om höjning eller sänkning av redan bestämt sådant vite;

25. talan jämlikt 9 kap. 39 § om rätt att åter komma i åtnjutande

av vattenkraft, som strömfallsägare till följd av företag enligt denna laogått

förlustig; '' - & 6

26. talan jämlikt 9 kap. 73 § av innehavare av fordran, varför

tast egendom häftar, om högre ersättning för egendomen eller för därifrån

förlorad vattenkraft eller för skada eller intrång därå;

27. talan jämlikt 9 kap. 74 § om rätt att få återlösa fäst egendom,

som på grund av stadgande i denna lag blivit av annan löst.

Där i denna lag tinnes föreskrivet, att vad i något av de här ovan

åberopade lagrum stadgas skall äga tillämpning å annat fäll än som

avses i samma lagrum, skall ock talan, som rör sådan tillämpning,

hänföras till vattenmål.

18 §.

Där byggnad i vatten verkställts eller skall verkställas, utom

för annat ändamål, jämväl för allmän farleds eller allmän flottleds räkning

eller för torrläggning av mark, må den omständigheten ej utgöra

hinder för tillämpning av bestämmelserna i 17 §, utan så är att byggnaden

verkställts eller skall verkställas huvudsakligen för farledens eller

flottledens räkning eller för marks torrläggning.

Har vattendomstol till prövning upptagit mål, som rör farled eller

flottled eller marks torrläggning, må ej målet upptagas till behandling

av annan myndighet, där ej högre rätt, dit frågan om vattendomstolens

behörighet i laga ordning dragits, förklarat målet ej vara att hänföra

till vattenmål.

19 §.

Om gärning, som är belagd med straff enligt 13 kap. 11, 12 eller

13 §i är straffbar jämväl enligt stadgande i allmänna strafflagen, vilket

innehaller stiängare straffskala än vattenlagens, varde åtal för sådan

gärning jämte vad med den talan hör samman icke räknad till

vattenmål.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds nåd. proposition Nr 128. 75

20 §.

Vid vattendomstol anhängiggjord talan, som oj enligt 17 § är att

hänföra till vattenmål, men som rör i denna lag behandlat ämne, må av

vattendomstolen upptagas, därest invändning mot domstolens behörighet

icke i laga ordning göres eller den väckta frågan linnes hava avsevärd

betydelse för vattenförhållandena. Upptages talan, som nu nämnts,

värde målet räknat som vattenmål. Ej må dock på grund av vad nu

sagts vid vattendomstol upptagas talan om ansvar för gärning, vara de

i denna lag givna straffbestämmelser icke äro tillämpliga.

Där i denna lag stadgas särskild ordning för behandling av viss

fråga, lände det till efterrättelse.

21 §.

Finnes vid allmän domstol anhängiggöra! talan, som ej enligt 17

§ är att hänföra till vattenmål, men som rör i denna lag-behandlat

ämne, angå fråga av avsevärd betydelse för vattenförhållandena, äge,

på hemställan av den allmänna domstolen, vederbörande vattendomstol

förordna om målets upptagande därstädes. Meddelas sådant förordnande,

hänvise den allmänna domstolen målet till fortsatt handläggning och

avdömande vid vattendomstolen, och varde målet räknat som vattenmål.

Har vattendomstol meddelat beslut i anledning av hemställan,

som nu sagts, skall vid det beslut förbliva.

Där någon, mot vilken vid allmän domstol föres talan om borttagande

eller ändrande av annan byggnad i vatten än som avses i 17 §

12, förrän målet blivit vid underrätten avgjort visar, att han hos vederbörande

vattendomstol gjort ansökan om sådan prövning beträffande

byggnaden, som i 17 § 3 sägs, skall, såframt ej frågan rör tvist om

äganderätt till fastighet eller omfattningen av fastighets ägoområde,

den allmänna underrätten hänvisa det där anhängiga målet till handläggning

och avdömande vid vattendomstolen i sammanhang med ansökningsmålet.

Varder den hos vattendomstolen gjorda ansökuingeu avvisad

eller återkallas densamma eller förklaras den hava förfallit, skall

på anmälan av någondera parten den allmänna underrätten ånyo

upptaga det där anhängiggjorda målet och detsamma slutligen avdöma.

22 §.

Vattendomstol äge, i den mån det finnes lämpligen kunna ske,

pröva invändningar i vattenmål, ändå att de röra rättsförhållanden, som

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kuuyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

ej skola bedömas efter denna lag, så ock yrkanden, vilka hava samband

med den ansökan eller talan, varom i målet huvudsakligen är fråga;

dock må vattendomstolen ej inlåta sig på fråga om äganderätt till

lustighet eller omfattningen av fastighets ägoområde.

23 §.

År mål, som rör i denna lag behandlat ämne, prövat av vattendomstol,

må fråga, huruvida målet är av beskaffenhet att hava bort

upptagas av allmän domstol eller av annan myndighet än domstol,

komma under bedömande i högre rätt allenast där frågan av part i laga

ordning dragits under den högre rättens prövning eller ock vattendomstolen.

mot stadgande i 20 eller 22 § dömt i ansvarsfråga, som ej bort av

vattendomstolen upptagas, eller inlåtit sig på fråga om äganderätt till

fastighet eller omfattningen av fastighets ägoområde, eller ock prövat

fråga, för vars behandling särskild ordning finnes i denna lag föreskriven.

24 §.

Väcker någon i vattenmål anspråk, av vars bedömande vattenmålets

utgång är beroende, men som finnes ej kunna i det mål avgöras,

må vattendomstolen, om sådant äskas av part och domstolen prövar det

lämpligt, med hänvisning till parterna att i särskild rättegång tvista

om det väckta anspråket emellertid fortsätta vattenmålets handläggning

och däri meddela beslut med giltighet allenast under förutsättning av

viss utgång å den särskilda tvisten.

Brister denna förutsättning, är sådant beslut utan verkan; och skall

i ty fall, sedan den särskilda tvisten blivit slutligen avgjord, på anmälan

av part vattenmålet upptagas till förnyat bedömande.

25 §.

Har i vattenmål, förrän målet företagits till handläggning vid sammanträde

med vattendomstolen, sökande eller kärande återkallat sin talan

eller denna förklarats förfallen, och vill svarandepart yrka ersättning

för sina kostnader å målet, skall sådant yrkande anhängiggöras vid

allmän domstol.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

77

Om förfarandet vid vattendomstol i ansökningsmål.

26 §.

Ansökan, som i 17 § 1—11 sägs, skall göras skriftligen och ingivas

till vattenrättsdomaren i det antal exemplar, som finnes nedan

för varje fall föreskrivet, .

1 mom. Ansökan enligt 17 § 1 skall vara åtföljd av de ritningar

jämte beskrivning och andra handlingar samt innehålla de upplysningar,

vilka erfordras för bedömande av det tillämnade företagets beskaffenhet,

omfattning och verkningar. Särskilt skola så fullständigt som möjligt uppgivas

den eller de fastigheter, varå byggandet skall ske eller vilka företaget

eljest efter ty i 14 kap. 4 § sägs angår, vederbörande ägares och

nyttjanderättshavares namn och hemvist samt de ersättningsbelopp sökanden

förmenar böra till följd av företaget utgå till dylik fastighetsägare

eller andra. År fråga om utförande av byggnad för vattens tillgodogörande,

skall uppgift lämnas å det område, med vilket, enligt sökandens

åsikt, rätten till vattnets tillgodogörande lämpligen bör vara för framtiden

förenad. Beträffande anläggning för uttagande av vattenkraft

varde därjämte storleken av den vattenkraft, som beräknas kunna vid

lågvatten uttagas genom anläggningen, uppgiven.

1 fråga om ansökan enligt 17 § 2, 3, 4 och 6 skall vad i törsta

stycket stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

2 mom. Ansökan, som i 17 § 5 sägs, skall vara åtföljd av den beskrivning

å byggnadens läge och beskaffenhet samt innehålla de upplysningar

i övrigt, som erfordras för bedömande av verkningarna utav

byggnadens utrivande.

3 mom. Då ansökan göres enligt 17 § 11, skall sökanden förete

bevis därom, huruvida den fastighet, varifrån rättigheten till överförd

kraft skall överflyttas, är besvärad med inteckning, ävensom de överenskommelser,

som i ärendet må hava träffats med inteckningshavare. Ansökningen

skall därjämte innehålla uppgift å den plats, dit kraften önskas

för framtiden överförd, samt vara åtföljd av plan för den erforderliga

ledningens sträckning.

I

opaginerad Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

28 §.

i a-°kr alternativa försla8'': värde sådant särskilt utmärkt

och de atfoljande handlingarna därefter lämpade.

År sökanden oviss om något förhållande, varom i ansökningen

eller bilagorna därtill bor lamnas besked, bör sådant ock angivas.

29 §.

. j,-1 ma1’-Som 1 27 J 1 och 2 m°m. avses, skola samtliga ansöknings
l

andhngar ingivas i fem samt, där fråga är om företag, som berör

tia eller Hela lan eller eljest ett vidsträckt område, ytterligare ett eller

liera exemplar efter vattenrättsdomarens beprövande. I Övriga ansökmngsmal

skola ansökningshandlingarna ingivas i tre exemplar.

'' ?ava aö®dkningshandlingar ej ingivits i nödigt antal exemplar,

f n . . r1 vattenrattsdomaren handlingarna eljest- i något avseende

o ullstandiga forelägge han sökanden viss tid att ingiva vad ytterligare

Vld aver|tyr, om det försummas, att ansökningen förklaras

30 §.

i AJöeS “ed an8Ökau eniiSt 17 § 1 eller 2 ändring av befintlig

,yng°!r?d u dar GJ euhgt denna eller aldre lag medgivande

erhållits till byggnaden i dess skick före vidtagande av den ändring

TT. ifT ur’ 6llT 12 kaP‘ 11 § första stycket ägarens rätt

att bibehålla byggnaden är fri från klander, ansökningen icke upptagas

med mindre jamval provning av byggnadens laglighet påkallas ’

31 §.

Finner vattenrättsdomaren, innan kungörelse utfärdas, som i 32 8

sags, ingiven ansökan vara av beskaffenhet, att det uppenbarligen icke

tillkommer vattendomstolen att upptaga densamma, eller möter mot dess

upp agande hinder, varom i 30 § förmäles, varde ansökningen av vattenrattsdomaren

avvisad.

, an8dkningen, efter ty i 29 § eller i förevarande § sägs, av

vattenrattsdomaren förklaras förfallen eller avvisas, skall bevis därom med

de skal, vara beslutet grundas, tecknas å ett exemplar av ansökningen

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Mnytta nåd. proposition Nr 128.

79

Åro ansökningshandlingarna fullständiga, eller varder vad derutinnan

brister inom förelagd tid fullgjort, skall vattenrättsdomaren

skyndsamt inhämta nödiga upplysningar för bestämmande av det eller

de ställen, där handlingarna efter tv nedan sägs skola hållas för parterna

tillgängliga, samt därefter om ansökningen utfärda kungörelse.

1 kungörelsen skola de fastigheter, som saken förmenas angå,

namngivas eller, i den man det kan ske på o förtyd bart sätt, utmärkas

medelst gemensam geografisk eller annan beteckning, varjämte, där

sökanden vill med tillärnad byggnad tillgodogöra sig annan tillhörig

vattenkraft, särskild uppgift därom skall lämnas.

Kungörelsen skall tillika innehålla

dels tillkännagivande:

att. intill dess frågan blivit slutligen prövad, ett exemplar av ansökningshandlingarna

skall för dem, som önska taga del därav, finnas

tillgängligt å viss för parterna välbelägen plats hos tjänsteman, kommunal

befattningshavare eller pålitlig enskild person eller, där ansökningen

angår företag, som berör två eller liera län eller eljest ett vidsträckt

område, å flera dylika ställen;

att, därest i målet avgivas erinringar eller påminnelser, varom i

39 § förmäles, eller sådant utlåtande, som i 45 § sägs, jämväl dessa

handlingar skola hållas tillgängliga på förut angivna ställe eller ställen;

att även vattendomstolens utslag i målet skall därstädes i avskrift

vara lör parterna att tillgå; samt

att kallelser och andra meddelanden till parterna, under det målet

är anhängigt vid vattendomstolen, skola, där de icke röra allenast

sökanden eller ock särskilt tillställas den eller dem, till vilka de äro

riktade, ske på det sätt, att de genom vattenrättsdomarens försorg införas

i viss eller vissa tidningar inom orten och hållas tillgängliga så

som nyss är sagt;

dels ock erinran om innehållet i 38 och 53 §§ jämte besked om

den tid, inom vilken erinringar enligt 38 § skola ingivas.

Innefattar ansökan om tillstånd till utnyttjande av samfällt strömfall

så, som i 2 kap. 7 § sägs, tillika inbjudan till övriga delägare att

deltaga i företaget, skall i kungörelsen, med omförmälan av sistnämnda

förhållande, jämväl intagas föreläggande för delägare, som vill begagna

sig av inbjudningen, att tillkännagiva detta i den ordning och inom.

den. tid, som är förelagd för bestridande av ansökningen eller framställande

av invändningar i fråga om företaget, vid äventyr att den,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

som underlåter detta, skall hava försuttit sin rätt att bliva delaktig i

företaget.

År fråga om ansökan, varom i 17 § 7 förmäles, skall kungörelse

enligt denna § utfärdas allenast, då vattenrättsdomaren prövar det

nödigt. Utfärdas ej sådan kungörelse, skall dock tiden och stället för

vattendomstolens sammanträde sist å tjuguförsta dagen förut kungöras

på sätt i 33 § första stycket sägs.

Om kungörelsens innehåll i fall, som avses i 61 §, gälle vad där

finnes stadgat.

33 §.

Kungörelse, som i 32 -§ sägs, skall genom vatteurättsdomarens försorg

dels för uppläsande så snart ske kan i kyrkan genast avsändas till

pastorsämbetet i den eller de församlingar, där fastigheter, som saken

förmenas angå, äro belägna, dels ock inom tio dagar införas i en eller

flera av ortens tidningar så ock i allmänna tidningarna. Ett exemplar

av kungörelsen skall tillika med ett exemplar av ansökningshandlingarna

ofördröjligen sändas till det eller de ställen, som i kungörelsen angivits.

Vattenrättsdomaren skall därjämte, såframt i målet är fråga om

ansökan enligt 17 § 1, 2, 3, 4 eller 6, utan dröjsmål i betalt öppet brev

eller brevkort å posten avlämna underrättelse om kungörelsens utfärdande,

om det eller de ställen, varest handlingarna i målet hållas för

parterna tillgängliga, samt om den för erinringars avgivande bestämda

tiden till envar i ansökningen uppgiven eller eljest för honom känd

ägare av fastighet, som i kungörelsen omförmäles, så ock till de kända

nyttjanderättshavare, vilkas rätt beröres i saken. Underrättelsen skall

adresseras till den fastighet, varom fråga är, såvitt ej säker kunskap

vinnes om annan adress inom landet för mottagaren. Varder efter ty i

37 § sägs sökanden ålagt att delgiva viss sakägare kungörelsen, erfordras

ej underrättelse, som nu sagts, till sådan sakägare.

Där sakägare, som i andra stycket sägs, varder för vattenrättsdomaren

känd först efter underrättelsernas utsändande, skall vattenrättsdomaren

ofördröjligen på ovannämnda sätt meddela sådan sakägare underrättelse

om målet så ock om vad han för sin rätts bevakande må hava

att iakttaga. Befinnes underrättelse, som blivit å posten avlämnad,

hava försetts med oriktig adress, och vinnes upplysning om mottagarens

rätta adress, eller finnes sakägare, till vilken underrättelse efter ty

ovan sägs bort sändas, hava förbigåtts, vare lag samma. Ej må dock

målets handläggning och avgörande uppehållas av anledning, som nu

sagts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

»1

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

År jord eller annan last egendom, som saken angår, samfälld för

helt skifteslag eller eljest för liera fastigheter, erfordras ej underrättelse,

▼arom ovan förmäles, till de särskilda delägarna i den samfällda egendomen.

Finnes för denna känd styrelse, varde styrelsen på nämnda

sätt underrättad.

Ägare av fastighet, som saken angår, vare pliktig att till vattenrättsdomaren

eller vattendomstolen uppgiva innehavare av nyttjanderätt

till fastigheten, där dennes rätt beröres av saken. Underlåter han det,

och uppstår skada för nyttjanderättshavare, som saknat kännedom därom,

att företaget eller åtgärden angår fastigheten, skall ägaren, där han

visas hava ägt dylik kännedom, hålla nyttjanderättshavaren skadeslös.

Erinran härom varde införd i den kallelse, som enligt denna § tillsändes

fastighetens ägare.

34 8.

O

Finnes fastighet, till vars ägare enligt 33 § underrättelse skall

utsändas, tillhöra kronan eller allmän anstalt, eller av kronan eller dylik

anstalt innehavas under nyttjanderätt, insände vattenrättsdomaren utan

dröjsmål underrättelse om kungörelsens innehåll till Konungens befallningshavande

i det län, där fastigheten är belägen; och åligge Konungens

befallningshavande att ofördröjligen förordna ombud till bevakande

av kronans eller anstaltens rätt eller, där sådant bevakande tillkommer

annan myndighet, överlämna underrättelsen till den myndighet.

35 §.

Där fråga är om ansökan, varom i 27 § 1 eller 2 mom. förmäles,

skall vattenrättsdomaren utan dröjsmål insända ett exemplar av ansökningshandlingarna

järnte kungörelsen till kammarkollegiet, som har att,

där det prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende av de allmänna

intressen, som kunna vara i fråga.

Föres efter tv nu sagts talan i målet av allmänt ombud,

åligge ombudet att på begäran tillhandagå dem, vilkas rätt beröres i

saken, med kostnadsfria råd angående bevakandet av deras rätt. Menar

part, att på grund av företagets omfattning eller eljest åliggande av nu

nämnd art bör uppdragas åt annan än allmänt ombud, göre anmälan

därom hos Konungens befallningshavande i det län, inom vilket det

företag eller den åtgärd, ansökningen avser, huvudsakligen skall verkställas;

och må Konungens befallningshavande, där så prövas erforderligt

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 höft. (Nr 128.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

för tillvaratagande av sakägarnas rätt, förordna särskild person att, på

sätt nyss nämnts, biträda dem.

Om allmänt ombuds eller sålunda förordnat biträdes namn och

hemvist skall så snart ske kan underrättelse meddelas vattenrättsdomaren,

som har att i den för kallelser till parterna stadgade ordning bringa

underrättelsen till parternas kännedom.

36 §.

I mål, som avses i 27 § i och 2 mom., skall ett exemplar av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen utan dröjsmål av vattenrättsdomaren

översändas till lantbruksstyrelsen. Finner denna uppenbart, att

fiskens upp- och nedgång eller eljest fiskeriintresse icke kan röna inverkan

av det företag, varom fråga är, skall meddelande härom skyndsamt lämnas

vattenrättsdomaren; i annat fall förordne styrelsen fiskeritjänsteman att

inom den för erinringars framställande bestämda tid till vattenrättsdomaren

avgiva yttrande, huruvida fiskerinäring av betydenhet kan genom

företaget lida väsentligt förfång, så ock vilka särskilda åtgärder utöver

vad sökanden må hava föreslagit kunna erfordras till skydd för fisket.

Då meddelande av lantbruksstyrelsen, som nyss nämnts, eller yttrande

av fiskeritjän stemannen avgives, skola ansökningshandlingarna återställas

till vattenrättsdomaren.

Kan yttrande, som ovan nämnts, icke avgivas utan att undersökning

å platsen äger rum, ankomme på vattenrättsdomaren att efter inkommen

anmälan därom uppdraga åt den av lantbruksstyrelsen förordnade

eller ock annan av styre sen föreslagen fiskeritjänsteman att åt

vattendomstolen verkställa undersökning och avgiva utlåtande, som i

45 § sägs.

37 §.

Kan inverkan ske på kanal- eller slussanläggning, förelägge vattenrättsdomaren

sökanden att inom tid, som i varje fall föreskrives, och

vid äventyr, som nedan sägs, till vattenrättsdomaren ingiva bevis, att

kungörelsen delgivits anläggningens ägare eller styrelsen för densamma

på sätt, som för delgivande av stämning är stadgat. Lag samma vare

beträffande känd förvaltning för annan allmän farled så ock syssloman

för allmän flottled, där led, som nu nämnts, beröres av företaget.

År fråga att genom tillärnad byggnad taga i anspråk av annan

tillgodogjord vattenkraft, förelägges sökanden enahanda delgivnings
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ls nåd. proposition Nr 128.

skyldighet med ägaren av den anläggning, där kraften tillgodogöres.

Varder denne vid delgivningsförsök å särskilda dagar ej anträffad i sitt

hemvist, må kungörelsen med samma verkan delgivas föreståndaren för

kraftanläggningen eller, där föreståndare ej linnes eller ej vid särskilda

delgivningsförsök anträffas, fästas å lämplig plats vid anläggningen.

Där fråga är om ansökan, som i 17 § 11 avses, förelägga vattenrättsdomaren

sökanden att inom tid, som vattenrättsdomaren bestämmer,

och vid nedan stadgat äventyr ingiva bevis om kungörelsens delgivning

med ägaren av det strömfall, från vilket kraftbelopp, varom fråga är,

tillhandahålles. Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning beträffande

ansökan enligt 17 § 8, 9 eller 10.

Försummar sökanden vad enligt denna § förelägges honom, skall

ansökningen av vattenrättsdomaren förklaras förfallen; och varde bevis

därom med de skäl, varå beslutet grundas, tecknat å ett exemplar av

ansökningen. Tillkännagivande om beslutet skall lämnas parterna i

den för kallelser till dem stadgade ordning.

38 §.

Om någon, vars rätt kan.vara beroende av ansökningen eller

därmed avsett företag, vill bestrida ansökningen eller göra invändning

mot ifrågasatt företags omfattning eller mot tillärnad vattenbyggnads

konstruktion eller mot eljest föreslagen anordning, skola hans erinringar

i berörda hänseenden, vid tjventyr att vattendomstolen eljest icke är

pliktig att fästa avseende vid deras innehåll, i två exemplar ingivas till

vattenrättsdomaren inom viss av vattenrättsdomaren bestämd tid, minst

trettio dagar, efter kungörelsens dag.

39 §.

Sedan den för avgivande av erinringar bestämda tiden tilländagått,

läte vattenrättsdomaren, om erinringar inkommit, på sökandens bekostnad

verkställa avskrift av desamma i det antal exemplar, som erfordras för

erinringarnas tillhandahållande å det eller de i kungörelse enligt 32 §

angivna ställe eller ställen, dit avskrifterna så fort ske kan översändas.

Av inkomna erinringsskrifter äge sökanden utbekomma ena exemplaret;

och åligge honom, där han vill bemöta vad i dem anförts, att

inom viss av vattenrättsdomaren förelagd tid, minst fjorton dagar, efter

utgången av den tid, som bestämts för erinringars avgivande, ingiva

påminnelser i det antal exemplar, som av vattenrättsdomaren bestämmes.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Alaj:ts nåd. proposition Nr 128.

Vid påminnelser, som ingivas senare än nu nämnts, vare vattendomstolen

ej pliktig att lästa avseende; och varde tillkännagivande härom

lämnat i föreläggandet.

Inkomma påminnelser, skola de exemplar därav, som äro avsedda

för det eller de i kungörelse enligt 32 § angivna ställen, ofördröjligen

av vattenrättsdomaren dit översändas.

40 §.

Prövar vattenrättsdomaren tillfälle böra lämnas parterna att växla

flera skrifter än ovan sagts, äge han förordna därom och i den för

kallelser till parterna stadgade ordning meddela dem de för ändamålet

nödiga föreskrifter.

41 §.

Innehåller ansökan i vattenmål tillika plan till elektrisk ledning

iör överföring av kraft såsom gottgörelse för förlorad vattenkraft, äge

till befrämjande av ärendets fortgång vattenrättsdomaren i sammanhang

med utredningen i vattenmålet eller ock i annan ordning införskaffa

den utredning inom orten, som må erfordras för bedömande av ärendet

rörande den elektriska anläggningen.

Vid avgörande vare sig av sistberörda ärende eller av vattenmålet

galle den i 24 § stadgade regel.

42 §.

Vittnesstämning till vattendomstolens sammanträden utfärdas av

vattenrättsdomaren eller vattenrättssekreteraren eller ock av häradshövdingen

i orten, där vittnet bor eller vistas, eller beträffande person, som

bor eller vistas i stad, av den, som är satt till stämningars utfärdande

i den stad, eller, där sådan ej finnes, av rådstuvurättens ordförande.

Rörande stämning, som utfärdats av annan än vattenrättsdomaren eller

vattenrättssekreteraren, skall den, som utfärdat stämningen, genast avsända

underrättelse till vattenrättsdomaren.

43 §.

Vattenrättsdomaren eller vattendomstolen äge, där sådant finnes

lämpligt, förordna, att till viunande av upplysning, som i målet finnes

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

erforderlig, förhör med vittnen eller parter skall äga ruin vid allmän

underrätt. Sker det, översände vattenrättsdomaren till den underrätts

ordförande uppgift å de omständigheter, varom förhöret skall äga rum,

jämte de för förhörets ledande nödiga upplysningar angående målet

eller ock i fall av behov de i detta ingivna handlingar. Om tiden och

stället för förhörets hållande meddele allmänna underrättens ordförande

i god tid besked till vattenrättsdomaren, som därom sist å åttonde dagen

före förhöret underrättar parterna i den för kallelser till dem bestämda

ordning.

1 samband med förordnande om förhör med part äge vattendomstolen

förelägga parten vite eller annat äventyr; dock skall, där sådant

föreläggande i partens frånvaro gives, detta sist å åttonde dagen före

förhöret delgivas parten på sätt om stämning är stadgat.

44 §•

Angår målet fråga, för vars bedömande tarvas särskilda fackkunskaper,

som icke annorledes äro för vattendomstolen tillgängliga,

må vattenrättsdomaren eller vattendomstolen till biträde åt domstolen

tillkalla i sådant ämne sakkunnig person.

45 §.

1 mom. Erfordras för bedömande av målet särskild teknisk utredning

eller vidlyftigare värdering, uppdraga vattenrättsdomaren, där

sådant finnes lämpligt, åt biträde, som i 44 § sägs, eller ock åt annan

sakkunnig person att efter förberedande undersökning avgiva utlåtande

i målet. Tarvas utredning av mer än en person, varde uppdraget

lämpat därefter.

Undersökning, som nu nämnts, skall hållas så snart ske kan. Om

tiden för dess företagande skall meddelande lämnas vattenrättsdomaren,

som i den för kallelser till parterna bestämda ordning underrättar dem

därom. Sedan undersökningen bragts till slut, skall utlåtandet utan

dröjsmål översändas till vattenrättsdomaren och av honom hållas för

parterna tillgängligt å förut kungjorda ställe eller ställen. Förordas i

något hänseende andra tekniska anordningar eller andra regler för hushållningen

med vattnet än sökanden må hava föreslagit, skall utlåtandet

hållas tillgängligt under minst fjorton dagar före vattendomstolens

sammanträde.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

2 mom. Vattenrättsdomaren må ock, där så finnes lämpligt, uppdraga

åt vattenrättsingenjörerna eller eu av dem att, med eller utan

biträde av vattenrättsnämndemännen eller en av dem, verkställa undersökning

å stället.

Om tiden för sådan undersökning skall vattenrättsdomaren meddela

parterna underrättelse i den för kallelser till dem bestämda ordning.

Protokoll över undersökningen skall föras av den vattenrättsdomaren

därtill förordnat och sedermera tillställas vattenrättsdomaren. Där undersökning

sker allenast såsom förberedelse för domstolens sammanträde

till- syn på stället, vare dock underrättelse och protokoll, som nu nämnts,

ej av nöden.

3 mom. Där vid undersökning enligt denna § i mål rörande vattenreglering,

som avses i 3 kap. 1 §, en eller flera strömfallsägare vilja förena

sig med sökanden om företaget eller yrka, att till vinnande av ökad

båtnad däråt gives större omfattning än sökanden äskat, göre det skriftligen;

^och varde handlingen vitsordad medelst undersökningsförrättarens

påskrift samt översänd till vattenrättsdomaren.

46 §.

Mot sakkunnigt biträde, som i 44 § sägs, gälle de jäv, som efter

ty förut stadgats gälla mot ledamot i vattendomstolen; dock må den

omständigheten, att fiskeritjänsteman i målet avgivit yttrande enligt 36 §,

icke utgöra hinder för honom att vara sakkunnigt biträde i samma mål.

I fråga om tiden för framställande av jäv mot sakkunnigt biträde

skall vad i 52 § finnes stadgat äga motsvarande tillämpning.

47 §.

Framgår av utlåtande, som i 45 § sägs, eller eljest, att företag

eller åtgärd, varom i målet är fråga, angår fastighet, som icke blivit i

kungörelse enligt 32 § på där omförmält sätt angiven, åligge vattenrättsdomaren

att därom utfärda kungörelse med tillkännagivande vad

ägare till sådan fastighet så ock nyttjanderättshavare, där dennes rätt

är i fråga, har att iakttaga för bevakande av sin rätt i målet ävensom

att i fall, som i 33 § sägs, och på sätt, där finnes stadgat, meddela

sakägare, som nu nämnts, underrättelse om kungörelsens utfärdande.

Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens försorg sist å fjortonde

dagen före vattendomstolens sammanträde införas i en eller flera av

ortens tidningar så ock i allmänna tidningarna samt för uppläsande i

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. MajUs nåd. proposition Nr 128.

kyrkan avsändas till pastorsämbetet i den eller de församlingar, där de

i kungörelsen angivna fastigheter äro belägna. Ett exemplar av kungörelsen

skall ofördröjligen sändas till det eller de i kungörelse enligt

32 § angivna ställe eller ställen.

Där så finnes lämpligare och hänsyn till okända rättsägares rätt ej

utgör hinder däremot, förelägge vattenrättsdomaren sökanden ej mindre

att i den för delgivande av stämning stadgade ordning sist å åttonde

dagen före vattendomstolens sammanträde låta kalla sakägare, som ovan

sägs, att inställa sig vid sammanträdet för sin rätts bevakande än även

att sist vid nämnda sammanträde inkomma med bevis att delgivning

skett inom föreskriven tid. I fråga om föreläggande, som nu sagts, skall

i tillämpliga delar gälla vad i 37 § finnes stadgat.

48 §.

För att lämna vederbörande kommuner, trafikanter och andra tillfälle

att yttra sig angående den inverkan företag eller åtgärd, varom i

målet är fråga, kan medföra å allmän samfärdsel eller flottning eller

eljest å allmänna intressen samt om vidtagande av åtgärder för tillgodoseende

av dylika intressen eller angående ärende, som i 41 § sägs,

förordne vattenrättsdomaren, där sådant prövas lämpligt, att särskilda

sammanträden skola hållas i sammanhang med undersökning, som i

45 § sägs, eller ock i annan ordning.

För anordnandet av sådana sammanträden äge vattenrättsdomaren,

där det finnes lämpligt, påkalla Konungens befallningshavandes biträde.

49 §.

Vattendomstolen äge, där så finnes nödigt för målets avgörande,

från förvaltande myndighet begära utlåtande i fråga, som faller inom

myndighetens verksamhetsområde.

År fråga om byggnad i eller vid allmän farled, skall vattendomstolen

eller vattenrättsdomaren, förrän målet avgöres, från lotsstyrelsen

inhämta yttrande, huruvida från dess sida något finnes att erinra i

avseende å företaget.

■so §.

För målets prövning sammanträder vattendomstolen till syn på

stället eller, där målet kan prövas utan syn, å annan plats, som är för

parterna välbelägen.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 128.

Tiden och stället för vattendomstolens sammanträde bestämmes av

vattenrättsdomaren och skall sist å fjortonde dagen före sammanträdet

tillkännagivas parterna i den för kallelser till dem bestämda ordning.

Har sökanden begärt syn på stället, må målets avdömande ej ske

utan syn. Äskas i mål om byggnad för vattnets tillgodogörande syn

av någon, som förmenar sig lida skada av sådan byggnad, vare lag

samma, såframt ej syn finnes uppenbarligen icke vara erforderlig för

tillgodoseende av parternas rätt.

51 §.

Vattenrättsingenjörerna och de vattenrätt snämndemän, vilka böra

tjänstgöra vid domstolens sammanträde, skola av vattenrättsdomaren

särskilt kallas.

52 §.

Menar part, att ledamot i vattendomstolen är jävig, framställe invändningen

vid första domstolssammanträde, då den, som jävet angår,

har säte i domstolen, eller, där parten då var av laga förfall hindrad

att inställa sig eller den omständighet, vara jävet grundas, då ej var

för handen eller parten kunnig, vid nästa sammanträde efter det förfallet

upphörde eller han om jävet erhöll kännedom. Hålles vattendomstolens

sammanträde, som nu nämnts, vid syn på stället, skall jävet

framställas före synegångens början. Försummas vad sålunda stadgats,

vare parts rätt att framställa invändningen försutten.

Jäv mot ledamot i vattendomstol må ock i högre rätt göras, där

den part, som vill frågan väcka, av annan orsak än förfallolös utevaro

ej förrän i den högre rätten haft tillfälle att framställa jävet. Beträffande

rätt till talan mot vattendomstols beslut rörande jäv mot

ledamot i domstolen gälle vad i rättegångsbalken linnes stadgat angående

beslut om jäv mot häradshövding.

Beslut, varigenom jävsinvändning mot vattenrättsnämndeman varder

gillad, skall ej medföra någon verkan till rubbning eller upphävande

av åtgärd eller beslut, som tillkommit innan invändningen gjordes, där

övriga ledamöter varit om åtgärden eller beslutet ense.

53 §.

Yrkanden beträffande ersättning till följd av det företag eller den

åtgärd, varom fråga är, så ock påståenden i anledning av utlåtande,

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

som i 45 § sägs, skola göras medelst skriftlig inlaga i två exemplar

före vattendomstolens första sammanträde i malet eller ock iramställas

a nämnda sammanträde och, där syn hålles, före synegangcns början

eller i den ordning, som domstolen bestämmer. Vid yrkanden och

påståenden, som framställas senare än nu nämnts, vare vattendomstolen

icke pliktig att fästa avseende, utan så är att de föranledas av iakttagelse]''

under synegången eller av eljest under domstolens sammanträden

förekomna omständigheter.

Av inlaga, som nu nämnts, äge sökanden utbekomma ena exemplaret.

54 §.

Tvistas om fastighet, som i målet avsett företag eller åtgärd angår,

vare den av de tvistande, som med äganderättsanspråk innehar

fastigheten, berättigad ijtt med laga verkan tala och svara för densamma,

till dess den lagligen vinnes från honom.

Ny ägare må ej rubba överenskommelse, som lörre ägaren i målet

ingått, eller annan i målet vidtagen, för denne bindande åtgärd. Har

i förut angiven ordning underrättelse om målet blivit förre ägaren tillsänd

eller denne kallats till inställelse eller eljest kommit tillstädes i

målet, vare underrättelse till nye ägaren eller kallelse å honom ej

erforderlig.

55 §.

Parts utevaro från vattendomstolens sammanträde utgöre ej hinder

för målets handläggning och avdömande.

56 §.

Vill sökanden före vattendomstolens sammanträde återkalla ansökningen,

göre det skriftligen hos vattenrättsdomaren, och avskrive denne

målet från vidare behandling. Efter det målet företagits till handläggning

vid sammanträde med vattendomstolen, ma återkallelse av

sökandens talan ske allenast hos domstolen.

År fråga om utförande av vattenreglering, som avses i 3 kap.

1 §, må, där sökandena äro två eller flera, en av dem ej utan de andras

medgivande återkalla sin talan.

tiar återkallelse av talan skett, skall genom vattenrättsdomarens

försorg meddelande därom lämnas parterna i den för kallelser till dem

bestämda ordning.

Bihang till riksdagens protokoll 1818. 1 sand. 113 höft. (Sr 128.)

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kimgl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

57 §.

Där ej särskilda omständigheter nödvändiggöra uppskov med förhandlingarna,

skall, innan vattendomstolen efter syn eller annan förhandling

åtskiljes, utslag i målet avkunnas eller ock besked lämnas om

tid och plats för dess meddelande. Ej må utan synnerliga skäl, som

i protokollet angivas, tiden sättas senare än två månader efter det

beskedet lämnas.

Finnes uppskov med förhandlingarna av nöden, skall besked om

tiden och stället för nytt sammanträde meddelas, innan domstolen åtskiljes,

eller ock sedermera tillkännagivas i den ordning, som för kallelser

till parterna blivit bestämd.

I sammanhang med beslut om uppskov äge vattendomstolen, där

det för målets behöriga utredning prövas erforderligt, förordna om nv

skriftväxling mellan parterna och meddela de därför nödiga föreskrifter

så ock giva föreläggande angående viss parts hörande.

58 §.

Å tid och plats, som för utslagets meddelande enligt 57 § blivit

särskilt bestämd, skall utslaget vara för parterna tillgängligt.

Då utslag sålunda gives, erfordras ej att vattendomstolen är samlad.

59 §.

Av vattendomstolens utslag skall avskrift ofördröjligen och sist å

åttonde dagen, sedan det avkunnats eller eljest meddelats, av vattenrättsdomaren

sändas till det eller de i kungörelse enligt 32 § angivna

ställen.

CO §.

Finner vattendomstolen anledning antaga, att företag eller åtgärd,

som i målet avses, har vidsträcktare verkningar än i ansökningen uppgivits,

skall tillfälle lämnas tillstädes varande parter att yttra sig däröver.

Finnes antagandet grundat, ålägge domstolen, ändå att särskilt

yrkande ej framställes, sökanden att gälda den ökade ersättning, som

därav må föranledas.

Där på yrkande av någon part uppskattningen av honom tillkommande

ersättning finnes böra sättas högre än sökanden föreslagit, må

domstolen jämväl beträffande andra parter vidtaga sådan jämkning i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

ersättningsbelopp, som må erfordras lör vinnande av likformighet i uppskattningen.

Ej må i något fall ersättning sättas lägre än sökanden i ansökningen

föreslagit.

Har särskild uppgörelse träffats, må ersättning ej på grund a\

föreskrifterna i denna § bestämmas annorlunda än sålunda blivit avtalat.

Öl §.

Där mål finnes behörigen kunna utredas utan skriftväxling mellan

parterna, äge vattenrättsdomaren i kungörelse genast utsätta viss tid,

minst tre veckor efter kungörelsens utfärdande, och viss ort för målets

handläggning inför vattendomstolen; och skall beträffande sådant mål i

tillämpliga delar gälla vad i 32 § andra stycket, 33—3i och 41 08 §§

samt 60 § föreskrivits.

62 §.

1 mom. Där genom vattendomstols utslag lämnas medgivande

att bygga i vatten, skall utslaget innehålla noggranna bestämmelser om

byggnadens läge och konstruktion, om den ersättning, som skall till

följd av företaget utgå, i den män ej bestämmelser därom skola träffas

i den för expropriation stadgade ordning, samt om de villkor i övrigt,

som må vara behövliga för tillgodoseende av allmän och enskild rätt, sa

ock, i den mån det prövas erforderligt, innefatta bestämmelse om vattenmärke

eller andra föreskrifter om hushållningen med och framsläppandet

av vattnet såväl efter byggnadens fullbordan som under byggnadstiden.

2 mom. År fråga om byggnad för vattnets tillgodogörande, skall

utslaget angiva, med vilken fastighet rätten till tillgodogörandet skall föi

framtiden vara förenad. Denna fastighet (strömfallsfastigheten) bör, där

så lämpligen kan ske, omfatta allenast den sökanden tillhöriga mark,

som upptages av byggnaden och därmed förenade anläggningar, jämte

den del av vattenområdet, som sökanden äger. Vattenrättsdomaren bör

förty, när omständigheterna därtill föranleda, tillse att, såvitt möjligt, en

till strömfallsfastighet lämpad fastighet varder under målets handläggning

bildad. . .

Utslaget skall jämväl angiva, i vad mån tillgodogörandet medgivits

på grund av äganderätt eller av annan grund, samt, där med byggnaden

avses tillgodogörande allenast av en del av det framrinnande vattnet,

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Majtts nåd. proposition Nr 128.

huruvida utslaget vilar på antagande att jämväl vattnet i övrigt i strömfallet

eller den del därav, vars fallhöjd tages i anspråk, tillhör fastighet,

för vilken sökanden såsom ägare fört talan i målet.

I utslag, varigenom medgivande lämnas till byggnad för utnyttjande

av vattenkraft, varde vidare angivet, huruvida byggnaden är av

beskaffenhet, att de i 4 kap. meddelade bestämmelserna om skyldighet

för byggnadens ägare att tillhandahålla kraft åt kringliggande bygd

ävensom angående nyprövning och lösningsrätt för kronan därå äga

tillämpning.

3 mom. Vad i 1 mom. stadgats skall i tillämpliga delar lända

till efterrättelse beträffande vattendomstols utslag i andra ansökningsmål.

I utslag, varigenom lämnas medgivande till utförande av vattenreglering,

varde angivet, om reglerings företaget är av beskaffenhet, att

stadgandena i 4 kap. om nyprövning och om avgifter därå äga tillämpning,

och skall, då fråga är om företag, som avses i 3 kap. 1 §, urslaget

tillika innehålla uppgift å det belopp, vartill kostnaden för regleringens

utförande blivit av vattendomstolen beräknad, samt föreskrift

om den anpart i kostnaden för företaget, som belöper å varje till regleringssamfälligheten

hörande strömfall.

G3 §.

I sammanhang med beslut, varigenom ifrågasatt byggande i Vatten

eller utförande av vattenreglering medgives, bestämme vattendomstolen

viss tid, i regel ej överstigande tio år, inom vilken företaget skall vara

fullbordat.

64 §.

Meddelas av vattendomstolen bestämmelse om vattenmärke, som

ej finnes utsatt, föreskrive ock domstolen, när och av vem vattenmärket

skall på sökandens bekostnad utsättas. Vattenmärke skall på ett för

dess orubbade bestånd betryggande sätt anbringas å ett för envar lätt

skönjbart ställe invid det vatten, varom fråga är, samt i noggrant bestämt

höjdförhållande till en eller flera i berg, jordfast sten eller annat fast

föremål inhuggna fixpunkter.

65 §.

Anda att sökandens talan bifalles, varde honom ålagt att gottgöra

motpart sådana kostnader å målet, som prövas hava varit nödiga för

tillvaratagande av hans rätt.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr l''d8. 93

Har svarandepart framställt invändning'' eller påstående i målet,

ändå att lian insett eller skäligen bort inse, att fog därför saknas, och

vållas därav uppskov i målet eller eljest ökade kostnader, gottgöre han

sökanden de utgifter, som därigenom åsamkats denne.

66 §.

1 mål rörande byggande i vatten eller utförande av vattenreglering

må vattendomstolen, när synnerliga skiil därtill prövas föreligga, meddela

slutligt utslag rörande viss del av företaget, innan målet i övrigt

avgöres.

67 §.

Vattendomstolen äge, när skäl därtill äro, förordna, att dess beslut

må verkställas utan hinder därav, att det icke äger laga kraft; dock allenast

såframt sökanden, innan medgivet arbete påbörjas eller, där fråga är

om ändrade hushållsbestämmelser, dessa tillämpas, hos Konungens befallningshavande

ställer pant eller borgen för den ersättning i penningar,

som högre rätt kan ålägga honom att utgiva utöver vad vattendomstolen

i sådant avseende bestämt, så ock för det skadestånd, vartill

han kan kännas skyldig, om vattendomstolens beslut eljest ändras.

År sådant förordnande meddelat, och fullföljes mot beslutet talan

i högre rätt, äge denna, när skäl därtill förekomma, att, innan ändringssökandet

slutligen prövas, förordna, att verkställighet icke må äga rum.

68 §.

Anmälan om ersättningsanspråk, varom i 2 kap. 24 § förmäles,

skall göras skriftligen och i två exemplar ingivas till vattenrättsdomaren.

Ena exemplaret varde genom vattenrättsdomarens försorg i rekommenderat

brev tillsänt ägaren av den vattenbyggnad, varom fråga är.

Efter utgången av den tid, inom vilken ersättningsanspråk, som nu

sagts, må anmälas, skall vattendomstolen för prövning av anspråk, som

inom behörig tid anmälts, sammanträda till syn pa stället. Åro flera

anspråk anmälda, varde de såvitt möjligt prövade i ett sammanhang.

Om tiden och stället för vattendomstolens sammanträde skall sist å

fjortonde dagen förut till parterna avsändas underrättelse i rekommenderat

brev så ock kungörelse införas i en eller flera av ortens tidningar.

Angående skyldighet för byggnadens ägare att ersätta motpart

kostnad, som föranledes av prövning enligt denna §, gälle vad i 65 §

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

är om sökande stadgat. Finnes den, som anmält ersättningsanspråk,

hava saknat skälig anledning därtill, varde honom ålagt att gottgöra

byggnadens ägare de utgifter, som denne till följd därav fått vidkännas.

69 §.

För ingivande av erinringar eller påminnelser eller skrifter i anledning

av förordnande om ytterligare eller ny skriftväxling eller ock

bevis om delgivning äge vattenrättsdomaren bevilja anstånd på viss tid,

när skäl därtill äro.

Varder före utgången av tid, inom vilken det åligger part att

något fullgöra, laga förfall visat, utsatte vattenrättsdomaren ny tid.

70 §.

Beträdande fråga, vari det enligt förestående stadganden tillkommer

vattenrättsdomaren att besluta, bör han, där frågans beskaffenhet

det påkallar, rådgöra med vattenrättsingenjörerna.

Av vattenrättsdomarens beslut är vattendomstolen ej förhindrad

att annorlunda förordna.

71 §.

Där enligt stadgande i denna lag handling skall ingivas till vattendomstol

eller vattenrättsdomaren, må den i stället på vederbörande parts

eget ansvar i betalt brev insändas med posten.

72 §.

Vattenrättssekreteraren åligge att över alla vid vattendomstolen

anhängig^orda ansökningsmål föra förteckning, utvisande tiden, då

varje mål inkommit, därmed vidtagna åtgärder samt tiden för målets

avgörande.

73 §.

Vattenrättsdomaren före med biträde av vattenrättssekreteraren

protokoll vid vattendomstolens sammanträden och underskrive detsamma

å domstolens vägnar. I målet ingiven handling må ej i protokollet intagas,

utan där allenast anmärkas.

För varje ansökningsmål skall av vattenrättssekreteraren upprättas

en akt, omfattande ett exemplar av samtliga de handlingar, som i målet

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kung!. Maj:t* nåd. proposition Nr 128.

ingivits, så ock avskrift av de utav vattenrättsdomaren i målet utfärdade

kungörelser och meddelade beslut ävensom av vattendomstolens protokoll

och utslag i målet jämto förteckning å de kartor, ritningar och

andra handlingar, som akten omfattar.

Vid akten skall jämväl fogas en av vattenrättsdomaren underskriven

förteckning över de underrättelser, vilka på grund av bestämmelserna

i 33 och 47 §§ blivit av honom å posten avlämnade; och

skall förteckningen angiva den dag, då avlämnandet skett. Där ej av

eljest föreliggande omständigheter annat förhållande framgår, utgöre

förteckning, som nu nämnts, bevis att den uppgivna dagen underrättelser

avsänts under de i förteckningen upptagna adresser.

Beträffande skyldighet att till Svea hovrätt insända ett exemplar

av akten i målet skall vad rörande insändande till hovrätt av underrätts

dombok är stadgat äga motsvarande tillämpning.

74 §.

Expedition i ansökningsmål skall mot postförskott sändas till part,

som är skyldig att lösa densamma, eller, om flera parter äro gemensamt

lösenskyldiga, till den av dem, som de i sådant avseende må hava

uppgivit. Varder postförskott ej utlöst, må postavgiften uttagas i den

för expeditionslösen stadgade ordning.

Vad sålunda stadgats om expedition gälle ock om andra handlingar,

vilka part ä,r berättigad att utfå från vattendomstol.

Har part avsagt sig rätten att på sådant sätt få handling sig

tillsänd eller begärt, att handling skall på sätt nu är nämnt tillställas i

stället för honom själv hans rättegångsombud eller annan, vare det gällande.

Om förfarandet vid vattendomstol i stämningsmål.

75 §.

Vill någon mot annan föra talan, som i 17 § 12—27 avses, ingive

till vattenrättsdomaren skriftlig inlaga, innehållande uppgift å svarandens

namn och hemvist så ock å kärandens påståenden jämte skälen därtill;

bifoge ock de handlingar käranden vill åberopa till stöd för sin talan.

Inlaga, som nu sagts, skall jämte därtill hörande handlingar ingivas

i två exemplar; dock äge i fråga om kartor och ritningar samt

handlingar av vidlyftigare beskaffenhet vattenrättsdomaren medgiva befrielse

från denna skyldighet.

Beträffande mål rörande häktad gälle vad i 84 § finnes stadgat.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

76 §.

Har inlaga, som i 75 § sägs, med tillhörande handlingar ej ingivits

i nödigt antal exemplar, eller finner vattenrättsdomaren den i inlagan

väckta talan vara av beskaffenhet, att den uppenbarligen icke kan av

vattendomstolen upptagas, skall vad i 29 och 31 §§ stadgats beträffande

ansökningsmål äga motsvarande tillämpning.

77 §•

Möter ej mot talans upptagande hinder, som i 76 § avses, teckne

vattenrättsdomaren å stämningsinlagan föreläggande för svaranden vid

äventyr, som i 82 § förmäles, att inom viss tid efter det stämningshandlingarna

delgivits honom, till vattenrättsdomaren ingiva skriftligt

svaromål å stämningspåståendena med bifogande av de handlingar han

vill åberopa till stöd för svaromålet så ock att inställa sig inför vattendomstolen

å tid och ort, som sedermera varder bestämd och i den ordning

80 § föreskriver offentliggjord. Har käranden erhållit befrielse

från ingivandet av vissa handlingar i två exemplar, skall i föreläggandet

tillkännagivas, att dessa handlingar hållas tillgängliga å vattenrättsdomarens

tjänsterum.

Vad i 75 § andra stycket stadgas gälle ock med avseende å svaromål

med tillhörande handlingar.

78 §.

Sedan resolution åtecknats stämningsinlagan, skall ena exemplaret

därav ävensom av övriga i två exemplar ingivna handlingar utlämnas

till käranden. Vattenrättsdomaren förelägge därvid käranden att inom

tid, som av vattenrättsdomaren bestämmes, och vid äventyr, som nedan

sägs, delgiva svaranden de sålunda bekomna handliugarna på sätt, som

för delgivande av stämning är stadgat. Har den lor svaromåls avgivande

bestämda tiden, räknat från utgången av tiden för delgivningens

verkställande, gått till ända och har icke till vattenrättsdomaren inkommit

bevis, att delgivning skett inom föreskriven tid, ej heller svaromål

avgivits, varde kärandens i målet väckta talan av vattenrättsdomaren

förklarad förfallen.

Där ansökningen efter ty nu sagts av vattenrättsdomaren förklaras

förfallen, skall bevis därom med de skäl, varå beslutet grundas, tecknas

å ett exemplar av stämningsinlagan.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

97

79 §.

Av svaromål med tillhörande handlingar äge käranden utbekomma

ena exemplaret. Till bemötande av svaromålet må käranden inom tid,

som av vattenrättsdomaren förelägges, ingiva påminnelser i två exemplar;

och äge vattenrättsdomaren, där så finnes nödigt, föreskriva, i vilket

avseende käranden därvid skall yttra sig eller förebringa utredning vid

äventyr, som i 82 § förmäles.

Finner vattenrättsdomaren tillfälle böra lämnas svaranden att före

målets behandling vid vattendomstolen yttra sig över avgivna påminnelser,

förelägge vattenrättsdomaren käranden vid äventyr, som nyss

sagts, att inom viss tid inkomma med bevis, att han delgivit svaranden

ena exemplaret av påminnelserna.

Prövas ytterligare skriftväxling mellan parterna nödig, äge vattenrättsdomaren

förordna därom och meddela de för ändamålet erforderliga

föreskrifter.

80 §.

Efter skriftväxlingstidens utgång bestämme vattenrättsdomaren, när

och var vattendomstolen skall sammanträda för målets handläggning;

och skall tillkännagivande om tiden och stället för sammanträdet sist å

fjortonde dagen förut ej mindre anslås i vattenrättsdomarens tjänsterum

än även tillsändas parterna i rekommenderat brev.

81 §.

Vad i 42—46 §§, 49 § första stycket, 50 § första stycket, 51, 52,

55 §§, 56 § första stycket, 57, 58, 64, 67, 69—72 §§, 73 § första,

andra och fjärde styckena samt 74 § stadgas beträffande ansökningsmål

skall, där annat ej framgår av vad nedan i denna § sägs, äga motsvarande

tillämpning i fråga om stämningsmål.

Utlåtande, som i 45 § sägs, skall hållas för parterna tillgängligt

å vattenrättsdomarens tjänsterum.

I de fall, då, enligt vad för ansökningsmål finnes föreskrivet, parterna

skola erhålla besked i den för kallelser till dem i 32 § bestämda ordning1,

skall i stämningsmål med avseende å sättet för meddelande av

sådant besked i stället lända till efterrättelse föreskriften i 80 §. ''

I avseende å stämningsmål, däri talan om ansvar föres, skall vad

i 55 § finnes stadgat beträffande ansökningsmål icke äga tillämpning,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 käft. (Nr 128.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

så vitt angår svarande, vilken ej under skriftväxlingen erkänt den förseelse,

som lägges honom till last. Förordnande, som i 67 § sägs, må

ej meddelas angående verkställighet av straff eller annan påföljd av

brottslig gärning.

82 §.

Underlåter svaranden att inom förelagd tid avgiva svaromål, eller

brister eljest part i fullgörande av honom meddelat föreläggande, och

vållas därigenom uppskov i målet, vare den försumlige, ändå att hans

talan bifalles, pliktig att gottgöra motparten de utgifter, som därigenom

åsamkats denne.

83 §.

Där någon, mot vilken talan föres i stämningsmål, till bemötande

därav hos vattenrättsdomaren gör ansökan, som i 17 § 2, 3 eller 4 avses,

varde målet i dess helhet handlagt i den för ansökningsmål stadgade

ordning.

Har i stämningsmål vattendomstolen eller har allmän domstol eller

överexekutor förordnat om borttagande eller ändrande av byggnad eller

annan anläggning i vatten, och göres därefter ansökan, som nyss nämnts,

äge vattenrättsdomaren, om skäl därtill äro och sökanden ställer pant

eller borgen för kostnad och skada, förordna, att utslaget ej må verkställas,

innan ansökningsmålet blivit slutligen avgjort eller ock vattendomstolen

annorlunda förordnar.

84 §.

Vad i 75—83 §§ föreskrives om förfarandet i stämningsmål skall

ej äga tillämpning å brottmål rörande häktad, utan skall i fråga omsåd

ant mål lända till efterrättelse vad härom finnes stadgat för häradsrätt.

Om bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation

och verksamhet.

85 §.

Lämnas jämlikt denna lag medgivande till byggande i vatten för

vattnets tillgodogörande såsom drivkraft eller till vattenreglering, eller

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

meddelas i syfte att vinna ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft

ändrade bestämmelser rörande hushållningen med vattnet, åligge sökanden

att, innan medgivet arbete må påbörjas, eller, där fråga är om

ändrade hushållningsbestämmelser, dessa må tillämpas, erlägga viss avgift

såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation och

verksamhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande

såsom drivkraft bestämmas i förhållande till den förut icke

tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas vid

byggnaden, dock med avdrag för den vattenkraft, för vilken i samband

med regleringsföretag avgift förut erlagts. Där med vattenreglering

eller med ändrade hushållningsbestämlnelser åsyftas ökning i uttagbar

vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande till ökningen i den

vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens eller, då fråga

är om vattenreglering enligt 3 kap. 1 §, samtliga till regleringssamfälligheten

hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande av förut

uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, varde avgiften bestämd i

förhållande till den ökning i vattenkraftens värde, som genom företaget

eller genom de ändrade hushållningsbestämmelserna beredes. Där till

grund för avgiften skall läggas storleken av viss vattenkraft, skall den

utgå med en krona för varje hästkraft till och med 5,000, femtio öre

för varje hästkraft över 5,000 till och med 10,000 samt tjugufem öre

för varje hästkraft utöver 10,000, men må ej, utom då fråga är om

vattenreglering, överstiga tjugutusen kronor. Skall avgiften beräknas

efter ökningen i värde å vattenkraft, varde den erlagd med en för tusen

av värdeökningen.

Avgift, som efter ovan nämnd beräkning skulle uppgå till mindre

belopp än tio kronor, skall icke erläggas.

86 §.

Storleken av avgift, varom i 85 § förmäles, skall enligt där meddelade

grunder bestämmas av vattendomstolen.

Huru avgifter, som nu nämnts, skola indrivas och för det därmed

avsedda ändamålet användas, därom förordnar Konungen.

87 §.

Sökande i ansökningsmål vare pliktig att förskjuta:

kostnaden för sådana kungörelser och underrättelser i målet, vilka

det åligger vattenrättsdomaren att offentliggöra eller avsända, så ock för

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

handlingarnas tillhandahållande, såsom i 32 § sägs, där särskild utgift

härför ifrågakommer;

ersättning för sådana utgifter för vattendomstolens sammanträde,

varom i 11 § andra stycket förmärs;

gottgörelse åt person, som jämlikt 35 § särskilt förordnats att biträda

sakägarna i målet;

gottgörelse åt sakkunnig person, som jämlikt 44 § tillkallas i

målet såsom sakkunnigt biträde åt domstolen;

ersättning för undersökning enligt 45 §; samt

gottgörelse åt vattendomstolens ledamöter och sekreterare för inställelse

vid domstolens sammanträde, där detta hålles vid syn å stället,

dock ej ersättning för längre resa än från järnvägs- eller ångbåtsstation,

som ligger närmast sammanträdesplatsen.

Huruvida kostnad, som sökanden sålunda förpliktas att gälda, skall

helt eller delvis gottgöras honom av annan part, varde avgjort enligt

de rörande rättegångskostnader i vattenmål gällande regler.

Vad nu sagts beträffande sökande i ansökningsmål äge motsvarande

tillämpning i avseende å kärande i stämningsmål.

Om fullföljd av talan mot vattendomstols och vattenrätts
domares

beslut.

88 §.

I fråga om fullföljd av talan mot vattendomstols beslut skola, såvitt

ej här nedan eller eljest i lag eller författning särskilda stadganden

därom meddelas, i tillämpliga delar lända till efterrättelse rättegångsbalkens

föreskrifter beträffande fullföljd av talan mot allmän underrätts

beslut, med iakttagande därav att talan mot vattendomstols beslut skall

fullföljas hos vattenöverdom stolen och att vad i 25 kap. 8 § och 26

kap. 1 § rättegångsbalken sägs om häradshövding skall i vattenmål

gälla om vattenrättsdomaren,

89 §.

Talan mot vattendomstols slutliga utslag i mål, som ej är av

brottmåls natur, skall fullföljas efter vad.

Har vattendomstol förklarat sig obehörig eller i stämningsmål

förklarat stämningen ogill, skall, över det utslag klagan föras genom

besvär, ändå att målet är sådant, att talan mot slutligt utslag däri eljest

skolat efter vad fullföljas.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Vad i 25 kap. 5 § rättegångsbalken finnes stadgat rörande sättet

för fullföljd av talan mot där avsedda beslut skall äga motsvarande

tillämpning i vattenmål.

90 §.

Vad mot vattendomstols utslag skall anmälas sist å fjortonde dagen

eller, där anläggning, företag eller åtgärd, varom fråga är, angår fastighet

inom Norrbottens eller Västerbottens läns lappmark, sist å tjuguiorsta

dagen från den dag, då utslaget gavs. Hos vattenrättssekreteraren

må ock vädjas; pröve dock vattenrättsdomaren, huruvida sålunda gjord

vadeanmälan rätteligen skett. Vadepeuning tillfälle vattenrättsdomaren.

Meddelar jämlikt 66 § vattendomstol skilda utslag rörande olika

delar av det företag, varom fråga är, och har part erlagt vadepenning

rörande ett utslag, tarvas ej ny vadepenning, där han vill fullfölja talan

jämväl mot beslut, som senare meddelas.

91 §.

Part, som vädjat mot vattendomstols utslag, skall i vattenöverdomstolen

sig inställa före klockan tolv å trettionde dagen eller, där anläggning,

företag eller åtgärd, varom fråga är, angår fastighet inom Norrbottens

eller Västerbottens läns lappmark, före klockan tolv å fyrtiofemte

dagen från den dag, då utslaget gavs.

92 §.

Där i ansökningsmål, vari kungörelse enligt 32 § utfärdats, talan

mot vattendomstols utslag efter vad fullföljes av sökanden, skola de av

honom vid vattenöverdomstolen företedda inlagor och andra handlingar,

därav enligt 26 kap. 13 § rättegångsbalken avskrifter skola bifogas,

hållas parterna tillhanda å det eller de i kungörelsen angivna ställe eller

ställen. För sådant ändamål skall avskrift av handlingarna så fort ske kan

dit översändas, och varde på sökandens bekostnad tillkännagivande därom,

att sådan avskrift finnes att tillgå därstädes, införd i den eller de i samma

kungörelse angivna ortstidningar. Har sökanden ej ingivit avskrifter

till det antal, som erfordras för handlingarnas tillhandahållande på sätt

nu nämnts, skall på sökandens bekostnad verkställas utskrift av handlingarna

i det ytterligare antal exemplar, som för ändamålet är behövligt.

93 §.

Besvär över vattendomstols utslag eller beslut skola till vattenöverdomstolen

ingivas före klockan tolv å trettionde dagen eller, där

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

anläggning, foretag eller åtgärd, varom fråga är, angår fastighet inom

Norrbottens eller Västerbottens läns lappmark, före klockan tolv å fyrtiofemte

dagen från den dag, då utslaget eller beslutet meddelades.

Avse besvär beslut, som, där det meddelats av allmän domstol, må

utan inskränkning till viss tid överklagas, vare då ej heller klagan över

vattendomstolens beslut till viss tid begränsad.

Vad i 27 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken finnes stadgat

skall äga tillämpning jämväl å part, som hålles häktad i vattenmål.

94 §.

Skall över besvär motpart höras, skola i de fall, som avses i 27 kap.

6 och 10 §§ rättegångsbalken, i stället för de i 1 § i samma kap. stadgade

tider komma till tillämpning de tider, som finnas angivna i 93 §.

95 §.

Skola, där mot beslut i ansökningsmål, vari kungörelse enligt 32 §

utfärdats, besvär anförts av sökanden, motparterna höras däröver, värde

genom klagandens försorg besvärshandlingarna tillställda i stället för

motparterna den eller de personer, hos vilka enligt nämnda kungörelse

de till vattenrättsdomaren i målet ingivna handlingarna hållas tillgängliga,

samt tillkännagivande därom, att besvärshandlingarna finnas att tillgå därstädes,

före utgången av den för ingivande av delgivningsbevis bestämda

tid infört i den eller de uti samma kungörelse angivna ortstidningar;

och åligge det klaganden, vid den för underlåtenhet att inkomma med

delgivningsbevis stadgade påföljd, att inom nämnda tid jämväl styrka,

att sådant tillkännagivande ägt rum.

I fall, som i denna § avses, varde den tid, inom vilken förklaring

skall avgivas, räknad från den sista dag, då handlingarna delgivits någon

av. nyssnämnda personer eller tillkännagivande, som nyss sagts, blivit

i tidning infört.

96''§.

Har part rätteligen vädjat mot vattendomstols utslag, åligge vattenrattsdomaren

att före utgången av den tid, inom vilken talan "skall fullföljas,

till. vattenöverdomstolen insända akten i målet. Har i vattendomstols

slutliga utslag eller beslut ändring sökts genom besvär, skall akten

i målet infordras från vattenrättsdomaren. Lag samma vare, där besvären

avse ett av vattendomstolen under rättegången meddelat beslut samt

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

besvären prövas vara av beskaffenhet att icke kunna avgöras utan att andra

till akten i målet hörande handlingar än vattendomstolens protokoll äro

för vattenöverdomstolen tillgängliga.

Vad i rättegångsbalken stadgas om skyldighet för part att vid

fullföljd av talan mot underrätts utslag eller beslut ingiva underrättens

protokoll i målet, skall, utom såvitt angår överklagade utslaget eller

beslutet, icke äga tillämpning, då talan fullföljes mot vattendomstols

utslag eller beslut, utan så är att talan genom besvär fullföljes mot ett

av vattendomstolen under rättegången meddelat beslut.

97 §.

Angår målet fråga, för vars bedömande fordras särskilda fackkunskaper,

må vattenöverdomstolen till biträde åt sig tillkalla i sådant

ämne sakkunnig person.

Tillkallad sakkunnig bör, sedan tillfälle lämnats honom att taga

del av handlingarna i målet, övervara målets föredragning i vattenöverdomstolen

och må där deltaga i överläggning rörande detsamma. Han

skall, efter det målet föredragits, men innan detsamma företages till avgörande,

till vattenöverdomstolen avgiva skriftligt yttrande rörande de

delar av målet, i vilka hans sakkunskap av vattenöverdomstolen tagits

i anspråk.

Kan yttrande, som nyss nämnts, icke avgivas utan att undersökning

å platsen äger rum, ankomme på vattenöverdomstolen att uppdraga

åt det sakkunniga biträdet eller ock annan i ämnet sakkunnig person

att företaga dylik undersökning och däröver avgiva utlåtande.

Huru ersättning åt sakkunnig, varom i denna § förmärs, må bestämmas,

därom förordnar Konungen.

98 §.

Har talan i vattenmål av vattenrättsdomaren avvisats eller förklarats

hava förfallit eller har vattenrättsdomaren förklarat vadeanmälan

ej kunna upptagas, må klagan däröver föras hos vattenöverdomstolen

i enahanda ordning, som ovan finnes stadgad med avseende å

besvär mot vattendomstolens utslag eller beslut. Lag samma vare beträffande

vattenrättsdomares beslut om inskrivning i vattenbok, som i

12 kap. sägs, angående besiktning, varom i 13 kap. förmäles, samt i

fråga, som i 14 kap. 7 § avses.

över annat av vattenrättsdomare meddelat beslut än nu nämnts

må klagan föras allenast i sammanhang med klagan över slutligt besked.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Om fullföljd av talan mot vattenöverdomstolens beslut.

99 §.

I fråga om fullföljd av talan mot vattenöverdomstolens beslut

skall i allt, varom ej nedan i 100—102 §§ eller eljest i lag eller författning

är särskilt stadgat, lända till efterrättelse vad rörande fullföljd

av talan mot hovrätts beslut finnes föreskrivet, där det tillämpligt är.

100 §.

Har i mål rörande byggnad i vatten eller utförande av vattenreglering

vattenöverdomstoleu meddelat skilda utslag rörande olika delar

av företaget, och har part erlagt fullföljdsavgift rörande ett utslag, då

må sådan nedsättning av parten åberopas jämväl för fullföljd av talan

mot senare utslag i målet; dock åligge parten att härom göra anmälan

hos Konungens befallningshavande ävensom att, då han hos vattenöverdomstolen

anmäler missnöje mot dess utslag, därvid tillika ingiva

Konungens befallningshavandes bevis såväl angående nämnda anmälan

som ock därom att den nedsatta fullföljdsavgiften icke återbekommits.

101 §.

Föreskriften i rättegångsbalken om skyldighet för part att vid

fullföljd av talan mot hovrätts utslag eller beslut ingiva underrättens

protokoll i målet skall icke äga tillämpning, då talan fullföljes mot

vattenöverdomstols utslag eller beslut, utan så är att talan fullföljes

mot vattenöverdomstolens beslut i fråga, som genom besvär över ett

av vattendomstolen under rättegången meddelat beslut dragits under

vattenöverdomstolens prövning.

102 §.

Vad i 92 och 95 §§ är stadgat angående mål, som vid vattendomstol

anhängiggjorts medelst ansökning och däri talan till vattenöverdomstolen

fullföljts av ‘sökanden, skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om mål, som sökanden dragit under Konungens prövning.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

105

12 KAP.

Om vattenbok och inskrivning däri.

1 §•

För varje vattendomstols område skall föras bok för inskrivning

av faktiska och rättsliga förhållanden rörande anläggningar för tillgodogörande

av rinnande vatten såsom drivkraft eller annorledes så ock

rörande dammbyggnader, ändå att de ej avse vattnets tillgodogörande;

dock att vad nu stadgats ej äger tillämpning å anläggningar för allmän

farled eller allmän flottled. Denna bok kallas vattenbok.

1 vattenboken böra ock anmärkas hydrografiska och topografiska

beskrivningar över de inom vattendomstolens område belägna vattendrag

med tillhörande vattensamlingsområden, i den mån sådana beskrivningar

äro eller varda av vederbörande myndighet utarbetade.

2 §.

Vattenboken föres av vattenrättsdomaren.

Beträffande anteckningar i vattenboken av tekniskt innehåll äge

vattenrättsdomaren påkalla förslag till anteckningarnas lydelse av vederbörande

vattenrättsingenjör, som, där anteckningarna göras i enlighet

med hans förslag, är ensam ansvarig för deras tillförlitlighet och fullständighet.

3 §.

När, efter det denna lag trätt i kraft, beslut av domstol eller

annan myndighet meddelats och vunnit laga kraft rörande verkställande,

ändrande eller borttagande av anläggning, som i 1 § första stycket

avses, eller beträffande hushållningen med vattnet vid sådan anläggning

eller ock jämlikt 2 kap. 34 § angående skyldighet för annan än anläggningens

ägare att underhålla densamma, åligge det vattenrättsdomaren

utan särskild ansökan att med ledning av beslutet i vattenboken verkställa

inskrivning av de huvudsakliga förhållanden, som äro av vikt för

kännedomen om anläggningens beskaffenhet samt om de rättigheter och

skyldigheter för framtiden, vilka äro förenade med densamma. Vad nu

sagts gälle ock i fråga om beslut, som innefattar prövning jämlikt 2

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 käft. (Nr 128.) 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

kap. 25 § av redan verkställd anläggnings laglighet, så ock beträffande

beslut, varigenom ändring göres i förhållande, som förut inskrivits.

Meddelas jämlikt stadgande i 4 kap. föreskrift om skyldighet för ägare av

strömfall att tillhandahålla kraft åt kringliggande bygd, skall beträffande

sagda skyldighet inskrivning göras i vattenboken.

Har beslut, varom inskrivning bör ske i vattenboken, blivit av

annan domstol eller myndighet än vattendomstolen meddelat, skall underrättelse

om beslutet jämte erforderliga handlingar och upplysningar

genom den beslutande myndighetens försorg så snart sig göra iåter tillsändas

vattenrättsdomaren.

4 §•

Där anläggning, som i 1 § första stycket avses, tillkommit innan

denna lag trätt i kraft eller ock därefter i enlighet med domstols eller

annan myndighets beslut, vilket dessförinnan meddelats, vare ägaren

berättigad att rörande anläggningen söka inskrivning i vatteuboken.

5 §•

Ansökan om inskrivning i vattenboken skall ingivas till vattenrättsdomaren

samt vara åtföljd av ritningar över anläggningen, sådan

denna befinnes, jämte erforderlig beskrivning därå så ock av tillgängliga

domar och andra handlingar, som må angå anläggningens rättsliga förhållanden.

Ansökningen skall innehålla uppgift, med angivande av socken,

härad och läu, å den eller de fastigheter, varå anläggningen är belägen,

samt å det vattendrag, som därav beröres, så ock å de regler för hushållningen

med vattnet, vilka tillämpas vid anläggningen, varjämte böra

meddelas de andra upplysningar, vilka kunna vara av vikt för kännedom

om de med anläggningen förenade rättigheter och skyldigheter.

Avser ansökningen inskrivning rörande byggnad för tillgodogörande

av strömfa 1, skall särskilt uppgivas, huruvida strömfallet eller den del

därav, som genom byggnaden tillgodogöres, helt eller delvis tillhör annan

fastighet fin byggnaden samt, om så är förhållandet, vilken rätt byggnadens

ägare har att tillgodogöra sig vattnet.

Uppgift, som nu nämnts, må lämnas medelst hänvisning till företedd

dom eller annan handling, där densamma innehåller tillfyllestgörande

besked i ämnet. År sökanden oviss om något förhållande, varom ansökning

bör innehålla uppgift, varde sådant i ansökningen angivet.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

107

6 §•

Då ansökan om inskrivning inkommit, läte vattenrättsdomaren, där

han ej finner sådant fall vara för handen, att ansökningen bör genast

avslås, utfärda kungörelse om ansökningen med föreläggande för dem,

som kunna hava något att erinra mot inskrivningen, att till vattenrättsdomaren

ingiva skriftliga erinringar inom viss tid, minst sextio och högst

etthundratjugu dagar, från den dag kungörelsen är dagtecknad. Kungörelsen

skall innehålla uppgift om tiden för hållande av undersökning,

varom i 7 § förmäles.

Sådan kungörelse skall genom vattenrättsdomarens ''försorg inom

tio dagar från nämnda dag införas såväl i allmänna tidningarna som

ock i en eller, om förhållandena påkalla det, flera tidningar inom orten.

Om kungörelsens innehåll varde särskild underrättelse meddelad kammarkollegiet

och lantbruksstyrelsen.

7 §•

Rörande tillförlitligheten av de ingivna ritningarna och beskrivningen

skall i god tid före utgången av den för erinringars avgivande

bestämda tid efter vattenrättsdomarens förordnande på sökandens bekostnad

hållas undersökning av sakkunnig person. Över vad vid undersökning

förekommer skall föras protokoll, som insändes till vattenrättsdomaren.

8 §•

Finnas de företedda ritningarna och beskrivningen eller ock ansökningshandlingen

vara så oriktiga eller ofullständiga, att de ej kunna,

med mindre de fullständigt omarbetas, läggas till grund för inskrivningen,

varde ansökningen avslagen.

9 §•

År sökandens rätt med avseende å anläggningen beroende av

tvist, förklare vattenrättsdomaren, där ej ansökningen är av beskaffenhet

att höra genast avslås, densamma vilande i avbidan på tvistens utgång.

Möter eljest hinder mot inskrivningen, förelägge vattenrättsdomaren

sökanden viss tid, inom vilken han har att fullfölja ansökningen

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj. ts nåd. proposition Nr 128.

och visa, att hindret blivit undanröjt. Fullgör sökanden ej inom utsatt

tid vad honom ålagts, varde ansökningen avslagen, där han ej visar, att

han ej kunnat fullgöra det inom samma tid; visas det, må ny tid utsättas,

10 §.

Varder i ärendet utrett, att med ansökningen avsedd anläggning

tillkommit eller väsentligt ändrats efter den 30 april 1881, och visas ej

domstols eller annan behörig myndighets beslut till stöd för vad sålunda

åtgjorts, må ansökningen ej beviljas.

11 §■

Har på grund av ansökan, som ovan sägs, skett inskrivning i

vattenboken, och hava därefter fem år förflutit utan att talan väckts

mot lagligheten av de med inskrivningen avsedda förhållanden, vare,

ändå att till stöd för desamma ej kunnat påvisas domstols eller annan

myndighets beslut, sökandens rätt att bibehålla anläggningen och, där

fråga är om anläggning för vattnets tillgodogörande, att i den omfattning

inskrivningen angiver tillgodogöra vattnet, fri från klander; dock

gälle vad nu sagts rörande rätten att tillgodogöra vattnet allenast, såframt

den, som uppfört anläggningen, varit i god tro rörande rätten

till vattnet vid tiden för uppförandet eller vid erhållandet av domstols

eller annan myndighets medgivande därtill eller ock någon, till vilken

anläggningen sedermera övergått, i god tro rörande sagda rätt förvärvat

densamma. Tillgodogöres genom anläggning, rörande vilken skett inskrivning

i vattenboken, allenast en del av det framrinnande vattnet,

och innehåller inskrivningen, att strömfallet eller den del därav, vars

fallhöjd utnyttjas vid anläggningen, tillhör sökanden, gälle vad ovan

sagts jämväl i fråga om sökandens rätt att tillgodogöra vattnet i övrigt

i strömfallet eller falldelen, motliggande fastighets rätt dock oförkränkt.

Vad i första stycket stadgats gälle dock ej med avseende å förhållande,

som står i strid mot domstols efter den 30 april 1881 meddelade

beslut, ej heller beträffande reglerna för hushållning med vattnet.

Där jämlikt 3 § på grund av beslut i ett vid den tid, då denna

lag träder i kraft, redan anhängigt mål inskrivning skett i vattenboken

rörande anläggning, vartill medgivande lämnats av annan myndighet

än vattendomstol, skall vad i första stycket finnes stadgat äga motsvarande

tillämpning; dock att där omförmälda tid a* fem år skall

räknas från det anläggningen fullbordades.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungi. Majits nåd. proposition Nr 128.

109

12 §.

Om inskrivning i vattenboken enligt 3 § eller på grund av ansökan,

som ovan sägs, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen utfärda kungörelse;

och varde den offentliggjord på sätt i 6 § andra stycket finnes stadgat.

13 §.

Har enligt förordnande efter ty i 13 kap. 1 § sägs besiktning

hållits å anläggning, som i 1 § första stycket avses, eller av vattenmärke,

om vars utsättande vattendomstolen meddelat föreskrift enligt

11 kap. 64 §, skall besiktningsprotokollet ingivas till vattenrättsdomaren

och anteckning om dess huvudsakliga innehåll göras i vattenboken.

14 §.

Närmare föreskrifter om vattenbokens inrättande och förande meddelas

av Konungen.

13 KAP.

Om besiktning och handräckning så ock om ansvar för överträdelse

av denna lag.

*

1 §•

I sammanhang med beslut, varigenom byggande i vatten eller utförande

av vattenreglering medgives, äge vattendomstolen, när skäl därtill

äro, föreskriva att, sedan arbetet fullbordats eller den för fullbordandet

bestämda tid gått till ända, besiktning å arbetet skall verkställas

av sakkunnig person. Innehåller vattendomstolens beslut, att vattenmärke

jämlikt 11 kap. 64 § skall utsättas, skall samtidigt meddelas föreskrift

om besiktning av märket.

Har föreskrift om besiktning, som nu sagts, av vattendomstolen

lämnats, men viss besiktningsman icke samtidigt förordnats, tillkomme

vattenrättsdomaren att förordna sådan vid tiden, då besiktningen skall ske.

Kostnad för besiktning enligt denna § skall gäldas av byggnadens

ägare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

2 §•

Finnas vid besiktning, som i 1 § sägs, sådana avvikelser från

vattendomstolens beslut vara gjorda, att allmän eller enskild rätt därigenom.

kränkes, meddele besiktningsmannen, att rättelse bör ske inom

viss tid vid äventyr att förhållandet eljest anmäles för allmänne åklagaren

i orten.

3 §•

Menar någon, vars rätt är beroende av annan tillhörig, helt eller

delvis. uppförd byggnad i vatten, att denna icke tillkommit i laga ordning

eller icke är av laga beskaffenhet, äge på ansökan av honom vattenrättsdomaren

förordna sakkunnig person att hålla besiktning å byggnaden.

Kostnad för besiktning, som i denna § sägs, skall gäldas av sökanden;

och vare han, där besiktningsmannen påfordrar det, pliktig att förskjuta

.kostnaden eller ställa borgen eller annan säkerhet därför, innan

besiktningen verkställes.

Där sökanden sedermera för talan om byggnadens borttagande eller

ändrande eller om ersättning för skada genom byggnaden, varde i det

mål på sökandens begäran prövat, huruvida den förskjutna besiktningskostnaden

skall av ägaren gottgöras sökanden.

Vad i denna § sagts om besiktning å byggnad i vatten äge motsvarande

tillämpning beträffande vattenmärke eller särskilt anbragt. fixpunkt,

vartill domstols eller annan myndighets beslut om byggande i

vatten eller rörande hushållning med vatten hänför sig. *

4 §•

Har byggnad i vatten tillkommit efter prövning i laga ordning,

stånde ägaren fritt att hos vattenrättsdomaren påkalla besiktning genom

sakkunnig person till bevisning därom, att byggnaden utförts i överensstämmelse

med de därför givna föreskrifter eller att de avvikelser därifrån,

. som må hava skett, icke äro av beskaffenhet att kränka allmän eller

enskild rätt. Ägare av byggnad i vatten må ock eljest på sätt nu

nämnts begära besiktning för erhållande av intyg angående byggnadens

beskaffenhet eller om lagligheten av vattenmärke eller särskild anbragt

fixpunkt, som avses i 3 § sista stycket.

Om kostnad för besiktning, som i denna § sägs, gälle vad i 3 §

andra stycket finnes stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 128.

5 §•

Över vad vid besiktning förekommer och utrönes skall föras protokoll;

och varde, där besiktningen hålles på grund av ansökan, som i 3

eller 4 § sägs, avskrift av protokollet så snart ske kan sökanden tillhandahållen.

Om besiktningsmans skyldighet att i vissa fall ingiva protokollet

till vattenrättsdomaren finnes i 12 kap. 13 § stadgat.

6 §•

Av vattendomstol eller vattenrättsdomare förordnad besiktningsman

åtnjuta det skydd och vare underkastad det ansvar, som i lag

stadgas beträffande tjänsteman.

7 §.

Ej vare någon förmenat att mot riktigheten av besiktning, varom

ovan skils, åberopa den bevisning, vartill han kan äga tillgång.

8 §•

Bygger någon i vatten utan föregången prövning i laga ordning,

varigenom medgivande till arbetet erhållits, och finnas förhållandena

uppenbarligen vara sådana, att dylik prövning skolat enligt stadgande

i denna lag föregå, äge överexekutor förbjuda arbetets fortsättande, intill

dess sådan prövning ägt film, så ock, när skäl därtill äro, förordna

om handräckning till rättelse i vad olagligen skett.

Där byggande i vatten eller annat i denna lag avsett arbete, vartill

i laga ordning medgivande erhållits, verkställes i strid mot de beträffande

arbetets utförande givna föreskrifter, må ock förbud och förordnande,

varom nu är sagt, meddelas, såframt det ej är uppenbart, att

genom de avvikelser, som skett, varken allmän eller enskild rätt kränkes.

I fråga om handräckning enligt denna § gälle enahanda bestämmelser,

som äro stadgade för det i 191 § utsökningslagen avsedda fall.

9 §.

Varda de rörande hushållning med och framsläppande av vatten i

denna lag stadgade föreskrifter eller av domstol eller annan myndighet

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

i laga ordning meddelade bestämmelser ej iakttagna, och följer ej rättelse

genast efter det tillsägelse skett; då äge på ansökan av den, som av

försummelsen han lida men, utmätningsmannen i orten att, sedan han

med ojävigt vittne hållit besiktning å stället, meddela nödig handräckning

och uttaga kostnaden därför av den försumlige.

Tillstänger någon allmän farled eller allmän flottled eller fiskvåg,

må ock till borttagande av stängsel, som uppenbarligen finnes stridande

mot lag, handräckning givas såsom nyss är sagt.

10 §.

Ansökan om besiktning och handräckning, varom ovan finnes

stadgat, mä, där allmänna intressen äro i fråga, göras av allmän åklagare

eller annan myndighet, som av Konungen bestämts; och skall kostnaden

i ty fall förskjutas av allmänna medel.

11 §•

Den, som mot bestämmelserna i 2 kap. 20 § första eller andra

stycket bygger i vatten utan därtill av vattendomstolen lämnat medgivande

eller mot nämnda bestämmelser eller stadgandet i 3 kap. 11 §

verkställer vattenreglering utan vattendomstolens medgivande

eller mot föreskriften i 2 kap. 20 § tredje stycket underlåter att

söka vattendomstolens godkännande av verkställd ändring å byggnad i

vatten

eller mot stadgandet i 2 kap. 34 § första stycket utan vattendomstolens

medgivande utriver byggnad i vatten

eller mot vad i 2 kap. 37 § finnes stadgat vidtager åtgärd för

vattendrags återställande utan medgivande av vattendomstolen,

skall, där han insett eller skäligen bort inse att jämlikt åberopade

lagrum medgivande eller godkännande, som nu nämnts, varit erforderligt,

straffas med böter från och med fem till och med fem tusen kronor

eller med fängelse från och med en till och med sex månader.

12 §.

Den, som efter erhållet medgivande till byggande i vatten eller

till verkställande av vattenréglering från vattendomstolens beslut gör

avvikelse av beskaffenhet att kränka allmän eller enskild rätt, straffes

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

med böter från och med fem till och med fem tusen kronor eller med

fängelse från och med en till och med sex månader.

13 §.

Bryter någon mot de rörande hushållning med eller framsläppande

av vatten i denna lag stadgade föreskrifter eller av domstol eller annan

myndighet i laga ordning meddelade bestämmelser, straffes med böter

från och med fem till och med fem tusen kronor eller med fängelse

från och med en till och med sex månader.

14 §.

Borttager eller fördärvar någon uppsåtligen vattenmärke eller särskilt

anbragt fixpunkt, vartill domstols eller annan myndighets beslut

om byggande i vatten eller vattenreglering, eller rörande hushållning

med vatten hänför sig, straffes med böter från och med fem till och

med fem tusen kronor eller med fängelse från och med en till och med

sex månader.

15 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmänna

strafflagen.

14 KAP.

i

Slutbestämmelser.

1 §•

Med lågvatten (lågvattenmängd) i ett vattendrag avses i denna lag

medeltalet för ett så stort antal år som möjligt av de vattenmängder,

vilka var för sig utgöra den minsta vattenmängden under året.

2 §.

1 avseende å rättigheter och skyldigheter, som enligt denna lag äro

förenade med äganderätt till fast egendom, vare med ägare likställd

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 höft. (Nr 128.) 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Kungl. Majds nåd. ■proposition Nr 128.

den, som med stadgad åborätt besitter hemman eller lägenhet, tillhörande

kronan eller allmän inrättning, så ock den, som under fideikommissrätt

innehar fast egendom.

3 §•

I allt, varom denna lag innehåller bestämmelse, vare kronan likställd

med enskild person, där ej för särskilt fall finnes annorlunda

stadgat.

Kronan vare fri från skyldighet att ställa säkerhet, där sådan

eljest är föreskriven.

4 §•

Företag eller åtgärd enligt denna lag anses angå viss fastighet:

när påstående göres om förpliktande för fastighetens ägare att

deltaga i företaget;

när fastigheten eller dess vatten tages i anspråk för företaget

eller för anläggning i samband med detta;

när företaget kan menligt inverka på mark eller vattenområde,

som tillhör fastigheten, eller någon å fastigheten belägen byggnad eller

annan fast anläggning eller på fastighetens användningssätt.

5 §.

Vill någon för uppgörande av plan eller eljest såsom förberedelse

till företag enligt denna lag verkställa mätningar, avvägningar eller

andra undersökningsarbeten å fastighet, som äges eller innehaves av

annan, äge Konungens befallningshavande, när skäl därtill äro, föreskriva,

att erforderligt tillträde till fastigheten under viss tid skall lämnas.

Vid undersökningsarbetets utförande skall så förfaras, att skada

därav ej eller allenast såvitt den är oundviklig orsakas annan; växande

träd må ej fällas utan särskilt medgivande av Konungens befallningshavande.

För skada och intrång, som vållas av arbetet, skall ersättninggäldas

med fulla värdet ; och vare den, som verkställer eller låter verkställa

arbetet, pliktig att, om Konungens befallningshavande prövar det

nödigt, före arbetets påbörjande ställa säkerhet för ersättningens gäldande.

6 §•

Ej må den, vars rätt är beroende av hushållning med vattnet vid

annan tillhörig byggnad, förvägras tillträde till ställe, där vattenmärke

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj.-ta nåd. proposition Nr 128.

(vattenståndsmätare, pegel) är utsatt, eller att taga del av anteckningar,

som det ålagts byggnadens ägare att hålla över gjorda iakttagelser

rörande vattenstånd eller vattnets avrinning.

Vad nu sagts om den, vars rätt är beroende av vattenhushållningen,

gälle ock beträffande allmän åklagare samt tjänsteman i hydrografiska

byrån.

7 §■

Har enligt stadgandet i 11 kap. 32 § vattenrättsdomare förordnat,

att handlingar i vattenmål skola hållas för granskning tillgängliga hos

ordförande i kommunalnämnd eller kommunalstämma, municipalnämnd

eller municipalstämma eller hos domhavande, landsfiskal eller ordförande

i magistrat, må sådan befattningshavare icke utan giltigt skäl undandraga

sig uppdraget, såframt företaget i fråga berör den kommun eller

det municipalsamhälle, han tillhör, eller den domsaga, det distrikt eller

eljest det område, som av hans tjänst omfattas. Ej heller må annan

person, sedan lian efter eget åtagande mottagit uppdrag, som nu nämnts,

utan giltigt skäl avsäga sig detsamma. Prövar vattenrättsdomaren det

anförda skälet giltigt, fö^ordne han annan person att omhändertaga

handlingarna; och skall kungörelse härom utfärdas iden för meddelanden

till parterna bestämda ordning. Sedan målet slutligen avgjorts, äge

sökanden utbekomma handlingarna.

I sammanhang med förordnande, som i denna § avses, må av

vattenrättsdomaren bestämmas viss ersättning till den, hos vilken handlingarna

skola hållas tillgängliga, att gäldas av sökanden i vattenmålet.

Utgift, som nu nämnts, räknas till kostnad i målet.

8 §.

Skall någon enligt denna lag ställa pant eller borgen, och är ej

sådan säkerhet godkänd av den, till vars förmån den ställes, varde

säkerheten prövad av Konungens befallningshavande; dock gälle vad nu

sagts ej i fråga om säkerhet, som avses i 13 kap. 3 §.

Borgen må ej godkännas av Konungens befallningshavande, utan

att löftesmännen förbundit sig en för alla och alla för en såsom för

egen skuld.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

Förslag
till
Lag
om

vad iakttagas skall i avseende å införande av vattenlagen.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

ant^g''na, Jattenlagen skall jämte vad här nedan släde

landa till efterrättelse från och med den 1 januari 1919.

a»

3-

De vid vattenlagens ikraftträdande anhängiga mål, vilka röra ämne

varom i vattenlagen bestämmelse givits, skola handläggas och bedömas

enhgt aldre lag; dock att, dar mål, som avses i 10 och 17 88 samt

24 §..andra 8tycket 1 förordningen den 30 december 1880 om jordägares

ratt over vattnet a hans grund, blivit anhängiggjort efter den 15 mars

1918 och sadant mai, da vattenlagen träder i kraft, ännu icke är av

underratten avdömt, den nya lagen skall tillämpas.

3 §.

Sökande i mål, som enligt vad i 2 § sägs skall handläggas och

bedömas enligt vattenlagen, skall, där han vill fullfölja ansökningen

mom nittio dagar efter det vattenlagen trätt i kraft därom hos vattenrattsdomaren

göra skriftlig anmälan.

Har inom 1!''öreskHven anmälan skett, åligge vattenrättsdomaren

att från den allmänna underrättens ordförande infordra de hos rätten

forvarade ritningar och andra handlingar, som angå målet, ävensom

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kanyl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

avskrift av rättens däri förda protokoll. I den mån sökandens anmälan

eller de till vattenrättsdoinaren översända handlingar och protokoll icke

i de hänseenden, som omförmälas i 11 kap. 27 § 1 mom. vattenlagen,

innehålla erforderliga upplysningar, förelägge vattenrättsdoinaren sökanden

viss tid att fullständiga vad sålunda brister, vid äventyr om det försummas,

att anmälan förklaras förfallen.

Möter ej hinder, som nu sagts, skall vattenrättsdoinaren, så snart

ske kan, utfärda kungörelse om målet med angivande på sätt i 32 § av

nyssnämnda kap. sägs av de fastigheter, som företaget förmenas angå,

samt av tid och ställe för vattendomstolens handläggning av målet.

Kungörelsen skall offentliggöras i den uti 11 kap. 33 § föreskrivna

ordning; och varde på sätt i andra stycket av sistnämnda § stadgas

underrättelse om kungörelsens utfärdande lämnad envar sakägare, som

förut tillstädeskommit i målet, samt eljest för vattenrättsdomaren känd

ägare av fastighet, som i kungörelsen omförmäles, ävensom nyttjanderättshavare,

vars rätt beröres i saken.

I den mån ej vattenrättsdomaren med hänsyn till förebragt utredning

eller andra omständigheter finner skäl annorledes bestämma skall

jämväl vad i övrigt finnes i 11 kap. 27—40 §§ föreskrivet om ansökningsmåls

anhängiggörande samt förberedande åtgärder i dylikt mål

äga motsvarande tillämpning.

4 §•

Då kungörelse enligt vad i 3 § sägs blivit av vattenrättsdomaren

utfärdad, skall han därom ofördröjligen underrätta den allmänna underrättens

ordförande; och varde därefter målet ur dess dombok avskrivet.

Har sökanden underlåtit att i föreskriven ordning göra anmälan

om målets fullföljd, skall den allmänna underrätten däri meddela utslag

samt därvid förklara sökandens talan i målet hava förfallit.

5 §•

Har anläggning eller företag, som i vattenlagen avses, tillkommit

innan lagen trätt i kraft eller ock därefter i enlighet med domstols eller

annan myndighets på grund av äldre lag meddelade beslut, skola vid

bedömande av sådan anläggnings eller sådant företags laglighet samt

av därmed förenade rättigheter och skyldigheter äldre lags bestämmelser

lända till efterrättelse. Beträffande hushållning med och framsläppande

av vatten vid byggnad, som tillkommit enligt äldre lag, skola de där
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

utinnan i vattenlagen givna stadganden tillämpas, med iakttagande att

till skada, som av hushållningen eller vattnets framsläppande förorsakas

ej hänföres hinder eller försvårande, varom i 2 kap. 4 § sägs.

Där för särskilda fall i vattenlagen meddelas stadganden, som

oförtydbart angå äldre *an 1 äggn i n g ar eller företag, lände de till efterrättelse.

6 §•

Har strömfall, där jämlikt vattenlagen linnés kongsådra, bebyggts

enligt Konungens på grund av äldre lag meddelade tillstånd till" byggande

i kongsådra, skall, såframt vid tillståndet gjorts sådant förbehåll,

som omförmäles i 1 kap. 8 § vattenlagen, för utrönande om bestämmelserna

i 4 kap. 3 § och 8 § andra stycket skola äga tillämpning i avseende

å anläggningen, senast under femte året efter det vattenlagen

trätt i kraft av myndighet, vilken Konungen bestämmer, i den ordning,

som är i 11 kap. vattenlagen om stämningsmål stadgad, påkallas prövning,

huruvida vattenkraften i kungsådran uppgår till den i 4 kap. 3 §

angivna myckenhet. Varder icke inom nu föreskriven tid dylik prövning

påkallad, skall frågan om tillämpning beträffande anläggningen av bestämmelserna

i sistnämnda lagrum samt i 4 kap. 8 § andra stycket

anses förfallen.

Vad i 12 kap. 3 § vattenlagen är stadgat om anteckning i vattenboken

av beslut, som i nämnda lagrum om förmälas, äge motsvarande

tillämpning å beslut, varom i denna § är fråga.

? §■

Har domstol eller annan myndighet, förrän vattenlagen trätt i kraft,

eller ock därefter med tillämpning av äldre lag lämnat tillstånd till

byggande i vatten, och har ej arbetet blivit fullbordat inom tio år från

det lagen trätt i tillämpning eller från det därefter meddelat beslut

vunnit laga kraft eller ock inom den senare tid, högst tio år därefter,

som i anledning av ansökan om anstånd med arbetets fullbordande må

hava av vattendomstolen bestämts, skall vad i 2 kap. 22 § sista stycket

samt 11 kap. 17 § 7 av nämnda lag finnes stadgat äga motsvarande

tillämpning beträffande tillstånd, som nu nämnts.

8 §•

Genom vattenlagen upphävas:

förordningen den 30 december 1880 om jordägares rätt över vattnet

å hans grund; dock med undantag av stadgandet i 12 §, i vad detta

innefattar bestämmelse, som ej upptagits i 2 kap. 35 § i vattenlagen;

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

förord ningen den 30 december 1880 om ansvar för underlåtenhet

att öppna dammlucka;

kungörelsen den 20 oktober 1899 angående vad iakttagas skall,

då någon vill förvärva tillstånd av Konungen till byggande i kungsådra;

samt

lagen den 29 juni 1900 om rätt domstol i vissa mål angående

jordägares rätt över vattnet å hans grund;

tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring

eller förklaring av vad sålunda upphävda lagrum innehålla eller tillägg

därtill;

så ock vad i övrigt linnes i lag eller särskild författning stridande

mot bestämmelserna i vattenlagen.

9 §-

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till

lagrum, som ersatts genom bestämmelse i vattenlagen, skall denna i stället

tillämpas.

10 §.

Vad i konvention med utländsk makt är överenskommet vare

gällande.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Mqj:ts nåd. proposition Nr 128.

Förslag

till

Lag

om förteckning å vattendrag, där kongsådra finnes.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

Innan vattenlagen träder i kraft eller så snart sig göra låter därefter

utfärdar Konungen provisorisk förteckning, däri jämlikt 1 kap. 5 §

andra stycket nämnda lag upptagas de vattendrag, i vilka kungsådra

skall anses finnas.

Förteckning, som nu nämnts, skall införas i svensk författningssamling

samt i länskungörelserna för rikets län så ock tre gånger med

fyra veckors mellantid i allmänna tidningarna.

2 §•

Förmenar någon, att visst vattenområde med orätt vare sig upptagits

å den provisoriska förteckningen eller uteslutits därifrån, äge han,

vid förlust av vidare talan, inom två år efter den dag, då förteckningen,

enligt därå meddelad uppgift, utkommit från trycket i svensk författningssamling,

hos vattendomstolen i den ort, där vattenområdet är beläget,

anhängiggöra klander mot förteckningen medelst ansökan, som i

två exemplar skall ingivas till vattenrättsdomaren och i lika antal

exemplar åtföljas av de handlingar, vilka till stöd för klandret åberopas.

. I fråga om behandlingen av sådan talan skall vad i 11 kap.

vattenlagen finnes stadgat beträffande ansökningsmål i tillämpliga delar

lända till efterrättelse. I sammanhang med utfärdande av sådan kungörelse

angående klandret, som i 11 kap. 32 § vattenlagen omförmäles,

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

åligge vattenrättsdomaren att till kammarkollegiet insända underrättelse

om kungörelsens innehåll.

3 §•

Sedan den i 2 § stadgade tid för anhängiggörande av klandertalan

mot den provisoriska förteckningen gått till ända, skola vattendomstolarna,

var för sitt område, ofördröjligen till Konungen insända

uppgift, i vilka delar förteckningen såsom oklandrad vunnit laga kraft

och i vilka delar klander väckts. Efter det anhängiggjord klandertalan

blivit genom lagakraftägande beslut avgjord, skall uppgift jämväl

därom insändas, och skall, om beslutet innefattar tillägg till eller annan

rättelse i den provisoriska förteckningen, sådan rättelse anses omedelbart

införd i densamma. Uppgifter, som nu nämnts, skola offentliggöras i

enahanda ordning, som i 1 § stadgas med avseende å den provisoriska

förteckningen.

Sedan samtliga påståenden om klander mot den provisoriska förteckningen

slutligen avgjorts och fullständig lagakraftägande förteckning ''

sålunda föreligger, låter Konungen införa densamma i svensk författningssamling.

Förändringar i vattenmängd, som inträffa efter det frågan om

visst vattenområdes upptagande å förteckningen blivit slutligen avgjord,

föranleda ej ändring i förteckningens innehåll.

✓

4 §•

Uppstår i vattenmål tvist om rättsförhållande, som. är beroende

därav, huruvida i visst vattenområde finnes kungsådra eller ej, och är

ej frågan om vattenområdets upptagande å förteckningen slutligen avgjord,

skall med tvistens prövning anstå, till dess sådant avgörande

skett. Dylikt anstånd vare ej hinder mot prövningen av vattenmålet i

övrigt, där sådan prövning ändock kan äga rum.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 käft. (Nr 128.)

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

Förslag

till

Lag

om rått att över annans mark framdraga ledning för vatten

till husbehovsförbrukning.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

Tarvas för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning,

att ledning för vattnet framdrages över annan fastighets ''område,

vare ägaren till den fastighet pliktig att mot ersättning tåla

intrånget därav.

Ledning, som nu nämnts, skall läggas så, att ändamålet må utan

oskälig kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet för markens ägare.

2 §•

Ersättning för intrång genom ledning, som i 1 § sägs, skall, där ej

annorledes överenskommes, bestämmas i penningar att utgå på en gång.

3 §•

Kan ej överenskommelse träffas om rätt att framdraga ledning,

varom ovan förmäles, varde frågan instämd till allmän underrätt i orten.

4 §-

Finnes syn å stället nödig, äge rätten uppdraga åt två ojäviga för

uppdraget lämpliga män'' att förrätta sådan syn å tid, som av rätten bestämmes,

och att på grund av vad vid synen iakttagits avgiva utlåtande,

huruvida ledningens framdragande över svarandens mark må anses behövligt

samt i sådant fall varest och huru ledningen bör göras så ock med

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

vilket belopp ersättning för intrång genom ledningen bör utgå; och

varde emellertid målet bos rätten vilande. År fråga om fastighet på

landet, varde uppdrag, som nu nämnts, företrädesvis lämnat åt dem, som

äro ledamöter i nämnden.

Syne männens utlåtande skall skriftligen avfattas och före synens

avslutande för närvarande parter uppläsas; och varde därvid tillkännagivet

vad den med utlåtandet missnöjde enligt 5 § har att iakttaga. Utlåtandet

skall av synemännen ofördröjligen insändas till rättens ordförande.

För syneförrättning njute synemännen ersättning i likhet med vad

för ledamot i ägodelningsrätt är stadgat, där ej synemän på grund av

tjänstebefattning äger rätt till högre ersättning. Sagda ersättning skall

gäldas av käranden.

5 §•

År part missnöjd med synemännens utlåtande, äge han på landet

sist å det lagtima ting, som infaller näst efter trettio dagar, och i stad

inom trettio dagar, sedan utlåtandet meddelades, till rätten ingiva påminnelser.

Varda ej inom nämnda tid påminnelser ingivna, skall utlåtandet

genom rättens dom fastställas.

6 §•

I mål, som anhängiggöra jämlikt 3 §, skall käranden ersätta sin

motpart dennes nödiga kostnader å målet vid första domstolen.

7 §•

Där genom arbete för vidmakthållande av ledning, som i denna

lag avses, skada tillskyndas markens ägare eller annan, vare denne berättigad

till särskild ersättning därför.

8 §•

Vad i 5 och 7 §§ i lagen den 14 juni 1907 om servitut finnes för

där avsedda fall stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande

ledning, som tillkommit enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

opaginerad Kontrollera mot PDF

124 ■

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 1 § rättegångsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Talan mot underrätts slutliga utslag i tvistemål av beskaffenhet

att höra genom stämning anhängiggöras skall, där ej här nedan i 3

eller 5 § annorlunda stadgas, fullföljas efter vad.

Lag samma vare, där någon vill föra talan mot underrätts slutliga

utslag: i konkursmål, rörande betalnings- eller förmånsrätt eller undansättande

av egendom eller ackord eller klander av utdeJningsförslag;

så ock i boskillnadsmål, över ansökningen om boskillnad.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919; dock att beträffande

mal, som anhängiggjorts vid domstol före nämnda dag och icke på grund

av stadgande i 2 § i lagen om vad iakttagas skall i avseende å införande

av vattenlagen skall bedömas enligt sistnämnda lan, äldre koskall

tillämpas.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 128.

125

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 37 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 37 § utsökningslagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Utmätningsman äge, utan särskilt bemyndigande, verkställa domstols

laga kraft ägande dom i tvistemål:

1) då skyldighet att gälda penningar eller varor blivit den tappande

ålagd;

2) då någon blivit förpliktad att viss lös egendom till annan utgiva

;

3) då domstolen förordnat angående kvarstad eller skingringsförbud;

4) då dömt är i fråga om tjänstehjons flyttning i eller ur tjänst;

5) då någon blivit förpliktad att avträda fast egendom eller dömt

är om flyttning i eller ur hus; och

6) då domen eljest innehåller förpliktande för den tappande att

något fullgöra, vid äventyr att det, om han tredskas, må genom vederpartens

föranstaltande utföras.

Om vattenrättsdomares behörighet att i vissa fall förordna, att dom

icke må verkställas, skils i vattenlagen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 27 juni 1896 om rätt

till fiske.

Härigenom förordnas, att 14 § i lagen den 27 juni 1896 om rätt

till fiske skall erhålla följande ändrade lydelse:

I älv, ström, å eller sund, där fisken har sitt drev, skall en sjättedel

av bredden vid vanligast förekommande lågt vattenstånd i djupaste

vattnet lämnas fri från fast eller rörlig fiskredskap, som kan hindra

fisken att framgå, där ej Konungens befallningshavande efter rättägandes

och sakkunnigs hörande giver lov till redskapens användande.

Sund, tillflöde eller avlopp, varigenom vatten, däri fisket är gemensamhetsfiske,

har gemenskap med annat vatten, må Konungens befallningshavande,

på ansökan av delägarna i gemensamhetsfisket, efter rättägandes

och sakkunnigs hörande giva delägarna lov att avstänga medelst anordning,

som hindrar fisken att framgå.

Där fråga är om fiskebyggnad eller anordning, vars tillåtlighet

enligt vattenlagen skall prövas av vattendomstol, skall vad därom är

stadgat jämväl lända till efterrättelse.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts mhl. proposition Nr 128.

127

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 16 juni 1875

angående lagfart å fång till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 8 § i förordningen den 16 juni 1875

angående lagfart å fång till fast egendom skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Sökes lagfart å egendom, som till ny ägare övergått innan föregående

ägare, vilken varit skyldig att med sitt fång lagfara, sådant fullgjort,

må lagfart å sista .fånget ej beviljas, förrän med förre ägarens

fång blivit lagfaret.

Har det fång, varmed lagfaras skall, skett i enlighet med gällande

författningar om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov eller

om ändring eller utrivning av vattenverk eller enligt vattenlagen, vare

för lagfarts beviljande ej av nöden att med föregående fång lagfares,

eller att åtkomst styrkes, på sätt i 7 § är föreskrivet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

opaginerad Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 24 och 36 §§ j förordningen den 16

juni 1875 angående inteckning i fast egendom skola erhålla följande

ändrade lydelse:

24 §.

. 1 m°m. Har i enlighet med gällande bestämmelser om expropriation

eller om ändring eller utrivning av vattenverk eller enligt

vattenlagen fast egendom blivit avträdd samt ersättningen å behörig

ort nedsatts eller, där fråga är om strömfall, för vilket enligt sistnämnda

lag ersättningen bestämts att utgå medelst kraftöverföring,

denna i föreskriven ordning påbörjats, skall vad sålunda avträtts ej

vidare häfta för inteckning, som meddelats i egendomen; skolande

därom, sedan till rätten eller domaren inkommit anmälan om förhållandet,

göras anteckning i inteckningsprotokollet så som i 23 § sägs.

2 mom. Kommer vid fördelning av ersättning enligt vattenlagen

lör förlorad vattenkraft eller av ersättning, som enligt nämnda lag eller

lagen om dikning .och annan avledning av vatten tillkommer jord- eller

vattenverk sägare för skada eller intrång, eller av lösen för mark, som

jämlikt bestämmelserna i gruvestadgan avträtts till gruvägare, betalning

att utfalla å huvudstolen av inteckning i egendomen, eller utfaller

vid fördelning av medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökilingslagen

skola fördelas mellan rättsäg’are i fast egendom ändå att försäljning

av egendomen ej skett, betalning å huvudstolen av intecknad fordran,

för vars gäldande försäljningen skolat ske, vare inteckningen till mot
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

svarande belopp utan verkan; och varde därom, sedan fördelningen

visats vara godkänd eller hava vunnit laga kraft, anteckning gjord i

inteckningsprotokollet som nyss sagts.

Vad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande

bestämmelser om expropriation intecknad egendom tages i besittning

av den exproprierande före expropriationens fullbordande eller allenast

till en del varder till honom avträdd eller ock nyttjanderätt eller servitutsrätt

till intecknad egendom upplåtes, samt i något av de fall nu

sagda äro vid ersättnings fördelning betalning utfaller å huvudstol av

inteckning, så ock där enligt vattenlagen intecknad egendom varder

avträdd, innan ersättningen blivit slutligen bestämd, eller enligt sagda

lag eller gällande bestämmelser om ändring eller utrivning av vattenverk

allenast en del av intecknad egendom avträdes och vid fördelning

av ersättningen betalning utfaller å intecknings huvudstol.

36 §.

1 mom. Har egendom, som gemensamt med annan häftar för

inteckning, blivit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, skall

egendomen, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts,

icke vidare häfta för större del av intecknade beloppet än köparen

enligt 131 § utsökningslagen kan hava fått avräkna å köpeskillingen

eller som enligt 117 § 1 mom. samma lag skall innestå i egendomen;

och varde därom, efter t}^ i 23 § sägs, anteckning gjord i inteckningsprotokollet.

Varda av gemensamt intecknade egendomar en eller flera utmätningsvis

sålda, skola de övriga ej vidare häfta för vad av inteckningen

kunnat utgå ur köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande

därom, när det visas, huru köpeskillingen fördelats och att fördelningen

blivit godkänd eller vunnit laga kraft, göras anteckning i inteckningsprotokollet.

2 mom. Ej heller skola i det fall, att enligt gällande bestämmelser

om expropriation en eller flera av gemensamt intecknade egendomar

helt eller delvis avträdas till den exproprierande eller av honom före

expropriationens fullbordande tagas i besittning eller ock nyttjanderätt

eller servitutsrätt till en eller flera av gemensamt intecknade egendomar

upplåtes, eller att enligt vattenlagen eller gällande bestämmelser om

ändring eller utrivning av vattenverk en eller flera av gemensamt intecknade

egendomar varda helt eller delvis avträdda eller åtgärd vidtages,

som medför skada eller intrång å en eller flera av gemensamt intecknade

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 höft. (Nr 128.) 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Xr 128.

egendomar,- eller att frälseränta, som gemensamt med annan fast egendom

häftar för inteckning, varder inlöst för statsverkets räkning eller

avlöst, de övriga egendomarna häfta för intecknat belopp, varför betalning

utfallit vid ersättnings fördelning; skolande jämväl därom göras

anteckning i inteckningsprotokollet enligt vad i 1 mom. andra stycket sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungi. Majds nåd. proposition Nr 128.

131

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 mars 1917.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde det

betänkande med förslag till vattenlag m. m., som den 14 mars 1917

avgivits av särskilda inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga

för överarbetning av vissa delar i det av vattenrätts- och dikningslagskommittéerna

den 17 december 1910 avgivna förslaget till vattenlag.

De lagförslag, som innefattades i betänkandet, voro förslag till

1) vattenlag;

2) lag om förteckning å vattendrag, där kongsådra finnes;

3) lag om rätt ■ att över annans mark framdraga ledning för vatten

till husbehovsförbrukning;

4) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken;

5) lag om ändrad lydelse av 37 § utsökningslagen;

6) lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 27 juni 1896 om

rätt till fiske;

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

7) lag om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 16 juni 1875

angående lagfart å fång till fast egendom; samt

8) lag om ändrad lydelse av 24 och 45 §§ i förordningen den 16

juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

Föredraganden hemställde, att för det ändamål § 87 regeringsformen

omförmäler lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte genom

utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Nils Berlin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

13»

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl, Maj:ts lagråd måndagen

den 21 januari 1918.

Närvarande:

Justitieråden GuLLSTRAND,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-G yllenbåga,

Överstelöjtnanten Ekdahl.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

20 mars 1917, hade Kungl. Magt förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle, för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål, inhämtas

över de av särskilda inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga

den 14 mars 1917 avgivna förslag till

l:o) vattenlag,

2: o) lag om förteckning å vattendrag, där kongsådra finnes,

3:o) lag om rätt att över annans mark framdraga ledning för

vatten till husbehovsförbrukning,

4:o) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken,

5:o) lag om ändrad lydelse av 37 § utsökningslagen,

6:o) lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 27 juni 1896 om

rätt till fiske,

7:o) lag om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 16 juni 1875

angående lagfart å fång till fast egendom, samt

8: o) lag om ändrad lydelse av 24 och 45 §§ i förordningen den

16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

Enligt beslut den 27 april 1917 hade Kungl. Maj:t förordnat

överstelöjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren Ossian Zacharias

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Ekdahl att vara ledamot av lagrådet under dess behandling av ovanberörda

lagförslag.

Sedermera hade till lagrådet överlämnats dels, enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 25 maj 1917, ett av numera hans excellens herr ministern

för utrikes ärendena Joh. Iiellner, såsom förordnad att verkställa en förberedande

utredning rörande en rättegångsreform, avgivet utlåtande,

huruvida från synpunkten av den tillämnade rätfegångsreformen något

vore att erinra mot grunderna för de förslag rörande vattendomstolars

inrättande samt processförfarandets anordning i vattenmål, vilka innefattades

i det till lagrådet remitterade förslaget till vattenlag in. m., dels

och, enligt Kungl. Maj:t,s beslut den 30 oktober 1917, av justitiekanslersämbetet

och kammarkollegium avgivna utlåtanden över 11 kap. 35 § av

berörda förslag till vattenlag.

Förslagen,''som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits:

samtliga lagförslag med undantag av 1 och 11 kap. i förslaget

till vattenlag samt förslaget till lag om förteckning å vattendrag, där

kungsådra finnes, av hovrättsrådet Natanael Gärde, 1 kap. i förslaget

till vattenlag samt förslaget till lag om förteckning å vattendrag, där

kungsådra finnes, av häradshövdingen K. H. Högstedt och 11 kap. i

förslaget till vattenlag av expeditionschefen numera statssekreteraren i

justitiedepartementet Sven Hagströmer.

Förslagen föranledde följande yttranden av lagrådet och dess

särskilda ledamöter:

Förslag till vattenlag.

Justitieråden Gullstrand och Wedberg, regeringsrådet PlantingGyllenbåga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

Det förslag till ny lagstiftning om den lukrativa vattenrätten, som

nu utgör föremål för lagrådets granskning, är resultatet av mer än tioåriga

förarbeten. I stort sett torde det ock kunna betecknas såsom

synnerligen gott. Utan att bryta med de grunder, på vilka den svenska

vattenrätten av gammalt vilar, är förslaget avpassat efter de krav, som

den nutida vattenkraftsindustrien måste ställa å lagstiftningen. På samma

gång lärer det ock skänka de samhälleliga intressena och den jordbrukande

befolkningens önskemål allt det beaktande, som dem med

rätta tillkommer. Förslaget synes sålunda i allt huvudsakligt väl ägnat

att upphöjas till lag.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kwtyl. Maj:ls nåd. proposition Kr 12b. 135

Justitierådet von Seth:

Det föreliggande förslaget är avsett att utgöra grundval för en

fullständig omarbetning av den svenska vatlenrättslagstiftningen. Att,

då omständigheterna icke medgivit framläggandet av ett alla dithörande

rättsförhållanden omfattande förslag, början gjorts med den s. k. lukrativa

vattenrätten, torde väl försvar as såväl av den särskilda betydelsen av

denna del av vattenrätten som därav, att särskilt på detta område genom

teknikens framsteg och den alltmer fortgående övergången till stordrift

de nu gällande lagbestämmelserna kommit att föråldras ojämförligt

snabbare än bestämmelserna ifråga om övriga vattenrättsliga förhållanden.

Mot denna anordning lärer således icke något vara att invända.

Om det följaktligen icke nu bör ifrågasättas att som villkor för

förslagets framläggande till antagande uppställa krav på dess utvidgande

med bestämmelser rörande även andra delar av vattenrätten än den ovannämnda,

lärer det emellertid icke böra underlåtas att redan nu såväl göra

klart för sig, huru omfattande i stort sett revisionen av vattenrättslagstiftningen

bör göras eller, vilket i sak är detsamma, vilka vattenförhållandena

berörande ämnen böra behandlas i den nya vattenlagen, som ock att

tillse, huruvida den bearbetning av den lukrativa vattenrätten förslaget

innebär erhållit den fullständighet, som kan anses önskvärd.

Härtill finnes så mycket större skäl, som förslaget ju självt genom

sin uppställning antyder, huru vidsträckt dess upphovsmän tänkt sig,

att den allmänna revisionen av vattenrättslagstiftningen skulle komma

att sträcka sig.

Vad då först angår den första frågan eller den, vilka ämnen som

rätteligen böra behandlas i en ny vattenlag, anser jag mig böra uttala

den uppfattningen, att försljfget på ett synnerligen lämpligt sätt avgränsar

revisionsarbetets omfattning. Att sålunda såväl de bestämmelser, som

kunna erfordras till skydd mot vattnets förorening, som fiskerätten avskilts

och överlämnats till särskild lagstiftning, lärer på de skäl, som legat till

grund för nämnda utbrytning, få anses synnerligen välgrundat, även om

man, vad nu särskilt angår fiskerätten, med mig är böjd att anse denna

rätt enligt svensk rättsuppfattning ingå såsom ett moment i äganderätten

till vattenområdet och icke såsom en från äganderätten till arten fristående,

om än med densamma vad angår subjektet i regel förbunden

befogenhet, såsom nog uppfattningen är på vissa håll särskilt inom den

utländska doktrinen.

Mera tveksam ställer jag mig till den andra frågan, den huruvida

bearbetningen av den lukrativa vattenrätten i förslaget erhållit den fullständighet,

som varit önsklig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

136

KungI. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

De grundläggande bestämmelserna i detta ämne innefattas i förslagets

första kapitel, som också i anslutning därtill erhållit den generella

rubriken »om rätt till vatten». Granskar man nu de särskilda bestämmelserna

i kapitlet, finner man emellertid, att dessa ingalunda beröra

hela det ämne, som angives av rubriken. En antydan härom lämnas

redan av innehållet i 1 §, som uttalar sig endast om rätten till det

vatten, som finnes å grunden, och de följande paragraferna behandla

även uteslutande rättsfrågor, som hänföra sig till det vatten, som finnes

å grunden. Hela den redan så viktiga och säkerligen i framtiden ännu

betydelsefullare frågan om rätten att tillgodogöra sig det vatten, som

finnes under grunden, lämnas av förslaget alldeles å sido. Skälet härför

har,- såsom av motiven framgår, varit, att grundvattensförhållandena

ännu äro så outredda, att en uttömmande och i övrigt tillfredsställande

lagstiftning på detta område näppeligen skulle kunna åstadkommas.

Det kan ju ej förnekas, att detta skäl i viss mån äger sin riktighet.

Tvister berörande grundvattensförhållandena uppstå emellertid, såsom

erfarenheten visat, allt som oftast; och, även om tiden ej kan anses vara

inne för en uttömmande lagstiftning på detta område, måste ju dylika

tvister lösas på ett sätt, som tillfrédsställer rättsmedvetandet. Det

synes vid detta förhållande hava varit önskligt, om åtminstone några

allmänna grundsatser för en sådan lösning kunnat angivas i den nya

vattenlagen. I varje fall bör väl emellertid i densamma plats på något

sätt beredas för eu blivande lagstiftning i ämnet. Man kunde ju t. ex.

tänka sig, att rubriken till första kapitlet ändrades därhän, att densamma

mera exakt angåve dess nuvarande innehåll, t. ex. sålunda, att

densamma i närmaste överensstämmelse med rubriken till 1880 års

förordning kom att beteckna kapitlets innehåll såsom avseende jordägares

rätt till vattnet å hans grund, och att längre fram ett

särskilt kapitel reserverades för behandling av frågan om rätten till

grundvattnet. Med den stora betydelse de på sina ställen synnerligen

avsevärda vattenmassor, som framflyta under jorden, redan* hava särskilt

för städernas och andra samhällens med större sammanträngd

befolkning, förseende med vatten kan det nämligen enligt mitt förmenande

icke dröja synnerligen länge, förr än en lagstiftning i ämnet

kommer att tvinga sig fram.

Aven i ett annat hänseende äro bestämmelserna i förevarande

kapitel icke uttömmande, nämligen ifråga om vad man kallat »alle mäns»

rätt till vatten för hushållsbehov, bad, vattning av kreatur och dylikt.

Att en sådan rätt finnes, lärer icke av någon bestridas. Förhållandet

tangeras visserligen i någon mån i 3 §, men därutöver iakttager förslaget

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 128. 137

tystnad. Skälet härtill angives vara, att lagstiftning i ämnet icke bör

försökas, förr än den kan stödja sig på en mera utpräglad rättsuppfattning

rörande gränserna för allmänhetens ifrågavarande rättigheter, och

att denna förutsättning ännu saknas. Det kan ifrågasättas, om detta

skäl är tillräckligt bärande. Den rätt, varom bär är fråga, utövas allmänt;

och vid detta förhållande bör också allmänheten hiva rätt att

fordra att åtminstone i grova drag få några antydningar om gränserna

för densamma. Att räti suppfattningen i förevarande hänseende hos allmänheten

icke hunnit stadga sig, synes snarare vara ett skäl för lagstiftaren

att på ett ledande sätt ingripa än en anledning att lämna

frågan å sido. Särskilt såvitt angår vattnet å grunden torde de erf >rderliga

bestämmelserna icke behöva bliva så omfattande eller invecklade,

att större svårigheter skulle möta för deras utformande och inpassande

i förevarande kapitel. Det nära samband, vari nu berörda rättsförhållanden

stå till de förhållanden, som beröras i den föreslagna lagen

om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten till husbehovsförbrukning,

borde, synes det mig, hava manat till att icke lämna de

förstnämnda alldeles å sido i lagen. De flesta nyare lagstiftnings\erk

på vattenrättens område i utlandet innehålla ju också sådana bestämmelser.

De bestämmelser, som i detta hänseende för närvarande skulle

kunna ifrågasättas, synas icke vara flera, än att de mycket väl skulle

kunna inpassas i 1 kap. 3 § av förslaget. För min del anser jag dem

tillsvidare kunna inskränkas till dels ett allmänt stadgande, att vattnet

i de mera betydande vattensamlingarna, sjöar, tjärnar, älvar, strömmar, åar

och större bäckar, må användas av vem som helst till bad, tvätt, vattenhämtning,

vattnande av kreatur, rodd och segling med mindre båtar

och dylikt, i den mån det kan ske utan förnärmande av den rätt att

i första hand tillgodogöra sig vattnet, som tillkommer dettas ägare, och

utan skada i övrigt eller nämnvärt obehag för honom eller annan, som

innehar stranden, dels ett medgivande att under samma villkor till förmån

för vattnets ägare från vatten av ifrågavarande slag lägga ledning

för tillgodoseende av hushållsförbrukningen vid annan fastighet än

den, vartill vattenområdet hör, eller annat därmed jämförligt husbehov,

samt dels det stadgande, som redan finnes intaget uti nämnda paragraf.

