Sök i Ratio Lex

Angående kolonisation å vissa kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län

1918-03-19 · 40 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:198, Angående kolonisation å vissa kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts nåd. proposition AV 198.

1

Nr 198.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående kolonisation

å vissa kronoparker i Västerbottens och Norrbottens

län; given Stockholms slott den 19 mars 1918.

Under åberopande av bilägga utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels medgiva, att upplåtelser av kolonat å Rönnlidens, Luspbergets

och Metsekens kronoparker i Västerbottens län samt Djupsjö kronopark

i Norrbottens län må ske i huvudsaklig överensstämmelse med norrländska

kolonisationskommitténs förslag med av departementschefen

i statsrådsprotokollet tillstyrkta jämkningar;

dels ock för anordnande av dessa kolonat anvisa såsom förslags
_

O

anslag

ej mindre å tilläggsstat för innevarande år............ kronor 150,000

än även å extra stat för år 1919.............................. » 225,000.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 177 käft. (Nr 198.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 198.

Inledning,

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

mars 1918.

N ärvar ande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Rydén,

Undén.

Thorsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

• Med anledtdng av väckta motioner hemställde riksdagen i skrivelse

den 18 september 1914, nr 273, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa

en allmän undersökning rörande statens för kolonisatiomändamål tillgängliga-

och därtill tjänliga marktillgångar inom de sex nordligaste

länen i syfte att vinna en allmän översikt över belägenheten, storleken

och beskaffenheten av jord, som kunde befinnas lämplig för utläggande

av såväl odlingslägenheter som med äganderätt upplåtna, självständiga

jordbruk, ävensom en förberedande plan för områdenas fördelning i nu

nämnda hänseenden. Vidare anhöll riksdagen, att. Kungl. Maj:t ville

dels efter verkställd utredning för riksdagen framlägga förslag till ändrade

och förbättrade villkor för upplåtelser av odlingslägenheter å

opaginerad Kontrollera mot PDF

''6

Kungl. Moj ds nåd. proposition Nr 198.

kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen dels ock

taga under omprövning, huruvida sådan ändrad ordning för de å nämnda

kronoområden belägna större, sammanhängande odlingsmarkers förvaltande

och upplåtande, som av motionärerna närmare angivits, kunde

vara möjlig och önskvärd. Slutligen hemställde riksdagen, att Kungl.

Maj:t måtte låta undersöka och utreda, i vilken utsträckning och på

vilka villkor möjlighet lämpligen kunde beredas för upplåtelse till odlingslägenheter

eller till lägenheter under äganderätt av do å kronoparker

inom de sex nordligaste länen betintliga s. k. disponerade ströängar.

Riksdagens skrivelse föranledde till en början upptagande av frågan

om den i skrivelsen åsyftade undersökningen av tillgång på odlingsjord

å kronomarkerna. Deu 11 juni 1915 beslöt nämligen Kungl. Maj:t bemyndiga

chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla ett antal personer

att i egenskap av sakkunniga biträda inom departementet vid uppgörande

av förslag till plan för en allmän undersökning rörande statens

för kolonisationsändamål tillgängliga och därtill tjänliga marktillgångar

inom de sex nordligaste länen med undantag av trakterna ovan odlingsgränsen

i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.

De sålunda utsedda sakkunniga avgåvo den 20 april 1916 betänkande

med förslag till plan för inventering av odlingsjord å kronomark

i Norrland och Dalarna. I enlighet med denna plan påbörjades samma

år den föreslagna inventeringen. Den har sedermera i enlighet med

ytterligare förslag av de sakkunniga blivit efter ungefärligen samma

grunder fortsatt under 1917 års sommar och är avsedd att slutföras

under de tre närmaste somrarna.

På framställning av omförmälda sakkunniga har Kungl. Maj:t

vidare beslutat att omedelbart upptaga även den i riksdagens skrivelse

berörda frågan om beredande av möjlighet att vid upplåtande av odlingslägenheter

i Norrbottens län och Dalarna tillvarataga å kronans marker

befintliga disponerade ströängar. Genom beslut den 31 december 1915

uppdrogs åt de sakkunniga att verkställa utredning i detta ämne, ett

uppdrag som sedermera efter deras hemställan överflyttats å den längre

fram tillsatta kommittén och ännu ej hunnit slutföras.

Beträffande övriga i riksdagsskrivelsen antydda spörsmål uttalade

dåvarande chefen för jordbruksdepartementet vid föredragning av frågan

om uppgörande av plan för inventering av odlingsjord, att först efter

inventeriugsarbetets utförande tiden torde vara inne att taga under närmare

övervägande, på vilka villkor upplåtelse borde komma till stånd

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 198.

samt huru upplåtandet av lägenheterna och förvaltningen av därtill avsedda

områden skulle organiseras.

I sitt den 20 april 1916 avgivna betänkande med plan för inventeringen

hemställde emellertid de sakkunniga, huruvida icke till äventyrs

anledning förelåge att före inventeringens avslutande upptaga till

utredning även övriga frågor, som närmare berörde kolonisationen, samt

anförde åtskilliga skäl härför.

Ili •ågavarande framställning utgjorde närmaste anledningen till den

s. k. norrländska kolonisationskommitténs tillsättande. Vid anmälan

i statsrådet den 30 juni 1916 av de sakkunnigas hemställan uttalade

dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, att de skäl, de sakkunniga

anfört för sitt förslag att redan nu, innan inventeringen avslutats, företaga

de av dem angivna spörsmålen till utredning och behandling, syntes tungt

vägande. Dessa frågor vore av sådan vikt och därjämte så komplicerade,

att de för sitt lösande på tillfredsställande sätt krävde noggrant sakkunnigt

arbete, vilket må>te draga rätt lång tid. Det vore dock önskvärt,

att så snart som möjligt något gjordes för att bereda tillfällen till bosättning

å kronans därtill ägnade marker i Norrland och Dalarna. Därigenom

främjades landets uppodling och tillfälle!! till hem inom landets

gränser kunde beredas många, som eljest kanske skulle emigrera till

främmande land. På detta sätt skulle ock den arbetskraft kunna

erhållas, som vure nödvändig för ett intensivt skogsbruk men som nu

i blott alltför ringa grad vore tillfinuandes i dessa glest bebodda delar

av vårt land. På grund härav ville departementschefen sluta sig till

den mening om önskvärdheten av omedelbart igångsättande av en dylik

utredning, till vilken de sakkunniga under fortgången av sitt arbete och

vid närmare inträngande i de med frågan förbundna omständigheter

kommit.

På departementschefens hemställan beslöt Kungl. Maj:t sistnämnda

dag tillsättande av en kommitté med uppdrag att verkställa utredning

och avgiva förslag beträffande åtgärder för främjande av kolonisation å

kronans marker i Norrland och Dalarna, med undantag av trakterna

ovan odling-gränsen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker,

ävensom därmed sammanhängande spörsmål, däribland även frågan om

utsträckt tillämpande av intensivt skogsbruk å de norrländska statsskogarna

samt om därav påkallade åtgärder för ökad bosättning å dessa

skogar.

Vid nyssnämnda tillfälle framhöll departementschefen även lämpligheten

av att till en början gripa sig an med kolonisationsförsök i mindre

omfattning. Det borde, yttrade han, vara icke blott kommittén obetaget

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Maj ds nåd. proposition Nr 198. 5

Titan till och med önskvärt, att kommittén, innan dess slutliga betänkande

framlades, avgåve förslag, som kunde förän''ed a omedelbar upplåti be av

mark å eu eller annan trakt. Inom ett så vidsträckt område av landet

som det ifrågavarande vore naturförhållanden och andra betingelser för

kolonisation påtagligen så växlande, att det. näppeligen vore fullt lyckligt,

ifall överallt endast samma åtgärder skulle tillgripas. Åtgärderna

syntes snarare böra så naturligt som möjligt anpassa sig efter de lokala

förut-ättningarna. För övrigt ville det förefalla, som om i valet mellan

att låta alla positiva åtgärder i kolonisationsfrågan anstå i avbidan på

frågans fullständiga utredande eller att vidtaga ett mindre antal upplåtelser

efter grunder, som man tilläventyrs sedermera beträdande det återstående

flertalet funne sig böra frångå, någon tvekan knappast borde

råda om det senare alternativets företräde. Angelägenheten av att staten

under eu närmare framtid skrede till handling i avseende å kolonisationen

syntes till fullo motivera, att man före avslutande av den vidlyftiga

och tidsödande utredning, som erfordrades, gjorde början med

upplåtelser i den mån omständigheterna sådant medgåve.

Den 15 december 1917 har nämnda kommitté avgivit betänkande

med förslag till dylika kolonisationsförsök i mindre omfattning å vissa

k?-onoparker i Västerbottens och Norrbottens län. Detta betänkande bär

blivit befordrat till trycket och torde jag, under hänvisning i övrigt till

betänkandet, här endast behöva därur omförmäla böjande.

Kommittén har ansett det kunna med fog påstås, alt inom de

trakter, åt vilka kommittén för närvarande hade att ävna sin uppmärksamhet,

nämligen de längre in i landet men nedanför den i lappmarkerna

uppdragna odlingsgränsen belägna kronoparkerna i Västerbottens

och Norrbottens län, kan, så vitt passande jordmån finnes, ett jordbruk

med jämförelsevis ringa areal öppen jord samt för övrigt mångåriga

vallar bliva lönande.

Vad åter beträffar tillgången på mark med jordmån, som lämpar

sig för odling, har kommittén uttalat, att det kunde på förhand antagas,

att de möjligheter till fastmarksodling, som ifrågavarande statsskogar

kunde erbjuda, skulle vara tämligen begränsade. Däremot förtjänade

det att noga tillses, i vad mån de å statsskogarna befintliga betydande

torvmarkerna, vilka vid avvittringen mindre kommit i betraktande såsom

odlingsmark, i själva verket ägnade sig att tagas i anspråk för odling.

Vid planläggning av deu pågående inventeringen av odhngsjord å kronomark

hade man med insikt härom liksom även av andra grunder fastslagit,

att inventeringen skulle avse alla å statsskogarna befintliga torv
-

Norrländsha

kilonisationi
kommittén.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 198.

marker, varemot fastmark endast i mera begränsad omfattning eftersöktes.

I överensstämmelse härmed och i enlighet med vissa av kommittén

närmare angivna principer h .de under 1916 års sommar inventerats 682,051

hektar mark å kronoparker, spridda över Norrland och Dalarna, men

framför allt inom Västerbottens län. Enligt upprättat sammandrag hade

å parkerna påträffats 1,614 mindre områden om tillsammans 33,887

hektar odlingsbar torvmark, 60 större torvmarksområden (över 100 hektar)

om tillsammans 15,451 hektar samt 22 områden uteslutande fastmark

om tillsammans 925 hektar (därav ett område om 367 hektar). Den

torvmark, som i första hand kunde anses duglig för odling, omfattade

således omkring 5 procent av den inventerade arealen. Härtill borde

läggas den areal odlingsbar fastmark, som skulle brukas i samband med

de mindre torvmarksområdeua och som beräknades utgöra 25 procent av

dessa eller omkring 8,472 hektar.

Sedan kommittén vidare utvecklat, hurusom befintligheten av åt

enskilda upplåtna ströängar å kronomark icke behövde utgöra något

avgörande hinder för omedelbart företagande av kolouisationsförsök enligt

förslaget, har kommittén ingått på eu utförlig framställning angående

önskvärdheten av införande av mera intensiv skogsvård å ifrågavarande

statsskogar och om det härav föranledda ökade behovet av skogsarbetare.

En lämplig utväg att anskaffa dylik arbetskraft vore just upplåtande av

större och mindre jord bni k slägenheter. För att bereda säkert arbets-,

tillfälle åt kolonisterna kunde det visserligen ej bli tal om nedsättande

av så många kolonister, att det närvarande behovet av arbetskraft kunde

därigenom fullt tillgodoses, men eu fast stam av permanenta, skolade

arbetare kunde dock erhållas på detta sätt.

Vad angår den lämpliga storleken av de kolonat, som kunde ifrågakomma,

har kommittén, utan att vilja för närvarande uttala någon definitiv

mening om huru denna fråga borde besvaras vid en mera allmän

planläggning av kolonisationen, trott sig böra föreslå, att vid de nu

tillämnade försöken skulle ifrågakomma två lägenhetstyper, en större

med omkring 15 hektar odlingsmark och en mindre med omkring 5

hektar sådan mark.

Utginge man i likhet med kommittén från att det vore behovet

av fasta arbetare å statens skogar, som gjorde det möjligt för staten

att åt kolonisationen ägna ett långt verksammare stöd än tidigare varit

ifiågasatt, och fasthölle man därjämte, att det i väsentlig grad vore för ''

sommararbeten å stogarna, som en fast skolad arbetarstam vore av nöden,

borde det vara tydligt, att en avsevärd del av kolonaten borde anordnas

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 198.

så, alt jordbruket icke bleve kolonistens huvudnäring utan allenast ett,

låt vara mycket viktigt stöd lör eu ekonomi, som i främsta rummet

baserades på stadigvarande inkomst av skogsarbete. Från denna synpunkt

vore det, som kommittén ansett sig böra förorda nyssnämnda

mindre lägenhetstyp. Att låta odlingsmarken nämnvärt understiga 5

hektar både kommittén ej kunnat ifrågasätta. Å andra sidan syntes

ett jordbruk om 5 hektar vara tillfyllest för att bereda innehavarens

hushåll ett ingalunda föraktligt tillskott av naturaprodakter, på samma

gång det lämnade honom möjlighet att under eu väsentlig del av året

ägna sig åt skogsarbete, och däribland även en tid under sommaren.

Fasthölle man tillika, såsom enligt kommitténs mening vore obetingat

önskvärt, tanken, att bosättning borde ifrågakomma endast, där

odlingsmöjligheter funnes för minst tre i varandras grannskap boende

kolonister, bleve det ock av denna grund nödvändigt att, för utnyttjande

av den förefintliga odlingsmarken, på en mängd håll begränsa

de särskilda kolonn tens odlingsområde till 5 hektar, häri då inberäknat

såväl den torvmark, som i allmänhet skulle bilda huvuddelen

av odlingsmarken, som det mindre fastmarksområde, som jämväl vore

av nöden.

