Sök i Ratio Lex

Med dels förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften och dels förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

1918-03-12 · 50 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 42 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:230, Med dels förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften och dels förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

1

Nr 230.

Kungl. Maj.is nådiga proposition till riksdagen med dels förslag

till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften och dels

förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 6 november 1908 angående en särskild

stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper; given

Stockholms slott den 12 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga närlagda förslag till dels förordning om ändring i vissa delar

av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften och dels

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6 november

1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas, och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 204 höft. (Nr 230.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

F 8 r s 1 a g

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1911

angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1, 3, 8, 20, 21, 25 och 27 §§, 36 §

2 mom., 47 § 1 mom. samt 54 och 55 §§ i förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften ävensom de till nämnda förordning

hörande tabellerna I och II skola, 1, 3, 8, 54 och 55 §§ i nedan angivna

delar, hava följande ändrade lydelse.

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna

till följande avdelningar:

Andra avdelningen:

Underdomstolar på landet ävensom vattendomstolar.

Fjärde avdelningen:

Rikets hovrätter----statistiska centralbyrån; byggnadsstyrelsen;

patent- och registreringsverket,-----folkskole
överstyrelsen;

yrkesskoleöverstyrelsen; lantmäteristyrelsen med general
lantmäterikontoret;

— —--— —---— —

vid Kungl. Maj:ts orden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

3 §•

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med

de här nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

i

Avd.

r

lvr. ö

Avd

Kr. ii. Kr.

3

Avd.

4

Avd.

Avd.

Kr. '' ö. Kr, : ö.

Bevis

att begärd expedition icke utbekommits.........

som rneddekis borgenär enligt 57 § utsöknings
lagen

.................................................

vederhäftighets- ..........................................

Resolution, —-----— —------

» på ansökning om förordnande för lant
mätare

eller med honom i avseende på behörighet

till vissa förrättningar likställd tjänsteman

att verkställa lantmäteriförrättning i ändamål att

vinna avsöndring av jord, vattenfall, fiske eller

annan dylik lägenhet eller att verkställa ägostyckning

i Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens

län.....................................................

fritt

fritt

fritt

fri

8 §-

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade

av offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Aktiebrev i inländskt aktiebolag skall, innan brevet av bolaget utgives,

förses med stämpel av 10 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp,

varå den i brevet avsedda aktie lyder, eller, om brevet utfärdats

å två eller flera aktier, av det belopp, varå aktierna sammanlagt

lyda; dock att, ifall enligt bolagets beslut för aktie skall

erläggas betalning med högre belopp än det, varå aktien lyder,

stämpeln skall beräknas i förhållande till det högre beloppet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

Upprättat aktiebrev skall, ändock att det icke blivit av aktieägaren

mottaget, anses såsom av bolaget utgivet, då aktieägaren

äger att detsamma hos bolaget utbekomma.

Aktiebrev i utländskt aktiebolag skall, innan det första gången

efter det aktiebrevet till riket inkommit härstädes belånas, försäljes

eller på vad sätt det vara må överlåtes, förses med stämpel

av 10 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp, varå den i

brevet avsedda aktie enligt den i 16 § här nedan angivna beräkningsgrund

skall anses lyda, eller, om brevet utfärdats å två eller

flera aktier, av det belopp, varå aktierna enligt samma beräkningsgrund

sammanlagt lyda. Vad nu stadgats skall dock icke äga

tillämpning i fråga om aktiebrev i utländskt aktiebolag, som inkommit

hit till riket före den 1 oktober 1918 samt före samma

dag uppvisats hos magistrat i stad. Om sådant uppvisande samt

om dagen därför skall magistraten kostnadsfritt verkställa påteckning

å aktiebrevet.

Aktiebrev, som utan erläggande av betalning utfärdas såsom

ersättning för förkommet eller förstört sådant brev eller i utbyte

mot aktiebrev i samma bolag, är fritt från stämpel, därest det

nya aktiebrevet utfärdas å belopp, icke överstigande det, varå det

förkomna, förstörda eller utbytta aktiebrevet lytt, eller, om det nya

aktiebrevet skall ersätta flera äldre brev, dessas sammanlagda belopp,

samt det eller de äldre breven varit försedda med stämpel i

vederbörlig ordning eller icke skolat med stämpel beläggas.

Aktiebrev, som sålunda utfärdas utan att beläggas med den här

ovan för aktiebrev stadgade stämpel, skall förses med anteckning

om orsaken härtill.

För inländskt aktiebrevs behöriga stämpelbeläggning eller förseende

med anteckning om orsaken till underlåten stämpelbeläggning svare

ledamöterna i bolagets styrelse eller, ifall tillsynen'' över stämpelbeläggningen

enligt bolagets beslut uppdragits åt en eller flera av

dem, dessa ledamöter.

Se för övrigt 27 §.

Andelsbevis; se Lottbrev.

Intecknat skuldebrev; se Skuldebrev.

Interimsbevis, lnterimskvitto å aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis;

angående stämpelplikt se 27 §.

Invisning; lika med Växel.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts nåd. proposition Nr 230. 5

Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i inländskt solidariskt bankbolag

eller annat inländskt bolag, som driver bankrörelse, så ock i kommanditbolag

skall, innan brevet eller beviset av bolaget utgives,

förses med stämpel av 10 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp,

varå den i brevet eller beviset avsedda lott eller andel lyder,

eller, om brevet eller beviset utfärdats å två eller flera lotter eller

andelar, av det belopp, varå lotterna eller andelarna sammanlagt

lyda; dock att, ifall enligt bolagets beslut för lott eller andel skall

erläggas betalning med högre belopp än det, vara lotten eller

andelen lyder, stämpeln skall beräknas i förhållande till det högre

beloppet. Upprättat lottbrev skall, ändock att det icke blivit av

lottägaren mottaget, anses såsom av bolaget utgivet, då lottägaren

äger att detsamma hos bolaget utbekomma.

Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i utländskt bolag, som

driver bankrörelse, så ock i utländskt kommanditbolag skall, innan

det första gången efter det brevet eller beviset till riket inkommit

härstädes belånas, försäljes eller på vad sätt det vara må överlåtes,

förses med stämpel av 10 öre för varje fulla 10 kronor av det belopp,

varå den i brevet avsedda lott eller andel enligt den i 16 §

här nedan angivna beräkningsgrund skall anses lyda, eller, om

brevet eller beviset utfärdats å två eller flera lotter eller andelar,

av det belopp, varå lotterna eller andelarna enligt samma beräkningsgrund

sammanlagt lyda. Vad nu stadgats skall dock icke äga

tillämpning i fråga om lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis

i dylikt bolag, som inkommit hit till riket innan den 1 oktober

1918 samt före samma dag uppvisats hos magistrat i stad. Om

sådant uppvisande samt om dagen därför skall magistraten kostnadsfritt

verkställa påteckning å lottbrevet, andelsbeviset eller delaktighetsbeviset.

Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis, som utan erläggande

av betalning utfärdas såsom ersättning för förkommet eller förstört

sådant brev eller bevis eller i utbyte mot lottbrev eller bevis i

samma bolag, är fritt från stämpel, därest det nya lottbrevet eller

beviset utfärdas å belopp, icke överstigande det, varå det förkomna,

förstörda eller utbytta lottbrevet eller beviset lytt, eller, om det

nya lottbrevet eller beviset skall ersätta flera äldre brev eller bevis,

dessas sammanlagda belopp, samt det eller de äldre breven eller

bevisen varit försedda med stämpel i vederbörlig ordning eller icke

skolat med stämpel beläggas.

Lottbrev eller bevis, som sålunda utfärdas utan att beläggas med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

den här ovan för lottbrevet eller beviset stadgade stämpel, skall

förses med anteckning om orsaken därtill.

För den behöriga stämpelbeläggningen av inländskt lottbrev, andelsbevis

och delaktighetsbevis eller deras förseende med anteckning om

orsaken till underlåten stämpelbeläggning svare ledamöterna i bolagets

styrelse eller, ifall tillsynen över stämpelbeläggningen enligt

bolagets beslut uppdragits åt en eller flera av dem, dessa ledamöter.

Vad sålunda är stadgat gäller dock icke bevis å grundfonds
tillskott

i sparbanker.

Se för övrigt 27 §.

Lottsedel — — — — — — — — -—• — — — — — — — — —

Obligation, — — — — — — — — —- —--— — — -—--

Obligation, som utgivits i utlandet, skall, innan den första gången

efter det obligationen till riket inkommit härstädes belånas, försäljes

eller på vad sätt det vara må överlåtes, förses med stämpel

enligt nyssnämnda grund, där icke annorledes här nedan stadgas.

Sådan obligation vare fri från stämpel, därest genom vederbörande

magistrats påteckning å obligationen styrkes, att den blivit för

magistraten uppvisad före den 1 januari 1895. A obligation, som

i utlandet utgivits och efter ingången av år 1895 men före den 1

juli 1917 inkommit i riket, äger innehavaren, om obligationen före

sistnämnda dag hos magistrat i stad uppvisas, kostnadsfritt bekomma

påteckning om dagen för uppvisandet. Obligation, som

blivit med sådan påteckning försedd, skall, då den första gången

därefter härstädes belånas, försäljes eller på vad sätt det vara må

överlåtes, beläggas med stämpel enligt de för obligation närmast

före den 1 juli 1917 gällande bestämmelser.

Sparkasseräkning eller därmed likartad räkning hos bank, annan kreditinrättning,

sparbank, bankir eller ekonomisk förening; lika med

D epositionsr åkning. Dock må frihet från stämpel äga rum, om beloppet

av den ränta, som under ett kalenderår tillgodoföres Afsättare,

vare sig medlen innestått hela året eller blott en del

därav, icke uppgår till, i fråga om medel, som innestå i sparbank,

centralkassa för jordbrukskredit, jordbrukskassa eller annan ekonomisk

förening, 100 kronor och, i fråga om medel, som innestå

å sparkasseräkning hos bank, annan kreditinrättning eller bankir,

50 kronor.

Se för övrigt 54 och 55 §§.

Testamente om fast egendom — — — — — — — — —--— —

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Majds nåd. proposition Nr 230. 7

20 §.