Vad angår de allmänna grunder, efter vilka det remitterade förslaget

söker lösa de frågor det upptagit till behandling, torde i stort

sett icke mycket vara att anmärka mot desamma.

För all lagstiftning är det en huvudregel, att densamma bör, så

långt det låter sig göra utan att åsidosätta de krav på utveckling, som

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 höft. (Nr 128.) 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 128.

följa av förändrade tidsförhållanden, ansluta sig till den bestående rättsuppfattningen.

Härförutan vinner icke rättsutvecklingen den stadga och

ingiver icke lagstiftningen den känsla av trygghet och fa-thet, som

äro oeftergivliga. villkor för att samhällsmedlemmarna skola kunna inom

de gränser för individens verksamhet den ''uppdrager var i sin stad nå

den fulla utveckling av sina anlag och inlägga den energi i sitt arbete

som äro oeftergivliga villkor för varje högre kulturutveckling.

Särskilt i dessa hänseenden synes mig förslaget val avvägt. Utan

att åsidosätta de krav nya förhållanden måste uppställa på en° lagstiftning

på ifrågavarande område ansluter det sig organiskt till den hittills

försiggångna rättsutvecklingen.

Jag har ansett mig hava så mycket större skäl att framhålla

dessa synpunkter, som i en reservation framkommit krav på införande

av bestämmelser, som innebära ett avgjort brytande i visst hänseende

med allt vad som hittills varit svensk rättsuppfattning, nämligen bestämmelser

om rätt för krouan att viss tid efter större kraftanläggningars

fullbordande inlösa desamma. Det synes mig klart, att redan

den moraliska inverkan av en sådan bestämmelse i och för sig skulle

bliva ödesdiger för utnyttjandet av våra vatten kraftstillgång ar, även

om villkoren för inlösen göras synnerligen gynnsamma för den förutval

ande ägaren. Den, som företager en dylik anläggning, går i regel

ej till ett dukat bord, särskilt om anläggningen avses att°användas till

distribution åt andra. Han måste i regel räkna med att en viss tid åtgår,

innan all den tillgängliga kraften blir placerad. Behov, som icke

finnas eller åtminstone ännu ej kännas, måste väckas till liv etc. Anläggaren

kan därför i regel ej beräkna, när den tid kommer att inträffa

oå anläggningen fullt bär sig, men, oavsett när denna tid infaller är

han skyldig underkasta sig det allmännas inlösningsrätt vid samma på

förhand givna tid. Stort bättre lärer saken ej ställa sig för den, som

verkställer anläggningen i avsikt att därmed driva ett eller annat industriellt

företag. Aven uti detta fall lära i allmänhet praktiska skäl tala för att

anläggningen göres större, än det omedelbara behovet kräver, eller med

andra ord att anläggningen verkställes under beräkning, att den eller

de industrier den skall driva skola kunna utvecklas, men den tidpunkt

vid vilken denna utveckling kunnat drivas så långt, att anläggningen

fullt _ utnyttjas, undandrager sig vid tiden för dess utförande vane "beräkning

Det invändes nu visserligen, att det allmänna ej gärna kan

tänkas skola vilja rent av strypa en blomstrande industri. Det må väl

vara, men man drager sig nog i det längsta för ett företag, där nym

har att räkna med en så pass obestämd faktor som det allmännas välvilja.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Härtill kommer, att enligt reservanternas förslag villkoren för lösningsrätten

gjorts sådana, att dess avskräckande verkningar ytterligare

skärpts. Genom att lösesumman för de väsentligaste beståndsdelarna

av anläggningen, strömfall, utmål och vattenverksbyggnader, fastställts

till det vid tiden för anläggningens verkställande bestämda anläggningskapitalet,

kommer hänsyn ej att kunna tagas till eu sådan faktor som

penningvärdets fall. Härigenom uppmuntras dessutom till dröjsmål så

länge som möjligt med kraftanläggningars företagande. Den, smil äger

ett vattenfall, har all anledning antaga, att detta skall stiga i värde,

allt eftersom genom befintliga kraftkällors tillgodogörande tillgången på

ledig vattenkraft minskas. Skyndar han sig nu att bebygga sitt fall,

avklipper han för sig utsikten att kunna tillgodogöra sig denna, värdestegring,

medan han, om han dröjer därmed, har skäl att förvänta, att

han skall göra en god affär på sitt dröjsmål. Därigenom, att lösningsskyldigheten

skulle komma att inskränkas till själva vattenverksanläggningen

och ej skulle omfatta även respektive distributionsnätet eller den

eller de industrier, som drivas genom anläggningen, skulle svårigheterna

att vinna avsättning för kraften, såsom från olika sidor framhållits, avsevärt

ökas o. s. v. Lägger man härtill de tekniska svårigheter, som,

på sätt från sakkunnigt håll närmare utvecklats, ofta skulle möta vid en

inlösen enbart av själva vattenverksanläggningen, kan man, synes det

mig, icke undgå att känna sig ytterligt betänksam gent emot en dylik

nyskapelse i vår vattenrätt.

Endast om det kunde visas, att synnerligen viktiga samhällsintressen

för sitt tillgodoseende ovillkorligen fordrade lösningsrättens

införande, skulle dessa betänkligheter kunna hävas. Något avgörande

bevis härför synas mig reservanterna ej hava lämnat,

jag fullt ense med dem därom, att sådana tider kunna komma, att det

skulle vara oförsvarligt, om det allmänna alldeles släppt kontrollen över

de enskilda vattenkraftsanläggningarna ur sina händer. Men det synes

mig, som om denna makt till kontroll kunde vinnas på ett betydligt

enklare sätt, än det reservanterna föreslagit, nämligen därigenom, att

det allmänna förbehölle sig rätt att pröva de villkor, på vilka kraftanläggningar,

som vore beräknade på upplåtelse av kraft åt allmänheten, verkställde

sådan upplåtelse.

De sakkunniga hava ej heller varit främmande för tanken på en dylik

åtgärd, och det synes, som om de enda skälen för dem att icke i förslaget

intaga bestämmelser i sådan riktning varit, att något omedelbart

behov av dylik kontrollrätt icke synes föreligga och att något hinder

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

för statsmakterna att när som helst meddela bestämmelser om införande

av en sådan befogenhet icke finnes.

Aven om man måste medgiva riktigheten av dessa synpunkter

synes det mig emellertid kunna ifrågasättas, om ej det vore både klokare

och ärligare att redan nu i lagen fastslå en sådan befogenhet för

det allmänna som den ovan nämnda. Därigenom skulle å ena sidan

vidare strid om saken avklippas för framtiden och å andra sidan vederbörande

företagare få bestämd anledning att räkna med att deras rätt

att handhava krafttillgångarna ej vore alldeles obegränsad.

Gåves åt en eventuell bestämmelse i ämnet den formuleringen,

att Konungen, i den mån det funnes erforderligt, skulle äga förordna, för

riket i. dess helhet eller viss del därav, att vattenverksägare, som uppate_

eller avsåge att upplåta kraft åt allmänheten, skulle vara pliktiga

att i den omfattning, som kunde finnas erforderlig, underställa sina uppatelsevillkor

det allmännas prövning, behövde ju ifrågavarande kontrolle

ogenhet ej komma till utövning förr, än omständigheterna gjorde

det önskvärt.

En sådan bestämmelse vore till sin innebörd icke någon nyhet

i vårt rättssystem. Mångfaldiga av enskilda drivna korum unikationsanstalter,

järnvägar och andra, äro redan nu underkastade ett dylikt

övervakande, och för vattenverksanläggarna vore ju ett dylikt kontrollsystem

såtillvida betydligt att föredraga framför skyldigheten att vara

underkastade mlösningstvång,. som de ju alltid skulle hava utsikt att en

gång nå fram till en skälig inkomst av sina företag.

Med de undantag, som fölia av vad jag här ovan anfört, anser

jag mig alltså böra på det livligaste tillstyrka, att en blivande lagstiftning

på den lukrativa vattenrättens område bygges på de huvudgrunder

det remitterade förslaget innebär.

1 KAP.

1 §‘

Justitieråden Gallstrand och Wedberg, regeringsrådet PlantingGyllenbåga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

Förslaget innehåller lika litet som gällande lag några bestämmelser

om den rätt att nyttja annans enskilda vatten, vilken, på sätt i kommittémotiven

framhålles, otvivelaktigt tillkommer en var — för badning,

kreaturs vattning m. m. Intet synes heller vara att erinra mot att

ifrågavarande befogenheter fortfarande lämnas av lagstiftningen oreg
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

lerade. Men då sålunda pr lind ägarens rådighet över vattnet alltjämt

kommer att vara underkastad även andra inskränkningar än sådana, som

uttryckligen sädgås i vattenlagen eller eljest i lag, torde till utmärkande

härav någon jämkning böra vidtagas i förevarande paragrafs avfattuing.

Justitierådet von Seth:

Åveu vid iakttagande av vad jag förut hemställt ifråga om fullständigande

av bestämmelserna i detta kapitel lärer grundägarens rätt

till vaitnet å hans grund komma att bliva underkastad inskränkningar

grundade å sakens natur och i övrigt icke uttryckligen omnämnda i

förslaget eller eljest i lag. Jag instämmer alltså i vad lagrådets övriga

ledamöter hemställt.

5 §•

Justitierådet Wedbery och överstelöjtnanten Ekdahl:

De sakkunniga hava funnit det innebära en oegemlig och onödig

förändring att, såsom kommittéerna föreslagit, borttaga den sedan århundraden

hävdvunna beteckningen kongsådra och ersätta densamma

med begreppet större vattendrag. Häri torde man knappast kunna

giva de sakkunniga rätt. Väl är det sant att, såsom de i sin motivering

framhålla, genom kommittéförslaget icke åsyftats att avskaffa de inskränkningar

i grundägarens rådighet över vattnet, Stim av ålder anknutits

till kungsådrebegrepoet. Men det kan dock icke förbises, att den nya

reglering av dessa inskränkningar, som nu ifrågasättes, är av genomgripande

art. Enligt de sakkunnigas förslag, där beteckningen kongsådra

återupptagits, kommer rättslivet att få röra sig med två kuugsådrebegrepp,

det gamla och det nya, av väsentlipen olika inneboid.

Olägenheterna härav synas påtapliga; och särskilt betänkligt måste det

anses vara, att bibehållandet av kungsådrebeuänmingen kan giva ett

skenbart stöd för anspråk, vilka enligt den nya lagstiftningen sakna

berättigande. Efter vår mening bör därför den av kommittéerna föreslagna

beteckningen större vattendrag inarbetas i det förelipgande förslaget

liksom även i det särskilda lagförslaget rörande förteckning å

vissa vattendrag.

6 §•

Justitierådet von Seth:

Av paragrafens lydelse framgår, att avsikten är att mellan de

olika s. k. kungsådreintressena prioriteten skall bliva avgörande sålunda

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

att, om för tillgodoseende av ett av dessa intressen redan tagits i anspråk

större eller mindre del av den anpart av vattenkraften, som skall

avstås titan ersättning, det eller de intressen, som sedermera komma i

fråga att tillgodoses, få nöja sig med att fritt få använda endast vad

som återstår av nämnda anpart. Att till följd av stadgandet i andra

stycket avvikelser från prioritetsprincipen tillfälligtvis kunna uppstå till

men särskilt för torrläggningsintresset, är ett förhållande, till vilket jag

längre fram skall återkomma, men innebär i stort sett icke någon

avvikelse från själva den grund, på vilken förslaget i förevarande hänseende

bygger.

Vad angår de fyra först i paragrafen omförmälda kungsådreintressena,

farledsintresset, flottledsintresset, fiskeintresset och torrläggningsintresset,

lärer icke något vara att erinra mot den ståndpunkt

förslaget i berörda hänseende intager. Samtliga dessa intressera hava i

större eller mindre grad karaktären av allmännyttighet. Detta gäller

obetingat om de tre förstnämnda, farledsintresset, flottledsintresset samt

fiskeintresset, och i regel torde även ett torrläggningsföretag av den

omfattning, att det kan komma ifråga att för dess genomförande använda

kungsådrevattnet, vara att anse såsom allmännyttigt. Det låter

ej gärna tänka sig, att icke ett dylikt företag bör bliva till nytta för

eu större krets av jordägare. Mot att något försök icke gjorts att

sinsemellan från allmännyttighetssynpunkt gradera nu nämnda intressen,

torde således berättigade anmärkningar icke kunna göras.

Annorlunda är förhållandet med det femte slag av företag, som

i det remitterade förslaget tillagts bland dem, som skulle vara berättigade

till kungsådrevatinet, bevattningsföretagen. Dylika företag, förbrukande

avsevärda mängder vatten, kunna mycket väl igångsättas av

enskilda strandägare, utan att någon annan än företagaren har nytta av

företaget, och låt vara, att det är ett allmänt intresse, att en var jordägare

uppdriver avkastningen av sin egendom till största möjliga höjd,

synes det mig bjuda ganska mycket emot att ifråga om allmännyttighet

ställa dessa företag i samma klass som en farledsanläggning, flottledsanläggning,

fiskvåg eller fiskodlingsanstalt eller ett torrläggningsföretag.

Skall överhuvudtaget bevattningsintres-et upptagas bland kungsådreintressena,

något som synes mig synnerligen tvivelaktigt, bör väl i

varje fall tillses, att detta endast kommer att gälla bevattningsföretag,

som efter verkställd prövning befinnas hava en utpräglat allmännyttig

karaktär.

Åven andra stycket i förevarande paragraf synes i viss mån giva

anledning till erinringar.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj-.tf. nåd. proposition Nr 128.

Därest ett strömfall i sin helhet tillhör samme ägare, torde giltig

anledning saknas att, på sätt förslaget gör, behandla den del av detsamma,

som borttages, såsom en enhet för sig. I regel åtminstone lärer

ägarens förlust bliva ungefär densamma, vare sig vattenkraft frångår

honom genom att vatten tages i anspråk eller detta sker genom att

fallhöjden minskas eller genom en kombination av båda dessa vägar

att tillgodose kungsådreintressena; och det synes vid sådant förhållande

mindre rationellt att göra det beroende på vilken utväg som anlitas,

huru stor del av vattenkraften han skall avstå utan ersättning. Lagförslagets

ståndpunkt i denna del lider förövrigt av den svagheten, att

densamma kan komma att medföra vissa särskilt för torrlåggningsintresset

oförmånliga konsekvenser. Såsom ovan erinrats, gäller som

regel prioritet sprincipen mellan de olika kungsådreintressena, så att det

intresse, som först kommer i fråga att tillgodoses, får, så långt det

för ändamålet erfordras, tillgodogöra sig allt vad som skall avstås utan

ersättning. Om t. ex. ett vattenavledningsföretag kan genomföras uteslutande

medelst avledande från ett strömfall av en tredjedel av den

däri framrinnande vattenmängden, får detta ske utan särskild ersättning

till strömfallsägaren för den förlust av vattenkraft han lider därigenom.

Nu är det emellertid så, att för dylika företag oftast i första hand

erfordras minskande av fallhöjden. År detta förhållandet, kan emellertid

till följd av stadgandet i förevarande stycke, om ej hela fallet borttages,

för företaget icke tillgodogöras allt vad strömfallsägaren är pliktig

ersättningsfritt avstå för tillgodoseende av kungsådreintressena, utan

det blir alltid något kvar, som kan tagas i anspråk för ett senare företag

av beskaffenhet, att för detsamma kungsådrevatteu kan tagas i anspråk.

En sådan skillnad synes föga berättigad, om man i allmänhet vill, att

de intressen, S‘>m erkänts som kungsådreintressen, skola vara lika

berättigade. Enligt mitt förmenande bör strömfallsägaren i vilket fall

som helst vara pliktig att utan gottgörelse avstå intill en tredjedel av

den ursprungliga vattenkraften, och detta vinnes, om man i varje händelse

räknar med strömfallet i dess helhet såsom en enhet. Yad kommittéerna

anfört därom, att ofta svårighet skulle kunna föreligga att

avgöra, var ett strömfall börjar eller var det slutar, må i viss mån äga

sin giltighet, men svårigheten lär i allmänhet icke vara större, än att

den bör kunna övervinnas av en med erforderlig kompetens utrustad

vattendomstol, och denna omständighet lär i varje fall icke innebära

skäl nog att frångå den riktiga ståndpunkten även i alla de händelser,

då nämnda svårighet icke föreligger. Det må i övrigt erinras, att man

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

icke ryggat tillbaka för nämnda svårighet, t. ex. då det i 2 kap. 7 §

gällt att ordna forhållandena i fråga om samfällda strömfall.

Å andra sidan torde däremot i den av kommittéerna jämväl berörda

händelsen, att fallet tillhör ett flertal delägare, som äga var sin avskilda

del av detsamma, varje delägares andel till undvikande av likvidsfrågor

dem emellan böra behandlas som ett strömfall för sig.

Lagrådet:

Då bär talas om »vatten, som förut må hava tagits i anspråk»,

avses otvivelaktigt ej annan vattenmängd än sådan, för vars avståetide

ersättning icke utfått. Det synes emellertid önskligt, att denna mening

kommer till tydligt uttryck i lagtexten.

7 §''

Justitieråden Gallstrand och Wedberg, regeringsrådet PlantingGyllenböga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

Om en ström fallsägare, som till förmån för ett kungsådreintresse

fått avstå vattenmängd mot en jämlikt slutet av första stycket i donna

paragraf minskad ersättning, sedermera nödgas för liknande ändamål

vidkännas förlust av ytterligare vattenmängd, uppstår fråga i vad

mån förstnämnda vattenmängd bör vid tillämpning av regeln i 6 §

första stycket sammanräknas med den senare. Svaret härpå synes rättvisligen

ej kunna bliva annat än att den först avstådda vattenmängden

bör medräknas utom till så stor del, som, därest hela den minskade

ersättningen antoges belöpa å samma del,* kunde anses vara enligt eljest

gällande bestämmelser till fullo ersatt. Eller med andra ord stadgandet

om ersättningens successiva minskning med en tjugondei bör läsas,

som innehölle det, att för varje förflutet år utöver tjugu skall utan

ersättning avstås en tjugonde! av sådan anpart i vattenmängd eller fallhöjd,

som eljest skolat jämlikt 6 § i sin helhet avstås utan ersättning.

Säkerligen överensstämmer också eu sådan tolkning av lagtexten med

förslagets syfte. Till undanröjande av varje tvivel härom torde emellertid

eu omredigering av lagtexten i enlighet med det antydda vara

lämplig.

Justitierndet von Seth:

Stadgandet i denna paragraf innebär enligt sin andemening icke

ett upphävande utan endast en suspension av de skyldigheter 6 §

ålägger ägare av strömfall i vattendrag, där kongsådra finnes. Det

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

sätt, varpa enligt första stycket ersättningsfrågan ordnats, synes vid

sådant förhållande innebära en inkonsekvens, liiktigast vore vii.1, att i •

detta hänseende meddelades sådana bestämmelser att, om, då efter er

hållet byggnadslov fråga uppstår om tillgodoseende av ett kuugsådreintresse,

fyrtio år ännu icke förflutit från den lör byggnadens fullbordande

jämlikt 11 kap. 03 § bestamda tiden, strömfallets ägare icke skall

vara pliktig att för ändamålet underkasta sig mockning i vattenmängd

eller fallhöjd, som lian enligt vattendomstolens beslut äger tillgodogöra

sig, med mindre ersättning gives honom för värdet av nyttjauderätten

intill fyrtioårstidens utgång till den anpart av vatten eller fallhöjd, som

han eljest skull» varit skyldig avstå utan ersättning.

Vidtages eu dylik ändring i lydelsen av första stycket, medför

detta även nödvändigheten av mindre jämkningar i aviättningen av

Övriga två stycken i paragrafen.

Lagrådet:

Rörande bestämmelsen i andra stycket av förevarande paragraf

yttras i motiven, att åt densamma givits sådan avfattning, titt domstolen

äger förfara så, som i varje fall finnes lämpligast. Enligt bestämmelsens

ordalydelse är emellertid domstolen befogad att meddela

andra föreskrifter, än i första stycket sägs, allenast såvitt angår tidpunkten

för inträde av strömfallsägarens skyldighet enligt 6 §. Härmed

lärer icke låta förena sig ett beslut av exempelvis den innebörd motiven

särskilt angiva eller att en strömfalIsägare skall under en första

kortare tid av fyrtioårsperioden vara utan inskränkning underkastad

förpliktelsen enligt 6 § men efter sagda tids förlopp komma i åtnjutande

av den honom i första stycket av nu ifrågavarande paragraf tillerkända

förmån. Uå det likväl synes ganska lämpligt, åt t domstolen

erhåller den större frihet, som eldigt motiven varit avsedd, torde någon

redaktionell jämkning av förevarande stadgande böra vidtagas.

8 §■

Lagrådet:

De beslut, varigenom Konungen meddelat tillstånd att överbygga

kongsådra, hava till förmån för framtida företag ålagt den byggande

vissa .förpliktelser utöver vad som innefattas i den uti tredje stycket

av förevarande paragraf omföra.älda skjddighet att utan ersättning

underkasta sig minskning i vattenmängd eller fallhöjd. Dessa ytterligare

förpliktelser komma enligt sagda styckes avfattning att, såvitt

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 käft. (Nr 128.) 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

rörer strömfall, där enligt den nya lagen kongsådra icke linnes, fortfarande

gälla, även med avseende å företag, om vars utförande fråga

väckes först efter nya lagens ikraftträdande. I detta hänseende blir

således ägaren av dylikt strömfall strängare förbunden än ägaren av

strömfall, där jämlikt nya lagen kungsåder linnes. Enligt paragrafens

första st\?cke är nämligen sistnämnde ägare med avseende å framtida

företag i allo frigjord från de i sammanhang med tillståndet givna bestämmelser,

så framt ej, i visst fall, han förklarat sig vilja fortfarande vara

underkastad dem. Då anledning lärer saknas att i fråga om strömfall

utan kungsådra upprätt hålla de vid byggnadstillståndet meddelade bestämmelserna

i vidare mån, än som sker beträffande strömfall med kungsådra,

synes ifrågavarande tredje stycke böra jämkas därhän, att sagda

bestämmelser icke i något avse< nde komma att gälla beträffande företag,

om vars utförande fråga väckes efter det nya lagen trätt i kraft,

9 §•

Lagrådet:

De formella ändringar i förhållande till kommittéernas förslag,

som vidtagits i förevarande paragraf, lära hava sträckts längre, än som

varit påkallat av omständigheterna. Bäst synes den tanke, som ligger

till grund för ifrågavarande stadgande, komma till uttryck, om åt paragrafen

gives den med kommittéernas avfattning närmare överensstämmande

lydelsen att, om, då den nya lagen träder i kraft, strömfall, där

jämlikt denna lag kungsådra finnes, är bebyggt i annan ordning äu

efter tillstånd, som i 8 § sägs, eller sådant strömfall därefter varder

utan dylikt tillstånd bebyggt i enlighet med beslut, som meddelats på

grund av äldre lag, fallets ägare icke på grund av stadgandena i 6 §

skall vara pliktig att utan ersättning underkasta sig minskning i den

vattenmängd eller fallhöjd, som han lagligen äger tillgodoföra sig

medelst byggnaden.

10 §.

Justitieråden Gallstrand och Wedl>erg1 regeringsrådet PlantinqGyllenbåga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

Tillämpningsområdet för den regel, som i andra stycket av.denna

paragraf gives beträffande ett å skilda tider bebyggt strömfall,’ synes

icke vara tillfredsställande angivet. Om nämligen strömfallsägaren jämlikt

slutet av första stycket i 8 § är beträffande den tidigare tillgodo
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Muj.ts nåd. proposition Nr 128.

gjorda vattenmängden underkastad icke stadgande^ i ti § utan de bestämmelser

Konungen meddelat vid beviljande av tillstånd att överbygga

kongsådra, torde ändock ifrågavarande regel böra lända till efterrättelse.

Förutsättning för dess tillämpning bör sålunda vara, icke att

stadgandena i 6 § gälla beträffande den först tillgodogjorda delen av

vattnet, utan att stadgandet i 1) § ej gäller i fråga om densamma. Vid

den omarbetning, som förevarande stycke i enlighet med vad nu anmärkts

lärer böra undergå, synes tillika böra bringas till tydligt uttryck,

att å vattenmängd, beträffande vilken stadgandet i 9 § är tilllämpligt,

ej må beräknas större del av det för ett kungsådreintresse i

anspråk tagna vattnet, än som överskjuter den övriga av nyssnämnda

stadgande ej berörda vattenmängden.

Justitierådet von Seth:

Leder vad jag erinrat ifråga om G § andra stycket till eu ändring

av nämnda lagrum i den av mig angivna riktningen, lärer konsekvensen

fordra en förändring jämväl av förevarande paragraf, nämligen

därhän, att i det hänseende, varom här är fråga, detsamma kommer,

så långt omständigheterna medgiva, att gälla såväl beträffande förlust av

fallhöjd som ifråga om förlust av vattenmängd. Full likställighet kan

ju aldrig vinnas- av det skälet, att en obegagnad del av fallhöjden icke

kan användas till kompensation mot en bebyggd. Om t. ex. översta

''tredjedelen av fallhöjden måste bortsprängas för ett vattenavledningsföretag,

kan naturligtvis aldrig strömfallsägaren påfordra att få full ersättning

för den bortsprängda delen mot en förklaring, att han är villig att

för framdeles uppstående intressen, till vilkas tdlgodoseende kungsådrevattnet

kunde ifrågasättas att tagas i anspråk, avstå från den nedre

tredjedelen, som är obegagnad. Men å andra sidan bör, synes det mig,

en ström fallsägare, om t. ex. den del av fallhöjden, som måste bortsprängas

för ett dylikt företag, delvis är obegagnad, rimligtvis vara

berättigad att påfordra, att vad han är pliktig avstå utan ersättning

i första hand beräknas på den obegagnade delen.

Beträffande stadgandet i andra stycket är jag ense med lagrådets

övriga ledamöter.

Att något motsvarande stadgande icke behövs för det fall, att ett

strömfall bebyggts å olika tider för tillgodogörande av skilda delar av

fallhöjden, är uppenbart. Det möter i sådan händelse icke någon

svårighet att avgöra, om den fallhöjd, som borttages, ingår i den genom

den ena eller den andra byggnaden tillgodogjorda delen.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

14 §.

Justitieråden von Seth och Wedherg samt överstelöjtnanten Ekdahl.

Avfattningen av paragrafen är så tillvida oklar, som av densamma

icke tydligt framgår, vad som lämpligen borde gälla, nämligen att, om

under en löpande trettioårsperiod deri nttagbara kraften till följd av

reglering eller eljest ökas, motsvarande ökning skall äga rum i skyldigheten

att lämna bygdekraft och att, där fråga uppstår om åläggande att,

på grund därav lämna mera bygdekraft, bestämmandet härom skall

första gången ske endast lör den tid, som återstår av löpande trettioårsperioden.

2 KAP.

3 §.

Lagrådet:

Enligt kommittéförslagets avfattning utgöra »skada» och »intrång»

sidoordnade begrepp. Det remitterade förslaget har ej vidtagit någon

förändring härutinnan, såvitt rörer 9 och 11 kap., med undantag dock för

9 kap. 49 §, varemot i nu förevarande paragraf och med densamma

jämställda lagrum, t. ex. 7 kap. 2 §, ordet skada användes såsom omfattande

även intrång. Då emellertid överensstämmelse bör råda mellan

lagens olika delar, och den i 9 och 11 kap. i allmänhet brukade terminologien

närmare ansluter sig till uttryckssättet inom andra områden

av lagstiftningen, torde densamma böra undantagslöst iakttagas.

Justitieråden von Setli och Wedherg, regeringsrådet Planting-Ggllenbåga

samt överstelöjtnanten Ekdahl
Stadgandet

i första punkten av första stycket, att ej någon må

så bygga i vatten, att genom uppdämning, sänkning av vattenståndet

eller, annorledes intrång göres å eller eljest skada tillfogas annan tillhörig

egendom, utan så är, att nyttan står i viss gynnsam relation till

skadan, torde så tillvida vara missledande, som ordet »annorledes» skulle

kunna tolkas såsom innefattande även sådana åtgärder, som icke hava

inverkan på vattenförhållandena. Detta lärer emellertid icke vara förslagets

mening, såsom '' framgår av en del följande stadgande i förevarande

kapitel, vilka avse att närmare* reglera rätten till dylika åtgärder.

Gemensamt för alla dessa stadganden är, att där avsedda

opaginerad Kontrollera mot PDF

L49

Kuntjl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

åtgärders tillåtlighet icke är beroende av, huru eu jämförelse utfaller

mellan värdet av åtgärdens nytta och värdet av den skada, som åstadkommes.

Till undvikande av missförstånd i antydda avseende, synes

ordet »annorledes» i förevarande lagrum höra utbytas mot något annat

uttryck, t. ex. annan inverkan på vattenförhållandena.

Justitierådet von Setlr.

Av motiven framgår, att''det icke varit de sakkunnigas avsikt, att

vid den jämförelse mellan nyttan av eu byggnadsåtgärd, å ena sidan,

samt skadan av densamma, å andra sidan, som eldigt första stycket

skall läggas till grund för prövningen av åtgärdens tillåtlighet, hänsyn

skall få tagas till annan nytta än den, som uppkommer för den byggande.

Mot den ståndpunkt förslaget sålunda intager har emellertid

av svenska vattenkraftföreningen erinrats, att hänsyn borde få tagas

även till den nytta, som tillskyndades andra. Det kan ifrågasättas, om

ej denna ståndpunkt är den riktiga. Vad av de sakkunniga anförts

därom, att de synpunkter, föreningen framhållit och som särskilt skulle

äga giltighet ifråga om företag med syfte att reglera vattnets framrinning,

skulle vara tillgodosedda genom de i 7 kap. med ielade föreskrifterna

om tvångsrätt till deltagande i vattenregleringur och att det näppeligen

kunde anses följdriktigt, att vid ett regleringsföretag företagaren skulle

äga att till stöd för företagets tillåtlighet åberopa sig å dess nytta för

annan under andra villkor, än som angåves i nämnda bestämmelser,

synes knappast vara övertygande. Genom den prövning, som avses i

förevarande paragraf, skall avgöras, om före''agets socialekonomiska betydelse

är sådan, att det bör tillåtas, trots det intrång det gör i annans

rätt, och från socialekonomisk synpunkt lärer det härvidlag icke göra

någon skillnad, om nyttan av detsamma kommer den ene eller den andre

till godo. Den tvångsrätt, som medgives i 1 § av 7 kap., är väl också

grundad på den socialekonomiska betydelsen av företaget, men där avses

ett mycket kraftigare ingripande i tredje mans rättsområde, och det är

därför ingalunda givet, att villkoren för sistnämnda rätt böra vara

desamma som för rätten att på egen bekostnad utföra ett vattenbyggnadsföretag

i allmänhet. Åven det andra av de sakkunniga anförda

skälet, att man icke borde i allt för hög grad underlätta möjligheten

för en enskild att, hur ringa och obetydlig den på hans egendom

belöpande nyttan av företaget i förhållande till den därav förorsakade

skadan äu vore, sätta i gång ett företag av den ekonomiska omfattning

och med de vittgående verkningar för andra, som ofta känneteckna

eu vattenreglering, torde icke vara bärande. Det finnes näm
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

ligen mycket ringa anledning till antagande, att någon skulle vilja på

sin bekostnad genomföra ett dylikt företag, om icke den väsentligaste

nyttan av detsamma komme honom själv till godo, då han ju alltid får

ensam vidkännas alla kostnaderna för detsamma. Snarare skulle man

väl hava att befara ett lättsinnigt igångsättande av företag, i vilka den,

som tager initiativet, har utsikt att intvinga andra till deltagande. Det

må ock erinras, att frågan om, till vilken nytta hänsyn bör tagas, då

det gäller att avgöra spörsmålet om ett ‘företags tillåtlighet enligt förevarande

paragraf, har föga samband med den i motiven i sammanhang

därmed behandlade frågan, om och i vad mån vid bestämmandet av

ersättning för skada genom ett företag av ifrågavarande slag kvittning

må äga rum mot den nytta, som vinnes av företaget i annat avseende.

Sistnämnda fråga blir nämligen ytterst ett spörsmål, huruvida tredje

man i någon mån kan förpliktas deltaga i kostnaderna för företaget.

Till följd av det sätt, på vilket första stycket är avfattat, föranleder

ett godtagande av vad vattenkraftföreningen i denna del hemställt

icke någon förändring i dess lydelse.

Ett spörsmål av synnerlig vikt vid tillämpningen av stadgandena

i förevarande paragraf kommer otvivelaktigt att bliva, vilken hänsyn

vid jämförelsen mellan nyttan och skadan av en ifrågasatt byggnadsåtgärd

skall tagas till tredje man tillkommande s. k. begränsade sakrätter

till egendom, som bero res av åtgärden. Paragrafens avfattning

lärer väl närmast giva anledning till det antagandet, att överhuvudtaget

särskild hänsyn till dylika särrättigheter icke skall tagas vid beräkningen,

utan att man därvid — frågan har sin största betydelse vid uppskattningen

av den skada, som förorsakas av åtgärden, — skall utgå

från de särskilda av företaget berörda egend om sobjekten såsom vart för

sig utgörande en helhet, innefattande jämväl de särrättigheter till detsamma,

som kunna förefinnas. Till nämnda särrättigheter skulle då

hänsyn komma att tagas först vid ersättningsfrågornas avgörande. Under

förutsättning, att denna tolkning av förslaget, som väl överensstämmer

med att det vid prövningen av frågan om byggnadsåtgärdens tillåtlighet

är de socialekonomiska synpunkterna, som skola träda i förgrunden,

är den av förslagets upphovsmän avsedda, har jag icke någon erinran

att göra mot detsamma i denna del.

4 §•

Justitierådet von Seth:

Stadgandet i förevarande paragraf står i bestämd strid mot den

rättsuppfattning, som hittills gjort sig gällande i domstolspraxis, i det

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr .128.

att man, såvitt jag vet, undantagslöst, låtit prioriteten bliva avgörande

mellan intresset av vattnets tillgodogörande och torrläggriingsintresset.

Då de sakkunniga nu föreslagit ett häremot stridande stadgande, utgör

detta givetvis ett led i deras strävande att i största möjliga mån tillgodose

jordbrukets intressen. Det kan emellertid ifrågasättas, om ej

förslaget, sådant det i denna del blivit avfattat, går länyre, än som med

denna utgångspunkt är erforderligt. I regel torde jordbrukets intressen

vara fullt tillgodosedda genom eu torrläggning till det djup, från vilket

gällande bestämmelser om dikning och vatienavledning utgå såsom det

högsta erforderliga. I de fall, då djupare torrläggning ifrågasättes,

åsyftas därmed i allmänhet att göra förefintliga sankmarker användbara

för industriellt tillgodogörande, för torvfabrikation och dylikt. Det kan

ifrågasättas, om tillräckliga skäl finnas att, på sätt förslaget med sin

nuvarande avfattning gör, ställa dylika intressen i samma gynnade ställning

gent emot vattenkraftsintresset som jordbruksintresset. För min

del kan jag ej finna annat, än att ett dylikt gynnande av vissa industriella

intressen på vattenkraftsintressets bekostnad innebär en obillighet

mot det senare. Jag hemställer förty om sådan jämkning i paragrafens

avfattning, att vad där stadgas om uppdämning, som hindrar

eller försvårar framtida torrläggning av mark, endast kommer att avse

torrläggning för jordbruksändamål.

5 §•

Lagrådet:

Upplåtelse är icke det enda sätt, varpå ett servitut kan uppkomma;

och det är ju icke alldeles uteslutet, att även ett på annat sätt uppkommet

servitut skulle kunna hava sådan innebörd, att det kunde

åberopas i fäll, som avses i förevarande paragraf. Avfattningen av första

stycket lärer fördenskull böra underkastas sådan jämkning, att vad där

stadgas avseende servitutsrätt kommer att gälla oberoende av hur servitutet

tillkommit.

6 §■

Justiticrådet Wedberg, regeringsrådet Planting -Gyllenbå g a och

överstelöjtnanten Ekdahl:

Därest ingendera av ägarne å ömse sidor om ett strömfall vill

ens i någon mån deltaga med den andre i fallets tillgodogörande, bör

det ej ifrågakomma, att vattendomstolen ändock föreskriver, att ett gemensamt

utnyttjande skall i större eller mindre utsträckning äga rum. Så
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

vitt stadgandet i andra stycket av denna paragraf, att domstolen i berörda

händelse skull pröva, åt vilkendera företräde bör givas, utesluter meddelandet

av en föreskrift om gemensamt utnyttjande, lärer alltså detsamma

vara välgrundat. Däremot skulle beträffande stadgandets avfattning

kunna erinras, att den synes giva vid handen, det ovillkorligen

åt end ra sidans ägare skulle tillerkännas rätt till nyttjande även av

andra sidans lott i vattnet. Läses stadgandet i sitt sammanhang med

paragrafens första stycke, torde emellertid klart framgå att, om och i

den mån ett ensidigt tillgodogörande av hela fallet ej å någondera sidan

kan ske utan synnerlig skada för andra sidans ägare, vattendomstolen bor

avslå båda ägarm s framställningar. Under förutsättning, att denna tolkning

överensstämmer med förslagets syfte, lämnas nu ifrågavarande

stadgande utan anmärkning.

Justitierådet von Seth:

Andra stycket av förevarande paragraf skulle vid en bokstavlig

tolkning kunna giva anledning till den uppfattningen, att det skulle

finnas en primär ratt för endera sidans ägare att tillgodogöra sig även

motsidans andel i fallet, blott båda var för sig gorå anspråk på att få

utnyttja det hela, medan, om endast den ena framställer dylikt anspråk,

han skulle mötas av det beskedet, att han först måste inbjuda motsidans

ägare att utnyttja fallet gemensamt, och att, endast för den händelse

denna inbjudan icke antages, hans begäran kan villfaras. Detta kan

emellertid ej hava varit, vad förslagets upphovsmän avsett. Det förhållande,

som här åsyftas, är uppenbarligen det, att båda sidornas ägare

inbjudit motsidans ägare ait deltaga i gemensamt utnyttjande var efter

sin plan, men å ömse sidor mötts av ett avslag. Då båda sidorna

således måste anses i första hand önska gemensamt utbyggande fastän

på olika sätt, föreligger alltså i realiteten just den situation, som regleras

i sista punkten av första stycket. Det synes därför, som om andra

stycket borde få utgå.

Iakttages detta, behöves icke någon sådan bestämmelse som den,

varom vattenkraftsföreningen i sitt yttrande av den K5 oktober 1917

hemställt, eller att åt vattendomstolen borde inrymmas rättighet att förese

iva, det fallägarna skola utnyttja var sin lott i vattnet vid var sin

anläggning, rnen med användande av gemensam damm. Befogenhet

härtill har vattendomstolen nämligen redan på grund av förenämnda

stadgande i sista punkten av första stycket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ts nåd. proposition Nr 128.

158

7 §■

Lagrådet:

Till grund för stadgandet i denna paragraf, att den, vilken såsom

delägare eller på grund av servitutsrätt, som upplåtits för all framtid,

råder över mer än hälften av ett samfält strömfall, under vissa villkor

äger rätt att lösa detsamma, ligger givetvis den uppfattningen, att

överlåtelse av en ideell andel i en dylik samfällighet äger rättslig

giltighet. Detta utsäges visserligen icke uttryckligen, men, då förslaget

utgår från att en upplåtelse av servitut till eu dylik andel skulle vara

giltig, lärer något tvivel icke kunna råda om förslagets ståndpunkt i

nämnda hänseende. I domstolspraxis har emellertid hittills en motsatt

uppfattning gjort sig gällande, i det dylika överlåtelser plägat frånkännas

giltighet, åtminstone om de ej fullständigats genom enahanda överlåtelser

av samtliga övriga andelar i samfälligheten. Det lärer ej heller

kunna betvivlas, att domstolarna skulle komma att underkänna jämväl

avtal, varigenom servitut uti enskilda sådana andelar upplätes, därest

frågor om dylika avtals giltighet gjordes till föremål för deras prövning.

Goda grunder för en sådan ståndpunkt kunna också anföras,

överlåtelser och upplåtelser av ifrågavarande slag äro icke ägnade att

bidraga till reda och ordning i fastighetsväsendet.

Den uppfattning, på vilken förslaget i förevarande hänseende

bygger, lärer alltså icke vara ägnad att tjäna till utgångspunkt för

lagstiftningen.

Å andra sidan torde ett ofrånkomligt praktiskt behov föreligga, att

saken ordnas så, att icke allt för stora hinder läggas i vägen för ett

ändamålsenligt utnyttjande av sådana strömfall som de, om vilka det*

här är fråga, och ett villkor härför lärer vara, att det på något sätt

möjliggöre3 för den, som själv icke äger så stor andel i samfälligheten,

att han på grund därav kan göra anspråk på lösningsrätt, att genom

godvilliga överenskommelser med andra delägare undanröja nämnda brist.

En utväg att sålunda ordna saken skulle vara, om lösningsrätt

tillerkändes såväl den, vilken själv äger mer än hälften i samfälligheten,

som den, vilken väl själv äger endast en mindre andel däri men kan

styrka sig hava medgivande till företaget av delägare, som tillsammans

med honom äga mer än hälften. Att en överlåtelse eller upplåtelse av

ovannämnda slag bör gälla såsom ett dylikt medgivande, lärer vara

självklart.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 höft. (Nr 128.)

20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Justitierådet von Seth:

Bestämmelserna i andra stycket synas sakna erforderlig- tydlighet

och fullständighet. Sålunda framgår ej med bestämdhet av ordalagen,

huruvida avsikten är att, endast da samtliga delägare utom sökanden

förklara sig vilja ingå i företaget, sökanden skall vara pliktig upptaga

annan såsom deltagare i detsamma, eller om meningen är, att även

enstaka meddelägare skola kunna tilltvinga sig delaktighet däri. Eu

sträng bokstavstolkning skulle väl närmast leda till ett antagande av

förstnämnda alternativ såsom det av lagstiftaren åsyftade. Föga rimligt

skulle det väl emellertid vara att förhindra ett deltagande av även enstaka

delägare blott därför, att de ej kunde få övriga meddelägare att

förena sig om företaget. Jag hemställer därför om ett förtydligande

av paragrafen i sådan riktning, att det uttryckligen framgår, att eu var

delägare, som förklarar sig villig därtill, må få ingå i företaget.

Vidare finnes icke någon bestämmelse, efter vilken grund de, som

vilja förena sig med sökanden, må vinna delaktighet i företaget och

således å andra sidan skola vara pliktiga att bidraga till kostnaderna

för detsamma. Möjligen beror detta på att man vid förslagets avfattande

endast haft det fall för ögonen, att samtliga meddelägare förklara

sig vilja deltaga, och att det för denna händelse synts självfallet,

att delaktigheten skall stå i förhållande till andelskapet i strömfallet,

Overgives nu, såsom härförut ifrågasatts, denna ståndpunkt och medgives

det även enstaka meddelägare att vinna delaktighet i företaget,

synes det emellertid i varje fall böra genom en uttrycklig lagbestämmelse

klargöras, efter vilken grund dessa meddelägare skola få andelar i detsamma.

Två alternativ kunna härvid tänkas, nämligen antingen det,

att den inträdande meddelägaren vinner delaktighet allenast efter det

förhållande, vari hans andel i strömfallet står till samtliga övriga andelar

däri tillsammantagna, eller det, att delaktigheten bestämmes efter förhållandet

mellan den inträdande meddelägarens andel i fallet, å ena

sidan, och sökandens andel däri, å den andra. Övervägande skäl synas

emellertid tala för förstnämnda alternativ. Den meddelägare, som vill

förena sig med sökanden, bör nämligen icke få draga fördel av att

en del andra meddelägare önska stå utanför, utan bör fördelen härav

uteslutande komma initiativtagaren till godo. Å andra sidan kan det

ju även gorå det lättare för den, som önskar ingå i företaget, att verkställa

sin avsikt, om hans bidragsplikt blir oberoende av, huru många

andra meddelägare stanna utanför detsamma,

Det må slutligen anmärkas, att det är tvivelaktigt, huru förslaget

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kutujl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

avser, att det bjudande att deltaga, som i paragrafen omtalas, skall

försiggå, och att, om fråga är om ett strömfall med ett flertal delägare

och särskilt om vissa av dem äro avlägset boende, det kunde komma

att bereda en sökande oskäliga svårigheter, därest han skulle vara nödsakad

att tillställa eu var av övriga delägare en särskild inbjudan till

deltagande. Svårigheterna i sistnämnda hänseende äro i det fall, som

avses i förevarande paragraf, helt andra, än då det gäller att, på sätt

i 6 § föreskrives, bjuda ägaren av motsatta sidan att deltaga i eu

gemensam utbyggnad. Det får ej heller förbises att, såsom i motiven

framhålles, det i förevarande fall är fråga allenast om ett mera provisoriskt

tillgodogörande och att vid sådant förhållande också formerna

böra göras så enkla som möjligt. Bäst vore nog, då den, som vill med

tillämpning av förevarande lagrum bebygga ett strömfall, ändå är pliktig

att hos vattendomstolen söka tillstånd till byggnaden, om det uttryckligen

kunde lämnas honom öppet att göra inbjudan till deltagande i

ansökningen därom. Nämnda inbjudan skulle då delgivas meddelägarna

genom den kungörelse, som enligt. 11 kap. 32 § skall utfärdas i anledning

av ansökningen. Det borde därvid tillika i kungörelsen föreläggas

den, som ville ingå i företaget, att tillkännagiva detta på sätt

och inom tid, som skall föreskrivas för bestridande av ansökningen eller

framställande av invändningar mot företagets omfattning etc.

Tillgodoseendet av nu angivna synpunkter lärer emellertid icke

föranleda någon ändring i förevarande paragraf. Däremot synes böra

göras ett tillägg till bestämmelserna i 11 kap.

Lagrådets övriga ledamöter instämde med justitierådet von Seth i

vad han yttrat angående bjudande att deltaga i anläggning, som i andra

stycket av förevarande paragraf avses.

8 §.

Justitierådet von Seth:

Den i sista punkten av denna paragraf använda beteckningen,

statens fiskeritjänsteman, lärer kunna giva anledning till den missuppfattningen,

att den tillstyrkan, som där avses, skulle kunna lämnas av

vilken som helst av statens fiskeritjänstemän. Detta är emellertid ingalunda

fallet. Sålunda äro fiskeriingenjörens tjänsteuppgifter av den

speciella art, att innehavaren av nämnda befattning icke behöver besitta

sakkunskap i fråga om själva fisket. 1 övrigt är fiskeritjänstemännens

tjänstgöring sålunda reglerad, att landet är uppdelat i vissa

distrikt, som förestås vart och ett av en där anställd fiskeriintendent, vilken

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungi. Maj:ts nåd proposition Nr 128.

icke får lämna distriktet annat än efter uppdrag eller särskild tillåtelse

av lantbruksstjrelsen, samt att fiskeriassistent och. fiskeristipendiat, som

tjänstgör som extra fiskeriassistent, endast efter särskilt förordnande av

antbruksstyrelsen vinner behörighet att fullgöra åliggande, som tillkommer

fiskenintendent. Behörig att avgiva utlåtande, som här avses,

ar således ior varje fall endast viss fiskeri tjänsteman.

Anmärkta uttryck är i förevarande sammanhang så mycket olämj>

ägare, som detsamma vid en bokstavlig tolkning skulle kunna föranleda

en vattendomstol att anse sig hava fria händer, även om en fiskeritjänsteman

avstyrkt den befrielse, varom här är fråga, blott sökanden därefter

kunde skaffa sig tillstyrkan från någon annan bland ifrågavarande tjänstemän,

något som givetvis icke är meningen.

Uttrycket statens fiskeritjänsteman lärer fördenskull böra till undvikande

av missförstånd utbytas mot uttrycket vederbörande fiskeritjänsteman.

. Motsvarande ändring bör göras även i andra paragrafer av förslaget,

dar uttrycket statens fiskeritjänsteman förekommer i sådant samin

anhang, att endast viss tjänsteman kan ifrågakomma.

11 §,

Lagrådet:

Enligt förevarande paragraf må olägenhet av någon betydelse icke

genom vattenbyggnad förorsakas vid användningen av farled eller flotte

föi det med leden avsedda ändamål. Då de sakkunniga i sina motiv

uttalat, att farleds- eller flottledsföretag, därest det kommit att till tiden

föregå en vattenbyggnad för annat ändamål, icke kan komma att underkastas

utgifter föranledda av jämkning med det intresse, som med vattenbyggnaden

avses, lärer emellertid detta icke böra föranleda en sådan

tolkning av förevarande lagrum, att i begreppet olägenhet jämväl inrymmes

kostnad Understundom torde det nämligen inträffa, att vid fråga om

utförande av vattenbyggnad i farled eller flottled av vederbörande myndighet

föreskrivas med avseende å leden och dess användning vissa anordningar

eller åtgärder, som äro av beskaffenhet, att kostnaderna för

oem icke böra drabba vattenbyggnadsföretaget.

12 §.

Lagrådet:

Stadgandet i andra stycket av förevarande paragraf bör, såsom

jamval i de sakkunnigas motiv uttalas, gälla blott sådana naturminne»-

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kutig/. Maj:ts nåd. proposition Nr JXH.

märken, som icke äro fridlysta. Denna begränsning i stadgandets räckvidd

framgår dock ej av dess avfattning.

15 §.

Justitierådet von Seth:

På sätt vattenkraftsföreniugen i sitt yttrande av den 16 oktober

1917 hemställt, lärer i förevarande paragraf böra intagas stadgande, att

den, som berättigas begagna annans vattenbyggnad, skall deltaga jämväl

i kostnaden för byggnadens framtida skötsel.

16 §.

Lagrådet:

Medan de tvångsrättigheter, vilka i förslaget tillerkännas den, som

vill bygga i vatten, i allmänhet blott avse förvärv av servitutsrätt, har

rätten att taga i anspråk utmål för kraftstation anordnats såsom en lösningsrätt,

d. v. s. såsom ledande till överflyttning av själva äganderätten

till området. I kommitté för slaget säges detta undantag vara betingat

särskilt ur fastighetskreditens synpunkt. Ohållbarheten av detta uttalande

är dock av de sakkunniga uppvisad. Och såsom de sakkunniga

jämväl anfört, måste det för strömfallsägaren vara en avgjord fördel,

att alla de rättigheter med avseende på annans egendom, vilka i samband

med strömfallets bebyggande medgivas honom, bliva förenade med

en och samma fastighet såsom ett tillbehör till denna — vilket med

gällande lagstiftning ej skulle bliva förhållandet, därest något område

förvärvades med äganderätt och därigenom komme att. utgöra en fastighet

för sig. När de sakkunniga likväl hålla före, att med hänsyn till

ändamålet med utmålsförvärvet berättigat fog torde finnas att låta det

avse äganderätten till området, lärer härmed åsyftas detsamma, som av

flottningssakkunuiga uttryckts så, att det för allmänna rättsmedvetandet

torde te sig mest naturligt, att äganderätten till en byggnad av i allmänhet

så bestående natur som en kraftstation och till den mark, varå

byggnaden är uppförd, ligger i samma hand. Detta må vara sant.

Olägenheterna av att utmålet bildar en fristående fastighet, som särskilt

kan intecknas och föryttras, synas dock vara så betydande, att ej heller

i detta fall bör finnas rätt att tvångsvis förvärva äganderätten.

Iakttages vad sålunda blivit anmärkt, erfordras jämkning även i

vissa följande delar av förslaget.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

§ 17-

Lagrådet:

Det i förevarande paragraf använda uttrycket »utan oskäliga kostnader»

är ganska tänjbart samt lider förövrigt av den svagheten att uteslutande

taga sikte på den byggandes intressen och att hänvisa till ekonomiska

synpunkter som de huvudsakligen avgörande, medan det i förevarande

hänseende för den skadelidande framför allt gäller ideella intressen,

låt vara att frågan medelbart jämväl för honom kan hava en ekonomisk

sida. Det kan ifrågasättas, om icke ett starkare uttryck vore att föredraga

och då i första hand uttrycket utan synnerlig olägenhet. Denna

formulering användes i motsvarande stadgande uti 1 § av lagen den 27

juni 1902 innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

och skulle bättre än ordställningen »utan oskäliga kostnader» framhäva,

att det endast är i sällsynta undantagsfall, som tomtplats, trädgård och

park få tagas i anspråk. Det synes så mycket lämpligare, att i detta

hänseende överensstämmelse åstadkommes mellan vattenlagen och nyssnämnda

lag, som enligt stadgandet i 18 § första stycket av förevarande

kapitel ifrågavarande lagar skola tillämpas vid sidan av varandra, då

det gäller överföring på elektrisk väg av ersättningskraft.

18 §.

Lagrådet:

Att vattendomstolens beslut om ersättning för förlorad Arattenkraft

medelst elektrisk kraftöverföring skall jämväl för kronan — ej blott för

enskild man, menighet eller inrättning — medföra skyldighet att avstå

eller upplåta mark för lednings framdragande, är säkerligen i denna

paragraf avsett, men framgår ej oförtydbart av densammas ordalydelse

eller av den allmänna bestämmelsen i 14 kap. om kronans likställighet

med enskild person. Åven så till vida synes paragrafens avfattning

mindre tillfredsställande, som den ej klart utmärker, att Konungen vid

bestämmande av ledningens sträckning har att tillämpa de grunder,

vilka äro stadgade i 1902 års lagstiftning rörande starkströmsledningar.

20 §.

Lagrådet:

Enligt bestämmelserna i förevarande paragraf skall fråga om fiskebyggnad

vara underkastad vattendomstolens prövning ej blott i de fall,

opaginerad Kontrollera mot PDF

15!)

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 128.

soin avhandlas i forsta stycket, utan även eljest, sä snart sannolika skäl

finnas, att allmän eller enskild rätt förnärmas genom byggnaden. Från

sistnämnda stadgande göres undantag endast för byggnad i vatten, där

varje svensk undersåte äger rätt att fiska. Såvitt första stycket är tilllämpligt,

lärer häremot icke något vara att erinra. Detsamma gäller jämväl

i övrigt, där fråga är om allmän rätt. Vad däremot angår fiskebyggnad,

genom vilken blott enskild rätt kan förnärmas, är förslaget i förevarande

hänseende strängare än motsvarande stadgande i 14 § av lagen den 29

juni 1896 om rätt till fiske även med den lydelse de sakkunniga föreslagit

för detsamma. I sistnämnda lagrum förutsättes nämligen, om anledning

icke finnes till antagande, att annan rätt än enskild beröres av

byggnaden, icke prövning av byggnadens tillåtlighet från vattenrättsmvndigheternas

sida i andra fall, än då den kan vålla uppdämning.

Mest i enlighet med sakens natur torde vara att i huvudsak ansluta

till lagen om rätt till fiske och med en av terminologien i övrigt

i vattenlagsförslaget föranledd jämkning i ordalagen från tillämpningen

av stadgandet i andra stycket av förevarande paragraf undantaga, förutom

fiskebyggnad i vatten, där varje svensk undersåte äger rätt att

fiska, även fiskebyggnad, beträffande vilken icke kan antagas, att den

kan inverka vare sig på allmän rätt eller på vattenståndet eller vattnets

lopp.

I varje fall bör naturligtvis lydelsen av 14 § i lagen om rätt till

fiske ansluta sig till vattenlagen. Bäst torde detta ske genom att i

stället för vad nämnda lagrum innehåller om fiskebyggnad eller anordning,

som kan vålla uppdämning, i slutet av detsamma införa en allmän

erinran att, där fråga är om fiskebyggnad eller anordning, vars tillåtlighet

skall enligt vattenlagen prövas av vattendomstol, vad därom är stadgat

jämväl skall lända till efterrättelse.

22 §.

Lagrådet:

t

De preklusiva verkningarna av vattendomstolens byggnadsmedgivande

torde böra sträcka sig till rätten att verkställa och för framtiden

bibehålla även sådana anläggningar, vilka ej ingå i den egentliga

vattenbyggnaden, men enligt tidigare stadganden i 2 kap. äga samband

med denna, såsom vall eller väg (14 §) eller kraftstation (16 §). Första

stycket av förevarande paragraf synes alltså böra i detta avseende förtydligas.

Enligt sista punkten i första stycket av 23 § kan det rättsskydd,

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 128.

som byggnadsbeslutet förlänar, komma att gälla även rätten till annat

vatten än det, vars tillgodogörande avses med byggnaden. Det är således

i nyssnämnda punkt fråga ej om inskränkning, utan om ytterligaie

utvidgning av rättsskyddet enligt 22 §. Av redaktionella skäl torde

det val vara lämpligt, att denna utvidgning får sin närmare bestämning först

i 23 §, men till vinnande av nödig reda och klarhet lärer dock redan

i 22 § böra utsägas, att dess bestämmelser även i denna riktning fullständigas

av stadgandena i 23 §. Med förslagets avfattning av 22 §

väntar man att i nästföljande paragraf finna blott inskränkningar i det

förut angivna rättsskyddet.

Justitierådet von Seth:

Det äi otvivelaktigt eu brist i förevarande förslag, att icke någonstädes

i detsamma givits några regler för det fall, att delägare i strömfall

som avses i 5 § av detta kapitel, eller i samfällt strömfall

skulle vilja gemensamt utnyttja detsamma. Ett dylikt gemensamt

utnyttjande lärer kanske icke så ofta komma ifråga beträffande de

mycket stora vattenfallen. Deras tillgodogörande sker nog i regel bäst

i storföretagets form, och för igångsättandet och drivandet av dylika

företag lämpa sig nog icke sådana enkla sammanslutningar av delägare

som de, vilka jag här åsyftar. Annorlunda ställer sig däremot

saken, då det gäller att tillgodogöra sig medelstora eller mindre strömfall.

Härtill erfordras i allmänhet varken så stora kapitalbildningar

eller så vidlyftiga anläggningar som för utnyttjande av större fall.

Aven själva driften lärer merendels, då fråga är om en dylik på eu

mei ellei mindre sluten kundkrets beräknad anläggning, kunna ordnas

efter enklare linjer än driften av ett storföretag. För delägarna, i

vilka man har att se de väsentligaste avnämarna av kraften, kan det

ju innebära ett visst intresse att icke behöva helt och hållet avstå från

medbestämmanderätt över det sätt, varpå tillgodogörandet sker. Särskilt

som ett led i de pågående strävandena för landsbygdens elektrifiering

torde dylika sammanslutningar vara ägnade att spela en viktig roll.

.Nu lägger visserligen förslaget icke några direkta hinder i vägen

för bildandet av sådana sammanslutningar, men utan uttryckliga lagbestämmelser

kunna avtal därom överhuvudtaget icke vinna omedelbar

giltighet gent emot nya ägare av de fastigheter, med vilkas ägande

delägarskapet i strömfallet är förbundet; och därigenom torde praktiskt

sett ett avgörande hinder vara rust mot ett allmännare bildande av

de sammanslutningar, om vilka det här är fråga.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Det synes, som om starka skäl förefunnes att söka undanröja

denna svårighet.

Detta lärer kunna ske genom ett tillägg till förevarande paragraf

av innebörd att, om delägare i strömfall, som avses i 5 §, eller i ett

samfällt strömfall förenat sig om gemensamt utnyttjande av strömfallet

eller strömfallen och för sådant ändamål antagit stadgar, som vattendomstolen

prövar tillfredsställande med hänsyn till såväl deltagarnas i

företaget som andra av detsamma berörda rättsägares intressen, den

giltighet, som i första stycket tillerkännes vattendomstolens beslut, skall

omfatta även de sålunda godkända, stadgarna. Givetvis borde vattendomstolens

prövning av stadgarna innefatta jämväl ett tillseende, att

bidragspliktens fördelning i desamma ordnats så, att icke inteckningshavares

rätt förnärmas.

Möjligen borde det tilläggas, att den omständigheten, att kommun,

landsting eller kronan för lämnande av anslag till företaget må hava

förbehållit sig rätt till delaktighet i detsamma och att bestämmelser i

enlighet härmed fått inflyta i stadgarna, icke finge i och för sig utgöra

hinder för dessas godkännande.

Sedan stadgarna blivit godkända, böra de givetvis ej få ändras

utan vattendomstolens godkännande.

23 §.

Lagrådet:

I kommittémotiven framhålles, att den preklusion, som inträder enligt

förevarande paragraf, gäller blott frågan om rätten till vattnets tillgodogörande,

ej själva äganderättsfrågan. Övervägande skäl torde ock tala

för en dylik begränsning av det med byggnadsbeslutet förenade rättsskyddet.

Ordalagen i paragrafen låta emellertid ej begränsningen med

önskvärd tydlighet komma till synes. När det sålunda heter bland annat,

att påstående, det vattnet eller del därav utgör allmän egendom, bör väckas

inom viss tid vid äventyr, att rätt till talan är förlorad, lärer detta

knappast kunna tolkas annorlunda än så, att det allmännas äganderättsanspråk

blir prekluderat, medan förslaget i själva verket ej avsett annan

påföljd, om den stadgade tiden försittes, än att den för sent väckta

talan ej må lända till inskränkning i den på grund av byggnadsbeslutet

med byggnaden förenade rätten till vattnets tillgodogörande.

En omredigering i nu antydd riktning lärer fördenskull böra vidtagas.

De bestämmelser paragrafens andra stycke innehåller om ersättning

till byggnadens ägare för dennas värde avvika i mer än ett hänseende

från eljest antagna regler beträffande vindikation. Det vill synas, som

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 höft. (Nr 128.) 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

om dessa avvikelser innebure ett gynnande av byggnadens ägare i

högre grad, än omständigheterna betinga. Väl förefaller det rimligt,

att en ägare, som vid byggnadsbeslntets meddelande var i god tro, får

njuta ersättning för vad han byggt intill tiden för stämningens delgivning,

även om han redan dessförinnan erhållit kunskap om den

andres bättre rätt. Men för vad han åtgjort efter instämningen lärer

han ej äga befogade anspråk på gottgörelse i vidare mån, än som motsvarar

nödiga kostnader — ett begrepp, som emellertid i fråga om

vattenbyggnader kan få ett tämligen vidsträckt omfång, i det att

stundom kostsamma och omfattande åtgärder kunna vara erforderliga

till vidmakthållande av redan påbörjade anläggningar eller till förekommande

av att dessa orsaka skada för annan. Mot de föreslagna

bestämmelserna kan vidare anmärkas, att de ej lämpa sig för det likvisst

i paragrafens första stycke berörda fall, alt den i klanderprocessen väckta

talan rörer blott en del av det vatten, som vid byggnaden tillgodogöres.

Bifalles en sådan talan, bör naturligtvis den vinnande icke vara

pliktig ersätta byggnadens ägare mera av dennas värde, än som belöper å den

del av byggnaden, vilken genom vattnets avstående blir för ägaren onyttig.

Även med de lättnader i skyldigheten att ersätta byggnadsvärdet,

som en omarbetning av förslaget i enlighet med det nu sagda skulle

innebära, torde denna skyldighet kunna bliva så betungande, att vindikanten

ej har annat val än att låta byggnadens ägare fortfara med

vattnets tillgodogörande. Det synes därför kunna ifrågasättas, om ej,

när utgivande av gottgörelse för byggnadsvärdet är villkor för vindikantens

rätt att komma i besittning av vattnet, denne borde kunna

av vattendomstolen berättigas att erhålla ersättning för vattenkraften

efter reglerna i 9 kap. Förutsättning härför skulle dock vara, ej blott

att vindikanten därom framställt yrkande, på sätt i förslaget är stadgat

beträffande motsvarande talan av byggnadens ägare, utan ock att vattendomstolen

prövade sådan ersättning kunna utgå utan väsentlig olägenhet

för denne.

Justitieråden von Seth och Wedberg, regeringsrådet PlantingGyllenbåga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

Vid 22 § har anmärkts, hurusom bestämmelsen i tredje punkten av

förevarande paragraf innebär en utsträckning av det rättsskydd, som byggnadsbeslutet

medför: skyddet skall omfatta även rätten till annat vatten

än det, som tillgodogöres vid byggnaden. Givet är, att en förutsättning

för preklusionen även beträffande rätten , till detta ej tillgodogjorda vatten

måste vara, att byggnadsbeslutet vilar på sådant antagande om sökan
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128. 163

dens rätt till vattnet, som förut i paragrafen omförmälts. Till förebyggande

av missförstånd synes emellertid denna förutsättning böra uttryckligen

angivas. 1 sammanhang med den redaktionella jämkning, som

bärav föranledes, lärer den ifrågavarande bestämmelsen lämpligen böra

utbrytas såsom ett särskilt, sista moment i paragrafen. Därigenom skulle

bland annat avlägsnas den oegentlighet, som med förslagets avfattning

vidlåder detsamma, att godtroende ägare ej är pliktig avstå vattnet

utan ersättning för byggnadens värde ens i den händelse, att vattnet

icke tillgodogöres vid byggnaden.

24 §.

Lagrådet:

Då bär talas om skada, som vid beslutets meddelande icke förutsetts,

är detta otvivelaktigt så att förstå, att exempelvis även ett

ersättningsanspråk, som väckts redan i byggnadsmålet men där blivit

ogillat, skall kunna oförändrat framställas ånyo inom den i paragrafen

angivna tid. Rätt att efter målets avgörande begära skadeersättningföreligger

med andra ord i varje fall, då skadan, såsom det heter i

resolutionen den 15 oktober 1915 angående överbyggande av kungsådran

vid Gullspång, vid ersättningsfrågans prövning icke förutsetts av

domstolen. Det synes emellertid önskligt, att vad sålunda är åsyftat

varder genom någon redaktionell jämkning tydligare uttryckt.

I andra stycket av förevarande paragraf är utsagt, att de åtgärder

till förebyggande eller minskande av skada, om vilka där är fråga,

icke må kränka annans rätt. Härutinnan råder alltså överensstämmelse

mellan förevarande lagrum och andra stycket i 31''§. I de sakkunnigas

motiv till 24 § säges nu, att den, som äger åberopa sig å det byggnadsbeslut,

vari ändring ifrågasattes, icke kan anses såsom »annan», även om

han ej är ägare till den byggnad, som utgjort föremål för beslutet.

Detta uttalande torde närmast avse den händelse, att eu strömfallsägare

jämlikt 31 § första stycket utverkat vattendomstolens beslut om ändrade

hushållningsföreskrifter beträffande annans vattenverk, således ett beslut,

vilket väl äger samma giltighet, som enligt 22 § tillkommer byggnadsbeslut,

men dock är av väsentligen annan innebörd. Då emellertid uttalandet

i det sammanhang, vari det förekommer, synes i viss mån vilseledande,

må här erinras att, ehuru förevarande paragraf icke såsom 31 §

andra stycket uttryckligen innehåller, att vattendomstolens beslut länder

till efterrättelse blott mellan parterna i målet, så dock uppenbarligen

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

är lallet. Den giltighet mot en var, varmed det ursprungliga byggnadsbeslutet

är utrustat, tillkommer sålunda ej de vattendomstolens senare

efter stämning givna beslut, vilka modifiera detsamma.

34 §.

Justitierådet von Seth:

Bestämmelserna i förevarande paragraf lämna icke någon uttrycklig

ledning för avgörandet av vissa betydelsefulla rättsfrågor, som

kunna uppstå genom utrivningen av eu vattenbyggnad eller dess övertagande

till underhåll av annan än ägaren.

Har byggnaden tillkommit med anlitande av den i 7 § medgivna

rätten för delägare i samfällt strömfall att lösa detta, och bär lösen

bestämts att utgå i ersättningskraft, kunna de delägare, som fått avstå

sina andelar i strömfallet, komma i en synnerligen vansklig ställning.

Anmäler sig icke någon annan till övertagande av underhållet, bär

ägaren, såsom paragrafen är avfattad, rätt att få utriva byggnaden.

Härigenom komma emellertid de utlösta delägarna att gå miste om den

vidare ersättningen genom kraftöverföring för sina andelar i strömfallet

utan att återfå dessa. Att övertaga underhållet, på sätt i paragrafen

medgives vissa sakägare, hjälper dem icke, då de icke därigenom vinna

rätt att driva anläggningen, och bestämmelserna i 9 kap. 37 och följande

§§ lära näppeligen vara tillämpliga i ett fall som det ifrågavarande, där

det är fråga om ett fullt lojalt inställande av driften. Övertages

kyggaaden till underhåll av annan än ägaren, medför detta icke någon

förbättring uti nämnda ersättningstagares ställning. Övertagandet medför

nämligen, på sätt redan erinrats, icke någon rätt att driva anläggning6^

långt mindre någon skyldighet därtill, och även ägaren är

fri från vidare förpliktelser i den vägen.

^ ad nu anförts gäller i viss mån även i de fall, då byggnaden

tillkommit med tillämpning av bestämmelserna i kapitlets 5 och 6 §§.

Utriyes byggnaden, lära visserligen sådana föreskrifter beträffande utrivningens

verkställande komma att meddelas, att de till ersättningskraft

berättigade komma att, i den mån det är möjligt, återförsättas i

samma ställning, som de intogo vid tiden för byggnadens tillkomst.

Detta gäller emellertid i varje fall icke för den händelse den dem tillhöriga

vattenkraften då var tillgodogjord genom särskild anläggning,

och försåvitt byggnaden övertages till underhåll av annan än ägaren,

kan det ju icke bliva fråga om något dylikt återställande.

Givetvis kunna icke sådana ändringar i paragrafen ifrågasättas,

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128. 165

att, vare sig ägaren skulle förpliktas att i ersättningstagarnas intresse

fortsätta driften av en anläggning, av vilken han själv ej vidare har

något intresse och som kanske är förlustbriugande för honom, eller

ersättningstagarna berättigas att övertaga driften.

Det återstår då ej annat än att låta ägaren hålla ersättningstagarna

skadeslösa genom penningersättning.

En sådan skadeståndsskyldighet skulle väl också kunna anses följa

av allmänna rättsgrundsatser. Det kan emellertid ifrågasättas, om ej

berörda ersättningsskyldighet borde komma till något uttryck i paragrafens

avfattning, i synnerhet som den på visst sätt utgör ett undantag

från de grunder, på vilka paragrafen i övrigt är byggd.

Aven i ett annat hänseende synes ett fullständigande av paragrafens

bestämmelser synnerligen önskligt. Det tinnes givetvis intet hinder för

att en vattenbyggnad, vars utrivande ifrågasattes, kan komma att övertagas

till gemensamt underhåll av ett flertal intresserade fastighetsägare.

Bortsett ifrån att paragrafen lämnar alldeles å sido, efter vilka grunder

de med övertagandet förbundna skyldigheterna skola åvila den ene och

den andre av dem — en sak, som väl skulle kunna ordnas genom

vattendomstolens beslut, — kunna de övertagande genom den förpliktelse

de åtagit sig komma i en mångfald rättsförhållanden till tredje man.

Givetvis skulle det för denne vara av synnerlig vikt, om han i alla sina

förhållanden till dem hade någon viss att hålla sig till. Särskilt gäller

detta för sådana fall, då gällande bestämmelser rörande hushållningen

med och framsläppandet av vattnet icke iakttagas, och den, som kan

lida men därav, för vinnande av skyndsam rättelse vill begagna sig av

den befogenhet 13 kap. 9 § tillerkänner honom att anlita exekutiv

myndighet om hjälp. Åven för de övertagande själva skulle det vara

till fördel, om de finge utse någon bland sig att i första hand bära

ansvaret för nämnda bestämmelsers efterlevnad. Lämpliga förebilder

till. ordnandet av nu berörda förhållande torde kunna sökas i bestämmelserna

i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet

om vägfogde och snöplogfogde samt i lagen om enskilda vägar på

landet angående särskild tillsyningsman, vilka bestämmelser ju ordna

ganska analoga förhållanden.

36

Lagrådet:

Att bestämmelserna i denna paragraf icke gälla utläggande i vatten

av virke för flottning och således ej heller frågan, huruvida sådant virke

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

bör hava undergått avbarkning eller ej, lärer vara uppenbart. De rättstöihållanden,

som röra flottningen, hava hos oss sedan länge utgjort

töremål för särskild lagstiftning, vari några jämkningar nu ej avses.

Det av särskilda flottningssakkunniga avgivna ''betänkande är ock otvetydigt

därutinnan, att dessa sakkunniga ansett paragrafen icke hava

avseende å virkesflottningen. Då emellertid av motiveringen till det nu

remitterade förslaget framgår, att vattenrättseakkunniga varit av motsatt

uppfattning, och då paragrafens stadgande^ därest de vore tillämpliga

även beträffande flottningsvirke, icke torde, såsom de sakkunniga förutsatt,

lämna Konungens befallningshavande samma frihet som hittills att

bestämma rörande barkning av virket, har sagda uppfattning icke bort

få förbliva oemotsagd.

36 §.

Lagrådet:

Liksom 15 § vattenrättsförordningen angår förevarande paragraf

rensning, som för vattendrags bibehållande är av nöden. Att märka

är emellertid, att i det remitterade förslaget uttrycket vattendrag avser

allenast rinnande vatten, medan det i förordningen utmärker vattenområden

i allmänhet. Förslagets bestämmelser skulle således komma

att få en inskränktare omfattning än vattenrättsförordningens. Då detta

torde vara varken avsett eller lämpligt, hemställes, att ordalagen i paragrafen

något jämkas, så att densamma kommer att gälla varje rensning,

som för bibehållande av vattens djup eller läge är av nöden.

37 §.

Lagrådet:

En åtgärd för vattendrags återställande i dess förra skick lärer,

åtminstone i de allra flesta fall, vara av den beskaffenhet, att den jämlikt

det allmänna stadgandet i 2 kap. 1 § andra stycket borde bliva

att bedöma enligt bestämmelserna om byggande i vatten. Emellertid

isar avfattmnöen av nu förevarande paragraf, att förslaget icke anser

nyssnämnda allmänna stadgande tillämpligt beträffande åtgärd, varom

när äi flaga, utan betraktar den såsom fallande utanför reglerna om

byggande i vatten, såframt ej särskild föreskrift i annan riktning här

meddelas. Vid sadant förhållande kan åtgärden, när den vidtages utan

vattendomstolens tillstånd ehuru detta bort sökas, icke anses hemfalla

under bestämmelserna i 13 kap. 11 §, utan blir att bestraffa jämlikt

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kung. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

10 kap. 20 § allmänna strafflagen. Skulle förslagets mening vara att

ifrågavarande förfarande skall bedömas enligt 13 kap. 11 §, något varemot

befogade invändningar knappast kunde göras, bör ett tillägg härom

ske till nämnda paragraf eller ock avfattningen av den nu förevarande

jämkas.

41 §•

Lagrådet-.

I denna paragraf uppräknas vissa lagrum, vilkas tillämpning ej

skall hindras genom befintligheten av sådana särskilda rättigheter, varom

i paragrafen är fråga. Denna uppräkning kan dock ej anses uttömmande.

Liksom ett privilegierat verk otvivelaktigt är underkastat reglerna

i dikningslagen om ändring eller utrivning av vattenverk och föreskrifterna

om expropriation, lärer stadgandet om de ifrågavarande rättigheternas

orubbade bestånd icke böra få hindra utövningen av någon

bland de tvångsrätter, vilka avhandlas i 2 kap. Till förekommande av

missuppfattning härutinnan synes fördenskull det i slutet av paragrafen

gjorda förbehåll böra angiva, att den, vilken åtnjuter sådan rättighet,

som här är i fråga, ej därför är befriad från skyldighet att, efter tv

tidigare är i 2 kap. stadgat, tåla förlust, skada eller intrång till förmån

för den, som äger eller vill verkställa byggnad i vatten, eller till fiskets

främjande.

7 KAP.

1 §•

Lagrådet:

Till andra stycket av denna paragraf synes lämpligen böra uppflyttas

vad 12 § sista punkten innehåller.

Justitierådet von Seth:

Såsom deDna paragraf är avfattad, skulle, därest alla de strömfallsägare,

om vilkas ingående i företaget det är fråga, äro ense såväl om

att det skall komma till stånd som om kostnadernas fördelning sig

emellan, företaget i alla avseenden vara att anse och behandla såsom

byggande i vatten enligt 2 kap.; dock likvisst med det undantag, som

följer av stadgandet i sista punkten av andra stycket i 12 §. Det kan

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kunyl. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

emellertid ifrågasättas, om ej denna anordning i tillämpningen skulle

kunna medföra vissa olägenheter. Sålunda synes intet skäl förefinnas

varför deltagarna i företaget, blott därför att de lyckats bliva ense i

omformalda hänseenden, skulle vara berövade förmånen att kunna utkräva

sådana bidrag till kostnaderna, som avses i 9 §. Vidare kan det

ju tänkas, att förhållandena kunna bliva sådana, att det för tredje man

skulle vara av synnerlig betydelse, åtminstone i fall av större antal

deltagare, att kunna med sina anspråk mot dem vända sig mot nåo-on

gemensam representant för företaget i stället för att nödgas söka dem

alla, en fordel, som, om förslaget bibehålies oförändrat, skulle bliva

honom förmenad. A andra sidan skulle det även för deltagarna själva

i många fäll vara till stor fördel, om de genom lämpliga bestämmelser

tvingades att sammansluta sig i en fastare organisation.

Jag skulle därför vilja hemställa om ett tillägg till paragrafens

andra stycke av innebörd, att även för det fall, att företaget skall behandlas

som byggande i vatten enligt 2 kap., 9 §:s bestämmelser skola

aga motsvarande tillämpning i avseende å detsamma samt att tillika, om

delagarna äro flera än två, bestämmelserna i 13 och följande SS skola

i tillämpliga delar gälla beträffande företaget.

- Givetvis skulle det från vissa synpunkter vara önskligt, om jämväl

'' bestämmelser kunde göras tillämpliga å dylika företag. Häremot

ärer emellertid hinder möta därutinnan, att deltagarna skulle kunna

överenskomma om sådana grunder för bidragsskyldighetens fördelning

att inteckningshavare och andra sakägare skulle kunna komma att förfördelas

genom dess bindande vid fastigheterna på sätt nämnda paragraf

avser. r

2 §‘

Justitieråden Gallstrand och Wedberg, regeringsrådet PlantinqGyllenbåga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

Till förtydligande av syftet med förevarande paragraf torde densamma

höra utsäga, att i det avseende, varom paragrafen handlar, bestämmelserna

i 2 kap. 3 § angående byggande i vatten skola äga motsvarande

tillämpning med iakttagande, att skada å egendom, tillhörig

deltagare i företaget, ej må inräknas i byggnadskostnaden utan är att

likställa med skada å annans egendom.

Justitieråd et von Seth:

Enligt stadgandet i första stycket skola vid prövningen av frågan

om tillåtligheten av ett vattenregleringsföretag visserligen i allmänhet

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:tu nåd. proposition Nr 128.

bestämmelserna i 2 kap. 3 § äga motsvarande tillämpning. Härifrån

har emellertid gjorts ett viktigt undantag i ett hänseende, nämligen

såtillvida, att skada ä egen egendom alltid skall räknas lika med skada

å annans egendom. Grunden härtill är, såsom framgår av motiven, att,

medan vid byggande i vatten i allmänhet, enligt vad de sakkunniga

avsett, endast nyttan för företagaren skall komma i betraktande vid

ifrågakomna prövning, vidkommande vattenregleringsföretag nyttan av''

företaget för samtliga intvingbara intressenter enligt sakens natur

kommer att ingå i beräkningen. På sätt framgår av vad jag anfört

i fråga om 2 kap. 3 §, har jag kommit till den uppfattningen, att all

nytta av företaget borde komma i beräkning beträffande varje byggande

i vatten; och har jag funnit det sätt, varpå nyss nämnda paragraf avfattats,

icke lägga hinder i vägen för eu sådan tillämpning.

Att jag det oaktat icke i nämnda sammanhang hemställt om någon

ändring i vad 2 kap. 3 § stadgar vidkommande den grund, efter vilken

skada å företagarens egen egendom skall ingå i beräkningen, beror på att jag

ansett en väsentlig åtskillnad förefinnas mellan skada å sådan egendom och

skada å annans egendom. För denne senare gäller det ju, huruvida han skall

vara skyldig att med eller mot sin vilja underkasta sig skadan i en

annans intresse, och då kan det vara i högsta grad berättigat, att han

skyddas genom de skärpta garantier för företagets övervägande nyttighet,

som innefattas i förslagets bestämmelser. För företagaren själv gäller

det däremot endast valet mellan olika sätt att använda honom tillhörig

egendom, och i ett sådant val synes det böra lämnas honom fritt att

själv träffa avgörandet, så snart icke den socialekonomiska nyttan av

den skadegörande åtgärden understiger skadan av densamma och således

de olika användningssätten från det allmännas synpunkt äro att anse

såsom åtminstone likvärdiga.

Vad nu anförts beträffande byggande i vatten i allmänhet äger

sin giltighet jämväl ifråga om de i förevarande kapitel behandlade

företagen.

Jag hemställer alltså, att vad i första stycket föreskrives beträffande

det sätt, varpå värdst av skadan å deltagarnas egen egendom skall ingå

i beräkningen, måtte få utgå ur förslaget.

Därigenom skulle också undvikas en oegentlighet, som vidlåder

förslaget enligt dess nuvarande avfattning. Enligt denna skall nämligen,

endast om initiativtagaren eller initiativtagarna framgå efter första

stycket i 1 § av kapitlet, den i 2 § första stycket stadgade beräkningsgrunden

i avseende å skada å deras egendom tillämpas, medan om ett

företag av alldeles samma art iverksättes under de förutsättningar, som

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 113 käft. (Nr 128.) 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 128.

angivas i andra stycket av 1 §, skada å företagarnas egendom kommer

att ingå i beräkningen endast en gång, ocli detta jämväl om samtliga

de ström fallsägare, mot vilka tvångsrätt skulle kunnat göras gällande,

ingått i företaget och således i det väsentliga hela nyttan av åtgärden

även med tillämpning av den uppfattning de sakkunniga vilja inlägga

i sitt förslag till lydelse av 2 kap. 3 § skulle komma att gå i beräkning

å andra sidan.

6 §.

Justitierådet von Seth:

Enligt förevarande paragraf är ägare av strömfall, som ingår i eu

regler ingssamf ullighet, såframt han ej är sökande eller efter ty i 5 §

sägs likställd med sökande, icke skyldig deltaga i kostnaden för företaget,

förrän lian begagnar den genom regleringen vunna förbättringen.

Det kun ifrågasättas, om ej förslaget i denna del går längre, än som

betingas av förhållandena. Det ligger givetvis en viss billighet uti att

en sådan delägare icke ålägges att genast erlägga hela den på hans

fall belöpande andelen i kostnaden, men å andra sidan torde det vara

uppenbart, att genomförandet av ett regleringsföretag, även om nyttan

därav icke direkt tillgodogöres av strömfallsägaren, icke är utan betydelse

för honom. Den möjlighet företaget bereder till bättre utnyttjande

av fallet måste ovillkorligen bidraga till att höja dettas värde, och denna

värdestegring kan ägaren tillgodogöra sig genom försäljning av fallet.

Det synes med hänsyn härtill ej vara mer än billigt, om eu sådan

strömfallsägare ålades att genast erlägga någon del av den på hans fall

belöpande kostnadsanparten. För att så mycket som möjligt underlätta

uträknandet av det belopp strömfallsägaren sålunda både att erlägga

kunde nämnda b* lopp bestämmas till viss kvotdel, t. ex. en tiondel, av

vad enligt förut meddelade bestämmelser belöper på hans fall utav den

totalsumma, vartill kostnaden för företaget beräknats av vattendomstolen.

En sådan beräkning måste vattendomstolen av vissa skäl i

värjo fall verkställa. Kostnaden för företaget skall nämligen enligt

2 kap. 3 § i förslaget vid den jämförelse mellan nyttan av detsamma

och skadan därav, som nämnda paragraf föreskriver, avdragas från den

uppskattade nyttan; och även i 4 § av förevarande kapitel förutsättes,

att enodylik uppskattning av kostnaden skall verkställas.

Återstoden av vad på fallet belöper av den verkliga kostnaden

för företaget skulle därefter ägaren hava att erlägga, då han började

tekniskt utnyttja den genom regleringen vunna förbättringen.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr J28.

Åven för ström fallsägaren själv skulle det medföra vissa fördelar

att pa detta sätt redan från början bliva aktiv deltagare i företaget.

Med den rent passiva ställning till detsamma eu dylik fallägare enligt

förslaget skulle komma att tillsvidare intaga har det icke låtit sig förena

att under den tid detta förhållande fortfar medgiva honom någon beslutanderätt

i regleringssamfällighetens angelägenheter. Han kommer

således att sakna varje inflytande på det sätt, varpå företaget kommer

att utföras, ehuru hans blivande betalningsskyldighet kan komma att i

högsta grad påverkas därav. Blir han däremot redan från början

åtminstone i någon måu aktiv deltagare, fordrar konsekvensen även, att

han i förhållande därtill får deltaga i de beslut, som fattas, och sålunda

sättes i stånd att redan från början bevaka sina intressen i detsamma.

Jag hemställer alltså, att paragrafen underkastas sådan omarbetning,

att även icke sökande eller med sökande likställda fallägare förpliktas

att redan från början bidraga till kostnaderna lör företaget med belopp,

som för eu var av dem motsvarar eu tiondel av vad som enligt stadgade

grunder belöper på hans fall av den av vattendomstolen beräknade

kostnaden för företaget.

Att kostnaderna för drift och underhåll i varje fall böra bestridas

av dem, som tekniskt tillgodogöra sig båtnaden av företaget, lärer vara

självfallet.

8 §.

Lagrådet:

Enligt motiven till kommittéförslaget skall ordet »kommun» i denna

paragraf anses omfatta även landsting. Då emellertid en så vidsträckt

betydelse av ordet eljest icke är i lagstiftningen vedertagen, men det

särskilt med hänsyn till de pågående strävandena för landsbygdens

elektrifiering låter väl tänka sig, att landsting vill lämna ett regleringsföretag

sitt understöd i den form paragrafen angiver^ torde landsting

böra i lagtexten uttryckligen nämnas såsom likställd med kommun.

Justitieråden Gullstrand och Wedberg, regeringsrådet PlantingGyllenbåga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

För tydlighetens skull bör måhända utmärkas, vad dock uppenbarligen

är i förslaget åsyftat, eller att med »hela kostnaden för företaget»

här förstås den av vattendomstolen beräknade kostnaden för regleringens

utförande.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Justitierådet von Setli :

Mot stadgandet i förevarande paragraf lärer i stort sett icke något

vara att erinra. Däremot torde densamma i vissa enskildheter kunna

giva anledning till anmärkningar.

Av ordalagen synes framgå, att meningen är, att man vid bestämmandet

av delaktigheten skall utgå ifrån en jämförelse mellan å ena

sidan det lämnade anslagets storlek och å den andra slutsumman av

den verkliga kostnaden för företaget. Denna kan emellertid icke fastställas

förr, än företaget blivit slutfört.

Aven om, såsom givetvis ofta skulle vara önskligt, anslaget lämnades

på ett tidigare stadium, skulle således bidragsgivaren komma att

under hela byggnadstiden ställas utanför varje inflytande på det sätt,

varpå företaget utfördes. Olämpligheten av en sådan anordning är

uppenbar, och det kan ifrågasättas, om icke härav kan komma att föranledas,

att månget företag kommer att få sättas igång utan det

stöd, som skulle ligga uti att redan från början initiativtagarna kuntb?

förskaffa sig visshet om att dylikt bidrag vore att påräkna.

Berörda olägenhet är emellertid icke den enda, som skulle komma

att följa av det. sätt, varpå förslaget ordnat frågan om bidragsgivarens

delaktighet i företaget. Genom att i detta hänseende röra sig med den

verkliga kostnaden föranleder förslaget också, att eu bidragsgivare

aldrig kan förr än efter företagets slutförande beräkna, vare sig vilken

andel han får i beslutanderätten över deltagarnas gemensamma angelägenheter

eller i vilken proportion han för framtiden kommer att få

deltaga i de löpande utgifterna för företaget. Den t. ex., som utfaster

ett fixt bidrag av 2o,000 kronor, lår, om totalkostnaden stannar vid

125,000 kronor, rösta för en femtedel av samtliga röster men får också

bidraga med en femtedel till .de löpande utgifterna, medan han, om

kostnaden uppdrives till 150,000 kronor, kommer att få rösta för allenast

en sjättedel av samtliga röster men också slipper bidraga med

mer än en sjättedel till utgifterna för underhåll och drift. Eller för

att taga ett annat exempel. Det kunde ju tänkas, att ett antal kommuner

vore gemensamt intresserade av ett regleringsföretag och förty vore

villiga lämna avsevärda bidrag till detsamma, om de kunde förvissa sig

om ett övervägande inflytande över företaget. För att vinna detta mål

söka de anpassa sina bidrag så, att de tillsammans skulle komma att

bliva delaktiga till mer än hälften i företaget. Genom dålig skötsel

eller på annat sätt bringas emellertid kostnaden för utförandet upp till

vida högre belopp, än som kunnat förutses, och till följd därav gå

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

nämnda kommuner miste om den röstövervikt de beräknat. Att eu

dylik osäkerhet icke skall öka benägenheten att på förhand utfästa

bidrag, är uppenbart.

Vill man genom lagstiftningen söka påskynda det fulla utnyttjandet

av den tillgängliga vattenkraften, lärer det vara av vikt att tillse,

att dylika olägenheter undvikas, och detta kan näppeligen ske på annat

sätt, än att saken ordnas så, att delaktigheten för den, som önskar

lämna anslag av den i paragrafen avsedda arten, kan bestämmas, på

vilket stadium av företagets fortgång bidragsutfästelsen än göres.

En utväg härtill torde ock finnas, utan att större rubbningar behöva

göras i de huvudgrunder, på vilka förslaget synes vara byggt.

Det kommer som nämnt alltid att bliva nödvändigt för vattendomstolen

att för prövningen av ett regleringsföretags tillåtlighet på förhand

söka beräkna kostnaderna för detsamma.

Lägges det sålunda beräknade kostnadsbeloppet i stället för den

verkliga kostnaden till grund för bestämmandet av bidragsgivarens delaktighet,

skulle denna alltid kunna utan menlig tidsutdräkt slutgiltigt

bestämmas, närhälst, efter det frågan börjat göras till föremål för vattendomstolens

prövning, bidragsgivaren inträdde i företaget.

Fördelen härav skulle givetvis mer än väl uppväga den inadvertens,

som stundom skulle kunna uppstå därigenom, att till följd av

den verkliga kostnadens avvikande från den beräknade bidragsgivarens

delaktighet icke komme att stå i fullt matematiskt riktigt förhållande

jämväl till förstnämnda kostnad.

Vid tal om förevarande paragraf torde även böra beröras en annan

fråga, som visserligen icke direkt avser bestämmelserna i densamma,

men som har ett visst samband med dem.

Genomgår man de olika paragraferna i förevarande kapitel, faller

det genast i ögonen, huru litet det i 8 § för första gången berörda begreppet

delaktighet i företaget kommit till användning, då det gällt att utforma

de stadganden, som beröra förhållandena mellan deltagarna i företaget

inbördes. En följd härav har blivit, att särskilt bestämmelserna om

fördelningen av kostnaden för underhåll och skötsel av företaget m. m.

i 11 § och om rösträtt i 23 § erhållit en avfattning, som lämnar läsaren

i'' oklarhet, huruvida bidragsgivare, som lämnat anslag, varom förmäles

i förevarande paragraf, är pliktig deltaga i nämnda kostnad eller

äger rösträtt. Att avsikten är, att sådan bidragsgivare skall vara pliktig

att deltaga i berörda kostnader, framgår emellertid av 9 § och av

21 §:s bestämmelser om uttaxering, och att bidragsgivaren bör äga

rösträtt i regleringssamfällighetens angelägenheter, är uppenbart. An
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

märkningsvärt är även, att förslaget icke på något ställe giver allmänna

regler om strömfallsågarnas delaktighet, ehuru förslaget sedan

i de bestämmelser, som röra samfällighetens organisation, rör sig med

detta begrepp. Logiskt borde väl ström fallsägarnas delaktighet först

hava klargjorts, innan man inlät sig på bestämmelser om bidragsgivarnas

delaktighet.

Mig synes, som om det skulle i mångt och mycket bidraga till

klarhet och reda, om före nuvarande 8 § inskötes eu ny paragraf, avseende

att reglera strömfallsägarnas delaktighet sins emellan. Be
träflande

dennas innehåll är följande att erinra. Med iakttagande av

vad jag anfört beträffande 6 § komme givetvis samtliga strö in fallsägare

att genast från början vinna delaktighet i företaget. Såsom framgår

av 23 § och väl även av 11 §, är det förslagets mening, att strömfallsägarna

skola vara delaktiga i företaget efter vars och ens anpart i de

verkliga kostnaderna för företaget. Sedan företaget blivit slutfört och

nämnda kostnader kunna beräknas, möter ej heller något hinder att

namn(Ia grund fördela delaktigheten ström fallsägarn a emellan.

Dessförinnan skulle däremot en sådan grund för delaktigheten, därest

vad jag hemställt ifråga om § 6 iakttages, kunna vålla vissa oegentligheter,

och torde därför en annan grund böra tagas till utgångspunkt. Enklast

vore väl att stadg;a, att intill dess företaget hunnit slutföras och den verkliga

kostnaden för detsamma kunnat utrönas, delaktigheten skall bestämmas

efter den andel i den beräknade kostnaden, som enligt de i

3, 4 och 6 ^ §§ angivna grunderna belöper på en var ström fal lsägare.

Har delaktighet i företaget vunnits av annan deltagare än strömfällsägare,

måste givetvis en slutgiltig jämkning i dessas delaktighet ske,

så att de tillsammans icke komma att vara delaktiga för mer, än vad

som efter avdrag från den beräknade kostnaden av det lämnade anslagets

belopp återstår av nämnda kostnad. Bestämmelse härom torde

höra införas i den paragraf, som kommer att upptaga nuvarande 8 8:s

bestämmelser.

I^ttages vad jag sålunda hemställt, böra sedan bestämmelserna

1 4 §§ ändras därhän, att såväl fördelningen av kostnader för

underhåll1 in. m. med den jämkning, som föranledes av bestämmelserna

16 §1 förklaras skola ske efter delaktigheten, som rösträtten utmätes

efter samma grund.

1 Varder, såsom kommer att ifrågasättas, förslagets 10 § utesluten

ur detsamma, vållar vad jag härförut hemställt icke större rubbningar

1 paragrafföljden.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj-M nåd. proposition Nr 128.

175

10 §.

Lagrådet:

Enligt andra stycket i 2 § skola, i den mån ej särskilda

stadganden givas, bestämmelserna i 2 kap. i tillämpliga delar lända

till efterrättelse jämväl beträffande vattenregleringar. Uteslntes nu förevarande

paragraf, kommer alltså även i fråga om dessa företag att gälla bestämmelsen

i 2 kap. 2 §, att byggnad i vatten skall så göras att ändamålet

må utan oskälig kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet

för annan. Och såvitt ifrågavarande 10 § icke kan enligt det nu

sagda anses överflödig, synes den innebära en av förhållandena knappast

rättfärdigad jämkning till förmån för regleringsintresset av vad eljest

gäller beträffande byggande i vatten. Det hemställes förty, att paragrafen

måtte utgå.

11 §•

Lagrådet:

Då underhållsskyldighet här ålägges deltagarna i företaget med

hänsyn till annans rätt, avses med »annan» utan tvivel även enskild deltagare

i denna hans egenskap eller sådan delägare, för vilken jämlikt

6 § betalningsskyldighet ännu ej inträtt. Denna mening skulle dock

tydligare framgå, om »annans» utbyttes mot »någons». Däremot lärer

förevarande paragraf lika litet som dess motsvarighet i 2 kap. (33 §)

beröra villkoren för nedläggande av företaget. 1 detta avseende komma

på grund av den allmänna hänvisningen i 2 § andra stycket bland

annat bestämmelserna i 34 § av nyssnämnda kapitel att gälla; och

huruvida ansökan om tillstånd till utrivning skall göras eller ej, blir

beroende av de villkor för fattande av beslut därom, som må vara i

stadgarna föreskrivna. Den enskilde deltagarens eller delägarens protest

utgör alltså ej i och för sig hinder mot företagets nedläggande. Onekligen

är detta ägnat att ingiva vissa betänkligheter. Då förslaget likväl

lämnas utan anmärkning härutinnan, sker det under den förutsättning,

att 23 §, jämförd med 14 §, möjliggör, att stadgarna för giltigheten

av beslut med ifrågavarande innebörd kräva ej bloit kvalificerad pluralitet

utan även exempelvis godkännande av Konungens befallningshavande.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Rungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Juatitieråden Gallstrand och Wedberg, regeringsrådet PlantingGyllenbåga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

Andra punkten i förevarande paragraf synes böra utgå. Att de

i 3. 4 och 6 §§ stadgade grunder för kostnadsfördelning gälla även

andra utgifter än anläggningskostnaden, varemot, såsom naturligt är,

bestämmelsen i 5 § avser blott sistnämnda kostnad, framgår redan av

dessa paragrafers avfattning; och en jämförelse mellan 8 och 9 §§ giver

oförtydbart vid handen, att anslagsgivare jämlikt 8 § har att i mån av

sin delaktighet i företaget bidraga till dess underhåll m. m. Skulle

emellertid ett särskilt stadgande om fördelningen av andra utgifter än

anläggningskostnaden befinnas lämpligt, torde det för tydligare angivande

av vad som måste anses vara förslagets mening böra innehålla,

att därom skall i tillämpliga delar gälla vad i 3, 4, 6 och 8 §§

är stadgat.

Justitierådet von Seth:

Förutom den jämkning i förevarande paragraf, som följer av vad

jag anfört vid tal om 8 § i förevarande kapitel, bör, om vad jag hemställt

ifråga om 6 § iakttages och således samtliga delägare i regleringssamfälligheten

också redan från början bliva deltagare i företaget,

ehuru, vad vissa av dem angår, tillsvidare utan skyldighet att deltaga

i utgifterna för underhåll och drift, åt hänvisningen till sistnämnda

paragraf givas en något förändrad form.

14 §.

Justitierådet von Seth:

Iakttages vad jag hemställt ifråga om 6 §, komma visserligen även

sådana delägare i regleringssamfälligheten, som avses i sistå punkten av

Ijärde stycket i förevarande paragraf, att redan från början bliva deltagare

i'' företaget och såsom sådana erhålla rätt att deltaga i överläggningar

och beslut rörande detsamma. Det kunde därför ifrågasättas, om icke

ifrågavarande punkt kunde helt och hållet utgå och det kunde överlämnas

åt även nämnda sakägare att själva bevaka sina intressen.

Emellertid skulle ju dessa sakägare, såsom jag tänkt mig saken, erhålla

allenast en mycket begränsad rösträtt. De skulle därför lätt kunna

komma till korta gent emot en kompakt sammanslutning av initiativtagare,

om de ställdes utan varje hjälp av myndigheterna. Det torde

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

med hänsyn härtill vara klokast att jämväl under ovan angivna förutsättning

bibehålla stadgandet i fråga med allenast den jämkning i avfattningen,

som betingas av de ändrade förhållandena.

IG §.

Lagrådet:

Deltagarnas i denna paragraf åsyftade rätt att skilja styrelseledamot

från hans uppdrag bleve kortare och dock fullständigare uttryckt,

. därest den angåves vara för handen ändå att tid, för vilken

ledamoten blivit utsedd, ej gått till ända.

17 och 18 §§.

Lagrådet:

I sista punkten av 17 § stadgas, att av Konungen utsedd styrelseledamot

skall åtnj uta arvode — givetvis av deltagarna — vilket i brist av

åsämjande skall bestämmas av Konungen, och i sista punkten av 18 §:s

andra stycke föreskrives, att av Konungens befallningshavande förordnad

syssloman skall av deltagarna åtnjuta arvode, som i brist av åsämjande

bestämmes av Konungens befallningshavande. Att på sätt, som sålunda

föreslagits, öppna möjlighet till privata överenskommelser om

arvodet lärer icke vara lämpligt. Med hänsyn till vikten av att den

förordnade ställes fullt självständig gent emot deltagarna torde ur båda

ifrågavarande lagrum orden »i brist av åsämjande» böra utgå.

21 §.

Justitierådet von Seth:

Iakttages vad jag hemställt ifråga om 6 §, lärer i första stycket

av förevarande paragraf böra intagas en erinran, att uttaxering endast

skall ske å de med hänsyn till den ifrågavarande utgiften bidragspliktiga

deltagarna.

22 §.

Lagrådet:

Stadgandet i första stycket, att styrelseledamöter, som genom att

överskrida dem tillkommande befogenhet eller eljest uppsåtligen eller av

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 höft. (Nr 128.) 23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

vårdslöshet tillskynda deltagarna i företaget skada, skola svara för skadan

eu för alla och alla för en, lärer, såvitt angår sådana styrelseledamöter,

som utsetts av deltagarna, icke innehålla något utöver vad som i varje

fall skulle följa av de allmänna reglerna ifråga om förhållandet mellan

syssloman och deras huvudmän. Det torde emellertid böra kvarstå med

hänsyn därtill, att enligt 17 och 18 §§ även andra personer än av deltagarna

utsedda styrelseledamöter kunna komma att utöva styrelseledamots

befogenheter.

Att, såsom i förslaget skett, beträffande styrelseledamöternas ansvarighet

emot tredje man, d. v. s. enskild deltagare eller annan, göra

samma regler tillämpliga, som skola gälla rörande ansvarigheten mot

deltagarna samfällt, synes däremot icke kunna tillstyrkas. Det härom

föreslagna stadgandet innebär en längre gående avvikelse, än förhållandena

påkalla, från den eljest vedertagna rättsgrundsatsen, att ansvaret för

sysslomannens åtgöranden i allmänhet åvilar huvudmannen och endast

undantagsvis sysslomannen. I överensstämmelse med den åskådning,

som ligger till grund för stadgandet i 135 § andra stycket av 1910 års

aktiebolagslag och sedermera följts vid lagstiftningen på föreningsrättens

område, torde även beträffande de sammanslutningar, om vilka nu är

fråga, styrelseledamöternas ansvarighet gent emot tredje man böra begränsas

till att avse allenast sådana fall, då överträdelse skett av bestämmelse

i 14 och följande §§ av förevarande kapitel eller i gällande

stadgar.

23 §.

Justitieråden Gallstrand och Wedberg, regeringsrådet PlantingGyllenbåga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

Vid avfattningen av denna paragraf har hänsyn ej tagits därtill,

att även anslagsgivare, som namnes i 8 §, bör äga rätt att deltaga i

handhavandet av de med reglerin^sföretaget förenade angelägenheter.

Enligt förslagets terminologi är sådan anslagsgivare väl deltagare i företaget

men ej delägare i regleringssamfälligheten, medan åter motsatsen

gäller beträffande strömfallsägare, för vilken jämlikt 6 § skyldighet att

taga del i kostnaderna ännu ej inträtt. I överensstämmelse härmed, och

då det jämväl synes lämpligen böra komma till uttryck, att bestämmelsen

i 5 § är utan inflytande på röstgrunden, torde i stället för de båda

första punkterna i förevarande paragraf kunna träda ett stadgande av

innehåll, att rätten att handhava de med regleringsföretag förenade

angelägenheter utövas å sammanträde, därvid en var deltagare i företaget

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

äger rösträtt efter det andelstal, som jämlikt 3, ö och 8 §§ är bestämmande

för hans skyldighet att taga del i kostnaden för företaget.

Det sålunda åsyftade andelstalet kommer tydligen att for strömfallsägarne

jämkas varje gång en delägare, vilken varken är sökande

eller med honom likställd och ej från början begagnat den genom regleringen

vunna förbättringen, inträder såsom deltagare i företaget. Huruvida

en sådan tillträdande delägare får åtnjuta den förmånligare beräkning

av anläggningskostnaden, varom talas i G § fjärde stycket, blir

åter för hans rösttal utan betydelse. Likaså inverkar det ej å rösttaleus

storlek, att av någon anledning anslagsgivares bidrag ej fullt motsvarar,

vad efter hans delaktighet i företaget skulle å honom belöpa av den

verkliga kostnaden för regleringens utförande, eller att någon delägare

ej gittat fullgöra viss honom jämlikt 21 § ålagd betalningsskyldighet

och övriga delägare förty, såsom uppenbarligen måste anses vara för

sådant fall överensstämmande med förslagets mening, nödgats utgiva

beloppet i fråga. Den obillighet mot de verkligen betalande, vartill

reglerna om röstgrunden onekligen i sist berörda händelse leda, torde

lämpligen kunna avhjälpas genom ett stadgande, att deltagare, som icke

guldit förfallet bidrag, är förlustig sin rösträtt, intill dess betalningen

fullgöres. En motsvarighet härtill tinnes i 55 § av det upprättade förslaget

till lag om flottning i allmän flottled.

Justitierådet Wedberg, regeringsrådet Planting- Gyllenbåga och

överstelöjtnanten Ekdahl:

Oaktat strömfallsägare, för vilka jämlikt 6 § betalningsskyldighet

ännu ej inträtt, icke skola äga rösträtt i de frågor, som röra företaget,

lärer det böra stå dem öppet att å sammanträdena bevaka sina intressen

genom deltagande i överläggningarna. Bestämmelserna i 23 §, ehuru

av tvingande natur, torde ej heller utgöra hinder för att en dylik rätt

genom stadgarna tillförsäkras dem. Och det synes antagligt, att Konungens

befallningshavande vid sin granskning jämlikt 14 § ej'' skulle underlåta

tillse, att en föreskrift i sådan riktning komme att finnas i stadgarna.

Lämpligen torde dock omförmälda rätt böra i själva lagen tastslås.

Justitierådet von Seth:

Iakttages vad jag hemställt ifråga om 6 § i detta kapitel, lärer

förevarande paragraf, förutom de ändringar i första stycket, som betingas

av vad jag anfört vid tal om 8 §, även böra göras ett tillägg till andra

stycket av innebörd, att vid avgörande av fråga, som rör utgift, till

vilken blott vissa deltagare äro skyldiga att bidraga, rösträtt skall tillkomma

endast dessa deltagare.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

9 KAP.

3 §•

Justitierådet von Setli:

Av skäl, som flottningssakkunniga i sitt den 14 december 1916

avgivna betänkande anfört, torde paragrafens avfattning böra underkastas

någon jämkning, så att det blir otvetydigt, att den lösningsskyldigbet

i avseende å del av fastighet, som i densamma föreskrives, endast skall

äga rum i avseende å sådan del, som är särskilt avgränsad.

5 §•

Justitierådet von Setli:

Stadgandet i första stycket lärer vara avsett att gälla, såväl då

strömfallet och utmålet eller marken tillsammans utgöra en fastighetsenhet,

något som är fallet med en hel mängd under tidernas lopp genom

beslut vid skiften eller eljest uppkomna strömfallslägenketer, som även

då samhörigheten mellan strömfallet och utmålet eller marken uteslutande

beror på att de, ehuru var för sig särskilda lägenheter, hava'' gemensam

ägare.

För de fall, då sistnämnda förhållande äger rum, lärer den särskilda

lösningsskyldigheten av utmålet eller marken icke föranleda

några betänkligheter.

Annorlunda ställer sig däremot saken i de fall, då utmålet eller

marken förut tillsammans med strömfallet utgjort en egendomsenhet.

Saken belyses klarast genom ett exempel. Antåg, att för en ny anläggning

vattenkraften till en gammal kvarn- eller såglägenhet behöver

tagas i anspråk och att 2 kap. 5 § lämnar stöd för ett dylikt anspråk.

Befogenheten att tillgodogöra sig vattenkraften i strömfallet kommer

då att under servitutsrätt tillhöra ägaren av den nya anläggningen, så

länge denna finnes kvar. Skulle nu dessutom det utmål eller den mark,

som ingår i ström fallslägenheten, särskilt lösas med stöd av förevarande

paragraf, skulle följden bliva den, att efter den därav föranledda upplösningen

av lägenheten, den ursprunglige ägaren skulle komma att få

kvar en lägenhet, bestående egentligen endast av själva bottnen till

strömfallet, låt vara med tillhörande ersättningskraft, därest sådan skall

utgå, och en synnerligen prekär utsikt att någon gång i en avlägsen

framtid ånyo komma i åtnjutande av rätten till vattnet i detsamma.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kuncjl. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

Att det icke kan vara sund lagstiftningspolitik att befordra uppkomsten

av dylika överhuvudtaget alldeles imaginära fastigheter, lär vara uppenbart.

För nu ifrågavarande fall bör, även om sådana omständigheter

icke föreligga, att 3 § är tillämplig, rätten att påfordra lösen icke få

omfatta annat än hela lägenheten.

Paragrafens avfattning lärer alltså böra underkastas någon jämkning

till vinnande av uttryck för nu angivna synpunkter.

11 §■

Justitieråden Gullstrand och Wedberg, regeringsrådet PlantingGyllenbåga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

Då det i förevarande paragraf uttalas, att ersättning för tillgodogjord

vattenkraft skall anses innefatta gottgörelse för vattenverksbyggnaderna,

lärer härmed vara angivet allenast vad som obetingat

skall gälla för normalfallet eller att vattenkraften är av ägaren tillgodogjord

med honom tillhöriga vattenverksbyggnader. Sålunda är det

uppenbarligen ej menat, att äganderätten till vattenverksbyggnader

kan övergå från en nyttjanderättshavare till ersättningsgivaren mot

allenast rätt för nyttjanderättshavaren att taga del i strömfallsägarens

gottgörelse. Av vissa bestämmelser såväl i detta som i 11 kap. framgår,

att nyttjanderättshavare och särskild ägare till vattenverksbyggnad skola

av ersättningsgivaren direkt erhålla sin gottgörelse. Fasthåller man

detta, torde tillämpningen av ifrågavarande bestämmelse endast i undantagsfall

erbjuda svårigheter; och även om stadgandet jämkas till närmare

överensstämmelse med vad som lärer vara avsett, äro svårigheterna,

vilka huvudsakligen bero därpå, att i hög grad skiftande fall kunna

väntas förekomma, ingalunda undanröjda.

Justitierådet von Seth:

Stadgandet i första punkten är givetvis tillkommet med allenast

det fall för ögonen, att äganderätten till vattenverksbyggnaderna och

den till strömfallet tillkomma samma person. Det är emellertid icke

givet, att så alltid blir fallet. Ett samfällt strömfall kan t. ex. tänkas

med tillämpning av 5 § i 1880 års vattenrättsförordning eller däremot

svarande äldre bestämmelser eller 2 kap. 7 § sista stycket i förevarande

förslag vara bebyggt av en delägare med rätt att hava byggnaden

kvar allenast viss tid. Om ersättning skall utgå medelst kraftöverföring,

skall emellertid enligt 17 § rätten till det kraftbelopp, som utgår såsom

ersättning, med allenast en möjlighet till undantag, som i detta sam
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182 Kungi. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

manhang ^ saknar intresse, vara förenad med den fastighet, till vilken

vattenkraften hört, och ersättningskraften skall utgå under hela den

tid den nya anläggningen består. Denna tid blir givetvis i regel längre

än den tid, varunder ägaren av den för det samfällda strömfallets

utnyttjande uppförda anläggningen är berättigad att hava denna kvarstående.

Skulle första punktens stadgande tillämpas även under sådana

förhållanden, kunde alltså därav bliva en följd, att de övriga ägarna

till strömfallet skulle komma att uppbära större eller mindre del av

den ersättning, som egentligen borde tillkomma ägaren av vattenverksbyggnaderna.

Något liknande bleve i regel fallet, om strömfallet vore

upplåtet under nyttjanderätt, t. ex. vattenfallsrätt, och byggnaderna

tillhörde nyttjanderättshavaren. Endast om i sistnämnda fall nyttjanderättsavtalet

innehölle sådana bestämmelser, att vid tiden för nyttjanderättens

upphörande vatten verksbyggnaderna skulle utan lösen eller

ersättning tillfalla strömfallsägaren, skulle förhållandet bliva detsamma,

som om även byggnaderna från början tillhört den sistnämnde. Ej

heller då ersättningen skall utgå i penningar, lärer det finnas fog för

att, om äganderätten till vattenverksbyggnaderna tillkommer annan än

strömfallsägaren, låta ersättningen under alla förhållanden innefatta jämväl

gottgörelse för dem och överlämna åt en annan uppgörelse mellan

dessas ägare och strömfallsägaren att avgöra, huru stor del av ersättningsbeloppet

skall tillfalla den förre. Stadgandena i 52 § av detta

kapitel och i 11 kap. 54 § giva ju också en antydan om att en motsatt

anordning icke varit främmande för förslagets upphovsmän.

Jag hemställer alltså om en jämkning i paragrafens avfattning

därhän, att densammas bestämmelser uttryckligen bliva tillämpliga

allenast i sådana fall, då den vattenkraft, som skall ersättas, är tillgodogjord

genom strömfallsägaren tillhöriga vattenverksbyggnader eller genom

byggnader, som, ehuru tillhöriga nyttjanderättshavare till strömfallet,

enligt avtal skola vid tiden för nyttjanderättens upphörande utan lösen

eller ersättning tillfalla strömfallsägaren.

13 och 14 §§.

Justitierådet von Seth:

Såsom synes framgå av en jämförelse mellan 13 och 45 §§,

skulle ersättning för annan tillhörig vattenkraft, som någon enligt

stadgande i 2 kap. berättigas tillgodogöra sig, icke få bestämmas att

utgå medelst kraftöverföring i andra fall än de i 13 § omförmälda. Något

hinder att tillåta nämnda ersättningsform även i andra fall, t. ex. då

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

ersättning skall utgå för vattenkraft, som går förlorad därigenom,'' att

någon berättigats tillgodogöra sig densamma jämlikt 2 kap. 7 § andra

stycket, lärer emellertid icke föreligga, diircst parterna kunna enas därom.

En bestämmelse av sådan innebörd synes böra få inflyta i 13§.

Lagrådet:

Enligt andra stycket i 13 § är stadgandet, att kraft, som lämnas

i ersättning för annans i anspråk tagna vattenkraft, skall tillhandahållas

från den för vattenkraftens utnyttjande avsedda anläggning, icke ovillkorligt.

Ersättningsgivare och ersättningstagare äga nämligen överenskomma

annorledes. Såsom de sakkunniga i fråga om 14 § yttrat,

vila bestämmelserna i 13 § på den förutsättningen, att ersättningskraften

kan tillhandahållas från en naturlig kraftkälla av samma slag som

den ersättningstagareu förlorar. Denna förutsättning måste ock upprätthållas,

såsom de sakkunniga jämväl påvisat. Med hänsyn härtill

bolde ifrågavarande bestämmelse om avtal angående ersättningskraften

hava innehållit tydligare begränsning i anmärkta hänseende än den,

som kan anses ligga i stadgandet i första stycket av 13 §, att ersättning

för kraft skall utgå genom tillhandahållande av motsvarande

kraftbelopp efter grunder, som nedan i förslaget angivas.

Emellertid sjmas knappast tillräckliga skäl föreligga att i trots

av de svårigheter och olägenheter, som därav uppstå, bibehålla den i

13 och 14 §§ stadgade möjligheten att bestämma om lämnande av ersättningskraft

från annat strömfall än sådant, till vars förmån avståendet

äger rum. Enligt 15 § skall skyldigheten att lämna ersattningskraft

från strömfall vara en ständig tunga å den fastighet, vartill

strömfallet hör. Om nu denna fastighet är en annan än den, som er
hållit

förmån genom avstående av vattenkraft, kan ifrågavarande onus,

vilket är förenat med en utomordentlig förmånsrätt, bliva av sådan betydelse,

att det inverkar menligt på övriga rättigheter till fastigheten.

Visserligen innehåller förslaget bestämmelser till skydd för inteckningshavare

i detta hänseende, men av dessa bestämmelser äro de i 14 och

15 §§ upptagna icke att anse såsom fullt effektiva och den i 16 § intagna,

såsom framdeles skall nämnas, av beskaffenhet att böra utgå.

Vidare är att märka, hurusom förslagets bestämmelser om ersättningsgivares

och ersättningstagares rättsliga ställning till varandra icke i

allo lämpa sig för förhållandet mellan den, som i ersättningsgivarens

ställe tillhandahåller kraften, och ersättningstagaren. Så lärer knappast

bestämmelsen i 39 § kunna tillämpas mot annan ersättningsgivare än

den, till vilkens strömfallsfastighet vattenkraften avståtts.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

15 §.

Lagrådet:

o Jämlikt 11 kap. 62 § skall vattendomstolen, vid meddelande av

tillstånd till byggnad för vattnets tillgodogörande, angiva, med vilken

fastighet rätten till tillgodogörandet skall vara förenad. Det är möjligt

att denna fastighet, i det följande benämnd strömfallsfastigheten, icke

mom sina gränser sluter ens någon del av det vattenområde, varifrån

vattnet tages i anspråk vid byggnaden. Men då strömfallsfastigheten

blir bärare av rättigheten till vattnets tillgodogörande, bör, därest ersättning

för den ^ förlorade vattenkraften skall utgå medelst kraftöverföring,

strömfallsfastigheten enligt sakens natur även bliva den, som

betungas med skyldigheten att tillhandahålla ersättningskraften. Enligt

bestämmelsen i nu förevarande paragraf blir detta dock ej alltid händelsen,

ity att den ifrågavarande skyldigheten här förknippas med den

fastighet, »vartill strömfallet hör», d. v. s. av vars ägovälde strömfallet

utgör en del. Denna förslagets ståndpunkt lärer emellertid väsentligen

bero därav,^ att jämlikt 14 § ersättningskraft kan komma att utgå

även när fråga ej är om vattens tillgodogörande och någon strömfallsfastighet

ej finnes. Vidtages ändring härutinnan, på sätt lagrådet hemställt,

torde icke något skäl givas att binda skyldigheten vid annan

fastighet än strömfallsfastighet.

Anser man sig tvungen räkna med möjligheten av ström fallsfastighetens

framtida styckning, är det ock nödigt att giva bestämmelser

om, huru vid delningen skall förfaras ej blott med den nu ifrågavaranda

skyldigheten, därest densamma förknippas med strömfallsfastigheten,

utan ock med de rättigheter, som enligt vattendomstolens beslut

tillhöra denna. Att med gällande skifteslagstiftning införliva sådana

bestämmelser torde emellertid stöta på hart när olösliga svårigheter.

I betraktande härav är det tydligen i hög grad önskligt, att åt strömfallsfastigheten

redan från början gives en med hänsvn till dess ändamål

lämplig begränsning. Kunde man bringa det därhän, att strömfallsfastigheten

ej komme att omfatta annat än den sökanden i byggnadsmålet

tillhöriga mark, som upptages av byggnaden och därmed

förenade anläggningar, jämte möjligen den del av vattenområdet i fråga,

som sökanden äger, behövde man förvisso ej taga hänsyn till möjligheten

av strömfallsfastighetens delning. Att utrusta vattendomstolen

med behörighet att städse framtvinga en sådan fastighetsbildning genom

utbrytning eller sammanläggning kan nu ej ifrågakomma. Till

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

ström fallsfastighet måste nog i allmänhet ntses redan bestående egendomsenhet.

Men å andra sidan kan det ej vara tillrådligt att, såsom

enligt förslagets 11 kap. 26 och 62 §§ skett, åt sökanden överlämna

att fritt bestämma, vilken av flera honom tillhöriga fastigheter skall

bliva strömfallsfastighet. På sådant sätt vinnes ingen som hälst säkerhet,

att strömfallsfastigheten blir ändamålsenligt avgränsad. En lämplig

medelväg synes vara att låta vattendomstolen i varje särkilt fall

avgöra, vilken sökanden tillhörig fastighet skall bliva bärare av rättigheterna

och skyldigheten. Säkerligen skall det, om vattendomstolen

finner allenast en del av viss fastighet böra bliva strömfallsfastighet, i

de allra flesta fäll vara möjligt att redan under målets handläggning

ombesörja, delens avskiljande genom laga styckning. Åven med denna

ordning lärer man alltså, intill dess skifteslagstiftningen blir reviderad,

vara försvarad, om man utgår från antagandet, att det i utslaget bestämda

området icke sedermera skall bliva föremål för laga delning,

som åstadkommer oreda i rättsförhållandena.

Den tunga, som genom beslut, varom i denna paragraf handlas,

lägges å fastighet, blir ett servitut av väsentligen samma slag som de,

vilka uppkomma vid laga skiften och ägostyckningar. Om servitut av

sistnämnda slag förekomma icke några anteckningar i inteckningsprotokollen.

Ej heller skulle de servitut, som i olika avseenden kunna

tillskapas genom byggnadstillstånd jämlikt 22 § av förslagets 2 kap.,

komma till synes i nämnda protokoll. Den olikhet i behandlingen

uti inteckningsavseende, vilken sålunda vid godtagande av de sakkunnigas

förslag komme de båda i förslaget omtalade kategorierna av

vattenrättsliga servitut till del, skulle säkerligen ej kunna undgå att

för allmänheten verka vilseledande. En köpare, som genom gravationsbevis

vunnit visshet, att den fastighet han ämnar köpa icke besväras

av sådan tunga, som avses i förevarande paragraf, skulle lätt kunna

tro, att därigenom allt vore klart, vad vattenrättsliga gravationer anginge.

Det hemställes alltså, att förenämnda stycke av paragrafen

måtte få utgå. Att anteckning om samtliga vattenrättsliga servitut

bör finnas i vattenboken, lärer vara uppenbart.

Justitierådet von Seth:

Enligt min mening vore det, därest vad lagrådet här ovan

hemställt vinner bifall, synnerligen lämpligt, om i 58 § av gällande

inteckningsförordning gjordes en sådan ändring, att även servitut,

som uppkommit genom beslut i vattenmål, upptoges såsom icke

avsedda med förordningens bestämmelser om inteckning för servitut.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 käft. (Nr 128.) 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

Därigenom skulle nämligen uppmärksamheten väckas på angelägenheten

av att vid fastighetsköp och andra rättsärenden rörande fast egendom

undersöka, huruvida icke vederbörande fastighet besväras av servitut,

uppkomna till följd av stadganden i förevarande lag.

I samband härmed synes böra tagas i övervägande, huruvida icke

en motsvarande erinran bör göras i fråga om en del andra servitut,

som kunna tillskapas genom särskilda förrättningar, t. ex. sådana, som

föranledas av den föreslagna rätten att framdraga vattenledning för husbehovs

förbrukning, med flera.

16 §.