Vid sidan av dessa småbrukslägenheter skulle enligt kommitténs

förslag inrättas ett ej obetydligt antal kolonat med omkring 15 hektar

odlingsmark. Att det nr social synpunkt vore synnerligen ömkvart,

om staten kunde bliva i tillfälle att i avsevärd omfattning upplåta dylika

något större jordbrukslägenheter, läge i öppen dag, men även från

den statsfinansielia utgångspunkt, som här angivits, syntes de större

kolonaten låta väl försvara sig. En intensiv skogsskötsel förutsatte, att

man kunde påräkna, förutom den å skogen boende befolkningen, ett ej

obetydligt antal tillfälliga arbetare, och dessa senares förseende med

livsförnödenheter skulle möjliggöras eller underlättas genom förefintligheten

av större jordbrukslägenheter å trakten. Utsikten att från dylika

lägenheter kunna i större omfattning än från de mindre påräkna hästar

för skogsbrukets behov motiverade även ur skogsintressets synpunkt

sådana lägenheters upplåtande och stödjande. 1 >å härtill komme, att

lägenheter av denna typ tvivelsutan för eu del av dem, som ro fl efterse

på bosättning i kolonisationstrakterna, skulle synas mera begärliga än

de mindre kolonaten, hade kommittén trott sig kunna utan betänklighet

föreslå upplåtande av även de större lägenheterna på lika gynnsamma

villkor, som skulle gälla för de mindre.

beträffande sättet för tillgodoseende av kolonisternas virkesbehov

har kommittén haft under övervägande flera utvägar och stannat vid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 198.

att kolonaten icke borde, var för sig eller flera gemensamt, utrustas

med skogsområde av den omfattning, att hela virkesbebovet kunde erhållas

därifrån. I mindre omfattning borde skogsmark ingå vid fastigheternas

bildande redan av den anledning, att fastigheterna borde erhålla

så formliga äg<''figurer som möjligt. Dessa skogsområden bleve dock

ganska obetydliga. För de storm kolonaten hade kommittén haft under

övervägande ett förslag att icke tilldela dem något aunat skogsområde

än det sålunda angivna men hade stannat vid att förorda en typ med

15 hektars skogsareal därutöver. I huvudsak borde emellertid virkesbehovet

fyllas genom avgiftsfri utsyning eller anvisning å omgivande

kronomark. Detta skogsservitut borde dock av närmare angivna skäl nu

begränsas till 30 år från upplåtelsen. Att kolonisten efter utgången av

denna tid skulle komma i avsaknad av nödiga skogseffekter, vore ej att

befara, enär det läge i statens intresse, att lägenheterna kunde med fördel

brukas.

Beträffande upplåtelse/ormen har kommittén framhållit, hurusom frågan

om kolonatens upplåtande med äganderätt eller nyttjanderätt av ett eller

annat slag är ett bland de viktigaste av de spörsmål, kolonisat.ionsproblemet

innefattar. Kommittén erinrar om, att skogstorpen och odlingslägenheterna

upplåtas med nyttjanderätt för viss tid, medan man vid kolonisationsförsöket

å Alträsks kronopark bestämt sig för upplåtande med äganderätt,

dock att såsom förutsättning för dennas ernående stadgats vissa

Myndigheters uppfyllande under eu så kallad försökstid. kommittén

säger sig icke ännu kunnat intaga någon slutlig ståndpunkt i denna

fråga. Bland do möjligheter, som syntes erbjuda sig, funnes en, som

för närvarande icke kunde full-tändigt överblickas, nämligen upplåtande

av så kallad ständig besittningsrätt. Med hänsyn till att spörsmålet om

en upplåtelseform av denna art vid upplåtelser från kronans domäner

annorstädes än i Norrland överlämnats till utredning av särskilda sakkunniga,

. har kommittén ansett sig ej kunna på sitt arbetes nuvarande

stadium inlåta sig på frågan om den stadgade besittningsrätten. Kommittén

bär emellertid ej kunnat i denna omständighet se ett avgörande

hinder för sin önskan att redan nu framlägga förslag om ett kolonisatiohsförsök

i mindre skala, och sålunda trött sig kunna — utan att nu

intaga någon ståndpunkt i fråga om de upplåtelsetyper, som böra ifrågakomma

vid en mera allmän kolonisation-— föreslå, att vid det nu planlagda

försöket kolonaten varda, i ungefärlig överensstämmelse med de

grundsatser, som antagits för upplåtelserna ä Alträsks kronopark, upplåtna

på vanligt arrende med rätt för kolonist, som uppfyller honom

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition AV 198.

åliggande skyldigheter att, när minst tio år förflutit från upplåtelsen,

tillhandla sig kolonatet.

Kommittén säger sig livligt behjäita angelägenheten av att undvika

upplåtelser, som kunna me (fira, att upplåten mark eller skog göres

till föremål för spekulation och övergår i händerna på personer, s >m

använda dem för andra ändamål än upplåtelsen avsett, något som efter

vad erfarenheten visat lätteligen kan inträffa. Emellertid anser kommittén,

att, om mau vid kolonatens bildande undviker att till dem lägga

skogsområden av avsevärd omfattning samt sörjer för att någon större

del av skogsområdet ej kan skiljas från odlingsmarken och att den

växande barrskogen ej annorledes än efter utsyning får avverkas till

avsalu, det icke ur angivna synpunkt kärn möta betänklighet att medgiva

kolonatens förvärvande med äganderätt på sätt nyss är nämnt. Kommittén

framhåller särskilt, att de till kolonaten hörande skogsområdena

äro med nuvarande lagstiftning oåtkomliga för trävarubolagen. Eftersom

för övrigt äganderätt till kolonaten förvärvas först ett tiotal år

fram i tiden, finner kommittén det icke erforderligt att redan i detta

sammanhang framlägga förslag till lagbestämmelser, varigenom skogsmarks

avsöndrande från kolonaten skulle förekommas.

På samma gäng kommittén alltså funne sig böra förorda bestämmelser,

som gjorde det möjligt för kolonist att förvärva äganderätt till

sitt kolonat, vore kommittén emellertid ingalunda blind för att den ej

obetydliga köpeskilling, staten måste vid äganderättens överlåtande förbehålla

sig, kunde väcka betänksamhet hos mången obemedlad, som

skulle kunna passa till kolonist, eller att den kunde visa sig betungande

för mången, som tillträtt ett kolonat i förhoppning om dess framtida

förvärvande men ej lyckats få sin ekonomi tillräckligt stadgad för att

utan svårighet kunna fullgöra den betalningsskyldighet, det bär gällde.

Kommittén har med hänsyn häri ill ansett sig höra föreslå att — vid

sidan av det redan omnämnda m dgivandet av äganderättsförvärv efter

en viss prövotids utgång — bland upplåtelsevillkoren måtte intagas bestämmelser

om rätt för kolonist att vid utgången av den från början

bestämda arrendetiden, femton år, få upplåtelsen under huvudsakligen

oförändrade villkor förlängd för en ny femtonårsperiod, varjämte föreslagits

en tämligen vittgående rätt för kolonisten att vid kolonntets avträdande

erhålla ersättning för odlings- och byggnadsarbeten. Skulle,

sedan upplåtelser på de nu föreslagna vildren kommit till stånd vid

den tillämnade försökskolonisationen, en form för upplåtelse med stadgad

besittningsrätt bliva av statsmakterna godkänd, mötte det ingen

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 177 höft. (Nr 198.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds n(°1(^ proposition Nr 198.

svårighet att till sådan rätt omvandla en förut upplåten nyttjanderätt,

när sådant av nyttjanderättshavaren önskades.

Kommittén har särskilt framhållit, att det syntes mindre välbetänkt,

om man försökte ålägga kolonisterna viss arbetsskyldighet å kronoparkerna.

Erfarenheten såväl från skogstorpen som inom andra delar av

landet talade häremot.

Vidare har kommittén beaktat betesfrågan och förordat, att betesrätt

å omgivande kronopark måtte medgivas under den första arrendeperioden,

efter vars utgång det kunde antagas, att kolonatet kommit i

ordning och betesvallar anlagts.

Beträffande byggnadsfrågan har kommittén yttrat:

»Som bekant har det visat sig möta mycket stora svårigheter för hittillsvarande

kolonister på statsskogarna (skogstorpare och odlingslägenhetsinnehavare)

att inom stadgad tid uppföra och fullborda lägenheternas åbyggnader. I första

hand har anledningen härtill varit de stora ekonomiska svårigheter, med vilka

dessa kolonister haft att kämpa. I de flesta fall saknande annat ekonomiskt underlag

än det otillräckliga anslag, som staten lämnar, har en stor de! av dessa lägenhetsinnehavare

helt naturligt ej mäktat på rimlig tid fullgöra sin byggnadsskyldighet.

Utan avsevärt ökade uppoffringar från statens sida till understödjande av

kolonisternas byggnadsverksamhet torde kolonisationen i stort ej komma att nå

någon kraftigare utveckling. Första förutsättningen för denna utveckling är, att

kolonisten med det snaraste erhåller en något så när ordentlig bostad. Först då

kan han med full kraft ägna sig åt sina egentliga uppgifter, vare sig dessa huvudsakligen

gå ut på arbete i skogen eller på jorden. Därtill kommer, att hittillsvarande

kolonisters bostadsförhållanden i det störa hela måste sägas vara ur social

synpunkt långt ifrån tillfredsställande. Väl träffas stundom ganska välbyggda skogstorp

eller odlingslägenheter. Dessa synas dock bilda undantag. Då innehavaren i

de flesta fall är ekonomiskt så svag, att han ej mäktar att omedelbart vid lägenhetens

tillträde påbörja den relativt dyrbara mangårdsbyggnaden, uppföres ofta nog

i dess ställe ladugården, i vilken provisoriskt avdelas utrymme även för familjen.

I andra fall uppföres en vanligen mycket primitiv liten stuga med ett rum, som i

allmänhet är allt för trångt för den ofta mycket talrika familjen. Att renlighet

och hygien under sådana förhållanden ej kunna iakttagas, är uppenbart. Men

dessa primitiva sätt att bo alstra även hos mången slöhet och likgiltighet för eget

välbefinnande, som visar sig däruti, att han nöjer sig med sin första bostad och i

det längsta dröjer med mangårdsbyggnadens uppförande.

Kommittén hyser därför den bestämda uppfattningen, att staten bör på ett

långt verksammare sätt än som beträffande skogstorpen och odlingslägenheterna

ifrågakomma lämna kolonisterna hjälp för kolonatens försvarliga bebyggande.

Detta kan ske antingen såsom hittills genom direkta anslag och lån eller

genom att staten själv ombesörjer byggnadernas uppförande I en del fäll torde

man kunna förvänta, att en kolonist, under förutsättning att verksamt penningunderstöd

beredes honom, skall kunna själv med gott resultat tillgodose sitt byggnadsbehov,

i all synnerhet om han besitter nödig fackkunskap eller är i stånd att

förskaffa sig erforderlig hjälp. Beaktas bör även, att kolonisten, då han själv upp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kuntjl. Maj:ts nåd. proposition Nr 198.

för sina byggnader, mången gäng blir i tillfälle att bäst tillgodose de speciella önskningar

rörande desammas anordning, som han personligen kan hysa. Det tår icke

heller förbises, att en statens byggnadsverksamhet ä ifrågavarande trakter med

sannolikhet kommer att ställa sig jämförelsevis dyrare än den enskildes, även om

densamma anordnas med iakttagande av praktiska hänsyn. I varje tall är erfarenheten

på detta område icke sådan, att ett allmänt byggande genom statens försorg

bör utan vidare igångsättas.

Trots dessa, av kommittén till fullo insedda betänkligheter mot kolonatens

bebyggande genom statens försorg bär kommittén ansett sig böra förorda, att i

avseende å ett flertal av de mindre kolonat, som nu föreslås, göres ett försök med

dylikt bebyggande, varvid kommittén emellertid menat det vara tillfyllest, att staten

iordningställer så mycket av byggnaderna, som erfordras för att kolonisten med

familj skall komma under tak och äga nödigt utrymme för de kreatur han till en

början kan framföda, varefter byggnadernas fullbordande skulle ankomma på kolonisten

.själv.

Önskvärdheten av att de små kolonatens innehavare så fort som möjligt få

sina bostäder färdiga till inflyttning — ett önskemål, som berör lika mycket statens

intresse att utan onödigt dröjsmål få sitt behov av arbetskraft i någon mån

tillgodosett som kolonistens behov av snar inkomst av sitt arbete — har synts

kommittén motivera ett försök av denna art. Om ock byggnadskostnaderna härvid

komma att ställa sig dyrare än om kolonisten själv omhänderhar byggnadsföretaget,

torde å andra sidan kunna antagas, att staten genom anlitande av fackmän på området

skall kunna åstadkomma byggnader, som med hänsyn till sin beskaffenhet

bättre fylla sitt ändamål än de bostäder, som kolonisterna själva utan anlitande avsakkunnig

hjälp uppföra. Dessutom kan en statens byggnadsverksamhet bliva de

kolonister, som bygga själva, till värdefull hjälp och vägledning dels genom att

byggnadsmaterialier av vissa slag — såsom sågat och hyvlat virke, tegel, kalk.

cement, glas och spik m. m. — skulle kunna lättare tillhandahållas dem, dels ock

genom det föredöme ett bättre och sakkunnigare byggnadssätt skulle innebära. Då

härtill kommer utsikten att genom lägenheters upplåtande i delvis bebyggt skick

lättare än eljest kunna erhålla spekulanter från mera avlägset liggande landsdelar,

har kommittén ansett ett experiment i nu antydd riktning kunna bliva av värde

för bedömande, huru den norrländska kolonisationen bör i framtiden lämpligast ordnas

i berörda hänseende.

De byggnader, som enligt kommitténs mening skulle uppföras å ett mindre

kolonat, äro en mangårdsbyggnad och en uthusbyggnad — — —.

Det arbete, som enligt kommitténs mening borde utföras genom statens försorg,

är grundläggning, timring och täckande av mangårdsbyggnaden, uppsättande

av muren samt en del inredning i förstuga och kök. Beträffande uthusbyggnaden

skulle endast den timrade, till ladugård avsedda delen uppföras och inredas ävensom

gödselstad insättas.

Byggnadernas uppförande genom statens försorg skulle emellertid icke bliva

undantagslös regel utan en viss valfrihet lämnas kolonisten själv, så att denne, om

han ansåge sig kunna med fördel själv utföra byggnadsarbetet, skulle därtill vara

berättigad, varvid han borde erhålla en byggnadsväg, någorlunda men dock ej fullt

motsvarande det belopp, vartill kostnaden kan på förhand beräknas. Därjämte borde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 198.

staten understödja denna verksamhet genom att på billiga villkor tillhandahålla en

del byggnadsmaterialier på bestämda platser.

Därest emellertid staten skulle igångsätta byggnadsarbete, måste härför uppenbarligen

förbehållas vissa områden och vissa kolonat i varandras närhet, där detta

arbete måste uteslutande ske genom kronans försorg, på det att de anstalter, som

härvid erfordras, må kunna på ändamålsenligt och praktiskt sätt utnyttjas. Att

avgöra, var dessa kolonat eller områden skulle förläggas, borde överlåtas åt den

ledning, som kan komma att anordnas för kolonisations försöken. På förhand borde

endast bestämmas est maximi- och ett minimiantal för de kolonat, å vilka staten

skulle föranstalta om byggnadsarbetens utförande.