Vill någon föra talan om återfående av stämpelavgift, som av

ämbets- eller tjänsteman debiterats eller i enlighet med dennes tillsägelse

blivit erlagd för sådan handling, vars stämpelbeläggning enligt

35 § skall i hovrätt granskas, må dylik talan inom sex månader från

det klandrade stämpelbeläggningen ägt rum anhängiggöras i den hovrätt,

varunder ämbets- eller tjänstemannen lyder. Part, som ej nöje»

åt hovrättens beslut, så ock advokatfiskalen i hovrätten, där han

finner sådant nödigt för bevarande av kronans rätt, äga över beslutet

anföra besvär, under villkor och i den ordning 30 kap. rättegångsbalken

stadgar i fråga om fullföljd av talan mot hovrätts slutliga utslag

i dit fullföljt tvistemål eller ärende rörande penningar eller sådant,

som kan skattas i penningar.

21 §.

Förmår i fall, som avses i 20 §, den, vilkens rätt är av skedd

stämpelbeläggning beroende, visa, att talan om återfående av för högt

debiterad stämpelavgift icke kunnat av honom föras i den ordning,

som i samma paragraf är föreskriven, ankomme efter därom gjord

ansökning på Konungen att efter prövning av föreliggande omständigheter

förordna om restitution av vad i stämpelavgift för mycket erlagts.

Vad sålunda är stadgat gälle ock, där någon i fall, varom i

detta kap. icke eljest är stadgat, måst vidkännas stämpelavgift, som

antingen alldeles icke bort utgå eller bort utgå med lägre belopp än

det erlagda.

■ 25 §.

Då handling förses med beläggningsstämpel, skall denna, med

angivande av datum, makuleras genom lämplig påteckning, färg- eller

svartstämpling.

Den, som till offentlig myndighet ingiver handling, som skall

förses med dubbel beläggningsstämpel, skall, där icke enligt 34 § 1

mom. fjärde stycket stämpeln skall makuleras av vederbörande ämbetseller

tjänsteman, makulera den med nr 1 märkta delen, varemot den

andra delen makuleras av ämbets- eller tjänstemannen.

27 §.

Då aktiebrev, lottbrev, andelsbevis, delaktighetsbevis eller obligationer

enligt 8 § skola förses med stämpel, skall detta äga rum så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

S Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

lunda, att stämpling av blanketterna till aktiebreven, lottbreven, bevisen

eller obligationerna sker genom generalpoststyrelsens försorg.

Den, som vill låta stämpla dylika blanketter, anmäle sig därom skriftligen

hos generalpoststyrelsen med bifogande av blanketterna samt

tvefald uppgift å dessas valör och antalet av varje valör. Generalpoststyrelsen

fastställer därefter det belopp, med vilket stämpel enligt

bestämmelserna i denna förordning skall utgöras, och låter, sedan det

erforderliga stämpelbeloppet blivit inbetalt, verkställa stämplingen.

Därest någon vill låta utfärda interimsbevis eller interimskvitton

å aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis, skall därom

hos generalpoststyrelsen skriftligen göras anmälan i ärendet med bifogande

av uppgift om det sammanlagda belopp, varå interimsbevis eller

interimskvitton skola utfärdas. Generalpoststyrelsen fastställer därefter

den stämpelavgift, som enligt bestämmelserna i denna förordning skall

utgöras för motsvarande aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis.

Sedan stämpelavgiften blivit hos generalpoststyrelsen nedsatt,

vare sig genom kontant inbetalning eller genom avlämnande av

bevis, att beloppet blivit för generalpoststyrelsens räkning insatt i bankinrättning,

som av generalpoststyrelsen godkännes, meddelar generalpoststyrelsen

bevis därom, varefter vederbörande äger att, efter anteckning

å interimsbevisen eller interimskvittona om generalpoststyrelsens

bevis och datum därför, utsläppa ifrågavarande interimsbevis eller

interimskvitton. Den, vilken hos generalpoststyrelsen nedsatt stämpelavgift

på sätt nu är sagt, åligger att inom två månader, efter det full

betalning för tecknad aktie eller tecknat lottbrev, andelsbevis eller

delaktighetsbevis skolat erläggas, till generalpoststyrelsen lämna uppgift

angående den omfattning, i vilken interimsbevis eller interimskvitton

blivit utgivna, samt därvid, i den mån rätt till tecknad aktie eller

tecknat lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis icke blivit förverkad,

för stämpelbeläggning avlämna samtliga de aktiebrev, lottbrev, andelsbevis

eller delaktighetsbevis, som svara mot de utgivna interimsbevisen

eller interimskvittona; och skall, i händelse det nedsatta beloppet överskjuter

den å aktiebreven, lottbreven, andelsbevisen eller delaktighetsbevisen

belöpande stämpelavgiften, överskottet till vederbörande återbetalas.

Underlåter någon att fullgöra vad honom sålunda åligger,

äge rätten, på framställning av generalpoststyrelsen, genom vite tillhålla

den försumlige att fullgöra sitt åliggande.

Talan mot generalpoststyrelsens beslut i fråga om stämpelbeloppet

fullföljes i enahanda ordning, som är stadgad för överklagande av

generalpoststyrelsens beslut i allmänhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 230.

9

30 §.

2. Finner advokatfiskalen på grund av anmärkning, som vid den

i 1 mom. omförmälda granskning förekommit, anledning att mot ämbetseller

tjänsteman anställa åtal för fel eller försummelse i avseende å

stämpelbeläggning, förfares på sätt 50 § stadgar. Advokatfiskalen vare

jämväl obetaget att, där han för bevarande av kronans rätt finner

sådant nödigt, i hovrätten föra talan mot enskild part om utgivande

av felande stämpelbelopp. Angående klagan över hovrättens beslut i

sistnämnda fall gälle vad i 20 § är föreskrivet.

47 §.

2. Åsidosätter någon vad i 8 § finnes föreskrivet om stämpelbeläggning

av aktie- eller lottbrev eller andels- eller delaktighetsbevis,

då det utfärdas av inländskt aktiebolag, inländskt solidariskt

bankbolag, annat inländskt bolag, som driver bankrörelse, eller inländskt

kommanditbolag, böte tio gånger den felande stämpelns belopp;

dock vare minsta bot tjugufem kronor.

Till enahanda ansvar vare den förfallen, som belånar, försäljer

eller på vad sätt det vara må överlåter aktiebrev i utländskt aktiebolag

eller lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i utländskt

bolag, som driver bankrörelse, så ock i utländskt kommanditbolag,

utan att handlingen är försedd med i 8 § föreskriven stämpel eller

sådan påteckning av magistrat, som där omförmäles.

Utgiver någon interimsbevis eller interimskvitto i annan ordning

än i 27 § stadgas, böte tio gånger det belopp, varmed motsvarande

aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis skolat stämpelbeläggas,

dock minst tjugufem kronor. Den som mot bättre vetande

lämnar oriktiga uppgifter angående den omfattning, i vilken interimsbevis

eller interimskvitton i anledning av meddelat tillstånd blivit utfärdade,

samt därigenom föranleder, att hos generalpoststyrelsen ned- *

satt stämpelavgift eller del därav återbetalas, böte tio gånger det av

sådan anledning återbetalade beloppet, dock minst tjugufem kronor.

54 §.

Den i8§ — — — — — — utgöras.

Bank, som — — — — — — säkerhet.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 204 höft. (Nr 230)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

Sedan anmälan, varom nu blivit sagt, inkommit till KungL''

Maj:ts befallningshavande och avfordrad säkerhet blivit av Kung],

Maj:ts befallningshavande godkänd och avlämnad, skall Kungl. Maj:ts

befallningshavande för banken utfärda bevis, att hinder icke möter

för banken att i den i denna paragraf omförmälda ordning fullgöra

erläggandet av stämpelavgiften; och skall genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes

försorg på bankens bekostnad kungörelse om bevisets

meddelande en gång införas i Post- och inrikes tidningar, varjämte

Kungl. Maj:ts befallningshavande därom särskilt underrättar generalpoststyrelsen.

Kungl. Maj:ts befallningshavande skall ock förordna

ett ombud att hos banken utöva den befattning, varom i denna förordning

stadgas; och skall därvid iakttagas att, därest tillsyningsman

enligt 10 § i förordningen den 6 november 1908 angående eu

särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper redan blivit

vid banken utsedd för någon del av den tid, varom fråga är, denne

tillsyningsman skall förordnas till dylikt ombud, samt att i övrigt skall,

därest så lämpligen kan ske, vid bankbolag till sådant ombud utses det

allmänna ombud, som av bankinspektionen jämlikt gällande lag om

bankrörelse förordnats för bolaget.

Den inbetalning, varom ovan blivit stadgat, skall verkställas hos

generalpoststyrelsen inom utgången av mars månad, och skall, då sådan

inbetalning sker, tillika ingivas ett av förstnämnda ombud efter granskning

av bankens —--— erlägga.

Yerkställes icke — — — — rättighet.

Yad i denna paragraf är stadgat i fråga om bank skall äga motsvarande

tillämplighet i fråga om annan kreditinrättning, sparbank,

bankir eller ekonomisk förening.

55 §.

Bank, som — — — — inlåningsrörelse.

Tredskas banken — — — — fälla.

Vad ombudet — — — bevis.

Yppar ombudet — —- — — uppkommit.

Ombudet skall — — — — befallningshavande.

Yad i denna paragraf är stadgat i fråga om bank skall äga motsvarande

tillämplighet i fråga om annan kreditinrättning, sparbank,

bankir och ekonomisk förening.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 280. 11

Tabell I

utvisande kapitalvärdet, etter eu räntefot av 5 %, av eu livränta eller annan förmån, som vid

slutet nv värjo år under en persons av mankön livstid utgår med belopp eller till värde av

1 krona (grundad å statistiska centralbyråns dödlighetstabell för årtiondet 1901—1910).

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

0

1.5.7 (i

ilo

15.7 0

60

9.8 5

90

1.85

1

17.24

31

15.65

61

9.56

91

1.7 2

2

17.52

32

15.53

62

9.2 7

92

1.59

O

17.60

33

15.11

63

8. fn!