Lagrådet:

Bestämmelsen i förevarande paragraf om rätt för inteckningshavare

och viss annan fordringsägare att uppsäga fordran, som besvärar

fastighet, varå lagts den i 15 § omförmälda tunga, har sannolikt

tillkommit huvudsakligen med avseende å sådan fastighet, som

jämlikt 13 eller 14 § kan komma att belastas, utan att fastigheten erhållit

däremot svarande valuta. Därest, i överensstämmelse med vad

lagrådet i fråga om sistnämnda paragrafer yttrat, ersättningskraft finnes

böra lämnas allenast från strömfall, till vars förmån avståtts kraft,

synes alltså den förnämsta grunden för nu ifrågavarande stadgande,

vilket är av beskaffenhet att djupt ingripa i strömfallsägarens rättigheter,

hava bortfallit. Värdeökningen i strömfallsfastigheten motsvarar

nämligen skyldigheten att lämna kraft. I varje fall måste dock ifrågavarande

stadgande bestämt avstyrkas. Det lämnar möjlighet för vederbörande

långivare att under en obetydlig förevändning å tid, då gällande

ränta är jämförelsevis hög, uppsäga ett lån, som löper med lägre

ränta, och skulle få sin förnämsta betydelse med avseende å från långivarens

sida ouppsägbara obligationslån, som inlösas efter given amorteringsplan.

Till säkerhet för sådana lån ligga ofta inteckningar i ett

större antal fastigheter, och därest en kraftersättningsskyldighet om än

aldrig så obetydlig skulle komma att åläggas en av dessa fastigheter,

kunde låntagaren genom hela lånets uppsägning komma att lida betydande

förlust.

Skulle vad lagrådet sålunda hemställt icke vinna bifall men däremot,

jämlikt lagrådets yttrande i fråga om 15 §, andra stycket i

nämnda paragraf utgå, torde knappast bestämmelsen, att. uppsägningskall

äga rum sist inom ett år, efter det beslutet om kraftöverföringen

vunnit laga kraft, kunna kvarstå. Fordringsägaren kan i sådant fall

komma att sakna kännedom om nämnda beslut.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

187

17 §■

Lagrådet:

Ägare av rätt i den fastighet, som avstår vattenkraft enligt lagförslaget,

bör icke därigenom göra förlust. Ersättningskraften förenas

med fastigheten, och om ersättning utgår i penningar, fördelas beloppet

emellan vederbörande rättsägare. Överflyttas däremot ersättningskraft

enligt förevarande paragraf, lämnas ej något motvärde. Visserligen får

så ej ske, med mindre det prövas kunna äga rum utan förfång för inteckningshavare

eller andra rättsägare, men detta rättsskydd är av vida

mindre värde än det, som lämnas, då vattenkraften avstås. Som emellertid

sådana förhållanden lätteligen kunna tänkas inträffa, att ersättningskraften

i en framtid blir till föga eller ingen nytta, om den ej kan

skiljas från den fastighet, dit den lagts, saknas ingalunda skäl för medgivande

av möjlighet till förändring, men den fastighet, som berövas

kraften, torde då böra erhålla ersättning i penningar att fördelas så,

som stadgas om sådan ersättning för kraft, vilken avstås. Måhända

torde jämväl möjlighet till kraftens avlösning böra medgivas.

Vid ägostyckning av fastighet, med vilken rättighet till ersättniDgskraft

är förenad, skulle, om de i 1896 års lag härom givna regler utan

jämkning tillämpades, varje lott ovillkorligen bekomma sin andel i rättigheten.

Säkerligen vore detta ej sällan mindre lämpligt. Eu bestämmelse,

som medgiver, att vid ägostyckning rättigheten i sin helhet tillägges

viss eller vissa lotter, synes vara välgrundad. Däremot torde skäl saknas

att, såsom måhända är avsett med stadgandet i sista stycket av nu förevarande

paragraf, för varje fall förbjuda en uppdelning av rättigheten.

Och såvitt angår annan jorddelning än ägostyckning, lärer nämnda

stadgande icke stå i god överensstämmelse med de grunder, å vilka nu

gällande lagstiftning vilar. Behovet av att för dessa styckningssätt

kunna tillämpa det föreslagna stadgandet synes ej heller vara så trängande,

att ej med åtgärd härutinnan kan anstå, tills den på dagordningen stående

frågan om revision av skifteslagstiftningen erhåller sin lösning.

Det hemställes alltså, att åt sista stycket i paragrafen gives det

innehåll allenast, att vid ägostyckning av fastighet, med vilken rättighet

till ersättningskraft är förenad, rättigheten må i sin helhet tilläggas viss

eller vissa lotter.

Måhända har stadgandet med det sålunda begränsade innehållet

sin rätta plats i förenämnda lag av år 1896.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

19 §.

Lagrådet:

Med det innehåll, som de sakkunniga givit reglerna i 20 § om

uttagningskostnadens bestämmande, kommer denna säkerligen blott i

undantagsfall att utgöras av den beräknade kostnaden för kraftens tillhandahållande.

Uttagningskostnaden, vilken benämning kvarstår från

kommittéförslaget, betecknar i det remitterade förslaget det av vattendomstolen

efter skäliga grunder uppskattade vederlag, som ersättningstagaren

bor gälda för kraftöverföringen. Att sålunda med det ifrågavarande

uttrycket i själva verket avses något annat, än ordet närmast

giver vid handen, synes till förebyggande av missförstånd böra genom

någon redaktionell jämkning redan i nu förevarande paragraf antydas.

20 §.

Justitierådet von Seth:

Iakttages vad jag hemställt i fråga om tillägg till 13 6, medför

detta även jämkning i denna paragraf.

21 §.

Lagrådet:

Liksom »uttagningskostnaden» är, på sätt vid 19 § anmärkts eu

något oegentlig benämning å vad därmed åsyftas, så äro ej heller uttrycken

anläggningskostnad samt underhålls- och driftkostnad att förstå

etter orden. Någon redaktionell jämkning, som låter detta komma till

synes, torde böra vidtagas.

I andra punkten av första stycket lärer böra till undvikande av

missuppfattning uttryckligen utsägas, att i underhålls- och driftkostnaden

icke ma inräknas ränta å anläggningskostnaden.

r, 77 Justitieråden Gallstrand och Wedberg, regeringsrådet PlantinqGyllenbaga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

Då andra stycket av förevarande paragraf lämnas utan anmärkning,

sker det under erinran, att bestämmelsen lärer vara att efter orda_La.

f''.en ovilkorligen tillämpa allenast i fall den avsedda anläggning-en

tillhör agaren till strömfallet och särskilda på upplåten nyttjanderätt beroende

förhållanden ej inverka, men att eljest anläggningskostnad med

föranledande av forslagets grunder kan tänkas skola helt eller delvis

ingå i uttagnmgskostnad även om strömfallet är tillgodogjort

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

189

Justitierådet von Setlt:

Beträffande regeln i andra stycket gäller detsamma, som jag förut

erinrat beträffande stadgandet i första punkten av 1L §. Den är uppenbarligen

tillkommen med uteslutande det fall för ögonen, att anläggningen

och strömfallet tillhöra samma person. Den lärer ej heller kunna

med fördel tillämpas i andra fall, än då så är förhållandet eller ock anläggningen

väl tillhör någon, som allenast har nyttjanderätt till strömfallet,

men enligt avtal skall vid tiden för nyttjanderättens upphörande

utan lösen eller ersättning tillfalla strömfallsägaren.

I övrigt skulle den merendels leda till orimligheter. Det antydes

visserligen i motiven, att man, då anläggningen ej är i fullgott skick,

skulle kunna ordna saken utan att behöva ålägga ersättningstagaren att

utgiva någon anläggningskostnad endast genom en jämkning uppåt av

den beräknade underhålls- och driftkostnaden. Denna utväg lärer emellertid

i stort sett icke kunna anlitas, då anläggningen tillhör nyttj anderättshavare

eller annan icke ägare av strömfallet, som är pliktig att vid

viss tidpunkt borttaga densamma. Den del av uttagningskostnaden,

som utgör underhålls- och driftkostnad, skall ju, om den skall utgå i

penningar, enligt 23 § fastställas för tio år i sänder till visst årligt

belopp; och som det ju icke är givet, att tiden för nyttj anderättens

upphörande sammanfaller med utgången av en sådan tioårsperiod, skulle

det endast vara en ren lyckträff, om någon gång jämkningen i den beräknade

underhålls- och driftkostnaden kunde bestämmas till sådant

belopp, att icke endera, strömfallsägaren eller ägaren av anläggningen,

bleve lidande.

Ej ens för det fall, att ägaren till anläggningen vid tiden för

nyttjanderättens upphörande vore berättigad till lösen för densamma,

skulle det i paragrafen föreslagna sättet att ordna förhållandena bliva

tillfredsställande, så till vida som ju den en gång nödvändiga slutuppgörelsen

mellan honom och strömfallsägaren skulle väsentligen tillkrånglas.

Andras, på sätt jag hemställt, 11 §, lärer för övrigt med hänsyn

till det nära samband, som finnes mellan nämnda paragraf och den förevarande,

fälla av sig självt, att även den sistnämnda måste undergå en

motsvarande jämkning.

Denna synes mig, i anslutning till vad jag hemställt i fråga om

11 §, böra göras så, att regeln i nuvarande andra stycket blir tillämplig

allenast, då vattenkraften är tillgodogjord vid anläggning, som tillhör

strömfallsägaren eller, ehuru tillhörig jayttjanderättshavare, enligt avtal

skall vid tiden för nyttj anderättens upphörande utan lösen eller ersätt
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

ning tillfalla strömtallsägaren, men att eljest, då vattenkraften är tillo-odogjord

vid anläggning, som tillhör annan än strömfallsägaren, vattendomstolen

har att efter omständigheterna pröva, om och i vad mån anläggningskostnaden

skall inräknas i den uttagningskostnad strömfallsägaren

har att erlägga eller den skall avräknas å den särskilda ersättning

föi den befintliga anläggningen, som må tillkomma dennas ägare.

Genom en sådan bestämmelse som den sistnämnda synes mig utväg

böra vara öppnad att taga tillbörlig hänsyn till alla de olika kombinationer,

som kunna uppstå i förhållandet mellan ägaren av anlägo-- ningen och strömfallsägaren.

22 §.

Lagrådet:

Av 28 § andra punkten framgår, att uttagningskostnaden för det

högre kraftbelopp, varom där är fråga, måste, för så vitt ej ersättningstagaren

förut själv tillgodogjort sig samma kraftbelopp, gäldas i penningar.

Även^ om sagda paragraf jämkas så, som vid densamma skall

antydas, blir frågan om sättet för uttagningskostnadens gäldande i där

avsett fall undandragen ersättningstagarens valrätt. En erinran om det

ytterligare undantag från regeln i första stycket av nu förevarande

paragraf, som alltså äger rum, torde böra införas i paragrafen.

.. o-, i»-5 huvudre0eln om rätt för ersättningstagaren att

avgöra angående formen för uttagningskostnadens gäldande, som stadgas

i andra stycket, synes gå längre, än som överensstämmer med skälig

hänsyn till ersättningstagarens intressen. Det skulle ju kunna hända

att hans ekonomiska ställning är sådan, att han ej kan anskaffa det be1°PP,

_som erfordras för uttagningskostnadens gäldande i penningar, och

att vid sådant förhållande ett yrkande av ersättningsgivaren att utbekomma

uttagningskostnaden i dylik ordning kunde komma att leda

antingen till exekution i ersättningstagarens, vindikantens, egendom eller

tål att denne ej komme i åtnjutande av någon ersättningskraft. Den

obillighet mot vindikanten, som sålunda skulle kunna bliva en följd av

ersättningsgivarens obegiänsade valrätt, skulle utan åsidosättande av

ersättningsgivarens berättigade intressen undvikas, därest åt berörda

undantag gåves den formen att, om fråga är om ersättning för vattenkraft

på grund av stadgandet i 2 kap. 23 § sista punkten, ersättningstagaren

icke må mot ersättningsgivarens bestridande påfordra uttagningskostnadens

bestämmande i penningar.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 128. 191

24 §.

Lagrådet:

Enligt avfattningen av paragrafens första stycke skall det, vid

bifall till ersättningsgivarens där omförmälta yrkande, ankomma på

vattendomstolen att avgöra, huruvida nedsättning av det ifrågavarande

beloppet skall ske eller säkerhet därför ställas. I det uti 28 § andra

punkten avsedda fall äger däremot ersättningstagaren rätt att välja

mellan beloppets omedelbara gäldande och ställande av säkerhet för detsamma,

och ersättningsgivarens skyldighet jämlikt 34 § gäller allenast

ställande av pant eller borgen. Att i nu ifrågavarande händelse ersättningstagaren

skulle kunna åläggas ovillkorlig nedsättningsskyldighet,

synes dock vara desto obilligare, som — frånsett möjligheten, att ersättningsgivaren

ej begagnar sig av byggnadsmedgivandet, — avsevärd

tid kun komma att förflyta, innan beloppet jämlikt 35 § förfaller till

betalning, och förslaget icke, såsom för liknande fall skett i 68 §, stadgar,

att beloppet skall göras . räntebärande och räntan komma nedsättaren

till godo. Det hemställes alltså om sådan jämkning i förevarande

paragraf, att ersättningstagaren städse kan fullgöra vad honom

åligger genom ställande av pant eller borgen. Därjämte borde i fråga

om nedsatt belopp meddelas bestämmelser, motsvarande de i 68 §

införda.

Det torde vara förslagets mening, att pant eller borgen enligt

denna paragraf skall ställas hos Konungens befallningshavande, såsom i

9 kap. 28, 34 och 64 §§ samt 11 kap. 67 § är för där avsedda fall uttryckligen

stadgat. Denna mening framgår dock ej av förslagets avfattning.

Förslaget innehåller intet om prövning av pant eller borgen i den

händelse, att säkerheten icke är godkänd av den, till vars förmån den

ställes. Ett stadgande härom lärer dock ej böra saknas och synes

lämpligen kunnas införas i 14 kap. Bland de flera likartade bestämmelser,

som förekomma i gällande lagstiftning, torde 73 § expropriationslagen

vara mest ägnad att tagas till förebild. Att göra det ifrågasatta

stadgandet tillämpligt även beträffande den i 13 kap. 3 § omförmälta

säkerhet synes knappast erforderligt.

25 §.

Lagrådet:

Såsom förevarande paragraf är avfattad, skulle t. ex. en ersättningstagare,

som redan guldit större eller mindre del av uttagningskostnaden,

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

likväl, om han gör sådan ansökan om befrielse, som i paragrafen avses,

vara pliktig att vidkännas avdrag i kraft för hela den uttagningskostnad,

han haft att erlägga. Detta kan icke vara riktigt. Förslaget har ej

heller, da det gällt att ordna förhallandeua vid fall av försummelse från

ersättningstagarens sida att gälda uttagningskostnaden, vågat tillämpa

en liknande princip. Enligt 42 § är nämligen en försumlig ersättningstagare

icke pliktig avstå mera kraft, än som motsvarar uttagningskostnaden

efter avdrag av vad därav må hava guldits. Givetvis bör en

ersättningstagare, som gör ansökan efter förevarande paragraf, åtnjuta

liknande avdrag för vad han guldit.

Det nu anförda gäller emellertid uppenbarligen endast den del av

uttagningskostnaden, som utgör anläggningskostnad. Underhålls- och

driftkostnaden avser ju i princip täckande av löpande utgifter, och man

har således att utgå ifrån, att den konsumeras i mån som den erlägges.

26 §.

Lagrådet:

Enligt kommittéförslaget skulle ersättningstagaren under vissa

villkor äga att få den överförda kraften sig tillhandahållen annorstädes,

än i första stycket av nu förevarande paragraf angives. De sakkunniga

hava uteslutit bestämmelserna härom under uttalande bland annat, att

fragan syntes vara mest ägnad att erhålla sm lösniug å överenskommelsens‘väg.

Med anledning härav må erinras, att enligt paragrafens lydelse

avtalsfrihet råder allenast beträffande de förhållanden, som avses

i senare stycket av densamma.

28 §.

Justitieråden Gallstrand och Wedberg, regeringsrådet PlantinqGyllenbåga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

Föreskiifterna i 9 kap. äro av tvingande natur och medgiva ej

parterna avtalsfrihet, med mindre sådant uttryckligen angives. I allmänhet

sker detta genom förbehållet »där ej annorlunda överenskommes»

eller motsvarande uttryck, men i förevarande paragraf nyttjas ordalagen

»där ej på grund av parternas överenskommelse annorledes bestämmes».

Sistnämnda uttryck lärer ej kunna tolkas annorlunda än så, att

parternas överenskommelse är utan verkan, för så vitt ej dess innehåll

upptagits i vattendomstolens utslag, och att vattendomstolen äger pröva,

om och i vad mån så bör ske. Att sålunda för avvikelse från de av

lagen uppställda reglerna kräves, ej blott att parterna äro ense om andra

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

bestämmelser utan ock att dessa av vattendomstolen finnas vara lämpliga,

lärer i betraktande av hithörande frågors invecklade och grannlaga

beskaffenhet vara fullt i sin ordning. Det synes i själva verket ömkligt,

att detta strängare krav får gälla över hela det ifrågavarande lagstiftningsområdet.

Vid den omarbetning av förslaget, som i sådant hänseende

skulle erfordras, kunde det måhända visa sig lämpligt att i ett lagrum

sammanföra, vad nu i de särskilda paragraferna innehålles om parternas

rätt att träffa överenskommelser.

Bestämmelserna i första punkten av förevarande paragraf äga sin

giltighet, oavsett huruvida ersättningskraften skall tillhandahållas enligt

13 eller enligt 14 §. Att ersättningstagaren själv tillgodogör sig vattenkraft,

motsvarande större vattenmängd än den, som utgör medeltalet av de

i vattendraget framrinnande olika vattenmängder, och av denna anledningär

berättigad att i ersättning bekomma jämväl sådan kraft, utgör tydligen

ej heller hinder för tillämpning av 14 §. Vad i förevarande paragraf

stadgas om rätt för ersättningstagaren att bekomma det högre kraftbeloppet,

allenast om lian förskjuter eller ställer säkerhet för viss kostnad,

kan däremot ej rimligen vinna tillämpning i annan händelse, än att ersättningstagaren

avstår vattenkraft på grund av stadgandena i 2 kap.

5, 6 eller 7 § och fråga alltså är om gemensamt utbyggande av hans

och ersättningsgivarens strömfall. Den inskränktare räckvidd berörda

stadgande sålunda äger torde lämpligen böra komma till synes i lagtexten.

Huruvida den gemensamma utbyggnaden skall inrättas för större

eller mindre vattenföring, tillkommer tydligen ersättningsgivaren att

ensam avgöra. Om denne för att kunua tillhandahålla ersättningstagaren

ett mot högvattenföringen svarande kraftbelopp verkligen vid

bvggnaden tillgodogör sig denna vattenföring eller han föredrager att utnyttja

allenast eu mindre vattenmängd och följaktligen avstå åt ersättmngstagaren

en proportionsvis större andel av den vid byggnaden uttagna

vattenkraften, är en fråga, som ej kommer ersättningstagaren vid.

Detta gäller, oavsett huruvida ersättningstagaren, såsom den där redan

själv tillgodogjort sig högvattenföringen, är ovillkorligen berättigad att

erhålla det högre kraftbeloppet eller denna rätt är betingad av att han

kontant gäldar eller ställer säkerhet för den ökade uttagningskostnaden.

Å andra sidan är klart, att beräkningen av uttagningskostnaden för den

del av ersättningskraften, som motsvarar högvattenföringen, icke får

röna inflytande av vilkendera utvägen ersättningsgivaren väljer. Uttagningsxostnaden

bör i varje fall fastställas med hänsyn till den större utbyggnaden.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 käft. (Nr 128.) 25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 128.

Andra punkten i förevarande paragraf avser ej att giva regler om

uttagningskostnadens beräkning. Den utsäger blott, att en ersättningstagare,

som ej själv tillgodogjort sig vattenkraft vid högvattenföring,

icke äger påfordra att bekomma det ökade kraftbelopp, som svarar mot

denna vattenföring, utan så är att han förskjuter eller ställer säkerhetför

motsvarande del av uttagningskostnaden. En jämförelse med bestämmelserna

i 24 § ligger alltså nära tills hands. I sådant hänseende

må, utöver vad vid sistnämnda paragraf redan erinrats, följande anmärkas.

Enligt 24 § kan säkerhet ej komma att ställas för annat än viss

del av anläggningskostnaden. Säkerhet ifrågakommer ej, med mindre

ersättningsgivaren därom framställt yrkande och vattendomstolen finner

yrkandet äga fog; föreskrift om säkerhetens ställande lämnas först i

slutliga utslaget; och såsom påföljd för underlåtenhet att efterkomma

föreskriften stadgas allenast, att ersättningstagaren blir skyldig att för

den ifrågavarande delen av anläggningskostnaden vidkännas minskning

i det honom tillkommande kraftbeloppet eller med andra ord förlorar

rätten att gälda samma del i penningar. Jämlikt 28 § åter gäller, att

säkerhet skall ställas för viss del även av underhålls- och driftkostnaden;

huruvida vattendomstolens föreskrift om säkerhets ställande fullgjorts

eller ej måste vara klart, redan då domstolen meddelar sitt slutliga utslag;

och underlätet fullgörande ej blott inverkar på sättet för uttagni

ngskos t nådens gäldande utan medför förlust av rätten att bekomma

det mot högvattenföringen svarande kraftbeloppet. Att ersättningstagarens

förpliktelse jämlikt 28 § är beroende av ersättningsgivarens yrkande,

säges väl ej uttryckligen men lärer få antagas vara meningen. Härutinnan

torde alltså råda överensstämmelse med 24 §; och i den män

skiljaktigheter föreligga mellan de båda lagrummen, låta de sig utan

tvivel i stort sett väl försvaras. Huruvida giltiga skäl föreligga att i

det fall 28 § avser ålägga eu ersättningstagare, som ej förmår ställa

pant eller borgen, att omedelbart utbetala det ifrågavarande beloppet till

ersättningsgivaren, medan ersättningsgivaren enligt 24 § kan få nöja

sig med att beloppet nedsättes hos Konungens befallningshavande, synes

likväl tveksamt. Och att vattendomstolen enligt 28 § skall vara ovillkorligen

pliktig efterkomma ersättningsgivarens yrkande om förskottsbetalning

eller säkerhet, är knappast välgrundat. Visar utredningen

exempelvis, att ersättningsgivaren även utan sådan betalning eller säkerhet

är sinnad att i eget intresse utbygga för den större vatten för i ngen,

kan det vara obilligt mot ersättningstagaren att göra avvikelse från de

vanliga reglerna om uttagningskostnadens gäldande.

Med vad nu yttrats överensstämmer, att på ersättningstagarens

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

framtida ställning, sådan den i byggnadsbeslutet blivit bestämd, ej bör

inverka, om den större utbyggnaden kommer till stånd eller ej. Har

enligt byggnadsbeslutet ej åt ersättningstagaren tillerkänts rätt att bekomma

kraft, motsvarande större vattenmängd än modelvattnet, bör det

icke stå honom fritt att sedermera tilltvinga sig sådant kraftbelopp

genom att erlägga häremot svarande uttagningskostnad. En dylik befogenhet

skulle icke stå väl tillsammans med ersättningsgivarens berättigade

intresse att icke behöva vidkännas minskning i det kraftbelopp,

varöver lian för egen del disponerar, ett intresse som även i förslaget

kommit till uttryck i 25 § andra stycket.

Justitierådet ron Seth:

Jag är i det väsentligaste ense med lagrådets övriga ledamöter.

Dock anser jag det böra i paragrafen ty^dligt utsägas att, om ersättningsgivaren

avser att i eget intresse verkställa utbyggnaden för tillgodogörande

av större vattenmängd än den, som utgör medeltalet av de i

vattendraget framrinnande olika vattenmängderna, eller ersättningsgivaren

vill vara berättigad att även för egen räkning utnyttja den större

byggnad, som må föranledas av ersättningstagarens yrkande att bekomma

kraft, motsvarande större vattenmängd än nämnda medeltal,

ersättningstagaren äger utan uppfyllande av det i slutet av paragrafen

stadgade villkoret bekomma kraft motsvarande den större vattenmängd,

som sålunda avses skola tillgodogöras.

31 §.

Justitierådet von Seth:

Vad i paragrafen stadgas om jämkning för det fall, att genom

reglering av vattnets avrinning den vattenkraft, som av ersättningsgivaren

tillgodogöres, ökas, torde böra gälla även för den händelse,

att ersättningsgivaren vill begagna sig av sådan i ersättningstagarens intresse

verkställd större utbyggnad, för vilken jämlikt stadgandet i slutet

av 28 § ersättningstagaren bestritt kostnaderna; dock att i sistnämnda

fall jämkningen endast bör avse uttagningskostnaden.

32 §•

Lagrådet:

Stadgandet i slutet av paragrafen är begränsat att gälla endast,

då ersättningen för underhålls- och driftkostnaden bestämts att utgå i

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

årlig avgäld. En motsvarande jämkning lärer emellertid böra äga rum,

även om ersättningen bestämts skola utgå genom minskning i den

ersättningskraft, vartill ersättningstagaren eljest skulle varit berättigad.

38 §.

Lagrådet:

Den i andra stycket föreskrivna tiden av tre månader får ej utan

ersättningstagarens medgivande överskridas ens i den händelse, att kraft

uppenbarligen ej kan inom sagda tid tillhandahållas från det strömfall,

som enligt 13 eller 14 § därtill av vattendomstolen bestämts. I sådan

händelse måste, såsom i kommittémotiven framhålles, ersättningsgivaren

tillgripa provisoriska anordningar, exempelvis hyrande av kraft från

annat håll.

Vad sålunda skall gälla framgår emellertid ej rätt väl av stadgandet

i sista stycket, vars avfattning närmast ansluter sig till bestämmelsen

i tredje stycket. Någon redaktionell jämkning synes alltså önsklig.

42 §.

Lagrådet:

Den avgäld, som enligt 23 § sista stycket skall utgå såsom ersättning

för underhålls- och driftkostnaden, avses, på sätt redan framhållits,

i princip till täckande av löpande utgifter. Det avdrag, varom säges

i slutet av förevarande paragraf, bör således endast omfatta vad som

kan vara guldet av anläggningskostnaden.

46 §.

Justitieråden Gallstrand och Wedberg, regeringsrådet PlantingGgllenbåga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

Vid 28 § har erinrats, att parternas överenskommelse om andra

bestämmelser än de i förevarande kapitel givna ej bör få gälla, med

mindre vattendomstolen finner de av parterna ifrågasatta bestämmelserna

vara lämpliga. Vad sålunda i allmänhet anmärkts synes äga särskild

giltighet beträffande överenskommelse angående det ämne, varom

talas i nu ifrågavarande paragraf. Om exempelvis här omförmälta ersättning

avser gottgörelse för uppdämning, skulle avtal om annan ersättning än

i penningar kunna föranleda, att gottgörelsen ej tillgodokomme sådana

rättsägare, vilka skolat få del i penningeersättningen.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda nåd. proposition Nr 128.

197

Justitierådet von Seth:

Givetvis höra i de fall, som bär avses, ersättningsgivare och orsättuiugstagare

i viss mån vara oförhindrade att överenskomma, att ersättningen

skall utgå i annat än i penningar, t. ex. i varor av motsvarande

värde eller dylikt. Försåvitt en dylik överenskommelse icke avses att

skola sträcka sina verkningar utöver förhållandet mellan parterna, linnes

nämligen varken från synpunkten av det allmännas intresse eller med

hänsyn till tredje mans rätt någon anledning till betänkligheter mot

densamma. Den blir en ren privatsak emellan parterna. Att eu sådan

övenskommelse blir giltig dem emellan, är självfallet och hade uppenbarligen

icke behövt framhållas i lagtexten.

Såsom framgår av motiven, är det ej heller på dylika överenskommelser

man närmast haft sikte, då i förevarande paragraf införts

orden »där ej annorledes överenskommes», utan på överenskommelser

av mera vittgående karaktär och därvid i första hand på

sådana, som avse att i stället för ersättning i penningar sätta ersättning

medelst kraftöverföring i ungefärligen samma ordning som den,

vilken gäller beträffande ersättning för förlorad vattenkraft. Särskilt

möjligheten att ingå överenskommelser av sistnämnda innebörd kan

nämligen tänkas hava sin stora betydelse för såväl ersättningsgivare

som ersättningst^gare.

För företagaren, ersättningsgivaren, som kanske utbyggt ett strömfall

för uttagande av större kraftmängd, än han har utsikt att kunna

omedelbart vinna användning för på annat håll, eller som måhända icke

genast har full användning för den ökade kraftmängd, som efter eu

planerad reglering kan uttagas vid hans anläggning, skulle det i många

fall väsentligen underlätta finansieringen av hans företag, om han kunde

få lämna kraft i ersättning i stället för penningar. Ersättningstagaren

å sin sida skulle också ofta kunna finna det för sig fördelaktigt att

ingå på en sådan överenskommelse och därigenom på de jämförelsevis

fördelaktiga villkor, som antagligen på denna väg skulle kunna uppnås,

bereda sig tillgång till erforderlig belysning och drivkraft.

Det torde således i varje fall få anses vila på en riktig grundtanke,

då förslaget genom inskjutande av förenämnda ord sökt giva

rättslig giltighet åt överenskommelser av nu ifrågavarande art.

Å andra sidan kan det ifrågasättas, om man icke gått för långt,

då man åt legaliseringsbestämmelsen givit det generella innehåll

den fått.

Det är här i första hand fråga om tillskapandet av eu med prak
-

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kunyl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

tiskt sätt till tiden obegränsad giltighet utrustad sakrätt till fast egendom

med särskilt gynnad ställning i förhållande till andra dylika saklättei,

och mot dylika nyskapelser resa sig många betänkligheter icke

minst från fastighetskreditens synpunkt. Dessa betänkligheter bliva

särdeles starka, om överenskommelsen avser inrymmande av en rättighet,

som icke står i nag’on sådan direkt relation till den förmån man avser

i gengäld skola vinnas som den, vari lämnandet av kraft står till intresset

av bättre tillgodogörande av vattenkraft, som utgör tillbehör

till fastigheten. Sådana överenskommelser t. ex. som att ersättning

lör skada å mark skall gottgöras genom inrymmandet av ett betesservitut

eller dylikt, synas sålunda icke böra tillåtas. Legaliserandet av

övei enskom meker av nu ifrågavarande slag lärer alltså böra inskränkas

till sådana, som åsyfta penningersättningens utbytande mot ersättning

medelst kraftöverföring.

År detta riktigt, har emellertid det stadgande, varigenom åt dylika

överenskommelser tillerkännes rättslig giltighet, icke sin plats i nu ifrågavarande

avdelning av kapitlet utan i den närmast föregående.

På grund av vad sålunda anförts, synas orden »där ej annorledes

överenskommes» böra utgå ur förevarande paragraf och i stället i den

avdelning av kapitlet, som handlar om ersättning medelst kraftöverföring,

_ höra införas ett stadgande, som för andra fall, än då det gäller

ersättning för förlorad vattenkraft, tillerkänner giltighet åt överenskommelser,

vilka avse ett utbytande av penningersättning mot ersättning

medelst kraftöverföring.

Icke ens åt alla dylika överenskommelser kan emellertid tillerkännas

den vidsträckta giltighet gent emot efterföljande rättsinnehavare och

andra sakägare, varom här är fråga. Hänsynen till den stora betydelsen

i rättsligt hänseende av väl ordnade fastighetsförhållanden har medfört,

att den svenska rätten icke velat tillerkänna permanent giltighet åt andra

begränsade sakrätter till fast egendom än sådana, som i form av servitut

gälla mellan fastigheter inbördes. Att i-nu ifråga varande hänseende göra

undantag från denna regel lärer icke kunna ifrågakomma. Endast om

sådan a överenskommelser, soin avse att g’enom tillskapande av servitut

Ivinda rättigheten att erhålla kraft vid eu viss fastighet, kan det sålunda

i detta sammanhang bliva fråga. Det maste med andra ord först och

främst finnas eu fastighet, som kan bliva vad man plägar kalla härskande

fastighet. Detta vill kol- kan emellertid icke uppfyllas i andra

fall, än dä ersättningstagarens fastighet icke i sin helhet skall avstås.

Med hänsyn härtill lärer giltighet icke böra tillerkännasjiåtTandra överenskommelser

av ifrågavarande slag än sådana, med vilka avses er
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

I9i)

Kungl. Majds nåd. proposition AV 128.

sättning, som skall erläggas för en del av eu fastighet, vilken icke i

sin helhet skall avstås, eller för skada å en sådan fastighet.

Hänsynen till att* det här gäller tillskapandet av ett servitutsförhållande

synes vidare kräva, att det hos den fastighet, som avses

att skola bliva den tjänande, tinnes någon egenskap, som garanterar,

att den alltjämt kan tjäna som objekt för servitutet. Endast om skyldigheten

att tillhandahålla ersättningskraften kan bindas vid en strömfallsfastighet,

torde detta villkor vara uppfyllt. Även för nu ifrågavarande

fall äger för övrigt vad av lagrådet anförts ifråga om 14 och 15 §§ sin

giltighet.'' Het lärer alltså böra föreskrivas, att kraft, som lämnas i ersättning

efter ty nu sagts, skall tillhandahållas från den strömfallsfastighet,

till förmån för vilken avståendet skall äga rum eller den

skadegörande åtgärden skall vidtagas.

Att icke genom eu överenskommelse av ifrågavarande slag tredje

mans rätt får förnärmas, är självfallet. Någon synnerlig fara härför

lärer för övrigt näppeligen förefinnas med hänsyn till de stränga villkor,

som skulle komma att uppställas för erhållande av tillstånd till de företag,

om vilka här är fråga. Emellertid sjmes tillbörlig hänsyn till

möjligheten av ett sådant förnärmande böra föranleda till ett uttryckligt

förständigande för vederbörande vattendomstol att även från denna synpunkt

underkasta överenskommelsen en närmare granskning, innan den

fastställes till efterrättelse.

Jämväl i övrigt synas de förhållanden, som kunna uppstå genom

överenskommelser av ifrågavarande art, böra i viss man regleras genom

bestämmelser i lagen. Detta kan ske sålunda, att åt vissa av de stadganden,

som äro avsedda att meddelas beträffande kraftöverföring som ersättning

för förlorad vattenkraft, gives motsvarande giltighet i tillämpliga delar

även i nu förevarande fäll.

De bestämmelser, som härvid kunna komma i fråga, synas närmast

vara de^ i 15, 17 och 18 §§, 27 § första stycket, 29 § andra

punkten, 33 § första, tredje och fjärde styckena, 34 § andra stycket,

36—38 §§, 40 §, 41 § första och andra styckena samt 44 § ävensom,

där ej annat överenskommits, föreskrifterna i 26 §.

I 39 § lämnas bestämmelser för det fall, att ersättningsgivaren

visar fortfarande försumlighet i fullgörande av kraftöverföringen. Dessa

bestämmelser passa visserligen icke fullt i de fall, som nu avses, men

något liknande synes i varje händelse böra gälla jämväl vid fortfarande

försumlighet att tillhandahålla ersättningskraft, varom i detta sammanhang

är fråga. Det kunde t. ex. stadgas att, om ersättningsgivaren

visar fortfarande försumlighet i fullgörande av kraftöverföringen, ersätt
-

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 128.

ningstagaren skall vara berättigad att i stället utfå ersättning i penningar,

efter ty vattendomstolen med hänsyn till omständigheterna och med

iakttagande i tillämpliga delar av de föreskrifter, som gälla beträffande

dylik ersättning, bestämmer.

De föreskrifter, som enligt det förut anförda skulle bliva erforderliga,

kunna utan svårighet sammanföras i en paragraf närmast efter

nuvarande 44 §.

Dessutom lärer till 11 kap. 17 § böra göras ett tillägg, varigenom

bland vattenmål, som skola vara stämningsmål, upptages jämväl

talan, som enligt den ifrågasatta 113m paragrafen föres av erfcättningstagare

mot försumlig ersättningsgivare om erhållande av ersättning

i penningar i stället för den överenskomna ersättningen medelst kraftöverföring.

Iakttages vad jag här ovan hemställt, bör den av de sakkunniga

föreslagna tydelsen av 1 mom. i 24 § av förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom jämkas därhän, att den frihet från

häftande för inteckningar, som där under visst villkor stadgas beträffande

strömfall, för vilket enligt vattenlagen ersättningen bestämts att

utgå medelst kraftöverföring, kommer att äga rum jämväl beträffande

del av fast egendom, för vilken lösen enligt vattenlagen bestämts att

utgå i enahanda ordning.

47 §.

Lagrådet:

Av skäl, för vilka vederbörande departementschef redogjort i yttrande

till statsrådsprotokollet för den 7 september 1912, har i 7 § av

gällande lag om expropriation stadgats, att expropriationsersättning, vilken

alltid skall bestämmas i penningar, skall utgå på eu gång. Någon ersättning

i form av årlig avgäld får således icke vidare fastställas i

expropriationsmål.

Det synes, som om samma grundsats borde vinna tillämpning

jämväl i förevarande lag.

48 §.

Justitierådet von Seth:

iakttages vad jag hemställt ifråga om 11 § samt 21 § andra

stycket i detta kapitel, lärer därav böra följa även en ändring i förevarande

paragraf därhän, att under 2 upptagas jämväl vattenverksbyggnader

tillhöriga annan än ström fallsägn ren, i den mån lösen för

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kung!. Maj-.ts nåd. proposition Nr 128.

desamma icke ingår i den ersättning, som skall givas för den genom

dem tillgodogjorda vattenkraften, samt skada å sådana byggnader,

i den mån ersättning för densamma icke ingår i ersättningen för den

genom byggnaderna tillgodogjorda vattenkraften.

Det kunde synas, som om en motsvarande jämkning borde företagas

även under 1 sålunda, att den förhöjda ersättningen skulle utgå

endast för vattenkraft, tillgodogjord genom vattenverksbyggnader, vilka

tillhöra strömfällsägaren eller, ehuru tillhöriga någon, som endast har

nyttjanderätt till strömfallet, enligt avtal skola vid tiden för nyttjanderättens

upphörande utan lösen eller ersättning tillfalla ström(ällsägaron.

Emellertid lärer den omständigheten, att kraften i strömfallet är tillgodogjord,

redan i och för sig, oavsett vem byggnaderna tillhöra, tyda

på en sådan belägenhet och beskaffenhet i övrigt av strömfallet, att de

grunder, som föranlett stadgandet om förhöjning i ersättningen, äga

sin tillämplighet i avseende å detsamma. -Tåg anser mig därför ej

böra hemställa om eu dylik jämkning.

50 §.

Lagrådet:

Denna paragraf, till vilken hänvisas i 48 §, bör givetvis fullständigt

upptaga de fall, då undantag äger rum från sistnämnda paragrafs

bestämmelser om förhöjning av ersättningen över värdet. Detta

lär emellertid med den lydelse paragrafen har enligt förslaget näppeligen

vara fallet. Det kan nämligen ej gärna hava varit avsikten, att

sådan förhöjning skall äga rum ifråga om den ersättning, som allenast

i inteckningshavares och med dem jämförliga fordringsägares intresse

skall utgå jämlikt 9 § i detta kapitel. Paragrafen synes därför böra

fullständigas med ett tillägg av innebörd, att dylik förhöjning ej skall

äga rum i fråga om ersättning, som skall utgå enligt sistnämnda

paragraf.

51 §.

Lagrådet:

Förevarande paragraf synes böra undergå någon jämkning till

vinnande av tydligare uttryck för vad med densamma lärer avses, eller

att vid bestämmande av ersättning för jord enligt den i 48 § stadgade

beräkningsgrunden skälig hänsyn bör tagas till huruvida och i vad mån

den egendom, till vilken jorden hör, är försedd med för dess brukande

erforderliga byggnader. Att härvid endast får räknas med sådana

Bihang till riksdagms protokoll 1918. 1 samt. 113 höft. (Nr 128.) 26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Kr 128.

^byggnader, som verkligen bidraga till förhöjning av egendomens värde,

och således t. ex. icke med byggnader, som'' tillhöra arrendator, vilken

vid sm avflyttning äger bortföra desamma, är självfallet.

52 §.

Lagrådet:

Såsom redan vid tal om 2 kap. 5 § framhållits, kan i vissa fall

sådan särskild rätt, som här avses, uppkomma även på annat sätt än

genom upplåtelse. Detta förhållande torde föranleda en mindre jämkning

i lydelsen av paragrafens första punkt.

Här givna, föreskrift, att ersättning till ägare och gottgörelse till

innehavare av viss begränsad sakrätt skola bestämmas var för sig, avser

blott den händelse, att lösen eller annan ersättning skall utgå i penningar.

Samma princip bör dock lämpligen gälla även i andra fall. Att exempelvis,

när ägaren får ersättning medelst kraftöverföring, innehavaren av

den begränsade sakrätten skulle för erhållande av sin ersättning vara

hänvisad till särskild uppgörelse med ägaren, kan icke vara en god

ordning. Bestämmelserna i nu förevarande paragraf lära ock böra förstås

så, att de innefatta tillämpning å visst, särskilt praktiskt fall av eu

grundsats, som även eljest bör lända till efterrättelse. Under förutsättning,

att det nu sagda överensstämmer med förslagets mening, lämnas

paragrafen utan anmärkning.

53 §.

Justitierådet von Seth:

Mot den grundtanke, som föranlett stadgandet i förevarande paragraf,

eller att det vore synnerligen önskligt, att de ersättningsbelopp, om vilka

häi är lråga, kunde vinna användning till förbättringsarbeten å den fastighet,

som avses med ersättningen, lärer icke något kunna invändas. Det

kan emellertid med skäl ifrågasättas, om icke förslaget, då det stadgar

ett förmynderskap över den enskilde av den ingripande art, varom här

är fråga, går längre, än som överensstämmer med den självbestämningsrätt,

på vilken individen har rätt att göra anspråk; och detta så mycket

hellre, som fega garantier finnas för att kommunalnämnderna överhuvudtaget

skola vara vuxna den uppgift, som här avses åt dem. Ju mer

landsbygdens befolkning uppblandas med icke jordbrukande befolkningsklasser,

desto mindre blir sannolikheten för att erforderlig sakkunskap

skall komma att finnas hos kommunalnämnderna, för att de skola kunna

övervaka, att medlen komma till användning för verkligt produktiva

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 128.

ändamål. Ännu mindre lärer sådan sakkunskap vara att förvänta lins

en drätselkammare i stad.

Det bör ej heller förbises, att stadgandet i fråga kan komma att

föranleda en icke önskvärd utsträckning av tillämpningen av stadgandet

i 3 §. Genom att genomdriva lösen av hela fastigheten öppnar nämligen

ägaren utsikt för sig att omedelbart utfå även förhöjningsbeloppet,

1 värjo fall synes bestämmelsen, att ifrågavarande ersättningsbelopp

skola fonderas och endast räntan utbetalas till vederbörande fastighetsägare,

vara mindre väl funnen. Det ersättningsbelopp, som kommer att

falla på varje brukningsdel, lärer i regel icke bliva så stort att, även

om räntan uppsamlas för några år i sänder, de utbetalda beloppen

kunna bliva tillräckliga för några verkliga förbättringsarbetens genomförande.

Antagligast är att, om nämnda bestämmelse bibehålies, det

hela kommer att leda till ett bortplottrande av medel utan någon väsentlig

nytta. Skall det allmänna tillmäta sig någon befogenhet att övervaka,

huru de enskilda använda i frågakomna ersättningsbelopp, bör väl

saken ordnas på sådant sätt, att ett effektivt stöd beredes dem i arbetet

på att genom förbättringsåtgärder bereda sina egendomar ersättning

för den värdeminskning dessa eljest komme att undergå till följd av

företaget. Något verkligt i detta hänseende lärer icke kunna vinnas

på annat sätt, än att även själva kapitalet får komma jordbruket till

godo. Huru annorlunda skulle icke t. ex. en småbrukare bliva hjälpt,

om lian finge för inrättandet av eu gödselstad eller för täckdikning på

en gång uppbära ett eller annat hundratal kronor, än om han endast

iår varf tredje eller femte år uppbära den samlade räntan därå.

Bäst synes vara, om nu någonting skall göras i den riktning förslaget

avser, att medlen finge genom Konungens befallningshavandes försorg

insättas mot högsta möjliga ränta i någon bank, och att vederbörande

sedan finge lyfta såväl kapitalet som räntan, i den män han genom intyg

av vederbörande hushållningssällskaps avdelning för orten, jordbrukskonsulent

eller annan sakkunnig styrkte, att han å egendomen utfört

förbättringsåtgärder, för vilka kostnaden, oberäknat det egna personliga

arbetet, skäligen kunde uppskattas till det belopp, som i varje fäll önskades

utbetalt.

Skulle det någon gång visa sig, att kapitalet vore så stort, att det

ej inom viss bestämd tid kunde vinna användning till rena förbättringsåtgärder

å egendomen, borde åtminstone räntan kunna få efter vederbörandes

beprövande användas till andra åtgärder för jordbrukets .höj ande

å densamma, t. ex. för inköp av avelsdjur och dylikt.

På detta sätt vunnes utsikt, att medlen verkligen komme till en

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

för jordbruket gagnelig användning, på samma gång som även den fördelen

skulle ernås, att de kommunala myndigheterna befriades från bestyret

med medlens förvaltning och placering, ett bestyr, som säkerligen

ofta nog skulle komma att för dem lalla sig ganska besvärligt.

Aven om med den sålunda ifrågasatta anordningen stundom icke

skulle uppnås fullt så hög ränta som den, vilken skulle kunnat vinnas

genom medlens förvaltning av de kommunala myndigheterna, skulle

denna olägenhet säkerligen mer än väl uppvägas genom den större

säkerhet, som skulle vinnas.

Givetvis borde det överlämnas åt Konungen att i administrativ

väg meddela de närmare föreskrifter i ämnet, som kunde finnas erforderliga,

och i lagen endast stadgas, att förhöj ningsbeloppen skulle avsättas

och göras räntebärande för att enligt de närmare bestämmelser

Konungen meddelade användas, varje särskilt belopp med ränta, till jordbrukets

höjande å den fastighet, för vars räkning det blivit avsatt.

Bibehållas förslagets bestämmelser i huvudsak oförändrade, lärer i

varje fall minimigränsen för vad som skall avsättas böra bestämmas

åtskilligt högre än till etthundra kronor.

Det bör erinras, att ändringar i avseende å denna paragraf kunna

nödvändiggöra jämkningar även i vissa följande delar av förslaget.

Lagrådets övriga ledamöter instämde i huvudsak i vad justitierådet

von Seth sålunda anfört.

54 §.

.Justitierådet vört Seth:

Den ersättning, som tillkommer innehavare av särskild rätt till

fastighet,. kan komma att avse saväl gottgörelse för förlust av eller ingång

i själva rätten som lösen för byggnader eller andra anläggningar,

vilka tillhöra rättens innehavare, eller gottgörelse för skada å sådana

anläggningar. Med värdet av dessa anläggningar hava innehavare av

penninginteckningar och med dem likställda fordringsägare icke haft

att räkna^ för sina fordringars täckande och böra således ej heller äga

rätt till någon andel i den å desamma belöpande ersättningen. Då stadgandet

i förevarande paragraf om nedsättning av ersättning, som må

hava bestämts till innehavare av särskild rätt till fastighet, tillkommit

uteslutande i nämnda fordringsägares intresse, bör nedsättningen givetvis

omfatta allenast sådan del av ersättningen, som avser förlust av

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kung!. Maj: t k nåd. proposition Nr 128.

eller intrång i själva rätten. Detta synes böra tå komma till tydligt

uttryck i paragrafens avfattning, något som icke är fallet beträffande stadgandet

i andra stycket, sådant det i förslaget är avfattat.

57 §.

Lagrådet:

I likhet med vad som stadgas i 50 § tredje stycket av gällande

lag om expropriation torde här böra föreskrivas att, om ej de i paragrafen

angivna handlingarna ingivas till Konungens befallningshavande

vid nedsättningen, det skall åligga Konungens befallningshavande att

ofördröjligen på ersättningsgivarens bekostnad anskaffa nämnda handlingar.

58 §■

Justitierådet von Seth:

Gives, såsom jag hemställt vid tal om 46 §, åt andra stycket i

34 § motsvarande ^.tillämpning för den händelse på grund av överenskommelse

del av fast egendom skall lösas eller ersättning för skada och

intrång å sådan egendom skall utgå medelst kraftöverföring, torde detta

böra medföra en jämkning i avfattningen av senare delen av andra

styckets första punkt.

66 §.

Lagrådet:

Andras 47 §, på sätt förut hemställts, bör stadgandet i denna

paragraf utgå.

69 §.

Lagrådet:

Stadgandet i sista stycket av denna paragraf innebär, att ersättning,

bestämd jämlikt 9 §, skall fördelas i den ordning, som för fördelning

av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom är stadgad,

men gör icke de i tredje eller fjärde stycket innefattade särskilda betalningsreglerna

tillämpliga beträffande sådan ersättning. Det synes dock

lämpligt och är måhända även i förslaget åsyftat, att ersättning jämlikt

9 § underkastas samma bestämmelser som ersättning, den där blivit nedsatt

enligt 54 § andra stycket. Så är fallet i fråga om det förhållande,

varom stadgas i andra stycket av 71 §.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

71 §.

Lagrådet:

Jämlikt 58 § expropriationslagen skall anmälan, motsvarande den,

varom stadgas i andra stycket av nu förevarande paragraf, göras ej blott

när en del av intecknad fastighet exproprierats utan även då expropriation

omfattat en eller flera av gemensamt intecknade fastigheter. I

överensstämmelse härmed torde nyssnämnda stycke böra ändras så att,

det kommer att gälla även det fall, att en eller flera gemensamt intecknade

fastigheter avträtts. Iakttages vad sålunda blivit anmärkt, bör ett

mot ändringen svarande tillägg göras i 36 § intecknings förord ningen.

72 §.

Justitierådet von Seth:

i o DSeSt r\r anc*ra ^ an i paragrafen nämnda det, på sätt

skulle bliva följden, om vad jag hemställt vid tal om 46 § iakttages,

medgives parterna att genom överenskommelse bestämma, att lösen skall

utgå medelst kraftöverföring, fordrar konsekvensen, ätt paragrafens bestämmelser

bliva tillämpliga jämväl dylika fall.

73 §.

Justitierådet von Seth:

I gällande lag om expropriation 38 § andra stycket ocii 59 §

stadgas en annan ordning för tillgodoseende av de i förevarande paragraf

avsedda fordringsägarnas intressen gent emot överenskommelser

mellan parterna om ersättningsbelopp. Det vore ömkligt, om även i

detta hänseende överensstämmelse kunde åvägabringas mellan nämnda

lag och vattenlagen genom införande i denna i tillämpliga delar av de

bestämmelser i lagen om expropriation, som hava avseende å nämnda

ordning.

Iakttages detta, bör sista stycket i 11 kap. 61 § utgå.

74 §.

Lagrådet:

I expropriationslagen äro om lösningsrätt till exproprierad egendom

meddelade vissa närmare bestämmelser, av vilka några lämpligen

torde bära gälla även i fråga om den återlösningsrätt, som i förevarande

paragraf regleras. Sålunda lärer böra här utsägas att, om en del av

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

fastighet blivit avträdd, återlösningsrätten tillkommer ägaren av den

återstående delen. Och vidare synes höra föreskrivas att, om efter egendomens

avträdande å densamma uppförts byggnad eller eljest nedlagts

kostnad, expropriationslagens för liknande fall givna stadganden skola

äga motsvarande tillämpning. .

11 KAP.

Justitieråden Gallstrand och Wedberg:

Den domstolsorganisation, som föreslås för processen i vattenmål,

karaktäriseras väsentligen därav, att underrätten utgöres av en specialdomstol,

vattendomstolen, och att mellaninstans icke skall finnas.

Onekligen hade det ur flera synpunkter varit fördelaktigt, om

vattenmålen kunnat bibehållas vid de allmänna underrätterna, förstärkta

kanske med en eller flera sakkunniga ledamöter. De skäl, som av kommittéerna

och de sakkunniga åberopats för nödvändigheten av att inrätta

en specialdomstol såsom första instans i vattenmål, verka dock övertygande.

Åven den sammansättning, vattendomstolen enligt förslaget

skulle erhålla, synes böra i huvudsak godkännas. Väl kunde det anses

lyckligt, om plats bereddes i vattendomstolen för ytterligare en jurist.

Men frånsett, att detta svårligen läte sig göra utan en i och för sig

ingalunda önsklig ökning av ledamotsantalet, skulle det enda sätt för

förstärkning av det juridiska elementet, som synes erbjuda verkligt beaktansvärda

fördelar, eller medverkan i vattendomstolens arbete av häradshövdingen

i orten tvivelsntan bliva så för vattenrättsdomaren som för

häradshövdingen alltför hinderligt vid ett planmässigt skötande av hans

Övriga värv.

Att vattenmålen skulle med överhoppande av mellaninstans fullföljas

från vattendomstol omedelbart till högsta domstolen, måste däremot

avstyrkas. I avgivet utlåtande, huruvida från synpunkten av den

tillämnade rättegångsreformen något vore att erinra mot förslaget, har

sagts, att detsamma i denna del stode i bestämd strid med de principer,

som syntes böra tillämpas i fråga om en framtida instansordning. Bland

annat har i utlåtandet betonats, att vattenmålen otvivelaktigt skulle

komma att taga högsta domstolens tid i anspråk på ett för den övriga

rättsskipningen menligt sätt, och framhållits faran för att, om de vattenrättsliga

specialintressena på nu föreslaget sätt gynnas på andra måls

bekostnad, även för andra specialintressen snart nog skall göras anspråk

s. 208 Kontrollera mot PDF

208 Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

på enahanda förmån. Vad i dessa båda avseenden anmärkts torde ensamt

för sig, oberoende av varje hänsyn till vårt rättegångsväsens

ifrågasatta ombildning, utgöra fullgiltig anledning att för vattenmålen

vidbliva ordningen med tre instanser. Det kan tilläggas, hurusom med

förslagets ståndpunkt icke varit möjligt att avskära vissa mindre betydande

vattenmål från fullföljd till högsta domstolen och att förslaget

sålunda avviker från de grundsatser, vilka införts i vår rätt genom 1915

års processreform.

Till åsikten, att hovrätternas befattning med vattenmålen borde

upphöra, har enligt kommittémotiven mycket medverkat det trängande

behovet för industrien att vinna snabbare avgörande av vattenbyggnadsmålen.

Det skall icke förnekas, att sådant behov föreligger. Men genom

de föreslagna bestämmelserna om rätt för vattendomstol att villkorligt

avgöra mål (11 kap. 23 §) och att förordna om verkställighet av dess

icke lagakraftvunna beslut (11 kap. 67 §) kommer detsamma, oavsett huru

fullföljden ordnas, att bliva i avsevärd man tillgodosett. Vattenby ggnadsmålen

åtnjuta ju ock redan nu förtursrätt i överinstanserna.

I det förut åberopade utlåtandet påpekas, att intresset av en stark

specialisering och av den tekniska s.akkunskapens utnvttjande även i

överrätten syntes lämpligen kunna tillgodoses på det sätt, att vattenmålen

från samtliga vattendomstolar fullföljdes till Svea hovrätt och

där upptoges å en viss avdelning, förstärkt med sakkunniga lekmän

såsom bisittare.

Vill man, att vattenmålens provning även i mellaniustansen skall

tillkomma en med teknisk sakkunskap utrustad domstol, lärer annan

utväg än den sålunda anvisade icke gärna kunna ifrågakomma.

Tydligt är emellertid, att jämväl införlivandet av tekniskt skolade

bisittare med allenast en hovrätt är en tyngande anordning, som, även

om de säkerligen betydande svårigheterna att finna villiga och fullt

skickliga lekmän läte sig övervinnas, icke utan tvingande skäl bör tillgripas.

Sadana skäl kunna icke anses föreligga. Vad kanske starkast

talar för specialdomstol i underinstansen torde vara dels behovet att

för beredande åt de dömande myndigheterna av nödig erfarenhet om

vattenmålen samla dessa från landets hundratals allmänna underrätter

till några få domstolar och dels önskvärdheten av att det sakkunniga

biträde, som redan nu anlitas av underrätten i vattenbyggnadsmål, erhåller

plats i rätten. Ingendera av dessa grunder har någon motsvarighet

i fråga om mellaninstanseu. Och att inrättandet av en särskild

sakkunnig specialdomstol i törsta instans icke i och för sig kräver en

liknande sammansättning även av överrätterna, är hos oss erkänt genom

opaginerad Kontrollera mot PDF

20!»

Kung!. Maj.In nåd. proposition Nr 12H.

deri domstolsorganisation, som skapats för sjörätts- och handels in ål i

vissa fall. Vidkommande särskilt vattenmålen, torde det sakkunniga

elementets upptagande i själva domstolen hava sitt egentliga värde såsom

en garanti mindre för det riktiga bedömandet än för den tillfredsställande

utredningen av målet, vilken ju bör vara fullgjord redan i

underinstansen. Med all rätt, synes det, uttalas ock i förslagets motiv,

att det med den sakkunskap, som står vattendomstolen till buds, kan

förväntas, att de tekniska spörsmålen redan inför vattendomstolen göras

till föremål för en allsidig och fullt uttömmande behandling, och att

fullföljdsrätten härutinnan, om ej på grund av uttryckligt stadgande så

dock genom förhållandenas egen natur, huvudsakligen blir av formell

beskaffenhet.

Vissa ej oväsentliga fördelar torde ock stå att vinna genom vattenmålens

förläggande till flera hovrätter. Målen bliva snabbare avgjorda,

än om de alla skola prövas av en enda överdomstol. Ehuruväl

vattenmålen måhända böra inom varje hovrätt förbehållas en och samma

division, kommer förtrogenhet med denna del av rättsskipningen att

finnas hos ett ej alltför ringa fåtal hovrättsjurister, något som vid förordnande

av vattenrättsdomare eller vikarier för dem utan tvivel skall

visa sig lyckligt.

Det naturligtvis stundom i överinstansen förefintliga behovet, att

målets tekniska sidor ånyo belysas även från annat håll än parternas,

torde sålunda böra liksom hittills tillgodoses genom infordrande av sakkunnig

myndighets utlåtande. Mot detta tillvägagångssätt har invänts, att

de centrala myndigheterna därigenom bleve belastade med en oskäligt

stor arbetsbörda, alltför mycket inkräktande på deras egentliga uppgift.

Det må därför framhållas, att efter vattendomstolarnas inrättande det

kanske i flertalet fall, där det ifrågavarande behovet yppas, skall finnas

lämpligt att om parternas kritik av det överklagade utslagets förutsättningar

och innehåll och om de nya tekniska förslag, vilka väckas hos

överrätten, höra den vattendomstol, som dömt i målet, eller måhända

vattenrättsdomaren jämte den ena eller båda vattenrättsingenjörerna.

Med nu uttalade åsikter och under förutsättning alltså, att mellaninstans

bibehålies, kan tydligen särskild åtgärd för att den tekniska

sakkunskapen må inom högsta domstolen göra sig hörd icke anses

behövlig.

På grund av vad nu anförts hemställes alltså, att förslaget måtte

underkastas sådan omarbetning, som betiDgas av att talan mot vattendomstols

eller vattenrättsdomares beslut fullföljes till hovrätt och vidare

till högsta domstolen, allt i enlighet med de vanliga reglerna om fullBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 höft. (Nr 128.) 27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts nåd, proposition Nr 128.

följd av talan mot allmän underrätts beslut. Omarbetningen måste

naturligtvis förnämligast beröra sista avdelningen av kapitlet, vilken

torde kunna väsentligen förenklas och förkortas. Men även till vissa

av kapitlets tidigare delar böra ändringarna sträcka sig. Sålunda bör i

§ stadgas att, där vattendomstols område faller inom flera hovrätters

domvarjo, Konungen bestämmer, under vilken av hovrätterna vattendomstolen

skall hora. Förordnande jämlikt 6 § bör givas ej av Konungen

utan av hovrätten. Slutet av 12 § jämkas något, och 14 § utgår.

Skulle emellertid förslagets principer om fullföljd av talan finnas

hora laggas till grund för lagstiftning i ämnet, torde de härom föreslagna

närmare bestämmelserna tarva någon överarbetning. De detalianmarkningar,

vartill i detta avseende gives anledning, skola framställas

vid de särskilda paragraferna.

Justitierådet von Setli och regeringsrådet Planting-Gyllenbåga:

Vi är° i huvudsak ense med justitieråden Gullstrand och Wedbenr

i vad de anfört i anledning av förevarande kapitel.

Emellertid kunna vi ej finna annat, än att, om hovrätt göres till

andra instans i vattenmål, det bör sörjas för att vid prövningen av

sadana mai, i vilka tekniska frågor förekomma, åt hovrätten kan beredas

en sådan sammansättning, att den tekniska sakkunskapen blir lika starkt

oretradd där som i vattendomstolen. Därförutom synes oss fara föreigga,

såväl att hovrättens prövning kommer att tendera till att inskränkas

till huvudsakligen en granskning från formella svnpunkter

som att dess beslut, ! den mån desamma beröra de tekniska frågorna’

i allmänhetens ögon komma att sakna den auktoritet, som är önskvärd!

V lsserligen skulle ju hovrätten kunna genom infordrande av yttranden

tran sakkunniga myndigheter i viss män ersätta sin egen brist på teknisk

sa kunskap, men dels kan det ifrågasättas, om icke därigenom nämnda

myndigheter skulle få sin redan nu stora arbetsbörda ökad på ett sätt

som kunde vålla svårigheter, och dels torde det ofta kunna inträffa, att

aven de tekniska myndigheternas uttalanden utsattes för en kritik av

parterna av beskaffenhet, att hovrätten i allt fall komme att tvingas att

taga stallning mellan olika uppfattningar från tekniskt sakkunnigt håll.

Att det i sadana fall som de sistnämnda är en oskattbar fördel för en

domstol, att den tekniska sakkunskapen är företrädd i själva domstolen

synes oss otvivelaktigt. Å andra sidan kunna mål förekomma, i vilka

alla föreliggande spörsmål äro av rent juridisk karaktär; och i avseende

ä dylika mål galler naturligtvis icke det nu anförda.

\ i anse alltså att, om, såsom vi finna böra bliva fallet, hovrätt

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kanyl. Maj:ta nåd. proposition Nr 128.

blir andra instans även i vattenmål, hovrätten vid handläggningen av

dylika mål bör, om det påkallas av part eller hovrätten anser det ömkligt,

förstärkas med två av Kungl. Magt därtill förordnade i vattenfrågors

tekniska behandling sakkunniga och erfarna män, representerande, den

ene särskilt sakkunskapen beträffande byggande i vatten och den andre

särskilt sakkunskapen i fråga om jords torrläggning.

För att icke hovrättens sammansättning efter nämnda förstärkning

skall bliva allt för tyngande för arbetet, lärer i mål, i vilka tekniskt

utbildade bisittare deltaga, antalet juridiskt bildade ledamöter böra begränsas

till tre.

Då det lärer stöta på oövervinneliga svårigheter att bereda de hovrätter,

som äro förlagda utanför huvudstaden, den ifrågasatta förstärkningen

med tekniskt sakkunniga, lärer en följd av det anförda bliva,

att prövningen av samtliga vattenmål måste förläggas till Svea hovrätt.

lakttages vad ovan hemställts, finna även vi det i 97 § omförmälda

tekniska biträdet kunna undvaras.

Överstelöjtnanten Ekdahl:

I samma mån som strävandena att tillgodogöra vattenkraften i

våra strömfall tagit sådan omfattning, att tillgodogörandet numera

måste anses såsom ett allmänt intresse av största betydelse för vårt

lands industriella utveckling och ekonomi, har jämväl behovet gjort sig

allt starkare kännbart att dels vinna ett snabbare avgörande av de s. k.

vattenmålen, dels erhålla större garantier för dessa ärendens tekniskt

sakkunniga avgörande i domstolsväg, än vad handläggningen enligt de

av nu gällande lag givna formerna kan tillförsäkra. Med den mångfald

av nya och synnerligen invecklade uppgifter, som enligt det nya

vattenlagsförslaget måste komma att åligga vederbörande domstolar, är

behovet i förberörda båda avseenden otvivelaktigt trängande. Skall

för framtiden ernås ett snabbt avgörande av vattenmålen och vid avgörandet

ett i allo sakkunnigt bedömande, så synes det mig nödvändigt

att, såsom kommittéerna och de sakkunniga föreslagit, dels begränsa

rättsinstanserna till endast tvenne, dels inrätta specialdomstolar för handläggning

av vattenmålen.

Ehuru jag finner de föreslagna bestämmelserna ill kap. 23 och

67 §§ vara i och för sig önskvärda, då det ju alltid kan tänkas, att

de i gynnsamt fall någon gång kunna bidraga till ett snabbare avgörande

av vattenmål, synes det mig dock icke kunna förväntas, att detta

skulle kunna komma att i regel bliva händelsen. Föreligger tvist om

äganderätt till fastighet eller omfattningen av fastighets ägoområde, så

s. 212 Kontrollera mot PDF

212 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

torde man nog i regel icke våga sig på att vidtaga byggnadsåtgärder

på grund av ett endast villkorligt avgörande och beslut av vattendomstolen

enligt 23 §, då ett dylikt beslut senare kan befinnas vara utan

verkan. Likaså synes det mig kunna starkt betvivlas, att sådant förordnande,

som i 67 § sägs, så synnerligen ofta kommer att av vattendomstolen

meddelas, enär det väl i regel torde få räknas med en naturlig

_ obenägenhet hos vattendomstolen att utsätta sig för att högre

rätt förordnar, att verkställighet av vattendomstolens beslut icke må

äga rum.

Jag kan därför icke Unna ändamålsenligt att frångå kommittéernas

och de sakkunnigas förslag i vad rörer uteslutande av hovrätten

såsom mellaninstans, varemot jag finner den av dessa såsom första instans

föreslagna vattendomstolen och dess sammansättning vara väl

lämpad att tillgodose behovet av teknisk sakkunskap inom domstolen

ifraga. Jag han däremot icke dela kommittéernas och de sakkunnigas

uppfattning om sättet för vattenmålens handläggning i en andra högsta

instans. A''äl är jag fullt ense med kommittéerna däruti, att behovet

av tillgång till teknisk sakkunskap även i överdomstolen otvivelaktigt

skall göra sig starkt gällande, men däremot icke ense med de sakkunniga

därom, att det, med den fackkunskap, som enligt förslaget står

vattendomstolen till buds, är att förvänta, att hithörande tekniska spörsmål

redan inför vattendomstolen göras till föremål för en allsidig och

fullt uttömmande behandling, och att fullföljdsrätten härutinnan, om ej

på grund av uttryckligt stadgande, så dock genom förhållandenas egen

natur huvudsakligen blir av formell beskaffenhet. Visserligen må det

kunna förväntas, att de tekniska spörsmålen göras i vattendomstolen

till föremål för en allsidig och fullt uttömmande behandling, men däremot

kan jag icke tillägna mig den uppfattningen, att fullföljdsrätten

genom förhållandenas egen natur skulle huvudsakligen bliva av endast

formell beskaffenhet. Kunde jag nämligen antaga, att den allsidiga och

fullt uttömmande behandlingen av de tekniska spörsmålen i och genom

vattendomstolen undantagslöst skulle resultera i en så felfri utredning

och klarläggning av de merendels i hög grad komplicerade tekniska

och ekonomiska frågor, som komma att känneteckna vattenmålen efter

nya vattenlagens tillkomst, att inga som helst invändningar från tekniska

synpunkter kunna framföras mot de tekniska domskälen i vattendomstolens

utslag, så synes det mig, att jag kunde med samma fog

antaga, att alla de juridiska och formella spörsmålen skola erhålla en

så felfri behandling av vattendomstolen genom den på det rent juridiska

området i motsvarande grad högt kvalificerade vattenrättsdomaren.

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj ts mld. proposition Nr 12*. 213

att en fullföljdsrätt betingad av huvudsakligen formella grunder icke

heller skulle komma att visa sig behövlig. Då jag emellertid icke kan

göra vare sig det förra eller det senare av dessa antaganden, så måste

jag anse behövligt, ej mindre att en andra högsta instans finnes över

vattendomstolen, än även att ett tekniskt sakkunnigt element ingår i

denna högsta instans. Jag kan nämligen icke hysa den uppfattningen,

att det för det riktiga slutliga bedömandet av de många komplicerade

frågorna av rent teknisk art i de framtida vattenmålen skulle bliva tillfredsställande

att i högsta instansen endast infordra central sakkunnig

myndighets utlåtande — då detta skulle dels alltför mycket betunga

de centrala myndigheterna, dels otvivelaktigt till skada för viktiga ekonomiska

intressen fördröja målens slutliga avgörande — eller att, i anledning

av överklagandet av dess utslag, endast höra den vattendomstol,

som dömt i målet. Mig synes det icke vara att förvänta, att

vattendomstolens ledamöter mera än andra människor skulle visa sig

vara höjda över frestelsen att i allo hävda en förut intagen ståndpunkt

och uppfattning; det synes mig fast mera icke uteslutet, att en om än

så välgrundad kritik från parts sida icke bleve i det förnyade utlåtandet

tillbörligen beaktad.

Då det i avgivet utlåtande, huruvida från synpunkten av den tillämnade

rättegångsreformen något vore att erinra mot kommittéernas och

de sakkunnigas förslag, betonats, att vattenmålen skulle komma att taga

högsta domstolens tid i anspråk på ett för den övriga rättsskipningen menligt

sätt, kan jag, då jag är fullt ense med kommittéerna, att samma

skål, som tala för inrättande av eu speciell underdomstol för vattenmål,

äga i viss mån giltighet också för inrättande av en speciell överdomstol

för dessa mål, icke Hnna annat, än att den lämpligaste lösningen

vore att hänskjuta vattemnåleus avgörande i högsta instans till en"sådan

speciell överdomstol, då jag nämligen tager hänsyn till icke blott vad

sålunda i förberörda utlåtande anförts om olägenheten av en handläggning

av vattenmålen i högsta domstolen utan även därtill, att det i

11 kap. 97 § av det av de sakkunniga omarbetade vattenlagsförslaget

angivna sättet att bereda högsta domstolen den erforderliga tillgången

på teknisk sakkunskap icke synes mig vara det bästa. Med den av

kommittéerna och de sakkunniga där föreslagna anordningen vore man

i högsta domstolen återfallen till den hittillsvarande anordningen vid

häradsrätterna med allenast ett sakkunnigt biträde, som icke vore ledamot

av den i sista instans slutgiltigt avgörande domstolen — en anordningT

som man funnit det välbehövligt att komma ifrån beträffande

underrätterua. Men är det av högsta behov påkallat att få den tekniska

opaginerad Kontrollera mot PDF

214

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

sakkunskapen på ett tillfredsställande sätt representerad inom den första

instansen, från vars domslut det dock gives appell, så synes detta mig’

icke mindre nödvändigt, när det gäller högsta instansen, från vilken

ingen vädjan till högre rättvisa kan ske.

Det synes mig icke kunna bortses från det förhållandet, att den

mängd av synnerligen komplicerade tekniska frågor av stor och för

såväl _ det allmänna som parterna omfattande ekonomisk betydelse och

räckvidd, vilka komma att utgöra de speciella detalj’erna i vattenmålen

måste i grunden förstås vid deras rättsliga behandling och slutgiltiga

avdömande. Jag anser därför oundgängligt, att även i den högsta instansen

beredes plats för den tekniska sakkunskapen inom själva dom■Re

betänkligheter, som av kommittéerna och de sakkunniga framhållits

i fråga om inrättandet av en speciell överdomstol för vattenmålen,

eller huvudsakligen att det icke kunde med full säkerhet förutses, huruvida

eu dylik domstols arbetsmaterial för en längre framtid komme att

bliva fullt tillräckligt, samt att i vattenmål lätt kunde komma att avdömas

frågor tillhörande helt andra rättsområden än vattenrättens, därvid

det, om den speciella vattenöverdomstolen bleve sista instans, kunde

inträffa, att i något visst avseende på den allmänna rättens område en

olika rättsprincip bleve fastslagen av nämnda specialdomstol, än som

godkändes av högsta domstolen, och att någon myndighet behörig att

slita en dylik konflikt icke funnes — dessa betänkligheter synas mig

icke vara omöjliga att häva.

Då en fullt modern vattenlag skulle i hög grad underlätta företagsamheten

på av vattenlagen beroende verksamhetsområden samt medgiva

ett genomförande av eu mängd stora företag, särskilt omfattande

reglenngsföretag, vilka, hittills tillbakahållna till följd av gällande

vattenlags ofullkomlighet, ofta äro av synnerligen komplicerad natur

och säkerligen i många fall komma att kräva högsta instansens slutgiltiga

avgörande, så synes mig vara all anledning att antaga, att åtminstone

flera mansåldrar framåt denna instans icke torde komma att

lida brist på tillräckligt arbetsmaterial, och att detta bleve än mindre

att befara, om även skiftesmålens avgörande förlädes till denna överdomstol.

Därest en speciell överdomstol för vattenmål inrättades, så torde

säsong ordförande i denna, eller vattenöverrättsdomare, böra fungera ett

justitieråd. Det torde då vara naturligt att, liksom i den lägre instansen

vattenrättsdomaren komme att vara den ledamot, vars insikter på den

allmänna rättens område bliva bestämmande för avdömandet i denna

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

instans av frågor tillhörande obligationsrätt, processrätt eller andra rättsområden

än vattenrättens, vattenövorrättsdomaren-justitierådet komme

att avgöra i yattenöverrättsdomstolen, huruvida vattenrättsdomarens avgörande

i den lägre instansen stode i överensstämmelse med högsta

domstolens rättsprinciper. För att häva den ur rättslig synpunkt av

kommittéerna anförda betänkligheten synes det kunna ifrågasättas att

icke åt ett enda justitieråd, vattenöverrättsdomaren, överlämna ansvaret,

att vid avdömandet av dylika rättsfrågor i vattenmålen icke andra rättsprinciper

bliva tillämpade, än som godkännas av högsta domstolen, utan

att tvenne ledamöter av högsta domstolen ägde att jämte vattenöverrättsdomaren

fungera i vattenöverrättsdomstolen vid de tillfällen, då uti vattenmål

förelåge att avdöma frågor tillhörande andra rättsområden än vattenrätten.

Det synes, som kunde härigenom i alla avseenden den högsta

rättsliga sakkunskapen bliva på betryggande sätt garanterad åt vattenöverrättsdomstolen,

samtidigt därmed att genom inrättandet av den speciella

vattenöverrättsdomstolen med två vattenöverrättsingenjörer jämte vattenöverrättsdomaren

den tekniska sakkunskapen komme att bliva på ett fullt

nöjaktigt sätt representerad även i den högsta instansen. — Något avgörande

hinder för inrättandet av en dylik speciell överdomstol synes

mig åtminstone icke med nödvändighet kunna ligga däri att, såsom

kommittéerna hålla före, ledamöterna i en dylik högsta instans helt

visst måste åtnjuta domares oavsättlighet och följaktligen vara av Konungen

utnämnda till sina befattningar. Kan det nämligen låta förena sig med

gällande rättsprinciper, att en ordinarie domhavande, såsom kommittéernas

och de sakkunnigas förslag förutsätter, av Konungen förordnas att för

viss tid vara vattenrättsdomare, torde väl ock därmed kunna förlikas, att

åtminstone under en övergångstid jämväl en ledamot av högsta domstolen

av Konungen förordnas att för viss tid vara vattenöverrättsdomare:

i båda fallen avsåge en sådan anordning endast en övergångsperiod,

intill dess erfarenheten stadgat sig om båda specialdomstolsinstansernas

lämpliga organisation.

Fördelarna för industrien av endast två instanser, organiserade

såsom specialdomstolar, komme helt visst att anses vara så stora, att

industrien med glädje skulle bära den ökade kostnad, som uppstode

genom en dylik anordning.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kung/. Mnj:ts nåd. proposition Nr 128.

2 §•

Justitierådet von Set-h, med vilken justitieråd et Wedberg i huvudsak

instämde:

Såsom framgår av kommittéernas motiv, hava de varit i full insikt

om betydelsen av att vattendomstolens ledamöter och särskilt dess ordförande

intaga en oberoende ställning. Att de det oaktat ansett sig icke

kunna föreslå, att vare sig ordföranden eller de tekniskt bildade ledamöterna

redan från början göras till ordinarie innehavare av sina befattningar,

beror på rent praktiska skal, vilkas betydelse i stort sett icke

torde kunna bestridas. Måste man av dessa skäl låta sina betänkligheter

mot nämnda befattningshavares anställande på förordnande fara,

synes det emellertid som ett oeftergivligt villkor härför, att det på annat

sätt så vitt möjligt sörjes för att deras ställning erhåller den fasthet,

som man plägar fordra för innehavare av domarebefattningar. Särskilt

gäller detta ordföranden. Hans uppgift såsom det sammanhållande och

vid lika röster för olika meningar utslagsgivande elementet i domstolen

kräver mer än väl, att hans ställning är sådan, att den även i allmänhetens

ögon skänker honom en fullt betryggad självständighet gentemot

de intressen, mellan vilka han har att skilja.

Kommittéerna hava även givit anvisning på ett sätt att utan uppgivande

av systemet med förordnande av vattenrättsdomare på viss tid

sörja för att till nämnda befattningar utses endast personer med den

oberoende ställning, som enligt det förut anförda bör fordras för dem,

som bekläda ifrågavarande postei-, då de i sina motiv framhållit lämpligheten

av att förordnande som vattenrättsdomare i allmänhet meddelas

åt personer, vilka såsom innehavare av ordinarie domarebefattningar vid

de allmänna över- eller underdomstolarna eller av andra tjänster även

oavsett förordnandet i vattendomstolen besitta det nödiga oberoendet.

Det kan emellertid ifrågasättas, om icke detta, så länge man nödgas

vidbliva systemet med allenast på viss tid förordnade vattenrättsdomare,

bör göras till undantagslös regel. Det kan visserligen icke bestridas,

att t. ex. föregående verksamhet som advokat i många hänseenden kan

bereda fullt så goda kvalifikationer för utövande av vattenrättsdomarens

kall som domstolsutbildning, och att därför äAmn sådan verksamhet bold

kunna föranleda vederbörandes kommande i åtanke, därest fråga varit

om eu utnämning till ordinarie tjänst. Däremot synes det tvivelaktigt

om, särskilt i allmänhetens ögon, en person, som kanske inom några år

skulle se sig nödgad att återgå till nämnda verksamhet, skulle stå så

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

självständig geut emot alla de intressen, som kunna komma att brytas

mot varandra i en vattenrättstvist, som (hiskligt vore. Så länge vattenrättsdomare

komma att förordnas endast på viss tid, synas desamma

böra få utses allenast bland ordinarie befattningshavare i statens tjänst,

och kretsen av dem, som kunna komma ifråga, lär till och med böra

göras ännu trängre. Skulle den av de sakkunniga föreslagna organisationen

bibehållas, komme vattenrättsdomareu ju att i vattendomstolen

ensam representera det juridiska elementet. Vattendomstolens verksamhet

blir vidare av deu art, att vid dess avgöranden gång på gång även

andra rättsområden än de rent vattenrättsliga komma att beröras, och

särskilt på processens område är det av synnerlig betydelse, att de särskilda

föreskrifter, som det blir nödigt att meddela rörande sättet för

behandlingen av förekommande mål och ärenden, i tillämpningen på ett

organiskt sätt anslutas till eljest i allmänhet gällande processregler. En

person, vars föregående anställning icke ställt honom i en mera allsidig

beröring med domstolshandläggningen och skaffat honom rutin i därmed

förenade göromål, skulle svårligen kunna fylla de krav, som i allmänt

juridiskt och processuellt hänseende måste särskilt under övergångstiden

ställas på en vattenrättsdomare. Det synes därför böra tillsvidare stadgas

som ett oeftergivligt villkor, att till vattenrättsdomare förordnas

allenast personer, som innehava ordinarie domarämbeten. Till ordinarie

innehavare av domarämbeten böra givetvis i förevarande hänseende även

räknas revisionssekreterare. Skulle det senare bliva fråga om att göra

vattenrättsdomarna till ordinarie tjänstinnehavare, finnes ju intet hinder

att i samband därmed giva lämplig utvidgning åt kretsen av dem, som

kunna komma i åtanke till nämnda befattningar.

Lagrådet:

Med hänsyn till innehållet i andra stycket av 2 kap. 1 § synas

orden »och därmed likartade frågor» i andra stycket av nu förevarande

paragraf böra utgå.

Tredje stycket avser att angiva de kvalifikationer vattenrättsnämndemännen

böra äga. Bestämmelserna där äro emellertid, såsom framgår

av en jämförelse med 4 § sista stycket, icke uttömmande. För valbarhet

till nämndeman i häradsrätt finm s nämligen icke stadgad någon övre

åldersgräns, medan enligt sistnämnda lagrum den, som uppnått 65 års

ålder, icke längre skulle få vara vattenrätt snämndeman och följaktligen

ej heller skulle kunna väljas därtill. Givetvis bör nu förevarande lagrum

underkastas sådan omarbetning, att sistnämnda förhållande vinner

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 käft. (Nr 128.) 28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

uttryck i detsamma. Iakttages detta, bör bestämmelsen i 4 § om skyldighet

för vattenrättsnämndeman att avgå vid 65 års ålder bortfalla.

Föreskriften, att vattenrättsnämndemännen skola vara allmänt betrodda

och om sin orts förhållanden kunniga, måste anses innefatta

allenast ett råd till väljarna. Det kan icke vara avsett, att den myndighet,

som äger pröva valbarheten, skulle vara befogad eller rent av pliktig

att tillse, det den valde besutte nämnda kvalifikationer. Vid lagrummets

omarbetning torde även nu berörda förhållande böra komma till uttryck.

4 §•

Lagrådet:

Det synes innebära onödig omgång att, såsom i första punkten av

andra stycket är föreslaget, rätten att pröva vattenrättsnämndemans

fortfarande behörighet eller giltigheten av gjord avsägelse uppdrages

åt annan myndighet än den, som äger förordna om nytt val. Dessa

två befogenheter böra lämpligen vara förenade.

Aven andra punkten i förevarande stycke torde böra underkastas

någon jämkning, så att det blir klart att, på sätt lärer vara meningen,

förutom bestämmelserna om skyldighet att åtaga sig nämndemansuppdrag

jämväl vad som finnes stadgat beträffande skyldighet att kvarstå i dylikt

uppdrag skall äga motsvarande tillämpning beträffande vattenrättsnämndeman.

6 §•

Lagrådet:

Om, på sätt lagrådets flesta ledamöter hemställt, hovrätt göres till

närmaste instans över vattendomstolen, lärer förordnande, som här avses,

böra givas av hovrätten.

Rättegångsbalken skiljer beträffande ledamot i underrätt mellan

förfall, som behandlas i 1 kap. 10 §, och jäv, varom talas i 13 kap. 3

och 4 §§. Av förslagets 51 § andra stycket framgår däremot, att förslaget

under »förfall» inbegriper även jäv. Skall denna avvikelse från

rättegångsbalkens terminologi bibehållas, bör den redan i nu förevarande

paragraf komma till synes.

Andra stycket i 51 S torde lämpligen böra uppflyttas till nu ifrågavarande

lagrum.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

219

i §■

Lagrådet:

Uppdrag att verkställa förberedande undersökning kan enligt 45 §

lämnas åt vattenrättsingenjör, åt sakkunnigt biträde, som nämnes i 44 §,

eller åt annan sakkunnig person. Jämlikt nu förevarande paragraf är

sakkunnigt biträde jävig att sitta såsom ledamot i vattendomstolen, varemot

annan sakkunnig person, som förrättat undersökning enligt 45 §,

icke på grund därav blir i nämnda avseende obehörig. Grunden till

denna olikhet synes knappast kunna vara annan än den, att då utförandet

av uppdrag jämlikt 45 § naturligen ej kunnat få medföra jävighet

för vattenrättsingenjör, följdriktigheten anseits kräva tillämpning av

samma princip i fråga om sådan sakkunnig, vars enda förberedande

befattning med målet inskränkt sig till verkställande av dylikt uppdrag.

Iakttages vad lagrådet vid 45 § kommer att hemställa beträffande vattenrättsingenjörs

ställning i det hänseende där behandlas, bortfaller emellertid

den antydda grunden. I sådan händelse torde alltså det ytterligare

jäv, som i förevarande paragraf uppställes, böra utsträckas att gälla en var,

vilken såsom sakkunnigt biträde åt vattendomstolen eller eljest tagit

befattning med det företag eller den åtgärd, varom i målet är fråga.

10 §.

Lagrådet:

Första punkten i förevarande paragraf, vilken punkt hänför sig

blott till »företag eller åtgärd enligt denna lag», synes lämpligen böra

utbytas mot en bestämmelse av innehåll, att vattenmål prövas av den

vattendomstol, inom vars område anläggning, företag eller åtgärd, varom

fråga är, verkställts eller skall verkställas. Med en dylik bestämmelse

torde vad i paragrafen särskilt säges om tillämpning av stadgandena i

1 kap. 6—13 §§ kunna utgå, och reglerna om vattendomstolarnas inbördes

behörighet bleve ändock angivna på ett mera uttömmande sätt,

än i förslaget skett. År exempelvis fråga om lagligheten av ett före

nya lagens ikraftträdande uppfört vattenverk, lämnar förslagets avfattning

ej någon omedelbar ledning för forumfrågans avgörande.

Den i paragrafens andra stycke anvisade utvägen att hos myndighet

utverka särskilt förordnande i behörighetsfrågan synes vara tämligen

överflödig. Att avgöra, huruvida ett mål huvudsakligen berör den ena

eller den andra vattendomstolens område, torde varken för vattendomstolen

eller parterna komma att erbjuda någon svårighet.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Med de ifrågasatta forumreglerna beträffande vattendomstolarna

inbördes torde bäst överensstämma, att vattendomstol skall liksom allmän

underrätt vid tvist om fast egendom städse pröva sm egen behörighet,

oberoende av invändning. Att vattendomstolen skall förmå rätt

verkställa denna prövning, lärer, såsom nyss är antytt, med hänsyn till

reglernas enkelhet och den i 9 § givna normen för bestämmande av de

särskilda vattendomstolarnas områden kunna med säkerhet antagas.

Skulle a andra sidan ett misstag härutinnan medföra, att rättegången

måste förnyas vid annan vattendomstol, kunde detta på grund av vattenmålens

ofta synnerligen vidlyftiga och invecklade beskaffenhet bliva så

för domstolen som för parterna i hög grad betungande, på samma gång

som vinsten av målets överflyttning från en till annan av de alla väl

kvalificerade vattendomstolarna knappast bleve avsevärd. Goda skäl

synas, alltså tala för att fråga om vattendomstolarnas inbördes behörighet

ej må i högre rätt upptagas ens på klagan av part. Stadgandet i

tredje stycket av förevarande paragraf torde därför böra ersättas med

en bestämmelse av innehåll, antingen att fråga om vattendomstolarnas

inbördes behörighet ej må upptagas i högre rätt eller, om rätt till klagan

anses höra stå part öppen, att sådant upptagande ej må ske, med mindre

part i laga ordning dragit frågan under den högre rättens prövning.

Bibehållas stadgandena både om särskilt förordnande i forumfrågan och

om parts klagorätt, bör tydligen utmärkas, att förordnandet utesluter

varje vidare, prövning av frågan, något som med förslagets avfattning

och särskilt i betraktande av de sakkunnigas motivering till paragrafens

tredje stycke icke synes alldeles visst.

12 §.

Lagrådet:

Av . stadgandena i 73 och 81 §§ av detta kapitel framgår, att

samtliga i ett vattenmål ingivna handlingar skola sammanföras till en

akt för målet. Handling, som sålunda tillfogats akten, bör givetvis ej

intagas i protokollet; och detta bör följaktligen icke upptaga annat än

en uppgift om de vid sammanträdet närvarande, korta anteckningar, att

handlingar ingivits, samt redogörelse för vad som muntligen förekommit

inför vattendomstolen och dennas egna iakttagelser.

Det kan ifrågasättas, om ej den avvikelse, som sålunda bör äga

rum från vad som eljest hos oss är det vanliga i fråga om protokollsföringen

i första instansen, är av den betydelse, att ett uttalande därom borde

få inflyta i lagtexten.

Vidare är att märka, att en renovation av enbart protokollet, utan

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition År 128.

att därjämte de viktigaste delarna av akten samtidigt renoveras, kommer

att bliva av skäligen ringa betydelse. Kan ej, vilket med hänsyn till

den vidlyftighet akterna uti ifrågavarande mål i allmänhet toi-de komma

att få nog vore det önskligaste, vattendomstolarnas arkivfråga ordnas

så, att renovation överhuvudtaget icke behöver ifrågakomma, bör stadgandet

i andra punkten av förevarande paragraf fullständigas med föreskrifter

på lämplig plats om renovation jämväl av akten i sådana delar,

som kunna hava betydelse lör framtiden. Därvid lärer böra tagas i

övervägande, om icke, med hänsyn till det stora intresse parterna själva

hava av att processmaterialets bevarande sålunda säkerställes, en del av

kostnaderna för aktens renovering kunde läggas å dem genom eu föreskrift,

att av varje av dem ingiven handling, som kan vara av framtida

betvdelse, även ett för den renoverade akten avsett exemplar skall avlämnas.

Med de möjligheter, som numera finnas, att samtidigt framställa

ett flertal exemplar av en handling skulle en sådan anordning komma

att i stort sett innebära en avsevärd besparing av tid och arbete.

13 §.

Lagrådet;

Hänvisningen i denna paragraf till vad i rättegångsbalken finnes

stadgat beträffande andra domstolar än häradsrätt torde närmast avse de

bestämmelser, som angiva, vilken mening skall ligga till grund för domen.

Reglerna angående den ordning, vari de röstande i annan domstol än

häradsrätt skola säga sin mening, synas däremot ej väl lämpa sig för

vattendomstolen. Det torde böra stadgas, att vid omröstning vattenrättsdomaren

skall säga sin mening först, därefter vattenrättsingenjörerna

och sist nämndemännen.

15 §.

Justitieråden Gullstrand och Wedberg, regeringsrådet PlantingGyllenbåga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

Denna paragraf avviker i mer än ett hänseende från det motsvarande

stadgande, som innefattas i 103 § av lagen om krigsdomstolar

och rättegången därstädes.

I förslaget saknas sålunda den i nyssnämnda lagrum givna inskränkande

bestämmelsen, att det komplex av föreskrifter, vartill hänvisas,

skall gälla blott »där det tillämpligt är». Ett dylikt förbehåll synes

dock även beträffande vattendomstol vara på sin plats. Det bör exempelvis

icke ifrågakomma, att vattendomstol förfar enligt bestämmelserna i

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

12 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken. Den förberedande skriftväxlingen

vid vattendomstol gör, att dessa bestämmelser icke kunna anses tilllämpliga.

Medan förstnämnda lag hänvisar till vad i fråga om allmän underlif

är föreskrivet, gäller hänvisningen i förslaget bestämmelserna om

häradsrätt. I vissa avseenden torde dock processen vid vattendomstol

snarare böra vara underkastad de regler, som äro föreskrivna beträffande

rådstuvurätt. Så är t. ex. fallet i fråga om rätt för ledamot av domstolen

att vid densamma uppträda som rättegångsombud (15 kap. 3 §

rättegångsbalken) eller det sätt, varpå förklaring av dom skall givas

(24 kap. 11 § samma balk).

Aven eljest synes avfattningen av 103 § i omförmälta lag kunna

tagas till ledning vid omarbetning av nu förevarande paragraf.

Justitierådet von Seth:

Stadgandet i denna paragraf lärer böra tolkas strängt efter orden,

så att endast sådana i lag givna föreskrifter, som omedelbart hänföra

sig till häradsrätt och rättegången därstädes, till följd av detsamma

bliva tillämpliga beträffande vattendomstolar och rättegången vid desamma.

Till följd härav skulle således sådana föreskrifter som t. ex.

de i 2 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken om skyldighet för häradshövding

att upprätta saköreslängd och att expediera denna in. fl. icke

bliva tillämpliga beträffande vattenrättsdomare.

1 många fall lärer detta förhållande icke föranleda betänklighetpr,

men särskilt i det exempelvis berörda synes det icke kunna få förbliva

därvid.

”Vattendomstolarnas beslut, varigenom böter eller viten ådömas,

måste på något sätt bliva befordrade till verkställighet. Bestämmelsen

i 20 § av förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen

gäller endast ifråga om utslag, varigenom någon fatt sig ådömd urbota

bestraffning. Huruvida vattenrättsdomaren skall behöva åläggas föra

saköreslängd, kan ju vara tvivelaktigt, då det årliga antalet beslut,

varigenom böter eller viten ådömas, icke lärer bliva synnerligen stort.

Möjligen vore det enklast, att samma föreskrifter, som i nyssnämnda

författningsrum meddelas i fråga om beslut, varigenom urbota bestraffning

ådömes, finge gälla även beträffande beslut av vattendomstol om utdömande

av böter eller vite. Anses emellertid saköreslängd böra föras,

torde angående skyldighet att expediera utdrag av densamma för verkställighet

de bestämmelser, som äro meddelade beträffande rådstuvurätts

saköreslängd, kunna tjäna såsom förebild.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128. 223

Även om nu förevarande paragraf tolkas så inskränkt, som ovan

angivits, lärer emellertid stadgandet i densamma vara för ovillkorligt.

Icke alla bestämmelser, som linnas i lag meddelade angående häradsrätt

och rättegången därstiides, äro sådana, att de kunna tänkas tilllämpade

i fråga om de blivande vattendomstolarna. Sålunda lärer det

t. ex. ej böra ifrågakomma, att vattendomstol förordnar särskilda stämningsmän.

I andra fall lägger den form, som givits åt bestämmelser,

som äro tillämpliga i avseende å häradsrätt, binder i vägen för deras

användande jämväl ifråga om vattendomstol. Detta lärer t. ex. vara

fallet med stadgandena i 12 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken om

tredskodom. Det kan med andra ord icke bliva fråga om att, vad i lag

är föreskrivet för häradsrätt, annat än i tillämpliga delar skall bliva

gällande beträffande vattendomstolar och rättegången därstädes. Detta

förhållande synes böra få vinna uttryck i paragrafens avfattning.

Man lärer emellertid icke kunna stanna vid endast en allmän

bestämmelse, att vad som gäller om häradsrätt och rättegången därstädes

skall i tillämpliga delar gälla även beträffande vattendomstolar och processen

vid dem. Fall finnas, å vilka å ena sidan vad som är stadgat

ifråga om häradsrätt icke med ett sådant stadgande skulle komma att

tillämpas beträffande vattendomstol, men för vilka å andra sidan bestämmelser

böra finnas jämväl vidkommande vattendomstolar och rättegången

därstädes.

Sålunda är det icke uteslutet, att även i vattenmål genstämning

kan komma i fråga. Visserligen lärer av allmänna rättsregler följa,

att en talan, som till följd av sin natur tillhör ett s. k. exklusivt forum,

t. ex. forum rei sitae, icke får i genstämningsväg dragas under annan

domstols prövning, och de flesta rättsförhållanden, som i vattenmål en

svarande skulle kunna önska få prövade i samband med vatten målet,

angå givetvis fast egendom. — Den vidsträcktare prövningsrätt, som

enligt andra stycket av förevarande kapitels 20 § skulle tillkomma

vattendomstol i invändningsfrågor, får naturligtvis ej utsträckas jämväl

till frågor, som genstämningsvis väckts. — Dels kunna emellertid emot

krav, som göras gällande i vattenmål, ställas genkrav till överskjutande

belopp, som svaranden vill hava utdömt, och dels kan man ej med

visshet anse uteslutet, att även eljest en svarande skulle kunna göra

gällande — t. ex. i form av fastställelsetalan — sådana anspråk, att

stadgandet i 10 kap. 1 § sista stycket rättegångsbalken bleve tillämpligt.

Nu är emellertid förhållandet, att den bestämmelse om genstämningstid,

som meddelas ill kap. 31 § rättegångsbalken, föga lämpar sig

för tillämpning i det fall, att huvudkäromålet är anhängigt vid vattendom
-

s. 224 Kontrollera mot PDF

224 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

stol. Några bestämda stämningstider äro nämligen icke avsedda att

stadgas för vattenmål, utan vattenrätt sdomaren skall enligt förslaget

efter skriftväxlingens slut bestämma och låta kungöra parterna lämpligtid

för målets företagande inför vattendomstolen. Det möter således

redan eu svårighet däri, att det är oklart, huru den i 11 kap. 31 §

rättegångsbalken omförmälda stämningstiden för genkäromålet skall beräknas.

Ännu betänkligare är emellertid, att bestämmelserna i sistnämnda

lagrum, om de skulle oförändrade tillämpas i vattenmål, icke skulle komma

att bereda någon garanti för att den förberedande skriftväxling även

angående genkäromålet, som givetvis bör äga rum, komme att på

ett organiskt sätt ansluta sig till skriftväxlingen i huvudkäromålet.

Det lärer därför erfordras bestämmelser, som ordna berörda förhållanden.

Lämpligt vore väl, att det i nämnda hänseende stadgades

att, om i vattenmål den, mot vilken talan föres, vill å sin sida väcka

talan igen mot käranden i samma sak eller den, som därmed har gemenskap,

detta skall ske inom utgången av den för ingivande av det i 77 §

omförmälda svaromålet bestämda tiden genom ingivande till vattenrättsdomaren

av skriftlig inlaga, på sätt i 75 § stadgas, samt att därefter

skriftväxling angående genkäromålet skall äga rum i samma ordning

som i fråga om huvudkäromålet. De sålunda erforderliga bestämmelserna

torde utan större svårighet kunna inpassas i 78 och 79 §§.

Enligt förslaget skola vidare i fråga om omröstande till dom i

vattendomstol bestämmelserna i rättegångsbalken beträffande andra domstolar

än häradsrätt lända till efterrättelse. Samtliga ledamöter komma

således att äga individuell rösträtt. En följd härav är, att vad enligt

24 kap. 11 § rättegångsbalken särskilt gäller för det fall, att förklaring

sökes av häradsrätts dom eller utslag, icke är tillämpligt beträffande förklaring

av dom eller utslag, som meddelats av vattendomstol. Istället lära i

avseende å förklaring av vattendomstols beslut de grunder böra följas,

som gälla vidkommande förklaring av rådstuvurätts eller hovrätts beslut.

Härvid är emellertid att märka att, ehuru icke uttryckligen sagt, det

givetvis är förslagets mening, att vattendomstol för att vara domför

måste vara fulltalig. I stället för bestämmelsen att, om ej i rätlen så

många av dem, som varit ense om slutet, äro kvar, att de äro domföra,

de, som sedan blivit domare där, böra förklara utslaget, lärer därför

böra träda ett stadgande av innebörd att, om ej de, som äro kvar, äro

så många, att de ensamma skulle kunna bestämma över utgången, de,

som då intaga de avgångnas platser i domstolen, i deras ställe skola

deltaga i förklaringens avgivande.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128. 225

Att de allmänna bestämmelserna i 24 kap. 10 och 11 §§ rättegångsbalken

om förklaring av dom bliva tillämpliga jämväl i avseende

å vattendomstols beslut, lärer sedan följa av det allmänna stadgandet i

före varande p aragraf.

1 ännu ett avseende gå ej de bestämmelser, som äro meddelade

ifråga om häradsrätt, väl ihop med vad i förslaget stadgas ifråga om

processen vid vattendomstol, nämligen såvitt angår mål, däri talan om

ansvar föres mot någon, som är häktad.

Med hänsyn till gällande bestämmelser om häktning är det icke

alldeles uteslutet, att sådan talan skulle kunna förekomma i ett vattenmål.

Dels kan det tänkas fall, då häktningen sker direkt i anledning

av vattenmålet, och dels kan det inträffa, att en person, som häktats

för annat brott, innan han återvinner friheten, tilltalas vid vattendomstol

i vattenmål. De i förevarande kapitel av förslaget meddelade föreskrifterna

om anhängiggörande av och förberedande skriftväxling i

vattenmål, som icke är ansökningsmål, innehålla icke någon särskild

bestämmelse för dylika fall, och med hänsyn till den allmänna avfattning,

i vilken de äro hållna, kan det icke utan vidare tagas för givet, att

förordningen den 10 april 1810 angående tiden, inom vilken häktad

person bör ställas inför rätta, är avsedd att skola träda i stället för

nämnda föreskrifter. Med hänsyn till ämnets vikt läror det, trots den

sannolika fätaligheten av hithörande fall, icke kunna undvikas att meddela

föreskrifter i ämnet. Huru saken bör ordnas, kan ju vara föremål

för olika meningar.. Alldeles obetingat behövde man säkerligen ej uppgiva

de fördelar man velat vinna genom den förberedande skriftväxling

förslaget infört. Det kunde ju t. ex. stadgas, att det skulle åligga den,

som företagit häktningen eller påkallar rannsakning vid vattendomstolen,

att ofördröjligen i två exemplar till vattenrättsdomaren insända anmälan

därom innefattande de uppgifter och åtföljd av de handlingar, som

avses i 75 §. Vattenrättsdomaren skulle därefter hava att ofördröjligen

eller, om rannsakning pågår vid annan domsal, så snart han fått meddelande

om dess avslutande, utsätta dag för rannsakningen med iakttagande

av den i förenämnda författning stadgade tiden samt ombesörja,

att ett exemplar av anmälningsskriften med tillhörande handlingar tillställdes

den häktade med föreläggande för honom att inom viss tid före den

för rannsakningens hållande utsatta dagen ingiva svaromål, på sätt i 77 §

stadgas. Med hänsyn därtill, att några svårigheter med delgivningen i

ett dylikt fall ej kunna uppstå, lärer allt detta kunna medhinnas. Skulle

emellertid denna mera vidlyftiga procedur anses överflödig, bör väl i

varje fall någonstädes efter de i kapitlet intagna bestämmelserna om

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 113 käft. (Nr 128.) 29

s. 226 Kontrollera mot PDF

226 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

anhängiggörande av och skriftväxling i vattenmål, som äro hänförliga

till stämningsmål, intagas ett stadgande att, om den, mot vilken i

vattenmål föres ansvarstalan, är häktad, vad som i allmänhet gäller om

rannsakning med häktad person inför häradsrätt skall äga motsvarande

tillämpning i avseende å nämnda talan och vad därmed äger samband.

16 §.

Lagrådet:

Jämlikt 71 §, som på grund av stadgande i 81 § blir gällande ej

blott i ansökningsmål utan även i stämningsmål, kunna i flertalet fall

handlingar, som enligt vattenlagens föreskrift skola ingivas till vattenrättsdomareu,

i stället insändas med posten. Då den rätt att meddela

beslut och den skyldighet att tillsända vattenrättsdomaren handlingar,

varom i^ förevarande paragraf talas, naturligtvis bör gälla även med avseende

å handling, som inkommit med posten, synes någon redaktionell

jämkning av paragrafen oneklig. I varje fall lära orden »efter ty i detta

kap. sägs» höra utgå. Någon anledning att beträffande de i-12 kap.

5 och 6 §§ omförmälta handlingar strängt upprätthålla kravet på deras

avlämnande till vattenrättsdomaren personligen torde nämligen ej finnas.

17 §•

Lagrådet:

Den enumeration, som innehålles i förevarande paragraf, tillåter ej, att

vattendomstolen sträcker sin prövning utöver vad där uttryckligen nämnes.

Av paragrafens avfattning är sålunda tydligt, att vattendomstolen endast

i det under° 23 omförmälda fall äger avdöma sådana skadestånds- och

andra anspråk, vilka framställas i samband med den ansökan eller talan,

varigenom malet karaktäriseras. Det synes oförnekligt, att denna snäva

begränsning av vattendomstolens kompetens ej sällan måste leda till en

tyngande och konstlad uppdelning av vad som för en naturlig uppfattning

framstar såsom ett enda mål. Vattendomstolen skulle exempelvis

enligt 17 § 18 avgöra frågan om skyldighet för ström fallsägare att

deltaga i kostnad för vattenreglering, men icke få upptaga ett därmed

förknippat anspråk på utbekommande av visst belopp. Stadgandet i

20 §:s första punkt kan ej heller tillfyllest avhjälpa detta missförhållande,

da ju den utsträckning av domstolens behörighet, som där medgives, ej

mot parts bestridande får gälla annan fråga än sådan, som har avsevärd

betydelse för vattenförhållandena. Fastmer lärer jämväl mot sistnämnda

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj. ts nåd. proposition Nr 128.

stadgande kunna anmärkas, att det, tillämpat — såsom närmast är avsett

— å självständig, huvudsaklig talan, lider av samma alltför inskränkande

avfattning som 17 §. Det synes därför vara tillrådligt att

för alla vattenmål, de må vara inbegripna i 17 §:s uppräkning eller ej,

giva en kompletterande bestämmelse av innehåll, att vattendomstol äger,

i den mån det finnes lämpligen kunna ske, pröva yrkanden, vilka hava

samband med den ansökan eller talan, varom i målet huvudsakligen är

fråga. Meddelas ett dylikt stadgande, torde därmed lämpligen böra

sammanföras innehållet i andra stycket av 20 §, vilket ju likaledes har

sin giltighet beträffande alla slag av vattenmål. Att det utvidgande

tillägget i 17 § 23 genom den ifrågasatta kompletterande bestämmelsen

bleve överflödigt och fördenskull borde utgå, är uppenbart.

I 13 kap. 11 § stadgas ansvar bland annat för den, som mot föreskriften

i 2 kap. 20 § tredje stycket underlåter att söka vattendomstolens

godkännande av verkställd ändring å byggnad i vatten. Talan

om ansvar för sådan underlåtenhet finnes ej upptagen bland vattenmålen.

Då likväl teknisk sakkunskap ofta torde kunna vara till gagn vid avgörandet,

huruvida ansökan om godkännande bort göras och huru strängt

underlåtenheten bör bedömas, synes lämpligt att, såvitt fråga är om

sådan byggnad, som under 17 § 10 sägs, nu ifrågavarande ansvarstalan

hänföres till vattenmål.

Skulle, mot vad vid 13 kap. 12 § kommer att hemställas, där

omförmälta uraktlåtenhet att vidtaga av vattendomstolen påbjuden rättelse

anses böra vara straffbelagd, torde av skäl liknande de nyss

anförda även mål om tillämpning av denna straffbestämmelse böra

med förutnämnda inskränkning av vattendomstolen handläggas och

avdömas.

Stadgandet under 15 synes böra underkastas någon jämkning, så

att av detsamma tydligt framgår, vad som otvivelaktigt är meningen,

eller att varje talan, som grundas därå, att någon utan erhållet medgivande,

där sådant erfordras, utriver byggnad, som under 10 sägs,

blir vattenmål.

Iakttages vad lagrådet ifråga om 2 kap. 23 § hemställt beträffande

rätt för vindikant, vilken för att komma i åtnjutande av vattenkraft,

som han tillvunnit sig, har skyldighet att utgiva ersättning för värdet

av vidtagen byggnadsanläggning, att i stället av anläggaren utfå ersättning

för kraften enligt reglerna i 9 kap., lärer det1a böra föranleda

någon jämkning i avfattningen av stadgandet under 16, så att det blir

otvetydigt, att jämväl talan härom blir vattenmål.

I 17 § 18 nämnes bland annat talan jämlikt 7 kap. 6 § om be
-

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

loppet av de utgifter, vilka skola räknas till vattenregleringens anläggningskostnad.

De angivna ordalagen täcka ej sådan fråga, varom förmäles

i sistnämnda paragrafs fjärde stycke, eller fråga, huruvida den kostnad,

i vilken strömfallsägare skall taga del, må beräknas lägre än den till

sitt belopp ostridiga anläggningskostnaden. Enligt nyssnämnda fjärde

stycke skall det emellertid tillkomma vattendomstolen att i detta avseende

meddela föreskrift. För vinnande av överensstämmelse härmed

lärer alltså 17 § 18 böra undergå någon jämkning, t. ex. så, att den

ifrågavarande talan säges angå beräkning av den kostnad, vari strömfallsägaren

har att taga del.

Justitierådet von Seth:

Iakttages vad jag hemställt ifråga om delaktigheten i ett vattenregleringsföretag,

torde därav föranledas sådan jämkning i stadgandet

under 6, att överhuvudtaget ansökan om prövning angående delaktigheten

i ett dylikt företag blir vattenmål.

18 §.

Lagrådet:

Syftet med denna paragraf kan ej vara, att mål om byggande i

vatten, som eljest icke folie under enumerationen i 17 §, skulle vara att

hänföra till vattenmål blott därför, att arbetet delvis, ehuru ej huvudsakligen,

avsåge allmän farleds eller allmän flottleds intresse eller torrläggning

av mark. Ordalagen kunna emellertid föranleda annan tolkning.

Å andra sidan synes paragrafens avfattning icke medgiva, vad

dock enligt kommittémotiven är avsett, att jämväl mål angående borttagande

av sådan byggnad, som här är i fråga, behandlas såsom vattenmål.

Lämpligen torde paragrafens första stycke böra innehålla att, där

byggnad i vatten verkställts eller skall verkställas utom för annat

ändamål även för allmän farleds eller allmän flottleds räkning eller för

torrläggning av mark, denna omständighet ej skall utgöra hinder för

tillämpning av bestämmelserna i 17 §, utan så är att sist nämnda syfte

är det huvudsakliga.

19 §.

Lagrådet:

Tydligen bör det för forumfrågan vara likgiltigt, huruvida tillämpning

av allmänna strafflagens bestämmelser yrkas eller ej. Någon jämkning

av ordalagen i paragrafens första stycke torde alltså böra vidtagas.

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Justitieråden GuUstrand, von Seth och Wedberg samt regeringsrådet

Planting-Gyllenbåga:

De svårigheter i processuellt hänseende, som en tillämpning beträffande

vattendomstol av de vanliga reglerna om fortsatt brottmålsförfarande

vid skilda domstolar skulle medföra och man därför velat

undvika genom bestämmelsen i paragrafens andra stycke, torde ej inställa

sig, därest — på sätt lagrådets flesta ledamöter hemställt — målens

fullföljd från vattendomstol kommer att ske till hovrätt. Vinner berörda

hemställan efterföljd, lärer således nyssnämnda bestämmelse böra utgå.

21 §.

Lagrådet:

Den allmänna domstolens beslut att göra hemställan om målets

upptagande vid vattendomstolen kan överklagas såsom föranledande

onödigt uppskov. Bifalles sådan talan, kan ifrågasättas, huruvida redan

påbörjad handläggning vid vattendomstolen bör fortgå. Lämpligast synes

vara, att så sker. Till utmärkande härav torde det i första stycket av

denna paragraf givna förbudet mot överklagande av vattendomstolens

beslut böra utbytas mot ett stadgande, att vid samma beslut skall förbliva.

23 §.

Justitierådet von Seth:

Har i det fall, som avses i förevarande paragraf, vattenmålet varit

prövat i mer än en instans, uppstår frågan, vid vilken domstol det återupptagande

av detsamma, varom talas i andra stycket, skall äga rum.

Avfattningen giver ej säker ledning för bedömandet av denna fråga.

Mest i enlighet med sakens natur lärer emellertid vara, att återupptagandet

sker vid den domstol, som sist dömde i saken. Processmaterialet

är ju detsamma som vid den första prövningen med undantag därav,

att domen i den särskilda tvisten kommit emellan, och vattenmålets

slutliga avgörande skulle givetvis i regel väsentligt påskyndas därigenbm.

Anmärkas må ock, att ett återupptagande vid en tidigare instans skulle

kunna föranleda åtskillig osäkerhet ifråga om vilka yrkanden som vid

den förnyade behandlingen finge komma under bedömande. Det synes

emellertid i varje fall önskligt, att i lagen uttryckligen utsäges, i vilken

instans under angivna förutsättning återupptagandet skall äga rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

26 §.

Lagrådet:

Därest vad lagrådet vid 9 kap. 15 § yttrat vinner beaktande, bör

den i tred je punkten av nu förevarande paragraf sökanden ålagda uppgiftsskyldighet

gälla det område, med vilket enligt sökandens åsikt rätten

till vattnets tillgodogörande lämpligen bör vara för framtiden förenad.

Justitierådet von Seth:

Enligt 2 kap. 8 § skall vid prövning av fråga om tillåtligheten

av byggnad i vatten byggnadskostnaden frånräknas den beräknade nyttan

av åtgärd, varigenom intrång eller skada tillskyndas annans egendom;

och vid prövningen av frågor om vattenregleringsföretag måste i åtskilliga

avseenden hänsyn tagas till anläggningskostnaden. Vattendomstolen

kan således, på sätt redan erinrats, icke undgå att göra en

beräkning av nämnda kostnad. Det kan vid sådant förhållande ifrågasättas,

om icke sökanden borde åläggas att beträffande dylika företag

redan vid ansökan, som avses i förevarande paragraf, foga även kostnadsförslag.

En sådan fordran kan så mycket mindre anses obillig, som

den, vilken ärnar sätta igång ett företag av nämnda slag, icke lärer

undeilåta att, innan han söker utverka tillstånd till företaget, förskaffa

sig en något så när tillförlitlig utredning angående de utgifter, för

vilka han utsätter sig genom företaget. För vattendomstolen skulle det

givetvis vid dess beräkningar vara till stor lättnad att hava ett dylikt

kostnadsförslag till utgångspunkt.

Det kunde ju synas, som om nämnda fordran borde utsträckas till

att gälla även övriga i denna paragraf omförmälda ansökningsmål. Åven

vid prövningen av eu del dylika mål kan nämligen kostnadsfrågan

komma att spela in. Å andra sidan är emellertid att märka, dels att

detta icke alltid behöver bliva fallet, och dels att det väl oftast i nämnda

mål blir fråga om endast mindre vidlyftiga beräkningar.

3° §.

• Lagrådet:

Av kommittémotiven framgår att, då antalet exemplar av ansökningshandlingarna

för de i 17 § 1—4 och 6 omförmälta mål bestämts till tre, ett

avsetts för den myndighet, som har att bevaka fiskets intressen, enligt det

remitterade förslaget lantbruksstyrelsen. Då sagda intressen kunna nära

beröras även av ifrågasatt utrivning av byggnad i vatten — byggnadens

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 128. 231

gagnelighet för liskot lärer exempelvis kunna utgöra en anledning för

kronan att övertaga underhållet — torde, även i mål, som i 17 § 5 sägs,

ett exemplar av ansökningshandlingarna böra beräknas för nämnda

styrelse.

Jämlikt 35 § skall, där fråga är om ansökan enligt 17 § 1—6,

ett exemplar av ansökningshandlingarna insändas till justitiekanslern.

Det minsta antal exemplar, vari sådan ansökan med tillhörande handlingar

skall ingivas, bör alltså bestämmas till fyra.

Om mål, som i 17 § 5 sägs, i nu ifrågavarande hänseende likställes

med de i 26 § avsedda målen, synes 27 § lämpligen böra sammanslås

med 26 §, till vilken i sådant fall borde hänvisas ej blott i 30 och

36 §§ utan även i 35 §.

Ur redaktionell synpunkt önskligt lärer vara, att tredje och fjärde

styckena i förevarande paragraf bliva med någon formell ändring i

senare stycket upptagna såsom särskild paragraf närmast efter 31 §.

32 §.

Lagrådet:

Att det viktiga preklusionsstadgandet i fråga om erinringar meddelas

blott i form av en föreskrift angående kungörelsens innehåll, är

knappast tillfredsställande. En fristående bestämmelse härom synes böra

givas, i likhet med vad som skett i 53 § beträffande yrkanden om ersättning

och påståenden i anledning av utlåtande jämlikt 45 §. Platsen

för en sådan bestämmelse kunde lämpligen bliva närmast före 39 §. A

andra sidan torde kungörelsen böra upptaga erinran om innehållet även

i 53 §. Bleve de båda preklusionsbestämmelserna sålunda sammanställda

i kungörelsen, skulle jämväl den fördelen vinnas, att den kanske eljest

lätt nog förbisedda skillnaden mellan deras innebörd komme att klarare

framstå.

Då det kungjorda sättet för delgivning av kallelser och andra meddelanden

bör vara tillämpligt även innan vattendomstolen sammanträtt

för målets handläggning, synas orden »under målets behandling)) böra

utbytas mot »under det målet är anhängigt».

35 §.

Lagrådet:

De allmänna intressen, vilkas tillgodoseende här avses, sammanfalla

väsentligen med de s. k. kungsådreintressena. Att bevaka dessa tillkommer

enligt nu gällande ordning kammarkollegiet och dess advokat
-

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

fiskalsämbete, vilka sålunda i hithörande frågor förfoga över en särskild

erfarenhet och sakkunskap, som icke i samma mån står justitiekanslern

till buds. . I enlighet med vad såväl kollegiet som justitiekanslern även

hemställt i sina över förslaget avgivna yttranden torde alltså de åligganden,

som jämlikt förevarande paragraf skulle uppdragas åt justitiekanslern,

böra i ställes anförtros kammarkollegiet.

36 §.

Lagrådet:

Motiveringen till andra stycket i denna paragraf visar, att enligt

de sakkunnigas mening beträffande här ifrågavarande undersökning och

utlåtande skull gälla vad i 45 § är stadgat om kallelser till parterna,

utlåtandets framläggande för dem o. s. v. Den föreslagna lagtexten

synes dock böra härutinnan förtydligas.

37 och 38 §§.

Lagrådet:

Erinran om det äventyr, som är förknippat med försummelse att

fullgöra föreläggande, bör naturligtvis ej blott i de fall 38 § avser utan

även vid tillämpning av 37 § givas i själva föreläggandet. Detta torde

böra utmärkas genom ett tillägg till första stycket i sistnämnda paragraf.

Det är utan tvivel avsett, men framgår ej av 38 §:s avfattning* att

även sista punkten i 37 § skall gälla beträffande förelägganden enligt

38 §. Upptoges innehållet i 38 § såsom tredje stycke i 37 8 skulle

antydda brist bliva avhjälpt.

Att beviljat anstånd liksom laga förfall, styrkt inom den förelagda

tiden, utesluter tillämpning av det stadgade äventyret för underlåtenhet

att inkomma med delgivningsbevis, är med hänsyn till innehållet i 69 §

överflödigt att utsäga. Bestämmelsen härom kan ock bliva vilseledande

då förslaget, ehuru naturligtvis enahanda regel skall gälla med avseende7

å ingivande av erinringar (32 §), påminnelser (39 §) och svaromål (78 §),

icke upptagit något motsvarande stadgande beträffande erinringar samt

uttalar sig i fråga om påminnelser blott om beviljat anstånd och, såvitt

rörer svaromål, blott om laga förfall. Åven dessa uttalanden i sist

nämnda båda paragrafer böra utgå.

Beslut, att ansökan förfallit jämlikt något av nu förevarande lagrum

skall enligt 98 § kunna särskilt överklagas. Samma skäl, som föranlett

de sakkunniga att i 30 § intaga föreskrift om formen för meddelande

av vattenrättsdomarons beslut, tala alltså för att motsvarande föreskrift

gives även för nu ifrågavarande fall.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kung!. Mnj:ts nåd. proposition Nr 128.

233

39 §.

Lagrådet:

Ett stadgande, att äventyret för dröjsmål med påminnelsers avlämnande

skall tillkännagivas i föreläggandet, synes böra meddelas.

42 §.

Lagrådet:

Andra punkten i denna paragraf bör återfå sin av kommittéerna

föreslagna lydelse, så att skyldighet att rörande utfärdad stämning avsända

underrättelse till vattenrättsdomaren icke blir vattenrättssekreteraren

ålagd.

43 §.

Lagrådet:

Göres under skriftväxlingstiden eller mellan vattendomstolens sammanträden

begäran om vittnesförhör och anföras giltiga skäl för såväl

att förhöret bör äga rum som att det bör försiggå vid allmän underrätt,

synes det till rättegångens påskyndande böra medgivas vattenrättsdomaren

att förordna om förhöret.

44 §.

lagrådet:

Huruvida det skall tillkomma vattenrättsdomaren eller blott vattendomstolen

att jämlikt denna paragraf tillkalla sakkunnigt biträde, synes

ovisst. Av kommittémotiven att döma skulle förslagets mening vara att

därtill bemyndiga allenast domstolen. Liksom enligt uttryckligt stadgande

vattenrättsdomaren äger lämna uppdrag enligt 36 § andra stycket

och 45 §, torde emellertid behörighet även i nu ifrågavarande hänseendeböra

tillerkännas honom.

45 §.

Justitieråden Gallstrand, von Seth och Wedberg samt regeringsrådet

Planting- Gyllen}) åg a:

Om för målets bedömande tarvas särskild teknisk utredning eller

vidlyftigare värdering, skall vattenrättsdomaren, enligt vad i denna

paragraf föreslås, kunna uppdraga ej blott åt sakkunnigt biträde jämlikt

44 § eller annan sakkunnig person utom domstolen utan ock åt vattenBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 käft. (Nr 128.) 30

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 128.

rättsingenjör att efter förberedande undersökning, med eller utan biträde

av vattenrättsnämndemän, avgiva utlåtande i målet. I syfte, att åt parterna

må beredas tillfälle yttra sig över undersökningen och dess resultat, skall

utlåtandet hållas för dem tillgängligt.

Såvitt ifrågavarande bestämmelser innebära, att uppdrag, som nu

nämnts, skall kunna lämnas åt ledamot av vattendomstolen, kunna de

icke tillstyrkas. Det kan ej anses förenligt med domarens ställning att

han, på sätt sålunda föreslagits, innan utredningen av målet slutförts

fattar och tillkännagiver sin ståndpunkt till däri uppkomna frågor. Genom

ett dylikt kanske på alltför ofullständigt material stött uttalande kommer

han alltid att känna sig eller för parterna framstå såsom i viss män

bunden. Hans oväld blir ej längre höjd över varje tvivelsmål. På

samma gång det måste anses stötande och olämpligt, att hans omdöme

under målets fortsatta handläggning vid vattendomstolen underkastas

parternas kritik, uppstår fara för eller misstanke om att denna kritik

om än så välgrundad icke varder tillbörligen beaktad.

Nu förevarande paragraf innehåller emellertid även, att däri omförmälta

utväg må anlitas för komplettering av i målet hållen syn, där

sådan komplettering erfordras. Denna tanke synes värd att vidare bygga

på. Säkerligen kan det understundom vara tillfyllest, att den på personliga

iakttagelser grundade kännedom om sakförhållandena, vilken är

nödig för målets prövning, inhämtas icke av domstolen i dess helhet

utan av blott en eller flera bland dess ledamöter, liksom det ej sällan

torde lända till besparing av tid och kostnader, om före domstolens

sammanträde till syn på stället en delegation av densamma haft tillfälle

att göra förberedande undersökning å platsen. Mot ett dylikt förenklat

arbetssätt, vars fördelar synas påtagliga och som icke skulle "giva anledning

till något mer eller mindre bindande utlåtande från undersökningsförrättarens

sida, lära några invändningar av betydenhet icke kunna

göras. Stadganden torde alltså böra meddelas av innehåll att, där så

finnes lämpligt, uppdrag må såväl under skriftväxlingstiden som därefter

givas vattenrättsingenjörerna eller en av dem att med eller utan biträde

av vattenrättsnämndemännen eller en av dem verkställa undersökning

å stället. Tillika borde föreskrivas, att parterna skola på vederbörligt

sätt erhålla underrättelse om tiden för undersökningen samt att protokoll

över densamma skall föras av den vattenrättsdomaren därtill förordnat

och sedermera tillställas vattenrättsdomaren. Underrättelse och protokoll

skulle dock ej vara av nöden, där undersökning sker allenast såsom förberedelse

för domstolens sammanträde till svn på stället.

