Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa varor under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. m

1918-04-02 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:220, Med förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa varor under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tn nåd. proposition Nr 220.

1

Nr 220.

Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om fastställande av högsta pris å vissa varor under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. m.;

given Stockholms slott den 2 april 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj: t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om fastställande av

högsta pris å vissa varor under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

m. m.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 195 höft. (Nr 220.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 220.

Förslag

till

Lag

om fastställande ay högsta pris å vissa varor under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Finnes vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, att inom riket

eller del därav pris å livsmedel, foder för kreatur, vara, som är avsedd

att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft, bef lädnadsvara

eller annan dylik förnödenhet stegras väsentligt högre än förhållandena

påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt, i erforderlig omfattning

förordna, att vid frivillig försäljning av sådan vara skäligt, av Konungen

bestämt pris ej må överstigas.

Högsta priset å vara må, ändå att varans beskaffenhet är lika,

bestämmas olika för särskilda delar av riket, så ock för olika slag av

handel.

Från förordnande, som ovan sägs, må Konungen medgiva de

undantag, som kunna prövas skäliga.

2 §•

Har Konungen förklarat sådana förhållanden, som i 1 § avses,

vara för handen och inträder inom kommun sådan prisstegring, som i - nämnda paragraf sägs, i fråga om livsmedel,, foder för kreatur eller vara,

som är avsedd att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ta nåd proposition Nr 220.

må, i den mån högsta pris för sådan vara ej är för kommunen gällande

på grund av förordnande, som av Konungen jämlikt 1 § meddelats,

Konungens befallningshavande, när så finnes nödigt, på förslag av livsmedelsnämnd,

kommunalnämnd eller magistrat eller eljest, i erforderlig

omfattning förordna, att vid detaljhandel med varan inom kommunen

skäligt, av Konungens befallningshavande bestämt pris ej må överstigas.

Från dylikt förordnande äge Konungens befallningshavande medgiva de

undantag, som kunna prövas skäliga.

Innan förordnande som nu sagts meddelas, skall livsmedelsnämnd

hava haft tillfälle att yttra sig i ärendet.

Konungens befallningshavandes förordnande skall ofördröjligen

underställas Konungens prövning och fastställelse; gällande dock förordnandet

omedelbart till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda

av Konungen bestämt.

Förordnandet skall, så snart ske kan, uppläsas i kommunens kyrka

eller kyrkor samt införas i länskungörelserna och i en eller flera tidningar

i orten. Där sådant förordnande av Konungens befallningshavande

återkallats eller av Konungen efter underställning eller eljest

upphävts, skall även detta kungöras i den ordning, som nu angivits.

3 §■

Vägrar den, som i avsevärd myckenhet innehar någon för honom

eller hans hushåll eller /ör annan av honom idkad näring än handel

uppenbarligen ej behövlig vara, för vilken gäller av Konungen enligt

1 eller 2 § fastställt högsta pris, att sälja varan till sådant pris och

finnes varans försäljning vara erforderlig för tillgodoseende av behovet

av dylik vara, äge Konungens befallningshavande låta, genom livsmedelsnämnds

försorg eller i annan lämplig ordning, för innehavarens

räkning och på hans bekostnad sälja varan till det fastställda priset

eller, där Konungens befallningshavande på grund av särskilda omständigheter

så finner skäligt, till nämnda pris minskat med högst tio

procent.

Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning, där borgenär

såsom pant eller eljest under panträtt innehar vara, som i första stycket

avses, eller har rätt att kvarhålla sådan vara såsom säkerhet för sin

fordran; och njute borgenären rätt till betalning ur köpeskillingen.

Konungens befallningshavandes beslut om varas försäljning skall

gå i verkställighet, ändå att det överklagas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 220.

4 §•

Finnes vid krig- eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, att kostnad''för

transport eller tillhandahållande av vara, som i 1 § sägs, stegras väsentligt

högre än förhållandena påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt,

i erforderlig omfattning förordna, att sådan kostnad ej må överstiga

skäligt, av Konungen bestämt belopp; och skall vad i 1 § andra och

tredje styckena stadgas äga motsvarande tillämpning.

5 §■

Gäller för vara enligt 1 eller 2 § fastställt högsta pris eller har

någon till offentlig myndighet gjord särskild utfästelse beträffande högsta

pris, till vilket vara må av honom försäljas, må ej, i vidare mån än

som överensstämmer med offentlig myndighets anordning, såsom villkor

för varans försäljning fordras, att jämväl annan vara inköpes.

6 §•

Har Konungen förklarat sådana förhållanden, som i 1 § avses,

vara för handen, åligger en vär att, vid förfrågan av Konungens befallningshavande

eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, lämna upplysning,

huruvida och i vilken myckenhet han innehar vara, som i nämnda

paragraf omförmäles. x

Vägrar någon vid sådan förfrågan att lämna den begärda upplysningen

eller finnes skälig anledning misstänka, att han söker vilseleda

om sitt innehav av varan, äge Konungens befallningshavande låta verkställa

undersökning av salubod, magasin, kontor eller annan lägenhet,

varöver han förfogar, samt taga del av hans handelsböcker och andra

dylika handlingar.

