Angående kolonisation å vissa kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län
1918-03-19 · 40 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 34 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1918:198, Angående kolonisation å vissa kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län
Dokumentets text
Kungl. Maj;ts nåd. proposition AV 198.
1
Nr 198.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående kolonisation
å vissa kronoparker i Västerbottens och Norrbottens
län; given Stockholms slott den 19 mars 1918.
Under åberopande av bilägga utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att
dels medgiva, att upplåtelser av kolonat å Rönnlidens, Luspbergets
och Metsekens kronoparker i Västerbottens län samt Djupsjö kronopark
i Norrbottens län må ske i huvudsaklig överensstämmelse med norrländska
kolonisationskommitténs förslag med av departementschefen
i statsrådsprotokollet tillstyrkta jämkningar;
dels ock för anordnande av dessa kolonat anvisa såsom förslags
_
O
anslag
ej mindre å tilläggsstat för innevarande år............ kronor 150,000
än även å extra stat för år 1919.............................. » 225,000.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 177 käft. (Nr 198.)
1
2
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 198.
Inledning,
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
mars 1918.
N ärvar ande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre PALMSTIERNA,
Rydén,
Undén.
Thorsson.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:
• Med anledtdng av väckta motioner hemställde riksdagen i skrivelse
den 18 september 1914, nr 273, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa
en allmän undersökning rörande statens för kolonisatiomändamål tillgängliga-
och därtill tjänliga marktillgångar inom de sex nordligaste
länen i syfte att vinna en allmän översikt över belägenheten, storleken
och beskaffenheten av jord, som kunde befinnas lämplig för utläggande
av såväl odlingslägenheter som med äganderätt upplåtna, självständiga
jordbruk, ävensom en förberedande plan för områdenas fördelning i nu
nämnda hänseenden. Vidare anhöll riksdagen, att. Kungl. Maj:t ville
dels efter verkställd utredning för riksdagen framlägga förslag till ändrade
och förbättrade villkor för upplåtelser av odlingslägenheter å
opaginerad Kontrollera mot PDF
''6
Kungl. Moj ds nåd. proposition Nr 198.
kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen dels ock
taga under omprövning, huruvida sådan ändrad ordning för de å nämnda
kronoområden belägna större, sammanhängande odlingsmarkers förvaltande
och upplåtande, som av motionärerna närmare angivits, kunde
vara möjlig och önskvärd. Slutligen hemställde riksdagen, att Kungl.
Maj:t måtte låta undersöka och utreda, i vilken utsträckning och på
vilka villkor möjlighet lämpligen kunde beredas för upplåtelse till odlingslägenheter
eller till lägenheter under äganderätt av do å kronoparker
inom de sex nordligaste länen betintliga s. k. disponerade ströängar.
Riksdagens skrivelse föranledde till en början upptagande av frågan
om den i skrivelsen åsyftade undersökningen av tillgång på odlingsjord
å kronomarkerna. Deu 11 juni 1915 beslöt nämligen Kungl. Maj:t bemyndiga
chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla ett antal personer
att i egenskap av sakkunniga biträda inom departementet vid uppgörande
av förslag till plan för en allmän undersökning rörande statens
för kolonisationsändamål tillgängliga och därtill tjänliga marktillgångar
inom de sex nordligaste länen med undantag av trakterna ovan odlingsgränsen
i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.
De sålunda utsedda sakkunniga avgåvo den 20 april 1916 betänkande
med förslag till plan för inventering av odlingsjord å kronomark
i Norrland och Dalarna. I enlighet med denna plan påbörjades samma
år den föreslagna inventeringen. Den har sedermera i enlighet med
ytterligare förslag av de sakkunniga blivit efter ungefärligen samma
grunder fortsatt under 1917 års sommar och är avsedd att slutföras
under de tre närmaste somrarna.
På framställning av omförmälda sakkunniga har Kungl. Maj:t
vidare beslutat att omedelbart upptaga även den i riksdagens skrivelse
berörda frågan om beredande av möjlighet att vid upplåtande av odlingslägenheter
i Norrbottens län och Dalarna tillvarataga å kronans marker
befintliga disponerade ströängar. Genom beslut den 31 december 1915
uppdrogs åt de sakkunniga att verkställa utredning i detta ämne, ett
uppdrag som sedermera efter deras hemställan överflyttats å den längre
fram tillsatta kommittén och ännu ej hunnit slutföras.
Beträffande övriga i riksdagsskrivelsen antydda spörsmål uttalade
dåvarande chefen för jordbruksdepartementet vid föredragning av frågan
om uppgörande av plan för inventering av odlingsjord, att först efter
inventeriugsarbetets utförande tiden torde vara inne att taga under närmare
övervägande, på vilka villkor upplåtelse borde komma till stånd
4
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 198.
samt huru upplåtandet av lägenheterna och förvaltningen av därtill avsedda
områden skulle organiseras.
I sitt den 20 april 1916 avgivna betänkande med plan för inventeringen
hemställde emellertid de sakkunniga, huruvida icke till äventyrs
anledning förelåge att före inventeringens avslutande upptaga till
utredning även övriga frågor, som närmare berörde kolonisationen, samt
anförde åtskilliga skäl härför.
Ili •ågavarande framställning utgjorde närmaste anledningen till den
s. k. norrländska kolonisationskommitténs tillsättande. Vid anmälan
i statsrådet den 30 juni 1916 av de sakkunnigas hemställan uttalade
dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, att de skäl, de sakkunniga
anfört för sitt förslag att redan nu, innan inventeringen avslutats, företaga
de av dem angivna spörsmålen till utredning och behandling, syntes tungt
vägande. Dessa frågor vore av sådan vikt och därjämte så komplicerade,
att de för sitt lösande på tillfredsställande sätt krävde noggrant sakkunnigt
arbete, vilket må>te draga rätt lång tid. Det vore dock önskvärt,
att så snart som möjligt något gjordes för att bereda tillfällen till bosättning
å kronans därtill ägnade marker i Norrland och Dalarna. Därigenom
främjades landets uppodling och tillfälle!! till hem inom landets
gränser kunde beredas många, som eljest kanske skulle emigrera till
främmande land. På detta sätt skulle ock den arbetskraft kunna
erhållas, som vure nödvändig för ett intensivt skogsbruk men som nu
i blott alltför ringa grad vore tillfinuandes i dessa glest bebodda delar
av vårt land. På grund härav ville departementschefen sluta sig till
den mening om önskvärdheten av omedelbart igångsättande av en dylik
utredning, till vilken de sakkunniga under fortgången av sitt arbete och
vid närmare inträngande i de med frågan förbundna omständigheter
kommit.
På departementschefens hemställan beslöt Kungl. Maj:t sistnämnda
dag tillsättande av en kommitté med uppdrag att verkställa utredning
och avgiva förslag beträffande åtgärder för främjande av kolonisation å
kronans marker i Norrland och Dalarna, med undantag av trakterna
ovan odling-gränsen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker,
ävensom därmed sammanhängande spörsmål, däribland även frågan om
utsträckt tillämpande av intensivt skogsbruk å de norrländska statsskogarna
samt om därav påkallade åtgärder för ökad bosättning å dessa
skogar.
Vid nyssnämnda tillfälle framhöll departementschefen även lämpligheten
av att till en början gripa sig an med kolonisationsförsök i mindre
omfattning. Det borde, yttrade han, vara icke blott kommittén obetaget
Kuncjl. Maj ds nåd. proposition Nr 198. 5
Titan till och med önskvärt, att kommittén, innan dess slutliga betänkande
framlades, avgåve förslag, som kunde förän''ed a omedelbar upplåti be av
mark å eu eller annan trakt. Inom ett så vidsträckt område av landet
som det ifrågavarande vore naturförhållanden och andra betingelser för
kolonisation påtagligen så växlande, att det. näppeligen vore fullt lyckligt,
ifall överallt endast samma åtgärder skulle tillgripas. Åtgärderna
syntes snarare böra så naturligt som möjligt anpassa sig efter de lokala
förut-ättningarna. För övrigt ville det förefalla, som om i valet mellan
att låta alla positiva åtgärder i kolonisationsfrågan anstå i avbidan på
frågans fullständiga utredande eller att vidtaga ett mindre antal upplåtelser
efter grunder, som man tilläventyrs sedermera beträdande det återstående
flertalet funne sig böra frångå, någon tvekan knappast borde
råda om det senare alternativets företräde. Angelägenheten av att staten
under eu närmare framtid skrede till handling i avseende å kolonisationen
syntes till fullo motivera, att man före avslutande av den vidlyftiga
och tidsödande utredning, som erfordrades, gjorde början med
upplåtelser i den mån omständigheterna sådant medgåve.
Den 15 december 1917 har nämnda kommitté avgivit betänkande
med förslag till dylika kolonisationsförsök i mindre omfattning å vissa
k?-onoparker i Västerbottens och Norrbottens län. Detta betänkande bär
blivit befordrat till trycket och torde jag, under hänvisning i övrigt till
betänkandet, här endast behöva därur omförmäla böjande.
Kommittén har ansett det kunna med fog påstås, alt inom de
trakter, åt vilka kommittén för närvarande hade att ävna sin uppmärksamhet,
nämligen de längre in i landet men nedanför den i lappmarkerna
uppdragna odlingsgränsen belägna kronoparkerna i Västerbottens
och Norrbottens län, kan, så vitt passande jordmån finnes, ett jordbruk
med jämförelsevis ringa areal öppen jord samt för övrigt mångåriga
vallar bliva lönande.
Vad åter beträffar tillgången på mark med jordmån, som lämpar
sig för odling, har kommittén uttalat, att det kunde på förhand antagas,
att de möjligheter till fastmarksodling, som ifrågavarande statsskogar
kunde erbjuda, skulle vara tämligen begränsade. Däremot förtjänade
det att noga tillses, i vad mån de å statsskogarna befintliga betydande
torvmarkerna, vilka vid avvittringen mindre kommit i betraktande såsom
odlingsmark, i själva verket ägnade sig att tagas i anspråk för odling.
Vid planläggning av deu pågående inventeringen av odhngsjord å kronomark
hade man med insikt härom liksom även av andra grunder fastslagit,
att inventeringen skulle avse alla å statsskogarna befintliga torv
-
Norrländsha
kilonisationi
kommittén.
6 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 198.
marker, varemot fastmark endast i mera begränsad omfattning eftersöktes.
I överensstämmelse härmed och i enlighet med vissa av kommittén
närmare angivna principer h .de under 1916 års sommar inventerats 682,051
hektar mark å kronoparker, spridda över Norrland och Dalarna, men
framför allt inom Västerbottens län. Enligt upprättat sammandrag hade
å parkerna påträffats 1,614 mindre områden om tillsammans 33,887
hektar odlingsbar torvmark, 60 större torvmarksområden (över 100 hektar)
om tillsammans 15,451 hektar samt 22 områden uteslutande fastmark
om tillsammans 925 hektar (därav ett område om 367 hektar). Den
torvmark, som i första hand kunde anses duglig för odling, omfattade
således omkring 5 procent av den inventerade arealen. Härtill borde
läggas den areal odlingsbar fastmark, som skulle brukas i samband med
de mindre torvmarksområdeua och som beräknades utgöra 25 procent av
dessa eller omkring 8,472 hektar.
Sedan kommittén vidare utvecklat, hurusom befintligheten av åt
enskilda upplåtna ströängar å kronomark icke behövde utgöra något
avgörande hinder för omedelbart företagande av kolouisationsförsök enligt
förslaget, har kommittén ingått på eu utförlig framställning angående
önskvärdheten av införande av mera intensiv skogsvård å ifrågavarande
statsskogar och om det härav föranledda ökade behovet av skogsarbetare.
En lämplig utväg att anskaffa dylik arbetskraft vore just upplåtande av
större och mindre jord bni k slägenheter. För att bereda säkert arbets-,
tillfälle åt kolonisterna kunde det visserligen ej bli tal om nedsättande
av så många kolonister, att det närvarande behovet av arbetskraft kunde
därigenom fullt tillgodoses, men eu fast stam av permanenta, skolade
arbetare kunde dock erhållas på detta sätt.
Vad angår den lämpliga storleken av de kolonat, som kunde ifrågakomma,
har kommittén, utan att vilja för närvarande uttala någon definitiv
mening om huru denna fråga borde besvaras vid en mera allmän
planläggning av kolonisationen, trott sig böra föreslå, att vid de nu
tillämnade försöken skulle ifrågakomma två lägenhetstyper, en större
med omkring 15 hektar odlingsmark och en mindre med omkring 5
hektar sådan mark.
Utginge man i likhet med kommittén från att det vore behovet
av fasta arbetare å statens skogar, som gjorde det möjligt för staten
att åt kolonisationen ägna ett långt verksammare stöd än tidigare varit
ifiågasatt, och fasthölle man därjämte, att det i väsentlig grad vore för ''
sommararbeten å stogarna, som en fast skolad arbetarstam vore av nöden,
borde det vara tydligt, att en avsevärd del av kolonaten borde anordnas
7
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 198.
så, alt jordbruket icke bleve kolonistens huvudnäring utan allenast ett,
låt vara mycket viktigt stöd lör eu ekonomi, som i främsta rummet
baserades på stadigvarande inkomst av skogsarbete. Från denna synpunkt
vore det, som kommittén ansett sig böra förorda nyssnämnda
mindre lägenhetstyp. Att låta odlingsmarken nämnvärt understiga 5
hektar både kommittén ej kunnat ifrågasätta. Å andra sidan syntes
ett jordbruk om 5 hektar vara tillfyllest för att bereda innehavarens
hushåll ett ingalunda föraktligt tillskott av naturaprodakter, på samma
gång det lämnade honom möjlighet att under eu väsentlig del av året
ägna sig åt skogsarbete, och däribland även en tid under sommaren.
Fasthölle man tillika, såsom enligt kommitténs mening vore obetingat
önskvärt, tanken, att bosättning borde ifrågakomma endast, där
odlingsmöjligheter funnes för minst tre i varandras grannskap boende
kolonister, bleve det ock av denna grund nödvändigt att, för utnyttjande
av den förefintliga odlingsmarken, på en mängd håll begränsa
de särskilda kolonn tens odlingsområde till 5 hektar, häri då inberäknat
såväl den torvmark, som i allmänhet skulle bilda huvuddelen
av odlingsmarken, som det mindre fastmarksområde, som jämväl vore
av nöden.