Nu förordade nya bestämmelser synas lämpligen kunna införas i

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128. 235

ett tillagt 2 mom. av förevarande paragraf. Därest så sker, bliver stadgandet

i 86 § om sökandens skyldighet att förskjuta ersättning tillämpligt

även med avseende å undersökning av det ifrågasatta nya slaget. Uppdelningen

av 45 § i moment borde jämväl innebära, att nuvarande tredje

stycket med någon jämkning i slutbestämmelsen betecknades såsom

3 mom.

< fverstelöjtnanten Ekdahl:

På de ovan anförda grunderna är jag i huvudsak av samma ovan

uttalade åsikt beträffande bestämmelserna i denna paragraf.

Då det emellertid icke är möjligt för vattenrättsingenjörerna i

vattendomstolen att bedöma riktigheten av de uppgifter beträffande

verkningarna av ett vattenbyggnadsföretag, vilka av förslagsställaren i

handlingarna uppgivas, såvida de icke genom egna undersökningar,

mätningar, avvägningar, sektioneringar in. m. av vattendraget och dess

strandområden först konstatera riktigheten av de mätningsresultat, på

vilka förslagets beräkningar grundats, så är det i regel oundgängligen

nödvändigt, att vattenrättsingenjörerna verkställa kontrollen av de uppgivna

undersökningsresultaten, som lagts till grund för förslaget och

dess beräkningar, innan domstolen i målet håller syn. Utan att vattenrättsingenjörerna

förut verkställt sina kontrollundersökningar och kontrollberäkningar,

skulle vattendomstolen dels få avvakta dessa tidskrävande

arbetens slutförande, om vattendomstolen jämlikt bestämmelsen i 58 §

skall kunna avkunna utslag i målet, innan domstolen efter syn åtskiljes,

dels icke med nödig säkerhet kunna bedöma riktigheten av vid själva

synen av parterna gjorda påståenden.

Då det sålunda i regel är en ofrånkomlig nödvändighet, att vattenrättsingenjörerna

förrätta denna rent tekniska del av vattendomstolens

arbete och detta helst före vattendomstolens sammanträde för syn på

stället, så bör verkställandet av denna vattenrättsingenjörernas del av

arbetet icke vara beroende av ett förordnande av vattenrättsdomaren,

då det på grund av förhållandenas egen natur är en självklar sak, att

detta arbete måste göras av de ledamöter i vattendomstolen, som innehava

den därför oumbärliga tekniska kompetensen, liksom även att detta

arbete för kontroll av förslaget icke bör föranleda några uttalanden från

vattenrättsingenjörerna i målet, förrän under den slutliga handläggningen

under domstolens sammanträde för avdömandet av målet.

Beträffande åter komplettering av förut av vattendomstolen hållen

syn, så lärer denna kompletteringssyn, även när den kan hållas av endast

en delegation av domstolen, böra till tiden och stället bestämmas av

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

vattenrättsdomaren med iakttagande av enahanda bestämmelser, som

gälla för syn av hela domstolen.

För att stadgandet i 86 § om sökandens skyldighet att bestrida

kostnaden skall bliva tillämpligt även med avseende å vattenrättsingenjörernas

undersökning och å kompletteringssyn, synas stadganden i 45 §

böra meddelas av innehåll, att vattenrättsingenjörerna eller en av dem

må såväl under skriftväxlingstiden som därefter med eller utan biträde

av vattenrättsnämndemännen eller eu av dem verkställa undersökning å

stället, samt att, när undersökning sker allenast genom eu delegation

av vattendomstolen för komplettering av förut hållen syn på stället,

parterna då skola på vederbörligt sätt erhålla underrättelse om tiden för

kompletteringssynen, och att protokoll över denna skall föras och sedermera

tillställas vattenrättsdomaren.

47 §.

Lagrådet:

Då särskild underrättelse om kungörande enligt denna paragraf

ej bör ifrågakomma i andra fall, än i 33 § sägs, d. v. s. i mål, som avses

i 17 § 1, 2, 3, 4 eller 6, bör hänvisningen till vad i 33 § är stadgat

icke, såsom skett, begränsas till det där angivna sättet för underrättelses

meddelande. Samma skäl, som föranlett de sakkunniga att

låta underrättelse enligt 33 § gälla blott kungörelsens utfärdande och

vissa viktigare delar av densamma, ej — såsom i kommittéförslaget var

händelsen kungörelsens hela innehåll, synas även för nu ifrågavarande

fall äga sin giltighet, Varder underrättelsen sålunda inskränkt,

torde å andra sidan bliva av nöden, att kungörelsen sändes till det eller

de ställen, där handlingarna i målet hållas tillgängliga för parterna.

Föreläggande enligt sista punkten i förevarande paragraf torde

böra omfatta jämväl skyldighet för sökanden att sist vid vattendomstolens

nästa sammanträde ingiva bevis angående vederbörlig delgivning.

I förslaget lämnas öppet, vad sökanden äventyrar genom underlåtenhet

att fullgöra föreläggandet, Eu bestämmelse, att i fråga om

föreläggande enligt denna paragraf skall i tillämpliga delar gälla, vad i

37 § är stadgat, synes böra meddelas.

49 §.

Lagrådet:

Andra stycket i denna paragraf bör, hälst blott detta stycke omfattas

av den i 81 § för stämningsmål gjorda hänvisningen till stad
-

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungi. Majds nåd. proposition Nr 128.

gandena om ansökningsmål, underkastas sådan jämkning, att vattendomstolens

rätt till infordrande av myndighets utlåtande kommer att

gälla även lotsstyrelsen.

50 §.

Lagrådet:

Att enligt första stycket i denna paragraf avgöra, huruvida målet

kan prövas utan syn eller ej, måste tydligen i första hand tillhöra

vattenrättsdomaren, vilken ju jämlikt tredje stycket har att bestämma

tiden och stället för vattendomstolens sammanträde. I överensstämmelse

härmed synes det även, så länge målet ännu ej förevarit vid

vattendomstolen, böra ankomma på vattenrättsdomaren att bedöma, huruvida

i det fall, som avses i andra punkten av andra stycket, syn uppenbarligen

icke erfordras för tillgodoseende av parternas rätt. Stadgandet,

att prövningen härav tillhör domstolen, lärer alltså böra erhålla en något

ändrad avfattning.

53 §.

Lagrådet:

Det är otvivelaktigt avsett, att sökanden skall äga utbekomma ena

exemplaret av inlaga, varom i denna paragraf förmäles. Såsom i 39 §

skett i fråga om erinringar, torde emellertid sökandens ifrågavarande

rätt böra även här angivas i lagtexten.

54 §.

Lagrådet:

Denna paragrafs innehåll torde hava sin rätta plats i samband

med bestämmelserna i 33 §.

61 §.

Justitieråden G-ullstrand och Wedberg, regeringsrådet Planting-Gyllenbåga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

Parternas avtalsfrihet i fråga om ersättning enligt vattenlagen är,

såsom av 9 kap. framgår, i åtskilliga avseenden begränsad. Stadgandet

i nu förevarande paragraf, att ersättning skall bestämmas i enlighet

med särskild uppgörelse, om sådan träffats, bör alltså för att icke råka

i strid med bestämmelserna i sagda kap. på ett eller annat sätt jämkas.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Det kunde exempelvis få det innehåll att, därest särskild uppgörelse

trätfats, ersättning ej finge på grund av föreskrifterna i denna paragraf

bestämmas annorlunda än sålunda blivit avtalat.

Justitierådet von Seth;

Uteslutes icke sista stycket, enligt vad jag hemställt vid tal om

9 kap. 73 §, anser även jag detsamma böra undergå den jämkning i

avfattningen, varom övriga ledamöter hemställt.

62 §.

Lagrådet:

Under hänvisning till vad vid 9 kap. 15 § blivit yttrat hemställes,

att i nu förevarande paragraf införas bestämmelser av innehåll, dels att

strömfallsfastigheten bör, där så lämpligen kan ske, omfatta allenast

den sökanden tillhöriga mark, som upptages av byggnaden och därmed

förenade anläggningar, jämte den del av vattenområdet, som sökanden

äger, och dels att vattenrättsdomaren förty bör, när omständigheterna

därtill föranleda, tillse, att såvitt möjligt en till strömfallsfastighet lämpad

fastighet varder under målets handläggning bildad.

Justitieråden von Seth och Wcdberg, regeringsrådet Planting-Gyllenbåga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

På sätt vid 2 kap. 23 § erinrats, bör det rättsskydd, vilket enligt

samma paragraf tillkommer vattenverksägare även med avseende å rätten

till sådant vatten, som icke vid bj^ggnaden tillgodogöres, inträda allenast

under förutsättning, att byggnadsbeslutet vilar på antagande om sökandens

rätt jämväl till detta icke tillgodogjorda vatten. Med hänsyn härtill

torde genom tillägg till nu förevarande paragraf böra sörjas för att

av vattendomstolens utslag kommer att otvetydigt framgå, huruvida

nämnda förutsättning är tillfinnandes eller ej.

Justitieråden Gallstrand och Wedberg, regeringsrådet PlantingGyllenbåga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

Enligt andra stycket av denna paragraf skall utslag, varigenom

utförande av vattenreglering medgives, innehålla föreskrift om delaktighetsprocenten

för varje till regleringssamfälligheten hörande strömfall.

Angående delaktighetsprocenten för anslagsgivare jämlikt 7 kap.

8 § skall däremot vattendomstolen icke behöva uttala sig. Detta synes

även fullt försvarligt, då — frånsett att anslag enligt 8 § kan lämnas

s. 239 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition AV 128. 239

även etter det regleringsföretaget tillåtits — anslagsgivarens delaktighet,

som rättar sig efter förhållandet mellan anslagssumman och storleken

av den beräknade kostnaden för företagets utförande, sålunda kan

lätteligen fastställas. Emellertid torde det böra uttryckligen stadgas,

att vattendomstolens utslag skall innehålla uppgift å det belopp, vartill

kostnaden för regleringens utförande blivit av vattendomstolen beräknat.

Justitierådet von Seth var ense med lagrådets övriga ledamöter

därom, att domen i vattenregleringsmål borde innehålla uppgift å den

beräknade kostnaden för företaget.

64 §.

Lagrådet;

I sitt yttrande över kommittéförslaget har lantbruksstyrelsen framhållit

att, om vattenmärke ej blivit i synemäns eller rättens närvaro inhugget,

utan endast föreskrift lämnats om platsen och sättet därför

samt av vem anbringandet borde ske, märkets utsättande mycket ofta,

enligt vad erfarenheten ådagalagt, bleve försummat eller på felaktigt

sätt verkställt. Vattenmärkes utsättande borde fördenskull såvitt möjligt

ske i domstolens närvaro eller, om hinder häremot förekomme,

verksam kontroll beredas över att de givna föreskrifterna om märkets

anbringande rätteligen följdes. Jämväl vattenfallsstyrelsen har, under

betonande av frågans synnerliga vikt, uttalat önskvärdheten av att effektiv

kontroll anordnades beträffande vattenmärkes anbringande.

Det berättigade i dessa anmärkningar lärer icke kunna förnekas.

Lämpligen synes därför böra i 13 kap. 1 § införas ett stadgande att,

om vattenmärke skall utsättas jämlikt nu förevarande lagrum, föreskrift

om besiktning av märket städse skall meddelas av vattendomstolen,

lakttages vad sålunda erinrats, bör tillika någon jämkning ske i avfattningen

av 12 kap. 13 §.

67 §.

Lagrådet:

Föreskriften i första stycket, att pant eller borgen skall ställas

före medgivet arbetes påbörjande, innebär en mindre lämplig begränsning

av skyldigheten att lämna dylik säkerhet. Vattendomstolens utslag

kan nämligen innefatta tillstånd till annan åtgärd än utförande av

arbete t. ex., såsom även i 84 § första stycket uppmärksammats, änd
-

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungi. Maj.is nåd. proposition Nr 128.

ring av vattenhushållningen; och jämväl i sådant fall lärer pant eller

borgen böra ställas före åtgärdens vidtagande. Någon jämkning ar

förevarande stadgande torde därför böra ske.

69 §.

Lagrådet:

Då enligt den föreslagna avfattningen av första stycket vattenrättsdomaren

medgivits befogenhet att utan inskränkning bevilja anstånd

för ingivande av andra skrifter än erinringar och påminnelser,

synas ordalagen kunna giva anledning till den tolkning, att till »andra

skrifter» även vore att hänföra t. ex. sådana skriftliga inlagor, som avses

i 53 och 68 §§. Detta lärer dock ej vara meningen. De »andra

skrifter», som här åsyftas, torde vara sådana, som föranledas av förordnande

om ytterligare eller ny skriftväxling. Ett förtydligande av

stadgandet i nu angiven riktning synes vara erforderligt.

§ 71.

Lagrådet:

Den rätt att insända handling med posten, som här tillerkännes

part, avser blott sådana fall, varom talats i föregående delar av lagen.

När i efteråt följande lagrum (12 kap. 5 och 6 §§) föreskrives, att handling

skall ingivas, borde detta alltså förstås på vedertaget sätt. Varför

icke även i sistnämnda fall posten skulle få anlitas, är dock svårt att inse.

Den motivering, som de sakkunniga lämnat för det från den uppställda

regeln gjorda undantaget beträffande ansökan enligt 25 §, verkar

ej övertygande. Det synes föga troligt att, såsom i motiven antydes,

undantagsstadgandet skulle i avsevärd mån göra det bekvämligare för

vattenrättsdomaren att komma till personlig förhandling med sökanden

eller välunderrättat ombud för denne, då det ju alltid stode sökanden

fritt att låta ansökningshandlingarna inlämnas av en med deras innehåll

fullständigt obekant person.

Oklart är även, huruvida den motsvarande tillämpning av bestämmelserna

i 71 §, som i 81 § föreskrives med avseende å stämningsmål,

skall medföra, att ej heller stämningsinlaga må insändas med posten.

Komme lagen att taga uttrycket ingiva i skilda betydelser, kunde

ock detta lätteligen föranleda misstag med därav orsakade rättsförluster

och ökade kostnader. Det hemställes förty, att insändande med posten

måtte godkännas i varje fall, där enligt vattenlagen handling skall ingivas

till vattendomstolen eller vattenrättsdomaren.

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kiinc/l. Majds nåd. proposition Nr 128.

241

75 §.

JustitierådeiL G ullstrand och Wedberg, regeringsrådet PlantingGyllenbåga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

I 17 § iiro samtliga mål om ansvar upptagna under benämningen

stämningsmål. Vid denna rubricering har alltså lämnats åsido möjligheten

av att åtal inledes genom häktning, och giltig anledning att av

hänsyn till denna möjlighet ändra avlättniugen av nyssnämnda paragraf

torde ej heller föreligga. Däremot synes det, särskilt om, såsom inom lagrådet

hemställts, andra stycket av 19 § får utgå ur förslaget, icke kunna

undvikas att i den avdelning av 11 kap., som handlar om förfarandet

i stämningsmål, från tillämpningen av där givna regler undantaga mål

angående häktad. Beträffande sådant mål lärer vad i avseende å häradsrätt

är stadgat böra lända till efterrättelse. Föreskrift härom torde lämpligen

kunna meddelas i en närmast efter 83 § tillagd ny paragraf, till

vilken redan i nu förevarande paragraf borde hänvisas.

Justitierådet von Seth hänvisade till sitt yttrande i fråga om 15 §.

78 §.

Lagrådet:

Denna paragraf torde böra till avfattningen jämkas så, att otvetydigt

framgår, dels att det i andra punkten stadgade äventyret skall

tillkännagivas i föreläggandet och dels att — såsom enligt de sakkunnigas

motivering är åsyftat — den omständigheten, att ett svaromål

inkommit efter den för svaromåls avgivande bestämda tiden, icke utesluter

tillämpning av äventyret.

Fn bestämmelse motsvarande sista punkten i 30 § lärer icke böra

saknas.

80 §.

Lagrådet:

Det synes ej fullt klart vad som åsyftas med stadgandet att här

omförmälta underrättelse skall tillsändas parterna »inom samma tid».

Avfattningen av paragrafen torde böra jämkas därhän, att tillkännagivande

om tiden och stället för vattendomstolens sammanträde förklaras

skola sist å fjortonde dagen förut ej mindre anslås i vattenrättsdomarens

tjänsterum än även tillsändas parterna.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 höft. (Nr 128.) 31

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

81 §.

Lagrådet:

Enligt hänvisningen i förevarande paragraf skulle stadgandet i

56 § komma att bliva tillämpligt även på sådana stämningsmål, som

äro brottmål. För såvitt detta skulle kunna föranleda därtill, att en

svarande, vilken icke under skriftväxlingen erkänt den förseelse, som

lägges honom till last, skulle kunna sakfällas, utan att han fått tillfälle

att utföra sin talan inför domstolen, torde stadgandet innebära en betänklig

avvikelse från grunderna för vår rättsskipning.

Hänvisningen till 67 § bör ej få gälla verkställighet av straff eller

annan påföljd för brottslig gärning.

Bestämmelserna i de båda styckena av 65 § synas äga det nära

samband att, då någon motsvarande tillämpning av första styckets regel

ju icke kan ifrågakomma i stämningsmål, ej heller andra stycket torde

höra upptagas bland de lagrum, till vilka i nu förevarande paragraf

hänvisas. Huruvida den nyhet för vår processrätt, som stadgandet i

andra stycket innefattar, bör gälla även beträffande stämningsmålen,

lärer böra avgöras först i samband med en mera allmän revision av

gällande bestämmelser om ersättning för rättegångskostnad.

Vissa av de i denna paragraf åberopade lagrum, nämligen 43, 45

och 58 §§, hänföra sig till den ordning, som för kallelser till parterna

blivit bestämd. Hå någon sådan ordning ej är för stämningsmål föreskriven,

har härav föranletts stadgandet i nu förevarande paragraf, att

föreskriften i 80 § skall lända till efterrättelse. Detta stadgande har

emellertid fått sådan avfattning, att det gäller blott den i 58 § avsedda

händelse. En omarbetning av detsamma lärer alltså böra ske, så att

föreskriften i 80 § göres tillämplig i alla de fall, där enligt nyssnämnda

för ansökningsmål närmast gällande lagrum den för kallelser till parterna

bestämda ordning skolat iakttagas.

82 §.

Justitierådet von Seth:

lakttages vad jag hemställt beträffande införande i lagen av bestämmelser

om genstämningstalan, föranleder det en mindre jämkning

i första satsen därhän, att paragrafens bestämmelser bliva tillämpliga

jämväl i fråga om underlåtenhet att avgiva gensvaromål.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

243

88 §.

Lagrådet:

Den i första stycket givna regeln bör uppenbarligen göras tilllämplig

även för det fall, att svaranden i stämningsmål till bemötande

av kärandens talan gör ansökan, som i 17 § 2 avses.

Ett förordnande om borttagande eller ändrande av byggnad eller

annan anläggning i vatten kan givas ej blott av domstol utan ock,

jämlikt 13 kap. 8 §, av överexekutor. Samma skäl, som ligga till grund

för det föreslagna stadgandet, att vattenrättsdomaren skall äga betaga

ett dylikt domstolsanslag dess verkställighet, synas böra leda till att

enahanda rätt tillerkännes vattenrättsdomaren även med avseende å ett

handräckningsvis meddelat förordnande.

88 §.

Justitierådet von Seth:

Hänvisningen i slutet av paragrafen till 25 kap. 8 § andra stycket

rättegångsbalken är så avfattad, att tvekan skulle kunna uppstå, huruvida

i där berörda hänseende vattenrättsdomaren skall äga samma befogenhet

och skyldighet, som enligt nämnda lagrum tillkommer häradshövding.

Att så bör bliva fallet, synes självklart.

89 §.

Lagrådet:

Då rätten att enligt 66 § giva deldom är hänförd ej till viss del

av målet utan till viss del av företaget, bör — särskilt i betraktande

av de olika meningar angående tolkningen av 66 §, om vilka talas i de

sakkunnigas motivering, — även i andra stycket av nu förevarande paragraf

samma uttryck komma till användning.

Det i slutet av andra stycket omförmälda beviset, att vad som

nedsatts fortfarande är hos Konungens befallningshavande innestående,

lärer, såsom förhållandena beträffande fullföljdsavgifters redovisning numera

äro ordnade, svårligen kunna meddelas av Konungens befallningshavande.

Vad beviset bör innehålla är, att vad som nedsatts icke återbekommits.

Justitierådet von Seth:

Det i förslaget använda uttrycket »revisionsskilling, etthundrafemtio

kronor», synes böra utbytas mot uttrycket »fullföljdsavgift, som

i 30 kap. 17 § rättegångsbalken sägs». Därigenom vinnes ju överens
-

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungi. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

stämmelse med rättegångsbalkens nuvarande terminologi, och att detta

även kan äga praktisk betydelse, visar sig i den större lätthet, varmed,

om sistnämnda uttryck användes, bestämmelserna i kungörelsen den 1

oktober 1915 angående nedsättning av fullföljdsavgift m. m. kunna göras

tillämpliga jämväl i nu förevarande fall. Iakttages detta, bör givetvis

motsvarande ändring göras även i övrigt, där beteckningen revisionsskilling

förekommer i förslaget.

97 §.

Justitierådet von Seth, med vilken regeringsrådet Planting- Gyllenbåga

i huvudsak instämde:

Bibehålles förslaget i fråga om instansordningen, kan i varje fall

ifrågasättas, om det sätt, varpå det tekniska biträdets ställning är ordnad,

är fullt tillfredsställande.

Enligt förslaget skulle den sakkunnige, först då målet förekommer

inför högsta domstolen, få någon befattning med detsamma. Båsom processen

i högsta instansen är ordnad, skulle han således komma att ställas

utanför den viktiga del av målets handläggning i högsta instansen, som

utgöres av dess beredande till föredragning och betänkandets avgivande.

För arbetet inom högsta domstolen synes detta innebära en given olägenhet.

Genom inskjutandet av ett nytt moment i processen mellan betänkandets

avgivande och fattandet av högsta domstolens beslut, minskas

givetvis sannolikheten för att betänkandet skall kunna av högsta domstolen

godkännas som dess dom, och därmed förlorar betänkandet eu stor

del av sin nuvarande betydelse för underlättandet och den snabba fortgången

av själva handläggningen i högsta domstolen. Fråga är till och

med, om icke medvetandet hos dem, som hava att avgiva betänkandet,

om detta förhållande kan komma att inverka på betänkandets kvalitet.

Givet är också, att åtskilliga av de tekniska spörsmål, som i anledningav

föredragningen komme att ställas på den sakkunnige, skulle komma

att bliva av den art, att de icke skulle kunna av honom besvaras enbart

med ledning av vad han kunnat inhämta genom föredragningen. Särskilt

gäller detta sådana spörsmål, som för sitt besvarande kräva särskilda

beräkningar eller kontrollerande av redan gjorda beräkningar. De fall,

då den sakkunnige skulle för att kunna besvara till honom ställda spörsmål

nödgas begära betänketid och att utfå handlingarna för närmare

granskning, skulle säkerligen ej bliva få. Redan i och för sig skulle

uppenbarligen detta förhållande komma att verka menligt på fortgången

av målens handläggning inför högsta domstolen. Därigenom skulle också

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

förloras don för sammanhållandet av ett måls detaljer i domstolsledamöternas

minne så viktiga koncentration av handläggningen, som vinnes

genom det nuvarande förfarandet med avgörandets i regel omedelbara

anknytande till föredragningen.

Även från parternas synpunkt synes den föreslagna anordningen

mindre tilltalande. De skulle ju hava anledning antaga, att don sakkunniges

uttalanden haft ett icke oväsentligt inflytande pa utgången titan

någon möjlighet att få kännedom om vad han verkligen sagt, då ju

hans mening icke skulle komma till något som helst uttryck vare sig i

ett av honom avgivet votum eller i något hans officiellt avgivna utlåtande

i målet.

Ej ens genom att giva den sakkunnige ställning såsom ledamot

av högsta domstolen med rättighet och skyldighet att deltaga i dess

avgöranden i vattenmål skulle man undgå alla de olägenheter, som ovan

påpekats. En dylik anordning skulle ju för övrigt, oavsett de principiella

betänkligheter, som alltid möta mot att låta tillfälligtvis tillkallade ledamöter

deltaga i avgörandet i sista instansen, stöta på den sv årigheten

att icke kunna genomföras utan grundlagsändring.

En annan utväg att på ett organiskt sätt införliva sakkunnigelementet

»med rättegången i högsta instansen lärer alltså böra försökas.

Mig synes detta bäst vinnas därigenom, att den sakkunnige finge

eu sådan ställning, att han komme att biträda redan vid målets beredande

till föredragning och att deltaga i betänkandets avgivande. Han komme

då att vid målets föredragning till avgörande i högsta domstolen redan

på förhand vara fullt inne i detsamma och till följd därav hava lättare

att snabbt besvara till honom ställda spörsmål, på samma gång som hans

uppfattning i sådana frågor, som väckts redan under målets beredning,

skulle komma till uttryck i själva föredragningen. Genom hans deltagande

i betänkandets avgivande skulle ju tillika hans uppfattning i

målet vinna ett officiellt uttryck.

En anordning sådan som den nu ifrågasatta låter sig genomföras

utan vidlyftigare lagstiftningsåtgärder än ett tillägg till förevarande paragraf

och några ändringar i instruktionen för nedre revisionen.

Säkerligen komme den sakkunniges tid att tagas ganska mycket

i anspråk genom uppdraget, och hans anställande skulle följaktligen

med hänsyn jämväl till de högre kvalifikationer han givetvis borde besitta

kräva viss icke obetydlig kostnad, men dels vore det väl icke uteslutet,

att den i 84 § avsedda avgiften skulle kunna lämna medel även

härtill, och dels får väl kostnadsfrågan med hänsyn till sakens vikt icke

tillmätas allt för stor betydelse.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Justitierådet Wedherg:

Åven om vattenmålens fullföljd till högsta domstolen sker omedelbart

från vattendomstolarna, ar efter min mening överflödigt att genom

särskild åtgärd bereda tillgång till teknisk sakkunskap vid målens behandling

i högsta domstolen. Skulle dock så anses böra ske, är jagbeträffande

formen härför i allt huvudsakligt ense med justitierådet

von Seth.

Justitierådet Gallstrand instämde i huvudsak med justitierådet von

Seth i vad han yttrat angående formen för den tekniska sakkunskapens

tillhandauållande åt högsta domstolen, därest endast två instanser korame

att förefinnas.

Överstelöjtnanten Ekdahl hänvisade till vad han anfört i anledningav

förevarande kapitel.

12 KAP.

3 §•

Lagrådet:

Bestämmelserna rörande de förhållanden, vilka skola inskrivas i

vattenboken, synas icke äga nödig fullständighet. Sålunda borde varje

beslut, som innefattar provning jämlikt 2 kap. 25 § av redan verkställd

byggnads laglighet, föranleda inskrivning. Vidare är exempelvis av förslagets

avfattning väl tydligt, att inskrivning skall ske rörande den

genom byggnadsbeslut ålagda skyldigheten att tillhandahålla ersättningskraft.

Men då beslut, varigenom på grund av stadgandena i 9 kap.

sådan skyldighet jämkats, icke kan sägas angå verkställande, ändrande

eller borttagande av anläggning, som i 1 § första stycket av nu förevarande

kap. avses, saknas föreskrift, att — vad dock givetvis borde

g-älla även dylikt beslut skall anmärkas i vattenboken. Jämte det

tillägg göres om beslut enligt 2 kap. 25 §, torde alltså i första stycket

av nu ifrågavarande paragraf lämpligen höra stadgas, att inskrivning i

vattenboken skall ske om varje beslut, varigenom ändring göres i förhållande,

som förut där inskrivits.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

247

(5 §■

Lagrådet:

Med hänsyn till de rättsverkningar, vilka jämlikt 11 § tillkomma

inskrivning på grund av ansökan, torde underrättelse om kungörelsens

innehåll böra meddelas även den myndighet, som enligt 11 kap. 35 §

skall hava att bevaka det allmännas intressen.

11 §•

Justitieråden von Seth och Wedberg, regeringsrådet Planting-Gyllenbåga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

För tydligare angivande av de förutsättningar, under vilka sökandens

rätt att tillgodogöra sig vattnet är fri från klander, bör första

stycket i förevarande paragraf underkastas någon omarbetning. Vad

särskilt beträffar det i andra punkten omförmälta fall, att vid anläggningen

blott en del av det framrinnande vattnet tillgodogöres, lärer —

i överensstämmelse med vad som anmärkts vid motsvarande stadgande

i 2 kap. 23 § — böra i lagtexten utsägas, att sökanden må kunna erhålla

inskrivning av anspråk på äganderätt till vattnet i övrigt i strömfallet

eller den del därav, vars fallhöjd utnyttjas, och att friheten från

klander rörande det icke tillgodogjorda vattnet inträder allenast i den

händelse, att inskrivning av sådant anspråk ägt rum.

Justitierådet Gallstrand:

Jag finner den i första styckets andra punkt omfömälda frihet

från klander rörande rätt till vatten, som icke tillgodogjorts, ej böra inträda,

med mindre inskrivningen efter ansökan innehåller sökandens

anspråk, att strömfallet eller den del därav, som genom vattenbyggnaden

tillgodogöres, tillhör samma fastighet som byggnaden eller viss annan

fastighet, som sökanden äger. Där sökanden allenast på grund av servitut

har rätt till det tillgodogjorda vattnet eller del därav, saknas

nämligen anledning att låta klanderfriheten omfatta mera, än de faktiska

förhållandena föranleda.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. May.U nåd. proposition Nr 128.

13 KAP.

3 och 4 §§.

Lagrådet:

Dessa paragrafer torde böra så fullständigas, att de besiktningar,

som här omförmälas, må kunna avse jämväl vattenmärke eller särskilt

anbragt fixpunkt, vartill domstols eller annan myndighets beslut om

byggande i vatten eller därmed likställt arbete eller rörande hushållning

med vatten hänför sig.

8 §•

Justitierådet von Seth:

I sista stycket stadgas, att ifråga om handräckning enligt denna

paragraf enahanda bestämmelser skola gälla som de, som äro stadgade

för det i 191 § utsökningslagen avsedda fallet. I andra stycket av

sistnämnda paragraf hänvisas emellertid den, mot vilken handräckning

gives, att, om han vill försvara sig, utföra sin talan efter stämning vid

domstol, medan det naturliga försvarsmedlet mot handräckning, som

avses i förevarande paragraf, är ansökan till vattendomstolen. Lagrådet

har ock vid tal om 11 kap. 83 § hemställt om rätt för vattenrättsdomaren

att, om sådan ansökan göres, meddela inhibition i handräckningsmålet,

i den mån han finner skäl därtill vara. Med hänsyn

härtill bör åt nu ifrågavarande stadgande givas den avfattningen, att ifråga

om handräckning enligt förevarande paragraf de bestämmelser, som

äro stadgade för det i 191 § utsökningslagen avsedda fallet, skola äga

motsvarande tillämpning.

9 och 13 §§.

Lagrådet:

Det lärer kunna antagas att, då i dessa paragrafer talas allenast

om i denna lag givna bestämmelser eller stadgade föreskrifter med uteslutning

av de i kommittéförslaget tillagda orden »eller ock av domstol

eller annan myndighet i laga ordning meddelade bestämmelser»,

härmed icke avses någon saklig ändring i samma förslag. Med hänsyn

bland annat till stadgandet i 11 kap. 17 § 14, där bland vattenmålen

upptages talan om ansvar för hushållning med eller framsläppande

av vattnet i strid mot lag eller givna föreskrifter, synes emellertid

någon jämkning av ordalagen i nu förevarande paragrafer böra vidtagas.

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungi. Maj;ts nåd. proposition Nr 128.

Med hänsyn till de ändringar i utsökningslagen, som i anledning

av kronofogdetjänsternas indragning skett genom lagen den 14 juni

1917, bör ur 9 § utgå vad däri innehålles om länsmannens behörighet.

12 §.

Justitieråden Gullstrand och Wedberg, regeringsrådet P lårdingGyllenbåga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

Med sådant olovligt byggande i vatten, som innefattar svårare

avvikelse från vattendomstolens byggnadsmedgivande, likställes här i

straffrättsligt hänseende uraktlåtenhet att vidtaga rättelse, varom vattendomstolen

meddelat föreskrift i anledning av ansökan jämlikt 2 kap.

20 § tredje stycket eller 25 §. För underlåtenhet att verkställa ändringsarbete

å byggnad, vilket vattendomstolen i ett mot byggnadens

ägare instämt mål ålagt denne att utföra, finnes däremot straff ej

stadgat.

Vattendomstolens beslut i ansökningsmålen gäller mot en var,

medan dess beslut i stämningsmål av nyss nämnd art länder till efterrättelse

blott mellan parterna och, enligt 11 kap. 83 §, kan komma att

förlora sin verkställighet, när ansökan jämlikt förberörda paragrafer i 2

kap. sedermera göres. Trots denna olikhet mellan de båda slagen av

beslut synas emellertid giltiga skäl knappast föreligga att genom straffhot

skänka besluten i ansökningsmål eu sanktion, som besluten i stämningsmål

skulle liksom hittills komma att sakna.

Vad angår ansökningsmålen enligt 2 kap. 25 §, göra sig skilda

synpunkter gällande allt efter som den utan medgivande uppförda byggnad,

om vars laglighet vattendomstolens prövning begäres, tillkommit

före eller efter den nya lagens ikraftträdande. I senare händelsen

lärer för fall av någon betydenhet den i 13 kap. 11 § intagna föreskriften

om straff för den, som mot bestämmelserna i 2 kap. 20 §

första eller andra stycket bygger i vatten utan därtill av vattendomstolen

lämnat medgivande, bliva tillämplig och göra särskild kriminalisering

överflödig av underlåtenheten att ändra byggnaden enligt vattendomstolens

beslut i ansökningsmålet. Skedde åter byggandet före nya

lagens ikraftträdande och således på en tid, då byggande utan medgivande

ej var belagt med straff, synes det hårt och obilligt, om byggnadens

ägare sedermera skulle genom sin frivilligt gjorda ansökan utsätta

sig för äventyret, att byggnadens bibehållande bleve stämplat såsom

ett brott, medförande måhända frihetens förlust.

Det skall icke förnekas, att förhållandena ställa sig i viss mån

Bihang till riksdagens protokoll. 1918. 1 sand. 113 höft. (Nr 128) 32

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

annorlunda beträffande ansökan jämlikt 2 kap. 20 § tredje stycket.

Sådan ansökan är den byggande pliktig att ingiva, och det arbete, vars

godkännande äskas, har verkställts under nya lagens giltighetstid och

är av samma art som det, vartill enligt de föregående styckena i samma

lagrum vattendomstolens medgivande erfordras. Någon tillämpning av

den förut nämnda straffbestämmelsen i 13 kap. 11 § kan tydligen icke

heller ifrågakomma. Det vill emellertid synas, som om straffhotet ej

ens för detta fall vore behövligt.

Med hänsyn till det nu sagda hemställes, att andra ledet i nu

förevarande ■ paragraf måtte utgå eller ock begränsas att gälla blott

där ansökan gjorts jämlikt 2 kap. 20 § tredje stycket.

Justitierådet von Seth instämde i vad lagrådets övriga ledamöter

anfört angående andra ledet i förevarande paragraf.

15 §.

Lagrådet:

Då det i förevarande paragraf uttalas, att straff, som i föregående

paragrafer stadgas, ej må tillämpas, där förseelsen enligt allmänna

strafflagen är belagd med strängare straff, lärer detta vara ett mindre

noggrant uttryck för vad som egentligen är meningen, eller att, om

en handling är belagd med straff såväl enligt vattenlagen som enligt

allmänna strafflagen och straffet enligt sistnämnda lag är strängare,

straffbestämmelsen enligt allmänna strafflagen skall ensamt tillämpas.

Det kan emellertid ifrågasättas, om bestämmelsen, även riktigt

fattad och uttryckt, bör bibehållas. Den skulle nämligen i vissa fall

kunna leda till mindre önskvärda resultat. Förseelser mot vattenlagens

bestämmelser äro underlagda allmänt åtal. Detta är däremot icke alltid

fallet med de förseelser mot allmänna strafflagen, mellan vilka och

förseelserna mot vattenlagen konkurrens kan tänkas komma att uppstå.

Ett olovligt utrivande av byggnad i vatten t. ex. kan lätt komma att

innefatta jämte förseelse mot 11 § i förevarande kapitel även förbrytelse

mot 19 kap. 20 § allmänna strafflagen. Då i vissa fall straffet

enligt sistnämnda lagrum är strängare än enligt 11 § och tillika förbrytelse

emot 19 kap. 20 § strafflagen, som endast förnärmar enskild

persons rätt, ej får åtalas av annan än målsägande, skulle, om stadgandet

i förevarande paragraf bibehölles, det allmänna lätt kunna komma

att berövas varje möjlighet att beivra gärningen.

s. 251 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

251

14 KAP.

7 §•

Lagrådet:

Denna paragraf bör undergå sådan omarbetning, som påkallas av

kronofogdetjänsternas indragning och länsmanstjänsternas ombildning

till landsfiskalstjänster. Att härvid upptaga landsfogde bland de i

paragrafen nämnda befattningshavare synes knappast lämpligt.

Promulgationsbestämmelserna.

Justitieråden Gallstrand och Wedberg, regeringsrådet PlantingGyllenbåga

samt överstelöjtnanten Ekdahl:

Vid den i 2 kap. 3 § föreskrivna jämförelsen mellan nyttan och

skadan av byggande i vatten skall enligt 2 kap. 4 § såsom skada

anses, att framtida torrläggning av mark hindras eller försvåras genom

uppdämning. Prövning av fråga om ändrade eller nya bestämmelser

för vattenhushållningen skall jämlikt 2 kap. 31 § ske i enlighet med

de för byggande i vatten stadgade grunder, vadan sådant hinder eller

försvårande även därvid måste tagas i beaktande. I överensstämmelse

härmed bör ock uttrycket »skada» i 2 kap. 29 §, vilket lagrum innefattar

föreskrifter om skötseln av dammlucka eller däremot svarande

inrättning, när särskilda bestämmelser rörande vattenhushållningen ej

meddelats, vara att fatta i samma vidsträcktare betydelse, som i 2 kap.

4 § angives.

För nu gällande rätt är detta mera omfattande skadebegrepp

främmande. Föreskriften, att beträffande hushållning med vatten vid

äldre verk de därutinnan i nya lagen givna stadganden skola tillämpas,

komme alltså att medföra en försämring av dessa verks rättsliga ställning.

Då detta sjmes böra undvikas, hemställes, att till nämnda föreskrift

fogas det förbehåll, att till skada, som av hushållningen med

vatten förorsakas, icke är att hänföra hinder eller försvårande, varom

i 2 kap. 4 § sägs.

Sista stycket torde kunna utgå, då det ej innehåller annat, än som

redan framgår av 1 kap. 8 § andra stycket, jämfört med 11 kap. 17 §

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

17. Anses det emellertid böra uttryckligen angivas, att talan, som avses

i 1 kap. 8 § andra stycket, skall instämmas till vattendomstolen,

synes detta lämpligast ske genom fullständigande av sistnämnda

lagrum.

Justitierådet von Seth:

Jag instämmer så mycket hellre med lagrådets övriga ledamöter,

som jag anser att, även om vad jag hemställt ifråga om 2 kap. 4 §

iaktta ges, det av dem föreslagna förbehållet bör göras.

Förslag till lag om förteckning å vattendrag, där kungsådra finnes.

Lagrådet:

Då den provisoriska förteckningen naturligtvis bör för varje vattendrag

angiva även den särskilt bestämda plats, från vilken kungsådra

skall anses finnas, torde till utmärkande härav första stycket i 1 §

böra erhålla en något jämkad avfattning.

Den i 2 § bestämda klandertiden av två år synes lämpligen böra

räknas icke från den provisoriska förteckningens utfärdande utan från

den dag, då förteckningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från

trycket i Svensk författningssamling.

Enligt förslagets terminologi uppkommer den lagakraftägande

förteckningen efter hand, allteftersom den provisoriska förteckningen

lämnas oklandrad eller mot densamma väckt klandertalan ogillas — ja,

än mer, så snart ett lagakraftägande beslut föreligger om tillägg till

eller annan rättelse i den provisoriska förteckningen, är sådan rättelse

omedelbart att anse såsom införd i förteckningen. Onekligen är denna

terminologi skäligen konstlad. Den lärer likväl böra bibehållas, enär

eljest — så framt icke man vill finna sig i en utsträckning av den tid,

varunder frågan om kungsådras förekomst i visst vattenområde hålles

svävande efter vattenlagens ikraftträdande, — en tyngande omskrivning

av den grundläggande bestämmelsen i 1 kap. 5 § vattenlagen ej torde

kunna undvikas. I valet mellan en dylik vidlyftigare avfattning av

sagda bestämmelse, en avfattning, som helt snart efter vattenlagens

ikraftträdande skulle hava förlorat sin betydelse, och den anmärkta

mindre oegentligheten i nu förevarande blott för en kort övergångstid

tillämpliga lag synes det senare vara det mindre onda. Önskligt

är emellertid, att den antagna termino logien blir i nu förevarande lags

3 och 4 §§ mera klart och konsekvent genomförd.

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Ordalagen i sista stycket av 3 § lämna ruin för den tydning, att

frågan om kungsådras befintlighet i visst vattenområde skulle kunna

bero av förändringar i vattenmängd, vilka inträffa, visserligen efter det

den provisoriska förteckningen, i vad den rörer området, lämnats oklandrad

eller väckt klandertalan blivit slutligen prövad, men dock innan

den lagakraftägande förteckningen fullständigt införts i författningssamlingen.

En ändrad avfattning, som otvetydigt utmärker verkliga

meningen, synes fördenskull önsklig.

Förslag till lag om rätt att över annans mark framdraga ledning

för vatten till husbehovsförbrukning.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 37 J§ utsökningslagen.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 27 juni

1896 om rätt till fiske.

Lagrådet erinrade om vad beträffande förevarande förslag anförts

vid tal om 2 kap. 20 § i förslaget till vattenlag.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 16

juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 24 och 45 §§ i förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

Lagrådet:

Sedan förslaget remitterades till lagrådet, liar inteckningsförordningen

i nu ifrågavarande delar ändrats genom lag den 12 maj

1917, utfärdad i samband med expropriationslagen. Vid den omarbetning,

som förslaget i anledning härav bör undergå, torde det komma

att visa sj g, att 45 § kan lämnas oförändrad i senast erhållna

lydelse. Däremot lärer, på sätt vid 9 kap. 71 § vattenlagen erinrats,

ett fullständigande böra ske även av 36 § inteckningsförordningen.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 128.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsår enden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 15 februari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde lagrådets

den 21 januari 1918 avgivna utlåtande över de den 20 mars

1917 till lagrådet remitterade förslagen till

1) vattenlag,

2) lag om förteckning å vattendrag, där kungsådra finnes,

3) lag om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten

till husbehovsförbrukning,

4) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken,

5) lag om ändrad lydelse av 37 § utsökningslagen,

6) lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 27 juni 1896 om

rätt till fiske,

7) lag om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 16 juni 1875

angående lagfart å fång till fast egendom, samt

8) lag om ändrad lydelse av 24 och 45 §§ i förordningen den 16

juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Det remitterade

förslagets

omfattning.

Kommitté
förslaget.

(1910 års förslag.

)

Tvångsrätt.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Därvid anförde departementschefen:

»Det förslag till vattenlag jämte tillhörande författningar, som varit

föremål för lagrådets granskning, utgör en av inom justitiedepartementet

tillkallade sakkunniga verkställd omarbetning av vissa delar uti det förslag

i samma ämne, som den 17 december 1910 avgivits av vattenrättsoch

dikningslagskommittéerna. Enligt det uppdrag, som givits åt de

sakkunniga, har omarbetningen huvudsakligen avsett det rättsliga reglerandet

av vattnets tillgodogörande eller vad som plägat sammanfattas

under beteckningen den lukrativa vattenrätten. Däremot hava de delar

av kommittéernas förslag, som avse allmän farled, torrläggning av mark

samt avledande av spillvatten, icke varit föremål för de sakkunnigas

arbete, ehuruväl i det av de sakkunniga framlagda förslaget plats reserverats

för upptagande av bestämmelser jämväl i dessa ämnen liksom

beträffande allmän flottled.

Nyssnämnda remiss till lagrådet av de sakkunnigas förslag skedde

på föredragning av en av mina företrädare i ämbetet. Då således varken

jag eller övriga nuvarande ledamöter av statsrådet förut haft tillfälle

att intaga ståndpunkt till det remitterade förslaget om ny vattenlag, torde

det nu tillåtas mig att inför Eders Kungl. Maj:t utveckla de huvudgrunder,

varå enligt min mening den nya vattenlagstiftningen bör

byggas och vilka i vissa icke oväsentliga avseenden skilja sig från dem,

som vunnit tillämpning vid det remitterade förslagets utarbetande.

Innan jag går att framlägga dessa synpunkter, vill jag dock i

korthet redogöra för det huvudsakligaste innehållet i såväl nyssnämnda

kommittéförslag som det remitterade sakkunnigförslaget.

En av huvudanledningarna till det uppdrag, som på sin tid anförtro

tts åt vattenrätts- och dikuingslagskommittéerna, utgjordes av den

alltmera kännbara bristen på en modern, efter den nuvarande vattenkraftindustriens

krav avpassad lagstiftning beträffande vattenkraftens tillgodogörande.

Vid utarbetandet av förutnämnda, av komittéerna under

år 1910 avgivna förslag hade också kommittéerna föresatt sig som kanske

sin allra främsta uppgift att skapa gynnsammare betingelser i nu nämnda

hänseende. I detta syfte förordades bland annat en väsentlig utvidgning

av rätten att bygga i vatten ändå att skada därigenom tillfogades annan

tillhörig egendom ävensom att till förmån för ett dylikt företag eljest

taga annans egendom i anspråk. Under det att sådan rätt enligt

gällande vattenrättsförordning allenast står till buds, då genom upp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2.r>7

Kung!. Maj-.ts nåd. proposition Nr 128.

dämning vållas skada å jord, och endast för det fall, att skadan prövas

vara ringa mot den nytta, som vinnes genom uppdämningen, hava kommittéerna

såsom allmän regel föreslagit, att skada å annan tillhörig egendom,

vare sig jord, hus, fiske eller annat, vore tillåtlig, givetvis mot ersättning

till den skadelidande, och detta oavsett huruvida skadan förorsakas

genom uppdämning eller annorledes. Härför har icke uppställts väsentligen

annat villkor än att nyttan av byggnaden skall uppgå till dubbelt

mot skadan. Den byggande tillförsäkras därjämte en vidsträckt rätt att

taga annans egendom i anspråk för dammbyggnader, utmål och dylikt.

Därest vattenkraften i ett strömfall tillhör skilda ägare, medgives rätt för

den, som äger större delen av fallet, att tillgodogöra sig jämväl återstoden.

Ström fallsägare, som sålunda får vika, tillförsäkras såsom allmän regel

ersättning medelst överföring av motsvarande kraftbelopp på elektrisk

eller mekanisk väg.

De för vattenkraftens rationella utnyttjande så viktiga regleringsföretagen

hava kommittéerna sökt att befordra genom att stadga skyldighet

för strömfallsägare och andra, för vilka regleringen är till båtnad,

att under vissa villkor och i viss utsträckning bidraga till företagets

kostnader.

Jämväl i förhållande till allmänna intressen skulle enligt kommittéernas

förslag vattenbyggnadsintresset komma att intaga en i viss män

mera gjuinad ställning än enligt gällande lagstiftning är förhållandet.

Sålunda hava kommittéerna föreslagit upphävande av det i vår rätt ända

hittills gällande, efter 1899 års lagstiftning å förevarande område visserligen

icke längre undantagslösa förbudet mot byggande i kungsådra.

Det skydd vissa allmänna och enskilda intressen tidigare ägt i kungsådrans

öppenhållande har av kommittéerna ersatts med vissa bestämmelser angående

skyldighet för ägare av strömfall eller annat vattenområde att avstå

vattenmängd eller fallhöjd till förmån för nämnda intressen. I samband

härmed hava kommittéerna jämväl låtit benämningen kungsådra bortfalla.

Skyldigheten att avstå vattenmängd eller fallhöjd har såsom allmän

regel gjorts beroende av vattendragets storlek och ansetts böra

förefinnas endast beträffande vissa vattendrag, de s. k. »större vattendragen».

Till större vattendrag hänföres vattendrag med en viss vattenföring.

Skyldigheten att utan ersättning avstå vattenmängd omfattar

en tredjedel av den framrinnande vattenmängden. I strömfall skall en

tredjedel av den i anspråk tagna fallhöjden lämnas utan ersättning. De

intressen, som på detta sätt tillgodoses av kommittéerna, äro farleds-,

flottleds-, fiske- och torrläggningsintressena.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt 113 höft. (Nr 128.) 33

Ersättning i

kraft.

Tvångsdelaktighet

i

reglering sf

öretag.

Allmänna

intressen.

Kungsådreintressena.

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Andra allmänna

intressen.

Förprövning.

Sättegången.

Vatten
domstolar.

Kun f/l. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Utöver de nu antydda -stadgandena om avstående av vattenmängd

eller fallhöjd upptager kommittéförslaget åtskilliga andra bestämmelser

till skydd för allmänna intressen. Sålunda föreskrives genom särskilda

i förslagets 2 kap. upptagna stadgande!!, att genom byggande i vatten

ej får förorsakas menlig inverkan på klimatet eller allmänna hälsotillståndet

eller allmänna intressen eljest i avsevärd mån kränkas eller

sättas i fara eller olägenhet av betydelse tillskyndas redan existerande

allmän farled eller allmän flottled. Ej heller må genom byggande i

vatten ett avsevärt antal bofasta personer berövas sina bostäder. Fiskets

intressen äro tillgodosedda bland annat därigenom, att vid byggande

i vattendrag en viss årlig avgift i allmänhet skall bestämmas att utgå

till befrämjande av Asket inom landet.

Ordnandet av förhållandet mellan vattenbyggnadsintresset och motstående

intressen av allmän eller enskild natur skall ske vid den undersökning,

som domstolen har att företaga, innan byggnad i vatten av

någon betydenhet må verkställas. Den reglering mellan nämnda intressen,

som härvid åvägabringas, tillägges med vissa inskränkningar och undantag

en för all framtid bindande verkan. Byggnadens ägare blir härigenom

tryggad i sin rätt att behålla och begagna sig av byggnaden. Givetvis

kan denna rätt dock tvingas att giva vika i den ordning och under de

villkor, som äro stadgade i expropriationslagen eller därmed jämförlig

lagstiftning t. ex. dikningslagen.

Jämväl vad angår den processuella behandlingen av frågor rörande

byggande i vatten innebär kommittéernas förslag en nydaning. Under

det att denna behandling enligt nu gällande vattenrättsförordning i fråga

om byggande i vatten i allmänhet tillhör de allmänna domstolarna och

beträffande byggande i kungsådrevattendrag är uppdelad mellan de allmänna

domstolarna och Kungl. Maj:t, skulle dessa frågor enligt förslaget

i allmänhet prövas av särskilda domstolar, vattendomstolarna. Genom

den föreslagna sammansättningen av dessa domstolar har man bland

annat velat tillförsäkra sakkunskapen å förevarande område ett större

inflytande i fråga om vattenmålens bedömande. Vattendomstolen skall

bestå av eu av Konungen för viss tid förordnad lagkunnig samt i domarevärv

eller annan praktisk juridisk verksamhet erfaren vattenrättsdomare

såsom ordförande, två likaledes av Kungl. Maj:t för viss tid utsedda

vattenrättsingenjörer, vilka skola äga sakkunskap, den ene särskilt beträffande

byggande i vatten och den andre särskilt i frågor angående

torrläggning av mark, samt två vattenrättsnämndemän. Vattenrättsnämndemännen

skola utses på sätt som är stadgat beträffande ledamot i ägodelningsrätt.

Samtliga ledamöterna i domstolen skola äga lika rösträtt.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kunc/l. Maj:ts nåd. proposition Nr 128. 259

Såsom framgår av kommittéernas betänkande har avsikten varit att

insätta allenast ett fåtal vattendomstolar. Med denna anordning bär

man velat ernå, att för varje domstol skulle så småningom komma att

stå till buds eu synnerligen rik erfarenhet å området.

Genom de beträffande rättegången i vattenmål föreslagna bestämmelserna

bar man dessutom sökt bereda en mera ingående och enhetlig

behandling av vattenmålen. Ett av syftemålen med dessa bestämmelser

har därjämte varit snabbhet i rättsskipningen. Till vinnande av sistnämnda

syfte hava kommittéerna föreslagit bl. a. att talan mot vattendomstolens

utslag skall fullföljas omedelbart hos högsta domstolen.

Från åtskilliga håll förspordes ganska snart efter kommittéförslagets

från)läggande anmärkningar mot det sätt, varpå särskilt de samhälleliga

och den jordbrukande befolkningens intrpssen tillgodosetts i förslaget.

Frågan om kommittéförslagets överarbetning i denna del framfördes jämväl

i riksdagen. För en dylik överarbetning uttalade sig andra kammaren

vid 1915 års riksdag, och det torde till väsentlig del hava varit

i anledning av andra kammarens beslut i denna fråga, som förut berörda

uppdrag åt särskilda sakkunniga lämnades att vidtaga överarbetning av

förslaget. Vid uppdragets utförande skulle, enligt av dåvarande departementschefen

vid meddelandet av uppdraget lämnad anvisning, särskilt

tagas hänsyn därtill, huruvida och på vilket sätt de samhälleliga intressena

och den jordbrukande befolkningens berättigade önskemål borde

beaktas i högre grad än som skett i kommittéförslaget.

Det åt de sakkunniga lämnade uppdraget slutfördes under förra

hälften av år 1917.

Med bibehållande av de grunder, varå kommittéernas förslag är

byggt, hava de sakkunniga efterkommit åtskilliga av de anmärkningar,

som riktats mot förslaget.

De av kommittéerna föreslagna bestämmelserna angående tvångsrätt

vid byggande i vatten hava sålunda omarbetats i syfte att skapa

säkrare garantier bland annat därutinnan, att ej odlad jord kommer att

uppoffras till förmån för ett vattenbyggnadsintresse, med mindre den

övervägande fördelen av en dylik åtgärd ur nationalekonomisk och samhällelig

synpunkt är påtaglig. Ur denna synpunkt hava de sakkunniga

uppställt såsom villkor för rätt att genom byggande i vatten förorsaka

skada å annan tillhörig åker eller äng, att nyttan härav skall uppgå till

tre gånger skadan. Därjämte har såsom allmän regel föreskrivits, att

byggande i vatten ej må tillåtas, då därigenom odlad jord till eu efter

Kommitté
förslagets
överarbet
ning.

De sakkunnigas

förslag.

(1917 ärs

förslag.)

Tvångsrätt.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kunyl. Ma):ts nåd. proposition Nr 128.

ortsförhållandena betydande omfattning skulle komma att sättas under

vatten eller eljest väsentligen skadas. Beträffande innebörden av detta

stadgande må ur de sakkunnigas motiv anföras:

»Såsom känt uppgår i stora delar av vårt land, särskilt de nordliga,

den öppna bygden och i samband härmed den jord, som tagits eller

kan tagas i anspråk för jordbruk, mångenstädes till en mycket begränsad

areal. Det skulle därför med en oinskränkt tillämpning av den förut

angivna allmänna regeln angående proportionen mellan nytta och skada

väl kunna tänkas inträffa, att genom ett vattenbyggnadsföretag, varmed

åsyftas tvinnande av stora kraftbelopp, jordbruket i en viss trakt till

betydande del komme att förstöras. Från samhällelig synpunkt torde

detta icke vara lyckligt. Ofta nog är det här fråga om ett i smärre

delar på flera händer uppdelat jordbruk, som kanske stundom ej lämnar

ägarna deras fulla levebröd , men i allt fäll bidrager till att i bygden

kvarhålla en bofast befolkning. Det skulle illa samstämma med vår

tids sociala strävanden, om dessa småbrukarhem utan de mest tvingande

skäl finge uppoffras. I själva verket stå de synpunkter, som i detta

fall gorå sig gällande, i det närmaste samband med dem, som i kommittéförslaget

föranlett förbud mot byggande, varigenom ett avsevärt

antal personer skulle berövas sina bostäder. * De sakkunniga anse sigpå

dessa grunder böra föreslå, att byggande i vatten i allmänhet icke

må tillåtas, om därigenom odlad jord till en efter ortsförhållandena be-^

tydande omfattning skulle sättas under vatten eller eljest skadas. Av

det ifrågavarande stadgandets lydelse framgår, att hänsyn skall tagas

till jordskadan, oavsett huruvida jorden tillhör den byggande eller annan.»

Genom det av de sakkunniga föreslagna stadgandet, att till skada

jämväl skall räknas hinder för eller försvårande av framtida torrläggningav

mark, som förorsakas genom uppdämning, har också beaktats ett

gammalt önskemål från den jordbrukande befolkningens sida.

Till skydd för fiskets intressen har införts förbud mot sådant

byggande i vatten, varigenom fiskerinäring av större betydenhet skulle

lida väsentligt förfång. Genom byggande i vatten må enligt de sakkunnigas

förslag ej heller vållas sådan bestående förändring i naturförhållandena,

varigenom är att befara väsentligt minskad trevnad för

närboende eller betydande förlust för landets djur- eller växtvärld. I

överensstämmelse med det i kommittéförslaget upptagna stadgandet angående

skydd för bofasta personers bostäder hava de sakkunniga ansett

sig böra tillika förbjuda sådant byggande i vatten, som skulle föranleda

till nedläggande av större fabrik eller annan anläggning, varav många

hava uppehälle, eller till väsentlig inskränkning i dess drift.

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

För att erhålla ett ur nationalekonomisk synpunkt riktigare avgörande

beträffande tillåtligheten av en vattenbyggnad hava de sakkunniga

föreslagit, att vid jämförelsen mellan nyttan och skadan hänsyn

skall tagas även till sådan skada, som vållas å den byggande själv tillhörig

egendom.

Då de ifrågavarande bestämmelserna om villkoren för byggande

i vatten innefatta en väsentlig begränsning av de befogenheter härutinnan,

som enligt kommittéförslaget skulle tillkomma den byggande,

hava de sakkunniga till undvikande av, att samma bestämmelser skulle

i sin tillämpning lägga hinder i vägen för ett företag, vars tillkomst

för den omgivande bygden, för landets näringsliv eller eljest från allmän

synpunkt kunde väntas bliva av en synnerlig betydelse, upptagit

ett stadgande, att under nu angivna förutsättningar företaget under varje

förhållande må komma till stånd.

Vad angår de av kommittéerna föreslagna bestämmelserna i fråga

om sakägares rätt till ersättning för skada, som vållas genom vattenbyggnaden,

har anmärkts, att de icke ägde erforderlig tydlighet och

fullständighet. Denna brist hava de sakkunniga sökt avhjälpa. 1 samband

härmed har i ännu högre grad än i kommittéförslaget framhållits

angelägeheten av, att även skada av annan beskaffenhet än rent ekonomisk

skall gottgöras.

Kommittéförslagets regler angående ersättning medelst kraftöverföring

hava bibehållits och utvecklats. Sålunda har möjlighet beretts

att låta denna ersättningsform komma till användning jämväl i andra

fall, än då fråga är om ersättning för i anspråk tagen vattenkraft, såsom

vid skada å jord in. m.

Såsom redan förut berörts skall enligt de sakkunnigas förslag

ersättning jämväl utgå för sådant hinder för eller försvårande av torrläggning

av mark, som förorsakas genom uppdämning.

Den förhöjning av ersättningens belopp, som redan enligt vattenrättsförordningen

tillkommer sakägare, har bibehållits i såväl kommittéförslaget

som de sakkunnigas förslag.

Enligt gällande vattenrättsförordning kan den, som lider skada av

en vattenbyggnad, vilken tillkommit enligt domstolens medgivande, icke

därefter göra gällande rätt till ersättning för skadan. Endast i den

mån domstolen i samband med sitt medgivande förpliktat anläggningens

ägare att ersätta uppkommande skada, är denne ansvarig för sådan.

Denna grundsats har i huvudsak vunnit tillämpning jämväl i kommittéernas

förslag. Härtill hava de sakkunniga framhållit, hurusom densamma

stode i strid med den princip, som i motsvarande fall gjort sig

Sakägares

rätt till ersättning.

Eftervärde
riog.

s. 262 Kontrollera mot PDF

Kungtådre
mtresiena.

262 Kungl. Maj .tf; nåd. proposition Nr 128.

gällande inom dikningslagstiftningen. Enligt de sakkunnigas meningskulle

dessutom ett fasthållande vid den av kommittéerna till denna

fråga intagna ståndpunkten kunna leda till obillighet mot den skadelidande.

De sakkunniga yttra härutinnan:

»Det torde vara obestridligt, att hur noggranna de undersökningar

än må vara, som löregå uppförandet av eu vattenbyggnad, omständigheter

kunna förbises, vilka äro av betydelse för bedömande av byggnadens

verkningar, något som jämväl kommit till erkännande uti kommittéernas

egna uttalanden. För dylika fall måste det emellertid betecknas

såsom en billig och rättvis fordran, att den, som tvingas att

tåla skada å sin egendom till förmån för ett främmande intresse, också

erhåller denna skada till fullo ersatt och att alltså, därest ett förbiseende

föreligger, de ekonomiska följderna härav icke drabba den enskilde sakägaren.

Det synes ej heller kunna tillräknas denne såsom någon försummelse,

att utredningen icke erhållit en sådan fullständighet, att varje

misstag kommit att undvikas. 1 själva verket torde från vattenkraftindustriens

målsmän icke möta någon invändning mot en anordning,

varigenom åt sakägare beredes möjlighet att erhålla eftervärdering beträffande

sådana skador, som vid byggnadsbeslutets meddelande icke

förutsetts eller dä beräknats, allenast det härför erforderliga förfärandet

kan så inrättas, att byggnadens ägare därigenom icke betungas med

oskäliga kostnader. Insikten om rättmätigheten av kravet å eftervärdering

har också — trots att sådan för vattenrättsförordningen är alldeles

okänd — understundom föranlett, att parterna överenskommit om dylik

värdering eller att, såsom beträffande överbyggandet av kuugsådran vid

Gullspång, vattenverksägaren icke ansett sig böra bestrida bifall till

från annat håll härom gjord hemställan. Enligt utländska vattenlagar

är i allmänhet medgiven rätt till ersättning för skador av det slag, varom

nu är fråga.»

De sakkunniga hava av dessa skäl i sitt förslag tillagt den skadelidande

rätt att jämväl inom viss tid efter domstolens medgivande framställa

anspråk på ersättning för skada, som domstolen icke förutsett

vid sitt medgivande.

Kostnaden för den eftervärdering, som sålunda kan ifrågakomma,

skall bäras av byggnadens ägare utom för det fäll, att ersättningsanspråket

framställts utan något som helst fog.

Såsom förut erinrats hade kommittéerna ansett sig icke böra bibehålla

det i vattenrättsförordningen upptagna förbudet mot kungsådrans

stängande utan sökt att på annat sätt tillgodose de intressen, som plägat

förknippas med kungsådran. Ej ens benämningen kongsådra återfinnes,

s. 263 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:U nåd. proposition Nr 128. 263

enligt vad jag redan omnämnt, i kommittéernas förslag, De sakkunniga,

som funnit det lämpligare att bibehålla den hävdvunna benämningen

kungsådra än att införa den av kommittéerna föreslagna beteckningen

»större vattendrag», hava emellertid delat kommittéernas åsikt, att förbudet

mot kungsådrans stängande icke bör upptagas i den nya lagstiftningen

utan ersättas av bestämmelser om de skyldigheter, som åligga

vattenområdets ägare i förhållande till de intressen, som äro beroende av

vattnets fria framrinnande i kungsådran, eller de så kallade kungsådreintressena.

Med dessa intressen hava de sakkunniga likställt bevattningav

mark. Dessutom hava de sakkunniga till kommittéförslagets stadganden

i denna del fogat den bestämmelsen att, om för tillgodoseende

av ett allmänt ändamål, som i lagen icke särskilt upptages såsom förknippat

med kungsådran men dock är beroende av vattendragets öppenhållande,

det framdeles anses erforderligt, att byggnad, som uppförts

i ett kungsådrevattendrag, utrives eller ändras, byggnadens ägare har

att enligt de beträffande kungsådran eljest gällande reglerna utan ersättning

vidkännas därigenom uppkommen förlust i vattenmängd. Denna

bestämmelse motsvarar ett bland de villkor, som plägat under senare

år upptagas i av Kungl. Maj:t meddelade resolutioner angående tillstånd

till kungsådrans överbyggande och har införts särskilt med tanke på,

att allmänna intressen, om vilka man nu icke kan bilda sig någon

närmare föreställning, i en framtid kunna uppträda och nödvändiggöra,

att kungsådrans vatten "åter får rinna fritt.

Beträffande frågan om kungsådrans förekomst hava de sakkunniga

i allt väsentligt anslutit sig till de grunder, som varit bestämmande

fx>r kommittéernas uppdelning av vattendragen, d. v. s. vattendragets

storlek. Vissa avvikelser hava gjorts, men dessa torde icke vara av den

beskaffenhet, att de i detta sammanhang påkalla någon uppmärksamhet.

Av såväl kommittéerna som de sakkunniga har framhållits, hurusom

de intressen av allmän natur, som i den närvarande tiden höra

samman med vattendragen och tillgodogörandet av deras vattenkraft,

uppenbarligen icke låta begränsa sig till kungsådran. Sålunda erinras

om vattenkraftens djupt ingripande betydelse ej allenast för tillgodoseende

av den storindustriella driftens kraftbehov utan ock för den mindre

förbrukning av kraft, som sammanhänger med den elektriska kraftens

användning för belysning och uppvärmning ävensom i lantbruk, hantverk

och småindustri.

De sakkunniga hava vid utarbetandet av sitt förslag sökt att

låta jämväl de nu antydda synpunkterna komma till sin rätt. I detta

avseende märkas särskilt de i 1 kap. upptagna bestämmelserna an
-

Andra

allmänna

intressen.

Bygdekraft.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Sättet fär de

allmänna

intressenas

tillvaratagande.

Till de sakkunnigas

betänkande

fogad

reservation.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

gående skyldighet för ägaren av en större kraftanläggning att mot

självkostnadspris jämte ett mindre tillägg tillhandahålla intill en tjugonde!

av anläggningens kraftproduktion för tillgodoseende av den omgivande

bygdens behov av elektrisk kraft till belysnings- eller uppvärmningsändamål

eller till användning i hantverk, småindustri eller

lantbruk. Dessutom må i detta sammanhang erinras om de redan av

kommittéerna föreslagna stadgandena, att ersättning’ för vattenkraft,

som ägare av ett strömfall eller en falldel enligt vad redan förut omnämnts

kan tvingas att avstå till förmån för annan strömfallsägare,

skall utgå i kraft, som på elektrisk väg eller annorledes överföres till

ersättningstagaren. Genom dessa bestämmelser har man velat såväl

befordra den elektriska kraftens allt vidsträcktare användning som ock

motverka en skadlig monopolisering av vattenkraften.

Beträffande de allmänna intressenas bevakande inför vattendomstolen

hava kommittéerna icke upptagit några bestämmelser. Detta förhållande,

som ej står i överensstämmelse med nu gällande vattenrättsförordnings

stadgande, att vid syn enligt 10 § av nämnda förordning

skall närvara av Konungens befallningshavande förordnat ombud för

bevakande av talan till betryggande av det allmännas rätt, har av de

sakkunniga icke ansetts tillfredsställande. Enligt de sakkunnigas förslag

skall dylikt ombud förordnas av justitiekanslern.

I samband med översikten av det av de sakkunniga framlagda

förslaget bär jag att omnämna, att förslaget på vissa punkter icke är

enhälligt. Sålunda hava tva av de sakkunniga i en avgiven reservation

givit uttryck åt den uppfattningen, att beträffande större kraftanläggningar

det allmännas intressen icke kunde anses på ett tillfredsställande

sätt tillgodosedda genom de av majoriteten föreslagna bestämmelserna.

Beträffande dylika kraftanläggningar hava dessa reservanter föreslagit

lösningsrätt för kronan efter en tid av nittiofem till etthundrafemton

år från anläggningens fullbordande. Lösesumman skulle utgå, såvitt

angår strömfall jämte utmål och vattenverksbyggnader, med ett belopp,

motsvarande anläggningskapitalet, men i övrigt efter den avträdda egendomens

tulla värde. Dessutom skulle det åligga ägarna av dylika större

kraftanläggningar att erlägga en årlig avgift av tio öre till "två kronor

för varje hästkraft. Avgiften skulle användas för allmännyttiga ändamål

företrädesvis beträffande den bj^gd, som berördes av företaget.

Den redogörelse för de sakkunnigas förslag och dess förhållande

till det äldre förslaget, som jag sålunda lämnat, har på grund av ämnets

s. 265 Kontrollera mot PDF

265

Kanyl. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

vidlyftighet måst begränsas till själva grundprinciperna. Med avseende

å dessa förslags närmare innehåll tillåter jag mig att hänvisa till kommittéernas

och de sakkunnigas utförliga motiveringar.

De sakkunnigas förslag blev i oförändrat skick remitterat till lagrådet.

På sätt förut nämnts har dess utlåtande över förslaget nu inkommit.

))

Sedan föredraganden därefter redogjort för det huvudsakligaste

innehållet av lagrådets utlåtande, fortsatte föredraganden:

»Såsom framgår av lagrådets utlåtande har lagrådet givit det till

detsamma remitterade förslaget det erkännandet, att det torde kunna

betecknas såsom synnerligen gott, och har därvid framhållits, att förslaget

utan att bryta med de grunder, på vilka den svenska vattenrätten

av gammalt vilar, är avpassat efter de krav, som den nutida vattenkraftiudustrien

måste ställa å lagstiftningen.

De anmärkningar mot förslaget, vartill lagrådets granskning givit

anledning, röra ej heller något av förslagets huvudpartier, med undantagav

den anmärkning, som av lagrådet framställts mot förslagets ståndpunkt

att låta part med förbigående av hovrätt fullfölja talan mot

vattendomstolens utslag omedelbart i högsta domstolen.

Otvivelaktigt är det föreliggande förslaget, vilket, såsom lagrådet

erinrat, utgör resultatet av ett mer än tioårigt lagstiftningsarbete å förevarande

område, värt allt erkännande. Särskilt syues mig förslaget i

sitt ordnande av förhållandet mellan vattenkraftintresset och motstående

intressen av enskild natur på ett synnerligen lyckligt sätt göra rättvisa

åt båda sidor. .

På sätt jag redan förut antytt, hyser jag emellertid beträffande

det innehåll, som bör givas åt en ny vattenlagstiftning, en uppfattning,

som i ej oväsentliga avseenden skiljer sig från den, som ligger till

grund för det till lagrådet remitterade förslaget. Jag har därför vid

den överarbetning av detta förslag, som föranletts av Jagrådets granskning

av detsamma, låtit vidtaga en del ändringar och göra vissa tillägg,

som äro att hänföra till den av mig sålunda intagna skiljaktiga ståndpunkten.

Resultatet av den omarbetning, som lagförslaget sålunda

undergått, föreligger i det förslag till vattenlag, om vars återremiss till

lagrådet jag ämnar längre fram gorå hemställan. Med avseende å det

sålunda omarbetade lagförslaget tillåter jag mig att anföra följande.

Med de sakkunniga är jag fullt ense därutinuan, att vattenkraftens

tillgodogörande numera måste anses vara av den stora allmänna beiyBihany

till riksdagms protokoll 1918. 1 samt. 113 höft. (Nr 128.) 84

Lagrådet

Departe
ments
chefens
ståndpunkt
-

Förslagets

omfattning

s. 266 Kontrollera mot PDF

Förhållandet

mellan vattenbyggnadsintresset

och

andra

allmänna #

intressen.

266 Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 128.

delse ur såväl ekonomisk som social synpunkt, att lagstiftaren icke

längre, utan att skada därigenom skulle tillskyndas viktiga samhällsintressen,

kan underlåta att reglerande ingripa å detta område. Uå en

uppdelning av det lagstiftningsområde, som utgjort föremål för kommittéernas

arbete, av praktiska skäl torde vara oundviklig, synes alltså ej

någon befogad anmärkning kunna riktas mot att den del av vattenrätten,

som huvudsakligen avser vattnets och särskilt vattenkraftens

tillgodogörande, först göres till föremål för behandling.

ivled hänsyn till den stora allmännytta, som är förknippad med

vattenkraftens tillgodogörande, anser jämväl jag, att goda skäl föreligga

för att i en ny vatteulagstiftning tillerkänna vattenbyggnadsintresset de

visserligen betydande förmåner, som i förslaget tillagts detsamma.

Emellertid må det uttryckligen framhållas, att dessa förmåner, särskilt

vad angår befogenheten att för genomförande av ett enskilt företag göra

intrång i annans rätt, uteslutande vila på den förutsättningen, att företaget

länder det allmänna till gagn. Lagstiftaren äger fördenskull full frihet

att giva dessa förmåner det innehåll och göra dem beroende av varje

villkor, som är ägnat att i främsta rummet tillgodose det allmännas rätt

och bästa. Brister den förutsättning, varunder förmånerna givits, är

det endast i överensstämmelse med dessas karaktär, att de kunna från

det allmännas sida återkrävas och detta eventuellt utan ersättning till

den enskilde.

Ur sist antydda synpunkt eller med andra ord det enskilda vattenbyggnadsintressets

förhållande till allmänna intressen synes mig det

resultat, vartill de sakkunnigas majoritet kommit, icke kunna i oförändrat

skick godtagas.

Det skall visserligen ej bestridas,. att de sakkunniga i väsentliga

punkter gått till mötes de anmärkningar, som ur samhällelig synpunkt

riktats mot kommittéernas förslag. Ej heller synes mig vara något att

erinra däremot, att, såsom de sakkunniga föreslagit, jordägaren bibehållits

vid rätten att framför annan utnyttja vattnet å sin grund. Men

såsom de sakkunniga själva framhålla är denna rätt ej oinskränkt. De

sakkunniga yttra härutinnan:

»Såsom redan förut antytts, är den grundägaren tillkommande

rådigheten över vattnet — denna må nu kallas äganderätt eller allenast

nytt janderätt — begränsad av de skrankor, som lagstiftningen själv uppställer

därför. I fråga om all enskild rätt gäller, att över densamma

står det allmännas -rätt, det allmänna bästa, samhällsnyttan. Åt den

enskilda rätten får icke givas ett innehåll, som står i strid häremot.

Av förhållandenas egen utveckling följer, att uppfattningen om det all
-

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

mannas rätt kan från tid till annan växla. De en gång fastslagna

gränserna för den enskilda rätten kanna vid sådant förhållande icke

vara orubbliga. Den enskilde är pliktig att finna sig i de inskränkningar

i hans rätt, vilka till följd av förändrad uppfattning om det allmännas

rätt befinnes nödigt att lagstadga. Givet är emellertid att, om

överhuvudtaget den enskilda rättigheten skall kvarstå, utövningen av

densamma icke får begränsas hur långt som helst.»

Härmed hava de sakkunniga otvetydigt anslutit sig till principen

om det allmänna intressets företräde framför enskild rätt. Denna princip

utgör ej någon nyhet för den svenska vattenrätten. Den enskildes

rådighet över vattnet har sålunda redan enligt vår äldre rätt varit begränsad

och till sitt innehåll bestämd av de allmänna ändamål vattendragen

ansetts böra tjäna. Den mest betydande om ock ej enda begränsningen

av ifrågavarande slag innefattas i vår lags bestämmelser

om kungsådra.

Kungsådran utgör ett uttryck för de allmänna intressenas rätt till

vattendragen — sådana dessa intressen uppfattades och gjorde sig gällande

redan i äldre tider. De intressen, som då krävde beaktande, voro

i första hand fiskets och samfärdselns. Tryggandet av dessa intressen

krävde vattendragets öppenhållande, och med hänsyn härtill erhöll

kungsådran sin karaktär att i viss mån innefatta ett förbud mot vattendragets

stängande.

I vår tid äro vattendragen av vikt för samhället jämväl i andra

hänseenden. Nya intressen hava sålunda framträtt och kräva beaktande.

Att samhället skulle lämna dessa intressen å sido allenast därför, att

de icke inbegripas i kungsådran, skulle icke stå i överensstämmelse

med den grund, vara själva kuugsådreinstitutet vilar.

Tillgodogörandet av vattenkraften utgör numera otvivelaktigt ett

av de mest betydelsefulla av de allmänna intressen, som äro förknippade

med vattendragen. Från denna förutsättning hava såväl kommittéerna

som de sakkunniga utgått vid utarbetande av sina förslag. Men av

samma skäl som enligt dessa förslag den enskilde kan förpliktas att

till förmån för ett företag, som bär vattenkraftens utnyttjande till ändamål,

tåla intrång i sin rätt, av samma skäl måste också den enskilde företagaren

finna sig i, att hans egen rätt begränsas med hänsyn till samhällets

intresse. Grunden till lagstiftarens befogenhet i såväl det ena

som det andra hänseendet, är uppenbarligen densamma, nämligen vattenkraftintressets

natur av allmänt intresse.

I själva verket är det för den moderna lagstiftningen långt ifrån

främmande, att den enskilda företagsamheten, särskilt då den är bärare

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Statens prisregleringsrätt

är oberoende

av

vattenlagstiftninge.

j.

Behovet av

bestämmelser

i syfte att

inskränka den

enskildes för
-

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

av viktigare samhällsintressen, underkastas ganska väsentliga inskränkningar.

Sa är enligt vår rätt förhållandet t. ex. i fråga om anläggande

och ° drift av enskild järnväg, som är avsedd för allmän trafik. De förbehåll,

som Kungl. Maj:t plägar föreskriva vid koncession å enskild

järnväg, äro i och för sig icke annat än ett uttryck för samfärdselintressets

stora betydelse ur allmän synpunkt.

Uppenbarligen fa dock de. ifrågavarande inskränkningarna icke

givas en sådan omfattning, att det enskilda initiativet härigenom skulle

komma att allt för mycket tyngas. Ej minst med hänsyn till samhällets

egen fördel uppställer sig den fordran, att åt den enskilda företagsamheten

lämnas en icke alltför snävt begränsad frihet.

Som^ bekant hava meningarna visat sig mycket delade angående

erforderligheten av, att i lagstiftningen upptagas särskilda bestämmelser

till skj dd föi sådana samhällsintressen, som äro förknippade med vattenkraftens

användning.

Den nu beiörda frågan har vant föremål för särskild behandling

inom en under år 1911 tillsatt kommitté, åt vilken bl. a. anförtrotts

att utreda, huruvida och i vilken omfattning samt under vilka villkor

en koncessionslagstifirning utöver den redan gällande borde införas med

avseende, a kraftkällor, kraftstationer eller kraftledningar. Inom nämnda

kommitté har, såsom framgår av kommitténs under år 1914 avgivna

betänkande, flertalet av kommitténs ledamöter stannat vid den meningen,

att för de samhälleliga intressenas tillgodoseende dylik lagstiftning icke

vore av behovet påkallad. 1 ill stöd för denna åsikt hava dessa ledamöter

hänvisat till den konkurrens, som vore att motse mellan olika

kraftproducenter på grund av riklig tillgång på såväl vattenkraft som

ock kraft, vunnen ur andra kraftkällor, särskilt stenkol och brännoljor.

Kommittemajoritetens ståndpunkt till denna fråga har emellertid, enligt

min mening på ett övertygande sätt, upptagits till bemötande av’ övriga

ledamöter av kommittén, liksom sedermera i den till de sakkunnigas

betänkande fogade reservationen. Den utveckling av förhållandena, som

vi bevittnat under det pågående världskriget, har också ovedersägligt

ådagalagt, vilken nationell angelägenhet det är att vi i största möjliga

mån frigöra oss från utländskt beroende med avseende å vårt kraftbehov

och vilken utomordentlig betydelse vattenkraften inom vårt eget land

äger för tillgodoseende av detta behov.

Vid lagrådets granskning av de sakkunnigas förslag har endast

en av dess ledamöter närmare utvecklat sin ståndpunkt till frågan om

en koncessionslagstiftning å vattenrättens område. Denne ledamot delar

såtillvida den uppfattning, som ligger till grund för en dylik lagstift
-

s. 269 Kontrollera mot PDF

269

Kungl. Maj As nåd. proposition Nr 12S.

ning, att han anser det oförsvarligt, om det allmänna alldeles släppte foganderäu

kontrollen över de enskilda vattenkraftanläggningarna ur sina händer. ^Xrapen*''

Han håller emellertid före, att den kontroll, som från det allmännas

sida härutinnan är erforderlig, kan och bör begränsas till en prisregleringsrätt.

Helt vist är deri utväg, som sålunda anvisats, förtjänt av det allra

största beaktande. Som bekant bär frågan om prisreglering vid distribution

av elektrisk kraft varit föremål för behandling av den nyss omnämnda

kommittén. Av en minoritet inom nämnda kommitté har också

föreslagits vissa bestämmelser i pr isregler ande syfte. En lagstiftning å

detta område synes mig emellertid endast äga ett yttre samband med de

villkor, som i vattenlagen böra uppställas för vattenkrafts tillgodogörande.

Oberoende av innehållet i dessa villkor torde nämligen lagstiftarens

rätt att underkasta den salubjudna kraften prisreglering vara

obestridlig. Om nu i den nj^a lagen med rätten att tillgodogöra sig

vattenkraft förbundes ett villkor av antytt innehåll, skulle detta lätteligen

kunna uppfattas så, att ägare av anläggningar, vilka tillkommit

enligt äldre lag, icke vore underkastade d}Tlik skyldighet. Otvivelaktigt

skulle det varit önskvärt, om jämväl nu berörda lagstiftning varit i det

skick, att den kunnat framläggas samtidigt med vattenlagstiftningen.

Någon verklig olägenhet därav, att så icke kan ske, synes dock icke

att befara, allraminst i den riktningen, att vattenlagens antagande skulle

försvåra genomförandet av en prisreglerande lagstiftning.

Hurusomhelst anser jag en prisreglerande lagstiftning icke utgöra Bygdekraft.

en tillräcklig garanti för tillgodoseende av de samhälls- och andra intressen,

som äro beroende av vattenkraftens tillgodogörande. Genom en prisreglering

ställas icke några kraftbelopp till förfogande för de kraftbehov,

vilkas tillgodoseende är av vikt ur allmän synpunkt. Tvärtom torde

det med skäl kunna påstås, att en prisreglering, enligt vad erfarenheten

bestyrkt, för att ej rent av motverka sitt syfte, måste äga till förutsättning

ganska vittgående befogenheter från det allmännas sida beträffande

själva produktionen. Såsom de sakkunniga beaktat i fråga om de bestämmelser

i förslaget, som avse skyldighet för ägaren av en kraftanläggning

att tillhandahålla kraft åt kringliggande bygd, kan detta

mål endast nås genom en begränsning av anläggarens dispositionsrätt

över den vid hans anläggning uttagna kraften.

Den lösning av ifrågavarande spörsmål, som sålunda av de sakkunniga

antytts, anser jag innebära stora fördelar. I överensstämmelse

härmed ämnar jag också föreslå en utvidgning av den i förslaget upptagna

skyldigheten att tillhandahålla bygdekraft, i det att denna sk}ddighet

s. 270 Kontrollera mot PDF

Nyprövning.

270 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

enligt min mening under vissa omständigheter bör kunna avse intill

en tiondel av anläggningens kraftproduktion. Såsom förut omnämnts

hade de sakkunniga stannat vid en tjugondei. Vid bestämmande av

skyldighetens utsträckning bör dock hänsjm tagas ej allenast, såsom de

sakkunniga föreslagit, till bygdens behov av kraft utan jämväl till omfattningen

av den rätt anläggningens ägare erhållit att förändra förut

rådande vattenstånds- och avrinningsförhållanden.

I det nu omarbetade förslaget återfinnas bestämmelserna om bygdekraft

i 4 kap. 1—4 §§.

Emellertid synes mig i annat hänseende de sakkunnigas ståndpunkt

till de allmänna intressenas tillvaratagande icke vara tillfredsställande.

Såsom framgått av den förut lämnade redogörelsen skall enligt

de sakkunnigas förslag den rättsställning, som tillkommer ägaren av

en vattenbyggnad i förhållande till allmänna intressen, i stort sett slutgiltigt

ordnas i samband med vattendomstolens prövning av byggnadens

tillåtlighet. Denna prövning blir sedermera, med vissa oväsentliga undantag,

bindande för all framtid.

Mot en dylik anordning skulle givetvis icke vara något att invända, ''

därest det vore möjligt, att vid det tillfälle, då prövningen äger rum,

överblicka jämväl framtida förhållanden. Som en dylik möjlighet icke

föreligger, blir härav en oundviklig följd, att prövningens resultat icke

kommer att motsvara utvecklingens krav. Ett vidhållande av förslaget

i denna punkt skulle otvivelaktigt leda till, att de framtida intressenas

rätt komme att ej oväsentligt eftersättas.

Ett tillvaratagande av jämväl de framtida intressena står i god

överensstämmelse med den svenska rättens grundsatser. Med vår äldre

rätts ovillkorliga förbud mot överbyggande av kongsådra kom kungsådran

att utgöra ett skydd för varje intresse, som för sitt tillgodoseende

var beroende av vattendragets öppenhållande, vid vilken tidpunkt det

än framträdde och vilken karaktär det än ägde. Det är visserligen

obestridligt, att den nu gällande vattenlagstiftningen i allmänhet icke

medger beaktande av framtida intressen i annat fall än då ett sådant

intresse är förknippat med kungsådran. Men denna ståndpunkt har som

förut framhållits, sin historiska förklaringsgrund i det förhållandet, att

kungsådran enligt äldre uppfattning ansetts bereda skydd för samtliga

de av vattendragen beroende intressena av allmän natur. Kungsådreinstitutet

kan alltså icke åberopas till stöd för någon begränsning av

det framtida intressets rätt.

I viss mån har de sakkunnigas majoritet biträtt denna uppfatta

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

ning järn väl i fråga om sådana allmänna intressen, som äro förknippade

med den tillgodogjorda kraftens användning. Ehuru skyldigheten för

ägaren av en anläggning att avstå bygdekraft enligt förslaget icke kan

i något fall utsträckas utöver en tjugondei av kraftuttagningen vid anläggningen,

skall dock inom nämnda tjugondei bygdekraftens belopp

bestämmas för perioder om trettio år.

Det torde emellertid vara tydligt, att det jämväl i andra hänseenden

kan visa sig erforderligt att efter förloppet av någon mera avsevärd

tidrymd till förnyad prövning upptaga spörsmålet angående det

enskilda företagets förhållande till de allmänna intressen, som äro förknippade

med vattenkraftens utnyttjande och distribution. Den situationen

kan alltför väl komma att i en framtid föreligga, att det visar

sig utgöra ett allmänt intresse att begränsa ägarens dispositionsrätt över

kraften ej allenast, såsom skett i föreliggande förslag, med hänsyn till

vissa ortsintressen utan jämväl i andra hänseenden t. ex. för tillgodoseende

av samfärdselmedlens eller vissa viktigare näringsgrenars behov

av kraft.

Ej heller kan det anses riktigt, att avvägandet av förhållandet

mellan vattenbyggnadsintresset och sådana allmänna intressen, som mera

direkt påverkas av byggnaden, såsom samfärdselns eller jordbrukets,

sker en gång för alla.

Det inbördes värdeförhållande, som vid en viss godtyckligt vald

tidpunkt är rådande mellan vattenbyggnadsintresset och andra intressen,

bör ej rimligen läggas till grund för en slutlig reglering av ifrågavarande

intressen. Med kännedom om, hurusom värdeförhållandet mellan

de till vattendragen bundna intressena av allmän natur inom en relativt

kort tidrymd kan alldeles omkastas — härpå utgör just vattenkraftintressets

egen utveckling det mest talande bevis — anser jag denna

ståndpunkt icke tillgodose det krav på anpassningsförmåga, som otvivelaktigt

måste ställas på en modern vattenlagstiftning. Vad vid en viss

tidpunkt framstått såsom ett allenast enskilt intresse, kan inom en närbelägen

framtid antaga karaktären av allmänt. Såsom exempel å eu

dylik övergång kan förutom vatten kraftintre>set anföras torrläggningsintresset

och i viss mån jämväl flottningsintresset. Däremot hava vissa

andra allmänna intressen, som tidigare gjort sig med stor styrka gällande

beträffande vattendragen, nämligen farleds- och fiskeintresset, icke för

närvarande samma aktualitet i nämnda hänseende som i äldre tider.

Enligt min mening föreligga alltså synnerligen starka skäl, att

statsmakterna för sitt medgivande till ett företag, som nyss antytts,

förbehålla sig rätt att i framtiden ånyo pröva frågan angående de

s. 272 Kontrollera mot PDF

Nyprövning

allenast beträffande

större företag.

272 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

villkor, varunder företaget med hänsyn till då förefintliga allmänna

intressen må äga bestånd.

Upptagandet av denna princip i vår vattenlagstiftning anser jagutgöra

endast en konsekvens av utvecklingen i övrigt å förevarande

lagstiftningsområde. Endast härigenom kan staten behålla möjligheten

i sin hand att anpassa utövningen av de rättigheter, vilka tidigare tillerkänts

byggnadens ägare, efter utvecklingens krav.

En dylik nyprövning kan för övrigt tänkas komma att bliva till

fördel också för b) ggnadsägaren. Då det uppenbarligen icke är nödigt

att låta en ur det allmännas synpunkt bestämd förpliktelse åvila byggnadens

ägare längre eller i vidsträcktare mån än som erfordras för tillgodoseende

av det allmännas rätt, böra bestämmelserna om nyprövning

avfattas på säd ant sätt, att anläggningens ägare genom nvpr övningen

kan helt eller delvis vinna befrielse från en dylik förpliktelse. Sålunda

bör ägaren av en kraftanläggning, som förpliktats att för bygdens räkning

reservera visst kraftbelopp, icke längre betungas härmed, sedan det

visat sig, att bygdens behov av kraft lämpligare tillgodoses på annat

sätt, eventuellt från en mera välbelägen anläggning.

Med angivna utgångspunkt — eller att inskränkningar i en medgiven

byggnadsrätt icke synas erforderliga i högre grad än tillgodoseendet

av allmänna intressen vid olika tidpunkter påkallar — har jagansett

det lämpligt att, låta inträdandet av nyprövning bero på yrkande

antingen av det allmännas representant eller av strömf.-dlsägaren.

Den garanti för de allmänna intressenas tillgodoseende, som

nyprövningen skulle innebära, bör icke uppfattas såsom något misstroende

från samhällets sida gent emot den enskilde företagaren, lika

litet som de villkor, vilka pläga uppställas vid koncession å enskild

järnväg, ansetts såsom bevis för dylikt misstroende. Med en sådan

garanti skulle vinnas en viss trygghet från det allmännas sida, att de

vidsträckta förmåner, som lagstiftaren i förevarande fall anförtror åt den

enskilde, verkligen komma samhället till godo och icke, såsom från

många håll belarats,'' utlämnas till ett lystmäte åt enskild spekulation.

På de grunder, som jag sålunda utvecklat, anser jag, att i den

nya vattenlagstiftningen böra införas bestämmelser, ägnade att möjliggöra

en sådan nyprövning, som här förut antytts, av företagets förhållande

till allmänna intressen, och har jag i det nu överarbetade förslaget

upptagit stadganden av angiven innebörd (4 kap. o—8, 16 §§).

Nyprövningen bör enligt min uppfattning huvudsakligen avse dels

större kraftanläggningar, till vilka medgivande lämnas enligt den nya

lagen, och dels vattenregieringar av större omfattning.

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Till stöd för att nyprövningen begränsas till de större företagen

kunna åberopas åtskilliga skäl av praktisk natur. Det är särskilt beträffande

de större företagen, som de med vattenkraftens tillgodogörande

förknippade samhällsintressena framträda. Skid av denna natur

ligga otvivelaktigt till grund för de sakkunnigas förslag att lägga skyldigheten

att tillhandahålla kraft åt bygden allenast å större anläggningar.

1 allmänhet torde det också allenast vara i fråga om större

anläggningar, som konflikten mellan olika allmänna intressen gör sig

med någon styrka gällande. Visserligen låter det sig icke förnekas, att

jämväl eu mindre anläggning kan vålla ett avsevärt intrång i de allmänna

intressenas rätt. Men detta intrång blir i varje fall icke av

samma ekonomiska betydelse vid en mindre som vid en större anläggning.

Därest den mindre anläggningens ändring eller utrivning skulle

för tillgodoseendet av ett allmänt intresse anses påkallad, kommer den

härav föranledda kostnaden icke att uppgå till några avskräckande summor.

Såsom framhållits i den till de sakkunnigas betänkande fogade reservationen

tala också utan tvivel starka billighetsskäl för att låta de mindre

anläggningarna gå fria.

I överensstämmelse med vad i nämnda reservation föreslagits, och

de sakkunnigas majoritet godtagit i fråga om skyldigheten att tillhandahålla

bygdekraft, har jag sålunda ansett bestämmelserna om nyprövning,

vad angår kraftanläggningar, endast böra avse sådana anläggningar, vid

vilka kunna uttagas minst femhundra turbinhästkrafter vid oreglerat

lågvatten.

Vidkommande regleringsföretagen kunna otvivelaktigt starka skäl

anföras till stöd för en lösning i den riktningen, att i lagen angivas

och förtecknas de sjöar eller vattenområden, med vilkas reglerande skulle

förknippas den ifrågavarande skyldigheten. Men å andra sidan skulle

härigenom icke erhållas någon måttstock för företagets betydelse i varje

särskilt fall. Åven regleringen av ett ganska obetydligt vattenområde

kan till följd av regleringsåtgärdernas omfattning medföra en högst betydande

inverkan å såväl allmänna som enskilda intressen. Den ekonomiska

betydelsen av ett dylikt företag kan dessutom vara flera gånger

större än regleringen av ett mera omfattande vattenområde. Med hänsyn

härtill och då förslaget endast avhandlar regleringar för kraftändamål

synes det jämväl här lämpligast att låta avgörandet bero av den

krafteffekt, som vinnes genom regleringen. Å denna grund är också

den norska lagen om vattenregleringar till väsentlig del byggd.

Efter samråd med sakkunnig har gränsen bestämts sålunda, att

genom regleringen den uttagbara vattenkraften i det eller de strömfall,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 käft. (Nr 128.) 35

s. 274 Kontrollera mot PDF

Tidsfristens

längd.

Garanti till

förmån för

anläggningens

ägare.

274 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

som avses med regleringen, skall ökas med i medeltal minst ett tusen

hästkrafter.

Anläggningens ägare bär otvivelaktigt ett fullt berättigat anspråk

att under en viss, ej alltför snävt tillmätt tidsfrist få begagna sig av

de rättigheter, som i byggnadsmed givandet tillagts honom. Längden av

denna tidsfrist har jag ansett, skäligen höra bestämmas till sextio

år, räknat från det kalenderår, som bestämts för anläggningens fullbordande.

Att anläggningens ägare är skyldig att ställa sig de vid nyprövningen

meddelade bestämmelserna till ovillkorlig efterrättelse, är icke

annat än som överensstämmer med grunderna för ifrågavarande institut.

Däremot har jag ansett billigheten fordra, att, såvitt angår kraftanläggningar,

ägaren i viss utsträckning säkerställes för den risk lian till följd

av nyprövuingen otvivelaktigt underkastas. Ett sådant säkerställande

har synts mig vara jämväl i kraftförbrukarens intresse. Härigenom erhåller

anläggningens ägare, liksom vid en tvångsreglering av kraftpriset

vederbörande myndighet, en säker grund för sina kalkyler.

11 ur den ifrågavarande garantien till förmån för ägaren lämpligen

bör anordnas kan givetvis göras till föremål för delade meningar. Med

den av mig föreslagna bestämmelsen, att anläggningens ägare är skyldig

att utan ersättning vidkännas den värdeminskning, som icke överstiger

en tredjedel av värdet å den vid anläggningen uttagbara vattenkraften

i tillgodogjort skick, anser jag mig hava följt en medelväg, som synes

kunna tillfredsställa båda parternas berättigade intressen. Vill anläggningens

ägare säkerställa sig för alla eventualiteter i nu ifrågavarande hänseende,

har han sålunda att lägga siu rörelse så, att under sextioårsfristen

amorteras minst en tredjedel av nämnda värde.

Vid bestämmande av storleken av den värdeminskning, som anläggningens

ägare får vidkännas utan ersättning, har hänsyn måst tagas

bland annat därtill, att ägaren i de fall, då kungsådra förekommer, på

grund härav kan Limma att förpliktas att utan gottgörelse avstå intill

en tredjedel av strömfallets vattenkraft, en värdeminskning, som icke är

att inräkna i den nu avhandlade värdeminskningen i anledning av nyprövningen.

Otvivelaktigt skulle det ur många synpunkter varit önskvärt,

om en dylik på grund av bestämmeberna om kungsådra strömfallsägaren

åliggande förpliktelse kunnat räknas honom till godo vid

nyprövningen. Att med varandra sammankoppla dessa båda, sins emellan

så olikartade institut sjmes dock stöta på avsevärda formella svårigheter.

Jämväl i sakligt hänseende torde starka skäl tala för, att de behandlas

fristående.

s. 275 Kontrollera mot PDF

275

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 128.

För den värdeminskning, som överstiger eu trejdedel, är ägaren

berättigad till ersättning av statsmedel.

Tvist om ersättningsskyldigheten och dess omfattning har jag

föreslagit skola avgöras av skiljemän.

Den rätt till ersättning för värdeminskning, som sålunda tillerkänts

ägaren av en kraftanläggning, har icke ansetts böra utsträckas att avse

jämväl reglerings företa g. Anledningen härtill är den väsentligt olika

karaktär dessa båda slag av företag äga.

En vattenreglering av den storlek, varom här är fråga, innebär

en ofta betydande förändring i de naturliga vattenståndsförhållandena

i en större vattensamling. För åvägabringande av dessa förändringar

måste de i lagen medgivna tvångsrätterna så gott som undantagslöst

anlitas. Den situationen är enligt det föreliggande förslaget alltför väl

tänkbar, att de strömfallsägare, som erhålla medgivande till regleringens

utförande, icke äga vare sig den mark, där regleringsdammen uppföres,

eller ens någon del av de stränder, som utsättas för uppdämning, eller

överhuvudtaget någon rätt till sjöns vatten. Ett företag, som sålunda

uteslutande eller till övervägande del kommer till stånd med anlitande

av tvångsrätt, synes icke höra jämställas med utbyggnaden av ett

strömfall, vid vilken dock den väsentliga insatsen utgöres av anläggaren

tillhörig egendom. Härtill kommer, att konflikten mellan allmänna intressen

av olika slag torde vid en större vattonreglering framträda vida

skarpare än vid utbyggnad av ett särskilt strömfall. Med hänsyn till

den avsevärda ekonomiska vinst en sådan reglering i allmänhet medtör,

synes ej heller ur billighetssynpunkt några bärande skäl kunna anföras

till stöd för att i fråga om nyprövning beträffande regleringar införa

rätt till ersättning för värdeminskning. Den nu antydda ståndpunkten

har jämväl vunnit tillämpning i den norska lagen om vattenregleringar

och, såsom framgår av förhandlingarna vid lagens tillkomst, rådde i

denna fråga fullständig enighet.

Uppenbarligen skulle det med nyprövningen avsedda syftet endast

ofullständigt nås, om skyldigheten för anläggningens ägare att underkasta

sig nyprövning icke gjordes periodiskt återkommande.

Till grund för nyprövningen skall ligga den lagstiftning i ämnet,

som vid varje särskild tidpunkt är gällande.

Vad angår själva anordnandet av nyprövningen har jag, på sätt

redan förut nämnts, valt den utvägen att låta nyprövnmgen inträda på

yrkande antingen av de allmänna intressenas representant eller ock av

strömfällsägaren. Framställes icke å någondera sidan yrkande om ny
-

ligen ersättning

för

värdeminskning

till följd

av nyprövning

vid

ViUienregletingar.

Nypröv
ningens
periodicitet
-

s. 276 Kontrollera mot PDF

Avgifter.

276 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

prövning, skola de tidigare bestämmelserna komma att gälla jämväl för

nästa period.

Uti en vid 1915 års riksdag inom första kammaren väckt motion

(nr 40 av herr Pers) har motionären givit uttryck åt den uppfattningen,

att i samband med tillåtelse till eu vattenreglering skälig andel av företagets

vinst borde tillförsäkras staten och vederbörande kommuner för

att användas till motverkande av de risker ävensom tillgodoseende av

de berättigade krav i övrigt, som äga samband med företaget. Till

stöd härför framhålles bland annat, hurusom ett dylikt företag kan giva

anledning till avsevärda naturförändringar i den omgivande bygden,

varjämte företaget för den trakt, som beröres av detsamma, kan medföra

olägenheter i olika riktningar ävensom minskad trevnad. Motionärens

framställning har i första hand föranletts av de förhållanden den

på dagordningen stående regleringen av sjön Siljan kunde väntas medföra.

I motionen yttras bland annat:

»Det förefaller att vara alldeles uppenbart, att den förmån, som

skulle tilldelas vattenfallsägare genom denna åtgärd, skulle vara mycket

betydande. Tillskottet i lågvatteneffekt uppgives av kungl. vattenfallsstyrelsen

till 60,000 turbinhästkrafter och den i genomsnitt vunna energien

till minst 100 miljoner kilowattimmar. Någon uppgift om vad detta

representerar i pengar har jag ej sett, men att det är eu synnerligen

riklig årlig vinst på de 2,600,000 kronor regleringens genomförande

beräknas kosta, därom bör intet tvivel råda.

År det rätt av det allmänna att låta hela denna vinst komma

enskilda till godo? Jag förbiser icke, att staten och eu del kommuner

här höra till företagarna såsom vattenfallsägare, men de stå här i samma

förhållande till företaget som enskilda personer. Efter min uppfattningkan

det icke vara rätt. Jag unnar företagarna en rundlig del av vinsten

till uppmuntran för deras verksamhet och jag förbiser ej deras risker,

som i detta fall dock synas vara ganska små. Det allmänna lärer

knappast kunna komma att få stå med armarna i kors vid enskildas

tillgodogörande av de värden, som här utlämnas. Såväl angränsande

kommuner som staten får tillgodose kraven på skolor, polisväsende,

kommunikationer, för att nämna blott några ''titlar7. Särdeles under

nydaningsarbetet ställas ofta stora krav på det allmänna, som föranleda

utgifter i olika avseenden.

Dessutom kunna oförutsedda materiella rubbningar befaras, som

behöva avhjälpas eller måhända ännu hellre förebyggas, men vars beskaffenhet

icke på förhand kan bestämmas. Det vore obilligt, om sådant

skulle läggas på statens skattdragare och än sämre, om staten skulle

s. 277 Kontrollera mot PDF

Kunyl, Muj:ts nåd. proposition Nr 128. 277

uraktlåta att vidtaga sådana anordningar att hjälp kunde lämnas i behörig

utsträckning.»

Motionären framhåller därefter, hurusom, särskilt vad Siljans reglering

angår, risken för vidsträckta naturkatastrofer till följd av regleringen

är långt ifrån utesluten.

Inom jordbruksutskottet, till vars behandling den ifrågavarande

motionen liksom övriga vid 1915 års riksdag rörande vattenlagstiftningen

väckta motioner överlämnades, uttalade utskottets vänsterledamöter sin

anslutning till motionärens synpunkter.

Uti den till de sakkunnigas betänkande fogade reservationen har

jämväl denna fråga upptagits till behandling. Med biträdande av motionärens

ståndpunkt hava reservanterna upptagit skyldighet för ägare av

större kraftanläggningar att erlägga viss årlig avgift för tillgodoseende

av allmännyttiga ändamål beträffande den bygd, som beröres av företaget.

Vad i denna fråga från reservanternas sida anförts, anser jag mig

i huvudsak kunna biträda. Dock har jag ansett det riktigast att låta

ifrågavarande avgift utgå allenast vid regleringsföretag.

Beträffande företag av annat slag torde allenast i undantagsfall

föreligga sådana förhållanden, att en dylik avgift kan anses berättigad.

Såsom redan förut framhållits intaga däremot regler!ngsföretagen eu

särställning. Ej utan fog bär det sagts, att de värden, som skapas

genom ett dylikt företag, ligga utom gränserna för strömfallsägarens

vattenrätt. I varje fall hava de åstadkommits genom en samverkan,

frivillig eller tvungen, mellan en mångfald av intressen. Vattenkraftintresset-

förfogar över den för regleringsvinstens tillgodogörande oumbärliga

fallhöjden. Men av icke mindre betydelse för företagets genomförande

är rätten till själva regleringsbassängen. Då lagstiftaren tillerkänner

vattenkraftintresset tvångsrätt i sistnämnda hänseende, kan det

enligt min mening icke anses obilligt, att samtidigt åt de intressen, som

härigenom utsättas för intrång, tillförsäkras ett skäligt vederlag.

Vidare har jag ansett det vara av vikt att något närmare precisera

de ändamål, för vilkas tillgodogörande avgiften må tagas i anspråk.

I överensstämmelse med vad som i den förutnämnda motionen framhållits,

har jag sålunda föreslagit, att avgiften i första hand skall användas

till förebyggande eller minskande av skada eller olägenhet, som

vållas genom företaget och för vilken ersättning icke bestämts att utgå

i samband med domstolens medgivande till företaget, ävensom till gottgörelse

för sådan skada eller olägenhet. I den mån influtna avgifter

därtill lämna tillgång, kunna de därefter användas för tillgodoseende av

allmännyttiga ändamål beträffande den omgivande bygden, såsom jord
-

s. 278 Kontrollera mot PDF

lösningsrätt

för staten.

278 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

brukets främjande särskilt genom torrläggningsföretag, eller beredande

av tillgång till elektrisk kraft lör samfärdsel, jordbruk, hantverk eller

småindustri eller eljest för befolkningens behov.

Avgiften skall utgå med visst belopp, varierande mellan tio öre

och tre kronor för varje hästkraft, varmed den uttagbara vattenkraften

i de med regleringen avsedda fallen därigenom ökas. Inom d> n nu

angivna marginalen skall avgiften bestämmas med hänsyn till dels den

större eller mindre förändring av vattenstånds- och avrinningsförhällanden,

som förorsakas genom företaget, och den olägenhet eller fördel,

som härigenom uppkommer för den kringliggande bvgden, dels ock den

större eller mindre kostnad, som är förenad med företaget, samt företagets

ekonomiska betydelse för varje särskilt strömfall eller med andra

ord den vinst, som genom företaget tillföres strömfallets ägare.

Bestämmelserna om ifrågavarande avgifter hava i det nu omarbetade

förslaget upptagits i 4 kap. 14 och 15 §§.

Under senare år har den uppfattningen gjort sig allt mera gällande,

att vattenkraftens tillgodogörande och den därmed förenade distributionen

av elektrisk kraft . måtte i större omfattning än hittills övertagas av

staten. Denna uppfattning kan också sägas ligga till grund för den

vattenfallspohtik, s>>m vunnit anslutning från riksdagens sida och föranlett

till betydande anslag för förvärv och utbyggnad av vattenfall lör

statens räkning.

Det torde ej heller kunna förnekas, att starka skäl tala för statsdrift

å detta område. Härigenom främjas otvivelaktigt en planmässig

utbyggnad av vattenkraften, liksom själva distributionsverksamheten kan

försiggå efter mera, ej minst ur allmänt ekonomisk synpunkt enhetliga

riktlinjer. Huruvida däremot ett mera allmänt förstatligande av våra

vattenkrafttillgångar är eftersträvansvärt eller ej, synes vara eu fråga,

beträffande vilken meningarna ännu äro i hög yrad delade. Med hänsyn

till de viktiga samhällsintressen, som äro förknippade med vattenkraftens

tillgodogörande, bör dock enligt min mening icke saknas utväg för statsmakterna

att i den mån forhållandena därtill giva anledning jämväl

tvångsvis förvärva sig i enskild ägo varande vattenkraft.

För tillgodoseende av de omedelbart allmännyttiga ändamål, för

vilka vattenkraften är av betydelse, såsom för den allmänna samfärdselns

kraftbehov eller ett samhälles behov av kraft för belysning och därmed

jämlörliga ändamål står alltid enligt den nyligen antagna expropriationslagen

expropriationsrätt till buds. Åven i andra fall än sådana, då en

särskild expropriationsanledning föreligger, kan det dock utan tvivel

vara av allmän betydelse, att äganderätten till en kraftanläggning över
-

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj:ts nåd. proposition -Nr 128.

går å staten, t. ex. för tillgodoseende av viktigare industriella kraftbehov.

Ett sådant förvärv kan jämväl bereda väg för ett mera rationellt

tillgodogörande av vattenkraften i ett sammanhängande vattensystem,

liksom också eljest medföra fördelar nr allmänt ekonomisk synpunkt.

Härvid göra sig väsentligen enahanda synpunkter gällande, som

då staten vid koncession å enskild järnväg förbehåller sig att efter förloppet

av viss tid inlösa järnvägen. 1 det ena fallet är det vattenkraft!

ntressets och i det andra samfärdselintressets karaktär av allmänt

intresse, som motiverar lösningsrätten. Eu dylik lösningsrätt förekommer

så gott som allmänt i den moderna koncessiouslagstiftningen och

har jämväl förordats i den till de sakkunnigas betänkande fogade reservationen.

Med avseende å den ifrågavarande lösningsrättens anordnande har

jag emellertid i vissa ej oväsentliga hänseenden ansett mig böra avvika

från reservanternas förslag. Med lösningsrättens grunder har jag funnit

bäst överensstämma att låta den i huvudsak vara underkastad samma

rättsregler, som gälla för expropriation i egentlig mening. Sålunda

skall ersättning för den egendom, som av staten övertages, i varje fall

utgå med fulla värdet. Upplåtelse av elektrisk kraft från anläggningen

får visserligen, om staten påfordrar det, liksom vid expropriation i allmänhet,

vika för lösningsrätten, men innehavaren av på dylik upplåtelse

grundad rätt erhåller i sådant fall full ersättning.

.Med hänsyn till de villkor, som sålunda förknippats med lösningsrätten,

synes det mig icke böra möta några betänkligheter att låta lösningsrätten

inträda på en väsentligt tidigare tidpunkt än reservanterna

föreslagit. Denna tidpunkt har bestämts till utgången av fyrtionde året

efter det kalenderår, som bestämts för byggnadens fullbordande. Har

lösningsrätten tidigare icke kommit till användning, återkommer densamma

vart fyrtionde år.

Lösningsrätten avser allenast kraftanläggningar och, såsom nyprövningen,

endast de större anläggningarna.

De stadganden, som röra lösningsrätten, hava erhållit plats i 4

kap. 9—12 §§.

Eu fråga, som vid åtskilliga tillfällen under senare år bragts på tal

och jämväl torde få anses äga ett visst samband med den om lösningsrätten,

är, huruvida ej i den nya vattenlagstiftningen initiativrätten i fråga om

vattenkraftens tillgodogörande i ett strömfall borde i större utsträckning

äu som iakttagits i försLgen frigöra* frän äganderätten till strömfallet.

I viss mån bygger redan nu gällande lag på grundsatsen om initiativrätt

för annan äu strandägare nämligen i fråga om tillgodogörande av ström
-

Initiativrätt

beträffande

tillgodogörandet

av

vattenkraft.

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

fall, som tillhör oskift by eller annan samfälld mark eller som vid skifte av

sådan samfällighet lämnats odelat. Enligt vattenrättsförordningens 5 § tillkommer

det sålunda envar delägare i det samfällda strömfallet att taga initiativ

till fallets utbyggande och, därest övriga delägare icke vilja deltaga i

utbyggnaden, ensam utnyttja dess vattenkraft under tid och på villkor i

övrigt, som bestämmas av domstolen. Kommittéerna hava som bekant

byggt vidare på denna grundsats samt över huvud taget tillerkänt den,

som äger större delen av en fallsträcka, — även om de olika ägolotterna

i fallet äro genom ägogräns eller rågång åtskilda från varandra — att

tillgodogöra sig jämväl den andra sakägare tillhöriga återstoden. Ägare,

som tvingas att avstå vattenkraft, har dock i allmänhet berättigats till

ersättning medelst överföring av motsvarande kraftbelopp på elektrisk

eller mekanisk väg.

Den rätt, som sålunda medgives innehavaren av den större delen

av ett strömfall att tillgodogöra sig jämväl återstoden av fallet, har

otvivelaktigt, liksom de vattenrättsliga tvångsrätterna överhuvudtaget,

sin grund i det allmänna intresse, som kräver vattenkraftens utnyttjande.

Samma skäl kan helt visst åberopas till stöd för ett än mera vittgående frigivande

av initiativrätten, och det har till och med ifrågasatts, huruvida

ej den, som äger ett obebyggt strömfall men icke vill eller förmår

inom viss skälig tid vidtaga åtgärder för dess tillgodogörande, borde

— även i annan ordning än enligt expropriationslagen — kunna tvingas

mot ersättning avstå detsamma till staten eller möjligen jämväl till

kommun eller enskild företagare, som åtager sig att omedelbart utnyttja

fallet.

Ett frigörande av initiativrätten i den utsträckning, som sist antytts,

skulle otvivelaktigt innebära en högst väsentlig avvikelse från de

grundsatser, varå den nu gällande svenska vattenlagstiftningen vilar.

En dylik avvikelse, som skulle innebära, om ej ett upphävande, så dock

eu högst betydande begränsning av den enskildes rätt till vattnet, synes

mig icke låta sig försvara med mindre än att densamma visat sig nödvändig

för tillgodoseende av de allmänna intressen, som äro beroende

av Vattenkraftens tillgodogörande. Något praktiskt behov av eu så långt

gående utvidgning av initiativrätten torde emellertid nu icke föreligga

och ej heller vara att motse under den närmaste framtiden. Genom de

av kommittéerna och de sakkunniga föreslagna bestämmelserna kommer

initiativrätten att väsentligt utvidgas utöver vad som för närvarande

gäller i detta ämne. Vid den revision av den norska vattenlagstiftningen,

som sedan ett antal år pågått och varvid man enligt ett av den

härför tillsatta kommissionen under år 1915 framlagt preliminärt förslag

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

liungl. Majds nåd. gropa si lön Nr 128.

förordat stadganden, som på det närmaste ansluta sig till de av de

svenska kommittéerna föreslagna, har det ej heller ansetts tillrådligt att

lösgöra initiativrätten i vidsträcktare mån än vad som skett enligt det

svenska förslaget. De spörsmål, som äro förknippade med denna frågas

lösning, äro i varje fr 11 av deri grannlaga natur, att de otvivelaktigt

kräva en mera ingående behandling än som varit möjligt att ägna dem

under den knappt tillmätta tid, som stått mig tills buds för ifrågavarande

lagstiftningsarbete. Därest behovet av en utvidgning av initiativrätten

till annan än delägare i strömfallet, mot förmodan, framdeles

skulle göra sig gällande, synes det mig ock som om denna lagstiftningsfråga

kunde lösas fristående och ej nödvändigtvis behövde sammankopplas

med vattenbigstiftninyen.

Vad angår initiativrätten vid vattenreglering tillkommer densamma

enligt de sakkunnigas förslag ägare av sådant strömfall, som yenom

regleringen tillföres båtnad. Detta förhållande sammanhänger därmed,

att i de sakkunnigas förslag upptagas rättsregler allenast beträffande

sådan reglering, som avser att vinna vattenkraft-båtnad. Så-om de sakkunniga

framhållit måste emellertid denna anordning betraktas såsom

ett provisorium i avbid.an på upptagande i vattenlagen av lagstiftningen

å övriga områden av vattenrätten. Uppenbarligen bör härvid komma

under omprövning frågan att tillerkänna Jämväl andra intressen än vauenkraftintresset

initiativrätt beträffande vattenreglering, såsom farleds-,

flottleds- och torrläggningsintressen. Huruvida intill dess en sådan inarbetning

av dessa lagstiftningsområden föreligger, initiativrätt beträffande

företag för vattnets reglering tillkommer andra intressen än vattenkraftintresset,

kommer således att tillsvidare bero av den nu gällande lagstiftningen.

I detta sammanhang må framhållas, att med stöd av sistnämnda

lagstiftning otvivelaktigt kan genomföras en reglering för tillgodoseende

av farleds-, flottleds- eller torrläggmngsändamål. Den brist, som vidlåder

nu gällande lagstiftning å detta område, eller att den saknar regler

för befordrande av samverkan mellan intressen av olika slag kommer

dock tillsvidare att kvarstå.

Såsom framgår av det redan anförda har jag icke ansett, att de

särskilda villkor, som enligt vad jag förut yttrat skulle komma att gälla

beträffande större kraftanläggningar och vattenregleringar, böra förknippas

med kungsådran. Under tidernas lopp har kurigsådran kommit

att erhålla eu alltmera utpräglad karaktär såsom skvdd för de intressen,

vilka äro förknippade med vattendragens öppenhållande. Att

nu verkställa någon mera avsevärd förskjutning av det ändamål kungsBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 113 höft. (Nr 128.) 86

Initiativrätt

vid vattenreglering.

Kungsddra.

s. 282 Kontrollera mot PDF

StrömfallsBgares

rätt

till frihetsår,

då kungsådran

är överbyggd.

282 Kungl. Muj.ts nåd. proposition Hr 128.

ådran enligt hävdvunnen uppfattning bar att tillgodose anser jag varken

lämpligt eller nödigt. De nya intressen, varom här är fråga, äro av den

art, att de böra tillgodoses alldeles oavsett huruvida kungsådra förekommer

eller ej. Deras rätt att varda tillgodosedda är också alldeles oberoende

av nämnda omständighet.

Med hänsyn härtill anser jag några principiella betänkligheter icke

möta att i allt väsentligt giva sitt godkännande åt de sakkuunigas förslag

i denna del.

I vissa delar synas mig dock de av kommittéerna, liksom av de

sakkunniga föreslagna bestämmelserna ej oväsentligt inkräkta å det

skydd, som tidigare tillkommit de med kungsådran förknippade intressena.

Otvivelaktigt utgör det en ganska avsevärd minskning, då kungsådrans

vatten begränsas till en tredjedel av vattenmängden i vattendraget. För

ett dylikt fastställande av kungsådrans vattenmängd synas mig emellertid

ur praktisk synpunkt goda skäl tala. Den finska vattenlagen av år 1902

har också vad angår strömfall begränsat kungsådran till eu tredjedel av

den i strömfallet framrinnande vattenmängden.

Större betänkligheter anser jag möta att godkänna förslaget i vissa

andra hänseenden.

Som bekant innefatta de resolutioner angående tillstånd till byggande

i kungsådra, som av Kungl. Maj:t meddelas enligt nu gällande lag, bland

annat föreskrifter beträffande tillgodoseende av vissa, i resolutionen angivna

intressen, särskilt sådana, som hänföra sig till allmän farled, allmän

flottled och fiske. Till förmån för nu nämnda intressen — även om de

ännu icke äro för handen utan först framdeles yppas — har Kungl.

Maj:t vid meddelandet av byggnadstillstånd plägat ålägga strömfallsägaren

vissa inskränkningar i tillgodogörandet av kungsådrans vatten,

bland annat skyldighet att, närhelst ett dylikt intresse framträder och

för sitt tillgodoseende kräver avstående av kungsådrans vatten, utan ersättning

avstå intill den vattenmängd, som före överbyggandet fram-,

runnit i kungsådran. Vad angår företag för torrläggning av mark har

upptagits eu erinran, att tillståndet icke skall utgöra hinder för åtgärder,

som för torrläggning av mark kunna varda medgivna, utan att härutinnan

skall gälla vad lag och författningar därom innehålla. Däremot

föreskrives icke någon skyldighet för dammägaren att till förmån för

torrläggning av mark utan ersättning avstå kungsådrans vatten eller

någon del därav.

De nu antydda förpskrifterna hava, enligt vad jag i annat sammanhang

framhållit, under senare år full stå ndigats med ett villkor till förmån

för sådana till sin art ej angivna allmänna intressen, som framdeles

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Kung i. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

kunde komma att göra Kig gällande och för vilkas tillgodoseende kunde

finnas erforderligt att återställa vattnets fria lopp i kungsådran. Enligt

innehållet av nämnda villkor är ström fallsägaren underkastad skyldigheten

att, när helst ett dylikt intresse gör sig gällande samt alldeles oavsett

huruvida längre eller kortare tid må hava förflutit efter tillståndets meddelande,

åter frigöra kungsådrans vatten.

Under det att sålunda enligt de av Kungl. Ma,j:t meddelade resolutionerna

angående tillstånd till byggande i kungsådra skyldigheten för

strömfallets ägare att avstå kungsådrans vatten inträder omedelbart, då

det kungsådreintresse, varom i varje särskilt tillfälle är fråga, gör sig

gällande, hava kommittéerna liksom de sakkunniga tillförsäkrat byggnadens

ägare vissa frihetsår efter byggnadens fullbordande, under vilka

han är helt eller delvis fri från skyldigheten att utan ersättning avstå

vattenmängd eller fallhöjd.'' Av kommittéerna hade denna respittid bestämts

till fyrtio år från den för byggnadens fullbordande bestämda tidpunkten;

dock skulle för varje förflutet år utöver tjugu den strömfallsägaren

enligt eljest gällande bestämmelser tillkommande ersättningen

minskas med en tjugondei. I de sakkunnigas förslag hava de ifrågavarande

bestämmelserna, som bibehållits såsom huvudregel, underkastats

jämkning bland annat därutinnan, att befogenhet tillagts vattendomstolen

att i samband med sitt. medgivande till strömfallets bebyggande från

nämnda bestämmelser göra undantag till förmån för ett företag av betydenhet,

som kan väntas ifrågakomma inom en nära liggande framtid.

Dessutom har rätt tillerkänts vattendomstolen att för särskilt fall medgiva

förlängning av respittiden.