Beträffande de större lägenheterna, vilka äro avsedda att uppbära en verklig

jordbrukskolonisation, föreligger enligt kommitténs tanke ej tillräcklig anledning

att inlåta sig på ett bebyggande genom statens försorg, utan synes härvidlag allt

byggnadsarbete höra utföras av kolonisten själv. Emellertid bör det tillkomma företagets

ledning att även för dessa giva bestämda föreskrifter angående byggnadernas

storlek och beskaffenhet. Jämväl bär torde byggnaderna böra utgöras av en mangårdsbyggnad

och eu uthusbyggnad. Den förra synes kunna i allo likställas med

motsvarande byggnad å de mindie kolonaten. Uthusbyggnaden torde däremot göras

något, dock endast obetydligt större. Till kolonisten torde böra utgå byggnadshjälp

efter samma grunder, som gälla för kolonist å mindre lägenhet, där staten ej ombesörjer

byggnadsarbete, varjämte även här en del mater,åker synas kunna tillhandahållas

på samma sätt som åt nyssnämnda innehavare av mindre kolonat.

Högst önskvärt vore naturligtvis att i avseende å det byggnadsarbete staten

skulle åtaga sig framlägga en säker kostnadsberäkning, som kunde ligga till grund

för bedömande av lämpligheten av den ifrågasatta byggnadsverksamheten. En dylik

någorlunda tillförlitlig kostnadsberäkning är emellertid under nuvarande, av världskriget

framkallade förhållanden så gott som otänkbar. Som bekant stiga materialpriserna

snart sagt dag från dag, och arbetsprisen, som redan nått en förut oanad

höjd, komma möjligen att stiga än ytterligare. Även på grund av skillnaden i

kostnaden för transport av material till olika kolonat är kostnadssumman underkastad

betydande växlingar. Kommittén bar emellertid ansett sig böla genom

anlitande av sakkunniga låta utarbeta kalkyler för byggnader, som i här förut angiven

omfattning skulle uppföras och iordningställas; och har man därvid utgått

dels från de priser, som gällde under år 1914. och dels från nuvarande priser. Kalkylerna

utvisa, att ifrågavarande kostnader under krigsåren blivit nästan fördubblade

och för närvarande — under förutsättning att nämnda transportkosinader beräknas

till en medelsiffra — kunna för mangårdsbyggnaden anslås till o,''<00 kronor och

för uthusbyggnaden till 2,800 kronor eller sammanlagt till 6,700 kronor.

Härvid är att märka, att i sagda belopp städse ingå avsevärda poster för

grundgräfning och grundläggning. Enligt kommitténs mening böra emellertid dylika

arbeten i större omfattning förekomma allenast där terrängens beskaffenhet gör

sådant nödvändigt. Huruvida i varje särskilt fall sådan nödvändighet föreligger,

kan icke med säkerhet bedömas förr än byggnadsplatsen blivit bestämd, men det

kan med största sannolikhet antagas, att den grävning och grundläggning, som erfordras,

skall på ett stort antal platser kunna utföras för en kostnad, som medgiver

summans nedsättande med åtskilliga hundratal kronor.»

Kommittén bär vidare behandlat frågan om beredande av vägför
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kunjl. Maj.ts nåd. proposition Nr 198.

bindelser til! kolonaten och framhållit, att de vägar, som här avsåges,

vore dels huvudvägar, som förbunde kolonigrupnerna med viktigare

kommunikationsleder, dels bivägar, som anknöte de olika kolonaten till

förenämrida huvudvägar. Kommittén bär ansett, att av kostnaderna för

huvudvägarna större delen borde bestridas av domänfonden och en

mindre del av statsmedel, som komme att anslås för kolonisationen,

samt att bivägarna borde bekostas av sistnämnda slags statsmedel. Den

del av bivägarna, som folie inom områdena för kolonaten, bolde emellertid

anläggas av kolonisterna själva, likasom dessa ock syntes böra förpliktas

att underhålla såväl sistnämnda vägsträekor som en del av vad

som folie utom kolonaten.

Beträffande torrläggningen av kolonatens odlingsmark har kommittén

ansett, att avlopps- och avledningsdiken borde upptagas genom

statens försorg och att laggdiken borde bekostas av kolonisten, med

rätt att efter vanliga grunder få bidrag ur norrländska avdikuingsanslaget

eller andra för dylikt ändamål tillgängliga medel.

Kommittén har, efter att sålunda hava redogjort för de ledande

principerna för de föreslagna upplåtelserna, övergått till en närmare

beskrivning över de nu närmast föreslagna kolonisationsområdena, belägna

å kronoparkerna Rönnliden och Luspberget i västra Stensöta revir

samt Metseken i Bjurbäckens revir, allt i Västerbottens läns lappmark,

ävensom Djupsjö i Bodens revir inom Norrbottens län nedanför lappmarksgränsen.

Enligt den plan för lägenhetsupplåtelser, som på grundvalen

av 1917 års undersökningar uppgjorts, skulle å de särskilda kronoparkerna

ifrågakomma följande upplåtelser:

Kronopark

i

Mindre

kolonat

Större

kolonat

Summa

j Djupsjö .................................................................

9

18

i

27 i

Metseken.................................................................

14

19

33

Rönnliden och Luspberget.......................................

88

10

46

Summa

59

47

106

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition År 198.

Den genomsnittliga arealen för de olika lägeuhetstyperna framgår

av nedanstående tablå.

Area

1 i hektar

i

Odlingsbar

Impediment

Lägenhetstyp

fast-

mark

torv-

mark

Summa

Skogs-

mark

icke od- lingsbar

torvmark

sjöar,

berg

m. m.

Total-

areal

Mindre kolonat .....................

1.18

4.23

5.41

2.91

0.91

0.08

9.31

Större kolonat med omkring 15

hektars skogsområde .........

3.07

12.17

15.24

17.70

4.54

0.58

j

38.06

I en vid betänkandet fogad bilaga hava detaljuppgifter rörande

arealen för varje säl skilt kolonat angivits, och framgår därav, bland

annat, att den sammanlagda areal, som av de tre kronoparkskomplexen

skulle tagas i anspråk; för upplåtelserna, utgör

för Rönnlidens och

Luspbergets krono
parker.

....................... mindre lägenheter 317.04 har, medeltal 8.81 har

större d 333.5 8 » » 33.3 6 »

Summa 650.6 2

för Metsekens kronopark

......................... mindre lägenheter 152.8 8 bär, medeltal 10.9 2 har

större » 730.8 3 » » 38.4 6 d

Summa 883.7 1 har

för Djupsjö kronopark

.......................... mindre lägenheter 79.47 har, medeltal 8.83 har

större » 725.0 1 » » 40.2 8 »

Summa 804.48 har.

Den sammanlagda upplåtelsearealen skulle alltså uppgå till 2,338.81

hektar. Den totala arealen av ifrågavarande skogskomplex uppgår till

respektive 9,771,’ 9,308 och 14,436 hektar eller tillsammans 35,515 hektar.

Kommittén har vidare i betänkandet yttrat sig angående vissa

förut ej berörda upplåtelsevillkor.

De personliga förutsättningarna hos kolonisten borde i huvudsak

vara desamma, som bestämts i fråga om upplåtelser vid Alträsk. Att

föreskriva, att sökanden skulle vara obemedlad eller mindre bemedlad,

syntes dock icke vara välbetänkt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. M<ijt:s nåd. proposition Nr 198.

Till kolonist, som själv fullständigt uppförde byggnaderna, bord©

som förut nämnts byggnadsväg utgå. Att genom allmänna bestämmelser

fastställa byggnadUijälpen till lämpligt belopp, mötte emellertid

vissa svårigheter, beroende av de växlingar, som, enligt vad erfarenbeten,

ej minst under sista tiden, visat, arbets- och materialpriserna vore

underkastade. Kommittén har i betraktande härav ansett lämpligast att

ej föreslå byggnadsbidrågets fixerande till ett på förhand angivet penningbelopp

utan lörordat, att det i allmänhet skulle utgå med tre fjärdedelar

av det belopp, vartill i sammanhang med kolonatets upplåtande kostnaden

för arbetet bleve av vederbörande statsorgan beräknad. Därjämte

har kommittén emellertid funnit nödigt, att ett maximum stadgades för

byggnadsbidraget, i vilket avseende kommittén ansett ett belopp av 4,500

kronor böra ifrågakomma. Under de förhållanden, som för ögonblicket

rådde, komme detta belopp ej alltid att fullt motsvara tre fjärdedelar

av kostnaden för de ifrågavarande arbetenas utföiande genom statens

försorg, vilken kostnad i det föregående blivit,- för de fall då grundläggning

ifrågakomma, beräknad till 6,700 kronor; och om, såsom möjligt

vore, arbets- och materialpriser skulle ytterligare stegras, kunde skillnaden

i effektiviteten mellan det stöd, staten lämnade i det ena och det

andra fallet, komma att bliva avsevärd. Med full insikt härom hade

kommittén emellertid ansett penningunderstödet ej i något fall böra utgå

med högre belopp än det nu såsom maximum förordade.

Byggnaderna borde i varje fall vara fullbordade inom tio år.

Därjämte borde kolonist, som helt bebyggde sin lägenhet, hava inom

tre år utfört byggnadsarbeten, motsvarande vad staten verkställde å övriga

kolonat.

Kommittén har vidare ansett det böra åläggas innehavare av större

kolonat att uppodla en hektar inom tre år, ytterligare två inom åtta år

och därutöver två före den första upplåtelseiidens utgång. För innehavare

av mindre kolonat föreslår kommittén skyldighet att inom fem år uppodla

en hektar och före upplåtelsetidens utgång ytterligare två hektar.

För odlingen borde i samband med kolonatets upplåtande genom

statens försorg uppgöras plan, vilken kolonisten skulle hava att ovillkorligen

följa i avseende å det område om en hektar, som han först hade

att uppodla, varemot det beträffande det övriga odlingsområdet borde stå

honom fritt, i vad män han ville rätta sig efter planen.

För underlättande av odlingsskyldigheten borde staten, åtminstone

i början av upplåtelsetiden, på billiga villkor tillhandahålla kolonisten

konstgödsel.

Den skog, som funnes inom område för kolonat, syntes, så länge

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 198.

kolonisten, innehade lägenheten allenast med nyttjanderätt, ej böra stå

till hans fria förfogande. Träd av grövre dimensioner, förslagsvis de

som i brösthöjd hölle 30 centimeter eller mera i diameter, borde, såsom

i allmänhet lämpade till försäljning eller till byggnadsvirke åt kolonisten,

disponeras av staten. Beträffande den övriga skogen har kommittén

föreslagit vissa bestämmelser.

För den händelse kolonisten ej förvärvade äganderätt till kolonatet

och nyttjanderätten av en eller annan anledning upphörde, syntes han

böra äga en tämligen vidsträckt rätt till ersättning för vad som av

honom åtgjorts å den lägenhet, som i sålunda upparbetat skick återginge

till staten. Ersättningen syntes böra avse förbättringar å jord, diken,

hägnad er, hässior, vägar och byggnader. Å ersättningsbeloppet borde

avräknas värdet av virke, S"m för förbättringarnas utförande tillhandahållits

av staten, samt penningnuderstöd, som kolonisten kunde hava av

staten bekommit för utförande av byggnads-, odlings- eller dikningsarbete.

Så länge kolonat innehades med nyttjanderätt, borde eldigt kommitténs

åsikt en viss årsleg i erläggas av kolonisten. Vad som vid dennas

bestämmande borde komma i betraktande vore i främsta rummet de staten

tillsvidare tillhörande byggnaderna, för vilkis uppförande st <ten iklätt sig

betydande utgifter, antingen genom att själv draga försorg om vissa

bvggnadsarbeten eller genom beviljande av byggnadshjälp. Kommittén

har ansett sig böra föreslå, att för byggnaderna måtte beräknas en lega,

som motsvarade 3.6 procent å nämnda del av den eventuella köpeskillingen.

Detta skulle innebära, att byggnadslegan kom me att uppgå för

kolonat, varå staten utfört byggnadsarbete, till 180 kronor och för övriga

kolonat till högst 1G2 kronor.

Förutom byggnaderna borde vid legans bestämmande allenast

odlingsmarken komma i betraktande. Legan för denna borde skäligen

sättas till 3.6 procent av det belopp, som vid köp av kolonatet skulle

beräknas såsom köpeskilling för denna mark. Om, såsom kommittén

tänkt sig, nämnda köpeskilling sattes till ett maximum av femtio kronor

per hektar, skulle marklegan komma att utgöra, för kolonat med 15

hektar odlingsmark 27 kronor och för sådana med 5 hektar dylik mark

9 kronor.

Utgivandet av en så pass stor kontant summa som legans totalbelopp

— inemot 200 kronor — skulle emellertid säkerligen i de flesta

fall vara alltför betungande för kolonisten, så länge han vore upptagen

av de i början av upplåtelsetiden nödvändiga byggnads- och odlingsarbetena;

och kommittén har därför ansett skäligt, att han under de tre

första åren helt och hållet befriades från skyldighet att erlägga lega.

/

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj it» nåd. proposition Nr 198.

När det gällde att beräkna den köpeskilling, som staten borde av

kolonisten kräva för kolonat, måste, likasom vid legans bestämmande,

byggnaderna komma att spela den största rollen. De betydande utgifter

staten, särskilt under förhållanden sådana som de nuvarande, måste vidkännas

för kolonatens bebyggande kunde, så framt kolonisationstanken

skulle äga någon framtid, ej efterskänkas utan borde till väsentlig de!

återgäldas. Att fordra full gottgörelse för vad staten sålunda utgivit

syntes emellertid ej gärna kunna ifrågasättas. Kommittén har ansett

sig böra föreslå, att priset å de av staten uppförda byggnaderna måtte

sättas till 5,000 kronor. Detta pris syntes särskilt med hänsyn till förmånen

av fritt virke låta försvara sig, även om byggnadspriserna skulle

röna eu viss tillbakagång. Skulle emellertid kolonisationsförsöket uppskjutas

till en tid, då dessa priser undergått eu väsentligare minskning,

borde summan nedsättas.

När kolonisten själv fullständigt utfört byggnaderna, borde enligt

kommitténs mening priset å desamma utgöras av det belopp, han bekommit

i byggnadshjälp, och alltså bestämmas till ett ''maximum av

4,500 kronor.

För odlingsmarken, med avlopps- och avledningsdiken upptagna ä

torvmarken, ansåge kommittén ett belopp av 50 kronor böra i allmänhet

beräknas. För utjämnande av den olikhet i värde, som kunde föreligga

mellan olika marker, syntes utväg böra öppnas att, när omständigheterna

sådant föranledde, medgiva någon nedsättning av nyssnämnda pris.

Å skogsmarken borde enligt kommitténs mening sättas ett pris

av 20 kronor per hektar och å övrig till kolonatet hörande, mindre

odlingsvärd mark, med undantag av sjöar och berg, ett pris av 10

kronor per hektar.

Den del av köpeskillingen, som efter nu angivna grunder borde

belöpa å byggnaderna och marken, syntes, änskönt köp ej kunde ifrågakomma

förrän minst tio år efter kolonatets upplåtande, höra fastställas

redan vid upplåtelsen och angivas i upplåtelsekontraktet. Ur kolonistens

synpunkt vore det nämligen önskvärt, att köpevillkoren såvitt möjligt

bleve redan från början kontraktsmässigt fastslagna.

