Sök i Ratio Lex

Med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 5—8, 10, 16, 19, 20, 23, 24, 26 och 28—33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av berörda lag den 30 juni 1913

1918-01-21 · 103 sidor, varav 92 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 92 av 103 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:184, Med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 5—8, 10, 16, 19, 20, 23, 24, 26 och 28—33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av berörda lag den 30 juni 1913

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

I

Nr 184.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag

till dels lag om ändrad lydelse av 5—8, 10, 16, 19,

20, 23, 24, 26 och 28—33 §§ i lagen den 30 juni

1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock lag om

ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om

övergångsbestämmelser i anledning av berörda lag den

30 juni 1913; given Stockholms slott den 12 mars 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till dels lag om ändrad lydelse

av 5—8, 10, 16, 19, 20, 23, 24, 26 och 28—33 §§ i lagen den

30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock lag om ändrad

lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i

anledning av berörda lag den 30 juni 1913.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Scliotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 164 haft. (Nr 184.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5—8, 10, 16, 19, 20, 23, 24, 26 och 28—33 §§ i

lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 5—8, 10, 16, 19, 20, 23, 24, 26 och 28

—33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring skola i

nedan intagna delar erhålla följande ändrade lydelse:

5 §•

Pensionsavgift — — — — — oförmögen.

Från — — — — — person.

I övrigt ankommer på Konungens prövning, huruvida och under

vilka villkor personer, vilka pension är tillförsäkrad på grund av anställning

i statens tjänst, må undantagas från avgiftsplikt enligt

denna lag. *

6 §•

Pensions — — — sammanlagda belopp.

Därjämte utgår av allmänna medel ett tillägg till pensionen för pensionstagare,

som är till arbete varaktigt oförmögen och vilkens årsinkomst

ej uppgår för man till 300 och för kvinna till 283 kronor.

Pensionstillägget utgör för år räknat för man 150 och för kvinna

140 kronor med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed pensionstagarens

årsinkomst må överstiga 50 kronor.

Därjämte — — — erlagd.

För pensionsberättigad änkling, änka eller ogift kvinna, som är till

arbete varaktigt oförmögen och har att försörja barn eller adoptivbarn

under femton år, ökas pensionen, därest årsinkomsten ej uppgår för

man till 300 och för kvinna till 283 kronor, jämte 125 kronor för varje

sådant barn, med särskilt pensionstillägg för barnen. Enahanda rätt

tillkommer jämväl pensionsberättigade äkta makar, som båda äro till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 184.

.3

arbete varaktigt oförmögna och vilkas sammanlagda årsinkomst ej uppgår

till 583 kronor jämte 125 kronor för varje barn. Beloppet av sådant

pensionstillägg utgör 75 kronor för varje barn med avdrag av sex

tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga 300 kronor

för änkling, 283 kronor för änka eller ogift kvinna och 583 kronor för

äkta makar.

Pensionsbelopp avrundas till närmast högre sådant tal, att dess utbetalning

i föreskriven ordning kan verkställas med ett för varje betalningstermin

lika, å helt tiotal öre slutande belopp. Utgöres pensionsbelopp

av dels pension enligt första stycket i denna paragraf och dels

pensionstillägg, skall avrundningen verkställas å pensionstillägget.

7 §•

Årsinkomst — — — 34 §.

Där inkomst, som i 6 § andra stycket avses, helt eller delvis utgöres

av naturaförmåner, skall vid uppskattning av dessa förmåners

årliga värde iakttagas, att, där naturaförmånerna räcka till full, om än

torftig försörjning, deras årliga värde ej må uppskattas till lägre belopp

än 300 kronor för man och 283 kronor för kvinna, och att, där naturaförmånerna

ej räcka till full försörjning, deras årliga värde uppskattas

till motsvarande lägre belopp, ävensom att årliga värdet av bostad ej

må uppskattas till lägre belopp än 50 kronor. Där uppskattningen ej

kan ske med ledning av dessa bestämmelser, verkställes densamma efter

de i orten gällande priser eller efter andra grunder, som finnas tilllämpliga.

I — — — person.

8 §•

Befinnes — — — mantalsskriven.

Åtnjuter pensionstagare med bidrag från pensionsstyrelsen sjukvård

eller yrkesutbildning, äger styrelsen med hänsyn till föreliggande omständigheter

förordna, att pension under tiden icke skall utgå. Har

han anhöriga, vilka för sitt uppehälle äro beroende av honom, må

dem medgivas rätt att under samma tid uppbära pensionen eller eu

del därav.

Vägrar någon utan giltig anledning att underkasta sig sjukvård eller

yrkesutbildning, vartill bidrag erbjudits honom av pensionsstyrelsen, och

anses goda utsikter förefinnas att genom dylik åtgärd förebygga inträ
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

dandet av varaktig oförmåga till arbete eller häva redan inträdd sådan,

må pension helt eller delvis tillsvidare förvägras honom, under förutsättning

att han gjorts uppmärksam på denna påföljd.

Har — — — år.

10 §.

Kostnaden — — — stadgas.

En åttondel av kostnaden fördelas mellan samtliga kommuner sålunda,

att varje kommun bestrider åttondelen av pensionstillägget för

pensionstagare, som av dess pensionsnämnd förklarats äga rätt till pension,

och att, där tillägget blivit jämlikt 8 § ökat, åttondelen av ökningen

bestrides av den kommun, vilkens pensionsnämnd fattat beslut om

ökningen. År pensionsnämnd gemensam för två eller flera kommuner,

avgöres dessa kommuner emellan frågan om betalningsskyldigheten med

hänsyn till pensionstagarens mantalsskrivningsort vid det tillfälle, då

pensionstillägget eller ökningen söktes. Minskas pensionstillägg, till

vilket två eller flera kommuner lämna bidrag, skola dessa kommuners

andelar i återstående beloppet bestämmas efter förhållandet mellan deras

förutvarande bidrag.

En — — — stort belopp.

Kommunernas — — — Konungen.

16 §.

Ändring i taxeringsnämnds beslut enligt 14 § må, där fråga gäller

tillämpning av 1 eller 5 §, av enskild sakägare ävensom av kommun

samt av ombud, varom i 27 § förmäles, sökas hos pensionsstyrelsen,

och skall ansökning därom vara pensionsstyrelsen tillhanda före utgången

av augusti månad året näst efter det, för vilket pensionsavgift påförts

eller bort påföras, vid äventyr att ansökningen eljest icke upptages

till prövning. Befinnes ändringssökandet vara lagligen grundat, skall

pensionsstyrelsen förordna om rättelse i avgiftspåföringen och i övrigt

vidtaga de åtgärder, som därav må föranledas. I andra än här ovan

anförda fall må ändring i taxeringsnämnds beslut enligt 14 § sökas av

enskild sakägare ävensom av kommun samt av ombud, varom i 27 §

förmäles, genom besvär inom den tid och i den ordning, som angående

besvär över taxeringsnämnds beslut är stadgat. Har pensionsavgift

blivit påförd den, som sålunda sökt ändring, är han ändock skyldig att

erlägga avgiftsbeloppet med rätt att återfå vad han finnes hava för

mycket erlagt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

5

Har — — -— lios pensionsstyrelsen.

Finner pensionsstyrelsen vid granskning av den i 14 § omnämnda

förteckning eller eljest, att någon i strid mot 1 eller 5 § påförts pensionsavgift

eller befriats från erläggande av sådan avgift, må pensionsstyrelsen,

ändock att ändring ej sökts, vidtaga erforderliga åtgärder till

rättelse härutinnan. Förrän pensionsstyrelsen vidtager dylik åtgärd,

skall den, saken rör, lämnas tillfälle att yttra sig.

Har för någon, vilken pensionsavgift påförts, sedermera sådant förhållande

inträtt, att han, då avgiften skall erläggas, bör undantagas

från avgiftsplikt, må frågan inom den tid och i den ordning, här ovan

stadgats angående ändring i taxeringsnämnds beslut i fråga om tilllämpning

av 1 eller 5 §, hänskjutas till pensionsstyrelsen, som har att

i ärendet fatta beslut och i övrigt vidtaga de åtgärder, som därav må

föranledas.

19 §.

Varje — — — pensionsdistrikt.

Hava — — — pensionsdistrikt.

Där på grund av kommuns vidsträckthet eller folkmängd eller andra

förhållanden så prövas lämpligt, må kommunen fördelas i två eller

flera pensionsdistrikt. Likaså må, där så med hänsyn till föreliggande

förhållanden prövas lämpligt, två eller flera kommuner sammanslås till

ett pensionsdistrikt. Beslut om sådan fördelning eller sammanslagning

ävensom om upphävande eller förändring därav fattas å landet av kommunalstämma

och i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,

av allmän rådstuga.

Beslutet — — — ogilla.

Fråga om fördelning eller sammanslagning av pensionsdistrikt må

även väckas av Konungens befallningshavande, och skall därvid i övrigt

förfaras på sätt här ovan är sagt.

20 §.

För — — — sex.

Ordförande i pensionsnämnd och suppleant för honom förordnas av

Konungens befallningshavande för fyra år i sänder, Konungens befallningshavande

dock obetaget att återkalla sådant förordnande och för

den tid, som återstår, utse annan person.

Ledamöterna — — — återstått.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

Där två eller flera kommuner sammanslagits till ett pension sdistrikt,

skall minst en ledamot i pensionsnämnden jämte en suppleant för denne

utses av varje kommun; och äger Konungens befallningshavande att,

efter vederbörande kommuners hörande, i övrigt bestämma, huru många

ledamöter jämte suppleanter varje kommun har att välja.

Sedan — — — — — ordförande.

Har — — — — — förrättas.

23 §.

Pensionsnämnd sammanträder å ställe, som nämnden bestämmer,

på kallelse av ordföranden, så ofta denne med avseende å inkomna ärendens

antal och vikt finner det nödigt, dock minst en gång varje kalenderhalvår.

Sammanträde skall av ordföranden, i samråd med det av

pensionsstyrelsen jämlikt 27 § förordnade ombudet, utsättas till tid, då,

enligt vad antagas kan, ombudet är oförhindrat att närvara. Tid och

ställe för sammanträde läte ordföranden minst en vecka förut kungöra

i kyrka samt tillika på annat lämpligt sätt bringa till allmänhetens

kännedom; varjämte ombud, som enligt 27 § må vara av landstinget

för distriktet utsett, genom ordförandens försorg i god tid skall om

sammanträdet underrättas.

Suppleanten för ordföranden äger, om han icke är ledamot i

nämnden, likväl närvara vid nämndens sammanträden och deltaga i

överläggningarna, men ej i besluten.

Ordföranden — — — å ångfartyg.

24 §.

Pensionsnämnd må ej handlägga ärende, där icke, förutom ordföranden,

minst två ledamöter äro tillstädes. I pensionsdistrikt, som

bildats genom sammanslagning jämlikt 19 § av två eller flera kommuner,

må pensionsnämnden ej handlägga ärende, som rör viss kommun, utan

att minst en ledamot från denna kommun är tillstädes.

Inträffar — — — infinna sig.

Ordförande, ledamot eller vederbörligen kallad suppleant, som utan

av pensionsnämnden godkänt förhinder utebliver från nämndens sammanträde,

ävensom ordförande eller ledamot, vilken vid inträffat förhinder

uraktlåter att underrätta suppleant, skall till kommunens kassa bota,

ordföranden eller hans suppleant tjugufem kronor samt ledamot eller

hans suppleant fem kronor; skolande, där pensionsdistrikt bildats genom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

7

sammanslagning jämlikt 19 § av två eller flera kommuner, böter, som

erlagts av ordföranden eller hans suppleant, lika fördelas mellan kommunerna

samt böter, som erlagts av ledamot eller hans suppleant, tillfalla

kassan i den kommun, för vilken han är vald. Därest sammanträde

med hänsyn till bestämmelserna i första stycket av denna paragraf måste

inställas eller upplösas, bote ledamot eller stippleant dubbelt. Om uttagande

av böter, varom ovan sägs, förordnar Konungens befallningshavande

efter anmälan av ordföranden eller ledamot i vederbörande

pensionsnämnd eller av pensionsstyrelsens ombud i orten.

26 §.

Pensionsnämnds ordförande har att ställa sig till efterrättelse bestämmelserna

i denna lag och de föreskrifter i övrigt, som rörande hans

åligganden må av Konungen meddelas.

Ordföranden — — — besvär.

Sedan protokoll för pensionsnämnds sammanträde justerats, åligger

det ordföranden att ofördröjligen till vederbörandes kännedom å förut

kungjort ställe anslå en förteckning över de ansökningar, rörande vilka

beslut fattats, och anses härigenom meddelande om besluten hava skett

den dag anslag gjordes. Samtidigt skall ordföranden i betalt brev med

allmänna posten tillställa varje sökande besked om det beslut, som

fattats i anledning av hans ansökan.

28 §.

Ändring i ^pensionsnämnds beslut må av enskild sakägare ävensom

av kommun samt av vederbörande i 27 § omförmälda ombud sökas hos

pensionsstyrelsen genom besvär, vilka skola ingivas till pensionsnämndens

ordförande eller i betalt brev med allmänna posten vara till denne

inkomna sist å trettionde dagen efter beslutets meddelande, den dagen

oräknad, då sådant skedde. Ordföranden äge ock att över nämndens

beslut anföra besvär, över inkomna besvär skall nämnden avgiva

yttrande.

Över — — — civildepartementet.

29 §.

Ansökning rörande pension skall ingivas till pensionsnämndens

ordförande i det pensionsdistrikt, där sökanden senast blivit mantalsskriven.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

Ansökningen, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla

nödiga upplysningar för utredande av sökandens pensionsrätt jämte en

av honom undertecknad, på heder och samvete avgiven förklaring, att

de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstämmande. År

sökanden ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av

upplysningarna intygas av två trovärdiga, med sökandens förhållanden

förtrogna personer.

Vid ansökningen skall fogas prästbevis likaledes enligt fastställt

formulär.

30 §.

Har någon på grund av varaktig oförmåga till arbete gjort ansökning

om pension, skall pensionsnämnden pröva de i ansökningen lämnade

upplysningar och åberopade handlingar samt på grund av denna

prövning och kända förhållanden besluta, huruvida sökanden äger rätt

till pension, ävensom, där ansökningen avser jämväl pensionstillägg, bestämma

storleken av den årsinkomst, som skall läggas till grund för beräkning

av pensionstilläggs belopp.

Sedan den i 28 § första stycket stadgade besvärstid gått till ända,

skall beslutet i ärendet jämte tillhörande handlingar ävensom, därest besvär

anförts över beslutet, nämndens yttrande över besvären av ordföranden

snarast möjligt insändas till pensionsstyrelsen.

Söker någon, utan att till stöd därför åberopa varaktig oförmåga

till arbete, endast pension på grund av erlagda avgifter enligt 6 eller

34 §, skall pensionsnämndens ordförande ofördröjligen översända ansökningen

med tillhörande handlingar till pensionsstyrelsen.

Där — — — utfärdas.

Finnes pensionsnämnds beslut strida mot denna lag, äger pensionsstyrelsen,

där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske, att återförvisa

ärendet till förnyad prövning, dock att, där fel uppenbarligen

blivit begånget vid bestämmandet av storleken av sökandens årsinkomst

enligt 7 § samt detta fel antingen uppkommit allenast genom felräkning

eller o.ck icke överstiger ett belopp av 50 kronor, pensionsstyrelsen

må, efter vederbörandes hörande, utan återförvisning verkställa nödig

rättelse.

Vad om ansökning rörande pension samt om handläggning av sådant

ärende stadgats gäller i tillämpliga delar, där ej annorledes i denna

lag föreskrives, jämväl om ärende rörande ökning, minskning eller indragning

av pension. Innan pensionsnämnd fattar beslut i ärende ro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kungl, May.ts Nåd. Proposition Nr 184.

rande minskning eller indragning av pension, skall nämnden lämna

pensionstagaren tillfälle att yttra sig.

31 §.

Pension — — — förvärvats.

Lag — — — pension.

Finnes grundad anledning antaga, att pension bör minskas eller

indragas, äger pensionsstyrelsen, innan beslut därom i vederbörlig ordning

fattats, förordna i förra fallet, att pensionen tillsvidare skall utgå

med det minskade belopp, vartill förhållandena må föranleda, och i senare

fallet, att pensionen tillsvidare icke skall utbetalas.

32 §.

Angående sättet och tiden för utbetalning av pension förordnas av

Konungen.

Pensionsbelopp, som ej lyftats före utgången av året näst efter det,

under vilket beloppet förfallit till betalning, vare förverkat.

På därom gjord framställning må pensionsstyrelsen till den, som

på grund av bestämmelsen i 30 § fjärde stycket icke äger uppbära

pension, återbetala av honom inom tid, som föreskrives i 14 och 15 §§,

erlagda pensionsavgifter, dock icke om han försummat att erlägga

honom påförd avgift och det årliga pensionsbeloppet på grund därav

ej uppgår till sex kronor, och ej heller förrän han uppnått en ålder av

sextiosju år.

33 §.

Den, som efter fyllda femton år bliver till arbete varaktigt oförmögen,

men för vilken avgifter till erhållande av pension icke blivit erlagda,

ävensom den, vilken vid nämnda ålder redan är varaktigt arbetsoförmögen,

äger erhålla understöd under villkor och med belopp, som

angående pensionstillägg är i 6 § stadgat.

Änkling, änka, ogift kvinna eller äkta makar, som äro till arbete

varaktigt oförmögna, men icke berättigade till pension, och vilka hava

att försörja barn eller adoptivbarn under femton år, äga erhålla understöd

lör sådant barn under villkor och med belopp, som i 6 § är stadgat

angående pensionstillägg för barn.

Beträffande understöd, varom ovan sägs, gäller även i övrigt i tilllämpliga

delar vad i denna lag är föreskrivet om pensionstillägg och om

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 164 höft. (Nr 184.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

kostnaden för dess bestridande samt om ansökning rörande pension och

om pensions utbetalande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919, dock att vad i 8, 29,

30 och 31 §§ stadgas skall äga tillämpning från och med dagen efter

den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i

Svensk författningssamling; och må från och med sistnämnda dag ansökning

om sådant tillägg till pension eller understöd, varom stadgas i

6 § femte stycket och 33 § andra stycket, ingivas och till prövning upptagas

i enlighet med i denna lag meddelade bestämmelser, oaktat dessa

i övrigt ännu icke trätt i kraft.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

11

Förslag

till

Lag

om lindrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmiin pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring skall erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

1 mom. För den,- som före utgången av år 1918, i enlighet med

vad nedan sägs, förvärvat rätt till sådant pensionstillägg, som omförmäles

i 6 § andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller till understöd,

varom stadgas i 33 § första stycket samma lag, eller till ökning

därav, bestäpimes, med den begränsning, som omförmäles i 2 mom. av

denna paragraf, beloppet av pensionstillägg, understöd och ökning till

följande procent av i 3 mom. här nedan stadgat belopp, nämligen

för den, som under år 1914 förvärvat sådan rätt, till 50 procent

33

33

2)

»

3)

1915

3)

33

33

33

60

33

33

))

33

33

3)

1916

33

33

3)

33

70

33

33

33

33

»

3)

1917

33

33

33

33

80

33

33

33

3)

))

3)

1918

33

33

33

33

90

33

Huruvida i fall, som i detta moment avses, rätt till pensionstillägg

eller understöd förvärvats, bedömes enligt bestämmelserna i lagen om

allmän pensionsförsäkring, i fråga om kvinna dock med den ändring,

att inkomstgränsen för sådan rätt utgör 280 kronor.

Inträder för någon, som i detta moment avses, rätt till ökning av

pensionstillägg eller understöd efter utgången av år 1918, skall ökningen

utgå i enlighet med bestämmelserna i 3 mom. här nedan.

2 mom. För den, vilken vid 1914 års ingång fyllt sextiosju år, så

ock för den, vilken vid nämnda tidpunkt fyllt femton men icke sextiosju

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 184.

år och redan då var till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913 under

sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning antingen av

enskilda personer eller ock delvis av enskilda och delvis av fattigvården

eller välgörenhetsinrättningar, bestämmes beloppet av sådant understöd,

som omförmäles i 33 § första'' stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring,

eller ökning därav till 50 procent av i 3 mom. här nedan stadgat

belopp.

För personer, tillhörande någon av de i detta moment angivna

grupper, gälla med avseende å rätten till dylikt understöd bestämmelserna

i nyssnämnda lag, i fråga om kvinna dock med den ändring, att inkomstgränsen

för sådan rätt utgör 280 kronor.

3 mom. För den, som tillhör någon av de i 1 och 2 inom. här

ovan angivna grupper, utgör grundbeloppet av pensionstillägg, som omförmäles

i 6 § andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller

understöd, varom stadgas i 33 § första stycket samma lag, för man 150

och för kvinna 140 kronor med avdrag, där årsinkomsten överstiger 50

kronor, av halva årsinkomsten, dock att, om årsinkomsten uppgår till 50

men icke till 100 kronor, avdrag skall ske allenast med det belopp, varmed

årsinkomsten överstiger 50 kronor.

Sker minskning i den inkomst, efter vilken pensionstillägget eller

understödet blivit bestämt, må tillägget eller understödet i enlighet därmed

ökas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

13

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

15 februari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Med skrivelse den 21 januari 1918 har pensionsstyrelsen inkommit

med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 3, 5 8, 10, 14, 16, 19,

20, 23, 24, 26 och 28—33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring, dels ock lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den

8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av nämnda lag den

30 juni 1913. Samtidigt har styrelsen gjort framställning om anvisande

av de medel, som erfordras för genomförande av vissa av de föreslagna

lagändringarna.

Rörande det närmare innehållet i de framlagda förslagen och de

till stöd därför anförda skälen må hänvisas till pensionsstyrelsens skrivelse,

vilken torde såsom bilaga (bil. C.) vidfogas detta protokoll.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riktlinjer

för pensionsförsäkringens

utveckling.

Kungl. 3Iaj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

Inledningsvis framlägger pensionsstyrelsen ett program i stora drag

för pensionsförsäkringens utveckling under den närmaste tiden, sådan

styrelsen tänkt sig denna utveckling. Detta program omfattar flera

viktiga och genomgripande reformer, alla med syfte att mer eller mindre

direkt söka åstadkomma, att pensionerna verkligen komma att fylla sin

uppgift att jämte pensionstagarens övriga inkomster bereda honom försörjning

utan anlitande av fattigvård eller hjälp från enskilda. Bland

dessa reformer framstå särskilt så betydande'' frågor som förhöjning av

pensionsavgifterna, en mera tillfredsställande anordning beträffande de

gifta kvinnornas pensionsavgifter och avgiftspensioner, en omläggning

av beräkningssättet för avgiftspensionerna, införande av pensionstillägg

för barn, förkortning av den nu beträffande lagens tillämpning för vissa

grupper pensionstagare stadgade övergångstiden, ändring i sättet för

påföring och uppbörd av pensionsavgifter, en mera effektiv anordning

beträffande arbetsgivares ansvar för hos dem anställdas pensionsavgifter

in. m.

Många av dessa frågor kräva vidlyftiga utredningar och undersökningar,

och pensionsstyrelsen har också förklarat sig icke beredd att

nu framlägga detaljerade förslag rörande dem alla. Av mera viktiga

reformer föreslår styrelsen nu allenast ett ändrat beräkningssätt för pensionstillägg

vid inkomst över 50 kronor, införande i viss angiven omfattning

av pensionstillägg för barn samt en begränsning av förenämnda

övergångstid till och med år 1918 eller samma tid, som stadgades i

pensionsförsäkringslagen enligt dess ursprungliga lydelse. Dessutom upptager

styrelsens nu föreliggande förslag en del andra ändringar i åtskilliga

paragrafer i pensionsförsäkringslagen, vilka ändringar i allmänhet hava

till ändamål att vinna av erfarenheten påkallade förenklingar och förbättringar

eller att ur lagen utsöndra en del detaljbestämmelser, som

ansetts vara av beskaffenhet att icke hava sin plats i en lag.

Att lagstiftningen på ifrågavarande område tid efter annan bör undergå

förändringar och utvecklingar lärer vara uppenbart. Vad särskilt beträffar

en så viktig sak som storleken av de pensioner, försäkringen erbjuder,

torde det icke råda mer än en mening därom, att dessa pensioner redan

från början tilltagits alldeles för små för att kunna fylla sitt ändamål

och att det framstår såsom ett eftersträvansvärt mål att snarast möjligt få

dem höjda. Detta krav har på sista tiden framträtt med växande styrka

allt eftersom levnadskostnaderna till följd av den rådande kristiden stegrats.

Ett genomförande av det av pensionsstyrelsen framlagda reformprogrammet

skulle helt visst vara av stor betydelse och ägnat att bringa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 184. IT)

pensionsförsäkringen i bättre överensstämmelse med sin uppgift. De

med de antydda reformerna förbundna dryga kostnaderna nödvändiggöra

emellertid, att förbättringarna ske succesivt. För närvarande torde man

därför få inskränka sig till att vidtaga ändringar på sådana punkter,

där utan allt för betungande kostnader de mest trängande behoven bliva

i görligaste mån tillgodosedda.

Av de lagändringar, styrelsen nu föreslår, hava två direkt till syfte

att stärka pensionerna, nämligen införandet av pensionstillägg för barn

och förkortningen av övergångstiden. I samma riktning verkar förslaget

om ändrat beräkningssätt för pensionstillägg vid inkomst över 50 kronor,

ehuruväl huvudsyftet med denna lagändring är att råda bot för

vissa med det nu föreskrivna beräkningssättet förenade missförhållanden.

Redan från början hava anmärkningar framställts mot det sätt, som

enligt 6 § pensionsförsäkringslagen skall tillämpas vid beräkning av

pensionstilläggs belopp. . Så påvisades vid 1913 års riksdag, att på

grund av stadgandet om pensionstilläggets höjning med 0,08 procent för

varje krona av till fullo erlagda pensionsavgifter beräkningssättet leder

till den oegentligheten, att i vissa fall pensionstillägget kommer att

minskas med större belopp än den egna inkomsten ökas. En inkomstökning

kan således medföra minskning av totalinkomsten, pensionen

däri inbegripen. Vidare har påpekats, att, även om, såsom vid understöd,

någon förhöjning med 0,08 procent icke ifrågakommer, totalinkomsten

förbliver oförändrad, då den egna inkomsten ökas från 50 till 100

kronor. Nästlidet års riksdag har ock hos Kungl. Maj:t anhållit om

verkställande av utredning, huruvida icke sådan ändring kunde vidtagas

i 6 § pensionsförsäkringslagen, att inkomst till ett belopp av omkring

100 kronor icke skulle medföra minskning — åtminstone icke i samma

utsträckning som med nu gällande bestämmelser — i beloppet av understöd

eller pensionstillägg enligt nämnda lag.

Vad denna sistberörda fråga angår, har pensionsstyrelsen påvisat,

att, om den skulle lösas på ett fullt tillfredsställande sätt, detta skulle

medföra så avsevärda kostnader, att man på den grund åtminstone tillsvidare

torde vara nödsakad avstå från en lagändring i sådan riktning.

De övriga mot beräkningssättet framställda anmärkningarna hava

av skäl, som närmare utvecklats i styrelsens framställning, föranlett styrelsen

föreslå, att pensionstillägget (understödet) skulle utgöra för man

150 och för kvinna 140 kronor med avdrag av sex tiondelar av det

belopp, varmed pensionstagarens årsinkomst må överstiga 50 kronor.

Därigenom skulle den först här ovan angivna oegentligheten avhjälpas,

Beräkningssättet

för

pensionstillägg

vid

inkomst

över 50

kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 184.

på samma gång som totalinkomsten vid en egen inkomst över 50 kronor

blir stadd i en jämn stegring.

Såväl detta förslag som gällande lag äro emellertid behäftade med

en olägenhet för de allra lägsta inkomsttagarna i jämförelse med de

något bättre ställda, en olägenhet, som icke vidlådde vare sig ålderdomsförsäkringskommitténs

eller Kungl. Maj:ts för 1913 års riksdag

framlagda förslag. Härvid åsyftas det förhållandet, att en minskning

av den egna inkomsten från 50 kronor till 0 icke åtföljes av en

ökning av pensionstillägget eller understödet.

Jämväl denna olägenhet skulle kunna avhjälpas t. ex. på det sätt,

att pensionstillägget bestämdes till 180 kronor för man och 170 kronor

för kvinna med avdrag av sex tiondelar av pensionstagarens årsinkomst.

Ett genomförande av detta förslag har beräknats medföra en ökning av

omkring 14 procent av kostnaden enligt nu gällande lag och omkring

7 procent av totalkostnaden efter genomförande av pensionsstyrelsens

förslag. Kostnadsökningen skulle bliva något mer än diibbelt så stor

som kostnadsökningen enligt styrelsens förslag.

En ytterligare förbättring skulle kunna vinnas genom att höja

årsinkomstgränsen för rätt till pensionstillägg och understöd till 350

kronor för man och 330 kronor för kvinna samt bestämma pensionstillägget

och understödet till 175 kronor för man och 165 kronor för

kvinna med avdrag av pensionstagarens halva årsinkomst. Detta förslag,

som i viss mån mera närmar sig ålderdomsförsäkringskommitténs och Kungl.

Maj:ts därpå grundade förslag utan att för något inkomstbelopp försämra

de enligt nu gällande lag utgående förmånerna, skulle emellertid ytterligare

något öka kostnaderna.

Med hänsyn till de betydliga kostnader, som skulle förorsakas av de sålunda

omförmälda ändringarna i pensionsstyrelsens förslag, finner jag

dessa böra för ögonblicket undanskjutas. Då den påvisade olägenheten

vid beräkning av pensionstillägg och understöd vid inkomst under 50

kronor måste anses jämförelsevis mindre betydande och då pensionsstyrelsens

nu föreliggande förslag med mindre kostnad avlägsnar övriga vid

ifrågavarande beräkningssätt påpekade missförhållanden, anser jag mig

böra tillstyrka detta förslag.

Pensions- Vad förslaget om pensionstillägg för barn beträffar, är det byggt

^bnrn.fÖr ungefär samma principer som det av Kungl. Maj:t på min tillstyrkan

för 1913 års riksdag framlagda förslaget i ämnet. Pensionsstyrelsens

förslag innebär nämligen, att för invalid änkling, änka och ogift kvinna,

som har att försörja barn eller adoptivbarn under 15 år, pensionen eller

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 184.

17

understödet ökas med ett särskilt tillägg för barnen, därest årsinkomsten

ej uppgår för man till 300 och för kvinna till 283 kronor jämte 125

kronor för varje sådant barn. Enahanda rätt skulle ock tillkomma äkta

makar, som båda äro invalider och vilkas sammanlagda årsinkomst ej

uppgår till 583 kronor jämte 125 kronor för varje barn. Det särskilda

tillägget skulle utgöra 75 kronor för varje barn, när årsinkomsten icke

överstiger 300 kronor för man, 283 kronor för kvinna och 583 kronor

för äkta makar. År årsinkomsten högre, skall summan av maximitilläggen

för barnen minskas med sex tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten

må överstiga resp. 300, 283 och 583 kronor. Detta förslag skiljer sig

från det nyssberörda, år 1913 framlagda huvudsakligen däri, att det omfattar

jämväl invalida äkta makar med minderåriga barn och att tillägget

bestämts till högst 75 i stället för högst 60 kronor för varje barn.

Pensionsstyrelsen har till ett utförligt bemötande upptagit de invändningar,

som vid 1913 års riksdag framställdes mot det då föreliggande

förslaget till barnpensionering. Det torde ej vara nödigt att

här återgiva styrelsens utredning i denna del, utan tillåter jag mig hänvisa

till densamma. Utredningen synes giva vid handen, att de flesta

av de framställda anmärkningarna icke kunna göras gällande mot det nu

föreliggande förslaget. Kvar står huvudsakligen endast den invändningen,

att barnpensioneringsproblemet icke borde lösas fristående, utan i samband

med frågan om värnlösa barns vård.

Att sistnämnda två frågor stå i visst samband med varandra synes

icke kunna bestridas. Något utarbetat förslag till lösning av Irågan om

värnlösa barns vård föreligger emellertid ännu icke, och ovisst är, när

förslag i ämnet kan komma att föreläggas riksdagen. Ett bifall till det

nu framlagda förslaget om pensionstillägg för barn torde ej i någon

avsevärd mån försvåra lösningen av berörda fråga. Bland alla pensionstagare

är ock behovet av ytterligare hjälp kanske störst hos dem,

som hava att försörja utom sig själva jämväl minderåriga barn. Vid

sådana förhållanden lärer nyssberörda invändning icke vara av den betydelse,

att den bör föranleda ett ytterligare uppskov för obestämd tid

med införande av pensionstillägg för barn. Ett avvisande av ett förslag

i sådant syfte skulle för visso tungt drabba många fattiga föräldrar,

som äro i trängande behov av hjälp för sina barn.

De av styrelsen föreslagna ändringarna i det av Kungl. Maj:t år

1913 framlagda förslaget i ämnet synas vara att anse såsom avgjorda

förbättringar. På sätt framgår av mitt uttalande till statsrådsprotokollet

vid framläggande av sistnämnda förslag var det i huvudsak av kostnadshänsyn,

som förslaget hölls inom snävare gränser än det nu förevarande.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 164 höft. (Nr 184.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Förkortning1

ar

övergångs

tiden.

Undantagande

från avgifts

plikt.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

Då emellertid på grund av de stegrade levnadskostnaderna behovet av

ökad hjälp åt fattiga, invalida personer med oförsörjda barn sedan dess

avsevärt vuxit, får jag på det livligaste tillstyrka pensionsstyrelsens

framställning i denna del. Det både visserligen varit särdeles önskvärt,

om stadgandet rörande pensionstillägg för barn kunnat givas en än vidare

omfattning. Med hänsyn till de betydande kostnader, som i allt fall

föranledas av förslaget, torde det dock vara nödvändigt att tillsvidare

stanna vid detsamma.

Fördelarna för blivande pensionstagare av den förstärkning i pensionstillägg

och understöd, som följer av ett bifall till förslaget om förkortning

av övergångstiden, äro uppenbara. För flertalet av de personer,

som bliva berättigade till pensionstillägg eller understöd under

åren 1919—1929, skulle nämligen därigenom detta utgå med normalt

belopp och ej, såsom enligt lagens nuvarande avfattning, med endast 90

procent av normalbeloppet. De av denna lagändring föranledda kostnaderna

för statsverket bliva visserligen ganska betydande, för åren

1928—1933, då kostnaderna äro som störst, över lVa miljon kronor årligen.

Det förefaller dock, som om det icke skulle vara för mycket

begärt av staten att göra denna ekonomiska uppoffring för att låta den

nu levande generationen i något högre grad än eljest skulle varit fallet

komma i åtnjutande av pensionsförsäkringens förmåner. Och det måste

dessutom, ej minst med hänsyn till de ökade levnadsomkostnaderna, anses

vara en enkel gärd av rättvisa att, så snart sig göra låter, undanröja

den avknappning av pensionsbeloppen, som lagen den 8 juni 1915 om

övergångsbestämmelser i anledning av pensionsförsäkringslagen medförde

för flertalet av de personer, vilka under åren 1919—1929 förvärva rätt

till pension.

Beträffande 5 § pensionsförsäkringslagen föreslår pension sstyrelsen

sådana ändringar, att hustru till — och såsom en konsekvens därav

änka efter — i paragrafens andra stycke omnämnd befattningshavare

icke vidare skulle vara undantagen från skyldighet att erlägga pensionsavgift

samt att den Kungl. Maj:t nu enligt tredje stycket i samma

paragraf tillkommande rätt att befria vissa personer från sådan skyldighet

skulle upphöra. Vidare uttalar styrelsen såsom ett önskemål, att

så snart ske kan avgiftsplikt måtte införas jämväl för alla de i andra

stycket angivna befattningshavarna. Tillika förutsätter styrelsen, att i

samband med upphävandet av tredje stycket flertalet av de av Kungl.