Till stöd för sin ståndpunkt till denna fråga framhålla kommittéerna,

hurusom det otvivelaktigt skulle verka avskräckande för den enskilda

företagsamheten, därest strömfallsägaren utsattes för risken att när som

helst, innan ännu de å fallets bebyggande nedlagda kostnaderna blivit

gottgjorda, nödgas avstå en avsevärd del av vattenkraften utan ersättning

för vare sig själva kraften eller anläggningskostnaderna. Visserligen

kunde det, fortsätta kommittéerna, såvitt anginge de på grund av

äldre lag efter tillstånd av Konungen bebyggda fallen härigenom i viss

mån synas ske ett efterskänkande av den rätt, som enligt de i varje

fall uttärdade resolutionerna tillkomme det allmänna. Enligt kommittéernas

uppfattning skulle det emellertid knappast kunna förutsättas,

att en så sträng tillämpning av de i samband med tillståndet föreskrivna

förpliktelserna varit avsedd, att eu tillståndshavare skulle berövas möjligheten

att få de på byggnaden nedlagda kostnaderna amorterade.

Såsom redan förut anmärkts hava de sakkunniga icke ansett sig

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 128.

kunna i allo biträda denna ståndpunkt. Sålunda framhålla de sakkunniga,

hurusom för den händelse ett företag av större allmän betydelse

redan vid den tid, då bebyggandet av ett strömfall i fråga kom mer,

vunnit den aktualitet, att företaget med sannolikhet kan väntas komma

till stånd inom eti nära liggande framtid, det icke skulle stå i överensstämmelse

med de allmänna intresseuas rätt till kungsådran att lämna

strömfallets ägare en så vidsträckt frihet som den av kommittéerna

föreslagna. Däremot hava de sakkunniga i övrigt — bortsett från

förutnämnda till strömfallsägarens förmån gjorda avvikelse — ansett

sig böra godtaga kommittéförslagets bestämmelser i denna fråga.

Det nu berörda spörsmålet har jämväl kommit under skärskådande

vid utarbetandet av det förslag till ny flottningslagstiftning, som under

förra året framlagts. L ti eu till nämnda förslag fogad reservation har hävdats,

att bestämmelserna om vissa frihetsår kunde komma att lägga

hinder i vägen för ett behörigt tillgodoseende av den allmänna tfottningens

intressen. I de yttranden, som numera inkommit över berörda

förslag, har så gott som enhälligt uttalats anslutning till den åsikt, som

tagit sig uttryck uti ifrågavarande reservation.

Ett efterskänkande av den rätt vissa allmänna intressen, nämligen

farleds-, flottleds- och fiskeintressen ävensom intressen av annat

slag, som äro beroende av vattnets fria framrinnande, redan enligt nu

gädande lag äga till kungsådrans vatten syues mig icke böra tillstyrkas

med mindre härför skulle åberopas skäl av synnerlig vikt. En sådan

betydelse anser jag mig icke kunna tillmäta vad kommittéerna anfört

till stöd för sin ståndpunkt. Mig veterligen har det icke försports, att

de hittills meddelade kungsådreresolutionerna, enligt vilka strömiällsägare

ålagts att till förmån för nämnda iutressen, när te ist de framträda,

utan ersättning avstå kungsådrans vatten, i tillämpningen skulle

lett till någon obillighet eller verkat avskräckande i fråga om vattenkraftens

tillgodogörande. Detta mitt antagande bestyrkes också av ett

uttalande, som kommittéerna gjort i annat sammanhang. På tal om

den misshushållning, som upprätthållandet av förbudet mot kungsådrans

överbyggande måste anses innebära, yttra nämligen kommittéerna:

»De åtgärder, som kunna ifrågakomma för tillgodoseende av de

vid kungsådrebestämmelserna anknutna intressena, fordra jämförelsevis

ringa vattenmängd. För att möjliggöra fiskens upp- och nedgång i

ett vattenfall erfordras sålunda icke stor del av det framrinnande vattnet,

om blott för varje särskilt fall lämpliga anordningar, såsom anbringande

av laxtrappa eller dylikt, vidtagas. Flottningen tager likaledes

ganska litet vatten i anspråk i ett strömfall, då ju med hänsyn

s. 285 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 128. 285

därtill, att flottningstimret ej skall skadas, det lämpligaste sättet för

dess framförande synes i allmänhet vara att inrätta en särskild ränna

i eller bredvid fallet; genom en dylik anordning, möjligen tillsammans

med bomledningar eller dylikt, torde tillräckligt vara sörjt för flottningen.

Vad samfärdsel^tr< sset beträffar, är redan förut påpekat,

hurusom det i allmänhet ej kan bliva tal om begagnande av farled i

ett strömfall annorledes än medelst slussar i eller bredvid detsamma,

och det vatten, som tarvas för en dylik slussled, uppgår i regel icke

till många procent av vattendragets vattenmängd. Därtill kommer, att,

om förbi ett strömfall ej redan finnes samfärdselkanal, utsikterna till

anläggandet av en dylik in m eu överskådlig framtid torde vara små

och ovissa. Ej heller hänsynen till förebyggande av uppdämningsskador

gör det erforderligt att såsom en lör alla förhållanden lika regel

föreskriva, att en viss del av ett vattendrag alltid skall lämnas fri från

byggnad och därigenom utnyttjandet av vattenkraften i ett strömfall i

väsentlig mån omöjliggöras. Dylika skador förekommas i regel på ett

säkrare sätt genom anordnande av vattenbyggnaden sålunda, att vid

de tillfällen, dä så erfordras, det för vattnets avlopp nödiga utrymmet,

som vid högflod eller isgång kan överstiga den åt kunvsådran reserverade

sektionsarean, beredes medelst öppnandet av luckor eller dylikt,

under det att vid tider, då någon uppdämning icke är att befara, ett

onyttigt bortrinnande av vattnet förhindras.»

Vad nu sagts gäller de så kallade äldre kungsådreintressena.

Väsentligt annorlunda gestalta sig däremot förhållandena beträffande de

förpliktelser, som först genom den nya lagstiftningen förknippas med

kungsådran. Någon rätt för ett torrläggningsintresse att, seöan kungsådran

blivit med vederbörligt tillstånd överbyggd, utan ersättning taga

kungsådran i anspråk, förefinnes icke med den avfattning, som plägat

givas åt av Kungl. Maj:t meddelade resolutioner, enligt hittills gällande

lag. Den rätt, som i de sakkunnigas förslag liksom i kommittéförslaget

tillagts torrläggningsintresset att taga fallhöjd i anspråk,

är uppenbarligen också av en väsentligt mera genomgripande ekonomisk

betydelse för vattenkraftföretaget än de förut omnämnda rättigheterna

beträffande kungsådran. Härtill kommer, att torrläggniugsintresset,

såsom i annat sammanhang erinrats, alldeles oberoende av

vattendragets natur av de sakkunniga berättigats till ersättning för

sådant hinder, som vållas genom uppdämning. Det synes mig därför

icke oskäligt, att ägaren av bebyggt strömfall i förhållande till torrläggningsintresset

tillförsäkras vissa frihetsår. Med torrläggning har i

förevarande hänseende likställts bevattning, vilket intresse enligt nu

s. 286 Kontrollera mot PDF

Förbehåll

med hänsyn

till ny lagstiftning.

286 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

gällande lagstiftning som bekant icke äger någon som helst rätt till

kungsådran.

Kommer på sätt jag föreslagit de äldre kungsådreintressena att

bibehållas vid sin rätt att omedelbart vid sitt framträdande utan ersättning

taga kungsådran i anspråk, synes mig det av de sakkunniga föreslagna

stadgandet om befogenhet för vattendomstolen att med hänsyn

till ett väntat företag av större betydenhet medgiva undantag från de

eljest gällande föreskrifterna angående strömfallsägarens rätt att åtnjuta

frihetsår, kunna utgå. Hetta stadgande, som då endast komme att äga

betydelse för torrläggnings- ocit bevattningsföretag, har helt visst i

första hand tillkommit med tanke på de ur allmän synpunkt särskilt

betydelsefulla farled sföretagen. I samband härmed synes bestämmelsen

angående respittidens förlängning jämväl böra bortfalla och sålunda en

återgång ske till den lydelse motsvarande lagrum i denna punkt äger

enligt kommittéernas förslag.

Uti samtliga från och med den 30 augusti 1907 av Kungl. Maj:t

utfärdade resolutioner angående tillstånd till kungsådrans överbyggande

med undantag av dem, varigenom kronan erhållit rätt att överbygga

kungsådran dels i Dalälven vid Alvkarleö och dels i Lule älv vid Porjus,

har förbehåll gjorts om skyldighet för strömfallsäuaren att beträffande

tillgodogörandet av kungsådrans vatten underkasta sig ny

lagstiftning. Angående innebörden av detta villkor har meningsskiljaktighet

rått mellan de sakkunnigas majoritet och reservanterna.

Såsom majoriteten uttolkat nämnda villkor skulle detsamma endast

avse sådana förpliktelser, som i den nya lagstiftningen förknippas med

kungsådran eller däremot svarande institut. Reservanterna åter hava

ansett sig kunna giva den tydningen åt nämnda förbehåll, att därunder

må innefattas tillvaratagande överhuvudtaget av de intressen, varom

den nya lagstiftningen innehåller bestämmelse, dock givetvis med den

begränsning, som betingas därav, att förbehållet avser allenast kungsådrans

vatten.

Den avfattning ifrågavarande förbehåll erhållit sjrnes mig vara

sådan, att därunder inrymmes den av reservanterna biträdda tolkningen.

Aven om det ej må bestridas, att ändamålet med tillkomsten av

förbehållet varit den av majoriteten uppgivna, torde det dock vara

otvivelaktigt, att åtminstone under senare år åt detsamma givits en

mera vidsträckt innebörd. Ej heller torde gällande lagstiftning lägga

något hinder i vägen att med tillstånd till kungsådrans överbyggande

förknippa sådana skyldigheter som de, för vilka jag nyss redogjort,

angående nyprövning och tillhandahållande av kraft åt kringliggande

opaginerad Kontrollera mot PDF

2287

Kungl. Muj.ts nåd. proposition Nr 128.

bygd. Med hänsyn härtill har jag ansett mig böra föreslå, att bestämmelserna

om nyprövning samt tillhandahållande av bygdekraft jämväl

skola med vissa modifikationer gälla beträdande byggnad i kongsådra,

Rom tillkommit enligt äldre lag, såframt tillståndsresolntionen innehåller

förbehåll, som nyss nämnts. Stadgandena härom hava upptagits i 4

kap. 3 § och 8 § andra stycket. Däremot har jag funnit övervägande

skäl tala emot att utsträcka jämväl lösningsrätten att avse strömfall,

som bebyggts under dylikt förbehåll.

Iakttagandet av de bestämmelse!'', som i förslaget upptagas till

skydd för allmänna intresseu, åligger som förut erinrats enligt såväl

kommittéernas som de sakkunnigas förslag i första hand vederbörande

vattendomstol. Den rätt, som enligt gällande lagstiftning tillhör Kungl.

Maj:t att avgöra, huruvida och under vilka villkor kongsådra må överbyggas,

kommer således att upphöra och de skyldigheter, som anses

böra åligga strömfallets ägare gent emot såväl kungsådreintressena som

ock andra intressen av allmän natur, bliva i stället allmängiltigt reglerade

i själva lagen. Enligt gällande lag beror omfattningen och

beskaffenheten av dessa skyldigheter på Kungl. Maj:ts prövning i varje

särskilt fall. Förslagets ståndpunkt till no berörda fråga synes mig,

även om densamma icke är utan olägenheter, dock äga avgjorda företräden,

ej minst ur den synpunkten, att de allmänna intressen, som beröras

av en vattenbyggnad, otvivelaktigt äro av den stora allmänna

och sociala betydelse, att deras tillvaratagande bör regleras i lag och icke

vara beroende av från tid till annan skiftande åsikter hos den koncessionerande

myndigheten.

Vad jag nu yttrat anser jag emellertid icke böra föranleda till,

att Kungl. Maj:ts befattning med ärenden av ifrågavarande natur kommer

att alldeles upphöra. Med hänsyn till omfattningen av de företag, som

enligt den nya vattenlagen kunna ifrågakomma, samt vikten och mångfalden

av de iutressi n, som därav beröras, skulle ett dylikt förhållande

icke stå i god överensstämmelse med Kungl. Maj:ts uppgift såsom de

allmänna intressenas högste vårdare.

Med beaktande av de nu framhållna synpunkterna hade kommittéerna

i sitt förslag tiller känt Kungl. Maj:t rätt att i vissa fall göra frågan,

huruvida företaget borde komma till stånd eller ej, till föremål för överprövning

från Kungl. Maj:ts sida. Sålunda skulle det i varje fall beträffande

reglering av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren,

Siljan och Storsjön i Jämtland tillhöra Kungl. Maj:t att avgöra, huruvida

av militära skäl eller av hänsyn till viss orts allmänna ekonomiska

intressen hinder mötte för att företaget finge bringas till utförande.

De allmänna

intressenas

tillvaratagande.

Kungl.Maj :ts

prövning i

vissa fall.

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj:ts

befogenhet

att utöva

tillsyn å

regleringsföretag.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Enligt kommittéernas förslag skulle denna rätt tillkomma Kungl. Maj:t

jämväl beträdande annan vattenreglering av synnerlig omfattning, så

Iramt Kungl. Maj:t för! >eb åll i t sig dylik prövningsrätt.

Dessutom både kommittéerna åt Kungl. Maj:t överlämnat att avgöia,

huruvida i det fall, att nyttan av eu vattenreglering icke uppnådde

den stadgade proportionen till skadan, företaget ändock med

hänsyn till dess väntade gagn ur allmän synpunkt måtte komma till stånd.

1 de sakkunnigas förslag har någon motsvarighet till dessa bestämmelser

upptagits allenast beträffande regleringen av de förutnämnda

större sjöarna.

Emellertid synes mig den utväg, som kommittéerna föreslagit för

det ifrågavarande spörsmålets lösning, vara värd det största beaktande,

och jag har icke tvekat att härutinnan ansluta mig till kommittéernas

uppfattning. Den prövningsrätt, som sålunda förbehålles Kungl. Maj:t,

anser jag dock böra avse det ifrågasatta företagets förhållande till allmänna

intressen överhuvudtaget. Särskilt synes mig Kungl. Majts

prövningsrätt ej böra begränsas allenast till eit fastställande av, huruvida

med hänsyn till allmänna intressen hinder möter för företaget.

Kungl. Maj:t bör jämväl äga titt genom sitt beslut möjliggöra tillkomsten

av ett företag, som ur allmän synpunkt är av en synnerlig betydelse.

Bestämmelserna om Konungens prövningsrätt har jag låtit inflvta

i 4 kap. 13 §. J & 3

Jämväl i aDnat hänseende har en utvidgning av de befogenheter,

som enligt de sakkunnigas förslag skulle tillkomma Kungl. Maj:t, av

mig ansetts höra äga rum. Enligt nämnda förslag skulle Kungl Maj:t

äga att i fråga om regleringsföretag i vissa fall utse ledamot i företagets

styrelse. Denne ledamot skulle hava till uppgift att tillvarataga

det allmännas rätt och bästa beträffande företagets skötsel och handhavandet

av företagets angelägenheter i övrigt. Kungl. Maj:ts befogenhet

i förevarande hänseende avser enligt de sakkunnigas förslag emellertid

endast det fall, att den eller de strömfallsägare, som vilja utföra

företaget, härvid åberopa sig å de i förslaget upptagna bestämmelserna

om tvångsdelaktighet i dylikt företag. Anledningen till denna

begränsning har uppenbarligen varit den, att endast för sådant fäll

stadgas skyldighet för deltagarna i företaget att utse styrelse.

Det torde emellertid vara obestridligt, att det allmännas rätt till

kontroll a ett dylikt företag bör vara oberoende av det sätt, varav en

strömfallsägare vill begagna sig för företagets utförande. Med hänsyn

härtill och då det icke låter sig göra att uppställa såsom ett allmänt

villkor för varje regleringsföretag, att styrelse skall utses, har jag ansett

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

Kungl. Maj.is nåd. proposition AV 128.

mig böra föreslå, att Kungl. Magt skall äga att beträffande ett regleringsföretag,

i fråga om vilket de i förslaget upptagna bestämmelserna om

tvångsdelaktighet icke komma att gälla, utse lämplig person att övervaka

företagets utförande samt utöva tillsyn å företagets skötsel och

handhavandot i övrigt av de med företaget förenade angelägenheter.

Jämväl i annat hänseende har en, visserligen huvuds ikligt formell

förändring vidtagits i den del av förslaget, som avser regleriugsföretag.

1 de sakkunnigas förslag göres en terminologisk åtskillnad mellan »vattenreglering»

och annat företag i reyleriugssyfte. Med vattenreglering avses

allenast sådant företag, beträffande vilket de i lagen upptagna bestämmelserna

om tvångsdelakiighet kommit till tillämpning. Beträffande

vattenreglering i nu angiven bemärkelse upptagas särskilda regler i 7

kap. av förslaget, under det att övriga regleringsföretag i stort sett

skola behandlas enligt 2 kapitlets bestämmelser rörande byggande i

vatten.

Den terminologi, varav de sakkunniga härutinnan begagnat sig, är

otvivelaktigt utan stöd i språkbruket och torde med hänsyn härtill lätt

bliva vilseledande. Då dessutom ett stort antal lagrum i förslaget avse

såväl »vattenreglering» enligt de sakkunnigas terminologi som ock ett

dylikt företag enligt nämnda ords mera omfattande innebörd, synes det

jämväl i formellt hänseende innebära en lättnad att låta benämningen

vattenreglering avse varje företag, som avser reglering av vattenframrinningen

i ändamål att vinna båtnad för ett eller flera strömfall. Ett

uppgmmde av sakkunnigförslagets terminologi härutinnan föranleder

till eu ändrad uppställning av ifrågavarande kapitel.

Såsom förut berörts hava såväl kommittéerna soja de sakkunniga

föreslagit, att frågor angående byggande i vatten och därmed sammanhängande

ämnen i allmänhet skola prövas av särskild, för detta ändamål

inrättad domstol, vattendomstolen. Mot denna anordning har från lagrådets

sida någon anmärkning icke framställts. De skäl, som anförts

för vattenmålens avskiljande från de allmänna domstolarna, finner också

jag övertygande.

Däremot hava åsikterna visat sig delade angående lämpligheten

av att göra högsta domstolen till andra instans i vattenmål. För en

dylik lösning kunna otvivelaktigt åberopas vägande skäl av praktisk

natur, men särskilt som, enligt vad jag längre fram vid 11 kap. får

tillfälle att närmare beröra, från andra synpunkter avgörande hinder

häremot lära uppställa sig, har jag ansett den av kommittéerna

och de sakkunniga till denna fråga intagna ståndpunkten icke böra

vidhållas.

Bihang till riksdagens protokoll 1918■ 1 sand. 113 käft. (Nr 128.) 37

Innebörden

av -»vatten7

eg tering».

Rättegången.

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kapitlen» ordningsföljd.

Om rätten till

grundvattnet.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

Då bestämmelserna rörande vattenreglering på det närmaste ansluta

sig till de i 2 kap. av de sakkunnigas förslag upptagna rättsreglerna

angående byggande i vatten, till vilka jämväl i stor utsträckning

hänvisas, har jag ansett det lämpligast att låta det kapitel, som avser

vattenreglering, följa närmast efter 2 kap. I 4 kap. upptagas därefter

stadgande^ om särskilda villkor beträffande större vattenkraftanläggningar

och vattenregleringar (bygdekraft, nyprövning, kronans lösningsrätt,

Konungens prövningsrätt och avgifter). En rubbning av övriga

kapitels ordningsföljd i anledning härav har dock undvikits genom sammanslagning

av 5 och 6 kapitlen i de sakkunnigas förslag.

Sedan jag sålunda framställt de allmänna principer, som enligt min

åsikt höra ligga till grund för den nu ifrågavarande lagstiftningen, övergår

jag till att redogöra för det närmare innehållet i de omarbetade

förslag i ämnet, som jag ämnar framlägga, varvid jämväl skall upptagas

till behandling de anmärkningar beträffande de sakkunnigas förslag,

som framställts inom lagrådet.

Förslag till vattenlag.

1 KAP.

Beträffande omfattningen av de bestämmelser, som upptagits i

detta kap., har .en av lagrådets ledamöter framhållit, hurusom kapitelrubriken

»Om rätt till vatten» vore i viss män missvisande, i det att

kapitlet inrymde stadganden allenast angående rätten till det vatten,

som finnes å grunden, men däremot lämnade frågan om rätt att tillgodogöra

sig det vatten, som finnes under grunden, alldeles åsido, en

fråga som icke heller å annat ställe i lagförslaget upptagits till behandling.

Enligt bemälde lagrådsledamot hade det varit önskligt, om i den nya

vattenlagen kunnat angivas åtminstone några allmänna grundsatser för

lösning av tvister berörande grundvattenförhållandena. I varje fall borde

i vattenlagen plats beredas för en blivande lagstiftning i ämnet, vilket

kunde ske exempelvis på det sättet, att åt 1 kap. gåves en rubrik, varigenom

utmärktes, att med dess bestämmelser åsyftades allenast jordägares

rätt till vattnet å hans grund och att längre fram i lagen ett

särskilt kapitel reserverades för behandling av frågan om rätten till

grundvattnet.

s. 291 Kontrollera mot PDF

291

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Om det också må medgivas, att en lagstiftning för reglering av

frågor rörande tillgodogörande av vatten icke kan anses fullständig med

mindre däri inrymmas stadganden även i avseende å grundvattnet, synas

dock de skäl, som föranlett kommittéerna och de sakkunniga att i förslaget

till vattenlag icke till behandling upptaga frågan om grundvattnets

tillgodogörande, vara fullt berättigade. Innan lagbestämmelser rörande

detta ämne kunna fastslås, torde det vara oundgängligt, att en mera

ingående kännedom om grundvattenförhållandena förvärvas än den, som

ännu står till buds. Först då frågan om grundvattnets förekomst jämte

vad därmed sammanhänger blivit mera utredd och rättsuppfattningen i

avseende å dess tillgodogörande i viss mån vunnit stadga, synes tiden

vara inne att lagstifta rörande detta ämne. Väl hade det, såsom av

förutnämnde ledamot i lagrådet framhållits, varit till gagn, om redan

nu vissa allmänna grundsatser för avgörandet av uppkommande tvister

beträffande grundvattenförhållandena kunnat i lagen fastställas. I frågans

nuvarande läge tilltror jag mig emelleriid icke att framlägga något

förslag i detta avseende. När framdeles förutsättningarna för åstadkommande

av en lagstiftning å det ifrågavarande området kunna anses

föreligga, böra enligt mitt förmenande de nya bestämmelserna lämpligen

införas såsom en särskild avdelning i förevarande kap. av vattenlagen.

Att intill dess så sker rubriken till kapitlet icke är fullt exakt, kan ej

förnekas, men detta synes dock vara en oegentlighet, som i och för

sig icke är av beskaffenhet att medföra några praktiska olägenheter.

Samme ledamot i lagrådet har jämväl riktat en anmärkning däremot,

att bestämmelser om den allmänbeten tillkommande rätten att

nyttja vatten även å enskildes grund till badning, tvätt m. m. icke

blivit i 1 kap. upptagna. Med hänsyn till vad lagrådets övriga ledamöter

yttrat, att intet syntes vara att erinra mot att ifrågavarande befogenheter

fortfarande lämnades av lagstiftningen oreglerade, och då det icke kan

förnekas att, på sätt kommittéerna framhållit, rättsuppfattningen rörande

gränserna för dessa befogenheter är nog så svävande, har jag icke

ansett mig böra vidtaga någon åtgärd för kapitlets kompletterande med

bestämmelser i berörda hänseende.

Vad angår de i 1 kap. verkställda förändringarna hava dessa —

bortsett från den redan i det föregående av mig omförmälda uteslutningen

av de två senare styckena i 7 § ävensom av den i 12 § av de

sakkunnigas förslag förekommande hänvisningen till nyssnämnda § —

föranletts av hemställan från lagrådet eller dess flesta ledamöter, eller

Om “allé

mäns“ rätt

till vatten.

Vidtagna.

ändringar

s. 292 Kontrollera mot PDF

Tillgodogörande

av

samfällt

strömfall.

292 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

ock utgöra de, i deu mån en dylik hemställan icke ligger till grund,

allenast redaktionella jämkningar. 14 § i de sakkunnigas förslag om

skyldighet för vissa ström fal lsägare att tillhandahålla kraft för tillgodoseende

av kringliggande bygds behov av kraft för särskilda ändamål

har överflyttats till det nya 4 kap. Underrubrikerna i kapitlet hava

insatts till vinnande av större överskådlighet.

2 KAP.

3 och 5 §§.

Beträffande dessa §§ hava de av lagrådet eller dess flesta ledamöter

framställda erinringarna föranlett till vissa jämkningar.

6 §''

I anslutning till ett av vattenkraftföreningen till Kungl. Maj:t

ingivet yttrande över de sakkunnigas förslag, i vilket yttrande stadgandet

i §:ens andra stycke gjorts till föremål lör erinran, hava de flesta av

lagrådets ledamöter uttalat sig angående innebörden av nämnda stadgande.

Såsom därvid framhållits synes dot mig uppenbart, att den rätt,

som i stadgandet tillerkännes ägaren av strömfallets ena sida att utnyttja

jämväl andra sidans lott i vattnet, är beroende av den i §:ens första

st}Tcke upptagna allmänna förutsättning, att tillgodogörandet kan ske utan

synnerlig skada för motparten. Denna tolkning överensstämmer jämväl

med ett uttalande i de sakkunnigas motiv.

1 §•

1 fråga om denna § bär lagrådet erinrat, hurusom till grund för

det i första stycket av §:en förekommande stadgandet, att den, vilken

såsom delägare eller på grund av servitutsrätt, som upplåtits för all

framtid, råder över mer än hälften av ett samfällt strömfall, under vissa

villkor äger rätt att lösa detsamma, givetvis Inge den uppfattningen, att

överlåtelse av en ideell andel i en dylik samfällighet ägde rättslig giltighet

— en uppfattning, vilken enligt vad lagrådet framhåller icke torde

stå i överensstämmelse med rådande domstoJspraxis Lagrådet finner

särskilt med hänsyn därtill, att vår lagstiftning icke öppnar möjlighet

för avskiljande i avsöndriugens form av en ideell andel i en samfällighet,

den uppfattning, varå lagförslaget i denna del är byggt, icke ägnad

att tjäna till utgångspunkt för lagstiftningen. I stället har lagrådet förordat

en bestämmelse av innehåll, att lösningsrätt må tillkomma såväl

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Kunyl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

deri, vilken ö j sil v ägor mer än hälften i strömfallet, som den, vilken väl

själv äger endast en mindre andel däri men kan styrka sig hava medgivande

i il 1 företaget av delägare, som tillsammans med honom äga

mer än hälften i strömfallet.

Ändamålet med ifrågavarande lagbud skulle otvivelaktigt i väsentlig

män förfelas, därest enligt detsamma lösningsrätt tillerkändes allenast

delägare, som i den samfällighet, vartill strömfallet hör, äger mer än

hälften. Detta förhållande har beaktats av lagrådet. Ur praktisk synpunkt

synes mig visserligen den av de sakkunniga, liksom därförinnan

av kommittéerna, anvisade utvägen för denna frågas lösning äga vissa

företräden bland annat härutinnan, att företagarims förvärv av en ideell

andel i strömfallet skulle kunna beredas sakrättsligt skydd — något

som helt visst vore ägnat att öka rättssäkerheten å det ifrågavarande

området. Såsom åtskilliga domar utvisa har det i äldre rättspraxis ej

varit ovanligt, att förvärv av dylik ideell andel erkänts såsom rättsgiltigt.

Då emellertid den nu gällande fastighetslagstiftningen kommit att intaga

en annan ståndpunkt och det i detta sammanhang tydligen icke kan

komma i fråga att föreslå någon omläggning av nämnda lagstiftning,

synes mig lagrådets förslag erbjuda den enda utvägen att ernå ett ur

praktisk synpunkt ej alltför ogynnsamt resultat. Stadgandet har alltså

omarbetats i den av lagrådet påyrkade riktningen.

Beträffande andra stycket i förevarande §, vilket till sitt innehåll

överensstämmer med stadgandet i 5 § vattenrättsförordningen, har eu

av lagrådets ledamöter framställt bland annat den anmärkningen, att däri

icke angåves den grund, efter vilken de, som vilja förena sig med

sökanden, må vinna delaktighet i företaget, Med hänsyn till den tolkning,

som allmänt plägat givas åt motsvarande stadgande i vattenrättsförordningen,

har jag ansett något förtydligande i angiven riktning

icke vara erforderligt.

10 §.

Från fiskeri!-''akkunngit håll har, såsom framgår av en till de sakkunnigas

förslag fogad reservation, framförts önskemålet, att den fiskeavgift,

varom i denna § är fråga, skulle till sitt belopp fastställas för viss

tidrymd, förslagsvis tjugufem år, etter vilkas utgång avgiftens storlek skulle

kunna ändras i överensstämmelse med då rådande förhållanden. De skäl,

som åberopats till stöd härför, äro otvivelaktigt synnerligen beaktansvärda.

Med ''örslagets ståndpunkt att fiskeavgift skull utgå vid varje

byggnad i vatten av någon betydenhet synes det emellertid ur praktisk

synpunkt möta betänkligheter att såsom allmän regel införa en dylik

Fiskeavgift.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Naturminnes
märke.

Äganderätt

eller servitutsrätt

betiäffande

utmål.

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 128.

nyprövning i alla de fall, då med byggnaden förenats skyldighet för

dess ägare att erlägga fiskeavgift. Vad åter angnr de större företagen

torde de synpunkter, som legat till grund för reservationen, komma att

i erforderlig utsträckning tillgodoses genom de av mig i 4 kap. föreslagna

bestämmelserna om nyprövning. Med hänsyn härtill och dä jämväl

med bibehållande av förevarande § i dess av de sakkunniga föreslagna

lydelse det, såsom de sakkunniga framhållit, icke synes vara att befara,

att ej fiskets intressen skulle komma att tillgodoses, har jag icke ansett

tillräckliga skäl föreligga att tynga lagen med särskilda bestämmelser i

förevarande hänseende.

Till sista stycket i förevarande § har fogats ett tillägg, enligt

vilket det tillkommer Kungl. Maj:t att förordna, hur avgiften skall

indrivas.

12 §.

Då det skydd, som tillkommer fridlyst naturminnesmärke, regleras

av särskild lagstiftning, har på lagrådets hemställan andra stycket i 12

§ undergått jämkning i syfte att bringa till ett fullt tydligt uttryck,

att stadgandet endast avser naturminnesmärke, som ej blivit fridlyst.

16 §.

Under hänvisning till vad de sakkunniga i sina motiv anfört mot

det från visst håll framförda påståendet, a>t det med hänsyn till fastighetskred

i ten vore påkallat, att den byggande hade äganderätt till den grund,

varå anläggningens värdefullare delar komme ait uppföras, har lagrådet

beträffande den i förevarande § avhandlade rätten till utmål uttalat sig för,

att densamma borde — i likhet med vad som eljest vore förhållandet enligt

förslaget — avse förvärv allenast av servitutsrätt.

De skäl, som av de sakkunniga anförts till stöd för att vattenlagens

tvångsrättigheter erhålla karaktären av servitutsförvärv, synas

också mig övertygande. Då någon verklig anledning att beträffande

den i förevarande § upptagna tvångsrättigheten avvika från denna

grundsats näppeligen torde kunna påvisas, har stadgandet i detta hänseende

undergått omarbetning.

17, 18 och 20 §§.

Beträffande dessa §§ hava de av lagrådet framställda anmärkningarna

efterkommits.

s. 295 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd■ proposition Nr 128.

295

22 §.

\ id denna § tiar av lagrådet framhållits, hurusom de preklusiva

verkningarna av vattendomstolens byggnadsmedgi vande böra sträcka

sig till rätten att verkställa och för framtiden bibehålla även sådana

anläggningar, vilka ej ingå i den egentliga vattenbvggnaden men

enligt tidigare stadganden i 2 kap. äga samband med denna såsom

vall eller väg (14 §) eller kraftstation (16 §). En sådan tolkning av

lagrummet bär otvivelaktigt varit åsyftad. Med hänsyn till den stora

vikten av det ifrågavarande lagrummets rätta tillämpning i denna punkt

har d< tsamma förtydligats.

I anledning av lagrådets erinran har §:ens avfattning jämväl

i övrigt undergått någon jämkning. Dessutom har, närmast med

anledning av de i 4 kap. av mig föreslagna bestämmelserna om nyprövning,

upptagits en erinran om den förnyade prövning, som enligt

bestämmelserna i sistnämnda kapitel ävensom i 9 kap. kan komma att

äga rum i vissa fall.

23, 24, 36 och 41 §§.

Vad lagrådet eller dess flesta ledamöter i fråga om dessa §§

hemställt har blivit iakttaget.

3 KAP.

•

Såsom redan framhållits uti den allmänna motiveringen hava de

bestämmelser angående vattenreglering, som i de sakkunnigas förslagupptagas

under 7 kapitlet, framflyttats till förevarande kapitel. Samtidigt

har åt benämningen »vattenreglering)) givits en mera vidsträckt

innebörd än den som de sakkunniga ansett bota häri inrymmas. Första

avdelningen av kapitlet »Om vattenreglering med tvångsdelaktighet»

upptager de rättsregler, som avse vattenregh-ring enligt den av de sakkunniga

använda terminologien. Kapitlets andra avdelning »Om vattenreglering

utan tvångsdelaktighet» är däremot ny.

1 §‘

Den jämkning av denna §:s avfattning, som vidtagits, har sin grund

iden förändrade innebörd, som enligt vad nyss nämnts givits åt benämningen

vattenreglering, och den härav föranledda uppdelningen av kapitlet.

Byggnadsmed

givandet»

preklusiva

verkan.

Innebörden

av *vallenreglering
-

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Skada å deltagare

tillhörig

egendom.

Sättet för

vait^nreglerings

verkställande.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

2 §•

Vid denna § har flertalet av lagrådets ledamöter ansett, att bestämmelsen

om det sätt, varpå skada å deltagare i företaget tillhörig

egendom bör ingå i jämförelsen vid avgörande av frågan om företagets

tillåtlighet, borde förtydligas. Ehuru någon missuppfattning av stadgandets

innebörd icke heller med den av de sakkunniga föreslagna

lydtdsen torde vara att befara, har jag av redaktionella skäl ansett

mig däri böra vidtaga den jämkning, att skada å deltagare tillhörig

egendom skall likställas med skada å annans egendom. Med denna

lydelse toide det utan uttrycklig erinran vara uppenbart, att den skada,

varom här är fråga, ej må inräknas i byggnadskostnaden.

8 §■

Beträffande §:ens avfattning hava de av lagrådet eller flertalet

av dess ledamöter framställda erinringarna länt till efterföljd.

Lagrådet har i fråga om 10 § i de.sakkunnigas förslag hemställt,

att nämnda § mätte ur förslaget utgå. Till stöd härför har av lagrådet

framhållits Hand annat, hurusom beträffande sättet för utförandet av vattenreglering

skulle, därest 10 § utesiötes, på grund av den i förevarande

kapitels 2 § intagna hänvisningen komma att gälla stadgaudena i 2 §

av 2 kap.

Anledningen till att i förevarande kapitel influtit en särskild bestämmelse

i nu berörda fråga torde i främsta rummet hava varit önskemålet

att i lagen upptaga en uttrycklig föreskrift beträffande sättet för

företagets utförande med hänsyn till deltagarnas inbördes intressen. Vad

däremot angår företagets utf örande i förhållande till motstående intressen bör

givetvis denna fråga ordnas efter samma grunder som vid byggande i

vatten i allmänhet, något som är en ofrånkomlig konsekvens därav, att

det kan bero av deltagarna i företaget, huruvida detsamma skall bringas

till utförande med stöd av bestämmelserna i förevarande kapitel eller i

2 kapitlet.

Den begränsning av stadgandets räckvidd, som sålunda ant}d;ts,

framgår dock icke av dess avfattning. Med hänsyn härtill och då

bestämmelsen i 2 kap. 2 § torde angiva den grund, efter vilken frågan

om företagets utförande jämväl med hänsyn till deltagarnas inbördes

intressen bör ordnas, har jag biträtt lagrådets hemställan i fråga om

denna §:s uteslutande ur förslaget.

s. 297 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nöd. proposition Nr 128.

297

10 §.

Beträffande bestämmelsen i andra punkten av 11 § i de sakkunnigas

förslag'' angående grunderna för fördelning å deltagarna av

kostnader för företagets underhåll och drift samt liknande utgifter kar

av lagrådets flesta ledamöter förordats, att densamma antingen måtte

utgå eller också ersättas med en hänvisning av innehåll, att om fördelningen

av nämnda utgifter skall i tillämpliga delar gälla vad i 3,

4, 6 och 8 §§ är stadgat. • Då det synes mig vara av vikt att förslagets

bestämmelser i denna fråga icke lämna rum för någon misstydning och

detta mål bäst ernås genom sist antydda utväg, har jag ansett mig böra

välja denna.

15—17 och 21 §§.

I 16 —18 §§ av de sakkunnigas förslag, motsvarande 15—17 §§

i det föreliggande förslaget, hava på lagrådets erinran vissa jämkningar

ägt rum. Likaledes har den anmärkning, som av lagrådet framställts

beträffande 22 § i de sakkunnigas förslag, motsvarande 21 § i det föreliggande

förslaget, ansetts böra efterkommas.

22 §.

Vid 23 § i de sakkunnigas förslag, motsvarande 22 § i det föreliggande

förslaget, har av lagrådets flesta ledamöter erinrats, hurusom

rätt att deltaga i handhavandet av de med regleringsföretaget förenade

angelägenheter bör tillkomma jämväl anslagsgivare, som nämnes i 8 §.

Såsom framgår av ett uttalande i kommittéernas motiv har detta också

varit avsikten. Då nämnda förhållande emellertid icke framgår av lagrummets

lydelse samt, såsom lagrådets flesta ledamöter jämväl anmärkt,

de i §:en upptagna bestämmelserna om röstgrunden likaledes böra underkastas

jämkning, hava de båda första punkterna i §:en omformulerats.

På hemställan av lagrådets flesta ledamöter har dessutom i §:en upptagits

en bestämmelse av innehåll, att rösträtt icke må tillkomma deltagare,

som häftar för förfallet bidrag.

Ej heller med den ändrade avfattning, som §:en sålunda erhållit,

tillkommer det strömfallsägare, för vilken betalningsskyldighet enligt

6 ■ § ännu icke inträtt, att deltaga i handhavandet av företagets angelägenheter.

Otvivelaktigt är detta förhållande, såsom en av lagrådets

ledamöter i annat sammanhang framhållit, ägnat att ingiva vissa betänkligheter.

Emellertid är att beakta, hurusom det på grund av

stadgandet i 13 § av det föreliggande förslaget (14 § i de sakkunnigas

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 höft. (Nr 128.) 38

Fördelning av

underhål Isoch

driftkostnad.

Rösträtt vid

sammanträde

med reglering

sintressenterna.

s. 298 Kontrollera mot PDF

Bygdekraft.

298 Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 128.

förslag) åligger Konungens befallningshavande att tillse, att stadgarna

innehålla betryggande föreskrifter för tillgodoseende av sådana strömfallsägares

rätt. En utväg, som för det berörda syftets ernående torde

visa sig lämplig, är att för giltigheten av beslut, som mera väsentligt

berör dessa strömfallsägares intressen, i stadgarna uppställes fordran å

beslutets godkännande av Konungens befallningshavande. Innan dylikt

godkännande meddelas, torde det böra hava lämnats de ifrågavarande

delägarna tillfälle att framställa sina erinringar. Ur denna synpunkt

måste det anses synnerligen lämpligt, att'' dessa delägare redan vid

frågans behandling å sammanträde enligt förevarande § äga befogenhet

att deltaga i överläggningarna och därvid framhålla sina önskemål. Eu

dylik befogenhet synes också medföra en ej oviktig kontroll å deltagarnas

handhavande av företagets angelägenheter. Med hänsyn till det

sålunda anförda har jag icke tvekat att ansluta mig till den av flertalet

av lagrådets ledamöter uttalade uppfattningen, att den nu nämnda

befogenheten för delägare, som ännu icke tillträtt företaget, bör i lagen

fastställas.

Något stadgande om det sätt, varpå sådan delägare skall underrättas

om sammanträde, torde icke vara erforderligt. Då i 13 § föreskrives,

att stadgarna skola innehålla föreskrift om sättet för kallelse

till sammanträde, avses, såsom framgår av sammanhanget, visserligen

endast underrättelser till deltagarna, men med hänsyn till den nyss

anmärkta bestämmelsen om Konungens befallningshavandes åliggande i

fråga om stadgarnas granskning synes det vara att förvänta, att de i

stadgarna härutinnan intagna föreskrifterna äro av beskaffenhet att tillgodose

jämväl de icke betalningsskyldiga delägarnas intressen.

26-27 §§.

Stadgandena i 26 § motsvaras i de sakkunnigas förslag av bestämmelserna

i 7 kap. 1 § andra stycket.

Beträffande den befogenhet, som i 27 § tillagts Kungl. Maj:t, hänvisas

till vad härutinnan vttrats i den allmänna motiveringen.

O

4 KAP.

1-4 §§•

Ifrågavarande §§ motsvara 14 § i 1 kap. av de sakkunnigas förslag.

De olika stadgandena i sistnämnda lagrum hava emellertid till

vinnande av större överskådlighet uppdelats i olika §§. Själva huvud
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls nåd. proposition Nr 128.

stadgandet, som motsvarar vissa bestämmelser i 1 mom. av de sakkunnigas

förslag, bär erhållit plats som 1 §. I 2 § hava upptagits

rättsregler rörande det fall, att den vattenkraft, som tillgodogjorts enligt

äldre lag, kommer att ökas till följd av nybyggnad eller reglering,

som företages jämlikt vattenlagen. Bestämmelserna härom hava i omarbetat

skick upptagits från senare delen av första stycket i nyssnämnda

1 mom. Stadgandet i 3 § avhandlar skyldighet för ägare av byggnad,

vartill tillstånd lämnats jämlikt 1899 års lag om byggande i kongsådra,

att i vissa fall och i viss utsträckning tillhandahålla bygdekraft.

Sistnämnda stadgande är, såsom framhållits i den allmänna motiveringen,

utan motsvarighet i de sakkunnigas förslag.

4 § motsvarar 2 och 3 mom. av 14 § i de sakkunnigas förslag.

De förutsättningar, som i 1 § uppställas för skyldighet att tillhandahålla

bygdekraft, överensstämma med dem, som av de sakkunniga

i detta hänseende föreslagits. Någon formell jämkning har dock skett.

Såsom jag redan framhållit vid redogörelsen för förslagets huvudgrunder,

har skyldigheten att tillhandahålla bygdekraft ansetts böra utvidgas

att avse intill en tiondel av anläggningens kraftproduktion. I

samband härmed har jag emellertid föreslagit, att vid bestämmande av

skyldighetens omfattning i varje särskilt fall hänsyn skall tagas — ej

allenast till bygdens behov av kraft — utan jämväl till omfattningen

av den rätt anläggningens ägare erhållit att för vattenkraftens tillgodogörande

förändra förut rådande vattenstånds- och avrinningsförhållanden.

I överensstämmelse med vad reservanterna föreslagit har avgörandet

angående bygdekraftens storlek ansetts böra gälla allenast för

en tidsperiod av tjugu år. De sakkunnigas majoritet hade härutinnan

föreslagit trettio år. Genom att ej göra tidsperioden för lång vinnes

möjlighet till större anpassning efter utvecklingen inom bygden, något

som kan vara till fördel jämväl för anläggningens ägare, särskilt ur

den synpunkten, att vattendomstolen vid avgörande av skyldighetens

omfattning icke i samma utsträckning som då avgörandet skall gälla

en längre tid framåt behöver grunda detsamma å mer eller mindre

ovissa beräkningar angående bygdens framtida kraftbehov. Däremot

tala otvivelaktigt starka billighetsskäl för att, såsom jämväl föreslagits

av reservanterna, räkna den första tjuguårsperioden från utgången av

det kalenderår, som bestämts för byggnadens fullbordande.

Flertalet av lagrådets ledamöter har vid denna § anmärkt, att

avfattningen av densamma vore såtillvida oklar, som av densamma

icke tydligt framginge, vad som enligt dessa ledamöters åsikt borde

gälla, nämligen att, om under en löpande period den uttagbara kraften

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj-ds nåd. proposition Nr 128.

till följd av reglering eller eljest ökas, motsvarande öfning skall äga

rum i skyldigheten att lämna bygdekraft. Förutom ett förtydligande i

denna riktning hava samma ledamöter förordat, att det bestämmande av

bvgdekraftens storlek, som må påkallas därav, att den uttagbara vattenkraften

på antytt sätt ökas, skall första gången gälla endast för den

tid, som återstår av den löpande perioden.

Av §:ens avfattning, jämförd med ett uttalande i de sakkunnigas

motiv, torde framgå, att skyldigheten att tillhandahålla bygdekraft

skall bestämmas till viss kvotdel av den kraftmängd, som med det

installerade maskineriet beräknas bliva uttagen. Däremot skall vattendomstolen

icke vid sitt avgörande fastställa ett fixt kraftbelopp för

bvgdekraften. Iakttages vad ovan framhållits, kommer en ökning i anläggningens

kraftproduktion — denna må nu äga sin grund i en ytterligare

utbyggnad av själva strömfallet, verkställd reglering eller installerande

av större maskineri — utan vidare att medföra en motsvarande

ökning jämväl av bvgdekraftens belopp. Storleken av den kraft, som

står till förfogande för bygdens räkning, kommer följaktligen jämväl

under löpande period att förändras inom vissa gränser. Dock är det

tydligt, att genom en minskning i kraftuttagningen ej får ske intrång*

i deras rätt, åt vilka anläggningens ägare redan förpliktats att tillhandahålla

visst kraftbelopp. Hur stort det kraftbelopp är, varå bygden vid

varje tillfälle kan göra anspråk, blir en fråga, som kommer under prövning,

då jämlikt 4 § påstående från någon bygdeinnevånares sida väckas

att komma i åtnjutande av bygdekraft.

Av skäl, som nu anförts, synes mig något behov icke föreligga

att låta stadgandet undergå jämkning i det av lagrådets flesta ledamöter

antydda hänseendet.

Enligt sista ledet av 14 §:ens första stycke i de sakkunnigas förslag

skulle för det fall, att en del av den vattenkraft, som tillgodogöres

enligt vattenlagen, inom tio år före vattendomstolens medgivande varit

utnyttjad vid byggnad, som tillkommit enligt äldre lag, skyldighet att

tillhandahålla bygdekraft under viss förutsättning åligga ägaren beträffande

den ökning i uttagbar vattenkraft, som vunnes jämlikt vattenlagen. Av*

stadgandets avfattning och det sammanhang, vari det förekommer, torde

framgå, att därmed närmast åsyftats det fall, då en jämlikt äldre lagtillkommen

byggnad helt och hållet ersättes med en ny byggnad. Uppenbarligen

böra dock, såsom otvivelaktigt varit åsyftat, samma regler gälla,

därest ökningen i uttagbar vattenkraft åstadkommes genom en enligt

vattenlagen verkställd tillbyggnad av den äldre byggnaden. Stadgandet

har härutinnan förtydligats.

s. 301 Kontrollera mot PDF

Kunijl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128. 301

Stadgandet i 2 §:ens andra stycke motsvaras, med eu mindre formell

jämkning, av en bestämmelse i nyssnämnda sista led av första stycket

i de sakkunnigas förslag.

Av skäl, som tidigare anförts, har jag ansett, att skyldighet att a §

tillhandahålla bygdekraft bör åligga ägaren av sådan byggnad i kungsådra,

vartill Kungl. Maj:t jämlikt äldre lag lämnat tillstånd under förbehåll

om skyldighet för ägaren att beträffande tillgodogörandet av

kungsådrans vatten underkasta sig ny lagstiftning. Med hänsyn till

avfattningen av nämnda förbehåll bör dock denna skyldighet icke avse

hela den vattenkraft, som kan uttagas i strömfallet, utan allenast hänföra

sig till vattenkraften i kungsådran. Denna vattenkraft har i enlighet

med förslagets allmänna ståndpunkt fastställts till en tredjedel av

vattenkraften i strömfallet.

De förutsättningar, som i 3 § ytterligare upptagas för dess

tillämpning, ansluta sig till bestämmelserna i 1 § beträffande byggnad,

vartill medgivande lämnats jämlikt vattenlagen. Sålunda skall den vid

anläggningen uttagbara vattenkraften i kungsådran uppgå till minst femhundra

turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten.

Såsom framgår av ett stadgande i de till det föreliggande förslaget

fogade övergångsbestämmelserna skall frågan, huruvida den vattenkraft,

som kan i kungsådran uttagas vid anläggningen, uppgår till den

i §:en angivna myckenhet, göras till föremål för prövning av vattendomstolen

på talan av myndighet, som Kungl. Maj:t därtill förordnat.

Sådan talan skall anhängiggöras inom fem år efter lagens ikraftträdande.

Den uti ifrågavarande § stadgade skyldigheten att tillhandahålla

bygdekraft inträder först efter förloppet av tjugu år från lagens ikraftträdande.

Anläggningens ägare erhåller sålunda en respittid av tjugu

år för att inrätta sig efter de nya förhållandena, något, som ur billighetssynpunkt

torde vara väl motiverat. Beträffande den ordning, vari

frågan om skyldighetens omfattning skall göras till föremål för prövning,

ävensom grunderna för nämnda prövning, ansluta sig bestämmelserna

till motsvarande föreskrifter i 1 § andra stycket.

5-8 §§.

I fråga om sitt tillämplighetsområde ansluta sig ifrågavarande

§§ till de förut avhandlade stadgandena rörande tillhandahållande av

bygdekraft.

För 5 §:ens tillämplighet fordras sålunda, att medgivandet till

byggnaden lämnats jämlikt den nya lagen samt att den vid byggnaden

uttagbara vattenkraften uppgår till den i 1 § angivna myckenheten,

Nyprövning i

fråga om

kraftanläggningar.

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj:is nåd. proposition Nr 128.

d. v. s. minst femhundra turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten.

Jämväl gäller den i 1 § meddelade föreskriften angående det fall, att

den vattenkraft, som jämlikt den nya lagen tillgodogöres, inom de

närmaste tio åren före vattendomstolens medgivande varit utnyttjad vid

byggnad, vilken tillkommit enligt äldre lag.

Den tidpunkt, varifrån den i 5 § angivna tidsfristen skall räknas,

utgöres av utgången av det kalenderår, varunder byggnaden enligt

därom meddelad bestämmelse skall hava fullbordats. Har enligt 2 kap.

22 § sista stycket anstånd meddelats med byggnadens fullbordande, bör

tiden räknas från det år, varunder anståndet utlupit. Om utbyggnaden

skett i olika omgångar, skall tiden räknas från den utbyggnad, varigenom

den i 1 § angivna gräns i fråga om den genom byggnaden uttagbara

vattenkraften överskrides. 1 och med en sådan utbyggnad bliva bestämmelserna

om nyprövning tillämpliga och en tillbyggnad, som därefter

verkställes, är sålunda utan betydelse i förevarande hänseende.

Såsom framgår av en bestämmelse, som i samband med förslagets

överarbetning upptagits i 11 kap. 62 §, åligger det vattendomstolen att

i sitt byggnadsmedgivande lämna besked i frågan, huruvida byggnaden

är av den storlek eller eljest av den beskaffenhet att bestämmelserna

om nyprövning, liksom om bygdekraft och kronans lösningsrätt, äro

tillämpliga. Någon ovisshet angående den tidpunkt, från vilken den i

o § angivna tidsperioden skall löpa, kommer sålunda icke att föreligga.

Därest en befintlig byggnad, i fråga om vilken bestämmelserna

om nyprövning förklarats tillämpliga, för ett fullständigare tillgodogörande

av strömfallets vattenkraft kommer att utrivas och ersättas med

en helt och hållet ny byggnad, måste otvivelaktigt det tidigare byggnadsmedgivandet,

åtminstone i vissa hänseenden, anses hava förfallit, I

överensstämmelse härmed bör med den nya byggnadens tillkomst eu ny

tidsperiod anses börja löpa, något som jämväl ur saklig synpunkt torde

vara mest tillfredsställande. Huruvida arbetet är att anse såsom en ny

byggnad eller allenast som tillbyggnad till den äldre byggnaden, är en

fråga, som icke torde låta sig besvaras genom någon allmängiltig regel

utan vilken måste överlämnas åt vattendomstolen att avgöra efter förhållandena

i varje särskilt fall.

Enligt 5 §:ens andra stycke skall beträffande nyprövningen i såväl

processuellt som materiellt hänseende tillämpas den vid tidpunkten för

nyprövningen gällande lagstiftningen i ämnet. Nyprövningen kommer

alltså att verkställas av den myndighet och i den ordning, som föreskrivas

i berörda lagstiftning. Vad de materiella rättsreglerna angår

innebär stadgandet, att byggnadens ägare icke kan underkastas strängare

s. 303 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 128. 303

bestämmelser än som skulle hava tillämpats, därest byggnaden kommit

till utförande vid tiden för nyprövningen. Härmed är emellertid icke

sagt, att de regler, som gälla beträffande verkställande av byggnad i

vatten, i oförändrat skick böra vinna tillämpning. Tvärtom måste det

ur flera synpunkter anses lämpligt, att i eu kommande lagstiftning upptagas

särskilda bestämmelser för reglerandet av de ifrågavarande byggnadernas

rättsställning.

Såsom framgår av första styckets avfattning avser nyprövningen

allenast förhållandet till allmänna intressen. 1 överensstämmelse härmed

har rätt att påkalla nyprövning tillagts förutom byggnadens ägare

allenast representant för det allmänna. Visserligen kan det alltför väl

tänkas, att resultatet av nyprövningen återverkar på annans enskilda

rätt. Men denna återverkan torde i allmänhet gå i en för den enskilde

sakägaren gynnsam riktning, och några särskilda bestämmelser till skydd

för dylik sakägare synas ej erforderliga. Härifrån måste dock göras

undantag för det fall, att kraft skall på grund av vattendomstolens

beslut tillhandahållas såsom ersättning för vattenkraft eller annat. För

vinnande av det syfte, som med nyprövningen avses, torde det nämligen

icke alltid låta sig göra att lämna en tidigare reglering av förhållandet

mellan ersättningsgivare och ersättningstagare alldeles orubbat. Till

denna fråga skall jag återkomma vid behandlingen av 7 §.

Enligt stadgande, som finnes intaget i 11 kap. 17 §, skall nyprövningen,

därest sådan ifrågakommer under vattenlagens tid, ske

i den för ansökningsmål stadgade ordning. Detta synes vara en nödvändig

konsekvens därav, att nyprövningen kan komma att beröra

jämväl enskilda sakägare och att till följd härav dessa böra erhålla

tillfälle att vid nyprövningen bevaka sina intressen. Det beslut, som

vid nyprövningen meddelas, bör äga giltighet mot en var — något

som ej heller torde kunna ernås utan att nyprövningen sker i nyss

angiven ordning.

Beträffande det allmänna syftet med de i 6 § upptagna bestämmelserna

hänvisar jag till vad redan förut av mig yttrats.

Till grund för bestämmande av den värdeminskning anläggningens

ägare har att vidkännas skall läggas värdet av den vattenkraft i tillgodogjort

skick, som vid tiden för nyprövningen kan uttagas vid anläggningen.

Av bestämmelserna i 9 kap., särskilt dess 11 §, framgår,

att nämnda värde avser vattenkraften med tillhörande vattenverksbyggnader.

Därest någon del av den vattenkraft, som vid anlängningen tillgodogöres,

skall ersättas medelst kraftöverföring, må vid bestämmande

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

av den värdeminskning ägaren kar att vidkännas utan gottgörelse hänsyn

icke tagas till den vattenkraft, för vilken ersättning sålunda skall utgå.

Den befogenhet, som beträffande sistnämnda vattenkraft tillkommer

anläggningens ägare, inskränker sig väsentligen till kraftens uttagande

och tillhandahållande åt ersättningstagaren, och det vore uppenbarligen

icke rimligt, om anläggningens ägare av denna anledning skulle komma

att vidkännas en mera vittgående förlust än som eljest skulle hava

drabbat honom. Såsom framgår av bestämmelserna i 7 § blir det i

allmänhet ersättningstagaren, som får vidkännas den de! av värdeminskningen,

som belöper å dylik vattenkraft.

Därest anläggningens ägare beträffande eu del av den vid anläggningen

uttagbara vattenkraften redan är underkastad nyprövning enligt

de i 16 § om vattenreglering föreslagna bestämmelserna, bör uppenbarligen

avdrag ske jämväl för den vattenkraft, vars uttagande möjliggjorts

genom regleringen.

Bestämmande av den ersättning, som skall utgå till anläggningens

ägare, har jag ansett vara en fråga, som lämpligen bör anförtros åt

skiljenämnd. Beträffande denna nämnds sammansättning har jag med

en mindre avvikelse följt det förslag, som för ett liknande fall framlagts

av reservanterna inom den s. k. distributionskommittén.

Den allmänna regeln att nyprövningen icke avser det genom vattendomstolens

beslut grundade rättsförhållandet mellan anläggningens ägare

och enskilda intressen kan, såsom jag förut berört, därest det med nyprövningen

åsyftade ändamålet skall nås, icke göras undantagslös.

Tillämpningen av de vid nyprövningen meddelade bestämmelserna

kunna tänkas komma att till och med omöjliggöra ett fullgörande av

de förpliktelser, som ålagts anläggningens ägare att tillhandahålla kraft

från anläggningen. Att göra anläggningens ägare ansvarig för denna

förlust, anser jag icke böra ifrågakomma. Då det ej heller synes kunna

tillrådas att låta förlusten stanna å den enskilda ersättningstagaren,

återstår allenast den utvägen, att tillerkänna honom ersättning av statsmedel.

Stadgande härom har upptagits i första punkten av 7 §.

Såsom redan förut berörts föreligga emellertid särskilda förhållanden

beträffande ersättningstagare, vilken erhåller kraft i utbyte för vattenkraft,

som av honom avstås för tillgodogörande vid anläggningen.

Sådan ersättningstagare är i viss mån att likställa med delägare i anläggningen.

Hade initiativet till fallets bebyggande utgått från honom,

skulle han själv i fråga om den honom tillhöriga vattenkraften hava

blivit underkastad bestämmelserna om nyprövning. Med fog skulle det

kunna betecknas som en obillighet mot anläggningens ägare, om de

s. 305 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128. 305

ekonomiska konsekvenserna av nyprövningen skulle drabba honom allenast.

Med hänsyn härtill synes föreskriften i (1 § om skyldigheten att utan

ersättning vidkännas en viss värdeminskning böra gälla jämväl ersätt - ningstagaren. Eu liknande fråga hava de sakkunniga behandlat i

motiven till 30 § i 9 kapitlet och därvid ansett sig höra förorda eu

lösning i nu antydd riktning. Samma spörsmål har upptagits till skärskådande

av reservanterna i fråga om den av dem föreslagna lösningsrätten

med enahanda resultat.

Såsom de sakkunniga framhållit måste emellertid i den allmänna

regeln om ersättnings tagarens likställighet med anläggningens ägare i

förevarande hänseende göras vissa av förhållandena betingade modifikationer.

Sålunda synes regeln icke böra gälla för det fall, då ersättningstagaren

redan före vattenkraftens avstående vid egen anläggning själv

utnyttjat densamma. Tvingas ersättningstagaren det oaktat in i ett

större företag, bör denna omständighet icke skäligen för honom medföra

någon försämring av hans ekonomiska ställning.

I anslutning till förevarande stadgande har i 31 § av 9 kap. upptagits

bestämmelse om omreglering av förhållandet mellan ersättningsgivare

och ersättningstagare för det fall, att den förre till följd av nyprövningen

går förlustig vattenkraft.

Den värdeminskning, som eu ersättningstagare enligt 7 § har att

vidkännas utan ersättning, skall bestämmas enligt de i 6 § 1 mom.

angivna grunder. Hänsyn skall sålunda tagas, icke till det kraftbelopp,

som i varje fall skall tillhandahållas, utan till storleken av den vattenkraft,

för vilken kraftersättningen utgått.

Bestämmelsen i första stycket av § 8 ansluter sig till stadgandet 8 §- i 2 § första stycket angående skyldighet för ägaren av eu anläggning,

som tillkommit jämlikt äldre lag, att tillhandahålla bygdekraft, då anläggningen

enligt den nya lagen ombygges eller tillbygges. Av praktiska

skäl har nyprövningen ansetts böra gälla anläggningen i dess helhet,

således jämväl den del därav, som tillkommit jämlikt äldre lag,

men i överensstämmelse med den grundsats, som tagit sig uttryck i

sistnämnda lagrum, skall till grund för bestämmande av den ersättningsfria

värdeminskningen läggas den ökning i uttagbar vattenkraft, som

vunnits genom till- eller ombyggnaden.

Stadgandet i andra stycket motsvarar 3 §.

9-12 §§•

Den i 9 § ornförmälda lösningsrätten avser enligt §:ens ordalag A™''‘as''A//''s‘

strömfallet med vattenverksbyggnader, kraftstation med installerat maskineri g

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 höft. (Nr 128.) 39

s. 306 Kontrollera mot PDF

10 §.

11 §.

306 Kunyl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

och, om kraftstationen är uppförd å strömfallsägaren tillhörig mark,

nödigt utmål för densamma. I allmänhet torde, vad angår den fasta

egendomen, föremålet för lösningsrätten komma att sammanfalla med

vad i 11 kap. 62 § av det av mig framlagda förslaget betecknas såsom

strömfallsfastighet. Enligt innehållet av 2 mom. i sistnämnda lagrum

bör strömfallsfastigheten, där så lämpligen kan ske, omfatta allenast

den sökanden tillhöriga mark, som upptages av byggnaden och därmed

förenade anläggningar, jämte den del av vattenområdet, som sökanden

äger. Därest en strömfallsfastighet av angiven beskaffenhet icke redan

är bildad, tillkommer det den domstol, som enligt vad i 11 § av förevarande

kap. stadgas har att avgöra tvist om lösningsrättens omfattning,

att bestämma gränserna för den nya fastighet, som lösningsrätten avser.

A denna nya fastighet komma samtidigt att överflyttas de rättigheter

och förpliktelser, som på grund av vattendomstolens beslut äro förknippade

med den tidigare strömfallsfastigheten.

Andra stycket i förevarande § motsvarar stadgandena i 2 § första

stycket och 8 § första stycket. Förutsättningarna för att lösningsrätt

må tillkomma kronan i anledning av tillbyggnad eller ombyggnad av

en anläggning, som tillkommit enligt äldre lag, hava dock avfattats

något olika mot vad som skett i sistnämnda båda lagrum för de där

avsedda fallen. Då det gäller en åtgärd av den genomgripande betydelse

för den enskilde, som utövningen av en lösningsrätt otvivelaktigt

innebär, har jag ansett det riktigast, att för inträde av lösningsrätt

i förevarande fäll uppställa såsom villkor, att till följd av den nya

byggnaden vid anläggningen kan uttagas minst dubbelt så stor vattenkraft

som förut.

De i 10 § meddelade föreskrifterna avse den ordning, i vilken

lösningsförfarandet skall inledas. Under femte året före den för inlösningen

bestämda tidpunkten, d. v. s. utgången av någon av de i 9 §:ens

forsta stycke angivna tidsfristerna, har kronan att underrätta anläggningens

ägare om sin avsikt att begagna sig av lösningsrätten. Denna

underrättelse är för kronan bindande såtillvida att anläggningens ägare

därefter kan inom viss tid framtvinga inlösen från kronas sida.

I överensstämmelse med vad om expropriation är för motsvarande

fall stadgat skall frågan om lösningsrättens utövning inom viss tid fullföljas

genom ansökan om stämning till allmän domstol. Enligt första

stycket av 11 § skola jämväl eljest med vissa avvikelser de bestämmelser,

som gälla i avseende å expropriation av fast egendom, äga tillämpning.

Anläggningens ägare är sålunda berättigad till ersättning enligt expropriationslagens

bestämmelser för egendom, som avstås, eller för skada

opaginerad Kontrollera mot PDF

:H)7

Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 12x.

och intrång, som förorsakas. Den lösningsskyldighet, som enligt gällande

expropriationslag kan komma att åläggas den exproprierande beträffande

egendom, som icke avses med expropriationen, har, såsom framgår av

11 §:ens andra stycke, utvidgats. Dessutom har till särskild rätt, som

omförmäles i expropriationslagen, uttryckligen hänförts sådan rätt till

leverans av elektrisk kraft, som grundar sig på utfästelse av anläggningens

ägare. En dylik rätt får alltså, därest kronan icke medgiver

att rättigheten kommer att kvarstå, vika för lösningsrätten, men rättighetens

innehavare kan i lösningsmålet göra anspråk på ersättning enligt

de beträffande särskild rätt i allmänhet i expropriationslagen upptagna

bestämmelserna.

Beträffande sammansättningen av den nämnd, som skall pröva

ersättningsfrågan, hava vissa avvikelser ägt rum från motsvarande bestämmelser

i expropriationslagen. Sålunda har det ansetts lämpligt, att

beträffande nämndens sammansättning inrymma parterna något större

valfrihet än som skulle tillkomma dem enligt expropriationslagen.

Enligt 49 § andra stycket expropriationslagen skall exproprierad

fastighet, med vissa undantag, övergå till den nye ägaren fri från särskild

rätt, som besvärar densamma. Till sådan särskild rätt synas emellertid icke

böra hänföras förpliktelser, vilka ingå som en beståndsdel i själva fastigheten

och på denna grund äro oskiljaktigt förenade med äganderätten till

denna. Såsom exempel på dylika förpliktelser kan nämnas skyldighet

för anläggningens ägare att enligt reglerna i 1 kap. i vissa fall utan

ersättning avstå vattenmängd eller fallhöjd samt i 4 kap. att tillhandahålla

bvgdekraft, att underkasta sig nyprövning eller att erlägga vissa

avgifter" Förpliktelser av nu angiven art innefattas uppenbarligen också

i de föreskrifter, som av vattendomstolen meddelats i dess byggnadsbeslut

angående dämning, vattenhushållning m. m., liksom i bestämmelserna

angående tillhandahållande av kraft såsom ersättning. Oberoende

av den övergång av äganderätten, som föranledes av kronans inlösen,

komma förpliktelser av detta slag att äga bestånd.

Från denna allmänna regel synes dock böra göras ett undantag.

Såsom framhållits vid 7 § intager den, som avstått vattenkraft för dess

tillgodogörande vid anläggningen mot ersättning medelst kraftöverföring,

i viss mån en likartad ställning med anläggningens ägare. Med hänsyn

härtill synes det icke obilligt, att jämväl rättigheten till ersättning

medelst kraftöverföring underkastas kronans lösningsrätt, något som

otvivelaktigt jämväl ur allmän synpunkt kan vara av betydelse. Bestämmelserna

härom hava upptagits i 12 §. Jämväl i detta fall synes

dock ett särskilt skydd böra beredas den, som redan tidigare tillgodo
-

12 §.

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 128.

gjort sig vattenkraften utan att därmed varit förknippad någon förpliktelse

av angivet slag.

13 §.

Konungens Bestämmelserna i förevarande § ansluta sig till motsvarande stad
prBvnmgsrätt.

ganden i 7 kap. 12 § av de sakkunnigas förslag. Den prövningsrätt,

som enligt nämnda § skulle tillkomma Kungl. Maj:t, har dock utvidgats

i olika riktningar. Med hänsyn till den väsentligt förändrade innebörd,

som sålunda givits åt förslaget i denna del, har det varit nödvändigt

att jämväl underkasta bestämmelserna om den ordning, vari nämnda

prövningsrätt skulle komma till utövning, viss jämkning. Enligt de

omarbetade bestämmelserna skall, i överensstämmelse med vad nu gäller

i fråga om byggande i kongsådra, Kungl. Maj:ts prövning till tiden

föregå domstolens beslut. ^ attendomstolen har alltså, att sedan målet

i de hänseenden, som utgöra föremål för Kungl. Maj:ts prövning, vunnit

erforderlig utredning hos Kungl. Maj:t hemställa om dylik prövning och

i avbidan härå förklara målet vid vattendomstolen vilande.

14-15 §§.

Avgifter. Deri avgiftsskyldighet, som avhandlas i dessa §§, är oberoende av,

huruvida regleringen kommit till stånd med stöd av bestämmelserna i

3 kap. om tvångsdelaktighet eller icke. Däremot inverkar denna fråga

på beräkning av den kraftefFekt, som vinnes genom regleringen. Till

grund för denna beräkning skall ligga den genom regleringen vunna

ökningen i uttagbar vattenkraft i det eller de strömfall, för vilkas räkning

regleringen utföres. Vid en tvångsreglering komma härvid i beaktande

samtliga de till regleringssamfälligheten hörande strömfallen

eller med andra ord varje strömfall, som har båtnad av regleringen.

År det fråga om ett företag utan tvångsdelaktighet, skall däremot hänsyn

tagas allenast till båtnaden för de strömfall, vilkas ägare varit sökande

till eller eljest frivilligt anslutit sig till företaget. Denna olikhet är

visserligen ur praktisk synpunkt mindre tillfredsställande men synes, ej,

minst av formella skäl, vara ofrånkomlig. Någon större betydelse torde

i varje fall icke böra tillmätas densamma.

Det belopp, som skall erläggas i årlig avgift, skall fastställas särskilt

för varje strömfall. Under den löpande tjuguårsperioden kommer

någon förändring icke att äga rum i det sålunda fastställda beloppet.

Om sålunda det hästkraftantal, som strömfallet vinner genom regleringen,

under perioden ändras i ena eller andra riktningen, kommer en dylik

opaginerad Kontrollera mot PDF

609

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

förändring i beaktande först vid den omprövning av avgiftens storlek,

som må påkallas vid periodens utgång.

16 §.

Beträffande denna § hänvisar jag till vad jag redan anfört vid den

allmänna motiveringen av det av mig framlagda förslaget.

9 KAP.

1 §•

För att bringa innehållet uti ifrågavarande § i överensstämmelse

med den förändrade lydelse, som på lagrådets hemställan givits åt stadgandet

i 2 kap. 16 §, har en mindre jämkning skett i §:ens avfattning.

13 och 14 §§.

Den av lagrådet beträffande dessa §§ framställda anmärkningen

riktar sig dels mot den i andra stycket av 13 §:en parterna medgivna

rätt att i de fall, då kraft enligt reglerna i första stycket av nämnda §

lämnas i ersättning för vattenkraft, som avstås, träffa överenskommelse

om ersättningskraftens tillhandahållande från annan anläggning än den,

vid vilken den avstådda vattenkraften tillgodogöres, och dels överhuvudtaget

mot förslagets ståndpunkt att tillåta ersättning medelst kraftöverföring

i annan händelse än då genom vattenkrafts avstående en motsvarande

förmån beredes det strömfall, från vilket ersättningskraften

skall tillhandahållas. Vad den förra delen av anmärkningen angår har

jag funnit de skäl, som anförts till stöd för densamma, övertygande,

och har i anledning härav jämkning skett i lydelsen av 13 § andra

stycket.

Ett efterkommande av anmärkningens senare del skulle, såvitt

jag rätt uppfattat densamma, leda till, att bestämmelserna i 14 § komme

att helt och hållet utgå. Detta synes mig vara ägnat att ingiva betänkligheter.

Stadgandena i 14 § torde jämväl med den begränsning,

som det föreliggande förslaget erhållit, äga sitt praktiska värde och

bliva det ännu mer, då torrläggningslagstiftningen kommer att upptagas

i lagen. En inskränkning av de möjligheter till ersättning medelst

kraftöverföring, som förslaget erbjuder, anser jag jämväl ur principiell

synpunkt otillfredsställande. De skäl, som av lagrådet åberopats till

stöd för anmärkningen i denna del, äro uteslutande av formell natur.

Särskilt har lagrådet fäst sig vid den risk, som skulle kunna uppkomma

Nyprövning

vid vatten - reglering.

Ersättning

medelst kraft■

överföring.

s. 310 Kontrollera mot PDF

Skyldigheten

att tillhandahålla

kraft

skall vara

förenad med

viss fastighet.

Överflyttning

av rätt till

ersättningskraft.

310 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

för inteckningshavare och andra rättsägare, därest skyldigheten att tillhandahålla

kraft, vilken skyldighet vore förenad med en utomordentlig

förmånsrätt, lades å annan fastighet än den, som erhölle fördel av vattenkraftens

avstående. Med hänsyn till de förutsättningar, som i 14 §

uppställas för detta lagrums tillämpning och bland vilka jämväl ingår

beaktande av nämnda rättsägares intressen, finner jag dock det av

lagrådet anmärkta förhållandet icke böra föranleda till lagrummets uteslutande.

Detta resultat synes mig ej heller böra bliva följden därav

att, såsom lagrådet framhållit, vissa formella svårigheter i andra hänseenden

otvivelaktigt äro förknippade med lagrummets tillämpning.

15 och 16 §§.

I första stycket av 15 § har upptagits bestämmelse angående

frågan, med vilken fastighet skyldighet att tillhandahålla kraft enligt

13 § skall vara förenad. Stadgandets avfattning har skett med iakttagande

av vad lagrådet härutinnan hemställt. Föreskriften i 15 §:ens

andra stycke, som avser att reglera å vilken fastighet skall läggas

skyldigheten att tillhandahålla kraft i fall, som avses i 14 §, har i omarbetat

skick upptagits från de sakkunnigas förslag.

I stället för de bestämmelser, som av de sakkunniga upptagits i

16 § och vilka enligt lagrådets hemställan fått utgå, har till sistnämnda

§ i omarbetat skick överflyttats stadgandet i 15 § första stycket

angående den ifrågavarande skyldighetens bestånd jämväl vid exekutiv

försäljning. eller annan avyttring av den fastighet, vid vilken den en

gång bundits.

Andra stycket av 15 § i de sakkunnigas förslag har på lagrådets

hemställan likaledes fått utgå.

O

17 §‘

^ id denna § har lagrådet hemställt, att för överflyttning av rättighet,

som i §:en avses, från den fastighet, varmed rättigheten är förenad, till

annan fastighet borde till skydd för rättsägare i den fastighet, vilken

berövades kraften, uppställas såsom villkor, att sistnämnda fastighet

erhölle ersättning i penningar att fördelas i vanlig ordning.

I överensstämmelse med vad jag framhållit redan i fråga om 14 §

synes mig emellertid den garanti härutinnan, som förslaget uppställer,

eller att dylik överflyttning icke må medgivas med mindre det prövas

kunna ske utan förfång för inteckningshavare eller andra rättsägare

vara tillräcklig.

Lagrådet har vid denna § tillika ifrågasatt, huruvida ej möjlighet

s. 311 Kontrollera mot PDF

Kungi Maj ds nåd. proposition Nr 128. 311

borde medgivas till rättighetens avlösning. Otvivelaktigt kunna förhållandena

tänkas komma att utveckla sig i den riktningen, att de

förutsättningar, vara vattendomstolen byggt sitt beslut om ersättningens

utgörande i kraft, icke längre äro för handen.. Men å andra sidan skulle

det ej överensstämma med grunderna för 13 §, om parterna i denna

fråga lämnades fullständig avtalsfrihet. Med hänsyn till de skiftande förhållanden,

som kunna tänkas förekomma, torde det knappast vara möjligt

att härutinnan uppställa någon allmängiltig regel. Då någon praktisk

olägenhet ej heller torde vara att befara därav, att lagen saknar bestämmelser

i ämnet, har jag ansett frågan härom kunna förfalla.

Innehållet i §:ens sista stycke har jämkats i överensstämmelse med

vad lagrådet hemställt.

19, 21, 22, 24 och 25 §§.

Vad lagrådet eller dess flesta ledamöter i fråga om dessa §§ hemställt

har blivit iakttaget.

26 §.

I anslutning till ett uttalande i motiven till de sakkunnigas förslag

har lagrådet i fråga om första stycket av denna § erinrat, att

avtalsfrihet icke är rådande i fråga, som avhandlas i nämnda stadgande.

Härtill må allenast erinras, att något hinder uppenbarligen icke föreligger

för parterna att träffa överenskommelse jämväl i dylik fråga men

att överenskommelsen blir förbindande allenast mellan kontrahenterna

och icke må läggas till grund för vattendomstolens beslut i ämnet.

28 §.

De av lagrådet i fråga om denna § framställda anmärkningarna

hava efterkommits. Beträffande parternas avtalsfrihet i fråga, som avses

i §:ens första stycke, har stadgande upptagits i 45 §.

31

Sista stycket i förevarande § har tillagts med anledning av de i

4 kap. av mig föreslagna bestämmelserna om nyprövning.

32 §.

Vid denna § har av lagrådet anmärkts, att den av de sakkunniga

i §:ens slut upptagna bestämmelsen, att kostnaden för underhåll

av mottagningsorgan skall avräknas å avgäld, som omnämnes i 23 §

andra stycket, bör jämkas så, att motsvarande avdrag kommer att äga

Ersättningsgivarens

skyldighet

att bekosta

underhåll

av mottagningsorgan.

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Farternas

avtalsfrihet

i fråga om

formen för

ersättningen.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nn 128.

rum, därest ersättningstagaren har att erlägga ifrågavarande del av

uttagningskostnaden i stället för i årlig avgäld genom minskning av

den ersättningskraft, som eljest skolat utgå. Uppenbarligen bör ersättningstagaren

vara berättigad att erhålla gottgörelse för den ifrågavarande

underhållskostnaden alldeles oberoende av det sätt, varpå uttagningskostnaden

skall av honom erläggas. Att detta är överensstämmande

med förslagets syfte framgår av ett uttalande i de sakkunnigas motiv.

Till undvikande av missförstånd har jag dock ansett stadgandet böra

i denna del förtydligas. Däremot synes det mig knappast lämpligt att

beträffande ifrågavarande kostnad medgiva någon jämkning i storleken

av den ersättningskraft, som skall tillhandahållas.

42 §.

På lagrådets hemställan har §:en undergått en mindre jämkning.

45 §.

Denna § har tillagts till efterkommande av en av lagrådet vid

28 § framställd anmärkning.

46 §.

I denna § hava sammanförts bestämmelserna i 45 och 46 §§ av

de sakkunnigas förslag.

Vid 13 och 14 §§ har en av lagrådets ledamöter framhållit, hurusom

eu jämförelse mellan 13 och 45 §§ i de sakkunnigas förslag giver

vid handen, att ersättning för annan tillhörig vattenkraft, som någon

enligt stadgande i 2 kap. berättigas tillgodogöra sig, icke må bestämmas

att utgå medelst kraftöverföring i andra fall än som i 13 § omförmälts.

Enligt denne ledamots åsikt borde det emellertid icke möta något hinder

att tillåta nämnda ersättningsform i andra fall t. ex. då ersättning skall

utgå för vattenkraft, som går förlorad därigenom att någon berättigas

tillgodogöra sig densamma enligt 2 kap. 7 § andra stycket. En bestämmelse

härom borde, enligt denne ledamots uppfattning, lämpligen

införas i 13 §.

Samme ledamot har vid 46 § i de sakkunnigas förslag framhållit

betydelsen därav, att ersättning bör under vissa förutsättningar kunna

utgå medelst kraftöverföring jämväl i fall, då fråga är om gottgörelse

för annat än vattenkraft, och har till vinnande av detta syfte föreslagit

vissa tilläggsbestämmelser till den avdelning av 9 kap., vari upptagas

reglerna om ersättning medelst kraftöverföring.

Såsom framgår av motiven till 46 § i de sakkunnigas förslag

s. 313 Kontrollera mot PDF

313

Kungl. Maj-M nåd. proposition Nr 128.

hava jämväl de sakkunniga ansett det utgöra ett önskemål att låta

ersättning medelst kraftöverföring komma till användning i största möjliga

omfattning. För ernåendet härav hava de sakkunniga genom en bestämmelse

i nämnda § medgivit parterua att, då fråga är om gottgörelse

för annat än vattenkraft, träffa överenskommelse om nämnda ersättningsform.

De sakkunniga hava otvivelaktigt utgått ifrån, att, därest en

dylik överenskommelse bekräftas genom vattendomstolens beslut och

sålunda kommer att utgöra en del av själva byggnadsmedgivandet,

(överenskommelsen härigenom erhåller bindande verkan ej allenast mellan

kontrahenterna utan också gent emot tredje man.

Såsom inom lagrådet framhållits bör emellertid parternas avtalsfrihet

å förevarande område vara underkastad domstolens kontroll.

Endast i den mån domstolen finner parternas överenskommelse lämplig

och icke stridande mot andra rättsägares intressen bör den meddela

fastställelse av densamma. Ett stadgande i denna riktning har i överensstämmelse

med vad lagrådet därom hemställt intagits i §:ens tredje

stycke. Samtidigt har §:ens avfattning sålunda jämkats, att parternas

avtalsfrihet kommer att avse ej allenast, såsom de sakkunniga föreslagit,

ersättning för annat än vattenkraft utan jämväl gottgörelse för förlorad

vattenkraft i de fall, då sådan icke enligt vad som stadgats i föregående

avdelning av kapitlet skall bestämmas att utgå medelst kraftöverföring.

Härigenom tillmötesgås i viss mån den förutnämnda av en av lagrådets

ledamöter gjorda hemställan i fråga om 13 §.

47 §.

På lagrådets hemställan bär det i de sakkunnigas förslag upptagna

stadgandet om rätt för parterna att träffa överenskommelse, huruvida

ersättning skall erläggas på en gång eller medelst återkommande belopp

fått utgå.

48 §.

Därest den rätt att taga i anspråk mark för utmål, som omförmäles

i 2 kap. 16 §, kommer att, såsom jag föreslagit, innefatta allenast

servitutsförvärv, skulle med den avfattning förevarande § erhållit i förslaget

ersättningen utgå utan förhöjning, varemot om äganderättsförvärv

medgives rätt till förhöjning kommer att inträda. Oberoende av förvärvets

natur synes mig i detta fall förhöjning böra äga rum. Med

intrång, som avses i 2 kap. 16 §, bör enligt min mening jämställas

sådant intrång, som omförmäles i 14 § av sistnämnda kapitel.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 käft. (Nr 128.)

Förhöjning

av ersättningens

belopp.

40

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Särskild rätt

till fast

egendom.

Kungl. Maj ts nåd, proposition Nr 128.

50 §.

Den av lagrådet vid denna § framställda anmärkningen bär efterkommits.

Öl §.

Avfattningen av denna § har undergått eu mindre jämkning.

52 och 53 §§.

Vad lagrådet hemställt i fråga om dessa §§:ers avfattning har

iakttagits.

54 §.

Vid denna § har en av lagrådets ledamöter erinrat, att den ersättning,

som bestämts åt innehavare av särskild rätt till fastighet, kan komma

att innefatta förutom gottgörelse för själva rättigheten jämväl lösen för

byggnader och andra anläggningar. Enligt denne ledamots uppfattning

borde, då stadgandet om nedsättning av ersättning, som bestämts till

innehavare av särskild rätt, tillkommit uteslutande i fordringsägares

intresse, nedsättning endast omfatta sådan del av ersättningen, som

avser förlust av eller intrång i själva rättigheten. För att giva tydligt

uttryck häråt erfordrades, att avfattningen av andra stycket jämkades.

Att den nedsättningsskyldighet, som i förevarande § föreskrives,

icke avser sådan ersättning, vilken tillkommer t. ex. en arrendator för

å den arrenderade fastigheten uppförda byggnader, synes mig utan vidare

uppenbart. Äganderätten till dessa byggnader, vilka utgöra lös egendom,

torde icke kunna inbegripas i den särskilda rätt till fast

egendom, varom i förevarande §, jämförd med 52 §, är fråga. Då någon

missuppfattning av stadgandet i antydd riktning näppeligen synes vara

att befara, har detsamma fått kvarstå i oförändrat skick.

57, 66, 69, 71 och 74 §§.

I anledning av lagrådets hemställan har till 57 § gjorts ett tillägg,

motsvarande stadgandet i 50 § tredje stycket av gällande expropriationslag.

Till följd av den ändring, som 47 § enligt vad redan omnämnts

undergått, har 66 § gjorts överflödig och alltså uteslutits. Rubbning i

de efterföljande lagrummens paragrafnummer har undvikits därigenom,

att stadgandena i 61 § av de sakkunnigas förslag uppdelats å två §§.

De av lagrådet beträffande 69, 71 och 74 §§ gjorda anmärkningarna

hava länt till efterföljd.

s. 315 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128-

315

11 KAP.

Med avseende å 11 kap. knyter sig intresset närmast vid frågan

om inrättandet av särskilda vattendomstolar för handläggning av vattenmål

i lörsta instans samt spörsmålet, om vattenmålen böra, med förbigående

av mellauinstansen, fullföljas direkt till Konungen eller om

även för vattenmål skola förefinnas tre instanser.

Vad angår förstnämnda fråga, bär jag redan förut omnämnt, att

jag, i full överensstämmelse med vad såväl kommittéerna och de sakkunniga

som även lagrådets ledamöter anfört, håller före, att en omläggning

av vår vattenlagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med

de föreliggande förslagen gör upprättandet av speciella vattendomstolar

i första instans till en oavvislig nödvändighet.

Jämväl med avseende å sammansättningen av vattendomstolarna

ställer jag mig på förslagens ståndpunkt. Visserligen hade det enligt

min mening varit önskligt, om det juridiska elementet i vattendomstolarna

kunnat förstärkas och det på sådant sätt, att ortsintressena samtidigt

fått ytterligare representation inom vattendomstolen. Att jag likväl

ej ansett mig böra göra någon hemställan i den riktningen, har sin

huvudsakliga grund i de svårigheter, som, på sätt ett par av lagrådets

ledamöter särskilt framhållit, skulle i praktiken möta ett försök att

genomföra en dylik anordning på det enda sätt, som torde kunna betraktas

som ändamålsenligt, nämligen adjungerandet i vattendomstolen

av häradshövdingen i orten. Härtill kommer, att det icke torde kunna

bestridas, att beredandet i vattendomstolen av plats för ännu en jurist

kommer att framträda såsom mindre angeläget, om, i enlighet med vad

jag ämnar föreslå, en mellaninstans inrätlas jämväl för vattenmål samt

åt denna mellaninstans gives den sammansättning, jag i annat sammanhang

vill angiva. Vattendomstolens karaktär av en huvudsakligen utredande

myndighet med i väsentlig mån administrativa åligganden blir

härigenom mera betonad och dess sammansättning med särskilt hänsyn

till denna dess speciella funktion framstår som mera berättigad, än om

vattenmålen skulle med förbigående av varje mellaninstans fullföljas

direkt till Konungen.

Beträffande spörsmålet om antalet domstolsinstanser i vattenmål

anser jag mig, såsom redan antytts, böra föreslå en avvikelse från kommittéernas

och de sakkunnigas förslag. Väl hade jag, främst från syn
-

Vattendomstolarna

och

deras sammansättning.

Mellaninstans

i vattenmål

(vattenöverdomstol).

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

punkten av det önskvärda i vattenmålens skyndsamma avgörande, helst

sett, att ett bibehållande av den av kommittéerna och de sakkunniga

föreslagna anordningen med vatt.enmålens fullföljande från vattendomstolarna

omedelbart till Konungen visat sig möjligt. Processkommissionen

har emellertid i sitt över de sakkunnigas förslag avgivna utlåtande förklarat

sig icke kunna tillstyrka denna anordning, under framhållande

att förslaget i denna punkt stode i bestämd strid med de principer, som

syntes böra tillämpas i fråga om en framtida instansordning. I sistnämnda

hänseende framhåller processkommissionen, att, då det i ett land av Sveriges

storlek ej torde vara möjligt att beträffande alla mål reda sig med blott

två instanser, i det att den högre instansen i så fall skulle på grund

av arbetsbördans storlek bliva så omfångsrik, att den ej skulle utgöra

ett tillfredsställande organ för rättsskipningens enhet och ej heller tillfredsställande

fylla de höga kompetenskrav man borde ställa på ett

lands högsta domstol, ingen annan rationell lösning av frågan om instansordningen

syntes tänkbar än den nu senast i Norge införda, enligt

vilken en mellaninstans bibehölles för fullständig överprövning av de

fullföljda målen, medan högsta domstolens prövning begränsades till

rättsfrågan i de mål, som dit fullföljdes från mellaninstansen. Att under

sådana förhållanden nu pidvilegiera en stor grupp av mål genom att

låta dem överhoppa den mellaninstans, vi för närvarande ägde, måste

enligt processkommissionen betecknas såsom så mycket mera irrationellt,

när, såsom fallet vore i fråga om vattenmålen, till domstolarnas avgörande

överflyttades en stor del frågor av mera administrativ än rättslig

natur, vilka otvivelaktigt skulle komma att taga högsta domstolens

tid i anspråk på ett för den övriga rättsskipningen menligt sätt. De

skäl, som anförts för att bereda vattenmålen nu ifrågavarande förmån,

kunde med samma fog anföras beträffande ett stort antal andra specialmål,

och det vore att befara, att, om de vattenrättsliga specialintressena

på nu föreslaget sätt gynnades på andra måls bekostnad, även andra

specialintressen snart noy: skulle göra sig hörda för att komma i åtnjutande

av enahanda förmån.

Jämväl lagrådets lagfarna ledamöter hava avstyrkt ett förbigående

av mellauinstansen i vattenmål. Till de av processkommissionen i sådan!

avseende anförda skäl hava dessa lagrådsledamöter lagt ett, nämligen

hurusom med sakkunnigförslagets ståndpunkt icke varit möjligt att avskära

vissa mindre betydande vattenmål från fullföljd till högsta domstolen

och att förslaget sålunda avveke från de grundsatser, vilka införts

i vår rätt genom 1915 års processreform.

Då sålunda såväl processkommissionen som lagrådets lagfarna leda
-

s. 317 Kontrollera mot PDF

317

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

möter på, såsom der synes, nog så vägande skid bestämt avstyrkt eu

anordning, varigenom vattenmålen skulle komma att från vattendomstolarna

fullföljas direkt till Konungen, ser jag mig som nämnt nödsakad

föreslå ett frångående av förslagen i denna del.

Enligt min mening måste alltså jämväl med avseende å vattenmål

förefinnas tre domstolsinstanser. Den frågan uppstår då, om mellaninstansen

i vattenmål skall vara densamma som i vanliga mål, d. v. s.

hovrätt i vanlig sammansättning, eller om en eller flera speciella överdomstolar

för vattenmål böra inrättas.

Med avseende å detta spörsmål har under sakens föregående behandling

gjort sig gällande olika åsikter. Tvenne av lagrådets ledamöter

mena, att någon speciell överdomstol för vattenmål icke är erforderlig.

Vattenmålen skulle alltså enligt dessa ledamöter från vattendomstolarna

fullföljas till de allmänna hovrätterna, sammansatta på vanligt

sätt. Tvenne andra av lagrådets ledamöter åter hålla före, att, om

hovrätt göres till andra instans i vattenmål, det bör sörjas för, att vid

prövningen av sådana mål, i vilka tekniska frågor förekomma, åt hovrätten

kan beredas en sådan sammansättning, att den tekniska sakkunskapen

blir lika starkt företrädd där som i vattendomstolen. De anse

därför, att hovrätten vid handläggningen av vattenmål bör, om det påkallas

av part eller hovrätten anser det önskligt, förstärkas med två av

Kungl. Maj:t därtill förordnade, i vattenfrågors tekniska behandling

sakkunniga och erfarna män, representerande, den ene särskilt sakkunskapen

beträffande byggande i vatten och den andre särskilt sakkunskapen

i fråga om jords torrläggning. I de fall, då tekniska ledamöter

sålunda skulle komma att deltaga i handläggningen, skulle enligt detta

förslag de juridiska ledamöternas antal begränsas till tre. Då det torde

stöta på oövervinnliga svårigheter att bereda de hovrätter, som äro

förlagda utom huvudstaden, den ifrågasatta förstärkningen med tekniskt

sakkunniga, bleve, enligt dessa lagrådsledamöters åsikt, av denna anordning

en följd, att prövningen av samtliga vattenmål måste förläggas till

Svea hovrätt.

Denna senare åsikt står i nära överensstämmelse med det förslagtill

sakens ordnande, som processkommissionen i sitt utlåtande ifrågasatt,

nämligen att vattenmålen från samtliga vattendomstolar skulle

fullföljas till Svea hovrätt och där upptagas å en viss avdelning, förstärkt

med sakkunniga lekmän såsom bisittare.

På sätt torde framgå av det föregående, äger frågan om vattenöverdomstolarnas

antal ett intimt samband med spörsmålet om den

1 ''attenövcrdomstolens

organisation.

Frågan om

tekniskt sakkunnigaledamöter

i vattenöver

domstolen.

s. 318 Kontrollera mot PDF

I vattenöverdomstolen

bör sitta eu

ledamot i

kammarkollegiet.

318 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

sammansättning, man vill giva en vattenöverdomstol, och vill jag därför

nu till en början till närmare behandling upptaga sistnämnda fråga.

Härvid möter främst det inom lagrådet väckta spörsmålet, om jämväl i

vattenöverdom stolen skola sitta tekniskt sakkunniga ledamöter. I denna

del ansluter jag mig till dem av lagrådets ledamöter, som ansett tillräckliga

skäl ej föreligga för genomförande av en dylik anordning. I

likhet med dessa ledamöter håller jag före, att, då fråga är om vattenmål,

det sakkunniga elementets upptagande i själva domstolen har sitt

egentliga värde såsom en garanti mindre för det riktiga bedömandet än

för den tillfredsställande utredningen av målet, vilken utredning ju bör

vara fullgjord redan i underdistansen. I motiven till de sakkunnigas

förslag har också framhållits, att med den sakkunskap, som står vattendomstolen

till buds, kan förväntas, att de tekniska spörsmålen redan

inför vattendomstolen göras till föremål för en allsidig och fullt uttömmande

behandling och att fullföljd srätten härutinnan, om ej på

grund av uttryckligt stadgande så dock genom förhållandenas egen

natur, huvudsakligen blir av formell beskaffenhet.

Om än således, i enlighet med vad i det föregående nämnts, någon

speciell sammansättning av vattenöverdomstolen icke kan anses påkallad

av den tekniska sakkunskapens representerande inom densamma, bör

dock enligt min mening av annan grund åt vattenöverdomstolen givas

en något olika sammansättning än den, domstolarna i andra instans i

vanliga mål, de allmänna hovrätterna, äga. Det har under nu ifrågavarande

lagstiftnings förberedande mer än en gång framhållits, att de

frågor, som komme att tillhöra vattendomstols bedömande, till icke

oväsentlig del komme att bliva av övervägande administrativ natur.

Detta gäller kanske framför allt företag rörande byggnader i vatten av

större omfång samt vattenregleringar, där frågan, om vad i varje särskilt

fall kan anses lämpligast med hänsyn till det allmänna, utan tvivel

måste spela en framträdande roll. Det synes mig därför icke vara annat

än i sin ordning, att i den domstol, som kommer att döma i andra

instans i vattenmål, som ledamot insättes även en på det administrativa

området erfaren man. Då funktionen som administrativ ledamot i vattenöverdomstolen

givetvis icke kan beräknas giva full sysselsättning åt en

person — han skulle naturligtvis ej äga någon föredragningsskvldighet

därstädes — synes det, som om den lämpligaste anordningen vore den,

att till dylik administrativ ledamot i vattenöverdomstolen förordnades en

ledamot i kammarkollegiet, vilket verk på grund av den befattning med

vattenmål, som det hittills haft och enligt den nya lagstiftningen skulle

s. 319 Kontrollera mot PDF

319

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

komma att i viss man bibehålla, inom sig torde rymma ledamöter

med erfarenhet just å nu ifrågavarande område.

En given följd därav, att såsom ledamot i vattenöverdomstolen

skulle komma att sitta en ledamot i kammarkollegiet, blir den, att endast

eu vattenöverdomstol, gemensam för hela riket och förlagd till Stockholm,

kan inrättas, en konsekvens, som, särskilt med hänsyn till angelägenheten

därav att mellaninstansen i vattenmål kommer att bestå av

ledamöter med nödig erfarenhet på området, enligt min mening icke

kan betraktas annat än som en fördel. Då en särskild överdomstol, med

uppdrag lör dess ledamöter att döma allenast i vattenmål, på grund

av dessa måls fåtal icke kan komma ifråga, torde den naturligaste anordningen

bliva den, att vattenöverdomstolen förlägges till Svea hovrätt.

Därvid torde, då vattenöverdomstolen icke bör bestå av flera ledamöter

än lem, böra föreskrivas, att Svea hovrätt vid utövandet av sin verksamhet

som vattenöverdomstol skall utgöras av ordföranden å en av hovrättens

divisioner som ordförande, tre andra ledamöter i hovrätten samt

en ledamot i kammarkollegiet. Att genom bestämmelse i instruktionen

för Svea hovrätt vattenmålen böra undantagas från lottning mellan

hovrättens olika divisioner, synes mig uppenbart. Samtliga vattenmål

böra givetvis — åtminstone till en början — handläggas å en och

samma division. Att låta detta komma till uttryck redan i vattenlagens

lagtext lärer dock knappast vara lämpligt, då den möjligheten

bör stå öppen att, i fall vattenmålens koncentrering till en enda division

skulle komma att visa sig menligt inverka på skyndsamheten i deras

avgörande, fördela vattenmålen på två divisioner. Som bekant består

en var av hovrättens divisioner — utom en, med avseende å vilken

särskilda förhållanden äro rådande — av fem ledamöter. Av dessa fem

ledamöter deltaga dock i regel allenast fyra i varje måls handläggning.

Eu divisions förstärkande med en ledamot av kammarkollegiet synes

därför väl låta anpassa sig till nu rådande förhållanden på det sätt, att

denne ledamot inträder i stället för den av divisionens ledamöter, som

för tillfället icke tjänstgör i rätten.

På sätt förut nämnts, är jag av den uppfattning, att någon plats

för tekniskt sakkunniga ledamöter ej behöver inrymmas i vattenöverdomstolen.

Därmed vill jag dock ej hava sagt, att ej vattenöverdomstolen

stundom kan vara i behov av biträde av tekniskt sakkunnig

person. En möjlighet att, där så erfordras, få målets tekniska sidor

belysta från annat håll än parternas bör därför enligt min mening beredas

vattenöverdomstolen. Frågan gäller då, i vilken form detta lämpligast

Vattenöverclomstol:

Svea hovrätt

på visst sätt

sammansatt.

Tekniskt

sakkunniga

biträden åt

vattenöverdomstolen.

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

bör ske. Inom lagrådet bär av ett par av dess ledamöter gjorts gällande,

att vattenöverdomstolens behov av tekniskt sakkunnigt biträde skulle

kunna tillgodoses antingen genom vattenöverdomstolens infordrande av

sakkunnig myndighets yttrande eller ock genom hörande av den vattendomstol,

som dömt i målet, eller måhända av vattenrättsdomaren jämte

den ena eller båda vattenrättsingenjörerna.

Mot förstnämnda av dessa utvägar — remiss till sakkunnig myndighet

— torde med skäl kunna invändas, att den, enligt vad erfarenheten

i liknande fall giver vid handen, skulle vara ägnad att i hög grad motverka

den skyndsamhet i avgörandet, som man med avseende å vattenmål

med rätta uppställt som ett viktigt önskemål. Anlitandet av den

andra utvägen — hörandet av vederbörande vattendomstol eller vissa

av dess ledamöter — skulle åter säkerligen i de flesta fall visa sig

föga ändamålsenligt. Då de, som förut dömt i saken, helt naturligt

måste anses frestade att hävda sin förut i målet intagna ståndpunkt,

föreligger, på sätt också lagrådets tekniska bisittare framhållit, fara för

att den kritik av vattendomstolens beslut, som en part vid sitt överklagande

av detsamma presterat, icke skall bliva tillbörligt beaktad

i det från vattendomstolen eller vissa av dess ledamöter infordrade

utlåtandet.

Enligt min mening torde ett från flera synpunkter lämpligare

sätt för beredande åt vattenöverdomstolen av den tekniska sakkunskap,

varav den kan vara i behov, vara det, att vattenöverdomstolen tillerkännes

rätt att, där målet angår fråga, för vars bedömande fordras

särskilda fackkunskaper, till biträde åt sig tillkalla en i sådant ämne

sakkunnig person. Ett dylikt av vattenöverdomstolen tillkallat biträde

torde få anses hava en väsentligen annan uppgift än de tekniska ledamöterna

i vattendomstolen. Uppgiften för nu ifrågavarande tekniska

biträde kan icke anses vara att komplettera utredningen i målet, utan

fastmera att genom klarläggande av de tekniska spörsmål, som målet

kan innefatta, underlätta för vattenöverdomstolens ledamöter att komma

till en rätt förståelse av detsamma och intaga ståndpunkt till parternas

däri framställda påståenden. För att biträdet skall kunna rätt fylla

denna sin uppgift, torde bestämmelse böra meddelas därom, att biträdet

bör, sedan tillfälle lämnats honom att taga del av handlingarna i målet,

övervara detsammas föredragning och där deltaga i överläggningarna

rörande målet. För att mot nu ifrågavarande anordning icke skall

kunna riktas den anmärkningen, att ett dylikt biträde skulle komma

att intaga en, till följd av naturen hos det nuvarande rättegåDgsförfarandet

i överinstanserna, fullständigt okontrollerbar ställning, torde

s. 321 Kontrollera mot PDF

321

Kungl. Maj:fn nåd. proposition Nr 128.

tillika böra föreskrivas, att biträdet skall, efter det målet föredragits,

men innan detsamma företages till avgörande, till vattenöverdomstolen

avgiva skriftligt yttrande rörande de delar av målet, i fråga om vilka

hans sakkunskap av vattenöverdomstolen tagits i anspråk. Kan sådant

yttrande ej avgivas, utan att undersökning på platsen dessförinnan ägt

rum, bör möjlighet till dylik undersöknings företagande förelinnas. Bestämmelser

i nu angivna avseenden fiunas inryckta i 97 §. Klart torde

vara, utan att detta behöver särskilt komma till uttryck i lagtexten,

att intet hinder föreligger för att vattenöverdomstolen till biträden

i ett och samma mål tillkallar flera, var och en på sitt särskilda område

sakkunniga personer. Tvärtom synes det mig antagligt, att i mål

rörande större företag, som kunna beräknas hava mera betydande inverkan

på vattenförhållandena, det skall i regel visa sig lämpligt,

att som sakkunniga tillkallas minst två personer, representerande en var

ett av de båda huvudområden, vattendomstolens båda tekniska bisittare

äro avsedda att företräda.

Med naturen av den ställning, nu ifrågavarande tekniska biträde

skulle komma att intaga, torde stå bäst i överensstämmelse, att kostnaden

för biträdets anlitande bestrides icke av vederböraude part utan av

statsmedel.

Detta rörande den tekniska sakkunskapens tillförande åt vattenöverdomstolen.

Såväl i kommittéernas som i de sakkunnigas förslag

finnes en bestämmelse, som går ut på beredandet även åt högsta domstolen

av tillgång till sakkunnigt tekniskt biträde vid dess handläggning

av vattenmål. I nära överensstämmelse med vad några av lagrådets

ledamöter uttalat, hyser jag emellertid den uppfattningen, att, ifall

i vattenmål komma att finnas tre domstolsinstanser samt den tekniska

sakkunskapen får tillfälle att göra sig gällande även i mellaninstansen,

särskild åtgärd icke kan anses behövlig, för att samma sakkunskap må

göra sig hörd jämväl i högsta domstolen. Något stadgande i denna

riktning har därför ej influtit i det nu omarbetade förslaget. Skulle

trots de garantier för vinnande redan under vattenmålens handläggning

vid de två lägre instanserna av fullständig utredning i olika avseenden,

som man sökt skapa genom att för dessa instanser föreslå den organisation,

för vilken förut redogjorts, högsta domstolen i något fall anse sig

vara i behov av att få sin insikt på något speciellt område kompletterad,

står densamma alltid till buds att, såsom hittills varit brukligt i liknande

fall, infordra sakkunnig myndighets utlåtande i målet.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 118 käft. (Nr 128.) 41

Frågan om

högsta domstolens

behov

av sakkunnigt

tekniskt

biträde.

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Vattenrättsdomarens

kvalifikationer.

Kom
mittéerna.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

Efter det jag sålunda angivit min ståndpunkt till en del 11 kap. berörande

spörsmål av mera principiell innebörd, torde det tillåtas mig

att övergå till en kort redogörelse för de ändringar, som vidtagits i

detta kap:s särskilda stadganden.

1 §•

Beträffande denna § hänvisas till vad förut nämnts rörande inrättandet

av eu mellaninstans även för vattenmål.

2 och 3 §§.

Första stycket i 2 § är lika lydande med andra stycket i 1 § i de

sakkunnigas förslag. De ändringar, de två sista styckena i 2 § undergått,

hava sin grund i de anmärkningar, som lagrådet framställt mot

§:ens avfattniug i dessa delar.

Vidkommande den vidtagna ändringen i 2 §:ens andra stycke — i

fråga om vattenrättsdomarens kvalifikationer — är följande att nämna.

Enligt såväl kommittéförslaget som de sakkunnigas förslag skall

vattenrättsdomaren vara »lagkunnig, i domarevärv eller annan praktisk

juridisk verksamhet erfaren man» samt till sin befattning förordnas av

Konungen för viss tid.

I sin motivering till dessa stadganden ävensom till motsvarande

bestämmelser rörande vattenrättsingenjörerna hava kommittéerna framhållit,

att samma skäl, vilka i allmänhet talade för angelägenheten av

att domare intoge en ekonomiskt och socialt oberoende ställning, helt

visst kunde med mer än vanlig styrka åberopas med avseende å vattendomstolens

ledamöter. Deras värv vore av särskilt stor ekonomisk betydelse

icke blott för de personer, som vore parter i målet, utan även

för alla framtida ägare av de fastigheter, som berördes av företaget,

ävensom för staten såsom målsman för de allmänna intressena. Härtill

komme, att såsom parter i vattenmål kanske oftare än i andra mål uppträdde

bolag eller andra sammanslutningar med resurser utöver annars

vanliga mått. Att kommittéerna, oaktat de funnit vikten av dessa synpunkter

ovedersäglig, icke ansett sig böra föreslå besättandet av vattendomstolsledamöternas

ämbeten med ordinarie innehavare, hade sin grund

i, bland annat, praktiska skäl. Det vore nämligen enligt kommittéerna

av ganska stor vikt vid inrättandet av en ny organisation sådan som den

förevarande, att några års erfarenhet först inhämtades, innan organisationen

fastsloges såsom i alla detaljer lämpligen avvägd. Det kunde

s. 323 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128. 323

icke med visshet förutses, huruvida lämpliga personer till alla platser

stode att erhålla. Det vore'' ock i en så oprövad sak icke uteslutet, att

till någon befattning skulle kunna bliva utnämnd person, som sedermera

visade sig mindre väl skickad till densammas fortsatta uppehållande.

Dessutom kunde man trots den förebragta statistiska utredningen angående

antalet hittills handlagda vattenmål inom olika landsdelar icke

med synnerlig visshet förutse, huru arbetsbördan komme att fördela sig

emellan de olika domstolarna. Kommittéerna hade därför tänkt sig, att

åtminstone under en övergångstid fäst anställda vattenrättsdomare icke

skulle av Konungen utnämnas utan skulle dessa platser innehavas på

förordnande för viss tid, därvid fem år syntes kunna ifrågasättas såsom

en lämplig minimitid. Den oberoende ställning, som enligt vad förut

sagts vore så betydelsefull för dessa ämbetens innehavare, borde kunna

vinnas genom att förordnande meddelades i allmänhet åt personer, vilka

såsom innehavare av ordinarie domarebefattningar vid de allmänna övereller

underdomstolarna eller av andra tjänster även oavsett förordnandet

i vattendomstolen besutte det nödiga oberoendet. Därest dylika och i

övrigt nödiga kvalifikationer ägdes av personer utom tjänstemännens

krets, borde dock intet hinder finnas att lämna förordnande åt sådan

person.

De sakkunniga hava i denna fråga i stort sett anslutit sig till

kommittéernas ståndpunkt.

Emellertid har en av lagrådets ledamöter, med vilken eu annan

lagrådsledamot i huvudsak instämt, gjort gällande, att, om man än på

de av kommittéerna anförda skäl, vilkas betydelse i stort sett icke torde

kunna bestridas, måste låta sina betänkligheter mot vattendomstolsledamöternas

anställande på förordnande fara, det dock syntes som ett oeftergivligt

villkor härför, att det på annat sätt så vitt möjligt sörjdes för

att deras ställning erhölle den fasthet, som man plägade fordra för innehavare

av domarebefattningar. Särskilt gällde detta ordföranden. Hans

uppgift såsom det sammanhållande och vid lika röster för olika meningar

utslagsgivande elementet i domstolen krävde mer än väl, att hans ställning

vore sådan, att den även i allmänhetens ögon skänkte honom en

fullt, betryggad självständighet gentemot de intressen, mellan vilka han

hade att skilja. Kommittéerna hade även givit anvisning på ett sätt

att, utan uppgivande av systemet med förordnande av vattenrättsdomare

på viss tid, sörja för att till nämnda befattningar utsåges endast personer

med den oberoende ställning, som enligt det förut anförda borde fordras

för dem, som beklädde ifrågavarande poster, då de i sina motiv framhållit

lämpligheten av att förordnande som vattenrättsdomare i allmänhet

De sakkunniga.

Ledamöter i

lagrådet.

s. 324 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

324 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

meddelades åt personer, vilka såsom innehavare av ordinarie domarebefattningar

eller andra tjänster besutte det nödiga oberoendet. Det

kunde emellertid ifrågasättas, om icke detta, så länge man nödgades

vidbliva systemet med allenast på viss tid förordnade vattenrättsdomare,

borde göras till undantagslös regel. Vattenrättsdomarna syntes

därför böra få utses allenast bland ordinarie befattningshavare i statens

tjänst, och kretsen av dem, som kunde komma i fråga, torde till och med

böra göras ännu trängre. Skulle den av de sakkunniga föreslagna organisationen

bibehållas, komme vattenrättsdomaren ju ait i vattendomstolen

ensam representera det juridiska elementet. Vattendomstolens verksamhet

bleve vidare av den art, att vid dess avgöranden gång på gång även

andra rättsområden än de rent vattenrättsliga komme att beröras, och

särskilt på processens område vore det av synnerlig betydelse, att de

särskilda föreskrifter, som det bleve nödigt att meddela rörande sättet

för behandlingen av förekommande mål och ärenden, i tillämpningen

på ett organiskt sätt anslötes till eljest i allmänhet gällande processregler.

En person, vars föregående anställning icke ställt honom i eu

mera allsidig beröring med domstolshandläggningen och skaffat honom

rutin i därmed förenade göromål, skulle svårligen kunna fylla de krav,

som i allmänt juridiskt och processuellt hänseende måste särskilt under

övergångstiden ställas på en vattenrättsdomare. Det syntes därför böra

tillsvidare stadgas som ett oeftergivligt villkor, att till vattenrättsdomare

förorduades allenast personer, som innehade ordinarie domarämbeten.

Till ordinarie innehavare av domarämbeten borde givetvis i förevarande

hänseende även räknas revisionssekreterare. Skulle det senare bliva

fråga om att gorå vattenrättsdomarna till ordinarie tjänstinnehavare,

syntes ju intet hinder att i samband därmed giva lämplig utvidgning åt

kretsen av dem, som kunde komma i åtanke till nämnda befattningar.

Det torde icke kunna förneka^, att vad sålunda gjorts gnällande

från två lagrådsledamöters sida är av den beskaffenhet, att lämpligheten

av ett fasthållande vid förslagens ståndpunkt i nu förevarande avseende

kan ifrågasättas. Att, på sätt nämnda lagrådsledamöter yrkat, stadga,

att till vattenrättsdomare må förordnas allenast innehavare av ordinarie

domarämbeten, synes mig dock knappast lämpligt. Väl måste det

betraktas som ett önskemål, att till dessa viktiga ämbeten förordnas

personer med en dylik fast och oberoende ställning. Emellertid lärer

icke kunna bestridas, att en begränsning på föreslaget sätt av den

krets, från vilken vattenrättsdomarna må hämtas, måste anses innebära

en viss fara för att ej i varje fall skall kunna till vattenrättsdomare

förvärvas den, som ur olika synpunkter måste anses därför lämp
-

s. 325 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd■ proposition Nr 128. 325

ligast. Man må betänka, att ingen kan utan eget medgivande förordna»

till vattenrättsdomare, och att det, även om vattenrättsdomarna komma

att erhålla så pass goda avlöningsförmåner, som dem jag tänkt mig, det

ingalunda är uteslutet, att svårighet kommer att uppstå att förmå därtill

fullt lämpliga ordinarie domare att utbyta sin hittillsvarande mera

lugna verksamhet mot den i många hänseenden säkerligen mindre

lockande vattenrättsdomaresysslan. Kungl. Maj:t bör därför enligt min

mening icke genom en lagbestämmelse avskäras från möjligheten att

till vattenrättsdomare förordna annan i domarevärv erfaren och för befattningen

lämplig person, exempelvis någon, som, ehuru ej ordinarie

domare, likväl har nödiga domaremeriter samt tillika såsom föredragande

av vattenmål i högsta domstolen förvärvat speciell erfarenhet

på nu ifrågavarande område eller ock eljest måste anses särskilt

skickad att mottaga förordnande som vattenrättsdomare.

I anledning av vad nu sagts har vad ifrågavarande lagrådsledamöter

i denna del anfört föranlett allenast den ändringen i kommittéernas och

de sakkunnigas förslag, att det stadgats, att vattenrättsdomare skall

vara »lagkunnig, i domarevärv erfaren man». Med en dylik bestämmelse

skulle det icke vara uteslutet, att till vattenrättsdomare skulle kunna

förordnas person, som vunnit sin huvudsakliga erfarenhet på hithörande

områden inom annan juridisk verksamhet än domarekallet, ehuru tillräcklig

förfarenhet jämväl i domarevärv upptagits som ett oeftergivligt

villkor.

4 §•

Enligt denna §, sådan den är avfattad såväl i kommittéernas

som i de sakkunnigas förslag, skulle vattenrättsnämndemännen komma

att utses på det sätt som om utseende av ledamot i ägodelningsrätt

finnes stadgat. Hänvisningen avser 117 § i skiftesstadgan, där det

föreskrives, att ägodelningsrättsledamöter skola »på föranstaltande av

domaren i orten, inför häradsrätten, genom sockenfullmäktige, efter förmedlade

hemmantalet utväljas». På grund av denna hänvisning skulle

alltså i val av de sockenfullmäktige, som i sin tur skulle hava att utse

vattenrättsnämndeman, icke, såsom fallet är vid en kommuns val av

nämndeman i häradsrätt, eu var i kommunens allmänna angelägenheter

röstberättigad person äga eu röst, utan de valberättigades krets vara

inskränkt till den jordbesittande befolkningen samt valet ske »efter förmedlade

hemmantalet». Att giva den jordbesittande befolkningen en dylik

förmän må hava. sitt berättigande, då det gäller val av ledamot i första

instansens domstol i skiftesmål, men synes mig däremot icke vara på
-

Sättet för utseende

av

vattenrättsnämndemän.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

kallat, då frågan gäller val av de speciella lekmannaledamöterna i

vattendomstolen, vilken domstol ju har att döma i mål, som ingalunda

beröra enbart den jordbrukande befolkningen, utan i de flesta fall äro

av beskaffenhet att vara av långt mera allmän betydelse. Enligt min

mening bör alltså för val av sockenfullmäktige för utseende av vattenrättsnämndeman

gälla samma valrättsbestämmelser som för val av

nämndeman i häradsrätt, och har i första stycket av 4 § föreslagits en

därav motiverad ändring.

De i övrigt i §:ns avfattning företagna jämkningarna i ordalagen

hava skett i anledning av de anmärkningar, lagrådet i sådant avseende

framställt.

5-11 §§.

De ändringar, som vidtagits i 5—8 samt 10 §§, hava — frånsett

ett par mindre jämkningar av uteslutande formell natur i 5 och

8 §§ — föranletts av de uttalanden, lagrådet gjort vid granskningen

av dessa lagrum. Med avseende å 10 § må särskilt framhållas, att jag

anslutit mig till den uppfattningen, att fråga om vattendomstolarnas

inbördes behörighet ej må i högre rätt upptagas ens på klagan av part.

12-15 §§.

motsvara 13 — 16 §§ i de sakkunnigas förslag. De bestämmelser, som

äro meddelade i 12 § i de sakkunnigas förslag, hava ansetts lämpligen

böra flyttas till 73 §. Genom den sålunda vidtagna sammanslagningen

av 12 och 73 §§ har vunnits den fördelen, att den nya 16 § kunnat i

förslaget inryckas utan större rubbning i §-följden.

Ändringarna i 12, 14 och 15 §§ enligt den nya nummerordningen

grunda sig på erinringar, som framställts av lagrådet eller dess flesta

ledamöter.

16 §.

Med avseende å denna § hänvisas till vad förut vid början av detta

kapitel nämnts rörande organisationen av den föreslagna vattenöverdomstolen.

1? §•

Att senare delen av 7 punkten fått utgå, sammanhänger därmed

att bestämmelsen i 14 kap. 8 § i de sakkunnigas förslag flyttats till

promulgationslageu.

s. 327 Kontrollera mot PDF

327

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

De föreslagna nya bestämmelserna i 4 kap. om periodisk nyprövning

av de vid vissa vattenbyggnadsföretag fastade villkoren samt

om utgåendet vid större vattenregleringar av en viss avgift hava föranlett

ett tillägg av två nya punkter — 9 och 10 — i nu förevarande §. Att

efterföljande punkters nummerföljd härigenom rubbats, har icke kunnat

undvikas, då en sammanslagning av andra punkter stöter på svårigheter

i lagtekniskt hänseende.

Genom de ''ändringar, som vidtagits i — räknat efter den nya

nummerföljden — punkterna 14, 15, 17, 18, 20 och 25, samt tillägget

av den nya 22 § hava avhjälpts av lagrådet påpekade brister i några av

dessa stadgande^ avfattning ävensom en formell oegentlighet i punkt 15.

18-21 §§.

De i dessa §§ vidtagna ändringar eller gjorda uteslutningar hava

föranletts av vissa av lagrådet eller dess flesta ledamöter gjorda erinringar.

Den något jämkade avfattning, som ingressen till 18 § andra stycket

erhållit, torde tydligare uttrycka vad man genom stadgandet velat utsäga.

22 §.

Denna § är ny. Den har tillagts i anledning av vad lagrådet vid

17 § yttrat om lämpligheten därav, att för alla vattenmål, de må vara

inbegripna i 17 §:ens uppräkning eller ej, gives en kompletterande bestämmelse

av innehåll att vattendomstol äger, i den mån det finnes

lämpligen kunna ske, pröva yrkanden, vilka hava samband med den

ansökan eller talan, varom i målet huvudsakligen är fråga.

23—26 §§.

Dessa §§ äro — frånsett en mindre jämkning av ordalagen i 24

§ — lika lydande med 22—25 §§ i de sakkunnigas förslag.

27 §.

De särskilda momenten i denna § motsvara 26—28 §§ i de sakkunnigas

förslag. Genom denna anordning har möjliggjorts att tilläggen

av de nya 22 och 31 §§ kunnat genomföras utan någon större rubbning

i §-följden. Tillägget till 1 mom. har föranletts av en av lagrådet

därom gjord hemställan.

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

28-31 §§.

Av dessa §§ äro 28 och 30 §§ lika lydande med 29 och 31 §§ i

de sakkunnigas förslag. I 29 §, motsvarande 30 § i de sakkunnigas förslag,

har det antal exemplar, i vilka ansökningshandlingarna skola ingivas,

utökats till fem respektive tre. Denna utökning har föranletts av vad

lagrådet dels vid denna § uttalat dels ock vid 12 § anfört om önskvärdheten

av en föreskrift, att av varje av parterna ingiven handling, som

kan vara av framtida betydelse, skall avlämnas även ett för renoverade

akten avsett exemplar. Att i vidsträcktare mån än sålunda föreslagits

lägga kostnaderna för aktens renovering å någon av parterna har jag

ej trott mig böra föreslå, innan det förebragts en jämväl från andra

synpunkter önskvärd utredning, i vilken utsträckning renovationsskyldighet

lämpligen bör över huvud förefinnas i vattenmål.

Bestämmelserna i 31 § motsvara tredje och fjärde styckena i 30

§ i de sakkunnigas förslag. Att dessa utbrutits och satts som en särskild

§, har haft sin gund däri, att en sådan anordning, på sätt också

lagrådet framhållit, måste anses önsklig från redaktionell synpunkt.

32 §.

Uppdelningen av denna §:s första stycke i två stycken äger samband

med tillägget av den nya 61 §.

Genom en utbrytning ur denna § av det preklusionsstadgande, densamma

innesluter i sin i de sakkunnigas förslag erhållna avfattning,

samt denna preklusionssbestämmelses sättande i en särskild § — 38 §

— ävensom genom den omredigering denna § i anledning härav samt

även eljest i vissa delar erhållit har tillmötesgåtts ett par av lagrådet

vid denna § framställda erinringar.

Det tillagda fjärde stycket motiveras av vad en av lagrådets ledamöter

med instämmande av övriga lagrådsledamöter i denna del yttrat

vid 2 kap. 7 §.

I näst sista stycket av denna § har den där förekommande tidsuppgiften

erhållit en formulering, som torde vara otvetydigare och mer

i överensstämmelse med vanlig lagstil. En liknande jämkning i uttryckssättet

har vidtagits på några andra ställen i 11 kap. (43, 47, 50, 68 och

80 §§).

Tillägget av sista stycket motiveras av den nya 61 §.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

429

33 §.

Till undvikande av missförstånd må anmärkas, att den i första

punkten av denna §:s tredje stycke vidtagna ändringen är av allenast

formell natur. Vad man velat stadga genom den uteslutna villkorssatsen

torde givetvis gälla, utan att det uttryckligen utsäges; i 47 §

har ej heller en motsvarande bestämmelse föreslagits av de sakkunniga,

ehuru ett sådant tillägg där skulle varit lika motiverat.

I sammanhang därmed, att 54 § i de sakkunnigas förslag, i enlighet

med lagrådets hemställan, flyttats till nu förevarande § och där

satts som sista stycke i §:en, har stadgandet undergått några smärre

förändringar av uteslutande formell beskaffenhet.