Vid sidan av dessa småbrukslägenheter skulle enligt kommitténs
förslag inrättas ett ej obetydligt antal kolonat med omkring 15 hektar
odlingsmark. Att det nr social synpunkt vore synnerligen ömkvart,
om staten kunde bliva i tillfälle att i avsevärd omfattning upplåta dylika
något större jordbrukslägenheter, läge i öppen dag, men även från
den statsfinansielia utgångspunkt, som här angivits, syntes de större
kolonaten låta väl försvara sig. En intensiv skogsskötsel förutsatte, att
man kunde påräkna, förutom den å skogen boende befolkningen, ett ej
obetydligt antal tillfälliga arbetare, och dessa senares förseende med
livsförnödenheter skulle möjliggöras eller underlättas genom förefintligheten
av större jordbrukslägenheter å trakten. Utsikten att från dylika
lägenheter kunna i större omfattning än från de mindre påräkna hästar
för skogsbrukets behov motiverade även ur skogsintressets synpunkt
sådana lägenheters upplåtande och stödjande. 1 >å härtill komme, att
lägenheter av denna typ tvivelsutan för eu del av dem, som ro fl efterse
på bosättning i kolonisationstrakterna, skulle synas mera begärliga än
de mindre kolonaten, hade kommittén trott sig kunna utan betänklighet
föreslå upplåtande av även de större lägenheterna på lika gynnsamma
villkor, som skulle gälla för de mindre.
beträffande sättet för tillgodoseende av kolonisternas virkesbehov
har kommittén haft under övervägande flera utvägar och stannat vid
8
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 198.
att kolonaten icke borde, var för sig eller flera gemensamt, utrustas
med skogsområde av den omfattning, att hela virkesbebovet kunde erhållas
därifrån. I mindre omfattning borde skogsmark ingå vid fastigheternas
bildande redan av den anledning, att fastigheterna borde erhålla
så formliga äg<''figurer som möjligt. Dessa skogsområden bleve dock
ganska obetydliga. För de storm kolonaten hade kommittén haft under
övervägande ett förslag att icke tilldela dem något aunat skogsområde
än det sålunda angivna men hade stannat vid att förorda en typ med
15 hektars skogsareal därutöver. I huvudsak borde emellertid virkesbehovet
fyllas genom avgiftsfri utsyning eller anvisning å omgivande
kronomark. Detta skogsservitut borde dock av närmare angivna skäl nu
begränsas till 30 år från upplåtelsen. Att kolonisten efter utgången av
denna tid skulle komma i avsaknad av nödiga skogseffekter, vore ej att
befara, enär det läge i statens intresse, att lägenheterna kunde med fördel
brukas.
Beträffande upplåtelse/ormen har kommittén framhållit, hurusom frågan
om kolonatens upplåtande med äganderätt eller nyttjanderätt av ett eller
annat slag är ett bland de viktigaste av de spörsmål, kolonisat.ionsproblemet
innefattar. Kommittén erinrar om, att skogstorpen och odlingslägenheterna
upplåtas med nyttjanderätt för viss tid, medan man vid kolonisationsförsöket
å Alträsks kronopark bestämt sig för upplåtande med äganderätt,
dock att såsom förutsättning för dennas ernående stadgats vissa
Myndigheters uppfyllande under eu så kallad försökstid. kommittén
säger sig icke ännu kunnat intaga någon slutlig ståndpunkt i denna
fråga. Bland do möjligheter, som syntes erbjuda sig, funnes en, som
för närvarande icke kunde full-tändigt överblickas, nämligen upplåtande
av så kallad ständig besittningsrätt. Med hänsyn till att spörsmålet om
en upplåtelseform av denna art vid upplåtelser från kronans domäner
annorstädes än i Norrland överlämnats till utredning av särskilda sakkunniga,
. har kommittén ansett sig ej kunna på sitt arbetes nuvarande
stadium inlåta sig på frågan om den stadgade besittningsrätten. Kommittén
bär emellertid ej kunnat i denna omständighet se ett avgörande
hinder för sin önskan att redan nu framlägga förslag om ett kolonisatiohsförsök
i mindre skala, och sålunda trött sig kunna — utan att nu
intaga någon ståndpunkt i fråga om de upplåtelsetyper, som böra ifrågakomma
vid en mera allmän kolonisation-— föreslå, att vid det nu planlagda
försöket kolonaten varda, i ungefärlig överensstämmelse med de
grundsatser, som antagits för upplåtelserna ä Alträsks kronopark, upplåtna
på vanligt arrende med rätt för kolonist, som uppfyller honom
9
Kung!,. Maj:ts nåd. proposition AV 198.
åliggande skyldigheter att, när minst tio år förflutit från upplåtelsen,
tillhandla sig kolonatet.
Kommittén säger sig livligt behjäita angelägenheten av att undvika
upplåtelser, som kunna me (fira, att upplåten mark eller skog göres
till föremål för spekulation och övergår i händerna på personer, s >m
använda dem för andra ändamål än upplåtelsen avsett, något som efter
vad erfarenheten visat lätteligen kan inträffa. Emellertid anser kommittén,
att, om mau vid kolonatens bildande undviker att till dem lägga
skogsområden av avsevärd omfattning samt sörjer för att någon större
del av skogsområdet ej kan skiljas från odlingsmarken och att den
växande barrskogen ej annorledes än efter utsyning får avverkas till
avsalu, det icke ur angivna synpunkt kärn möta betänklighet att medgiva
kolonatens förvärvande med äganderätt på sätt nyss är nämnt. Kommittén
framhåller särskilt, att de till kolonaten hörande skogsområdena
äro med nuvarande lagstiftning oåtkomliga för trävarubolagen. Eftersom
för övrigt äganderätt till kolonaten förvärvas först ett tiotal år
fram i tiden, finner kommittén det icke erforderligt att redan i detta
sammanhang framlägga förslag till lagbestämmelser, varigenom skogsmarks
avsöndrande från kolonaten skulle förekommas.
På samma gäng kommittén alltså funne sig böra förorda bestämmelser,
som gjorde det möjligt för kolonist att förvärva äganderätt till
sitt kolonat, vore kommittén emellertid ingalunda blind för att den ej
obetydliga köpeskilling, staten måste vid äganderättens överlåtande förbehålla
sig, kunde väcka betänksamhet hos mången obemedlad, som
skulle kunna passa till kolonist, eller att den kunde visa sig betungande
för mången, som tillträtt ett kolonat i förhoppning om dess framtida
förvärvande men ej lyckats få sin ekonomi tillräckligt stadgad för att
utan svårighet kunna fullgöra den betalningsskyldighet, det bär gällde.
Kommittén har med hänsyn häri ill ansett sig höra föreslå att — vid
sidan av det redan omnämnda m dgivandet av äganderättsförvärv efter
en viss prövotids utgång — bland upplåtelsevillkoren måtte intagas bestämmelser
om rätt för kolonist att vid utgången av den från början
bestämda arrendetiden, femton år, få upplåtelsen under huvudsakligen
oförändrade villkor förlängd för en ny femtonårsperiod, varjämte föreslagits
en tämligen vittgående rätt för kolonisten att vid kolonntets avträdande
erhålla ersättning för odlings- och byggnadsarbeten. Skulle,
sedan upplåtelser på de nu föreslagna vildren kommit till stånd vid
den tillämnade försökskolonisationen, en form för upplåtelse med stadgad
besittningsrätt bliva av statsmakterna godkänd, mötte det ingen
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 177 höft. (Nr 198.)
2
10
Kungl. Maj ds n(°1(^ proposition Nr 198.
svårighet att till sådan rätt omvandla en förut upplåten nyttjanderätt,
när sådant av nyttjanderättshavaren önskades.
Kommittén har särskilt framhållit, att det syntes mindre välbetänkt,
om man försökte ålägga kolonisterna viss arbetsskyldighet å kronoparkerna.
Erfarenheten såväl från skogstorpen som inom andra delar av
landet talade häremot.
Vidare har kommittén beaktat betesfrågan och förordat, att betesrätt
å omgivande kronopark måtte medgivas under den första arrendeperioden,
efter vars utgång det kunde antagas, att kolonatet kommit i
ordning och betesvallar anlagts.
Beträffande byggnadsfrågan har kommittén yttrat:
»Som bekant har det visat sig möta mycket stora svårigheter för hittillsvarande
kolonister på statsskogarna (skogstorpare och odlingslägenhetsinnehavare)
att inom stadgad tid uppföra och fullborda lägenheternas åbyggnader. I första
hand har anledningen härtill varit de stora ekonomiska svårigheter, med vilka
dessa kolonister haft att kämpa. I de flesta fall saknande annat ekonomiskt underlag
än det otillräckliga anslag, som staten lämnar, har en stor de! av dessa lägenhetsinnehavare
helt naturligt ej mäktat på rimlig tid fullgöra sin byggnadsskyldighet.
Utan avsevärt ökade uppoffringar från statens sida till understödjande av
kolonisternas byggnadsverksamhet torde kolonisationen i stort ej komma att nå
någon kraftigare utveckling. Första förutsättningen för denna utveckling är, att
kolonisten med det snaraste erhåller en något så när ordentlig bostad. Först då
kan han med full kraft ägna sig åt sina egentliga uppgifter, vare sig dessa huvudsakligen
gå ut på arbete i skogen eller på jorden. Därtill kommer, att hittillsvarande
kolonisters bostadsförhållanden i det störa hela måste sägas vara ur social
synpunkt långt ifrån tillfredsställande. Väl träffas stundom ganska välbyggda skogstorp
eller odlingslägenheter. Dessa synas dock bilda undantag. Då innehavaren i
de flesta fall är ekonomiskt så svag, att han ej mäktar att omedelbart vid lägenhetens
tillträde påbörja den relativt dyrbara mangårdsbyggnaden, uppföres ofta nog
i dess ställe ladugården, i vilken provisoriskt avdelas utrymme även för familjen.
I andra fall uppföres en vanligen mycket primitiv liten stuga med ett rum, som i
allmänhet är allt för trångt för den ofta mycket talrika familjen. Att renlighet
och hygien under sådana förhållanden ej kunna iakttagas, är uppenbart. Men
dessa primitiva sätt att bo alstra även hos mången slöhet och likgiltighet för eget
välbefinnande, som visar sig däruti, att han nöjer sig med sin första bostad och i
det längsta dröjer med mangårdsbyggnadens uppförande.
Kommittén hyser därför den bestämda uppfattningen, att staten bör på ett
långt verksammare sätt än som beträffande skogstorpen och odlingslägenheterna
ifrågakomma lämna kolonisterna hjälp för kolonatens försvarliga bebyggande.
Detta kan ske antingen såsom hittills genom direkta anslag och lån eller
genom att staten själv ombesörjer byggnadernas uppförande I en del fäll torde
man kunna förvänta, att en kolonist, under förutsättning att verksamt penningunderstöd
beredes honom, skall kunna själv med gott resultat tillgodose sitt byggnadsbehov,
i all synnerhet om han besitter nödig fackkunskap eller är i stånd att
förskaffa sig erforderlig hjälp. Beaktas bör även, att kolonisten, då han själv upp
-
11
Kuntjl. Maj:ts nåd. proposition Nr 198.
för sina byggnader, mången gäng blir i tillfälle att bäst tillgodose de speciella önskningar
rörande desammas anordning, som han personligen kan hysa. Det tår icke
heller förbises, att en statens byggnadsverksamhet ä ifrågavarande trakter med
sannolikhet kommer att ställa sig jämförelsevis dyrare än den enskildes, även om
densamma anordnas med iakttagande av praktiska hänsyn. I varje tall är erfarenheten
på detta område icke sådan, att ett allmänt byggande genom statens försorg
bör utan vidare igångsättas.
Trots dessa, av kommittén till fullo insedda betänkligheter mot kolonatens
bebyggande genom statens försorg bär kommittén ansett sig böra förorda, att i
avseende å ett flertal av de mindre kolonat, som nu föreslås, göres ett försök med
dylikt bebyggande, varvid kommittén emellertid menat det vara tillfyllest, att staten
iordningställer så mycket av byggnaderna, som erfordras för att kolonisten med
familj skall komma under tak och äga nödigt utrymme för de kreatur han till en
början kan framföda, varefter byggnadernas fullbordande skulle ankomma på kolonisten
.själv.
Önskvärdheten av att de små kolonatens innehavare så fort som möjligt få
sina bostäder färdiga till inflyttning — ett önskemål, som berör lika mycket statens
intresse att utan onödigt dröjsmål få sitt behov av arbetskraft i någon mån
tillgodosett som kolonistens behov av snar inkomst av sitt arbete — har synts
kommittén motivera ett försök av denna art. Om ock byggnadskostnaderna härvid
komma att ställa sig dyrare än om kolonisten själv omhänderhar byggnadsföretaget,
torde å andra sidan kunna antagas, att staten genom anlitande av fackmän på området
skall kunna åstadkomma byggnader, som med hänsyn till sin beskaffenhet
bättre fylla sitt ändamål än de bostäder, som kolonisterna själva utan anlitande avsakkunnig
hjälp uppföra. Dessutom kan en statens byggnadsverksamhet bliva de
kolonister, som bygga själva, till värdefull hjälp och vägledning dels genom att
byggnadsmaterialier av vissa slag — såsom sågat och hyvlat virke, tegel, kalk.
cement, glas och spik m. m. — skulle kunna lättare tillhandahållas dem, dels ock
genom det föredöme ett bättre och sakkunnigare byggnadssätt skulle innebära. Då
härtill kommer utsikten att genom lägenheters upplåtande i delvis bebyggt skick
lättare än eljest kunna erhålla spekulanter från mera avlägset liggande landsdelar,
har kommittén ansett ett experiment i nu antydd riktning kunna bliva av värde
för bedömande, huru den norrländska kolonisationen bör i framtiden lämpligast ordnas
i berörda hänseende.
De byggnader, som enligt kommitténs mening skulle uppföras å ett mindre
kolonat, äro en mangårdsbyggnad och en uthusbyggnad — — —.
Det arbete, som enligt kommitténs mening borde utföras genom statens försorg,
är grundläggning, timring och täckande av mangårdsbyggnaden, uppsättande
av muren samt en del inredning i förstuga och kök. Beträffande uthusbyggnaden
skulle endast den timrade, till ladugård avsedda delen uppföras och inredas ävensom
gödselstad insättas.
Byggnadernas uppförande genom statens försorg skulle emellertid icke bliva
undantagslös regel utan en viss valfrihet lämnas kolonisten själv, så att denne, om
han ansåge sig kunna med fördel själv utföra byggnadsarbetet, skulle därtill vara
berättigad, varvid han borde erhålla en byggnadsväg, någorlunda men dock ej fullt
motsvarande det belopp, vartill kostnaden kan på förhand beräknas. Därjämte borde
12
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 198.
staten understödja denna verksamhet genom att på billiga villkor tillhandahålla en
del byggnadsmaterialier på bestämda platser.
Därest emellertid staten skulle igångsätta byggnadsarbete, måste härför uppenbarligen
förbehållas vissa områden och vissa kolonat i varandras närhet, där detta
arbete måste uteslutande ske genom kronans försorg, på det att de anstalter, som
härvid erfordras, må kunna på ändamålsenligt och praktiskt sätt utnyttjas. Att
avgöra, var dessa kolonat eller områden skulle förläggas, borde överlåtas åt den
ledning, som kan komma att anordnas för kolonisations försöken. På förhand borde
endast bestämmas est maximi- och ett minimiantal för de kolonat, å vilka staten
skulle föranstalta om byggnadsarbetens utförande.