Vad vid sådan undersökning inhämtas må ej yppas i vidare mån än

som erfordras för vinnande av det med undersökningen avsedda ändamål.

7 §•

Då förklarande, som i 2 § sägs, av Konungen meddelats, äge

Konungens befallningshavande, därest till följd av livsmedelsnämnds,

kommunalnämnds eller magistrats anmälan eller eljest sådant finnes av

behovet påkallat, att beträffande detaljhandel med vara, som i nämnda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 220. 5

paragraf avses, för kommun eller del av kommun meddela särskilda

föreskrifter:

angående skyldighet för handlande att i eller vid försäljningslokalen

hava uppsatt anslag med prisuppgifter av viss beskaffenhet,

angående skyldighet att sälja visst slags vara efter vikt eller efter

mått eller

angående förbud mot att, på en gång eller un del- viss tid, sälja

till samme förbrukare eller samma hushåll mer än viss angiven myckenhet

av vara eller att sälja av viss vara annorledes än mot avlämnande av

skriftliga, av livsmedelsnämnd utfärdade anvisningar;

så ock annan dylik föreskrift, som må vara ägnad att motverka

oskälig prisstegring eller att ordna tillförsel, saluhållande eller förbrukning

av vara.

I fråga om föreskrift, som ovan sägs, skall vad i 2 § andra stycket

är stadgat äga motsvarande tillämpning. För förseelse mot dylik föreskrift

äge Konungens befallningshavande bestämma böter från och med

två till och med femhundra kronor.

Föreskrift, som i denna paragraf avses, skall, så snart ske kan,

kungöras på sätt i 2 § sista stycket sägs ävensom insändas till jordbruksdepartementet.

Vad nu är stadgat angående föreskrifts kungörande

skall även tillämpas, då sådan föreskrift ändras eller återkallas.

8 §•

Den, som med vetskap därom, att för vara gäller enligt 1 .

eller 2 § fastställt högsta pris, håller varan till salu för högre pris

eller, i avsikt att för avyttring förvärva varan, för densamma bjuder

högre pris, straffes med böter från och med fem till och med tiotusen

kronor.

Lika med saluhållande av vara till högre pris än det fastställda

ejler bjudande av sådant högre pris anses, om för överlåtelse av varan

kräves eller bjudes i annat än penuin^ar utgående vederlag till värde,

uppenbarligen överstigande det fastställda priset.

Till böter, som i första stycket sagts, dömes ock den, som, med

vetskap om att högsta belopp för kostnad är enligt 4 § bestämt, för kostnaden

gör sig till godo högre belopp eller ock i annat än penningar

utgående vederlag till värde, uppenbarligen överstigande det bestämda

beloppet.

Samma lag vare, där någon handlar i strid mot sådan av honom

avgiven utfästelse, som i 5 § avses, eller bryter mot det i samma paragraf

stadgade förbudet,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 220.

eller, vid förfrågan av Konungens befallningshavande eller enligt

dess uppdrag av kronobetjänt, vägrar att lämna upplysning, varom i

6 § förmäles, eller vid sådan förfrågan eller vid undersökning, som i

samma paragraf sägs, söker vilseleda om sitt innehav av någon i 1 §

avsedd vara.

9 §•

Delaktighet i förseelse mot denna lag straffas efter ty i 3 kap.

strafflagen är stadgat.

10 §.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse

mot denna lag eller enligt 7 § given föreskrift, fortsätter samma förseelse,

skall, då han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång

stämning därför utfärdats och delgivits, fällas till de böter, som äro

stadgade för sådan förseelse.

11 §•

Förseelse mot denna lag eller enligt 7 § given föreskrift skall

åtalas av allmän åklagare.

Åtal för förseelse mot föreskrift, varom i 7 § förmäles, anhängiggöres

i stad hos polisdomstol, därest särskild sådan är inrättad, men

eljest hos poliskammare och, där sådan icke finnes, vid allmän domstol

samt å landet vid allmän domstol. Förseelse, som i 8 § sägs, åtalas

vid allmän domstol. Om klagan över domstols eller poliskammares

beslut i dessa mål gälle vad i allmänhet angående besvär i brottmål

finnes förordnat.

12 §.

Böter för förseelse mot föreskrift, som i 7 § omförmäles, tillfälle

med en tredjedel åklagaren och med två tredjedelar livsmedelsnämndens

kassa.

Av böter, som ådömas enligt 8 §, tillfälle en tredjedel, dock högst

femhundra kronor, åklagaren och återstoden kronan.

Finnes särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske

enligt allmänna strafflagen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 220.

7

13 §.

Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras

för tillämpning av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1918 ocli gäller till och med

den 30 april 1919.