93

1.18

4

17.03

34

15.27

64

8.6 7

94

1.85

5

17.62

35

15.13

65

8.3 0

95

1.2 5

o

17.60

36

14.99

66

8.05

96

1.17

7

1 /. 5 (>

37

14.84

67

7.7

97

1.12

8

17.5 1

38

14.69

68

7.48

98

1.08

9

17.4 5

39

14.53

69

7.11

99

0.90

10

17.36

40

14.36

70

6.so

100

0.81

11

17.31

41

.14.20

71

6.18

101

0.69

12

17.23

42

14.0 2

72

6.17

102

0.55

13

17.11

43

13.85

73

5.86

103

0.4 0

14

17.05

44

13.66

74

5.5 5

104

0.23

15

16.95

45

13.4 7

75

5.25

16

16.so

46

• 13.27

76

4.95

17

16.77

47

13.07

77

4.66

18

16.69

48

12.86

78

4. as

19

16.62

49

12.64

79

4.11

20

16.55

50

12.41

80

3.85

21

16.49

51

12.18

81

3.oo

22

16.43

52

11.95

82

3.3 5

23

16.3 7

53

11.71

83

3.12

24

16.3 0

54

11.46

84

2.89

25

16.22

55

11.21

85

2.69

26

16.14

56

10.96

86

2.50

27

16.05

57

10.6 9

87 -

2. 0 2

28

15.96

58

10.41

88

2.14

29

15.86

59

10.13

89

1.98

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0.2 5. Utgår den

vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0.3 75. Utgår den vid början av varje år, ökas det med 1.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

Tabell II

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 %'', av en livränta eller annan förmån, som vid

slutet av varje år under en persons av kvinnkön livstid utgår med belopp eller till värde av

1 krona (grundad å statistiska centralbyråns dödlighetstabell för årtiondet 1901—1910).

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

0

16.13

30

16.00

60

10.3 6

90

2.10

1

17.30

31

15.90

61

10.06

91

1.95

2

17.59

32

15.80

62

9.76

92

1.80

3

17.eu

33

15.69

63

9.45

93

1.67

4

17.69

34

15.58

64

9.13

94

1.55

5

17.6 8

35

15.46

65

8.81

95

1.4 2

6

17.66

36

15.3 4

66

8.49

96

1.3 4

7

17.63

37

15.21

67

8.16

97

1.29

8

17.5S

38

15.08

68

7.83

98

1.22

9

17.53

39

14.94

69

7.51

99

1.12

10

17.47

40

14.80

70

7.18

100

1.0 2

11

17.40

41

14.6 5

71

6.85

101

0.91

12

17.3 3

42

14.49

72

6.52

102

0.80

13

17.25

43

14.33

73

6.21

- 103

0.6 4

14

17.18

44

14.16

74

5.89

104

0.4 7

15

17.ii

45

13.98

75

5.57

105

0.26

16

17.04

46

13.79

76

5.2 7

17

16.97

47

13.59

77

4.9 7

18

16.91

48

13.39

78

4.7 0

19

16.84

49

13.18

79

4.41

1

20

16.77

50

12.96

80

4.14

21

16.71

51

12.7 4

81

3.S8

22

16.64

52

12.50

82

3.63

23

16.57

53

12.26

83

3.39

24

16.50

54

12.01

84

3.16

25

16.42

55

11.75

85

2.96

26

16.34

56

11.49

86

2.76

27

16.2 7

57

11.22

87

2.58

28

16.18

58

10.94

88

2.41

29

16.09

59

10.66

89

2.25 .

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0.25. Utgår den

vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0.3 7 5. Utgår den vid början av varje år, ökas det med 1.

Denna förordning träder i kraft i vad angår tabellerna I och II

den 1 augusti 1918 och i övrigt den 1 oktober 1918.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 230.

Förslag

till

förordning om ändring'' i vissa delar av förordningen den 6 november 1908

angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte

av fondpapper.

Härmed förordnas, att 1, 3 och 10 §§ i förordningen den 6 november

1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

skola, 3 § i nedan angivna delar, hava följande ändrade lydelse:

1 §■

Vid överlåtelse av fondpapper genom köp eller byte skall erläggas

en särskild avgift till belopp och i den ordning, här nedan sägs.

Med fondpapper förstås i denna förordning aktier, lotter i solidariska

bankbolag (banklotter) samt lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis

i andra bolag, som driva bankrörelse, eller i kommanditbolag

ävensom obligationer; och anses som obligation enligt denna

förordning jämväl förskrivning, vilken, ändock att den ej betecknats

som obligation, jämlikt förordningen angående stämpelavgiften skall

lika med obligation stämpelbeläggas.

Lika med överlåtelse av fondpapper anses överlåtelse av rätt till

teckning av sådana värdepapper eller, där teckning skett, överlåtelse

av den därpå grundade rätt.

3 §•

3. Stämpelplikt äger icke rum i följande fall, .nämligen:

a) ----------------

b) -----------------

c) ----------------

d) -----------------

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Ma.j:ts nåd. proposition Nr 230.

e) i fråga om aktiebrev i utländskt aktiebolag, lottbrev, andelsbevis

eller delaktighetsbevis i utländskt bolag, som driver bankrörelse,

eller i utländskt kommanditbolag samt obligation vid sådan överlåtelse,

då enligt förordningen angående stämpelavgiften handlingen skall före

utlämnandet eller före överlåtelsen förses med särskild stämpel.

§ 10.

Tillsyn över efterlevnaden av de i denna förordning givna föreskrifter

tillkommer överståthållarämbetet och Konungens befallningshavande

i länen.

Denna tillsyn utövas genom särskilda tillsyningsman, som utses av

överståthållarämbetet för rörelse, som drives inom Stockholm, och eljest

av Konungens befallningshavande i vederbörande län; och skall därvid

iakttagas att, därest med avseende å viss rörelse någon redan blivit

förordnad till ombud enligt 54 § i förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften för tid, varom fråga är, denne skall

utses till tillsyningsman beträffande samma rörelse, samt att i övrigt

skall, därest så lämpligen kan ske, vid bankbolag till tillsyningsman

utses det allmänna ombud, som av bankinspektionen jämlikt gällande

lag om bankrörelse förordnats för bolaget.

Nämnda tillsyningsman äga uppbära dels särskilt arvode, som

på förslag av överståthållarämbetet eller Konungens befallningshavande

fastställes av Konungen, dels ock vid resor i och för uppdragets fullgörande

resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje klassen

i gällande resereglemente.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1918.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj .in nåd. proposition Nr 230.

15

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars

1918.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde härefter:

Genom propositioner den 9 mars 1917, nr 95 A, och den 16 april

1917, nr 331, föreslog Kungl. Maj:t 1917 års riksdag att antaga vid

propositionerna fogade förslag till förordningar om vissa ändringar i

förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften. Med

skrivelse den 5 juni 1917, nr 261, anmälde riksdagen sitt beslut i

anledning av såväl nämnda båda propositioner jämte åtskilliga med

föranledande av propositionen nr 95 A väckta motioner som ock en

av riksdagens justitieombudsman gjord hemställan, avseende viss ändring

i förordningen den 19 november T914, varefter Kungl. Maj:t den 19

juni 1917, i överensstämmelse med vad riksdagen sålunda beslutat,

utfärdade förordning om vissa ändringar i nämnda förordning av den

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

19 november 1914 att gälla från och med den 1 juli, respektive den 1

september 1917.

I sin berörda skrivelse hemställde emellertid riksdagen vidare, att

Kungl. ]\Iaj:t ville verkställa utredningar och till riksdagen avlåta författningsförslag

i åtskilliga stämpelbeskattningen rörande frågor, varjämte

riksdagen i övrigt gjorde vissa uttalanden i dylika frågor.

Statskontoret, som anbefallts att verkställa de av riksdagen begärda

utredningarna ävensom att yttra sig beträffande riksdagens ovanberörda

uttalanden i övrigt, har den 12 november 1917 inkommit med

underdånigt utlåtande i ärendet och därvid avgivit förslag till vissa

ändringar i förordningen angående stämpelavgiften. Ett av dessa förslag

föranleder jämväl ändringar i förordningen den 6 november 1908 angående

en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

Förutom i anledning av riksdagens ovanberörda skrivelse, torde

emellertid jämväl av andra skäl, för vilka nedan skall närmare redogöras,

vissa ändringar böra vidtagas i förordningarna av den 19 november

1914 och den 6 november 1908.

Utländska aktie- och lottbrev m. rn.

I sin berörda skrivelse har riksdagen anhållit, bland annat, att

Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning om, huruvida aktier och

andra andelsbevis i utländska företag lämpligen borde bliva föremål

för stämpelplikt, innan de härstädes belånades, försåldes eller på annat

sätt överlätes, ävensom, därest utredningen därtill gåve anledning, till

riksdagen inkomma med förslag till bestämmelser i ämnet.

Enligt ursprungliga lydelsen i förordningen den 19 november 1914

angående stämpelavgiften skulle, i fråga om inländska aktiebolag, aktiebrev

i nybildat bolag förses med stämpel av 5 öre för varje fulla 10

kronor av det belopp, varå den i brevet avsedda aktien lydde, medan

aktiebrev, som eljest utfärdades, skulle förses med dubbelt högre stämpel.

Därest enligt bolagets beslut för aktie skulle erläggas betalning med

högre belopp än det, varå aktien lydde, skulle stämpeln beräknas i

förhållande till det högre beloppet. Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis

i inländskt solidariskt bankbolag eller annat inländskt

bolag, som dreve bankrörelse, så ock i kommanditbolag skulle stämpelbeläggas

enligt samma grunder.

Genom förordningen den 19 juni 1917 höjdes stämpeln för aktie- och

lottbrev samt andels- och delaktighetsbevis i nybildade bolag till en procent,

så att likställighet åvägabragtes mellan samtliga dylika handlingar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kung/. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

Någon motsvarande stämpelavgift för aktie- eller lottbrev in. in.

i utländska företag finnes ej.

Emellertid hade i en motion till 1917 års riksdag hemställts, att

riksdagen ville besluta sådant tillägg till 8 § i förordningen angående

stämpelavgiften, att utländska aktiebrev ävensom lottbrev, andelsbevis

och delaktighetsbevis i solidariskt bankbolag eller annat bolag, som

dreve bankrörelse, samt i kommanditbolag, innan de härstädes belånades,

försåldes eller på vad sätt det vara månde överlätes, skulle förses med

stämpel till samma belopp, som gällde för motsvarande handling i inländska

bolag.