Beträffande de större lägenheterna, vilka äro avsedda att uppbära en verklig
jordbrukskolonisation, föreligger enligt kommitténs tanke ej tillräcklig anledning
att inlåta sig på ett bebyggande genom statens försorg, utan synes härvidlag allt
byggnadsarbete höra utföras av kolonisten själv. Emellertid bör det tillkomma företagets
ledning att även för dessa giva bestämda föreskrifter angående byggnadernas
storlek och beskaffenhet. Jämväl bär torde byggnaderna böra utgöras av en mangårdsbyggnad
och eu uthusbyggnad. Den förra synes kunna i allo likställas med
motsvarande byggnad å de mindie kolonaten. Uthusbyggnaden torde däremot göras
något, dock endast obetydligt större. Till kolonisten torde böra utgå byggnadshjälp
efter samma grunder, som gälla för kolonist å mindre lägenhet, där staten ej ombesörjer
byggnadsarbete, varjämte även här en del mater,åker synas kunna tillhandahållas
på samma sätt som åt nyssnämnda innehavare av mindre kolonat.
Högst önskvärt vore naturligtvis att i avseende å det byggnadsarbete staten
skulle åtaga sig framlägga en säker kostnadsberäkning, som kunde ligga till grund
för bedömande av lämpligheten av den ifrågasatta byggnadsverksamheten. En dylik
någorlunda tillförlitlig kostnadsberäkning är emellertid under nuvarande, av världskriget
framkallade förhållanden så gott som otänkbar. Som bekant stiga materialpriserna
snart sagt dag från dag, och arbetsprisen, som redan nått en förut oanad
höjd, komma möjligen att stiga än ytterligare. Även på grund av skillnaden i
kostnaden för transport av material till olika kolonat är kostnadssumman underkastad
betydande växlingar. Kommittén bar emellertid ansett sig böla genom
anlitande av sakkunniga låta utarbeta kalkyler för byggnader, som i här förut angiven
omfattning skulle uppföras och iordningställas; och har man därvid utgått
dels från de priser, som gällde under år 1914. och dels från nuvarande priser. Kalkylerna
utvisa, att ifrågavarande kostnader under krigsåren blivit nästan fördubblade
och för närvarande — under förutsättning att nämnda transportkosinader beräknas
till en medelsiffra — kunna för mangårdsbyggnaden anslås till o,''<00 kronor och
för uthusbyggnaden till 2,800 kronor eller sammanlagt till 6,700 kronor.
Härvid är att märka, att i sagda belopp städse ingå avsevärda poster för
grundgräfning och grundläggning. Enligt kommitténs mening böra emellertid dylika
arbeten i större omfattning förekomma allenast där terrängens beskaffenhet gör
sådant nödvändigt. Huruvida i varje särskilt fall sådan nödvändighet föreligger,
kan icke med säkerhet bedömas förr än byggnadsplatsen blivit bestämd, men det
kan med största sannolikhet antagas, att den grävning och grundläggning, som erfordras,
skall på ett stort antal platser kunna utföras för en kostnad, som medgiver
summans nedsättande med åtskilliga hundratal kronor.»
Kommittén bär vidare behandlat frågan om beredande av vägför
-
13
Kunjl. Maj.ts nåd. proposition Nr 198.
bindelser til! kolonaten och framhållit, att de vägar, som här avsåges,
vore dels huvudvägar, som förbunde kolonigrupnerna med viktigare
kommunikationsleder, dels bivägar, som anknöte de olika kolonaten till
förenämrida huvudvägar. Kommittén bär ansett, att av kostnaderna för
huvudvägarna större delen borde bestridas av domänfonden och en
mindre del av statsmedel, som komme att anslås för kolonisationen,
samt att bivägarna borde bekostas av sistnämnda slags statsmedel. Den
del av bivägarna, som folie inom områdena för kolonaten, bolde emellertid
anläggas av kolonisterna själva, likasom dessa ock syntes böra förpliktas
att underhålla såväl sistnämnda vägsträekor som en del av vad
som folie utom kolonaten.
Beträffande torrläggningen av kolonatens odlingsmark har kommittén
ansett, att avlopps- och avledningsdiken borde upptagas genom
statens försorg och att laggdiken borde bekostas av kolonisten, med
rätt att efter vanliga grunder få bidrag ur norrländska avdikuingsanslaget
eller andra för dylikt ändamål tillgängliga medel.
Kommittén har, efter att sålunda hava redogjort för de ledande
principerna för de föreslagna upplåtelserna, övergått till en närmare
beskrivning över de nu närmast föreslagna kolonisationsområdena, belägna
å kronoparkerna Rönnliden och Luspberget i västra Stensöta revir
samt Metseken i Bjurbäckens revir, allt i Västerbottens läns lappmark,
ävensom Djupsjö i Bodens revir inom Norrbottens län nedanför lappmarksgränsen.
Enligt den plan för lägenhetsupplåtelser, som på grundvalen
av 1917 års undersökningar uppgjorts, skulle å de särskilda kronoparkerna
ifrågakomma följande upplåtelser:
Kronopark
i
Mindre
kolonat
Större
kolonat
Summa
j Djupsjö .................................................................
9
18
i
27 i
Metseken.................................................................
14
19
33
Rönnliden och Luspberget.......................................
88
10
46
Summa
59
47
106
14
Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition År 198.
Den genomsnittliga arealen för de olika lägeuhetstyperna framgår
av nedanstående tablå.
Area
1 i hektar
i
Odlingsbar
Impediment
Lägenhetstyp
fast-
mark
torv-
mark
Summa
Skogs-
mark
icke od- lingsbar
torvmark
sjöar,
berg
m. m.
Total-
areal
Mindre kolonat .....................
1.18
4.23
5.41
2.91
0.91
0.08
9.31
Större kolonat med omkring 15
hektars skogsområde .........
3.07
12.17
15.24
17.70
4.54
0.58
j
38.06
I en vid betänkandet fogad bilaga hava detaljuppgifter rörande
arealen för varje säl skilt kolonat angivits, och framgår därav, bland
annat, att den sammanlagda areal, som av de tre kronoparkskomplexen
skulle tagas i anspråk; för upplåtelserna, utgör
för Rönnlidens och
Luspbergets krono
parker.
....................... mindre lägenheter 317.04 har, medeltal 8.81 har
större d 333.5 8 » » 33.3 6 »
Summa 650.6 2
för Metsekens kronopark
......................... mindre lägenheter 152.8 8 bär, medeltal 10.9 2 har
större » 730.8 3 » » 38.4 6 d
Summa 883.7 1 har
för Djupsjö kronopark
.......................... mindre lägenheter 79.47 har, medeltal 8.83 har
större » 725.0 1 » » 40.2 8 »
Summa 804.48 har.
Den sammanlagda upplåtelsearealen skulle alltså uppgå till 2,338.81
hektar. Den totala arealen av ifrågavarande skogskomplex uppgår till
respektive 9,771,’ 9,308 och 14,436 hektar eller tillsammans 35,515 hektar.
Kommittén har vidare i betänkandet yttrat sig angående vissa
förut ej berörda upplåtelsevillkor.
De personliga förutsättningarna hos kolonisten borde i huvudsak
vara desamma, som bestämts i fråga om upplåtelser vid Alträsk. Att
föreskriva, att sökanden skulle vara obemedlad eller mindre bemedlad,
syntes dock icke vara välbetänkt.
15
Kungl. M<ijt:s nåd. proposition Nr 198.
Till kolonist, som själv fullständigt uppförde byggnaderna, bord©
som förut nämnts byggnadsväg utgå. Att genom allmänna bestämmelser
fastställa byggnadUijälpen till lämpligt belopp, mötte emellertid
vissa svårigheter, beroende av de växlingar, som, enligt vad erfarenbeten,
ej minst under sista tiden, visat, arbets- och materialpriserna vore
underkastade. Kommittén har i betraktande härav ansett lämpligast att
ej föreslå byggnadsbidrågets fixerande till ett på förhand angivet penningbelopp
utan lörordat, att det i allmänhet skulle utgå med tre fjärdedelar
av det belopp, vartill i sammanhang med kolonatets upplåtande kostnaden
för arbetet bleve av vederbörande statsorgan beräknad. Därjämte
har kommittén emellertid funnit nödigt, att ett maximum stadgades för
byggnadsbidraget, i vilket avseende kommittén ansett ett belopp av 4,500
kronor böra ifrågakomma. Under de förhållanden, som för ögonblicket
rådde, komme detta belopp ej alltid att fullt motsvara tre fjärdedelar
av kostnaden för de ifrågavarande arbetenas utföiande genom statens
försorg, vilken kostnad i det föregående blivit,- för de fall då grundläggning
ifrågakomma, beräknad till 6,700 kronor; och om, såsom möjligt
vore, arbets- och materialpriser skulle ytterligare stegras, kunde skillnaden
i effektiviteten mellan det stöd, staten lämnade i det ena och det
andra fallet, komma att bliva avsevärd. Med full insikt härom hade
kommittén emellertid ansett penningunderstödet ej i något fall böra utgå
med högre belopp än det nu såsom maximum förordade.
Byggnaderna borde i varje fall vara fullbordade inom tio år.
Därjämte borde kolonist, som helt bebyggde sin lägenhet, hava inom
tre år utfört byggnadsarbeten, motsvarande vad staten verkställde å övriga
kolonat.
Kommittén har vidare ansett det böra åläggas innehavare av större
kolonat att uppodla en hektar inom tre år, ytterligare två inom åtta år
och därutöver två före den första upplåtelseiidens utgång. För innehavare
av mindre kolonat föreslår kommittén skyldighet att inom fem år uppodla
en hektar och före upplåtelsetidens utgång ytterligare två hektar.
För odlingen borde i samband med kolonatets upplåtande genom
statens försorg uppgöras plan, vilken kolonisten skulle hava att ovillkorligen
följa i avseende å det område om en hektar, som han först hade
att uppodla, varemot det beträffande det övriga odlingsområdet borde stå
honom fritt, i vad män han ville rätta sig efter planen.
För underlättande av odlingsskyldigheten borde staten, åtminstone
i början av upplåtelsetiden, på billiga villkor tillhandahålla kolonisten
konstgödsel.
Den skog, som funnes inom område för kolonat, syntes, så länge
16
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 198.
kolonisten, innehade lägenheten allenast med nyttjanderätt, ej böra stå
till hans fria förfogande. Träd av grövre dimensioner, förslagsvis de
som i brösthöjd hölle 30 centimeter eller mera i diameter, borde, såsom
i allmänhet lämpade till försäljning eller till byggnadsvirke åt kolonisten,
disponeras av staten. Beträffande den övriga skogen har kommittén
föreslagit vissa bestämmelser.
För den händelse kolonisten ej förvärvade äganderätt till kolonatet
och nyttjanderätten av en eller annan anledning upphörde, syntes han
böra äga en tämligen vidsträckt rätt till ersättning för vad som av
honom åtgjorts å den lägenhet, som i sålunda upparbetat skick återginge
till staten. Ersättningen syntes böra avse förbättringar å jord, diken,
hägnad er, hässior, vägar och byggnader. Å ersättningsbeloppet borde
avräknas värdet av virke, S"m för förbättringarnas utförande tillhandahållits
av staten, samt penningnuderstöd, som kolonisten kunde hava av
staten bekommit för utförande av byggnads-, odlings- eller dikningsarbete.
Så länge kolonat innehades med nyttjanderätt, borde eldigt kommitténs
åsikt en viss årsleg i erläggas av kolonisten. Vad som vid dennas
bestämmande borde komma i betraktande vore i främsta rummet de staten
tillsvidare tillhörande byggnaderna, för vilkis uppförande st <ten iklätt sig
betydande utgifter, antingen genom att själv draga försorg om vissa
bvggnadsarbeten eller genom beviljande av byggnadshjälp. Kommittén
har ansett sig böra föreslå, att för byggnaderna måtte beräknas en lega,
som motsvarade 3.6 procent å nämnda del av den eventuella köpeskillingen.
Detta skulle innebära, att byggnadslegan kom me att uppgå för
kolonat, varå staten utfört byggnadsarbete, till 180 kronor och för övriga
kolonat till högst 1G2 kronor.
Förutom byggnaderna borde vid legans bestämmande allenast
odlingsmarken komma i betraktande. Legan för denna borde skäligen
sättas till 3.6 procent av det belopp, som vid köp av kolonatet skulle
beräknas såsom köpeskilling för denna mark. Om, såsom kommittén
tänkt sig, nämnda köpeskilling sattes till ett maximum av femtio kronor
per hektar, skulle marklegan komma att utgöra, för kolonat med 15
hektar odlingsmark 27 kronor och för sådana med 5 hektar dylik mark
9 kronor.
Utgivandet av en så pass stor kontant summa som legans totalbelopp
— inemot 200 kronor — skulle emellertid säkerligen i de flesta
fall vara alltför betungande för kolonisten, så länge han vore upptagen
av de i början av upplåtelsetiden nödvändiga byggnads- och odlingsarbetena;
och kommittén har därför ansett skäligt, att han under de tre
första åren helt och hållet befriades från skyldighet att erlägga lega.
/
17
Kungl. Maj it» nåd. proposition Nr 198.
När det gällde att beräkna den köpeskilling, som staten borde av
kolonisten kräva för kolonat, måste, likasom vid legans bestämmande,
byggnaderna komma att spela den största rollen. De betydande utgifter
staten, särskilt under förhållanden sådana som de nuvarande, måste vidkännas
för kolonatens bebyggande kunde, så framt kolonisationstanken
skulle äga någon framtid, ej efterskänkas utan borde till väsentlig de!
återgäldas. Att fordra full gottgörelse för vad staten sålunda utgivit
syntes emellertid ej gärna kunna ifrågasättas. Kommittén har ansett
sig böra föreslå, att priset å de av staten uppförda byggnaderna måtte
sättas till 5,000 kronor. Detta pris syntes särskilt med hänsyn till förmånen
av fritt virke låta försvara sig, även om byggnadspriserna skulle
röna eu viss tillbakagång. Skulle emellertid kolonisationsförsöket uppskjutas
till en tid, då dessa priser undergått eu väsentligare minskning,
borde summan nedsättas.
När kolonisten själv fullständigt utfört byggnaderna, borde enligt
kommitténs mening priset å desamma utgöras av det belopp, han bekommit
i byggnadshjälp, och alltså bestämmas till ett ''maximum av
4,500 kronor.
För odlingsmarken, med avlopps- och avledningsdiken upptagna ä
torvmarken, ansåge kommittén ett belopp av 50 kronor böra i allmänhet
beräknas. För utjämnande av den olikhet i värde, som kunde föreligga
mellan olika marker, syntes utväg böra öppnas att, när omständigheterna
sådant föranledde, medgiva någon nedsättning av nyssnämnda pris.
Å skogsmarken borde enligt kommitténs mening sättas ett pris
av 20 kronor per hektar och å övrig till kolonatet hörande, mindre
odlingsvärd mark, med undantag av sjöar och berg, ett pris av 10
kronor per hektar.