Förordnande, som jämlikt lagen den 30 maj 1916 om fastställande

av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden m. m. av Konungen eller Konungens

befullningshavande givits om högsta pris å vara eller om högsta belopp

av kostnad för transport eller tillhandahållande av vara, må, utan hinder

av vad i samma lag eller i lagen den 27 april 1917 angående fortsatt

tillämpning av lagen den 30 maj 1916 är därom annorlunda stadgat,

fortfarande lända till efterrättelse, såsom vore förordnandet enligt denna

lag meddelat; dock må varken förordnande, som givits jämlikt lagen

den 30 maj 1916, eller sådant, som meddelats enligt denna lag, gälla

längre än till och med den 30 april 1919. Vad nu är stadgat skall

äga tillämpning även i fråga om bestämmelser, som jämlikt 6 § i lagen

den 30 maj 1916 eller 7 § i denna lag meddelats av Konungens befallningsha

vande.

Beträffande sådan under tiden för denna lags giltighet begången

förseelse, som avses i 7 eller 8 §, skall vad i lagen är stadgat fortfara

att gälla även efter den 30 april 1919.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 220.

Muximipris
lagen.

Lagen

den 14 juni

1917.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 15 mars 1918.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren:

»Lagen den 30 maj 1916 om fastställande av högsta pris å vissa

varor vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden m. m. har genom lag den 27 april 1917 förklarats skola

äga fortsatt tillämpning till och med den 30 april 1918. Med stöd av

1916 års lag har under tiden efter dess tillkomst utfärdats ett stort antal

författningar om maximipris å olika varor.

Den 14 juni 1917 utfärdades eu till maximiprislagen sig anslutande

lag med viss föreskrift angående handel med varor, för vilka

bestämts högsta pris. Aven denna författning upphör att gälla med utgången

av nästkommande april månad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 220. 9

Med hänsyn till tidsförhållandena bör tydligen åt de nämnda Uepartementslagarnas

bestämmelser förlänas fortsatt giltighet. Detta har ock till- ehefenstyrkts

av folkhushållningskommissionen i yttrande, som av kommissionen

avgivits i ärendet. Då, på sätt jag i det följande skall närmare

angiva, vissa stadganden i maximi prislagen böra omarbetas eller jämkas,

synes det vara lämpligt, att en helt ny lag i ämnet nu utfärdas; och

torde de i lagen den 14 juni 1917 givna bestämmelserna böra införas i

den nya maximiprislagen. I enlighet härmed har jag låtit inom justitiedepartementet

utarbeta förslag till ny författning, med den något jämkade

rubriken lag om fastställande av högsta pris ä vissa varor under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. m.

För de avvikelser från gällande lagstiftning, som förslaget innefattar,

torde jag nu få redogöra.

Folkhushållningskommissionen har i sitt omförmälda yttrande an- 1 §•

fört, att tvekan uppstått, huruvida lagen vore tillämplig även för det

fall, att för vara eller prestation, varå satts maximipris, begärdes vederlag,

icke i penningar, utan i annan vara, vars marknadsvärde överstege

maximipriset. Visserligen hade i allmänhet lagens mening ansetts

vara, att jämväl ett sådant utbjudande till byte omfattades av

lagen, men ett visst stöd för en motsatt uppfattning kunde hämtas

från de i nuvarande 7 § använda orden ''håller varan till salu för högre

pris eller för kostnaden gör sig högre belopp till godo’. Då emellertid

utbytet i den allmänna handeln av maximerade varor numera i stor

utsträckning skedde med vara som vederlag i stället för penningar,

borde uppenbarligen lagens bestämmelser i nu anmärkta hänseende förtydligas,

så att det klart bleve utsagt, att vad i lagen stadgades .om

varas saluhållande till högre pris än det varan enligt maximiprislagen

åsätta och om tillgodogörande av högre belopp för kostnad än enligt

4 § bestämts skulle äga tillämpning jämväl där vederlaget utginge i

annat än penningar. I enlighet med vad kommissionen sålunda hemställt,

har jag, till förekommande av all tvekan härutinnan, låtit i 1

och 4 §§ av. förslaget införa uttryckliga bestämmelser i nu angivna

hänseende.

Enligt 2 § i förordningen den 20 juni 1917 angående lokala 2 §.

myndigheter för livsmedelsregleringen (Svensk författningssamling nr

483) skall numera för varje kommun finnas en livsmedelsnämnd; dock

att med livsmedelsstyrelsens tillstånd två eller flera kommuner må förenas

om gemensam livsmedelsnämnd, så ock kommun indelas i två eller

flera distrikt med särskild livsmedelsnämnd för varje distrikt. Med hänsjm

till vad sålunda stadgats har, i förevarande 2 § av förslaget, andra

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 195 käft. (Nr 220.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 220.

stycket av lagens motsvarande paragraf upptagits i något förändrad avfattning.

4 §• För det tillägg, som gjorts i förslagets 4 §, hänvisas till redo
görelsen

för 1 § i förslaget.

5 §• I 5 § av förslaget har införts den bestämmelse, som nu är upp
tagen

i 1 § av omförmälda lag den 14 juni 19L7.

6 §• Förslagets 6 §, motsvarande 5 § i gällande lag, har i enlighet

med kommissionens hemställan jämkats till överensstämmelse med 14 §

i det förslag till förfoganderättslag, som genom Kungl. Maj:ts proposition

den 22 nästlidne februari (nr 99) förelagts riksdagen.