Till nu omnämnda faktorer vid prissättningen komme slutligen

ståndskogen. Beräknandet av dennas värde mötte särskilda svårigheter,

så till vida som skogen inom kolonatets område skulle under arrendetiden

vara underkastad statens förvaltning och den virkesmängd, som

vid köpet borde komma i betraktande, alltså ej kunde med någon säkerhet

beräknas vid kolonatets upplåtande på arrende. Det syntes

här vara nödvändigt att låta värdesättuingen försiggå först när köp

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 177 höft. (Nr 198.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 198.

skulle komma till stånd. Betänkligt vore emellertid, om kolonisten skulle

komma att under längre tid sväva i fullständig okunnighet om den

blivande köpeskillingen för skogen, vilket på honom måste verka ekonomiskt

oroande och eventuellt utlösa sig i misströstan om att kunna

fullfölja det påbörjade företaget. För att så långt som möjligt undanröja

denna ovisshet syntes man böra redan i upplåtelsekontraktet fastställa

vissa grunder för prisberäkningen. I detta avseende borde gälla,

att för vindlällen samt torr eller eljest icke gagnvirkesduglig skog icke

skulle beräknas någon köpeskilling. Åven den skog, som i brösthöjd

hölle mindre än 10 centimeter i diameter, borde med hänsyn till obetydligheten

av hithörande virkesmassa undantagas. För den övriga

skogen syntes tre olika klasser höra upptagas, nämligen

1) all lövskog samt barrskog om 10—14 centimeters diameter

vid brösthöjd,

2) barrskog om 15—24 centimeter i diameter vid brösthöjd samt

3) barrskog om 25 — 30 centimeter i diameter vid brösthöjd.

Såsom grundpris per kubikmeter fast mått har kommittén ansett

sig böra föreslå för första klassen 75 öre, för andra klassen 1 krona

50 öre och för tredje klassen 3 kronor.

Till upplysning angående storleken av de köpeskillingar, som enligt

sålunda förordade grunder skulle kunna ifrågakomma, har kommittén,

med utgångspunkt i de under nästlidna sommar gjorda lokala undersökningarna,

låtit för vissa av de föreslagna kolonaten av vardera typen

uträkna det pris, som jämlikt nämnda grunder skulle komma att utgå.

Då man vid beräkningens utförande ej kunnat taga hänsyn till annat än

skogens nuvarande tillstånd och sammansättning, är beräkningen naturligtvis

långt ifrån exakt. Av densamma framgår, att den lägsta köpeskilling,

som bj^ggmider, mark och skog skulle betinga, vore för de

mindre kolonaten 4,900 kronor och för de större 5,950 kronor samt

maximisiffran respektive 6,100 och 9,100 kronor. Förbises borde emellertid

ej, att kolonisten kunde ernå en väsentlig minskning av köpeskillingen

genom att göra gällande den rätt, som enligt förslaget skulle

tillkomma honom, att kräva borttagenhet av träd, som kunde avverkas

utan fara för don återstående skogens bestånd.

1 fråga om erläggandet av köpeskillingen har kommittén föreslagit,

att densamma måtte uppdelas i två lika stora delar, vilka skulle mot

inteckning innestå i kolonutet och gäldas i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som finnes föreskrivet för statens egnahemslån.

I syfte att leda utvecklingen i sådan riktning, att de mindre kolonatens

innehavare redan från början komme att vid sidan av det även

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 198.

för dem nödvändiga men dock mindre krävande jordbruksarbetet väsentligen

ägna sig åt skogsarbete, bär kommittén föreslagit, att staten skulle

genom ett slags premiesystem uppmuntra dem härtill. Premieringen

skulle bestå däri, att i mån av det skogsarbete kolonisten verkställt åt

staten visst avdrag ägde rum å den i upplåtelsekontraktet stadgade

köpeskillingen för kolonatet. Kommittén bar tänkt sig eu minskning

av 30 kronor för värjo fullt antal av 100 dagar, som kolonisten själv

eller vuxen medlem av hans familj efter uppgörelse med skogsförvaltningen

arbetat å statens mark, och 10 kronor för varje fullt antal av

50 dagar, som något av hans minderåriga barn sålunda arbetat, varvid

emellertid endast det arbete borde komma i betraktande, som utfördes

under de femton första åren. - Skulle köp av kolonatet ej komma till

stånd, borde premien innestå, till dess vid den andra arrendeperiodens

utgång upplåtelsen ginge till ända. Antoge man, såsom med fog syntes

kunna ske, att en kolonist jämte hustru och vuxna barn kunde prestera

i medeltal 200 dagsverken om året och att även de minderåriga familjemedlemmarna

kunde i någon mån medverka vid skogsplanteringsarbeten

och dylikt, skulle sålunda öppnas utsikt till köpeskillingens nedbringande

med omkring 1,000 kronor, en reduktion som för kolonisten borde anses

ganska väsentlig, på samma gång den ur angivna synpunkter syntes

vara väl förenlig med statens intresse.

Den sålunda ifrågasatta premieringen borde förbehållas uteslutande

de mindre kolonatens innehavare. Då det emellertid vore angeläget,

att kolonisterna å de större kolonaten ej i något avseende tillbakasattes,

syntes det vara nödigt att på annan väg bereda dem en förmån, som

kunde anses motsvara den lättnad, vilken de övriga åtnjöte genom

skogsarbetets premierande. Vad som ur denna såväl som andra synpunkter

läge nära till hands vore att genom särskilda förmåner uppmuntra

till uppodlande av de större kolonaten. Kommittén har i sådant

avseende föreslagit dels en kontant odlingslijälp, som skalle tjäna till

att underlätta det i första hand nödvändiga odlingsarbetet, och dels

odlingspremier, som skulle i mån av ytterligare odling utgå i form av

avdrag å köpeskillingen eller, om köp ej komme till stånd, utbetalas vid

den andra arrendeperiodens utgång. Odlingshjälpen har kommittén

ansett böra sättas till 500 kronor, varav ena hälften skulle mot vederhäftig

borgen eller annan säkerhet utbetalas, då upplåtelsen kommit till

stånd, samt den andra, då två hektar jord uppodlats; och borde denna

odlingshjälp, i motsats till den förut omförmälda byggnadshjälpen, icke

komma i betraktande vid bedömande av köpeskillingen för kolonatet.

Odlingspremierna skulle, enligt vad kommittén tänkt sig, beräknas till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Alajds nåd. proposition Nr 198.

200 kronor för varje hektar fastmark, som kolonisten uppodlat utöver

vad honom enligt kontraktet ålåge, och 100 kronor för varje hektar

sålunda odlad torvmark, dock att premiernas sammanlagda belopp ej

finge överstiga 500 kronor.

Beträffande ledningen av kolonisationsförsöket har kommittén anfört

följande:

»Kolonisationsföretagets ledning anser kommittén böra för den närmaste tiden

uppdragas åt en för ändamålet tillsatt nämnd. Med hänsyn till såväl kolonisationens

stora betydelse för statens skogsvård i det hela som önskvärdheten av att utan

betungande former en nära samverkan med den lokala skogsförvaltningen kommer

till stånd, synes chefen för domänstyrelsen böra vara självskriven ledamot i nämnden.

Dess övriga ledamöter torde böra utses av Kungl. Maj:t.

Nämnden bör äga anställa de biträden, som kunna anses erfordeliga. Att

på förhand fastslå dessas antal och uppgifter torde vara mindre lämpligt. Kommittén

har emellertid föreställt sig, att åtminstone under första tiden ett sådant biträde

med jämförelsevis hög avlöning borde under nämndens ledning och ansvar utgöra

det egentliga verkställande organet, varjämte till äventyrs borde anställas eu person

med bokförares och kassörs åligganden samt vissa ortsombud och extra biträden.

Nämndens ledamöter synas ej böra åtnjuta annan gottgörelse än det dagarvode för

sammanträdesdagar och den reseersättning Kungl. Maj:t kan finna skäligt att bestämma.

På Kungl. Maj:t synes böra ankomma att, utöver de mera allmänna bestämmelser,

som kunna varda på förhand meddelade angående kolonisationsföretaget,

lämna nämnden närmare föreskrifter i fråga om kolonatens upplåtande eller annat,

som rörer företagets utförande.

Den nu antydda organisationen har kommittén ansett böra fastställas allenast

för eu viss tid, förslagsvis fem år, under vilken tid de tillämnade upplåtelserna

kunna förväntas komma till stånd och statens åtgärder för kolonatens bebyggande

och avdikande hava blivit utförda. Huru efter denna tid företagets ledning bör

organiseras, synes böra ankomma på framtida övervägande i samband med allmännare

spörsmål av liknande art, som då torde yppas.»

I fråga om kostnaderna för kolonisationsförsöket har kommittén

framlagt följande beräkningar.

»Under antagande, att de 46 kolonat, som enligt förslaget skulle kunna delvis

bebyggas genom statens försorg, bleve inom en närmare framtid upplåtna och av

staten sålunda bebyggda samt att byggnadskostnaderna komme att uppgå till vad

kommittén, med utgångspunkt från nuvarande priser, beräknat, skulle dessa kostnader

jämte avlöning till den närmaste arbetsledningen samt inköp och drift av

vissa erforderliga maskiner kunna anslås till 317,700 kronor.

Skulle övriga 60 kolonat upplåtas och byggnadshjälp komma att utgå med

det i sådant hänseende föreslagna maximum, 4,500 kronor, medför detta en totalkostnad

av 270,000 kronor.

För avlopps- och avledningsdikenas upptagande erfordras 159,300 kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung!. Maj:tx nåd. proposition .\ r 1!)8.

Till vägar, som skulle bekostas med anslag för kolonisationen, skulle åtgå

Hl,800 kronor.

Den odlingshjälp, som skulle tillkomma de större kolonatens innehavare, kan

beräknas till 23,,100 kronor.

Kostnaderna för den nämnd, som skulle hava att under fem år utöva ledningen

av företaget, och för dess biträden har kommittén beräknat till 63,100 kronor.

De administrationskostnader, som efter denna tid kunna ifrågakomma, synas ej låta

sig beräkna men lära näppeligen kunna skattas till några avsevärda belopp.

Totalsumman av nu angivna kostnader uppgår till 864,900 kronor.

Härjämte erfordras medel till förvärvande av ströängar, som skulle behöva

tagas i anspråk för kolonisationen. För täckande av härmed förenade utgifter står

enligt riksdagens beslut till förfogande de genom försäljning av mindre kronolägenheter

inflytande medel. Att med någon säkerhet beräkna, i vilken omfattning anslaget

behöver påkallas med anledning av här ifrågavarande kolonisationsförsök,

låter sig ej för närvarande göra. Enligt en summarisk beräkning bör emellertid ett

belopp av 20,000 kronor vara tillfyllest.

Omnämnas bör måhända i detta sammanhang även, att de under innevarande

års sommar företagna lokala undersökningar, vilka emellertid fullföljt även andra

syften än dem, som kommit till uttryck i kommitténs förslag, betingat en kostnad

av omkring 42,000 kronor.

Å andrå sidan bör komma i betraktande de belopp, som i form av köpeskillingar

inflyta vid kolonatens överlåtande. Med utgångspunkt---har kom
mittén

beräknat, att köpeskillingen för samtliga kolonaten skulle, om hänsyn tages

till skogen, sådan den för närvarande befinnes, uppgå till omkring 670,000 kronor.»

Kommittén liar härefter beaktat frågan, huruvida försöket borde

påbörjas utan något som helst dröjsmål eller tilläventyrs anstå, till dess

det visat sig, i vad mån de av världskriget framkallade prisstegringarna

vore av övergående natur, och situationen i det hela antagit, en mera

normal karaktär, samt därvid haft följande uttalande:

»Det ligger nära till hands att anse ett experiment, som, ehuru ur statens

synpunkt mindre omfattande, dock på statskassan ställer ej allför obetydliga krav,

vara mindre ägnat till utförande vid en tid, då statens finanser äro alldeles särskilt

ansträngda och då kostnaden för försöket måste ställa sig väsentligt högre än tidigare

varit fallet och måhända även högre än de skulle visat sig något år framåt i

tiden. Invändas skall måhända även, att försöket skulle kunna i viss mån verka

missvisande, så till vida som det, företaget under nämnda, särskilt ogynnsamma

situation kunde väcka en överdriven föreställning om de svårigheter, som vore förknippade

med en kolonisation efter de principer, som försöksvis vunne tillämpning.

Det kunde exempelvis synas vara ur försökssynpukt mindre välbetänkt att för

praktiskt utrönande av genomförbarheten av tanken på vissa kolonats bebyggande

genom statens försorg välja en tid, då uppförandet av de ifrågasatta byggnaderna

skulle medföra en normalkostnad av mellan 6,000 och 7,000 kronor, under det samma

kostnad fyra år tidigare uppgått till mellan 3,000 och 4,000 kronor.

Utan att förbise vikten av dessa betänkligheter har kommittén likväl trott

sig böra förorda, att det av kommittén planlagda försöket iverksättes med det första.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kangl Maj:ts nåd. proposition Nr 198.

Genom försökets uppskjutande till en mer eller mindre oviss framtid skulle dess

syfte att tjäna till ledning vid den fortsatta behandlingen av kolonisationsfrågan i

väsentlig mån förfelas. Kolonisationsfrågan bör icke alltför länge lämnas vilande.

Det är angeläget, att åtgärder för planläggning av en mera omfattande kolonisation

vidtagas inom en snar framtid, men, såsom av kommittén framhållits, är det önskvärt,

att innan man bestämmer sig för dessa åtgärders innebörd, äga en mångsidigare

erfarenhet än hittills står till buds om tänkbara linjer för utvecklingen.

Förbises bör ej heller fördelen av att genom de föreslagna åtgärderna befolkningens

intresse för kolonisationen vidmakthålles och höjes just under en tid, då man måste

motse möjligheten av att emigrationen snart åter kan komma att taga fart.

Tilläventyrs kan det ock vara till gagn, att man genom omedelbart påbörjande

av de arbeten, om vilka här är fråga, kan bereda sysselsättning och arbetsförtjänst

åt en del personer, som därav kunna vara i behov. För ögonblicket föreligger

visserligen intet överflöd på arbetskraft, allraminst i de trakter kolonisationsförsöken

skulle avse. Men tecken saknas ej, som tyda på, att förhållandena kunna

komma att väsentligen förändras; och skulle omslaget sträcka sig därhän, att staten

finner sig föranlåten att ingripa genom allmänna arbetens igångsättande, lära de av

kommittén föreslagna höra till dem, som i hög grad förtjäna beaktande.»

Beträffande de medel, som under de två närmaste åren skulle behöva

anvisas till företaget, har kommittén på grundvalen av eu utarbetad

plan över de arbeten, som skulle ifrågakomma under vartdera året, uppgjort

en beräkning, som slutar för år 1918 å ett belopp av 150,000

kronor och för år 1919 ä 225,000 kronor. Kommittén har framhållit,

att dessa summor med nuvarande prislägen torde vara tillräckliga men

naturligtvis i betraktande av konjunkturernas växlingar icke kunna anses

definitiva.