Den del av köpeskillingen, som efter nu angivna grunder borde
belöpa å byggnaderna och marken, syntes, änskönt köp ej kunde ifrågakomma
förrän minst tio år efter kolonatets upplåtande, höra fastställas
redan vid upplåtelsen och angivas i upplåtelsekontraktet. Ur kolonistens
synpunkt vore det nämligen önskvärt, att köpevillkoren såvitt möjligt
bleve redan från början kontraktsmässigt fastslagna.
Till nu omnämnda faktorer vid prissättningen komme slutligen
ståndskogen. Beräknandet av dennas värde mötte särskilda svårigheter,
så till vida som skogen inom kolonatets område skulle under arrendetiden
vara underkastad statens förvaltning och den virkesmängd, som
vid köpet borde komma i betraktande, alltså ej kunde med någon säkerhet
beräknas vid kolonatets upplåtande på arrende. Det syntes
här vara nödvändigt att låta värdesättuingen försiggå först när köp
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 177 höft. (Nr 198.) 3
18
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 198.
skulle komma till stånd. Betänkligt vore emellertid, om kolonisten skulle
komma att under längre tid sväva i fullständig okunnighet om den
blivande köpeskillingen för skogen, vilket på honom måste verka ekonomiskt
oroande och eventuellt utlösa sig i misströstan om att kunna
fullfölja det påbörjade företaget. För att så långt som möjligt undanröja
denna ovisshet syntes man böra redan i upplåtelsekontraktet fastställa
vissa grunder för prisberäkningen. I detta avseende borde gälla,
att för vindlällen samt torr eller eljest icke gagnvirkesduglig skog icke
skulle beräknas någon köpeskilling. Åven den skog, som i brösthöjd
hölle mindre än 10 centimeter i diameter, borde med hänsyn till obetydligheten
av hithörande virkesmassa undantagas. För den övriga
skogen syntes tre olika klasser höra upptagas, nämligen
1) all lövskog samt barrskog om 10—14 centimeters diameter
vid brösthöjd,
2) barrskog om 15—24 centimeter i diameter vid brösthöjd samt
3) barrskog om 25 — 30 centimeter i diameter vid brösthöjd.
Såsom grundpris per kubikmeter fast mått har kommittén ansett
sig böra föreslå för första klassen 75 öre, för andra klassen 1 krona
50 öre och för tredje klassen 3 kronor.
Till upplysning angående storleken av de köpeskillingar, som enligt
sålunda förordade grunder skulle kunna ifrågakomma, har kommittén,
med utgångspunkt i de under nästlidna sommar gjorda lokala undersökningarna,
låtit för vissa av de föreslagna kolonaten av vardera typen
uträkna det pris, som jämlikt nämnda grunder skulle komma att utgå.
Då man vid beräkningens utförande ej kunnat taga hänsyn till annat än
skogens nuvarande tillstånd och sammansättning, är beräkningen naturligtvis
långt ifrån exakt. Av densamma framgår, att den lägsta köpeskilling,
som bj^ggmider, mark och skog skulle betinga, vore för de
mindre kolonaten 4,900 kronor och för de större 5,950 kronor samt
maximisiffran respektive 6,100 och 9,100 kronor. Förbises borde emellertid
ej, att kolonisten kunde ernå en väsentlig minskning av köpeskillingen
genom att göra gällande den rätt, som enligt förslaget skulle
tillkomma honom, att kräva borttagenhet av träd, som kunde avverkas
utan fara för don återstående skogens bestånd.
1 fråga om erläggandet av köpeskillingen har kommittén föreslagit,
att densamma måtte uppdelas i två lika stora delar, vilka skulle mot
inteckning innestå i kolonutet och gäldas i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som finnes föreskrivet för statens egnahemslån.
I syfte att leda utvecklingen i sådan riktning, att de mindre kolonatens
innehavare redan från början komme att vid sidan av det även
19
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 198.
för dem nödvändiga men dock mindre krävande jordbruksarbetet väsentligen
ägna sig åt skogsarbete, bär kommittén föreslagit, att staten skulle
genom ett slags premiesystem uppmuntra dem härtill. Premieringen
skulle bestå däri, att i mån av det skogsarbete kolonisten verkställt åt
staten visst avdrag ägde rum å den i upplåtelsekontraktet stadgade
köpeskillingen för kolonatet. Kommittén bar tänkt sig eu minskning
av 30 kronor för värjo fullt antal av 100 dagar, som kolonisten själv
eller vuxen medlem av hans familj efter uppgörelse med skogsförvaltningen
arbetat å statens mark, och 10 kronor för varje fullt antal av
50 dagar, som något av hans minderåriga barn sålunda arbetat, varvid
emellertid endast det arbete borde komma i betraktande, som utfördes
under de femton första åren. - Skulle köp av kolonatet ej komma till
stånd, borde premien innestå, till dess vid den andra arrendeperiodens
utgång upplåtelsen ginge till ända. Antoge man, såsom med fog syntes
kunna ske, att en kolonist jämte hustru och vuxna barn kunde prestera
i medeltal 200 dagsverken om året och att även de minderåriga familjemedlemmarna
kunde i någon mån medverka vid skogsplanteringsarbeten
och dylikt, skulle sålunda öppnas utsikt till köpeskillingens nedbringande
med omkring 1,000 kronor, en reduktion som för kolonisten borde anses
ganska väsentlig, på samma gång den ur angivna synpunkter syntes
vara väl förenlig med statens intresse.
Den sålunda ifrågasatta premieringen borde förbehållas uteslutande
de mindre kolonatens innehavare. Då det emellertid vore angeläget,
att kolonisterna å de större kolonaten ej i något avseende tillbakasattes,
syntes det vara nödigt att på annan väg bereda dem en förmån, som
kunde anses motsvara den lättnad, vilken de övriga åtnjöte genom
skogsarbetets premierande. Vad som ur denna såväl som andra synpunkter
läge nära till hands vore att genom särskilda förmåner uppmuntra
till uppodlande av de större kolonaten. Kommittén har i sådant
avseende föreslagit dels en kontant odlingslijälp, som skalle tjäna till
att underlätta det i första hand nödvändiga odlingsarbetet, och dels
odlingspremier, som skulle i mån av ytterligare odling utgå i form av
avdrag å köpeskillingen eller, om köp ej komme till stånd, utbetalas vid
den andra arrendeperiodens utgång. Odlingshjälpen har kommittén
ansett böra sättas till 500 kronor, varav ena hälften skulle mot vederhäftig
borgen eller annan säkerhet utbetalas, då upplåtelsen kommit till
stånd, samt den andra, då två hektar jord uppodlats; och borde denna
odlingshjälp, i motsats till den förut omförmälda byggnadshjälpen, icke
komma i betraktande vid bedömande av köpeskillingen för kolonatet.
Odlingspremierna skulle, enligt vad kommittén tänkt sig, beräknas till
20
Kungl. Alajds nåd. proposition Nr 198.
200 kronor för varje hektar fastmark, som kolonisten uppodlat utöver
vad honom enligt kontraktet ålåge, och 100 kronor för varje hektar
sålunda odlad torvmark, dock att premiernas sammanlagda belopp ej
finge överstiga 500 kronor.
Beträffande ledningen av kolonisationsförsöket har kommittén anfört
följande:
»Kolonisationsföretagets ledning anser kommittén böra för den närmaste tiden
uppdragas åt en för ändamålet tillsatt nämnd. Med hänsyn till såväl kolonisationens
stora betydelse för statens skogsvård i det hela som önskvärdheten av att utan
betungande former en nära samverkan med den lokala skogsförvaltningen kommer
till stånd, synes chefen för domänstyrelsen böra vara självskriven ledamot i nämnden.
Dess övriga ledamöter torde böra utses av Kungl. Maj:t.
Nämnden bör äga anställa de biträden, som kunna anses erfordeliga. Att
på förhand fastslå dessas antal och uppgifter torde vara mindre lämpligt. Kommittén
har emellertid föreställt sig, att åtminstone under första tiden ett sådant biträde
med jämförelsevis hög avlöning borde under nämndens ledning och ansvar utgöra
det egentliga verkställande organet, varjämte till äventyrs borde anställas eu person
med bokförares och kassörs åligganden samt vissa ortsombud och extra biträden.
Nämndens ledamöter synas ej böra åtnjuta annan gottgörelse än det dagarvode för
sammanträdesdagar och den reseersättning Kungl. Maj:t kan finna skäligt att bestämma.
På Kungl. Maj:t synes böra ankomma att, utöver de mera allmänna bestämmelser,
som kunna varda på förhand meddelade angående kolonisationsföretaget,
lämna nämnden närmare föreskrifter i fråga om kolonatens upplåtande eller annat,
som rörer företagets utförande.
Den nu antydda organisationen har kommittén ansett böra fastställas allenast
för eu viss tid, förslagsvis fem år, under vilken tid de tillämnade upplåtelserna
kunna förväntas komma till stånd och statens åtgärder för kolonatens bebyggande
och avdikande hava blivit utförda. Huru efter denna tid företagets ledning bör
organiseras, synes böra ankomma på framtida övervägande i samband med allmännare
spörsmål av liknande art, som då torde yppas.»
I fråga om kostnaderna för kolonisationsförsöket har kommittén
framlagt följande beräkningar.
»Under antagande, att de 46 kolonat, som enligt förslaget skulle kunna delvis
bebyggas genom statens försorg, bleve inom en närmare framtid upplåtna och av
staten sålunda bebyggda samt att byggnadskostnaderna komme att uppgå till vad
kommittén, med utgångspunkt från nuvarande priser, beräknat, skulle dessa kostnader
jämte avlöning till den närmaste arbetsledningen samt inköp och drift av
vissa erforderliga maskiner kunna anslås till 317,700 kronor.
Skulle övriga 60 kolonat upplåtas och byggnadshjälp komma att utgå med
det i sådant hänseende föreslagna maximum, 4,500 kronor, medför detta en totalkostnad
av 270,000 kronor.
För avlopps- och avledningsdikenas upptagande erfordras 159,300 kronor.
21
Kung!. Maj:tx nåd. proposition .\ r 1!)8.
Till vägar, som skulle bekostas med anslag för kolonisationen, skulle åtgå
Hl,800 kronor.
Den odlingshjälp, som skulle tillkomma de större kolonatens innehavare, kan
beräknas till 23,,100 kronor.
Kostnaderna för den nämnd, som skulle hava att under fem år utöva ledningen
av företaget, och för dess biträden har kommittén beräknat till 63,100 kronor.
De administrationskostnader, som efter denna tid kunna ifrågakomma, synas ej låta
sig beräkna men lära näppeligen kunna skattas till några avsevärda belopp.
Totalsumman av nu angivna kostnader uppgår till 864,900 kronor.
Härjämte erfordras medel till förvärvande av ströängar, som skulle behöva
tagas i anspråk för kolonisationen. För täckande av härmed förenade utgifter står
enligt riksdagens beslut till förfogande de genom försäljning av mindre kronolägenheter
inflytande medel. Att med någon säkerhet beräkna, i vilken omfattning anslaget
behöver påkallas med anledning av här ifrågavarande kolonisationsförsök,
låter sig ej för närvarande göra. Enligt en summarisk beräkning bör emellertid ett
belopp av 20,000 kronor vara tillfyllest.
Omnämnas bör måhända i detta sammanhang även, att de under innevarande
års sommar företagna lokala undersökningar, vilka emellertid fullföljt även andra
syften än dem, som kommit till uttryck i kommitténs förslag, betingat en kostnad
av omkring 42,000 kronor.
Å andrå sidan bör komma i betraktande de belopp, som i form av köpeskillingar
inflyta vid kolonatens överlåtande. Med utgångspunkt---har kom
mittén
beräknat, att köpeskillingen för samtliga kolonaten skulle, om hänsyn tages
till skogen, sådan den för närvarande befinnes, uppgå till omkring 670,000 kronor.»
Kommittén liar härefter beaktat frågan, huruvida försöket borde
påbörjas utan något som helst dröjsmål eller tilläventyrs anstå, till dess
det visat sig, i vad mån de av världskriget framkallade prisstegringarna
vore av övergående natur, och situationen i det hela antagit, en mera
normal karaktär, samt därvid haft följande uttalande:
»Det ligger nära till hands att anse ett experiment, som, ehuru ur statens
synpunkt mindre omfattande, dock på statskassan ställer ej allför obetydliga krav,
vara mindre ägnat till utförande vid en tid, då statens finanser äro alldeles särskilt
ansträngda och då kostnaden för försöket måste ställa sig väsentligt högre än tidigare
varit fallet och måhända även högre än de skulle visat sig något år framåt i
tiden. Invändas skall måhända även, att försöket skulle kunna i viss mån verka
missvisande, så till vida som det, företaget under nämnda, särskilt ogynnsamma
situation kunde väcka en överdriven föreställning om de svårigheter, som vore förknippade
med en kolonisation efter de principer, som försöksvis vunne tillämpning.
Det kunde exempelvis synas vara ur försökssynpukt mindre välbetänkt att för
praktiskt utrönande av genomförbarheten av tanken på vissa kolonats bebyggande
genom statens försorg välja en tid, då uppförandet av de ifrågasatta byggnaderna
skulle medföra en normalkostnad av mellan 6,000 och 7,000 kronor, under det samma
kostnad fyra år tidigare uppgått till mellan 3,000 och 4,000 kronor.
Utan att förbise vikten av dessa betänkligheter har kommittén likväl trott
sig böra förorda, att det av kommittén planlagda försöket iverksättes med det första.
22
Kangl Maj:ts nåd. proposition Nr 198.
Genom försökets uppskjutande till en mer eller mindre oviss framtid skulle dess
syfte att tjäna till ledning vid den fortsatta behandlingen av kolonisationsfrågan i
väsentlig mån förfelas. Kolonisationsfrågan bör icke alltför länge lämnas vilande.
Det är angeläget, att åtgärder för planläggning av en mera omfattande kolonisation
vidtagas inom en snar framtid, men, såsom av kommittén framhållits, är det önskvärt,
att innan man bestämmer sig för dessa åtgärders innebörd, äga en mångsidigare
erfarenhet än hittills står till buds om tänkbara linjer för utvecklingen.
Förbises bör ej heller fördelen av att genom de föreslagna åtgärderna befolkningens
intresse för kolonisationen vidmakthålles och höjes just under en tid, då man måste
motse möjligheten av att emigrationen snart åter kan komma att taga fart.
Tilläventyrs kan det ock vara till gagn, att man genom omedelbart påbörjande
av de arbeten, om vilka här är fråga, kan bereda sysselsättning och arbetsförtjänst
åt en del personer, som därav kunna vara i behov. För ögonblicket föreligger
visserligen intet överflöd på arbetskraft, allraminst i de trakter kolonisationsförsöken
skulle avse. Men tecken saknas ej, som tyda på, att förhållandena kunna
komma att väsentligen förändras; och skulle omslaget sträcka sig därhän, att staten
finner sig föranlåten att ingripa genom allmänna arbetens igångsättande, lära de av
kommittén föreslagna höra till dem, som i hög grad förtjäna beaktande.»
