Sök i Ratio Lex

Angående pension åt avlidne löjtnanten vid Norrbottens regemente II. S. M. B end riks moder änkefru Hildegard Antoinetta Laurentia Carlsson, född Bergström

1918-03-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:160, Angående pension åt avlidne löjtnanten vid Norrbottens regemente II. S. M. B end riks moder änkefru Hildegard Antoinetta Laurentia Carlsson, född Bergström

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

1

Nr 160.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

pension åt avlidne löjtnanten vid Norrbottens regemente

II. S. M. B end riks moder änkefru Hildegard Antoinetta

Laurentia Carlsson, född Bergström; given Stockholms

slott den 15 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen medgiva,

att avlidne löjtnanten vid Norrbottens regemente H. S. M. Bendriks

moder änkefru Hildegard Antoinetta Laurentia Carlsson, född Bergström,

må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära eu årlig pension av 300 kronor, att utgå från och med den

1 oktober 1916.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kung!. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 142 höft. (Nr 160.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

den 15 mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

frih erre Pa lm s tiern a ,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Nilson, anförde härefter:

»Under en stridsövning med Norrbottens regemente den 20 september

1916 träffades löjtnanten vid nämnda regemente H. S. M.

Bendrik av ett skott, som omedelbart för honom medförde döden.

Uti en den 24 mars 1917 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift

har nu Bendriks moder, änkefru Hildegard Antoinetta Laurentia Carlsson,

född Bergström, anhållit, att hon, som befunne sig i tryckta ekonomiska

omständigheter och genom förenämnda olyckshändelse berövats

den försörjningshjälp, hon framdeles kunnat påräkna från sin son,

måtte av statsmedel erhålla antingen ett på en gång utfallande belopp

eller ock en årlig livränta för sin återstående livstid.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

3

Till stöd för denna anhållan liar sökanden jämväl anfört, att Norrbottens

regementes krigsrätt enligt utslag den 7 november 1916 funnit

den för vållande till Bendriks död åtalade värnpliktige nr 389 74/1913

O. E. Hamberg icke kunna till ansvar i målet fällas, vadan sökanden

ej varit i tillfälle att mot denna väcka någon talan om rätt till

skadestånd.

I häröver avgivet yttrande har chefen för Norrbottens regemente tillstyrkt

ansökningen på de i densamma åberopade skäl samt tillika framhållit,

att Bendriks död inträffat under tjänsteutövning och att någon

oförsiktighet från hans sida icke förekommit vid ifrågavarande tillfälle.

Jämväl tjänst förrättande kommendanten i Boden har tillstyrkt ansökningen.

Uti infordrat underdånigt utlåtande i ämnet av den 25 september

1917 har arméförvaltningens civila departement anfört följande:

Krigsrättens förenämnda utslag, varöver besvär anförts av vederbörande

krigsfiskal, hade visserligen blivit upphävt av krigshovrätten,

som genom utslag den 29 maj 1917 dömt Hamberg att för vållande

till Bendriks död hållas i fängelse under en månad samt att för det fel

i tjänsten, han vid olyckstillfället visat, undergå vaktarrest i tio dagar,

men dels hade sistnämnda utslag, som den 6 juli 1917 av Hamberg

hos Kungl. Maj:t överklagats, ännu ej blivit av Kungl. Maj:t slutligen

prövat, dels j^gde Hamberg, enligt vad ett vid handlingarna fogat,

under hand infordrat intyg utvisade, icke andra kända tillgångar, än

vad han månatligen uppbure i avlöning såsom vagn- och stallkarl vid

statens järnvägars maskinavdelning, vadan sökanden, även om hon, i

händelse av fastställelse av krigshovrättens utslag, framdeles skulle

kunna få Hamberg rättsligen ålagd att till sökanden utgiva skadestånd,

icke syntes hava några utsikter att utfå det henne tilldömda skadeståndsbeloppet.

Ehuru någon skyldighet för statsverket att i en eller annan form

gottgöra sökanden för den skada i ekonomiskt hänseende, som genom

sonens frånfälle kunde hava tillskyndats henne, ej torde enligt gällande

författningar föreligga, funne sig departementet dock, på grund av vad

förut anförts och med hänsyn till föreliggande ömmande omständigheter,

böra hemställa, att Kungl. Maj:t — i likhet med vad i särskilda

fall ägt rum beträffande understöd åt föräldrar till värnpliktiga, som

avlidit till följd av olycksfall under militärtjänstgöring — måtte till
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

dela änkefru Carlsson, som uppnått 67 års ålder och, enligt intyg, befunne

sig i behövande omständigheter, en gratifikation för en gång av

exempelvis 300 kronor, att utgå från fjärde huvudtitelns anslag till extra

utgifter.

Skulle emellertid Kungl. Maj:t anse, att något årligt understöd

borde sökanden beredas, borde framställning därom göras hos riksdagen.

Statskontoret har uti den 17 december 1917 avgivet underdånigt

utlåtande anfört, att, enligt vad av handlingarna framginge, värnpliktige

Hamberg blivit genom krigshovrättens den 29 maj 1917 meddelade

utslag, däri högsta domstolen enligt utslag den 16 oktober samma

år icke gjort ändring, fälld till ansvar för vållande till Bendriks död.