Kommittén bär slutligen hemställt:

»A.. att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för anordnande omedelbart eller

sä snart lämpligen ske kan av kolonisationsförsök å Rönnlidens, Luspbergets och

Metsekens kronoparker i Västerbottens län sam" Djupsjö kronopark i Norrbottens län;

B. att dessa försök måtte avse upplåtande av kolonat av två typer, en större

med odlingsmark till areal av omkring 15 hektar och en mindre med odlingsmark

av omkring 5 hektar;

G. att kolonatens maximiantal bestämmes till 47 av den större och 59 av

den mindre typen;

D. att kolonaten utläggas gruppvis, sä att, där de ej förläggas invid redan

befintliga gårdar,, minst tre upplåtas i varandras nära grannskap;

E. att vid kolonatens utläggande och upplåtande följande skall lända till

efterrättelse:

1) att odlingsmarken å kolonaten skall bestå till större delen av torvmark

och till en mindre del av fastmark, vilken även skall vara avsedd till

boplats;

2) att till varje kolonat skall läggas ett skogsområde, som för större kolonat

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 198. 28

skall omfatta omkring 15 hektar, dock efter omständigheterna mera eller

mindre, varemot det för mindre kolonat ej må tilltagas större än att

lämplig arrondering vinnes;

8) att dessutom må till kolonaten läggas impediment och annan mark, som

ur arronderingssynpunkt anses böra medfölja;

4) att till kolonist må antagas allenast den, som äger god frejd och gjort

sig känd för arbetsamhet och hederlig vandel samt äger förutsättning

för drivande av ett mindre jordbruk;

5) att kolonat ej må upplåtas till den, som redan äger fastighet av den

storlek, att därå kan födas en familj, och att ej heller mera än ett

kolonat må upplåtas åt samma person;

6) att kolonat skall upplåtas för en tid av femton år, med rätt för kolonist

att, när minst tio år förflutit och kolonisten uppfyllt sina kontraktsenliga

åligganden, få mot viss köpeskilling kolonatet ä sig överlåtet med äganderätt

;

7) att avlopps- och avledningsdiken å den odlingsbara torvmarken för upp
låtna

kolonat skola genom statens försorg upptagas;

8) att en del av de mindre kolonaten skall genom statens försorg förses med

en mangårdsbyggnad och en uthusbyggnad, vilka dock allenast i så

måtto göras färdiga, att kolonisten kan under första tiden hava nödtorftig

bostad och rum för kreatur;

9) att antalet kolonat, som sålunda skall bebyggas, bestämmes för Rönnliden

och Luspberget till minst 10 och högst 29, för Metseken till minst 8 och

högst 11 samt för Djupsjö till 5 eller 6;

10) att innan å någon av kronoparkerna upplåtelse äger rum av kolonat,

som skall av staten förses med åbyggnader, utrönes, att antagliga

sökande finnas till så många dylika kolonat å kronoparken, som motsvara

nyssnämnda minimiantal;

11) att å kolonat, som av staten förses med åbyggnader, kolonisten skall

hava att utan onödigt dröjsmål och sist inom tio år fullborda åbyggnaderna

i enlighet med ritning och beskrivning, som vid upplåtelsen fastställas,

dock att avvikelse härifrån sedermera må på kolonistens framställning

medgivas;

12) att å kolonat, som ej av staten förses med åbyggnader, kolonisten skall

inom tre år utföra byggnadsarbeten, motsvarande dem, som staten å de

övriga kolonaten verkställer, samt inom tio år fullborda åbyggnaderna;

och skola även i avseende å dessa byggnadsarbeten ritning och beskrivning,

som fastställas vid upplåtelsen, lända till efterrättelse i den mån

ej sedermera avvikelse medgives;

13) att kolonist skall hava att för statens räkning brandförsäkra byggnaderna

på sätt därom kan varda ''närmare bestämt;

14) att kolonist å mindre kolonat skall hava att i enlighet med föreskrifter,

som meddelas vid upplåtelsen, inom fem år uppodla en hektar jord, varjämte

före upplåtelsetidens utgång ytterligare två hektar skola uppodlas;

15) att kolonist å större kolonat skall i enlighet med föreskrifter, som meddelas

vid upplåtelsen, inom tre år uppodla en hektar jord, varjämte

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 198.

två hektar skola uppodlas innan åtta år förflutit och ytterligare två

hektar före upplåtelsetidens utgång;

16) att kolonist, som själv helt och hållet bebygger kolonatet, skall av allmänna

medel äga erhålla byggnadshjälp med tre fjärdedelar av det belopp,

vartill i samband med kolonatets upplåtande byggnadskostnaden

beräknas; dock högst 4,500 kronor; och skall av denna byggnadshjälp

utbetalas 500 kronor mot vederhäftig borgen eller annan godkänd säkerhet,

då upplåtelsen kommit till stånd, 1,000 kronor då mangårdsbyggnaden

kommit under tak, enahanda belopp» då uthusbyggnaden i sin helhet

kommit under tak, samt återstoden då byggnaderna blivit fullbordade i

enlighet med föreskrift;

17) att kolonist å större kolonat skall äga att i odlingshjälp utfå 500 kronor,

varav 250 kronor utbetalas mot vederhäftig borgen eller annan godkänd

säkerhet, då upplåtelsen kommit till stånd, och enahanda belopp då två

hektar jord uppodlats;

18) att kolonist skall vara berättigad att å kronans mark avgiftsfritt erhålla

virke dels för uppförande eller fullbordande av föreskrivna åbyggnader,

dels för hägnader, hässjor, täckdikning och annat dylikt husbehov, varvid

dock ej må för de första tio åren beräknas mera än sammanlagt 60

kubikmeter fast mått för större kolonat och 50 kubikmeter sådant mått

för mindre kolonat samt för de återstående fem åren ej mera än 25

kubikmeter fast mått för större kolonat och 20 kubikmeter sådant mått

för mindre kolonat, ärla för underhåll av åbyggnader under de sista

fem åren av upplåtelsetiden sammanlagt högst 10 kubikmeter fast mått,

dels till vedbrand årligen 30 kubikmeter fast mått, dels ock vad som

kan åtgå till vissa förbättringar och tillbyggnader, som kolonisten kan

önska företaga;

19) att skogen a det till kolonatet upplåtna området icke må av kolonisten

nyttjas i vidare mån än som kan föranledas av att det i 18 punkten

omförmälda husbehovsvirke anvisas till uttagande inom området;

20) att utan kolonistens medgivande virke å nyssnämnda område ej må vare

sig anvisas kolonisten till husbehov elle''r eljest av staten disponeras,

med mindre det utgöres av torrskog eller vindfällen eller ock avverkning

erfordras till förebyggande av att skogen på grund av ålder eller

annorledes uppenbarligen tager skada; dock att träd, som i diameter vid

brösthöjd hålla 30 centimeter eller mera, må för statens räkning borttagas,

där de ej av kolonisten lösas till pris, som kan varda avtalat, och

vare kolonisten berättigad att, där han för köpeskillings minskande så

önskar, påkalla borttagande av de mindre träd, som enligt skogsförvaltmngens

bedömande kunna avverkas utan fara för den återstående skogens

bestånd;

-il) att kolonist skall vara pliktig att väl hävda den uppodlade jorden samt

underhålla de uppförda åbyggnaderna och de genom statens försorg upptagna

dikena;

22) a^t vid kolonatets avträdande kolonisten skall åtnjuta ersättning för de

förbättringar han å kolonatet utfört i avseende å jord, diken, hägnader,

hässjor, vägar och byggnader, dock att härvid skall avräknas värdet av

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungi. Muj:ts nåd. proposition Kr 198. 25

virke, som för förbättringens utförande tillhandahållits kolonisten av

staten, samt belopp, som kolonisten kan hava enligt kontraktet eller

eljest bekommit såsom odlings-, diknings- eller byggnadshjälp; och rnå

ersättning ej utgå för byggnader, till vilkas uppförande kolonisten ej

äger erhålla virke;

23) att kolonisten skall under upplåtelsetiden äga å statens mark begagna

nödigt bete för hästar och nötkreatur, som vinterfödas å kolonatet;

24) att i årlig lega för kolonat, varå byggnaderna delvis uppföras genom

statens försorg, skall erläggas dels för marken så mycket, som motsvarar

ränta efter 3.6 procent å det belopp, som vid köp av kolonat

skall utgå för odlingsmarken, och dels för byggnaderna 180 kronor;

25) att för kolonat, varå byggnaderna helt uppföras av kolonisten, marklega

skall erläggas efter nyssnämnda beräkningsgrund, varjämte för byggnaderna

skall gäldas en årlig lega, som motsvarar 3.6 procent ränta å

det belopp kolonisten uppburit i byggnadshjälp;

26) att lega dock ej i något fall utgår under de tro första åren;

27) att köpeskilling för kolonat, som kolonist vill förvärva med äganderätt,

skall bestämmas sålunda, att,

a) för byggnaderna räknas, om desamma blivit delvis uppförda av

staten, 5,000 kronor och, om de helt uppförts av kolonisten, det

belopp denne bekommit i byggnadshjälp;

b) att för odlingsmarken, med avlopps- och avledningsdiken upptagna,

beräknas ett pris av 50 kronor för hektar, vilket pris dock må

kunna med hänsyn till markens läge och beskalfenhet skäligen

nedsättas;

c) att skogsmarken beräknas till 20 kronor för hektar och övrig mark

till 10 kronor för hektar, dock att för sjöar och berg icke beräknas

något värde;

d) samt att betalningen för gagnvirkesduglig ståndskog, som vid ägande
rättens

förvärvande finnes inom kolonatets område, uträknas efter

följande grundpris: för lövskog samt växande barrskog om 10—14

centimeter i diameter vid brösthöjd 75 öre per kubikmeter fast

mått, för växande barrskog om 15—24 centimeter i diameter vid

brösthöjd 1 krona 50 öre per kubikmeter sådant mått samt för

dylika träd om 25—29 centimeter i diameter vid brösthöjd 3

kronor per kubikmeter fast mått;

28) att köpeskillingen skall bestämmas vid upplåtelsen, dock att det belopp,

som skall erläggas för ståndskogen, skall förklaras beroende av skogsräkning,

som äger rum, när fråga uppstår om äganderättens förvärvande;

29) att köpeskillingen skall uppdelas i två lika stora delar, en stående och

en amorteringsdel, vilka gäldas i huvudsaklig överensstämmelse med vad

som finnes föreskrivet för statens egnahemslån;

30) att vid köp av mindre kolonat köpeskillingen skall minskas med 30

kronor för varje fullt antal av 100 dagar, som kolonisten, hans hustru

eller något av hans barn över 18 år efter uppgörelse med skogsförvaltningen

utfört å kronans mark, och med 10 kronor för varje fullt antal

av 50 dagar, som något av hans barn under 18 år sålunda arbetat;

Bihang Ull riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 177 höft. (Nr 198.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!,. Maj ds nåd. proposition Nr 198.

31) att vid köp av större kolonat köpeskillingen skall, så framt kolonisten

utfört odling utöver vad honom enligt kontraktet åligger, minskas med

200 kronor för varje hektar sålunda odlad fastmark och 100 kronor för

varje hektar odlad torvmark, dock att sammanlagda beloppet av sådant

avdrag ej må överstiga 500 kronor;

32) att om, efter det äganderätt till kolonat förvärvats men innan den tid,

för vilken upplåtelsen skolat gälla, gått till ända, utförts arbete eller

odling av beskaffenhet som i 30 eller 31 punkten avses, kolonisten även

därför skall efter förenämnda grunder njuta avdrag å köpeskillingen,

vilket avdrag då skall göras å dess stående del;

33) att kolonist, som förvärvar äganderätt till kolonatet, skall vara berättigad

att, intill dess trettio år förflutit från början av upplåtelsetiden, från

statens mark likasom förut erhålla bränslevirke och, om hans kolonat

tillhör den mindre typen, jämväl övrigt virke, med iakttagande att för

hägnader, hässjor och dylikt ej må utgå mer än 20 kubikmeter fast mått

för varje period av fem år och för underhäll av åbyggnader ej mer än

10 kubikmeter fast mått för varje sådan period;

34) att kolonist, som vunnit berättigande att få kolonatet å sig överlåtet,

skall, där han hellre vill, erhålla ny upplåtelse med nyttjanderätt för

en tid av femton år på samma villkor, som förut varit gällande;

35) att emellertid den rätt till betning utanför kolonatets område, som under

första upplåtelsetiden tillkommit kolonisten, skall, evad han förvärvar

äganderätt till kolonatet eller får detsamma på nytt åt sig upplåtet

med nyttjanderätt, upphöra, när femton år förflutit från den första upplåtelsen

;

36) att kolonist, som erhållit ny upplåtelse av nyttjanderätt och uppfyller

vad honom i följd av upplåtelsen åligger, skall äga att när som helst

under den nya upplåtelsetiden få kolonatet å si k överlåtet med äganderätt

på enahanda villkor, som gälla för överlåtelse under den första upplåtelsetiden,

dock att skogsarbete eller odling, som efter dess utgång utföres,

ej må medföra rätt till avdrag å köpeskillingen, varemot, om överlåtelse

ej kommer till stånd före den nya upplåtelsetidens utgång, kolonisten

skall äga av kronan utbekomma belopp, som eljest kunna för

odling eller skogsarbete avdragas å köpeskillingen;

E. att närmaste ledningen av kolonisationsförsöket för en tid av fem år

uppdrages åt en särskild nämnd, vars ledamöter icke må åtnjuta annan gottgörelse

än det dagarvode för sammanträdesdagar och den reseersättning Kungl. Maj:t kan

finna skäligt att bestämma;

G. att nämnden skall utgöras av chefen för domänstyrelsen samt två andra

ledamöter, som av Kungl. Maj:t för viss tid utses;

H. att nämnden tillförbindes att rätta sig efter de föreskrifter Kungl. Maj:t

kan finna lämpligt att meddela utöver vad här förut angivits; samt

J. att därest kolonisationsförsöket. på sätt kommittén i främsta rummet tillstyrker,

anses böra påbörjas år 1918, åtgärder vidtagas i syfte att för ändamålet

må uppföras å 1918 års tilläggsstat ett förslagsanslag å 150,UOO kronor och å 1919

års riksstat ett förslagsanslag å 225,OuO kronor.»

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung!. Maj-ta nåd. proposition Nr 198.

1 utlåtande den ll februari 1918 över kommitténs ifrågavarande

förslag'' bär lantbruksstyrelsen framhållit, att främjandet av kolonisation

å kronans marker i Norrland och Dalarna syntes såväl ur social synpunkt

som i skogsvårdens intresse vara av så stor betydelse, att verksamma

åtgärder i detta syfte med det snaraste borde vidtagas. Emellertid måste

tvivelsutan dessa åtgärder, om genom dem framgångsrika resultat skulle

kunna uppnås, noga prövas och tagas under övervägande med hänsyn

till sin omfattning, art och beskaffenhet, innan de definitivt, beslutades.