Beträffande de medel, som under de två närmaste åren skulle behöva
anvisas till företaget, har kommittén på grundvalen av eu utarbetad
plan över de arbeten, som skulle ifrågakomma under vartdera året, uppgjort
en beräkning, som slutar för år 1918 å ett belopp av 150,000
kronor och för år 1919 ä 225,000 kronor. Kommittén har framhållit,
att dessa summor med nuvarande prislägen torde vara tillräckliga men
naturligtvis i betraktande av konjunkturernas växlingar icke kunna anses
definitiva.
Kommittén bär slutligen hemställt:
»A.. att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för anordnande omedelbart eller
sä snart lämpligen ske kan av kolonisationsförsök å Rönnlidens, Luspbergets och
Metsekens kronoparker i Västerbottens län sam" Djupsjö kronopark i Norrbottens län;
B. att dessa försök måtte avse upplåtande av kolonat av två typer, en större
med odlingsmark till areal av omkring 15 hektar och en mindre med odlingsmark
av omkring 5 hektar;
G. att kolonatens maximiantal bestämmes till 47 av den större och 59 av
den mindre typen;
D. att kolonaten utläggas gruppvis, sä att, där de ej förläggas invid redan
befintliga gårdar,, minst tre upplåtas i varandras nära grannskap;
E. att vid kolonatens utläggande och upplåtande följande skall lända till
efterrättelse:
1) att odlingsmarken å kolonaten skall bestå till större delen av torvmark
och till en mindre del av fastmark, vilken även skall vara avsedd till
boplats;
2) att till varje kolonat skall läggas ett skogsområde, som för större kolonat
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 198. 28
skall omfatta omkring 15 hektar, dock efter omständigheterna mera eller
mindre, varemot det för mindre kolonat ej må tilltagas större än att
lämplig arrondering vinnes;
8) att dessutom må till kolonaten läggas impediment och annan mark, som
ur arronderingssynpunkt anses böra medfölja;
4) att till kolonist må antagas allenast den, som äger god frejd och gjort
sig känd för arbetsamhet och hederlig vandel samt äger förutsättning
för drivande av ett mindre jordbruk;
5) att kolonat ej må upplåtas till den, som redan äger fastighet av den
storlek, att därå kan födas en familj, och att ej heller mera än ett
kolonat må upplåtas åt samma person;
6) att kolonat skall upplåtas för en tid av femton år, med rätt för kolonist
att, när minst tio år förflutit och kolonisten uppfyllt sina kontraktsenliga
åligganden, få mot viss köpeskilling kolonatet ä sig överlåtet med äganderätt
;
7) att avlopps- och avledningsdiken å den odlingsbara torvmarken för upp
låtna
kolonat skola genom statens försorg upptagas;
8) att en del av de mindre kolonaten skall genom statens försorg förses med
en mangårdsbyggnad och en uthusbyggnad, vilka dock allenast i så
måtto göras färdiga, att kolonisten kan under första tiden hava nödtorftig
bostad och rum för kreatur;
9) att antalet kolonat, som sålunda skall bebyggas, bestämmes för Rönnliden
och Luspberget till minst 10 och högst 29, för Metseken till minst 8 och
högst 11 samt för Djupsjö till 5 eller 6;
10) att innan å någon av kronoparkerna upplåtelse äger rum av kolonat,
som skall av staten förses med åbyggnader, utrönes, att antagliga
sökande finnas till så många dylika kolonat å kronoparken, som motsvara
nyssnämnda minimiantal;
11) att å kolonat, som av staten förses med åbyggnader, kolonisten skall
hava att utan onödigt dröjsmål och sist inom tio år fullborda åbyggnaderna
i enlighet med ritning och beskrivning, som vid upplåtelsen fastställas,
dock att avvikelse härifrån sedermera må på kolonistens framställning
medgivas;
12) att å kolonat, som ej av staten förses med åbyggnader, kolonisten skall
inom tre år utföra byggnadsarbeten, motsvarande dem, som staten å de
övriga kolonaten verkställer, samt inom tio år fullborda åbyggnaderna;
och skola även i avseende å dessa byggnadsarbeten ritning och beskrivning,
som fastställas vid upplåtelsen, lända till efterrättelse i den mån
ej sedermera avvikelse medgives;
13) att kolonist skall hava att för statens räkning brandförsäkra byggnaderna
på sätt därom kan varda ''närmare bestämt;
14) att kolonist å mindre kolonat skall hava att i enlighet med föreskrifter,
som meddelas vid upplåtelsen, inom fem år uppodla en hektar jord, varjämte
före upplåtelsetidens utgång ytterligare två hektar skola uppodlas;
15) att kolonist å större kolonat skall i enlighet med föreskrifter, som meddelas
vid upplåtelsen, inom tre år uppodla en hektar jord, varjämte
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 198.
två hektar skola uppodlas innan åtta år förflutit och ytterligare två
hektar före upplåtelsetidens utgång;
16) att kolonist, som själv helt och hållet bebygger kolonatet, skall av allmänna
medel äga erhålla byggnadshjälp med tre fjärdedelar av det belopp,
vartill i samband med kolonatets upplåtande byggnadskostnaden
beräknas; dock högst 4,500 kronor; och skall av denna byggnadshjälp
utbetalas 500 kronor mot vederhäftig borgen eller annan godkänd säkerhet,
då upplåtelsen kommit till stånd, 1,000 kronor då mangårdsbyggnaden
kommit under tak, enahanda belopp» då uthusbyggnaden i sin helhet
kommit under tak, samt återstoden då byggnaderna blivit fullbordade i
enlighet med föreskrift;
17) att kolonist å större kolonat skall äga att i odlingshjälp utfå 500 kronor,
varav 250 kronor utbetalas mot vederhäftig borgen eller annan godkänd
säkerhet, då upplåtelsen kommit till stånd, och enahanda belopp då två
hektar jord uppodlats;
18) att kolonist skall vara berättigad att å kronans mark avgiftsfritt erhålla
virke dels för uppförande eller fullbordande av föreskrivna åbyggnader,
dels för hägnader, hässjor, täckdikning och annat dylikt husbehov, varvid
dock ej må för de första tio åren beräknas mera än sammanlagt 60
kubikmeter fast mått för större kolonat och 50 kubikmeter sådant mått
för mindre kolonat samt för de återstående fem åren ej mera än 25
kubikmeter fast mått för större kolonat och 20 kubikmeter sådant mått
för mindre kolonat, ärla för underhåll av åbyggnader under de sista
fem åren av upplåtelsetiden sammanlagt högst 10 kubikmeter fast mått,
dels till vedbrand årligen 30 kubikmeter fast mått, dels ock vad som
kan åtgå till vissa förbättringar och tillbyggnader, som kolonisten kan
önska företaga;
19) att skogen a det till kolonatet upplåtna området icke må av kolonisten
nyttjas i vidare mån än som kan föranledas av att det i 18 punkten
omförmälda husbehovsvirke anvisas till uttagande inom området;
20) att utan kolonistens medgivande virke å nyssnämnda område ej må vare
sig anvisas kolonisten till husbehov elle''r eljest av staten disponeras,
med mindre det utgöres av torrskog eller vindfällen eller ock avverkning
erfordras till förebyggande av att skogen på grund av ålder eller
annorledes uppenbarligen tager skada; dock att träd, som i diameter vid
brösthöjd hålla 30 centimeter eller mera, må för statens räkning borttagas,
där de ej av kolonisten lösas till pris, som kan varda avtalat, och
vare kolonisten berättigad att, där han för köpeskillings minskande så
önskar, påkalla borttagande av de mindre träd, som enligt skogsförvaltmngens
bedömande kunna avverkas utan fara för den återstående skogens
bestånd;
-il) att kolonist skall vara pliktig att väl hävda den uppodlade jorden samt
underhålla de uppförda åbyggnaderna och de genom statens försorg upptagna
dikena;
22) a^t vid kolonatets avträdande kolonisten skall åtnjuta ersättning för de
förbättringar han å kolonatet utfört i avseende å jord, diken, hägnader,
hässjor, vägar och byggnader, dock att härvid skall avräknas värdet av
Kungi. Muj:ts nåd. proposition Kr 198. 25
virke, som för förbättringens utförande tillhandahållits kolonisten av
staten, samt belopp, som kolonisten kan hava enligt kontraktet eller
eljest bekommit såsom odlings-, diknings- eller byggnadshjälp; och rnå
ersättning ej utgå för byggnader, till vilkas uppförande kolonisten ej
äger erhålla virke;
23) att kolonisten skall under upplåtelsetiden äga å statens mark begagna
nödigt bete för hästar och nötkreatur, som vinterfödas å kolonatet;
24) att i årlig lega för kolonat, varå byggnaderna delvis uppföras genom
statens försorg, skall erläggas dels för marken så mycket, som motsvarar
ränta efter 3.6 procent å det belopp, som vid köp av kolonat
skall utgå för odlingsmarken, och dels för byggnaderna 180 kronor;
25) att för kolonat, varå byggnaderna helt uppföras av kolonisten, marklega
skall erläggas efter nyssnämnda beräkningsgrund, varjämte för byggnaderna
skall gäldas en årlig lega, som motsvarar 3.6 procent ränta å
det belopp kolonisten uppburit i byggnadshjälp;
26) att lega dock ej i något fall utgår under de tro första åren;
27) att köpeskilling för kolonat, som kolonist vill förvärva med äganderätt,
skall bestämmas sålunda, att,
a) för byggnaderna räknas, om desamma blivit delvis uppförda av
staten, 5,000 kronor och, om de helt uppförts av kolonisten, det
belopp denne bekommit i byggnadshjälp;
b) att för odlingsmarken, med avlopps- och avledningsdiken upptagna,
beräknas ett pris av 50 kronor för hektar, vilket pris dock må
kunna med hänsyn till markens läge och beskalfenhet skäligen
nedsättas;
c) att skogsmarken beräknas till 20 kronor för hektar och övrig mark
till 10 kronor för hektar, dock att för sjöar och berg icke beräknas
något värde;
d) samt att betalningen för gagnvirkesduglig ståndskog, som vid ägande
rättens
förvärvande finnes inom kolonatets område, uträknas efter
följande grundpris: för lövskog samt växande barrskog om 10—14
centimeter i diameter vid brösthöjd 75 öre per kubikmeter fast
mått, för växande barrskog om 15—24 centimeter i diameter vid
brösthöjd 1 krona 50 öre per kubikmeter sådant mått samt för
dylika träd om 25—29 centimeter i diameter vid brösthöjd 3
kronor per kubikmeter fast mått;
28) att köpeskillingen skall bestämmas vid upplåtelsen, dock att det belopp,
som skall erläggas för ståndskogen, skall förklaras beroende av skogsräkning,
som äger rum, när fråga uppstår om äganderättens förvärvande;
29) att köpeskillingen skall uppdelas i två lika stora delar, en stående och
en amorteringsdel, vilka gäldas i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som finnes föreskrivet för statens egnahemslån;
30) att vid köp av mindre kolonat köpeskillingen skall minskas med 30
kronor för varje fullt antal av 100 dagar, som kolonisten, hans hustru
eller något av hans barn över 18 år efter uppgörelse med skogsförvaltningen
utfört å kronans mark, och med 10 kronor för varje fullt antal
av 50 dagar, som något av hans barn under 18 år sålunda arbetat;
Bihang Ull riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 177 höft. (Nr 198.) 4
26
Kung!,. Maj ds nåd. proposition Nr 198.
31) att vid köp av större kolonat köpeskillingen skall, så framt kolonisten
utfört odling utöver vad honom enligt kontraktet åligger, minskas med
200 kronor för varje hektar sålunda odlad fastmark och 100 kronor för
varje hektar odlad torvmark, dock att sammanlagda beloppet av sådant
avdrag ej må överstiga 500 kronor;
32) att om, efter det äganderätt till kolonat förvärvats men innan den tid,
för vilken upplåtelsen skolat gälla, gått till ända, utförts arbete eller
odling av beskaffenhet som i 30 eller 31 punkten avses, kolonisten även
därför skall efter förenämnda grunder njuta avdrag å köpeskillingen,
vilket avdrag då skall göras å dess stående del;
33) att kolonist, som förvärvar äganderätt till kolonatet, skall vara berättigad
att, intill dess trettio år förflutit från början av upplåtelsetiden, från
statens mark likasom förut erhålla bränslevirke och, om hans kolonat
tillhör den mindre typen, jämväl övrigt virke, med iakttagande att för
hägnader, hässjor och dylikt ej må utgå mer än 20 kubikmeter fast mått
för varje period av fem år och för underhäll av åbyggnader ej mer än
10 kubikmeter fast mått för varje sådan period;
34) att kolonist, som vunnit berättigande att få kolonatet å sig överlåtet,
skall, där han hellre vill, erhålla ny upplåtelse med nyttjanderätt för
en tid av femton år på samma villkor, som förut varit gällande;
35) att emellertid den rätt till betning utanför kolonatets område, som under
första upplåtelsetiden tillkommit kolonisten, skall, evad han förvärvar
äganderätt till kolonatet eller får detsamma på nytt åt sig upplåtet
med nyttjanderätt, upphöra, när femton år förflutit från den första upplåtelsen
;
36) att kolonist, som erhållit ny upplåtelse av nyttjanderätt och uppfyller
vad honom i följd av upplåtelsen åligger, skall äga att när som helst
under den nya upplåtelsetiden få kolonatet å si k överlåtet med äganderätt
på enahanda villkor, som gälla för överlåtelse under den första upplåtelsetiden,
dock att skogsarbete eller odling, som efter dess utgång utföres,
ej må medföra rätt till avdrag å köpeskillingen, varemot, om överlåtelse
ej kommer till stånd före den nya upplåtelsetidens utgång, kolonisten
skall äga av kronan utbekomma belopp, som eljest kunna för
odling eller skogsarbete avdragas å köpeskillingen;
E. att närmaste ledningen av kolonisationsförsöket för en tid av fem år
uppdrages åt en särskild nämnd, vars ledamöter icke må åtnjuta annan gottgörelse
än det dagarvode för sammanträdesdagar och den reseersättning Kungl. Maj:t kan
finna skäligt att bestämma;
G. att nämnden skall utgöras av chefen för domänstyrelsen samt två andra
ledamöter, som av Kungl. Maj:t för viss tid utses;
H. att nämnden tillförbindes att rätta sig efter de föreskrifter Kungl. Maj:t
kan finna lämpligt att meddela utöver vad här förut angivits; samt
J. att därest kolonisationsförsöket. på sätt kommittén i främsta rummet tillstyrker,
anses böra påbörjas år 1918, åtgärder vidtagas i syfte att för ändamålet
må uppföras å 1918 års tilläggsstat ett förslagsanslag å 150,UOO kronor och å 1919
års riksstat ett förslagsanslag å 225,OuO kronor.»
27
Kung!. Maj-ta nåd. proposition Nr 198.
1 utlåtande den ll februari 1918 över kommitténs ifrågavarande
förslag'' bär lantbruksstyrelsen framhållit, att främjandet av kolonisation
å kronans marker i Norrland och Dalarna syntes såväl ur social synpunkt
som i skogsvårdens intresse vara av så stor betydelse, att verksamma
åtgärder i detta syfte med det snaraste borde vidtagas. Emellertid måste
tvivelsutan dessa åtgärder, om genom dem framgångsrika resultat skulle
kunna uppnås, noga prövas och tagas under övervägande med hänsyn
till sin omfattning, art och beskaffenhet, innan de definitivt, beslutades.