34 §.

l)å underrättelse om kungörelsens innehåll torde böra tillsändas

Kungl. Maj:ts befallningshavande icke blott, såsom enligt kommittéernas

och de sakkunnigas förslag, i de fall, att fastighet, varom fråga är, äges

av kronan eller allmän anstalt, utan även i de fall, att sådan fastighet

av kronan eller dylik anstalt innehaves under nyttjanderätt, liar 34 §

undergått en därav föranledd ändring. I sammanhang därmed har ingressen

till stadgandet, i överensstämmelse med ett av flottningslagstiftningssakkunniga

framställt förslag, erhållit en något ändrad formulering,

varigenom tydligare kommit till uttryck, att stadgandet avser

att meddela närmare föreskrifter för vissa specialfall, då underrättelse

enligt närmast föregående § skall utsändas.

35 §.

I likhet med såväl justitiekanslersämbetet och kammarkollegiet

som även lagrådet håller jag före, att det bevakande av de allmänna

intressena, varom i denna § förmäles, bör anförtros icke, på sätt de sakkunniga

hemställt, åt justitiekanslern, utan åt kammarkollegiet. I sin

advokatfiskal bör detta verk äga en för uppdraget särdeles skickad man.

Något hinder för kollegiet att lämna uppdraget åt annan person —

vare sig annan hos kollegiet anställd tjänsteman eller helt utomstående

person — skulle dock naturligtvis ej föreligga. En dylik anordning

torde tvärtom ej sällan komma att visa sig mest ändamålsenlig, särskilt

i de fall, då en närmare kännedom om de lokala förhållandena befinnes

utgöra en nödvändig förutsättning för uppdragets rätta fullgörande.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 käft. (Nr 128.) 42

Bevakandet i

vattenmål av

de allmänna

intressena.

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Rättshjälp å

sökandens

motparter i

vattenmål.

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle det, därest enligt förevarande

§ förordnades allmänt ombud, åligga detta att på begäran tillhandagå

dem, vilkas rätt berördes i saken, med kostnadsfria råd angående bevakandet

av deras rätt. Mot den tanke, som ligger bakom detta stadgande,

nämligen att i ansökningsmål rörande företag av större omfattning

möjlighet bör beredas sökandens motparter att erhålla kostnadsfri

rättshjälp, synes knappast vara något att erinra. För ett stadgande i

denna riktning torde tvärtom de sakkunniga få anses hava anfört

vägande skäl. Emellertid synes det mig, som om mot de sakkunnigas

förslag, att en och samma person — måhända oftast bosatt i huvudstaden

— skulle i ett mål såväl bevaka det allmännas rätt som ock

vara enskilda parter behjälplig att tillvarataga deras intressen, skulle

kunna resas betänkligheter av såväl principiell som praktisk art. 1

förra hänseendet är att märka, att de båda uppdragens förenande i en och

samma person i många fall måste anses olämpligt, då ju det allmännas

och den enskildes intressen helt naturligt lätt kunna i ett vattenmål

komma i kollision med varandra, och i senare avseendet må framhållas,

att, om det allmänna ombudet skall kunna vara till någon verklig nytta

för de enskilda sakägarna, ombudet måste vara för dem lätt tillgängligt.

Kommer ombudet att — såsom väl torde bliva regeln — vara bosatt i

Stockholm, lärer emellertid denna förutsättning komma att i de flesta

fall brista.

På grund av vad nu sagts har det synts mig, som om det åtminstone

borde beredas möjlighet till att, där särskilda skäl motiverade

sådant, till de enskilda sakägarnas medhjälpare förordnades annan än

det allmänna ombudet. Att överlämna avgörandet om behovet härav

till kammarkollegiet torde icke vara lämpligt, utan lärer denna prövning

böra uppdragas åt Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande. I

anslutning till denna åsikt har 35 § kompletterats med en bestämmelse

därom, att, om part menar, att på grund av det ifrågavarande företagets

omfattning eller eljest åliggandet att tillhandagå parterna med kostnadsfria

råd bör uppdragas åt annan än allmänt ombud, parten må göra

anmälan därom hos Kungl. Maj:ts befallningshavande, som, där så prövas

erforderligt för tillvaratagande av sakägarnas rätt, har att förordna

särskild person att, på sätt nämnts, biträda dem. För undvikande

av missförstånd torde bär böra framhållas, att som förutsättning för ett

förordnande av nu nämnd art ej uppställts och naturligtvis ej heller

bör uppsiäflas, att sakägarnas oförmåga att själva tillvarataga sina intressen

skall hava sin grund i förhållanden av ekonomisk natur. Frågan

om kostnadsfri rättshjälp till part i vattenmål, vare sig det är ansöknings
-

s. 331 Kontrollera mot PDF

331

Kungl. Maj:ts Nåd. proposition Nr 128.

mål av nu ifrågavarande beskaffenhet eller stämningsmål, på den särskilda

grund, att parten intar en ekonomiskt sett svag ställning, bör däremot

givetvis bliva föremål för behandling i sammanhang med den slutliga

redigeringen av det förslag om fri rättegång, om vars antagande jag

ämnar tillstyrka Kungl. Magt att avlåta proposition till innevarande års

riksdag.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle det allmänna ombudet avlönas

av allmänna medel. De enskilda rättsägarna skulle alltså få den av de sakkunniga

föreslagna rättshjälpen utan kostnad vare sig för sig själva eller

för sökanden. Om nu ett stadgande införes, varigenom möjlighet skapas

att i erforderliga fall få förordnad en särskild person till de enskilda

sakägarnas medhjälpare, uppstår frågan, huru denne bör avlönas. I

detta avseende är att uppmärksamma, att i 65 § är fastslagen den principen,

att i ansökningsmål sökanden skall, vare sig hans talan bifalles

eller icke, gottgöra motpart sådana kostnader å målet, som varit nödiga

för tillvaratagande av hans rätt. Med denna princip torde stämma väl

överens ett stadgande, varigenom sökanden ålägges att gälda den kostnad,

som har samband med förordnandet av nu ifrågavarande särskilda biträde

åt hans motparter. Har Kungl. Maj:ts befallningshavande efter

prövning funnit ett dylikt biträde erforderligt för att sakägarnas intressen

skola bliva rätt tillgodosedda, torde det vara naturligt att likställa kostnaden

för detta biträde med sådana kostnader, som eljest varit nödiga

för tillvaratagande av sakägarnas rätt. Mot ett ordnande av kostnadsfrågan

på detta sätt torde knappast kunna invändas, att det skulle

ekonomiskt sett bliva alltför betungande för sökanden. Ty alldeles frånsett,

att här ju är fråga huvudsakligen om större företag, där eu mindre

kostnadsökning ej kan spela någon mera avsevärd roll, torde det med

skäl kunna ifrågasättas, om ej genom en anordning sådan som den nu

föreslagna kostnaden för sökanden skulle komma att, åtminstone i många

fall, minskas i stället för att ökas. Blir nämligen i mål rörande dylika

företag till biträde åt sökandens samtliga motparter förordnad särskild

person, bosatt i närheten av företaget och alltså lätt tillgänglig för sakägarna

när helst så kan påfordras, torde dessa säkerligen i långt mindre

utsträckning, än om detta biträde och det allmänna ombudet vore en och

samma person, i regel kanske bosatt i huvudstaden, sökandens motparter

se sig nödsakade att för tillvaratagande av sin rätt till biträde

anlita sammanlagt kanske ett flertal andra med företag av nu ifrågavarande

art förtrogna personer, och enligt nyssnämnda regel i 65 §

skulle sökanden ju vara pliktig att gottgöra sina motparter vad dessa

måst i gottgörelse utgiva till samtliga dessa biträden.

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Föreslagna,

preklusions•

bestämmelsers

berättigande.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

I 87 § har gottgörelse till person, som enligt förevarande § särskilt

förordnats att biträda sakägarna, upptagits bland de kostnader,

som sökande i ansökningsmål skall förskjuta.

36 §.

1 första stycket hava vidtagits ett par mindre jämkningar av uteslutande

formell natur.

Förändringen i andra stycket har ägt rum i anledning av en av

lagrådet mot detta lagrums avfattning framställd anmärkning.

37 §.

I enlighet med lagrådets hemställan hava 37 och 38 §§ i de sakkunnigas

förslag sammanslagits till en §. I sammanhang därmed har

avlattningen av bestämmelserna i fråga, jämväl i överensstämmelse med

lagrådets hemställan, ändrats i vissa avseenden, varjämte stadgandet i

tredje stycket gjorts tillämplig även på de fall, som avses i de nvtillagda

punkterna 9 och 10 i 17 §.

38 §.

Genom insättandet av denna nya § har, med tillmötesgående

av en utav lagrådet vid 32 § gjord hemställan, såsom en fristående bestämmelse

satts det viktiga preklusionsstadgande i fråga om erinringar,

som i de sakkunnigas förslag meddelats blott i form av eu uti 32 § inryckt

föreskrift angående kungörelsens innehåll.

Rörande ifrågavarande preklusionsstadgandes materiella berättigande

är att märka, att processkommissionen i sitt över de sakkunnigas förslag

avgivna betänkande förklarat sig hysa »vissa betänkligheter mot de

bestämmelser, enligt vilka vissa sakliga invändningar skola framställas å

visst stadium i rättegången vid äventyr att domstolen eljest icke är

pliktig att fästa avseende vid deras innehåll». Denna anmärkning torde

avse, utom nu ifrågavarande preklusionsstadgande, vissa liknande bestämmelser

i 39 och 53 §§. Innebörden av anmärkningen torde kunna uttryckas

så, att genom införandet av preklusionsbestämmelserna i fråga

fara skulle uppstå för att en part, som i realiteten hade rätt, skulle

komma att gå miste därom allenast på den grund, att han försummat

att redan på ett visst stadium före målets avgörande göra behörig invändning.

Domstolens avgörande skulle med andra ord icke komma

att giva ett riktigt uttryck för den materiella rätten, och detta på den

gi und, att processmaterialet vid målets avgörande icke för domstolen

förelegat sådant, som det kunnat föreligga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

833

Kimgl. Maj:tu nåd. proposition Nr 128.

För bedömande av förevarande fråga torde till eu början vara att

uppmärksamma, att nu ifrågavarande preklusionsstadganden hava avseende

endast å ansökningsmål och ej även å stämningsmål samt att ansökningsmålen

i de flesta fäll äro eu blandning av å ena sidan ett

oflentligrättsligt administrativt förfärande och å andra sidan verkliga

rättstvister. Det förra — den administrativa delen av målet — avser

själva tillståndet till företaget: att företaget skall komma till stånd på

det och det sättet med därav följande tillämpning'' av vissa tvångsrätter,

sådana de bestämts i vattenlagen, m. in. Den andra delen av målet

— slitandet av uppkomna rättstvister — hänför sig till storleken av den

ersättning, som skall utgå för skada och intrång; dessa tvister inskränka

sig ej blott till värderingsspörsmål, utan kunna innefatta verkliga rättstvister,

exempelvis huruvida en viss skadelidande har på grund av

servitutsrätt eu viss rätt till vattrret o. s. v. Med avseende å detta

senare slag av spörsmål — rättstvister — torde faran av uppställande

av stränga preklusionsbestämmelser vara i ögonen fällande, och skulle

stadgandet av dylika också innebära ett avsteg från de principer, som

för närvarande gälla i vår civilprocess. Ett dylikt bestämt avklippande

av partens rätt att komma med materiella invändningar torde även föga

överensstämma med moderna civilprocessuella regler. De sakkunniga

hava ej heller med avseende å denna del av målet — frågan om skadestånd

och vad därmed äger samband — vågat sig på att föreslå några

andra preklusionsbestämmelser än de, som innehållas i 53 §. Dessa

senare torde emellertid vara att betrakta såsom i praktiskt syfte föreslagna

ordningsföreskrifter och såsom sådana vara fullt på sin plats.

Annorlunda ställer sig saken med avseende å den del av målet,

som är att hänföra till den offentligrättsliga administrativa processen.

Emot att i fråga om denna del av processen införa preklusionsbestämmelser

av nu nämnd art torde ej kunna resas liknande betänkligheter.

Genom underlåtenhet att iakttaga stadgade preklusionstider vid

detta administrativa förfärande kan visserligen en part möjligen bliva

pliktig att underkasta sig ett intrång i sin rätt, som han eljest kanske

sluppit ifrån, men någon verklig rättsförlust kan ej därigenom tillskyndas

honom, då han ju blir berättigad till ersättning för intrånget och med

avseende å denna ersättnings fordrande ej gälla dessa stränga preklusionsbestämmelser.

Av det sagda framgår, att jag ej delar processkommissionens betänkligheter

mot stadgandena ifråga. Lagrådet har ej heller mot dem

framställt någon anmärkning av saklig innebörd. Spörsmålet om bestämmelsernas

bibehållande sammanhänger för övrigt intimt med för
-

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

slaget om den vattenrättsliga procedurens sönderfallande i ett förberedande

skriftligt förfarande, lett av vattenrättsdomaren, och en muntlig huvudförhandling

inför vattendomstolen. Ändamålet med denna tudelning är

ju den, att genom den förberedande förhandlingen målet skall bliva så

utrett i olika avseenden, att detsamma, sedan det kommit till domstolen,

skall vara i det skick, att det kan avgöras utan större tidsutdräkt. En

nödvändig förutsättning, för att den förberedande förhandlingen skall

kunna fylla denna sin tillämnade uppgift, är emellertid den, att redan

på detta stadium av processen parternas skilda ståndpunkter till olika

till målet hörande spörsmål bliva i största möjliga mån klarlagda. För

att förmå parterna att redan vid det förberedande förfarandet angiva

sina ståndpunkter fordras emellertid helt naturligt vissa tvångsmedel.

Som dylika tvångsmedel tjäna just de nu ifrågavarande, för ansökningsmål

i 38 och 39 §§ stadgade preklusionsbestämmelserna.

39—53 §§.

De ändringar, som vidtagits i 39, 42—45, 47, 49, 50 och 53 §§,

hava samtliga tillkommit på grund av anmärkningar, som lagrådet eller

i allt fall flertalet av dess ledamöter framställt, eller ock äro de av uteslutande

formell art. Detta sistnämnda gäller bland annat 44 §, där

bestämmelsen om att tillkallad sakkunnig skall vara ojävig ansetts böra

utgå, då särskilt stadgande därom gives i 46 §.

Det enda av nu ifrågavarande lagrum, som underkastats en mera

genomgripande omarbetning, är 45 §. Med avseende å motivet till de i

detta stadgande vidtagna, från såväl principiell som praktisk synpunkt

ganska viktiga förändringarna torde det tillålas mig att hänvisa till det

uttalande, som lagrådets flesta ledamöter gjort vid denna § och i vilket

jag anser mig kunna helt instämma.

Andra stycket i 51 § har flyttats till 6 § i enlighet med en av

lagrådet därom vid sistnämnda § gjord hemställan.

54-60 §§

motsvara .55—61 §§ i de sakkunnigas förslag och äro, frånsett den

ändring sista stycket av 60 § på hemställan av lagrådets ledamöter

undergått, av samma lydelse som den de hava i nämnda förslag.

Kungörelseförfarande

utan skrift
-

61 §

Med avseende å 61 §, som är ny, torde följande böra nämnas.

Flottningslagstiftningssakkunniga hava i sitt betänkande, med särskild

hänsyn till den mängd av enklare flottledsmål, som kunna före
-

s. 335 Kontrollera mot PDF

335

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 128.

komma, föreslagit en bestämmelse — första stycket av 53 § i 11 kap.

vattenlagen enligt deras förslag —, gående ut därpå, att vid enklare

nnsökningsmål skulle kunna förekomma ett förfarande utan förberedande

skriftväxling mellan parterna, men i övrigt i huvudsak lika med

det för ansökningsmål i allmänhet föreskrivna. Till stöd för detta förslag

hava flottningslagstiftningssakkunniga framhållit, att, ett dylikt förenklat

förfarande borde kunna komma till användning i fråga om mål

av mindre omfattning, utan att därigenom någons rätt träddes för när

eller äventyrades. Beträffande åtskilliga anläggningar för redan befintlig

allmän flottled kunde nämligen antagas, att målen därom kunde erhålla

erforderlig utredning vid direkt handläggning inför domstolen. Oftast

vore de sakägare, vilkas rätt direkt berördes av sådana anläggningar,

till antalet få eller kanske oftast blott eu enda, och mången gång torde

det inträffa, att sökanden redan på förhand träffat uppgörelse med dessa

såväl angående tillstånd till anläggningens utförande som om ersättningsfrågan.

Det vore i dylika fall onödigt att förliinga målet genom

anordnande av skriftväxling om frågor, varom åtminstone de direkt intresserade

på förhand ägde kännedom och som i övrigt kunde utredas

inför domstolen. Det borde vara nog, ait parterna kallades till omedelbar

inställelse inför vattendomstolen och att till kännedom för eventuellt

okände sakägare kallelsen verkställdes genom kungörande i kyrkor och

tidningar. Erfordrades särskild utredning eller värdering, vittnesförhör

vid annan domstol m. m., skulle tillämpas samma regler, som om kungörelse

utfärdats, men då skriftväxling mellan parterna före domstolsförhandlingarna

icke förekomme, erfordrades icke det tyngande och tidsödande

förfarandet med handlingarnas tillhandahållande hos viss person

i orten och vad därmed hörde samman. Skulle någon gång till parterna

böra utfärdas kallelse, som icke kunde direkt meddelas genom domstolens

beslut vid utsatt sammanträde, torde ny kallelse böra utfärdas. Vattendomstolens

beslut ernådde efter detta förfarande samma allmänna giltighet

som beslut i mål, vilka kungjorts i vanlig ordning.

Vad flottningslagstiftningssakkunniga sålunda med tanke särskilt

på flottledsmålen anfört synes mig äga sin giltighet även beträffande

andra ansökningsmål enligt vattenlagen, även om de enklare ansökningsmålens

antal får anses vara relativt större bland flottledsmålen än bland

övriga vattenmål. I det nu omarbetade förslaget har därför i en ny

61 § införts en bestämmelse motsvarande den av nyssnämnda sakkunniga

i nu förevarande avseende föreslagna. Mot stadgandet ifråga

skulle möjligen kunna riktas den anmärkningen, att det överlämnas åt

växling i

enklare ansökningsmål.

Flottnings
lagstiftnings
sakkunniga.

Departe
mentschefen.

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

vattenrättsdomaren att avgöra, huruvida den förberedande skriftväxlingen

vore behövlig eller icke, samt att det fallet skulle kunna inträffa, att

en vattenrättsdomare, med tillmötesgående av en sökandes begäran om

skyndsam behandling, gjorde ett oberättigat bruk av sin rätt att direkt

utsätta målet till domstols behandling. Fara härför torde dock vara

ganska ringa, enär ett missbruk av berörda rätt säkerligen skulle hämna

sig genom behovet i det särskilda fallet av så mycket längre och besvärligare

handläggning vid domstolen.

62 §.

De tillägg till och ändringar i 62 §, som det nu föreliggande förslaget

har att uppvisa i jämförelse med de sakkunnigas förslag, hava

föranletts antingen av de erinringar lagrådet eller dess flesta ledamöter

framställt mot §:ens avfattning i sistnämnda förslag eller ock av de i 4 kap.

föreslagna stadgandena om ny prövning och avgifter. Vid §:ens omredigering

har den ansetts lämpligen böra uppdelas i moment.

63—83 §§.

Av dessa §§ hava 67 — 71, 73, 75, 76, 78—81 samt 83 §§ undergått

ändringar antingen i anledning av erinringar, gjorda av lagrådet

eller dess flesta ledamöter, eller ock — detta gäller 68 § andra stycket,

70 § samt 79 § första stycket — för vinnande av en formellt sett mera

tillfredsställande avfattning.

Med avseende å den förändring, som 73 § underkastats, torde jagfå

hänvisa till vad lagrådet yttrat vid 12 §. En del av de ändringar,

lagrådet där förordat, hava kunnat genomföras på ett i redaktionellt

hänseende mera tilltalande sätt genom flyttandet av bestämmelserna i

12 § i de sakkunnigas förslag till 73 §. En dylik förflyttning har ansetts

böra ske desto hellre, som, på sätt redan förut påpekats, ett bibehållande

av kapitlets §-följd därigenom underlättats.

I de sakkunnigas förslag lider avfattningen av sista punkten i 78 §

andra stycket av en oegentlighet såtillvida, att väl den omständigheten,

att svaromål inkommit efter den för svaromåls avgivande bestämda tiden

men före upptagandet av frågan om talans förklarande för förfallen,

skulle hindra ett dylikt förklarande, men att detsamma ej skulle gälla,

i fall inom samma tid inkommit bevis om delgivning av stämningen i

rätt tid. Lagrådet har hemställt, att denna oegentlighet borde avhjälpas

i sådan riktning, att den omständigheten, att ett svaromål inkommit efter

den för svaromåls avgivande bestämda tiden, icke måtte utesluta till
-

s. 337 Kontrollera mot PDF

337

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

länkning av äventyret. Emellertid synes det mig, som om goda skäl

skulle tala för att den påpekade oegentlig!)eten undanröjdes genom stadgandets

omformulering i annan riktning. På sätt de sakkunniga framhållit

till stöd för införande av nu förevarande stadgande, torde det i

första hand vara av vikt, att delgivning med motparten verkligen äger

rum, men icke att delgivningen styrkes. I enlighet med denna uppfattning

bör väl ej den omständigheten, att delgivningen styrkts senare

än föreskrivits, vara av betydelse, blott delgivningen skett inom rätt

tid och detta styrkts, innan vattenrättsdomaren upptager frågan om

talans förklarande förfallen. Den avgörande tidpunkten såväl med avseende

å svaromåls avgivande som med avseende å styrkandet av delgivningen

synes mig böra vara den, då frågan prövas av vattenrättsdomaren.

I överensstämmelse med denna uppfattning har ifrågavarande

stadgande omformulerats.

84 §.

Vidkommande denna §, som är ny, hänvisas till vad lagrådets

flesta ledamöter yttrat vid 75 §.

85-87 §§

motsvara 84—86 §§ i de sakkunnigas förslag. Av dessa har den första

underkastats vissa smärre jämkningar, föranledda av den förändrade

innebörd, som i 3 kap. i det nu föreliggande omarbetade förslaget givits

åt begreppet vattenreglering. Med avseende å tillägget till 87 § hänvisas

till vad yttrats vid 35 §.

88—102 §§.

På sätt förut nämnts, skiljer sig det nu omarbetade förslaget från

kommittéförslaget och de sakkunnigas förslag bland annat därutinnan,

att bestämmelser meddelats om införande av en mellaninstans jämväl i

vattenmål, nämligen vattenöverdomstolen, bestående av Svea hovrätt

på visst sätt sammansatt. Denna förändring har medfört, att 11 kap:s

senare del måst helt omarbetas. Resultatet av denna omarbetning bilda

<le två sista avdelningarna i det nu föreliggande förslaget, av vilka den

ena, omfattande 88—98 §§, innehåller bestämmelser om fullföljd av talan

mot vattendomstols och vattenrättsdomares beslut, under det att den

andra, omfattande 99—102 §§, lämnar stadganden om fullföljd av talan

mot vattenöverdomstolens beslut.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 höft. (Nr 128.)

Stadgandena

rörande fullföljd

av talan

i vattenmål.

43

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

91 §•

92 §.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Med avseende å de särskilda stadgandenas innebörd torde i .do

flesta fall vara tillräckligt att hänvisa till den föreslagna lagtexten.

Endast i fråga om några bestämmelser torde en närmare motiveringvara

på sin plats.

Då parterna ofta äro bosatta på långt avstånd från vattendomstolens

kansli, bar det ansetts nödigt att, i överensstämmelse med vad

kommittéerna föreslagit, förlänga den vanliga tiden för anmälan av vad.

Stadgandet därom återfinnes i 91 §.

Enligt hänvisningen i 88 § kommer även 13 § i 26 kap. rättegångsbalken

att bliva tillämplig å vattenmål, som fullföljts till vattenöverdomstolen.

I andra stycket av nyssnämnda lagrum stadgas emellertid,

att, om kärandens motparter äro flera samt dessa ej kunna

enas, vilken av dem skall uttaga den avskrift av vadeinlagan med därtill

hörande handlingar, som är för dem avsedd, avskriften icke må

utlämnas. Om man låter detta sista stadgande bliva utan vidare tilllämpligt

på det fall, att i ett ansökningsmål talan till vattenöverdomstolen

fullföljts av sökanden, skulle följden bliva den, att i ett dylikt mål

sökandens motparter — i detta fall alla de, som kallats genom kungörelsen

i målet — icke skulle hava någon annan möjlighet att få

kännedom om sökandens fullföljda talan än den att taga del av densamma

i vattenöverdomstolen. Någon överenskommelse, sådan som den

i nyssnämnda lagrum förutsättes kunna ske, mellan alla vederparter,

vilken av dem skall uttaga avskriften i fråga, lärer nämligen icke kunna

komma till stånd i vattenmål av nu nämnd art. Det synes mig kunna

ifrågasättas, om detta resultat står i god överensstämmelse med den

strävan, som på flera andra ställen i förslaget kommit till uttryck, att

i möjligaste mån underlätta för sökandens motparter i ett vattenmål att

tillvarataga sina intressen. Ett led i denna strävan utgör bestämmelsen

i 32 §, att i ett ansökningsmål handlingarna i målet skola hållas för

parterna tillgängliga å det eller de ställen, som omnämnts i kungörelsen

i målet. Det synes mig ligga nära till hands att låta ett liknande förfarande

komma till tillämpning i nu förevarande fall. En bestämmelse

i angiven riktning har därför givits i 92 §. Enligt stadgandet där skola

i det fall, att i ansökningsmål, vari kungörelse enligt 32 § utfärdats,

talan mot vattendomstols utslag efter vad fullföljas av sökanden, de av

honom vid vattenöverdomstolen företedda inlagor och andra handlingar,

därav enligt 26 kap. 13 § rättegångsbalken avskrifter skola bifogas,

hållas parterna tillhanda å det eller de i kungörelsen angivna ställe eller

ställen samt tillkännagivande därom införas i den eller de i samma kungörelse

angivna ortstidningar.

s. 339 Kontrollera mot PDF

339

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

I 95 § gives ett stadgande, som motsvarar 91 § andra stycket

i kommittéförslaget och 95 § andra stycket i de sakkunnigas förslag.

Med avseende å motivet till stadgandet hänvisas till vad kommittéerna

därom yttrat. Här må endast anmärkas, att bestämmelsen i det nu föreliggande

förslaget kompletterats i vissa avseenden. Då här är fråga om

att stadga ett förfarande, som skall ersätta verklig delgivning av sökandens

motparter, måste det framstå som angeläget, att förfarandet ordnas

så, att möjligast säkra garanti vinDes för att nämnda motparter ej blott

få kiinnedom om besvären utan även få tillräcklig tid för dessas bemötande.

För uppfyllandet av förstnämnda fordran har redan i de

sakkunnigas förslag sörjts därigenom, att det föreskrivits, att tillkännagivande

skal] i ortstidningarna införas därom, att besvärshandlingarna

finnas att tillgå hos den eller de personer, som omförmälts i

den i målet utfärdade kungörelsen. Berörda förslag saknar däremot

ett stadgande i syfte att skapa garanti för att parterna i fråga, efter tillkännagivandets

införande i tidningarna, erhålla skälig tid för avgivande

av eventuell förklaring över besvären. Denna brist har avhjälpts i det

omarbetade förslaget. Då tillkännagivandets införande i ortstidningarna

måste anses som ett led i själva delgivningsförfarandet, har föreskrift meddelats

därom, att införandet i tidningarna av tillkännagivandet skall ske

»före utgången av den för ingivande av delgivningsbevis bestämda tid»,

och vidare har stadgats, att i nu ifrågavarande fall den tid, inom vilken

förklaring skall avgivas, skall räknas »från den sista dag, då handlingarna

delgivits någon av nyssnämnda personer eller tillkännagivande, som

nyss sagts, blivit i tidning infört».

Enligt 73 §, vilket lagrum jämlikt 81 § är tillämpligt även å stämningsmål,

skall den akt, som skall bildas av handlingarna i varje mål, omfatta även

de vid vattendomstolen i målet förda protokollen. I 96 § första stycket

meddelas nu en föreskrift, gående ut därpå, att i de fall, då talan fullföljes

mot ett av vattendomstolen meddelat utslag eller beslut, akten i

målet skall insändas till vattenöverdomstolen. Härvid har dock av naturliga

skäl gjorts undantag för det fall, att fråga är om besvär över ett

av vattendomstolen under rättegången meddelat beslut samt besvären

prövas vara av beskaffenhet att kunna avgöras, utan att andra till akten

hörande handlingar än vattendomstolens protokoll äro för vattenöverdomstolen

tillgängliga. Som en konsekvens av dessa stadganden har i andra

stycket av samma § föreskrivits, att vad i rättegångsbalken stadgas om

skyldighet för part att vid fullföljd av talan mot underrätts utslag eller

beslut ingiva underrättens protokoll i målet, skall, utom såvitt angår

överklagade utslaget eller beslutet, icke äga tillämpning, då talan full
-

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

följes mot vattendomstols utslag eller beslut, utan så är att talan genom

besvär fullföljes mot ett av vattendomstolen uuder rättegången meddelat

beslut.

97 §• Med avseende å 97 § hänvisas till vad förut yttrats i inledning-en

till 11 kap. &

''o2°s§1 Vidkommande slutligen stadgandena rörande sättet för fullföljd av talan

mot vattenöverdomstolens beslut må här endast framhållas, att 101 och 102

§§ innehålla bestämmelser, vilka beträffande dylik fullföljd motsvara

nyss berörda stadganden i 96 § andra stycket samt 92 och 95 §§.

12 KAP.

3, 6 §§.

Vad av lagrådet hemställts i fråga om dessa §§:ers avfattning har

iakttagits.

11 §•

De prekiusiva Ordalagen i §:ens första punkt hava undergått någon jämkning..

Vav "insLriv-1 Beträffande avfattningen av andra punkten har lagrådet hemställt om

ningen. vissa ändringar för ett tydligare angivande av de förutsättningar, vilka

böra uppställas för att verkan av inskrivningen må omfatta jämväl vatten,

som icke tillgodogöres genom den inskrivna anläggningen. Eu av förutsättningarna

härför synes mig böra vara, att inskrivningen uttryckligen

angiver, att den grundats å sökandens uppgift, att han är ägare till

strömfallet eller den del därav, som utgjort föremål för utbyggnad. I

överensstämmelse härmed har det ifrågavarande stadgandet blivit avfattat.

13 §.

t"uenbTkeJ Ordalagen i denna § hava något jämkats. Dessutom har stad
ombedktrdng.

gandet begränsats att avse besiktning enligt 13 kap. 1 §, då det knappast

synes lämpligt att låta anteckning om besiktning i annat fall inflyta

i vattenboken.

13 KAP.

1 §•

Vattenmärke 1 samband med granskningen av 11 kap. 64 § har lagrådet hem
va

enm r e. ställt, att i nu ifrågavarande § lämpligen borde införas ett stadgande,

att om vattenmärke skall utsättas jämlikt 11 kap. 64 § föreskrift om

s. 341 Kontrollera mot PDF

341

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128-

besiktning av märket städse skall meddelas av vattendomstolen. Denna

hemställan har efterkommits.

3, 4, 9, 12 och 13 §§.

Vad lagrådet eller flertalet av dess ledamöter i fråga om dessa §§

hemställt har iakttagits.

15 §.

På lagrådets hemställan har det stadgande, som i de sakkunnigas

förslag haft plats som 15 §, fått utgå. Till nämnda § har i stället uppflyttats

bestämmelserna under 16 § i de sakkunnigas förslag.

14 KAP.

7 §.

Denna § har i anledning av den efter framläggandet av de sakkunnigas

förslag beslutade indragningen av kronofogdetjänsterna och

länsmanstjänsternas ombildning undergått en mindre jämkning.

8 §•

Ifrågavarande §, som till sitt innehåll motsvarar 73 § expropriationslagen,

har iipptagits till efterkommande av en av lagrådet därom vid

24 § i 9 kap. gjord hemställan.

Promulgationsbestämmelser.

Med hänsyn till omfattningen av de bestämmelser, som äro erforderliga

för reglerande av förhållandena vid den nya lagens ikraftträdande,

har jag ansett att, i likhet med vad som allmänt iakttagits i

liknande fall, de ifrågavarande bestämmelserna lämpligen böra sammanföras

till en särskild lag.

I ett hänseende har jag dessutom ansett mig böra göra en ej

oväsentlig avvikelse från vad _ de sakkunniga föreslagit angående förhållandet

mellan den nya lagen och äldre lag.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle vid vattenlagens ikraftträdande

anhängiga mål, varom i den nya lagen gives bestämmelse, handläggas

och bedömas enligt äldre lag. Ett godkännande av förslaget härutinnan

skulle leda till, att från den nya lagens tillämpning i såväl processuellt

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

som materiellt hänseende komme att helt och hållet undantagas mål,

som anhängiggjorts före vattenlagens ikraftträdande, och detta alldeles

oavsett, huruvida anhängiggörandet skett längre eller kortare tid därförinnan.

Åven om den grundsats, varå förslaget i denna del bygger, torde

vara den, som i allmänhet, om ock ej undantagslöst, kommit till användning

i lagstiftningen vid ordnandet av motsvarande förhållanden,

synes det dock i förevarande fall på goda grunder kunna ifrågasättas,

huruvida åt densamma lämpligen bör givas den obegränsade räckvidd,

som i förslaget tilldelats densamma. Den, som vid tiden för den nya

lagens antagande ärnar verkställa en vattenbyggnad och av en eller

annan anledning föredrager att låta frågan härom behandlas enligt äldre

lag, skulle med den föreslagna avfattningen av ifrågavarande stadgande

nå detta syfte genom att, om också blott en eller annan dag före lagens

ikraftträdande, till vederbörande domare ingiva ansökan om medgivande

till byggnaden. Vid sidan av den nya lagen skulle äldre lag med dess

förfarande, t. ex. beträffande överbyggande av kungsådra, komma att

fortfarande tillämpas under avsevärd tid framåt. Ett sådant förhållande

kan icke anses tillfredsställande, allra minst med hänsyn till vikten av

de allmänna intressen, åt vilka den nya lagstiftningen avser att bereda

ett mera verksamt skydd än enligt nu gällande lag kan komma dessa

intressen till del. De antydda olägenheterna skulle i förevarande fall

bliva särskilt framträdande till följd därav, att mellan lagens antagande

i riksdagen och dess ikraftträdande kommer att ligga en tidrymd av

omkring ett hälft år — något som är oundvikligt för att de nödiga för
beredelserna

för lagens tillämpning må medhinnas — och den utvägen

således icke stål- till buds som i liknande fall ej sällan kommit till

användning, eller att låta lagen träda i kraft omedelbart vid dess

utfärdande.

Med hänsyn härtill bör enligt min mening den nya lagen i vissa

fall göras tillämplig jämväl å mål, som anhängiggjorts enligt äldre lag.

Därest den nya lagen i materiellt hänseende kommer att äga tillämpning

å sådant mål, bör också den processuella behandlingen lyda under

den nva lagen — något som är i överensstämmelse därmed, att den

nya lagen i 2 kap. 20 § uppställer såsom en materiell förutsättning för

byggande i vatten i vissa fall, att vattendomstolens medgivande därtill

inhämtas.

Mot den lösning av ifrågavarande spörsmål, som nu antytts, kan

enligt min mening, något skäl av principiell innebörd icke göras gällande.

Ågaren av ett strömfall har icke allenast därigenom, att han anhängig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

443

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Hjort talan om fallets bebyggande, förvärvat någon rätt i privaträttslig

mening. Ej heller ur processrättslig synpunkt torde det vara ägnat att

ingiva betänkligheter, att målets handläggning överflyttas från den allmänna

underrätten till den för ifrågavarande uppgift bättre utrustade vattendomstolen.

Jämväl med hänsyn till sökandens eget intresse lär det för övrigt,

särskilt om målets behandling vid underrätten ännu betinner sig å ett

förberedande stadium, innebära en avgjord fördel, att handläggningen

överflyttas till vattendomstolen med dess snabbare förfarande liksom att

beträffande frågan om byggnadens laglighet den nya lagen får tillämpas.

Visserligen kommer det i varje fall att stå sökanden öppet att återkalla

den enligt äldre lag gjorda ansökan samt anhängiggöra samma

talan vid vattendomstolen, men det torde dock vara tydligt, att det ej

sällan skulle leda till besparing av såväl tid som kostnader, om ett nedläggande

av det redan anhängiggjorda målet kunde undvikas.

Vad jag nu yttrat angående den nya lagens tillämpning å mål,

som anhängiggjorts enligt äldre lag, har avsett den grupp av vattenmål,

som enligt den nya lagens terminologi betecknas såsom ansökningsmål

och närmast motsvaras av de mål, vilka avses i 10 § av gällande

vattenrättsförordning och några till denna § hänvisande lagrum. Beträffande

vattenmål av annat slag bör det icke möta några betänkligheter

att bibehålla det ifrågavarande övergångsstadgandet i dess föreslagna

lydelse.

Vad vidare angår ansökningsmålen synes det mig uppenbart, att

den nya lagen icke bör göras tillämplig beträffande mål, som vid lagens

ikraftträdande redan äro av underrätten avdömda. Fullföljes i sådant

mål efter lagens ikraftträdande talan i högre instans, bör den alltså

handläggas och bedömas enligt äldre lag. Ej heller synes det påkallat,

att låta ett ännu icke avdömt mål, alldeles oberoende av den tidpunkt,

då anhängiggörandet skett, underkastas den nya lagen. Därest vid den

nya lagens ikraftträdande en mera avsevärd tid förflutit, sedan målet

anhängiggjorts, och målets avgörande följaktligen kan antagas vara

nära förestående, torde det ur processuell synpunkt vara lämpligast, att

målets behandling får fortgå enligt äldre lag. I dylikt fall, då målet

anhänggjorts i så god tid före den nya lagens ikraftträdande, att sökanden

icke skäligen haft anledning att räkna med annat än att hans talan

komme att bedömas enligt äldre lag, skulle det dessutom icke utan fog

kunna sägas innebära en obillighet mot sökanden, om ej hans intresse i

denna del bleve skyddat. Såsom den tidpunkt, då målet för att bedömas

enligt äldre lag senast skall hava anhängiggjorts, har jag ansett mig

böra föreslå den 15 mars 1918.

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 128.

I fråga om förfarandet vid målets överflyttning skall här endast

erinras, att jag ansett det bäst överensstämma med de ifrågavarande

målens natur att tillägga sökanden initiativet beträffande överflyttningen.

Begagnar sökanden sig icke av sin initiativrätt, blir påföljden för honom

givetvis den, att hans enligt äldre lag gjorda ansökan förfaller, något

som dock icke hindrar honom att som nytt mål anhängiggöra densamma

vid vattendomstolen. Därest sökanden gör bruk av sin initiativrätt,

kommer behandlingen vid vattendomstolen att utgöra en fortsättningav

målet vid underrätten. Med hänsyn till särskilt den rättsverkan, som

enligt 22 § i 2 kap. är förenad med vattendomstolens beslut, har det

dock ansetts nödvändigt att i viss mån göra de i den nya lagen meddelade

föreskrifterna angående ansökningsmåls anhängiggörande samt

förberedande åtgärder i dylikt mål tillämpliga jämväl i förevarande fall.

De bestämmelser, som avhandla den nya lagens tillämpning å mål,

anhängio-gjorda enligt äldre lag, upptagas i 2—4 §§ av promulgationslagen.

5 § motsvaras av ett i allt väsentligt lika lydande stadgande i de

sakkunnigas förslag; dock har den av lagrådet i fråga om nämnda

stadgande gjorda hemställan efterkommits.

Bestämmelserna i 6 § ansluta sig sig till de stadgan den, som upptagits

i 4 kap., och hava tillkommit för att tillgodose såväl byggnadsägarens

som övriga rättsägares berättigade intresse att i god tid erhålla

visshet om de förpliktelser, som framdeles kunna komma att förknippas

med byggnaden.

Stadgandena i 7—10 §§ hava med någon mindre jämkning överflyttats

från 14 kap. i de sakkunnigas förslag.

Förslag till lag om förteckning å vattendrag, där kungsådra

finnes.

I detta förslag hava i enlighet med lagrådets anmärkningar vissa

ändringar vidtagits, varjämte i 2 § det i där förekommande sammanhang

oegentliga uttrycket »vederbörande vattendomstol» utbytts mot »vattendomstolen

i den ort, där vattenområdet är beläget».

s. 345 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

345

Förslag till lag om rätt att över annans mark framdraga ledning

för vatten till husbehovsförbrukning.

En mindre formell jämkning har vidtagits i lydelsen av 1 §.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 §

rättegångsbalken.

För att erhålla överensstämmelse med de av mig föreslagna promulgationsbesiämmelserna

har övergängsstadgandet till denna lag underkastats

en mindre jämnkning.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 27 juni

1896 om rätt till fiske.

De ifrågavarande stadgandena hava omarbetats i överensstämmelse

med lagrådets därom gjorda hemställan.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

De ändringar, som vidtagits i 24 §, sammanhänga med den förändrade

lydelse detta lagrum erhållit genom lag den 12 maj 1917.

Den av de sakkunniga föreslagna ändringen i 45 § har genom

samma lag gjorts överflödig, varemot, såsom lagrådet erinrat, ett fullständigande

av 36 § inteckningsförordningen visat sig erforderligt.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 höft. (Nr 128).

44

s. 346 Kontrollera mot PDF

Departementschefens

hemställan.

346 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

De ändringar, som av mig föreslås beträffande vissa delar av det

av lagrådet tidigare granskade förslaget till vattenlag äro, såsom jag

redan vid början av mitt anförande antytt, av den beskaffenhet, att,

lagrådets utlåtande däröver måste inhämtas, och i sammanhang härmed

torde jämväl de övriga lagförslag, som av de sakkunniga framlagts,

till följd av sitt samband med vattenlagstiftningen ånyo böra underställas

lagrådets granskning. På grund härav torde lagrådets yttrande

böra inhämtas över följande förslag, nämligen förslagen till

1) vattenlag,

2) lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av vattenlagen,

3) lag om förteckning å vattendrag, där kongsådra linnes,

4) lag om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten

till husbehovsförbrukning,

5) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken,

6) lag om ändrad lydelse av 37 § utsökningslagen,

7) lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 27 juni 1896 om

rätt till fiske,

8) lag om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 16 juni 1875

angående lagfart å fång till fäst egendom, samt

9) lag om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den 16

juni 1875 angående inteckning i fast egendom.»

Sedan departementschefen härefter uppläst de delar av nämnda

förslag, som gjorts till föremål för omarbetning, hemställde departementschefen,

att lagrådets utlåtande över samma, här förut under 1—9

upptagna förslag, som voro av den lydelse bilagor vid detta protokoll

utvisa, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets Övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Makt Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Ml

Förslag

till

V attenlag.

Härigenom förordnas, som följer:

1 KAP.

Om rätt till vatten

Om jordägares rätt till vattnet å hans grund.

1 §•

Envar äger att, med här nedan stadgade eller eljest lagligen gällande

inskränkningar, råda över det vatten, som finnes å hans grund.

2 §.

I rinnande vatten njute vardera sidans ägare lika lott i vattnet,

ändå att större del därav framrinner å den enes grund än å den andres.

Genom vad nu sagts göres ej rubbning i den rätt till större lott

i vattnet, som kan grundas å dom, urminnes hävd eller annan särskild

rättsgrund. Där utan sådan rättsgrund ena sidans ägare, då denna lag

träder i kraft, vid lågvatten tillgodogör sig mer än hälften av den framrinnande

vattenmängden, äge han till bevarande av sin rätt till vattnet

åberopa förut gällande lag.

Om. inskränkningar i jordägarens rätt att råda över vattnet

å grunden.

Om inskränkningar i allmänhet.

3 §•

Ägare av strand vid sjö eller annat vatten vare, där vattenområdet

ej är honom tillhörigt, ändock berättigad att vid sin strand hava

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan dylik byggnad, sårframt

ej vattenområdets ägare genom byggnaden lider men av någon

betydelse eller hinder mot byggnaden möter av stadgandena i 2 kap.

4 §•

Huruledes under vissa förutsättningar den, som äger råda över

vatten, kan förpliktas att till följd av företag, som avses i 2 eller 3

kap., underkasta sig förlust i honom tillkommande vattenmängd eller

vattenkraft, därom stadgas i nämnda kapitel: och gälle i fråga om rätt

till ersättning för sålunda tillskyndad förlust vad i 9 kap. finnes föreskrivet,

dock med de inskränkningar, som föranledas av stadgandena i

6 och följande §§ av detta kap. samt i 2 kap. 7 och 8 §§.

Beträffande skyldighet att i andra fall än i första stycket sägs

underkasta sig förlust, som ovan nämnts, så ock om gottgörelse därför

gälle vad särskilt är stadgat, dock med här nedan föreskrivna inskränkningar

i rätten till ersättning, där sådan kunnat eljest ifrågakomma.

Om kungsådra.

Kongsådra skall anses finnas i sådana områden i rinnande vatten,

som äro upptagna å lagakraftägande förteckning, upprättad i den ordning

särskilt stadgas.

A förteckning, som nu sagts, skola uppföras de vattendrag, räknat

från viss genom utlopp ur sjö eller särskilt tillflöde bestämd plats, i

vilka vid lågvatten framrinner en vattenmängd av fem kubikmeter eller

mer i sekunden.

« §•

Tages i vattendrag, där kungsådra finnes, vatten i anspråk för

inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller allmän

flottled eller för fiskets tillgodoseende eller för torrläggning eller bevattning

av mark, vare ägare av strömfall eller annat område i vattendraget

pliktig att utan gottgörelse underkasta sig därigenom uppkommen förlust

i vattenmängd, i den mån förlusten tillsammans med det vatten,

som förut utan att ersättning därför utgått må hava tagits i anspråk

för ändamål, som nyss nämnts, icke överstiger en tredjedel av den i

varje tidsmoment framrinnande vattenmängden. Där viss myckenhet

s. 349 Kontrollera mot PDF

349

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 128.

vatten tagcs i anspråk oberoende av växlingarna i vatten)äring, skall

omförmälda anpart beräknas av lågvattenmängden.

Om för ändamål, som ovan nämnts, åtgärd vidtages, varigenom i

strömfall, där kongsådra finnes, fallhöjden minskas, vare fallägaron

pliktig att utan gottgörelse vidkännas en tredjedel av den därigenom

uppkomna förlusten i vattenkraft; dock skall, där fal i ägaren gar eller

förut gått förlustig jämväl vattenmängd, sammanlagt allenast en tredjedel

av den ursprungliga vattenkraften i den del av fallet, som borttages,

avstås utan ersättning.

Därest genom vattenreglering, som verkställts inom de närmaste

tjugu åren före framställandet av anspråk enligt denna §, lågvattenmängden

blivit ökad, skola de nu givna bestämmelserna icke vinna

tillämpning i avseende å den vunna ökningen.

7 §•

Har vattendomstol lämnat medgivande till bebyggande av strömfall,

där kongsådra finnes, och hava ej fyrtio år förflutit från den för

byggnadens fullbordande jämlikt 11 kap. 63 § bestämda tid, vare på

grund av vad i 6 § stadgats strömfallets ägare icke pliktig att för

torrläggning eller bevattning av mark utan gottgörelse underkasta sig

minskning i den vattenmängd eller fallhöjd, som han enligt vattendomstolens

beslut äger tillgodogöra sig, i vidare mån än att för varje

förflutet år utöver tjugu en tjugondei av sådan anpart i vattenmängd

eller fallhöjd, som “i 6 § sägs, skall avstås utan ersättning.

8 §■

Har strömfall, där jämlikt denna lag kungsådra linnes, bebyggts

enligt Konungens på grund av äldre lag meddelade tillstånd till byggande

i kungsådra, och har vid tillståndets lämnande gjorts förbehåll om

skyldighet för strömfallets ägare att underkasta sig de inskränkningar

eller jämkningar i avseende å nyttjandet av vattnet i kungsådran eller

de ytterligare villkor för rätten att tillgodogöra sig dess vatten, som

kunna föranledas av ny lagstiftning, skola stadgandena i 6 § träda i

stället för de i sammanhang med tillståndet givna bestämmelser, dock

ej i den mån dessa ålägga strömfallsägaren särskilda skyldigheter beträffande

vid tiden för tillståndets meddelande förhandenvarande intressen.

Har förbehåll med hänsyn till ny lagstiftning icke skett, gälle ock vad

nu sagts, där ej strömfallsägaren genom anmälan till vattendomstolen.

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

inom etthundraåttio dagar efter det denna lag trätt i kraft förklarar sig

vilja fortfarande vara underkastad de vid tillståndets beviljande meddelade

bestämmelserna.

Skola stadgandena i 6 § lända till efterrättelse beträdande strömfall,

varom i första stycket förmäles, skall vad i 7 § finnes föreskrivet

äga motsvarande tillämpning å sådant strömfall; dock att de i sistnämnda

§ angivna tider räknas från den dag, då denna lag träder i kraft.

Finnes icke jämlikt denna lag kringskära i sirömfall, som bebyggts

enligt Konungens på grund av äldre lag meddelade tillstånd till byggande

i kungsådra, vare strömfallets ägare, såvitt angår sådant i 6 §

avsett företag, om vars utförande fråga väckes efter det denna lag trätt

i kraft, icke underkastad de vid tillståndets beviljande givna bestämmelserna.

° §‘

År, då denna lag träder i kraft, strömfall, där jämlikt denna lag

kungsådra finnes, bebyggt i annan ordning än efter tillstånd, som i 8 §

sägs, eller varder sådant strömfall därefter ulan dylikt tillstånd bebyggt

i enlighet med beslut, som meddelats jämlikt äldre lag, vare fallets

ägare icke på grund av stadgandena i G § pliktig att utan ersättning

underkasta sig minskning i den vattenmängd eller fallhöjd, som häri

lagligen äger tillgodogöra sig medelst byggnaden.

10 §.

År strömfall, som avses i 7 eller 8 §, bebyggt för tillgodogörande

endast av en del av den ägaren tillkommande vattenmängden, skall, ändå

att ägaren efter ty ovan stadgas är pliktig att utan gottgörelse underkasta

sig minskning i det av honom tillgodogjorda vattnet, denna skyldighet

åligga honom allenast, i den mån den obegagnade delen av vattnet

må understiga en tredjedel av vattenmängden eller den mindre del därav,

vilken tages i anspråk för ändamål, som i 6 § omförmäles.

tiar, sedan strömfall bebyggts för utnyttjande av en del av vattnet,

ytterligare byggnad skett för tillgodogörande av annan del därav, varde,

såvitt ej stadgandet i 9 § gäller i fråga om förstnämnda del av vattnet,

den i G § omförmälda anpart beräknad proportionsvis å de olika vattenmängder,

för vilkas tillgodogörande byggnad sålunda å skilda tider skett.

År stadgandet i 9 § tillämpligt beträffande någon del av vattenmängden

i fallet, skall vatten, som tages i anspråk för något av de i G § omnämnda

ändamål, anses belöpa å nämnda del av vattenmängden allenast,

s. 351 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128. 351

i den män det i anspråk tagna vattnet överskjuter den av stadgandet

ej berörda vattenmängden.

11 §.

Byggnad, som avser att tillgodogöra helt eller delvis samma vattenmängd

och fallhöjd, som genom förut befintlig byggnad varit utnyttjad,

vare i de hänsenden, som i 7—10 §§ förmälas, utan annan rättsverkan

beträffande den sålunda ånyo tillgodogjorda vattenmängden och fallhöjden

än den byggnad skulle haft, i vars ställe den trätt.

12 §•

Prövas för tillgodoseende av sådant, i 6 § ej omnämnt allmänt

ändamål, som är beroende av vattnets fria framrinnande, nödigt att

byggnad i vattendrag, varest kongsådra finnes, utrives eller ändras, skall

i fråga om skyldighet för byggnadens ägare att utan ersättning vidkännas

därigenom uppkommen förlust i vattenmängd vad i 6 § samt 8—11 §§

finnes föreskrivet i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

13 §.

Där genom förlust i vattenmängd till följd av företag, som avses i

6 §, eller åtgärd enligt 12 § ägare av strömfall eller annat vattenområde

lider skada utöver den, som förlusten i sig innebär, vare han, ändå att

enligt reglerna i 9 kap. eller eljest gällande bestämmelser ersättning för

skadan skolat utgå, ej berättigad till sådan ersättning, i den mån skadan

föranledes av förlust, vilken han efter ty i föregående §§ stadgas är pliktig

att utan gottgörelse vidkännas.

2 KAP.

Om byggande i vatten.

i §■

Med byggande i vatten avses i denna lag uppförande av damm,

bro, brygga, vall, hus eller annan anläggning ävensom verkställande av

fyllning eller pålning i vattendrag, sjö eller mindre vattensamling eller

havet eller ock på land så nära strandbrädden, att inverkan kan ske på

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

vattenståndet. Till byggande i vatten liänföres oek, sedan byggnad,

som nn sagts, kommit till stånd, varje ändrings- eller reparationsarbete

därå nedom högsta kända vattenståndet.

Vad i denna lag stadgas om byggande i vatten skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om bortledande av vatten ur vattenområde,

som ovan nämnts, grävning och sprängning i sådant vattenområde samt

annan åtgärd till förändring av vattnets djup eller läge därstädes.

2 §■

Byggnad i vatten skall göras så, att ändamålet må utan oskälig

kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan.

3 §•

Ej må någon så bygga i vatten, att genom uppdämning, sänkning

av vattenståndet eller annan inverkan på vattenförhållandena skada tillfogas

eller intrång göres å annan tillhörig egendom, vare sig jord, hus,

fiske, bebyggt eller obebyggt strömfall eller annat, utan så är att nyttan

av byggnaden eller den del därav, som föranleder skadan eller intrånget,

prövas efter avdrag av byggnadskostnaden uppgå till ett värde, motsvarande

tre gånger den skada och det intrång, som göres å åker och

äng, samt två gånger skadan och intrånget å annan egendom. 1 byggnadskostnaden

skall inräknas det belopp, vartill skadan och intrånget

å den byggande tillhörig egendom må skattas. För skada och intrång

skall ersättning givas efter ty i 9 kap. skils.

Skulle byggande i vatten hava till följd, att ett avsevärt antal

bofasta personer berövas sina bostäder, eller att större fabrik eller annan

anläggning, varav många hava uppehälle, måste nedläggas eller dess

drift väsentligt minskas, eller att odlad jord till eu efter ortsförhållandena

betydande omfattning sättes under vatten eller eljest väsentligt skadas,

eller att fiskerinäring av större betydenhet lider väsentligt förfång, må

byggnaden, ändå att nyttan uppgår till värde, som ovan sagts, icke

ske. Lag samma vare, där genom byggande i vatten skulle förorsakas

sådan bestående ändring av naturförhållandena, varigenom väsentligt

minskad trevnad för närboende eller betydande förlust för landets djureller

växtvärld är att befara.

Där byggnad i vatten prövas vara av synnerlig betydelse för

näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt, må den

tillåtas, ändå att hinder däremot skulle möta av vad i första och andra

styckena sägs.

s. 353 Kontrollera mot PDF

353

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 128.

Om byggande, varigenom annans strömfall eller del av strömfall

tillgodogöres, galle vad i 5—7 §§ finnes stadgat.

4 §•

Där genom byggande i vatten vållas uppdämning, som hindrar

eller försvårar framtida torrläggning av mark, vare sådant hinder eller

försvårande att hänföra till skada i den mening 3 § avser; dock skall

vid jämförelse enligt första stycket av samma § skada i omförmälda

hänseende tagas i beräkning allenast en gång.

5 §’ .

Tillhör ett strömfall till skilda delar olika ägare, och vill eu av

dem tillgodogöra sig förutom egen jämväl annans del i fallet, vare

han, där falldelarnas gemensamma tillgodogörande innebär väsentlig

ekonomisk eller teknisk fördel, berättigad därtill mot ersättning, som i

9 kap. skils, såframt hau såsom ägare eller på grund av servitutsrätt,

som är gällande för all framtid, råder över mer än hälften av den efter

vattenmängd och naturlig fallhöjd beräknade vattenkraften i fallet eller

den del därav, om vars bebyggande är fråga.

Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning i fråga om två eller

flera, olika ägare tillhöriga strömfall.

6 §•

Äro å ömse sidor av ett strömfall olika ägare, må ena sidans

ägare bjuda ägaren av motsatta sidan att gemensamt utnyttja fallet;

vill denne det ej, äge den, som bjudit, att mot ersättning, som i 9 kap.

skils, tillgodogöra sig jämväl andra sidans lott i vattnet, såframt det

prövas kunna ske utan synnerlig skada för dess ägare. Har denne

förklarat sig villig deltaga i fallets tillgodogörande, men kan ej enighet

nås om sättet för dess bebyggande eller vattnets nyttjande, bestäinme

vattendnmstolen de villkor, varunder tillgodogörandet må äga rum.

Vilja båda var för sig utnyttja hela strömfallet, pröve vattendomstolen,

åt vilkendera företräde bör givas.

■> §•

Kan strömfall, som tillhör oskift by eller annan samfälld mark

eller som vid skifte av samfällighet ej ingått i skiftet, icke utan delBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 käft. (Nr 128.) 45

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

Kungi. Majds nåd. proposition Nr 128.

ägares förfång skiftas vare sig ensamt eller i förening med annat samfälligheten

tillhörigt vattenområde, och vill en delägare tillgodogöra sig

hela fallet, vare han, såframt det prövas kunna ske utan synnerlig

skada för övriga delägare samt han antingen ensam eller tillsammans

med delägare, som lämnat honom medgivande till företaget, äger mer

än hälften i strömfallet, berättigad att mot ersättning, som i 9 kap.

skils, från samfälligheten tillösa sig fallet jämte det utmål, som enligt

bestämmelse vid skifte må finnas avsatt för fallets tillgodogörande.

Gränserna för strömfallet ovan och nedan i vattendraget skola bestämmas

av vattendomstolen.

Om delägare i samfällt strömfall, vilket ej kan utan delägares

förfång skiftas, vill utan att lösa fallet bygga kvarn, såg eller annan

mindre anläggning för vattnets tillgodogörande, bjude de andra att taga

del däri; vilja de ej, och prövar vattendomstolen det kunna ske utan

synnerlig skada för dem, förelägge då honom, på, vad sätt, villkor och

tid han må bygga och nyttja anläggningen. Ändå att tid, som må

vara bestämd för bibehållande av sådan anläggning, icke gått till ända,

äge under de i första stycket omförmälda förutsättningar delägare begagna

sig av lösningsrätt, som där nämnts.

8 §•

Vill någon i vatten, där fisken har sin gång, göra damm eller

annan byggnad, vare han pliktig att utan ersättning vidtaga och för

framtiden underhålla nödiga anordningar för fiskens framkomst eller

eljest för tryggande av fiskets bestånd samt tillsläppa för ändamålet

nödigt vatten så ock att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter

i övrigt, vilka till följd av byggnaden må erfordras till skydd

för fisket. Kan nyttan av ifrågasatt anordning icke skäligen anses

motsvara den förlust och kostnad, som därigenom skulle tillskyndas

byggnadens ägare, må dock efter tillstyrkan av statens fiskeritjänsteman

befrielse från sagda skyldighet medgivas.

9 §•

Kronan, kommun eller hushållningssällskap äge rätt att i eller

invid vattendrag, där till följd av naturförhållandena eller uppförd byggnad

fiskens upp- och nedgång hindras, för fiskens framkomst anordna

särskild fiskvåg eller eljest vidtaga anstalter för fiskets befrämjande

ävensom taga i anspråk det vatten, som för ändamålet erfordras. Be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:tx nåd. proposition A r 128.

;t5.r)

träffande företag, som nu nämnts, galle vad angående byggande i vatten

finnes föreskrivet; dock utgöro bestämmelserna i 3 § törsta stycket icke

hinder för sådant företag, där ej genom detsamma synnerligt men tillskyndas

den, som äger råda över vattnet, eller annan.

Vad nu stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

utvidgande eller förbättrande av befintlig fiskvåg eller annan anordning

till fiskets befrämjande.

It) §.

Bygges damm

göres för nämnda ändamål

Ör tillgodogörande a\

annan byggnad i vatten,

vattnet såsom drivkraft, ellei

varigenom

de

naturliga vattenståndsförhållandena ändras, vare byggnadens ägare pliktig

fisket inom landet från och med aret näst efter

av ________ _____

arbetet å byggnaden påbörjats, så länge byggnaden bibehålies,

erlägga en årlig avgift av minst tio öre

vid lågvatten

kan

och högst

en

för reglering

O C>

uttagas

vid

byggnaden.

av

vattnets avrinning eller

krona för varje

Göres bygg
-

för tillgodogörande

dock att

lag samma,

att till befrämjande

det, då

en

hästkraft, som

nåd i vatten < ;

av vattnet annorledes än såsom drivkraft, vare w

sådant fall avgiften skall beräknas efter den före regleringen framrinnande

lågvattenmängden eller, där fråga är om vattnets tillgodogörande,

efter den lågvattenmängd, som kan vid byggnaden uttagas,

samt utgå med minst tio och högst etthundra kronor tör varje sekundkubikmeter.

Göres byggnad såväl i ändamål av vattnets tillgodogörande

såsom drivkraft som för utnyttjande av vattnet annorledes eller för

reglering av vattnets avrinning, skall i fråga om beräkningsgrunden

vid avgiftens bestämmande hänsyn tagas till det ändamål, som är det

huvudsakliga.

Avgift, som i första stycket sägs, skall inom ovan angivna gränser,

efter förslag av statens fiskeri tjänsteman, bestämmas med fäst avseende

bland annat därå, om fiske finnes, som genom byggnaden skadas, om

med hänsyn till byggnadens storlek och beskaffenhet i övrigt samt

dess belägenhet inverkan därav å fisket är mer eller mindre inenlig,

om byggnadens ägare jämlikt stadgandet i 8 § förpliktats att vidtaga

och underhålla anordningar för fiskets bestånd, samt om föreskrivna

dylika anordningar för ägaren medföra större eller mindre kostnad.

Där genom byggnad, som i första stycket avses, allenast obetydlig

ändring i vattenståndsförhållandena förorsakas, må befrielse från ovan

stadgad skyldighet medgivas.

Varder byggnad, som tillkommit jämlikt äldre lag, ombyggd eller

ändrad, och medför ombyggnaden eller ändringen väsentligt större skada

s. 356 Kontrollera mot PDF

356

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

å fisket än den byggnaden förut orsakat, skola de i första och andra

styckena givna bestämmelserna lända till efterrättelse i avseende å byggnaden.

Huru avgift, varom i denna § förmärs, skall indrivas och för det

därmed avsedda ändamålet användas, därom förordnar Konungen.

o §■

1 eller vid allmän farled må ej byggas, med mindre byggnaden

göres på sådant sätt eller sädana särskilda anordningar vidtagas, att

leden fortfarande kan utan olägenhet av någon betydelse användas för

det därmed avsedda ändamålet. Lag samma vare, där någon vill bygga

i allmän flottled.

12 §•

Ej må så byggas i vatten, att menlig inverkan på klimatet eller

på allmänna hälsotillståndet vållas eller eljest allmänna intressen i avsevärd

mån förnärmas.

År naturminnesmärke ej i laga ordning fridlyst, böra likväl till

bevarande därav vid byggande i vatten vidtagas sådana anordningar,

som utan att i nämnvärd mån betunga företaget med kostnader må

anses för ändamålet lämpliga.

13 §.

Finnes, då någon vill bygga i vatten, det skäligen kunna antagas,

att företag för inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled

eller av allmän flottled eller av fiskvåg eller för befrämjande av

annat allmänt eller enskilt ändamål av betydenhet framdeles kan ifrågakomma,

ändå att behov därav vid tiden för byggandet ej förefinnes,

skall, där byggnaden härigenom icke i nämnvärd mån fördyras, denna

så inrättas, att företag, som nu nämnts, såvitt möjligt icke försvåras.

14 §.

Tarvas för ändamålsenligt tillgodogörande av vatten, att å annan

tillhörig fastighet lägges damm, vall eller väg eller ledning för vattnet,

eller att å annans grund i eller vid vattendrag verkställes grävning,

sprängning eller annan åtgärd till strömbäddens reglerande eller till förebyggande

eller minskande av skada, vare ägare av fastighet, som så
-

s. 357 Kontrollera mot PDF

357

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

binda tagen i anspråk, pliktig att tåla sådant intrång mot ersättning,

som i 9 kap. skils. Om rätt att över annans mark framdraga ledning

för vatten till husbehovsförbrukning galle vad särskilt är stadgat.

Där vid meddelande av beslut angående inrättande av fiskvåg eller

vidtagande av annan anordning till förebyggande av skada å fiske eller

till fiskets befrämjande förbud finnes böra givas mot bedrivande av fiske

inom visst område, skall beträffande intrång, som därigenom tillskyndas

annan i hans rätt till fisket, vad i första stycket stadgas äga motsvarande

tillämpning.

15 §.

Vill någon för tillgodogörande av vatten begagna sig av annan

tillhörig byggnad i vatten, och kan det ske utan väsentlig olägenhet

för byggnadens ägare, vare han därtill berättigad; dock åligge honom

att, efter ty byggnaden prövas vara honom till gagn, gottgöra ägaren

skälig andel av byggnadens värde i det skick, vari den befinnes, samt

taga del i kostnaden för dess framtida underhåll. För intrång och

olägenhet, som tillskyndas byggnadens ägare, skall ersättning givas

enligt reglerna i 9 kap.

16 §.

Där utmål för vattenkraftstation med eller utan elektrisk utrustning

icke utan oskäliga kostnader annorledes står till buds, vare ägare

av mark vid eller i närheten av vattendraget pliktig att mot ersättning,

som i 9 kap. sägs, till sådant utmål upplåta det område, som för

ändamålet oundgängligen tarvas.

17 §•

Ej må för ändamål, som i 14 och 16 §§ nämnts, tagas i anspråk

tomtplats, trädgård eller park, där det utan synnerlig olägenhet kan

undvikas.

18 §.

Skall ersättning för förlorad vattenkraft, efter ty i 9 kap. skils,

lämnas genom tillhandahållande av kraft medelst elektrisk överföring,

och tarvas att ledning framdrages över område, tillhörigt annan än ersättningsgivaren

eller ersättningstagaren, bestämmer Konungen ledningens

s. 358 Kontrollera mot PDF

358 Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

sträckning enligt de grunder, som i fråga om elektriska starkströmsledningar

äro i lag stadgade; och skall, jämväl såvitt angår kronan

tillhörig fastighet, beträffande skyldighet att för ledningens framdragande

avstå eller upplåta mark så ock angående ersättning samt sättet för

ersättningens bestämmande gälla vad som finnes stadgat för det fall,

att Konungen prövat nödigt, att jord eller lägenhet, som tillhör enskild

man, menighet eller inrättning, användes till framdragande av elektrisk

starkströmsledning. Erfordras ledning allenast över mark, tillhörig ersättningsgivaren

och ersättningstagaren, eller skall kraft tillhandahållas

genom mekanisk överföring, vare lag som i 14 § sägs.

Såvitt angår eljest stadgad skyldighet för den, som vill utföra

elektrisk anläggning, att under vissa förutsättningar söka Konungens

tillstånd till företaget, vare jord och lägenhet, tillhörig den, till vilken

kraftöverföring sker i ersättning för förlorad vattenkraft, ansedd lika

med mark, som tillhör anläggningens ägare. Där Konungens tillstånd

erfordras, skall sådant tillstånd lämnas för den tid rätten till ersättningmedelst

elektrisk överföring äger bestånd.

19 §.

Den, som med stöd av stadgandena i 5, 6 eller 7 § vill tillgodogöra

sig annan tillhörigt vatten eller lösa samfällt strömfall, vare, där

för ändamålet erfordras, att annans byggnad i vatten utrives eller ändras,

pliktig att draga försorg om arbetet. Skall byggnaden ändras, och vill

ägaren själv utföra arbetet, äge han rätt därtill och njute ersättning

efter ty skäligt prövas; vare dock, vid påföljd av skadeståndsskyldighet

och förlust av rätten att verkställa vad som kan vara ogjort, pliktig att

fullgöra arbetet inom tid och på sätt, som i sammanhang med beslutet

om ändringen bestämmes.

20 §.

Ej må i älv, ström, å eller större bäck arbete för uppförande

eller förändrande av damm påbörjas, förrän efter ansökan i den ordning,

som i 11 kap. sägs, vattendomstolen meddelat besked, huru och

under vilka villkor arbetet må göras. Om genom annat b3rggande i

älv, ström, å eller större bäck märkbar inverkan kan ske på vattenståndet

eller vattnets lopp, galle ock därom vad nu sagts, såframt det

ej är uppenbart, att varken allmän eller enskild rätt genom byggnaden

förnärmas.

s. 359 Kontrollera mot PDF

Kuvgl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128. 359

Åro i andra fall än ovan nämnts sannolika skäl, att genom byggande

i vatten allmän eller enskild rätt förnärmas, erfordras jämväl

domstolens prövning; dock äge vad nu sagts icke tillämpning i frågaom

fiskebyggnad i vatten, där varje svensk undersåte äger rätt att fiska,

ej heller beträffande sådan byggnad i annat vatten, såframt det icke

kan antagas, att byggnaden förnärmar allmän rätt eller inverkar på

vattenståndet eller vattnets lopp.

Tarvas till följd av inträffad skada å byggnad i vatten eller å

annan egendom eller till förekommande av dylik skada, att ändringseller

reparationsarbete utan dröjsmål verkställes å byggnaden, må arbetet,

ändå att detsamma är av den beskaffenhet, som i första eller andra

stycket sägs, ske utan föregången prövning av vattendomstolen; men

åligge det byggnadens ägare att, där arbetet är av nyssnämnda beskaffenhet,

ofördröjligen efter dess verkställande hos vattendomstolen göra

ansökan om godkännande av arbetet.

Där någon ärnar verkställa byggnad i vatten, varför ej erfordras

vattendomstolens prövning, stånde honom ändock fritt, om han så önskar,

att till beredande av trygghet för framtiden medelst ansökan påkalla

sådan prövning.

21 §-

Vad i särskilda författningar finnes‘eller kan varda stadgat angående

särskilt tillstånd till byggande i eller vid allmän hamn eller annan allmän

farled vare jämte föreskrifterna i 20 § till efterrättelse gällande.

22 §.

Innefattar beslut, som meddelas i anledning av ansökan enligt 20

§, medgivande att bygga i vatten, vare beslutet, sedan det tagit åt sig

laga kraft, gällande mot envar såväl vad angår rätten att verkställa och

för framtiden bibehålla byggnaden jämte de anläggningar, vilka efter

ty förut sagts med byggnaden äga samband, som ock, där med byggnaden

avses tillgodogörande av vattnet, beträffande rätten därtill, dock

med de inskränkningar, som i 23 § 1 mom. och 24 § omförmälas, samt

med iakttagande av vad i 4 och 9 kap. finnes stadgat angående förnyad

prövning i vissa fall.

Hurusom under viss förutsättning beslutet är gällande även i fråga

om rätten till annat vatten än det, vars tillgodogörande avses med byggnaden,

därom stadgas i 23 § 2 mom.

s. 360 Kontrollera mot PDF

360

Kungl. Maj ds nåd. proposition Kr 128.

Har byggnaden ej blivit fullbordad inom tid, som enligt 11 kap.

63 § av vattendomstolen bestämts, vare beslutet förfallet, såvitt det

avser sådan del av byggnaden, som ej kommit till stånd; och må förty

därefter sådant arbete å byggnaden, för vilket enligt 20 § vattendomstolens

prövning erfordras, ej ske utan förnyad prövning. Visas

giltigt skäl för dröjsmål eller skulle genom arbetets inställande synnerligt

men uppstå, äge dock vattendomstolen, på därom före nämnda

tids utgång gjord ansökan, bevilja anstånd med byggnadens fullbordande

på högst tio år.

23 §.

1 mom. Avses med beslut, som i 22 § sägs, byggnad för tillgodogörande

av vatten, och vilar beslutet på antagande, att vattnet tillhör

fastighet, för vilken sökanden såsom ägare fört talan i målet, må,

utan hinder av vad i 22 § stadgas, påstående, som grundas därå, att

vattnet eller del därav tillhör annan fastighet eller utgör oskift samfällighet

för flera fastigheter eller ock allmän egendom, väckas intill dess fem

år gått till ända från det beslutet vunnit laga kraft och tillika två år

förflutit antingen efter utgången av den i beslutet eller sedermera i anledning

av ansökan om anstånd bestämda tid för byggnadens fullbordande

eller ock, där byggnaden dessförinnan fullbordats och efter besiktning

anteckning därom gjorts i vattenboken, från dagen för sådan

anteckning. Försittes tid, som nu nämnts, vare den på beslutet grundade

rätten till vattnets tillgodogörande fri från klander, där den, som erhållit

medgivandet att uppföra byggnaden, vid tiden för beslutets meddelande

varit i god tro rörande rätten till vattnet eller ock någon, till

vilken byggnaden sedermera må hava övergått, i god tro rörande sagda

rätt förvärvat byggnaden.

Bifalles talan, som i första stycket sägs, vare, där den anhängiggjorts,

sedan byggnaden fullbordats eller arbetet därå börjats, byggnadens

ägare, såframt han varit i god tro, icke pliktig att avstå vattnet,

med mindre gottgörelse lämnas honom för byggnadens värde i det skick,

vari den befanns, då lian blev instämd i saken, ävensom för nödig kostnad,

som han därefter nedlagt å byggnaden; dock skall, då fråga är allenast

om en del av det vatten, för vars tillgodogörande byggnaden är avsedd,

den vinnande icke vara skyldig att av sagda värde och kostnad ersätta

mera än som belöper å den del av byggnaden, vilken genom vattnets

avstående blir för ägaren onyttig. Vill byggnadens ägare hellre än att

avstå vattnet i stället ersätta vattenkraften efter reglerna i 9 kap., vare

opaginerad Kontrollera mot PDF

1561

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 128.

häri berättigad därtill, om lian anhängiggöra talan därom hos vattendomstolen

inom trettio dagar, efter det domen i tvisten om vattnet

vunnit laga kraft, och därefter behörigen fullföljer samma talan. Den,

som återvunnit vattnet, må ock av vattendomstolen berättigas att, mot

avstående av rätten till vattnets tillgodogörande, av byggnad- ns ägare

erhålla ersättning för vattenkraften enligt nämnda regler, såframt han

därom för talan inom tid, som nyss sagts, och väsentlig olägenhet icke

därigenom skulle tillskyndas byggnadens ägare.

2 mom. Där beslut, varigenom medgivande lämnas till byggnad

för tillgodogörande av allenast en del av det framrinnande vattnet,

vilar på antagande, att jämväl vattnet i övrigt i strömfallet eller den

del därav, vars fallhöjd tages i anspråk, tillhör fastighet, för vilken

sökanden såsom ägare fört talan i målet, skall vad i 1 mom. första

stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning i fråga om det sålunda

ej tillgodogjorda vattnet; motliggande fastighets rätt dock oförkränkt.

24 §.

Där genom byggnad, vilken verkställts i enlighet med beslut, som

i 22 § sägs, eller genom hushållningen med vattnet i överensstämmelse

med regb-rna i sådant beslut vållas skada eller intrång, som vid beslutets

meddelande icke av vattendomstolen förutsetts, må utan hinder av bestämmelsen

i 22 § den, som lider skadan eller intrånget, framställa

anspråk å ersättning enligt reglerna i 9 kap.; dock skall sådant anspråk

för att kunna upptagas till prövning anmälas hos vattendomstolen inom

fem år eller den längre tid, högst t<dv år, som vattendomstolen i beslutet

må hava föreskrivit, räknat från utgången av den för byggnadens fullbordande

i beslutet eller ock sedermera i anledning av sökt anstånd

bestämda tiden.

År skada eller intrång, som i första stycket avses, av betydenhet,

må inom tid, som gäller för anmälan av anspråk enligt nämnda stycke,

talan föras om meddelande av sådaua ändrade föreskrifter rörande hushållningen

med vattnet och vidtagande på ägarens bekostnad av sådana

förändringar i byggnadens anordnande, som utan att förnärma tredje

mans rätt eller för ägaren medföra väsentlig olägenhet äro ägnade att

förebygga eller i största möjliga mån minska skadan eller intrånget för

framtiden.

25 §.

Har byggnad i vatten verkställts utan att medgivande enligt denna

eller äldre lag därtill erhållits, vare ägaren berättigad att medelst ansökan

Bikung till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 käft. (Nr 128.) 46

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

i den ordning, som i 11 kap. sägs, påkalla prövning av byggnadens

laglighet. Beträffande verkan av vattendomstolens beslut skall vad i

22—24 §§ finnes stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

26 §.

Har, efter det denna lag trätt i kraft, byggnad i vatten verkställts

utan föregående prövning av domstol, vare byggnadens ägare bevisningsskyldig

i avseende å de före byggnadens tillkomst rådande förhållandena

i vattnet.

27 §.

Har vid byggnad i vatten utsatts vattenmärke till utmärkande avtillåten

dämningshöjd eller till betecknande av det vattenstånd, under

vilket vattnet ej må sänkas, skola de i sammanhang därmed meddelade

bestämmelser om hushållningen med vattnet av byggnadens ägare noga

iakttagas. Finnes vattenmärke utsatt till utmärkande av tillåten dämningshöjd,

utan att särskilda bestämmelser meddelats om hushållningen med

vattnet, åligge honom att, i vad på hans åtgärd ankommer, så förfara,

att vattnet ej må stiga över märket.

28

År för dammluckas öppnande viss tid i laga ordning bestämd

eller eljest särskild föreskrift om vattnets framsläppande given, lände

det till efterrättelse.

29 §.

Har ej vattenmärke utsatts, och hava ej heller eljest meddelats

bestämmelser om hushållningen med vattnet, skall dammlucka eller däremot

svarande inrättning för vattnets avlopp hållas öppen, när sådant

tarvas till förekommande av skada för dem, som ovan eller nedan äga

jord, strömfall eller annan egendom.

3° §.

Ändå att viss tillåten dämningshöjd är bestämd, må ej det tillrinnande

vattnet, med mindre särskild rättighet därtill förefinnes, innehållas

till förfång för allmänna eller enskilda intressen, som äro beroende

av vattnets lopp nedom dammen.

s. 363 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

363

31 §.

Ägare av byggnad i vatten må, vare sig särskilda regler för vattenhushållningen

vid byggnaden blivit meddelade eller icke, hos vattendomstolen

söka fastställande av ändrade eller nya bestämmelser i ämnet. Enahanda

rätt tillkomme ock annan än byggnadens ägare för bättre utnyttjande

av vattenkralten i honom tillhörigt strömfall. Ärende, som nu

nämnts, prövas i enlighet med de för byggande i vatten stadgade grunder,

och gälle om verkan av vattendomstolens beslut i tillämpliga delar vad

ovan finnes sagt beträffande beslut i byggnadsmål.

Saknas beträffande byggnad i vatten bestämmelser om vattenhushållningen,

eller äro gällande bestämmelser ofullständiga, må på talan

av någon, som av hushållningen lider skada, vattendomstolen, där det

kan ske utan förnärmande av tredje mans rätt, till efterrättelse mellan

parterna i målet och deras rättsinnehavare fastställa sådana bestämmelser,

som utan att ändra vad lagligen må gälla äro ägnade att för framtiden

förebygga skadan.

32 §.

Ej må vid avtappning så mycket vatten på en gång framsläppas,

att allmän eller enskild rätt sättes i fara.

33 §.

Ägare av byggnad i vatten vare, där försummelse i underhållet

kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt, pliktig att underhålla

byggnaden så, att sådan fara förebygges.

34 §.

Dammbyggnad i älv, ström, å eller större bäck eller annan i sådant

vattendrag uppförd byggnad, varigenom märkbar inverkan sker på

vattenståndet, må ej utrivas, med mindre dylik åtgärd blivit i laga ordning

medgiven.

Vill ägare av byggnad, som i första stycket avses, icke längre

nyttja byggnaden, göre i den ordning 11 kap. stadgar ansökan hos vattendomstolen

om tillåtelse att utriva byggnaden. Prövas byggnadens borttagande

medföra synnerlig skada för annan tillhörig tast egendom,

må domstolen efter åtagande av ägare till sådan egendom föreskriva,

att han och de, som i äganderätten efterträda honom, skola för framtiden,

intill dess annorhmda varder bestämt, underhålla byggnaden så

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

som i 33 § sägs och fullgöra vad beträffande byggnaden i övrigt enligt

lag åligger ägaren; vållas genom byggnadens bibehållande ägaren skada,

skall den ersättas. Kronan må ock till skydd för allmänna intressen

åtaga sig underhållsskyldighet, som nu nämnts. Göres ej åtagande, varom

nu är sagt, meddele vattendomstolen nödiga föreskrifter i avseende

å byggnadens utöfvande och äge i sammanhang därmed bestämma att,

där byggnadens ägare brister i fullgörandet av vad honom ålagts, den,

vars rätt är beroende därav, må utföra arbetet på ägarens bekostnad.

Har, på sätt i andra stycket stadgas, ägare av fast egendom jämlikt

åtagande ålagts att underhålla annan tillhörig byggnad i vatten,

skall vattenrättsdomaren ofördröjligen därom göra anmälan hos domaren

i det tingslag eller hos rätten i den stad, där egendomen är belägen;

och varde med anmälan så förfaret, som om bevis angående verkställd

utmätning av fast egendom finnes föreskrivet.

35 §.

I vatten må ej utkastas eller utsläppas fast avfall från sågverk,

fabrik eller annan industriell inrättning, skogsavfall eller andra fästa

föremål eller ämnen, om därigenom uppgrundning eller hinder för vattnets

fria lopp till men för allmän eller enskild rätt förorsakas eller skäligen

kan befaras; sker det, äge Konungens befallnin^shavande stadga vitesförbud,

där ansvar å förfarandet ej finnes särskilt stadgat, så ock vid

vite eller annat äventyr tillhålla den skyldige att vidtaga erforderliga

åtgärder till uppgrundriingens eller hindrets borttagande. Där fråga är

om avfall vid skogsavverkning, må, ändå att avverkningsrätten är till

annan upplåten, föreläggande, som nyss sagts, givas jämväl skogsmarkens

ägare, dock endast såvitt angår vattendrag inom honom tillhörigt

område; ägaren likväl obetaget att av den skyldige söka åter vad han

till följd av föreläggandet nödgats utgiva.

Vad sålunda stadgats om utkastande eller utsläppande av fasta

föremål eller ämnen galle ock beträffande sådana föremåls eller ämnens

uppläggande på stranden så nära vattnet, att de kunna däri nedsköljas.

Om utsläppande i vatten av ämnen, varigenom vattnet kan förorenas,

gälle vad särskilt är eller kan varda stadgat.

36 §.

Rensning, som för bibehållande av vattens djup eller läge är av

nöden, äge den, som av uppgrundningen kan lida men, verkställa utan

s. 365 Kontrollera mot PDF

365

Kungl. Majds nåd. proposition Nr I2H.

vattendomstols prövning, som i 20 § sägs, ändå att arbete inom annans

område tarvas; dock skall i ty fall denne förut därom tillsägas. Vill

den, som ämnar företaga rensning, hos vattendomstolen påkalla prövning

av arbetets laglighet, äge han rätt därtill; och galle om sådan prövning

vad angående byggande i vatten är i denna lag stadgat. Har prövning,

som nu sagts, icke ägt rum, skall i fråga om rensning stadgandet i

26 § av detta kap. äga motsvarande tillämpning.

Jord eller annat, som vid rensning upptages, må, om ej avsevärda

olägenheter vållas därav, uppläggas på närmaste strand eller föras till

lämpligt ställe i närheten. Lider markens ägare men av upplaget, njute

ersättning, som i 9 kap. sägs.

37 §.

Har vattendrag vikit från sitt förra läge eller eljest förändrat sitt

lopp, vare om vattendragets återställande i dess förra skick lag som om

rensning i 36 § är sagt, dock att, där ej återställandet sker omedelbart

efter förändringen, vad i 20 § finnes stadgat om byggande i vatten skall

äga motsvarande tillämpning. Varder ej inom tre år från det förändringen

inträtt åtgärd för vattnets återförande vidtagen och därefter utan oskäligt

dröjsmål fullföljd, vare den, som vill återföra vattnet, skyldig ersätta

kostnad, som efter förändringen antingen blivit nedlagd å mark, varifrån

vattnet vikit, eller skett för tillgodogörande av vattnet i dess nya lopp

eller lägo, och som genom vattnets återförande skulle bliva utan nytta.

Har någon i tio år varit i besittning av förmån, som skulle genom

återförandet gå förlorad, gälle beträffande dylik åtgärd vad om vattnets

bortledande är stadgat.

38 §.

Där arbete, som i detta kap. sägs, avser huvudsakligen utförande

av vattenreglering eller inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän

farled eller av allmän flottled, torrläggning av mark eller avledande

av kloakvatten, skola stadyandena i detta kap. äga tillämpning endast,

såvitt sådant finnes för varje fall i 3, 5, 6, 7 eller 8 kap. föreskrivet.

39 §.

Utöver vad i detta kap. är sagt om byggande i vatten i allmänhet

skall beträffande fiskebyggnad lända till efterrättelse jämväl vad därom

finnes särskilt stadgat.

s. 366 Kontrollera mot PDF

366

Kungi. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

40 §.

Vad i 3 § stadgas därom, att byggande i vatten till skada för

annan tillhörig egendom må ske allenast under förutsättning, som i sagda

§ angives, skall, utom såvitt angår skyldighet att ersätta skadan, ej

äga tillämpning i fråga om uppförande av bro eller annat byggande i vatten

för . allmän väg eller för järnväg, vare sig statens eller enskild, till vare

anläggande Konungen lämnat tillstånd, men skall vad i övrigt finnes i

denna lag föreskrivet om byggande i vatten tillämpas jämväl beträffande

företag, som nu nämnts.

Har Konungen för någon orts förseende med dess behov av vatten

eller för annat i 38 § ej omnämnt allmänt ändamål prövat nödigt, att

vatten ur sjö eller vattendrag ledes bort för att annorstädes nyttjas,

gälle i fråga om dylikt företag vad i första stycket sägs.

41 §.

Genom vad i detta kap. finnes föreskrivet göres ej rubbning i den

rätt och frihet, som är förunnad bergverk, kvarnar och fiskeverk, ej

heller i annan rättighet att stänga eller uppdämma vattendrag eller i

övrigt förfoga över vattnet; dock vare den, som njuter sådan rättighet

till godo, icke fri från skyldighet att, efter ty förut är i detta kap.

stadgat, tåla förlust, skada eller intrång till förmån för den, som äger

eller vill verkställa byggnad i vatten, eller till fiskets befrämjande.

3 KAP.

Om vattenreglering.

Om vattenreglering med tvångsdelaktighet.

1 §■

Vill ägare av strömfall till gemensamt gagn för sig och annan

strömfallsägare reglera vattnets avrinning ur sjö eller annan vattensamling

eller i vattendrag för åstadkommande av bättre hushållning

med vattnet eller eljest för beredande av ökad möjlighet att utnyttja

vattenkraften i fallen, och påfordrar han, att övriga strömfallsägare,

vilka hava gagn av företaget, skola efter ty nedan sägs taga del i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128- :t67

kostnaden för detsamma, äge han vitsord till företaget, såframt mer än

liälIten av den beräknade båtnaden därav belöper å det eller de strömfall,

som tillhöra honom eller honom och andra, vilka förena sig med

honom om företaget.

2 §.

I fråga om rätt att verkställa vattenreglering, som i 1 § sägs, så,

att genom uppdämning, sänkning av vattenståndet eller annan inverkan

på vattenförhållandena skada tillfogas eller intrång göres å jord, hus,

fiske, bebyggt eller obebyggt strömfall eller annan egendom skall vad

i 2 kap. 3 § stadgas angående byggande i vatten äga motsvarande tilllämpning,

dock att skada eller intrång å egendom, tillhörig deltagare i

företaget, skall likställas med skada eller intrång å annans egendom.

I den mån ej särskilda stadganden givas i detta kap., skola beträffande

företag, varom nu är fråga, jämväl övriga bestämmelser i 2 kap.

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

3 §•

Alla strömfall, för vilka vattenreglering, som i 1 § sägs, medför

båtnad, utgöre i avseende å företaget en samfällighet med skjddighet

för ägarna, med de inskränkningar nedan stadgas, att taga del i kostnaden

för företaget, envar i mån av värdet å den båtnad, som beredes

hans strömfall.

Vid uppskattning av båtnad genom vattenreglering skola, där ej

samfällighetens delägare annorledes överenskomma, de i 9 kap. stadgade

grunder beträffande värdering av vattenkraft, för vilken ersättning skall

givas, i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

4 §•

Omfattar företag, som i 1 § avses, reglering av två eller flera

sjöar eller skilda sträckor i vattendrag, för vilkas reglerande tarvas särskilda

dammbyggnader eller eljest särskilda anläggningar, skall kostnaden

för varje sådan del av företaget särskilt beräknas och å de strömfallsägare,

som hava gagn därav, fördelas i mån av värdet å den båtnad,

som därigenom beredes. Förty vare ej i fall, som nu nämnts, någon

pliktig att deltaga i kostnaden för sådan del av regleringen, varav han

för sitt strömfall ej har nytta.

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

5 §•

Ej vare ägare av strömfall skyldig att vidkännas större bidrag till

kostuaden för utförande av vattenreglering än som svarar mot värdet å

den båtnad lians strömfall därigenom beredes, utan så är att han sökt

förelaget. Likställd med sökanden vaie den, som förenat sig med

honom om företaget eller för vinnande av ökad båtnad lort talan, som

föranlett större anläggning än sökanden äskat.

6 §.

Ägare av strömfall inom regleringssamfällighet vare, såframt han

ej själv sökt vattenregleringen eller efter ty i 5 § sägs är likställd med

sökanden, icke skyldig att deltaga i kostnaden för företaget, förrän han

begagnar den genom regleringen vunna förbättringen. Den å hans fall

belöpande andel i kostnaden skall, intill dess den varder av honom erlagd,

gäldas av övriga delägare i samfälligheten med fördelning dem emellan

jämlikt bestämmelserna i 3—5 §§; och åligge den, som efter regleringens

utförande träder till företaget, att taga del jämväl i sådan kostnad, som

belöper å strömfall, för vars ägare betalningsskyldighet ännu ej inträtt.

Varder efter regleringen anläggning för tillgodogörande av strömfall

inom regleringssamfälligheten ändrad, eller införes vid anläggningens

drift förändrad ordning, eller varder förut obegagnat strömfall inom

samfälligheten bebyggt, skall, såframt ej annat förhållande är uppenbart

eller kan visas, ägaren av strömfallet anses hava tagit den genom regleringen

vunna förbättringen i bruk.

Strömfällsägare, som efter regleringens utförande inträder såsom

deltagare i företag et, vare ej pliktig att taga del i sådana utgifter för

underhåll och drift, som dessförinnan gjorts. Har för regleringen verkställt

arbete måst till följd av olyckshändelse eller annan likartad omständighet

i avsevärd män omgöras eller ändras, skall kustnaden därför

räknas såsom anläggningskostnad.

År vid den tid, då strömfallsägare efter tv ovan sägs är pliktig att

taga del i kostnaden för vattenreglering, byggnad eller annan anläggning,

som för företaget utförts, i sådant skick, att dess värde kan anses

väsentligt minskat, äge vattendomstolen på därom framställt yrkande

föreskriva, att den kostnad, vari strömfallsägaren har att taga del,

skall beräknas till mindre belopp än det, vartill anläggningskostnaden

uppgått.

s. 369 Kontrollera mot PDF

369

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

Å belopp, som ström fallsägare, vilken efter regleringens utförande

inträder såsom deltagare i företaget, bär att gälda, skall ej beräknas

ränta för tiden före betalningsskyldighetens inträde.

7 §•

Har, efter det medgivande lämnats till utförande av vattenreglering,

som i 1 § sägs, strömfall inom regleringssamlälligheten övergått till ny

ägare, vare jämväl denne pliktig att efter ty ovan stadgats taga del i

kostnaden för företaget; dock skall, där föregående ägares skyldighet

att erlägga å strömfallet belöpande andel i kostnaden blivit genom dom

eller annorledes fastställd eller, oavsett huruvida den genom regleringen

vunna förbättringen av deune tagits i bruk, avilat honom, ny ägare

ej svara för bidrag, som förtallit till betalning mer än ett år innan han

blev äyare till strömfallet eller, om han inropat, fallet å exekutiv auktion,

för bidrag, som före försäljningsdagen förfallit till betalning.

8 §•

Har kommun, som av vattenreglering enligt 1 § tillskyndas stadigvarande

nytta i annat hänseende än såsom strömfallsägare, till regleringens

utförande lämnat visst anslag, med förbehåll om delaktighet i

företaget, vare kommunen ansedd såsom deltagare i detsamma, därvid

som grund för delaktigheten skall gälla anslagets storlek i förhållande

till den av vattendomstolen beräknade kostnaden för regleringens utförande;

dock må båtnaden för kommun! n i ovannämnda hänseende

ej tagas i beräkning vid avgöiande, om löretaget må komma till stånd.

Vad nu sagts om kommun gälle även om kronan och landsting.

9 §•

Visas, efter det vattenreglering, som i 1 § sägs, blivit utförd, att

densamma länder till stadigvarande nytta för allmän hamn eller annan

allmän farled, för allmän flottled eller för kloakledning eller annan avloppsledning

för spillvatten, må ägaren av farleden, tlottleden eller kloakeller

avloppsledningen, där den vunna nyttan kan uppskattas till visst

penningbelopp, på talan av deltagarna förpliktas att antingen på en

gång eller med fördelning på visst antal år erlägga högst så stor del

av nämnda belopp, som svarar mot förhållandet mellan å ena sidan företagets

anläggningskostnad och å den andra den båtnad, som företaget

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 höft. (Nr 128.) 47

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

beräknats medföra för strömfall. För bidrag, som nu nämnts, förvärvas

ej delaktighet i företaget, och vare förty bidragsgivaren ej skyldig att

taga del i framtida kostnad för detta.

Anslag, som i 8 § sägs, räknas i avseende, varom nu är fråga,

den till godo, som givit anslaget.

10 §.

Byggnad i vatten eller annan anläggning, som gjorts för vattenreglering,

skall, där någons rätt kan vara därav beroende, av deltagarna

i företaget behörigen underhållas. Beträffande fördelningen av kostnad

för underhåll och skötsel så ock av andra utgifter för företaget, vilka

icke äro att hänföra till anläggningskostnad, gälle i tillämpliga delar

vad i 3, 4, 6 och 8 §§ är stadgat.

11 §.

Ej må vattenreglering, som i 1 § avses, verkställas förrän efter

ansökan i den ordning 11 kap. stadgar vattendomstolen meddelat besked,

huru och under vilka villkor företaget må utföras, så ock angående

delaktigheten i kostnaden för företaget.

12 §.

Har till vattenreglering, som i 1 § sägs, medgivande i laga ordning

erhållits, skola stadgar antagas rörande handhavandet av de med

företaget förenade angelägenheter så ock styrelse för företaget utses.

Vid antagande av stadgar gälle i fråga om rösträtt och besluts

fattande vad i 22 § finnes föreskrivet.

13 §.

Stadgar rörande vattenreglerings företag skola angiva:

företagets benämning och ändamål under hänvisning till de beträftande

företagets utförande och delaktigheten däri meddelade beslut;

den ort, där styrelsen skall hava sitt säte;

huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet

;

huru revision av styrelsens förvaltning skall ske;

tiden för räkenskapsavslutning;

huru ofta ordinarie sammanträde med deltagarna i företaget skall

hållas;

opaginerad Kontrollera mot PDF

871

Kunyl. Maj: tu nid. proposition Nr 12M
det

sätt, varpa kallelse till sammanträde skall ske och andra meddelanden

bringas till deltagarnas kännedom, ävensom den tid före sammanträde,

då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

så ock vad i övrigt kan finnas nödigt.

Styrelsen skall hava sitt säte inom den vattendomstols område,

som lämnat medgivande till företaget.

Ej må i stadgarna intagas bestämmelse, som finnes stridande mot

denna eller annan lags föreskrifter.

Stadgarna skola för att bliva giillande granskas och fastställas av

Konungens befallningshavande i den ort, där styrelsen har sitt säte, eller

i fall, som omförmäles i 4 kap. 13 §, av Konungen. Vid granskningen

skall särskilt tillses, att stadgarna innehålla betryggande föreskrifter

för tillgodoseende av sådana strömfallsägares rätt, för vilka efter

ty i 6 § sägs skyldighet att deltaga i företaget framdeles kan komma

att inträda.

Beslutad ändring av stadgarna äge ej giltighet, med mindre den

varder i nyssnämnda ordning fastställd.

14 §.

Innan stadgar för vattenregleringsföretag blivit antagna och fastställda

samt anmälan om styrelseval gjorts hos Konungens befallningshavande,

må ej arbete å annans mark verkställas eller åtgärd eljest till

förfång för annan vidtagas.

Sker ändring i styrelsens sammansättning, skall styrelsen ofördröjligen

göra anmälan därom hos Konungens befallningshavande.

Då anmälan om val av styrelse eller om ändring i dess sammansättning

skett, skall på deltagarnas i företaget bekostnad kungörelse därom

införas i allmänna tidningarna samt en eller flera av ortens tidningar.

15 §.

Till ledamot av styrelsen för vattenregleringsföretag må ej utses

annan än här i riket bosatt svensk medborgare, där ej för särskilt fall

Konungen medgiver, att styrelsen må till viss del, éj överstigande en

tredjedel av hela antalet, bestå av medborgare i annat land eller å utrikes

ort bosatta svenska medborgare.

Ändå att tid, för vilken styrelseledamot blivit utsedd, ej gått

till ända, må han skiljas från uppdraget genom beslut av deltagarna i

företaget.

s. 372 Kontrollera mot PDF

372

Kungl. Maj.ts ''nåd. proposition Nr. 128.

16 §.

Konungen äger, om och när det för tillgodoseende av allmänt väl

prövas nödigt, utse en ledamot i styrelsen för vattenreglerings företag.

Sådan styrelseledamot äge samma rätt att deltaga i handhavandet av de

med företaget förenade angelägenheter som de medlemmar, vilka blivit

i enlighet med stadgarna till styrelse valda, och åtnjute arvode, som

bestämmes av Konungen.

17 §•

Har av deltagarna vald styrelseledamot avgått eller den tid, för

vilken han blivit vald, gått till ända utan att anmälan om nytt val skett,

och är styrelsen med kvarstående ledamöter ej beslutför, äge Konungens

befallningshavande. på yrkande av någon, vars rätt kan vara beroende

därav, att behörig styrelse finm-s, förordna syssloman att, intill dess efter

inkommen anmälan om verkställt val förordnandet återkallas, antingen

ensam eller jämte de styrelseledamöter, som må finnas, handhava de

med företaget förenade angelägenheter och företräda deltagarna på sätt

om styrelsen finnes nedan stadgat.

Förordnande av syssloman skall på deltagarnas bekostnad kungöras

så som i 14 § sägs. Syssloman åtnjute av deltagarna arvode, som bestämmes

av Konungens befallningshavande.

18 §.

Styrelsen för vattenreglerings fö retag äge ombesörja verkställandet

av erforderliga arbeten för företaget, hos deltagarna uttaga härför nödiga

bidrag på sätt i 20 § stadgas och i övrigt, i enlighet med vad i stadgarna

eller genom deltagarnas beslut, där detta ej är mot stadgarna

eller mot lag stridande, föreskrivits, handhava de med företaget förenade

angelägenheter. Styrelsen äge att i allt vad som rör deltagarna i företaget

samfällt själv eller genom ombud ej mindre i förhållande till tredje

man handla å deltagarnas vägnar än även inför domstolar och andra

myndigheter företräda deltagarna.

Angående befogenhet för styrelseledamot att mottaga stämning i

mål, som rör företaget, så ock annat meddelande i fråga om företaget

skall vad i 11 kap. 15 § rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

s. 373 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij;ts nåd. proposition Nr 128.

373

19 §•

Såsom styrelsens beslut sälle, där ej annorlunda är bestämt i

stadgarna, den mening, om vilken vid sammanträde de flesta röstande

förena sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes av ordföranden

vid sammanträdet.

Ledamot av styrelsen äge ej deltaga i behandlingen av fråga

rörande avtal mellan honom och deltagarna i företaget samtallt, ej heller

angående avtal mellan deltagarna och tredje man, där han i frågan äger

ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot deltagarnas. Vad sålunda

stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller

annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

20 §.

Uttaxering av deltagarnas bidrag skall, där ej annan ordning finnes

i stadgarna föreskriven, verkställas sålunda, att styrelsen upprättar och

vid sammanträde till granskning framlägger debiteringslängd, upptagande

det belopp, som skall uttaxeras, vad därav enligt reglerna för delaktigheten

belöper å varje deltagare samt tiden för inbetalningen.

Förmenar deltagare, att den i längden verkställda fördelningen ej

är med lag överensstämmande, äge hau genom stämning å styrelsen

inom trettio dagar efter sammanträdet påfordra rättelse i den gjorda

debiteringen. Talan, som nu nämnts, skall anhängiggöras hos allmän

underrätt i den ort, där styrelsen har sitt säte.

Ändå att dylik klandertalan väckes, vare deltagare pliktig att å

tid, som av styrelsen bestämts, inbetala å honom belöpande bidrag vid

äventyr att, där ej rätten annorlunda förordnar, beloppet må hos honom

utsökas i enahanda ordning som om betalningsskyldighet vore honom

genom lagakraftägande dom ålagd.

21 §.

Styrelseledamöter, som genom att överskrida den dem tillkommande

befogenhet eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda deltagarna

i företaget skada, svare för skadan en för alla och alla för en;

svare ock på sätt nu nämnts för den skada, som genom överträdelse av

bestämmelse i 13 och följande §§ av detta kap. eller i gällande stadgar

tillskyndas tredje man.

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Kungi. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

Har i mål, som rör deltagarna i företaget samfällt, betalningsskyldighet

blivit dem ålagd, vare styrelsen pliktig att utan dröjsmål hos deltagarna

uttaxera och indriva bidrag, som må erfordras för betalningsskyldighetens

fullgörande. Prövas försundighet härutinnan ligga styrelsens

ledamöter till last, svare de för gälden en för alla och alla för en

såsom för egen skuld.

22 §.

Rätten att handhava de med regleringsföretag förenade angelägenheter

utövas å sammanträde, därvid envar deltagare i företaget äger

rösträtt efter det andelstal, som jämlikt 3, 6 och 8 §§ är bestämmande

för hans skyldighet att taga del i kostnaden för företaget. Deltagare,

som icke guldit förfallet bidrag, är förlustig sin rösträtt, intill dess

betalningen fullgöres. Ej må någon utöva rösträtt för mer än en

femtedel av deltagarnas sammanlagda, å sammanträdet företrädda andelstal.

Ej heller må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud

för annan deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal mellan

honom och deltagarna samfällt eller angående avtal mellan dessa och

tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara

stridande mot deltagarnas gemensamma. Vad sålunda stadgats äge motsvarande

tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot honom

eller tredje man.

Vid avgörande av fråga, som rör uteslutande sådan del av företaget,

i vars utförande allenast vissa av deltagarna efter ty i 4 § sägs

äro pliktiga att taga del, tillkomme endast dessa deltagare rösträtt.

För beslut vid sammanträde erfordras, där ej i stadgarna finnes

för visst fall annorledes bestämt, allenast enkel pluralitet i röstetal, beräknat

på sätt ovan nämnts. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning,

i andra frågor galle den mening, som biträdes av de flesta röstande eller,

om jämväl antalet röstande är lika, av ordföranden vid sammanträdet.

Delägare i regleringssamfälligheten, för vilken skyldighet att taga

del i kostnaden för företaget efter tv i 6 § sägs ännu ej inträtt, stånde

öppet att vid sammanträde närvara och deltaga i förhandlingarna.

Över beslut, som å sammanträde fattas, skall genom styrelsens

försorg föras • protokoll, vilket senast fjorton dagar efter sammanträdet

skall vara för deltagarna tillgängligt.

23 §.

Menar deltagare i regleringsföretag, att beslut, som fattats å sammanträde,

icke i behörig ordning tillkommit eller eljest strider mot lag

s. 375 Kontrollera mot PDF

375

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

eller författning eller mot stadgarna, äge tala därå genom stämning å

styrelsen inom trettio dagar från beslutets dag. Försummas det, vare

rätt till talan förlorad. Ändå att talan föres mot beslutet, gånge det i

verkställighet, där ej domstolen annorlunda förordnar.

Talan, som ovan nämnts, skall anhängiggöras hos allmän underrätt

i den ort, där styrelsen har sitt säte.

24 §.

Styrelsen äge, när den finner lämpligt, kalla deltagarna i företaget

till extra sammanträde.

Varder extra sammanträde för uppgivet ändamål påfordrat av minst

en femtedel av företagets deltagare eller det mindre antal, som må vara

i stadgarna bestämt, skall sammanträde av styrelsen utlysas.

25 §.

Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla deltagarna i

företaget till ordinarie sammanträde, eller har styrelsen ej senast två

veckor efter påfordran, som i 24 § sägs, utlyst extra sammanträde att

hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid k in ske,

eller finnes ej behörigen utsedd styrelse, då skall, för den händelse ej

i stadgarna bestämmelse finnes för dylikt fall, kallelse, som utfärdas av

minst en femtedel av deltagarna, äga samma giltighet som kallelse av

styrelsen.

Om vattenreglering utan tvångsdelaktighet.

26 §.

Vill ägare av strömfall utan att påfordra förpliktande för annan

ström fallsägare att deltaga i kostnaden reglera vattnets avrinning insjö

eller annan vattensamling eller i vattendrag för åstadkommande av

bättre hushållning med vattnet eller eljest för beredande av ökad möjlighet

att utnyttja vattenkraften i honom tillhörigt fall, eller vilja derå

strömfallsägare utföra dylikt företag, och är ej fråga om kostnadernas

fördelning dem emellan eller om skyldighet för annan strömfallsägare

att däri taga del, skola bestämmelserna i 2 kap. om byggande i vatten

äga tillämpning beträffande företaget.

s. 376 Kontrollera mot PDF

376

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 128.

27 §.

Har medgivande enligt denna lag lämnats till företag, som i 26 §

sägs, ägor Konungen att, om och när det för tillgodoseende av allmänt

väl prövas nödigt, utse lämplig person att övervaka företagets utförande

samt utöva tillsyn å företagets skötsel och handhavandet i övrigt av de

med företaget förenade angel»genheter. Sådan person åtnjute av den,

för vars räkning företaget uti öres, arvode, som bestämmes av Konungen.

4 KAP.

Om särskilda villkor beträffande större vattenkraftanläggningar

och vattenregleringar.

Om vattenkraftanläggningar.

Om tillhandahållande av kraft åt kringliggande bygd.

1 §■

Varder strömfall bebyggt jämlikt denna lag, och uppgår den

vattenkraft, som kan vid oreglerat lågvatten uttagas vid byggnaden,

till minst femhundra turbinhästkrafier, vare, såframt vattenkraften icke

inom tio år före det vattendomstolens medgivande lämnas till bygguaden

varit utnyttjad vid byggnad, som tillkommit enligt äldre lag, byggnadens

ägare pliktig att för tillgodoseende av kringliggande bygds behov

av kraft till användning i hantverk, småindustri eller lantbruk eller till

belysning eller uppvärmning tillhandahålla intill en tiondel av den årliga

kraftmängd, som beräknas med det installerade maskineriet bliva uttagen.

Huruvida och i vilken utsträckning skyldighet att efter ty nu

sagts tillhandahålla kraft må göras gällande gent emot ägare av kraftanläggning,

bestämmes av vattendomstolen; och skall härvid hänsyn

tagas dels till omfattningen av den rätt anläggningens ägare erhållit att

för vattenkraftens tillgodogörande förändra förut rådande vattenståndsoch

avrinningsförhållanden dels ock å ena sidan till det behov av kraft,

som inom bygden redan föreligger eller i en nära framtid är att motse,

och å andra sidan till den tillgång på kraft, som må eljest vara att

påräkna för ändamålet.

s. 377 Kontrollera mot PDF

377

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Avgörande, som nyss nämnts, galle för eu tidrymd av tjugu år i

sänder, första gången räknat från det kalenderår, under vilket byggnaden

enligt därom meddelad bestämmelse skall hava fullbordats. Där ej

inom ett år före utgången av sådan tidsperiod anläggningens ägare eller

någon, som må anses berättigad att komma i åtnjutande av kraft,

varom här är fråga, eller ock myndighet, åt vilken Konungen uppdragit

att bevaka bygdens intresse i förevarande hänseende, genom

ansökan hos vattendomstolen påkallar ny prövning, skall den förut

meddelade bestämmelsen lända till efterrättelse jämväl för nästa period.

Varder i strömfall, vars vattenkraft till viss del inom de tio närmast

förflutna åren varit utnyttjad vid byggnad, som tillkommit enligt äldre

lag, jämlikt denna lag verkställd byggnad, som är avsedd att ersätta

eller utgör tillbyggnad till den äldre byggnaden, och medför åtgärden,

att i strömfallet minst trehundra turbinhästkrafter mera än förut kunna

vid lågvatten uttagas, skola, såframt den uttagbara vattenkraften sammanlagt

uppgår till femhundra turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten, i

avseende å ökningen bestämmelserna i 1 § äga motsvarande tillämpning.

Lag samma vare, där vid byggnad, som tillkommit enligt äldre

lag och vid vilken kunnat vid oreglerat lågvatten uttagas minst femhundra

turbinhästkrafter, genom vattenreglering jämlikt denna lag vinnes

en ökning av minst trehundra turbinhästkrafter i den vattenkraft, som

kan uttagas antingen i medeltal eller ock vid lågvatten.

3 §•

Har vid tillstånd till byggande i kungsådra, som av Konungen

jämlikt äldre lag meddelats, sådant förbehåll gjorts, som omförmäles i 1 kap.

8 §, och uppgår kungsådrans vattenkraft, i den mån densamma kan

vid byggnaden uttagas, till minst femhundra turbinhästkrafter vid oreglerat

lågvatten, skall, där strömfallet i enlighet med tillståndet blivit

bebyggt, stadgandet i 1 § första stycket äga motsvarande tillämpning

beträffande vattenkraften i kungsådran, dock först sedan tjugu år förflutit

efter det denna lag trätt i kraft. Vid tillämpning av vad nu sagts

skall kungsådrans vattenkraft anses utgöra en tredjedel av vattenkraften

i strömfallet.

I avseende å prövningen huruvida och i vilken utsträckning

skyldigheten må göras gällande gent emot ägare av anläggning,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 käft. (Nr 128.) 48

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

varom i denna § är fråga, skola bestämmelserna i 1 § i tillämpliga

delar lända till efterrättelse, med iakttagande likväl att prövningen skall

av sakägare eller vederbörande myndighet påkallas första gången under

nittonde året efter denna lags trädande i kraft och sedermera vart

tjugonde år.

4 §.

Vill någon, som må anses därtill berättigad, komma i åtnjutande

av hela eller någon del av den kraft ägare av kraftanläggning efter ty

ovan sagts förpliktats att tillhandahålla, göre i den ordning 11 kap.

stadgar ansökan därom hos vattendomstolen. Där ej annorlunda överenskommes,

vare ägaren icke pliktig att tillhandahålla sökanden kraft

tidigare än två år efter det ansökningen delgivits honom. För kraftens

överförande erforderlig ledning skall sökanden själv bygga och underhålla.

Kraftens fördelning på olika delar av dygnet eller året varde

bestämd på sätt, som med hänsyn till föreliggande förhållanden må

anses skäligt.

T den mån kraft, varom nu är fråga, tages i anspråk, skall ersättning

därför givas med det belopp, som motsvarar ägarens självkostnad

med tillägg av två procent å anläggningskapitalet. I fråga om storleken

av nämnda ersättning ävensom villkoren i övrigt för kraftens tillhandahållande

skall vattendomstolen meddela bestämmelser i samband

med beslut i anledning av ansökan, som nyss sagts; och gälle beträffande

rätt att påkalla ändring i sålunda meddelade bestämmelser vad i 9 kap.

29 § finnes för där avsett fall föreskrivet.

Vad i 9 kap. 37 § första stycket, 38, 40 och 41 §§ stadgas

beträffande överföring av kraft, som lämnas i ersättning för förlorad

vattenkraft, skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse i fråga om

tillhandahållande av kraft enligt denna §.

Om nyprövning.

5 §■

Har strömfall blivit bebyggt jämlikt denna lag, äge under förutsättning,

som i 1 § sägs, Konungen eller myndighet, åt vilken Konungen

uppdragit att i förevarande hänseende bevaka det allmännas rätt, så ock

byggnadens ägare i den ordning 11 kap. stadgar påkalla ny prövning

angående de villkor, varunder med hänsyn till allmänna intressen byggnaden

må bibehållas och nyttjas. Yrkande om sådan provning skall framställas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128. .''579

under femtiofemte året efter det kalenderår, under vilket byggnaden enligt

därom meddelad bestämmelse skall hava fullbordats, samt därefter vart

sextionde år, såframt ej vid redan verkställd nyprövning annan tid i

sagda avseende blivit bestämd. Varder ej å föreskriven tid nyprövning

påkallad, vare ägaren berättigad att under förut fastställda villkor

bibehålla och nyttja byggnaden intill dess i anledning av nyprövning,

som sedermera enligt vad nu sagts blivit påkallad, annan bestämmelse

härutinnan meddelas och skall läuda till efterrättelse.

Nyprövning, varom nu stadgats, skall ske i enlighet med den lagstiftning,

som vid varje särskild tidpunkt ar gällande i fråga om villkoren

för byggande i vatten. Fastställas vid nyprövningen andra villkor än

de förut gällande, må de icke tillämpas förrän fem år förflutit från utgången

av det kalenderår, varunder nyprövningen påkallats.

6 §•

1 mom. Lämnas vid nyprövning, som i 5 .§ sägs, föreskrift,

att byggnaden skall för tillgodoseende av allmänna intressen ändras,

eller göres eljest med hänsyn till nämnda intressen byggnadens bibehållande

och nyttjande beroende av villkor, som innebära inskränkning

i ägarens rätt eller utvidgning av honom åliggande skyldigheter, vare

han, där den värdeminskning, som till följd av de nya villkoren tillskyndas

honom tillhörig egendom, jämte kostnaden för föreskrivna

ändringsarbeten överstiger en tredjedel av värdet å den vattenkraft i

tillgodogjort skick, som kan uttagas vid byggnaden, berättigad att, av

statsmedel erhålla ersättning för överskjutande belopp.

Vid beräkning av värdet å vattenkraften skall avdrag göras dels

för den del därav, för vilken byggnadens ägare jämlikt vattendomstolens

beslut har att tillhandahålla ersättning medelst kraftöverföring, och dels

för kraft, varmed till följd av sådan vattenreglering, som enligt bestämmelserna

i 16 § är underkastad nvprövning, den vid byggnaden eljest

uttagbara kraften blivit ökad.

2 mom. Anspråk å ersättning skall, vid påföljd att rätt därtill eljest

är förlorad, framställas i inlaga till Konungen inom ett år efter det de

nya villkoren skola träda i tillämpning. Frågan huruvida och i vad

mån ersättning bör utgå avgöres av fem ojäviga skiljemän, av vilka

Konungen utser två och byggnadens ägare två samt de sålunda utsedda

den femte. Underlåter någondera parten att utse skiljeman eller kunna

de av parterna utsedda skiljemännen icke enas om valet av den femte,

äge domaren i den ort, där byggnaden är belägen, förordna om valet,

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

Varder ej annorlunda överenskommet, skall skiljedomen meddelas inom

ett år efter det ersättningsanspråket hos Konungen anmäldes. I övrigt

skall beträffande dylikt mål vad i lag är eller kan varda stadgat för

det fall, att tvist hänskjuta till avgörande av skiljemän på grund av

avtal, som slutits utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen,

äga motsvarande tillämpning. Kostnaden för skiljemaunaförfarandet

skall gäldas av den, som skiljemännen pröva därtill skyldig;

ej må dock sådan skyldighet åläggas byggnadens ägare, utan så är att

hans påstående uppenbarligen framställts utan skäl.

Ersättning för värdeminskning å fast egendom skall bestämmas

särskilt för varje fastighet. I fråga om sättet för erläggande av sådan

ersättning, densammas fördelning mellan rättsägare i den fasta egendom,

varom fråga är, samt egendomens befriande från ansvarighet för intecknad

fordran gälle vad i lag finnes eller kan varda stadgat för det

fall, att till följd av byggande i vatten ersättning skall utgå för skada

å fäst egendom.

7 §.

Skall från anläggning, beträffande vilken nyprövning äger rum,

på grund av vattendomstolens jämlikt denna lag meddelade föreskrift

kraft tillhandahållas någon i ersättning för förlorad vattenkraft eller annat,

och kommer sådan ersättningstagares rätt i anledning av nyprövningen

att upphöra eller inskränkas, vare han berättigad att av statsmedel undfå

gottgörelse för den förlust han lider. År fråga om ersättning för vattenkraft,

som tillgodogöres genom anläggningen, och hav sådan vattenkraft

icke före dess avstående varit av ersättningstagaren utnyttjad eller

av denne utnyttjats vid anläggning, som avses i 5 §, skall dock beträffande

ersättningstagarens rätt till gottgörelse vad i 6 § 1 mom. finnes

stadgat äga motsvarande tillämpning.

Yad i 6 § 2 mom. är föreskrivet beträffande framställande av

ersättningsanspråk, prövning av sådant anspråk samt sättet för ersättningens

erläggande med mera skall jämväl gälla i fråga om gottgörelse,

som i denna § avses.

8 §•

Varder beträffande byggnad i strömfall, vilken tillkommit enligt

äldre lag, jämlikt denna lag verkställd sådan ombyggnad eller tillbyggnad,

som i 2 § första stycket avses, skola under de i nämnda stadgande

angivna förutsättningar bestämmelserna i 5—7 §§ gälla i fråga om anläggningen;

dock vare ägaren icke pliktig att av värdeminskning och

s. 381 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts nåd. proposition Nr 128. 381

kostnad, som omförmälas i (i §, utan ersättning vidkännas mera än som

motsvarar en tredjedel av värdet i tillgodogjort skick å den vid anläggningen

uttagbara vattenkraft, som icke kunnat tillgodogöras vid den

äldre byggnaden.

Vad i 5 och (i §§ är stadgat i fråga om byggnad, som tillkommit

jämlikt denna lag, skall äga motsvarande tillämpning beträffande sådan

byggnad i strömfall, som i 3 § avses, med iakttagande likväl att yrkande

om nyprövning skall framställas under femtiofemte året eder det denna

lag trätt i kraft samt att byggnadens ägare ej är pliktig att utan ersättning

vidkännas större värdeminskning och kostnad än som motsvara

en tredjedel av värdet å kungsådraus vattenkraft i tillgodogjort skick,

med beräkning av nämnda vattenkraft på sätt i 3 § sagts.

Om kronans lösningsrätt.

9 §•

Har strömfall blivit bebyggt jämlikt denna lag, äge under förutsättning,

som i 1 § sägs, kronan att vid utgången av fyrtionde året

efter det, kalenderår, under vilket enligt därom meddelad bestämmelse

byggnaden skall hava fullbordats, tillösa sig strömfallet med vattenverksbyggnader,

kraftstation med installerat maskineri och, där kraftstationen

är uppförd å strömfallsägaren tillhörig mark, nödigt utmål för densamma.

Lösningsrätt, som ej vid nämnda tidpunkt begagnas, skall stå kronan

öppen vid utgången av vart fyrtionde år därefter.

Varder i strömfall, vars vattenkraft till viss del varit inom de

tio närmast förflutna åren utnyttjad vid byggnad, som tillkommit enligt

äldre lag, jämlikt denna lag verkställd byggnad, vilken är avsedd att

ersätta eller utgör tillbyggnad till den äldre byggnaden, och medför

åtgärden, att i strömfallet kan uttagas minst dubbelt så stor vattenkraft

som förut, vare kronan, såframt den uttagbara vattenkraften sammanlagt

uppgår till minst femhundra turbinhästkrafter vid oreglerat lågvatten,

på sätt ovan sagts lösningsberättigad till strömfallet med vattenverksbyggnader,

kraftstation och utmål.

10 §.

Vill kronan begagna sig av lösningsrätt, som i 9 § stadgats,

skall underrättelse därom meddelas strömfallets ägare under femte året

före den för inlösningen bestämda tidpunkten samt frågan därefter före

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

sistnämnda tidpunkt fullföljas genom ansökan om stämning till allmän

domstol. Har kronan å tid, som nyss sagts, underrättat strömfallets

ägare, att kronan vill begagna sig av lösningsrätten, äge ock strömfallets

ägare att i enahanda ordning fullfölja frågan.

Varder ej underrättelse å föreskriven tid lämnad strömfallsägaren

eller efter sådan underrättelse frågan före tidpunkten för lösningsrättens

inträde från någondera sidan på nämnda sätt fullföljd, vare lösningsrätten

för den gången förfallen.

11 §•

Skall på grund av lösningsrätt, varom i 9 § förmäles, egendom

avstås till kronan, äge vad om expropriation i allmänhet är eller kan

varda stadgat motsvarande tillämpning, dock med iakttagande av vad

i denna § finnes särskilt föreskrivet.

Medför lösningsrättens begagnande, att annan, strömfallets ägare

tillhörig egendom än den, som enligt 9 § är föremål för lösningsrätten,

såsom reservstation, ledning för överföring av kraft eller fabrik

eller annan anläggning, som drives med kraft från strömfallet, kommer

att lida synnerlig minskning i värde, vare ägaren berättigad påfordra,

att nämnda egendom med maskiner och tillbehör skall av kronan lösas.

\ad om särskild rätt till tast egendom, som exproprieras, är

stadgat skall jämväl gälla i fråga om sådau rätt till leverans av kraft

från anläggningen, som grundar sig på utfästelse av anläggningens ägare.

Tvist om vilken egendom kronan har rätt eller skyldighet att lösa

skall prövas av domstolen.

Nämnd för bestämmande av ersättning i anledning av inlösning,

varom nu är fråga, skall bestå av vederbörande ordförande i expropriationsnämnd

och fyra ledamöter, av vilka vardera parten äger utse två;

underlåter part utan styrkt laga förfall att fullgöra valet, välje rätten i

hans ställe. Valbar till ledamot i nämnden är varje svensk medborgare,

som uppnått tjugufem års ålder och råder över sig och sin egendom

samt ej enligt domstols utslag är förlustig medborgerligt förtroende eller

ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller att föra annans talan

inför rätta.

12 §.