Under sådana förhållanden funne lantbruksstyrelsen kolonisationskommitténs

förslag att genom anordnande av en lörsökskolonisation i

mindre skala söka samla de rön och erfarenheter, som utgjorde en

nödvändig förutsättning för frågans tillfredsställande lösning, synnerligen

välbetänkt. Därigenom skulle tvivelsutan skapas den säkraste och

mest betryggande grunden för att de viktiga och betydelsefulla önskemålen

verkligen skulle bliva uppnådda.

Då sålunda det nu föreliggande förslaget finge betraktas endast

såsom ett försök att på olika vägar finna den mest tillfredsställande

och verksamma lösning och då ''lantbruksstyrelsen icke hade något att

beträffande förslaget erinra eller'' tillägga, har styrelsen hemställt om

bifall till kommitténs förevarande framställning.

Domänstyrelsen har inhämtat yttranden över betänkandet av överjägmästarna

i Umeå och Nedre Norrbottens distrikt samt jägmästarna i

de révir, till vilka den ifrågasatta försökskolonisationen föreslagits skola

förläggas, eller Västra Stensele och Bjurbäckens revir inom förstnämnda

distrikt och Bodens revir inom sistnämnda distrikt, Skogstjänstemännen

hava därvid anfört i huvudsak följande:

Jägmästaren i Bjurbäckens revir har ansett försiktigheten bjuda, att nu, då

frågan gällde en försökskolonisation, kolonaten icke upplätes med större areal skogsmark

än som erfordrades för lägenhetens lämpliga begränsning. Upplåtelserna av

kolonat med större mängd odlingsmark borde därför ske enligt den av kommittén

ifrågasatta men icke förordade typen: större lägenheter utan egentligt skogsområde.

Såsom motiv härtill har jägmästaren erinrat, bland annat, att även med

den av kommittén förordade inskränkningen beträffande möjligheten av lägenheternas

söndersplittrande eller att från varje lägenhet ej finge avsöndras mer än högst

Vu av arealen, från varje större kolonat å kronoparken Metseken komme att kunna

avsöndras i medeltal cirka 7 */4 hektar, varigenom kunde befaras att, då flera sådana

avsöndrade markområden från intill varandra belägna större kolonat komme

att tillsammans omfatta rätt stort område, desamma skulle kunna bliva föremål för

Lantbrukästi/r

elfte''it.

Skogstjävstemännen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr Wts.

spekulation ocli ej bliva disponerade för det med upplåtelserna ursprungligen avsedda

ändamål. Jägmästaren har vidare ansett sådan föreskrift lämplig, att kolonisternas

vedvirkesbehov skulle anvisas företrädesvis av lövskog, smärre ej avsättningsbart

gallringsvirke, mindre värdefull torrskog och avverkningsavfall. Kostnaderna

för föreslagna huvudvägar genom kolonisationsområdet syntes jägmästaren

böra bestridas till lika delar av för kolonisationen anslagna medel och av domänfonden,

varjämte underhållet av samma vägar borde påvila domänfonden och kolonisterna

efter lämplig delningsgrund. Jägmästaren har slutligen dels meddelat, att

mark till ett flertal av de föreslagna kolonaten å kronoparken Metseken komme

att i hög grad beröras av ett blivande flottbargörande av Järvträskbäcken och

Nyträskbäcken, dels framhållit, att domänfonden borde av kolonisationsanslaget beredas

ersättning, bland annat, för utlämnat nybyggnads- och underhållsvirke.

Överjägmästaren i Umeå distrikt har ansett, att rätten till erhållande av avgiftsfritt

husbehovsvirke och bränsle från kronoparkerna borde upphöra, sedan lägenheten

övertagits av kolonisten med äganderätt, men att denne dock borde garanteras

rätt att därefter till gängse eller skäligt pris få inköpa sådant från kronoparken.

För äganderättens tryggande och för att samtidigt hindra lägenheternas

överlåtande i spekulationssyfte syntes överjägmästaren nödvändigt, att en undantagslag

tillkomme med förbud såväl för överlåtande eller försäljning som ock avsöndring

eller styckning av kolonat utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Det borde ock

stadgas, att lägenheterna icke Ange »tagas i mät». Till kolonisternas hjälp vid

jordbrukets skötsel borde anställas särskilda vandringsrättare, varjämte genom statens.

försorg borde finnas tillgänglig en fullt byggnadskunnig person att stå de kolonister

till tjänst, som själva uppförde byggnaderna å kolonatet. Överjägmästaren

har vidare ansett, att bestämmelsen att innehavare av mindre kolonat skulle före

första upplåtelsetidens utgång hava uppodlat minst 3 hektar borde ändras därhän,

att odlingsskyldigheten borde omfatta allenast 2 hektar. 1 fråga om jakten har

överjägmästaren ansett, att kolonisten borde tillerkännas rätt till jakt å småvilt

1°.om Jägenljetens område, varjämte kolonisterna borde medgivas rätt att fiska i

närbelägna fiskevatten på kronoparken utan avgift under tiden innan lägenhet överlåtits

på äganderätt och därefter mot en mindre arrendeavgift.

Jägmästaren i Bodens revir bär, under erinran om de redan nu rådande stora

svårigheterna för bevakningspersonalen att kunna utöva behörig kontroll mot åverkan

och olaga jakt å kronoparkerna, framhållit såsom sin mening, att denna kontroll

komme att med nu ifrågasatta anläggningar bliva än svårare att upprätthålla.

Jägmästaren har ock ansett, att i kontrakt om upplåtelse av kolonat, belägna intill

järnvägslinjen, kronan borde förbehållas rätt att utan ersättning nyttja kolonat

tillhörande mark invid banlinjen till upplagsplatser för virke från kronoparken, där

så kunde ske utan förfång för jordbruket.

Över jägmästaren i Nedre Norrbottens distrikt har även berört sistnämnda

spörsmål och i fråga därom ansett det vara lämpligast, att kronan vid upplåtandet

undantoge för upplagsplatser m. m. erforderlig mark.

Samtliga skogstjänsteinän hava i övrigt tillstyrkt, att den ifrågasatta försökskolonisationen

måtte komma till stånd så fort lämpligen kunde ske.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. M''tj:ts nåd. proposition AV lt)8. 2!i

För egen del har domänstyrelsen i utlåtande den 15 februari Ibis

anfört i huvudsak följande:

»Mot de av kommittén uttalade allmänna synpunkterna såsom motiv till att

statsmakterna borde vidtaga åtgärder, varigenom ä statsskogarna inom de norra

orterna bosättningar i större omfattning kunde komma till stånd, anser sig styrelsen

icke hava något väsentligt att erinra.

A ena sidan synes ett allmänt intresse ligga däri, att jord, som för odlingsändamål

är lämplig, i allmänhet användes för odling. Av sådan jord bör nämligen

oftast kunna avvinnas större avkastning genom dess odling än genom dess disponerande

för skogsbruk, allt under förutsättning att härvid för ändamålet tages i

anspråk allenast sådan jord, som verkligen är fullt odlingsvärdig, vilket dock icke

alltid i tillbörlig grad beaktats vid förr skeende kolonisation i Norrland. Att härvid

i första hand torvmarkerna böra beaktas, synes ock ligga i öppen dag''. Å andra

sidan har den fortgående utvecklingen av det norrländska skogsbruket frambringat

ett alltjämt ökat behov av arbetskraft, vilket icke synes kunna fyllas av nuvarande

norrländska befolkning, vadan lämpliga åtgärder för tillgodoseendet av detta behov

äro synnerligen påkallade.

Det extensiva skogsbruk, som allt intill senare åren allmänt varit rådande i

Norrland, har krävt jämförelsevis ringa mängd arbetskrafter, vilka dessutom behövt

tagas i anspråk i huvudsak allenast under viss kortare tid av året, vintern. En fast

arbetarstam, förnämligast avsedd för fyllande av sådant skogsbruks behov, har icke

varit erforderlig. Den jordbrukande befolkningen, vilken under vintermånaderna allenast

i mindre grad kunnat ägna sig åt jordens skötsel, har i regeln varit fullt tillräcklig att

utföra det säsongarbete, som påkallats av rådande förhållanden. En övergång till

ett mera intensivt skogsbruk inom jämförelsevis störa delar av Norrland har emellertid

under senare åren visat sig allt mera möjlig. Den förnämsta orsaken härtill har legat

däri, att prisen å den allmänna virkesmarknaden alltjämt stigit, i följd varav uppstått

ökad möjlighet att till pris, som fullt ut betäckt kostnaderna för virkets avverkning

och framförande till avsättningsorterna, kunna avyttra även sådana’ virkessortiment,

vilkas värde förut alls icke uppvägt förenämnda kostnader. Ökade kommunikationer

och direkta åtgärder till transportleders förbättrande hava i dessa avseenden jämväl

spelat en ej ringa roll. I och med att sålunda å viss skog förutsättningar för

skogens intensiva skötsel inträtt, har därmed följt ett avsevärt ökat behov av

arbetskraft såväl för skogsprodukternas tillvaratagande som ock för arbeten till

befordrande av föryngring och återväxt samt till höjande av markens produktionsförmåga.

Då numera nämnda förutsättningar för bedrivande av ett intensivare skogsbruk

å de norrländska statsskogarna — om än ej i deras helhet så dock i jämförelse

mot förr i avsevärt ökad omfattning — inträtt, måste i statsmakternas intresse

ligga att vidtaga sådana åtgärder, varigenom det större behovet av arbetskraft

för samma skogars skötsel må kunna tillgodoses. Ökad insikt om ett rationellare

bedrivande av det norrländska jordbruket torde ock i sin män hava bidragit till

att skogsbruket numera på många orter icke kan påräkna samma mängd arbete

från den jordbrukande befolkningen som förr.

Med nu föreliggande förslag om upplåtande av dels mindre lägenheter med

cirka 5 hektar odlingsjord dels större lägenheter med 15 hektar sådan jord har

Domannty

refor*

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 198.

kommittén tänkt sig, att innehavare av smärre lägenheter skulle kunna lämna direkt

arbetskraft under större delen av året, även sommartid, under det att innehavare

av större lägenheter, vilka till stor del bleve bundna med skötseln av jordbruket,

komme att lämna arbete åt skogarna i huvudsak allenast vintertid vid virkets avverkning

och transport. I fråga härom synes emellertid vara tvivelaktigt, huruvida

det under sommaren erforderliga skogsarbetet verkligen skall kunna tillföras sådant

avsevärt tillskott i arbetskraft, som kommittén synes hava tänkt sig; synnerligast

torde detta tvivel vara berättigat i fråga om den första upplåtelsetiden. Med de

föreslagna bestämmelserna om att beträffande de mindre lägenheterna 3 hektar jord

skall vara odlad före den första upplåtelsetidens — 15 år — utgång, ävensom att

under samma tid såväl visst byggnadsarbete skall utföras som beteshagar anordnas

för mötande av den tid, då bete i skogen icke vidare får äga rum, torde i allmänhet

under den för degsa arbeten lämpligaste årstiden — sommaren — icke från innehavare

av dessa lägenheter vara att påräkna skogsarbete i större omfattning.

Lägenheter, innefattande en areal odlingsmark av cirka 5 hektar, bliva, därest

denna vidd verkligen kommer att i huvudsak odlas, ungefär jämställda med de

redan förut befintliga smärre hemman, som, synnerligast i lappmarkerna, flerstädes

äro strödda som enklaver inom kronoskogarna eller ock angränsa samma skogar.

Flertalet sådana hemman hava nämligen icke större odlad jordareal än fem, mången

gång blott tre å fyra hektar. Då enligt kommitténs uttalande dessa hemmansinnehavares

tid under sommaren väsentligen tages i anspråk för egna angelägenheter,

torde i konsekvens härmed vara att emotse, det ej heller innehavare av nu föreslagna

kolonat kunna komma att sommartid i större utsträckning ägna sig åt skogsarbete.

Det av kommittén ifrågasatta premieringssystemet, varigenom utfört skogsarbete

skulle belönas genom särskilda premier, torde möjligen i någon mån kunna

locka till skogsarbete, men då premierna icke komma arbetaren till godo förrän i

en obestämd framtid, då köp av lägenheten kan komma till stånd, torde arbetsprodukten

icke i större grad påverkas härav, åtminstone icke i fråga om under

sommaren utfört arbete. Ej ens kommittén synes hysa några större förhoppningar

om att från innehavare av större lägenheter kan vara att emotse något skogsarbete

av betydenhet under den för jordbruksdriften lämpligaste årstiden.

Kommittén har framhållit, hurusom de nu å kronoskogarna inom synnerligast

övre Norrland bosatta skogstorparna och odlingslägenhetsinnehavarna icke visat sig

kunna prestera något nämnvärt och än mindre något kvalificerat arbete till statsskogarnas

gagn, och har det huvudsakligaste skälet härtill ansetts vara innehavarnas

svaga ekonomiska ställning, varjämte i övrigt antalet sådana torp och lägenheter

vore så ringa, att den roll innehavarna därav kunde spela redan på den grund vore

tämligen obetydlig. I anledning av vad sålunda anförts, anser sig styrelsen böra

reservera sig mot den tanke, som synes ligga till grund för detta kommitténs uttalande,

nämligen att, på grund av hittills vunnen erfarenhet om berörda upplåtelseform,

densamma borde utdömas och ovillkorligen ersättas med något nytt. Styrelsen

är av den uppfattning att, om åt nu ifrågavarande lägenhetsinnehavare ställdes i

utsikt bekommande av en byggnads- och odlingshjälp, som uppginge till exempelvis

2 å 3 gånger så stort belopp, som för närvarande är för sådant ändamål bestämt,

samt om staten dessutom i större utsträckning vidtoge åtgärder dels för upptagande

av de avlopps- och avledningsdiken, som vore nödvändiga för de till lägenheterna

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kumjt. Maj ds nåd. proposition Nr 19ti. 31

anvisade torvmarkernas odling, dels för anordnande av nödiga utfarts vägar, dels ock

för underlättande av anskaffning av sågat virke för byggnadernas uppförande, skulle

till sökande av odlingslägenheter vara att påräkna såväl ett stort antal personer

som ock sådana med goda förutsättningar att kunna finna sin bärgning. Gällande

bestämmelser för nu ifrågavarande upplåtelser tillika med en allt annan än lämplig,

under årens lopp framdriven allmän opinion har i övrigt i det närmaste helt uteslutit

möjligheten att vid antagande av sökande till lägenhet göra nämnvärt urval;

till innehavare har sålunda i regeln måst antagas vilken obemedlad eller mindre

bemedlad sökande som helst, även om ringa utsikt förefunnits för att denne skulle

kunna gå i land med lägenhetens bebyggande och odling eller för att han i övrigt

komme att bliva till något som helst gagn för skogens å kronoparken skötsel.