Under sådana förhållanden funne lantbruksstyrelsen kolonisationskommitténs
förslag att genom anordnande av en lörsökskolonisation i
mindre skala söka samla de rön och erfarenheter, som utgjorde en
nödvändig förutsättning för frågans tillfredsställande lösning, synnerligen
välbetänkt. Därigenom skulle tvivelsutan skapas den säkraste och
mest betryggande grunden för att de viktiga och betydelsefulla önskemålen
verkligen skulle bliva uppnådda.
Då sålunda det nu föreliggande förslaget finge betraktas endast
såsom ett försök att på olika vägar finna den mest tillfredsställande
och verksamma lösning och då ''lantbruksstyrelsen icke hade något att
beträffande förslaget erinra eller'' tillägga, har styrelsen hemställt om
bifall till kommitténs förevarande framställning.
Domänstyrelsen har inhämtat yttranden över betänkandet av överjägmästarna
i Umeå och Nedre Norrbottens distrikt samt jägmästarna i
de révir, till vilka den ifrågasatta försökskolonisationen föreslagits skola
förläggas, eller Västra Stensele och Bjurbäckens revir inom förstnämnda
distrikt och Bodens revir inom sistnämnda distrikt, Skogstjänstemännen
hava därvid anfört i huvudsak följande:
Jägmästaren i Bjurbäckens revir har ansett försiktigheten bjuda, att nu, då
frågan gällde en försökskolonisation, kolonaten icke upplätes med större areal skogsmark
än som erfordrades för lägenhetens lämpliga begränsning. Upplåtelserna av
kolonat med större mängd odlingsmark borde därför ske enligt den av kommittén
ifrågasatta men icke förordade typen: större lägenheter utan egentligt skogsområde.
Såsom motiv härtill har jägmästaren erinrat, bland annat, att även med
den av kommittén förordade inskränkningen beträffande möjligheten av lägenheternas
söndersplittrande eller att från varje lägenhet ej finge avsöndras mer än högst
Vu av arealen, från varje större kolonat å kronoparken Metseken komme att kunna
avsöndras i medeltal cirka 7 */4 hektar, varigenom kunde befaras att, då flera sådana
avsöndrade markområden från intill varandra belägna större kolonat komme
att tillsammans omfatta rätt stort område, desamma skulle kunna bliva föremål för
Lantbrukästi/r
elfte''it.
Skogstjävstemännen.
28
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr Wts.
spekulation ocli ej bliva disponerade för det med upplåtelserna ursprungligen avsedda
ändamål. Jägmästaren har vidare ansett sådan föreskrift lämplig, att kolonisternas
vedvirkesbehov skulle anvisas företrädesvis av lövskog, smärre ej avsättningsbart
gallringsvirke, mindre värdefull torrskog och avverkningsavfall. Kostnaderna
för föreslagna huvudvägar genom kolonisationsområdet syntes jägmästaren
böra bestridas till lika delar av för kolonisationen anslagna medel och av domänfonden,
varjämte underhållet av samma vägar borde påvila domänfonden och kolonisterna
efter lämplig delningsgrund. Jägmästaren har slutligen dels meddelat, att
mark till ett flertal av de föreslagna kolonaten å kronoparken Metseken komme
att i hög grad beröras av ett blivande flottbargörande av Järvträskbäcken och
Nyträskbäcken, dels framhållit, att domänfonden borde av kolonisationsanslaget beredas
ersättning, bland annat, för utlämnat nybyggnads- och underhållsvirke.
Överjägmästaren i Umeå distrikt har ansett, att rätten till erhållande av avgiftsfritt
husbehovsvirke och bränsle från kronoparkerna borde upphöra, sedan lägenheten
övertagits av kolonisten med äganderätt, men att denne dock borde garanteras
rätt att därefter till gängse eller skäligt pris få inköpa sådant från kronoparken.
För äganderättens tryggande och för att samtidigt hindra lägenheternas
överlåtande i spekulationssyfte syntes överjägmästaren nödvändigt, att en undantagslag
tillkomme med förbud såväl för överlåtande eller försäljning som ock avsöndring
eller styckning av kolonat utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Det borde ock
stadgas, att lägenheterna icke Ange »tagas i mät». Till kolonisternas hjälp vid
jordbrukets skötsel borde anställas särskilda vandringsrättare, varjämte genom statens.
försorg borde finnas tillgänglig en fullt byggnadskunnig person att stå de kolonister
till tjänst, som själva uppförde byggnaderna å kolonatet. Överjägmästaren
har vidare ansett, att bestämmelsen att innehavare av mindre kolonat skulle före
första upplåtelsetidens utgång hava uppodlat minst 3 hektar borde ändras därhän,
att odlingsskyldigheten borde omfatta allenast 2 hektar. 1 fråga om jakten har
överjägmästaren ansett, att kolonisten borde tillerkännas rätt till jakt å småvilt
1°.om Jägenljetens område, varjämte kolonisterna borde medgivas rätt att fiska i
närbelägna fiskevatten på kronoparken utan avgift under tiden innan lägenhet överlåtits
på äganderätt och därefter mot en mindre arrendeavgift.
Jägmästaren i Bodens revir bär, under erinran om de redan nu rådande stora
svårigheterna för bevakningspersonalen att kunna utöva behörig kontroll mot åverkan
och olaga jakt å kronoparkerna, framhållit såsom sin mening, att denna kontroll
komme att med nu ifrågasatta anläggningar bliva än svårare att upprätthålla.
Jägmästaren har ock ansett, att i kontrakt om upplåtelse av kolonat, belägna intill
järnvägslinjen, kronan borde förbehållas rätt att utan ersättning nyttja kolonat
tillhörande mark invid banlinjen till upplagsplatser för virke från kronoparken, där
så kunde ske utan förfång för jordbruket.
Över jägmästaren i Nedre Norrbottens distrikt har även berört sistnämnda
spörsmål och i fråga därom ansett det vara lämpligast, att kronan vid upplåtandet
undantoge för upplagsplatser m. m. erforderlig mark.
Samtliga skogstjänsteinän hava i övrigt tillstyrkt, att den ifrågasatta försökskolonisationen
måtte komma till stånd så fort lämpligen kunde ske.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunyl. M''tj:ts nåd. proposition AV lt)8. 2!i
För egen del har domänstyrelsen i utlåtande den 15 februari Ibis
anfört i huvudsak följande:
»Mot de av kommittén uttalade allmänna synpunkterna såsom motiv till att
statsmakterna borde vidtaga åtgärder, varigenom ä statsskogarna inom de norra
orterna bosättningar i större omfattning kunde komma till stånd, anser sig styrelsen
icke hava något väsentligt att erinra.
A ena sidan synes ett allmänt intresse ligga däri, att jord, som för odlingsändamål
är lämplig, i allmänhet användes för odling. Av sådan jord bör nämligen
oftast kunna avvinnas större avkastning genom dess odling än genom dess disponerande
för skogsbruk, allt under förutsättning att härvid för ändamålet tages i
anspråk allenast sådan jord, som verkligen är fullt odlingsvärdig, vilket dock icke
alltid i tillbörlig grad beaktats vid förr skeende kolonisation i Norrland. Att härvid
i första hand torvmarkerna böra beaktas, synes ock ligga i öppen dag''. Å andra
sidan har den fortgående utvecklingen av det norrländska skogsbruket frambringat
ett alltjämt ökat behov av arbetskraft, vilket icke synes kunna fyllas av nuvarande
norrländska befolkning, vadan lämpliga åtgärder för tillgodoseendet av detta behov
äro synnerligen påkallade.
Det extensiva skogsbruk, som allt intill senare åren allmänt varit rådande i
Norrland, har krävt jämförelsevis ringa mängd arbetskrafter, vilka dessutom behövt
tagas i anspråk i huvudsak allenast under viss kortare tid av året, vintern. En fast
arbetarstam, förnämligast avsedd för fyllande av sådant skogsbruks behov, har icke
varit erforderlig. Den jordbrukande befolkningen, vilken under vintermånaderna allenast
i mindre grad kunnat ägna sig åt jordens skötsel, har i regeln varit fullt tillräcklig att
utföra det säsongarbete, som påkallats av rådande förhållanden. En övergång till
ett mera intensivt skogsbruk inom jämförelsevis störa delar av Norrland har emellertid
under senare åren visat sig allt mera möjlig. Den förnämsta orsaken härtill har legat
däri, att prisen å den allmänna virkesmarknaden alltjämt stigit, i följd varav uppstått
ökad möjlighet att till pris, som fullt ut betäckt kostnaderna för virkets avverkning
och framförande till avsättningsorterna, kunna avyttra även sådana’ virkessortiment,
vilkas värde förut alls icke uppvägt förenämnda kostnader. Ökade kommunikationer
och direkta åtgärder till transportleders förbättrande hava i dessa avseenden jämväl
spelat en ej ringa roll. I och med att sålunda å viss skog förutsättningar för
skogens intensiva skötsel inträtt, har därmed följt ett avsevärt ökat behov av
arbetskraft såväl för skogsprodukternas tillvaratagande som ock för arbeten till
befordrande av föryngring och återväxt samt till höjande av markens produktionsförmåga.
Då numera nämnda förutsättningar för bedrivande av ett intensivare skogsbruk
å de norrländska statsskogarna — om än ej i deras helhet så dock i jämförelse
mot förr i avsevärt ökad omfattning — inträtt, måste i statsmakternas intresse
ligga att vidtaga sådana åtgärder, varigenom det större behovet av arbetskraft
för samma skogars skötsel må kunna tillgodoses. Ökad insikt om ett rationellare
bedrivande av det norrländska jordbruket torde ock i sin män hava bidragit till
att skogsbruket numera på många orter icke kan påräkna samma mängd arbete
från den jordbrukande befolkningen som förr.
Med nu föreliggande förslag om upplåtande av dels mindre lägenheter med
cirka 5 hektar odlingsjord dels större lägenheter med 15 hektar sådan jord har
Domannty
refor*
30
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 198.
kommittén tänkt sig, att innehavare av smärre lägenheter skulle kunna lämna direkt
arbetskraft under större delen av året, även sommartid, under det att innehavare
av större lägenheter, vilka till stor del bleve bundna med skötseln av jordbruket,
komme att lämna arbete åt skogarna i huvudsak allenast vintertid vid virkets avverkning
och transport. I fråga härom synes emellertid vara tvivelaktigt, huruvida
det under sommaren erforderliga skogsarbetet verkligen skall kunna tillföras sådant
avsevärt tillskott i arbetskraft, som kommittén synes hava tänkt sig; synnerligast
torde detta tvivel vara berättigat i fråga om den första upplåtelsetiden. Med de
föreslagna bestämmelserna om att beträffande de mindre lägenheterna 3 hektar jord
skall vara odlad före den första upplåtelsetidens — 15 år — utgång, ävensom att
under samma tid såväl visst byggnadsarbete skall utföras som beteshagar anordnas
för mötande av den tid, då bete i skogen icke vidare får äga rum, torde i allmänhet
under den för degsa arbeten lämpligaste årstiden — sommaren — icke från innehavare
av dessa lägenheter vara att påräkna skogsarbete i större omfattning.
Lägenheter, innefattande en areal odlingsmark av cirka 5 hektar, bliva, därest
denna vidd verkligen kommer att i huvudsak odlas, ungefär jämställda med de
redan förut befintliga smärre hemman, som, synnerligast i lappmarkerna, flerstädes
äro strödda som enklaver inom kronoskogarna eller ock angränsa samma skogar.
Flertalet sådana hemman hava nämligen icke större odlad jordareal än fem, mången
gång blott tre å fyra hektar. Då enligt kommitténs uttalande dessa hemmansinnehavares
tid under sommaren väsentligen tages i anspråk för egna angelägenheter,
torde i konsekvens härmed vara att emotse, det ej heller innehavare av nu föreslagna
kolonat kunna komma att sommartid i större utsträckning ägna sig åt skogsarbete.
Det av kommittén ifrågasatta premieringssystemet, varigenom utfört skogsarbete
skulle belönas genom särskilda premier, torde möjligen i någon mån kunna
locka till skogsarbete, men då premierna icke komma arbetaren till godo förrän i
en obestämd framtid, då köp av lägenheten kan komma till stånd, torde arbetsprodukten
icke i större grad påverkas härav, åtminstone icke i fråga om under
sommaren utfört arbete. Ej ens kommittén synes hysa några större förhoppningar
om att från innehavare av större lägenheter kan vara att emotse något skogsarbete
av betydenhet under den för jordbruksdriften lämpligaste årstiden.
Kommittén har framhållit, hurusom de nu å kronoskogarna inom synnerligast
övre Norrland bosatta skogstorparna och odlingslägenhetsinnehavarna icke visat sig
kunna prestera något nämnvärt och än mindre något kvalificerat arbete till statsskogarnas
gagn, och har det huvudsakligaste skälet härtill ansetts vara innehavarnas
svaga ekonomiska ställning, varjämte i övrigt antalet sådana torp och lägenheter
vore så ringa, att den roll innehavarna därav kunde spela redan på den grund vore
tämligen obetydlig. I anledning av vad sålunda anförts, anser sig styrelsen böra
reservera sig mot den tanke, som synes ligga till grund för detta kommitténs uttalande,
nämligen att, på grund av hittills vunnen erfarenhet om berörda upplåtelseform,
densamma borde utdömas och ovillkorligen ersättas med något nytt. Styrelsen
är av den uppfattning att, om åt nu ifrågavarande lägenhetsinnehavare ställdes i
utsikt bekommande av en byggnads- och odlingshjälp, som uppginge till exempelvis
2 å 3 gånger så stort belopp, som för närvarande är för sådant ändamål bestämt,
samt om staten dessutom i större utsträckning vidtoge åtgärder dels för upptagande
av de avlopps- och avledningsdiken, som vore nödvändiga för de till lägenheterna
Kumjt. Maj ds nåd. proposition Nr 19ti. 31
anvisade torvmarkernas odling, dels för anordnande av nödiga utfarts vägar, dels ock
för underlättande av anskaffning av sågat virke för byggnadernas uppförande, skulle
till sökande av odlingslägenheter vara att påräkna såväl ett stort antal personer
som ock sådana med goda förutsättningar att kunna finna sin bärgning. Gällande
bestämmelser för nu ifrågavarande upplåtelser tillika med en allt annan än lämplig,
under årens lopp framdriven allmän opinion har i övrigt i det närmaste helt uteslutit
möjligheten att vid antagande av sökande till lägenhet göra nämnvärt urval;
till innehavare har sålunda i regeln måst antagas vilken obemedlad eller mindre
bemedlad sökande som helst, även om ringa utsikt förefunnits för att denne skulle
kunna gå i land med lägenhetens bebyggande och odling eller för att han i övrigt
komme att bliva till något som helst gagn för skogens å kronoparken skötsel.