Maj:t med stöd av detta stadgande meddelade befrielsebeslut skulle

efter hand återkallas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl Maj:ts Nåd Proposition Nr 184.

Vad först angår frågan om införande av avgiftsplikt för hustru till

i andra stycket omnämnd befattningshavare må framhållas, att en vid

1916 års riksdag i sådant syfte väckt motion avslogs bland annat av

det skäl, att innebörden av en dylik lagändring ansågs icke rätt väl

kunna överskådas, innan en inom pensionsstyrelsen pågående utredningom

ändrad fördelning av äkta makars pensionsavgift å mannen och

hustrun slutförts och resultatet därav förelåg. Efter vad styrelsen meddelat,

har denna utredning ännu ej fullbordats, men torde kunna förväntas

bliva färdig inom den närmaste tiden. Vid sådant förhållande

och då ett uppskov med avgörande av denna fråga ej lärer föranleda

någon egentlig olägenhet, synes med densammas lösning böra tillsvidare

anstå.

På grund av den Kungl. Maj:t enligt 5 § tredje stycket tillerkända

befogenheten att meddela befrielse från skyldighet att erlägga pensionsavgift

hava omkring 30,000 personer fritagits från dylik skyldighet.

Pensionsstyrelsen har påvisat svårigheten att med iakttagande av nödig

konsekvens undgå att lämna bifall till ytterligare ansökningar om avgiftsbefrielse,

så länge lagen bibehålies oförändrad. Ju flera personer,

som sålunda bliva befriade, desto svårare blir det emellertid att vid påföringen

av pensionsavgifter hålla reda på dessa personer, och desto

mera förlorar pensionsförsäkringen karaktären av att vara allmän. Enligt

vad från pensionsstyrelsen meddelats, förekommer ock i mycket stor utsträckning,

att personer, som på grund av särskilda beslut blivit undantagna

från avgiftsplikt, med hänsyn till de sålunda antydda svårigheterna

ändock av taxeringsnämnderna påföras avgift. Vidare råder för

närvarande stor ojämnhet i fråga om den omfattning, vari avgiftsbefrielse

vunnits, i det att till exempel kommunala tjänstemän i vissa städer sökt

och vunnit dylik befrielse, under det att motsvarande tjänstemän i andra

städer icke gjort ansökan härom. Då sålunda en fortsatt tillämpning

av 5 § tredje stycket i dess nuvarande lydelse lätteligen skulle kunna

på ett betänkligt sätt söndersplittra hela den allmänna pensionsförsäkringen,

synes det böra tagas i övervägande, om ej till förebyggande av angivna

olägenheter en ändring av detta lagrum bör ske.

I detta sammanhang må här framhållas ytterligare en omständighet.

Bland de genom särskilda beslut från avgiftsplikt undantagna personer

finnes ett betydande antal småskollärarinnor, som hava rätt till en

liten pension från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.. I

den mån dessa ingå äktenskap, innan de uppnått pensionsåldern, bliva

de dock skyldiga att erlägga avgift enligt pensionsförsäkringslagen.

Genom att de förut varit undantagna från dylik avgiftsplikt komma de

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

emellertid att erhålla eu avgiftspension, som blir alldeles för obetydlig.

För flertalet av dessa personer vore det för visso till gagn, om de oavbrutet

erlagt avgift till pensionsförsäkringen. Ej minst dessa befattningshavare

torde man därför göra en verklig tjänst genom att för dem

återinföra avgiftsplikt.

Beträffande sättet för genomförande av den ifrågasatta ändringen

är att märka, att befrielse från avgiftsplikt enligt 5 § tredje stycket

kan avse antingen befattningshavare i statens tjänst, som ej äro särskilt

uppräknade i paragrafens andra stycke, eller ock andra grupper personer.

Huruvida, såsom pensionsstyrelsen uttalat som ett önskemål, införande

av avgiftsplikt bör efter hand äga rum för befattningshavare i statens

tjänst i allmänhet, därom är jag ej beredd att yttra mig; i allt fall är

denna fråga ej nu mogen för avgörande. Vid sådant förhållande synes

emellertid möjlighet fortfarande böra finnas att från avgiftsplikt frikalla

sådana statens befattningshavare, som visserligen icke för närvarande

äro undantagna, men som i övrigt hava enahanda ställning som de,

vilka redan äro från avgiftsplikt befriade. Så kan särskilt tänkas bliva

förhållandet med annan i statens tjänst anställd extra personal än den,

som nu är befriad från avgiftsplikt. Däremot synas betänkligheter ej

möta mot att beträffande övriga i tredje stycket avsedda kategorier personer

undantagande från avgiftsplikt ej vidare kan ske. Saken skulle

sålunda för närvarande lämpligen kunna ordnas på det sätt, att den

Kungl. Maj:t enligt 5 § tredje stycket tillagda befogenheten inskränkes

att gälla personer, vilka pension är tillförsäkrad på grund av anställning

i statens tjänst.

Därest 5 § ändras i nu antydd riktning, synas de huvudsakliga

olägenheter, vilka, enligt vad erfarenheten givit vid banden, de nuvarande

bestämmelserna medföra, bliva undanröjda. Härvid torde ock

kunna ifrågasättas, att redan meddelade befrielsebeslut återkallas, i den

mån sådant efter verkställd utredning prövas kunna ske och besluten ej

avse befattningshavare i statens — därunder torde inbegripas riksdagens

— tjänst.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit torde det icke vara behövligt

att vidtaga någon omformulering av 14 §. Givetvis har taxeringsnämnd

vid fattande av beslut jämlikt sistnämnda paragraf att taga hänsyn till

alla gällande beslut om avgiftsbefrielse, som fattats av Kungl. Maj'':t med

tillämpning av 5 § tredje stycket även enligt dess nuvarande lydelse;

att meddela föreskrift härom i en särskild övergångsbestämmelse synes

överflödigt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

21

I övrigt synes emot de av pensionsstyrelsen föreslagna lagändrin- Övriga laggarna

icke vara något i huvudsak att erinra, utan torde desamma med an<,rln&ftr*

vissa jämkningar av väsentligen formell art böra förordas till antagande.

Såsom redan antytts, hava ändringarna i allmänhet till ändamål att,

med hänsyn till vunnen erfarenhet, i lagen införa eu del kompletterande

bestämmelser samt åstadkomma vissa lättnader och förenklingar vid

arbetet. Andra gå ut därpå att ur lagen utesluta en del föreskrifter,

som på grund av sin natur ansetts böra meddelas i administrativ ordning.

Rörande vissa av dessa lagändringar skall jag här något yttra mig.

Den av pensionsstyrelsen föreslagna redaktionella jämkningen i 3 § 3 §.

synes mig icke nödvändig.

I fråga om 8 § pensionsförsäkringslagen hemställer pensionsstyrel- s §.

sen om två tillägg, som avse att närmare sammanknyta pensionsförsäkringen

och styrelsens sjukvårdande verksamhet. Det ena tillägget

skulle giva pensionsstyrelsen befogenhet att efter omständigheterna förordna,

att pension icke skall utgå under den tid, en pensionstagare med

bidrag från pensionsstyrelsen åtnjuter sjukvård eller yrkesutbildning.

Det andra tillägget innehåller, att, om någon utan giltig anledning vägrar

att underkasta sig sjukvård eller yrkesutbildning, pension i vissa fall

helt eller delvis tillsvidare skall kunna förvägras en sådan person. Då

denna senare bestämmelse icke synes böra komma i tillämpning i andra

fall än sådana, där det är pensionsstyrelsen, som erbjudit bidrag till

sjukvård eller yrkesutbildning, torde detta böra uttryckligen stadgas och

bestämmelsen i sådant syfte kompletteras.

Enligt 10 § pensionsförsäkringslagen, jämförd med 33 § samma lag, 10 §•

skall en åttondel av kostnaden för pensionstillägg, understöd eller ökning

därav bestridas av den kommun, inom vilken pensionstagaren var mantalsskriven

vid den tid, från vilken tillägget, understödet eller ökningen bestämts

att utgå. Enligt pensionsstyrelsens uppfattning vore det mera ändamålsenligt

att låta kostnaderna ifråga bestridas av den kommun, vilkens

pensionsnämnd förklarat pensionstagaren äga rätt till dylik förmån. Ur

synpunkten av kommunbidragens rättvisa fördelning torde det sakna betydelse,

vilketdera sättet man väljer. Huvudsaken är, att man vid fördelningen

kommunerna emellan av deras bidrag alltid förfar efter enahanda

grunder. Gör man det, komma kostnaderna i stort sett att i

längden fullt rättvist fördela sig på de olika kommunerna. Den av pensionsstyrelsen

förordade anordningen synes på av styrelsen anförda skäl

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

19 §.

30 § femte

stycket.

32 § tredje

stycket

äga företräde framför den nu gällande, och torde därför intet vara att

erinra mot bifall till pensionsstyrelsens förslag i denna del. Åven enligt

detta förslag blir för övrigt det avgörande vid fördelningen av kommunbidragen

pensionstagares mantalsskrivningsort, emedan pension, understöd

och ökning därav, jämlikt 29 §, jämförd med 30 och 33 §§ i lagen,

skall sökas hos pensionsnämnden i det pensionsdistrikt, där sökanden

senast blivit mantalsskriven, och det sålunda även blir denna nämnd,

som beslutar över ansökningen.

Pensionsstyrelsens förslag att genom en komplettering av bestämmelserna

i 19 § öppna möjlighet för kommuner, som så önska, att förena

sig till ett pensionsdistrikt, synes väl motiverat. För underlättande av

att en sammanslagning vid förefallande behov kommer till stånd, torde

det vara lämpligt, att Kungl. Maj:ts befallningshavande — i likhet med

vad som ifrågasatts i det nyligen beslutade förslaget till lag om fattigvården

— uttryckligen tillerkännes befogenhet att taga initiativ till en

dylik åtgärd. Fn bestämmelse i sådan riktning lärer därför böra intagas

i förevarande paragraf, därvid initiativrätten lämpligen torde böra utsträckas

att avse jämväl frågor om fördelning av en kommun i två eller

flera pensionsdistrikt.

Det synes av praktiska hänsyn påkallat att, på sätt vid 30 § föreslås,

lämna i pensionsstyrelsens hand befogenhet att under av styrelsen

föreslagna förutsättningar utan återförvisning rätta ett av pensionsnämnd

fattat beslut. Dessa förutsättningar äro, dels att yttrande först skall

inhämtas från vederbörande och därvid främst från den pensionssökande

själv, om hans rätt kan lida intrång av en eventuell rättelse, och dels

att fel vid bestämmandet av storleken av sökandens årsinkomst uppenbarligen

blivit begånget samt att detta fel antingen uppkommit allenast

genom felräkning eller ock icke överstiger ett belopp av 50 kronor. Att

en sådan befogenhet för pensionsstyrelsen skulle missbrukas, lärer ej

behöva befaras. För övrigt är att märka, att här endast är fråga om

ett ansökningsförfarande och att, om en sökande finner sin rätt kränkt

genom en av styrelsen vidtagen rättelse, han visserligen icke kan anföra

besvär över styrelsens beslut, men alltid har möjlighet att när som

helst till pensionsnämnden inlämna en ny ansökan för att få saken

Pragt under förnyad omprövning.

Åtgärder synas påkallade för att undanröja den orättvisa, som ligger

däri, att personer äro skyldiga erlägga pensionsavgifter, ehuru de, i

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 184. 23

händelse pensionsbeloppet icke skulle uppgå till sex kronor om året,

jämlikt 30 § icke kunna erhålla någon valuta för dessa avgifter. Av

olika sätt för frågans lösning torde det enklaste vara, att i sådant fall

de erlagda pensionsavgifterna återbetalas på sätt pensionsstyrelsen föreslagit.

Visserligen skulle orättvisan kunna avlägsnas även genom att

ur lagen utesluta berörda bestämmelse i 30 §, men detta skulle, såsom

ock pensionsstyrelsen framhållit, medföra ett ganska betungande arbete

med utbetalning av en mängd helt obetydliga pensioner. Att, på sätt

ålderdomsförsäkringskommittén ifrågasatt, fritaga vissa före år 1860

födda personer från skyldighet att erlägga pensionsavgift synes ej lämpligt,

allra helst ett sådant fritagande nu skulle komma alldeles för sent

och för övrigt sakna betydelse för alla de efter år 1860 födda personer,

som komma att drabbas av berörda orättvisa.

De av mig ej omnämnda lagändringar, som av pensionstyrelsen

föreslagits, äro antingen en följd av förut berörda bestämmelser eller ock

av beskaffenhet, att någon särskild motivering utöver den av styrelsen

förebragta ej lärer erfordras.

Departementschefen uppläste härefter inom departementet utarbetade

förslag till dels lag om ändrad lydelse av 5—8, 10, 16, 19, 20,

23, 24, 26 och 28—33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,

dels ock lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8

juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av berörda lag den

30 juni 1913, av den lydelse, bilagorna A och B till detta protokoll utvisa,

samt hemställde, att lagrådets utlåtande över förslagen måtte, för

det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom utdrag av protokollet

inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Gunnar Corin.

Övriga

ändringar.

Departe
ments
chefens
hemställan.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 184.

Bilaga A.

Förslag

till

Lag

X om ändrad lydelse av 5—8, 10, 16, 19, 20, 23, 24, 26 och 28—33 §§ i lagen

den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 5—8, 10, 16, 19, 20, 23, 24, 26 och

28 33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring skola

i nedan intagna delar erhålla följande ändrade lydelse:

5 §•

• Pensionsavgift----— oförmögen.

Från — — — — — person.

I övrigt ankommer på Konungens prövning, huruvida och under

vilka villkor personer, vilka pension är tillförsäkrad på grund av anställning

i statens tjänst, må undantagas från avgiftsplikt enligt denna lag.

6 §.

Pensions — — — sammanlagda belopp.

Därjämte utgår av allmänna medel ett tillägg till pensionen för pensionstagare,

som är till arbete varaktigt oförmögen och vilkens årsinkomst

ej uppgår för man till 300 och för kvinna till 283 kronor.

Pensionstillägget utgör för år räknat för man 150 och för kvinna

140 kronor med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed pensionstagarens

årsinkomst må överstiga 50 kronor.

Därjämte — — — erlagd.

För pensionsberättigad änkling, änka eller ogift kvinna, som är till

arbete varaktigt oförmögen och har att försörja barn eller adoptivbarn

under femton år, ökas pensionen, därest årsinkomsten ej uppgår för man

till 300 och för kvinna till 283 kronor, jämte 125 kronor för varje

sådant barn, med särskilt pensionstillägg för barnen. Enahanda rätt

tillkommer jämväl pensionsberättigade äkta makar, som båda äro till

arbete varaktigt oförmögna och vilkas sammanlagda årsinkomst ej uppgår

till 583 kronor jämte 125 kronor för varje barn. Beloppet av sådant

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 184. 2o

pensionstillägg utgör 75 kronor för varje barn med avdrag av sex tiondelar

av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga 300 kronor för

änkling, 283 kronor för änka eller ogift kvinna och 583 kronor för äkta

makar.

Pensionsbelopp avrundas till närmast högre sådant tal, att dess utbetalning

i föreskriven ordning kan verkställas med ett för varje betalningstermin

lika, å helt tiotal öre slutande belopp. Utgöres peusionsbelopp

av dels pension enligt första stycket i denna paragraf och dels

pensionstillägg, skall avrundningen verkställas å pensionstillägget.

7 §•

Årsinkomst — — — 34 §.

Där inkomst, som i 6 § andra stycket avses, helt eller delvis utgöres

av naturaförmåner, skall vid uppskattning av dessa förmåners

årliga värde iakttagas, att, där naturaförmånerna räcka till full, om än

torftig försörjning, deras årliga värde ej må uppskattas till lägre belopp

än 300 kronor för man och 283 kronor för kvinna, och att, där naturaförmånerna

ej räcka till full försörjning, deras årliga värde uppskattas

till motsvarande lägre belopp, ävensom att arliga värdet av bostad ej

må uppskattas till lägre belopp än 50 kronor. Där uppskattningen ej

kan ske med ledning av dessa bestämmelser, verkställes densamma efter

de i orten gällande priser eller efter andra grunder, som finnas till
-

lämpliga.

1 — — — person.

8 §.

Befinnes — — — — — mantalsskriven.

Åtnjuter pensionstagare med bidrag från pensionsstyrelsen sjukvård

eller yrkesutbildning, äger styrelsen med hänsyn till föreliggande omständigheter

förordna, att pension under tiden icke skall utgå. Har han

anhöriga, vilka för sitt uppehälle äro beroende av honom, må dem medgivas

rätt att under samma tid uppbära pensionen eller en del därav.

Vägrar någon utan giltig anledning att underkasta sig sjukvård

eller yrkesutbildning, vartill bidrag erbjudits honom av pensionsstyrelsen,

och anses goda utsikter förefinnas att genom dylik åtgärd förebygga inträdandet

av varaktig oförmåga till arbete eller häva redan inträdd sådan,

må pension helt eller delvis tillsvidare förvägras honom, under förutsättning

att han gjorts uppmärksam på denna påföljd.

Har-----år.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 164 höft. (Nr 184.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 184.

10 §.

Kostnaden----— stadgas.

En åttondel av kostnaden fördelas mellan samtliga kommuner sålunda,

att varje kommun bestrider åttondelen av pensionstillägget för

pensionstagare, som av dess pensionsnämnd förklarats äga rätt till pension,

och att, där tillägget blivit jämlikt 8 § ökat, åttondelen av ökningen

bestrides av den kommun, viikens pensionsnämnd fattat beslut om ökningen.

År pensionsnämnd gemensam för två eller flera kommuner,

avgöres dessa kommuner emellan frågan om betalningsskyldigheten med

hänsyn till pensionstagarens mantalsskrivningsort vid det tillfälle, då

pensionstillägget eller ökningen söktes. Minskas pensionstillägg, till

vilket tva eller flera kommuner lämna bidrag, skola dessa kommuners

andelar i återstående beloppet bestämmas efter förhållandet mellan deras

förutvarande bidrag.

En — — — — — stort belopp.

Kommunernas — — — — - Konungen.

16 §.

Ändring i taxeringsnämnds beslut enligt 14 § må, där fråga gäller

tillämpning av 1 eller 5 §, av enskild sakägare ävensom av kommun

samt av ombud, varom i 27 § förmäles, sökas hos pensionsstyrelsen,

och skall ansökning därom vara pensionsstyrelsen tillhanda före utgången

av augusti månad året näst efter det, för vilket pensionsavgift

påförts eller bort paföras, vid äventyr att ansökningen eljest icke upptages

till prövning. Befinnes ändringssökandet vara lagligen grundat,

skall pensionsstyrelsen förordna om rättelse i avgiftspåföringen och i

övrigt vidtaga de åtgärder, som därav må föranledas. I andra än här

ovan anförda fall må ändring i taxeringsnämnds beslut enligt 14 § sökas

av enskild sakägare ävensom av kommun samt av ombud, varom i 27 §

förmäles, genom besvär inom den tid och i den ordning, som angående

besvär över taxeringsnämnds beslut är stadgat. Har pensionsavgift blivit

påförd den, som sålunda sökt ändring, är han ändock skyldig att

erlägga avgiftsbeloppet med rätt att återfå vad han finnes hava för

mycket erlagt.

Har — — — — — hos pensionsstyrelsen.

Finner pensionsstyrelsen vid granskning av den i 14 § omnämnda

föiteckning eller eljest, att någon i strid mot 1 eller 5 § påförts pensionsavgift

eller befriats från erläggande av sådan avgift, må pensions
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

styrelsen, ändock att ändring ej sökts, vidtaga orforderliga åtgärder till

rättelse härutinnan. Förrän pensionsstyrelsen vidtager dylik åtgärd,

skall den, saken rör, lämnas tillfälle att yttra sig.

Har för någon, vilken pensionsavgift påförts, sedermera sådant förhållande

inträtt, att han, då avgiften skall erläggas, bör undantagas

från avgiftsplikt, må frågan inom den tid och i den ordning, här ovan

stadgats angående ändring i taxeringsnämnds beslut i fråga om tillämpning

av 1 eller 5 §, hänskjutas till pensionsstyrelsen, som har att i

ärendet fatta beslut och i övrigt vidtaga de åtgärder, som därav må

föranledas.

19 §.

Varje — — — — — pensionsdistrikt.

Hava — — — — — pensionsdistrikt.

Där på grund av kommuns vidsträckthet eller folkmängd eller andra

förhållanden så prövas lämpligt, må kommunen fördelas i två eller flera

pensionsdistrikt. Likaså må, där så med hänsyn till föreliggande förhållanden

prövas lämpligt, två eller flera kommuner sammanslås till ett

pensionsdistrikt. Beslut om sådan fördelning eller sammanslagning

ävensom om upphävande eller förändring därav fattas å landet av kommunalstämma

och i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,

av allmän rådstuga.

Beslutet — — — — — ogilla.

Fråga om fördelning och sammanslagning av pensionsdistrikt må

även väckas av Konungens befallningshavande, och skall därvid i övrigt

förfaras på sätt här ovan är sagt.

20 §.

För — — — — — sex.

Ordförande i pensionsnämud och suppleant för honom förordnas av

Konungens befallningshavande för fyra år i sänder, Konungens befallningshavande

dock obetaget att återkalla sådant förordnande och för

den tid, som återstår, utse annan person.

Ledamöterna — — — — — återstått.

Där två eller flera kommuner sammanslagits till ett pensionsdistrikt,

skall minst en ledamot i pensionsnämnden jämte en suppleant för denne

utses av varje kommun; och äger Konungens befallningshavande att,

efter vederbörande kommuners hörande, i övrigt bestämma, huru många

ledamöter jämte suppleanter varje kommun har att välja.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

Sedan — — — — — ordförande.

Har — — — — — förrättas.

23 §.

Pensionsnämnd sammanträder å ställe, som nämnden bestämmer,

på kallelse av ordföranden, så ofta denne med avseende å inkomna ärendens

antal och vikt finner det nödigt, dock minst en gång varje kalenderhalvår.

Sammanträde skall av ordföranden, i samråd med det av

pensionsstyrelsen jämlikt 27 § förordnade ombudet, utsättas till tid, då,

enligt vad antagas kan, ombudet är oförhindrat att närvara. Tid och

ställe för sammanträde läte ordföranden minst eu vecka förut kungöra

i kyrka samt tillika på annat lämpligt sätt bringa till allmänhetens

kännedom; varjämte ombud, som enligt 27 § må vara av landstinget

för distriktet utsett, genom ordförandens försorg i god tid skall om sammanträdet

underrättas.

Suppleanten för ordföranden äger, om han icke är ledamot i

nämnden, likväl närvara vid nämndens sammanträden och deltaga i överläggningarna,

men ej i besluten.

Ordföranden — — — å ångfartyg.

24 §.

Pensionsnämnd må ej handlägga ärende, där icke, förutom ordföranden,

minst två ledamöter äro tillstädes. I pensionsdistrikt, som bildats

genom sammanslagning jämlikt 19 § av två eller flera kommuner, må

pensionsnämnden ej handlägga ärende, som rör viss kommun, utan att

minst en ledamot från denna kommun är tillstädes.

Inträffar — — — infinna sig.

Ordförande, ledamot eller vederbörligen kallad suppleant, som utan

av pensionsnämnden godkänt förhinder utebliver från nämndens sammanträde,

ävensom ordförande eller ledamot, vilken vid inträffat förhinder

uraktlåter att underrätta suppleant, skall till kommunens kassa bota,

ordföranden eller hans suppleant tjugufem kronor samt ledamot eller

hans suppleant fem kronor; skolande, där pensionsdistrikt bildats genom

sammanslagning jämlikt 19 § av två eller flera kommuner, böter, som

erlagts av ordföranden eller hans suppleant, lika fördelas mellan kommunerna

samt böter, som erlagts av ledamot eller hans suppleant, tillfalla

kassan i den kommun, för vilken han är vald. Därest sammanträde

med hänsyn till bestämmelserna i första stycket av denna paragraf måste

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 184.

29

inställas eller upplösas, bote ledamot eller suppleant dubbelt. Om uttagande

av böter, varom ovan sägs, förordnar Konungens befallningshavande

efter anmälan av ordföranden eller ledamot i vederbörande

pensionsnämnd eller av pensionsstyrelsens ombud i orten.

26 §.

Pensionsnämnds ordförande bar att ställa sig till efterrättelse bestämmelserna

i denna lag och de föreskrifter i övrigt, som rörande hans

åligganden må av Konungen meddelas.

Ordföranden — — — besvär.

Sedan protokoll för pensionsnämnds sammanträde justerats, åligger

det ordföranden att ofördröjligen till vederbörandes kännedom å förut

kungjort ställe anslå en förteckning över de ansökningar, rörande vilka

beslut fattats, och anses härigenom meddelande om besluten hava skett

den dag anslag gjordes. Samtidigt skall ordföranden i betalt brev med

allmänna posten tillställa varje sökande besked om det beslut, som

fattats i anledning av hans ansökan.

28 §.

Ändring i pensionsnämnds beslut må av enskild sakägare ävensom

av kommun samt av vederbörande i 27 § omförmälda ombud sökas hos

pensionsstyrelsen genom besvär, vilka skola ingivas till pension snämndens

ordförande eller i betalt brev med allmänna posten vara till denne

inkomna sist å trettionde dagen efter beslutets meddelande, den dagen

oräknad, då sådant skedde. Ordföranden äge ock att över nämndens

beslut anföra besvär. Över inkomna besvär skall nämnden avgiva

yttrande.

Över — — — civildepartementet.

29 §.

Ansökning rörande pension skall ingivas till pensionsnämndens

ordförande i det pensionsdistrikt, där sökanden senast blivit mantalsskriven.

Ansökningen skall avfattas enligt fastställt formulär och skall vid

densamma fogas prästbevis likaledes enligt fastställt formulär.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

30 §.

Har någon på grund av varaktig oförmåga till arbete gjort ansökning

om pension, skall pensionsnämnden pröva de i ansökningen lämnade

upplysningar och åberopade handlingar samt på grund av denna

prövning och kända förhållanden besluta, huruvida sökanden äger rätt

till pension, ävensom, där ansökningen avser jämväl pensionstillägg, bestämma

storleken av den årsinkomst, som skall läggas till grund för beräkning

av pensionstilläggs belopp.

Sedan den i 28 § första stycket stadgade besvärstid gått till ända,

skall beslutet i ärendet jämte tillhörande handlingar ävensom, därest besvär

anförts över beslutet, nämndens yttrande över besvären av ordföranden

snarast möjligt insändas till pensionsstyrelsen.

Söker -någon, utan att till stöd därför åberopa varaktig oförmåga

till arbete, endast pension på grund av erlagda avgifter enligt 6 eller

34 §, skall pensionsnämndens ordförande ofördröjligen översända ansökningen

med tillhörande handlingar till pensionsstyrelsen.

Där — — — utfärdas.

Finnes pensionsnämnds beslut strida mot denna lag, äger pensionsstyrelsen,

där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske, att återförvisa

ärendet till förnyad prövning, dock att, där fel uppenbarligen

blivit begånget vid bestämmandet av storleken av sökandens årsinkomst

enligt 7 § samt detta fel antingen uppkommit allenast genom felräkning

eller ock icke överstiger ett belopp av 50 kronor, pensionsstyrelsen

må, efter vederbörandes hörande, utan återförvisning verkställa nödig

rättelse.

\ ad om ansökning rörande pension samt om handläggning av sådant

ärende stadgats gäller i tillämpliga delar, där ej annorledes i denna

lag föreskrives, jämväl om ärende rörande ökning, minskning eller indragning

av pension. Innan pensio.nsnämnd fattar beslut i ärende rörande

minskning eller indragning av pension, skall nämnden lämna pensionstagaren

tillfälle att yttra sig.

31 §.

Pension — — — förvärvats.

Lag — — — pension.

Finnes grundad anledning antaga, att pension bör minskas eller

indragas, äger pensionsstyrelsen, innan beslut därom i vederbörlig ordning

fattats, förordna i förra fallet, att pensionen tillsvidare skall utgå

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

med det minskade belopp, vartill förhållandena må föranleda, och i senare

fallet, att pensionen tillsvidare icke skall utbetalas.

32 §.

Angående sättet och tiden för utbetalning av pension förordnas av

Konungen.

Pensionsbelopp, som ej lyftats före utgången av året näst efter det,

under vilket beloppet förfallit till betalning, vare förverkat.

På därom gjord framställning må pensionsstyrelsen till den, som

på grund av bestämmelsen i 30 § fjärde stycket icke äger uppbära

pension, återbetala av honom inom tid, som föreskrives i 14 och 15 §§,

erlagda pensionsavgifter, dock icke om han försummat att erlägga

honom påförd avgift och det årliga pensionsbeloppet på grund därav

ej uppgår till sex kronor, och ej heller förrän han uppnått en ålder av

sextiosju år.

33 §.

Den, som efter fyllda femton år bliver till arbete varaktigt oförmögen,

men för vilken avgifter till erhållande av pension icke blivit erlagda,

ävensom den, vilken vid nämnda ålder redan är varaktigt arbetsoförmögen,

äger erhålla understöd under villkor och med belopp, som

angående pensionstillägg är i 6 § stadgat.

Änkling, änka, ogift kvinna eller äkta makar, som äro till arbete

varaktigt oförmögna, men icke berättigade till pension, och vilka hava

att försörja barn eller adoptivbarn under femton år, äga erhålla understöd

för sådant barn under villkor och med belopp, som i 6 § är stadgat

angående pensionstillägg för barn.

Beträffande understöd, varom ovan sägs, gäller även i övrigt i tilllämpliga

delar vad i denna lag är föreskrivet om pensionstillägg och om

kostnaden för dess bestridande samt om ansökning rörande pension och

om pensions utbetalande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919, dock att vad i 8,

29, 30 och 31 §§ stadgas skall äga tillämpning från och med dagen

efter den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit

i Svensk författningssamling.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

Bilaga B.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring skall erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

1 mom. För den, som före utgången av år 1918, i enlighet med

vad nedan sägs, förvärvat rätt till sådant pensionstillägg, som omförmäles

i 6 § andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller till

understöd, varom stadgas i 33 § första stycket samma lag, eller till ökning

därav, bestämmes, med den begränsning, som omförmäles i 2 mom. av

denna paragraf, beloppet av pensionstillägg, understöd och ökning till

följande procent av i 3 mom. här nedan stadgat belopp, nämligen

för

den,

som

under år

1914

förvärvat

sådan

rätt,

till

50

procent

b

B

b

b

B

1915

B

B

B

B

60

B

b

b

b

B

1916

B

B

B

B

70

B

b

»

b

B

B

1917

B

B

B

B

80

B

b

B

B

B

B

1918

B

B

B

B

90

B

Huruvida i fall, som i detta moment avses, rätt till pensionstillägg

eller understöd förvärvats, bedömes enligt bestämmelserna i lagen om

allmän pensionsförsäkring, i fråga om kvinna dock med den ändring,

att inkomstgränsen för sådan rätt utgör 280 kronor.

Inträder för någon, som i detta moment avses, rätt till ökning av

pensionstillägg eller understöd efter utgången av år 1918, skall ökningen

utgå i enlighet med bestämmelserna i 3 mom. här nedan.

2 mom. För den, vilken vid 1914 års ingång fyllt sextiosju år,

så ock för den, vilken vid nämnda tidpunkt fyllt femton men icke sextiosju

år och redan då var till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 184. 33

under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning antingen

av enskilda personer eller ock delvis av enskilda och delvis av fattigvården

eller välgörenhetsinrättningar, bestämmes beloppet av sådant

understöd, som omförmäles i 33 § första stycket i lagen om allmän

pensionsförsäkring, eller ökning därav till 50 procent av i 3 mom. här

nedan stadgat belopp.

För personer, tillhörande någon av de i detta moment angivna

grupper, gälla med avseende å rätten till dylikt understöd bestämmelserna

i nyssnämnda lag, i fråga om kvinna dock med den ändring, att inkomstgränsen

för sådan rätt utgör 280 kronor.

3 mom. För den, som tillhör någon av de i 1 och 2 mom. här

ovan angivna grupper, utgör grundbeloppet av pensionstillägg, som omförmäles

i 6 § andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller

understöd, varom stadgas i 33 § första stycket samma lag, för man 150

och för kvinna 140 kronor med avdrag, där årsinkomsten överstiger

50 kronor, av halva årsinkomsten, dock att, om årsinkomsten uppgår

till 50 men icke till 100 kronor, avdrag skall ske allenast med det belopp,

varmed årsinkomsten överstiger 50 kronor.

Sker minskning i den inkomst, efter vilken pensionstillägget eller

understödet blivit bestämt, må tillägget eller understödet i enlighet därmed

ökas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 164 höft. (Nr 184.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

Bilaga C.

Till KONUNGEN.

När nu gällande lag om allmän pensionsförsäkring antogs av 1913 års riksdag,

utgick man säkerligen ganska allmänt från den förutsättningen, att de bestämmelser,

som i lagen fastställdes, endast voro avsedda att bilda en första

grundval för den svenska pensionsförsäkringen. Den praktiska erfarenbeten skulle

sedermera steg för steg visa vägen till de ändringar och kompletteringar, som

kunde anses påkallade.

Pensionsstyrelsens befattning med pensionsförsäkringslagens praktiska tillämpning

lämnade ganska snart anvisning på en del lagändringar, som syntes

önskvärda. Styrelsen har dock ansett sig höra i allmänhet avvakta någon längre

tids erfarenhet, innan förslag till några mera genomgripande reformer framlades.

Under de gångna åren har styrelsen sålunda inskränkt sig till att föreslå endast

sådana ändringar, vilkas genomförande av praktiska skäl icke utan avsevärda

olägenheter kunnat framskjutas. Av sådan natur var den redan år 1915 genomförda

utvidgningen av övergångsbestämmelserna, varigenom ett mycket stort antal

förut uteslutna, huvudsakligen äldre personer gjordes delaktiga i försäkringen.

Av samma skäl har en omläggning av den frivilliga försäkringen numera kommit

till stånd. En del mindre väsentliga lagändringar, vilka haft betydelse för handläggningen

av de löpande pensionsärendena m. m., hava dessutom vid olika tillfällen

blivit genomförda.

Pensionsstyrelsen anser emellertid tidpunkten nu vara inne att upptaga till

behandling frågan om vissa mera genomgripande ändringar i pensionsförsäkringslagen,

vilka enligt styrelsens förmenande äro behövliga, om verksamheten skall

kunna fylla sin uppgift att i önskvärd utsträckning understödja dem av landets

invånare, som till följd av arbetskraftens nedsättning eller förlust icke vidare

själva kunna förskaffa sig sin nödtorftiga försörjning.

Enligt styrelsens uppfattning torde dessa ändringar dock icke kunna genomföras

på en gång. Yissa av dem skulle nämligen komma att ställa så stora ekonomiska

krav såväl på det allmänna som på de enskilda samhällsmedlemmarna, att man endast

kan tänka sig att gå fram så småningom. Det är emellertid angeläget, att man

icke längre än oundgängligen nödvändigt uppskjuter fastställandet av principerna

och planen för dessa ändringar och genomförandet av desamma. Ett sådant uppskov

skulle komma att medföra avsevärda olägenheter för framtiden. En väsentlig

del av de förmåner, som pensionsförsäkringen avser att lämna, åstadkommes

nämligen i regel som ett resultat''av inbetalningar, fördelade på en lång följd av

år. Vill man sträva mot målet att inom en icke alltför avlägsen framtid få pensionsförsäkringsverksamheten

i stånd att på ett effektivt sätt fylla sin uppgift

i samhället, måste man se till, att de ekonomiska faktorer, som äro nödvändiga

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 184. 35

härför, så snart som möjligt skapas. Varje uppskov härmed kommer att menligt

inverka på de framtida pensionernas storlek.