Styrelser! anser sålunda att — även om styrelsen, såsom nämnts, intet har

att erinra emot att försöksvis en kolonisation efter de av kommittén föreslagna

grundlinjerna kommer till stånd — ett fortsatt byggande på den väg, varå hittills

inslagits, jämväl bör ske. Från såväl social synpunkt som ock med hänsyn till

skogsbrukets utveckling torde vara huvudsaken, att htt jämförelsevis stort antal

nya bosättningar komma till stånd och att nu ifrågavarande pionjärer på lämpligt

och skäligt sätt av statsmakterna stödjas och förhjälpas att övervinna de värsta

svårigheterna vid arbetets igångsättande samt att de i övrigt erhålla upplåtelserna

på sådana villkor, att de kunna finna såväl sin bärgning som ock trevnad i arbetet.

Det finnes enligt styrelsens mening ringa anledning tro, att den arbetskraft,

som kan komma att tillföras skogsbruket genom nu av kommittén föreslagna upplåtelser

med äganderätt, skall hava större förutsättning att bliva mera .skolad eller

mera permanent eller fast än sådan arbetskraft lämnad av innehavare av skogstorp

eller odlingslägenheter, synnerligast om dessa senares oftast ekonomiska svårigheter

på lämpligt sätt underlättas. För detta senare torde statsmakternas uppoffringar

dock icke behöva beräknas till ens närmelsevis de belopp, som för en

kolonisation enligt nu ifrågasatta former äro erforderliga.

Trots de oftast betydande svårigheter, med vilka nuvarande skogstorpare

och innehavare av odlingslägenheter å kronoskogarna i de sex norra länen hava

att kämpa, har dock ett ej ringa antal genom beundransvärd uthållighet och seg

energi kunnat skaffa sig ett mången gång välordnat eget hem, över vilkets tillskapande

innehavaren med rätta är stolt och vilket han älskar kalla sitt.

Kommittén har anfört bland annat: »Ett ur skogsvårdssynpunkt så ytterst

viktigt arbete som gallring torde sålunda med skolad fast arbetskraft kunna utföras

utan den kostsamma stämplingsåtgärd, som nu i allmänhet plägar föregå detta

arbete.» Styrelsen får i anledning härav erinra, att nämnda arbete ytterst sällan

torde kunna uppdragas åt skogsarbetare utan att de träd, som skola avverkas, därförut

märkts genom vederbörande arbetsförmans försorg. Även om någon skogsarbetare

vore kompetent till arbetets utförande utan sådant föregående utmärkande,

ligger det nämligen alltför mycket i arbetarens eget intresse, att gallringen företages

på ett sätt, som mången gång är till obotlig skada för kvarvarande bestånd.

Ehuru styrelsen, som nämnt, icke har något att erinra emot att försök med

upplåtande av vissa lägenheter å kronoparkerna Rönnliden, Luspberget, Metseken

och Djupsjö företagaS på i huvudsak det av kommittén föreslagna sättet, finner

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:fn nåd. proposition Nr 198.

styrelsen sig dock böra göra några erinringar beträffande vissa detaljer av det framlagda

förslaget.

Även med beaktande av att ett bebyggande av flera lägenheter i närheten

av varandra i viss grad bör kunna nedbringa byggnadskostnaderna, finner sig styrelsen

dock böra draga i tvivelsmål, huruvida det skall bliva möjligt att under nu

rådande förhållanden kunna begränsa medelkostnaderna för uppförande av de byggnader,

som av kommittén förordats — till de delar, som angivits böra bekostas av

statsmedel — till de av kommittén beräknade belopp eller 3,900 kronor för manbyggnaden

och 2,800 kronor för uthusbyggnaden.

Kommittén har rörande byggnaderna å de större lägenheterna med en odlingsmarksareal

av cirka 15 hektar anfört bland annat, att manbyggnaden å dessa lägenheter

syntes kunna i allt likställas med motsvarande byggnad å de smärre lägenheterna,

under det att uthusbyggnaden däremot torde böra göras något, dock obetydligt större.

I fråga härom får styrelsen framhålla, att ladugården givetvis måste göras rätt

avsevärt större å förstnämiTda kolonat än vad förslagsritningen utvisar. Då, såsom

kommittén själv angivit vara det ändamålsenligaste, jordbruket här bör inriktas å

ladugårdsskötsel, är en ladugård inrymmande 4 å 5 nötkreatur för ett jordbruk med

10 å 15 hektar odlad jord givetvis alldeles för liten; likaledes måste rum finnas

för åtminstone 2 å 3 hästspiltor. För sådant jordbruk behövlig uthusbyggnad i

övrigt bör ej tilltagas allenast obetydligt, utan rätt avsevärt större än förslagsritningen,

om nämligen, såsom kommittén synes gorå, tro hyses till jordbrukets kraftiga

drift och framtida utveckling härå. Även manbyggnaden å sådan lägenhet

synes böra göras något större, då jordbruket därå icke torde kunna skötas utan

anlitande av jämväl lejd arbetskraft.

Kommittén har föreslagit att, vare sig byggnaderna uppföras av kolonisten

eller staten delvis åtager sig deras uppförande, en tid av tio år bör bestämmas,

inom vilken de sist skola vara fullbordade, samt att kolonist, som helt bebygger sitt

kolonat, därjämte bör förpliktas att inom tre år utföra byggnadsarbeten motsvarande

dem, som staten verkställer å övriga kolonat. Styrelsen anser för sin del

föreslagen tid av tre år vara väl kort. Utökning av ifrågavarande tid till fem årsynes

styrelsen skälig, och torde sådan förlängd tid komma att bidraga till såväl

kostnadernas för kolonisten nedbringande som ock arbetenas i deras helhet mera

planmässiga utförande. I samband härmed får styrelsen ock erinra, att i allmänhet

torde erfordras antingen att bakugn anordnas i köket, varigenom murningskostnaderna

bliva rätt avsevärt dyrare, eller ock att rätt snart särskild bagarstuga

uppföres.

Det av kolonist, som själv ombesörjer byggnadernas uppförande, påfordrade

byggnadsarbetets omfattning bör ock ses i samband med det odlingsarbete, som samtidigt

därmed förutsättes skola verkställas. Innehavare av större kolonat skulle

under de tre första upplåtelseåren, förutom byggnadsarbete i nyssnämnd omfattning,

jämväl odla en hektar jord, och samma odlingsarbete skulle av innehavare av smärre

lägenheter fullgöras inom fem år. Då vid odling av i huvudsak torvjord arbetet

icke kan begränsas till allenast den vidd innehavaren är pliktig utföra inom viss

tid, utan i regeln måste omfatta icke ringa dikningsarbete därutom, torde arbetet

med den första vidden av en hektar böra skattas rätt mycket högre än samma

arbete för odling av ytterligare en hektar. Till innehavare av smärre kolonat skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung/. Majds nåd. proposition Nr 19S.

enligt förslaget ej utgå något odlingsbidrag av statsmedel, varemot visst sådant

skulle komma innehavare av större kolonat till godo. Denne senare torde emellertid,

såsom här förut erinrats, hava att fullgöra rätt avsevärt större byggnadsarbete

än den förre.

Med hänsyn tagen till vissa, kolonisterna tillkommande förmåner har kommittén

beräknat storleken av den för lägenheterna årliga legan, som .skulle utgå

under tiden till dess köp eventuellt kan komma till stånd. Ehuru kommittén härvid

sökt nedpressa legan till det med givna förutsättningar lägsta möjliga belopp

och således icke tagit hänsyn vare sig till annan mark än den rena odlingsmarken

eller i nämnvärd mån till de av statsmedel utgivna kostnaderna för denna marks

torrläggning, ej heller låtit värdet av den av statsmedel utgivna odlingshjälpen åt

innehavare av större lägenheter jämte vissa andra direkta statsutgifter hava inverkan

på legans storlek, har kommittén dock icke kunnat föreslå lägre årlig lega

än cirka 170 ä 190 kronor. Visserligen har kommittén ansett skäligt, att kolonisten

under de tre första upplåtelseåren helt befriades från skyldighet erlägga lega,

men styrelsen anser sig dock i avseende på vad sålunda föreslagits böra framhålla

såsom sin mening, att stadgad skyldighet för kolonist att årligen utgiva ifrågasatt

avgäldsbelopp skall komma att i ett flertal fall avskräcka mången, som under andra

förhållanden gärna skulle vilja anmäla sig som sökande till kolonat, eller ock torde,

om kontrakt upprättas, vara att emotse, det sådant icke kommer att fullgöras.

Hittills vunnen erfarenhet rörande den norrländska arbetarens lynnesart har

nämligen visat, att denne icke är rädd för att, i förhållande till sin ekonomiska

ställning, med seg ihärdighet utgöra arbete på vad han anser kunna bliva honom

ett framtida hem. även om han för utförande av sådant arbete har ringa bidrag.

Han finner sig ofta nöjd med små bekvämligheter, blott han ej under arbetet sätter

sig i sådan skuld, som han ovillkorligen måste återbetala antingen på en gång eller

genom årliga avgälder. Även så små årliga avgäldsbelopp som 15 å 20 kronor,

vilka ålegat innehavare av skogstorp att efter frihetsårens utgång utgiva, hava

mången gång allenast med största svårighet kunnat indrivas. Styrelsen anser, att

det vore större utsikt till framgångsrik kolonisation, om dels arbete genom statens

försorg icke utfördes till hela den myckenhet, som föreslagits, dels ock byggnadsbidraget

sattes lägre, varjämte kan ifrågasättas det lämpliga i att till kolonat anvisa

så stort område, såväl odlingsmark som ock skogsmark, som nu föreslagits i

fråga om de större kolonaten. Genom viss minskning i de kolonisten tillkommande

förmånerna kunde den framtida årliga avgälden sättas lägre. Styrelsen vill i stället

förorda, att den tid, varunder kolonist må vara befriad från erläggande av lega,

bestämmes till fem år i stället för tre.

De av kommittén föreslagna betalningsvillkoren för köpeskillingen äro visserligen

mycket gynnsamma för kolonisterna, men fullgörandet av den kolonisten åliggande

betalningsskyldigheten torde dock icke förty komma att kännas rätt så

tryckande. Även köpeskillingen skulle givetvis komma att sänkas, om förenämnda

statsutgifter minskades.

Det föreslagna betalningssättet innebär att, oberoende av köpeskillingens

storlek, betalningstiden för halva köpeskillingsbeloppet — amorteringsdelen — alltid

är 26 år.

Under denna tid skall å sådan del erläggas en årlig annuitet av 6 procent.

Under samma tid samt därjämte under ytterligare 5 år skall å köpeskillingens

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 177 käft. (Nr 198.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj.-ts nåd. proposition Nr 198.

andra hälft — den stående delen — betalas en årlig ränta av 3.6 procent, varefter

denna del på en gång betalas med dess ursprungliga belopp.

Med utgångspunkt från de angivna lägsta och högsta köpeskillingarna för

mindre och större kolonat framgå respektive kolonists betalningsskyldigheter av

efterföljande tablå. °

Mindre kolonat med Större kolonat med

lägsta köpe-

högsta köpe-

lägsta köpe- högsta köpe

Betalningstid

skilling

skilling

skilling

skilling

kronor

kronor

kronor

kronor

Köpeskilling för mark och

skog........................

Köpeskilling för hysa-

400: —

1,100: —

1,450: —

4,600: —

;

nader.......................

4,500: -

5,000: —

4,500: —

4,500: —

1

Summa

4,900: -

fi,100: —

5,950: —

9,100: —

|

Hälften därav...............

(6 + 3.6 =) 9.6 procent å

förestående hälft.........

2,450: —

3,050: —

2,975: —

4,550: —

/betalas på eu gång

(om 31 år.

235: 20

292: so

285: 6»

436: so

/betalas årligen under

\26 år.

3.6 procent därå............

88: 20

109: so

107: lo

1H3: bo

| betalas årligen under

\ det 27:e t. o. m. det

13l:a året.

J*Ö1’?nc.e prissättning av den ståndskog, som finnes å kolonatet vid tiden för

dess försäljning till kolonisten,--— får styrelsen erinra om den högst bety
dande

prisskillnaden på skog å rot på ena eller andra ståndplatsen, exempelvis i nu

förevarande fall å kolonat upplåtna intill järnvägen å Djupsjö kronopark eller å

kolonat inom vastra delarna av Metsekens kronopark, block IV. Rättvisan synes

fordra, att olika pris bestämmas för skilda trakter, och anser styrelsen kommitténs

motiv till ifrågasatt generellt pris icke vara avgörande. Då kolonist, som erhåller

viss mängd ståndskog å sitt kolonat, bekommer en bestämd fördel framför kolonist

som erhåller mindre mängd eller ingen sådan ståndskog, torde enligt styrelsens

mening ej vara obilligt, att den förre betalar den bekomna valutan efter å omgivande

kronopark i övrigt vid tiden för försäljningen gällande pris för motsvarande

slags skog. 1 riset torde emellertid lämpligen böra bestämmas till medelpriset under

de tre närmast föregående åren, därvid dock skälig reduktion torde böra göras om

prisen under dessa år varit abnorma.

I fråga om kolonat tillkommande bränslevirke från kronans mark bör föreskrivas,

att sådant företrädesvis skall anvisas av lövskog, smärre gallringsvirke

mindre värdefull torrskog samt avverkningsavfall.

I punkt 20 av kommitténs sammanfattade hemställan har föreslagits, i vilken

omfattning avverkning av skog å lägenhet tilldelad skogsmark skulle få äga rum

under tiden före lägenhetens upplåtande med äganderätt. I fråga härom får styrelsen

erinra att, förutom att den ifrågasätta dimensionsavverkningen med borttagande av

alla träd, som hava en brösthöjdsdiameter av 30 cm. eller mera, är mindre tilltalande

och i vissa fall kan medföra fara för kvarvarande skog, ett eventuellt utagande

av jämväl de mindre träd. som enligt skogsförvaltningens bedömande kunna

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj in nåd. proposition Nr 198. 35

avverkas utan tara för den återstående skogens bestånd, icke synes stå i överensstämmelse

med det ändamål, för vilket skogsmarken avsatts, enär nämligen efter

sådan avverkning nämnvärt gagnvirke i de flesta fäll icke lärer vara att påräkna

från områdena i fråga under en avsevärt lång tid framåt. Styrelsen får i detta

sammanhang emedlertid erinra, att ett årligt virkesbehov av gagnvirke till eu av

kommittén ansedd skälig mängd av 10 kubikmeter icke för nu ifrågavarande lägenheter

torde vara erforderligt.