8 §• De i lagens 7 § meddelade ansvarsbestämmelserna hava, i vissa

avseenden utvidgade, upptagits i 8 § av förslaget.

Från olika håll, dock ej i folkhushållningskommissionens omförmälda

skrivelse, har framställts det önskemål, att då maximerad vara

avyttras till överpris, straff skulle ådömas icke blott säljaren utan även

köparen. För min del vill jag icke förneka, att vissa skäl kunna tala

för en sådan anordning. Det synes mig dock knappast vara tillrådligt

att nu bestämma straffpåföljd för köparen såsom en allmän regel. Däremot

torde det icke möta betänkligheter att för särskilda fall straffbelägga

även köparens medverkan vid sådana köpslut som nyss nämnts.

Ett kriminaliserande av köparens handling synes vara av förhållandena

särskilt påkallat i de fall, då någon för överpris tillhandlar sig maximerad

vara, icke för sitt eget behov, utan i illojalt spekulationssyfte. En dylik

mellanhandstrafik är, även vad maximerade varor beträffar, visst icke

ovanlig. Det har klagats över att dylika mer eller mindre yrkesmässiga

uppköpare gå från butik till butik i staden eller från gård till gård på

landet och för överpris tillhandla sig maximerade varor i syfte att därefter

själva avyttra dem, givetvis med ytterligare pristillägg. Då en

sådan mellanhand i sin ordning försäljer varan för överpris, blir han ju

redan nu straffbar enligt maximiprislagen, men det bär visat sig önskvärt,

att mellanhandens verksamhet göres straffbar redan på ett tidigare

stadium. Under nu angivna förutsättningar torde således vid handel

med vara, för vilken gäller maximipris, köparen böra underkastas ansvar

lika väl som säljaren. Härvid torde, i analogi med vad som nu gäller

för säljaren, vilken ju redan genom själva saluhållandet gör sig förfallen

till straff, ansvar för köparen böra inträda i och med ett anbuds

avgivande. I enlighet med vad jag nu anfört har i förevarande paragraf

av förslaget tillagts en bestämmelse om straff för den, som med vetskap

därom, att för vara gäller fastställt maximipris, i avsikt att för avyttring

förvärva varan bjuder högre pris för densamma.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 220.

I samma paragraf tiar vidare intagits den i 2 § av lagen den 14

juni 1917 givna ansvarsbestämmelsen. Emellertid har folkhushållningskommissionen

ifrågasatt, huruvida icke — då ansvar i sistnämnda paragraf

stadgas för den som, sedan han till offentlig myndighet gjort särskild

utfästelse beträffande maximipris för vara, såsom villkor för varans försäljning

fordrar att jämväl annan vara inköpes — ansvar borde drabba

även den som överträder själva utfästelsen. Mot vad kommissionen sålunda

anmärkt torde icke något vara att erinra, och har förty i denna

paragraf av förslaget införts ett stadgande om straff för den som handlar

i strid mot sådan av honom avgiven utfästelse, som i förslagets 5

§ avses.

Ett uttryckligt stadgande därom, att de i 3 kap. strafflagen givna 9 §.

delaktighetsreglerna äro tillämpliga i fråga om förseelser mot förevarande

lag, har inforts i 9 § av förslaget. Motsvarande föreskrift har intagits

i omförmälda förslag till förfoganderättslag.

Jämlikt 10 § i lagen skola böter, som ådömas för förseelse mot 12 §.

Kungl. Majits befallningshavandes enligt lagens 6 § meddelade föreskrifter,

tillfalla kommunens kassa, men böter för förseelse, varom i 7 §

sägs, tillfalla kronan.

Folkhushållningskommissionen har i sitt förutnämnda yttrande

framhållit önskvärdheten av att dessa lagens stadganden bringades till

större överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i de av Kungl.

Maj:t utfärdade kristidsförfattningarna. Kommissionen ansåge sålunda,

dels att böter för förseelse mot Kungl. Maj ds befallningshavandes föreskrifter

borde tillfalla, icke kommunens allmänna kassa, utan kommunen

såsom bidrag till bestridande av utgifterna för livsmedelsregleringen,

dels ock att av samtliga ådömda böter en begränsad andel borde tillfalla

vederbörande åklagare och angivare. Särskilt en ändring i sistnämnda

riktning syntes kommissionen angelägen. Samma skäl till

ökande av åklagarens nit och av allmänhetens intresse för övervakande

av kristidslagstiftningens efterlevnad, vilka föranlett bestämmelser om

andel till åklagare och angivare i böter, utdömda enligt de av Kungl.

Maj:t utfärdade kristidsförfattningarna, talade för införande av enahanda

bestämmelser i maximiprislagen; och det kunde i varje fall icke anses

lämpligt, att i konkurrensen om åklagarmaktens arbetskraft ställa tilllämpningen

av maximiprislagens föreskrifter i sämre ställning än övriga

kristidsförfattningars. Att maximiprislagens efterlevnad lämnat mycket

övrigt att önska kunde icke bestridas; och även om antalet däremot

begångna förseelser varit stort, hade dock antalet beivrade sådana varit

förvånande obetydligt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sluta tålig:

dena.