Till .stöd för sin berörda hemställan hade motionären anfört:

»Uti gällande förordning liksom uti den nu föreliggande propositionen

föreligger beträffande nu nämnda handlingar den olikheten, att

för aktiebrev och lottbrev (samt de under denna rubrik fallande övriga

delaktighetsbevis) stämpelplikt förefinnes endast, såvida ifrågavarande

handlingar beröra inländska bolag, under det att obligation, som i

utlandet utgivits, även skall under vissa angivna förutsättningar här i

landet stämpelbeläggas.

Orsaken till. att aktier uti utländska aktiebolag icke ansetts böra

bär i landet stämpelbeläggas, torde väl få sökas närmast däruti, att

man ansett eu sådan beskattning icke komma att medföra någon avsevärd

inkomst för staten och sålunda icke vidare beaktats. — Då

emellertid under de senare åren inom landet placerats utländska aktier

i en icke obetydande utsträckning, torde det vara värt att tagas i

övervägande, huruvida icke sådana värdehandlingar även borde vara

underkastade stämpelavgift.

Rättvisan synes åtminstone kräva, att utländska aktier och lottbrev

med hänsyn till stämpelplikt behandlas lika som utländska obligationer.

Huruvida däremot en ännu längre gående stämpelskyldighet,

i likhet med den för inländska aktier och lotter, bör stipuleras, därom

torde icke utan vidare utredning något bestämt omdöme kunna uttalas.

Att för ifrågavarande utländska aktier och lottbrev in. m. införa

stämpelplikt i samma omfattning som för utländska obligationer torde

icke böra möta några betänkligheter, och torde icke heller för aktie-’

brev och lottbrev erfordras de undantag från stämpelplikt, som äro

för utländska obligationer gällande.»

Riksdagen anförde i sin ovanberörda skrivelse: »Under den förberedande

behandlingen av detta ärende i bevillningsutskottet har utskottet

sökt att erhålla upplysning om, i vilken ungefärlig omfattning

utländska aktier under senare tider inkommit på den svenska marknaden,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 204 höft. (Nr 230.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 230.

men några siffror i fråga härom synas icke finnas att tillgå. Emellertid

är det bekant, att aktier i ett antal utländska företag numera finna

köpare i Sverige, och att det då kan synas skäligt, att även sådana

värdepapper likaväl som utländska obligationer underkastas stämpelbeskattning,

då de bär i landet försäljas eller på annat sätt överlåtas.

Om riksdagen sålunda funnit den väckta frågan värd beaktande, har

riksdagen dock icke velat, på sätt i motionen avsetts, antaga bestämmelse

i ämnet. Frågan tarvar nämligen otvivelaktigt, icke minst ur

internationella synpunkter, en mera ingående utredning, än tillfälle

varit att inom riksdagen verkställa. Riksdagen inskränker sig därför

till att hos Eders Kung!. Maj:t anhålla om utredning av ifrågavarande

spörsmål ävensom, därest utredningen därtill giver anledning, om framläggande

för riksdagen av förslag i ämnet.»

Statskontoret anför i sitt utlåtande:

»Statskontoret vill till en början erinra därom, att då emissionsstämpeln

å inländska aktier år 1906 infördes, det icke, såvitt av

riksdagshandlingarna framgår, var tal om att jämväl söka träffa hit

införda utländska aktier med en motsvarande beskattning. Däremot

hade Kungl. Maj:t samtidigt föreslagit riksdagen att besluta stämpel

vid överlåtelse av såväl inländska som utländska aktier, vilken framställning

emellertid då avslogs av riksdagen. Sedermera har 1908 års

riksdag på förnyat förslag i ämnet beslutat sådan överlåtelsestämpel,

den sä kallade fondstämpeln, och nådig förordning härom utfärdats

den 6 november 1908. Anledningen till att någon emissionsstämpel

motsvarande beskattning av ifrågavarande värdepapper hittills icke

ifrågasatts torde, såsom i motionen framhålles, vara att söka därutinnan,

att utländska aktier eller lottbrev icke ansetts i någon mera avsevärd

mängd förekomma inom landet. Huru än må hava förhållit sig härmed

vid tiden för införandet av emissionsstämpeln, torde man emellertid

hava grundad anledning antaga, att under de senare åren med deras

starka stegring av affärsverksamheten i allmänhet och fondbörsspekulationen

i synnerhet så betydande poster utländska aktier inkommit och

allt fortfarande inkomma i landet, att de numera utgöra ett skatteobjekt,

som ur synpunkten av statens inkomster av stämpelavgiften

icke bör förbises. Någon ens ungefärlig uppgift om den omfattning, i

vilken ifrågavarande slag av värdepapper förekommer inom landet, är

påtagligen, såsom ock av riksdagen framhållits, omöjlig att lämna.

Principiellt sett lärer ej heller förefinnas skål'' till, att de utländska

aktierna skulle vara fria från stämpelbeskattning, under det att

inländska aktier och obligationer drabbas av dylik skatt. Enligt åt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kung!. Mnj:ts nåd. proposition AV 230.

obilliga främmande länders stämpellagstiftning äro också utländska

aktier, som inkomma i landet, stämpelpliktiga. Så är exempelvis fallet

i Storbritannien och Irland, Frankrike, Tyskland, Österrike och Danmark.

Beträffande den utländska lagstiftningen i ämnet tillåter sig

statskontoret för ovigt hänvisa till den i 1909 års stämpelskattekommitterades

betänkande härom lämnade redogörelse.

Då statskontoret sålunda anser sig böra tillstyrka införande av

ifrågavarande stämpelskatt, sker detta under förutsättning, att gällande

traktater med främmande makter eller andra utrikespolitiska hänsyn

icke lägga hinder i vägen för eu dylik åtgärd. Om dennas möjlighet

eller lämplighet ur nu antydda synpunkt är statskontoret givetvis icke

i tillfälle att uttala något omdöme.

Beträffande stämpelavgiftens storlek har i motionen ifrågasatts

samma skattesats som för utländska obligationer eller, eventuellt, eu

lika hög som för inländska aktier. Statskontoret kan för sin del icke

finna annat, än att det sistnämnda alternativet är det lämpligaste och

mest konsekventa. Tillräcklig grund för att i förevarande hänseende

sätta de utländska aktierna i en gynnsammare ställning än de svenska

torde icke föreligga. T flertalet av här ovan uppräknade främmande

länder tillämpas också den av statskontoret sålunda förordade principen.

Vidkommande frågan om övergångsbestämmelser vid införande

av den nya beskattningen bör erinras därom, att, då obligationsstämpeln

år 1894 beslöts, tillika bestämdes, att utländska obligationer, som

före dagen för den nya förordningens trädande i kraft, den 1 januari

1895, inkommit i riket, skulle vara stämpelfria samt att vid höjningen

innevarande år av denna stämpelavgift de från och med sistnämnda

dag till dagen för förhöjningens trädande i kraft, den 1 juli 1917, hit

inkomna utländska obligationer befriades frän den högre avgiften.

Otvivelaktigt vore det principiellt sett riktigast, att motsvarande bestämmelser

komme att gälla även beträffande utländska aktier, det vill

säga att de, i den mån de inkommit före den inländska aktiestämpelns

införande, den 1 juli 1906, skulle vara stämpelfria och, därest de inkommit

under tiden mellan denna dag och dagen för den förhöjda

aktiestämpelns trädande i kraft, den 1 juli 1917, endast skulle draga

den förutvarande lägre stämpeln. Då det emellertid icke låter sig göra

att, på sätt angående obligationerna är stadgat, genom uppvisande

för magistraten av aktierna styrka, att desamma inkommit

före viss dag, här den 1 juli 1906, respektive den 1 juli 1917, och

varje annat sätt att tillförlitligen ådagalägga tiden för deras in
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 230.

förande i landet är, praktiskt taget, uteslutet, lära några övergångsbestämmelser

av nu antydd art till beredande av lättnad i stämpelplikten

icke kunna meddelas. Visserligen skulle kunna ifrågasättas,

att i stället stadgades stämpelfriket för de aktier, som inkommit i

landet före dagen för en blivande förordnings i ämnet trädande i kraft,

men då något större behov av övergångsbestämmelser icke synes föreligga

vid det förhållande, att dels ifrågavarande värdepapper måste

anses vara särskilt bärkraftiga skatteobjekt dels ock desamma först

under de senare åren torde hava i någon större myckenhet inkommit

i landet, anser sig statskontoret ej böra tillstyrka meddelande av en

sådan bestämmelse.

Vad nu anförts angående utländska aktier lärer också i tillämpliga

delar böra gälla beträffande lottbrev i utländska bolag, som driva

bankrörelse och i utländska kommanditbolag. Däremot torde interimsbevis

och int erim skvitto å utländska aktier eller lottbrev icke förekomma

i sådan omfattning, att stämpelplikt för dylika handlingar synes

böra stadgas.

De ändringar i stämpelförordningen, som bliva en följd av den

av statskontoret intagna ståndpunkten, skulle således bliva följande:

§ 8.

Rubriken aktiebrev.

Närmast efter första stycket, »aktiebrev---beloppet» in
föres

ett stycke, så lydande:

»Aktiebrev i utländskt aktiebolag skall, innan det härstädes belånas, förpjes

eller på vad sätt det vara må överlåtes, förses med stämpel av 10 öre för

varje fulla 10 kronor av det belopp, varå den i brevet avsedda aktie lyder, eller,

om brevet utfärdats å två eller flera aktier, av det belopp, varå aktierna sammanlagt

lyda.»

Sista stycket under rubriken torde för tydlighetens skull böra

erhålla följande lydelse:

»För inländskt aktiebrevs behöriga stämpelbeläggning — — — ledamöter.»

Rubriken lottbrev.

Närmast efter första stycket, »Lottbrev — — — beloppet» införes

ett stycke av följande lydelse:

»Lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i utländskt bolag, som driver

bankrörelse, så ock i utländskt kommanditbolag skall, innan det härstädes belånas,

försäljes eller på vad sätt det vara må överlåtes, förses med stämpel av 10 öre

för varje fulla 10 kronor av det belopp, varå den i brevet avsedda lott eller andel

lyder, eller, om brevet eller beviset utfärdats å två eller flera lotter eller andelar,

av det belopp, varå lotterna eller andelarna sammanlagt lyda.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 280. ''21

Näst sista stycket:

»För den behöriga .stämpelbeläggningen av inländskt lottbrev —

ledamöter.»