På grund härav och då statskontoret hölle före, att årligt understöd

av statsmedel visserligen borde till sökanden såsom Bendriks moder

utgå, dock endast under förutsättning att sökanden icke förklarades

berättigad till skadestånd av Hamberg eller han befunnes sakna medel

att utgiva ådömt skadestånd, ville det synas statskontoret, som om

frågan om skyldighet för Hamberg att till sökanden utgiva skadestånd

måste avgöras, innan framställning kunde föreläggas riksdagen om anvisande

av årligt understöd åt sökanden. Med hänsyn emellertid till

föreliggande omständigheter och då det torde kunna dröja länge, innan

skadeståndsfrågan blivit slutligen avgjord, ansåge sig statskontoret böra

ifrågasätta, huruvida icke Kungl. Maj:t skulle finna skäl anbefalla arméförvaltningen

att av anslaget till extra utgifter under riksstatens fjärde

huvudtitel till sökanden utbetala ett tillfälligt understöd till det av

arméförvaltningens civila departement föreslagna belopp, 300 kronor,

under villkor att hon avlämnade förbindelse att återbetala beloppet, i

den mån hon kunde av Hamberg utbekomma skadestånd, ävensom förklara,

att frågan om ytterligare understöd av statsmedel finge till förnyad

prövning anmälas, sedan skadeståndsfrågan blivit avgjord.

Ärendet har härefter remitterats till justitiekanslersämbetet, som i

underdånigt yttrande den 5 februari 1918 anfört följande:

Enär ifrågavarande olycka, varigenom sökandens son löjtnanten

Bendrik dödats, hade inträffat under år 1916, och således innan lagen om

försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 trätt i kraft, vore

nämnda lag ej i förevarande fall tillämplig; ej heller förelåge eljest på

grund av lag skyldighet för statsverket att till sökanden utbetala ersättning

eller understöd i anledning av berörda olycksfall.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kling!. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 160. 5

Billighetsskäl syntes emellertid tala för att statsverket lämnade

sökanden något bidrag till hennes uppehälle, och justitiekanslersämbetet

hade icke något att erinra mot, att det av arméförvaltningens

civila departement och statskontoret till omedelbar utbetalning föreslagna

belopp tillerkändes sökanden.

I och för prövning av frågan, om och i vad mån skäl förelåge att

tillerkänna sökanden årligt understöd för framtiden, kunde anmärkas,

att, även om lagen den 17 juni 1910 i detta fall ägt tillämpning, rätt till

livränta, varom i 7 § av samma lag förmäldes, möjligen icke tillkommit

sökanden, som, såvitt handlingarna utmärkte, icke av sin sou åtnjutit

bidrag för sitt uppehälle utan allenast väntat att framdeles erhålla

sådant. För beviljande av årligt understöd syntes i varje fall

riksdagens bifall erfordras.

Genom utslag den 16 oktober 1917 hade väl Kungl. Maj:t fastställt

krigshovrättens utslag, varigenom värnpliktige Hamberg dömts

till ansvar för vållande till Bendriks död. Enär emellertid bestämmelserna

i 6 kap. strafflagen — såsom för övrigt framginge av förekomna

prejudikat — icke gåve stöd åt den av ovannämnda myndigheter antydda

uppfattningen, att Hamberg skulle kunna lagligen förpliktas att

på grund av berörda vållande utgiva skadestånd till sökanden, syntes

Kungl. Maj:ts blivande beslut i ärendet icke böra göras beroende av

utgången utav talan om dylikt skadestånd.

Med anledning av vad justitiekanslersämbetet sålunda anfört, har

slutligen statskontoret anbefallts att å nyo yttra sig i ämnet, och har

ämbetsverket uti till åtlydnad härav avgivet utlåtande av den 9 februari

*1918 framhållit, att då, enligt vad justitiekanslersämbetet i ärendet

anfört, änkefru Carlsson icke syntes hava någon utsikt att komma i åtnjutande

av skadestånd från den, som varit vållande till hennes sons

död, syntes det, i betraktande av de omständigheter, under vilka Bendrik

omkommit, samt med hänsyn till övriga i ärendet förekomna omständigheter,

skäligt, att åt hans moder bereddes något årligt understöd av

statsmedel; och hemställde statskontoret fördenskull, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att till henne finge från och med den

1 oktober 1916 från allmänna indragningsstaten utgå en årlig pension

av 300 kronor.

Enligt vad den i ärendet förebragta utredningen giver vid handen,

torde statsverket icke vara rättsligen förpliktat att till sökanden utgiva

skadeersättning på grund av den förlust, som drabbat henne genom

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 112 Käft. (Nr 160.) 2

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 160.

sonens frånfälle. Med hänsyn till de särskilda förhållanden, under

vilka ifrågavarande olyckshändelse inträffat, och då sökanden, som befinner

sig i tryckta ekonomiska omständigheter, icke lärer vara berättigad

till skadestånd av den person, som vållat Bendriks död, synas

mig emellertid starka billighetsskäl tala för att sökanden tillerkännes

ett årligt understöd av statsmedel, och anser jag det av statskontoret

i sådant hänseende föreslagna beloppet, 300 kronor, vara skäligt.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

riksdagen medgiva,

att avlidne löjtnanten vid Norrbottens regemente H. S. M. Bendriks

moder änkefru Hildegard Antoinetta Laurentia Carlsson, född Bergström,

må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 300 kronor, att utgå från och med den

1 oktober 1916.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. E. Odhner.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:175 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av medel å 1919 års riksstat för bestridande av kostnader för tillfällig avl s. 7 i texten
  2. BU 1918:49 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sst åter na. Bankoutskottet får härmed a s. 7 i texten