Ehuru pensionsstyrelsen icke är beredd att nu framlägga ett i alla detaljer

utarbetat reformförslag, vill styrelsen här lämna en redogörelse för de ändringar,

vilka enligt styrelsens förmenande borde under den närmaste framtiden kunna

genomföras. För de frågor, vilkas slutliga behandling av eu eller annan anledning

anses böra något anstå, angivas endast de stora linjerna i de förslag, som

sedermera torde komma att avlämnas. För sammanhangets skull beröras jämväl en

del mera avlägset liggande reformer, vilka enligt styrelsens mening förr eller

senare måste genomföras, men för vilka man ännu icke ansett sig kunna anvisa

en tillfredsställande lösning.

Detta program kan naturligtvis icke anses innebära en slutgiltig lösning av

frågan om den svenska pensionsförsäkringen. Någon sådan torde över huvud

taget aldrig kunna ernås. De behov, vilka pensionsförsäkringen har att tillgodose,

äro nämligen på det intimaste sätt anslutna till levnadsförhållandena och sålunda

underkastade samma förändringar, som dessaj tid efter annan undergå. Och det

är ett livsvillkor för en pensionsförsäkringsverksamhet, som skall kunna fylla sin

samhällsuppgift, att icke stelna i vissa former, vilka visserligen vid tidpunkten

för deras fastställande kunnat anses lämpliga, men under ett senare tidsskede

icke stå i överensstämmelse med de förändrade levnadsvillkor, som då råda.

I. Allmänna synpunkter.

A. Pensionernas uppgift.

Styrelsen erinrar om, att man vid fastställandet av de nuvarande lagbestämmelserna

för pensionsförsäkringsverksamlieten utgick från den förutsättningen,

att den pension, som försäkringen skulle lämna, i allmänhet skulle vara tillräcklig

att jämte pensionstagarens övriga inkomster bereda honom försörjning utan

anlitande av fattigvård eller hjälp från enskilda.

De härför erforderliga kostnaderna skulle bestridas genom dels av de försäkrade

inbetalda pensionsavgifter (avgiftspensioner) och dels bidrag från

det allmänna (pensionstillägg och understöd). Försäkringens uppgift att bereda

pensionstagarna en självständig försörjning kunde emellertid icke förväntas bliva

förverkligad, förrän verksamheten nått sin fulla utveckling d. v. s. efter förloppet

av 40 ä 50 år. Detta förhållande vore beroende på flera omständigheter. Avgiftspensionerna

kunde icke bliva av någon större betydelse, förrän lagen ägt bestånd

så länge, att de pensionsavgifter, som varje försäkrad haft att inbetala,

hunnit upp till någon mera avsevärd summa. Pensionstilläggen och understöden

skulle först sedan lagen ägt bestånd en viss tid komma upp till normalt belopp.

Ålderdomsförsäkringskommittén anför i sin motivering, att pensionerna skulle,

sedan försäkringen någon tid varit i verksamhet, i flertalet fall bliva tillräckliga

för att förebygga, att vederbörande skulle behöva anlita fattigvården. Och för

dem, som ville hava sitt uppehälle hos anhöriga, torde pensionen i allmänhet

räcka till för att pensionstagaren ej skulle bliva eu börda för dessa. När försäkringens

verksamhet började närma sig sin fulla utveckling, skulle pensionsbeloppen

bliva av ännu större betydelse. Under försäkringens första tid skulle pensionerna

dock endast räcka till för landsbygdens förhållanden.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

För att, särskilt under övergångstiden, möjliggöra för pensionstagare på orter

med höga levnadskostnader att undgå tvånget att anlita offentlig eller enskild

fattighjälp föreslog ålderdomsförsäkringskommittén, att vederbörande kommun

skulle under vissa förbehåll vara berättigad att lämna pensionstagare tillskott till

pensionen, vilket icke skulle anses som fattigvård. Detta förslag vann till sitt

syfte gillande av 1913 års riksdag, men ansågs böra erhålla sin lösning på annat

sätt än genom bestämmelser i pensionsförsäkringslagen. Pensionsstyrelsen har

sedermera i skrivelse den 24 januari 1917 gjort framställning till Kungl. Maj:t

om en särskild lag angående kommunala pensionstillskott och sjukvårdsbidrag

utan fattigvårds karaktär.

För närvarande uppbära omkring 225,(XX) personer pensionstillägg eller

understöd från försäkringen. För större delen av dessa personer utgör högsta

beloppet 75 kronor för man och 70 kronor för kvinna. Endast för det jämförelsevis

ringa antal, som under åren 1915, 1916 och 1917 blivit invalider, kan ett

högre belopp utgå, nämligen högst resp. 90, 105 och 120 kronor för man och

resp. 84, 98 och 112 kronor för kvinna. Beloppen äro emellertid ofta lägre, enär

avdrag sker med hänsyn till den egna inkomsten. Medelbeloppet av pensionstillägg

och understöd är för närvarande omkring 60 kronor.

I vilken ringa omfattning de inbetalda avgifterna ännu lämna bidrag till

pensionerna framgår därav, att då år 1916 utbetalades i pensioner ett sammanlagt

belopp av cirka 15,182,000 kronor, endast omkring 33,400 kronor härav utgjorde

avgiftspensioner.

De förutsättningar angående levnadsförhållanden och levnadskostnader, från

vilka man utgick vid pensionsförsäkringslagens antagande, hava sedermera blivit

väsentligt rubbade. Någon bevisföring för att ådagalägga detta förhållande torde

knappast vara behövlig. Det torde vara nog att erinra om, att ålderdomsförsäkringskommittén

till grundval för sina beräkningar lade följande kostnader för full

årlig fattigförsörjning beträffande personer över 60 år.

Landsbygden

Städerna

Kronor

Kronor

för gift par ...............

265

439

» ej gift man...............................................................

164

277

» ej gift kvinna...........................................................................

149

263

På grundval bland annat av dessa siffror fastställdes sedermera, att en årlig

inkomst av 300 kronor för man och 280 kronor för kvinna skulle anses vara tillräcklig

för eu självständig försörjning och sålunda icke berättiga till något från

allmänna medel utgående tillskott till avgiftspensionen. Det är visserligen sant,

att de nuvarande, pa mera tillfälliga förhallanden beroende oskäligt högaflevnadskostnaderna

varken böra eller kunna läggas till grund för bedömande av, i

vad man den förhöjning av existensminimum, som under de senare åren inträtt,

kan bliva för framtiden bestående. Så mycket torde dock vara ostridigt, att ovannämnda

siffror, på vilka den nuvarande försäkringen grundar sig, icke längre

kunna anses användbara, om försäkringen skall kunna bibehålla den anslutning

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 184.

37

till de framtida verkliga levnadskostnaderna, som man avsett och som är ofrånkomlig,

om försäkringen skall kunna fylla sin uppgift. Men är så förhållandet,

är det jämväl tydligt, att man icke längre än som är oundgängligen nödvändigt

bör uppskjuta att vidtaga erforderliga ändringar i pensionsförsäkringslagen. Eljest

kan det hända, att man en dag ställes inför den situationen, att pensionsförsäkringen

och de behov, som denna är ämnad att tillgodose, hava förlorat allt praktiskt

sammanhang med varandra. Att då med ett slag vidtaga en rättelse låter

sig av ekonomiska skäl icke göra. En dylik måste vidtagas i så god tid, att den

kan verka genom på en följd av år fördelade faktorer.

Om pensionsstyrelsen sålunda anser, att det är framsynt och riktigt att så

snart som möjligt vidtaga erforderliga åtgärder för förhöjning av pensionerna,

framställer sig naturligen det spörsmålet, vilka försörj ningskostnader lämpligen

böra läggas till grund för eu sådan förhöjning. Styrelsen anser emellertid, att

de nuvarande förhållandena näppeligen äro lämpliga för avgörandet av en sådan

fråga, utan att detta bör framskjutas till en tidpunkt, då man äger bättre förutsättningar

än nu att kunna bedöma storleken av det existensminimum, med vilket

man för eu längre tid framåt har att räkna. Denna omständighet bör dock icke vara

något hinder för att redan nu vidtaga vissa åtgärder för höjning av pensionerna.

Det torde nämligen kunna anses vara otvivelaktigt, att de förhöjningar, vilka det

kan vara fråga om att på detta område under den närmaste framtiden genomföra

komma att motsvara endast en del av den förhöjning, som i verkligheten kommer

att visa sig behövlig, om den nuvarande principiella grunden för pensionsbeloppens

storlek och uppgift skall bibehållas.

Beträffande de åtgärder, som under den närmaste tiden enligt styrelsens

mening böra vidtagas för förhöjning av pensionerna, torde det vara nödvändigt

att taga i anspråk ökade bidrag från båda de håll, vilka skapa de nuvarande

pensionerna, sålunda en förhöjning såväl av pensionsavgifterna som av pensionstilläggen,

och att dessutom vidtaga vissa andra åtgöranden, vilka kunna vara ägnade

att befrämja försäkringens möjligheter till utveckling i den riktning, som

man med densamma avsett.

B. Pensionsavgifterna och avgiftspensionerna.

För försäkringen i jämviktsläge beräknas de årligen utgående avgiftspensionerna

uppgå till omkring 65 miljoner kronor och pensionstilläggen (understöden)

till omkring 70 miljoner kronor. Av dessa siffror framgår, att det för de

framtida pensionernas storlek är av största betydelse att erhålla en tillfredsställande

ordning beträffande såväl pensionsavgifterna och avgiftspensionerna som

pensionstilläggen.

Styrelsen erinrar om, att den pensionsavgift, som varje försäkrad har att

inbetala, är beroende av hans inkomst och att befolkningen härför är indelad i

vissa inkomstklasser, för vilka fasta pensionsavgifter äro fastställda. Inkomstklasserna,

pensionsavgifterna och antalet personer i de olika klasserna vid 1915

års avgiftspåföring framgå av nedanstående tabell.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

42

.

Avgiftspension

tfi

Påfört avgiftsbelopp

vid

Inkomst-

Årsinkomst

GQ

fl

Antal perso-

67

ar.

klass

"oQ

ner

a>

p-l

Grundavgift

Tilläggsavgift

Summa

Man

Kvinna

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

I..........

Under 500

3

2 210 000

6 630 000

6 630 000

45

36 ,

It......

500—799

5

369 000

1 107 000

738 000

1845 000

76

61

III............

800-1 199

8

371 000

1 113 000

1855 000

2 968 000

122

97

IV.....

1200

13

302 000

906 000

3 020 000

3 926 000

198

159

och högre

Summa

3 252 000

9 756 000

5 613 000

15 369 000

Av tabellen framgår vidare den (nedåt avrundade) avgiftspension, vilken i

de olika inkomstklasserna erhålles genom inbetalning årligen av samma pensionsavgift

under hela försäkringstiden, d. v. s. från 16—66 års ålder. Styrelsen erinrar

jämväl om, att man för att främja en ordentlig inbetalning av pensionsavgifter

föreskrivit, att pensionstilläggen förhöjas med 0,08 procent för varje krona

av i rätt tid fullt inbetalda dylika avgifter.

Styrelsen anser, att en höjning av pensionsavgifterna är en ofrånkomlig åtgärd

för att ernå pensioner, som komma att stå i överensstämmelse med de framtida

försörjningskostnaderna.

En sådan höjning måste emellertid genomföras successivt och med varsamhet,

så att den icke verkar tryckande på de försäkrade och därigenom försvårar

pensionsförsäkringsverksamhetens genomförande. Innan några mera avsevärda

höjningar ifrågasättas, torde man för övrigt böra avvakta en stigande insikt hos

allmänheten om pensionsavgifternas betydelse för de framtida pensionsförmånerna,

så att dessa avgifter icke, såsom ännu ofta är fallet, jämställas med skatter. Höjningarna

böra dessutom föregås eller åtföljas av åtgärder, som avse att underlätta

inbetalningarna.

Det synes styrelsen vidare önskvärt att söka för pensionsavgifterna uppnå en

mjukare anpassning efter inkomsten än vad nu är fallet. Den nuvarande uppdelningen

i inkomstklasser synes icke vara lämplig, enär densamma medför vissa

ojämnheter. För personer med en årsinkomst av 300—1,200 kronor utgör pensionsavgiften

för ogift man eller kvinna 0,60—1,08 procent av inkomsten och för

makar 0,92—2 procent av deras sammanlagda inkomst. För personer med högre

inkomst är pensionsavgiften i förhållande till inkomsten betydligt lägre än för

de mindre inkomsttagarna. Man synes kunna uppnå en mera tillfredsställande

ordning genom att antingen låta pensionsavgiften utgå med en viss procent av

den till hela hundratal kronor avrundade inkomsten eller införa ett större antal

inkomstklasser.

Det skulle enligt styrelsens förmenande både vara rättvist och medföra stora

fördelar att genomföra en höjning av den inkomstgräns, för vilken den högsta pensionsavgiften

utgår. Den nuvarande inkomstgränsen, 1,200 kronor, måste anses

låg redan efter de förhållanden, som voro rådande vid lagens genomförande. Ge
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition År 184. d9

nom den nedgång i penningvärdet, som under de senaste aren ägt ruin, framstår

denna gräns som än mera oegentlig. En höjning av berörda inkomstgräns skulle

uppenbarligen medföra en välbehövlig förhöjning av avgiftspensionerna för stora

befolkningsgrupper och borde icke heller kunna anses verka betungande. Den,

som har eu inkomst av 1,200 kronor om året, betalar nu samma pensionsavgift

som den, vilken har 2,000 kronors inkomst. Den senare borde dock i allmänhet

kunna erlägga en högre pensionsavgift än den förre.

En omläggning av grunderna för de gifta kvinnornas pensionsavgifter. ar likaledes

i hög grad påkallad. Enligt nuvarande bestämmelser tillhöra samtliga hustrur,

som ej taxerats för egen inkomst av 500 kronor eller mera, den lägsta inkomstklassen.

Deras avgiftspensioner bliva på grund härav helt obetydliga. Detta

har ansetts orättvist och olämpligt samt givit anledning till mycket klander._ En

utbredd mening torde vara, att hustruns inkomst borde vid påföring av pensionsavgift

beräknas till omkring hälften av makarnas inkomst. Om man än icke

skulle anse lämpligt att sträcka sig så långt, torde dock en viss del av mannens

inkomst böra beräknas för hustrun. Dessutom torde böra vidtagas en del andra

åtgärder i syfte, bland annat, att pensionsavgift, som skall erläggas för gift kvinna,

må bliva ungefär lika stor som mannens pensionsavgift.

En omläggning av förut omnämnda bidrag från det allmänna med 0,0 8 procent

av pensionstillägget för varje krona av erlagda pensionsavgifter bör enligt

styrelsens förmenande äga rum. De grunder, efter vilka bidraget nu utgår, synas

icke i tillräcklig grad främja det ändamål, som man därmed avsett. Under övervägande

bör tagas, om ej statsbidraget bör användas såväl till att förbättra avgiftspensionerna

för hustrurna, särskilt dem, vilkas män tillhöra de lägsta inkomstklasserna,

som ock 4111 att bringa lättnad för de lägsta inkomsttagarna att

erlägga erforderliga pensionsavgifter, allt med iakttagande av sadana riktlinjer,

som äro ägnade att premiera en ordentlig inbetalning av pensionsavgifterna.

Styrelsen anser sig dessutom böra föreslå en ändring i beräkningsmetoden

för avgiftspensionerna i sådan riktning, att en del av pensionsavgiften, för vilken

en mera konstant inbetalning kan påräknas, betraktas som årsavgift för en viss

pension, utgående med samma belopp, när helst rätt till pension inträder. Detta

grundbelopp skulle sedermera årligen ökas med avkastningen av den återstående

delen av de inbetalda pensionsavgifterna, betraktade som engångsavgifter. För

ett dylikt system torde böra komma till användning ett försäkringstekniskt beräkningssätt

med hänsyn tagen till den ålder, vid vilken varje avgift erlägges. Detsamma

står naturligtvis i enkelhet tillbaka för den nuvarande beräkningsmetoden,

men erbjuder i ersättning härför så stora fördelar både för de försäkrade och för

försäkringen i dess helhet, att styrelsen icke tvekar att förorda detsamma. Dessa

fördelar äro i huvudsak följande: avsevärt högre invaliditetspensioner än de nuvarande,

ett mera rättvist tillgodogörande av de inbetalda pensionsavgifterna åt

de försäkrade, större möjligheter att kunna genomföra erforderliga successiva förändringar

i pensionsavgifterna samt större säkerhet i fondberäkningar och andra

försäkringstekniska beräkningar. Alla dessa omständigheter äro var för sig av

sådan betydelse för försäkringens gynnsamma utveckling, att de enligt styrelsens

åsikt mer än väl uppväga de olägenheter, som beträffande en sådan ordning

kunna påvisas. .

Styrelsens program för ändringar beträffande pensionsavgifterna och avgittspensionerna

är sålunda i huvudsak följande:

l:o) En varsamt och successivt genomförd förhöjning av pensionsavgifterna i

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

samband med en mjukare anpassning efter inkomsten och en höjning av inkomstgränsen

för den högsta pensionsavgiften.

2.o) En mera tillfredsställande anordning beträjfande de gifta kvinnornas pensionsavgifter

och avgiftspensioner.

3: o) En omläggning av bidraget från det allmänna i syfte att därmed dels

tillgodose under 2:o omnämnda ändamål och dels bringa lättnad för och uppmuntra

de lägsta inkomsttagarna att ordentligt inbetala sina pensionsavgifter.

4:o) En omläggning av beräkningssättet för avgiftspensionerna i syfte att uppnå

högre invaliditetspensioner och vissa andra för de försäkrade och för försäkringens

utveckling viktiga fördelar.

Styrelsen avser att längre fram inkomma med närmare utredningar och förslag

till dessa ändringar.

C. Pensionstilläggen.

För att erhålla nödig överensstämmelse mellan pensionsbeloppen och de

verkliga försörjningskostnaderna, torde det vara nödvändigt att jämväl genomföra

en förhöjning av pensionstilläggens grundbelopp, 150 kronor för man och 140 kronor

för kvinna. Denna fråga synes dock icke nu böra upptagas till avgörande,

utan bör därmed något anstå, så att man ma kunna erhålla en bättre överblick

över den framtida försörjningsfrågan. Det torde även vara önskligt att, innan

denna ändring genomföres, få närmare utrett, i vilken mån de ökade bidrag till

forsaknngen från det allmännas sida, som skulle kunna påräknas, böra användas

till förstärkning av mindre bemedlades avgiftspensioner. Då nämligen erhållande

av pensionstillägg erfordrar en omständlig undersökning angående sökandens ekonomiska

förhållanden, vilken undersökning ur många synpunkter kan förefalla

mindre tilltalande, vore det enligt styrelsens mening jämväl av detta skäl önskvärt,

om man genom en lämpligare fördelning av det allmännas tillskott mellan

pensionstilläggen och avgiftspensionerna, än vad nu är fallet, kunde öka avgiftspensionerna

och därigenom förhindra, att det framtida behovet av ökade pensions

tillägg komme att i mera avsevärd grad framträda.

Ett uppskov med frågan om höjning av pensionstilläggens grundbelopp synes

icke medföra någon praktisk olägenhet. Man kan nämligen knappast tänka

sig, att en dylik reform skulle, om den nu genomfördes, kunna erhålla retroaktiv

tiliämpning. Detta skulle medföra icke blott ett nästan oöverkomligt arbete för

pensionsnämnderna, utan även så stora kostnader för det allmänna, att det under

nuvarande förhållanden icke torde kunna ifrågasättas. Ett omedelbart avgörande

av denna fråga skulle sålunda av angivna skäl icke kunna få någon betydelse för

pensionstagarna. Vad åter beträffar de under de närmaste åren

nytillträdande pensionstagarna, synes det ligga närmast till hands, att, innan frågarn

om en höjning av pensionstilläggens nuvarande grundbelopp upptages till

behandling, en förkortning av övergångstiden först kommer till stånd. Denna

skall enligt nuvarande bestämmelser icke utgå förrän med år 1929. Styrelsen

anser sig .därför böra för närvarande inskränka sig till att i fråga om höjning av

pensionstilläggen föreslå, att de nu gällande övergångsbestämmelserna för pensions

tilläggen ändi as, sa att desamma komma att utgå med fulla belopp för de personer,

för vilka rätt till pension inträder fr. o. m. år 1919.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

41

Då styrelsen sålunda av ovan anförda skäl ansett sig icke kunna beträffande

en förhöjning av pensionstilläggen taga hänsyn till de nu utgående pensionerna,

betyder detta emellertid icke, att styrelsen ej haft under övervägande, huruvida

icke något borde åtgöras till förbättring av de nuvarande pensionstagarnas ställning.

Flera förslag med sådant syfte hava varit under övervägande, bland annat

den åtgärd, som vid första påseende synes ligga närmast till hands, nämligen att

föreslå, att de nuvarande pensionstagarna skulle — i överensstämmelse med vad

som tillämpats beträffande vissa andra, som uppbära från allmänna medel utgående

mindre pensioner — tillerkännas ett dyrtidstillägg till de nuvarande pensionerna.

En sådan åtgärd skulle otvivelaktigt vara i hög grad önskvärd. Styrelsen

vill erinra, att av de pensioner och understöd, som beviljats intill 1917 års

utgång, icke mindre än omkring åtta niondelar beräknats efter endast 50 procent

av normalt belopp. Alla övriga utgå ock med reducerade belopp. Dessa pensioner

och understöd hava redan från början ansetts ganska obetydliga och det

är utan vidare klart, att de än ytterligare sjunkit i värde till följd av penningvärdets

fall och numera icke närmelsevis motsvara den hjälp, de avsett att lämna.

Följden härav torde säkerligen bliva, att personer, som med dessa små understödsbelopp

eljest kunnat hålla sig fria från fattigvården, i allt större utsträckning

tvingas att vända sig dit med begäran om hjälp.

Under sådana omständigheter är det tydligen väl av behovet påkallat och

därtill ganska befogat, att åtgärder från det allmännas sida i största möjliga omfattning

vidtagas för att motverka dyrtidens tryck även för de nuvarande pensionstagarna.

Men skall på detta sätt eu verklig lijälp åstadkommas, måste

dylika dyrtidstillägg komma att medföra mycket avsevärda kostnader. Det hela

utlöser sig sålunda till en kostnadsfråga och då pensionsstyrelsen saknar förutsättningar

att bedöma, huruvida erforderligt belopp skulle kunna disponeras för ändamålet,

har styrelsen ansett sig icke i detta sammanhang böra göra någon framställning

i saken. Och detta så mycket mindre, som en dylik fråga kan ordnas

utan ändring i lagen.

Däremot finner sig pensionsstyrelsen nu böra hemställa, att — i huvudsaklig

överensstämmelse med de linjer, som av Kungl. Maj:t framlades för 1913

års riksdag — en höjning genomföres av pensionstilläggen till invalida änklingar,

änkor, ogifta kvinnor och äkta makar, som hava ett eller flera minderåriga barn att försörja.

En sådan reform fyller enligt styrelsens förmenade ett trängande behov

av hjälp åt många av de pensionstagare, såväl nuvarande som blivande, vilkas

understöd från pensionsförsäkringen icke står i rimligt förhållande till deras behov.

Och den innefattar samtidigt en viktig komplettering av pensionsförsäkringslagen,

en komplettering, som ju förr desto hellre synes böra komma till stånd.

Styrelsen vill även framhålla önskvärdheten av, att styrelsens i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 24 januari 1917 framställda förslag angående kommunala

pensionstillskott utan fattigvårds karaktär snarast möjligt upptages till behandling

och genomförande. En sådan åtgärd skulle vara av den största betydelse både

för de nuvarande pensionstagarna och för pensionsförsäkringsverksamhetens hela

utveckling. Utan att en reform i sådan riktning genomföres, finnes det enligt

styrelsens förmenande över huvud taget ingen möjlighet att såväl under övergångstiden

som framdeles kunna bereda pensionstagare, särskilt på orter med

dyra levnadskostnader, den från fattigvården fristående ställning, som pensionsförsäkringen

åsyftar. Styrelsen har i nyssnämnda skrivelse så utförligt utvecklat

nödvändigheten av sådana åtgärder, att det icke torde vara behövligt att här

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 184 höft. (Nr 184.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

närmare ingå därpå. Styrelsen vill blott konstatera, att den erfarenhet, som

under det gångna året ytterligare vunnits på detta område, styrkt den uppfattning,

som i skrivelsen uttalades, nämligen att gränsen mellan pensionsförsäkring

och fattigvård under nuvarande förhållanden lätteligen plånas ut och att de principer,

som lagts till grund för den svenska pensionsförsäkringen, icke kunna

fullföljas, såvida icke tillfredsställande ordning för dessa förhållanden kommer

till stånd.

Styrelsen har slutligen ansett sig böra föreslå en mindre ändring inom

ramen av de nuvarande pensionstilläggen, vilken ändring avser mera rationella

beräkningsgrunder för pensionstillägg vid inkomst över 50 kronor. Behovet av en

ändring i detta avseende påvisades redan vid 1913 års riksdag och har ytterligare

fått uttryck i skrivelse från 1917 års riksdag.

Styrelsens program för de ändringar beträffande pensionstillägg och understöd,

vilka under den närmaste framtiden borde genomföras, är sålunda, förutom

en eventuell höjning av pensionstilläggets grundbelopp, följande:

l:o) Sådan ändring av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser,

att pensionstillägg och understöd, till vilka rätt inträder fr. o. m. år 1919, skola,

med vissa undantag, utgå med i pensionsförsäkring slag en stadgat normalbelopp, nämligen

högst 150 kronor för man och 140 kronor för kvinna.

Beträffande denna fråga hänvisas till under IY i denna skrivelse lämnad

utredning. Förändringen skulle för år 1919 medföra en ökad kostnad för statsverket

av cirka 86,000 kronor.

2:o) Sådan ändring av 6 § pensionsförsäkringslagen, att för invalid änkling,

änka eller ogift kvinna, som har att försörja barn eller adoptivbarn under 15 år,

pensionen, därest den egna inkomsten icke överstiger visst belopp, ökas med ett av

inkomsten beroende belopp, högst 75 kronor för varje sådant barn. Enahanda rätt

skulle även tillkomma pensionsberättigade äkta makar, som båda äro invalider.

Beträffande denna bestämmelse, vilken är avsedd att träda i kraft fr. o. m.

år 1919 och äga tillämpning även för sådana personer, vilka under de gångna

åren blivit berättigade till pension eller understöd, hänvisas till i denna skrivelse

under III intagen redogörelse. Den kostnad, som eu dylik lagändring

skulle medföra för staten, har beräknats för år 1919 till omkring 1,166,000 kronor.

3:o) Ändring i utjämnande syfte av den i 6 § pensionsförsäkringslagen förekommande

bestämmelsen, att, därest vid pensionstilläggets beräkning pensionstagarens

egen årsinkomst uppgår till 50 men icke till 100 kronor, avdrag skall ske med det

belopp, varmed årsinkomsten överstiger 50 kronor.

Beträffande detta förslag, vilket är avsett att med vissa undantag tillämpas

för beräkning av de pensionstillägg, till vilka rätt inträder fr. o. m. år 1919,

hänvisas till under II i denna skrivelse intagen redogörelse. Kostnaden för staten

för denna ändring beräknas för år 1919 uppgå till omkring 69,000 kronor.

D. Påföring och uppbörd av pensionsavgifter.

Det är tydligen av stor vikt för försäkringen och för de framtida avgiftspensionernas

storlek, att de avgiftspliktiga påföras de pensionsavgifter, som lagligen

böra åligga dem. Avgiftspåföringen handhaves jämlikt bestämmelserna i 14 § pensionsförsäkringslagen

av taxeringsmyndigheterna, vilka äga fatta beslut såväl an
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184

gående undantagande från avgiftsplikt som ock angående den pensionsavgift, som

skall erläggas av varje avgiftspliktig person.

Erfarenheten bär givit vid handen, att de nuvarande förhållandena på detta

område icke kunna anses tillfredsställande. I mycket stor utsträckning förekommer,

att personer icke påföras den pensionsavgift, som motsvarar deras verkliga

inkomst, utan en lägre avgift, något som naturligtvis utövar ett ofördelaktigt inflytande

på storleken av deras avgiftspensiöner. Detta missförhållande kan vara

beroende på flera orsaker. Beträffande personer, vilkas avlöning helt eller delvis

utgöres av naturaförmåner, såsom t. ex. tjänare, drängar, statare m. fl., tillämpas

ofta av taxeringsmyndigheterna en orimligt låg uppskattningsgrund för värdet av

naturaförmånerna. Härigenom uppstår ett anmärkningsvärt missförhållande mellan

pensionsavgifterna för personer, vilka i själva verket hava lika stor inkomst,

■Så påföres exempelvis en industriarbetare, som har en kontant inkomst av 1,200

kronor om året, 13 kronor i pensionsavgift, under det att en tjänare, som i lön

och naturaförmåner faktiskt har minst samma inkomst, påföres endast 3 kronor.

De grunder, som tillämpas för inkomsttaxering av ägare och brukare av jordbruksfastigheter,

giva även anledning till dylika missförhållanden. Många fastighetsägare,

som med hänsyn till sin ekonomiska ställning borde tillhöra någon

av de högre avgiftsklasserna, stanna ofta i den lägsta klassen, enär de påföras

allenast fastighetsbevillning. Detsamma gäller personer, bosatta på orter, där

det bevillningsfria avdraget utgör minst 500 kronor och där av sådan anledning

många personer med 500 kronors inkomst eller mera ej särskilt taxeras, utan

därför komma att tillhöra den lägsta avgiftsklassen. Det är ingalunda ovanligt,

att ägare eller arrendator av jordbruksfastighet påföres lägre pensionsavgift än

hos honom anställd person, som helt eller huvudsakligen uppbär kontanta avlöningsförmåner.

Att dessa missförhållanden förekomma i stor utsträckning framgår

med all tydlighet av tabellen å sid. 10*), enligt vilken av 3,252,000 personer,

som för år 1915 påförts pensionsavgift, icke mindre än 2,210,000 påförts avgift

för årsinkomst under 500 kronor. I detta tal ingå dock omkring 800,000 hustrur.

Styrelsen har haft under övervägande flera olika förslag avseende såväl att

vinna en mera tillfredsställande avgiftspåföring som att förenkla det därmed förenade

arbetet. Någon enklare anordning för uppgörande av de förteckningar,

vilka skola ligga till grund för avgiftspåföringen, har styrelsen dock icke kunnat

finna. Yad angår den brist på överensstämmelse, som visats råda mellan påförda

pensionsavgifter och verkliga inkomster, härleder sig denna för de personer, som

upptagas i taxeringslängderna över inkomstbevillning samt inkomst- och förmögenhetsskatt,

från taxeringsmyndigheternas arbete. Och då man icke gärna kan

tänka sig, att en persons inkomst skulle erhålla olika värdesättningar för beskattning

och för påföring av pensionsavgift, torde härvidlag knappast annat återstå

än att söka få till stånd en med de verkliga förhållandena mera överensstämmande

inkomstuppskattning från taxeringsnämndernas sida än vad nu är fallet.

En förändring i sådan riktning torde måhända inom en icke alltför avlägsen

framtid vara att förvänta. Beträffande åter det stora antal personer, som icke

upptagas i ovannämnda taxeringslängder, torde vara lämpligt och nödvändigt att

söka genomföra en ordning, som bättre än den nuvarande ansluter sig till de

verkliga inkomstförhållandena.

Pensionsstyrelsen tillåter sig erinra därom, att styrelsen redan i underdånig

skrivelse den 20 november 1914 inkommit med förslag till lösning av åtminstone

*) Sid. 38 i denna proposition.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

vissa av dessa frågor samt att, sedan utlåtanden inhämtats från åtskilliga myndigheter

över detta förslag, Kungl. Maj:t den 7 april 1915 lämnat pensionsstyrelsen

tillfälle att yttra sig i anledning därav.

Vid övervägande av detta ärende har styrelsen haft åtskilliga förslag under

omprövning, utan att ännu hava fattat slutlig ståndpunkt i ämnet. Så mycket

synes emellertid vara klart, att taxeringsmyndigheterna höra befrias från all befattning

med påföring av pensionsavgifter. Arbetet därmed synes ligga närmare pensionsnämndernas

uppgift, därvid möjligen kunde tänkas, att själva uträkningen

av avgifterna kunde utföras av häradsskrivarna på landet och motsvarande tjänstemän

i städerna. För de personer, som upptagits i årets taxeringslängder över

inkomstbevillning samt. inkomst- och förmögenhetsskatt, skulle däri fastställda

inkomstsiffror i regel bibehållas. För övriga personer skulle däremot verkställas

en skälighetsprövning av den inkomst, efter vilken pensionsavgift borde påföras..

Beträffande uppbörden av pensionsavgifterna erinrar styrelsen om, att den

nuvarande lagstiftningen överlåter även detta arbete till utom försäkringen stående

myndigheter. Grundavgifterna, för vilka kommunerna äro ekonomiskt ansvariga,

uppbäras och redovisas av dessa. I allmänhet har uppbörden av dessa

avgifter ägt runa tillsammans med kommunalutskylderna. I en eller annan kommun

har särskild uppbörd av pensionsavgifter förekommit. Tilläggsavgifterna

uppbäras av kronouppbördsmyndigheterna i samband med kronoskatten.

Resultatet av denna anordning har, såsom man kunnat vänta, icke varit

tillfredsställande. Då uppbördeu, såsom här i regel skett, sammanslagits med

skattebetalningarna, var det nästan på förhand givet, att en viss överensstämmelse

skulle bliva rådande mellan skatterestantierna och restantierna å pensionsavgifterna.

Om dessa sistnämnda, såsom här och där varit fallet, blivit något

flera, torde detta finna sin förklaring i den omständigheten, att restantierna å

små belopp alltid äro större samt att här tillkommit ett avsevärt antal mindre

inkomsttagare, vilka icke varit vana att vidkännas några nämnvärda utgifter till

det allmänna.

Pensionsstyrelsen anser det sätt, på vilket uppbörden av pensionsavgifter

anordnas, vara en för pensionsförsäkringsverksamhetens gynnsamma utveckling

synnerligen viktig fråga. Sedan såsom en bärande princip i den svenska pensionsförsäkringen

fastslagits, att den försäkrade är pliktig att genom egna inbetalningar

bidraga till åstadkommandet av sin framtida pension, bör man enligt

styrelsens förmenande sörja för, att inbetalningen av dessa pensionsavgifter

anordnas under sådana former, att avgiftsplikten fullgöres i så stor utsträckning

som möjligt och att allmänheten bibringas förståelse för dessa inbetalningars

betydelse och framtida värde. Nuvarande bestämmelser synas styrelsen knappast

ägnade att befrämja en utveckling i sådan riktning.

De ändringar, som styrelsen anser böra härutinnan genomföras, gå först

och främst ut därpå, att uppbörden av pensionsavgifterna fullständigt sJciljes från

uppbörden av skattemedlen. Sa länge så icke sker, torde det knappast vara

möjligt att ur den allmänna meningen avlägsna den uppfattningen, att pensionsavgifterna

äro likställda med skatter, en uppfattning, som torde vara en av de

främsta anledningarna till det hittillsvarande stora antalet obetalda pensionsavgifter.