§ 47 mom. 2.

»Åsidosätter — — — utfärdas av inländskt aktiebolag — — — tjugufem

kronor.

Till enahanda ansvar är den förfallen, som belånar, försäljer eller på vad

sätt det vara må överlåter aktiebrev i utländskt aktiebolag eller lottbrev, andelsbevis

eller delaktighetsbevis i utländskt bolag, som driver bankrörelse, så ock i utländskt

kommanditbolag, utan att handlingen är försedd med i § 8 föreskriven

stämpel.»

0

Lika med motionären vid 1917 års riksdag finner jag rättvisan

kräva, att hit till landet införda utländska aktier och därmed jämförliga

handlingar icke förbliva fria från stämpelbeskattning. Vid

inom utrikesdepartementet verkställd utredning av frågan, huruvida

gällande traktater med främmande makter eller andra utrikespolitiska

hänsyn kunde anses lägga hinder i vägen för införandet av dylik

.stämpelskatt, har befunnits, att så icke torde vara förhållandet, därest

skatten drabbade från alla länder inkommande värdehandlingar av

ifrågavarande slag lika samt värdehandlingarna icke rönte en ogynnsammare

behandling än motsvarande svenska.

Med avseende å beloppet av den stämpelavgift, som bör uttagas,

synes det mig lämpligast, att utländska värdehandlingar av ifrågavarande

slag jämställas med motsvarande inhemska. Såsom från utrikesdepartementet

framhållits, torde någon strängare beskattning icke böra ifrågakomma,

men anledning finnes ej heller att ställa de ifrågavarande

utländska värdehandlingarna gynnsammare än de svenska. I detta

.sammanhang kan ju erinras om, att utländska obligationer beskattas

lika med de obligationer, som utfärdas här i riket, samt att förordningen

den 6 november 1908 angående eu särskild stämpelavgift vid

köp och byte av fondpapper i fråga om stämpelavgiftens storlek icke

gör skillnad mellan inländska och utländska så kallade fondpapper.

Skyldighet att utgöra den ifrågasatta stämpelavgiften synes, i

likhet med vad redan finnes stadgat för obligationer och i överensstämmelse

med vad statskontoret föreslagit, böra göras beroende av,

att den utländska värdehandlingen härstädes belånas, försäljes eller

eljest överlåtes. Visserligen kan det ifrågasättas, att då aktiebrev,

lottbrev, andelsbevis och delaktighetsbevis i inländska företag skola

förses med stämpel före utgivandet^ skyldighet att utgöra stämpelavgift

Departe

ments
chefwn.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

för motsvarande utländska värdehandlingar borde inträda redan i och

med dessas införande i riket. En bestämmelse i sådan riktning torde

emellertid ur kontrollsynpunkt vara omöjlig.

Beträffande frågan om övergångsbestämmelser vid införandet av

den nya beskattningen, kan jag icke dela statskontorets uppfattning.

Statskontoret har ansett, att allenast de utländska aktier, vilka inkommit

före den inländska aktiestämpelns införande, borde vara fria

från beskattning; och har statskontoret, då något tillförlitligt sätt

icke funnes för att ådagalägga tiden för aktiernas införande här i

landet, förmenat, att några övergångsbestämmelser av antydd art till

beredande av lättnad i stämpelplikten icke kunde meddelas. Då emellertid

den nu ifrågasatta skatten är avsedd att utgöra en motsvarighet

till emissionsstämpeln å aktiebrev, lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis

i inländska bolag, lärer skatten rättvisligen ej heller böra

göras strängare än en dylik emissionsstämpelavgift; och att giva retroaktiv

verkan åt en sådan torde ej kunna ifrågasättas. En stämpelavgift

å till riket redan inkomna utländska aktiebrev och därmed

jämställda handlingar skulle orättvist drabba dem, som redan placerat

sina penningar i dylika värdehandlingar. Jag anser alltså, att frihet

från stämpelavgift bör äga rum i fråga om sådan handling, som före

ikraftträdandet av en blivande förordning inkommit hit till riket.

Emellertid måste det åligga vederbörande innehavare av handlingen

att styrka, det densamma inkommit före lagens ikraftträdande. Detta

synes lämpligen kunna ske därigenom, att handlingen uppvisas inför

magistrat i stad. Det lärer ej böra tillåtas valfrihet emellan olika

slags bevisning i förevarande avseende.

I övrigt har i det av statskontoret avlåtna förslaget till lagtext

vidtagits den redaktionella ändringen, att i detsamma inryckts en hänvisning

till 16 § rörande beräkning av utländskt aktie- eller lottbrevs

värde, varjämte bestämmelsen om när aktiebrev är att anse

såsom utgivet blivit, såsom endast avseende aktiebrev i inländska bolag,

inflyttat i första stycket under ifrågavarande rubrik. Föreslagna stadgandet

i 47 § har förtydligats.

Något material för bedömande av vilket belopp, som kan väntas

komma att tillföras statsverket genom den ifrågasatta beskattningen

av aktier och lottbrev i utländska bolag, finnes icke. Vid sådant förhållande

har jag ansett mig, åtminstone för det närvarande, icke böra

på grund av den nu föreslagna stämpelskatten ifrågasätta någon ändring

i inkomstberäkningen i den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behov under år 1919 eller i

propositionen angående tilläggsstat för år 1918.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj ds nåd. proposition Nr 280. 23

De föreslagna ändringarna i 1914 års förordning torde emellertid

påkalla jämväl vissa ändringar i förordningen den 6 november

1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

Sålunda synes mig konsekvensen fordra, att begreppet fondpapper

utvidgas att omfatta alla de slag av handlingar, vilka nu gjorts

till föremål för beskattning. Då det förslag, som ligger till grund för

1908 års förordning, den 6 mars 1908 anmäldes inför Kungl. Maj:t,

yttrade dåvarande chefen för finansdepartementet, att den ifrågasatta

skatten »skulle omfatta ej blott aktier i inländska och utländska

aktiebolag och lottbrev i inländska solidariska bankbolag utan även

• obligationer, d. v. s. alla fondpapper». Visserligen torde andra utländska

värdehandlingar än aktier eller obligationer endast i ringa

mängd förekomma inom landet, men då sådana handlingar av statskontoret

ansetts böra upptagas under rubriken lottbrev, torde de, såsom

ovan framhållits, jämväl böra inbegripas under bestämmelserna i

1908 års förordning. Därigenom åstadkommes även ett underlättande

av kontrollen över fullgörandet av en stämpelbeläggning enligt 1914

års förordning. Den av mig avsedda ändringen i 1908 års förordning

synes _ mig kunna åvägabringas lämpligast på det sätt, att de i 1 §

upptagna värdehandlingar uppräknas utan angivande av åtskillnad

mellan inländska eller utländska handlingar.

Vidare torde en ändring böra vidtagas i 3 § tredje momentet e)

i sistnämnda förordning, i det att där stadgade befrielse från stämpelplikt

i fråga om obligation vid sådan överlåtelse, då enligt förordningen

angående stämpelavgiften obligationen skall före överlåtelsen förses med

särskild stämpel, jämväl torde böra utsträckas till att avse de utländska

värdehandlingar, vilka genom de ifrågasatta ändringarna i 1914 års

förordning skulle göras till föremål för beskattning. Skälen till en befrielse

från stämpelplikt äro för båda fallen desamma. Den föreslagna

nya stämpelavgiften är att jämställa med en emissionsstämpel och den

överlåtelse, då berörda stämpelavgift skall utgöras, är alltså att anse

såsom ett slags första utgivande av vederbörande handling; vid en

sådan överlåtelse bör icke därjämte en omsättningsskatt enligt 1908

års förordning utkrävas.

Stämpelbeläggningen av interimsbevis och interimskvitton.

1 detta sammanhang bör redogöras för en annan i riksdagens

skrivelse berörd fråga, som avser tillsynen över utgörandet av stämpel
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

avgiften vid utfärdande av interimsbevis och interimskvitton å aktieeller

lottbrev.

Enligt förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

skulle promess å aktiebrev eller å lottbrev stämpelbeläggas

lika med sådana brev. \ 27 § stadgades vidare, att då aktiebrev,

lottbrev, promesser, andelsbevis, delaktighetsbevis eller obligationer

skulle förses med stämpel, detta skulle äga rum sålunda, att stämpling

av blanketterna till dylika handlingar skulle ske genom generalpoststyrelsens

försorg.

På Kungl. Maj:ts därom framställda förslag uteslöt 1917 års riksdag

ur stämpelförordningen rubriken »promess» å aktiebrev och lottbrev

och införde i stället stämpelplikt för interimsbevis och interimskvitto

å dylika handlingar. Då till följd härav jämväl ur § 27 uteslöts

»promess», upptogs emellertid icke i dess ställe interimsbevis och

interimskvitto.

Rörande nämnda författningsändringar är nu att omnämna följande:

I en den 28 september 1915 till finansdepartementet inkommen

underdånig skrivelse hade Svenska bankföreningen, under framhållande

av vissa svårigheter, som vore förknippade med ovanberörda bestämmelser

i 27 §, i vad de avsåge promesser, föreslagit att, därest ett

bolag vid emission av aktier hos generalpoststyrelsen antingen nedsatte

sammanlagda beloppet av de stämplar, som erfordrades för de nya

akiebreven, eller ock för samma belopp ställde av generalpoststyrelsen

godkänd säkerhet, bolaget skulle äga utfärda promesser och interimsbevis

utan att låta stämpelbelägga dessa.

Generalpoststyrelsen, statskontoret samt patent- och registreringsverket

hördes i anledning av nämnda framställning.

Generalpoststyrelsen framhöll i utlåtande den 29 februari 1916,

att den iunnit de olägenheter, som kunde uppstå vid tillämpningen av

stämpelförordningens bestämmelser om stämpelbeläggning av promesser,

vara av den betydenhet, att de borde föranleda en ändring i sagda

förordning. Däremot hade den föreslagna bestämmelsen om rätt att

ställa säkerhet hos styrelsen väckt betänkligheter. Styrelsen föreslog

i stället vissa grunder, enligt vilka i fall, där framställning i sådant

syfte gjordes, avvikelse skulle kunna medgivas från vad eljest vore

stadgat beträffande stämpelbeläggning av de i 27 § angivna handlingar.