Styrelsen får beträffande det föreslagna antalet upplåtelse!’ å skilda kronoparker

framhålla det till synes mindre motiverade anläggandet av så många större

kolonat som ifrågasatts. Sålunda har på kronoparken Luspberget föreslagits anläggande

av 4 större men intet mindre kolonat. Dä någon arbetskraft för skogsbruket

annat än vintertid i allmänhet icke kan påräknas från innehavare av större

kolonat men rätt betydande skogsarbeten sommartid måste, i mån som arbetskraft

därtill kan erhållas, utföras å nämnda kronopark, synes vara lämpligare, att försökskolonisationen

härå verkställes med allenast 2 större kolonat, under det att de

två övriga sådana uppdelas i sex mindre kolonat. Några vägande skäl till anläggande

ä kronoparkerna Metseken och Djupsjö av respektive 19 och 18 större kolonat,

kan styrelsen ej heller finna vara anförda. Det synes styrelsen ej vara nödvändigt,

att i huvudsak all mark, som är lämplig för odling inom en viss kronopark,

på en gång upplåtes till kolonat, när så icke betingas av särskilda förhållanden,

och allra minst torde detta vara lämpligt, då frågan, såsom nu är fallet, gäller en

försökskolonisation. Det bör ock i detta sammanhang erinras om det mindre ändamålsenliga

i att beträffande Djupsjö kronopark flera lägenheter, i allmänhet av den

större typen, förlagts tätt intill järnvägslinjen; på ett ställe till eu längd av ej

mindre än omkring 2,500 meter på samma sida om linjen. Härigenom kan hinder

uppstå för skogsförvaltningen att vid järnvägslinjen erhålla lämpliga upplagsplatser

för virke från angränsande delar av kronoparken. Skola dessa lägenheter upplåtas,

bör nödvändigtvis tillses, att lämpliga områden undantagas såsom upplagsplatser för

kronans räkning.

De å kronoparken Metseken föreslagna kolonaten n:r XIV, XV, XVI, XVII

och XVIII samt XXV, XXVI och XXXI intaga mark, som vid eventuell flottledsreglering

av Järvträskbäcken och Nyträskbäcken komma att därav i hög grad beröras,

i följd varav, om dessa lägenheter komma att upplåtas, förbehåll bör göras

så att kronans'' intressen härvid icke tillbakasättas.

Styrelsen anser sig emellertid böra ifrågasätta, huruvida icke för det närvarande

kolonatens maximiantal lämpligen bör bestämmas till 35 av den större och

65 av den mindre typen eller tillsammans 100 stycken, i stället för det föreslagna

antalet 47 av den större och 59 av den mindre typen, eller tillsammans 110 stycken.

Bestämmelse synes i upplåtelsekontrakten böra intagas därom, att det skall

tillhöra kolonisterna att tillsammans med kronan i skälig omfattning ansvara för

underhållet av de vägar, som genom statsmedel anläggas å kronoparken i huvudsak

såsom utfartsvägar åt kolonaten.

Kommittén har icke berört frågan om kolonisternas rätt till jakt å de till

dem upplåtna kolonaten. Styrelsen får härom föreslå att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad gäller beträffande jakt å skogstorp och odlingslägenheter i de

sex norra länen, det måtte förordnas, att det skall vara förbjudet att utan Eders

s. 36 Kontrollera mot PDF

departements
chefen.

36 Kungl. Muj:t.s nåd. proposition Sr 198.

Kungl. Maj:ts nådiga tillstånd fånga eller döda älg å nu ifrågavarande lägenheter,

jämväl sedan de i övrigt med full äganderätt upplåtits.

Styrelsen har intet att erinra emot att nu ifrågasatta kolonisationsförsök å

kronoparkerna Rönnliden. Luspberget, Metseken och Djupsjö påbörjas redan under

innevarande år.»

Frågan om ett mera målmedvetet och energiskt arbete för främjande

av ökad bosättning inom därtill ägnade delar av Norrland har

länge varit föremål för såväl statsmakternas uppmärksamhet som allmänhetens

livliga intresse. Den stora vikten av att lägga under odlingnya

områden av därtill ägnad jord ligger i öppen dag. Härtill kommer,

om än i andra rummet, den av kommittén starkt hävdade betydelsen

av väl kvalificerad arbetskraft för skogsbrukets behov.

Det förslag, som nu föreligger, har föregåtts av eu utredning,

som i första hand haft till syfte att undersöka tillgången på odlingsbar

mark i de norrländska, ofta långt inne i landet belägna kronoparkerna.

Utredningen har nu framskridit så långt, att kommittén ansett afkunna

tillstyrka, att åtgärder vidtagas för eu begynnande kolonisation

efter delvis nya grundlinjer. Visserligen är det för närvarande blott

fråga om ett försök i mindre omfattning, men jag anser det vara av

vikt, att detta försök utan dröjsmål göres. Med ledning av den erfarenhet,

som därigenom vinnes, kan man sedan gå vidare och det klätt

hoppas, att därur kan så småningom växa fram ett ganska vittomfattande

kolonisationsarbete.

Domänstyrelsen har gjort gällande, att skogsarbete ej skulle kunna

påräknas i särdeles stor omfattning från kolonisternas sida. Jag tror

dock i likhet med kommittén, att man kan från kolonisterna förvänta

ett icke oväsentligt tillskott i arbetskraft för skogsbrukets behov. Det

är naturligt, att detta tillskott blir mindre under den första tiden, då

odlings- och byggnadsarbetena huvudsakligen pågå, men även då torde

kolonisten för att skaffa sig kontant arbetsförtjänst komma att verkställa

skogsarbete. Efter några års förlopp, då man behöver räkna blott med

den normala årliga skötseln av kolonatet, bör denna ingalunda kunna

taga kolonistens tid i så hög grad i anspråk, att han icke, även sommartid,

bör kunna arbeta i skogen. Det bör härvid bemärkas, att under

det till hemmanen i lappmarken i regel höra naturliga ängar, ofta av

betydande areal, som draga avsevärt arbete, en dylik anordning icke

skulle förekomma beträffande kolonaten. Då det givetvis bör antagas,

att staten betalar sina skogsarbetare en avlöning, som är fullt lika hög

som andra skogsarbetares i trakten, och dessutom innehavare av vissa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung t. Maj: t a nåd. proposition Nr 198. :i7

kolonat skulle tillerkännas premier, synes inig all anledning föreligga

till antagandet, att kolonisterna i viss mån kunna påräknas för skogsarbete

åt staten.

Vad kommittén anfört i fråga om valet av upplåtelseform synes

jnig på ett övertygande sätt visa, att några avgörande betänkligheter

ej kunna anföras mot förslaget, att, innan slutlig ståndpunkt av statsmakterna

intagits beträffande frågan om upplåtelsens form och i avvaktan

på den härutinnan alltjämt försiggående utredningen, vid denna försökskolonisation

upplåta lägenheterna med arrenderätt, som efter viss tid och

under vissa förutsättningar kan övergå till äganderätt. Givetvis föregripes

ej härigenom valet av upplåtelseform vid eu kommande allmän

kolonisation.

Vad angår planen för den ifrågasatta koloniseringen och de huvudprinciper,

på vilka kommittén grundat sitt förslag, finner jag mig kunna

i allt väsentligt biträda kommitténs åsikter. Såsom kommittén framhållit,

är det emellertid mycket möjligt, att modifikationer komma att

under verksamhetens fortgång visa sig behövliga eller önskvärda, och

det synes därför lämpligast, att icke åt reglerna gives eu absolut för

alla fall bindande giltighet utan att det må tillkomma Kung]. Maj:t att

efter behov vidtaga jämkningar. Naturligt är, att gent emot den enskilde

kolonisten de villkor, under vilka kolonat upplåtits åt honom,

måste vara för staten bindande, men det bör finnas möjlighet för Kungl.

Maj:t att i män av behov utan riksdagens hörande vidtaga sådana jämkningar

i upplåtelsevillkoren för nya kolonat, som icke strida mot huvudprinciperna.

Mot förslaget att kolonisationsförsöket först skall avse de angivna

områdena å Rönnlidens, Luspbergets, Metsekens och Djupsjö

kronoparker har jag ej något att erinra.

Systemet med kolonat av två olika storlekskategorier i ungefärlig

överensstämmelse med kommitténs förslag synes mig böra godkännas,

även om tillämpningen av detsamma i varje särskilt fall måste bli beroende

på omständigheterna. Vad de nu till upplåtande föreslagna kronoparksområdena

beträffar, torde deras fördelning i lägenheter böra, särskilt

med hänsyn till vad domänstyrelsen därom anfört, underkastas

närmare prövning. De föreslagna maximiantalen lägenheter av vartdera

slaget torde därför ej böra anses såsom definitiva.

En princip, från vilken endast i undantagsfall avvikelse torde böra

ske, är den, att kolonaten böra anordnas i grupper om minst tre, där de ej

förläggas intill redan befintliga gårdar. Såväl kolonisternas egen trevnad

och fördelen för dem att kunna vara varandra inbördes till stöd och hjälp

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 198.

som ock statens intresse att begränsa kostnaderna för väganläggningar,

avdikningar, materialiers framforslande in. in. betinga d^tta.

Kommittén bär i sin hemställan under E föreslagit vissa bestämmelser

att lända till efterrättelse vid kolonatens utläggande och upplåtande.

Dessa bestämmelser synas mig i stort sett väl avvägda och ägnade att

skapa förutsättningar för eu bosättning däruppe, som kan bliva av beståndande

värde. Endast i följande hänseenden finner jag, särskilt med

hänsyn till vad domänstyrelsen anfört, anledning att göra några uttalanden.

Med anledning av domänstyrelsens erinran, att de större kolonaten

krävde större hus, har jag från kommittén inhämtat, att det antagits,

att byggnadsbehovet under de första åren skulle ställa sig alldeles lika

för bägge slagen av lägenheter. I mån som odlingen fortskrider borde

vid de större kolonaten inredningen i uthusbyggnaden undergå en enkel

ändring samt en tillbyggnad göras. Ritningarna vore särskilt avpassade

för dylik utvidgning. Manbyggnaden syntes ej behöva göras

större å de större kolonaten, enär även dessa vore beräknade att skötas

utan lejd arbetskraft.

1 betraktande av det byggnadsbidrag intill 4,500 kronor, som

medgives kolonist, som själv bebygger sitt kolonat, samt då avsikten

är att genom särskilda anordningar underlätta anskaffandet av byggnadsmaterialier,

anser jag tillräckliga skäl icke föreligga att, såsom

domänstyrelsen ifrågasatt, förorda en utsträckning av den i punkten 12)

angivna byggnadstiden av tre år. Ur flera synpunkter är det, såsom

kommittén framhållit, önskligt, att byggnaderna bliva färdiga inom ej

alltför lång tid.

Då tillämpandet av de i punkten 20) angivna bestämmelser om

borttagande av träd med minst 30 centimeters diameter vid brösthöjd

samt av mindre träd, som kunna avverkas utan fara för den återstående

skogens bestånd, är lagt i skogsförvaltningens hand, torde vad domänstyrelsen

härom anfört icke nödvändiggöra ändring i kommitténs förslag

härutinnan.

Domänstyrelsen har framhållit, att den årliga legan för kolonat

blir ganska hög. Detta må visserligen medgivas, men är huvudsakligen

beroende av att byggnadskostnaden nu måste beräknas särskilt högt.

De beräkningsgrunder, efter vilka legan skall utgå, synas i och för sig

väl avvägda och så gynnsamma för kolonisten, som gärna är möjligt.

I varje fall kan jag icke ansluta mig till domänstyrelsens uppfattning

att de förmåner, staten erbjuder kolonisten, böra minskas, för att legan

må kunna nedsättas. Det synes mig nämligen viktigt, att dessa kolo
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits nåd. proposition Nr 198. 39

Bister beredas så drägliga levnadsförhållanden, som omständigheterna

medgiva. Eljest torde det vara fara för att hela organisationen får

över sig ett drag av fattigdom och knapp nödhjälp, som kan förrycka

rörelsens hela karaktär och misskreditera den i allmänhetens ögon.

Däremot vill jag biträda domänstyrelsens förslag, att i pnnkten

26) de frihetsår, under vilka lega icke må utgå, utsträckas från tre till

fem år. Härigenom bör kolonistens intresse för och möjlighet att påskynda

byggnads- och odlingsarbetena främjas. Under den tid dessa arbeten

pågå som bäst och innan kolonatets jord kunnat börja lämna mer avsevärd

avkastning, möta säkerligen vissa svårigheter för en kolonist

att fullgöra kontanta betalningar.

De i punkten 27) d) föreslagna grunderna för bestämmandet av betalningen

för gagnvirkesduglig ståndskog vid köp av lägenhet hava av

domänstyrelsen gjorts till föremål för kritik, varvid styrelsen hänvisat

till att ståndskogen å olika orter kan hava mycket olika värde. Denna

fråga är ganska svårlöst. I betraktande av de skäl, kommittén anfört

för sitt förslag, som synes ur kolonistens synpunkt avgjort vara att

föredraga framför domänstyrelsens, och då de belopp, det nu rör sig

om, icke torde vara särdeles stora, ansluter jag mig till kommitténs mening.

Vad beträffar domänstyrelsens uttalanden om beskaffenheten av

det bränsle, kolonisten enligt punkten 18) må äga erhålla från kronans

mark, om vägunderhållsskyldigheten samt om jakträtt m. m. har jaginhämtat,

att dessa frågor blivit av kommittén beaktade i de förslag

till kontraktsformulär, som kommittén uppgjort.

I likhet med kommittén anser jag ledningen av kolonisationsförsöken

nu böra uppdragas åt en särskild nämnd. Jag vill betona,

att framgången av kolonisationsverksamheten i hög grad är beroende av

att en målmedveten och energisk ledning har tillfälle ägna nödig tid

och omtanke åt densamma.

Beträffande de anslagsbelopp, kommittén ansett behövliga för det

nu ifrågasatta kolonisationsförsökets bedrivande under innevarande och

nästa år, har jag ej något att erinra; och äro de respektive beloppen

beräknade i årets statsverksproposition och förslaget till tilläggsstat för

innevarande år. Jag vill emellertid framhålla, att, därest till följd av

eventuella undersökningar under instundande sommar nya kolonisationsförslag

komma att framläggas för 1919 års riksdag, till deras utförande

ytterligare anslag kommer att krävas.

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 198.

dels medgiva, att upplåtelser av kolonat å Rönnlidens, Luspbergets

och Metsekens kronoparker i Västerbottens län samt Djupsjö

kronopark i Norrbottens län må ske i huvudsaklig överensstämmelse

med norrländska kolonisationskommitténs förslag med av mig nu tillstyrkta

jämkningar;

dels ock för anordnande av dessa kolonat anvisa såsom förslagsanslag
ej

mindre å tilläggsstat för innevarande år ......... kronor 150,000

än även å extra stat för år 1919.............................. » 225,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans'' Maj:t Konungen

lämna bifall och förordnade, att proposition i ämnet

skulle, med den lydelse bil. ... till detta protokoll utvisar,

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

STOCKHOLM, ISÅAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:342 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om åvägabringande av utredning och förslag i fråga om kraftigare befrämjande av kolonisationen å bondejord i s. 2 i texten
  2. Rskr. 1918:173 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kolonisation ä vissa kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län. s. 1 i texten
  3. JoU 1918:57 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kolonisation å vissa kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län. s. 15 i texten