Att, såsom nu är fallet, uppbörden fördelas mellan olika myndigheter, anser

styrelsen icke böra ifrågakomma. Styrelsen har haft under övervägande flera

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

olika förslag till lösning av frågan, vilken myndighet bör liandliava uppbörden

av pensionsavgifter. Bland dessa liar styrelsen ansett sig för närvarande böra

stanna vid förslaget, att uppbörden av såväl grundavgifterna som tilläggsavgifterna

överlämnas till kommunerna. Det skulle sedermera bliva deras sak att inom ramen

av vissa allmänna föreskrifter själva anordna uppbörden.

Som ett ytterligare led i strävandena att ernå en ordentlig avgiftsbetalning

har styrelsen, såsom av dess underdåniga skrivelse den 22 november 1917 framgår,

ansett sig böra föreslå, att varje försäkrad person erhåller en för säter ingsb ok,

i vilken inbetalda pensionsavgifter införas och kvitteras. Detta skulle otvivelaktigt

i mycket hög grad bidraga till att för de försäkrade klarlägga, att de erlagda

pensionsavgifterna närmast äro att betrakta som besparingar för att säkerställa

deras framtid. I dessa försäkringsböcker kunna även införas de bidrag

från staten, vilka enligt styrelsens under B uttalade mening skulle utgå till vissa

försäkrade för att lämna ett tillskott till pensionsavgifterna och för att premiera

ett punktligt fullgörande av avgiftsplikten.

Styrelsen har vidare till behandling upptagit frågan om arbetsgivares ansvar

för hos dem anställdas pensionsavgifter.

18 § pensionsförsäkringslagen innehåller i sin nuvarande lydelse den

bestämmelse, att arbetsgivare har rättighet men icke skyldighet att. verkställa

inbetalningar av pensionsavgift för hos honom anställd avgiftspliktig person.

Beträffande denna bestämmelse, vilken icke återfinnes i ålderdomsförsäkringskommitténs

förslag, utan tillkom under lagens behandling hos Kungl. Maj:t, anförde

föredragande departementschefen bland annat, att ehuru han vid en försäkring

av den art som den föreliggande icke kunde finna tillräckligt fog för

upptagande av obligatoriska arbetsgivarbidrag till försäkringen, han emellertid

kände sig tilltalad av ett av kommerskollegium väckt förslag att möjlighet borde

öppnas för arbetsgivare att frivilligt ansvara för arbetstagares pensionsavgifter.

Departementschefen hyste nämligen den uppfattningen, att arbetsgivarna i stor

utsträckning skulle låta sig angeläget vara att genom ett dylikt, frivilligt ansvar,

vilket väl i flertalet fall skulle komma att utveckla sig till praxis, främja försäkringens

framgång och stabilitet, som i så hög grad vore beroende av en ordentlig

avgiftsbetalning.

Bestämmelsen i fråga har emellertid hittills icke visat sig vara av någon

egentlig praktisk betydelse för avgiftsbetalningen, enär tillämpning av densamma

endast rent undantagsvis förekommit. Behovet av mera effektiva föreskrifter

på detta område har dock befunnits vara synnerligen trängande. En mycket

stor del av hittills förekommande restantier gäller pensionsavgifter för huvudsakligen

yngre lönarbetare, vilka utan svårighet skulle kunna erlägga sina pensionsavgifter,

men försumma detta. Ett sådant missförhållande medför stora

olägenheter för försäkringen och för kommunerna, vilkas ansvarsbörda för obetalda

grundavgifter därigenom avsevärt ökas, samt icke minst för de avgiftspliktiga

själva, vilka ofta framdeles torde få anledning att ångra, att de icke bättre

förstått sig eget bästa. Ett vidgat upplysningsarbete på detta område torde

emellertid icke hava så synnerligen stora utsikter att ändra dessa förhållanden

vare sig beträffande arbetsgivarna eller de försumliga avgiftspliktiga.

Det är emellertid en mycket svårlöst fråga att åstadkomma en för avhjälpande

av dessa missförhållanden lämplig och på samma gång fullt effektiv ordning.

Av olika sätt för lösning av denna fråga synes det i den tyska social
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

försäkringen använda märkessystemet med dess mjuka anpassning efter avlöningsterminema

och synnerligen effektiva uppbördsresultat erbjuda betydliga fördelar

både för de försäkrade och för pensionsförsäkringen. Införandet av ett dylikt

system skulle likväl komma att medföra ett rätt avsevärt administrationsarbete

för arbetsgivarna, uppbördsmyndigketerna och pensionsstyrelsen. Under sådana

omständigheter har styrelsen icke ansett sig kunna, åtminstone för närvarande,

förorda detsammas införande. Man borde i stället enligt styrelsens förmenande

kunna tillsvidare åtnöja sig med en mindre omständlig anordning, även om denna

icke från början bleve fullt effektiv. De praktiska erfarenheter, som tillämpningen

av densamma skulle lämna, kunde sedermera bliva vägledande för bestämmelser,

som vore mindre betungande i tillämpningen och bättre anpassade efter härvarande

förhållanden, än om man skulle söka tillämpa ett märkessystem.

Enligt 18 § äro redan nu hos en arbetsgivare anställda avgiftspliktiga personer

skyldiga att vidkännas avdrag å kontant avlöning för de avgifter, arbetsgivaren

erlagt för den avgiftspliktige. Frågan rör sig sålunda i huvudsak om att finna

en för arbetsgivarnas medverkan vid uppbörden effektiv form. Såsom redan

nämnts har denna fråga visat sig synnerligen svårlöst, och styrelsen har ännu

icke varit i tillfälle att bilda sig en bestämd uppfattning om bästa sättet för

dess lösning.

De ändringar, som styrelsen finner önskliga beträffande påföring och uppbörd

av pensionsavgifter, äro sålunda i huvudsak följande:

Do) Sådan ändring av 14, 15 och 16 §§ pensionsförsäkringslagen att arbetet

med påföring av avgifter och vad därmed äger sammanhang överflyttas från taxeringsmyndigheterna

till andra myndigheter.

2:o) Sådan ändring av 13, 14 och 15 §§ pensionsförsäJcringsIagen, att uppbörden

av pensionsavgifterna verJcställes av kommunerna.

3:o) Sådan ändring av 18 § pensionsförsäJcringsIagen, att arbetsgivares ansvar

för erläggande av pensionsavgift för hos honom anställd, avgiftspliJäig person erhåller

ökad betydelse.

Styrelsen ämnar framdeles till Kungl. Maj:t inkomma med närmare utredning

och förslag angående dessa frågor.

II. Ändrat beräkningssätt för pensionstillägg vid inkomst

över 50 kronor,

I _ sitt förslag till lag om allmän pensionsförsäkring föreslog ålderdomsförsäkringskommittén

i 6 §, att av allmänna medel ett tillägg till pensionen skulle

utgå för pensiontagare, som vore till arbete varaktigt oförmögen och vilkens

årsinkomst ej uppginge för man till 300 och för kvinna till 250 kronor. Enligt

samma förslag skulle pensionstillägget för år räknat utgöra, i fråga om pensionstagare,

som ej åtnjöte någon inkomst, för man 150 och för kvinna 125 kronor,

och i fråga om pensionstagare, som åtnjöte inkomst, nämnda belopp med avdrag

av halva årsinkomsten. För varje år, för vilket endera av de i 4 § föreslagna

pensionsavgifter av 7 eller 12 kronor blivit erlagd, skulle vidare pensionstillägget

höjas med 1 Va procent.

Kungl Maj:ts proposition i ämnet till 1913 års riksdag överensstämde i

denna del med kommitténs förslag med undantag därav, att i propositionen höj
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

ningen av pensionstillägget bestämdes till 1 procent för varje år, för vilket endera

av de i 4 § av Kungl. Maj:t föreslagna pensionsavgifter av 8 eller 13 kronor

blivit erlagd.

Det särskilda utskott, till vilket ifrågavarande proposition hänvisats för behandling,

hemställde i tre hänseenden om ändring av Kungl. Maj:ts nyssberörda

förslag, nämligen dels att pensionstillägget för kvinna, som ej åtnjöte någon inkomst,

skulle höjas till 140 kronor, dels att i stället för den föreslagna höjningen

av pensionstillägg sådan höjning skulle äga rum med 0,0 8 procent för varje

krona av till fullo erlagda pensionsavgifter, dels ock att en årsinkomst, ej överstigande

50 kronor, icke skulle medföra något avdrag å pensionstillägget samt

att, om årsinkomsten uppginge till 50 men icke till 100 kronor, sådant avdrag

skulle ske allenast med det belopp, varmed årsinkomsten överstege 50 kronor.

Sistberörda ändring föranleddes av eu inom riksdagen väckt motion (n:r

304 i A. k.), vari yrkades, bland annat, den ändring i Kungl. Maj:ts förslag, att

vid bestämmande av den inkomst, vilken skulle ligga till grund för pensionstilläggets

beräkning, inkomst under 100 kronor skulle räknas såsom obefintlig.

Till stöd för detta yrkande framhölls, att en bland de allmännare invändningar,

som framställts mot det framlagda förslaget, avsåge det sakförhållandet, att varje

inkomst, huru liten den än vore, skulle föranleda avdrag å pensionstillägget.

Utskottet ansåg sig av kostnadsskäl icke kunna förorda en så hög minimigräns

som den i motionen föreslagna, utan stannade vid en minimigräns av 50

kronor samt hemställde om viss jämkning i storleken av de avdrag, som skulle

göras vid årsinkomster mellan 50 och 100 kronor, på sätt här ovan närmare

angivits. Genom en dylik bestämmelse, anförde utskottet, undvikes olägenheten

av alltför stora differenser ifråga om inkomsttagare, vilkas inkomster ligga nära

minimigränsen, men på ömse sidor om densamma, och vinnes en mjukare anpassning

till inkomstens belopp.

Vid ärendets behandling inom riksdagen anmärkte en talare beträffande

den av utskottet föreslagna bestämmelsen om pensionstilläggs beräkning vid

inkomst mellan 50 och 100 kronor, att denna bestämmelse kunde leda till det

missförhållandet, att en ökning i pensionstagarens egen inkomst föranledde en

minskning i pensionstillägget med större belopp än ökningen i inkomst, varigenom

totalinkomsten sålunda bleve mindre, detta på grund av stadgandet i 6 §

om pensionstilläggets höjning med 0,0 8 procent för varje krona av till fullo erlagd

pensionsavgift. Denne talare föreslog därför en ändring av bestämmelsen

till närmare överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag. I anledning härav anförde

en annan talare, att berörda missförhållande icke komme att på minsta

sätt synas förrän åtskilliga år framåt, och att det förefölle, som om den lämpligaste

och bästa vägen att få denna sak utjämnad och rättad skulle vara, att

man utginge från, att pensionsstyrelsen komme att hava sin uppmärksamhet

fästad därå och göra framställning till Kungl. Maj:t om lämplig jämkning av

denna sak.

Riksdagen fattade sitt beslut i denna del i enlighet med utskottets hemställan.

Uti en vid 1917 års riksdag väckt motion (nr 8 i E. k.) föreslogs sådan ändring

av 6 §, att vid pensionstilläggs beräkning avdrag ej skulle ske för inkomst

upp till 100 kronor. Såsom skäl härför anförde motionären, bland annat, att de

personer, som stannade under denna gräns, levde i så bekymmersamma förhållanden,

att de mer än val behövde tilläggspensionen oavkortad åtminstone under

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

övergångstiden, om de skulle kunna förskaffa sig det för livets uppehälle allra

nödvändigaste. Genom en dylik ändring skulle man också i väsentlig grad bryta

udden av en annars ofta framställd anmärkning, att pensionsförsäkringen icke

uppmuntrade till sparsamhet. Därest förslaget i hela sin utsträckning icke skulle

vinna riksdagens bifall, hemställde motionären, att åtminstone för dyrorter den

föreslagna bestämmelsen bleve gällande.

Pensionsstyrelsen, som erhöll motionen till sig remitterad för yttrande, anförde

i avgivet utlåtande den 20 mars 1917, bland annat, att ett bifall till motionen

i oförändrat skick — vilket beräknats medföra en ökning i kostnaden för

pensionstillägg och understöd med omkring 7,3 procent — ledde till en orättvisa

för de personer, vilkas inkomster obetydligt överstege 100 kronor. En man

med 100 kronors egen inkomst skulle nämligen erhålla ett oavkortat pensionstillägg

å 150 kronor (och således en sammanlagd inkomst av 250 kronor), under

det att, om den egna inkomsten uppginge till exempelvis 102 kronor, pensionstillägget

skulle utgå allenast med 99 kronor (och den sammanlagda inkomsten

således utgöra endast 201 kronor). Ett sådant missförhållande skulle enligt styrelsens

mening tydligen tarva rättelse, som lättast kunde vinnas med användande

av samma princip, som läge till grund för bestämmelsen i 6 § tredje stycket

andra punkten. Men en dylik bestämmelse skulle uppenbarligen ytterligare öka

utgifterna för pensionsförsäkringen.

Sammansatta stats- och lagutskottet, till vilket motionen hänskjutits till behandling,

anförde i sitt utlåtande över densamma, bland annat, följande:

»Med hänsyn till att pensionstillägget, innan pensionsförsäkringen nått sin

fulla utveckling —- och särskilt under nu rådande krisförhållanden — uppenbart

är otillräckligt för en än så torftig bärgning, synes det utskottet synnerligen

önskvärt, att en förhöjning av det inkomstbelopp, som icke medför minskning i

pensionens storlek, äger rum, något som ock, i likhet med vad motionären framhållit,

torde i viss mån uppmuntra till sparsamhet.

Av pensionsstyrelsens yttrande framgår, att med ett bifall till motionens

syfte erfordras bestämmelser för att utjämna de differenser, som skulle uppstå i

fråga om pensionstilläggets storlek för personer med inkomster om något över

100 kronor. En närmare utredning kräves ock angående de utgifter och konsekvenser

i övrigt, ett bifall till motionen skulle medföra.»

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning, huruvida sådan ändring av

6 § i lagen om allmän pensionsförsäkring kunde vidtagas, att inkomst till ett belopp

av omkring 100 kronor icke måtte medföra minskning — åtminstone icke i

samma utsträckning som med nu gällande bestämmelser — i beloppet av understöd

eller pensionstillägg enligt nämnda lag, ävensom angående den ändring av

tredje stycket andra punkten i sagda paragraf, som därav kunde betingas, samt

därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Eiksdagen fattade beslut i enlighet med utskottets hemställan (riksdagens

skrivelse n:r 272).

Genom nådigt brev den 29 juni 1917 har Kungl. Maj:t anbefallt pensionsstyrelsen

att verkställa den i riksdagens skrivelse begärda utredningen samt därefter

till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i ämnet.

Såsom pensionsstyrelsen i sitt utlåtande den 20 mars 1917 framhållit, skulle

ett bifall till sist omförmälda motion kommit att leda, förutom till betydliga

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 184.

kostnader för det allmänna, jämväl till uppenbara missförhållanden. Skall pensionstillägg

(frånsett dess förhöjning på grund av erlagda pensionsavgifter) eller

understöd vid inkomst intill 100 kronor vara för man 150 och för kvinna 140

kronqr, måste, för att undvika dylika missförhållanden, pensionstillägget (understödet)

vid inkomst över 100 kronor sättas högre eller med andra ord avdraget

göras mindre än enligt nu gällande bestämmelser. Om inkomstgränsen 300 kronor

för man för rätt till pensionstillägg bibehålies, bör sålunda vid en ökning

av inkomsten från 100 till 300 kronor pensionstillägget eller understödet så

småningom sjunka från 150 kronor till 0, d. v. s. vid en ökning av inkomsten

utöver 100 kronor med 200 kronor skulle pensionstillägget sjunka med 3/4 av

200 kronor. Enklast skulle då vara att för mellanliggande inkomster bestämma

regeln sålunda, att pensionstillägget utgör 150 kronor med avdrag av % av det

belopp, varmed inkomsten överskjuter 100 kronor.

En sådan bestämmelse skulle dock medföra en betydande kostnadsökning

för pensionstillägg och understöd, enligt beräkning med omkring 15,9 procent.

Dessutom skulle en dylik bestämmelse medföra en liknande oegentlighet som

den ovan framhållna enligt nu gällande lag. Förutom att redan det avdrag, 3/4

av årsinkomsten, vilket vid uträkning av understöd skulle äga rum, synes vara

väl högt, skulle nämligen för pensionstillägg, om det nu gällande stadgandet

om förhöjning enligt 6 § fjärde stycket bibehölles oförändrat, avdraget från det

mot inkomst å högst 100 kronor svarande pensionstillägget bliva vid fullt erlagda

pensionsavgifter

å 100 kr...................... 81 % av inkomsten utöver 100 kr.,

» 200 » ..................... 87 » » » » 100 »

» 300 » .................... 93 » » » » 100 »

» 400 » ..................... 99 » » » » 100 »

» 500 » ..................... 105 » » » » 100 »

» 600 » ..................... 111 » » » » 100 »

» 663 » ..................... 114,7 8» » » » 100 »

Då pensionsavgifter till belopp av 417 kronor eller mer erlagts, skulle sålunda

vid en ökning av den egna inkomsten pensionstillägget minskas med mer

än inkomstökningen.

En utsträckning av inkomstgränsen för det avdragsfria pensionstillägget, t.

ex. till 100 kronor, verkar sålunda därhän, att avdraget då i stället blir desto

större vid inkomster utöver den höjda inkomstgränsen. För att motverka detta

skulle man nödgas även framflytta inkomstgränsen för rätt till pensionstillägg,

t. ex. för man till 350 eller 400 kronors årsinkomst. En sådan ändring skulle

ytterligare betydligt öka kostnaden för pensionstillägg och understöd.

Av det anförda torde framgå, att sådan ändring av 6 §, att inkomst till

belopp av omkring 100 kronor icke skulle medföra minskning i beloppet av understöd

eller pensionstillägg, icke är lämplig.

Däremot synes det icke böra möta några egentliga svårigheter att genom

en ändring av 6 § vinna det av riksdagen framhållna önskemålet, att inkomst

till belopp av omkring 100 kronor icke i samma utsträckning som enligt nu

gällande bestämmelser skulle medföra minskning i beloppet av understöd eller

pensionstillägg. Genom en sådan lagändring kunde man ock avhjälpa nyssberörda

missförhållanden.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 164 käft. (Nr 184.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

Utgår man därifrån, att en ändring av ifrågavarande bestämmelse icke på

någon punkt får medföra försämring av nu gällande villkor, men att den för övrigt

bör ske med minsta möjliga kostnad för det allmänna, synes ändringen böra

gå i den riktningen, att vid en ökning av den egna årsinkomsten från 50 till

300 kronor för man och 280 kronor för kvinna pensionstillägget (understödet)

skulle sjunka likformigt från det belopp, som nu är bestämt för 50 kronors inkomst

till 0.

Alltså skulle för en man en ökning i inkomsten från 50 till 300 kronor, d. v.

s. med 250 kronor, medföra, att understödet likformigt sjunker från 150 kronor

till 0. För varje krona, varmed inkomsten ökas över 50 kronor, skulle således

understödet minskas med 4$$ krona, d. v. s. med = 0,6 därav eller 60 öre.

För en egen inkomst mellan 50 och 300 kronor blir alltså understödet 150 kronor

med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed inkomsten överstiger 50

kronor. Bestämmelsen för pensionstillägg blir densamma, frånsett stadgandet

om dess höjning med 0,os procent för varje krona av tillfullo erlagd pensionsavgift.

För kvinna skulle motsvarande bestämmelse under ovan angivna förutsättningar

egentligen bliva, att vid årsinkomst mellan 50 och 280 kronor pensionstillägget

(frånsett förhöjningen) utgör 140 kronor med avdrag av 43)!, d. v. s.

4! = 0,6087 av det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 50 kronor. För att

undvika ett så svårhanterligt tal och tillika vinna större överensstämmelse med

den föreslagna bestämmelsen för pensionstillägg åt man skulle avdraget från pensionstillägget

även för kvinna kunna bestämmas till 0,6 av det belopp, varmed

årsinkomsten överstiger 50 kronor. Ben övre inkomstgränsen för kvinnas rätt

till pensionstillägg skulle då, i stället för nu 280 kronor, egentligen bliva 50 +

— 283V3 kronor, vilket belopp emellertid lämpligen kan avrundas till 283

kronor.

För avhjälpande av det meromnämnda missförhållandet behöver icke bestämmelsen

om pensionstillägg vid årsinkomst av 50 kronor eller därunder ändras.

För frågans närmare belysning hänvisas till nedan intagna tabeller, av vilka

tabell A utvisar sambandet enligt nuvarande bestämmelser (dock med bortseende

från övergångsbestämmelserna) mellan pensionstillägg, pensionstagarens egen inkomst

och de av honom erlagda avgifterna, tabell B lämnar en översikt av bestämmelserna

angående storleken av understöd enligt gällande lag och enligt pensionsstyrelsens

nu framlagda förslag till ändring däri samt tabell C innehåller en jämförelse

av understödsbelopp vid olika inkomst.

Genomförandet av berörda förslag skulle, därest alla, som redan äro eller

framdeles bliva berättigade till pensionstillägg (understöd), finge fördel av ändringen,

medföra en ökning i kostnaden för pensionstillägg och understöd med

omkring 6,6 procent. Kostnadsökningen skulle sålunda år 1919 uppgå till omkring

920,000 kronor och redan år 1921 till något över en miljon kronor samt

omkring år 1940 till något över 2 miljoner kronor.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

51

Tabell A.

Pensionstillägget (understödet) minskas med

nedanstående procent av det belopp,

varmed inkomsten ökas

avgifter

vid inkomst

t. o. m. 50 kr.

vid inkomst mel- lan 50 och

100 kr.

vid inkomst av

100 kr. eller

däröver

kr.

%

%

%

• 0

0

100

50

100

0

108

54

200

0

116

58

300

0

124

62

400

0

132

66

500

0

140

70

600

0

148

74

663

0

153,04

76,52

En dylik lagändring bleve måhända väl betungande i ekonomiskt avseende

för staten och kommunerna. Den skulle dessutom åsamka pensionsnämnderna

och pensionsstyrelsen en under den närmaste tiden efter lagändringens genomförande

högst betydligt ökad arbetsbörda, i det att ju redan beviljade pensioner

skulle underkastas revision.

Då för övrigt den olägenhet i nuvarande bestämmelser, som förslaget avser

att upphäva, icke framträder lika skarpt i avseende på reducerade pensionstillägg

och understöd, torde ändringen böra omfatta endast dem, som erhålla mot sin

Tabell B.

Bestämmelser

enligt

Högsta möjliga

understöd för

Intet understöd

utgår vid inkomst

uppgående till: för

Understödet minskas med

nedanstående procent av

det belopp, varmed inkom- sten ökas

Kostnad i % av

den nuvarande

vid in- komst un- der 50 kr.

vid in- komst mel- lan 50 och

100 kr.

vid in- komst

över

100 kr.

man

tvinna

man

kvinna

kr.

kr.

kr.

kr.

%

%

%

%

gällande lag ...

150

140

300

280

0

100

50

100

förslaget .........

150

140

300

283

0

60

60

106,6 .

inkomst svarande fulla, d. v. s. ej på grund av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om

övergångsbestämmelser i anledning av pensionsförsäkringslagen reducerade pensionstillägg

(understöd), och således icke dem, som — därest styrelsens förslag

om återgående till lagens ursprungliga lydelse angående övergångstiden bifalles

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

Tabell C.

Inkomst

Understödets belopp för

man

enligt

kvinna enligt

nuvarande

bestämmelser

| förslaget

nuvarande

bestämmelser

förslaget

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

0-50

150

150

140

140

75

125

135

115

125

100

100

120

90

no

150

75

90

65

80

200

50

60

40

50

280

10

12

0

2

300

0

0

0

0 1

— före år 1919 förvärvat rätt till pensionstillägg (understöd), ej heller dem, vilka

blivit delaktiga av försäkringen först genom lagen den 8 juni 1915.

Genom en dylik begränsning skulle, under förutsättning av en viss folkmängdsökning,

kostnaden för ifrågavarande ändringsförslag uppgå till ungefär

följande belopp:

år 1919 ................

..... 69,000 kronor

år 1930..................

..... 1,281,000 kronor

» 1920 ................

..... 205,000

»

» 1931 ...................

..... 1,361,000 »

» 1921 ..................

..... 336,000

»

» 1932...................

..... 1,436.000

» 1922 .................

..... 461,000

» 1933 ..................

..... 1,506,000 »

» 1923 ..................

.. .. 581,000

>

» 1934..................

.. .. 1,571,000 »

» 1924 .................

..... 696,000

»

» 1935...................

..... 1,631,000

» 1925 ................

..... 806,000

»

» 1936...............

..... 1,686,000 »

» 1926 ..................

..... 911,000

»

* 1937.................

..... 1,736,000 »

.» 1927 ..................

..... 1,011,000

» 1938..................

..... 1,781,000

» 1928 .................

..... 1,106,000

»

» 1939 .................

..... 1,821,000 »

» 1929 ..................

..... 1,196,000

»

» 1940.................

..... 1,856,000 >

Om folkmängden förbleve konstant från och med år

kostnader slutligen stiga till högst 2,100,000 kronor om året.

1919, skulle statens

Då förslaget således med ganska måttliga kostnader avhjälper den anmärkta

oegentligheten, får pensionsstyrelsen hemställa om ändring av 6 § andra och

tredje styckena i ovan senast angiven riktning. Tillika erfordras vissa övergångsbestämmelser,

som lämpligen torde böra inarbetas i 3 8 i omförmälda lag av den 8

juni 1915.

III. Pensionstillägg för barn.

Redan nya arbetarförsäkringskommittén upptog i sitt år 1893 framlagda

förslag till lag angående försäkring för beredande av pension vid varaktig oförmåga

till arbete en bestämmelse om barnpensionering med pension å 30 kronor

för år till varje minderårigt barn inom äktenskapet efter avliden försäkrad man.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

53

I (len på detta kommittéförslag grundade regeringsproposition, som förelädes

1895 års riksdag, bibehölls bestämmelsen om barnpensionering, ehuru kostnaden

härför, som enligt kommitténs förslag skulle åligga arbetstagare och arbetsgivare,

överflyttats på staten. Det för frågans behandling av riksdagen tillsatta särskilda

utskottet avstyrkte visserligen bifall till propositionen i dess föreliggande form,

men hemställde samtidigt om riksdagsskrivelse rörande ny utredning i ämnet

samt förordade, att därvid bland annat borde iakttagas, »att vid meddelande av

bestämmelser rörande uppfostringshjälp åt minderåriga barn avseende fästes även

vid de oäkta barnen i de fall, där sådant läte sig göra».

I det förslag i ämnet, som av Kungl. Magt förelädes 1898 års riksdag, uteslöts

berörda stadgande helt och hållet, enär den tidigare föreslagna barnpensionen

ansetts för liten att fylla det därmed avsedda ändamålet, under det att den

beräknade kostnaden därför likväl uppginge till ett ganska betydligt belopp.

Ålderdomsförsäkringskommittén anförde i förevarande hänseende, att för

arbetsföra änkor, därest de hava minderåriga barn att försörja, behov av särskilt

understöd i många fall måste anses föreligga. Ett genomförande av eu barnpensionering

till förmån endast för inom äktenskapet födda barn syntes kommittén

emellertid icke tillfredsställa det behov, som i detta avseende förelåge, enär detta

i liknande mån måste anses vara förhanden i fråga om de utom äktenskapet

födda barnen ävensom beträffande barn till änklingar. Kostnaden för en dylik

pensionerings genomförande skulle dock stiga till ett avsevärt belopp.

Yad en särskild änkepensionering (inbegripande även änklingar) beträffar,

syntes dess syfte, anför kommittén vidare, i viss mån vara tillgodosett redan inom

ramen av den utav kommittén föreslagna försäkringen. En mera omfattande

pensionering av änkor (och änklingar) samt ogifta mödrar syntes kommittén visserligen

behjärtansvärd, men torde, för att kunna begränsas till en ej alltför hög

kostnad, böra i främsta rummet tillgodose det verkliga behovet av understöd.

En komplettering av kommitténs förslag i sådan riktning skulle sålunda, i överensstämmelse

med förslagets övriga läggning, avse att understödja behövande

änkor (och änklingar) samt ogifta mödrar med minderåriga barn. Av kostnadsskäl

ansåg sig likväl kommittén icke böra framställa något förslag härom. Och

anförde kommittén slutligen, att därest en dylik utvidgning av pensioneringens

räckvidd skulle synas ekonomiskt genomförbar, en bestämmelse i sådant syfte

torde utan svårighet kunna infogas i det av kommittén framlagda lagförslaget.

En av kommitténs ledamöter, herr Hj. Branting, var i förevarande hänseende

skiljaktig från kommitténs majoritet och anförde bland annat: Eu änka

eller ogift moder (och likaså änkling) med barn vore på visst sätt, även när hon

vore arbetsför, utan tvivel invalid i den mening, att en del av hennes arbetskraft

måste avses för barnens vård och uppehälle. Denna synpunkt gjordes gällande

redan av nya arbetarförsäkringskommittén, och det skulle vara ett steg tillbaka,

om man nu släppte denna viktiga del av invaliditetsfrågan ur sikte. Ur samhällets

synpunkt måste det ju för övrigt vara av alldeles särskild vikt att bringa

hjälp ej blott åt dem, som hade sitt arbetsliv bakom sig, utan också samtidigt

tänka på den kommande generationen. Herr Branting föreslog på grund härav

följande tillägg till 6 §:

»För änkling, änka eller ogift kvinna med minderåriga barn under 15 år

utgör pensionstillägget, därest årsinkomsten icke uppgår till ett belopp av 300

kronor för man och 250 kronor för kvinna jämte 150 kronor för varje sådant

barn, hälften av detta belopp, minskat med halva inkomsten. Tillägget utgår i

dessa fall, även om varaktig oförmåga till arbete icke är förhanden.»

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

De yttranden, som avgåvos över kommitténs förslag, innefattade i stor utsträckning

förord för ifrågavarande utbyggnad av försäkringen.

Sålunda uttalade sig Kung! Maj:ts befallningshavande i Värmlands, Kopparbergs

och Norrbottens län ävensom ett flertal kommuner för en sådan utbyggnad.

Kommerskollegium anförde, att det ändamål, som en dylik barnpensionering

skulle fylla, vore synnerligen belijärtansvärt och att pensionstillägg för barn

utgjorde en naturlig utveckling av förslagets egen tankegång. Kollegium ansåg

sig på grund därav höra förorda en utvidgning av pensionsförsäkringen i angiven

riktning.

Biksförsäkringsanstalten förordade även för sin del bifall i huvudsak till

herr Brantings yrkande. Biksförsäkringsanstalten anförde härom vidare bland

annat: Såsom tilläggsstadgandet avfattats, innebure det huvudsakligen en barnpensionering,

vilket ju ock vore det i föreliggande fall riktigaste. Emellertid

syntes tilläggets avfattning begränsa pensionstilläggets utgående till de fall, då

en av föräldrarna till det eller de barn, för vilka pensionstillägg skulle utgå,

levde. Men det torde icke finnas skäl att från rätten till understöd utesluta de

barn, som förlorat båda föräldrarna.

Däremot erinrade svenska fattigvå.rdsförbundets arbetsutskott emot förslaget,

i vad det avsåg understödjande av icke invalida ogifta mödrar, att detsamma,

om det icke kompletterades av reglerande bestämmelser, skulle dels leda till ett

direkt främjande av lösa förbindelser, då det nämligen skulle vara ekonomiskt

fördelaktigare för föräldrar med flera barn att icke ingå äktenskap utan i stället

uppbära understöden för barnen, och dels innebära, att samhällets krav å bidrag

från barnafadern så gott som definitivt avskreves.

Föredragande departementschefen anförde till statsrådsprotokollet i fråga

om pensionstillägg för barn följande:

»För min del anser jag önskvärt, att särskilt pensionstillägg för barn måtte

kunna i vissa fall utgå.

Då en självförsörjande änka (änkling) eller ogift moder med oförsörjda barn

har större behov av inkomster än en sådan utan barn, men icke i regel härför

kan påräkna högre inkomst av sitt arbete, vore det givetvis ett önskemål, att

staten för de minsta inkomsttagarna här trädde reglerande emellan. Vid närmare

granskning av förhållandena har jag dock för närvarande ansett mig böra

inskränka det pensionstillägg för barn, som jag anser önskvärt vinna, till änkor,

ogifta mödrar och änklingar, som äro invalider enligt förevarande lagförslags mening.

Uppenbart är med avseende å dessa behovet störst. Deras existensminimum

bör, när det finnes oförsörjda barn att draga försorg om, sättas högre, än

om de ej hade sådana barn. En ökning av detta existensminimum med 120 kronor

för varje barn synes mig därför i allo befogat. Därmed skulle pensionstilllägget

för varje barn uppgå till 60 kronor. Att jag ansett mig böra nedsätta det

av herr Bran ting föreslagna pensionstillägget från 75 till 60 kronor har skett av

kostnadsskäl. Och det synes mig också, att beloppet 60 kronor — jämt det

dubbla mot det som föreslogs 1895 — är ganska avsevärt i förevarande fall. Att

skillnad ej bör göras på gifta och ogifta mödrar synes mig uppenbart. På sätt

förut omförmälts uttalade sig också 1895 års riksdag mot varje skillnad i förevarande

hänseende.

På den nu antydda ståndpunkten stod nya arbetarförsäkringskommittén och

1895 års regeringsproposition hos oss (frånsett de ogifta mödrarna). Den är

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

också upptagen i don nya tyska riksförsäkringslagen. Och densamma drabbas i

ingen mån av de anmärkningar, som svenska fattigvårdsförbundets verkställande

utskott riktat mot herr Brantings reservation. Den överensstämmer, den sålunda

angivna ståndpunkten, också bättre med hela det föreliggande kommittéförslagets

anda och mening, då detta förslag ju alltid bygger på invaliditet såsom grund

för pensionstilläggs utgående.

Man skulle tilläventyrs vilja erinra, att förefintligheten av oförsörjda barn

även hos ett gift par borde föranleda särskilt pensionstillägg för barnen. Denna

erinran är tvivelsutan riktig och jag hoppas, att det icke skall behöva dreja alltför

länge, innan sådan komplettering av försäkringen kan ske, att jämväl i nu

antytt fall den minimiinkomst, som utesluter från pensionstillägg, kan höjas på

sätt ovan ifrågasatts för änka (eller änkling). Att behovet emellertid är mest

framträdande för den händelse, att den invalida är änka (eller änkling), synes

mig uppenbart. I dessa fall torde just befintligheten av oförsörjda barn utgöra

en ytterligare svårighet och föranleda ökade utgifter för vård av dessa.

För närvarande anser jag mig på grund av vad sålunda anförts allenast

böra föreslå, att pensionsberättigad änkling, änka eller ogift kvinna, som har barn

under 15 år, för varje sådant barn erhåller ett pensionstillägg av 60 kronor,

därest årsinkomsten ej uppgår till 800 kronor för man och 250 kronor för kvinna,

jämte 120 kronor för varje barn. För övrigt skulle samma regler och beräkningsgrunder

gälla för dylikt pensionstillägg som för andra sådana.

Jämväl i 33 § om understöd böra analoga bestämmelser införas.»

Yad kostnaderna beträffade meddelade departementschefen, att den ökade

utgift för det allmänna, som skulle uppkomma vid bifall till det framlagda förslaget,

beräknats-till högst 1,200,000 kronor. Sattes barnpensionsbeloppet till

75 kronor, bleve kostnaden 1,500,000 kronor. Biträddes herr Brantings reservation

i dess helhet, skulle kostnaden för det allmänna uppgå till 4,500,000 kronor

— för ett barnpensionstillägg av 60 kronor-till 3,600,000 kronor.