Enligt nämnda grunder skulle styrelsen äga att, på därom

gjord framställning, fastställa det belopp, vartill stämplarna å vissa

uppgivna aktier eller lottbrev borde beräknas, samt därefter, sedan detta

belopp inbetalts kontant eller medelst av vederbörligen erkänd bank

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Majds nåd. proposition Nr 230. 25

utfärdat depositionsbevis, lämna tillstånd till utgivande av stämpelfria

promesser och interimsbevis å ifrågavarande aktier eller lottbrev. I

sammanhang med sålunda lämnat medgivande borde föreskrivas tid,

inom vilken aktiebreven eller lottbreven skulle för stämpelbeläggning

insändas till styrelsen, och borde stadgande om ansvar för åsidosättande

av vad sålunda i ena eller andra avseendet bleve föreskrivet införas

i stämpelförordningen.

Statskontoret förklarade sig i utlåtande den 28 september 191b

kunna för sin del biträda generalpoststyrelsens förslag; dock med den

erinran, att föreskrift boi‘de meddelas, att det skulle tillkomma generalpoststyrelsen

att ej mindre bestämma den tid, inom vilken aktiebreven

eller lottbreven skulle hos styrelsen företes för stämpel beläggning-, än

även övervaka, att i den mån, stämpling ägde rum, däremot svarande

del av inbetalda eller deponerade medel ofördröjligen bleve omförd

till statsmedlen.

Slutligen avgav patent- och registreringsverket den 14 februari

1917 utlåtande. Ämbetsverket uttalade däri, bland annat, att de föreslagna

åtgärderna visserligen torde vara ägnade att avhjälpa de av

bankföreningen påpekade svårigheter, som enligt gällande bestämmelser

kunde uppstå vid aktieemissioner, men att, så länge någon lagstadgad

skyldighet att inom viss tid utgiva aktiebrev icke funnes, förhållandena

i sin helhet ej kunde på ett tillfredsställande sätt ordnas. Även om,

på sätt föreslagits, stämpelbelopp blivit antingen i penningar eller i

depositionsbevis hos generalpoststyrelsen nedsatt, kunde det inträffa, att

vederbörande aldrig utfärdade aktiebrev. För att framtvinga detta hade

föreslagits, att anmälan om stämpling av aktier skulle ske hos generalpoststyrelsen

inom viss tid med ansvarspåföljd för uraktlåtenhet härav;

och skulle enligt statskontorets förslag det tillkomma generalpoststyrelsen

att bestämma denna tid. Att i flertalet fall det åsyftade

målet härigenom skulle nås, ville patent- och registreringsverket icke

förneka. Huru emellertid den tidpunkt, från vilken nämnda tidsfrist

borde löpa, skulle bestämmas, därom hade ämbetsverken icke yttrat sig.

Enligt patent- och registreringsverkets åsikt borde denna tidpunkt

ställas i bestämd relation till vissa stadganden i aktiebolagslagen. Med

en utan hänsyn härtill fastställd tidsfrist kunde fall inträffa, då vederbörande

vid fristens utgång icke ens finge utgiva aktiebrev. En straffbestämmelse

för underlåten anmälan kunde därför icke göras ovillkorlig.

Patent- och registreringsverket hölle för sin del före, att det lämpligaste

sättet att tillgodose såväl det allmänna som det enskilda intresset

vore, att i aktiebolagslagen infördes ett stadgande om skyldighet för

Bihang Ull riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 204 käft. (Nr 230.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

aktiebolag att under vissa i lagen angivna förutsättningar inom viss

tid utgiva aktiebrev jämte sträng ansvarspåföljd för uraktlåtenhet härutinnan.

Härigenom bleve varje bestämmelse om stämpelbeläggning av

promesser och interimsbevis överflödig.

En ledamot av patent- och registreringsverket anmälde emellertid

sin reservation mot ämbetsverkets utlåtande under framhållande av.

att han ansåge, att författningsändringar i vidare mån, än vad generalpoststyrelsen

och statskontoret föreslagit i stämpelförordningen, icke

borde ifrågasättas för ordnande av förevarande angelägenhet.

Då ärendet den 9 mars 1917 förekom till behandling i statsrådet,

framhöll dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten

de skäl, som talade för, att promesserna borde uteslutas ur förteckningen

över stämpelpliktiga handlingar och ersättas med interimsbevis

och interimskvitto, varefter departementschefen vidare anförde:

»Oavsett de skäl, som sålunda angivits för att ur stämpelförordningen

helt utesluta promesserna, hava, vad 27 § angår, särskilda

grunder föranlett deras undantagande från denna paragrafs speciella

stadganden. Då dessa grunder jämväl äga sin giltighet beträffande

interimsbevisen och interimskvittona, vilka nu .föreslagits skola träda

i promessernas ställe, tillåter jag mig något beröra denna fråga. Den

i 27 § stämpelförordningen stadgade skyldighet att låta stämpling av

aktiebrev, lottbrev, promesser m. fl. handlingar av likartad natur alltid

verkställas genom generalpoststyrelsens försorg har, vad beträffar

promesser, visat sig i praktiken medföra så gott som oöverstigliga

svårigheter. Promesser, likasom interimsbevis, kunna icke på förhand

stämpelbeläggas eller åsättas stämplingsbevis, avseende visst belopp,

enär det icke blir känt, huru de skola stämpelbeläggas, förr än just

vid det tillfälle, då de skola utgivas, d. v. s. sedan aktie- eller lottägaren

verkställt betalning; det ligger nämligen i hans makt att inom

vissa gränser i eu eller flera omgångar betala större eller mindre del

av det belopp, han skall erlägga för aktien eller lotten. Den apparat,

varmed stämpling hos generalpoststyrelsen verkställes, är icke anordnad

för stämpling av enstaka handlingar, utan kan med fördel användas

endast för stämpling på eu gång av ett större antal handlingar, vilka

alla skola åsättas stämpel till samma belopp. Genom dessa förhållanden

hava stora svårigheter uppstått såväl för de avgiftspliktiga bolagen

som för generalpoststyrelsen, och förslag hava framställts om ändrade

bestämmelser, åsyftande en mera lämplig ordning för ifrågavarande

stämplings verkställande. Då emellertid dessa förslag ännu icke kunnat

underkastas tillräckligt noggrann prövning och det är av vikt, att de

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kuntjl. Maj:ts nåd. proposition Nr 2H0.

Övriga förslag'' till ändringar i stämpelförordningen, som jag nyss berört,

*å snart ske kan överlämnas till riksdagens prövning, böra åtminstone

redan nu promesserna avskiljas från den grupp av handlingar, som

skola stämplas i den i 27 § angivna ordning, frånsett de skäl, som

eljes, enligt vad ovan sagts, tala för deras uteslutande ur förordningen

i allmänhet. Härigenom torde den mest påtagliga olägenheten av nu

gällande bestämmelser kunna på ett enkelt sätt avlägsnas, utan att

någon nämnvärd fara för beskattningsbestämmelsernas kringgående

torde behöva uppstå. Jag föreställer mig nämligen, att då generalpoststyrelsens

åliggande att ombesörja aktie- och lottbrevens stämpling

fortfarande bibehålies och nämnda styrelse har att fastställa det belopp,

med-vilket stämpel skall utgöras, generalpoststyrelsen icke torde medgiva

något avdrag vid stämpelberäkningen för stämpelbeläggning å

interimsbevis eller interimskvitto, utan att hava förvissat sig om, att

dylik beläggning i verkligheten ägt rum. Det ligger i sakens natur,

att då i förordningen interimsbevis och interimskvitton träda i promessernas

ställe, 27 § ej heller bör omfatta dem; vad nyss sagts om

de med där stadgade förfarande förbundna olägenheter i fråga om

promesserna, äger sin fulla giltighet även beträffande nämnda andra

handlingar.»

Sedan inom bevillningsutskottet, dit propositionen remitterats,

ifrågasatts viss ändring av Kung], Maj:ts förslag i förevarande del,

inhämtades i vederbörlig ordning yttrande från generalpoststyrelsen,

som däri förmenade, att viss olägenhet kunde tänkas uppstå, därest

det förslag till lösande av frågan om stämpelbeläggning av interimsbevis,

som innefattades i Kungl. Maj:ts proposition, bleve genomfört.

I anslutning härtill anförde styrelsen: »Enligt den avfattning, stämpelförordningens

8 och 27 §§ fått i detta förslag, skulle utgivare av aktiebrev

själv äga stämpelbelägga interimsbevis (interimskvitto), vilken

stämpelbeläggning skulle gälla även för det aktiebrev (lottbrev etc.),

mot vilket interimsbeviset sedermera utbyttes. Detta förfaringssätt

skulle i de sannolikt mycket ofta förekommande fall, då interimsbevisen

utbytas mot aktiebrev, lydande å samma belopp som bevisen,

innebära, att de belopp, varmed stämpel skulle utgöras å sagda aktiebrev,

bleve helt undandragna generalpoststyrelsens prövning och sålunda

icke ''bleve av generalpoststyrelsen fastställda på sätt i stämpelförordningens

27 § föreskrives, alldenstund, enligt förordningens 8 §,

vederbörande bolags styrelse är berättigad att själv förse aktiebreven

med påskrift om anledningen därtill, att desamma ej försetts med

stämpel. Endast i de fall, då aktiebrev komme att lyda på högre belopp

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

än interimsbevisen och fördenskull finge beläggas med fyllnadsstämpel,

skulle stämpelbeloppet komma att fastställas av generalpoststyrelsen.

I dylika fall kunde emellertid eu del olägenheter tänkas uppstå för

aktieutgivarna. Generalpoststyrelsen torde nämligen för att kunna

medgiva avdrag vid stämpelberäkningen böra kontrollera stämpelbeläggningen

å de interimsbevis, mot vilka aktiebreven skulle utbytas.

För detta ändamål måste interimsbevisen företes hos generalpoststyrelsen

i samband med aktiebrevens ingivande för stämpelbeläggning. Vid

större aktieemissioner torde det bliva förenat med kanske ej så oväsentliga

svårigheter för bolaget att insamla samtliga interimsbevis, därvid,

då aktiebrev ej finge omedelbart lämnas i utbyte, särskilda erkännanden

å interimsbevisens återställande förmodligen finge lämnas i utbyte.