Styrelser! anser sålunda att — även om styrelsen, såsom nämnts, intet har
att erinra emot att försöksvis en kolonisation efter de av kommittén föreslagna
grundlinjerna kommer till stånd — ett fortsatt byggande på den väg, varå hittills
inslagits, jämväl bör ske. Från såväl social synpunkt som ock med hänsyn till
skogsbrukets utveckling torde vara huvudsaken, att htt jämförelsevis stort antal
nya bosättningar komma till stånd och att nu ifrågavarande pionjärer på lämpligt
och skäligt sätt av statsmakterna stödjas och förhjälpas att övervinna de värsta
svårigheterna vid arbetets igångsättande samt att de i övrigt erhålla upplåtelserna
på sådana villkor, att de kunna finna såväl sin bärgning som ock trevnad i arbetet.
Det finnes enligt styrelsens mening ringa anledning tro, att den arbetskraft,
som kan komma att tillföras skogsbruket genom nu av kommittén föreslagna upplåtelser
med äganderätt, skall hava större förutsättning att bliva mera .skolad eller
mera permanent eller fast än sådan arbetskraft lämnad av innehavare av skogstorp
eller odlingslägenheter, synnerligast om dessa senares oftast ekonomiska svårigheter
på lämpligt sätt underlättas. För detta senare torde statsmakternas uppoffringar
dock icke behöva beräknas till ens närmelsevis de belopp, som för en
kolonisation enligt nu ifrågasatta former äro erforderliga.
Trots de oftast betydande svårigheter, med vilka nuvarande skogstorpare
och innehavare av odlingslägenheter å kronoskogarna i de sex norra länen hava
att kämpa, har dock ett ej ringa antal genom beundransvärd uthållighet och seg
energi kunnat skaffa sig ett mången gång välordnat eget hem, över vilkets tillskapande
innehavaren med rätta är stolt och vilket han älskar kalla sitt.
Kommittén har anfört bland annat: »Ett ur skogsvårdssynpunkt så ytterst
viktigt arbete som gallring torde sålunda med skolad fast arbetskraft kunna utföras
utan den kostsamma stämplingsåtgärd, som nu i allmänhet plägar föregå detta
arbete.» Styrelsen får i anledning härav erinra, att nämnda arbete ytterst sällan
torde kunna uppdragas åt skogsarbetare utan att de träd, som skola avverkas, därförut
märkts genom vederbörande arbetsförmans försorg. Även om någon skogsarbetare
vore kompetent till arbetets utförande utan sådant föregående utmärkande,
ligger det nämligen alltför mycket i arbetarens eget intresse, att gallringen företages
på ett sätt, som mången gång är till obotlig skada för kvarvarande bestånd.
Ehuru styrelsen, som nämnt, icke har något att erinra emot att försök med
upplåtande av vissa lägenheter å kronoparkerna Rönnliden, Luspberget, Metseken
och Djupsjö företagaS på i huvudsak det av kommittén föreslagna sättet, finner
32 Kungl. Maj:fn nåd. proposition Nr 198.
styrelsen sig dock böra göra några erinringar beträffande vissa detaljer av det framlagda
förslaget.
Även med beaktande av att ett bebyggande av flera lägenheter i närheten
av varandra i viss grad bör kunna nedbringa byggnadskostnaderna, finner sig styrelsen
dock böra draga i tvivelsmål, huruvida det skall bliva möjligt att under nu
rådande förhållanden kunna begränsa medelkostnaderna för uppförande av de byggnader,
som av kommittén förordats — till de delar, som angivits böra bekostas av
statsmedel — till de av kommittén beräknade belopp eller 3,900 kronor för manbyggnaden
och 2,800 kronor för uthusbyggnaden.
Kommittén har rörande byggnaderna å de större lägenheterna med en odlingsmarksareal
av cirka 15 hektar anfört bland annat, att manbyggnaden å dessa lägenheter
syntes kunna i allt likställas med motsvarande byggnad å de smärre lägenheterna,
under det att uthusbyggnaden däremot torde böra göras något, dock obetydligt större.
I fråga härom får styrelsen framhålla, att ladugården givetvis måste göras rätt
avsevärt större å förstnämiTda kolonat än vad förslagsritningen utvisar. Då, såsom
kommittén själv angivit vara det ändamålsenligaste, jordbruket här bör inriktas å
ladugårdsskötsel, är en ladugård inrymmande 4 å 5 nötkreatur för ett jordbruk med
10 å 15 hektar odlad jord givetvis alldeles för liten; likaledes måste rum finnas
för åtminstone 2 å 3 hästspiltor. För sådant jordbruk behövlig uthusbyggnad i
övrigt bör ej tilltagas allenast obetydligt, utan rätt avsevärt större än förslagsritningen,
om nämligen, såsom kommittén synes gorå, tro hyses till jordbrukets kraftiga
drift och framtida utveckling härå. Även manbyggnaden å sådan lägenhet
synes böra göras något större, då jordbruket därå icke torde kunna skötas utan
anlitande av jämväl lejd arbetskraft.
Kommittén har föreslagit att, vare sig byggnaderna uppföras av kolonisten
eller staten delvis åtager sig deras uppförande, en tid av tio år bör bestämmas,
inom vilken de sist skola vara fullbordade, samt att kolonist, som helt bebygger sitt
kolonat, därjämte bör förpliktas att inom tre år utföra byggnadsarbeten motsvarande
dem, som staten verkställer å övriga kolonat. Styrelsen anser för sin del
föreslagen tid av tre år vara väl kort. Utökning av ifrågavarande tid till fem årsynes
styrelsen skälig, och torde sådan förlängd tid komma att bidraga till såväl
kostnadernas för kolonisten nedbringande som ock arbetenas i deras helhet mera
planmässiga utförande. I samband härmed får styrelsen ock erinra, att i allmänhet
torde erfordras antingen att bakugn anordnas i köket, varigenom murningskostnaderna
bliva rätt avsevärt dyrare, eller ock att rätt snart särskild bagarstuga
uppföres.
Det av kolonist, som själv ombesörjer byggnadernas uppförande, påfordrade
byggnadsarbetets omfattning bör ock ses i samband med det odlingsarbete, som samtidigt
därmed förutsättes skola verkställas. Innehavare av större kolonat skulle
under de tre första upplåtelseåren, förutom byggnadsarbete i nyssnämnd omfattning,
jämväl odla en hektar jord, och samma odlingsarbete skulle av innehavare av smärre
lägenheter fullgöras inom fem år. Då vid odling av i huvudsak torvjord arbetet
icke kan begränsas till allenast den vidd innehavaren är pliktig utföra inom viss
tid, utan i regeln måste omfatta icke ringa dikningsarbete därutom, torde arbetet
med den första vidden av en hektar böra skattas rätt mycket högre än samma
arbete för odling av ytterligare en hektar. Till innehavare av smärre kolonat skulle
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung/. Majds nåd. proposition Nr 19S.
enligt förslaget ej utgå något odlingsbidrag av statsmedel, varemot visst sådant
skulle komma innehavare av större kolonat till godo. Denne senare torde emellertid,
såsom här förut erinrats, hava att fullgöra rätt avsevärt större byggnadsarbete
än den förre.
Med hänsyn tagen till vissa, kolonisterna tillkommande förmåner har kommittén
beräknat storleken av den för lägenheterna årliga legan, som .skulle utgå
under tiden till dess köp eventuellt kan komma till stånd. Ehuru kommittén härvid
sökt nedpressa legan till det med givna förutsättningar lägsta möjliga belopp
och således icke tagit hänsyn vare sig till annan mark än den rena odlingsmarken
eller i nämnvärd mån till de av statsmedel utgivna kostnaderna för denna marks
torrläggning, ej heller låtit värdet av den av statsmedel utgivna odlingshjälpen åt
innehavare av större lägenheter jämte vissa andra direkta statsutgifter hava inverkan
på legans storlek, har kommittén dock icke kunnat föreslå lägre årlig lega
än cirka 170 ä 190 kronor. Visserligen har kommittén ansett skäligt, att kolonisten
under de tre första upplåtelseåren helt befriades från skyldighet erlägga lega,
men styrelsen anser sig dock i avseende på vad sålunda föreslagits böra framhålla
såsom sin mening, att stadgad skyldighet för kolonist att årligen utgiva ifrågasatt
avgäldsbelopp skall komma att i ett flertal fall avskräcka mången, som under andra
förhållanden gärna skulle vilja anmäla sig som sökande till kolonat, eller ock torde,
om kontrakt upprättas, vara att emotse, det sådant icke kommer att fullgöras.
Hittills vunnen erfarenhet rörande den norrländska arbetarens lynnesart har
nämligen visat, att denne icke är rädd för att, i förhållande till sin ekonomiska
ställning, med seg ihärdighet utgöra arbete på vad han anser kunna bliva honom
ett framtida hem. även om han för utförande av sådant arbete har ringa bidrag.
Han finner sig ofta nöjd med små bekvämligheter, blott han ej under arbetet sätter
sig i sådan skuld, som han ovillkorligen måste återbetala antingen på en gång eller
genom årliga avgälder. Även så små årliga avgäldsbelopp som 15 å 20 kronor,
vilka ålegat innehavare av skogstorp att efter frihetsårens utgång utgiva, hava
mången gång allenast med största svårighet kunnat indrivas. Styrelsen anser, att
det vore större utsikt till framgångsrik kolonisation, om dels arbete genom statens
försorg icke utfördes till hela den myckenhet, som föreslagits, dels ock byggnadsbidraget
sattes lägre, varjämte kan ifrågasättas det lämpliga i att till kolonat anvisa
så stort område, såväl odlingsmark som ock skogsmark, som nu föreslagits i
fråga om de större kolonaten. Genom viss minskning i de kolonisten tillkommande
förmånerna kunde den framtida årliga avgälden sättas lägre. Styrelsen vill i stället
förorda, att den tid, varunder kolonist må vara befriad från erläggande av lega,
bestämmes till fem år i stället för tre.
De av kommittén föreslagna betalningsvillkoren för köpeskillingen äro visserligen
mycket gynnsamma för kolonisterna, men fullgörandet av den kolonisten åliggande
betalningsskyldigheten torde dock icke förty komma att kännas rätt så
tryckande. Även köpeskillingen skulle givetvis komma att sänkas, om förenämnda
statsutgifter minskades.
Det föreslagna betalningssättet innebär att, oberoende av köpeskillingens
storlek, betalningstiden för halva köpeskillingsbeloppet — amorteringsdelen — alltid
är 26 år.
Under denna tid skall å sådan del erläggas en årlig annuitet av 6 procent.
Under samma tid samt därjämte under ytterligare 5 år skall å köpeskillingens
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 177 käft. (Nr 198.) 5
34 Kungl. Maj.-ts nåd. proposition Nr 198.
andra hälft — den stående delen — betalas en årlig ränta av 3.6 procent, varefter
denna del på en gång betalas med dess ursprungliga belopp.
Med utgångspunkt från de angivna lägsta och högsta köpeskillingarna för
mindre och större kolonat framgå respektive kolonists betalningsskyldigheter av
efterföljande tablå. °
Mindre kolonat med Större kolonat med
lägsta köpe-
högsta köpe-
lägsta köpe- högsta köpe
Betalningstid
skilling
skilling
skilling
skilling
kronor
kronor
kronor
kronor
Köpeskilling för mark och
skog........................
Köpeskilling för hysa-
400: —
1,100: —
1,450: —
4,600: —
;
nader.......................
4,500: -
5,000: —
4,500: —
4,500: —
1
Summa
4,900: -
fi,100: —
5,950: —
9,100: —
|
Hälften därav...............
(6 + 3.6 =) 9.6 procent å
förestående hälft.........
2,450: —
3,050: —
2,975: —
4,550: —
/betalas på eu gång
(om 31 år.
235: 20
292: so
285: 6»
436: so
/betalas årligen under
\26 år.
3.6 procent därå............
88: 20
109: so
107: lo
1H3: bo
| betalas årligen under
\ det 27:e t. o. m. det
13l:a året.
J*Ö1’?nc.e prissättning av den ståndskog, som finnes å kolonatet vid tiden för
dess försäljning till kolonisten,--— får styrelsen erinra om den högst bety
dande
prisskillnaden på skog å rot på ena eller andra ståndplatsen, exempelvis i nu
förevarande fall å kolonat upplåtna intill järnvägen å Djupsjö kronopark eller å
kolonat inom vastra delarna av Metsekens kronopark, block IV. Rättvisan synes
fordra, att olika pris bestämmas för skilda trakter, och anser styrelsen kommitténs
motiv till ifrågasatt generellt pris icke vara avgörande. Då kolonist, som erhåller
viss mängd ståndskog å sitt kolonat, bekommer en bestämd fördel framför kolonist
som erhåller mindre mängd eller ingen sådan ståndskog, torde enligt styrelsens
mening ej vara obilligt, att den förre betalar den bekomna valutan efter å omgivande
kronopark i övrigt vid tiden för försäljningen gällande pris för motsvarande
slags skog. 1 riset torde emellertid lämpligen böra bestämmas till medelpriset under
de tre närmast föregående åren, därvid dock skälig reduktion torde böra göras om
prisen under dessa år varit abnorma.
I fråga om kolonat tillkommande bränslevirke från kronans mark bör föreskrivas,
att sådant företrädesvis skall anvisas av lövskog, smärre gallringsvirke
mindre värdefull torrskog samt avverkningsavfall.
I punkt 20 av kommitténs sammanfattade hemställan har föreslagits, i vilken
omfattning avverkning av skog å lägenhet tilldelad skogsmark skulle få äga rum
under tiden före lägenhetens upplåtande med äganderätt. I fråga härom får styrelsen
erinra att, förutom att den ifrågasätta dimensionsavverkningen med borttagande av
alla träd, som hava en brösthöjdsdiameter av 30 cm. eller mera, är mindre tilltalande
och i vissa fall kan medföra fara för kvarvarande skog, ett eventuellt utagande
av jämväl de mindre träd. som enligt skogsförvaltningens bedömande kunna
Kungl. Maj in nåd. proposition Nr 198. 35
avverkas utan tara för den återstående skogens bestånd, icke synes stå i överensstämmelse
med det ändamål, för vilket skogsmarken avsatts, enär nämligen efter
sådan avverkning nämnvärt gagnvirke i de flesta fäll icke lärer vara att påräkna
från områdena i fråga under en avsevärt lång tid framåt. Styrelsen får i detta
sammanhang emedlertid erinra, att ett årligt virkesbehov av gagnvirke till eu av
kommittén ansedd skälig mängd av 10 kubikmeter icke för nu ifrågavarande lägenheter
torde vara erforderligt.