Där från kraftanläggning, till vilken lösningsrätt enligt vad ovan

stadgats göres av kronan gällande, på grund av vattendomstolens järn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung). Maj:ts nåd. proposition Nr 128. 388

likt deima lag meddelade föreskrift kraft skall tillhandahållas någon i

ersättning för vattenkraft, som tillgodogöres genom anläggningen, äge

kronan tillösa sig jämväl sådan rättighet. Vad nu sagts gäl le dock e j

i fråga om vattenkraft, som före dess avstående varit av ersättningstagaren

utnyttjad vid anläggning, beträffande vilken icke enligt bestämmelserna

i 9 § lösningsrätt tillkommit kronan.

Beträffande lösningsrätt, som i denna § avses, skola bestämmelserna

i 10 och 11 §§ i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Om vattenregleringar.

Om Konungens prövningsrätt.

13 §.

Där fråga är om reglering av vattnets avrinning ur någon av

sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller

Siljan, äger Konungen pröva, huruvida av militära skäl eller av hänsyn

till viss orts allmänna ekonomiska intressen eller på grund av vad i

2 kap. 3 § andra stycket, 11 § samt 12 § första stycket är stadgat

hinder möter mot företaget eller särskilda villkor böra föreskrivas för

dess utförande, så ock huruvida bestämmelserna i 2 kap. 3 § tredje

stycket böra komma till tillämpning; och skall förty, innan frågan av

vattendomstolen slutligen avgöres, densamma hemställas Konungens

prövning. Lag samma vare beträffande annan vattenreglering, som klav

synnerlig omfattning eller eljest av särskild betydelse ur allmän synpunkt,

såframt Konungen förbehåller sig sådan prövning och besked

därom lämnas vattendomstolen före det målet av domstolen slutligen

avgjorts.

Om avgifter.

14 §.

Varder genom vattenreglering, som verkställes jämlikt denna lag,

den uttagbara vattenkraften i det eller de strömfall, för vilkas räkningregleringen

utföres, ökad med i medeltal ett tusen turbinhästkrafter,

vare ägare av sådant strömfall pliktig att för nedan angivna ändamål

erlägga en årlig avgift av minst tio öre och högst tre kronor för varje

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Kungi. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

turbinhästkraft, varmed genom regleringen den uttagbara vattenkraften

i strömfallet i medeltal blivit ökad.

Avgift, som nu nämnts, skall erläggas från och med kalenderåret

näst efter det, då enligt därom meddelad bestämmelse företaget skall

hava fullbordats. År fråga om företag, som avses i 3 kap. 1 §, skall

dock, såvitt angår strömfall, för vars ägare enligt bestämmelserna i

nämnda kap. skyldigheten att taga del i kostnaden för företaget inträder

efter dess fullbordande, avgift utgå först från och med kalenderåret näst

efter betalningsskyldighetens inträde.

Beloppet av avgiften skall av vattendomstolen bestämmas särskilt

för varje strömfall; och bör härvid hänsyn tagas dels till den större

eller mindre förändring av vattenstånds- och avrinningsförhållanden,

som genom företaget förorsakas, och den olägenhet eller fördel, vilken

härigenom uppkommer för den kringliggande bygden, dels ock till den

större eller mindre kostnad, som är förenad med företaget, samt företagets

ekonomiska betydelse för varje särskilt strömfall.

Avgörandet galle för en tidrymd av tjugu år i sänder, första

gången räknat från det kalenderår, under vilket företaget skall hava

fullbordats. Varder ej genom ansökan hos vattendomstolen inom ett år

före utgången av sådan tidsperiod ny prövning påkallad av strömfallets

ägare eller av myndighet, åt vilken Konungen uppdragit att föra talan

i förevarande hänseende, skall den förut meddelade bestämmelsen lända

till efterrättelse jämväl för nästa period.

Huru avgifter, som nu nämnts, skola indrivas, därom förordnar

Konungen.

15 §.

Influtna avgifter skola efter de närmare bestämmelser, som härutinnan

meddelas av Konungen, i första hand användas till förebyggande

eller minskande av skada eller olägenhet, som vållas genom företaget

och för vilken ersättning icke bestämts i samband med vattendomstolens

medgivande till företaget, så ock till gottgörelse för sådan

skada eller olägenhet. I den mån medlen förslå därtill, må de ock

användas för tillgodoseende av annat ändamål beträffande den bygd,

som beröres av företaget, såsom jordbrukets främjande, särskilt genom

jords torrläggning, eller beredande av tillgång till elektrisk kraft för

samfärdsel, jordbruk, hantverk eller småindustri eller eljest för befolkningens

behov.

s. 385 Kontrollera mot PDF

385

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Om ny provning.

16 §.

I fråga om vattenreglering, som avses i 14 §, skall beträffande

rätt att göra frågan angående de villkor, varunder med hänsyn till allmänna

intressen företaget må äga bestånd, till föremål för ny prövning

gälla vad i 5 § är för där avsett fall stadgat.

För kostnad och värdeminskning, som föranledas av nyprövningen,

skall ersättning av statsmedel icke utgå.

5 KAP.

Om allmän farled.

1 §■

Angående allmän farled gälle vad därom tinnes eller kan varda

särskilt stadgat.

6 KAP.

Om allmän flottled.

l §•

Angående allmän flottled gälle vad därom finnes eller kan varda

särskilt stadgat.

7 KAP.

Om torrläggning av mark genom dikning eller annat avledande

av vatten eller genom invallning.

i §•

Angående dikning eller anuat avledande av vatten eller invallning

för torrläggning av mark gälle vad därom finnes eller kan varda särskilt

stadgat.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 höft. (Nr 128.)

49

s. 386 Kontrollera mot PDF

386

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

8 KAP.

Om kloakledningar.

1 §•

Angående avledande av spillvatten eller annan flytande orenlighet

galle vad därom finnes eller kan varda särskilt stadgat.

9 KAP.

Om ersättning.

Om ersättningsskyldighet i allmänhet.

1 §•

Där jämlikt denna lag rätt medgives någon att tillösa sig samfällt

. strömfall med eller utan utmål eller att till utmål för vattenkraftstation

taga i anspråk annan tillhörigt område eller att tillgodogöra sig vattenmängd

eller vattenkraft, som tillhör annan, eller att vidtaga åtgärd, varigenom

eljest annans egendom lider skada eller intrång, varde, såvitt

ej i 1 kap. annorledes stadgas, honom ålagt att efter ty nedan sägs

gälda ersättning för egendom, som avstås, eller för förlast, skada eller

intrång, som förorsakas.

2 §•

Skall en del av en fastighet avstås, och varder genom avståendet

en återstående del för ägaren onyttig eller uppstår synnerligt men vid

begagnandet därav, vare ägaren berättigad fordra, att jämväl denna del

löses. Uppkommer eljest skada eller intrång å återstoden av fastigheten,

skall ersättning därför givas.

3 §.

Där genom vattenuppdämning eller annan åtgärd enligt denna lag

hel fastighet eller del därav varder för ägaren onyttig eller synnerligt

men vid begagnandet därav uppkommer, skall, om ägaren fordrar det,

s. 387 Kontrollera mot PDF

387

Kungl. Maj:t* nåd. proposition Nr 128.

hela fastigheten eller deri särskilda delen lösas. Varder genom åtgärd,

som nu sagts, begagnandet av fastighet försvårat eller fördyrat, skall, i

den mån fastigheten ej löses, sådan skada ersättas.

4 §•

Tillskyndas ägare av strömfall förlust av en del av vattenmängden

eller fallhöjden, vare han, om begagnandet av återstoden därigenom försvåras

eller fördyras, berättigad till ersättning för sådan skada; varder

återstoden för ägaren onyttig eller uppkommer synnerligt men vid begagnandet

därav, skall, om ägaren fordrar det, ersättning lämnas för

återstodens hela värde.

5 §■

Hör till strömfall, vars vattenkraft till följd av företag enligt denna

lag går för ägaren förlorad, särskilt utmål eller är därmed eljest mark

förenad, och varder marken därefter för ägaren onyttig eller uppkommer

synnerligt men vid dess begagnande, då skall, där ägaren det begär,

den mark lösas.

År vattenkraften i strömfall, som nyss uämuts, avsedd till drivande

av kvarn, såg, fabrik eller annan anläggning, eller är med strömfallet

förenad annan fast eller lös egendom, för vars tillgodogörande vattenkraften

är avsedd, och lider sådan egendom minskning i värde för

ägaren, då vattenkraften frångår honom, njute han ersättning för skadan

eller äge, där minskningen i egendomens värde är av betydenhet, fordra,

att egendomen skall lösas.

.■ i - •. • ''

6 §.

Skall fastighet eller del därav eller anläggning, som i o § andra

stycket sägs, lösas, varde ock lös egendom, som hör till fastigheten eller

anläggningen och som genom avståendet göres onyttig för ägaren, på

dennes begäran inlöst. Lag samma vare i fråga om egendom, som till

följd av skada å jord, hus, fiske eller annat varder för ägaren onyttig,

»§• \\ :

Där genom företag eller åtgärd enligt denna lag förorsakas annan

skada eller förlust än ovan nämnts, skall ock sådan skada eller förlust

ersättas.

s. 388 Kontrollera mot PDF

388

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

8 §•

Vid avgörande, om och i vilken mån skada tillskyndas någon genom

företag eller åtgärd enligt denna lag, skall hänsyn tagas jämväl till

skada eller lidande av annan beskaffenhet än rent ekonomisk.

9 §.

Ändå att fastighet, lor vilken till följd av företag enligt denna

lag vattenkraft går förlorad, tillhör samme ägare som den fastighet,

för vars räkning företaget utföres, skall ersättning för den förlorade

vattenkraften gäldas, såframt förstnämnda fastighet är besvärad av inteckning

för fordran eller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens

hand häfta för ogulden köpeskilling samt fordringsägaren ej lämnat medgivande

till företaget. Vad nu sagts gälle dock ej, där förlusten av

vattenkraft prövas vara väsentligen utan betydelse för fordringsägarens

säkerhet.

I fråga om skada, som genom vattenuppdämning eller annan

ändring av vattenståndsförhållandena tillskyndas fastighet, tillhörig

samme ägare som den fastighet, för vars räkning företaget sker, skall

vad nu stadgats beträffande förlust av vattenkraft äga motsvarande tilllämpning.

10 §.

Med vattenkraften i ett strömfall avses i detta kap. den kraft, som

kan uttagas vid axeln å en eller flera för fallet avpassade vattenmotorer.

Vid beräknande av vattenkraften skall hänsyn tagas till mera betydande

växlingar i vattenföringen.

11 §*

Ersättning för tillgodogjord vattenkraft skall, vare sig ersättningeu

efter ty nedan sägs utgår medelst kraftöverföring eller i penningar^

anses innefatta gottgörelse för vattenverksbyggnaderna eller den del

därav, som för framtiden varder för ägaren onyttig; dock att, där byggnaderna

till material eller byggnadssätt äro med avseende å deras ändamål

särskilt värdefulla, gottgörelse i mån därav skall erläggas. Har ej

ersättningsgivaren inom ett år efter utgången av den bestämda tiden

s. 389 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition Nr 128. 389

för fullbordande av det företag, för vilket vattenkraften avståtts, från

ersättningstagarens fastighet bortfört vad av vattenverksbyggnadorna

sålunda blir lians tillhörighet, tillfälle det utan lösen ersättningstagaren.

Med vattenverksbyggnader avses anordningar dels för vattnets

dämning och ledande till och från kraftanläggning, såsom dammar,

rännor, kanaler, tuber, tunnlar och turbinkammare, dels ock för fiskets

och flottningens tillgodoseende, såsom laxtrappor, ålledare, flottningsutskov

och timmerledare, så ock vad till dylika anordningar hör, luckor

med manöveranordningar, isgrindar och dvlikt.

12 §•

Skall till följd av företag eller åtgärd enligt denna lag egendom

lösas eller ersättning givas för skada eller intrång därå och har, efter

det kungörelse om företaget eller åtgärden blivit på sätt i 11 kap.

stadgas offentliggjord, kostnad nedlagts å egendomen, må vid ersättningens

bestämmande den kostnad tagas i beräkning allenast, såvitt den

prövas hava varit nödig eller nyttig samt icke blivit gjord i uppenbar

avsikt att höja ersättningen.

Om ersättning medelst kraftöverföring.

13 §.

Där någon på grund av stadgåndena i 2 kap. 5 eller 6 § berättigas

att tillgodogöra sig annan tillhörig vattenkraft, skall ersättning för vattenkraften

utgå genom tillhandahållande medelst elektrisk eller annan överföring

av motsvarande kraftbelopp efter nedan angivna grunder, såframt

och i den mån ej ersättningens utgörande i kraft prövas medföra olägenheter

av betydenhet för ena eller andra parten. Med avseende å ersättning

för samfällt strömfall, som löses jämlikt 2 kap. 7 §, vare lag

samma, såvitt angår andel i fallet, tillhörig annan än den lösande. Ersättning

för vattenkraft på grund av bestämmelserna i 2 kap. 23 § skall

under nyss angivna förutsättning likaledes lämnas genom överföring

av kraft.

Kraft, som lämnas i ersättning efter ty nu sagts, skall, med det

undantag allenast, vartill stadgandet i 33 § sista stycket föranleder, tillhandahållas

från den för vattenkraftens utnyttjande avsedda anläggning.

s. 390 Kontrollera mot PDF

390

Kungi. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

14 §.

För vattenkraft, som för strömfallsägare går förlorad till följd av

sådan enligt denna lag medgiven åtgärd, varmed ej åsyftas vattenkraftens

tillgodogörande, må ock ersättningen bestämmas att utgå i kraft, därest

sådan på fullt betryggande sätt står att erhålla från välbeläget strömfall

och det med hänsyn till inteckningshavares rätt, kostnader och

andra omständigheter prövas lämpligt.

15 §.

Skyldigheten att jämlikt 13 § tillhandahålla kraft åvilar den fastighet,

varmed rätten till tillgodogörandet av den vattenkraft, som ersättes,

enligt vattendomstolens beslut skall vara förenad.

Lämnas ersättning i kraft på grund av stadgandet i 14 §, skall

skyldigheten vara bunden vid den fastighet, vartill den anläggning hör,

från vilken kraften skall tillhandahållas.

16 §.

Skyldighet, som i 15 § sagts, skall oberoende av avyttring eller

exekutiv försäljning av den fastighet, varå skyldigheten vilar, äga bestånd,

i vems hand fastigheten kommer.

V 17 §.

Rättighet till kraftbelopp, som utgår såsom ersättning för förlorad

vattenkraft, skall vara förenad med den fastighet, till vilken vattenkraften

hört eller ock rättigheten i laga ordning överflyttats.

Prövas rättigheten till hela eller en del av kraftbeloppet kunna

utan förfång för inteckningshavare eller andra rättsägare avhändas den

fastighet, varmed den är förenad, må vattendomstolen på ansökan av

fastighetens ägare besluta om rättighetens överflyttning, dock allenast

till fastighet i närheten av det strömfall, varifrån vattenkraften gått

förlorad, eller av det, varifrån ersättningen lämnas.

Vid ägostyckning av fastighet, med vilken rättighet till ersättningskxaft

är förenad, må rättigheten i sin helhet tilläggas viss eller vissa

lotter. ; •. . • - • . \ ■ . 5

s. 391 Kontrollera mot PDF

Kungi. Mn.j:ts nåd. proposition Nr 128.

391

18 §.

Rättighet, som i 17 § sägs, må av ägaren till den fastighet, varmed

den är förenad, på viss tid upplåtas; och gälle i fråga om tiden

för upplåtelsens bestånd vad beträffande nyttjanderätt till fast egendom

å landet är i allmänhet stadgat.

19 §.

Där ersättning för vattenkraft skall utgå medelst kraftöverföring,

vare ersättningstagaren pliktig att för kraftens uttagande och överföring

gälda vederlag antingen i penningar eller ock på sådant sätt, att det

kraftbelopp, som skall lämnas i ersättning, varder i motsvarande mån

minskat. Detta vederlag, som här nedan benämnes uttagningskostnaden,

bestämmes av vattendomstolen efter de i 20 § angivna grunder.

20 §.

År fråga om ersättning för vattenkraft, som ersättningsgivaren pa

grund av stadgandena i 2 kap. 5 eller 6 § berättigas att tillgodogöra

sig, skall uttagningskostnaden bestämmas sålunda, att den gottgörelse

för. vattenkraften, som beredes ersättningstagaren genom det efter avdragav

sagda kostnad återstående värdet å den kraft han äger bekomma,

kan anses skälig med hänsyn jämväl till den nytta, som uppkommer

för ersättningsgivaren. Ej må uttagningskostnaden sättas lägre än till

den för ersättningsgivai-en beräknade kostnaden för tillhandahållande av

ersättningstagaren tillkommande kraft å den i 26 § angivna plats, utan

så är att kraften kunnat uttagas med mindre kostnad genom självständigt

bebyggande och utnyttjande av det strömfall, vars vattenkraft avstås,

ej heller högre än till sistnämnda kostnad.

Där fråga är om ersättning för samfällt strömfall, som löses jämlikt

2 kap. 7 §, skall uttagningskostnaden bestämmas till den för ersättningsgivaren

beräknade kostnaden för tillhandahållande å den i 26 § angivna

plats av den kraft, vartill ersättningstagaren är berättigad.

Vad i första och andra styckena sägs gälle i tillämpliga delar beträffande

ersättning för vattenkraft på grund av stadgandet i 2 kap. 23 §.

21 §.

Uttagningskostnaden skall bestämmas i anläggningskostnad sirat

underhålls- och driftkostnad. T sistnämnda kostnad skall inbegripas

s. 392 Kontrollera mot PDF

392

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

skälig avsättning till förnyelsefond, men må ej inräknas ränta å anläggningskostnaden.

År den vattenkraft, för vilken ersättning skall lämnas medelst

överföring av kraft, tillgodogjord vid befintlig anläggning, skall såsom

nttagningskostnad i den mening 20 § avser räknas allenast underhållsoch

driftkostnaden.

22 §.

Utom i fall, som i andra och tredje styckena sägs, äge ersättningstagaren

avgöra, om uttagningskostnaden skall av honom gäldas

helt eller delvis i penningar eller genom minskning av det honom tillkommande

kraftbeloppet. Lämnar ej ersättningstagaren besked i frågan,

skall han anses vilja vara fullständigt fri från uttagningskostnadens

gäldande i penningar.

År fråga om ersättning för vattenkraft på grund av bestämmelserna

i 2 kap. 23 §, må ersättningstagaren icke mot ersättningsgivarens

bestridande påfordra, att uttagningskostnaden bestämmes i penningar.

Hurusom ersättningsgivaren i visst fall äger fordra, att uttagningskostnaden

delvis gäldas i penningar, därom stadgas i 28 §.

23 §.

Där uttagningskostnaden skall av ersättningstagaren gäldas i penningar,

varde den del därav, som utgör anläggningskostnad, erlagd

till minst en tredjedel på en gång och till återstoden under en tidrymd

av högst fyrtio år medelst årliga annuiteter, bestämda sålunda, att däri

ingår jämväl ränta å oguldet kapitalbelopp efter den räntefot, som i

varje fall finnes skälig.

Den del, som utgör underhålls- och driftkostnad, skall, där den

utgår i penningar, erläggas genom ständig avgäld, som till årligt belopp

bestämmes för viss tid, dock minst tio år, med rätt för vardera

parten att vid utgången av sagda tid erhålla ny prövning av avgäldens

belopp. Har ej talan om sådan prövning anhängigg]orts före utgången av

den fastställda tiden, skall avgälden utgå med oförändrat belopp under lika

tid, som förut bestämdes, med rätt för den, som därefter vill erhålla ny

prövning av beloppet, att därom föra talan på sätt nyss är sagt.

24 §.

I sammanhang med bestämmande av det belopp av uttagningskostnaden,

som enligt 23 § skall på en gång erläggas, äge vattendom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t* nåd. proposition Nr 128.

stolen på yrkande av ersättningsgivaren förelägga ersättningstagaren att

hos Konungens befallningshavande antingen nedsätta beloppet eller ock

ställa pant eller borgen för detsamma.

klar föreläggande, som nu sagts, blivit meddelat, åligare det ersättniDgstagaren

att inom nittio dagar efter det vattendomstolens beslut

vunnit laga kraft till vattenrättsdomaren ingiva bevis, att föreläggandet

fullgjorts. Försummas det, vare ersättningstagaren pliktig att mot

befrielse från uttagningskostnadens gäldande i penningar vidkännas

minskning i den honom tillkommande kraften till så stor del, som av

vattendomstolen prövats i värde motsvara nämnda kostnad.

Där enligt stadgande i denna § medel nedsättas hos Konungens

befallningshavande, varde de ofördröjligen insatta i bankinrättning för

att där innestå mot ränta, som intill den i 35 § angivna förfallodagen

skall komma ersättningstagaren till godo.

25 §.

Vill ersättningstagare, som åtagit sig att gälda uttagningskostnaden

eller del därav i penningar, sedermera erhålla befrielse härifrån,

vare han pliktig att för framtiden vidkännas minskning i kraften med

det belopp, som prövas i värde motsvara sagda kostnad efter avdragav

vad av anläggningskostnaden må hava guldits. Intill dess ersättningstagaren

hos vattendomstolen anhängiggjort talan om befrielse,’ som nu

nämnts, skola fastställda annuiteter och avgälder till uttagningskostnadens

gäldande av honom erläggas. Där till följd av de ändrade bestämmelserna

ersättningsgivaren tdlskyndas kostnad eller skada, skall

gottgörelse därför givas av ersättningstagaren. Ej vare i något fall

ersättningsgivaren pliktig att återbära redan gulden uttagningskostnad.

Har det kraftbelopp, som skall till ersättningstagaren överföras,

bestämts sålunda, att avdrag skett för uttagningsk^ptnaden, äge ej ersättningstagaren

sedermera göra anspråk på erhållande av större kraftbelopp

mot kostnadens gäldande i penningar.

26 §.

Kraft, som skall överföras såsom ersättning för förlorad vattenkraft,

skall tillhandahållas ersättningstagaren å den fastighet, till vilken

vattenkraften hört, på lämplig plats nära det strömfall, varifrån vattenkraften

gått förlorad.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 höft. (Nr 128.)

50

s. 394 Kontrollera mot PDF

394

Kungl. Maj:ts nåd, proposition Nr 128.

Ägaren av den kraftanläggning, varifrån kraften skall tillhandahållas,

vare pliktig att anlägga och för framtiden underhålla samt i fall

av behov ombygga för kraftens överförande till plats, som nyss sagts,

erforderlig ledning med tillbehör. Transformatorer för elektrisk överföring

samt lin- eller remskivor för mekanisk överföring räknas till

ledning, som nu nämnts.

27 §.

Vid elektrisk överföring skall den elektriska kraften tillhandahållas

med strömart, spänning och periodtal, som må finnas lämpliga.

Är den vattenkraft, som skall ersättas, icke av ersättningstagaren

tillgodogjord, skall vid överföring, som nyss sagts, den vid omsättningen

i elektrisk kraft uppkommande kraftförlusten vidkännas av - ersättnings•

agaren. Lag samma vare, där vattenkraften är av ersättningstagaren

tillgodogjord medelst omsättning i elektrisk kraft.

28 §.

För kraftöverföring såsom ersättning lör förlorad vattenkraft skola

sådana föreskrifter meddelas, att kraftersättningen utgår i växlande

storlek vid olika vattenföring eller under skilda tidsperioder, allt i största

möjliga överensstämmelse med de mera betydande växlingarna i krafttillgång

i ersättningstagarens strömfall.

Vill i fall, som avses i 13 §, ersättningstagaren bekomma kraft

motsvarande större vattenmängd än den, som utgör medeltalet av de i

vattendraget framrinnande olika vattenmängder, och har han ej vid

befintlig anläggning tillgodogjort sig jämväl sådan kraft, äge vattendomstolen

på yrkande av ersättningsgivaren förelägga ersättningstagaren,

vid påföljd att hans rätt till nämnda kraft eljest är förlorad, att inom

viss tid hos KonufSgens befallningshavande antingen nedsätta eller ställa

pant eller borgen för det av vattendomstolen bestämda belopp, varmed

uttagningskostnaden ökas, ävensom därom till vattendomstolen ingiva

bevis. 1 fråga om medel, som nedsättas enligt denna §, skall vad i 24 §

sista stycket är stadgat äga tillämpning.

29 §.

Om föreskrifter, som meddelats jämlikt 28 §, sedermera befinnas

i avseende å beräknad vattenmängd eller andra omständigheter vila på

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:In nåd. proposition Nr 128. 895

oriktiga förutsättningar eller eljest vara otillfredsställande, äge vattendomstolen

på därom förd talan föreskriva av förhållandena påkallade

ändringar; dock må talan därom ej föras, innan fem år förflutit från det

föreskrifterna meddelats eller ändrats. Vad nu sngta galle oek i fråga.

om föreskrifter, som i övrigt givits rörande kraftöverföringens anordnande

och kontrollen därå.

30 §.

Där strömfallsägare, som jämlikt 13 § skall medelst överföringav

kraft ersätta annan tillhörig'' vattenkraft, på grund av stadgandena i

4 kap. förpliktas att åt kringliggande bygd tillhandahålla kraft, skall

mot skälig jämkning av uttagningskostnaden det kraftbelopp, som

ersättningstagaren äger bekomma, minskas med så stor andel av den

enligt sistnämnda lagrum bestämda kraften, som vattenkraften i hans

strömfall utgör i förhållande till den sammanlagda vattenkraften i de

fall, vilka gemensamt tillgodogöras; dock vare ej på grund av vad nu

sagts ersättningstagare pliktig att vidkännas minskning i den kraft, som

tillkommer honom i ersättning för vattenkraft, vilken vid befintlig anläggning

utnyttjas.

31 §.

Går ersättningsgivare, som jämlikt 13 § skall tillhandahålla ersättningstagare

kraft medelst överföring, förlustig vattenkraft geuom

minskning i vattenmängd eller fallhöjd till följd av företag eller annan

åtgärd, vartill medgivande i laga ordning lämnas, eller varder genom

vattenreglering den vattenkraft, som av ersättningsgivaren tillgodogöres,

ökad, skall vattendomstolen, ändå att tid, som i 29 § sägs, icke gått

till ända, på därom av någondera parten förd talan föreskriva den jämkning

med avseende å det i ersättning utgående kraftbeloppet så ock beträffande

uttagningskostnaden, som av de förändrade förhållandena betingas.

Har ersättningsgivaren uppburit gottgörelse för vattenkraft, som

frångår honom, pröve vattendomstolen, om och i vilken män andel däri

må tillerkännas ersättningstagaren.

Ersättningstagare, som tillerkännes ökat kraftbelopp i anledningav

vattenreglering, som i 3 kap. 1 § avses, vare pliktig att, på sätt om

uttagningskostnad linnes i 19 § stadgat, gottgöra ersättningsgivaren den

på ersättningstagarens strömfall belöpande andel i regleringskostnaden.

Vad i denna § stadgas om jämkning av kraftbelopp, som utgår

i ersättning, samt av uttagningskostnad, skall äga motsvarande tillämp
-

s. 396 Kontrollera mot PDF

396

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 128.

ning, där till följd av nyprövning enligt 4 kap. ersättningsgivaren

går förlustig vattenkraft; dock att föreskrift härutinnan skall meddelas

i samband med nyprövuingen.

32 §.

Skall vattenkraft, som är av ersättningstagaren tillgodogjord utan

omsättning i elektrisk kraft, ersättas medelst elektrisk överföring av

kraft, åligge det ersättningsgivaren att gottgöra ersättningstagaren kostnaden

för anskaffande och uppsättande samt framtida underhåll av

lämpligt mottagningsorgan (motor) med tillhörande installationsanordningar.

Skall ersättningstagaren erlägga avgäld, som i 23 § andra

stycket sägs, varde kostnaden för underhållet av mottagningsorganet

gottgjord honom genom motsvarande minskning av avgälden.

33 §.

I sammanhang med beslut om ersättande av förlorad vattenkraft

medelst krafi överföring skall viss tid bestämmas, inom vilken överföringen

senast skall börja.

Sådan tid skall, där fråga är om tillgodogjord vattenkraft, räknas

från den genom uppsägning, efter ty i 58 — 61 §§ stadgas, bestämda

tillträdesdag och må ej utan ersättningstagarens medgivande bestämmas

längre än en månad eller, om särskilda förhållanden föranleda därtill,

tre månader efter nämnda dag.

Är vattenkraften icke tillgodogjord, skall tiden räknas från det

ersättningsfrågan slutligen avgjordes samt må ej sättas längre än för

utförande av erforderliga arbeten skäligen må anses behövligt.

Till undvikande av dröjsmål med kraftöverföringens början skola,

där så prövas nödigt, provisoriska anordningar föreskrivas.

34 §.

Avstås på grund av stadgandena i 2 kap 5, 6 eller 7 § tillgodogjord

vattenkraft, vare ersättningsgivaren pliktig att till säkerhet för

den kostnad och skada, som må tillskyndas ersättningstagaren därigenom,

att kraftanläggningen och anordningarna för kraftöverföringen

till äventyrs icke varda inom föreskriven tid fullbordade, hos Konungens

befallningshavande ställa pant eller borgen till det belopp, som för varje

fall i laga ordning bestämts.

s. 397 Kontrollera mot PDF

397

Kungl. Maj ds nåd. proposition J\''r 128.

Avser kraftöverföringen ersättning för icke tillgodogjord vattenkraft,

må ock, om särskilda förhållanden föranleda därtill, föreskrivas

ställande av säkerhet, som nu sagts.

35 §.

Den del av uttagningskostnaden, som ersättningstagarc enligt 23 §

förpliktats att erlägga på en gång, är förfallen till betalning fjorton

dagar efter det kraftöverföringen i föreskriven ordning påbörjats.

Från tiden för kraftöverföringens början räknas ersättningstagarens

skyldighet att erlägga annuitet och avgäld.

36 §.

Strömfallsägare, som skall i ersättning för förlorad vattenkraft

tillhandahålla kraft åt annan medelst elektrisk överföring, vare pliktig

att, då det kan ske utan väsentlig olägenhet, mot skälig gottgörelse

tillhandagå kraftemottagaren med nödigt biträde vid verkställande averforderliga

reparationer å dennes motorer och övriga installationsanordningar.

37 §.

Brister ersättningsgivaren i fullgörande av honom åliggande kraftöverföring,

gottgöre han ersättningstagaren all skada och förlust, som

till följd därav nppstår för denne, utan så är att bristen i fullgörandet

berott på omständighet, som i 40 eller 41 § sägs.

Ersättning för skada och förlust till följd av avbrott, som ej berott

på dylik omständighet, må i samband med beslutet om kraftöverföringen

eller ock eljest på talan av ersättningstagaren kunna på förhand uppskattas

till visst vite för varje dag eller annan tidsperiod avbrottet varar,

ersättningstagaren obetaget, då avbrott sker, att äska högre skadestånd

än sålunda bestämts, om han därtill finner fog. Bestämt vite må på

särskild talan kunna efter ändrade förhållanden för framtiden höjas eller

sänkas; dock må talan därom ej föras, innan fem år förflutit från det

vitesbestämmelse meddelats eller ändrats.

38 §.

Har avbrott, som i 37 § sägs, fortgått under fjorton dagar, eller

finnes eljest anledning befara, att sådant avbrott ej är av blott tillfällig

s. 398 Kontrollera mot PDF

398

Rungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

natur, äge på ansökan av ersättningstagaren Konungens befallningshavande

förordna syssloman att, intill dess betryggande förhållanden

inträtt, omhändertaga och driva kraftanläggningen på ägarens bekostnad;

dock vare i ty fall sökanden skyldig att förskjuta medel till nödiga

kostnader.

39 §•

V isar ersättningsgivaren fortgående försumlighet i fullgörande av

kraftöverföringen, vare ersättningstagaren fri från de skyldigheter, som må

hava ålagts honom mot ersättningsgivaren, och äge på hans bekostnad

åter komma i åtnjutande, såvitt möjligt, av den vattenkraft, som avståtts.

40 §.

I illfälligt avbrott i kraftöverföringen för reparationer, undersökningar

och dylikt medtör ej skadeståndsskyldighet, med mindre avbrottet

skett i strid mot särskilda rörande kraftöverföringen meddelade föreskrifter.

Det åligger dock ersättningsgivaren att tillse, att avbrottet icke blir

av längre varaktighet än behovet oundgängligen kräver; underrätte ock,

där det kan på förhand beräknas, i god tid ersättningstagaren.

41 §.

Beror brist i kraftens tillhandahållande av omständighet, som ersättningsgivaren

ej kunnat med iakttagande av skälig försiktighet förekomma,

såsom hinder för kraftanläggningens drivande till följd av flod, isgång,

iskravning (sörpning), åskslag, vådeld, allmän arbetsinställelse, krig eller

annan jämförlig händelse, vare ersättningsgivaren fri från skadeståndsskyldighet;

och skall, där på grund av sådan omständighet kraftuttagningen

vid anläggningen minskas, ersättningstagaren vidkännas en mot

minskningen svarande nedsättning i den till honom utgående kraften.

Försummar ersättningsgivaren att inom skälig tid vidtaga erforderliga

åtgärder för kraftöverföringens återställande, vare lag som i 37—

39 §§ sägs.

Varder kraftöverföringens återställande omöjliggjort, gälle vad i

39 § stadgas.

s. 399 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

399

4 2 §.

Brister ersättningstagare i betalning av uttagningskostnad, som

skall gäldas i penningar, må kraftöverföringen avbrytas, intill dess betalningen

fullgjorts; dock vare ny ägare till den fastighet, varmed rätten

till kraften är förenad, ej pliktig att i annan mån än nedan sägs svara

för kostnad, som förfallit till betalning innan lian blev ägare, och må

förty avbrott i kraftöverföringen icke ske på grund av föregående ägares

beta] ningsförsummelse.

Dröjer ersättningstagare med erläggande av uttagningskostnad utöver

sex månader efter förfallodag^!, vare han, där ersättningsgivaren

inom ett år efter samma dag hos vattendomstolen väcker talan därom,

pliktig att mot befrielse från uttagningskostnadens gäldande i penningar

för framtiden vidkännas minskning i det honom tillkommande kraftbeloppet

till så stor del, som prövas i värde svara mot uttagningskostnaden

efter avdrag av vad av anläggningskostnaden må hava guldits.

43 §.

För tid, varunder avbrott i kraftöverföring äger rum, vare ersättningstagaren

ej pliktig att utgiva stadgad avgäld enligt 23 § andra stycket,

såframt ej avbrottet är av sådan tillfällig art, som i 40 § sägs, eller

ock föranledes av betalningsförsummelse från ersättniugstagarens sida

efter ty i 42 § första stycket skils,

44 §.

För vite och skadestånd, som i 37 § sägs, njute i den fastighet, å

vilken skyldigheten att tillhandahålla kraften vilar, ersättningstagaren förmånsrätt,

som i 17 kap. 6 § handelsbalken stadgas för avgäld av fast

egendom, dock ej till högre belopp än som motsvarar hälften av värdet

å det kraftbelopp, som skall tillhandahållas.

Nyssnämnda värde skall av vattendomstolen fastställas i sammanhang

med bestämmande av skyldigheten att tillhandahålla kraften.

Gives föreläggande enligt 24 §, skall särskilt värde åsättas det mindre

kraftbelopp, varmed ersättningstagaren skall åtnöjas, för den händelse

föreläggandet icke fullgöres. Där förändrade föreskrifter meddelas beträffande

storleken av den kraft, som skall tillhandahållas, varde i samband

därmed det för framtiden utgående kraftbeloppets värde fastställt.

s. 400 Kontrollera mot PDF

400

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

45 §.

•

Hava parterna träffat överenskommelse i fråga, som avses i 23 §

första stycket, 26 § andra stycket eller 28 § första stycket vare sådan

överenskommelse gällande, såframt vattendomstolen finner den lämplig

och därå grundar sitt beslut.

Om ersättning i penningar.

46 §.

1 de fall, där ersättning för förlorad vattenkraft icke skall utgå

medelst kraftöverföring, varde den bestämd i penningar. Till grund för

ersättningens bestämmande skall läggas värdet å vattenkraften i tillgodogjort

skick.

Ersättning för annat än förlorad vattenkraft skall utgå i penningar.

Hava parterna träffat överenskommelse, att ersättning skall utgå

i annat än penningar, vare sådan överenskommelse gällande, såframt den

av vattendomstolen finnes lämplig och varder genom dess beslut fastställd.

47 §.

Ersättning i penningar varde bestämd att utgå på en gång.

48 §.

Ersättning i penningar skall beräknas till fulla värdet och hälften

därutöver, då fråga är om ersättning för:

1. tillgodogjord vattenkraft så ock icke tillgodogjord, som uppenbarligen

är avsedd för befintlig eller under byggnad varande anläggning;
2.

fiskeverk, bevattningsanstalt samt annan därmed eller med

byggnad för uttagande av vattenkraft jämförlig anläggning för vattnets

nyttjande så ock skada å sådan anläggning;

3. mark, vartill äganderätt avstås, ävensom skada å mark till

följd av vattenuppdämning eller annan ändring i vattenståndsförhållandena,

dock med undantag av skada som består däri, att framtida torrläggning

av mark genom vattenuppdämning hindras eller försvåras;

s. 401 Kontrollera mot PDF

401

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 128.

4. fiske eller skada därå så oek sådant intrång i rätt till fiske,

som föranledes av förbud, varom i 2 kap. 14 § andra stycket förmäles;

5. intrång, som avses i 2 kap. 14 och IT» §§, så ock intrång

genom ledning för elektrisk kraftöverföring.

Om undantag för vissa fall från vad sålunda föreskrivits skils

i 50 §.

41) §.

Där ej efter ty i 48 § stadgas ersättning skall utgå med förhöjning,

varde den bestämd till fulla värdet av den egendom, som avstås,

eller, då fråga är om förlust, skada eller intrång till belopp, motsvarande

full gottgörelse för förlusten, skadan eller intrånget.

50 §.

I fråga om ersättning till följd av byggande i vatten eller annan

åtgärd enligt denna lag för allmänt ändamål skall, där ej tillika åsyftas

vattens utnyttjande vid kraftanläggning eller eljest i industriellt eller

privatekonomiskt syfte, vad i 48 § stadgas om förhöjning över värdet

ej vinna tillämpning. Dylik förhöjning skall ej heller äga rum beträffande

ersättning, som utgår enligt 9 §.

51 §.

Vid bestämmande av ersättning för jord enligt den i 48 § stadgade

beräkningsgrund varde i jordens värde inräknat värdet av till

jorden hörande, för dess brukande erforderliga byggnader.

52 §.

»

År fast egendom, som skall lösas med penningar, besvärad av

nyttjanderätt eller rätt till servitut eller till avkomst eller annan förmån,

skall ersättningen till egendomens ägare och den gottgörelse,

som må tillkomma rättighetens innehavare, var för sig bestämmas.

Medför rättighet, som nyss nämnts, förminskning av den fasta egendomens

värde, skall till grund för den ägaren tillkommande ersättningen

läggas det värde egendomen med därå vilande besvär äger;

dock att, i den mån jämlikt 48 § förhöjning över värdet ifrågakommer,

denna skall bestämmas med hänsyn till det värde egendomen utan

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 höft. (Nr 128.) 51

s. 402 Kontrollera mot PDF

402

Kung!. Maj.is nåd. proposition Nr 128.

sådant besvär skulle äga. Erfordras för tillämpning av reglerna i 69 §

tredje stycket, att utöver vad nu sagts särskild värdering sker av den

fasta egendomen med eller utan viss rättighet besvärande densamma,

varde sådan i samband med ersättningens fastställande verkställd.

Vad sålunda föreskrivits äge motsvarande tillämpning, där till

följd av åtgärd, som medför skada eller intrång å fast egendom, varför

ersättning skall gäldas i penningar, sådan särskild rätt till egendomen,

som i första stycket sägs, går förlorad eller lider intrång.

53 §.

Där i samband med medgivande till företag eller åtgärd enligt

denna lag föreskrivits, att ersättning skall utgå för skada å jordbruksfastighet

till följd av vattenuppdämning eller annan ändring i vattenståndsförhållandena

eller att del av sådan fastighet skall lösas, skall,

såframt den del av ersättningen, som utgör förhöjning över värdet,

uppgår till minst tvåhundra kronor, denna del avsättas för fastighetens

räkning och genom Konungens befallningshavandes försorg göras räntebärande.

Sålunda avsatta medel skola, jämte därå upplupen ränta, efter

de närmare bestämmelser, som av Konungen meddelas, utbetalas till

fastighetens ägare för att användas till jordbrukets höjande å fastigheten.

Åro fastigheter, för vilkas räkning medel enligt denna § avsatts

eller skola avsättas, flera än tio, och uppgår det sammanlagda

beloppet av sagda medel till minst femtusen kronor, må fastigheternas

ägare bilda förening för övertagande av medlens förvaltning. Reglemente

för sådan förening skall fastställas av Konungens befallningshavande,

som tillika lämnar föreskrift angående nödig kontroll å förvaltningen;

och tillkomme därefter föreningens styrelse den befattningbeträffande

medlen, som ovan tillagts Konungens befallningshavande.

Rätt till medel, som innestå för fastighets räkning, må ej skiljas

från fastigheten; och kan sådan rätt förty ej för sig utmätas eller av

fastighetens ägare överlåtas.

Om sättet och tiden för erläggande av penningersättning så ock

om tiden för tillträde av egendom, som löses.

54 §.

Ersättning för fäst egendom, som skall lösas, samt, om endast eu

del av en fastighet löses, ersättning för skada och intrång å den återstående

delen så ock ersättning för förlust av eller intrång i sådan sär
-

s. 403 Kontrollera mot PDF

403

Kuntjl. Maj,tu nåd. proposition Nr 128.

skild rätt till egendomen, varom i 52 § förmäles, gäldas medelst ersättningsbeloppets

nedsättande hos Konungens befallningshavande i det

län, där egendomen är belägen. 1 fråga om ersättning, som bestämts

jämlikt 9 §, vare lag samma.

Ersättning för vattenkraft samt för skada och intrång å fäst egendom

i andra fall än i första stycket avses skall ock nedsättas lios

Konungens befallningshavande, såframt jämlikt stadgandena i 59 eller

ÖO § uppsägning skall ske eller den fastighet, till vilken vattenkraften

hör eller som skadas, är besvärad av inteckning för fordran eller kan

jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för ogulden

köpeskilling; och varde i fall, som nu sagts, jämväl ersättning, som

må hava bestämts till innehavare av särskild rätt till fastigheten, nedsatt.

Skall ej uppsägning ske, och prövas förlusten av vattenkraft eller

skadan eller intrånget vara väsentligen utan betydelse för fordringsägarens

säkerhet, erfordras dock ej nedsättning.

Där på grund av vad i 53 § finnes föreskrivet den del av ersättningen

för skada å jordbruksfastighet, som utgör förhöjning över värdet,

skall för fastighetens räkning avsättas, skall, ändå att enligt andra

stycket nedsättning icke erfordras, sagda del hos Konungens befallningshavande

nedsättas.

I samband därmed att ersättning enligt denna lag bestämmes,

skall givas till känna, om och i vilken mån nedsättning efter ty ovan

sagts skall ske.

55 §.

Har mellan ägare, innehavare av nyttjanderätt eller andra tvist

yppats om bättre rätt till vad såsom ersättning skall utgå, eller skall

ersättning gäldas för egendom, som innehaves såsom fideikommiss, varde

ersättningen nedsatt hos Konungens befallningshavande, ändå att enligt

föreskrifterna i 54 § nedsättning ej erfordras; och stånde sedan i avbidan

på tvistens slutliga avgörande eller Konungens föreskrift angående

fideikommissmedlen ersättningsbeloppet i kvarstad, där ej enligt 69 §

utdelning bör äga rum.

56 §.

Ersättning, som ej efter ty i 54 och 55 §§ stadgas skall hos

Konungens befallningshavande nedsättas, varde erlagd till den, vilken

ersättningen tillerkänts. Avser ersättning arbete till förebyggande av

s. 404 Kontrollera mot PDF

404

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

skada å fast egendom, byggnads ändrande eller flyttande till annan plats

eller dylikt, bör dock, om inteckningshavare äskar det eller det eljest

anses erforderligt, i sammanhang med ersättningens fastställande bestämmelse

meddelas till beredande av säkerhet att medlen varda använda.

på föreskrivet sätt.

57 §.

Då ersättning hos Konungens befaliningsliavande nedsättes, skall

ersättningsgivaren till nämnda myndighet ingiva gravationsbevis rörande

den fasta egendom, varom fråga är, det utslag, varigenom ersättningsskyldigheten

blivit bestämd, samt, där ej förordnande jämlikt 11 kap.

67 § givits, bevis att utslaget vunnit laga kraft.

Varda nämnda handlingar ej ingmia till Konungens befallningshavande

vid nedsättning av ersättningen, åligge Konungens befallningshavande

att ofördröjligen på ersättningsgivarens bekostnad anskaffa

desamma.

58 §.

Fast egendom, som på grund av bestämmelse i denna lag skall

lösas, så ock lös egendom, som det må åligga den lösande att därjämte

övertaga, skall, om ej annorlunda överenskommes eller jämlikt stadgandet

i 61 § annorlunda bestämmes, avträdas å den fardag för avträdande pv

förhyrd lägenhet eller, där fråga är om jordbruksfastighet, ä den arrendefardag,

som inträffar näst efter sex månader, sedan ersättningens belopp

blivit fastställt genom utslag, som vunnit laga kraft, samt därefter uppsägning

skett hos ägaren.

Uppsägning må ej med laga verkan ske, med mindre ersättningen

för den fasta egendomen, såvitt den skall utgå i penningar, och, om

endast eu del av en fastighet skall lösas, ersättning för skada och intrång

å den återstående delen så ock ersättning för förlust av eller intrång

i särskild rätt till egendomen guldits i den ordning 54 § stadgar

samt, där strömfall skall lösas mot ersättning för vattenkraften medelst

kraftöverföring, säkerhet, som enligt 34 § föreskrivits, blivit ställd. Sker

ej sådan uppsägning inom ett år, sedan ersättningen blivit fastställd

genom utslag, som vunnit laga kraft, eller, där ersättningen skall utgå

medelst kraftöverföring, inom den längre tid, som av vattendomstolen

må hava bestämts, vare den väckta frågan förfallen, såvitt fastighetsägarens

rätt är beroende därav.

s. 405 Kontrollera mot PDF

405

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Har jämlikt 11 kap. 67 § förordnats, att vattendomstols utslag,

på grund varav läst egendom skall lösas, må verkställas utan hinder

därav, att det icke äger laga, kraft, skall egendomen avträdas å fardag,

som infaller näst efter sex månader sedan utslaget meddelats och därefter

uppsägning i den ordning ovan sägs ägt rum; dock skall i sådant

fall vad i nyssnämnda lagrum stadgas om ställande av pant eller borgen

vara fullgjort före uppsägningen.

Ersättning för lös egendom, som skall jämte den fasta egendomen

övertagas, så ock annan ersättning, som till följd av den lasta egendomens

avträdande tillkommer ägaren eller annan och som icke efter

ty ovan sägs skall före uppsägningen nedsättas, varde före tillträdesdagen

gulden. Ej må före den dag arbete eller annan åtgärd, varigenom

den fasta egendomen kan lida men, av tillträdaren verkställas.

59 §.

Har föreskrift meddelats, att boningshus, kvarn, såg eller annan

byggnad, som användes till handels-, hantverks- eller fabriksrörelse eller

annan yrkesutövning, skall till följd av skada därå genom företag enligt

denna lag i dess helhet ersättas eller ock flyttas till annan plats, skall

vad i 58 § stadgas för det fall, att fast egendom skall lösas, äga motsvarande

tillämpning. Lag samma vare, där strömfallsägare skall avstå

vattenkraft, som är av honom tillgodogjord.

60 §.

Prövas genom företag enligt denna lag sådant men tillskyndas

jordbruksfastighet, att jordbruket därå för framtiden icke kan med fördel

drivas, skola, ändå att ägaren icke påkallar fastighetens lösande, bestämmelserna

i 58 § om uppsägning och fardag äga motsvarande tilllämpning.

61 §.

Utan hinder av föreskrifterna i 58—60 §§ må kunna bestämmas

längre eller kortare uppsägningstid eller annan tillträdesdag än där stadgas,

såframt sådant finnes erforderligt till förebyggande av alltför skilda

tillträdestider beträffande olika fastigheter eller lägenheter eller ock gagnet

av ändring i tidsbestämmelserna med hänsyn till det ifrågasatta företagets

snara genomförande eller annan omständighet prövas vara över
-

s. 406 Kontrollera mot PDF

406

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

vägande i förhållande till den olägenhet, som därav kan följa för deri

andra parten; tillskyndas genom dylika bestämmelser särskild olägenhet,

skall gottgörelse därför givas.

62 §.

I sammanhang med beslut om ersättning i fall, som avses i 58 —

60 §§, skall besked meddelas om vad ersättningsgivaren åligger i avseende

å uppsägning så ock om tiden för tillträde.

63 §.

Där i fall, som i 58—60 §§ förmälas, linnes i målet uppgiven

arrendator eller hyresgäst, vars rätt är av företaget beroende, vare han

ej pliktig att avflytta eller avstå från vad han innehar förrän efter åtnjuten

uppsägningstid i enlighet med ovan givna föreskrifter; och må

dessförinnan arbete, varigenom hans rätt kränkes, ej av tillträdaren

vidtagas.

64 §.

Om sättet för verkställande av uppsägning enligt förestående §§

galle vad om uppsägning av arrende- och hyresavtal finnes särskilt

stadgat.

65 §.

Har, sedan värde sattes å egendom, som skall lösas, men innan

ersättningsbeloppet guldits, ägaren gjort nödig eller nyttig kostnad därå,

vare han berättigad att undfå ersättning härför, därest icke kostnaden

blivit gjord i uppenbar avsikt att vinna högre ersättning. Tvist härom

varde prövad av allmän domstol, och må emellertid egendomen tillträdas,

där den, som skall utgiva ersättningen, hos Konungens befallningshavande

ställer pant eller borgen för det, varom tvistas.

66 §.

Skall i andra fall än i 58—60 §§ sägs ersättning gäldas med

oenningar för skada, förlust eller intrång, som tillskyndas någon genom

företag eller åtgärd enligt denna lag; då må ej arbete å annans mark

verkställas eller åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas, innan

föreskriven ersättning guldits. Varder ej ersättningen gulden inom

tid, som genom avtal eller eljest i laga ordning blivit bestämd eller

om sådan bestämmelse saknas, inom fem år efter det ersättningens

s. 407 Kontrollera mot PDF

407

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

belopp blivit fastställt genom utslag, som vunnit laga kraft, varu den

då väckta frågan förfallen, i vad sådan ereättningstagares rätt angår.

Vad i G5 § finnes stadgat i fråga om ersättning för nödig eller

nyttig kostnad å egendom, som.skall lösas, äge motsvarande tillämpning,

där dylik kostnad göres å egendom, som skadas eller lider intrång.

67 §.

klar på grund av förordnande jämlikt 11 kap. 67 § vattendomstols

utslag gått i verkställighet, innan det vunnit laga kraft, och

varder till följd av klagan över utslaget ersättning, som enligt ovan

givna regler skall hos Konungens befallningshavande nedsättas, slutligen

bestämd till högre belopp än det redan nedsatta, åligge ersättningsgivaren

att inom trettio dagar från det utslag i målet vunnit laga

kraft nedsätta det överskjutande beloppet, vid äventyr att detta eljest

på ansökan av den till ersättningen berättigade eller, där flera må äga

rätt därtill, någon av dem genom Konungens befallningshavandes försorg

hos den försumlige uttages. Bestämmes ersättningen ej till högre

belopp, göre ersättningsgivaren, sedan utslag i målet vunnit laga kraft,

anmälan härom hos Konungens befallningshavande. Ej må, ändå att

ersättningen varder till lägre belopp bestämd, vad redan nedsatts återkrävas,

och gälle vad nu sagts jämväl, då ersättningen guldits i annan

ordning än genom dess nedsättning.

Har eljest ersättning till följd av företag enligt denna lag fastställts

först efter det företaget blivit utfört, och skall enligt stadgandena

i 54 § ersättningen hos Konungens befallningshavande nedsättas, vare

ersättningsgivaren pliktig att inom trettio dagar sedan det utslag, varigenom

ersättningsbeloppet blivit bestämt, vunnit laga kraft, nedsätta

beloppet vid äventyr, som i första stycket sägs.

Om Konungens befallningshavandes befattning med nedsatta

ersättningsmedel.

68 §.

Medel, som jämlikt 54 och 67 §§ blivit hos Konungens befallningshavande

nedsatta, skola, i den mån ej utbetalning av dem kan omedelbart

försiggå, ofördröjligen insättas i bankinrättning för att där innestå mot

ränta. I fall, som avses i 58—60 §§, skall räntan intill tillträdesdagen

komma ersättningsgivaren till godo.

s. 408 Kontrollera mot PDF

408

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

69 §.

Nedsatta ersättningsmedel skola jämte därå upplupen ränta av Konungens

befallningshavailde utbetalas till den, som är till desamma berättigad.

I fall, som avses i 58''—60 §§, må dock utbetalning ej ske före

tillträdesdagen.

Har särskild förening bildats för förvaltning av medel, som avsatts

jämlikt 53 §, överlämne Konungens befallningshavande dem till föreningens

styrelse.

Besväras fast egendom, som löses, av sökt eller beviljad inteckningför

fordran, eller kan egendomen jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i

ägarens hand häfta för ogulden köpeskilling, varde den för egendomen

bestämda ersättningen efter avdrag av medel, som avsatts jämlikt

53 §, så ock, om endast en del av fastighet löses, ersättning till ägaren

för skada och intrång å den återstående delen av Konungens befallningshavande

fördelad i den ordning, som för fördelning av köpeskilling

för utmätningsvis såld fast egendom är stadgad. År egendomen förutom

av fordran besvärad av sådan nyttjanderätt, rätt till servitut eller rätt

till avkomst eller annan förmån, varigenom egendomens värde minskas,

och åtnjuter rättigheten sämre rätt än fordringen, vare fordringsägaren

berättigad att, om och i den mån ersättningen för egendomen understiger

det värde denna skulle äga, därest den ej varit av rättigheten

besvärad, för den del av fordringen, som må överskjuta ersättningen för

egendomen, erhålla betalning ur det till rättighetens innehavare bestämda

ersättningsbeloppet, och varde gottgörelsen till denne i motsvarande

mån förminskad.

i fråga om ersättning, som bestämts på grund av stadgandena i

9 §, eller som blivit jämlikt 54 § andra stycket nedsatt skall vad nyss

sagts om fördelning äga motsvarande tillämpning; dock att utbetalning

må ske till vederbörande fastighetsägare eller till den, vilken ersättningen

eljest tillerkänts, där det visas, att fordringsägare, som i tredje stycket

omförmäles, lämnat medgivande därtill.

70 §.

Sammanträde för fördelning av ersättning efter ty i 69 § sägs

varde hållet så snart ske kan, dock i fall, som avses i 58—60 §§, ej före

tillträdesdagen. Kallelse till sammanträde skall genom Konungens befallningshavandes

försorg med posten sändas till ägaren av den fastighet,

varom fråga är, kända innehavare av fordran, som skall utgå ur ersätt
-

s. 409 Kontrollera mot PDF

409

KungI. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

ningen, samt rättighetshavare, åt vilka särskild ersättning blivit bestämd;

är innehavare av fordran okänd, föranstalte ock Konungens befallningshavande,

att kungörelse om sammanträdet minst fjorton dagar förut

uppläses i kyrkan för den församling, där fastigheten är belägen, samt

införes i allmänna tidningarna och tidning inom orten.

De med fördelning, som nu nämnts, förenade kostnader skola gäldas

av ersättningsgivaren.

Om anmälan i vissa fall till vederbörande domstol.

71 §•

År fast egendom, som enligt denna lag löses med penningar, intecknad,

åligge Konungens befallningshavande att, sedan den genom lagakraftvunnet

utslag bestämda ersättningen blivit nedsatt samt egendomen

avträdd, därom ofördröjligen göra anmälan å landet hos domaren och i

stad hos rätten. Har egendomen avträtts, innan ersättningen blivit slutligt

fastställd, och varder ersättningen ej bestämd till högre belopp än

det enligt stadgandet i 58 § redan nedsatta, skall anmälan, som nu sagts,

göras så snart lagakraftägande utslag i målet till Konungens befallningshavande

ingivits.

Utfaller, då en del av intecknad fastighet eller en eller flera av

gemensamt intecknade fastigheter blivit avträdda, vid fördelning av ersättningen

likvid å intecknings huvudsto], åligge ock Konungens befallningshavande

att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit

laga kraft, ofördröjligen göra anmälan efter ty nyss sagts och tillika

insända fördelningslängden. Lag samma vare, där vid fördelning av

ersättning, som bestämts jämlikt 9 § eller som blivit på grund av stadgandet

i 54 § andra stycket nedsatt, likvid utfallit å huvudstol av intecknad

gäld.

Utan hinder därav, att fördelning av ersättning ägt rum och blivit

godkänd eller vunnit laga kraft, äge inteckningshavare, vars fordran

icke blivit till fullo betäckt, den rätt, varom i 73 § förmäles.

72 §.

Har för samfällt strömfall, som löses jämlikt 2 kap. 7 §, ersättningen,

såvitt angår andel i fallet, tillhörig annan än den lösande, bestämts

att utgå medelst kraftöverföring, och är sådan del av strömfallet

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 höft. (Nr 128.) 52

opaginerad Kontrollera mot PDF

ilo

1tungt. Maj-.ts Md. proposition Nr 128.

med inteckning besvärad, ankomme på den lösande att, sedan han tillträtt

fallet och kraftöverföringen i föreskriven ordning påbörjats, därörti

göra anmälan å landet hos domaren och i stad hos rätten; skolande till

styrkande av det förhållande, varom anmälan göres, företes intyg av

vederbörande ersättningstagare eller ock av två stämningsmän eller andra

trovärdiga personer.

Om rätt för fordringsägare att påkalla prövning av ersättnings

belopp.

73 §•

Förmenar innehavare av fordran, varför fast egendom på grund av

inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, att ersättning

för denna eller lör därifrån förlorad vattenkraft eller för skada och

intrång å egendomen blivit för lågt beräknad, vare han, i den män domstol

till följd av överenskommelse mellan ersättningsgivaren och egendomens

ägare rörande ersättningens belopp eller av annan anledning ej

ingått i prövning av ersättningsbeloppet, berättigad att, där ej full betalning

för hans fordran lämnas honom, äska att ersättningen, såvitt på

hans eller annan sådan fordringsägares rätt inverkar, varder av vattendomstolen

bestämd. Talan härom skall anhängiggöra sist inom sex

månader efter det fördelning av ersättningen vunnit laga kraft eller,

där ersättningen bestämts att utgå i kraft, efter den för kraftöverföringens

början bestämda tid; försittes tid, som nu sagts, vare rätt till talan

förlorad.

Om återlösningsrätt.

74 §.

Har fast egendom blivit på grund av stadgande i denna lag mot

ersättning i penningar avträdd, och varder ej inom den bestämda tiden

för fullbordandet av det företag, för vars utförande egendomen blivit

löst, egendomen för det medgivna ändamålet använd; då äge förre

ägaren eller hans rättsinnehavare och, om en del av en fastighet avträtts,

ägaren av den återstående delen inom två år därefter hos vattendomstolen

anhängiggöra talan om rätt att få återlösa egendomen. Prövas

sådana omständigheter för handen, att företaget eller den del därav, för

s. 411 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. preposition Nr 12H. 411

vilken egendomen blivit löst, må anses såsom övergivet, värde talan

bifallen; eljest iige domstolen förordna, att med prövningen bör på viss,

av domstolen bestämd tid anstå.

Godkännes anspråket, och kunna parterna ej sämjas om ersättningens

belopp, varde detta av domstolen bestämt till egendomens fidla

värde vid ‘ den tid återlösen sker; ej må dock värdet sättas högre än

det belopp, för vilket egendomen blivit avträdd. Har efter det egendomen

blivit avträdd å densamma uppförts byggnad eller eljest nedlagts

kostnad, skall med avseende härå vad om lösningsrätt till exproprierad

egendom är stadgat äga motsvarande tillämpning.

10 KAP.

Om syneförrättning.

1 §•

Angående syneförrättning, som avser dikning eller annat avledande

av vatten för torrläggning av mark, gälle vad därom finnes eller kan

varda särskilt stadgat.

11 KAP.

Om domstolar och rättegång i vattenmål.

Om de domstolar, som skola döma i vattenmål.

1 §•

Första domstol i vattenmål benämnes vattendomstol.

Överdomstol i vattenmål (vattenöverdomstol) är Svea hovrätt i den

sammansättning" nedan sägs.

I de mål, som dragas under Konungens prövning, dömer högsta

domstolen.

Om vattendomstol.

2 §•

Vattendomstol består av en vattenrättsdomare såsom ordförande

samt såsom Övriga ledamöter tyå vattenrättsingenjörer och två vatteprättsnämndemän.

s. 412 Kontrollera mot PDF

412

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 128.

Yattenrättsdomare skall vara lagkunnig, i domarevärv erfaren man.

Vattenrättsingenjörerna skola vara i vattenfrågors tekniska behandling

sakkunniga och erfarna män, den ene särskilt beträffande byggande

i vatten och den andre särskilt i frågor om torrläggning av mark.

Vattenrättsnämndemännen, som böra vara allmänt betrodda, om sin

orts förhållanden kunniga män, skola vara valbara till nämndemansbefattning

vid häradsrätt inom orten och må ej hava uppnått sextiofem

års ålder.

3 §•

Yattenrättsdomare förordnas av Konungen för viss tid.

Lag samma vare beträffande vattenrättsingenjör; dock att, om

lämplig person, villig att åtaga sig förordnandet för viss tid, ej finnes

att tillgå, Konungen äger uppdraga åt vattenrättsdomaren att, intill

dess annorlunda kan varda bestämt, för varje mål till ledamot inkalla

person, som av Konungen förklarats behörig att mottaga sådan kallelse.

4 §•

Vattenrättsnämndemän utses för sex år, i Norrland ävensom Värmlands

och Kopparbergs län en för varje tingslag samt i övriga delar av

riket en för varje domsaga, på det sätt som om utseende av ledamot i

ägodelningsrätt finnes stadgat; dock skall vid val av de sockenfullmäktige,

som skola utse vattenrättsnämndemän, en var, som i kommunens

allmänna angelägenheter är röstberättigad, äga en röst. Består domsaga,

för vilken allenast en vattenrättsnämndemän skall utses, av två

eller flera tingslag, förrättas valet av vattenrättsnämndemän inför den

av domsagans häradsrätter, som domhavanden bestämmer. Om valets

utgång skall domhavanden så snart ske kan meddela vattenrättsdomaren

underrättelse.

Finner domhavanden eller vattenrättsdomaren, att vattenrättsnämndeman

upphört att vara valbar, eller har vattenrättsnämndemän

hos domhavanden eller vattenrättsdomaren lagligen avsagt sig uppdraget,

förordne domhavanden om nytt val.

Om skyldighet att åtaga sig uppdrag som vattenrättsnämndemän

och att kvarstå i uppdraget så ock att efter avgång fortfarande bestrida

befattningen, intill dess besked inkommit till vattenrättsdomaren att

annan blivit utsedd, skall vad som finnes stadgat beträffande nämndeman

i häradsrätt äga motsvarande tillämpning.

s. 413 Kontrollera mot PDF

413

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

5 §.

Av de till vattenrättsnämndemän valda skola i vattendomstoleu

tjänstgöra de två, som av vattenrättsdoinaren för varje mål kallas därtill.

Till tjänstgöring böra kallas nämndemän från det län, som beröres

av det ifrågavarande målet; avser målet företag, som berör mer än ett

län, avgöre vattenrättsdoinaren, om nämndemännen skola tagas från

olika län eller från ett av dem.

Hålles vattendomstolens sammanträde vid syn på stället, böra

företrädesvis de närmast boende nämndemännen kallas att tjänstgöra.

6 §•

Vid jäv eller annat förfall för vattenrättsdomare eller vattenrättsiugenjör,

som för viss tid förordnats, varde ställföreträdare förordnad

av vattenöverdomstolen; och skall vad i 2 § finnes stadgat beträffande

vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör äga tillämpning jämväl i fråga

om ställföreträdare för dem.

Där annan ledamot i vattendomstolen än vattenrättsdoinaren eller

vattenrättsingenjör, som av Konungen för viss tid förordnats, är av jäv

eller annat förfall hindrad att deltaga i visst måls handläggning eller i

visst domstolens sammanträde, kalle vattenrättsdomaren annan behörigperson

i stället. Vid förfall för nämndeman må vattenrättsdomaren,

där annnan vald nämndemans tillkallande skulle medföra avsevärd tidsutdräkt,

kalla annan ojävig, till befattning som vattenrättsnämndemän

valbar man att tjänstgöra i domstolen.

^ §•

Har ledamot i vattendomstol ej förut avlagt domareed, skall han

före inträde i tjänstgöring avlägga sådan ed inför vattenrättsdomaren

eller ock inför allmän underrätt.

Förutom de i rättegångsbalken stadgade jäv mot domare i allmänhet

gälle såsom jäv mot ledamot i vattendomstol: om han såsom sakkunnigt

biträde åt vattendomstolen eller eljest tagit befattning med det

foretag eller den åtgärd, varom i målet är fråga.

8 §•

Hos vattendomstol skall vara anställd en lagkunnig sekreterare,

förordnad av Konungen, som ock äger, när sådant finnes lämpligt, återkalla

förordnandet.

s. 414 Kontrollera mot PDF

414

Kv,ngl. Ma,j:ts nåd■ proposition Nr 1$8.

9 §■

Antalet vattendomstolar i riket bestämmes av Konungen.

Gränserna för de till varje vattendomstol hörande områden skola

följa vattendelare mellan olika vattensystem, efter ty Konungen närmare

förordnar.

10 §.

Vattenmål prövas av den vattendomstol, inom vars område anläggning,

företag eller åtgärd, varom fråga är, verkställts eller skall

verkställas. Skulle på grund av vad nu sagts prövningen av visst

vattenmål tillkomma mer än en vattendomstol, vare den av domstolarna

behörig, inom vars område anläggningen, företaget eller åtgärden huvudsakligen

verkställts eller skall verkställas.

Fråga om vattendomstolarnas inbördes behörighet må ej upptagas

av högre rätt.

§•

För sina sammanträden vare vattendomstol berättigad att disponera

över nödiga lokaler i tings- eller rådhus, allmän skola eller annan

allmän byggnad, som icke är för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga

ändamål eller utgöres av gudstjänstlokal.

Vållas särskilda utgifter för uppvärmning, belysning, städning eller

dylikt, skola de ersättas.

12 §•

Yppas, då beslut skall av vattendomstol meddelas, skiljaktiga meuipgar,

vare lag som i rättegångsbalken linnes stadgat beträffande andra

domstolar än häradsrätt. Vid omröstning säge vattenrättsdomaren siu

mening först, därefter vattenrättsingenjörerna och sist nämndemännen.

13 §.

Åtal mot ledamot i vattendomstol för fel eller försummelse i ämbetet

skall upptagas av Svea hovrätt.

s. 415 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 128. 415

14 §.

1 allt, varom ej i denna lag eller i annan lag eller författning är

särskilt stadgat, skall beträffande vattendomstolar och rättegången därstädes

lända till efterrättelse vad i fråga om allmän underrätt tinnes

föreskrivet, där det tillämpligt är.

15 §.

Vattenrättsdomare vare pliktig att för tid, då han till följd av sammanträde

med vattendomstolen ej kan träffas å sitt tjänsterum, skriftligen

förordna någon att i vattenrättsdomarens ställe mottaga handlingar;

och må, i den utsträckning vattenrättsdomaren finner lämpligt, förordnandet

innehålla uppdrag för den förordnade att jämväl meddela beslut

i frågor, vilka ankomma på vattenrättsdomarens avgörande å tjänsterummet.

Ej må dock annan än vattenrättsdomaren pröva, huruvida

gjord vadeanmälan rätteligen skett.

Har under vattenrättsdomarens frånvaro inkommit handling, i anledning

varav skyndsamt beslut är av nöden, och tillkommer det ej den,

som mottagit handlingen, att beslutet meddela, skall, där så lämpligen

kan ske, handlingen ofördröjligen tillsändas vattenrättsdomaren.

Om vattenöverdomstol.

16 §.

Vid utövandet av sin verksamhet som vattenöverdomstol skall Svea

hovrätt bestå av ordföranden å en av hovrättens divisioner såsom

ordförande, tre andra ledamöter i hovrätten samt en ledamot i kammarkollegiet.

År fråga allenast om förordnande av ställföreträdare för vattenrättsdomare

eller vattenrättsingenjör eller om föreläggande att i vattenmål

inkomma med handlingar eller om utsättande av ny tid eller beviljande

av anstånd med avseende å ingivande av handling eller vidtagande

av annan åtgärd i dylikt mål, må hovrätten vara sammansatt

såsom vid handläggning av andra mål än vattenmål.

Har ledamot i vattenöverdomstol ej förut avlagt domareed, skall

han före inträde i tjänstgöring avlägga sådan ed inför Svea hovrätt.

Angående jäv mot ledamot i vattenöverdomstol gälle vad i 7 §

andra stycket finnes stadgat om jäv mot ledamot i vattendomstol.

s. 416 Kontrollera mot PDF

416

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Om vad till vattenmål är att hänföra.

17 §•

Till vattenmål hänföras följande mål:

A. ansökningsmål:

1. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 20 §, huruvida och under

vilka villkor byggande i vatten må ske;

2. ansökan om godkännande jämlikt tredje stycket i nyssnämnda

lagrum av verkställt ändrings- eller reparationsarbete å byggnad i vatten;

3. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 25 § av befintlig vattenbyggnads

laglighet;

4. ansökan jämlikt 2 kap. 31 § första stycket om meddelande av

bestämmelser rörande hushållning med vatten;

5. ansökan jämlikt 2 kap. 34 § om rätt att utriva byggnad i

vatten;

6. ansökan om prövning jämlikt 3 kap. 11 § rörande sättet och

villkoren för verkställande av vattenreglering, som avses i 3 kap. 1 §,

så ock angående delaktigheten i kostnaden för företaget;

7. ansökan om anstånd med fullbordande av företag, vartill medgivande

enligt denna lag lämnats;

8. ansökan om prövning jämlikt 4 kap. 1 §, huruvida och i

vilken utsträckning skyldighet må åläggas ägare av strömfall att tillhandahålla

kraft åt kringliggande bygd, så ock ansökan jämlikt 4 kap.

4 § att komma i åtnjutande av kraft, som på grund av dylikt åläggande

skall tillhandahållas;

9. ansökan om nyprövning enligt 4 kap. 5 eller 16 §;

10. ansökan om bestämmande av avgift enligt 4 kap. 14 §;

11. ansökan jämlikt 9 kap. 17 § om överflyttniijg från en fastighet

till en annan av rättighet till kraftbelopp, vilket utgår i ersättning för

förlorad vattenkraft.

B. stämningsmål:

12. talan om borttagande eller ändrande av annan tillhörig byggnad

i vatten för uttagande av vattenkraft eller vattnets tillgodogörande

annorledes i industriellt syfte, för vattenreglering, för fiske eller fiskens

framkomst, för bevattning eller för ändamål, som avses i 2 kap. 40 §

andra stycket, eller för järnvägsbro eller allmän vägbro, såframt talan

s. 417 Kontrollera mot PDF

417

Kungl. Maj:ta nåd. proposition Nr 128.

grundas därå, att byggnaden icke tillkommit i laga ordning eller icke

är av laga beskaffenhet;

13. talan om ersättning för skada eller intrång av sådan byggnad

i vatten, som under 12 sägs;

14. talan om ansvar för det sådan byggnad utförts eller ändrats

i strid mot stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som meddelals

i sammanhang med arbetets medgivande, eller för det någon mot stadgandet

i 2 kap. 20 § tredje stycket underlåtit att söka vattendomstolens

godkännande av verkställd ändring å dylik byggnad;

15. talan jämlikt 2 kap. 24 § om ändrande av byggnad i vatten,

vartill vattendomstolen meddelat tillstånd, eller om ändrade föreskrifter

rörande hushållningen med vattnet vid sådan byggnad;

16. talan om ansvar eller skadestånd för hushållning med eller

framsläppande av vattnet i strid mot lag eller givna föreskrifter så ock

talan jämlikt 2 kap. 31 § andra stycket om meddelande av dylika föreskrifter

eller ändrande av förut givna sådana i fråga om annan tillhörig

byggnad i vatten;

17. talan, som grundas därå, att den, vilken är skyldig att underhålla

sådan byggnad i vatten, som under 12 sägs, brister i fullgörande

av denna skyldighet, eller därå, att någon utan erhållet medgivande,

där sådant erfordras, utriver dylik byggnad;

18. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2

kap. 23 § om gottgörelse för damm eller annan vattenbyggnad eller

om fortsatt tillgodogörande av annan tillhörigt vatten och bestämmande

av ersättning därför, jämlikt 2 kap. 10 § om bestämmande av

fiskeavgift, jämlikt 2 kap. 14 § om rätt till intrång å annans fastighet

i vissa avseenden, jämlikt 2 kap. 15 § om rätt att begagna annan tillhörig

byggnad i vatten eller jämlikt 2 kap. 16 § om rätt till utmål å

annans fastighet;

19. talan utan samband med ansökningsmål om tillämpning av

stadgandena i 1 kap. 6—13 §§;

20. talan jämlikt 3 kap. 6 § om skyldighet för ägare av strömfall

att deltaga i kostnad för vattenreglering och om beräkning av den

kostnad, vari strömfallsägare har att taga del;

21. talan jämlikt 3 kap. 9 § om skyldighet för den, som av

vattenreglering tillskyndats båtnad i annat hänseende än såsom ägare

av strömfall, att lämna bidrag till företaget;

22. talan jämlikt 9 kap. 25, 29, 31 eller 42 § om ändrade föreskrifter

rörande kraftbelopp, som utgår i ersättning för förlorad vattenkraft,

samt om ändring i vad förut bestämts angående uttagningskost
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 höft. (Nr 128.) 53

s. 418 Kontrollera mot PDF

418

Knngl. Maj:ts nåd, proposition Nr 128.

nådens storlek och dess gäldande, så ock talan om förnyad prövning

av sådan ständig avgälds belopp, som omförmäles i 9 kap. 23 §;

23. talan om fördelning av uppburen penningersättning, varom i

9 kap. 31 § förmäles;

24. talan om fastställande av vite, som i 9 kap. 37 § sägs, eller

om höjning eller sänkning av redan bestämt sådant vite;

25. talan jämlikt 9 kap. 39 § om rätt att åter komma i åtnjutande

av vattenkraft, som strömfallsägare till följd av företag enligt denna lag

gått förlustig;

26. talan jämlikt 9 kap. 73 § av innehavare av fordran, varför

fast egendom häftar, om högre ersättning för egendomen eller för därifrån

förlorad vatten kraft eller för skada eller intrång därå;

27. talan jämlikt 9 kap. 74 § om rätt att få återlösa fast egendom,

som på grund av stadgande i denna lag blivit av annan löst.

Där i denna lag finnes föreskrivet, att vad i något av de här ovan

åberopade lagrum stadgas skall äga tillämpning å annat fall än som

avses i samma lagrum, skall ock talan, som rör sådan tillämpning,

hänföras till vattenmål.

18 §.

Där byggnad i vatten verkställts eller skall verkställas, utom

för annat ändamål, jämväl för allmän farleds eller allmän flottleds räkning

eller för torrläggning av mark, må den omständigheten ej utgöra

hinder för tillämpning av bestämmelserna i 17 §, utan så är att byggnaden

verkställts eller skall verkställas huvudsakligen för farledens eller

flottledens räkning eller för marks torrläggning.

Har vattendomstol till prövning upptagit mål, som rör farled eller

flottled eller marks torrlägga ing, må ej målet upptagas till behandling

av annan myndighet, där ej högre rätt, dit frågan om vattendomstolens

behörighet i laga ordning dragits, förklarat målet ej vara att hänföra

till vattenmål.

19 §.

Om gärning, som är belagd med straff enligt 13 kap. 11, 12 eller

L3 §, är straffbar jämväl enligt stadgande i allmänna strafflagen, vilket

innehåller strängare straffskala än vattenlagens, varde åtal för sådan

gärning jämte vad med den talan hör samman icke räknad till

vattenmål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

41»

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

20 §.

Vid vattendomstol anhängiggjord talan, som ej enligt 17 § är att

hänföra till vattenmål, men som rör i denna lag behandlat ämne, må av

vattendomstolen upptagas, därest invändning mot domstolens behörighet

icke i laga ordning göres eller den väckta frågan finnes hava avsevärd

betydelse för vattenförhållandena. Upptages talan, som nu nämnts,

varde målet räknat som vattenmål. Ej må dock på grund av vad nu

sagts vid vattendomstol upptagas talan om ansvar för gärning, varå de

i denna lag givna straffbestämmelser icke äro tillämpliga.

Där i denna lag stadgas särskild ordning för behandling av viss

fråga, lände det till efterrättelse.

21 §.

Finnes vid allmän domstol anhängiggjord talan, som ej enligt 17

§ är att hänföra till vattenmål, men som rör i denna lag behandlat

ämne, angå fråga om avsevärd betydelse för vattenförhållandena, äge,

på hemställan av den allmänna domstolen, vederbörande vattendomstol

förordna om målets upptagande därstädes. Meddelas sådant förordnande,

hänvise den allmänna domstolen målet till fortsatt handläggning och

avdömande vid vattendomstolen, och varde målet räknat som vattenmål.

Har vattendomstol meddelat beslut i anledning av hemställan,

som nu sagts, skall vid det beslut förbliva.

Där någon, mot vilken vid allmän domstol föres talan om borttagande

eller ändrande av annan byggnad i vatten än som avses i 17 §

12, förrän målet blivit vid underrätten avgjort visar, att han hos vederbörande

vattendomstol gjort, ansökan om sådan prövning beträffande

byggnaden, som i 17 § 3 sägs, skall, såframt ej frågan rör tvist om

äganderätt till fastighet eller omfattningen av fastighets ägoområde,

den allmänna underrätten hänvisa det där anhängiga målet till handläggning

och avdömande vid vattendomstolen i sammanhang med ansökningsmålet.

Varder den hos vattendomstolen gjorda ansökningen avvisad

eller återkallas densamma eller förklaras den hava förfallit, skall

på anmälan av någondera parten den allmänna underrätten ånyo

upptaga det där anhängiggjorda målet och detsamma slutligen avdöma.

. 22 §

Vattendomstol äge, i den mån det finnes lämpligen kunna ske,

pröva invändningar i vattenmål, ändå att de röra rättsförhållanden, som

s. 420 Kontrollera mot PDF

420

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

ej skola bedömas efter denna lag, så ock yrkanden, vilka hava samband

med den ansökan eller talan, varom i målet huvudsakligen är. fråga;

dock må vattendomstolen ej avgöra tvist om äganderätt till fastighet

eller omfattning av fastighets ägoområde.

23 §.

År mål, som rör i denna lag behandlat ämne, prövat av vattendomstol,

må fråga, huruvida målet är av beskaffenhet att hava bort

upptagas av allmän domstol eller av annan myndighet än domstol,

komma under bedömande i högre rätt allenast där frågan av part i laga

ordning dragits under den högre rättens prövning eller ock vattendomstolen

mot stadgandena i 20 § dömt i ansvarsfråga, som ej bort av

vattendomstolen upptagas, eller över invändning, som angår tvist om

äganderätt till fastighet eller omfattningen av fastighets ägoområde,

eller ock prövat fråga, för vars behandling särskild ordning finnes i

denna lag föreskriven.

24 §.

Väcker någon i vattenmål anspråk, av vars bedömande vattenmålets

utgång är beroende, men som finnes ej kunna i det mål avgöras,

må vattendomstolen, om sådant äskas av part och domstolen prövar det

lämpligt, med hänvisning till parterna att i särskild rättegång tvista

om det väckta anspråket emellertid fortsätta vattenmålets handläggning

och däri meddela beslut med giltighet allenast under förutsättning av

viss utgång å den särskilda tvisten. •

Brister denna förutsättning, är sådant beslut utan verkan; och skall

i ty fall, sedan den särskilda tvisten blivit slutligen avgjord, på anmälan

av part vattenmålet upptagas till förnyat bedömande.

25 §.

Har i vattenmål, förrän målet företagits till handläggning vid sammanträde

med vattendomstolen, sökande eller kärande återkallat sin talan

eller denna förklarats förfallen, och vill svarandepart yrka ersättning

för sina kostnader å målet, skall sådant yrkande anhängiggöras vid

allmän domstol. "; <

s. 421 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj .in nåd. proposition Nr 128.

421

Om förfarandet vid vattendomstol i ansökningsmål.

26 §.

Ansökan, som i 17 § 1—11 sägs, skall göras skriftligen och ingivas

till vattenrättsdomaren i det antal exemplar, som finnes nedan

för varje fall föreskrivet.

27 §.

1 mom. Ansökan enligt 17 § 1 skall vara åtföljd av de ritningar

jämte beskrivning och andra handlingar samt innehålla de upplysningar,

vilka erfordras för bedömande av det tillämnade företagets beskaffenhet,

omfattning och verkningar. Särskilt skola så fullständigt som möjligt uppgivas

den eller de fastigheter, vara byggandet skall ske eller vilka företaget

el jest efter ty i 14 kap. 4 § sägs angår, vederbörande ägares och

nyttjanderättshavares namn och hemvist samt de ersättningsbelopp sökaudon

förmenar böra till följd av företaget utgå till dylik fastighetsägare

eller andra. År fråga om utförande av byggnad för vattens tillgodogörande,

skall uppgift lämnas å det område, med vilket, enligt sökandens

åsikt, rätten till vattnets tillgodogörande lämpligen bör vara för framtiden

förenad. Beträffande anläggning för uttagande av vattenkraft

varde därjämte storleken av den vattenkraft, som beräknas kunna vid

lågvatten uttagas genom anläggningen, uppgiven.

1 fråga om ansökan enligt 17 § 2, 3, 4 och 6 skall vad i törsta

stycket stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

2 mom. Ansökan, som i 17 § 5 sägs skall vara åtföljd av den beskrivning

å byggnadens läge och beskaffenhet samt innehålla de upplysningar

i övrigt, som erfordras för bedömande av verkningarna utav

byggnadens utrivande.

3 mom. Då ansökan göres enligt 17 § 11, skall sökanden förete

bevis därom, huruvida den fastighet, varifrån rättigheten till överförd

kraft skall överflyttas, är besvärad med inteckning, ävensom de överenskommelser,

som i ärendet må hava träffats med inteckningshavare. Ansökningen

skall därjämte innehålla uppgift å den plats, dit kraften önskas

för framtiden Överförd, samt vara åtföljd av plan för den erforderliga

ledningens sträckning.

s. 422 Kontrollera mot PDF

422

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

28 §.

Avser ansökan, som ovan sägs, alternativa förslag, varde sådant

särskilt utmärkt och de åtföljande handlingarna därefter lämpade.

År sökanden oviss om något förhållande, varom i ansökningen

eller bilagorna därtill bör lämnas besked, bör sådant ock angivas.

29 §.

I mål, som i 27 § 1 och 2 mom. avses, skola samtliga ansökningshandlingar

ingivas i fem samt, där fråga är om företag, som berör

två eller flera län eller eljest ett vidsträckt område, ytterligare ett eller

flera exemplar efter vattenrättsdomarens beprövande. T övriga ansökningsmål

skola ansökningshandlingarna ingivas i tre exemplar.

Hava ansökningshandlingar ej ingivits i nödigt antal exemplar,

eller finner vattenrättsdomaren handlingarna eljest i något avseende

ofullständiga, förelägge han sökanden viss tid att ingiva vad ytterligare

erfordras, vid äventyr, om det försummas, att ansökningen anses förfallen.

30 §.

Avses med ansökan enligt 17 § 1 eller 2 ändring av befintlig

byggnad i vatten, må, där ej enligt denna eller äldre lag medgivande

erhållits till byggnaden i dess skick före vidtagande av den ändring,

varom fråga är, eller jämlikt 12 kap. 11 § första stycket ägarens rätt

att bibehålla byggnaden är fri från klander, ansökningen icke upptagas,

med mindre jämväl prövning av byggnadens laglighet påkallas.

31 §.

Finner vattenrättsdomaren, innan kungörelse utfärdas, som i 32 §

sägs, ingiven ansökan vara av beskaffenhet, att det uppenbarligen icke

tillkommer vattendomstolen att upptaga densamma, eller möter mot dess

upptagande hinder, varom i 30 § förmäles, varde ansökningen av vattenrättsdomaren

avvisad.

Där ansökningen, efter ty i 29 § eller i förevarande § sägs, av

vattenrättsdomaren förklaras förfallen eller avvisas, skall bevis därom med

de skäl, varå beslutet grundas, tecknas å ett exemplar av ansökningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

42.H

32 §.

Åro ansökningshandlingarna fullständiga, aller varder vad därutinnan

brister inom förelagd tid fullgjort, skall vattenrättsdomaren

skyndsamt inhämta nödiga upplysningar för bestämmande av det eller

de ställen, där handlingarna efter tv nedan sägs skola hållas för parterna

tillgängliga, samt därefter om ansökningen utfärda kungörelse.

I kungörelsen skola de fastigheter, som saken’ förmenas angå,

namngivas eller, i den mån det kan ske på oförtydbart sätt, utmärkas

medelst gemensam geografisk eller annan beteckning, varjämte, där

sökanden vill med tillärna^ byggnad tillgodogöra sig annan tillhörig

vattenkraft, särskild uppgift därom skall lämnas.

Kungörelsen skall tillika innehålla dels tillkännagivande:

att, intill dess frågan blivit slutligen prövad, ett exemplar av ansökningshandlingarna

skall för dem, som önska taga del därav, finnas

tillgängligt å viss för parterna välbelägen plats hos tjänsteman, kommunal

befattningshavare eller pålitlig enskild person eller, där ansökningen

angår företag, som berör två eller flera län eller eljest ett vidsträckt

område, å flera dylika ställen;

att, därest i målet avgivas erinringar eller påminnelser, varom i

39 § förmärs, eller sådant utlåtande, som i 45 § sägs, jämväl dess»

handlingar skola hållas tillgängliga på förut angivna ställe eller ställen;

att även vattendomstolens utslag i målet skall därstädes i avskrift

vara för parterna att tillgå; samt

att kallelser och andra meddelanden till parterna, under det målet

är anhängigt vid vattendomstolen, skola, där de icke röra allenast

sökanden eller ock särskilt tillställas den eller dem, till vilka de äro

riktade, ske på det sätt, att de genom vattenrättsdomarens försorg införas

i viss eller vissa tidningar inom orten och hållas tillgängliga så

som nyss är sagt;

dels ock erinran om innehållet i 38 och 53 §§ jämte besked om

den tid, inom vilken erinringar enligt 38 § skola ingivas.

Innefattar ansökan om tillstånd till utnyttjande av samfällt strömfall

så, som i 2 kap. 7 § sägs, tillika inbjudan till övriga delägare att

deltaga i företaget, skall i kungörelsen, med omförmälan av sistnämnda

förhållande, jämväl intagas föreläggande för delägare, som vill begagna

sig av inbjudningen, att tillkännagiva detta i den ordning och inom

den tid, som är förelagd för bestridande av ansökningen eller framställande

av invändningar i fråga om företaget, vid äventyr att den,

s. 424 Kontrollera mot PDF

424 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

som underlåter detta, skall hava försuttit sin rätt att bliva delaktig i

företaget.

År fråga om ansökan, varom i IT § 7 förmäles, skall kungörelse

enligt denna § utfärdas allenast, då vattenrättsdomaren prövar det

nödigt. Utfärdas ej sådan kungörelse, skall dock tiden och stället för

vattendomstolens sammanträde sist å tjuguförsta dagen förut kungöras

på sätt i 33 § första stycket sägs.

Om kungörelsens innehåll i fall, som avses- i 61 §, gälle vad där

finnes stadgat.

33 §.

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall genom vattenrättsdomarens försorg

dels för uppläsande så snart ske kan i kyrkan genast avsändas till

pastorsämbetet i den eller de församlingar, där fastigheter, som saken

förmenas angå, äro belägna, dels ock inom tio dagar införas i en eller

flera av ortens tidningar så ock i allmänna tidningarna. Ett exemplar

av kungörelsen skall tillika med ett exemplar av ansökningshandlingarna

ofördröjligen sändas till det eller de ställen, som i kungörelsen angivits.

Vattenrättsdomaren skall därjämte, såframt i målet är fråga om

ansökan enligt 17 § 1, 2, 3, 4 eller 6, utan dröjsmål i betalt öppet brev

eller brevkort å posten avlämna underrättelse om kungörelsens utfärdande,

om det eller de ställen, varest handlingarna i målet hållas för

parterna tillgängliga, samt om den för erinringars avgivande bestämda

tiden till envar i ansökningen uppgiven eller eljest för honom känd

ägare av fastighet, som i kungörelsen om förmäles, så ock till de kända

nyttjanderättskavare, vilkas rätt beröres i saken. Underrättelsen skall

adresseras till den fastighet, varom fråga är, såvitt ej säker kunskap

vinnes om annan adress inom landet för mottagaren. Varder efter ty i

37 § sägs sökanden ålagt att delgiva viss sakägare kungörelsen, erfordra»

ej underrättelse, som nu sagts, till sådan sakägare.

Där sakägare, soni i andra stycket sägs, varder för vattenrättsdomaren

känd först efter underrättelsernas utsändande, skall vattenrättsdomaren

ofördröjligen på ovannämnda sätt meddela sådan sakägare underrättelse

om målet så ock om vad han för sin rätts bevakande må hava

att iakttaga. Befinnes underrättelse, som blivit å posten avlämnad,

hava försetts med oriktig adress, och vinnes upplysning om mottagarens

rätta adress, eller finnes sakägare, till vilken underrättelse efter ty

ovan sägs bort sändas, hava förbigåtts, vare lag samma. Ej må dock

målets handläggning och avgörande uppehållas av anledning, som nu

sagts.

s. 425 Kontrollera mot PDF

425

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 128.

År jord eller annan fast egendom, som saken angår, samfälld för

helt skifteslag eller eljest för flera fastigheter, erfordras ej underrättelse,

varom ovan förmäles, till de särskilda delägarna i den samfällda egendomen.

Fianes för denna känd styrelse, varde stj^relsen på nämnda

sätt underrättad.

Ägare av fastighet, som saken angår, vare pliktig att till vattenrättsdomaren

eller vattendomstolen uppgiva innehavare av nyttjanderätt

till fastigheten, där dennes rätt beröres av saken. Underlåter han det,

och uppslår skada för nyttjanderättshavare, som saknat kännedom därom,

att företaget eller åtgärden angår fastigheten, skall ägaren, där han

visas hava ägt dylik kännedom, hålla nyttjanderättshavaren skadeslös.

Erinran härom varde införd i den kallelse, som enligt denna § tillsändes

fastighetens ägare.

34 §.

Finnes fastighet, till vars ägare enligt 33 § underrättelse skall

utsändas, tillhöra kronan eller allmän anstalt, eller av kronan eller dylik

anstalt innehavas under nyttjanderätt, insände vattenrättsdomaren utan

dröjsmål underrättelse om kungörelsens innehåll till Konungens befallningshavande

i det län, där fastigheten är belägen; och åligge Konungens

befallningshavande att ofördröjligen förordna ombud till bevakande

av kronans eller anstaltens rätt eller, där sådant bevakande tillkommer

annan myndighet, överlämna underrättelsen till den myndighet.

35 §.

Där fråga är om ansökan, varom i 27 § 1 och 2 mom. förmäles,

skall vattenrättsdomaren utan dröjsmål insända ett exemplar av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen till kammarkollegiet, som har att,

där det prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende av de allmänna

intressen, som kunna vara i fråga.

Föres efter ty nu sagts talan i målet av allmänt ombud,

åligge ombudet att på begäran tillhandagå dem, vilkas rätt beröres i

saken, med kostnadsfria råd angående bevakandet av deras rätt. Menar

part, att på grund av företagets omfattning eller eljest åliggande av nu

nämnd art bör uppdragas åt annan än allmänt ombud, göre anmälan

därom hos Konungeus befallningshavande i det län, inom vilket det

företag eller den åtgärd, ansökningen avser, huvudsakligen skall verkställas;

och må Konungens befallningshavande, där så prövas erforderligt

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 käft. (Nr 128.) 54

s. 426 Kontrollera mot PDF

426

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

för tillvaratagande av sakägarnas rätt, förordna särskild person att, på

sätt nyss nämnts, biträda dem.

Om allmänt ombuds eller sålunda förordnat biträdes namn och

hemvist skall så snart ske kan underrättelse meddelas vattenrättsdomaren,

som har att i den för kallelser till parterna stadgade ordning bringa

underrättelsen till parternas kännedom.

36 §.

1 mål, som avses i 27 § 1 och 2 inom., skall ett exemplar av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen utan dröjsmål av vattenrättsdomaren

översändas till lantbruksstyrelsen. Finner denna uppenbart, att

fiskens upp- och nedgång eller eljest fiskeriintresse icke kan röna inverkan

av det företag, varom fråga är, skall meddelande härom skyndsamt lämnas

vattenrättsdomaren; i annat fall förordne styrelsen fiskeritjänsteman att

inom den för erinringars framställande bestämda tid till vattenrättsdomaren

avgiva yttrande, huruvida fiskerinäring av betydenhet kan genom

företaget lida väsentligt förfång, så ock vilka särskdda åtgärder utöver

vad sökanden må hava föreslagit kunna erfordras till skydd för fisket.

Då meddelande av lantbruksstyrelsen, som nyss nämnts, eller yttrande

av fiskeritjänstemannen avgives, skola ansökningshandlingarna återställas

till vattenrättsdomaren.

Kan yttrande, som ovan nämnts, icke avgivas utan att undersökning

å platsen äger rum, anknmme på vattenrättsdomaren att efter inkommen

anmälan därom uppdraga åt den av lantbruksstyrelsen förordnade

eller ock annan av styre sen föreslagen fiskeritjänsteman att åt

vattendomstolen verkställa undersökning och avgiva utlåtande, som i

45 § sägs.

37 §.

Kan inverkan ske på kanal- eller slussanläggning, förelägga vattenrättsdomaren

sökanden att inom tid, som i varje fall föreskrives, och

vid äventyr, som nedan sägs, till vattenrättsdomaren ingiva bevis, att

kungörelsen delgivits anläggningens ägare eller styrelsen för densamma

pa sätt, som för delgivande av stämning är stadgat. Lag samma vare

beträffande känd förvaltning för annan allmän farled så ock syssloman

för allmän flottled, där led, som nu nämnts, beröres av företaget.

År fråga att genom tillärnad byggnad taga i anspråk av annan

tillgodogjord vattenkraft, förelägges sökanden enahanda delgivnings
-

s. 427 Kontrollera mot PDF

427

Knngl. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

skyldighet med ägaren av den anläggning, där kraften tillgodogöres.

Varder denne vid delgivningsförsök å särskilda dagar ej anträffad i sitt

hemvist, må kungörelsen med samma verkan delgivas föreståndaren för

kraftanläggningen eller, där föreståndare ej finnes eller ej vid särskilda

delgivningsförsök anträffas, fästas å lämplig plats vid anläggningen.

Där fråga är om ansökan, som i 17 § 11 avses, förelägge vattenrättsdomaren

sökanden att inom tid, som vattenrättsdomaren bestämmer,

och vid nedan stadgat äventyr ingiva bevis om kungörelsens delgivning

med ägaren av det strömfall, frän vilket kraftbelopp, varom -fråga är,

tillhandahålles. Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning beträffande

ansökan enligt 17 § 8, 9 eller 10.

Försummar sökanden vad enligt denna § förelägges honom, skall

ansökningen av vattenrättsdomaren förklaras förfallen; och varde bevis

därom med de skäl, varå beslutet grundas, tecknat å ett exemplar av

ansökningen. Tillkännagivande om beslutet • skall lämnas parterna i

den för kallelser till dem stadgade ordning.

38 §.

Om någon, vars rätt kan vara beroende av ansökningen eller

därmed avsett företag, vill bestrida ansökningen eller göra invändning

mot ifrågasatt företags omfattning eller mot tillärnad vattenbyggnads

konstruktion eller mot eljest föreslagen anordning, skola hans erinringar

i berörda hänseenden, vid äventyr att vattendomstolen eljest icke är

pliktig att fästa avseende vid deras innehåll, i två exemplar ingivas till

vattenrättsdomaren inom viss av vattenrättsdomaren bestämd tid, minst

trettio dagar, efter kungörelsens dag.

39 §.

Sedan den för avgivande av erinringar bestämda tiden tilländagått,

läte vattenrättsdomaren, om erinringar inkommit, på sökandens bekostnad

verkställa avskrift av desamma i det antal exemplar, som erfordras för

erinringarnas tillhandahållande å det eller de i kungörelse enligt 32 §

angivna ställe eller ställen, dit avskrifterna så fort ske kan översändas.

Av inkomna erinringsskrifter äge sökanden utbekomma ena exemplaret;

och åligge honom, där han vill bemöta vad i dem anförts, att

inom viss av vattenrättsdomaren förelagd tid, minst fjorton dagar, efter

utgången av den tid, som bestämts för erinringars avgivande, ingiva

påminnelser i det antal exemplar, som av vattenrättsdomaren bestämmes.

s. 428 Kontrollera mot PDF

428

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Vid påminnelser, som ingivas senare än nu nämnts, vare vattendomstolen

ej pliktig att fästa avseende; och varde tillkännagivande härom

lämnat i föreläggandet.

Inkomma påminnelser, skola de exemplar därav, som äro avsedda

för det eller de i kungörelse enligt 32 § angivna ställen, ofördröjligen

av vattenrättsdomaren dit översändas.

40 §.

Prövar vattenrättsdomaren tillfälle böra lämnas parterna att växla

derå skrifter än ovan sagts, äge han förordna därom och i den för

kallelser till parterna stadgade ordning meddela dem de för ändamålet

nödiga föreskrifter.

41 §.

Innehåller ansökan i vattenmål tillika plan till elektrisk ledning

för överföring av kraft såsom gottgörelse för förlorad vattenkraft, äge

till befrämjande av ärendets fortgång vattenrättsdomaren i sammanhang

med utredningen i vattenmålet eller ock i annan ordning införskaffa

den utredning inom orten, som må erfordras för bedömande av ärendet

rörande den elektriska anläggningen.

Vid avgörande vare sig av sistberörda ärende eller av vattenmålet

gälle den i 24 § stadgade regel.

42 §.

Vittnesstänming till vattendomstolens sammanträden utfärdas av

vattenrättsdomaren eller vattenrättssekreteraren eller ock av häradshövdingen

i orten, där vittnet bor eller vistas, eller beträffande person, som

bor eller vistas i stad, av den, som är satt till stämningars utfärdande

i den stad, eller, där sådan ej finnes, av rådstuvurättens ordförande.

Rörande stämning, som utfärdats av annan än vattenrättsdomaren eller

vattenrättssekreteraren, skall den, som utfärdat stämningen, genast avsända

underrättelse till vattenrättsdomaren.

43 §.

Vattenrättsdomaren eller vattendomstolen äge, där sådant finnes

lämpligt, förordna, att till vinnande av upplysning, som i målet finnes

s. 429 Kontrollera mot PDF

429

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 128.

erforderlig, förhör med vittnen eller parter skall äga ruin vid allmän

underrätt. Sker det, översände vattenrättsdomaren till deri underrätts

ordförande uppgift å de omständigheter, varom förhöret skall äga runt,

jämte de för förhörets ledande nödiga upplysningar angående målet

eller ock i fall av behov de i detta ingivna handlingar. Om tiden och

stället för förhörets hållande meddele allmänna underrättens ordförande

i god tid besked till vattenrättsdomaren, som därom sist å åttonde dagen

före förhöret underrättar parterna i den för kallelser till dem bestämda

ordning.

I samband med förordnande om förhör med part äge vattendomstolen

förelägga parten vite eller annat äventyr; dock skall, där sådant

föreläggande i partens frånvaro gives, detta sist å åitoude dagen före

förhöret delgivas parten på sätt om stämning är stadgat.

44 §.

Angår målet fråga, för vars bedömande tarvas särskilda fackkunskaper,

som icke annorledes äro för vattendomstolen tillgängliga,

må vattenrättsdomaren eller vattendomstolen till biträde åt domstolen

tillkalla i sådant ämne sakkunnig person.

45 §.

1 mom. Erfordras för bedömande av målet särskild teknisk utredning

eller vidlyftigare värdering, uppdrage vattenrättsdomaren, där

sådant fiunes lämpligt, åt biträde, som i 44 § sägs, eller ock åt annan

sakkunnig person att efter förberedande undersökning avgiva utlåtande

i målet. Tarvas utredning av mer än en person, vaide uppdraget

lämpat därefter.

Undersökning, som nu nämnts, skall hållas så snart ske kan. Om

tiden för dess företagande skall meddelande lämnas vattenrättsdomaren,

som i deri för kallelser till parterna bestämda ordning underrättar dem

därom. Sedan undersökningen bragts till slut, skall utlåtandet utan

dröjsmål översändas till vattenrättsdomaien och av honom hållas för

pal terna tillgängligt å förut kungjorda ställe eller ställen Förordas i

något hänseende andra tekniska an ordningar eller andra regler för hushållningen

med vattnet än sökanden må hava föreslagit, skall utlåtandet

hållas tillgängligt under minst fjorton dagar före vattendomstolens

sammanträde.

s. 430 Kontrollera mot PDF

430

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

2 mom. Vattenrättsdomaren må ock, där så finnes lämpligt, uppdraga

åt vattenrättsingenjörerna eller en av dem att, med eller utau

biträde av vattenrättsnämndemännen eller en av dem, verkställa undersökning

å stället.

Om tiden för sådan undersökning skall vattenrättsdomaren meddela

parterna underrättelse i den för kallelser till dem bestämda ordning.

Protokoll över undersökningen skall föras av den vattenrättsdomaren

därtill förordnat och sedermera tillställas vattenrättsdomaren. Där undersökning

sker allenast såsom förberedelse för domstolens sammanträde

till syn på stället, vare dock underrättelse och protokoll, som nu nämnts,

ej av nöden.

3 mom. Där vid undersökning enligt denna § i mål rörande vattenreglering,

som avses i 3 kap. 1 §, en eller flera strömfallsägare vilja förena

sig med sökanden om företaget eller yrka, att till vinnande av ökad

båtnad däråt gives större omfattning än sökanden äskat, göre det skriftligen;

och varde handlingen vitsordad medelst undersökningsförrättarens

påskrift samt översänd till vattenrättsdomaren.

46 §.

Mot sakkunnigt biträde, som i 44 § sägs, gälle de jäv, som efter

ty förut stadgats gälla mot ledamot i vattendomstolen; dock må den

omständigheten, att fiskeritjänsb-man i målet avgivit yttrande enligt 36 §,

icke utgöra hinder för honom att vara sakkunnigt biträde i samma mål.

I fråga om tiden för framställande av jäv mot sakkunnigt biträde

skall vad i 52 § finnes stadgat äga motsvarande tillämpning.

47 §.

Framgår av utlåtande, som i 45 § sägs, eller eljest, att företag

eller åtgärd, varom i målet är fråga, angår fastighet, som icke blivit i

kungörelse enligt 32 § på där omförmält sätt angiven, åligge vattenrättsdomaren

att därom utfärda kungörelse med tillkännagivande vad

ägare till sådan fastighet så ock nyttjanderätDhavare, där dennes rätt

är i fråga, har att iakttaga för bevakande av sin rätt i målet ävensom

att i fall, som i 33 § sägs, och på sätt, där finnes stadgat, meddela

sakägare, som nu nämnts, underrättelse om kungörelsens utfärdande.

Kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens försorg sist å fjortonde

dagen före vattendomstolens sammanträde införas i en eller flera av

ortens tidningar så ock i allmänna tidningarna samt för uppläsande i

s. 431 Kontrollera mot PDF

431

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

kyrkan avsändas till pastorsämbetet i den eller de församlingar, där de

i kungörelsen angivna fastigheter äro belägna. Ett exemplar av kungörelsen

skall ofördröjligen sändas till det eller de i kungörelse enligt

32 § angivna ställe eller ställen.

Där så finnes lämpligare och hänsyn till okända rättsägares rätt ej

utgör hinder däremot, förelägge vattenrättsdomaren sökanden ej mindre

att i den för delgivande av stämning stadgade ordning sist å åttonde

dagen före vattendomstolens sammanträde låta kalla sakägare, som ovan

sägs, att inställa sig vid sammanträdet för sin rätts bevakande än även

att sist vid nämnda sammanträde inkomma med bevis att delgivning

skett inom föreskriven tid. I fråga om föreläggande, som nu sagts, skall

i tillämpliga delar gälla vad i 37 § finnes stadgat.

48 §.

För att lämna vederbörande kommuner, trafikanter och andra tillfälle

att yttra sig angående den inverkan företag eller åtgärd, varom i

målet är fråga, kan medföra å allmän samfärdsel eller flottning eller

eljest å allmänna intressen samt om vidtagande av åtgärder för tillgodoseende

av dylika intressen eller angående ärende, som i 41 § sägs,

förordne vattenrättsdomaren, där sådant prövas lämpligt, att särskilda

sammanträden skola hållas i sammanhang med undersökning, som i

45 § sägs, eller ock i annan ordning.

För anordnandet av sådana sammanträden äge vattenrättsdomaren,

där det finnes lämpligt, påkalla Konungens befallningshavandes biträde.

49 §.

Vattendomstolen äge, där så finnes nödigt för målets avgörande,

från förvaltande myndighet begära utlåtande i fråga, som faller inom

myndighetens verksamhetsområde.

År fråga om byggnad i eller vid allmän farled, skall vattendomstolen

eller vattenrättsdomaren, förrän målet avgöres, från lotsstyrelsen

inhämta yttrande, huruvida från dess sida något finnes att erinra i

avseende å företaget.

50 §.

För målets prövning sammanträder vattendomstolen till syn på

stället eller, där målet kan prövas utan syn, å annan plats, som är för

parterna välbelägen.

s. 432 Kontrollera mot PDF

432

Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 128.

Tiden och stället för vattendomstolens sammanträde bestämmes av

vattenrättsdomaren och skull sist å fjortonde dagen före sammanträdet

tillkännagivas parterna i den för kallelser till dem bestämda ordning.

Har sökanden begärt syn på stället, må målets avdömande ej ske

utan syn. Åskas i mål om byggnad för vattnets tillgodogörande syn

av någon, som förmenar sig lida skada av sådan byggnad, vare lag

samma, såframt ej syn finnes uppenbarligen icke vara erforderlig för

tillgodoseende av parternas rätt.

51 §.

Vattenrättsingenjörerna och de vattenrätt snämndemän, vilka böra

tjänstgöra vid domstolens sammanträde, skola av vattenrättsdomaren

särskilt kallas.

52 §.

Menar part, att ledamot i vattendomstolen är jävig, framställe invändningen

vid första domstolssammanträde, då den, som jävet anyår,

har säte i domstolen, eller, där parten då var av laga förfall hindrad

att inställa sig eller den omständighet, varå jävet grundas, då ej var

för handen eller parten kunnig, vid nästa sammanträde efter det förfallet

upphörde eller han om jävet erhöll kännedom. Hålles vattendomstolens

sammanträde, som nu nämnts, vid syn på stället, skall jävet

framställas före synegången-* början. Försummas vad sålunda stadgats,

vare paris rätt att framställa invähdningen försutten.

Jäv mot ledamot i vattendomstol må oek i högre rätt göras, där

den part, som vill frågan väcka, av annan orsak än förfallolös utevaro

ej förrän i den högre rätten haft tillfälle att framställa jävet. Beträffande

rätt till talan mot vattendomstols beslut rörande jäv mot

ledamot i domstolen galle vad i rättegångsbalken finnes stadgat angående

beslut om jäv mot häradshövding.

Beslut, varigenom jä\ sinvändning mot vattenrättsnämndeman varder

gillad, skall ej medföra någon verkan till rubbning eller upphävande

av åtgärd eller beslut, som tillkommit innan invändningen gjordes, där

övriga ledamöter varit om åtgärden eller heslutet ense.

53 §.

Yrkanden beträffande ersättning till följd av det företag eller den

åtgärd, varom fråga är, så ock påståenden i anledning av utlåtande,

s. 433 Kontrollera mot PDF

433

Kung!. Maj:tn nåd. proposition Nr 128.

som i 45 § sägs, skola göras medelst skriftlig inlaga i två exemplar

före vattendomstolens första sammanträde i målet eller oek framställas

å nämnda sammanträde och, där syn hålles, före synegångens början

eller i den ordning, som domstolen bestämmer. Vid yrkanden och

påståenden, som framställas senare än nn nämnts, vare vattendomstolen

icke pliktig att fästa avseende, utan så är att de föranledas av iakttagelser

under synegången eller av eljest under domstolens sammanträden

förekomna omständigheter.

Av inlaga, som nu nämnts, äge sökanden utbekomma ena exemplaret.

54 §.

Tvistas om fastighet, som i målet avsett företag eller åtgärd angår,

vare den av de tvistande, som med äganderättsanspråk innehar

fastigheten, berättigad att med laga verkan tala och svara för densamma,

till dess den lagligen vinnes från honom.

Ny ägare må ej rubba överenskommelse, som förre ägaren i målet

ingått, eller annan i målet vidtagen, för denne bindande åtgärd. Har

i förut angiven ordning underrättelse om målet blivit förre ägaren tillsänd

eller denne kallats till inställelse eller eljest kommit tillstädes i

målet, vare underrättelse till nye ägaren eller kallelse å honom ej

erforderlig.

55 §.

Parts utevaro från vattendomstolens sammanträde utgöre ej hinder

för målets handläggning och avdömande.

56 §.

Vill sökanden före vattendomstolens sammanträde återkalla ansökningen,

göre det skriftligen hos vattenrättsdomaren, och avskrive denne

målet från vidare behandling. Efter det målet företagits till handläggning

vid sammanträde med vattendomstolen, må återkallelse av

sökandens talan ske allenast hos domstolen.

År fråga om utförande av vattenreglering, som avses i 3 kap.

1 §, må, där sökandena äro två eller flera, en av dem ej utan de andras

medgivande återkalla sin talan.

Har återkallelse av talan skett, skall genom vattenrättsdomarens

försorg meddelande därom lämnas parterna i den för kallelser till dem

bestämda ordning.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 höft. (Nr 128.)

55

s. 434 Kontrollera mot PDF

434

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

57 §.

Där ej särskilda omständigheter nödvändiggöra uppskov med förhandlingarna,

skall, innan vattendomstolen efter syn eller annan förhandling

åtskiljes, utslag i målet avkunnas eller ock besked lämnas om

tid och plats för dess meddelande. Ej må utan synnerliga skål, som

i protokollet angivas, tiden sättas senare än två månader efter det

beskedet lämnas.

Finnes uppskov med förhandlingarna av nöden, skall besked om

tiden och stället för nytt sammanträde meddela^, innan domstolen åtskiljes,

eller ock sedermera tillkännagivas i den ordning, som för kallelsertill

parterna blivit bestämd.

I sammanhang med beslut om uppskov äge vattendomstolen, där

det för målets behöriga utredning prövas erforderligt, förordna om ny

skriftväxling mellan parterna och meddela de därför nödiga föreskrifter

så ock giva föreläggande angående viss parts hörande.

58 §.

Å tid och plats, som för utslagets meddelande enligt 58 § blivit

särskilt bestämd, skall utslaget vara för parterna tillgängligt.

Då utslag sålunda gives, erfordras ej att vattendomstolen är samlad.

59 §.

Av vattendomstolens utslag skall avskrift ofördröjligen och sist å

åttonde dagen, sedan det avkunnats eller eljest meddelats, av vattenrättsdomaren

sändas till det eller de i kungörelse enligt 32 § angivna

ställen.

60 §.

Finner vattendomstolen anledning antaga, att företag eller åtgärd,

som i målet avses, har vidsträcktare verkningar än i ansökningen uppgivits,

skall tillfälle lämnas tillstädesvarande parter att yttra sig däröver.

Finnes antagandet grundat, ålägge domstolen, ändå att särskilt

yrkande ej framställes, sökanden att gälda den ökade ersättning, som

därav må föranledas.

Där på yrkande av någon part uppskattningen av honom tillkommande

ersättning finnes böra sättas högre än sökanden föreslagit, må

domstolen jämväl beträffande andra parter vidtaga sådan jämkning i

s. 435 Kontrollera mot PDF

435

Kungl. Maj-M nåd. proposition Nr 128.

ersättningsbelopp, som må erfordras för vinnande av likformighet i uppskattningen.

Ej må i något fall ersättning sättas lägre än sökanden i ansökningen

föreslagit.

Har särskild uppgörelse träffats, må ersättning ej på grund av

föreskrifterna i denna § bestämmas annorlunda än sålunda blivit avtalat,

Öl §.

Öar mål tinnes behörigen kunna utredas utan skriftväxling mellan

parterna, äge vattenrättsdomaren i kungörelse genast utsätta viss tid,

minst tre veckor efter kungörelsens utfärdande, och viss ort för målets

handläggning inför vattendomstolen; och skall beträffande sådant mål i

tillämpliga delar gälla vad i 32 § andra stycket, 33—37 och 41—58 §§

samt öO § föreskrivits.

62 §.

1 inom. Där genom vattendomstols utslag lämnas medgivande

att bygga i vatten, skall utslaget innehålla noggranna bestämmelser om

byggnadens läge och konstruktion, om den ersättning, som skall till

följd av företaget utgå, i den mån ej bestämmelser därom skola träffas

i den för expropriation sfadgade ordning, samt om de villkor i övrigt,

som må vara behövliga för tillgodoseende av allmän och enskild rätt, så

ock, i den mån det prövas erforderligt, innefatta bestämmelse om vattenmärke

eller andra föreskrifter om hushållningen med och framsläppandet

av vattnet såväl efter bygguadens fullbordan som under byggnadstiden.

2 mom. År fråga om b}7ggnad för vattnets tillgodogörande, skall

utslaget angiva, med vilken fastighet rätten till tillgodogörandet skall för

framtiden vara förenad. Denna fastighet (strömfalls fastighet en) bör, där

så lämpligen kan ske, omfatta allenast den sökanden tillhöriga mark,

som upptages atf byggnaden och därmed förenade anläggningar, jämte

den del av vattenområdet, som sökanden äger. Vattenrättsdomaren bör

förty, när omständigheterna därtill föranleda, tillse att, såvitt möjligt, en

till strömfallsfastighet lämpad fastighet varder under målets handläggning

bildad.

Utslaget skall jämväl angiva, i vad mån tillgodogörandet medgivits

på grund av äganderätt eller av annan grund, samt, där med byggnaden

avses tillgodogörande allenast av en del av det framrinnande vattnet,

s. 436 Kontrollera mot PDF

436

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

huruvida utslaget vilar på antagande att jämväl vattnet i övrigt i strömfallet

eller den del därav, vars fallhöjd tages i anspråk, tillhör fastighet,

för vilken sökanden såsom ägare fört talan i målet.

I utslag, varigenom medgivande lämnas till byggnad för utnyttjande

av vattenkraft, varde vidare angivet, huruvida byggnaden är avbeskaffenhet,

att de i 4 kap. meddelade bestämmelserna om skyldighet

för byggnadens ägare att tillhandahålla kraft åt kringliggande bygd

ävensom angående nyprövning och lösningsrätt för kronan därå "äga

tillämpning.

3 mom. Vad i 1 mom. stadgats skall i tillämpliga delar lända

till efterrättelse beträffande vattendomstols utslag i andra ansökningsmål.

Utslag, varigenom lämnas medgivande till utförande av vattenreglering,

som avses i 3 kap. 1 §, skall innehålla uppgift å det belopp,

vartill kostnaden för regleringens utförande blivit av vattendomstolen beräknad,

samt föreskrift'' om den anpart i kostnaden för företaget, som

belöper å varje till regleringssamfälligheten hörande strömfall; och varde

i utslaget jämväl angivet, om regleringsföretaget är av beskaffenhet, att

stadgandena i 4 kap. om ny prövning och om avgifter därå äga tilllämpniug.

63 §.

I sammanhang med beslut, varigenom ifrågasatt byggande i vatten

eller utförande av vattenreglering medgives, besiämme vattendomstolen

viss tid, i regel ej överstigande tio år, inom vilken företaget skall vara

fullbordat.

64 §.

Meddelas av vattendomstolen bestämmelse om vattenmärke, som

ej finnes utsatt, föreskrive ock domstolen, när och av vem vattenmärket

skall på sökandens bekostnad utsättas. Vattenmärke skall på ett för

dess orubbade bestånd betryggande sätt anbringas å ett för envar lätt

skönjbart ställe invid det vatten, varom fråga är, samt i noggrant bestämt

höjdförhållande till en eller flera i berg, jordfast sten eller annat fast

föremål inhuggna fixpunkter.

65 §.

Ändå att sökandens talan bifalles, varde honom ålagt att gottgöra

motpart sådana kostnader å målet, som prövas hava varit nödiga för

tillvaratagande av hans rätt.

s. 437 Kontrollera mot PDF

437

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 1X8.

Har svarandepart framställt invändning eller påstående i målet,

ändå att han insett eller skäligen bort inse, att fog därför saknas, och

''vållas därav uppskov i målet eller eljest ökade kostnader, gotigöre han

sökanden de utgifter, som därigenom åsamkats denne.

66 §.

I mål rörande byggande i vatten eller utförande av vattenreglering

må vattendomstolen, när synnerliga skäl därtill prövas föreligga, meddela

slutligt utslag rörande viss del av företaget, innan målet i övrigt

avgöres.

67 §.

Vattendomstolen äge, när skäl därtill äro, förordna, att dess beslut

må verkställas utan hinder därav, att det icke äger laga kraft; dock allenast

såframt sökanden, innan medgivet arbete påbörjas eller, där fråga är

om ändrade hushållsbestämmelser, dessa tillämpas, hos Konungens befalluingshavande

ställer pant eller borgen för den ersättning i penningar,

som högre rätt kan ålägga honom att utgiva utöver vad vattendomstolen

i sådant avseende bestämt, så ock för det skadestånd, vartill

han kan kännas skyldig, om vattendomstolens beslut eljest ändras.

År sådant förordnande meddelat, och full f öljes mot beslutet talan

i högre rätt, äge denna, när skäl därtill förekomma, att, innan ändringssökaudet

slutligen prövas, förordna, att verkställighet icke må äga rum.

68 §.

Anmälan om ersättningsanspråk, varom i 2 kap. 24 § förmäles,

skall göras skriftligen och i två exemplar ingivas till vattenrättsdomaren.

Ena exemplaret varde genom vattenrättsdomarens försorg i rekommenderat

brev tillsänt ägaren av den vattenbyggnad, varom fråga är.

Efter utgången av den tid, inom vilken ersättningsanspråk, som nu

sagts, må anmälas, skall vattendomstolen för prövning av anspråk, som

inom behörig tid anmälts, sammanträda till syn på stallet. Åro flera

anspråk anmälda, varde de såvitt möjligt prövade i ett sammanhang.

Om tiden och stället för vattendomstolens sammanträde skall sist å

fjortonde dagen förut till parterna avsändas underrättelse i rekommenderat

brev så ock kungörelse införas i en eller flera av ortens tidningar.

Angående skyldighet för byggnadens ägare att ersätta motpart

kostnad, som föranledes av prövning enligt denna §, gälle vad i 65 §

s. 438 Kontrollera mot PDF

438

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

är om sökande stadgat. Finnes den, som anmält ersättningsanspråk,

hava saknat skälig anledning därtill, varde honom ålagt att gottgöra

byggnadens ägare de utgifter, som denne till följd därav fått vidkännas.

69 §.

För ingivande av erinringar eller påminnelser eller skrifter i anledning

av förordnande om ytterligare eller ny skriftväxling eller ock

bevis om delgivning äge vattenrättsdomaren bevilja anstånd på viss tid,

när skäl därtill äro.

Varder före utgången av tid, inom vilken det åligger part att

något fullgöra, laga förfall visat, utsätte vattenrättsdomaren ny tid.

70 §.

Beträffande fråga, vari det enligt förestående stadganden tillkommer

vattenrättsdomaren att besluta, bör han, där frågans beskaffenhet

det påkallar, rådgöra med vattenrättsingenjörerna.

Av vattenrättsdomarens beslut är vattendomstolen ej förhindrad

att annorlunda förordna.

71 §•

Där enligt stadgande i denna lag handling skall ingivas till vattendomstol

eller vattenrättsdomaren, må den i stället på vederbörande parts

eget ansvar i betalt brev insändas med posten.

72 §.

Vattenrättssekreteraren åligge att över alla vid vattendomstolen

anhängiggjorda ansökningsmål föra förteckning, utvisande tiden, då

varje mål inkommit, därmed vidtaga åtgärder samt tiden för målets

avgörande.

73 §.

Vattenrättsdomaren före med biträde av vattenrättssekreteraren

protokoll vid vattendomstolens sammanträden och underskrive detsamma

å domstolens vägnar. I målet ingiven handling må ej i protokollet intagas,

utan där allenast anmärkas.

För varje ansökningsmål skall av vattenrättssekreteraren upprättas

en akt, omfattande ett exemplar av samtliga .de handlingar, som i målet

opaginerad Kontrollera mot PDF

489

Kungl. Moj.ts nåd. proposition Nr 1HH.

ingivits, så ock avskrift av de utav vattenrättsdomaren i målet utfärdade

kungörelser och meddelade beslut ävensom av vattendomstolens protokoll

och utslag i målet jämte förteckning å de kartor, ritningar och

andra handlingar, som akten omfattar.

Vid akten skall jämväl fogas en av vattenrättsdomaren underskriven

förteckning över de underrättelser, vilka på grund av bestämmelserna

i 33 ecb 47 §§ blivit av honom ä posten avlämnade; och

skall förteckningen angiva den dag, då avlämnandet skett. Där ej av

eljest föreliggande omständigheter annat förhållande framgår, utgöre

förteckning, som nu nämnts, bevis att den uppgivna dagen underrättelser

avsänts under de i förteckningen upptagna adresser.

Beträffande skyldighet att till Svea hovrätt insända ett exemplar

av akten i målet skall vad rörande insändande till hovrätt av underrätts

dombok är stadgat äga motsvarande tillämpning.

74 §.

Expedition i ansökningsmål skall mot posförskott sändas till part,

som är skyldig att lösa densamma, eller, om flera parter äro gemensamt

lösenskyldiga, till den av dem, som de i sådant avseende må hava

uppgivit. Varder postförskott ej utlöst, må postavgiften uttagas i den

för expeditionslösen stadgade ordning.