Härtill komme, att granskningen hos generalpoststyrelsen av stämpelbeläggningen

å stora poster interimsbevis av olika valörer och hänförande

sig till skilda inbetalningsterminer givetvis bleve förenad med

tidsutdräkt. Vid nu anförda förhållanden anser generalpoststyrelsen sig

icke kunna förorda, att aktieutgivare berättigas att själv stämpelbelägga

interimsbevis, utan skulle styrelsen för sin del vilja föreslå, att de bestämmelser

i stämpelförordningen, som gälla interimsbevis (interim skvitto),

finge ungefärligen följande innehåll:

Utgivare av aktiebrev (lottbrev etc.), vilken ämnade utfärda

interimsbevis (interimskvitto) å samtliga i viss emission ingående aktier

eller del därav, skulle hava att hos generalpoststyrelsen skriftligen

göra anmälen i ärendet med bifogande av uppgift å det sammanlagda

aktiebelopp, beträffande vilket interimsbevis skulle utfärdas. Generalpoststyrelsen

hade därefter att fastställa det belopp, varmed stämpel

skulle utgöras, och. sedan det erforderliga beloppet blivit inbetalt till

styrelsen, meddela tillstånd till utfärdande av interimsbevis, vilka sålunda

icke skulle i något fall behöva beläggas med stämpel. Vederbörande

bolagsstyrelse hade att med angivande av datum å generalpoststyrelsens

beslut i ärendet förse interimsbevis med anteckning om,

att tillstånd till interimsbevisens utsläppande erhållits. Den, som av

generalpoststyrelsen meddelats tillstånd av nyssnämnda slag, skulle vara

skyldig att, inom två månader efter det full betalning för tecknad

aktie skolat erläggas, till generalpoststyrelsen för stämpelbeläggning

avlämna samtliga de aktiebrev, som svarade mot de på grund av tillståndet

utfärdade interimsbevisen. Skulle avlämnandet av aktiebreven

icke ske inom fastställd tid, borde på generalpoststyrelsen ankomma

att förelägga den försumlige att, vid äventyr av lämpligt vite, inom

av styrelsen fastställd tid inkomma med aktiebreven, ävensom att, i

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 2HO. 29

förekommande fall, ålägga den försumlige att utgiva vite, som försuttits.

»

T skrivelsen den 5 juni 1917 anförde riksdagen: »Generalpoststyrelsens

ovannämnda utlåtande har synts riksdagen ådagalägga, att den

av Eders Kungl. Maj:t nu föreslagna anordningen beträffande stämpelbeläggning

av interimsbevis icke är i allo tillfredsställande. Då föredragande

chefen för finansdepartementet emellertid uttryckligen betecknat

nämnda anordning såsom en provisorisk lösning av frågan, torde

riksdagen kunna uttala sin förvissning därom, att Eders Kungl. Maj:t

skall, efter verkställd ytterligare utredning i ämnet, till nästkommande

års riksdag avlåta förslag till de ändringar i vad som nu föreslagits,

till vilka utredningen kan giva anledning.»

Sedan statskontoret uti sitt nu infordrade utlåtande redogjort

för frågans läge, yttrar statskontoret vidare: »För egen del får stats
kontoret

anföra, att de av generalpoststyrelsen framhållna olägenheterna

vid den enligt nu gällande bestämmelser utgivare av aktiebrev medgivna

rätt att själva stämpelbelägga interimsbevisen, särskilt svårigheten

att kontrollera att behörig sådan stämpelbeläggning ägt rum, synas

vara av den beskaffenhet, att annan utväg för undvikande av de svårigheter,

som voro förenade med det förutvarande sättet för stämpelbeläggning

av promesser eller interimsbevis, torde böra anlitas. I sådant

avseende bär generalpos.tstyrelsen, såsom ovan erinrats, redan den 29

februari 1916 framlagt förslag till bestämmelser, vilka statskontoret i

ett föregående underdånigt utlåtande i ärendet förklarat sig kunna biträda.

Det av styrelsen i dess ovanberörda yttrande till bevillningsutskottet

avgivna förslaget är till sina huvudgrunder överensstämmande

med det föregående. De båda förslagen skilja sig dock därutinnan,

att enligt det förra det syntes vara avsett, att vederbörande aktieutgivare

skulle äga rätt att välja mellan den i de ifrågasatta bestämmelserna

angivna utvägen att i förväg inbetala stämpelbeloppet för de

interimsbevisen motsvarande aktiebreven och det i § 27 förut föreskrivna

sättet att låta stämpelbelägga själva interimsbevisen hos generalpoststyrelsen.

under det att föreskrifterna i det senare förslaget äro avsedda

att tillämpas utan någon sådan valfrihet och stämpelbeläggning av

interimsbevis sålunda icke vidare förekomma. Dessutom har det i det

senare förslaget, dels i enlighet med vad statskontoret i sitt ovanberörda

utlåtande därom erinrat, stadgats viss tid — två månader efter

det full betalning för tecknad aktie skolat erläggas — inom vilken

aktiebreven skola för stämpelbeläggning avlämnas till generalpoststyrelsen,

dels ock inrymts rätt för styrelsen att förelägga och utdöma

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

vite föi’ försummelse härutinnan. Då det måste anses såsom eu avgjord

fördel, att interimsbevisen icke under några omständigheter behöva

stämpelbeläggas, och statskontoret icke i övrigt har något att erinra

mot de i det senare förslaget gjorda tilläggen, finner sig statskontoret

fortfarande böra biträda den av generalpoststyrelsen intagna ståndpunkten

i frågan. Endast i fråga om det föreslagna bemyndigandet

för styrelsen att, sedan erforderligt stämpelbelopp blivit inbetalt, ''meddela

tillstånd till utfärdande av interimsbevis’ vill statskontoret erinra,

att då rätten till utfärdande av sådant bevis grundar sig på en bestämmelse

i allmän lag — § 27 i aktiebolagslagen — och denna rätt

således icke kan göras beroende av medgivande från någon myndighet,

den av styrelsen utfärdade handlingen icke bör avse tillstånd till utgivande

av interimsbevis utan allenast bevis om, att behörig betalning

för den stämpel, som belöper på de interimsbevisen motsvarande aktier,

blivit erlagd, varefter vederbörande skola äga att, efter anteckning å

interimsbevisen om styrelsens erkännande av den erlagda betalningen

och datum härför, utsläppa desamma.

Såsom ovan erinrats, har patent- och registreringsverket, med

utgångspunkt från svårigheten att, då någon viss tid, inom vilken

aktiebrev skola utfärdas, icke är stadgad, framtvinga deras ingivande

till generalpoststyrelsen, till rådande av hot på denna olägenhet framlagt

förslag till bestämmelse i aktiebolagslagen om sådan tid samt till

åtskilliga andra härav föranledda ändringar i samma lag. Beträffande

detta förslag vill statskontoret framhålla, att, om än dess utgångspunkt

må vara teoretiskt riktig, det likväl, såsom även i patent- och registreringsverkets

utlåtande antydes. ytterst sällan torde förekomma fall,

där icke de av generalpoststyrelsen föreslagna bestämmelserna om

aktiernas ingivande till styrelsen skola visat sig fullt effektiva och att

således patent- och registreringsverkets förslag ur nu ifrågavarande

synpunkt icke torde kunna anses betingat av något praktiskt behov.

För övrigt bör märkas, att de av sistnämnda ämbetsverk föreslagna

lagändringarne givetvis icke kunna bedömas enbart med hänsyn till

stämpelfrågan utan först och främst måste betraktas såsom ett led i

aktiebolagslagstiftningen. Om och i vad mån ämbetsverkets förslag,

sett ur sistnämda synpunkt, lämpligen kan och bör låta sig genomföras,

därom är statskontoret icke i tillfälle att uttala något omdöme. Under

alla omständigheter synes frågan härom behöva göras till föremål för

afredning.

Då statskontoret sålunda anser, att generalpoststyrelsens senare

förslag till bestämmelse i § 27 av stämpelförordningen för närvarande

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj ds nåd. proposition Nr 230. 31

bör kunna godtagas, vill statskontoret erinra om de ändringar i övrigt

i nämnda förordning, som synas böra bli en följd härav.»

I statskontorets utlåtande påpekas därefter vissa av generalpoststyrelsens

förslag föranledda ändringar i andra delar av stämpelförordningen,

vilka ändringar emellertid äro av rent redaktionell natur och

för vilka icke torde i detta sammanhang behöva närmare redogöras.

Det av generalpoststyrelsen framlagda och av statskontoret biträdda Departementsförslaget

synes mig innebära en tillfredsställande lösning av förevarande ''hef*nfråga.

Jag har därför låtit inom finansdepartementet upprätta förslag

till bestämmelser i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med generalpoststyrelsens

hemställan. I anledning av vad statskontoret därom

erinrat, har emellertid därvid åt 27 § givits en något annan avfattning

än vad generalpoststyrelsen föreslagit, varjämte jag ansett det lämpligast,

att domstol prövar frågan, huruvida vite för underlåtenhet att

avlämna aktiebrev för stämpelbeläggning bör föreläggas eller utdömas.

Under rubrikerna aktiebrev och lottbrev ha uteslutits de stycken, som

handla om stämpelbeläggning av interimsbevis och interimskvitton, varjämte

under rubrikerna interimsbevis och interimskvitton upptagits

hänvisning till .27 §. I 20 § har 2 mom. uteslutits såsom överflödigt,

i följd varav även redaktionella ändringar måst vidtagas i 21 och 36 §§,

som innehålla hänvisningar till 20 §. Slutligen ha i 47 § införts

ansvarsbestämmelser, för vilkas innehåll icke torde erfordras särskild

redogörelse.

Bäntestämpeln å sparkasse- och därmed likartade räkningar.