I överensstämmelse med departementschefens hemställan intogs i 6 § i

Kungl. Maj:ts förslag ett särskilt stycke av följande lydelse:

»För pensionsberättigad änkling, änka eller ogift kvinna, som är till arbete

varaktigt oförmögen och har att försörja egna barn under femton år, ökas pensionen,

därest årsinkomsten ej uppgår till 300 kronor för man och 250 kronor

för kvinna, jämte 120 kronor för varje barn, med särskilt pensionstillägg för

barnen. Beloppet av sådant pensionstillägg utgör 60 kronor för varje barn, där

årsinkomsten ej överstiger 300 kronor för man och 250 kronor för kvinna, samt,

där årsinkomsten överstiger nämnda belopp, 60 kronor för varje barn med avdrag

av hälften av det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 300 kronor för man

och 250 kronor för kvinna.»

Därjämte föreslogs ett tillägg till 33 § i enahanda syfte.

Frågan om pensionstillägg för barn upptogs till behandling i åtskilliga inom

riksdagen i anledning av Kungl. Majds proposition väckta motioner. ^ Sålunda

framställdes i en motion (n:r 114 i F. k.) yrkande, att bestämmelsen måtte utgå,

och anfördes såsom skäl härför, att försiktigheten bjöde, att barnpensioneringen

ej medtoges. Försäkringen borde till en början ej göras för vittomfattande.

I en annan motion (n:r 117 i F. k.) yrkades likaledes avslag, varvid huvudsakligen

åberopades vad svenska fattigvårdsförbundets arbetsutskott anfört i

frågan. Enligt motionärens mening var för övrigt barnpensioneringsproblemet,

åtminstone vad ogifta mödrar anginge, så intimt förbundet med andra frågor

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

rörande de värnlösa barnens vård, att det icke kunde lösas utan samband med

dessa. Och den form av barnpensionering, som det kungl. förslaget förordade,

stode uppenbarligen i strid med hela andan i modern fattigvårdsverksamhet. I

våra dagar hade man för länge sedan såsom förkastligt utdömt det gamla systemet

att blott »ge en summa pengar och sedan vända ryggen till utan att se efter,

huru pengarna användes».

I en tredje motion (n:r 306 i Å. k.) hemställdes jämväl om avslag. Denna

fråga ansågs visserligen vara av synnerlig vikt och ägnad att av statsmakterna

snarast möjligt upptagas till allvarligt övervägande i hela dess omfattning. Men

det i propositionen föreslagna steget till dess lösning ansågs icke lyckligt eller

välbetänkt. Genom de av departementschefen vidtagna ändringarna i herr

Bran tings förslag hade de av svenska fattigvårdsförbundets arbetsutskott däremot

framställda anmärkningarna icke förlorat sin giltighet, om ock naturligtvis deras

räckvidd inskränkts. Fortfarande gällde, att en gift kvinna med barn, vilken

övergivits av sin man, skulle bliva sämre ställd än en ogift kvinna i samma belägenhet.

Fortfarande gällde, att barnpensionen till ogift moder skulle utgå utan

avseende på barnafaderns inkomster, oavsett huruvida modern verkligen vårdade

barnet eller finge det försörjt av andra samt oavsett om vården vore tillfredsställande

eller ej.

I flera motioner framställdes yrkanden om vissa ändringar i Kungl. Majrts

förslag. Så t. ex. yrkades, att pensionstillägget för varje barn skulle höjas från

60 till 75 kronor och att sådant tillägg skulle utgå, även om den änkling, änka

eller ogifta kvinna, som hade att försörja barnet, icke vore invalid (nr 304 i A. k.);

att pensionstillägg för barn borde tillkomma jämväl pensionsberättigade äkta

makar (nr 298 och 316 i A. k.), samt att dylikt pensionstillägg till ogift kvinna

borde utgå endast i den mån uppfostringshjälp från barnafadern ej kunde utfås

(nr 298 i A. k.).

Det av riksdagen för pensionsfrågans behandling tillsatta särskilda utskottet

anförde i förevarande hänseende, bland annat, följande:

»I de motioner, där avslag yrkats å nu ifrågavarande bestämmelser eller

anmärkningar riktats mot dess avfattning, har gjorts gällande, bland annat, dels

att förslaget vore för vittutseende, dels ock att de gifta kvinnorna därigenom i

åtskilliga fall kunde bliva sämre ställda än de ogifta och att pensionsbeloppet

till ogift moder skulle utgå utan hänsyn till barnafaderns inkomster, oavsett av

vem barnet vårdades och av vad art denna vård vore.

Utskottet finner de mot förslaget i denna punkt gjorda invändningar visserligen

i många fall sakna fog och ofta hänföra sig till fall, vilka i verkligheten

endast undantagsvis förekomma. De mot förslaget framställda erinringar och en

del av de med anledning därav framkomna förslag ådagalägga emellertid även,

att åtskilliga av de frågor, som äro mer eller mindre nära förbundna med den

nu ifrågavarande pensioneringens anordnande, ännu icke nått sin lösning i vårt

land och delvis icke kunnat förutsättas bliva lösta förrän i samband med den

revision av vår fattigvårdslagstiftning, vartill som bekant förarbeten för närvarande

pågå. Under sådana omständigheter har utskottet, ehuru det finner det med

barnpensioneringen avsedda syftet behjärtansvärt, icke ansett sig böra förorda bifall

till dess medtagande i nu förevarande lagförslag.»

Riksdagen fattade beslut i enlighet med utskottets hemställan.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

57

Då pensionsstyrelsen nu går att upptaga frågan om pensionstillägg för barn,

bär styrelsen ansett sig till eu början böra till bemötande upptaga de huvudsakliga

invändningar, som framställts emot förut i ämnet framlagda förslag.

Eu av de huvudinvändningar, som, enligt vad av det föregående framgår,

riktats mot det av Kungl. Maj:t till 1913 års riksdag framställda förslaget om

särskilt pensionstillägg för barn, var, att en dylik bestämmelse skulle direkt

främja lösa förbindelser, då det vore ekonomiskt fördelaktigt för föräldrar med

flera barn att icke ingå äktenskap. I anledning härav torde böra erinras, att

en liknande invändning riktats jämväl mot bestämmelserna om pensionstillägg

överhuvudtaget. Det skulle, anmärkte man, vara fördelaktigt för tvenne personer,

man och kvinna, som ville leva samman, att icke ingå äktenskap, enär, i händelse

av äktenskap, vid pensionstilläggets beräkning inkomsten skulle upptagas gemensamt

för dem båda. Riksdagen ansåg skäl icke föreligga att taga hänsyn till en

dylik anmärkning. Yacl barntillägget angår torde ock böra erinras därom, att

enligt Kungl, Maj:ts förslag tillägget skulle utgå endast då invaliditet förelåg

hos modern (änklingen). Bortsett från de sannolikt få fall, då redan invalida

personer ingå förbindelse med varandra, skulle sålunda en spekulation med hänsyn

till blivande invaliditet göra sig gällande vid avgörandet av frågan om laglig

äktenskaplig förbindelse eller icke. Det förefaller, som om fruktan för en dylik

spekulation vore alltför konstruerad.

Vidare invändes mot förslaget, att de gifta kvinnorna skulle i åtskilliga fall

kunna bliva sämre ställda än de ogifta. Denna invändning torde närmast syfta

på det fall, att båda makarna äro invalider. Onekligen måste det i dylikt fall

bliva en inkonsekvens, men denna avhjälpes, därest man, på sätt pensionsstyrelsen

nu föreslår, utsträcker rätten till pensionstillägg för barn jämväl till det fall, att

båda föräldrarna äro invalider. Anmärkningen torde även hava haft avseende på

gift kvinna med barn, vilken övergivits av sin man. I senare hänseendet torde

anmärkningen hava förlorat det väsentligaste av sin betydelse genom den år 1915

vidtagna ändringen i 7 § pensionsförsäkringslagen, att i fråga om äkta makar vid

bestämmande av pensionstilläggs belopp årsinkomsten för envar av dem skall

beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda årsinkomst, där icke i särskilda

fall pensionsstyrelsen med hänsyn till föreliggande omständigheter finner makes

årsinkomst böra tillsvidare beräknas såsom för ogift person.

Mot Kungl. Maj:ts förslag anmärktes ytterligare, att i avseende å detsamma

den oegentligheten förelåge, att pensionstillägget till ogift moder skulle utgå utan

hänsyn till barnafaderns inkomster samt oavsett av vem barnet vårdades och av

vad art denna vård vore. Avsikten torde väl hava varit och bör uppenbarligen

vara, att det bidrag, som lämnas av barnafadern till barnets vård och uppfostran,

skall räknas såsom inkomst för modern vid pensionstilläggets beräkning. I lagen

om barn utom äktenskap den 14 juni 1917 meddelas i 3 § den bestämmelse, att

barn, fött utom äktenskap, skall av föräldrarna njuta uppehälle och uppfostran

efter ty med avseende å båda föräldrarnas villkor må anses skäligt, och i 4 §

stadgas vidare, att i kostnaden för barnets underhåll envar av föräldrarna skall

taga del efter sin förmåga samt att fader eller moder, som icke har vårdnaden

om barnet, skall betala underhållsbidrag. Pensionstillägget torde sålunda komma

att beräknas jämväl med hänsyn till barnafaderns inkomster, där möjlighet finnes

att av denne erhålla bidrag "till barnets underhåll. I avseende å förevarande

invändning torde ock böra erinras, att enligt gällande lagbestämmelser (lag den

13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 164 käft. (Nr 184.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

barn) samhället har makt att ingripa och därvid kan kräva ett eventuellt utgående

pensionstillägg för barn till sig utbetalt (25 §).

En annan invändning emot Kungl. Maj.ts förslag var den, att genom förförslagets

antagande samhällets krav på barnafadern skulle kunna anses så gott

som avskrivet. Denna invändning torde, om den någonsin haft fog för sig, hava

förlorat i vikt efter tillkomsten av förutnämnda lag den 14 juni 1917 om barn

utom äktenskap, vilken lag uppställer noggranna regler för underhållsskyldigheten

och meddelar bestämmelser för utkrävande av denna skyldighet. Ett införande

i lagstiftningen av en barnpensionering, sådan som den ifrågasatta, bör ej gärna

kunna antagas komma att minska möjligheten att tillämpa sistberörda lags bestämmelser

eller försvaga utsikten, att de skulle komma till tillämpning. Därest

pensionstillägget icke bestämmes till avsevärt högre belopp än det, som hittills

föreslagits, torde detsamma bliva väsentligt mindre än det, bidrag, som barnafadern

kan åläggas utgiva. Huvudsaken synes för övrigt böra vara att tillse, det

modern och barnet erhålla medel till uppehälle och uppfostran.

Ytterligare har anmärkts, att harnpensioneringsproblemet vore, åtminstone

vad anginge ogifta mödrar, så intimt förbundet med andra frågor rörande de

värnlösa barnens vård, att det icke kunde lösas utan ''samband med dessa. Detta

är onekligen i viss mån riktigt, men hindrar icke, att förstnämnda spörsmål kan

åtminstone i viss omfattning lösas särskilt för sig. I flertalet fall, varom här är

fråga, gäller det barn och moder (eller änkling), som, huru än spörsmålet om

värnlösa barns vård kommer att lösas, icke beröras av en blivande lagstiftning

därom. Det må sedermera bliva en särskild lagstiftning för undantagsfallen.

Under nu rådande dyrtid synes ock ett ytterligare uppskov med frågan om pensionstillägg

för barn såvitt möjligt böra undvikas.

Yad slutligen angår sambandet mellan barnpensioneringen och en blivande

ändrad fattigvårdslagstiftning beröres den förra frågan lika litet eller lika mycket

av den senare som pensionsförsäkringen i dess helhet. Det bör erinras, att folkpensioneringen

är avsedd att söka bereda pensionstagarna en inkomst, så att de

bliva oberoende av fattigvården och sålunda kunna bestämma över sig själva.

Klart är, att med de små pensionsbelopp, som för närvarande utgå, försörjningsfrågan

ställer sig synnerligen svår, särskilt för de invalider, som utom sig själva

även hava att draga försorg om minderåriga barn. Det synes därför högeligen

önskligt och detta i all synnerhet med hänsyn till barnen, att man bereder dessa

pensionstagare någon förstärkning i pensionsbeloppen. Den dyrtid, som för närvarande

råder och väl kommer att en lång tid framåt bestå, synes ock motivera,

att en förhöjning av pensionsbeloppen äger rum, särskilt i de fall, som måste

anses mest ömmande, nämligen sådana, där pensionstagaren har att draga försorg

om icke blott sig själv utan även minderåriga barn.

Sedan pensionsstyrelsen sålunda till bemötande upptagit de huvudinvändningar,

som framställts emot förut väckta förslag om pensionstillägg för barn,

vill styrelsen övergå till frågan om de närmare bestämmelser, som enligt styrelsens

mening böra lämnas för eu barnpensionering.

Pensionstillägget för barn synes först och främst böra utgå till invalid änka,

änkling eller ogift moder. Men man synes böra gå ett steg längre och medgiva sådant

tillägg även i fall, då äkenskapet fortfar, men båda makarna äro invalider. Ehuru

behovet givetvis är mera framträdande för änka, änkling eller ogift moder än för

gift par, då endast en av makarna är invalid, är uppenbarligen behovet lika stort,

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

då båda makarna äro invalider, som då det är fråga om änka, änkling eller

ogift moder. Att gå längre än nu nämnts, torde av kostnadsskäl icke kunna

ifrågasättas.

Pensionstillägget synes böra bestämmas till 75 kronor för varje barn under

15 år, där årsinkomsten ej överstiger för änkling 1500 kronor, för änka eller ogift

kvinna 283 kronor och för äkta makar 583 kronor, samt, där årsinkomsten överstiger

nämnda belopp, 75 kronor för varje barn med avdrag av sex tiondelar av

det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 300 kronor för änkling, 283 kronor

för änka eller ogift kvinna och 583 kronor för äkta makar. — Styrelsen har satt

avdraget till sex tiondelar av nyssberörda belopp för att vinna likformighet med

det av styrelsen under II här ovan föreslagna avdraget vid beräkning av pensionstilläggs

belopp vid årsinkomst över 50 kronor. I sammanhang härmed har den övre

gränsen för den ökning i årsinkomst, som må förekomma för rätt till pensionstillägg

för barn, bestämts till 125 kronor för varje barn (sex tiondelar av 125

kronor = 75 kronor).

Med barn synes i detta hänseende styvbarn böra likställas. Pensionstillägg

för barn torde, under i övrigt givna förutsättningar, även böra tillkomma föräldrar

med adoptivbarn. Det torde icke vara anledning befara, att missbruk av

sådan rätt skall förekomma, helst frågan om adoption enligt lagen därom av den

14 juni 1917 alltid först skall underställas domstols prövning.

De barn, förutom adoptivbarn, som skulle omfattas av en dylik lagändring,

torde för år 1919 kunna uppskattas till nedanstående antal:

barn, födda inom äktenskapet:

barn av änkor..................................................................... 14,000

» » änklingar .......................................................... 1,600

» , vilkas båda föräldrar leva ...................................... 2,800 13,400

barn, födda utom äktenskapet............................................................ 9,000

eller tillhopa 27,400 barn.

Man synes emellertid böra begränsa rätten till pensionstillägg för barn till

de föräldrar, som enligt nu gällande bestämmelser äro inbegripna i försäkringen.

Sålunda skulle från dylik rätt uteslutas de. som den 1 januari 1914 voro invalider

och under sammanlagt mer än fyra månader år 1913 åtnjutit full försörjning av

fattigvården eller välgörenhetsinrättningar. Alla övriga, sålunda även de, som

genom 1915 års lagändring blivit delaktiga i försäkringen, skulle berättigas till

ifrågavarande tillägg, och utvidgningen torde böra utan övergångsbestämmelse

träda i full tillämpning redan från och med år 1919. Uppenbarligen bör pensionstillägg

för barn till invalida föräldrar tillgodokomma endast endera av föräldrarna

och icke samtidigt båda.

Gärna hade pensionsstyrelsen velat giva sitt förslag om pensionstillägg för

barn en vidare omfattning. Särskilt av kostnadshänsyn har styrelsen emellertid

ansett sig för närvarande icke böra utsträcka förslaget längre än som skett.

Utbetalning av pensionstillägg för barn i föreslagen omfattning skulle för stat

och kommun gemensamt draga en kostnad för år 1919 av omkring 1,555,000

kronor, varav på statens del skulle belöpa tre fjärdedelar eller omkring 1,166,000

kronor. Under de följande åren skulle detta belopp komma att ökas dels på

grund av befolkningens tillväxt och dels på grund av att antalet barn under 15

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

år, vilkas föräldrar den 1 januari 1914 varit invalider och under år 1913 mer än

fyra månader åtnjutit full försörjning av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar,

minskas, en minskning, vilken uppskattats till 300 barn per år under de

närmaste 10 åren.

De för åren 1919—1940 för staten beräknade kostnaderna för den nu föreslagna

barnpensioneringen framgå av nedanstående tabell.

Statens kostnader för pensionstillägg för barn under 15 är i tusental kronor.

År.

1919

1920.

1921

1922

1923

1924

1925

1926

1927

1928

1929.

Kr.

1,166

1,192

1,217

1,243

1,268

1,295

1,321

1,346

1,373

1,399

1,426

1930.

1931

1932.

1933.

1934

1935.

1936

1937.

1938.

1939.

1940.

Kr.

1,437

1,449

1,461

1,474

1,486

1,498

1,511

1,524

1,538

1,551

1,564

Under åberopande av vad sålunda anförts får pensionsstyrelsen hemställa,

att i 6 § intages ett nytt stycke, innehållande bestämmelser om pensionstillägg

för barn i enlighet med vad ovan föreslagits. Tillika torde 33 § böra kompletteras

med bestämmelser i enahanda riktning.

IV. Ändring beträffande övergångstiden.

Enligt 37 § i lagen om allmän pensionsförsäkring i dess ursprungliga lydelse

skulle för dem, som före utgången av år 1918 förvärvat rätt till pensionstillägg

eller understöd eller till ökning därav, beloppen av pensionstillägg, understöd

och ökning bestämmas till följande procent av eljest stadgat belopp, nämligen:

för den, som under år 1914 förvärvat sådan rätt, till 50

> » » » » 1915 » » » » 60

» » » » » 1916 » » » » 70

» » » » » 1917 » » » » 80

» » » » » 1918 » » » »90

Jämlikt samma lagrum tillkom rätt till understöd enligt 33 § icke den, som

vid tiden för lagens ikraftträdande fyllt 67 år, och icke heller den, som då fyllt

15 år och var till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913 under sammanlagt

mer än fyra månader åtnjutit full försörjning av fattigvården, välgörenhetsinrättningar

eller enskilda personer.

I underdånig skrivelse den 19 december 1914 framställde pensionsstyrelsen

förslag om ändring av sistberörda inskränkande bestämmelser beträffande den

nu levande generationens delaktighet i pensionsförsäkringen, och skulle enligt

pensionsstyrelsens då framlagda förslag endast den vara utesluten från rätten

till understöd, som vid 1914 års ingång fyllt 15 år och redan då var till arbete

varaktigt oförmögen samt år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit

full försörjning av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar. För dem,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

(51

som genom ifrågavarande ändring berättigades till understöd, skulle dock detta

icke utgå med mera än 50 procent av eljest stadgat belopp ocli tidigast från och

med den 1 januari 1916.

Till bestridande av den ökade kostnad, som den föreslagna utvidgningen

av försäkringen skulle föranleda för statsverket, skulle enligt styrelsens förslag

användas dels den del av den s. 1c. arbetarförsäkringsfonden, som skulle kunna

frigöras ur fonden, därest i fråga om fondens ränteavkastning en räntefot av 4

procent beräknades, och dels ett årligt statsanslag av 2,230,000 kronor under vart

och ett av åren 1917—1940.

I samband med frågan om sättet för bestridande av kostnaderna för försäkringens

utvidgning yttrade styrelsen, att styrelsen haft under övervägande,

huruvida man icke, för att ytterligare stärka sannolikheten för att kunna införa

de då utestängda invalidgruppema i försäkringen utan att behöva i någon vidare

mån rubba de redan fastslagna kostnadsberäkningarna, skulle kunna vidtaga den

anordningen, att den i 37 § stadgade övergångstiden för pensionstilläggens (understödens)

uppbringande till normala belopp utsträcktes med ett eller annat år,

räknat från och med år 1916 eller 1917, på så sätt att samma nedsatta procentsatser

för pensionstilläggens (understödens) beräkning tillämpades för två eller

flera år i rad. Styrelsen anförde i detta avseende vidare: »De ekonomiska fördelar

för staten, en sådan anordning skulle medföra, skulle emellertid vinnas på

bekostnad av medellösa personer, vilkas nu av lagen tillförsäkrade förmåner skulle

komma att väsentligen förminskas. En dylik förändring skulle ock stå i rak strid

med de uttalanden, som förekommo vid lagens antagande beträffande önskvärdheten

att med så kort övergångstid som möjligt få pensionstilläggens (understödens)

uppbringande till deras normala belopp, och verka i den riktning, att

tidpunkten för pensionsförsäkringsverksamhetens möjlighet att fylla sitt ändamål

ytterligare bleve framskjuten. Under sådana omständigheter bör enligt styrelsens

uppfattning en försämring av dessa en gång fastslagna bestämmelser icke utan

mycket tungt vägande skäl ifrågasättas».

Med hänsyn till det då rådande tidsläget samt svårigheten att tillgodose

de stora krav, som ställdes på statsverket, ansåg sig dåvarande chefen för civildepartementet

förhindrad att framlägga något förslag till pensionsförsäkringens

utvidgning, som förutsatte äskande av ytterligare anslag för pensionsförsäkringen.

Han anmodade därför pensionsstyrelsen att verkställa utredning, huruvida och

i vad mån ändring av pensionsförsäkringslagens övergångsbestämmelser i angiven

riktning skulle kunna vidtagas, utan att ökat statsbidrag för ändamålet bleve

erforderligt.

I skrivelse den 8 april 1915 lämnade pensionsstyrelsen den sålunda begärda

utredningen och framställde därvid olika alternativ för frågans lösning. Ett av

dessa alternativ innebar, att samtliga de invalidgrupper, som styrelsens ursprungliga

förslag avsåg, skulle inbegripas i försäkringen och att kostnaderna skulle

gäldas dels genom bidrag från arbetarförsäkringsfonden, dels genom en utsträckning

av övergångstiden för pensionstilläggs och understöds uppbringande till

normala belopp, dels ock genom ett årligt statsbidrag. För det fall, att en ändring

av övergångsbestämmelserna i angiven riktning ansågs icke böra ifrågasättas, både

styrelsen verkställt utredning, under vilka förutsättningar den eller de av invalidgrupperna,

som enligt styrelsens mening kunde anses böra i främsta rummet

komma i fråga, skulle med oförändrade övergångsbestämmelser kunna införas i

försäkringen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till 1915 års riksdag upptog ett av dessa

senare alternativ, vilket icke skulle medföra någon särskild utgift för statsverket.

Emellertid framställdes i riksdagens båda kamrar likalydande motioner

(n:r 92 i E. k. och 237 i A. k.), innebärande, att samtliga de grupper, som avsågos

i pensionsstyrelsens ursprungliga förslag, skulle inbegripas i utvidgningen

av försäkringen. Motionärernas förslag innefattade endast så till vida en skiljaktighet

från pensionsstyrelsens, att motionärerna, i ändamål att de med reformen

förknippade kostnaderna måtte nedbringas, föreslogo en utsträckning av den

i 37 § stadgade övergångstiden för pensionstilläggs och understöds uppbringande

till normala belopp.

Motionerna hänvisades till sammansatt stats- och lagutskott. Detta anslöt

sig till motionärernas förslag och hemställde till riksdagen att antaga en särskild

lag om övergångsbestämmelser i anledning av lagen om allmän pensionsförsäkring.

Enligt den föreslagna lagen skulle från rätt till understöd vara utesluten

allenast den, som vid 1914 års ingång fyllt 15 år och redan då var till arbete

varaktigt oförmögen samt år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit

full försörjning av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar.

Kostnaderna för den sålunda föreslagna utvidgningen av försäkringen skulle

enligt sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande betäckas dels genom bidrag

från arbetarförsäkringsfonden (27,462,000 kr.), dels av ett belopp motsvarande

den besparing i beräknade kostnader för understöd och pensionstillägg till i försäkringen

då redan inneslutna invalider, som skulle uppkomma vid en utsträckning

av övergångstiden för pensionstilläggs och understöds uppbringande till

normala belopp, dels ock genom ett under vissa år utgående årligt statsanslag

(662,000 kronor under åren 1917—1940 eller 548,000 kronor under åren 1917—1950).

I fråga om övergångstiden hemställde utskottet, att för dem, som under

åren 1919—1929 förvärvade rätt till pensionstillägg eller understöd, tillägget eller

understödet skulle utgå med 90 i stället för 100 procent av eljest stadgat belopp.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse med utskottets hemställan och utfärdades

i enlighet härmed den 8 juni 1915 lag om övergångsbestämmelser i anledning

av lagen om allmän pensionsförsäkring.

För vartdera av åren 1917 och 1918 har riksdagen sedermera på extra stat

beviljat ett förslagsanslag, högst 548,000 kronor, att utgå som bidrag till täckande

av statens kostnad för understöd enligt 33 § pensionsförsäkringslagen åt de personer,

som genom lagen den 8 juni 1915 blivit delaktiga i den allmänna pensionsförsäkringen.

I underdånig skrivelse den 9 augusti 1917 har pensionsstyrelsen

hemställt, att detta anslag måtte för år 1919 höjas med 86,000 kronor

eller med samma belopp, som för sagda år motsvarar skillnaden i kostnaderna

för pensionstillägg och understöd, därest dessa beräknas efter 90 i stället för

100 procent.

Såsom av det föregående framgår gav pensionsstyrelsen i sin skrivelse den

19 december 1914 uttryck för starka betänkligheter mot en utsträckning av övergångstiden

för pensionstillägg och understöd samt uttalade, att en ändring av

övergångsbestämmelserna, som innebure en försämring av pensionstagarnas ställning,

icke borde utan mycket tungt vägande skäl ifrågasättas.

Tydligen var det ock eu nödfallsutväg, som slutligen tillgreps för att kunna

utvidga försäkringens omfattning. Det ansågs väl även, att den minskning av

förut fastställt pensionstillägg, som ändringen medförde för en del blivande pensionstagare,

mer än väl uppvägdes därigenom, att nära ett par hundratusental

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184. 63

förut från försäkringen uteslutna fattiga män och kvinnor skulle bliva delaktiga

av dess förmåner. Penningen hade ej heller vid beslutets fattande förlorat så

mycket i värde, som sedermera inträffat, och det pensionstillägg eller understöd,

som i alla fall skulle komma att utgå till dem, för vilka reduceringen skulle

äga rum, lämnade dock ett avsevärt bidrag till deras försörjning. Mången torde

ock hava förutsatt, att ändrade förhållanden borde kunna föranleda en återgång

till de i förevarande hänseende ursprungligen gällande bestämmelserna.

Kristid råder visserligen ännu och staten och kommunerna hava stora

svårigheter att dragas med. Men å andra sidan pressas den enskilde, som ej

har några förvärvsmöjligheter, ytterst hårt av de nu rådande exceptionella förhållandena

och av den stegring i prisen på alla nödvändighetsvaror, som särskilt

på senare tiden inträtt och som väl sannolikt kommer att till stor del bestå lång

tid framåt.

Pensionsstyrelsen har därför ansett nödvändigt att redan nu till behandling

upptaga frågan om en återgång till vad som gällde före lagen den 8 juni 1915

beträffande övergångstiden för pensionstilläggs och understöds uppbringande till

normala belopp. En sådan återgång torde i själva verket knappast komma att

innebära någon ökning av kostnaderna för det allmänna för ifrågavarande pensionstagares

underhåll, då, därest pensionen ej höjes, understöd i alla fall måste

under annan form lämnas flertalet av dem. För pensionsförsäkringens framgång

är det åter av icke ringa vikt, att vad den lämnar icke står i alltför stort missförhållande

till vad pensionstagaren behöver för sin bärgning.

Pensionsstyrelsen får därför föreslå sådan ändring av 3 § 1 mom. i lagen

den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av pensionsförsäkringslagen,

att beloppet av pensionstillägg, understöd och ökning därav skall utgå

med i samma paragraf angivna procent av eljest stadgat belopp allenast för dem,

som under något av åren 1914—1918 förvärvat sådan rätt, d. v. s. en återgång

till vad i detta hänseende gällde enligt 37 § pensionsförsäkringslagen i dess ursprungliga

lydelse.

Kostnaden för statsverket i anledning av denna ändring blir naturligen

densamma som besparingen genom den nu gällande inskränkande bestämmelsen.

Denna besparing har av pensionsstyrelsen förut beräknats till

för år

tusental

kronor

för år

tusental

kronor

för år

tusental

kronor

1919 ...

86

1929 ...

...... 1,694

1939 ...

...... 1,223

1920 ...

...... 259

1930 ...

...... 1,734

1940 ...

...... 1,168

1921 ...

...... 427

1931 ...

...... 1,666

1941 ...

...... 1,114

1922 ...

...... 596

1932 ...

...... 1,605

1942 ...

...... 1,060

1923 ...

...... 766

1933 ....

...... 1,548

1943 ...

...... 1,005

1924 ...

...... 926

1934 ...

...... 1,494

1944 ...

...... 951

1925 ...

...... 1,085

1935 ....

...... 1,440

1945 ...

...... 896

1926 ....

...... 1,241

1936 ....

...... 1,386

1946 ...

...... 841

1927 ....

...... 1,395

1937 ....

...... 1,331

1947 ...

..... 786

1928 ...

...... 1,546

1938 ...

...... 1,277

1948 ...

...... 732

Ett bifall till detta pensionsstyrelsens förslag kommer således att föranleda

därtill, att under en lång följd av år medel måste äskas av riksdagen för ändamålet.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

V. Övriga lagändringar.

Utöver vad här ovan föreslagits får pensionsstyrelsen nu hemställa om vissa

ändringar i åtskilliga andra paragrafer i pensionsförsäkringslagen, på sätt här

nedan under varje paragraf närmare angives.

3 §-

Under 30 § här nedan föreslås, att i vissa fall ansökningar om pension

skola, med förbigående av pensionsnämnderna, behandlas i första hand av pensionsstyrelsen.

Vid bifall härtill torde ordalagen i 3 § första stycket böra i

någon mån jämkas, och har styrelsen i sådant syfte upprättat förslag till ändrad

lydelse av detta stycke.

5 §•

Denna paragraf innehåller bestämmelser om dem, som äro undantagna från

avgiftsplikt. Lagen hänför dit två huvudgrupper, nämligen dels sådana personer,

som ansetts böra undantagas på grund av sin ålder eller inträdd invaliditet eller

emedan de icke äro i riket mantalsskrivna, dels ock sådana, som på grund av

anställning eller eljest äro tillförsäkrade pension. Den senare gruppen omfattar

två särskilda kategorier, nämligen dels de befattningshavare och deras hustrur,

som omförmälas i paragrafens andra stycke, dels ock, enligt tredje stycket, de

personer, vilka på ett eller annat sätt äro i annan ordning tillförsäkrade pension

och vilka Konungen prövar skäligt undantaga från avgiftsplikt. — Enligt

utslag av regeringsrätten skall ej heller änka efter sådan befattningshavare, som

omförmäles i 5 § andra stycket, anses avgiftspliktig.

Redan vid 1913 års riksdag framställdes i två särskilda motioner (n:r 283

och 290 i A. k.) yrkande att befrielse från att erlägga pensionsavgift icke måtte

medgivas de i 5 paragrafens andra och tredje stycken omförmälda personer.

Särskilda utskottet, som hade att behandla dessa motioner, avstyrkte emellertid

detta yrkande i huvudsak av det skäl, att för pensionering av dessa personer

redan vore i annan ordning sörjt. Riksdagen beslöt ock i enlighet med utskottets

hemställan att avslå motionerna i denna del.

I detta sammanhang vill pensionsstyrelsen erinra, att ålderdomsförsäkringskommitténs

förslag till avfattning av 5 § innehöll även den bestämmelsen, att

från erläggande av pensionsavgift skulle undantagas jämväl den, i vilkens taxering

under året enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt förmögenhet

till värde av minst 6,000 kronor inberäknats. Denna bestämmelse bibehölls

i den till riksdagen framlagda propositionen i ämnet. I anledning av därom

väckta motioner beslöt emellertid riksdagen att ur paragrafen utesluta denna

bestämmelse och detta förnämligast av två skål, nämligen dels emedan det måste

te sig såsom en betydande oegentlighet att ur en allmän folkpensionering utesluta

dem, som äga en viss förmögenhet, d. v. s. hava större ekonomisk bärkraft

än andra av försäkringen berörda personer, dels ock emedan besittandet av förmögenhet

under någon tid av livet ingalunda innebär trygghet för att icke denna

förmögenhet kan komma att förloras, varigenom sålunda behov av högsta möjliga

pensionsbelopp kommer att föreligga i samma grad som för alla andra.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184. 65

Enligt pensionsstyrelsens mening synes åtminstone (let sistberörda skälet

kunna åberopas som motiv för att ur lagen utesluta jämväl de i 5 § andra och

tredje styckena nu medgivna undantagen. En statstjänare kan gå förlustig hela

eller en del av den honom eljest tillförsäkrade pensionen genom att av en eller

annan anledning i förtid lämna tjänsten; och detta giiller i ännu högre grad beträffande

i enskild tjänst anställda personer. För såväl de förra som de senare skulle det

helt visst mången gång hava medfört en ej oväsentlig fördel, om de oavbrutet

fått erlägga pensionsavgifter och på detta sätt uppbringat avgiftspensionens

storlek.

Pensionsstyrelsen finner för sin del, att det varit såväl för pensionsförsäkringen

som för samtliga nyssnämnda personer fördelaktigast, om icke något undantag

medgivits från regeln att alla arbetsföra, i riket mantalsskrivna svenska

medborgare mellan 15 och 67 år skola erlägga pensionsavgift.

De omständigheter, som anförts för införande av dylika undantag, synas

styrelsen icke tillräckligt vägande i jämförelse med de avsevärda olägenheter,

som därigenom beredas såväl pensionsförsäkringen som de från avgiftsplikt undantagna.

Anledningen till dessa undantagsbestämmelser torde huvudsakligast

hava varit den, att man icke velat betunga vissa mindre inkomsttagare med erläggande

av högre pensionsavgifter än de, vartill de förut varit förpliktade genom

medlemskap i respektive pensionskassor. Men denna fråga hade då bort kunna

ordnas på ett för alla parter tillfredställande sätt, därigenom att vederbörande

kassor hade minskat sina pensionsavgifter och pensioner med ungefär motsvarande

belopp. I sådant fall skulle icke, som nu är händelsen, en person, som

i förtid avgår ur en pensionskassa, beträffande sin från folkpensioneringen utgående

pension hava kommit i sämre ställning än andra. I fråga om statstjänare

skulle mot en sådan anordning kunna anföras, att då båda de pensionsbelopp,

vilka därvid för flertalet skulle ifrågakomma, utgå genom statens försorg, det

vore enklare och mindre omständligt att låta det samlade pensionsbeloppet utgå

från ett håll. För medlemmar i enskilda pensionskassor kan däremot något sådant

skäl icke åberopas. Av dessa kassor borde med fog kunna påfordras, att,

då staten inrättar en hela befolkningen omfattande pensionering, desamma avpassa

sina reglementen och pensionsavgifter därefter, och icke, såsom nu i allt

större utsträckning göres gällande, tvärtom.