Styrelsen får beträffande det föreslagna antalet upplåtelse!’ å skilda kronoparker
framhålla det till synes mindre motiverade anläggandet av så många större
kolonat som ifrågasatts. Sålunda har på kronoparken Luspberget föreslagits anläggande
av 4 större men intet mindre kolonat. Dä någon arbetskraft för skogsbruket
annat än vintertid i allmänhet icke kan påräknas från innehavare av större
kolonat men rätt betydande skogsarbeten sommartid måste, i mån som arbetskraft
därtill kan erhållas, utföras å nämnda kronopark, synes vara lämpligare, att försökskolonisationen
härå verkställes med allenast 2 större kolonat, under det att de
två övriga sådana uppdelas i sex mindre kolonat. Några vägande skäl till anläggande
ä kronoparkerna Metseken och Djupsjö av respektive 19 och 18 större kolonat,
kan styrelsen ej heller finna vara anförda. Det synes styrelsen ej vara nödvändigt,
att i huvudsak all mark, som är lämplig för odling inom en viss kronopark,
på en gång upplåtes till kolonat, när så icke betingas av särskilda förhållanden,
och allra minst torde detta vara lämpligt, då frågan, såsom nu är fallet, gäller en
försökskolonisation. Det bör ock i detta sammanhang erinras om det mindre ändamålsenliga
i att beträffande Djupsjö kronopark flera lägenheter, i allmänhet av den
större typen, förlagts tätt intill järnvägslinjen; på ett ställe till eu längd av ej
mindre än omkring 2,500 meter på samma sida om linjen. Härigenom kan hinder
uppstå för skogsförvaltningen att vid järnvägslinjen erhålla lämpliga upplagsplatser
för virke från angränsande delar av kronoparken. Skola dessa lägenheter upplåtas,
bör nödvändigtvis tillses, att lämpliga områden undantagas såsom upplagsplatser för
kronans räkning.
De å kronoparken Metseken föreslagna kolonaten n:r XIV, XV, XVI, XVII
och XVIII samt XXV, XXVI och XXXI intaga mark, som vid eventuell flottledsreglering
av Järvträskbäcken och Nyträskbäcken komma att därav i hög grad beröras,
i följd varav, om dessa lägenheter komma att upplåtas, förbehåll bör göras
så att kronans'' intressen härvid icke tillbakasättas.
Styrelsen anser sig emellertid böra ifrågasätta, huruvida icke för det närvarande
kolonatens maximiantal lämpligen bör bestämmas till 35 av den större och
65 av den mindre typen eller tillsammans 100 stycken, i stället för det föreslagna
antalet 47 av den större och 59 av den mindre typen, eller tillsammans 110 stycken.
Bestämmelse synes i upplåtelsekontrakten böra intagas därom, att det skall
tillhöra kolonisterna att tillsammans med kronan i skälig omfattning ansvara för
underhållet av de vägar, som genom statsmedel anläggas å kronoparken i huvudsak
såsom utfartsvägar åt kolonaten.
Kommittén har icke berört frågan om kolonisternas rätt till jakt å de till
dem upplåtna kolonaten. Styrelsen får härom föreslå att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad gäller beträffande jakt å skogstorp och odlingslägenheter i de
sex norra länen, det måtte förordnas, att det skall vara förbjudet att utan Eders
departements
chefen.
36 Kungl. Muj:t.s nåd. proposition Sr 198.
Kungl. Maj:ts nådiga tillstånd fånga eller döda älg å nu ifrågavarande lägenheter,
jämväl sedan de i övrigt med full äganderätt upplåtits.
Styrelsen har intet att erinra emot att nu ifrågasatta kolonisationsförsök å
kronoparkerna Rönnliden. Luspberget, Metseken och Djupsjö påbörjas redan under
innevarande år.»
Frågan om ett mera målmedvetet och energiskt arbete för främjande
av ökad bosättning inom därtill ägnade delar av Norrland har
länge varit föremål för såväl statsmakternas uppmärksamhet som allmänhetens
livliga intresse. Den stora vikten av att lägga under odlingnya
områden av därtill ägnad jord ligger i öppen dag. Härtill kommer,
om än i andra rummet, den av kommittén starkt hävdade betydelsen
av väl kvalificerad arbetskraft för skogsbrukets behov.
Det förslag, som nu föreligger, har föregåtts av eu utredning,
som i första hand haft till syfte att undersöka tillgången på odlingsbar
mark i de norrländska, ofta långt inne i landet belägna kronoparkerna.
Utredningen har nu framskridit så långt, att kommittén ansett afkunna
tillstyrka, att åtgärder vidtagas för eu begynnande kolonisation
efter delvis nya grundlinjer. Visserligen är det för närvarande blott
fråga om ett försök i mindre omfattning, men jag anser det vara av
vikt, att detta försök utan dröjsmål göres. Med ledning av den erfarenhet,
som därigenom vinnes, kan man sedan gå vidare och det klätt
hoppas, att därur kan så småningom växa fram ett ganska vittomfattande
kolonisationsarbete.
Domänstyrelsen har gjort gällande, att skogsarbete ej skulle kunna
påräknas i särdeles stor omfattning från kolonisternas sida. Jag tror
dock i likhet med kommittén, att man kan från kolonisterna förvänta
ett icke oväsentligt tillskott i arbetskraft för skogsbrukets behov. Det
är naturligt, att detta tillskott blir mindre under den första tiden, då
odlings- och byggnadsarbetena huvudsakligen pågå, men även då torde
kolonisten för att skaffa sig kontant arbetsförtjänst komma att verkställa
skogsarbete. Efter några års förlopp, då man behöver räkna blott med
den normala årliga skötseln av kolonatet, bör denna ingalunda kunna
taga kolonistens tid i så hög grad i anspråk, att han icke, även sommartid,
bör kunna arbeta i skogen. Det bör härvid bemärkas, att under
det till hemmanen i lappmarken i regel höra naturliga ängar, ofta av
betydande areal, som draga avsevärt arbete, en dylik anordning icke
skulle förekomma beträffande kolonaten. Då det givetvis bör antagas,
att staten betalar sina skogsarbetare en avlöning, som är fullt lika hög
som andra skogsarbetares i trakten, och dessutom innehavare av vissa
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung t. Maj: t a nåd. proposition Nr 198. :i7
kolonat skulle tillerkännas premier, synes inig all anledning föreligga
till antagandet, att kolonisterna i viss mån kunna påräknas för skogsarbete
åt staten.
Vad kommittén anfört i fråga om valet av upplåtelseform synes
jnig på ett övertygande sätt visa, att några avgörande betänkligheter
ej kunna anföras mot förslaget, att, innan slutlig ståndpunkt av statsmakterna
intagits beträffande frågan om upplåtelsens form och i avvaktan
på den härutinnan alltjämt försiggående utredningen, vid denna försökskolonisation
upplåta lägenheterna med arrenderätt, som efter viss tid och
under vissa förutsättningar kan övergå till äganderätt. Givetvis föregripes
ej härigenom valet av upplåtelseform vid eu kommande allmän
kolonisation.
Vad angår planen för den ifrågasatta koloniseringen och de huvudprinciper,
på vilka kommittén grundat sitt förslag, finner jag mig kunna
i allt väsentligt biträda kommitténs åsikter. Såsom kommittén framhållit,
är det emellertid mycket möjligt, att modifikationer komma att
under verksamhetens fortgång visa sig behövliga eller önskvärda, och
det synes därför lämpligast, att icke åt reglerna gives eu absolut för
alla fall bindande giltighet utan att det må tillkomma Kung]. Maj:t att
efter behov vidtaga jämkningar. Naturligt är, att gent emot den enskilde
kolonisten de villkor, under vilka kolonat upplåtits åt honom,
måste vara för staten bindande, men det bör finnas möjlighet för Kungl.
Maj:t att i män av behov utan riksdagens hörande vidtaga sådana jämkningar
i upplåtelsevillkoren för nya kolonat, som icke strida mot huvudprinciperna.
Mot förslaget att kolonisationsförsöket först skall avse de angivna
områdena å Rönnlidens, Luspbergets, Metsekens och Djupsjö
kronoparker har jag ej något att erinra.
Systemet med kolonat av två olika storlekskategorier i ungefärlig
överensstämmelse med kommitténs förslag synes mig böra godkännas,
även om tillämpningen av detsamma i varje särskilt fall måste bli beroende
på omständigheterna. Vad de nu till upplåtande föreslagna kronoparksområdena
beträffar, torde deras fördelning i lägenheter böra, särskilt
med hänsyn till vad domänstyrelsen därom anfört, underkastas
närmare prövning. De föreslagna maximiantalen lägenheter av vartdera
slaget torde därför ej böra anses såsom definitiva.
En princip, från vilken endast i undantagsfall avvikelse torde böra
ske, är den, att kolonaten böra anordnas i grupper om minst tre, där de ej
förläggas intill redan befintliga gårdar. Såväl kolonisternas egen trevnad
och fördelen för dem att kunna vara varandra inbördes till stöd och hjälp
38
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 198.
som ock statens intresse att begränsa kostnaderna för väganläggningar,
avdikningar, materialiers framforslande in. in. betinga d^tta.
Kommittén bär i sin hemställan under E föreslagit vissa bestämmelser
att lända till efterrättelse vid kolonatens utläggande och upplåtande.
Dessa bestämmelser synas mig i stort sett väl avvägda och ägnade att
skapa förutsättningar för eu bosättning däruppe, som kan bliva av beståndande
värde. Endast i följande hänseenden finner jag, särskilt med
hänsyn till vad domänstyrelsen anfört, anledning att göra några uttalanden.
Med anledning av domänstyrelsens erinran, att de större kolonaten
krävde större hus, har jag från kommittén inhämtat, att det antagits,
att byggnadsbehovet under de första åren skulle ställa sig alldeles lika
för bägge slagen av lägenheter. I mån som odlingen fortskrider borde
vid de större kolonaten inredningen i uthusbyggnaden undergå en enkel
ändring samt en tillbyggnad göras. Ritningarna vore särskilt avpassade
för dylik utvidgning. Manbyggnaden syntes ej behöva göras
större å de större kolonaten, enär även dessa vore beräknade att skötas
utan lejd arbetskraft.
1 betraktande av det byggnadsbidrag intill 4,500 kronor, som
medgives kolonist, som själv bebygger sitt kolonat, samt då avsikten
är att genom särskilda anordningar underlätta anskaffandet av byggnadsmaterialier,
anser jag tillräckliga skäl icke föreligga att, såsom
domänstyrelsen ifrågasatt, förorda en utsträckning av den i punkten 12)
angivna byggnadstiden av tre år. Ur flera synpunkter är det, såsom
kommittén framhållit, önskligt, att byggnaderna bliva färdiga inom ej
alltför lång tid.
Då tillämpandet av de i punkten 20) angivna bestämmelser om
borttagande av träd med minst 30 centimeters diameter vid brösthöjd
samt av mindre träd, som kunna avverkas utan fara för den återstående
skogens bestånd, är lagt i skogsförvaltningens hand, torde vad domänstyrelsen
härom anfört icke nödvändiggöra ändring i kommitténs förslag
härutinnan.
Domänstyrelsen har framhållit, att den årliga legan för kolonat
blir ganska hög. Detta må visserligen medgivas, men är huvudsakligen
beroende av att byggnadskostnaden nu måste beräknas särskilt högt.
De beräkningsgrunder, efter vilka legan skall utgå, synas i och för sig
väl avvägda och så gynnsamma för kolonisten, som gärna är möjligt.
I varje fall kan jag icke ansluta mig till domänstyrelsens uppfattning
att de förmåner, staten erbjuder kolonisten, böra minskas, för att legan
må kunna nedsättas. Det synes mig nämligen viktigt, att dessa kolo
-
Kungl. Majits nåd. proposition Nr 198. 39
Bister beredas så drägliga levnadsförhållanden, som omständigheterna
medgiva. Eljest torde det vara fara för att hela organisationen får
över sig ett drag av fattigdom och knapp nödhjälp, som kan förrycka
rörelsens hela karaktär och misskreditera den i allmänhetens ögon.
Däremot vill jag biträda domänstyrelsens förslag, att i pnnkten
26) de frihetsår, under vilka lega icke må utgå, utsträckas från tre till
fem år. Härigenom bör kolonistens intresse för och möjlighet att påskynda
byggnads- och odlingsarbetena främjas. Under den tid dessa arbeten
pågå som bäst och innan kolonatets jord kunnat börja lämna mer avsevärd
avkastning, möta säkerligen vissa svårigheter för en kolonist
att fullgöra kontanta betalningar.
De i punkten 27) d) föreslagna grunderna för bestämmandet av betalningen
för gagnvirkesduglig ståndskog vid köp av lägenhet hava av
domänstyrelsen gjorts till föremål för kritik, varvid styrelsen hänvisat
till att ståndskogen å olika orter kan hava mycket olika värde. Denna
fråga är ganska svårlöst. I betraktande av de skäl, kommittén anfört
för sitt förslag, som synes ur kolonistens synpunkt avgjort vara att
föredraga framför domänstyrelsens, och då de belopp, det nu rör sig
om, icke torde vara särdeles stora, ansluter jag mig till kommitténs mening.
Vad beträffar domänstyrelsens uttalanden om beskaffenheten av
det bränsle, kolonisten enligt punkten 18) må äga erhålla från kronans
mark, om vägunderhållsskyldigheten samt om jakträtt m. m. har jaginhämtat,
att dessa frågor blivit av kommittén beaktade i de förslag
till kontraktsformulär, som kommittén uppgjort.
I likhet med kommittén anser jag ledningen av kolonisationsförsöken
nu böra uppdragas åt en särskild nämnd. Jag vill betona,
att framgången av kolonisationsverksamheten i hög grad är beroende av
att en målmedveten och energisk ledning har tillfälle ägna nödig tid
och omtanke åt densamma.
Beträffande de anslagsbelopp, kommittén ansett behövliga för det
nu ifrågasatta kolonisationsförsökets bedrivande under innevarande och
nästa år, har jag ej något att erinra; och äro de respektive beloppen
beräknade i årets statsverksproposition och förslaget till tilläggsstat för
innevarande år. Jag vill emellertid framhålla, att, därest till följd av
eventuella undersökningar under instundande sommar nya kolonisationsförslag
komma att framläggas för 1919 års riksdag, till deras utförande
ytterligare anslag kommer att krävas.
På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
40
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 198.
dels medgiva, att upplåtelser av kolonat å Rönnlidens, Luspbergets
och Metsekens kronoparker i Västerbottens län samt Djupsjö
kronopark i Norrbottens län må ske i huvudsaklig överensstämmelse
med norrländska kolonisationskommitténs förslag med av mig nu tillstyrkta
jämkningar;
dels ock för anordnande av dessa kolonat anvisa såsom förslagsanslag
ej
mindre å tilläggsstat för innevarande år ......... kronor 150,000
än även å extra stat för år 1919.............................. » 225,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans'' Maj:t Konungen
lämna bifall och förordnade, att proposition i ämnet
skulle, med den lydelse bil. ... till detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hugo Nordlander.
STOCKHOLM, ISÅAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1918:342 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om åvägabringande av utredning och förslag i fråga om kraftigare befrämjande av kolonisationen å bondejord i s. 2 i texten
- Rskr. 1918:173 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kolonisation ä vissa kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län. s. 1 i texten
- JoU 1918:57 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kolonisation å vissa kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län. s. 15 i texten