Kungl. May.ts nåd, proposition Nr 220.

I detta sammanhang torde jag få erinra om innehållet i kungörelsen

den 14 december 1917 angående ändrade föreskrifter rörande

fördelningen av böter, som ådömas enligt vissa författningar (Svensk

författningssamling nr 835). Nämnda kungörelse, som utfärdats efter

framställningar av folkhushållningskommissionen, industrikommissionens

arbetsutskott och bränslekommissionen, bestämmer i mom. 1, att bötesandel

i vissa fall skall tillkomma vederbörande livsmedelsnämnds kassa.

I mom. 2 av kungörelsen stadgas, att av böter, ådömda enligt vissa

angivna kristidsförfattningar, skall en tredjedel, dock högst femhundra

kronor, tillfalla åklagaren samt återstoden kronan, dock med iakttagande

att, där särskild angivare finnes, denne skall taga hälften av åklagarens

andel.

Visserligen måste jag ur principiell synpunkt anse det mindre

tilltalande, att åklagaren genom bekommande av bötesandel premieras

för utövningen av honom åliggande tjänsteplikt. Med hänsyn till förevarande

lagstiftnings provisoriska natur och då enligt nyssnämnda kristidsförfattningar

åklagaren tillagts andel i utdömda böter, har jag emellertid

ansett mig kunna tillmötesgå kommissionens hemställan. Därvid

har, i anslutning till bestämmelserna i kungörelsen den 14 december

1917, åklagarens bötesandel begränsats till högst femhundra kronor.

Den nya lagen föreslås skola träda i kraft med ingången av nästkommande

maj månad, vid vilken tid tilllämpligheten av den nuvarande

maximiprislagen och lagen den 14 juni 1917 upphör, samt gälla till och

med den 30 april 1919. Slutstadgan dena motsvara de i förutnämnda

lag den 27 april 1917 meddelade.))

Föredraganden uppläste därefter ifrågavarande lagförslag, av den

lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att lagrådets

utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen angivna

ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Makt Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition AV 220.

13

Bilaga.

F ö r 81 a i*''

till

L a g

om fastställande av högsta pris å vissa varor under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden in. in.

Härigenom förordna® som följer:

1 §•

Finnes vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, att inom riket

eller del därav pris å livsmedel, foder för kreatur, vara, som är avsedd

att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft, beklädnadsvara

eller annan dylik förnödenhet stegras väsentligt högre än förhållandena

påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt, i erforderlig omfattning

förordna, att vid frivillig försäljning av sådan vara skäligt, av Konungen

bestämt pris ej må överstigas. Lika med försäljning anses i denna lag

överlåtelse av vara mot annat vederlag än penningar.

Högsta priset å vara må, ändå att varans beskaffenhet är lika,

bestämmas olika för särskilda delar av riket, så ock för olika slag av

handel:

Från förordnande, som ovan sägs, må Konungen medgiva de

undantag, som kunna prövas skäliga.

2 §■

Har Konungen förklarat sådana förhållanden, som i 1 § avses,

vara för handen och inträder inom kommun sådan prisstegring, som i

nämnda paragraf sägs, i fråga om livsmedel, foder för kreatur eller vara,

som är avsedd att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 220.

må, i den mån högsta pris för sådan vara ej är för kommunen gällande

på grund av förordnande, som av Konungen jämlikt 1 § meddelats,

Konungens befallningshavande, när så finnes nödigt, på förslag av livsmedelsnämnd,

kommunalnämnd eller magistrat eller eljest, i erforderlig

omfattning förordna, att vid detaljhandel med varan inom kommunen

skäligt, av Konungens befallningshavande bestämt pris ej må överstigas.

Från dylikt förordnande äge Konungens befallningshavande medgiva

de undantag, som kunna prövas skäliga.

Innan förordnande som nu sagts meddelas, skall livsmedelsnämnd

hava haft tillfälle att yttra sig i ärendet.

Konungens befallningshavandes förordnande skall ofördröjligen

underställas Konungens prövning och fastställelse; gällande dock förordnandet

omedelbart till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda

av Konungen bestämt.

Förordnandet skall, så snart ske kan, uppläsas i kommunens kyrka

eller kyrkor samt införas i länskungörelserna och i en eller flera tidningar

i orten. Där sådant förordnande av Konungens befallningshavande

återkallats eller av Konungen efter underställning eller eljest

upphävts, skall även detta kungöras i den ordning, som nu angivits.

3 §•

Vägrar den, som i avsevärd myckenhet innehar någon för honom

eller hans hushåll eller för annan av honom idkad näring än handel

uppenbarligen ej behövlig vara, för vilken gäller av Konungen enligt

1 eller 2 § fastställt högsta pris, att sälja varan till sådant pris och

finnes varans försäljning vara erforderlig för tillgodoseende av behovet

av'' dylik vara, äge Konungens befallningshavande låta, genom livsmedelsnämnds

försorg eller i annan lämplig ordning, för innehavarens

räkning och på hans bekostnad sälja varan till det fastställda priset

eller, där Konungens befallningshavande på grund av särskilda omständigheter

så finner skäligt, till nämnda pris minskat med högst tio procent.

Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning, där borgenär

såsom pant eller eljest under panträtt innehar vara, som i första stycket

avses, eller har rätt att kvarhålla sådan vara såsom säkerhet för sin

fordran; och njute borgenären rätt till betalning ur köpeskillingen.

Konungens befallningshavandes beslut om varas försäljning skall

gå i verkställighet, ändå att det överklagas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 220.

4 §•

Finnes vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, att kostnad för

transport eller tillhandahållande av vara, som i 1 § sägs, stegras väsentligt

högre än förhållandena påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt,

i erforderlig omfattning förordna, att sådan kostnad ej må överstiga

skäligt, av Konungen bestämt belopp; och skall vad i 1 § andra och

tredje styckena stadgas äga motsvarande tillämpning. Såsom kostnad,

varom ,nu är sagt, anses jämväl vederlag, som utgår i annat än penningar.

5 §•

Gäller för vara enligt 1 eller 2 § fastställt högsta pris eller har

någon till offentlig myndighet gjort särskild utfästelse beträffande högsta

pris, till vilket vara må av honom försäljas, må ej, i vidare mån än

som överensstämmer med offentlig myndighets anordning, såsom villkor

för varans försäljning fordras, att jämväl annan vara inköpes.

6 §■

Har Konungen förklarat sådana förhållanden, som i 1 § avses,

vara för handen, åligger en var att, vid förfrågan av Konungens befallningshavande

eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, lämna upplysning,

huruvida och i vilken myckenhet han innehar vara, som i nämnda

paragraf omförmäles.

YTägrar någon vid sådan förfrågan att lämna den begärda upplysningen

eller finnes skälig anledning misstänka, att han söker vilseleda om

sitt innehav av varan, äge Konungens befallningshavande låta verkställa

undersökning av salnbod, magasin, kontor eller annan lägenhet, varöver

han förfogar, samt taga del av hans handelsböcker och andra dylika

handlingar.

Vad vid sådan undersökning inhämtas må ej yppas i vidare mån än

som erfordras för vinnande av det med undersökningen avsedda ändamål.

7 §''

Då förklarande, som i 2 § sägs, av Konungen meddelats, äge

Konungens befallningshavande, därest till följd av livsmedelsnämnds,

kommunalnämnds eller magistrats anmälan eller eljest sådant finnes av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 220.

behovet påkallat, att beträffande detaljhandel med vara, som i nämnda

paragraf avses, för kommun eller del av kommun meddela särskilda

föreskrifter:

angående skyldighet för handlande att i eller vid försäljningslokalen

hava uppsatt anslag med prisuppgifter av viss beskaffenhet,

angående skyldighet att sälja visst slags vara efter vikt eller

efter mått eller

angående förbud mot att, på eu gång eller under viss tid, sälja

till samme förbrukare eller samma hushåll mer än viss angiven myckenhet

av vara eller att sälja av viss vaxa annorledes än mot avlämnande

av skriftliga, av livsmedelsnämnd utfärdade anvisningar;

så ock annan dylik föreskrift, som må vara ägnad att motverka

oskälig prisstegring eller att ordna tillförsel, saluhållande eller förbrukning

av vara.

I fråga om föreskrift, som ovan sägs, skall vad i 2 § andra stycket

är stadgat äga motsvarande tillämpning. För förseelse mot dylik föreskrift

äge Konungens befällningshavande bestämma böter från och med

två till och med femhundra kronor.

Föreskrift, som i denna paragraf avses, skall, så snart ske kan,

kungöras på sätt i 2 § sista stycket sägs ävensom insändas till jordbruksdepartementet.

Vad nu är stadgat angående föreskrifts kungörande

skall även tillämpas, då sådan föreskrift ändras eller återkallas.

8 §•

Den, som med vetskap därom, att för vara gäller enligt 1 eller

2 § fastställt högsta pris, håller varan till salu för högre pris eller, i

avsikt att för avyttring förvärva varan, för densamma bjuder högre pris,

eller, med vetskap om att högsta belopp för kostnad är enligt 4

§ bestämt, för kostnaden gör sig högre belopp till godo,

eller handlar i strid mot sådan av honom avgiven utfästelse,

som i 5 § avses, eller bryter mot det i samma paragraf stadgade

förbudet,

eller, vid förfrågan av Konungens befallningshavande eller enligt

dess uppdrag av kronobetjänt, vägrar att lämna upplysning, varom i

6 § förmärs, eller vid sådan förfrågan eller vid undersökning, som i

samma paragraf sägs, söker vilseleda om sitt innehav av någon i 1 §

avsedd vara,

straffes med böter från och med fem till och med tiotusen kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 220.

17

y §•

Delaktighet i brott mot denna lag straffas efter ty i 3 kap. strafflagen

är stadgat.

10 §.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot

denna lag eller enligt 7 § given föreskrift, fortsätter samma förseelse,

skall, då han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång stämning

därför utfärdats och delgivits, fällas till de böter, som äro stadgade för

sådan förseelse.