I eu motion vid 1916 års riksdag (n:r 174 i A. k.) yrkades, att hustrur till

i 5 § andra stycket angivna befattningshavare icke vidare skulle vara undantagna

från avgiftsplikt. I avgivet utlåtande över motionen tillstyrkte pensionsstyrelsen

detta förslag. Lagutskottet, som hade att behandla motionen, ställde sig ej heller

avvisande till förslaget, men ansåg, att riksdagen icke borde i det outredda läge,

vari frågan då befann sig, för sin del besluta lagändring i motionens syfte. Särskilt

betonades, att innebörden av den föreslagna lagändringen icke rätt väl

kunde överskådas, innan en igångsatt utredning om ändrad fördelning av äkta

makars pensionsavgift å mannen och hustrun slutförts och resultatet därav förelåge.

Riksdagen biföll utskottets hemställan om avslag å motionen.

Pensionsstyrelsen vill till en början upptaga det i motionen framställda

förslaget att orden i 5 § andra stycket »ävensom hustru till sålunda undantagen

person» borttagas ur paragrafen, och får styrelsen till stöd härför anföra följande.

Det pensionsbelopp, som enligt gällande författningar är tillförsäkrat befattningshavare

i statens tjänst, är i regel så avpassat, att det bör kvinna skänka

honom och hans familj en i förhållande till hans tjänsteställning nödtorftig

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 164 käft. (Nr 184.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

bärgning. Detta käft däremot näppeligen sägas vara förhållandet med de pensioner,

som äro tillförsäkrade änkor efter befattningshavare, vilka avses i 5 §

andra stycket. En inom pensionsstyrelsen verkställd utredning rörande dessa

pensioner har givit följande resultat.

För närvarande utgå pensioner till omkring 8,700 sådana änkor. Dessa

pensioners storlek framgår av följande tabell.

Pensionsbelopp.

Antal änkor.

Pensionsbelopp.

Antal änkor.

—100 kronor

836

101—150

»

1,330

151-200

»

1,094

201—250

»

1,020

251—280

149

281—300

268

301—350

775

351—400

»

334

401—450

kronor

242

451-500

480

501—600

»

893

601-700

490

701—800

370

801—900

>

167

901—1,000

»

85

Över 1,000

152.

Enligt gjord beräkning skulle av de enligt andra stycket från avgift undantagna

befattningshavarna något mer än 31,000 vara gifta. Rörande storleken av

de pensioner, som tillförsäkrats dessas änkor, hänvisas till nedanstående tabell.

Pensionsbelopp.

Antal

hustrur.

—100 kronor

311

101—150

»

2,103

151—200

2.438

201—250

»

7,364

251—280

»

732

281—300

»

3,837

301—350

»

5,498

351—400

»

1,419

401—450

562

Pensionsbelopp.

Antal

hustrur.

451—500

kronor

448

501—600

1,265

601—700

917

701—800

1,572

801—900

1,153

901—1,000

»

424

1,001—1,200

572

1,201—1,500

»

443

Över 1,500

»

27.

Att märka är, att storleken av de pensioner, som angivits i den senare

tabellen, i vissa fall är beroende av det antal ålderstillägg, som intjänats av

mannen, då änkepensionen börjar att utgå. I dessa fall har pensionen i tabellen

upptagits med minimibeloppet. I övrigt hänvisas till särskild, inom pensionsstyrelsen

verkställd utredning i ämnet, vilken samtidigt härmed» överlämnas.

Av den förra tabellen inhämtas, att omkring 4,400 eller mer än halva antalet

nu utgående pensioner till änkor efter sådana befattningshavare, som angivas i

5 § andra stycket, till beloppet icke överstiga 280 kronor och omkring 6,500 icke

överstiga 500 kronor. Enligt den senare tabellen hava av hustrur till sådana

befattningshavare omkring 12,900 att vänta en änkepension, icke överstigande

280 kronor, och'' omkring 24,700 en änkepension, icke överstigande 500 kronor.

Av denna utredning torde framgå, att änkepensionerna i regel äro så knappt

tillmätta, att de icke förslå till nödtorftig försörjning åt änkan. Yisserligen kan

hon före sitt giftermål och stundom även någon tid efter detsamma — om nämligen

hennes man vid äktenskapets ingående ännu icke varit ordinarie tjänst
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

<57

Kungl. Maj:t* Nåd. Proposition Nr 184.

innehavare — Lava erlagt pensionsavgifter, men dessas sammanlagda belopp år

i regel då så ringa, att avgiftspensionen blir helt obetydlig, För änkan både

det uppenbarligen varit av vikt, om hon vid inträdande invaliditet eller på sin

ålderdom såsom tillskott till den knappa änkepensionen haft att räkna med en

så stor avgiftspension som möjligt. För hennes man bör det icke hava erbjudit

oöverkomliga svårigheter att erlägga pensionsavgift för henne.

Men om hustrur till de i 5 § andra stycket omförmälda befattningshavarna

skola erlägga pensionsavgift, synes detta ock böra vara fallet i fråga om änkor

efter sådana befattningshavare. Väl kan det synas, som om, då deras änkepensioner

äro otillräckliga, man icke bör betunga dem med pensionsavgifter.

Men dels äro de i detta hänseende icke sämre ställda än flertalet andra från

avgift icke befriade änkor och dels böra de genom arbete kunna bidraga till sin

försörjning, såvida de icke redan äro invalider, i vilket fall de emellertid på den

grund äro undantagna från avgiftsplikt.

Såsom förut i denna skrivelse framhållits, pågår inom pensionsstyrelsen

utredning rörande en omläggning av sättet för pensionernas beräkning och i

samband därmed rörande ändrad fördelning av pensionsavgifterna äkta makar

emellan. Såvitt styrelsen kunnat finna, skulle den ifrågasatta ändringen ingalunda

kunna anses motverka förslaget om avgiftsplikt för nu ifrågavarande hustrur

och änkor.

Fn stor mängd ansökningar om undantagande från avgiftsplikt pa grund

av stadgandet i 5 § sista stycket har behandlats av Kungl. Maj:t. När pensionsstyrelsens

yttrande inhämtades över de första av dessa ansökningar, npprättade

styrelsen och ingav till Kungl. Maj:t ett förslag till huvudgrunder, som

enligt styrelsens mening borde följas vid prövning av sådana ärenden. Genom

de beslut om undantagande från avgiftsplikt, som sedermera av Kungl. Maj:t i

huvudsaklig överensstämmelse med detta förslag fattats, torde^ ett antal av omkring

30,000 personer blivit fritagna från skyldighet att betala pensionsavgift.

Ce sålunda befriade utgöras i allmänhet av befattningshavare i statens och riksdagens

tjänst, kommunala och därmed likställda tjänstemän samt befattningshavare

vid enskilda järnvägar. De största grupperna utgöras av lärare och lärarinnor,

som äro berättigade till understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,

till ett antal av 10,000 ä 12,000 personer samt järnvägstjänstemän

till ett antal av omkring 15,000. ....

Det är således ett ganska stort antal personer, som med tillämpning av 0

§ sista stycket vunnit befrielse från avgiftsplikt.

Redan nu är det förenat med svårigheter att vid avgiftspåföringen hålla

reda på, vilka personer jämlikt 5 § äro undantagna från avgiftsplikt. Och ju

flera grupper bliva undantagna, desto mera ökas svårigheterna. Fara är ock för

handen, att om undantag från avgiftsplikt alltjämt medgivas, hela folkförsäkringen

kommer att söndersplittras.

Då det sålunda av flera skäl synes olämpligt att medgiva befrielse för ett

större antal personer än redan skett, anser sig pensionsstyrelsen böra hemställa,

att 5 § sista stycket pensionsförsäkringslagen upphäves.

Skulle man inskränka sig till att upphäva si^tberörda stycke ävensom sista

raden i andra stycket av 5 §, skulle således från avgiftsplikt fortfarande vara

undantagna dels de i andra stycket angivna befattningshavarna, dels ock de, som

genom särskilda nådiga beslut jämlikt tredje stycket redan medgivits avgiftsbefrielse.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 184.

Yad den senare gruppen angår böra naturligtvis liustrur till och änkor

efter befattningshavare i denna grupp följa samma regler som hustrur till och

änkor efter i andra stycket angivna befattningshavare. Upphäves undantagandet

från avgiftsplikt för de senare, bör det ock upphävas beträffande de förra.

Emellertid blir det i hög grad oegentligt att i övrigt bibehålla de redan på

grund av 5 § sista stycket medgivna undantagen, men borttaga möjligheten att

medgiva nya undantag. Säkerligen finnas och komma framdeles att uppstå nya

grupper, som kunna fordra avgiftsbefrielse med fullt samma fog som redan nu

från avgiftsplikt undantagna. Det skulle mången gång förefalla egendomligt att

icke kunna från avgiftsplikt undantaga t. ex. ordinarie befattningshavare vid

poliskåren i en viss stad, ehuru motsvarande befattningshavare i en annan stad

blivit undantagna. Konsekvensen synes därför fordra, att i samband med upphävande

av 5 § sista stycket Kungl. Maj:t återkallar åtminstone flertalet av sina

med stöd av detta stadgande meddelade beslut om avgiftsbefrielse. Dessa beslut

hava ock med några få undantag avfattats så, att de gälla endast tillsvidare

och intill dess annorledes förordnats.

Nu är det utan vidare klart, att anledningen till medgivande om undantagande

från avgiftsplikt enligt sista stycket är den, att för de sålunda undantagna

personernas pensionering anses vara sörjt på lika betryggande sätt som

för i andra stycket angivna befattningshavares. Därav följer, att, om man återinför

avgiftsplikt för den förra kategorien, det blir svårt att tillfredsställande

motivera, varför den senare skall vara undantagen från avgiftsplikt,

Pensionsstyrelsen skulle ock hälst se, att avgiftsplikten utsträcktes jämväl

till denna kategori befattningshavare. Gent emot övriga medborgare intaga de

visserligen i allmänhet såtillvida en särställning, att de äro i statens tjänst och

att staten i annan ordning tillförsäkrat dem pension. Men denna omständighet

finner pensionsstyrelsen ej vara ett fullgiltig! skäl för att låta dem intaga

en särställning även till den allmänna pensionsförsäkringen.

Då emellertid pensionsstyrelsen anser sig för närvarande icke böra hemställa

om ett upphävande av hela andra stycket i 5 §, beror detta huvudsakligen

därpå, att en sådan åtgärd icke utan vidare torde kunna vidtagas. Den kräver

nämligen, att en del lagar och författningar rörande pensionering av i samma

stycke angivna befattningshavare samtidigt ändras, något som uppenbarligen

måste föregås av nödiga utredningar och taga ej obetydlig tid i anspråk.

Såsom redan antytts finnas bland de jämlikt 5 § sista stycket från avgiftsplikt

undantagna jämväl befattningshavare i statens tjänst. Så länge andra stycket

i 5 § — med undantag av sista raden — bibehålies, torde konsekvensen fordra,

att sistberörda befattningshavare tillsvidare få vara fritagna från skyldighet att

erlägga pensionsavgift.

Dessa befattningshavare äro dels justitieråd och regeringsråd, dels de ordinarie

tjänstemän vid statens järvägar, som blivit befriade från avgiftsplikt genom

nådigt brev den 23 maj 1914, dels, jämlikt nådigt brev den 30 november 1917,

personer, som erlägga avgift till statens järnvägars pensionskassa för pensionering

av icke ordinarie personal, telegrafverkets pensionskassa för pensionering

av verkstads-, förråds- och linjearbetare eller statens vattenfallsverks pensionskassa

för pensionering av icke ordinarie personal, dels ock de kronolänsmän,

vilka undantagits från avgiftsplikt genom nådigt brev den 14 november 1916.

Utgår _ man i likhet med pensionsstyrelsen därifrån, att jämväl 5 § andra

stycket i sin helhet framdeles bör upphävas, torde- de nådiga beslut, varigenom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

(ii)

de fyra här ovan angivna grupperna statstjänare undantag^ från avgiftsplikt,

böra —• utom vad angår vederbörandes hustrur — få gälla endast tillsvidare.

Hyser man åter den uppfattningen, att de, som av staten blivit i annan

ordning tillförsäkrade pension, böra vara undantagna från avgiftsplikt enligt pensionsförsäkringslagen

och att följaktligen bestämmelsen i 5 § andra stycket, utom

vad angår hustrur, bör bibehållas, torde man böra till andra stycket öfverföra de

tre första här ovan angivna grupperna. Annat är förhållandet med de genom

nådiga brevet den 14 november 1916 undantagna kronolänsmännen. Dessa äro

sådana, som icke i enlighet med 18 § första stycket a) i lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension gjort anmälan, att samma

lags bestämmelser må å dem vinna tillämpning. Deras antal är numera helt

obetydligt och de komma efter hand att försvinna, utan att några nya komma

till. Därest de allt framgent skola vara undantagna från avgiftsplikt — varemot

pensionstyrelsen ej har något att erinra — torde detta enklast ordnas på det

sätt, att berörda nådiga brev den 14 november 1916 fortfarande får gälla utom

vad det angår deras hustrur.

Skola nyssberörda tre grupper statstjänare införas i andra stycket, synes

en viss omredigering av detsamma böra äga rum. Till en början vill styrelsen

anmärka, att avsikten med ovanberörda nådiga brev den 23 maj 1914 uppenbarligen

varit att från avgiftsplikt undantaga alla ordinarie tjänstemän vid statens

järnvägar, på vilka icke lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för sådana

tjänstemän ägde tillämpning, men som i annan ordning voro tillförsäkrade skälig

pension. Utöver i nådiga brevet den 23 maj 1914 angivna tjänstemän äro emellertid

numera ytterligare att hänföra dit dels en överdirektör och souschef i järnvägsstyrelsen,

dels överingenjören och chefen för statens järnvägsbyggnader samt

överingenjören och chefen för statens järnvägars huvudverkstäder, dels ock de

personer, som tillhörde den numera upplösta Understödsföreningen Mora—Yänerns

och Östra Värmlands järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa vid den

tid, då staten övertog de Mora -Vänerns järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägar.

För att undvika en uppräkning av dessa olika ordinarie befattningshavare vid

statens järnvägar — en uppräkning, som för övrigt sannolikt snart skulle bliva

ofullständig till följd av framdeles nytillkommande sådana befattningshavare —

torde det vara lämpligt, att såsom en särskild grupp från avgiftsplikt undantagna

i 5 § andra stycket upptaga »ordinarie befattningshavare vid statens järnvägar».

Alla dessa äro för närvarande genom statens försorg i annan ordning tillförsäkrade

pension och detta torde med all säkerhet bliva fallet även i fråga om nya

sådana befattningshavare.

Vidare torde lagen givas en sådan avfattning, att den kan omfatta även

annan extra ordinarie personal i statens tjänst än den i nådiga brevet den 30

november 1917 angivna. Det är nämligen möjligt, att genom statsmakternas beslut

en pensionering, liknande den för nyssberörda personal nu anordnade, kommer

att genomföras jämväl för andra grupper statsanställda, icke ordinarie befattningshavare.

Pensionsstyrelsens förslag rörande ändring av 5 § innebär emellertid som

sagt för närvarande endast, att sista raden i andra stycket och hela tredje stycket

upphävas, men styrelsen har ansett sig böra lämna ovan angivna anvisningar,

för den händelse styrelsens uppfattning, att hela andra stycket om ett par år

borde upphävas, icke skulle vinna gillande.

Därest, såsom pensionsstyrelsen förutsatt, Kungl. Maj:t skulle komma att

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

återkalla flertalet av sina jämlikt 5 § sista stycket meddelade beslut om undantagande

från avgiftsplikt, bör detta dock enligt pensionsstyrelsens mening i regel

icke verkställas omedelbart efter det den föreslagna lagändringen trätt i kraft.

Man bör allt efter de förhållanden, som för olika pensionskassor göra sig gällande,

medgiva en övergångstid för att bereda dem tillfälle att vidtaga de ändringar i

sina reglementen och pensionsavgifter, som kunna befinnas nödiga med hänsyn

till de försäkrades återinförda skyldighet att erlägga avgifter jämväl till den allmänna

pensionsförsäkringen.

Yad angår de ekonomiska verkningarna för pensionsförsäkringen av ett bifall

till pensionsstyrelsens ifrågavarande förslag vill styrelsen påpeka följande.

Det har redan antytts, att styrelsen har för avsikt att i en nära framtid föreslå

en omläggning av pensionernas beräkning, som vilar på rent försäkringstekniska

grunder. Skulle denna reform under de närmaste åren genomföras, skulle de

föreslagna ändringarna i 5 § icke medföra någon extra kostnad. Skulle åter pensionerna

utgå efter nu gällande grunder, har det beräknats, att upphävandet av

o § andra stycket sista raden skulle för pensionsförsäkringsfonden medföra en

kostnad, vars kapitalvärde den 1 januari 1919 skulle utgöra omkring 200,000 kronor.

Ett upphävande av tredje stycket skulle under sist angivna förutsättning

också, ehuru helt obetydligt, öka försäkringskostnaden, men detta skulle icke

spela någon avsevärd roll för försäkringens ekonomi. Alla nu genom särskilda

beslut från avgiftsplikt undantagna hava för övrigt medtagits bland avgiftsbetalarna

vid uppgörandet av de ekonomiska beräkningarna för försäkringen.

Slutligen kan anmärkas, att ett bifall till styrelsens förslag om ändring av

5 § måste åtföljas av en jämkning i ordalagen i 14 § andra stycket.

6 §•

Utöver de ändringar i denna paragraf, som föranledas av ett bifall till styrelsens

under II och ill här ovan framställda förslag, torde i sammanhang med

den nedan ifrågasatta ändringen i 32 § första och andra styckena en mindre omformulering

erfordras av 6 § sista stycket.

7 §•

I anslutning till den föreslagna ändrade lydelsen av 6 § bör det i 7 § angivna

lägsta belopp, till vilket årliga värdet av naturaförmåner, som räcka till

full om än torftig försörjning för kvinna, får uppskattas, höjas från 280 till 283

kronor. Därjämte torde med hänsyn till de föreslagna bestämmelserna om pensionstillägg

för barn begreppet inkomst i 7 § andra stycket behöva något förtydligas.

8 §•

Som bekant har pensionsstyrelsen sedan några år tillbaka medel till sitt

förfogande för vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet.

Styrelsen lämnar ock numera i avsevärd omfattning bidrag till sjukvård och

yrkesutbildning åt sådana medellösa eller mindre bemedlade personer, som äro

därav i behov och som eljest skulle falla pensionsförsäkringen till last.

Stundom kan inträffa, att, sedan en person på grund av varaktig oförmåga

till arbete beviljats pension, det efter längre eller kortare tids förlopp befinnes

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 184.

71

möjligt att genom sjukvård eller yrkesutbildning göra honom till självförsörjare.

Anslår då pensionsstyrelsen medel till sjukvård eller yrkesutbildning åt honom,

bör under (ten tid, han med bidrag från styrelsen åtnjuter vård eller utbildning,

pensionen i regel icke utgå. Han erhåller ju under denna tid från pensionsstyrelsen

medel, som vanligen överstiga pensionen. Att tvinga honom att använda

pensionen till sjukvård eller yrkesutbildning torde svårligen låta sig göra. Har

han anhöriga, som för sitt uppehälle äro beroende av honom, synes det rimligt,

att dessa i vissa fall kunna få under tiden uppbära hela eller eu del av pensionen.

Då det är pensionsstyrelsen och ej pensionsnämnd, som fattar beslut om

bidrag till sjukvård och yrkesutbildning, bör det uppenbarligen ankomma på

styrelsen att i sammanhang med fattandet av dylikt beslut bestämma, om pensionen

skall upphöra att utgå och om eventuellt pensionstagarens anhöriga skola

under vårdtiden få uppbära pensionen eller en del därav.

Pensionsstyrelsen får därför hemställa, att till 8 § ett nytt stycke fogas av

innehåll, att, om pensionstagare med bidrag från pensionsstyrelsen åtnjuter sjukvård

eller yrkesutbildning, styrelsen äger med hänsyn till föreliggande omständigheter

förordna, att pensionen under tiden icke skall utgå, samt att, om han

har anhöriga, vilka för sitt uppehälle äro beroende av honom, styrelsen må medgiva

dem att under samma tid uppbära pensionen eller en del därav.

Ej sällan inträffar, att personer vägra att emottaga av pensionsstyrelsen

framställt erbjudande om bidrag till sjukvård eller yrkesutbildning, men yrka

bestämt på att erhålla pension. Då de icke mot sin vilja kunna tvingas att

underkasta sig sjukvård eller yrkesutbildning och då de utan sådan åtgärd i regel

äro eller i den närmaste framtiden komma att bliva ur stånd att försörja sig,

har man ofta svårt att avgöra, huru rätteligen skall förfaras med pensionsansökningen.

Till en början är klart, att i många sådana fall pension ej bör beviljas.

Så t. ex. om vederbörande icke kan anföra något giltigt skäl för sin vägran. I

andra fall åter ställer sig saken mer eller mindre svår att avgöra. Lagen innehåller

icke några föreskrifter i ämnet, helt naturligt för övrigt, då först efter

lagens tillkomst pensionsstyrelsen tillerkänts rätt att bevilja bidrag till sjukvård

och yrkesutbildning.

Emellertid synes det vara väl av behovet påkallat att genom ett lagstadgande

tillerkänna pensionsstyrelsen rätt att med hänsyn till föreliggande förhållanden

i dylika fall avslå en pensionsansökan, eventuellt bestämma att pension skall utgå

med nedsatt belopp. På så sätt beredes styrelsen möjlighet att med större utsikt

till framgång få vederbörande att underkasta sig sjukvård eller yrkesutbildning

i fall, där de äro ovilliga därtill.

Att uppställa detaljerade föreskrifter, huru förfaras skall med pensionsansökningar

i dylika fall, torde näppeligen låta sig göra; därtill äro förhållandena

alltför växlande. Främst gäller det naturligtvis att avgöra, huruvida det skäl,

som anförts för vägran, kan anses utgöra giltig anledning eller ej. Såsom en

förutsättning för att i nu förevarande fall förvägra en sökande pension synes

dock böra föreskrivas, att han gjorts uppmärksam på denna påföljd, men likväl

vidhåller sin vägran.

Pensionsstyrelsen får alltså föreslå, att ytterligare ett tillägg göres till 8 §

av innehåll att" i fall, som här ovan antytts, pension må kunna tillsvidare helt

eller delvis förvägras en sökande, under förutsättning att han gjorts uppmärksam

på denna påföljd.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

Emellanåt förekomma fall, där man från början kan förutse, att en person

på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte är ur stånd att försörja sig under ett

eller flera år framåt. I vissa av dessa fall är det sannolikt, att han efter denna

tids förlopp kan försörja sig, i andra är detta från början omöjligt att bedöma.

Beträffande t. ex. en person, som blivit sinnessjuk, måste han ofta stå under

observation flera år, innan läkaren med någon större grad av säkerhet kan avgöra,

huruvida sjukdomen är obotlig eller övergående, d. v. s. huruvida den sjuke

är varaktigt oförmögen till arbete eller ej. Många personer finnas, som på grund

av klen hälsa, lyte eller vanförhet väl skulle kunna försörja sig, om de — stundom

efter särskild yrkesutbildning — kunde erhålla en för dem speciellt lämpad

sysselsättning, men för vilka det är förenat med stora, kanske oöverstigliga svårigheter

att få en sådan.

Yissa skäl tala för, att i dylika fall pension beviljas för viss, redan från

början begränsad tid, som vore så avpassad, att efter dess förlopp med större

säkerhet kunde avgöras, huruvida personen verkligen kunde betraktas såsom invalid

i lagens mening eller ej.

Pensionsstyrelsen har ock varit betänkt på att framlägga förslag om lagändring

i sådan riktning, men efter närmare övervägande ansett sig böra avstå

därifrån. Saken torde i flertalet fall kunna tillfredsställande ordnas utan dylik

lagändring, helst om, såsom här nedan under 31 § föreslås, pensionsstyrelsen

tillerkännes befogenhet att i vissa fall förordna, att redan beviljad pension tillsvidare

i avvaktan på ärendets närmare prövning icke skall utbetalas. Intages

därjämte i lagen, såsom ock här ovan föreslagits, en bestämmelse, att pensionsstyrelsen

äger förordna, att pension icke skall utgå för tid, under vilken någon

med bidrag från styrelsen åtnjuter sjukvård eller yrkesutbildning, avhjälpes även

därigenom i någon mån behovet av pension för begränsad tid.

Sådana fall, som nu senast berörts, torde ofta kunna behandlas så, att pension

visserligen i vanlig ordning beviljas, men att fallet efter viss tids förlopp

genom pensionsstyrelsens försorg göres till föremål för förnyad grundlig undersökning

för att avgöra, huruvida pensionen fortfarande bör utgå eller, med tillämpning

av 8 § första stycket och eventuellt det nu föreslagna tillägget till 31 §,

indragas.

10 §.

Enligt denna paragraf skall en åttondel av kostnaden för pensionstilläggen

fördelas mellan samtliga kommuner sålunda, att varje kommun bestrider åttondelen

av pensionstillägget för pensionstagare, som var i kommunen mantalsskriven

vid den tid, från vilken tillägget bestämts att utgå, och att, där tillägget blivit

jämlikt 8 § ökat, åttondelen av ökningen bestrides av den kommun, i vilken

pensionstagaren då var mantalsskriven. Denna föreskrift, som föreslogs i nådiga

propositionen till 1913 års riksdag och av riksdagen oförändrad antogs, är endast

såtillvida avvikande från ålderdomsförsäkringskommitténs förslag, att enligt detta

en tredjedel av kostnaden för pensionstilläggen skulle på angivet sätt fördelas

mellan kommunerna.

1 sina motiv anför kommittén, bland annat, att då enligt förslaget pension

enligt 31 § skulle utgå från den dag, rätt till pension inträtt, och då detta ansåges

hava skett den dag, pension söktes, såvida ej annat förhållande visades,

pensionen i allmänhet komme att löpa från och med ansökningsdagen.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majris Nåd. Proposition Nr 184. 73

Kommittén anför vidare: »Under vissa förhållanden kan dock inträffa, att

dessa tidpunkter icke sammanfalla. Då emellertid vid pensionens uträknande

tillika fastställes den dag, från vilken pensionen skall löpa, bär kommittén ansett

det leda till större reda och enkelhet att anknyta kommunens delaktighet i kostnaden

till den senare tidpunkten, eu anordning, som även kommer att underlätta

pensionsrådets uträknande av kommunernas andelar i pensionskostnaden. I anslutning

till vad nu blivit nämnt om beviljande av pensionstillägg har föreslagits,

att, där tillägget blivit ökat, tredjedelen av ökningen bestrides av den kommun,

i vilken pensionstagaren då var mantalsskriven. Den kommun, som beviljat pensionstillägg

eller ökning därav, kommer med tillämpning av de föreslagna stadgandena

att själv få vidkännas en tredjedel av kostnaden. Härigenom har kommittén

trott sig giva ytterligare en garanti för en omsorgsfull provning av dessa

ärenden.»

Det förefaller emellertid, som om vad kommittén i de två sista meningarna

anfört ej rätt väl står i överensstämmelse med paragrafens ordalag och kommitténs

motivering i övrigt. Uttalandena i dessa två sista meningar — och även

vad kommittén anfört i sitt betänkande del I sid. 122 och 123 under motiven

till 29 § samt jämväl i viss mån särskilda utskottets n:r 1 vid 1913 års riksdag

utlåtande vid 10 § pensionsförsäkringslagen — synas nämligen vila på den för.

utsättningen, att föreskrivet bidrag till pensionstillägg alltid skulle lämnas av den

kommun, vilkens pensionsnämnd beviljat pensionstillägget eller ökningen därav.

Pensionsstyrelsen har ock den uppfattningen, att eu dylik anordning är den

ojämförligt bästa och mest praktiska samt, enligt vad erfarenheten redan givit

vid handen, nära nog den enda möjliga.

Till en början har man, såsom ock kommittén framhållit, större säkerhet

för en omsorgsfull prövning av ett pensionsärende, om den kommun skall bidraga

till pensionstillägget, vilkens pensionsnämnd behandlar ansökningen, än om det

vore eu annan kommun, som skulle vidkännas sådan kostnad. Kommun äger

vidare rätt att söka ändring i pensionsnämnds beslut. Denna rätt skulle säkerligen

i regel vara illusorisk i sådana fall, där en annan kommun än den, vilkens

pensionsnämnd behandlat ärendet, skulle betala eu del av pensionstillägget. Den

förra kommunen torde nämligen ytterst sällan före besvärstidens utgång få kännedom

om beslutet. Det av styrelsen förordade sättet medför slutligen en lättnad

i styrelsens arbete att påföra de olika kommunerna och landstingen deras andelar

i pensionskostnaden. Det kan nämligen eljest i vissa fall vara förenat med rätt

stort besvär att utröna, inom vilken kommun vederbörande varit mantalsskriven

det år, under vilket pensionen skall börja att utgå. Denna svårighet kommer

visserligen att minskas om ett par år genom den år 1917 vidtagna ändringen i

4 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av pensionsförsäkringslagen,

jämförd med 31 § i sistnämnda lag, men samtidigt kommer det

ock att falla sig allt mer naturligt att den kommun, vilkens nämnd beviljar pensionen,

jämväl bidrager till pensionstillägget. Den kommun, där pensionstagaren

varit mantalsskriven året förut, har han då redan lämnat, och det är givetvis en

viss sannolikhet för att han en tid framåt skall kvarstå i den kommun, där han

sedan blivit mantalsskriven.

På anförda skäl får pensionsstyrelsen hemställa om annan formulering av

10 §. Jämväl torde i sådant fall med hänsyn till föreslagen ändring av 19 §

erfordras ett förtydligande tillägg till 10 §.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 164 höft. (Nr 184.)

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 184.

14 §.

Såsom redan förut anmärkts, måste vid bifall till pensionsstyrelsens förslag

om ändring av 5 § en jämkning ske av ordalagen i 14 § andra stycket.

16 §.

I utlåtande, som avgavs med anledning av en vid 1917 års riksdag väckt

motion (n:r 6 i A. k.) om viss ändring i 16 § första stycket, framhöll pensionsstyrelsen,

att det såväl för pensionsförsäkringen som för den enskilde skulle

vara synnerligen fördelaktigt, om styrelsen kunde medgivas befogenhet att, även

om ändring icke sökts, verkställa nödig rättelse av oriktig avgiftspåföring och

föranstalta om den återbetalning, som därav kunde föranledas. Såsom skal härför

anförde styrelsen, att vid den inom styrelsen försiggående granskningen av

förteckningarna enligt 14 § uppenbara felaktigheter vid avgiftspåföringarna ofta

upptäcktes samt att det under nuvarande förhållanden icke läte sig göra att rätta

dessa felaktigheter. En befogenhet för styrelsen att i sådana fall vidtaga rättelse

hade visat sig vara i hög grad önskvärd.

Sammansatta stats- och lagutskottet, till vars behandling nyssberörda

motion hänskjuta, framhöll i sitt över motionen avgivna utlåtande, att i ett stort

antal fall, då avgift blivit felaktigt påförd, detta först lomme till synes vid den

granskning av förteckningarna enligt 14 §, som verkställdes inom pensionsstyrelsen.

Då emellertid denna fråga föll utom ramen för yrkandet i motionen,

ansåg sig utskottet icke böra upptaga till behandling jämväl frågan om ändring

av gällande bestämmelser därhän, att pensionsstyrelsen skulle medgivas dylik

befogenhet, oaktat starka skäl kunde anföras för att en lagändring i antydd riktning

skulle vara av ett framträdande behov påkallad.

Styrelsen anser sig nu böra ånyo hemställa om en dylik lagändring, därvid

styrelsen tillika föreslår sådan avfattning av 16 §, att därav tydligen framgår,

att på grund av nationalitet beroende frågor om avgiftsplikt jämväl falla under

styrelsens prövning,

Den invändningen skulle måhända kunna göras, att då, såsom under D

här ovan framhållits, ett förslag till omläggning av nu gällande ordning för påföring

och uppbörd av pensionsavgifter snart är att förvänta, någon ändring ej

dessförinnan borde göras i 16 §. Styrelsen vill emellertid betona, att det av

praktiska skäl är av stor vikt för styrelsen att snarast möjligt erhålla utsträckt

befogenhet att verkställa rättelse vid felaktig avgiftspåföring. Tillerkännes styrelsen

dylik befogenhet, bör emellertid tillika stadgas, att styrelsen i sådant fall

icke må vidtaga rättelse, innan den, saken rör, lämnats tillfälle att yttra sig.

Även beträffande sista stycket av denna paragraf har en ändring visat sig

önsklig. Pensionsstyrelsen syftar på den bestämmelse, som tillerkänner pensionsnämndsordförande

rätt att under viss förutsättning fatta beslut om avgiftsbefrielse.

Denna förutsättning består däri, att, sedan pensionsavgift påförts en

person, sådant förhållande för honom inträtt, att han, då avgiften skall erläggas,

bör undantagas från avgiftsplikt.

Det har visat sig, att pensionsnämndsordförandena i ett mycket stort antal

fall missuppfattat eller varit tveksamma om sin befogenhet att meddela befrielsebeslut.

Då pensionsnämndsordförandenas antal uppgår till omkring 2,650, är det

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj.ts Nåd. Proposition Nr 184.

75

vidare ganska förklarligt, att vid meddelandet av dylika beslut olika principer

tillämpas av olika ordförande, ehuru pension sstyrelsen genom utsända meddelanden

sökt motverka dylika ojämnheter. Skulle ett dylikt, av en pensionsnämndsordförande

meddelat beslut vara oriktigt och åtnöjes vederbörande ej

med detta beslut, kan frågan visserligen hänskjutas till pensionsnämnden, vars

beslut i sin ordning kan överklagas hos pensionsstyrelsen. Men om, såsom i

allmänhet är fallet, frågan icke hänskjutes till pensionsnämnden, torde i regel

den enda utvägen att få beslutet ändrat vara, att ett ingripande sker på initiativ

från pensionsstyrelsen. Emellertid är det ingalunda säkert, att styrelsen upptäcker,

att ett fel blivit begånget, och i alla händelser kan en sådan upptäckt

ske först lång tid efter det felaktiga beslutets meddelande, vilket givetvis ock är

ägnat att medföra olägenheter.

Det synes därför vara av behovet påkallat, att även i fråga om sådana fall,

som avses i sista stycket av 16 §, pensionsstyrelsen blir den myndighet, som

i första hand har att fatta beslut om avgiftsbefrielse. Beträffande tid och ordning

för ändringssökandet och vad därmed i övrigt äger sammanhang torde böra

gälla vad i 16 § första stycket nu stadgas angående ändring av taxeringsnämnds

beslut i fråga om tillämpning av bestämmelserna i 5 §.

19 och 20 §§.

Varje kommun skall i regel utgöra ett pensionsdistrikt, dock att, om två

eller flera socknar på landet hava gemensam kommunalförvaltning, de samfällt

skola utgöra ett distrikt. År detta senare icke fallet, tillåter icke lagen sammanslagning

av två eller flera kommuner till ett pensionsdistrikt. En sådan sammanslagning

skulle dock stundom vara önsklig beträffande kommuner med ringa

folkmängd. Enligt Sveriges officiella statistik fullnog den 31 december 1916

icke mindre än 386 landskommuner, vilkas invånarantal understeg 500, nämligen

25 kommuner med 100—199 invånare, 83 med 200—299 invånare, 128 med 300

—399 invånare och 150 kommuner med 400—499 invånare. De flesta av samtliga

dessa kommuner eller 249 voro belägna inom Gottlands, Malmöhus, Älvsborgs

och Skaraborgs län.