Vad sålunda stadgats om expedition gälle ock om andra handlingar,

vilka part är berättigad att utfå från vattendomstol.

Har part avsagt sig rätten att på sådant sätt få handling sig

tillsänd eller begärt, att handling skall på sätt nu är nämnt tillställas i

stället för honom själv hans rättegångsombud eller annan, vare det gällande.

Om förfarandet vid vattendomstol i stämningsmål.

75 §.

Vill någon mot annan föra talan, som i 17 § 12—27 avses, ingive

till vattenrättsdomaren skriftlig inlaga, innehållande uppgift å svarandens

namn och hemvist så ock å kärandens påståenden jämte skälen därtill;

bifoge ock de handlingar käranden vill åberopa till stöd för sin talan.

Inlaga, som nu sagts, skall jämte därtill hörande handlingar ingivas

i två exemplar; dock äge i fråga om kartor och ritningar samt

handlingar av vidlyftigare beskaffenhet vattenrättsdomaren medgiva befrielse

från denna skyldighet.

Beträffande mål rörande häktad gälle vad i 84 § finnes stadgat.

s. 440 Kontrollera mot PDF

440

Kungl. Maj:ts nåd. preposition Nr 128.

76 §.

Har inlaga, som i 75 § sägs, med tillhörande handlingar ej ingivits

i nödigt antal exemplar, eller finner vattenrättsdomaren den i inlagan

väckta talan vara av beskaffenhet, att den uppenbarligen icke kan av

vattendomstolen upptagas, skall vad i 29 och 31 §§ stadgats beträffande

ansökningsmål äga motsvarande tillämpning.

77 §.

Möter ej mot talans upptagande hinder, som i 76 § avses, teckne

vattenrättsdomaren å stämningsinlagan föreläggande för svaranden vid

äventyr, som i 82 § förmäles, att inom viss tid efter det stämningshandlingarna

delgivits honom, till vattenrättsdomaren ingiva skriftligt

svaromål ä stämnmgspåståendena med bifogande av de handlingar han

vill åberopa till stöd för svaromålet så ock att inställa sig inför vattendomstolen

å tid och ort, som sedermera varder bestämd och i den ordning

80 § föreskriver offentliggjord. Har käranden erhållit befrielse

från ingivandet av vissa handlingar i två exemplar, skall i föreläggandet

tillkännagivas, att dessa handlingar hållas tillgängliga å vattenrättsdomarens

tjänsterum.

Vad i 75 § andra stycket stadgas gälle ock med avseende å svaromål

med tillhörande handlingar.

78 §:

Sedan resolution åtecknats stämningsinlagan, skall ena exemplaret

därav ävensom av övriga i två exemplar ingivna handlingar utlämnas

till käranden. Vattenrättsdomaren förelägge därvid käranden att inom

tid, som av vattenrättsdomaren bestämmes, och vid äventyr, som nedan

sägs, delgiva svaranden de sålunda bekomna handlingarna på sätt, som

för delgivande av stämning är stadgat. Har den för svaromåls avgivande

bestämda tiden, räknat från utgången av tiden för delgivningens

verkställande, gått till ända och har icke till vattenrättsdomaren inkommit

bevis, att delgivning skett inom föreskriven tid, ej heller svaromål

avgivits, varde kärandens i målet väckta talan av vattenrättsdomaren

förklarad förfallen.

Där ansökningen efter ty nu sagts av vattenrättsdomaren förklaras

förfallen, skall bevis därom med de skäl, varå beslutet grundas, tecknas

å ett exemplar av stämningsinlagan.

s. 441 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

441

79 §•

Av svaromål med tillhörande handlingar åge kåranden utbekomma

ena exemplaret. Till bemötande av svaromålet må käranden inom tid,

som av vattenrättsdomaren föreläuges, ingiva påminnelser i två exemplar;

och äge vattenrättsdomaren, där så finnes nödigt, löreskriva, i vilket

avseende käranden därvid skall yttra sig eller förebringa utredning vid

äventyr, som i 82 § förmäles.

Finner vattenrättsdomaren tillfälle böra lämnas svaranden att före

målets behandling vid vattendomstolen yttra sig över avgivna påminnelser,

förelägge vattenrättsdomaren käranden vid äventyr, som nyss

sagts, att inom viss tid inkomma med bevis, att han delgivit svaranden

ena exemplaret av påminnelserna.

Prövas ytterligare skriftväxling mellan parterna nödig, äge vattenrättsdomaren

förordna därom och meddela de för ändamålet erforderliga

föreskrifter.

80 §.

Efter skriftväxlingstidens utgång bestämme vattenrättsdomaren, när

och var vattendomstolen skall sammanträda för målets handläggning;

och skall tillkännagivande om tiden och stället för sammanträdet sist å

fjortonde dagen förut ej mindre anslås i vattenrättsdomarens tjänsterum

än även tillsändas parterna i rekommenderat brev.

81 §.

Vad i 42 — 46 §§, 49 § första stycket, 50 § första stycket, Öl, 52,

55 §§, 56 § första stycket, 57, 58, 64, 67, 69—72 §§, 73 § första,

andra och fjärde styckena samt 74 § sädgås beträffande ansökningsmål

skall, där annat ej framgår av vad ned.in i denna § sägs, äga motsvarande

tillämpning i fråga om stämningsmål.

Utlåtande, som i 45 § sägs, skall hållas för parterna tillgängligt

å vattenrättsdomarens tjänsterum.

I de fall, då, enligt vad för ansökningsmål finnes föreskrivet, parterna

skola erhålla besked i den för kallelser till dem i 32 § bestämda ordning,

skall i stämningsmål med avseende å sättet för meddelande av

sådant besked i stället lända till efterrättelse föreskriften i 80 §.

I avseende å stämningsmål, däri talan om ansvar föres, skall vad

i 55 § finnes stadgat beträffande ansökningsmål icke äga tillämpning,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 käft. (Nr 128.) 56

s. 442 Kontrollera mot PDF

442

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

sa vitt angår svarande, vilken ej under skriftväxlingen erkänt den förseelse,

som Jägges honom till last. Förordminde, som i 67 § sägs, må

ej meddelas angående verkställighet av straff eller annan påföljd av

brottslig gärning.

82 §.

Underlåter svaranden att inom förelagd tid avgiva svaromål, eller

brister eljest part i fullgörande av honom meddelat föreläggande, och

vållas därigenom uppskov i målet, vare den försumlige, ändå att hans

talan bif-dles, pliktig att gottgöra motparten de utgifter, som därigenom

åsamkats denne.

83 §.

Där någon, mot vilken talan föres i stämningsmål, till bemötande

därav hos vattenrättsdomaren gör ansökan, som i 17 § 2, 3 eller 4 avses,

varde målet i dess helhet handlagt i den för ansökningsmål stadgade

ordning.

Har i stämningsmål vattendomstolen eller har allmän domstol eller

överexekutor förordnat om borttagande eller ändrande av l^ggnad eller

annan anläggning i vatten, och göres därefter ansökan, som nyss nämnts,

äge vattenrättsdomaren, om skäl därtill äro och sökanden ställer pant

eller borgen för kostnad och skada, förordna, att utslag^ ej må verkstä

las, innan ansökningsmålet blivit slutligen avgjort eller ock vattendomstolen

annorlunda förordnar.

84 §.

Vad i 75—83 §§ föreskrives om förfarandet i stämningsmål skall

ej äga tillämpning å brottmål rörande häktadv utan skall i fråga om

sådant mål lända till efterrättelse vad härom finnes stadgat för häradsrätt.

Om bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation

och verksamhet.

85 §.

Lämnas jämlikt denna lag medgivande till byggande i vatten för

vattnets tillgodogörande såsom drivkraft eller till vattenreglering, eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 128. :

meddelas i sylte att vinna ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft

ändrade bestämmelser rörande hushållningen med vattnet, åligge sökanden

att, innan medgivet arbete må påbörjas, eller, där fråga är om

ändrade hushållningsbestämmelser, dessa må tillämpas, erlägga viss avgift

såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation och

verksamhet.

Avgift, som nu nämnts, skall beträffande byggnad för vattnets tillgodogörande

såsom drivkraft bestämmas i förhållande till den förut icke

tillgodogjorda vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas vid

byggnaden, dock med avdrag för den vattenkraft, för vilken i samband

med regleringsföretag avgift förut erlagts. Där med vattenreglering

eller med ändrade hushållningsbestämmelser åsyftas ökning i uttagbar

vattenkraft, skall avgiften bestämmas i förhållande till ökningen i den

vattenkraft, som vid lågvatten kan uttagas i sökandens eller, då fräjda

är om vattenreglering enligt 3 kap. 1 §, samtliga till regleringssamfälligheten

hörande strömfall. Avses att möjliggöra utnyttjande av förut

uttagbar vattenkraft på fördelaktigare sätt, värde avgiften bestämd i

förhållande till den ökning i vattenkraftens värde, som genom företaget

eller genom de ändrade hushållningsbestämmelserna beredes. Där till

grund för avgiften skall läggas storleken av viss vattenkraft, skall den

utgå med en krona för varje hästkraft till och med 3,000, femtio öre

för varje hästkraft över 5,000 till och med 10,000 samt tjugufem öre

för varje hästkraft utöver 10.000, men må ej, utom då fråga är om

vattenreglering, överstiga tjugutusen kronor. Skall avgiften beräknas

efter ökningen i värde å vattenkraft, varde den erlagd med en för tusen

av värdeökningen.

Avgift, som efter ovan nämnd beräkning skulle uppgå till mindre

belopp än tio kronor, skall icke erläggas.

86 §•

Storleken av avgift, varom i 85 § förmäles, skall enligt där meddelade

grunder bestämmas av vattendomstolen.

Huru avgifter, som nu nämnts, skola indrivas och för det därmed

avsedda ändamålet användas, därom lörorduar Konungen.

87 §.

Sökande i ansökningsmål vare pliktig att förskjuta:

kostnaden för sådana kungörelser och underrättelser i målet, vilka

det åligger vattenrättsdomaren att offentliggöra eller avsända, så ock för

s. 444 Kontrollera mot PDF

444

Kungl. Maj tis nåd. proposition Nr 128.

handlingarnas tillhandahållande, såsom i 32 § sägs, där särskild utgift

härför ifrågakommer;

ersättning för sådana utgifter för vattendomstolens sammanträde,

varom i L1 § andra stycket förmäles;

gottgörelse åt sakkunnig person, som jämlikt 44 § tillkallas i

målet såsom sakkunnigt biträde åt domstolen;

ersättning för undersökning enligt 45 §;

gottgörelse åt person, som jämlikt 35 § särskilt förordnats att biträda

sakägarna i målet; samt

gottgörelse åt vattendomstolens ledamöter och sekreterare för inställelse

vid domstolens sammanträde, där detta hålles vid syn å stället,

dock ej ersättning för längre resa än från järnvägs- eller åugbåtsstation,

som ligger närmast sammanträdesplatsen.

Huruvida kostnad, som sökanden sålunda förpliktas att gälda, skall

helt'' eller delvis gottgöras honom av annan part, varde avgjort enligt

de rörande rättegångskostnader i vattenmål gällande regler.

Vad nu sagts beträffande sökande i ansökningsmäl äge motsvarande

tillämpning i avseende å kärande i stämningsmål.

Om fullföljd av talan mot vattendomstols och vattenrätts
domares

beslut.

88 §..

I fråga om fullföljd av talan mot vattendomstols beslut skola, såvitt

ej här nedan eller eljest i lag eller författning särskilda stadganden

därom meddelas, i tillämpliga delar lända till efterrättelse rättegångsbalkens

föreskrifter beträffande fullföljd av talan mot allmän underrätts

beslut, med iakttagande därav att talan mot vattendomstols beslut skall

fullföljas hos vattenöverdomstolen och att vad i 25 kap. 8 § och 26

kap. 1 § rättegångsbalken sägs om häradshövding skall i vattenmål

gälla om vattenrättsdomaren,

. 89 §.

Talan mot vattendomstols slutliga utslag i mål, som ej är av

brottmåls natur, skall fullföljas efter vad.

Har vattendomstol förklarat sig obehörig eller i stämningsmål

förklarat stämningen ogill, skall över det utslag klagan föras genom

s. 445 Kontrollera mot PDF

445

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

besvär, ändå att målet är sådant, att talan mot slutligt utslag däri eljest

skolat efter vad fullföljas.

90 §.

Vad mot vattendomstols utslag skall anmälas sist å fjortonde dagen

eller, dar anläggning, företag eller åtgärd, varom fråga är, berör fastighet

inom Norrboitens eller Västerbottens läns lappmark, sist å tjuguförsta

dagen från den dag, då utslaget gavs. Hos vattenrättssekreteraren

må ock vädjas; pröve dock vattenrättsdomaren, huruvida sålunda gjord

vadeanmälan rätteligen skett. Vadepenning tillfälle vattenrättsdomaren.

Meddelar jämlikt 66 § vatten do mstol skilda utslag rörande olika

delar av det företag, varom fråga är, och har part erlagt vadepenning

rörande ett. utslag, tarvas ej ny vadepenning, där han vill fullfölja talan

jämväl mot beslut, som senare meddelas.

91 §.

Part, som vädjat mot vattendomstols utslag, skall i vattenöverdomstolen

sig inställa före klockan tolv å trettionde dagen eller, där anläggning,

företag eller åtgärd, varom fråga är, berör fastighet inom Norrbottens

eller Västerbottens läns lappmark, före klockan tolv å fyrtiofemte

dagen från den dag, då utslaget gavs.

92 §.

Där i ansökningsmål, vari kungörelse enligt 32 § utfärdats, talan

mot vattendomstols utslag efter vad fullföljes av sökanden, skola de av

honom vid vattenöverdomstolen företedda inlagor och andra handlingar,

därav enligt 26 kap. 13 § rättegångsbalken avskrifter skola bifogas,

hållas parterna tillhanda å det eller de i kungörelsen angivna ställe eller

ställen. För sådant ändamål skall avskrift av handlingarna så fort ske kan

dit översändas, och varde på sökandens bekostnad tillkännagivande därom,

att sådan avskrift finnes att tillgå därstädes, införd i den eller de i samma

kungörelse angivna ortstidningar. Har sökanden ej ingivit avskrifter

till det antal, s >m erfordras för handlingarnas tillhandahållande på sätt

nu nämnts, skall på sökandens bekostnad verkställas utskrift av handlingarna

i det ytterligare antal exemplar, som för ändamålet är behövligt.

93 §.

Besvär över vattendomstols utslag eller beslut skola till vattenöverdomstolen

ingivas före klockan tolv å trettionde dagen eller, där

s. 446 Kontrollera mot PDF

446

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

anläggning, foretag eller åtgärd, varom fråga är, berör fastighet inom

Norrbottens eller Västerbottens läns lappmark, före klockan tolv å fyrtiofemte

dagen från den dag, då utslaget eller beslutet meddelades.

Avse besvär beslut, som, där det meddelats av allmän domstol, må

utan inskränkning till viss tid överklagas, vare då ej heller klagan över

vattendomstolens beslut till viss tid begränsad.

Vad i 27 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken finnes stadgat

skall äga tillämpning jämväl å part, som hålles häktad i vattenmål.

94 §.

Skall över besvär vederpart höras, skola i de fall, som avses i 27 kap.

6, 10 och 17 §§ rättegångsbalken, i stället för de i 1 § i samma kap. stadgade

tider komma till tillämpning de tider, som finnas angivna i 93 §.

95 §.

Skola, d är mot beslut i ansökningsmål, vari kungörelse enligt 32 §

utfärdats, besvär anförts av sökanden, motparterna höras däröver, varde

genom klagandens försorg besvarshandlingarna delgivna i stället för

motparterna den eller de personer, hos vilka enligt nämnda kungörelse

de till vatt"nrättsdomaren i målet ingivna handlingarna hållas tillgängliga,

samt tillkännagivande därom, att besvärshandlingarna finnas att tillgå därstädes,

före utgången av den för ingivande av delgivningsbevis bestämda

tid infört i den eller de uti samma kungörelse angivna ortstidningar;

och åligge det klaganden, vid den för underlåtenhet att inkomma med

delgivningsbevis stadgade påföljd, att inom nämnda tid jämväl styrka,

att sådant tillkännagivande ägt rum.

I fall, som i denna § avses, varde den tid, inom vilken förklaring

skall avgivas, räknad från den sista dag, då handlingarna delgivits någon

av nyssnämnda personer eller tillkännagivande, som nyss sagts, blivit

i tidning infört.

96 §.

Har part rätteligen vädjat mot vattendomstols utslag, åligge vattenrättsdomaren

att före utgången av den tid, inom vilken talan skall fullföljas,

till vattenöverdomstolen insända akten i målet. Har i vattend''»mstols

slutliga utslag eller beslut ändring sökts genom besvär, skall akten

i målet infordras från vattenrättsdomaren. Lag samma vare, där besvären

avse ett av vattendomstolen under rättegången meddelat beslut samt

s. 447 Kontrollera mot PDF

447

Kuvgi. Muj.ts nåd. proposition Nr 128.

besvären prövas vara av beskaffenhet att icke kunna avgöras utan att andra

till akten i målet hörande handlingar än vattendomstolens protokoll äro

för vattenöverdomstolen tillgängliga.

Vad i rättegångsbalken stadgas om skyldighet för part att vid

fullföljd av talan mot underrätts utslag eller beslut ingiva underrättens

protokoll i målet, skall, utom såvitt angår överklagade utslå-et eller

beslutet, icke äga tillämpning, då talan fullföljes mot vattendomstols

utslag eller beslut, utan så är att talan genom besvär fullföljes mot ett

av vattendomstolen under rättegången meddelat beslut.

97 §.

Angår målet fråga, för vars bedömande fordras särskilda fackkunskaper,

må vattenöverdomstolen till biträde åt sig tillkalla i sådant

ämne sakkunnig person.

Tillkallad sakkunnig bör, sedan tillfälle lämnats honom att taga

del av handlingarna i målet, övervara målets föredragning i vattenöverdomstolen

och där deltaga i överläggning rörande detsamma. Han skall,

efter det målet föredragits, men innan detsamma företages till avgörande,

till vattenöverdomstolen avgiva skriftligt yttrande rörande de delar av

målet, i vilka hans sakkunskap av vattenöverdomstolen tagits i anspråk.

Kan yttrande, som nyss nämnts, icke avgivas utan att undersökning

å platsen äger rum, aukomme på vattenöverdomstolen att uppdraga

åt det sakkunniga biträdet eller ock annan i ämnet sakkunnig person

att företaga dylik undersökning och däröver avgiva utlåtande.

Huru ersättning åt sakkunnig, varom i denna § förmärs, må bestämmas,

därom förordnar Konungen.

98 §.

Har talan i vattenmål av vattenrättsdomaren avvisats eller förklarats

hava förfallit eller har vattenrättsdomaren förklarat vadeanmälan

ej kunna upptagas, må klagan däröver föras hos vattenöverdomstolen

i enahanda ordning, som ovan finnes stadgad med avseende å

besvär mot vattendomstolens utslag eller beslut. Lag samma vare beträffande

vattenrättsdomares beslut om inskrivning i vattenbok, som i

12 kap. sägs, angående besiktning, varom i 13 kap. förmäles, samt i

fråga, som i 14 kap. 7 § avses.

Över annat av vatteDrättsdomare meddelat beslut än nu nämnts må

klagan ej föras annorlunda än i sammanhang med klagan över slutligt

besked.

s. 448 Kontrollera mot PDF

448

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Om fullföljd av talan mot vattenöverdomstolens beslut.

9-9 §.

1 fråga om fullföljd av talan mot vattenöverdomstolens beslut

skall i allt, varom ej nedan i 100—102 §§ eller eljest i lag eller författning

är särskilt stadgat, lända till efterrättelse vad rörande fullföljd

av talan mot hovrätts beslut finnes föreskrivet, där det tillämpligt är.

100 §..

Har i mål rörande byggnad i vatten eller utförande av vattenreglering

vattenöverdomsti''len meddelat skilda utslag rörande olika delar

av företaget, och har part erlagt fullföljdsavgift rörande ett utslag, då

må sådan nedsättning av parten åberopas jämväl för fullföljd av talan

mot senare utslag i målet; dock åligge parten att härom göra anmälan

hos Konungens befäUningshavande ävensom att, då han hos vattenöverdomsti

»len anmäler missnöje mot dess utslag, därvid tillika ingiva

Konungens befallningshavandes bevis såväl angående nämnda anmälan

som ock därom att den nedsatta fudföljdsavgitten icke återbekommits.

101 §.

Föreskrift n i rättegångsbalken om skyldighet för part att vid

fullföljd av talan mot hovrätts utslag eller beslut ingiva underrättens

protokoll i målet skall icke äga tillämpning, då talan fullföljes mot

vattenöverdom^tols utslag eller beslut, utan så är att talan fullföljes

mot vattenöverdomstolens beslut i fråga, som genom besvär över ett

av vattendomstolen under rättegången meddelat beslut dragits under

vattenöverdomstolens prövning.

102 §.

Vad i 92 och 95 §§ är stadgat angående mål, som vid vattendomstol

anhängiggjorts medelst ansökning och däri talan till vattenöverdomstolen

fullföljts av sökanden, skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om mål, som sökanden dragit under Konungens prövning.

s. 449 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

449

12 KAP.

Om vattenbok och inskrivning däri.

1 §•

För varje vattendomstols område skall föras bok för inskrivningav

faktiska och rättsliga förhållanden rörande anläggningar för tillgodogörande

av rinnande vatten såsom drivkraft eller annorledes så ock

rörande dammbyggnader, ändå att de ej avse vattnets tillgodogörande;

dock att vad nu stadgats ej äger tillämpning å anläggningar för allmän

farled eller allmän flottled. Denna bok kallas vattenbok.

1 vattenboken böra ock anmärkas hydrografiska och topografiska

beskrivningar över de inom vattendomstolens område belägna vattendrag

med tillhörande vattensamlingsområden, i den mån sådana beskrivningar

äro eller varda av vederbörande myndighet utarbetade.

2 §•

Vattenboken föres av vättenrättsdomaren.

Beträffande anteckningar i vattenboken av tekniskt innehåll äge

vattenrättsdomaren påkalla förslag till anteckningarnas lydelse av vederbörande

vattenrättsingenjör, som, där anteckningarna göras i enlighet

med hans förslag, är ensam ansvarig för deras tillförlitlighet och fullständighet.

8 §•

När, efter det denna lag trätt i kraft, beslut av domstol eller

annan myndighet meddelats och vunnit laga kraft rörande verkställande,

ändrande eller borttagande av anläggning, s<>m i 1 § första stycket

avses, eller beträffande hushållningen med vattnet vid sådan anläggning

eller ock jämlikt 2 kap. 34 § angående skyldighet för annan än anläggningens

ägare att underhålla densamma, åligge det vattenrättsdomaren

utan särskild ansökan att med ledning av beslutet i vattenboken verkställa

inskrivning av de huvudsakliga förhållanden, som äro av vikt för

kännedom^ om anläggningens beskaffenhet samt om de rättigheter och

skyldigheter för framtiden, vilka äro förenade med densamma. Vad nu

sagts gälle ock i fråga om beslut, som innefattar prövning jämlikt 2

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 käft. (Nr 128.) 57

s. 450 Kontrollera mot PDF

450

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

kap. 25 § av redan verkställd anläggnings laglighet, så ock beträffande

beslut, varigenom ändring göres i förhållande, som förut inskrivits.

Meddelas jämlikt 4 kap. 1 § föreskrift om skyldighet för ägare av strömfall

att tillhandahålla kraft åt kringliggande bygd, skall beträffande

sagda skyldighet inskrivning göras i vattenboken.

Har beslut, varom inskrivning bör ske i vattenboken, blivit av

annan domstol eller myndighet än vattendomstolen meddelat, skall underrättelse

om beslutet jämte erforderliga handlingar och upplysningar

genom den beslutande myndighetens försorg så snart sig göra iåter tillsändas

vattenrättsdomaren.

4 §•

Där anläggning, som i 1 § första stycket avses, tillkommit innan

denna lag trätt i kraft eller ock därefter i enlighet med domstols eller

annan myndighets beslut, vilket dessförinnan meddelats, vare ägaren

berättigad att rörande anläggningen söka inskrivning i vattenboken.

5 §•

Ansökan om inskrivning i vattenboken skall ingivas till vattenrättsdomaren

samt vara åtföljd av ritningar över anläggningen, sådan

denna befinnes, jämte erforderlig beskrivuing därå så ock av tillgängliga

domar och andra handlingar, som må angå anläggningens rättsliga förhållanden.

Ansökningen skall innehålla uppgift, med angivande av socken,

härad och läu, å den eller de fastigheter, varå anläggningen är belägen,

samt å det vattendrag, som därav beröres, så ock å de regler för hushållningen

med vattnet, vilka tillämpas vid anläggningen, varjämte böra

meddelas de andra upplysningar, vilka kunna vara av vikt för kännedom

om de med anläggningen förenade rättigheter och skyldigheter.

Avser ansökningen inskrivning rörande byggnad för tdlg^dogörande

av strömfall, skall särskilt uppgivas, huruvida strömfallet eller den del

därav, som genom byggnaden tillgodogöres, helt eller delvis tillhör annan

fastighet än byggnaden samt, om så är förhållandet, vilken rätt byggnadens

ägare har att tillgodogöra sig vattnet.

Uppgift, som nu nämnts, må lämnas medelst hänvisning till företedd

dom eller annan handling, där densamma innehåller tillfyllestgörande

besked i ämnet. År sökanden oviss om något förhållande, varom ansökning

bör innehålla uppgift, varde sådant i ansökningen angivet.

s. 451 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

451

6 §•

Då ansökan om inskrivning inkommit, läte vattenrättsdomaren, där

han ej finner sådant fäll vara för handen, att ansökningen bör genast

avslås, utfärda kungörelse om ausökningen med föreläggande för dem,

som kunna hava något att erinra mot inskrivningen, att till vattenrättsdomaren

ingiva skriftliga erinringar inom viss tid, minst sextio och högst

etthundratjugu dagar, från den dag kungörelsen är dagtecknad. Kungörelsen

skall innehålla uppgift om tiden för hållande av undersökning,

varom i 7 § förmäles.

Sådan kungörelse skall genom vattenrättsdomarens försorg inom

tio dagar från nämnda dag införas såväl i allmänna tiduingarna som

ock i en eller, om förhållandena påkalla det, flera Tidningar inom orten.

Om kungörelsens innehåll varde särskild underrättelse meddelad kammarkollegiet

och lantbruksstyrelsen.

7 §•

Rörande tillförlitligheten av de ingivna ritningarna och beskrivningen

skall i god tid före utgången av den för erinringars avgivande

bestämda tid efter vattenrättsdomarens förordnande på sökandens bekostnad

hållas undersökning av sakkunnig person, över vad vid undersökning

förekommer skall föras protokoll, som insändes till vattenrättsdomaren.

8 §.

Finnas de företedda ritningarna och beskrivningen eller ock ansökningshandlingen

vara så oriktiga eller ofullständiga, att de ej kunna,

med mindre de fullständigt omarbetas, läggas till grund för inskrivningen,

varde ansökningen avslagen.

9 §•

År sökandens rätt med avseende å anläggningen beroende av

tvist, förklare vattenrättsdomaren, där ej ansökningen är av beskaffenhet

att höra genast avslås, densamma vilande i avbidan på tvistens utgång.

Möter eljest hinder mot inskrivningen, förelägge vattenrättsdomaren

sökanden viss tid, inom vilken han har att fullfölja ansökningen

s. 452 Kontrollera mot PDF

452

Kungl. Maj. ts nåd. proposition Nr 128.

och visa, att hindret blivit undanröjt. Fullgör sökanden ej inom utsatt

tid vad honom ålagts, varde ausökningen avslagen, där han ej visar, att

han ej kunnat fullgöra det inom samma tid; visas det, må ny tid utsättas.

10 §.

Varder i ärendet utrett, att med ansökningen avsedd anläggning''

tillkommit eller väsentligt ändrats efter den 30 april 1881, och visas ej

domstols eller annan behörig myndighets beslut till stöd för vad sålunda

åtgjorts, må ansökningen ej beviljas.

11 §•

Har på grund av ansökan, som ovan sägs, skett inskrivning i

vattenboken, och hava därefter fem år förflutit utan att talan väckts

mot lagligheten av de med inskrivniugen avsedda förhållanden, vare,

ändå att till stöd för desamma ej kunnat påvisas domstols eller annan

myndighets beslut, sökandens rätt att bibehålla anläggningen och, där

fråga är om anläggning för vattnets tillgodogörande, att i den omfamning

inskrivningen angiver tillgodogöra vattnet, fri från klander; dock

gäl le vad nu sagts rörande rätten att tillgodogöra vattnet allenast, såframt

den, som uppfört anläggningen, varit i god tro rörande rätten

till vattnet vid tiden för uppförandet eller vid erhållandet av domstols

eller annan myndighets medgivande därtill eller ock någon, till vilken

anläggningen sedermera övergått, i god tro rörande sagda rätt förvärvat

densamma. Tillgodogöres genom anläggning, rörande vilken skett inskrivning

i vattenboken, allenast en del av det framrinnande vattnet,

och innehåller inskrivningen, att strömfallet eller den del därav, yars

fallhöjd utnyttjas vid anläggningen, tillhör sökanden, gälle vad ovan

sagts jämväl i fråga om sökandens rätt att tillgodogöra vattnet i övrigt

i strömfallet eller falldelen, motliggande fastighets rätt dock oförkränkt.

Vad i första stycket stadgats gälle dock ej mod avseende å förhållande,

som står i strid mot domstols efter den 30 april 1881 meddelade

beslut, ej heller beträffande reglerna för hushållning med vattnet.

Där jämlikt 3 § på grund av beslut i ett vid den tid, då denna

lag träder i kraft, redan anhängigt mål inskrivning skett i vattenboken

rörande en genom beslutet m- dgiven anläggning, skall vad i första

stycket finnes stadgat äga motsvarande tillämpning; dock att där omförmälda

tid av fem år skall räknas från det anläggningen fullbordades.

s. 453 Kontrollera mot PDF

Kung i. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

453

12 §.

Om inskrivning i vattenboken enligt 3 § eller på grund av ansökan,

som ovan sägs, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen utfärda kungörelse;

och varde den offentliggjord på sätt i 6 § andra stycket finnes stadgat.

13 , §.

Har enligt förordnande efter ty i 13 kap. 1 § sägs besiktning

hållits å anläggning, som i 1 § första stycket avses, eller av vattenmärke,

om vars utsättande vattendomstolen meddelat föreskrift enligt

11 kap. 64 §, skall besiktningsprotokollet ingivas till vattenrättsdomaren

och anteckning om dess huvudsakliga innehåll göras i vattenboken.

14 §.

Närmare föreskrifter om vattenbokens inrättande och förande meddelas

av Konungen.

13 KAP.

Om besiktning och handräckning så ock om ansvar för överträdelse

av denna lag.

1 §•

I sammanhang med beslut, varigenom byggande i vatten eller utförande

av vattenreglering medgives, äge vattendomstolen, när skäl därtill

äro, föreskriva att, sedan arbetet fullbordats eller den för fullbordandet

bestämda tid gått till ända, besiktning å arbetet skall verkställas

av sakkunnig person. Innehåller vattendomstolens beslut, att vattenmärke

jäml.kt 11 kap. 64 § skall utsättas, skall sam-tidigt meddelas föreskrift

om besiktning av märket.

Ilar föreskrift om besiktning, som nu sagts, av vattendomstolen

lämnats, men viss besiktningsman icke samtidigt förordnats, tillkomme

vattenrättsdomaren att förordna sådan vid tiden, då besiktningen skall ske.

Kostnad för besiktning enligt denna § skall gäldas av byggnadens

ägare.

s. 454 Kontrollera mot PDF

454

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

2 §•

Finnas vid besiktning, som i 1 § sägs, sådana avvikelser från

vattendomstolens beslut vara gjorda, att allmän eller enskild rätt därigenom

kränkes, meddela besiktningsmannen, att rättelse bör ske inom

viss tid vid äventyr att förhållandet eljest anmäles för allmänne åklagaren

i orten.

3 §.

Menar någon, vars rätt är beroende av annan tillhörig, helt eller

delvis uppförd byggnad i vatten, att denna icke tillkommit i laga ordning

eller icke är av laga beskaffenhet, äge på ansökan av honom vattenrättsdomaren

förordna sakkunnig person att hålla besiktning å byggnaden.

Kostnad för besiktning, s m i denna § sägs, skall gäldas av sökanden;

och vare han, där besiktningsmannen påfordrar det, pliktig att förskjuta

kostnaden eller ställa borgen eller annan säkerhet därför, innan

besiktningen verkställes.

Där sökanden sedermera för talan om byggnadens borttagande eller

ändrande eller om ersättning för skada genom byggnaden, vax-de i det

mål på sökandens begäran prövat, huruvida den förskjutna besiktningskostnaden

skall av ägaren gottgöras sökanden.

Vad i denna § sagts om besiktning å byggnad i vatten äge motsvarande

tillämpning beträffande vattenmärke eller särskilt anbragt fixpunkt,

vartill domstols eller annan myndighets beslut om byggande i

vatten eller rörande hushållning med vatten hänför sig.

4 §’

Har byggnad i vatten tillkommit efter prövning i laga ordning,

stånde ägaren fritt att hos vattenrättsdoruaren påkalla besiktning genom

sakkunnig person till bevisning därom, att byggnaden utförts i överensstämmelse

med de därför givna föreskrifter eller att de avvikelser därifrån,

som må hava skett, icke äro av beskaffenhet att kränka allmän eller

enskild rätt. Ägare av byggnad i vatten må ock eljest på sätt nu

nämnts begära besiktning för erhållande av intvg angående byggnadens

beskaffenhet eller om lagligheten av vattenmärke eller särskild anbragt

fixpunkt, som avses i 3 § sista stycket.

Om kostnad för besiktning, som i denna § sägs, gälle vad i 3 §

andra stycket finnes stadgat.

s. 455 Kontrollera mot PDF

455

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 128.

5 §.

över vad vid besiktning förekommer och utrönes skall föras protokoll;

och värde, där besiktningen hådes på grund av ansökan, som i 3

eller 4 § sägs, avskrift av protokollet så snart ske kan sökanden tillhandahållen.

Om besiktningsmans skyldighet att i vissa fall ingiva protokollet

till vattenrättsdomaren tinnes i 12 kap. 13 § stadgat.

6 §•

Av vattendomstol eller vattenrättsdomare förordnad besiktningsman

åtnjuta det skydd och vare underkastad det ansvar, som i lag

stadgas beträffande tjänsteman.

7 §•

Ej vare någon förmenat att mot riktigheten av besiktning, varom

ovan skils, åberopa den bevisning, vartill han kan äga tillgång.

8 §•

Bygger någon i vatten utan föregången prövning i laga ordning,

varigenom medgivande till arb> tet erhållits, och finnas förhållandena

uppenbarligen vara sådana,.att dylik prövning skolat enligt stadgande

i denna lag föregå, äge överexekutor förbjuda arbetets fortsättande, intill

dess sådan prövning ägt rum, så ock, när skäl därtill äro, förordna

om handräckning till rättelse i vad olagligen skett.

Där byggande i vatten eller annat i denna lag avsett arbete, vartill

i laga ordning medgivande erhållits, verkställes i strid mot de be

träffande arbetets utförande givna föreskrifter, må ock förbud och förordnande,

varom nu är sagt, meddelas, såframt det ej är uppenbart, att

genom de avvikelser, som skett, varken allmän eller enskild rätt kränkes.

I fråga om handräckning enligt denna § gälle enahanda bestämmelser,

som äro stadgade för det i 191 § utsökningslagen avsedda fall.

9 §.

Varda de rörande hushållning med och framsläppande av vatten i

denna lag stadgade föreskrifter eller av domstol eller annan myndighet.

s. 456 Kontrollera mot PDF

456

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

i laga ordning meddelade bestämmelser ej iakttagna, och följer ej rättelse

genast efter det tillsägelse skett; då äge på ansökan av den, som av

försummelsen kan lida men, utmätningsmannen i orten att, sedan han

med ojävigt vittne hållit besiktning å stället, meddela nödig handräckning

och uttaga kostnaden därför av den försumlige.

Tillstänger någon allmän farled eller allmän flottled eller fiskväg,

må ock till borttagande av stängsel, som uppenbarligen finnes stridande

mot lag, handräckning givas såsom nyss är sagt.

10 §.

Ansökan om besiktning och handräckning, varom ovan finnes

stadgat, mi, där allmänna intressen äro i fråga, göras av allmän åklagare

eller annan myndighet, som av Konungen bestämts; och skall kostnaden

i ty fall förskjutas av allmänna medel.

11 §.

Den, som mot bestämmelserna i 2 kap. 20 § första eller andra

stycket bygger i vatten utan dertill av vattendomstolen lämnat medgivande

eller mot nämnda bestämmelser eller stadgandet i 3 kap. 11 §

verkställer vattenreglering utan vattendomstolens medgivande

eller mot föreskriften i 2 kap. 20 § tredje siycket underlåter att

söka vattendomstolens godkännande av verksynd ändring å byggnad i

vatten

eller mot stadgandet i 2 kap. 34 § första stycket utan vattendomstolens

medgivande utriver byggnad i vatten

eller mot vad i 2 kap. 37 § finnes stadgat, jämfört med bestämmelserna

i 2 kap. 20 § första och andra styckena vidtager åtgärd för

vattendrags återställande utan medgivande av vattendomstolen,

skall, där han insett eller skäligen bort inse att jämlikt åberopade

lagrum medgivande eller godkännande, som nu nämnts, varit erforderligt,

straffas med böter från och med fem till och med fem tusen kronor

eller med fängelse från och med en till och med sex månader.

12 §.

Den, som efter erhållet medgivande till byggande i vatten eller

till verkställande av vatten reglering från vattendomstolens beslut gör

avvikelse av beskaffenhet att kränka allmän eller enskild rätt, straffes

s. 457 Kontrollera mot PDF

457

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

med böter från och med fem till och med fem tusen kronor eller med

fängelse från och med en till och med sex månader.

13 §.

Bryter någon mot de rörande hushållning med eller framsläppande

av vatten i denna lag stadgade föreskrifter eller av domstol eller annan

myndighet i laga ordning meddelade bestämmelser, straffes med böter

från och med fem till och med fem tusen kronor eller med fängelse

från och med en till och med sex månader.

14 §.

Borttager eller fördärvar någon uppsåtligen vattenmärke eller särskilt

anbragt fixpunkt, vartill domstols eller annan myndighets beslut

om byggande i vatten eller vattenreglering eller rörande hushållning

med vatten hänför sig, straffes med böter från och med fem till och

med fem tusen kronor eller med fängelse från och med eu till och med

sex månader.

15 §.

Böter, som enligt denna lag ådöraas, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmänna

strafflagen.

14 KAP.

Slutbestämmelser.

1 §•

Med lågvatten (lågvattenmängd) i ett vattendrag avses i denna lag

medeltalet för ett så stort antal år som möjligt av de vattenmängder,

vilka var för sig utgöra den minsta vattenmängden under året.

2 §•

I avseende å rättigheter och skyldigheter, som enligt denna lag äro

förenade med äganderätt till fast egendom, vare med ägare likställd

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 höft. (Nr 128.) 58

s. 458 Kontrollera mot PDF

458 . Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

den, som med stadgad åborätt besitter hemman eller lägenhet, tillhörande

kronan eller allmän inrättning, så ock den. som under fideikommissrätt

innehar fast egendom.

3 §.

I allt, varom denna lag innehåller bestämmelse, vare kronan likställd

med enskild person, där ej för särskilt fall finnes annorlunda

stadgat.

Kronan vare fri från skyldighet att ställa säkerhet, där sådan

eljest är föreskriven.

4 §•

Företag eller åtgärd enligt denna lag anses angå viss fastighet:

när påstående göres om förpliktande för fastighetens ägare att

deltaga i företaget;

när fastigheten eller dess vatten tages i anspråk för företaget

eller för anläggning i samband med detta;

när företaget kan menligt inverka på mark eller vattenområde,

som tillhör fastigheten, eller någon å fastigheten belägen byggnad eller

annan fast anläggning eller på fastighetens användningssätt.

5 §.

Vill någon för uppgörande av plan eller eljest såsom förberedelse

till företag enligt denna lag verkställa mätningar, avvägniugar eller

andra undersökningsarbeten å fastighet, som äges eller innohaves av

annan, äge Konungens

att erforderligt tillträde till fastigheten under viss tid skall lämnas.

Vid undersökningsarbetets utförande skall så förfaras, att skada

därav ej eller allenast såvitt den är oundviklig orsakas annan; växande

träd må ej fällas utan särskilt medgivande av Konungens befallningshavande.

För skada och intrång, som vållas av arbetet, skall ersättninggäldas

med fulla värdet; och vare den, som verkställer eller låter verkställa

arbetet, pliktig att, om Konungens befallningshavande prövar det

nödigt, före arbetets påbörjande ställa säkerhet för ersättningens gäldande.

6 §•

Ej må den, vars rätt är beroende av hushållning med vattnet vid

annan tillhörig byggnad, förvägras tillträde till ställe, där vattenmärke

s. 459 Kontrollera mot PDF

459

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

(vattenstånd sm ät are, pegel) är utsatt, eller att taga dél av anteckningar,

som det ålagts byggnadens ägare att hålla över gjorda iakttagelser

rörande vattenstånd eller vattnets avrinning.

Vad nu sagts om den, vars rätt är beroende av vattenhushållningen,

galle ock beträffande allmän åklagare samt tjänsteman i hydrografiska

byrån.

7 §•

Har enligt stadgandet i 11 kap. 32 § vattenrättsdomare förordnat,

att handlingar i vattenmål skola hållas för granskning tillgängliga hos

ordförande i kommunalnämnd eller kommunalstämma, municipalnämnd

eller municipalstämma eller hos domhavande, landsfiskal eller ordförande

i magistrat, må sådan befattningshavare icke utan giltigt skäl undandraga

sig uppdraget, såframt företaget i fråga berör den kommun eller

det municipalsamhälle, han tillhör, eller den domsaga, det distrikt eller

eljest det område, som av hans tjänst omfattas. Ej heller må annan

person, sedan lian efter eget åtagande mottagit uppdrag, som nu nämnts,

utan giltigt skäl avsäga sig detsamma. Prövar vattenrättsdomaren det

anförda skälet giltigt, förordne han annan person att omhändertaga

handlingarna; och skall kungörelse härom utfärdas i den för meddelanden

till parterna bestämda ordning. Sedan målet slutligen avgjorts, äge

sökanden utbekomma handlingarna.

I sammanhang med förordnande, som i denna § avses, må av

vattenrättsdomaren bestämmas viss ersättning till den, hos vilken handlingarna

skola hållas tillgängliga, att gäldas av sökanden i vattenmålet.

Utgift, som nu nämnts, räknas till kostnad i målet.

3 §•

Skall någon enligt denna lag ställa pant eller borgen, och är ej

sådan säkerhet godkänd av den, till vars förmån den ställes, varde

säkerheten prövad av Konungens befallningshavande; dock gälle vad nu

sagts ej i fråga om säkerhet, som avses i 13 kap. 3 §.

Borgen må ej godkännas av Konungens befallningshavande, utan

ätt löftesmännen förbundit sig en för alla och alla för en såsom för

egen skuld.

s. 460 Kontrollera mot PDF

460

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 128.

Förslag

till

Lag

om vad iakttagas skall i avseende å införande av vattenlagen.

Härigenom forordnas, som följer:

1 §•

Den nu antagna vattenlagen skall jämte vad här nedan stadgas

lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1919.

2 §•

De vid vattenlagens ikraftträdande anhängiga mål, vilka röra ämne,

varom i vattenlagen bestämmelse givits, skola handläggas och bedömas

enligt äldre lag; dock att, där mål, som avses i 10 och 17 §§ samt

24 § andra stycket i förordningen den 30 december 1880 om jordägares

rätt över vattnet å hans grund, blivit anhängiggjort efter den 15 mars

1918 och sådant mål, då vattenlagen träder i kraft, ännu icke är av

underrätten avdömt, den nya lagen skall tillämpas.

3 §•

Sökande i mål, som enligt vad i 2 § sägs skall handläggas och

bedömas enligt vattenlagen, skall, där han vill fullfölja ansökningen*

inom nittio dagar efter det vattenlagen trätt i kraft därom hos vattenrättsdomaren

göra skriftlig anmälan.

Har inom föreskriven tid anmälan skett, åligge vattenrättsdomaren

att från den allmänna underrättens ordförande infordra de hos rätten

förvarade ritningar och andra handlingar, som angå målet, ävensom

opaginerad Kontrollera mot PDF

4«1

Kun</l. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

avBkrift av rättens däri förda protokoll. 1 den mån sökandens anmälan

eller de till vattenrättsdomaren översända handlingar och protokoll icke

i de hänseenden, som om förmälas i 11 kap. 27 § 1 mom. vattenlagen,

innehålla erforderliga upplysningar, förelägge vattenrättsdomaren sökanden

viss tid att fullständiga vad sålunda brister, vid äventyr om det försummas,

att anmälan anses förfallen.

Möter ej hinder, som nu sagts, skall vattenrättsdomaren, så snart,

ske kan, utfärda kungörelse om målet med angivande på sätt i 32 § av

nyssnämnda kap. sägs av de fastigheter, som företaget förmenas angå.

samt. av tid och ställe för vattendomstolens handläggning av målet.

Kungörelsen skall offentliggöras i den uti 11 kap. 33 § föreskrivna

ordning; och varde på sätt i andra stycket av sistnämnda § stadgas

underrättelse om kungörelsens utfärdande lämnad envar sakägare, som

förut tillstädeskommit i målet, samt eljest för vattenrättsdomaren känd

ägare av fastighet, som i kungörelsen omförmäles, ävensom nyttjanderättshavare,

vars rätt beröres i saken.

I den mån ej vattenrättsdomaren med hänsyn till förebragt utredning

eller andra omständigheter finner skäl annorledes bestämma skall

jämväl vad i övrigt finnes i 11 kap. 27—40 §§ föreskrivet om ansökningsmåls

anhängiggörande samt förberedande åtgärder i dylikt mål

äga motsvarande tillämpning.

4 §■

Då kungörelse enligt vad i 3 § sägs blivit av vattenrättsdomaren

utfärdad, skall han därom ofördröjligen underrätta den allmänna underrättens

ordförande; och varde därefter målet ur dess dombok avskrivet.

Har sökanden underlåtit att i föreskriven ordning göra anmälan

om målets fullföljd, skall den allmänna underrätten däri meddela utslag

samt därvid förklara sökandens talan i målet hava förfallit.

5 §•

Har anläggning eller företag, som i vattenlagen avses, tillkommit

innan lagen trätt i kraft eller ock därefter i enlighet med domstols eller

annan myndighets på gruud av äldre lag meddelade beslut, skola vid

bedömande av sådan anläggnings eller sådant företags laglighet samt

av därmed förenade rättigheter och skyldigheter äldre lags bestämmelser

lända till efterrättelse. Beträffande hushållning med och framsläppande

av vatten vid byggnad, som tillkommit enligt äldre lag, skola de där
-

s. 462 Kontrollera mot PDF

462

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

utinnan i vattenlagen givna stadganden tillämpas, med iakttagande att

till skada, som av hushållningen eller vattnets framsläppande förorsakas,

ej hänföres hinder eller försvårande, varom i 2 kap. 4 § sägs.

Där för särskilda fall i vattenlagen meddelas stadganden, som

oförtydbart angå äldre anläggningar eller företag, lände de till efterrättelse.

6 §•

Har vid tillstånd till byggande i kongsådra, som av Konungen

jämlikt äldre lag meddelats, gjorts sådant förbehåll, som omförmäles

i 1 kap. 8 § vattenlagen, skall, för utrönande huruvida bestämmelserna

i 4 kap. 3 § och 8 § andra stycket skola äga tillämpning i avseende å

anläggningen, senast under femte året efter det vattenlagen trätt i kraft

ar myndighet, vilken Konungen bestämmer, i den ordning, som är i 11

kap. vattenlagen om stämningsmål stadgad, påkallas prövning, huruvida

vattenkraften i kungsådran uppgår till den i 4 kap. 3 § stadgade myckenhet.

Varder icke inom nu föreskriven tid dylik prövning påkallad, skall

frågan om tillämpning beträffande anläggningen av bestämmelserna i

sistnämnda lagrum samt i 4 kap. 8 § andra stycket anses förfallen.

- §•

Har domstol eller annan myndighet, förrän vattenlagen trätt i kraft,

eller ock därefter med tillämpning av äldre lag lämnat tillstånd till

byggande i vatten, och bär ej arbetet blivit fullbordat inom tio år från

det lagen trätt i tillämpning eller från det därefter meddelat beslut

vunnit laga kraft eller ock inom den senare tid, högst tio år därefter,

som i anledning av ansökan om anstånd med arbetets fullbordande må

hava av vattendomstolen bestämts, skall vad i 2 kap. 22 § tredje stycket

samt 11 kap. 17 § 7 av nämnda lag finnes stadgat äga motsvarande

tillämpning beträffande tillstånd, som nu nämnts.

8 §■

Glenom vattenlagen upphävas:

förordningen den 30 december 1880 om jordägares rätt över vattnet

å hans grund; dock med undantag av stadgandet i 12 §, i vad detta

innefattar bestämmelse, som ej upptagits i 2 kap. 35 § i nya lagen;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128. 46.1

förordningen den 30 december 1880 om ansvar för underlåtenhet

att öppna dammlucka;

kungörelsen den 20 oktober 1899 angående vad iakttagas skall,

då någon vill förvärva tillstånd av Konungen till byggande i kongsådra;

samt

lagen den 29 juni 1900 om rätt domstol i vissa mål angående

jordägares rätt över vattnet å hans grund;

tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring

eller förklaring av vad sålunda upphävda lagrum innehålla eller tillägg

därtill;

så ock vad i övrigt linnes i lag eller särskild författning stridande

mot bestämmelserna i vattenlagen.

9 §•

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till

lagrum, som ersatts genom bestämmelse i vattenlagen, skall denna i stället

tillämpas.

10 §.

Vad i konvention med utländsk makt är överenskommet vare

gällande.

s. 464 Kontrollera mot PDF

464

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Förslag

till

Lag

om förteckning å vattendrag, där kongsådra finnes.

t

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

Innan vattenlagen träder i kraft eller så snart sig göra låter därefter

utfärdar Konungen provisorisk förteckning, däri jämlikt 1 kap. 5 §

andra stycket nämnda lag upptagas de vattendrag, i vilka kungsådra

skall anses finnas.

Förteckning, som nu nämnts, skall införas i svensk författningssamling

samt i länskungörelserna för rikets län så ock tre gånger med

fyra veckors mellantid i allmänna tidningarna.

2 §■

Förmenar någon, att visst vattenområde med orätt vare sig upptagits

å den provisoriska förteckningen eller uteslutits därifrån, äge han,

vid förlust av vidare talan, inom två år efter den dag, då förteckningen,

enligt därå meddelad Uppgift, utkommit från trycket i svensk författningssamling,

hos vattendomstolen i den ort, där vattenområdet är beläget,

anhängiggöra klander mot förteckningen medelst ansökan, som i

två exemplar skall ingivas till vattenrättsdomaren och i lika antal

exemplar åtföljas av de handlingar, vilka till stöd för klandret åberopas.

I fråga om behandlingen av sådan talan skall vad i 11 kap.

vattenlagen finnes stadgat beträffande ansökningsmål i tillämpliga delar

lända till efterrättelse. I sammanhang med utfärdande av sådan kungörelse

angående klandret, som i 11 kap. 32 § vattenlagen omförmäles,

s. 465 Kontrollera mot PDF

465

Kung!. Mqj.ts nåd. proposition Nr 128.

åligge vattenrättsdomaren att till justitiekansler]! insända underrättelse

om kungörelsens innehåll.

3 §.

Sedan den i 2 § stadgade lid för auhängiggörande av klandertalan

mot den provisoriska förteckningen gått till ända, skola vattendomstolarna,

var för sitt område, ofördröjligen till Konungen insända

uppgift, i vilka delar förteckningen såsom oklandrad vunnit laga kraft

och i vilka delar klander väckts. Efter det anhängiggjord klandertalan

blivit genom lagakraftägande beslut avgjord, skall uppgift jämväl

därom insändas, och skall, om beslutet innefattar tillägg till eller annan

rättelse i den provisoriska förteckningen, sådan rättelse omedelbart anses

införd i densamma. Uppgifter, som nu nämnts, skola offentliggöras i

enahanda ordning, som i 1 § stadgas med avseende å den provisoriska

förteckningen.

Sedan samtliga påståenden om klander mot den provisoriska förteckningen

slutligen avgjorts och fullständig lagakraftägande förteckning

sålunda föreligger, låter Konungen införa densamma i svensk författningssamling.

Förändringar i vattenmängd, som inträffa efter det frågan om

visst vattenområdes upptagande å förteckningen blivit slutligen avgjord,

föranleda ej ändring i förteckningens innehåll.

4 §•

Uppstår i vattenmål tvist om rättsförhållande, som är beroende

därav, huruvida i visst vattenområde finnes kungsådra eller ej, och är

ej frågan om vattenområdets upptagande å förteckningen slutligen avgjord,

skall med tvistens prövning anstå, till dess sådant avgörande

skett. Dylikt anstånd vare ej hinder mot prövningen av vattenmålet i

övrigt, där sådan prövning ändock kan äga rum.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 höft. (Nr 128.) 59

s. 466 Kontrollera mot PDF

466

Kung/. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Förslag

till

Lag

om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten

till husbehovsförbrukning.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

Tarvas för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning,

att ledning för vattnet framdrages över annan fastighets område,

vare ägaren till den fastighet pliktig att mot ersättning tåla

intrånget därav.

Ledning, som nu nämnts, skall läggas så, att ändamålet må utan

oskälig kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet för markens ägare.

2 §•

, Ersättning för intrång genom ledning, som i 1 § sägs, skall, där ej

annorledes överenskommes, bestämmas i penningar att utgå på en gång.

3 §•

Kan ej överenskommelse träffas om rätt att framdraga ledning,

▼arom ovan förmäles, varde frågan instämd till allmän underrätt i orten.

4 §•

Finnes syn å stället nödig, äge rätten uppdraga åt två ojäviga för

uppdraget lämpliga män att förrätta sådan syn å tid, som av rätten bestämmes,

och att på grund av vad vid synen iakttagits avgiva utlåtande,

huruvida ledningens framdragande över svarandens mark må anses behövligt

samt i sådant fall varest och huru ledningen bör göras så ock med

s. 467 Kontrollera mot PDF

467

Kuntjl. Maj:ta nåd. proposition AV 128.

vilket belopp ersättning för intrång genom ledningen bör utgå; och

varde emellertid målet hos rätten vilande. År fråga om fastighet på

landet, varde uppdrag, som nu nämnts, företrädesvis lämnat åt dem, som

äro ledamöter i nämnden.

Synemännens utlåtande skall skriftligen avfattas och före synens

avslutande för närvarande parter uppläsas; och varde därvid tillkännagivet

vad den med utlåtandet missnöjde enligt 5 § har att iakttaga. Utlåtandet

skall av synemännen ofördröjligen insändas till rättens ordförande.

För syneförrättning njute synemännen ersättning i likhet med vad

för ledamot i ägodelningsrätt är stadgat, där ej synemän på grund av

tjänstebefattning äger rätt till högre ersättning. Sagda ersättning skall

gäldas av käranden.

5 §■

År part missnöjd med synemännens utlåtande, äge han på landet

sist å det lagtima ting, som infaller näst efter trettio dagar, och i stad

inom trettio dagar, sedan utlåtandet meddelades, till rätten ingiva påminnelser.

Varda ej inom nämnda tid påminnelser ingivna, skall utlåtandet

genom rättens dom fastställas.

6 §•

I mål, som anhängiggöra jämlikt 3 §, skall käranden ersätta sin

motpart dennes nödiga kostnader å målet vid första domstolen.

7 §•

Där genom arbete för vidmakthållande av ledning, som i denua

lag avses, skada tillskyndas markens ägare eller annan, vare denne berättigad

till särskild ersättning därför.

8 §‘

Vad i 5 och 7 §§ i lagen den 14 juni 1907 om servitut linnes för

där avsedda fall stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande

ledning, som tillkommit enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 468 Kontrollera mot PDF

468

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 25 kap. 1 § rättegångsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Talan mot underrätts slutliga utslag i tvistemål av beskaffenhet

att böra genom stämning anhängiggöra skall, där ej här nedan i 3

eller 5 § annorlunda stadgas, fullföljas efter vad.

Lag samma vare, där någon vill föra talan mot underrätts slutliga

utslag: i konkursmål, rörande betalnings- eller förmånsrätt eller undanskiftande

av egendom eller ackord eller klander av utdelningsforslag;

så ock i boskillnadsmål, över ansökningen om boskillnad.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919; dock att beträffande

mål, som anhängig^orts vid domstol före nämnda dag och icke på grund

av stadgande i 2 § i lagen om vad iakttagas skall i avseende å införande

av vattenlagen skall bedömas enligt sistnämnda lag, äldre lag

skall tillämpas.

s. 469 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

469

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 37 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 37 § utsökningslagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Utmätningsman äge, utan särskilt bemyndigande, verkställa domstols

laga kraft ägande dom i tvistemål:

1) då skyldighet att gälda penningar eller varor blivit den tappande

ålagd;

2) då någon blivit förpliktad att viss lös egendom till annan ut
giva;
3;

då domstolen förordnat angående kvarstad eller skingringsförbud;

4 då dömt är i fråga om tjänstehjons flyttning i eller ur tjänst;

5) då någon blivit förpliktad att avträda fast egendom eller dömt

är om flyttning i eller ur hus; och

6) då domen eljest innehåller förpliktande för den tappande att

något fullgöra, vid äventyr att det, om han tredskas, må genom vederpartens

föranstaltande utföras.

Om vattenrättsdomares behörighet att i vissa fall förordna, att dom

icke må verkställas, skils i vattenlagen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

s. 470 Kontrollera mot PDF

470

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 27 juni 1896 om rätt

till fiske.

Härigenom förordnas, att 14 § i lagen den 27 juni 1896 om rätt

till fiske skall erhålla följande ändrade lydelse:

I älv, ström, å eller sund, där fisken har sitt drev, skall en sjättedel

av bredden vid vanligast förekommande lågt vattenstånd i djupaste

vattnet lämnas fri från fast eller rörlig fiskredskap, som kan hindra

fisken att framgå, där ej Konungens befallningshavande efter rättägandes

och sakkunnigs hörande giver lov till redskapens användande.

Sund, tillflöde eller avlopp, varigenom vatten, däri fisket är gemensamhetsfiske,

har gemenskap med annat vatten, må Konungens befallningshavande,

på ansökan av delägarna i gemensamhetsfisket, efter rättägandes

och sakkunnigs hörande giva delägarna lov att avstänga medelst anordning,

som hindrar fisken att framgå.

Där fråga är om fiskebyggnad eller anordning, vars tillåtlighet

enligt vattenlagen'' skall prövas av vattendomstol, skall vad därom är

stadgat jämväl lända till efterrättelse.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

s. 471 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj. ts nåd. proposition Nr 128.

471

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 16 juni 1875

angående lagfart å fång till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 8 § i förordningen den 16 juni 1875

angående lagfart å fång till fäst egendom skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Sökes lagfart å egendom, som till ny ägare övergått innan föregående

ägare, vilken varit skyldig att med sitt fång lagfara, sådant fullgjort,

må lagfart å sista fånget ej beviljas, förrän med förre ägarens

fång blivit lagfaret.

Har det fång, varmed lagfaras skall, skett i enlighet med gällande

författningar om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov eller

om ändring eller utrivning av vattenverk eller enligt vattenlagen, vare

för lagfarts beviljande ej av nöden att med föregående fång lagfares,

eller att åtkomst styrkes, på sätt i 7 § är föreskrivet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

s. 472 Kontrollera mot PDF

472

Kuntjl. Majds nåd, ''proposition Nr 128.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 24 och 36 §§ i förordningen den 16

juni 1875 angående inteckning i fast egendom skola erhålla följande

ändrade lydelse:

24 §.

1 mom. Har i enlighet med gällande bestämmelser om expropriation

eller om ändring eller utrivning av vattenverk eller enligt

vattenlagen fast egendom blivit avträdd samt ersättningen å behörigort

nedsatts eller, där fråga är om strömfall, för vilket enligt sistnämnda

lag ersättningen bestämts att utgå medelst kraftöverföring,

denna i föreskriven ordning påbörjats, skall vad sålunda avträtts ej

vidare häfta för inteckning, som meddelats i egendomen; skolande

därom, sedan till rätten eller domaren inkommit anmälan om förhållandet,

göras anteckning i inteckningsprotokollet så som i 23 § sägs.

2 mom. Kommer vid fördelning av ersättning enligt vattenlagen

för förlorad vattenkraft eller av ersättning, som enligt nämnda lag eller

lagen om dikning och annan avledning av vatten tillkommer jord- eller

vattenverksägare för skada eller intrång, eller av lösen för mark, som

jämlikt bestämmelserna i gruvestadgan avträtts till gruvägare, betalning

att utfalla å huvudstolen av inteckning i egendomen, eller utfaller

vid fördelning av medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen

skola fördelas mellan rättsägare i fast egendom ändå att försäljningav

egendomen ej skett, betalning å huvudstolen av intecknad fordran,

för vars gäldande försäljningen skolat ske, vare inteckningen till mot
-

s. 473 Kontrollera mot PDF

473

Kung]. Maj-.ts nåd. proposition Nr 128.

svarande belopp utan verkan; och varde därom, sedan fördelningen

visats vara godkänd eller hava vunnit laga kraft, anteckning gjord i

inteckningspro tok diet som nyss sagts.

Vad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande

bestämmelser om expropriation intecknad egendom tages i besittning

av den exproprierande före expropriationens fullbordande eller allenast

till en del varder till honom avträdd eller ock nyttjanderätt eller servitutsrätt

till intecknad egendom upplåtes, samt i något av de fall nu

sagda äro vid ersättnings fördelning betalning utfaller å huvudstol av

inteckning, så ock där enligt vattenlagen intecknad egendom varder

avträdd, innan ersättningen blivit slutligen bestämd, eller enligt sagda

lag eller gällande bestämmelser om ändring eller utmaning av vattenverk

allenast en del av intecknad egendom avträdes och vid fördelning

av ersättningen betalning utfaller å intecknings huvudstol.

36 §.

1 mom. Har egendom, som gemensamt med annan häftar för

inteckning, blivit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, skall

egendomen, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts,

icke vidare häfta för större del av intecknade beloppet än köparen

enligt 131 § utsökningslagen kan hava fått avräkna å köpeskillingen

eller som enligt 117 § 1 mom. samma lag skall innestå i egendomen;

och varde därom, efter ty i 23 § sägs, anteckning gjord i inteckningsprotokollet.

Varda av gemensamt intecknade egendomar en eller flera utmätningsvis

sålda, skola de övriga ej vidare häfta för vad av inteckningen

kunnat utgå ur köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande

därom, när det visas, huru köpeskillingen fördelats och att fördelningen

blivit godkänd eller vunnit laga kraft, göras anteckning i inteckningsprotokollet.

2 mom. Ej heller skola i det fall, att enligt gällande bestämmelser

om expropriation en eller flera av''gemensamt intecknade egen
domar

helt eller delvis avträdas till den exproprierande eller av honom

före expropriationens fullbordande tagas i besittning eller ock nyttjanderätt

eller servitutsrätt till en eller flera av gemensamt intecknade egendomar

upplåtes, eller att enligt vattenlagen eller gällande bestämmelser

om ändring eller utrivning av vattenverk en eller flera av gemensamt

intecknade egendomar varda avträdda eller åtgärd vidtages, som medför

skada eller intrång å en eller flera av gemensamt intecknade egen
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 höft. (Nr 128.) 60

s. 474 Kontrollera mot PDF

474

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

domar, eller att frälseränta, som gemensamt med annan fast egendom

häftar för inteckning, varder inlöst för statsverkets räkning eller avlöst,

de övriga egendomarna häfta för intecknat belopp, varför betalning utfallit

vid ersättnings fördelning; skolande jämväl därom göras anteckning

i inteckningsprotokollet enligt vad i l mom. andra stycket sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1919.

s. 475 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

475

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd tisdagen den

12 mars 1918.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Seth.

Wedberg.

Regeringsrådet Pl anting-Gyl LENBÅGA,

Överstelöjtnanten Ekdahl.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

15 februari 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

över särskilda, i bilagor till protokollet intagna förslag till

1) vattenlag,

2) lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av vattenlagen,

3) lag om förteckning å vattendrag, där kungsådra finnes,

4) lag om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten

till husbehovsförbrukning,

5) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken,

6) lag om ändrad lydelse av 37 § utsökningslagen,

7) lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 27 juni 1896 om

rätt till fiske,

8) lag om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 16 juni 1875

angående lagfart å fång till fast egendom, samt

9) lag om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den 16

juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

s. 476 Kontrollera mot PDF

476

Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 128.

Enligt beslut samma den 15 februari hade Kungl. Maj:t förordnat

överstelöjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren Ossian Zacharias

Ekdahl att vara ledamot av lagrådet under dess behandling av ovanberörda

lagförslag.

Sedermera hade till lagrådet, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5

mars 1918, överlämnats infordrade utlåtanden från Svea hovrätt och

kammarkollegium över förslaget till vattenlag, såvitt det avsåge en

vattenöverdomstols förläggande till hovrätten och därmed sammanhängande

frågor.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av hovrättsrådet Natanael Gärde.

Förslagen föranledde följande yttranden av lagrådet och dess särskilda

ledamöter:

Förslag till vattenlag.

Justitieråd et von Seth, med vilken regeringsrådet Planting-Gyllenbåga

i huvudsak instämde:

I den mån det nu remitterade förslaget mera väsentligt skiljer sig

från det förut av lagrådet granskade sakkunnigförslaget i andra avseenden

än sådana, i vilka avvikelserna föranletts av anmärkningar mot

sistnämnda förslag vid dess granskning i lagrådet, innebär det nu remitterade

förslaget en del icke oväsentliga försämringar av vattenkraftsindustriens

ställning.

De huvudsakliga bestämmelserna av denna innebörd förekomma

i 1 kap. 7 § samt i 4 kap. Mot dessa bestämmelser var för sig är

med vissa undantag, till vilka jag strax skall återkomma, från principiell

synpunkt kanske icke så mycket att anmärka. Särskilt gäller detta

stadgandet i 1 kap. 7 §, för vilket goda skäl synas mig vara anförda.

Däremot kan jag, oaktat svårigheten att på förhand fullt bedöma verkningarna

på de praktiska förhållandena av ifrågavarande bestämmelser,

icke underlåta att uttala en farhåga för att de tillsammans skola komma

att verka nedtryckande på företagarandan och sålunda motverka i stället

för påskynda tillgodogörandet av vattenkrafttillgångarna i landet. Såvitt

jag kunnat vinna upplysning, är det icke uteslutet, att i Norge den

senare tidens lagstiftning i ämnet, med vilken det remitterade förslaget

företer en viss frändskap, haft en sådan verkan, och dock äro naturförhållandena

där i allmänhet mycket gynnsammare för den, som vill

bygga i vatten, än hos oss.

I varje fall torde vissa jämkningar i förslaget i nu ifrågavarande

delar vara att förorda.

s. 477 Kontrollera mot PDF

477

Kung!. Maj:t$ nåd. proposition Nr 128.

Vad sålunda först angår den i det nu remitterade förslagets 4 kap.

första avdelningen omförmälda skyldigheten för ägare av vissa vattenverksbyggnader

att tillhandahålla s. k. bygdekraft, har deri kvotdel av

kraftmängden, som i sådant hänseende byggnadens ägare kan förpliktas

tillsläppa, nu bestämts till eu tiondel i stället för som enligt sakkunnigförslaget

eu tjugondei. Anledningen härtill lärer förnämligast vara att

söka i det i 4 kap. 1 § andra stycket antydda förhållandet, att genom

den n}^a lagen eu strömfallsägare skulle kunna komma i åtnjutande av

rätt att på bekostnad av andras enskilda och även allmänna intressen

förändra förut rådande vattenstånds- och avrinningsförhållanden i eu

utsträckning, som vida överträffar vad nu gällande lag i detta hänseende

medgiver.

Det kan icke förnekas, att denna omständighet bör vara av synnerlig

vikt vid bestämmandet av den kvotdel, som i det särskilda fallet

skall tillsläppas, och att de förmåner, som sålunda skulle kunna vinnas,

ibland kunna bliva så stora, att strömfallsägaren bör kunna åläggas

även längre gående skyldigheter uti ifrågavarande hänseende än de,

vartill lian enligt sakkunnigförslaget skulle kunna förpliktas. Emellertid

kan det ifrågasättas, om häri ligger tillräckligt skäl för den generella

höjning av maximum det nu remitterade förslaget innebär, och om ej

försiktigheten kräver, att höjningen inskränkes till sådana fall, då förmånerna

för strömfallsägaren i angivna hänseenden äro särskilt framträdande.

Att man härigenom skulle komma att få röra sig med två

maxima synes så mycket mindre böra möta betänkligheter, som till följd

av den ledning för sitt omdöme, vattendomstolarna genom ett dylikt

ordnande av saken skulle erhålla, utsikt skulle vinnas för en jämnare

tillämpning å de särskilda fallen av bestämmelserna uti ifrågavarande

hänseende.

Redan enligt sakkunnigförslaget fordrades för sådant byggande i

vatten som det, varom nu är fråga, att vattendomstol meddelat besked,

huru och under vilka villkor arbetet finge göras. Det lärer icke i och

för sig möta några större principiella betänkligheter att, såsom det nu

remitterade förslaget innebär, denna prövnings giltighet, såvitt angår

det allmännas intressen, under givna förhållanden begränsas till viss

tid. I de flesta fall torde ej heller den risk, skyldigheten att vara

underkastad nyprövning medför för de av densamma berörda vattenverksägarna,

vara allt för stor. Utvecklingen lärer snarast komma att

medföra, att det allmännas intresse av vattenkraftens tillgodogörande

kommer att stegras, och att därför en del andra intressen, åt vilka för

s. 478 Kontrollera mot PDF

478 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

närvarande tillmätes stor betydelse, i framtiden komma att få träda tillbaka

för det förra.

Fråga är emellertid, huruvida det sätt, varpå förslaget ordnar

strömfallsägarens skyldighet att till följd av nyprövningen i viss mån

utan ersättning vidkännas försämring i värdet av sin anläggning, kan

anses i alla hänseenden lyckligt. Särskilt är härvid att märka att, då

det i 4 kap. 6 § bestämmes, att ägaren skall vara pliktig utan gottgörelse

underkasta sig en värdeminskning av sin egendom motsvarande

intill en tredjedel av värdet å den vattenkraft, som kan uttagas vid

byggnaden, nämnda bestämmelse kan lämna rum för en rättstillämpning,

som kan bliva oförmånlig för ägaren.

Beräknas vattenkraftens sammanlagda värde efter det pris, till

vilket den kan avsättas, kan det nämligen vid höga driftkostnader och

andra ogynnsamma förhållanden lätt inträffa, att detta värde kommer

att vida överstiga värdet av hela kraftanläggningen med de tillbehör,

som enligt 9 kap. 11 § skola räknas tillhöra densamma.

Det är säkerligen ej heller förslagets mening, att beräkningen skall

verkställas efter nämnda grund, utan har man nog tänkt sig, att kraftens

sammanlagda värde i tillgodogjort skick skulle komma att i det närmaste

sammanfälla med kraftanläggningens saluvärde.

Då emellertid paragrafens avfattning icke utesluter förstnämnda

beräkningssätt, torde någon jämkning i densamma böra vidtagas, och

enär man med hänsyn till den reglering, som måste göras även av

deras ställning, vilka äro berättigade till s. k. ersättningskraft, icke

lärer kunna undgå att röra sig med vattenkraftens värde som utgångspunkt,

synes denna jämkning böra bestå i eu föreskrift, som medför,

att i intet fall vattenkraftens sammanlagda värde får beräknas högre än

anläggningens saluvärde.

Vad slutligen angår den lösningsrätt till vissa anläggningar, som

enligt det nh remitterade förslaget tillerkännes kronan efter viss tid,

har jag redan i yttrande över det förut granskade förslaget i anledning

av en vid detsamma fogad reservation haft tillfälle att uttala betänkligheter

mot införande av en dylik njdiet i vattenlagstiftningen. Åven

om det måste medgivas, att det nu remitterade förslaget i jämförelse

med nämnda reservation innebär åtskilliga givna förbättringar, och att

därigenom en del av de betänkligheter jag anförde mot reservanternas

förslag förlorat sin giltighet, kan jag fortfarande icke undgå att känna

mig tveksam inför det brytande med vad hittills gällt, som det remitterade

förslaget i denna del innebär.

1 varje fall lärer mot förslagets bestämmelser härutinnan kunna

s. 479 Kontrollera mot PDF

479

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

anmärkas, att desamma i visst avseende icke lämna tillfälle att taga

Önskvärd hänsyn till de växlande förhållanden, som kunna möta i det

praktiska livet.

Såsom jag- framhöll i berörda yttrande, är det ingalunda givet,

att den, som företager en vattenverksanläggning, genast kan vinna

inkomstbringande använduing för hela den kraftmängd, för vilken lian

verkställer utbyggnaden. Han riskerar till följd därav att under viss

tid göra en ränteförlust, som han sedan måste intjäna, för att icke företaget

skall bliva förlustbringande för honom; och nämnda tid ställer

sig givetvis olika i olika fall. I en tätt bebyggd ort med redan i gåug

varande industriella anläggningar kanske den ej blir av nämnvärd betydelse,

medan den i sådana fall, där det gäller att söka genom anläggningen

väcka till liv behov efter kraft, vilka vid dess tillkomst ännu

äro latenta, kan bliva ganska avsevärd. Icke desto mindre fixeras i

''förslaget tidpunkten för lösningsrättens första inträde för alla till samma

tid efter den, då byggnaden skall vara färdig; och bestämmelserna om

de grunder, efter vilka lösesumman skall beräknas, lämna icke någon

garanti för att eventuellt uppkommen ränteförlust blir gottgjord.

Det vore önskligt, om en ändring kunde vidtagas härutinnan

sålunda, att det lämnades vattendomstolen tillfälle att vid meddelande

av tillstånd till byggnad, beträffande vilken bestämmelserna om kronans

lösningsrätt skola vinna tillämpning, i den mån utsikterna till snar

användning för den kraft, som kan uttagas genom anläggningen, äro

mindre goda, inom vissa gränser framflytta den tidpunkt, då den första

fyrtioårsperioden skall börja löpa.

Vissa detaljanmärkningar av mera formell natur, till vilka förslaget

i nu berörda delar giver anledning, torde lämpligen framföras vid

granskningen av de särskilda paragraferna var för sig.

Justitierådet Wedlerg, med vilken överstelöjtnanten Ekdahl instämde:

De bestämmelser om bygdekraft, vilka innefattas i förslaget avvika

från de sakkunnigas förslag i väsentligen tre hänseenden: bygdekraften

kan bestämmas till högst en tiondel, ej blott en tjugondei av

den kraftmängd, som beräknas bliva uttagen med det installerade maskineriet;

den periodiska regleringen av skyldigheten att utgöra bygdekraft

återkommer redan vart tjugonde, ej först vart trettionde år; och

även ägare av anläggning, som tillkommit enligt Konungens jämlikt

äldre lag meddelade tillstånd att bygga i kongsådra, kan under vissa

förutsättningar bliva pliktig att tillhandahålla bygdekraft. Mot sist

angivna nyhet har jag ingen anmärkning att framställa. De förändringar

s. 480 Kontrollera mot PDF

480

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

i de sakkunnigas förslag, som i förstnämnda två hänseenden föreslås,

finner jag mig åter ej kunna tillstyrka, då varje utredning saknas, om

och i vad mån sådana mera skärpta villkor för vattenkraftsanläggningar

må vara ur det allmännas synpunkt behövliga och för industrien

drägliga.

Bestämmelserna om nyprövning och om lösningsrätt för kronan

gälla ämnen, vilka varit föremål för ingående behandling av vattenrättsoch

diknirigslagskommittéerna, av den s. k. distributionskommittén och

av de sakkunniga. På skäl, vilka här ej skola upprepas, hava de sålunda

gjorda utredningarna stannat därvid, att dylika bestämmelser ej

kunde anses erforderliga eller gagnande. Jag kan ej finna, att detta

resultat vederlagts vare sig av de uttalanden, som härröra från vissa reservanter,

eller av departementschefens yttrande vid remitteringen av

det nu föreliggande förslaget, och jag hemställer alltså, att ifrågavarande

bestämmelser måtte utgå. Härmed skall ej förnekas, att desamma synas

i flera avseenden fördelaktigt skilja sig från andra förslag med liknande

syfte, vilka framkommit under den offentliga diskussionen. Att de genom

varjehanda jämkningar — utsträckning av tidsperioderna, rikligare ersättning

o. s. v. — kunna göras än mindre motbjudande, är tydligt;

men på anvisningar härom anser jag mig ej hava skäl att ingå.

Frågan om påläggande av sådana avgifter, varom stadgas i 14

och 15 §§ i 4 kap., har upptagits till undersökning i de sakkunnigas

motivering (ss. 138—13‘J). De skäl, vilka varit bestämmande

för de sakkunniga, då de icke förordat dylika stadganden, synas mig

äga sin giltighet även med avseende å de nu framlagda bestämmelserna.

Ehuru ifrågavarande nyhet i det remitterade förslaget lärer vara mindre

ägnad att väcka betänklighet än nyprövningen och lösningsrätten för

kronan, kan jag fördenskull ej heller härutinnan giva förslaget mitt

tillstyrkande.

Justitierådet Gullstrand:

Vid granskningen av det den 20 mars 1917 till lagrådet remitterade,

av särskilda sakkunniga avgivna förslag till vattenlag hava lagrådets

flesta ledamöter yttrat, att samma förslag utan att bryta med de

grunder, på vilka den svenska vattenrätten av gammalt vilade, vore

avpassat efter de krav, som den nutida vattenkraftsiudustrien måste

ställa å lagstiftningen, samt att förslaget på samma gång torde skänka

de samhälleliga intressena allt det beaktande, som dem med rätta tillkomme.

1 det nu föreliggande förslaget har en avsevärd förskjutning ägt

rum, så att de allmänna intressena i högre grad tillgodosetts på det

s. 481 Kontrollera mot PDF

481

Kung!,. Mu):ts nåd. proposition Nr 128.

enskilda vattenkraftsintressets bekostnad. Den rubbning av relationen

mellan de särskilda intressena, som sålunda ägt rum, verkar till motarbetande

av ett av den föreslagna lagstiftningens huvudsyften. Det,

som särskilt gjort behovet av ny lagstiftning å den lukrativa vattenrättens

område trängande, är angelägenheten, att den obegagnade kraft,

som finnes i landets vattendrag, blir i möjligaste mån utnyttjad. För

detta utnyttjande förutsattes den enskildes initiativ och beredvillighet

hos kapitalets målsmän, men i samma mån man låter de direkta samhälleliga

intressena göra sig mera gällande, i samma mån lägger man

ock hämsko på det enskilda initiativet och avskräcker kapitalet. Då en

avsevärd del av de svenska vattenfallen äro av den beskaffenhet, att

frågan om deras byggvärdighet i allt fall är tvivelaktig, synes den

största försiktighet vara av nöden med avseende å genomförande av en

lagstiftning, som kan verka hämmande i berörda avseende.

4 KAP.

1 §•

Lagrådet:

Det synes lämpligt och är måhända även åsyftat att, i överensstämmelse

med vad som finnes stadgat i 3 §, sådan ny prövning,

varom förmäles i sista stycket av förevarande paragraf, bör påkallas

under näst sista året av tjuguårsperioden eller med andra ord, såsom

det även heter i förstnämnda lagrum, under nittonde året. Någon

jämkning av ordalagen uti nu ifrågavarande paragraf lärer alltså böra

äga rum.

Motsvarande erinran gäller näst sista stycket av 14 §.

3 §•

Lagrådet:

Det torde vara åsyftat, att förevarande paragraf skall tillämpas

allenast under den förutsättning, att i strömfallet finnes kungsådra även

jämlikt vattenlagen, således icke för den händelse, som avses i sista

stycket av 1 kap. 8 §. En något jämkad redaktion, som låter denna

mening klarare framstå, synes önsklig.

5 §•

Lagrådet:

Vad första stycket innehåller därom, att annan tid än vart sextionde

år kan hava blivit bestämd för nyprövnings återföretagande,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. "1 sand. 113 käft. (Nr 128.) 61

s. 482 Kontrollera mot PDF

482

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

torde böra utgå. Detta stadgande lärer nämligen åsyfta allenast det

fall, att genom ändrad lagstiftning sextioårsperioden utbytts mot annan,

men skulle kunna tolkas så, att vattendomstolen redan enligt den nu

föreslagna lagen ägde vid den första nyprövningen godtyckligt utsätta

tiderna för de efterföljande.

9 §•

Lagrådet:

Det torde böra utsägas i lagtexten, huruvida den fördubbling av

vattenkraften, varom talas i paragrafens andra stycke, skall föreligga i

medeltal eller vid lågvatten eller om tilläventyrs här, liksom enligt sista

''stycket i 2 §, vartdera alternativet är tillfyllest.

15 §.

Lagrådet:

Det lärer vara avsett, att även skada eller intrång, därför ersättning

bestämts jämlikt 2 kap. 24 §, skall träffas av den i förevarande

paragraf givna undantagsbestämmelsen. Då emellertid ersättning enligt

sagda lagrum i 2 kap. icke gärna kan sägas vara bestämd »i samband

med vattendomstolens medgivande till företaget», torde någon jämkning

av detta uttryck böra vidtagas.

9 KAP.

53 §.

Lagrådet:

Det gemensamma intresse, som skulle föranleda till bildandet av

och utgöra det sammanhållande momentet i de föreningar, som avses i

andra stycket, kommer med den avfattning första stycket erhållit i det

nu remitterade förslaget att successivt upphöra, allt efter som fastighetsägarna

få uppbära sina tillgodohavanden. Vid sådant förhållande

synes möjligheten att bilda dylika föreningar sakna praktisk betydelse.

Uteslutes förty bestämmelsen i andra stycket, föranleder detta

även en ändring i 69 §.

11 KAP.

1 §•

Lagrådet:

Det synes knappast antagligt, att insättandet i vattenöverdomstolen

av en ledamot från kammarkollegiet skall medföra nämnvärt gagn. I

opaginerad Kontrollera mot PDF

488

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

varje fall torde olägenheterna av denna för både hovrätt och kollegium

tyngande organisation komma att vida överväga den möjliga vinsten därav.

Justitierådet Wedberg tilläde:

Jag är fortfarande av den åsikt, att målens fullföljd från vattendomstolarna

bör ske i huvudsaklig överensstämmelse med reglerna om

talan mot allmän underrätts beslut, och vill mot förläggande av målen

till enbart Svea hovrätt nu även åberopa vad i dess över förslaget avgivna

utlåtande anföres därom, att hovrätten icke torde kunna utan

ökning i ledamöternas antal fullgöra den ifrågasatta nya uppgiften såsom

enda vattenöverdomstol för hela riket.

Vidare tilläde överstelöjtnanten Ekdahl:

I fråga om domstolsorganisation och antal instanser för vattenmål

är jag fortfarande av den åsikt, som jag angivit i lagrådets protokoll

den 21 januari detta år.

22 §.

Lagrådet:

Förbudet i slutet av paragrafen för vattendomstol att avgöra tvist

om äganderätt till fastighet eller omfattning av fastighets ägoområde

träffar icke allt vad man avser att träffa med detsamma. Stadgandet bör

innehålla, att vattendomstolen ej må i något fall inlåta sig på fråga, som

rör äganderätt till fastighet eller omfattningen av fastighets ägovälde.

62 §.

Lagrådet:

Huruvida regleringsföretag är av beskaffenhet, att stadgandena i

4 kap. äga tillämpning därå, bör angivas i utslaget även när fråga är

om vattenreglering utan tvångsdelaktighet, icke blott, såsom i 3 mom.

av förevarande paragraf stadgas, beträffande vattenreglering, som avses

i 3 kap. 1 §.

89 §.

lagrådet:

Från regeln i första stycket torde undantag böra göras ej blott,

såsom genom andra stycket skett, för sådant fall, som avses i - 25 kap.

3 § rättegångsbalken, utan ock med hänsyn till de i 5 § av sagda kap.

åsyftade händelser.

s. 484 Kontrollera mot PDF

484

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 128.

12 KAP.

3 §•

Lagrådet:

Inskrivning i vattenboken lärer böra ske i varje fall, då föreskrift

meddelats om skyldighet för ägare av strömfall att tillhandahålla kraft

åt kringliggande bygd. Detta framgår emellertid ej av paragrafena

avfattning.

Förslag till lag om vad iakttagas skall i avseende å införande

av vattenlagen.

Lagrådet:

Om utgången av den prövning, som avses i 6 §, bör anteckninggöras

i vattenboken. Uttrycklig bestämmelse härom erfordras.

Förslag till lag om förteckning å vattendrag, där kongsådra finnes.

Lagrådet:

Den underrättelse om kungörelses innehåll, som omförmäles i andra

stycket av 2 §, bör med hänsyn till den nuvarande lydelsen av stadgandet

i 11 kap. 35 § av förslaget till vattenlag insändas till kammarkollegium

i stället för till justitiekanslern.

Förslag till lag om rätt att över annans mark framdraga ledning

för vatten till husbehovsförbrukning,

Förslag till lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken,

Förslag till lag om ändrad lydelse av 37 § utsökningslagen,

Förslag till lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 27 juni

1896 om rätt till fiske, och

s. 485 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts nåd. proposition Nr 128.

485

Förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 16

juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

iMgrädet:

I nuvarande lydelsen av 36 § 2 mom. angives uttryckligen, beträffande

lagrummets giltighet då egendom avträdes enligt bestämmelserna

om ändring eller utrivning av vattenverk, att lagrummet är tilllämpligt

evad avträdandet sker helt eller delvis. Det synes önskligt, att

detta fullständigare angivande av förutsättningen för lagrummets tilllämplighet

bibehålies och blir hänförligt även till egendoms avträdande

jämlikt vattenlagen.

Ur protokollet.

Erik Öländer.

s. 486 Kontrollera mot PDF

486

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 15 mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén, «

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde lagrådets

utlåtande över de den 15 februari 1918 till lagrådet remitterade

förslagen till

1) vattenlag,

2) lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av vattenlagen,

8) lag om förteckning å vattendrag, där kungsådra finnes,

4) lag om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten

till husbehovsförbrukning,

5) lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 § rättegångsbalken, *

6) lag om ändrad lydelse av 37 § utsökningslagen,

7) lag om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 27 juni 1896 om

rätt till fiske,

s. 487 Kontrollera mot PDF

487

Kung!. Maj-M nåd. proposition Nr 128.

8) lag om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 16 juni 1875

angående lagfart å fång till fast egendom, samt

9) lag om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den 16

juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

Härvid anförde departementschefen följande.

»Såsom jag nyligen varit i tillfälle att inför Eders Kungl. Maj :t utveckla

i samband med remitterandet till lagrådet av ifrågavarande lagförslag,

avviker det förslag till vattenlag, som nu senast varit föremål för lagrådets

granskning, i vissa delar från de tidigare utarbetade förslagen i

samma ämne. I fråga om beskaffenheten av nämnda avvikelser, som

huvudsakligen åsyfta att på ett mera verksamt sätt tillgodose de allmänna

intressena vid byggande i vatten, hänvisar jag till mitt förra yttrande

i denna fråga.

Den granskning, som lagrådet låtit det av mig framlagda förslaget Lagrådets

undergå, har givit anledning till olika uttalanden av lagrådets särskilda utl&iande.

ledamöter.

Två ledamöter anse de i förslaget upptagna nya bestämmelserna

om de allmänna intressenas tillgodoseende, vilka bestämmelser återfinnas

huvudsakligen i 1 och 4 kap. av förslaget, icke var för sig från principiell

synpunkt lämna rum för någon mera vägande anmärkning. Däremot

uttala dessa ledamöter sin farhåga, att desamma tillsammans skola

komma att verka nedtryckande på företagarandan och sålunda motverka

i stället för att påskynda tillgodogörandet av vattenkrafttillgångarna i

landet. Till stöd härför framhålles, att det, såvitt upplysning kunnat

vinnas, icke vore uteslutet, att i Norge den senare tidens lagstiftning i

ämnet, med vilken det remitterade förslaget företedde en viss frändskap,

haft en sådan verkan och detta oaktat naturförhållandena i fråga om

byggande i vatten där i allmänhet vore mycket gynnsammare än hos oss.

Två andra av lagrådets ledamöter hava icke ansett sig kunna

tillstyrka den i det remitterade förslaget vidtagna utsträckningen av

skyldigheten för ägare av vattenkraftanläggning, som tillkommit enligt

vattenlagen, att tillhandahålla bygdekraft, varjämte dessa ledamöter

hemställt, att de i samma förslag upptagna bestämmelserna om nyprövning,

om kronans lösningsrätt och om avgifter måtte alldeles utgå.

Såsom skäl härför åberopas huvudsakligen, att — även om det icke

kunde förnekas, att förslaget syntes i flera avseenden fördelaktigt skilja

sig från andra förslag med liknande syfte, vilka framkommit under den

offentliga diskussionen — det dock icke emot det resultat, vartill såväl

s. 488 Kontrollera mot PDF

488

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

vattenrätts- och dikningslagskommittéerna som majoriteten inom den

s. k. distribution skommittén samt av de för vattenlagsförsl agets överarbetande

tillkallade sakkunniga kommit, vore ådagalagt, att dylika

bestämmelser erfordrades eller skulle bliva till gagn. ✓

En av lagrådets ledamöter slutligen bar åberopat ett vid granskningen

av det tidigare till lagrådet remitterade förslaget av lagrådets flesta ledamöter

gjort principuttalande, vari framhållits, att nämnda förslag utan

att bryta med de grunder, på vilka den svenska vattenrätten av gammalt

vilade, vore avpassat efter de krav, som den nutida vattenkraftindustrien

måste ställa å lagstiftningen, samt att förslaget på samma gång torde

skänka de samhälleliga intressena allt det beaktande, som dem med

rätta tillko turné,

Denne ledamot fortsätter härefter:

»1 det nu föreliggande förslaget har en avsevärd förskjutning ägt

rum, så att de allmänna intressena i högre grad tillgodosetts på det

enskilda vattenkraftsintressets bekostnad. Den rubbning av relationen

mellan de särskilda intressena, som sålunda ägt rum, verkar till motarbetande

av ett av den föreslagna lagstiftningens huvudsyften. Det,

som särskilt gjort behovet av ny lagstiftning å den lukrativa vattenrättens

område trängande, är angelägenheten, att den obegagnade kraft,

som finnes i landets vattendrag, blir i möjligaste mån utnyttjad. För

detta utnyttjande förutsättes den enskildes initiativ och beredvillighet

hos kapitalets målsmän, men i samma mån man låter de direkta samhälleliga

intressena göra sig mera gällande, i samma mån lägger man

ock hämsko på det enskilda initiativet och avskräcker kapitalet. Då en

avsevärd del av de svenska vattenfallen äro av den beskaffenhet, att

frågan om deras byggvärdighet i allt fall är tvivelaktig, synes den

största försiktighet vara av nöden med avseende å genomförande av en

lagstiftning, som kan verka hämmande i berörda avseende.»

Departe- Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen hava från lagrådets

mentschefen. gj(ja ng,gra anmärkningar av principiellt rättslig innebörd icke framställts

mot de stadganden, som tillkommit i det sist remitterade förslaget. Det

ofta återkommande spörsmålet, huruvida én koncessionslagstiftning å

vattenrättens område läte förlika sig med den i vår rätt av ålder erkända

grundsatsen om jordägarens rätt till vattnet å grunden, synes, vad det

föreliggande förslaget angår, härmed hava förlorat sin aktualitet.

1 överensstämmelse med vad nu yttrats blir, såsom saken ock

uppfattats av lagrådets ledamöter, frågan angående det innehåll, som

bör givas åt den nya lagstif i ningen i berörda avseende, helt och hållet

s. 489 Kontrollera mot PDF

Klint]!. Majds nåd. proposition Nr 128. 489

en lämplighetsfråga. Vid lagförslagets bedömande ur denna synpunkt

hava emellertid lagrådets ledamöter uttalat sina mer eller mindre utpräglade

farhågor, att bestämmelserna i denna del komme att verka hämmande

å den enskilda företagsamheten.

För min del kan jag icke finna, att de sålunda framförda betänkligheterna

äro av beskaffenhet, att avgörande betydelse bör tillerkännas

dem framför angelägenheten att på ett jämväl för framtiden betryggande

sätt tillgodose det allmänna intresset i våra vattendrag.

Vad först angår hänvisningen från vissa av lagrådets ledamöter

till det resultat, vartill vattenrätts- och dikningslagskommittéerna ävensom

majoriteten inom den s. k. distributionskommittén kommit vid sin

behandling av dessa spörsmål, synes det mig vara värt det största beaktande,

hurusom, sedan dessa kommittéers förslag avgivits, åtskilligt

inträffat, som är ägnat att ytterligare inskärpa betydelsen av de samhälleliga

intressenas tillvaratagande vid utnyttjandet av vårt lands naturtillgångar

och särskilt dess vattenkraft.

Det försvårande eller avstängande av den tidigare tillförseln av

kol och brännoljor världskriget medfört har på ett sätt, som icke lämnar

rum för någon invändning, ådagalagt den störa betydelse, som måste

tillmätas landets egna hjälpkällor i avseende å tillgodoseende av vårt

kraft- och bränslebehov. Åven om med världskrigets upphörande någon

förbättring av det nuvarande läget må vara att motse, torde det dock

knappast kunna förväntas, att en återgång till tidigare förhållanden

kommer att inträda inom en avsevärd tid framåt. I varje fall synes

mig lagstiftaren icke vara berättigad att utgå från annat antagande än

att vi för lång tid framåt väsentligen böra lita till landets egna tillgångar.

Vid sådant förhållande torde man vid bedömande av verkningarna

av den nya vattenlagstiftningen kunna räkna med, att vår

vattenkraft skall visa sig så pass begärlig för tillgodoseende av de behov,

som göra sig gällande, att det allmännas intresse jämväl med

hänsyn till den framtida utvecklingen skall kunna fullt ut tillvaratagas

vid sidan därav, att den enskildes initiativ till utbyggande av våra

vattenfall underlättas och uppmuntras. De invändningar mot införande

av en koncessionslagstiftning, som framförts särskilt av distributionskommitténs

majoritet och vilka grundats å de utsikter, som erbjöde sig

till import av billigare bränsle från utlandet, hava sålunda enligt min

mening icke längre giltighet.

Den betydelse vattenkraften inom landet visat sig äga för tillgodoseende

av dess kraftbehov torde också numera allmänt erkännas. Frågan

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 113 höft. (Nr 128.) 62

s. 490 Kontrollera mot PDF

490

Kumjl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

om vattenkraftens tillgodogörande och tillhandahållande är av genomgripande

betydelse för samhällslivets alla områden. Utvecklingen av

våra samfärdselmedel, av industri och jordbruk och därmed av befolkningens

allmänna välstånd sammanhänger i hög grad därmed. Att

statsmakterna vid antagande av en ny vattenlagstiftning skulle lämna

ur sina händer de möjligheter, som erbjuda sig att utan kränkande av

någons berättigade intressen reglerande ingripa å detta'' område, anser

jag därför icke böra ifrågasättas. En sådan efterlåtenhet skulle enligt

min mening icke tillföra vare sig den enskilda produktionen eller det

allmänna några bestående fördelar.

Vid granskningen av det till lagrådet tidigare remitterade förslaget

har ock en av lagrådets ledamöter uttalat, att det skulle vara oförsvarligt,

om det allmänna alldeles släppte kontrollen över de enskilda

vattenkraftanläggningarna ur sina händer.

Ni: påstås emellertid, att den föreslagna nya lagstiftningen i sin

begränsning av den enskildes handlingsfrihet ginge onödigt långt och

därmed kunde komma att medföra skada även för det allmänna. Några

som helst skäl för riktigheten av detta påstående hava dock icke framförts.

Antaganden av denna innebörd hava så gott som undantagslöst

återkommit, då fråga varit att till förmån för de samhälleliga intressena

begränsa den enskildes rådighet. Det torde i detta sammanhang böra

erinras, hurusom i diskussionen angående den s. k. norrlandslagstiftningen

det utgjorde ett ofta återupprepat argument, att den ifrågasatta

lagstiftningen skulle på ett samhällsskadligt sätt hämma utvecklingen

av vår sågverksindustri. Skäl av enahanda natur framkommo

också på sin tid mot det stadgande i 1902 års lag om elektriska starkströmsledningar,

som begränsar koncessionstiden för dylik ledning till

fyrtio år. Erfarenheten torde dock näppeligen hava bekräftat dessa farhågor,

och enligt min övertygelse är icke heller den föreslagna lagstiftningen

på nu ifrågavarande område av den beskaffenhet, att den bör

verka hämmande på den enskilda företagsamheten vare sig den avser

att utnyttja tillgänglig vattenkraft för egen industri eller för distribution

av kraft till andra.

Som stöd för detta omdöme tillåter jag mig göra en sammanfattning

av de i 4 kap. upptagna bestämmelsernas innebörd med hänsyn

till de ur det allmännas synpunkt påkallade inskränkningarna och däremot

svarande garantier för den enskilde.

För den kraft, som ägaren av en större kraftanläggning har att

tillhandahålla åt den omgivande bygden, är ägaren berättigad till er
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4ill

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr J2S.

sättning, motsvarande produktionskostnaden jämte skälig affärsvinst.

Bygdekraftens storlek kan i intet fall överstiga en tiondel av den kraft,

som med det installerade maskineriet kan uttagas vid anläggningen.

Beträffande nyprövningen är den marginal, inom vilken ägaren iir pliktig

att vidkännas av nyprövningen föranledd värdeminskning, fastställd i

lagen. Man kan sålunda på förhand taga hänsyn till densamma och

därefter inställa sina beräkningar. Det torde för övrigt vara tydligt,

att eu eventuell värdeminskning, som är begränsad till en tredjedel av

anläggningens värde och fördelas på eu tidrymd av sextio år, icke kan

nämnvärt betunga företaget. Vad angår regleringsföretag äro visserligen

förpliktelserna av mera vittgående natur, men, såsom jag utvecklat

i mitt yttrande vid förslagets remitterande till lagrådet, måste företagav

sistnämnda slag anses intaga en särställning. Vidare må i fråga

om nyprövningen uttryckligen betonas, att varje begränsning av ägarens

rådighet, som härvid kan ifrågakomma, är betingad därav, att densamma

påkallas av allmänna intressen. Prövningen skall ske enligt grunder, som

äro fastställda i lagstiftningsväg. Härigenom torde all möjlig garanti vara

given, att de skyldigheter, varom här är fråga, komma att utkrävas

allenast om och i den mån det visar sig nödigt för tillgodoseende av

det allmännas rätt och bästa. Såsom en av lagrådets ledamöter antytt

synes det ej heller böra anses uteslutet, att nyprövningen understundom

kan leda till en utvidgning i stället för en begränsning av ägarens rätt.

I samma mån som våra vattenkrafttillgångar komma att bliva tillgodogjorda

i allt större omfattning, torde åtminstone i vissa hänseenden de

förpliktelser, som åvila varje särskild anläggning, kunna göras mindre

tyngande. Vad slutligen angår lösningsrätten ingår det bland förutsättningarna

för densamma, att full ersättning tillerkännes ägaren.

Bestämmelserna härom äro i visst avseende till och med gynnsammare

för ägaren än motsvarande stadganden i expropriationslagen.

Med avseende å den vid åtskilliga tillfällen på tal bragta frågan

om den nya vattenlagens förhållande til! den lagstiftning, som reglerar

rätten att framdraga elektrisk starkströmsledning, anser jag mig böra

framhålla, att sistnämnda lagstiftning givetvis bör avpassas efter det

slutliga ordnandet av vattenlagstiftningen. Härvid bör uppenbarligen

tillses, att rätten till dylik ledning icke göres beroende av villkor, som

genom motsvarande bestämmelser i vattenlagen blivit överflödiga och

således endast skulle komma att verka tyngande samt onödigt inveckla

förhållandena.

Ett stöd för min mening, att de föreslagna bestämmelserna icke

s. 492 Kontrollera mot PDF

Utländsk lagstiftning.

492 Kungl. Maj:ts nåd. proposition År 128.

skulle komma att hämma vattenkraftindustriens sunda utveckling, anser

jag mig vidare kunna hämta ur det sätt, varpå motsvarande frågor i

åtskilliga främmande länders vattenlagstiftning erhållit sin lösning. Alldeles

oavsett den rättsgrund, vara dessa länders vattenlagstiftning är

byggd, kan denna lagstiftning uppenbarligen icke frånkännas bevisvärde,

då det gäller att bedöma de praktiska verkningarna av en koncessionslagstiftning

å förevarande område.

Såsom framgår av den redogörelse för utländsk lagstiftning, som

återfinnes i kommittéernas under år 1910 avgivna betänkande s. 557—

676, har vattenkraftens tillgodogörande i flertalet av Europas stater underkastats

koncessionslagstiftning i eu eller annan form.

Tillstånd till anläggande av vattenverk meddelas sålunda i regel

allenast på vass tid. Enligt den schweiziska förbundslagen angående

tillgodogörande av vattenkraft, som antagits i december 1916, må koncessionstiden

icke överstiga åttio år. De norska koncessionslagarna å

förevarande område, vilka genom beslut av förra årets storting undergått

en väsentlig skärpning, begränsa koncession stiden i allmänhet till

femtio år. Eldigt ett österrikiskt förslag till vattenlag, som framlagts

under år 1914, skall, då fråga är om vattenkraftanläggningar, koncession

i allmänhet icke meddelas på längre tid än sextio år.

Med koncessionens upphörande inträder i allmänhet skyldighet för

anläggningens ägare att, om det från administrationens sida påyrkas,

återställa förhållandena i vattendraget i deras skick före koncessionens

meddelande. 1 åtskilliga vattenlagar stadgas uttryckligen skyldighet

för ägaren att utan ersättning till staten avstå de utförda anläggningarna.

Eu dylik s. k. hemfallsrätt till staten föreskrives bl. a. i den badensiska

vattenlagen samt i åtskilliga av de schweiziska vattenlagarna. Genom

en under år 1913 företagen revision av den badensiska vattenlagen har

det statliga inflytandet i fråga om vattenkraftens tillgodogörande utsträckts

jämväl till sådana vattendrag, som icke ansetts som offentliga. Jämväl

den preussiska vattenlagen av sistnämnda år inför enahanda koncessionsförfarande

beträffande såväl offentliga som enskilda vattendrag. I åtskilliga

vattenlagar upptagas dessutom skyldighet för anläggningens ägare

att erlägga vissa avgifter samt föreskrifter angående prisreglering ävensom

åtskilliga bestämmelser till skydd för allmänna intressen i andra hänseenden.

Som bekant hava inom vårt norska grannland förvärv och utbyggnad

av strömfall liksom verkställande av vattenreglering sedan

ganska lång tid tillbaka varit underkastade koncession. En redogörelse

för den norska koncessionslagstiftningen, sådan densamma utvecklats

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj:ts nåd. proposition AV 128. 4''J3

till 1915 års utgång, föreligger i de sakkunnigas betänkande å s. 459

—478.

Under nästlidet år hava de norska koncessionslagarna, såsom redan

förut anmärkts, underkastats en genomgripande revision i syfte att

ytterligare befästa och utvidga det statliga inflytandet å vattenkraftens

tillgodogörande. Den enskilde må enligt dessa lagar icke med rättslig

verkan förvärva vattenfall av viss storlek utan Konungens tillstånd.

Bland de villkor och förbehåll, som uppställas för dylik koncession, må

här allenast omnämnas följande. Vattenfallets utbyggnad skall vara

fullbordad inom en viss tidsfrist. Av anläggningens kraftproduktion

kan ägaren förpliktas att avstå intill tio procent till den kommun, där

anläggningen är belägen, eller till andra kommuner. Staten kan förbehålla

sig rätt till ytterligare fem procent. I undantagsfall kan skyldigheten

att tillhandahålla kraft utsträckas till en ännu större del av anläggningens

kraftproduktion. För den tillhandahållna kraften skall erläggas betalning

enligt samma grunder, som gälla i fråga om den i det svenska förslaget

upptagna skyldigheten att tillhandahålla bygdekraft. Anläggningens

ägare har att till staten erlägga en årlig avgift av lägst tio öre och i

allmänhet högst tre kronor för varje naturhästkraft, som beräknas kunna

i genomsnitt uttagas vid anläggningen. Dessutom skall till den eller

de kommuner, som Konungen i varje särskilt fall bestämmer, erläggas

en motsvarande avgift av lägst tio öre och i allmänhet högst fyra kronor.

I undantagsfall kunna avgifterna fastställas till ännu högre belopp, liksom

desamma kunna helt eller delvis för viss tid eftergivas. Koncessionen

skall meddelas för viss tid, högst femtio år eller, med stortingets

samtycke, sextio år, räknat från koncessionens meddelande. Vid koncessionstidens

utgång tillfaller vattenfallet med tillhörande anläggningar

och jordområden ävensom kraftstationen med maskineri och annat tillbehör,

arbetarebostäder och andra byggnader, som höra samman med

kraftanläggningen, staten med full äganderätt och utan vederlag.

Jämväl till utförande av vattenreglering kräves enligt de norska

koncessionslagarna i allmänhet tillstånd av Konungen. De villkor, som

uppställas för dylikt tillstånd, äro väsentligen av enahanda innebörd,

som de, vilka gälla beträffande förvärv av vattenfall. Koncessionen

skall sålunda meddelas för viss tid, högst femtio år eller, med stortingets

samtycke, sextio år. Vid koncessionstidens utgång är staten berättigad

att utan ersättning övertaga regleringsanläggningen med vad därtill hör

såsom markområden och byggnader. Anläggningens ägare har vidare

att under koncessionstiden erlägga avgifter till stat och kommun i överensstämmelse

med de förut omnämnda föreskrifterna vid koncession å

s. 494 Kontrollera mot PDF

494

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

förvärv av vattenfall. Avgifternas belopp bestämmes med hänsyn till den

ökning i uttagbar vattenkraft, som vinnes genom regleringen. Ägare

av strömfall, som tillföres båtnad genom regleringen, kan i viss utsträckning

förpliktas att tillhandahålla kraft åt stat och kommun.

Såsom framgår av denna överblick äro de förpliktelser, som enligt

det svenska förslaget skulle komma att åläggas vattenkraftföretagen,

icke ens tillnärmelsevis av samma omfattning som motsvarande skyldigheter

i utländsk lagstiftning. Därest det påståendet vore riktigt, att

redan det svenska förslaget skulle i en för samhället skadlig riktning

hämma det enskilda initiativet, - måste detta omdöme givetvis i än högre

grad träffa den utländska lagstiftningen. Det återstår då endast att

förklara, huru det varit möjligt, att den utländska lagstiftningen kommit

att slå in på en dylik väg samt än mer, att densamma alltjämt

fortsätter å denna väg. Förklaringsgrunden ligger helt visst däri,

att man — samtidigt som de ifrågavarande begränsningarna funnits

lämpliga för tillgodoseende av de allmänna intressena — icke härigenom

ansett sig på ett för samhället menligt sätt hava inkräktat på den enskildes

verksamhet.

Av eu av lagrådets ledamöter har, såsom förut omnämnts, emellertid

framhållits, hurusom oaktat de naturliga förutsättningarna för vattenkraftens

tillgodogörande i allmänhet vore vida förmånligare i Norge än i vårt

land, det ändock torde hava visat sig, att de norska koncessionslagarna

verkat hämmande å vattenkraftens tillgodogörande. - Vad sålunda anförts

om de gynnsammare naturliga betingelserna för de norska strömfallens

utbyggnad må i stort sett äga sin riktighet. Härtill må dock

erinras, att de svenska vattenfallens mindre byggvärdighet ej sällan

torde uppvägas av de möjligheter till en gynnsam reglering av vattenföringen,

som vårt land med dess rikedom på naturliga samlingsbassänger

erbjuder i väl så stor utsträckning som vårt norska grannland och i

vida högre grad än flertalet andra länder. Vad bemälde lagråd sledamot

anfört torde sålunda icke äga giltighet beträffande regleringsföretagen.

Den i Norge sedan ett tiotal år tillbaka gällande koncessionslagstiftningen

synes ej heller nämnvärt hava hämmat intresset för vattenkraftens tillgodogörande.

Den norska vattenkraftindustrien befinner sig tvärtom

enligt tillgängliga uppgifter för närvarande i en synnerlig kraftig utveckling.

I varje fall synes mig med hänsyn till den väsentligen olika

innebörd, som är kännetecknande för de norska koncessionslagarna i förhållande

till det svenska förslaget, de förras påstådda inverkan å företagsamheten

icke berättiga till någon slutsats i angiven riktning beträffande

det svenska förslaget.

s. 495 Kontrollera mot PDF

495

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 128.

På de grunder jag nu anfört har jag icke ansett mig böra, i anledning

av vad från lagrådets sida i denna fråga yttrats, frångå den

ståndpunkt, som jag tidigare intagit till densamma. Däremot hava, huvudsakligen

i anledning av anmärkningar av lagrådet eller någon av dess

ledamöter, vissa jämkningar vidtagits såväl i förslaget till vattenlag

som ock i några av de övriga till lagrådet remitterade lagförslagen.

Förslag till vattenlag.

4 KAP.

En av lagrådets ledamöter har hemställt, att den i 1 § föreslagna

utsträckningen av skyldigheten att tillhandahålla bygdekraft från en

tjugondei till en tiondel av den vid anläggningen uttagna kraften borde

begränsas till sådana fall, då anläggningens ägare erhållit mera framträdande

förmåner genom honom lämnat medgivande att förändra förut

rådande vattenstånds- och avrinningsförhållanden. Såsom framgår av

den förändrade avfattning, som i det remitterade förslaget givits åt

andra stycket i 1 §, har det varit min avsikt, att vid bestämmande av

andelens storlek hänsyn skall tagas till berörda förhållande. Något

förtydligande av stadgandet i angiven riktning synes mig emellertid

näppeligen vara erforderligt.

I anledning av en av bemälde lagrådsledamot gjord hemställan

har stadgandet i 6 § andra staket förtydligats.

Vad angår övriga i 4 kap. verkställda ändringar hava dessa föranletts

av hemställan från lagrådet eller ock utgöra de, i den mån en

dylik hemställan icke ligger till grund, allenast redaktionella jämkningar.

I samband härmed må erinras, att avfattningen av sista stycket i

11 § är beroende av antagandet av det förslag till ändring i strafflagens

bestämmelser rörande förlust av medborgerligt förtroende, vilket för närvarande

är föremål för riksdagens prövning.

9 KAP.

Övriga ändringar.

Den anmärkning, som av lagrådet framställts i fråga om andra

stycket av 53 § i det remitterade förslaget, har ansetts böra efterkom
-

s. 496 Kontrollera mot PDF

496

Vattenöver
domstolens
samman
sättning.

Kungi. Maj ds nåd. proposition Nr 128.

mas. Nämnda stycke har till följd härav fått utgå nr förslaget, varav

mindre jämkningar påkallats i 52 och 69 §§.

En mindre redaktionell jämkning har dessutom vidtagits i fråga

om avfattningen av 58 § andra stycket.

11 KAP.

Enligt det till lagrådet senast remitterade förslaget till vattenlagskulle

mellaninstansen i vattenmål, vattenöverdomstolen, utgöras av

Svea hovrätt, sammansatt på visst sätt, nämligen av ordföranden å eu

av hovrättens divisioner såsom ordförande, tre andra ledamöter i hovrätten

samt en ledamot i kammarkollegiet.

I sitt över förslaget avgivna betänkande har Svea hovrätt förklarat

sig icke hava något att erinra mot vad sålunda föreslagits.

Jämväl kammarkollegiet förklarar i avgivet underdånigt yttrande

sig finna det synnerligen välbetänkt, att i den föreslagna vattenöverdomstolen

beredes plats för den juridiskt-administrativa sakkunskapen.

Kollegiet ifrågasätter emellertid, huruvida denna sakkunskap kan anses

hava blivit på ett tillfredsställande sätt tillgodosedd därigenom, att

allenast en representant för denna sakkunskap insättes i vattenöverdomstolen,

samt framhåller såsom önskvärt, att i förslaget vidtages en

jämkning i den riktningen, att en ytterligare representant för den

administrativa förfarenheten får säte i domstolen.

Lagrådet, som vid avgivande av sitt senaste utlåtande Haft tillfälle

taga del av hovrättens och kammarkollegiets nyssnämnda yttranden,

intager åter i denna fråga en helt motsatt ståndpunkt. Det synes lagrådet

knappast antagligt, att insättandet i vattenöverdomstolen av. en

ledamot från kammarkollegiet skall medföra nämnvärt gagn. I varje

fall torde enligt lagrådet olägenheterna av denna för både hovrätt och

kollegiet tyngande organisation komma att vida överväga den möjliga

vinsten därav.

Vad sålunda anförts mot förslagets bestämmelser rörande vatten - överdomstolens sammansättning har ej övertygat mig om lämpligheten

av att vidtaga någon ändring av förslaget i denna del. Åven om, på

sätt jag redan förut haft tillfälle framhålla, de frågor, som komma

att tillhöra vattendomstols bedömande, till icke oväsentlig del torde

bliva av mera administrativ natur, lärer man dock kunna utgå ifrån,

att det alldeles övervägande flertalet av de spörsmål, som komma att

dragas under vattenöverdomstolens prövning, bliva vanliga domstols
-

s. 497 Kontrollera mot PDF

497

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 128.

frågor av, enligt sakens natur, ofta synnerligen svårlöslig art. Betänker

man därjämte, att enligt rättegångsbalkens bestämmelser domfört

antal ledamöter i hovrätt utgöres .av minst fyra, i vissa fall fem ledamöter,

samt vidare, att vattenöverdomstolen kommer att, i likhet med på vanligt sätt

sammansatt hovrätt, i en stor del mål döma i sista instans, förefaller

det mig, som om det icke vore tillrådligt att genom utbytande av

en av hovrättsledamöterna mot ännu en ledamot i kammarkollegiet

minska det rent juridiska elementet i vattenöverdomstolen från det föreslagna

antalet fyra till tre. Att låta vattenöverdomstolen bestå av tillhopa

sex ledamöter — fyra hovrättsledamöter och två ledamöter i

kammarkollegiet — torde åter på grund av den tyngande organisation

realiserandet av ett sådant förslag skulle innebära icke kunna komma

i fråga.

Om jag sålunda ej kan dela kammarkollegiets åsikt om önskvärdheten

av att i vattenöverdomstolen insättas tvänne ledamöter från kammarkollegiet,

kan jag å andra sidan ej tillerkänna någon avgörande betydelse

åt de betänkligheter lagrådet framställt mot förslaget att över

huvud taget i vattenöverdomstolen beredes plats för någon ledamot i

kammarkollegiet. Det synes mig nämligen svårligen kunna bestridas,

att genom insättandet i vattenöverdomstolen av en representant för ett

närbesläktat administrativt område större garanti vinnes för att de mål,

som dragas under vattenöverdomstolens prövning, skola erhålla den

allsidiga prövning, som i varje fall kan vara erforderlig. Någon större

svårighet i organisatoriskt hänseende torde ej heller möta vid genomförandet

av en dylik anordning. Tvärtom torde denna, på sätt jag

redan förut framhållit, väl låta anpassa sig till den i hovrätten nu

gällande arbetsfördelningen.

I 97 § av 11 kap. i förslaget till vattenlag meddelas föreskrift

därom, att ifall ett mål, som fullföljts till vattenöverdomstolen,

angår fråga, för vars bedömande fordras särskilda fackkunskaper,

vattenöverdomstolen må till biträde åt sig tillkalla i sådant ämne sakkunnig

person. Beträffande det närmare sättet för vattenöverdomstolens

tillgodogörande av biträdets sakkunskap heter det vidare i samma §,

att tillkallad sakkunnig bör, sedan tillfälle lämnats honom att taga del

av handlingarna i målet, övervara målets föredragning i vattenöverdomstolen

och att han må där deltaga i överläggning rörande detsamma,

samt vidare, att han skall, efter det målet föredragits, men innan detsamma

företages till avgörande, till vattenöverdomstolen avgiva skriftBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 113 höft. (Nr 128.) 63

Vattenöverdomstolens

sakkunniga

biträde.

s. 498 Kontrollera mot PDF

kapitlet

Övrigt.

498 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

ligt yttrande rörande de delar av målet, i vilka hans sakkunskap av

vattenöverdomstolen tagits i anspråk.

I sitt utlåtande över förslaget har Svea hovrätt gjort gällande,

att dessa bestämmelser böra i vissa avseenden modifieras. Hovrätten

håller före, att i de fall, att vattenöverdomstolen, sedan målet blivit i

erforderliga delar föredraget, finner, att tillkallande av sakkunnig person

är av nöden, dennes sakkunskap bör tillföras vattenöverdomstolen på

det sätt, att hans skriftliga yttrande i vissa av vattenöverdomstolen angivna

frågor infordras före målets fullständiga föredragning. Hovrätten

menar, att, då den sakkunnige icke har samma ansvar för målets avgörande

som domstolens ledamöter, det icke är lämpligt, att flan äger

deltaga i överläggning rörande vattenmåls avgörande i andra fall än

då domstolen finner sådant av särskild anledning önskvärt.

Lagrådet har icke anslutit sig till hovrättens sålunda uttalade

åsikt, utan lämnat förslaget i denna del utan anmärkning. Mig förefaller

det också, som om en ändring av nu ifrågavarande bestämmelser

i den av hovrätten föreslagna riktningen icke är att förorda. Med

förslagets bestämmelser, enligt vilka det sakkunniga biträdet bör i regel

hava redan före målets huvudsakliga föredragning satt sig in i detsamma

samt därefter själv övervara föredragningen, blir vattenöverdomstolen

satt i tillfälle att tillgodogöra sig biträdets sakkunskap på ett

betydlig^ ändamålsenligare sätt, än om, såsom enligt hovrättens förslag,

den erforderliga sakkunskapen i regel tillfördes vattenöverdomstolen

allenast genom ett av vattenöverdomstolen före målets huvudsakliga

föredragning från den sakkunnige inhämtat skriftligt yttrande över vissa

av vattenöverdomstolen angivna frågor. De betänkligheter hovrätten

hyser mot att den sakkunnige, ehuru oansvarig, skulle få deltaga i överläggningen

rörande målet, kan jag ej tillerkänna någon avgörande betydelse.

Genom föreskriften, att den sakkunnige skall, efter det målet

föredragits, men innan detsamma företages till avgörande, till vattenöverdomstolen

avgiva skriftligt yttrande rörande de delar av målet, i

vilka hans sakkunskap av vattenöverdomstolen tagits i anspråk, vinnes,

synes det mig, all den kontroll över den sakkunniges verksamhet, som

kan anses erforderlig. I detta sammanhang må tillika framhållas, att

stadgandet i 97 § naturligtvis icke får tolkas såsom innebärande en

föreskrift därom, att den sakkunnige skall vara närvarande jämväl, då

vattenöverdomstolen företager målet till slutligt avgörande.

Vad i övrigt angår 11 kap., skiljer det sig från motsvarande

kapitel i det till lagrådet senast remitterade förslaget allenast såtillvida,

s. 499 Kontrollera mot PDF

499

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

att dels på grund av erinringar, framställda av lagrådet, 22 och 62

§§ undergått vissa jämkningar ävensom tredje stycket i 89 § tillagts,

dels ock en del formella ändringar vidtagits i kapitlets första underrubrik

samt i vissa av bestämmelserna i nämnda kapitel.

12 och 13 KAP.

Den av lagrådet beträffande 3 § i 12 kap. framställda anmärkningen

har efterkommits. Dessutom har en mindre, av bestämmelserna i 2 och

3 §§ promulgationslagen föranledd jämkning skett i sista stycket av 11 §

av nämnda kapitel.

I 13 kap. har 11 § undergått en mindre jämkning.

Förslag till lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av

vattenlagen.

Såsom lagrådet erinrat bör anteckning om utgången av den prövning,

som avses i 6 §, göras i vattenboken. En uttrycklig bestämmelse

härom har upptagits i §:ens andra stycke. Bestämmelserna i 6 § hava

jämväl i övrigt undergått någon jämkning. Sådan har också ägt rum

i fråga om lydelsen av 3 § andra stycket.

Förslag till lag om förteckning å vattendrag, där

knngsådra finnes.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

I anledning av de anmärkningar, som beträffande dessa båda förslag

framställts av lagrådet, hava vissa ändringar ägt rum i förslagens

av fattning.

Slutligen får jag erinra, att med Kungl. Maj:ts den 5 innevarande

mars beslutade proposition till riksdagen med förslag till lag om rätt i

vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet

område tillika framlagts förslag till ändring beträffande 8 § i lagfartsförordningen

samt 24 och 36 §§ i inteckningsförordningen i annat

hänseende än nu ifrågavarande.»

s. 500 Kontrollera mot PDF

Dep artementschefent

hemställan.

500 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 128.

Departementschefen uppläste härefter i erforderliga delar förslagen

till vattenlag, lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av

vattenlagen, lag om förteckning å vattendrag, där kungsådra finnes, samt

lag om ändrad lydelse av 24 och 36 §§ i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom; och hemställde departementschefen,

att nämnda förslag ävensom de av lagrådet utan anmärkning lämnade

förslagen till lag om rätt att över annans mark framdraga ledning för

vatten till husbehovsförbrukning, lag om ändrad lydelse av 25 kap. 1 §

rättegångsbalken, lag om ändrad lydelse av 37 § utsökningslagen, lag

om ändrad lydelse av 14 § i lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske

samt lag om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 16 juni 1875

angående lagfart å fång till fast egendom måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar.

  1. BevU 1918:64 Betänkande i anledning av särskilda Kungl. Maj.is propositioner rörande ändringar i 1 och 3 §§ av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften. s. 5 i texten
  2. Rskr. 1918:395 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition om anvisande av medel till bestridande av kostnaderna för vattendomstolarnas verksamhet m. m. s. 2 i texten
  3. Rskr. 1918:391 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Majds proposition med förslag till vattenlag m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  4. 3SärU 1918:3 Utlåtande i anledning av Klintjl. Maj:ts proposition om anvisande av medel till bestridande av kostnaderna för vattendomstolarnas verksamhet m. m. a2 i texten
  5. 3SärU 1918:1 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vattenlag m. m. dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten

Visa alla 7