11 §•

Förseelse mot denna lag eller enligt 7 § given föreskrift skall

åtalas av allmän åklagare.

Åtal för förseelse mot föreskrift, varom i 7 § form kies, anhängiggöres

i stad hos polisdomstol, därest särskild sådan är inrättad, men

eljest hos poliskammare och, där sådan icke finnes, vid allmän domstol

samt å landet vid allmän domstol. Förseelse, som i 8 § sägs, åtalas

vid allmän domstol. Om klagan över domstols eller poliskammares

beslut i dessa mål galle vad i allmänhet angående besvär i brottmål

finnes förordnat.

12 §.

Böter för förseelse mot föreskrift, som i 7 § omförrnäles, tillfälle

med en tredjedel åklagaren och med två tredjedelar livsmedelsnämndens

kassa.

Av böter, som ådömas enligt 8 §, tillfälle en tredjedel, dock högst

femhundra kronor, åklagaren och återstoden kronan.

Finnes särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske

enligt allmänna strafflagen.

13 §.

Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras

för tillämpning av denna lag.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 195 käft. (Nr 220.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 220.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1918 och gäller till och med

den 30 april 1919.

Förordnande, som jämlikt lagen den 30 maj 1916 om fastställande

av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden m. m. av Konungen eller Konungens

befallningshavande givits om högsta pris å vara eller om högsta belopp

av kostnad för transport eller tillhandahållande av vara, må, utan hinder

av vad i samma lag eller i lagen den 27 april 1917 angående fortsatt

tillämpning av lagen den 30 maj 1916 är därom annorlunda stadgat,

fortfarande lända till efterrättelse, såsom vore förordnandet enligt denna

lag meddelat; dock må varken förordnande, som givits jämlikt lagen

den 30 maj 1916, eller sådant, som meddelats enligt denna lag, gälla

längre än till och med den 30 april 1919. Vad nu är stadgat skall äga

tillämpning även i fråga om bestämmelser, som jämlikt 6 § i lagen den

30 maj 1916 eller 7 § i denna lag meddelats av Konungens befallningshavande.

Beträffande sådan under tiden för denna lags giltighet begången

förseelse, som avses i 7 eller 8 §, skall vad i lagen är stadgat fortfara

att gälla även efter den 30 april 1919.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 220.

19

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen

den 28 mars 1918.

Närvarande:

Justitier åden G ullstrand,

von Peth,

AV EDBERG,

Regeringsrådet PlaNTING-GyllenbåGA.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

15 mars 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

över upprättat förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa

varor under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden in. in.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av chefen för justitiedepartementets lagavdelning Hjalmar Himmelstrand.

I anledning av förslaget avgåvos följande yttranden:

Justitieråden Gallstrand och Wedberg samt regeringsrådet TlantingGyllenbåga:
»Med

bestämmelsen i andra punkten av 1 § har avsetts att göra

stadgandena om varas saluhållande till högre pris än det, som enligt

maximiprislagen blivit åsatt, tillämpliga jämväl där för varans överlåtande

begäres vederlag i annat än penningar.

Den sålunda ifrågasatta utvidgningen av lagens tillämpningsområde

är ägnad att väcka betänkligheter. Överlåtaren av maximerad vara

skulle bliva ställd inför tvånget att i varje fall bilda sig ett omdöme,

huruvida motprestationen i värde överstege maximipriset eller ej. Tydligen

måste det härvid ej sällan hända, att han icke tilltror sig träffa

ett avgörande, som kan godtagas även av vederbörande myndighet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 220.

Den samvetsgranne komine sålunda att av lagbestämmelsen avhållas

från mången kanske fullt lojal varuomsättning. Av departementschefens

yttrande framgår, att uppmärksamheten närmast varit riktad på den händelse,

att vederlaget utgör annan vara med marknadsvärde överstigande

maximipriset. Ofta torde emellertid sådan vara, som lämnas i byte mot

den maximerade, icke förekomma i öppna marknaden, liksom naturligtvis

motprestationen till denna kan utgöras icke av vara utan av

arbete, viss förmån av ekonomisk natur, o. s. v. Svårigheterna att bestämma

vad som må anses utgöra gällande marknadsvärde äro ock påtagliga.

Måhända ville man anse, att med försäljning över maximipriset

borde likställas åtminstone det fall, att i vederlag lämnades vara,

som även den vore maximerad, och vars efter maximipriset beräknade

värde vore högre. Härvid må emellertid erinras, att försäljning under

maximipris är fullt tillåtlig. Slutligen må framhållas, att, därest överlåtaren

av den maximerade varan betingar sig ett vederlag, som han

insett eller bort kunna inse vara med hänsyn till föreliggande omständigheter

uppenbart oskäligt, hans förfarande är straffbart redan enligt

lagen den 19 juni 1917 med vissa bestämmelser mot oskäliga pris under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

Med hänsyn till det nu sagda hemställes, att andra punkten av 1

§ måtte få utgå.