Olägenheterna av så små pensionsdistrikt hava visat sig vara ganska stora.

Ofta har det varit svårt att där finna eu person med förmåga att på ett tillfredsställande

sätt fullgöra uppdraget att vara ordförande i pensionsnämnden. Nämnden

i ett sådant distrikt har vidare i regel ett så ringa antal ärenden att behandla,

kanske endast ett par om året, att den svårligen kan vinna intresse för

saken eller nödig erfarenhet vid handläggningen av pensionsansökningar. Pensionsstyrelsen

har därför ansett sig böra föreslå den ändring av 19 §, att möjlighet

beredes för sammanslagning av två eller flera kommuner till ett pensionsdistrikt.

I sammanhang därmed föreslås ock en komplettering av 10 §.

Yad i 19 § stadgas rörande beslut om fördelning av kommun i två eller

flera pensionsdistrikt samt om underställande av sådant beslut torde jämväl böra

gälla beträffande sammanslagning av kommuner till ett pensionsdistrikt.

Tydligt är, att ett beslut om dylik sammanslagning jämväl måste innefatta

överenskommelse vederbörande kommuner emellan rörande fördelningen av sådana

kostnader, som omförmälas i 23 och 26 §§.

Vid bifall till förslaget om ändring av 19 § torde i 20 § böra intagas en

föreskrift, att, om två eller flera kommuner sammanslagits till ett pensionsdistrikt,

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 184.

minst en ledamot i pensionsnämnden jämte en suppleant för denne skall utses

av varje sådan kommun. Genom en dylik bestämmelse torde man vinna full

säkerhet för nödig personalkännedom hos nämnden. Då ledamöternas antal

skulle kunna överstiga kommunernas, torde det få ankomma på Kungl. Maj:ts

befallningshavande att, efter kommunernas hörande, i övrigt bestämma, huru många

ledamöter jämte suppleanter varje kommun skall välja. Därvid synes folkmängden

inom de olika kommunerna böra i främsta rummet vara avgörande.

För att vinna trygghet att i ett sådant genom sammanslagning bildat pensionsdistrikt

vederbörande kommun alltid är representerad vid nämndsammanträde,

bör 24 § kompletteras med ett stadgande att i sådant fall ärende, som rör viss

kommun, ej får handläggas, där icke minst en ledamot från denna kommun är

tillstädes.

Pensionsstyrelsen anser sig ytterligare böra föreslå den jämkning av bestämmelserna

i 20 §, att Kungl. Majrts befallningshavande uttryckligen medgives rätt

att återkalla meddelat förordnande såsom ordförande i pensionsnämnd eller

suppleant för denne före utgången av den fyraårsperiod, för vilken förordnandet

gäller. Det har nämligen inträffat, att person, som förordnats till ordförande

i pensionsnämnd, snart nog visat sig mindre lämplig för uppdraget. Den, som

utses till hans efterträdare, bör emellertid icke förordnas för längre tid än intill

utgången av löpande fyraårsperiod.

23 §.

Den tid av minst 14 dagar, som skall förflyta mellan kungörandet av ett

pensionsnämndssammanträde och själva sammanträdet, särskilt i städer och till

ytinnehållet små landskommuner, har visat sig vara onödigt lång. En vecka bör

där vara nog. För stora landskommuner är dock en vecka måhända väl kort.

Styrelsen far nu hemställa, att uttrycket »minst fjorton dagar förut» i paragrafens

första stycke utbytes mot »minst en vecka föi''ut». Ordföranden har

då möjligheten att med hänsyn till de lokala förhållandena bestämma kungörelsetidens

längd.

Från många hall förspörjas klagomål däröver, att, när suppleanten för ordföranden

skall i dennes ställe leda förhandlingarna vid pensionsnämnds sammanträde,

suppleanten visar sig synnerligen obevandrad i tillämpningen av pensionsförsäkringslagen,

detta på den grund att han så sällan deltager i nämndens sammanträden.

Det lär till och med hava förekommit fall, där suppleanten fått tjänstgöra

som ordförande, ehuru han varit den ende av de närvarande, som aldrig

förut bevistat ett nämndssammanträde. Att detta är ett betänkligt missförhållande

är uppenbart. Ett sätt att råda bot härför synes vara, att Kungl. Maj:ts befallningshavande

till suppleant utser en ordinarie ledamot av pensionsnämnden.

Lagen^ lägger icke något hinder däremot och denna utväg lär ock hava anlitats

på många håll. Pensionsstyrelsen söker jämväl verka för ett sådant förfarande.

Att genom en lagbestämmelse fastslå, att till suppleant för ordförande alltid

skall utses en ordinarie ledamot av nämnden, torde måhända icke vara välbetänkt.

Kungl. Maj:ts befallningshavande torde stundom komma att utse suppleant för

ordföranden, innan ännu kommunen valt ledamöter för nästa fyraårsperiod; och

eu person utom nämnden, t. ex. en förutvarande pensionsnämndsledamot, kan

givetvis ofta vara lämplig suppleant för ordföranden. För att emellertid i lagen

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

77

få ett uttryck för önskvärdheten av att till suppleant för ordföranden gärna bör

utses en ledamot i nämnden, vill styrelsen hemställa, att 23 § andra stycket

gives en något ändrad formulering.

24 §.

Yid bifall till pensionsstyrelsens förslag om ändring av 19 § bör 24 § första

stycket kompletteras på förut angivet sätt. Jämväl tredje stycket i 24 § behöver

kompletteras med vissa bestämmelser rörande böter för förfallolös utevaro från

pensionsnämndssammanträde i pensionsdistrikt, som bildats genom sammanslagning

jämlikt 19 § av två eller derå kommuner.

20 §.

Yad denna paragraf innehåller i första, tredje och fjärde styckena synes

vara av beskaffenhet att snarare hava sin plats i en på administrativ väg utfärdad

instruktion än i en av Konung och riksdag stiftad lag. Pensionsstyrelsen

anser därför lämpligt, att dessa stycken uteslutas ur paragrafen och ersättas med

ett allmänt stadgande, att pensionsnämnds ordförande har att ställa sig till efterrättelse

bestämmelserna i pensionsförsäkringslagen och de föreskrifter i övrigt,

som rörande hans åliggande må av Konungen meddelas.

28 §.

Beträffande första stycket av denna paragraf föreslås, att några ord uteslutas

av skäl, som närmare angives under 30 § här nedan.

29 §.

Under 30 § här nedan föreslår pensionsstyrelsen, att ansökning rörande

avgiftspension i visst fall skall genom pensionsnämndens ordförande översändas till

styrelsen utan att behöva behandlas av nämnden. Yid bifall härtill kräves en

omformulering av 29 § första stycket. Enligt dess nuvarande lydelse skall ansökning

rörande pension alltid göras hos pensionsnämnd. Det torde för ändamålet

vara tillfyllest, om ordalagen ändras så, att dylik ansökning skall ingivas

till pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt, där sökanden senast

blivit mantalsskriven. Detta torde för övrigt icke innebära någon ändring i sak.

Yissa av bestämmelserna i andra och tredje styckena av denna paragraf

synas vara överflödiga. Ett stadgande att ansökningen skall avfattas enligt fastställt

formulär och att vid densamma skall fogas prästbevis likaledes enligt fastställt

formulär synes vara tillräckligt. Genom nådigt brev den 24 oktober 1913

har Kungl. Maj:t förklarat hinder icke möta för pensionsstyrelsen att fastställa,

bland annat, de i 29 § angivna formulär till ansökning rörande pension. Och

styrelsen kommer givetvis såsom hittills städse att tillse, att dessa formulär avfattas

kå, att ansökningarna komma att såvitt möjligt innehålla alla för deras

avgörande nödiga upplysningar. Formulär till prästbevis har fastställts genom

nådig kungörelse den 12 juni 1914.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

Godkännes pensionsstyrelsens under 30 § framställda förslag om en förenklad

behandling av vissa ansökningar rörande avgiftspension, torde formulären

för sådana ansökningar kunna göras synnerligen enkla. Enligt 29 § måste även ansökningar

om enbart avgiftspension innehålla upplysning om sökandens arbetsförmåga,

även om han uppnått 67 års ålder, detta med hänsyn till statistiken enligt ålderdomsförsäkringskommitténs

motivering. Pensionsstyrelsen kan dock icke finna, att

det skulle vara av vidare värde ur statistisk synpunkt att få reda på en pensionssökande

sextiosjuårings arbetsförmåga, då man i alla händelser i allmänhet

icke erhåller kännedom om tidpunkten för senare inträdd arbetsoförmåga. Den

ifrågavarande uppgiften skulle för övrigt i regel icke lämna någon ny upplysning.

Har nämligen en person blivit arbetsoförmögen före 67 års ålder, bör redan i

samband därmed avgiftspension hava börjat utgå och avgiftsbetalningen upphört;

har så icke skett, bör han vid 67 års ålder fortfarande vara arbetsför.

Pensionsstyrelsen finner det fördenskull onödigt att i nu omförmälda fall

fordra upplysning i pensionsansökningen om sökandens arbetsförmåga.

30 §.

Enligt denna paragraf skola alla ansökningar om pension först behandlas

av pensionsnämnd och detta är naturligtvis nödvändigt i alla sådana fall, där

pensionsrätten är beroende av, huruvida den sökande är att betrakta såsom till

arbete varaktigt oförmögen eller ej. Så är förhållandet, så snart någon söker

pension före uppnådd pensionsålder samt så* snart någon gör anspråk på pensionstillägg.

I senare fallet skall dessutom alltid en inkomstberäkning göras och

därtill är pensionsnämndens medverkan ofrånkomlig.

Annat är förhållandet, om någon söker endast avgiftspension enligt 6 §

eller pension enligt 34 § och till stöd för sin ansökning icke åberopar varaktig

oförmåga till arbete. Där gäller det allenast att fastställa den sökandes ålder

och därför kräves icke någon behandling i pensionsnämnd. Naturligtvis måste

här ock göras en tillförlitlig undersökning rörande de av sökanden i behörig tid

erlagda pensionsavgifterna, men möjlighet därtill har endast pensionsstyrelsen,

icke pensionsnämnden.

Det förefaller därför vara en alldeles onödig omgång att i dylika fall låta

ansökningarna behandlas av nämnden. Sådana ansökningar, avfattade enligt ett

synnerligen enkelt formulär, böra dock i ordningens intresse ingivas till pensionsnämndsordföranden,

men dennes befattning med dessa ansökningar synes böra

inskränkas därtill, att han ser till att allt är i sin ordning samt därefter skyndsamt

översänder dem till pensionsstyrelsen för avgörande. Liksom andra pensionsansökningar

böra även dessa alltid vara åtföljda av prästbevis enligt fastställt

formulär.

Det här föreslagna förenklade förfaringssättet beträffande vissa ansökningar

bör medföra lättnad i arbetet för alla myndigheter, även för pensionsnämndsordförandena,

vilka icke vidare skulle behöva föredraga dessa ansökningar i nämnden.

Då varken nämnden eller ordföranden fattar beslut över dylika ansökningar,

kan här icke förekomma sådant anslag och sådant meddelande av besked, som

omnämnes i 26 § sista stycket, ej heller kan det här bliva fråga om besvär enligt

28 § första stycket. Däremot bör naturligtvis ordföranden införa även dessa

ansökningar i ett register.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

79

Nu kan anmärkas, att, då enligt 28 § andra stycket klagan över pensionsstyrelsens

beslut ej får föras av enskild sakägare, denne saknar möjlighet att söka

ändring i beslut i sådana pensionsärenden. Detta är visserligen sant, men å

andra sidan bör han genom en ny ansökan hos pensionsstyrelsen kunna få rättelse

i beslutet, om han kan påvisa, att ett fel verkligen blivit begånget.

Pensionsstyrelsen får därför föreslå, att det i 30 § stadgade förfarandet för

behandling av pensionsansökningar ändras i ovan antydd riktning i fråga om ansökningar

om allenast pension på grund av erlagda avgifter enligt 6 eller 34 §,

där till stöd för ansökningen icke åberopas varaktig oförmåga till arbete.

Beträffande övriga pensionsansökningar torde det nuvarande förfarandet böra

bibehållas.

I 28 § första stycket sista punkten stadgas, att över inkomna besvär nämnden

skall avgiva yttrande, varefter handlingarna i ärendet skola av ordföranden

så snart ske kan insändas till pensionsstyrelsen. Enligt 30 § andra stycket skall

efter besvärstidens utgång beslutet i ärendet jämte tillhörande handlingar av

ordföranden ofördröjligen översändas till pensionsstyrelsen. Detta senare stadgande

står, åtminstone efter orden, ej i full överensstämmelse med det förra.

Eör att undanröja denna oegentlighet torde orden »varefter handlingarna i ärendet

av ordföranden så snart ske kan insändas till pensionsstyrelsen» böra uteslutas

ur 28 § och i stället ordalagen i 30 § andra stycket något kompletteras och förtydligas.

Av bestämmelserna i 30 § framgår, att pensionsstyrelsen icke i andra fall

än där besvär anförts kan rätta av pensionsnämnd fattade, mot lagen stridande

beslut, felaktigheterna må vara än så uppenbara. Det återstår då icke annan

utväg än att återförvisa ärendet till nämnden.

Vid granskning av pensionsärenden händer ej sällan, att pensionsstyrelsen

upptäcker ett uppenbart fel vid inkomstberäkningen — t. ex. att felräkning ägt

rum, att värdet av bostadsförmån utan giltig anledning upptagits eller uteslutits,

att en inkomstpost tydligen uteglömts o. s. v. Medgives felet eller är detsamma

eljest alldeles uppenbart, synes pensionsstyrelsen under vissa förutsättningar böra

tillerkännas befogenhet att utan återförvisning rätta det felaktiga beslutet. Den

viktigaste förutsättningen torde vara den, att, om sökanden genom den ändrade

inkomstberäkningen skulle bliva utan pension eller erhålla lägre sådan än enligt

det felaktiga beslutet, hans yttrande i saken först måste infordras. Har han därvid

intet att erinra, torde saken kunna betraktas som klar. Bestrider han, att

beslutet är felaktigt och anför han därför sannolika skäl, som icke kunna utan

vidare vederläggas, torde ärendet böra i vanlig ordning återförvisas till nämnden.

Stundom kan det vara erforderligt att, innan pensionsstyrelsen fattar sitt beslut,

infordra yttrande av styrelsens ombud eller annan, som saken kan röra. Givetvis

bör alltid pensionsnämndens ordförande lämnas tillfälle att yttra sig.

Såsom en ytterligare förutsättning torde enligt styrelsens mening böra föreskrivas

en viss gräns, utöver vilken rättelse utan återförvisning ej får ske. Huruvida

och i så fall var en sådan gräns bör sättas, kan vara föremål för olika meningar.

Det synes emellertid styrelsen, som om rättelsen ej borde i allt för hög

grad få inverka på den blivande pensionens storlek, och styrelsen har med hänsyn

härtill tänkt sig, att felet vid inkomstberäkningen icke lämpligen bör överstiga

ett belopp av 50 kronor, för gift par 100 kronor, för att pensionsstyrelsen

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 184.

skall äga att utan återförvisning vidtaga rättelse. Föreligger endast en felräkning,

synes någon gräns icke behöva sättas.

Ett bifall till detta pensionsstyrelsens förslag skulle medföra stora fördelar.

Antalet ärenden, där dylika felaktigheter i nämndsbesluten förekomma, är jämförelsevis

stort. En återförvisning av ett sådant ärende förorsakar ett avsevärt

dröjsmål med ärendets slutliga avgörande, ofta ett halvår eller mer. När ett sådant

fel efter av pensionsstyrelsen framställd förfrågan hos pensionsnämndens

ordförande erkänts, hemställer ej sällan denne, att styrelsen måtte utan återförvisning

ratta felet. Styrelsen anser sig emellertid i regel icke befogad därtill.

Under de förutsättningar, som här ovan angivits, synas några berättigade

invändningar knappast kunna framställas emot att tillerkänna pensionsstyrelsen

föreslagen befogenhet. “Visserligen kringskäres därigenom till synes den enskildes

möjlighet att anföra besvär — han får ju ej besvära sig över pensionsstyrelsens

beslut — men styrelsen skall alltid först inhämta hans yttrande, så snart

hans rätt genom ett av styrelsen fattat beslut om rättelse av inkomstberäkningen

lian tänkas lida intrång, och styrelsen kommer helt visst städse att taga all möjlig

hänsyn till av honom framställda, berättigade invändningar.

Yid bifall till pensionsstyrelsens under 8 § framställda förslag, att styrelsen

direkt skulle kunna förordna, att pension icke skall utgå under den tid, en pensionstagare

med bidrag från styrelsen åtnjuter sjukvård eller yrkesutbildning,

torde en jämkning av ordalagen.i 30 § sista stycket vara erforderlig.

31 §.

Enligt 30 § sista stycket gäller vad om ansökning rörande pension samt om

handläggning av sådant ärende _ stadgats i tillämpliga delar jämväl om ärende

rörande ökning, minskning eller indragning av pension. I fråga om ökning eller

minskning av pension gäller ock i tillämpliga delar vad i 31 § stadgats om den

tid, under vilken pension skall utgå. Är det således fråga om att indraga eller

minska en utgående pension, kan detta icke ske, förrän ett beslut därom i laga

ordning fattats av pensionsstyrelsen. Först måste ärendet då företagas till behandling

av pensionsnänmden. Där kan det bliva uppskjutet till nästa sammantiäcle

för inhämtande av närmare upplysningar. Så skall det efter besvärstidens

utgång översändas till pensionsstyrelsen, som kanske i sin tur ser sig nödsakad

införskaffa bättre utredning. Denna kan leda till ett beslut om återförvisning till

nämnden, som då ånyo bär att behandla ärendet, o. s. v. Även om en så tidsödande

behandling, som den nyss beskrivna, är mera sällsynt, förflyter alltid en

avsevard tid, sällan understigande ett par månader, mellan den tidpunkt, då

fråga väckts om indragning eller minskning av pensionen, och den, då pensionsstyrelsen

fattar slutligt beslut i ärendet. Under tiden utgår i regel pensionen

med oförändrat belopp och då beslutet om indragning eller minskning fattas,

uorde man ej kunna aterkräva av pensionstagaren vad han för mycket uppburit.

På detta sätt komma medel att utan skälig anledning årligen utbetalas,

i-ii råda bot för detta missförhållande vill pensionsstyrelsen föreslå, att

till 31 § fogas ett nytt stycke, som, därest grundad anledning finnes antaga, att

pension bör minskas eller indragas, tillerkänner pensionsstyrelsen rätt att, innan

beslut därom i vederbörlig ordning fattats, förordna, i förra fallet att pensionen

tillsvidare skall utgå med det minskade belopp, vartill förhållandena må föran
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 184.

81

leda, och i senare fallet att pensionen tillsvidare icke skall utbetalas. Skulle det

sedermera visa sig, att minskning eller indragning av pensionen icke skäligen bör

ifrågakomma, skall givetvis snarast möjligt till pensionstagaren utbetalas vad lian

på grund av pensionsstyrelsens interimsbeslut icke utfått.

Eu dylik rätt för pensionsstyrelsen att interimistiskt besluta om minskning

eller indragning av pension bör ock väl komma till pass i sådana fall, som berörts

här ovan under 8 §, d. v. s. där man har anledning förmoda, att efter något

års förlopp sådana förhållanden inträtt för en pensionstagare, att lian bör helt

eller delvis kunna försörja sig själv.

32 §.

Såväl första som andra stycket i denna paragraf innehåller åtskilliga detalj - föreskrifter, som snarare borde hava sin plats i administrativa författningar än i

en lag. Det torde vara tillfyllest, om dessa stycken ersättas av en bestämmelse,

att angående sättet och tiden för utbetalning av pension förordnas av Konungen.

Beträffande sättet torde pensionsutbetalning, åtminstone tillsvidare, i regel

böra såsom hittills verkställas genom postsparbanken och postanstalterna. Man

kan likväl tänka sig — och förslag därom lär hava varit å bane — att t. ex. en

stad skulle vilja åtaga sig att utbetala pensionerna till inom staden boende pensionstagare.

Erhållas nödiga garantier för eu ordentlig utbetalning, synes anledning

icke föreligga att förhindra en dylik anordning. Möjligen kunna efter hand

jämväl andra sätt för pensionsutbetalning visa sig lämpliga. Ett medgivande av

Kungl. Maj:t till en partiell eller fullständig omläggning av sättet för sådan utbetalning

synes vara fullt tillräckligt.

Aven rörande tiden för utbetalningen torde detaljbestämmelser ej behöva

fastslås i lag. Yisserligen synas utbetalningar av pensioner fortfarande ej böra

ifrågakomma annat än månads-, kvartals-, halvårs- eller årsvis, men att utfärda

bestämmelser såväl därom som om vad i övrigt angår tiden för utbetalningarna

torde lämpligen böra överlåtas till Kungl. Maj:t.

Stadgandet i tredje stycket av 32 § att pensionsbelopp, som ej lyftats inom

viss tid, skall förverkas och tillfalla pensionsfonden, är i så måtto oegentligt, att

pensionstillägg, som ingår i ett sådant pensionsbelopp, eller understöd enligt 33 §

icke rimligen bör tillfalla fonden. Detta har sannolikt ej heller avsetts med

ifrågavarande stadgande. I förtydligande syfte torde därför orden »och tillfälle

den i 11 § omnämnda fonden» böra uteslutas.

I 30 § tredje stycket stadgas, att, då sökande funnits berättigad till pension,

pensionsstyrelsen skall beräkna och fastställa beloppet samt utfärda pensionsbrev.

Vidare föreskrives, att, om det beräknade beloppet icke uppgår till sex

kronor om året, pension ej må utgå och förty ej heller pensionsbrev utfärdas.

Enligt ålderdomsförsäkringskommitténs betänkande (del. I sid. 97) är denna inskränkning

gjord »till förekommande av ett onödigt och betungande arbete med

utbetalning av en mängd mycket små pensioner.»

Pensionsstyrelsen tillåter sig erinra, hurusom styrelsen i underdånig skrivelse

den 20 april 1914 hemställt, huruvida icke lämpligen borde vidtagas sådan

ändring i pensionsförsäkringslagen, att försäkrad, som befunnits berättigad till

pension till mindre belopp än sex kronor om året och till vilken i följd därav

jämlikt 30 § i lagen pension ej skulle utgå, kunde efter därom hos pensions
Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 164 käft. (Nr 184.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

styrelsen gjord framställning vid uppnådd 67 års ålder få till sig återbetalade av

honom inom tid, som föreskreves i 14 och 15 §§, erlagda pensionsavgifter, dock

att därest den försäkrade försummat att erlägga honom påförda avgifter och det

årliga pensionsbeloppet på grund därav ej uppginge till sex kronor, återbetalning

icke skulle äga rum.

Till stöd för denna hemställan, som ännu icke lär hava av Kungl. Maj:t

upptagits till slutligt avgörande, anförde pensionssstyrelsen huvudsakligen följande:

Bestämmelsen i 30 § tredje stycket hade till följd, att en del försäkrade icke

erhölle någon valuta för de pensionsavgifter, som blivit av dem erlagda. Denna

påföljd komme att drabba alla dem, som bleve invalider eller uppnådde 67 års

ålder, innan de hunnit erlägga avgifter till tillräckligt belopp, och som icke vore

berättigade till pensionstillägg eller pension på grund av frivilliga avgifter av

sådan storlek, att beloppet därav tillsammans med avgiftspensionen uppginge till

sex kronor för år. Detta missförhållande komme att göra sig gällande särskilt

beträffande dem, som i början av lagens tillämpning befunne sig i hög ålder,

i synnerhet med hänsyn till bestämmelsen om reducering av eljest utgående

pensionsbelopp i dåvarande 37 § (nuvarande 1 och 3 §§ i lagen den 8 juni 1915

om övergångsbestämmelser i anledning av pensionsförsäkringslagen). Med all

sannolikhet komme ifrågavarande bestämmelse i 30 § att låta avgiftstvånget framstå

i en onödigt ofördelaktig dager samt att framkalla missnöje hos de försäkrade.

Dessa kunde icke anse med rättvisa och billighet förenligt, att de skulle

vara skyldiga att erlägga avgifter utan att hava någon som helst utsikt att erhålla

avgiftspension.

Över denna pensionsstyrelsens framställning har ålderdomsförsäkringskommittén

den 12 juni 1914 avgivit infordrat underdånigt utlåtande och därvid förklarat

sig ej kunna finna tillräckliga skäl för bifall till den föreslagna lagändringen.

Enligt kommitténs förmenande skulle den enda verkliga och ej med

försäkringens grunder sammanhängande olägenheten med ifrågavarande bestämmelse

i 30 § bestå däri, att vissa personer av mera framskriden ålder, vilka redan

från början med säkerhet visste, att de aldrig kunde erhålla någon pension, ändock

skulle erlägga avgifter. Detta gällde personer, vilka, då de bleve avgiftspliktiga,

redan från annat håll åtnjöte pension eller livränta eller vore tillförsäkrade

pension till sådant belopp, att de ej kunde påräkna pensionstillägg, och ej

heller hunne att före 67 år erlägga så många avgifter, att avgiftspensionen kunde

uppgå till sex kronor. I dylika fall handlade det tydligen ej om någon risk, som

skulle genom försäkringen täckas, och det vore därför överensstämmande med

lagens grunder, att avgifter icke onödigtvis erlades av dessa personer.

Kommittén ansåg dock, att detta ändamål kunde, såsom kommittén ock vid

uppgörandet av lagförslaget tänkt sig, lämpligast vinnas med hjälp av bestämmelsen

i sista stycket av 5 § och således utan lagändring, därigenom att de ifrågavarande

personerna undantoges från avgiftsplikt. En enkel utväg i sådant hänseende vore

enligt kommitténs mening t. ex. att från avgiftsplikt undantaga alla personer,

som vore födda före år 1860 och vilka från annat håll redan åtnjöte eller vore

tillförsäkrade en pension av sådant belopp, att pensionstillägg ej kunde erhållas.

Skulle man emellertid föredraga en lagändring, fann kommittén lämpligare

att ur lagen borttaga bestämmelsen om att pensioner till mindre årligt belopp

än sex kronor ej utbetalades, än att införa ett återbetalningssystem, vilket enligt

kommitténs uppfattning ej vore fullt förenligt med försäkringens grunder och

därjämte syntes kunna leda till ytterligare yrkanden på förändringar, som skulle

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 184. 83

medföra vittgående följder i kostnadshänseende. Det ökade besvär, som sålunda

genom utbetalande en gång om året av ett antal mindre pensioner skulle uppkomma,

ansåg kommittén, med hänsyn till att för eu stor del av pensionärerna

pensionen efter hand ökades till belopp överstigande sex kronor och således da

komme att utgå samt att det även i övrigt väsentligen handlade om ett övergångsstadgande,

ej vara av synnerlig betydelse för frågans avgörande.

Pensionsstyrelsens i dess berörda framställning uttalade förmodan, att

meranämnda bestämmelse i 30 § skulle komma att framkalla missnöje hos de

försäkrade, har visat sig vara synnerligen välgrundad. Muntligen och skriftligen

framkomma titt och tätt till styrelsen mer eller mindre skarpa uttryck för detta

missnöje och bestämmelsen har verkat i ej ringa grad menligt på hela pensionsförsäkringens

popularitet. Pensionsstyrelsen anser därför fortfarande, att vägande

skäl tala för, att åtgärder vidtagas för undanröjande av påklagade missförhållande,

ett missförhållande, vars tillvaro ålderdomsförsäkringskommittén ej kunnat

bestrida.

Att stundom pensionsavgifter till jämförelsevis störa belopp kunna komma

att erläggas utan att pension får utgå, framgår av följande tabell, som utvisar,

huru mycket en person minst skall hava erlagt i pensionsavgifter för att avgiftspensionen

skall uppgå till sex kronor (beloppen äro avrundade uppåt till hela

krontal):

Erlagda pensionsavgifter

Födelseår

man

kvinna

1850—1868..........

1869 1878

30 kr.

27 »

38 kr

34 »

1879 1883

. 24 »

30 »

1884—1888...........

1889— ..........

. 22 »

. 20 »

28 »

25 »

Kommittén anser, att missförhållandet skulle kunna undanröjas utan lagändring

med anlitande av den utväg, som finnes anvisad i 5 § sista stycket.

Kungl. Maj:t skulle, menar kommittén, kunna från avgiftsplikt undantaga t. ex.

alla före år 1860 födda personer, som från annat håll redan åtnjuta eller äro

tillförsäkrade en pension av sådan storlek, att pensionstillägg ej kan erhållas.

Att bedöma, huruvida en person fyller denna förutsättning, skulle emellertid ofta

nog bliva synnerligen svårt och dessutom vålla de myndigheter, som handhava

avgiftspåföringen, ett högst betydligt arbete. Ett dylikt beslut av Kungl. Maj.t

skulle vidare i viss mån bryta mot den hittills tillämpade principen att icke från

avgiftsplikt undantaga vissa enskilda personer. Pensionsstyrelsen har för övrigt

här ovan uttalat sig för ett slopande av hela sista stycket i 5 §.

Det andra av kommittén framställda alternativet eller att man ur 30 § skulle

borttaga den nu ifrågavarande bestämmelsen, sa att pension skulle utgå, även om

den understege ett årligt belopp av sex kronor, finner sig pensionsstyrelsen ej

heller böra tillstyrka. Att årligen utbetala en mängd så små pensioner skulle

nämligen medföra ett onödigt och allt för betungande arbete, något som kommittén

ock åberopat såsom stöd för införandet av ifrågavarande bestämmelse.

Pensionsstyrelsen kan icke finna annat än att den av styrelsen i dess skrivelse

den 20 april 1914 föreslagna lösningen av frågan är den bästa och får därför vidhålla

sitt däri framförda förslag. Yisserligen är det sant, att vid bifall till detta

förslag en del personer, som fått till sig återbetalade erlagda pensionsavgifter

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

och som sedermera bliva berättigade till pensionstillägg, skulle äga uppbära en

något högre pension, därest den avgiftspension, vartill de återbetalade avgifterna

berättiga, tillagts. Men denna ökning av pensionsbeloppet är så ringa, att den

knappast har praktisk betydelse.

Därest samtliga de avgifter, varom här nu är fråga, skulle återbetalas, skulle

återbetalningen beträffande den nu levande generationen röra sig om ett belopp

av omkring 4 miljoner kronor. Enär dessa nu icke utbetalbara pensioner ej

synas hava tagits i betraktande som inkomst vid beräkningen av försäkringskostnaderna,

kan, såsom styrelsen i sin berörda skrivelse den 20 april 1914 framhållit,

en återbetalning av dessa avgifter ske utan att försäkringens ekonomiska

grunder rubbas. Ej heller vid den år 1915 beslutade utvidgningen av pensionsförsäkringen

hava dessa avgifter medräknats såsom en inkomstkälla.

33 §.

Under hänvisning till vad pensionsstyrelsen här ovan under III anfört i

fråga om pensionstillägg för barn, får styrelsen hemställa, att i 33 § bestämmelser,

motsvarande dem i 6 § föreslagna, införas rörande särskilt understöd för barn

till invalida, icke pensionsberättigade änklingar, änkor och ogifta mödrar samt

äkta makar.

Av det föregående framgår, att ett bifall till pensionsstyrelsens under II,

Hl och IV här ovan framställda förslag föranleder särskilda kostnader för staten.

För år 1919 hava dessa kostnader beräknats till följande belopp:

för införande av ändrat beräkningssätt för pensionstillägg vid inkomst över 50

kronor.............................................................................. kronor 69,000: —

» pensionstillägg för barn ..................................................... » 1,166,000:_

och för ändring av övergångstiden........................................... » ’ 86,000:_

Summa kronor 1,321,000: —

Eu i beloppet 1,166,000 kronor ingående post å 66,000 kronor avser kostnad

för pensionstillägg för barn till personer, som genom lagen den 8 juni 1915 om

övergångsbestämmelser i anledning av pensionsförsäkringslagen blivit delaktiga i

den allmänna pensionsförsäkringen, och torde förty böra utgå från förslagsanslaget

till bidrag till täckande av statens kostnad för understöd enligt 33 §

pensionsförsäkringslagen åt nyssberörda personer. Detta förslagsanslag, som av

pensionsstyrelsen i underdånig skrivelse den 9 augusti 1917 för år 1919 föreslagits

till 634,000 kronor, torde således böra höjas med berörda belopp 66,000

kronor eller till 700,000 kronor.

Yad av ovanstående summa 1,321,000 kronor återstår efter avdrag av beloppet

66,000 kronor eller 1,255,000 kronor, avrundat till 1,250,000 kronor, torde

böra utgå av förslagsanslaget för bestridande av den på staten belöpande kostnad

för pensionstillägg och understöd åt personer, som äro därtill berättigade jämlikt

lagen om allmän pensionsförsäkring enligt dess lydelse före den 8 juni 1915.

Detta förslagsanslag har styrelsen i skrivelse likaledes av den 9 augusti 1917 för

år 1919 föreslagit till 71100,000 kronor. Anslaget torde emellertid höra höjas med

omformalda belopp 1,250,000 kronor eller till 9,150,000 kronor.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kunf/l. Majp.ts Nåd. Proposition Nr 184.

85

Under åberopande av vad sålunda anförts får pension sstyrelsen i underdånighet

hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå

riksdagen

dels besluta, att 3, 5—8, 10, 14, 10, 19, 20, 23, 24, 2G

och 28—33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

ävensom 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av förstberörda lag måtte erhålla

den ändrade lydelse, som finnes angiven i härvid fogade

förslag (bil. 1 och 2),

dels — utöver det av pensionsstyrelsen i underdånig

skrivelse den 9 augusti 1917 för bestridande av den på staten

belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd åt

personer, som äro därtill berättigade jämlikt lagen om allmän

pensionsförsäkring enligt dess lydelse före den 8 juni 1915,

för år 1919 äskade förslagsanslaget på extra stat av 7,900,000

kronor — för genomförande av vissa av de nu föreslagna

. lagändringarna anvisa ytterligare förslagsvis 1,250,000 kronor,

i följd varav berörda förslagsanslag för år 1919 skulle uppgå

till 9,150,000 kronor,

dels ock — utöver det av styrelsen i skrivelse likaledes

av den 9 augusti 1917 för år 1919 äskade förslagsanslaget på

extra stat av 634,000 kronor till bidrag till täckande av statens

kostnad för understöd enligt 33 § i lagen om allmän pensionsförsäkring

åt de personer, som genom lagen den 8 juni 1915

om övergångsbestämmelser i anledning av nyssnämnda lag

blivit delaktiga i den allmänna pensionsförsäkringen — likaledes

för genomförande av viss nu föreslagen lagändring anvisa

ytterligare förslagsvis 66,000 kronor, i vilket fall sist

omförmälda förslagsanslag för år 1919 skulle utgöra 700,000

kronor.

Transumt av protokoll vid styrelsens sammanträden med de till styrelsens

biträde förordnade sakkunniga bifogas (bil. 3 och 4).

Stockholm den 21 januari 1918;

Underdånigst

Adolf af Jochnick.

0. F. Enbom. Carl Broberg. Karl Dickman.

Hugo Elliot. Erik Stridsberg. Axel Telander.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

Bil. 1.

Förslag

till lag om iindrad lydelse av 3, 5—8, 10, 14, 16, 19, 20, 23, 24, 26 och

28—33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

3§-

Pensionsärenden, som i denna lag avses, handläggas av en för hela riket

gemensam myndighet, benämnd pensionsstyrelsen, samt i fall, varom i denna lag

närmare stadgas, av särskilda pensionsnämnder i orterna.

I — — — — — dom.

I--— — -— Riksdag.

5 §•

Pensionsavgift-----oförmögen.

Från av giftsplikt undantages jämväl:

a) ordinarie innehavare av tjänst, å vilken lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension eller lagen den 4 juli 1910 angående

rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar äger tillämpning;

b) delägare i telegrafverkets eller folkskollärarnas pensionsinrättning samt

i arméns eller flottans pensionskassa;

c) ordinarie innehavare av prästerlig tjänst.

6 §•

Pensions — — — sammanlagda belopp.

Därjämte utgår av allmänna medel ett tillägg till pensionen för pensionstagare,

som är till arbete varaktigt oförmögen och vilkens årsinkomst ej uppgår

för man till 300 och för kvinna till 283 kronor.

Pensionstillägget utgör för år räknat för man 150 och för kvinna 140 kronor

med avdrag av sex tiondelar av det belopp, varmed pensionstagarens årsinkomst

må överstiga 50 kronor.

Därjämte —--erlagd.

För pensionsberättigad änkling, änka eller ogift kvinna, som är till arbete

varaktigt oförmögen och har att försörja barn eller adoptivbarn under femton år,

ökas pensionen, därest årsinkomsten ej uppgår för man till 300 och för kvinna

till 283 kronor, jämte 125 kronor för varje sådant barn, med särskilt pensionstillägg

för barnen. Enahanda rätt tillkommer jämväl pensionsberättigade äkta

makar, som båda äro till arbete varaktigt oförmögna och vilkas sammanlagda

årsinkomst ej uppgår till 583 kronor jämte 125 kronor för varje barn. Beloppet

av sådant pensionstillägg utgör 75 kronor för varje barn med avdrag av sex

tiondelar av det belopp, varmed årsinkomsten må överstiga 300 kronor för änkling,

283 kronor för änka eller ogift kvinna och 583 kronor för äkta makar.

Pensionsbelopp avrundas till närmast högre sådant tal, att dess utbetalning

i föreskriven ordning kan verkställas med ett för varje betalningstermin lika,

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kanyl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 184.

å helt tiotal öre slutande belopp. Utgöres pensionsbelopp av dels pension

enligt första stycket i denna paragraf och dels pensionstillägg, skall avrundningen

verkställas å pensionstillägget.

7 §•

Årsinkomst---— 34 §.

Där inkomst, som i 6 § andra stycket avses, helt eller delvis utgöres av

naturaförmåner, skall vid uppskattning av dessa förmåners årliga värde iakttagas,

att, där naturaförmånerna räcka till full om än torftig försörjning, deras årliga

värde ej må uppskattas till lägre belopp än 300 kronor för man och 283 kronor

för kvinna, och att, där naturaförmånerna ej räcka till full försörjning, deras årliga

värde uppskattas till motsvarande lägre belopp, ävensom att årliga värdet av

bostad ej må uppskattas till lägre belopp än 50 kronor. Där uppskattningen ej

kan ske med ledning av dessa bestämmelser, verkställes densamma efter de i

orten gällande priser eller efter andra grunder, som finnas tillämpliga.

I---person.

8 §•

Befinnes — -— — — — mantalsskriven.

Åtnjuter pensionstagare med bidrag från pensionsstyrelsen sjukvård eller

yrkesutbildning, äger pensionsstyrelsen med hänsyn till föreliggande omständigheter

förordna, att pension under tiden icke skall utgå. Har han anhöriga, vilka

för sitt uppehälle äro beroende av honom, må dem medgivas rätt att under samma

tid uppbära pensionen eller eu del därav.

Yägrar någon utan giltig anledning att underkasta sig sjukvård eller yrkesutbildning

och anses göda utsikter förefinnas att genom dylik åtgärd förebygga

inträdandet av varaktig oförmåga till arbete eller häva redan inträdd sådan, må

pension helt eller delvis tillsvidare förvägras honom, under förutsättning att han

gjorts uppmärksam på denna påföljd.

Har----- — år.

10 §.

Kostnaden — —---stadgas.

En åttondel av kostnaden fördelas emellan samtliga kommuner sålunda, att

varje kommun bestrider åttondelen av pensionstillägget för pensionstagare, som

av dess pensionsnämnd förklarats äga rätt till pension, och att, där tillägget

blivit jämlikt 8 § ökat, åttondelen av ökningen bestrides av den kommun, vilkens

pensionsnämnd fattat beslut om ökningen. År pensionsnämnd gemensam för två

eller flera kommuner, avgöres dessa kommuner emellan frågan om betalningsskyldigheten

med hänsyn till pensionstagarens mantalsskrivningsort vid det tillfälle,

då pensionstillägget eller ökningen söktes. Minskas pensionstillägg, till

vilket två eller flera kommuner lämna bidrag, skola dessa kommuners andelar i

återstående beloppet bestämmas efter förhållandet mellan deras förutvarande

bidrag.

En----— stort belopp.

Kommunernas-----Konungen.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

14 §•

Sedan---— överlämnas,

Sedan förteckningen kommit taxeringsnämnden tillhanda, beslutar nämnden,

på grund av upplysningar från vederbörande pensionsnämnd angående de personer,

som äro berättigade till pension eller understöd, samt med hänsyn till

de förhållanden, som enligt 5 § andra stycket eller särskilda av Konungen meddelade

beslut medföra undantagande från avgiftsplikt, för varje i förteckningen

upptagen person, huruvida för året avgiftsplikt må åligga honom och vilka avgifter

böra av honom erläggas; skolande om besluten anteckning göras i förteckningen.

Där — — — innehåll.

Pensionsavgift — — — stycket.

De — — — pensionsbeloppet.

För---— avgiftspliktige.

Det —--- belopp.

Där — --stadgas.

Närmare — — — Konungen.

16 §•

Ändring i taxeringsnämnds beslut enligt 14 § må, där fråga gäller tillämpningav

1 eller 5 §, av enskild sakägare ävensom av kommun samt av ombud, varom

i 27 § förmäles, sökas hos pensionsstyrelsen, och skall ansökning därom vara

pensionsstyrelsen tillhanda före utgången av augusti månad året näst efter det,

för vilket pensionsavgift påförts eller bort påföras, vid äventyr att ansökningen

eljest icke upptages till prövning. Befinnes ändringssökandet vara lagligen

grundat, skall pensionsstyrelsen förordna om rättelse i avgiftspåföringen och i

övrigt vidtaga de åtgärder, som därav må föranledas. I andra än här ovan anförda

fall må ändring i taxeringsnämnds beslut enligt 14 § sökas av enskild sakägare

ävensom av kommun samt av ombud, varom i 27 § förmäles, genom besvär

inom den tid och i den ordning, som angående besvär över taxeringsnämnds

beslut är stadgat. Har pensionsavgift blivit påförd den, som sålunda sökt ändring,

är han ändock skyldig att erlägga avgiftsbeloppet med rätt att återfå vad han

finnes hava för mycket erlagt.

Har------hos pensionsstyrelsen.

Finner pensionsstyrelsen vid granskning av den i 14 § omnämnda förteckning

eller eljest, att någon i strid mot 1 eller 5 § påförts pensionsavgift eller

befriats från erläggande av sådan avgift, må pensionsstyrelsen, ändock att ändring

ej sökts, vidtaga erforderliga åtgärder till rättelse härutinnan. Förrän pensionsstyrelsen

vidtager dylik åtgärd, skall den, saken rör, lämnas tillfälle att

yttra sig.

Har för någon, vilken pensionsavgift påförts, sedermera sådant förhållande

inträtt, att han, då avgiften skall erläggas, bör undantagas från avgiftsplikt, må

frågan inom den tid och i den ordning, här ovan stadgats angående ändring i

taxeringsnämnds beslut i fråga om tillämpning av 1 eller 5 §, hänskjutas till

pensionsstyrelsen, som har att i ärendet fatta beslut och i övrigt vidtaga de

åtgärder, som därav må föranledas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8!)

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 184.

39 §.

Varje — — —--pensionsdistrikt.

Hava — — — — — pensionsdistrikt.

Dar på grund av kommuns vidsträckt!^ eller folkmängd eller andra förhållanden

så prövas lämpligt, må kommunen fördelas i två eller derå pensionsdistrikt.

Likaså må, där så med hänsyn till föreliggande förhållanden prövas

lämpligt, två eller flera kommuner sammanslås till ett pensionsdistrikt. Beslut

om sådan fördelning eller sammanslagning ävensom om upphävande eller förändring

därav fattas å landet av kommunalstämma och i stad av stadsfullmäktige

eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga.

Beslutet------ogilla.

20 §.

För varje pensionsdistrikt skall finnas en pensionsnämnd, bestående av eu

ordförande och ett jämnt antal ledamöter, högst sex; dock att, där två eller flera

kommuner sammanslagits till ett pensionsdistrikt, minst en ledamot i pensionsnämnden

jämte en suppleant för denne skall utses av varje kommun; och äger

Konungens befallningshavande att, efter vederbörande kommuners hörande, i

övrigt bestämma, huru många ledamöter jämte suppleanter varje kommun har

att välja.

Ordförande i pensionsnämnd och suppleant för honom förordnas av Konungens

befallningshavande för fyra år i sänder, Konungens befallningshavande dock

obetaget att återkalla sådant förordnande och för den tid, som återstår, utse

annan person.

Ledamöterna------återstått.

Sedan---— — ordförande.

Har-----förrättas.

23 §.

Pensionsnämnd sammanträder å ställe, som nämnden bestämmer, på kallelse

av ordföranden, så ofta denne med avseende å inkomna ärendens antal och vikt

finner det nödigt, dock minst en gång varje kalenderhalvår. Sammanträde skall

av ordföranden, i samråd med det av pensionsstyrelsen jämlikt 27 § förordnade

ombudet, utsättas till tid, då, enligt vad antagas kan, ombudet är oförhindrat

att närvara. Tid och ställe för sammanträde läte ordföranden minst en vecka

förut kungöra i kyrka samt tillika på annat lämpligt sätt bringa till allmänhetens

kännedom, varjämte ombud, som enligt 27 § må vara av landstinget för distriktet

utsett, genom ordförandens försorg i god tid skall om sammanträdet underrättas.

Suppleanten för ordföranden äger, även om han icke är ledamot i nämnden,

likväl närvara vid nämndens sammanträden och deltaga i överläggningarna, men

ej i besluten.

Ordföranden — — — — — å ångfartyg.

24 §.

Pensionsnämnd må ej handlägga ärende, där icke, förutom ordföranden,

minst två ledamöter äro tillstädes; och gäller därjämte, att i pensionsdistrikt,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 164 käft. (Nr 184.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

som bildats genom sammanslagning jämlikt 19 § av två eller flera kommuner,

pensionsnämnden ej må handlägga ärende, som rör viss kommun, utan att minst

en ledamot från denna kommun är tillstädes.

Inträffar — — — — — infinna sig.

Ordförande, ledamot eller vederbörligen kallad suppleant, som utan av

pensionsnämnden godkänt förhinder utebliver från nämndens sammanträde, ävensom

ordförande eller ledamot, vilken vid inträffat förhinder uraktlåter att underrätta

suppleant, skall till kommunens kassa bota, ordföranden eller hans suppleant

tjugufem kronor samt ledamot eller hans suppleant fem kronor; skolande, där

pensionsdistrikt bildats genom sammanslagning jämlikt 19 § av två eller flera

kommuner, böter, som erlagts av ordföranden eller hans suppleant, lika fördelas

mellan kommunerna samt böter, som erlagts av ledamot eller hans suppleant,

tillfalla kassan i den kommun, för vilken han är vald. Därest sammanträde med

hänsyn till bestämmelserna i första stycket av denna paragraf måste inställas

eller upplösas, böte ledamot eller suppleant dubbelt. Om uttagande av sådana

böter förordnar Konungens befallningshavande efter anmälan av ordföranden eller

ledamot i vederbörande pensionsnämnd eller av pensionsstyrelsens ombud i orten.

26 §.

Pensionsnämnds ordförande har att ställa sig till efterrättelse bestämmelserna

i denna lag och de föreskrifter i övrigt, som rörande hans åligganden må

av Konungen meddelas.

Ordföranden-----besvär.

Sedan protokoll för pensionsnämnds sammanträde justerats, åligger det

ordföranden att ofördröjligen till vederbörandes kännedom å förut kungjort ställe

anslå en förteckning över de ansökningar, rörande vilka beslut fattats, och anses

härigenom meddelande om besluten hava skett den dag anslag gjordes. Samtidigt

skall ordföranden i betalt brev med allmänna posten tillställa varje sökande

besked om det beslut, som fattats i anledning av hans ansökan.

28 §.

Ändring i pensionsnämnds beslut må av enskild sakägare ävensom av kommun

samt av vederbörande i 27 § omförmälda ombud sökas hos pensionsstyrelsen

genom besvär, vilka skola ingivas till pensionsnämndens ordförande eller i betalt

brev med allmänna posten vara till denne inkomna sist å trettionde dagen

efter beslutets meddelande, den dagen oräknad, då sådant skedde. Ordföranden

äge ock att över nämndens beslut anföra besvär. Över inkomna besvär skall

nämnden avgiva yttrande.

Över —---- — civildepartementet.

29 §.

Ansökning rörande pension skall ingivas till pensionsnämndens ordförande

i det pensionsdistrikt, där sökanden senast blivit mantalsskriven.

Ånsökningen skall avfattas enligt fastställt formulär och skall vid densamma

fogas prästbevis likaledes enligt fastställt formulär.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 184.

91

30 §.

Har någon på grund av varaktig oförmåga till arbete gjort ansökning om

pension, skall pensionsnämnden pröva de i ansökningen lämnade upplysningar

och åberopade handlingar samt på grund av denna prövning och kända förhållanden

besluta, huruvida sökanden äger rätt till pension, ävensom, där ansökningen

avser jämväl pensionstillägg, bestämma storleken av den årsinkomst, som

skall läggas till grund för beräkning av pensionstilläggs belopp.

Sedan den i 28 § första stycket stadgade besvärstid gått till ända, skall

beslutet i ärendet jämte tillhörande handlingar ävensom, därest besvär anförts

över beslutet, nämndens yttrande över besvären av ordföranden snarast möjligt

insändas till pensionsstyrelsen.

Söker någon, utan att till stöd därför åberopa varaktig oförmåga till arbete,

endast pension på grund av erlagda avgifter enligt 6 eller 34 §, skall pensionsnämndens

ordförande ofördröjligen översända ansökningen med tillhörande handlingar

till pensionsstyrelsen.

Där —----utfärdas.

Finnes pensionsnämnds beslut strida mot denna lag, äger pensionsstyrelsen,

där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske, att återförvisa ärendet till

förnyad prövning, dock att där fel uppenbarligen blivit begånget vid bestämmandet

av storleken av sökandens årsinkomst enligt 7 § samt detta fel antingen

uppkommit allenast genom felräkning eller ock icke överstiger ett belopp av 50

kronor, pensionsstyrelsen må, efter vederbörandes hörande, utan återförvisning

verkställa nödig rättelse.

Vad om ansökning rörande pension samt om handläggning av sådant ärende

stadgats gäller i tillämpliga delar, där ej annorledes i denna lag föreskrives, jämväl

om ärende rörande ökning, minskning eller indragning av pension. Innan pensionsnämnd

fattar beslut i ärende rörande minskning eller indragning av pension,

skall nämnden lämna pensionstagaren tillfälle att yttra sig.

31 §.

Pension----— förvärvats.

Lag — — — — — — pension.

Finnes grundad anledning antaga, att pension bör minskas eller indragas,

äger pensionsstyrelsen, innan beslut därom i vederbörlig ordning fattats, förordna

i förra fallet, att pensionen tillsvidare skall utgå med det minskade belopp, vartill

förhållandena må föranleda, och i senare fallet, att pensionen tillsvidare icke

skall utbetalas.

32 §.

Angående sättet och tiden för utbetalning av pension förordnas av Konungen.

Pensionsbelopp, som ej lyftats före utgången av året näst efter det, under

vilket beloppet förfallit till betalning, vare förverkat.

På därom gjord framställning må pensionsstyrelsen till den, som icke äger

uppbära pension på grund av bestämmelserna i 30 § fjärde stycket, återbetala

av honom inom tid, som föreskrives i 14 och 15 §§, erlagda pensionsavgifter,

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

dock icke om han försummat att erlägga honom påförd avgift och det årliga

pensionsbeloppet på grund därav ej uppgår till sex kronor, och ej heller förrän

han uppnått en ålder av sextiosju år.

33 §.

Den, som efter fyllda femton år bliver till arbete varaktigt oförmögen, men

för vilken avgifter till erhållande av pension icke blivit erlagda, ävensom den,

vilken vid nämnda ålder redan är varaktigt arbetsoförmögen, äger erhålla understöd

under villkor och med belopp, som angående pensionstillägg är i 6 § stadgat.

Änkling, änka, ogift kvinna eller äkta makar, som äro till arbete varaktigt

oförmögna,, men icke berättigade till pension och vilka hava att försörja barn

eller adoptivbarn under femton år, äga erhålla understöd för sådant barn under

villkor och med belopp, som i 6 § är stadgat angående pensionstillägg för barn.

Beträffande understöd, varom ovan sägs, gäller även i övrigt i tillämpliga

delar vad i denna lag är föreskrivet om pensionstillägg och om kostnaden för

dess bestridande samt om ansökning rörande pension och om pensions utbetalande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919, dock att vad i 3, 8, 29, 30

och 31 §§ stadgas skall äga tillämpning från och med dagen efter den, då lagen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utgivits i Svensk författningssamling.

s. 93 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

93

Bil. 2.

Förslag

till lag om lindrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring.

3§-

1 mom. För den, som före utgången av år 1918, i enlighet med vad nedan

sägs, förvärvat rätt till sådant pensionstillägg, som omförmäles i 6 § andra stycket

i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller till understöd, varom stadgas i 33 §

första stycket samma lag, eller till ökning därav, bestämmes, med den begränsning,

som omförmäles i 2 mom. av denna paragraf, beloppet av pensionstillägg,

understöd och ökning till följande procent av i 3 mom. här nedan stadgat belopp,

nämligen

för den,

som

under

år

1914 förvärvat sådan

rätt, till 50 proc.

» »

»

»

»

1915

»

»

» » 60 *

» »

»

»

1916

»

»

» » 70 »

» »

»

»

»

1917

»

»

»'' »80 »

» »

»

»

»

1918

»

2>

» »90 »

Huruvida i fall, som i detta moment avses, rätt till pensionstillägg eller

understöd förvärvats, bedömes enligt bestämmelserna i lagen om allmän pensionsförsäkring,

i fråga om kvinna dock med den ändring, att inkomstgränsen för sådan

rätt utgör 280 kronor.

Inträder för någon, som i detta moment avses, rätt till ökning av pensionstillägg

eller understöd efter utgången av år 1918, skall ökningen utgå i enlighet

med bestämmelserna i 3 mom. här nedan.

2 mom. För den, vilken vid 1914 års ingång fyllt sextiosju år, så ock för

den, vilken vid nämnda tidpunkt fyllt femton men icke sextiosju år och redan då var

till arbete varaktigt oförmögen samt år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader

åtnjutit full försörjning antingen av enskilda personer eller ock delvis av enskilda

och delvis av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar, bestämmes beloppet

av sådant understöd, som omförmäles i 33 § första stycket i lagen om

allmän pensionsförsäkring, eller ökning därav till 50 procent av i 3 mom. här

nedan stadgat belopp.

För personer, tillhörande någon av de i detta moment angivna grupper,

gälla med avseende å rätten till dylikt understöd bestämmelserna i nyssnämnda

lag, i fråga om kvinna dock med den ändring, att inkomstgränsen för sådan rätt

utgör 280 kronor.

3 mom. För den, som tillhör någon av de i 1 och 2 mom. här ovan angivna

grupper, utgör grundbeloppet av pensionstillägg, som omförmäles i 6 §

andra stycket i lagen om allmän pensionsförsäkring, eller understöd, varom stadgas

i 33 § första stycket samma lag, för man 150 och för kvinna 140 kronor med

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

avdrag, där årsinkomsten överstiger 50 kronor, av halva årsinkomsten, dock att,

om årsinkomsten uppgår till 50 men icke till 100 kronor, avdrag skall ske allenast

med det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 50 kronor.

Sker minskning i den inkomst, efter vilken pensionstillägget eller understödet

blivit bestämt, må tillägget eller understödet i enlighet därmed ökas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

95

Transumt.

Bil 8.

Protokoll, hållet vid sammanträde inom Kungl.

Pensionsstyrelsen jämte de av Kungl. Maj:t förordnade

sakkunniga den 5 november 1917.

Närvarande: Generaldirektören af Jochnick, byråcheferna Enbom, Broberg,

Dickman, Elliot, Stridsberg och Telander, de sakkunniga herrar Kvarnzelius,

Nilsson, Åkerman samt fröken Wedberg.

§3.

Eöredrogos inom Pensionsstyrelsen utarbetade förslag till framställningar till

Kungl. Maj:t

1) angående pensionstillägg för barn;

2) angående ändring av den i 3 § av lagen om övergångsbestämmelser i

anledning av lagen om allmän pensionsförsäkring förekommande bestämmelsen,

att pensionstillägg och understöd utgå med allenast 90 % av eljest stadgat belopp

för dem, som förvärvat rätt till sådant tillägg eller understöd åren 1919

—1929;

3) angående ändring av den i 6 § tredje stycket av lagen om allmän pensionsförsäkring

förekommande bestämmelsen, att, därest vid pensionstilläggets

beräkning årsinkomsten uppgår till 50 kronor men icke till 100 kronor, avdrag

sker med det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 50 kronor;

5) angående ändringar i vissa andra paragrafer i pensionsförsäkringslagen.

De sakkunniga förklarade sig tillstyrka ifrågavarande förslag, dock att

fröken Wedberg beträffande förslaget till framställning om pensionstillägg för

barn hänförde sig till följande särskilda yttrande: »Då det torde vara att förvänta

att fattigvårdslagstiftningskommittén kommer att till behandling upptaga

frågan om ändrade former för samhällets barnavårdsverksamhet, anser jag att

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

Pensionsstyrelsens förslag om särskilt tillägg till pensionen, då minderåriga barn

till pensionstagare finnas, bör vila i avvaktan på det förslag fattigvårdslagstiftningskommittén

kommer att i ärendet framlägga».

Som ovan

Carl Broberg.

I transumerade delar rätt avskrivet betygar:

Ex officio

Edward Henning.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 184.

97

Transumt.

Bil. 4.

Protokoll, hållet vid sammanträde inom Kungl.

Pensionsstyrelsen jämte de av Kungl. Maj:t förordnade

sakkunniga den 21 januari 1918.

Närvarande: generaldirektören af Jochnick, byråcheferna Enbom, Broberg,

Dickman, Elliot, Stridsberg och Telander, de sakkunniga herrar Branting, Kvarnzelius,

Nilsson samt fröken Wedberg.

3§.

Jämlikt § 3 i protokollet från Styrelsens sammanträde den 5 november

1917 föredrogos vid sistnämnda sammanträde inom Pensionsstyrelsen utarbetade

förslag till framställningar till Kungl. Maj:t bland annat angående:

11 pensionstillägg för barn;

2) ändring av den i 3 § av lagen om övergångsbestämmelser i anledning

av lagen om allmän pensionsförsäkring förekommande bestämmelsen, att pensionstillägg

och understöd utgå med allenast 90 % av eljest stadgat belopp för

dem, som förvärvat rätt till sådant tillägg eller understöd åren 1919—1929;

3) ändring av den i 6 § tredje stycket av lagen om allmän pensionsförsäkring

förekommande bestämmelsen, att, därest vid pensionstilläggets beräkning

årsinkomsten uppgår till 50 kronor men icke till 100 kronor, avdrag sker med

det belopp, varmed årsinkomsten överstiger 50 kronor;

4) ändringar av vissa andra paragrafer i pensionsförsäkringslagen.

Sedan ifrågavarande förslag ytterligare bearbetats, föredrogos de nu ånyo,

varvid de sakkunniga förklarade sig tillstyrka förslagen, dock att fröken Wedberg

beträffande förslaget till framställning om pensionstillägg för barn alltjämt

hänförde sig till det särskilda yttrande, som funnes intaget i protokollet från ovanberörda

sammanträde den 5 november 1917.

Som ovan

Carl Broberg.

I transumerade delar rätt avskrivet betygar:

Ex officio

Edward Henning.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 164 käft. (Nr 184.)

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj ds lagråd tisdagen

den 12 mars 1918.

N ärvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över civilärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 15 februari

1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omfprmälda ändamål inhämtas över upprättade

förslag till lag om ändrad lydelse av 5—8, 10, 16, 19, 20, 23, 24, 26

och 28—33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

och till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av byråchefen i pensionsstyrelsen H. Elliot.

I anledning av förslagen avgåvos följande yttranden av lagrådet och

dess särskilda ledamöter:

Förslag till lag om ändrad lydelse av 5—8, 10, 16, 19, 20, 23, 24,

26 och 28—33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

6 §■

Justitierådet von Seth:

Det torde vara avsett att, om barnen hava egen årsinkomst, även

denna skall i sin helhet sammanräknas med föräldrarnas, respektive faderns

eller moderns årsinkomst, då det gäller att avgöra, om det i paragrafen

omförmälda pensionstillägget för barn skall utgå, eller att beräkna dettas

storlek. Detta framgår emellertid ej fullt tydligt av ordalagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184. 91)

Justitierådet Wedberg:

Ehuru, enligt förslagets avfattning, pensionstillägget för barn tillkommer

pensionstagaren, ej barnet, är det tydligen i själva verket här

fråga om ett ämne, som tillhör området för samhällets barnavårdsverksamhet.

Oavsett emellertid huruvida det är pensionstagarnes eller barnens

bästa, som i främsta rummet avses med bestämmelserna om sagda tillägg,

kan man ej undgå att finna förslagets räckvidd godtyckligt begränsad.

Giltig anledning torde ej föreligga vare sig att ställa invalida föräldrar

i gynnsammare situation än de, som av annan orsak äro i behov av

offentlig hjälp till sina barns underhåll, eller att särskilt omhulda de

barn, vilkas föräldrar äro invalider.

Att, såsom genom förslaget skett, till särskild behandling upptaga

blott vissa av de fall, då ett ingripande av samhällets understödjande

verksamhet med avseende å barnen må finnas påkallat, synes för övrigt

vara desto mindre lämpligt, som utredningen av hithörande frågor redan

är anförtrodd åt fattigvårdslagstiftningskommittén. Denna har ej blott

att företaga revision av lagarna om fosterbarns vård och om uppfostran

åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn. Till kommittén

har jämväl överlämnats riksdagens skrivelse den 11 juni 1917, däri hemställts,

att Kungl. Maj:t ville i sammanhang med den utredning om den

offentliga barnavården, som pågår inom kommittén, taga under övervägande

möjligheten att bereda förskott av allmänna medel åt barn utom

äktenskap ävensom i vissa fall åt barn inom äktenskap. Det torde härav

vara tydligt, att det ingalunda är, såsom man av pensionsstyrelsens

skrivelse och departementschefens yttrande kunde föranledas tro, blott

frågan om de värnlösa barnens vård, som kommittén har att syssla med.

Vidare må erinras, hurusom den nu församlade riksdagen beslutit hos

Kungl. Maj:t begära föranstaltande därom, att i samband med nu pågående

omarbetning av vissa barnavårdslagar en utsträckning av samhällets

barnavård även till andra områden av barnavård än dem, som beröras av

dessa lagar, måtte tagas under omprövning, och att därvid särskilt måtte

undersökas möjligheten av att inom varje kommun alla samhällets vårdande,

understödjande, kontrollerande och upplysande barnavårdsuppgifter

i görligaste mån sammanföras till enhetlig handläggning. Det

lärer kunna antagas, att även den sålunda beshitade riksdagsskrivelsen

varder remitterad till kommittén. Och onekligen innefattar riksdagsbeslutet

ett erkännande av den sanningen, att det ekonomiska understödjandet

är blott en av de flerahanda barnavårdsuppgifter, som påvila

samhället och vilka stå till varann i det nära förhållande, att ej en av

dem bör regleras oberoende av de övriga.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

Olägenheterna av att utbryta en detalj ur komplexen av barnavårdsfrågor

gorå sig ock i förslaget märkbara. Sålunda är det näppeligen

klart, under vilka förhållanden en pensionstagare enligt förslagets mening

har att försörja barn eller adoptivbarn. För de anmärkningar, som mot

äldre liknande förslag riktats därom, att pensionstillägget skulle komma

att utgå, oavsett huruvida pensionstagaren verkligen vårdar barnet och

oavsett om vården är tillfredsställande eller ej, synes även det nu föreliggande

lämna rum. Ovisst är, om och i vad mån vid beräkning av

pensionstagarens årsinkomst hänsyn är att taga till barnets egen ekonomiska

ställning. Pensionsstyrelsen uttalar, att det bidrag, som av barnafadern

lämnas till utomäktenskapligt barns vård och uppfostran, uppenbarligen

skall räknas såsom inkomst för modern. Med den nya lagstiftningen

angående barn utom äktenskap lärer det ej bliva sällsynt,

att faderns bidrag överstiger den här angivna årsinkomsten av 408

kronor. Skall i sådan händelse modem ej erhålla pensionstillägg ens

efter andra stycket av 6 §? Pensionsstyrelsen antyder vidare, att pensionstillägg

för barn till äkta makar naturligtvis bör tillgodokomma

blott den ena av föräldrarna, ej samtidigt båda. Åven om detta må

kunna utläsas ur den föreslagna lagtexten, kan mot densamma anmärkas,

att den ej ger ledning lör bedömandet, till vilken av makarna tillägget

skall utgå. Rakt stridande mot det centraliserande syftet i årets omförmälda

riksdagsbeslut är till sist att, såsom ett godkännande av förslaget

innebär, pensionsnämnden — en myndighet, som eljest intet har att

skaffa med barnavården och ej heller är sammansatt med hänsyn till en

dylik uppgift skulle hava att bestämma om sådana understöd som de

här ifrågavarande.

Departementschefen framhåller, att ett avvisande av förslaget i nu

förevarande del för visso skulle tungt drabba många fattiga föräldrar,

som äro i trängande behov av hjälp för sina barn. Härtill må erinras,

att ju de verkligt trängande behoven tillgodoses av den offentliga fattigvården

och att, vad särskilt angår de ogifta mödrarna, dessas ställning

blivit genom 1917 års lagstiftning avsevärt förbättrad i nu ifrågavarande

hänseende.

På grund av det anförda hemställes, att stadgandena om pensionstillägg

för barn måtte utgå ur förslaget.

29 §.

Lagrådet:

Det synes vara skäligen opåkallat att ur lagen utesluta vissa bestämmelser,

mot vilkas innehåll någon anmärkning ej är att göra, för

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition Nr 184.

att därefter i administrativ ordning åter förläna dessa gällande kraft. I

varje fall torde förenklingen av nu ifrågavarande paragraf hava sträckts

längre än med förslagets syfte är förenligt. Det lärer nämligen vara

avsett att, såsom enligt paragrafens nuvarande lydelse är fallet, sökanden

under viss förutsättning har att vid sin ansökan foga intyg av två trovärdiga

personer. Ett sådant åliggande kan ej gärna inbegripas i skyldigheten

att avfatta ansökningen enligt fastställt formulär.

Slutstadgandet.

Justitierådet von Seth:

Det skulle givetvis innebära en fördel för pensions- och understödstagarna,

om prövningen av ansökningar om tillägg för barn kunde, såvitt

tillägget skulle utgå redan från oeh med den 1 januari 1919, försiggå

jämväl under tiden mellan den nya lagens promulgerande och

nyssnämnda dag. För vinnande av detta önskemål synes böra i slutstadgandet

intagas en tilläggsbestämmelse av innebörd, att framställning

om pensions- eller unders tödstillägg för barn kunde få ingivas redan

under innevarande år och att prövning av dylika framställningar med

tillämpning av de nya bestämmelserna skulle få äga rum, oavsett att

desamma i övrigt ännu ej trätt i kraft.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 8 juni 1915

om övergångsbestämmelser i anledning av lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

» Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

mars 1918.

N ärvar ande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson, *

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anmälde lagrådets denna dag

avgivna utlåtande över de enligt beslut den 15 februari 1918 till lagrådet

remitterade förslag till dels lag om ändrad lydelse av 5—8, 10,

16, 19, 20, 23, 24, 26 qch 28—33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om

allmän pensionsförsäkring, dels ock lag om ändrad lydelse av 3 § i

lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av berörda

lag den 30 juni 1913.

I anledning av de erinringar, som inom lagrådet framställts vid

granskning av förstnämnda lagförslag, anförde departementschefen följande:
»Vad

en av lagrådets ledamöter anfört emot att nu framlägga förslag

om pensionstillägg för barn har icke givit mig anledning frångå

min förut angivna ståndpunkt i ämnet.

Det kan tänkas, att, såsom två av lagrådets ledamöter påpekat,

de i 6 § föreslagna bestämmelserna om pensionstillägg för barn i vissa

fall kunna giva anledning till någon tvekan. Ordalagen, som i denna

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 184.

103

del överensstämma med de i Kungl. Maj:ts förslag i ämnet till 1913

års riksdag använda och då lämnats utan anmärkning, synas likväl

vara så avfattade, att misstolkning av desamma icke torde vara att

befara från de myndigheters sida, som komma att tillämpa stadgandet.

Uppenbarligen är meningen den, att, om ett barn, för vilket pensionstillägg

sökes, har egen årsinkomst, jämväl denna skall i sin helhet sammanräknas

med föräldrarnas, respektive faderns eller moderns årsinkomst,

då det gäller att avgöra, huruvida för detta barn pensionstillägg skall

utgå eller ej, samt, i förra händelsen, att uträkna barntilläggets storlek.

En omarbetning av det framlagda förslaget synes näppeligen vara erforderlig.

Den av lagrådet vid 29 § framställda anmärkningen har föranlett

en omarbetning av samma paragraf.

Väl värt beaktande synes mig vara det av en av lagrådets ledamöter

väckta förslaget att framställningar om barntillägg borde kunna få ingivas

och prövas redan under innevarande år, ehuruväl tilläggen icke börja utgå

förrän med 1919 års ingång. Därigenom skulle de personer, som dessförinnan

tillerkänts pension eller understöd och som uppfylla betingelserna

för att från och med sagda tidpunkt erhålla barntillägg, beredas

möjlighet att komma i åtnjutande därav redan omedelbart vid den nya

lagens ikraftträdande. Med hänsyn härtill hemställes om ett tillägg i

sådant syfte till lagens slutstadgande.»

Sedan departementschefen vidare meddelat, att han vidtagit en redaktionell

mindre ändring i det till lagrådet remitterade förslaget till ändrad

lydelse av 19 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,

uppläste departementschefen det sålunda omarbetade förslaget till

lag om ändrad lydelse av 5—8, 10, 16, 19, 20, 23, 24, 26 och 28—33 §§

i nyssnämnda lag ävensom förslaget till lag om ändrad lydelse av 3 §

i lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning av

samma lag av den 30 juni 1913. Tillika hemställde departementschefen,

att dessa förslag måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Conr. Falkenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:412 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels. lag om ändrad lydelse av 5—8, 10, 16, 19, 20, 23, 24, 26 och 28—33 §§ i a1 i texten
  2. 2SLU 1918:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels lag om ändrad lydelse av 5—8, 10, 16, 19, 20, 23, 24, 26 och 28—33 §§ i lagen den 30 ju s. 1 i texten