Skulle emellertid ett stadgande med nu ifrågavarande syfte anses

önskligt, lärer likväl nyssnämnda punkt icke kunna bibehållas i sin nuvarande

avfattning. Denna är ägnad ingiva den föreställning, att

Konungens förordnande borde innehålla bestämmelse ej blott om visst

högsta pris å den saluhållna varan utan ock om de högsta värden, som

vid överlåtelser av sagda vara mot andra vederlag än penningar må för

dessa vederlag beräknas — något som dock säkerligen ej kan vara

avsett. Ej heller torde meningen vara att, såsom förslaget enligt sin

lydelse innebär, de i 3 och 5 §§ med avseende å försäljning givna regler

skola vinna tillämpning även vid överlåtelse mot annat vederlag än

penningar. Å andra sidan är att märka att, då visserligen dylik fullbordad

överlåtelse jämställes med försäljning, men anbud rörande överlåtelsen

icke förklarats skola anses lika med saluhållande till eller bjudande

av det högre priset, straffbestämmelsen för det i 8 §:s första del angivna

förfarande knappast kommer att gälla med avseende å annan överlåtelse

än försäljning. Förslagets syfte med den ifrågavarande bestämmelsen i

1 § torde bäst vinnas genom ett tillägg till 8 § av innehåll att lika

med saluhållande av vara till högre pris än det fastställda eller bjudande

av sådant högre pris anses, om för överlåtelse av varan kräves eller

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 220.

bjudes annat vederlag än penningar till värde uppenbart överstigande

det fastställda priset.

Under hänvisning till de grunder, som anförts för uteslutning ur

förslaget av andra punkten i 1 §, hemställes, att även vad som föreslås

i sista punkten av 4 § måtte få förfalla. Tillika må framhållas, att

denna punkt synes vara redaktionellt mindre tillfredsställande. Vad man

velat utsäga med densamma lärer vara att, därest förordnande, som här

avses, blivit meddelat, vederlag i annat än penningar för transport eller

tillhandahållande av vara ej må i värde överstiga det av Konungen

bestämda beloppet. Ett sådant förbud torde emellertid lämpligast komma

till synes genom en uttrycklig straffbestämmelse i 8 §, vars föreslagna

andra led, jämfört med sista punkten i 4 §, icke rätt väl täcker det

förfarande, att någon gör sig till godo annat vederlag än penningar.»

Justitierådet von Stift:

»Jag är ense med lagrådets övriga ledamöter utom därutinnan att,

med hänsyn till de många skäl, såsom angelägenhet att bliva av med

ett för stort lager, önskan att hjälpa och så vidare, som kunna medföra,

att en innehavare av en vara kan vilja avhända sig densamma mot ett

vederlag, som i värde vida understiger varans värde beräknat efter

maximipris eller marknadspris, jag anser de eventuellt ifrågasatta straffbestämmelserna

i 8 § böra avfattas så, att såsom villkor för straffbarhet

uppställes, ej blott att vederlagets värde uppenbart överstiger värdet å

den persons vara efter maximipris räknat, vilkens bestraffning ifrågasättes,

utan även att av omständigheterna i övrigt tydligt framgår, att

syftet med transaktionen varit att kringgå bestämmelserna i förevarande

lag.»

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 220.

Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsår enden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

tisdagen den 2 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet

anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren lagrådets

den 28 mars 1918 avgivna utlåtande över det den 15 i samma månad

till lagrådet remitterade förslag till lag om fastställande av högsta pris

å vissa varor under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. tn.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll yttrade föredraganden:
»På

därom av folkhushållningskommissionen gjord framställning

infördes i 1 och 4 §§ av förevarande förslag bestämmelser, avsedda att

utmärka, att vad i lagen stadgades om varas saluhållande till högre pris

än maximipriset och om tillgodogörande av högre belopp för kostnad

än enligt 4 § bestämts skulle äga tillämpning jämväl där vederlaget

utginge i annat än penningar. Lagrådet har nu hemställt, att dessa

betämmelser måtte utgå.

För min del vill jag visserligen icke förneka, att ett visst fog kan

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 220.

filmas för do inom lagrådet uttalade betänkligheterna, men jag kan dock

icke tillmäta dem avgörande betydelse. Vägande praktiska skäl synas

tala för bibehållande av bestämmelser i förevarande syfte. Såsom folkhushållningskommissionen

vitsordat, bedrives för närvarande i stor utsträckning

byteshandel med maximerade varor. För mig står det klart

att, därest ett sådant varubyte får ohindrat fortgå, det mål, vartill

lagstiftningen om maximipris syftar, måste komma att förfelas.

För den händelse stadganden med nu ifrågavarande syfte fortfarande

skulle anses önskliga, har lagrådet hemställt, att nämnda i förslagets

1 och 4 §§ intagna bestämmelser måtte, till sin avfattning på

visst sätt förändrade, överflyttas till 8 §. I enlighet med vad därutinnan

av lagrådets flesta ledamöter hemställts har förslaget omarbetats.))

Föredraganden uppläste förslaget, i vad detsamma varit föremål

för omarbetning, samt hemställde, att förslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. G. Bruno.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:164 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa varor under utomordentliga, a a1 i texten
  2. LU 1918:48 Utlåtande i anledning av dels Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa varor under utomordentliga, av krig föranl s. 1 i texten