Vid 1917 års riksdag beslöts en omläggning av den förutvarande

kapitalstämpeln å vissa bankräkningar till en räntestämpel. Därvid

utsträcktes stämpelskyldigheten jämväl till vissa bankräkningar, vilka

förut icke drabbats av stämpel, däribland sparkasseräkning eller

därmed likartad räkning hos bank, annan kreditinrättning, sparbank

eller bankir. Beträffande sådan räkning stadgades, att den skulle draga

en stämpel av 10 öre för varje fulla 10 kronor av räntebeloppet; dock

att frihet från stämpel finge äga rum, om beloppet av den ränta, som

under ett kalenderår tillgodofördes insättare, vare sig medlen innestått

hela året eller blott en del därav, icke uppginge till, i fråga om medel,

som innestode i sparbank, 100 kronor och, i fråga om medel, som innestode

å sparkasseräkning hos bank, annan kreditinrättning eller bankir,

50 kronor.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Klingl. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

Då 1917 års riksdag genom skrivelsen den 5 juni 1917 meddelade

titt beslut i denna del, anförde riksdagen tillika: »Vid behandlingen

av frågan om räntestämpeln har inom riksdagen uttalats önskvärdheten

därav, att insättningar å sparkasseräkning i sådan centralkassa för

jordbrukskredit, som omtalas i lagen den 18 juni 1915, innefattande

vissa bestämmelser om centralkassor för jordbrukskredit, ävensom insättningar

å liknande räkning i andra kooperativa kassor icke måtte

drabbas av räntestämpel i större utsträckning än insättningar i sparbank.

Riksdagen, som icke varit i tillfälle att underkasta detta spörsmål

den närmare undersökning, det säkerligen tarvar, bär emellertid

ansett sig böra hos Eders Kungl. Maj:t anhålla, att Eders Kungl. Maj:t

ville taga frågan i övervägande och, om förhållandena därtill föranleda,

förelägga riksdagen förslag till särskilda bestämmelser i ämnet.»

Statskontoret anför uti sitt utlåtande:

»Beträffande förevarande fråga torde först böra erinras därom,

att någon uttrycklig rätt för ekonomiska föreningar i allmänhet, vartill

de av riksdagen omförmälda kooperativa kassor äro att hänföra,

att bedriva inlåningsrörelse på sparkasseräkning icke är i lagen angående

sådana föreningar den 22 juni 1911 medgiven. Vid antagande av nu

gällande lag om bankrörelse yttrade emellertid 1911 års riksdag beträffande

Eders Kungl. Maj:ts förslag, att med bankrörelse skulle förstås

sådan verksamhet, i vilken inginge inlåning på räkning, som av bank

allmänneligen begagnades, att härigenom skulle förbjudas, bland annat,

den sparkasserörelse, som av kooperativa föreningar öppnats i skilda

delar av landet, även så vitt denna rörelse avsåge inlåning från egna

medlemmar. Någon anledning att vidtaga åtgärder, varigenom dylik

rörelse skulle komma att hämmas, syntes riksdagen icke förefinnas.

Nyttan och betydelsen av berörda verksamhet torde nämligen icke

kunna förnekas. Riksdagen beslöt därför, att den i banklagen avsedda

inlåningsrörelse skulle avse inlåning från allmänheten. På grund härav

anse sig de ekonomiska föreningarna oförhindrade att allt fortfarande

bedriva sparkasserörelse för egna medlemmar; och förekommer sådan

rörelse, enligt vad statskontoret har sig bekant, i ganska stor omfattning.

I avseende å de särskilda slag av ekonomiska föreningar, som

benämnas jordbrukskassa och centralkassa för jordbrukskredit, förekommer,

vad den förstnämnda beträffar, ej heller något uttryckligd

»tadgande om rätt för kassan att driva nu ifrågavarande rörelse, men

i § 10 mom. 4 av nådiga kungörelsen angående godkännande från det

allmännas sida av vissa jordbrukskassor den 18 juni 1915 förutsättes i

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 230.

bestämmelserna om disposition av årsvinsten, att kassan under året

drivit sparkasserörelse; ocdi vidkommande centralkassorna år i § 2 av

lagen angående sådana kassor den 18 juni 1915 stadgat, att Konungen

kan giva kassan tillstånd att från allmänheten mottaga insättningar å

sparkasseräkning.

Beträffande frågan om och i vad mån sparkasseräkningarna i

ovan angivna föreningar och kassor äro underkastade den nya räntestämpeln,

är det, vad jordbrukskassorna och centralkassorna vidkommer,

med hänsyn till deras ändamål tydligt, att de äro sådana kreditinrättningar,

som avses i bestämmelsen under rubriken »sparkasseräkning»

i stämpelförordningen. I fråga om övriga ekonomiska föreningar däremot

lärer det — då i lagen den 22 juni 1911 deras ändamål angives

vara att främja medlemmarnas ekonomiska intresse genom att anskaffa

livsmedel åt medlemmarna eller avsätta alster av medlemmarnas verksamhet

eller bereda bostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån åt

medlemmarna eller idka annan ekonomisk verksamhet — kunna råda

en viss tvekan, huruvida en särskild förenings ändamål är sådant, att

föreningen kan betecknas såsom kreditinrättning. Av riksdagens först

här ovan återgivna uttalande i nu förevarande fråga lärer emellertid

få anses framgå, att riksdagens avsikt varit, att samtliga ekonomiska

föreningar, som driva sparkasserörelse, skola vara underkastade bestämmelsen

om räntestämpel och otvivelaktigt synes även vara, att en sådan

tolkning av stadgandet står i god överensstämmelse med ändamålet

med räntestämpelns införande — att på möjligast effektiva sätt med

stämpelbeskattning träffa det uppsamlade kapitalet. Statskontoret har

också i ett särskilt fall vid lämnande av begärd upplysning jämlikt

nådiga förordningen den 22 juni 1911, huruvida och på vad sätt stämpelbeläggning

skulle äga rum vid sparkasseräkning hos en förening, beträffande

vilken det kunde anses tvivelaktigt, om den vore en kreditinrättning,

förklarat, att räntestämpel skulle utgå såsom för sparkasseräkning

hos bank, annan kreditinrättning eller bankir.

Vidkommande den grund, efter vilken stämpeln skall beräknas,

kan densamma med bestämmelsens nuvarande formulering icke vara

annan än den av statskontoret i ovanberörda särskilda fall angivna,

det vill säga den, där ett belopp av högst 50 kronor är stämpelfritt.

Såsom sparbank kan nändigen en ekonomisk förening under inga omständigheter

betraktas. Riksdagen har nu uttalat sig för att insättningar

å sparkasseräkning i ifrågavarande föreningar och kassor icke

må drabbas av räntestämpel i större utsträckning än insättningar i

sparbank. Denna riksdagens åsikt synes hava goda skäl för sig. De

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 201 käft. . (Nr 230 .) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

34 Kung].. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

ändamål, som nämnda sammanslutningar avse att befrämja, måste anses

behjärtansvärda, och riksdagen har också förut, såsom ovan erinrats,

framhållit, att nyttan och betydelsen av deras verksamhet icke torde

kunna förnekas. Med hänsyn härtill och då givetvis en lättnad i

villkoren för den av dem bedrivna sparkasserörelsen i sin män bidrager

till att befrämja deras ändamål, vill statskontoret för sin del tillstyrka,

att den av riksdagen förordade förmånen i avseende å räntestämpeln

varder de ekonomiska föreningarna och kassorna beredd. Något nämnvärt

inflytande å beloppet av statsverkets inkomst av denna stämpel

torde en sådan åtgärd icke komma att utöva. I det vid Eders Kungl,

Maj:ts proposition i ämnet den 9 mars 1917 fogade statsrådsprotokollet

över finansärenden samma dag beräknas statsverkets merinkomst av

kapitalstämpelns omläggning till räntestämpel till i runt tal 800,000

kronor. I detta belopp ingår emellertid endast avkastningen från

solidariska banker, aktiebanker och sparbanker och det angives uttryckligen,

att hänsyn icke kunnat tagas till räntor å medel, innestående

hos enskilda bankirer och dylikt. Räntestämpel, härflytande från

ekonomiska föreningar och kassor, är således ej heller medräknad i

nämnda belopp. Vid sådant förhållande och då frågan endast rör sig

om att göra belopp mellan 50 och 100 kronor stämpelfria, lärer ur synpunkten

av ifrågavarande stämpeltitels avkastning någon tvekan icke

kunna råda beträffande lämpligheten av att genomföra den ifrågasatta åtgärden.

Härför erfordras emellertid, såsom framgår av vad statskontoret

här ovan anfört angående den hittills tillämpade tolkningen av bestämmelsen

i ämnet, ändring i detta stadgande. Genom den formuleringav

detsamma, som statskontoret här nedan föreslår, vinnes jämväl den

fördelen, att all osäkerhet undanröjes beträffande frågan, huruvida eu

viss ekonomisk förening är underkastad stämpelplikt eller icke.

På grund av vad sålunda anförts, får Statskontoret i underdånighet

hemställa, att ifrågavarande rubrik i stämpelförordniugen må erhålla

följande ändrade lydelse:

Sparkasseräkning eller därmed likartad räkning hos bank, annan kreditinrättning,

sparbank, bankir eller ekonomisk förening; lika med — — — i fråga om

medel, som innestå i sparbank, centralkassa för jordbrukskredit, jordbrukskassa

eller annan ekonomisk förening, 100 kronor — — — bankir, 50 kronor.»

Samma skäl, som i fråga om medel, vilka innestå i sparbank, föranlett

frihet från räntestämpel, därest räntebeloppet icke uppgår till 100

kronor, synas mig även tala för att motsvarande förmån bör få tillgodonjutas

ifråga om insättningar å dylik räkning hos centralkassa för

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kunf/l. Majds nåd. proposition Nr 230 35

jordbrukskredit, jordbrukskassa eller annan ekonomisk förening. Någon

vidare utredning eller motivering, utöver vad statskontorets utlåtande innehåller,

lärer härutinnan icke erfordras. Emellertid bör i detta sammanhang

erinras, att enligt 2 § i lagen den 18 juni 1915, innefattande vissa

bestämmelser om centralkassor för jordbrukskredit, kan dylik centralkassa

erhålla tillstånd att från allmänheten mottaga insättningar, förutom

å sparkasseräkning, jämväl å viss eller vissa andra bankmässiga

räkningar av beskaffenhet att icke medföra skyldighet att vid anfordran

återbetala insatt belopp. Vid sådant förhållande kan det med hänsyn

till ordalagen i riksdagens skrivelse ifrågasättas, huruvida icke den

föreslagna stämpelfriheten bör beträffande insättningar hos dylik kassa

uttryckligen begränsas att avse allenast sparkasserörelsé. Emellertid

torde samma skäl, som tala för eu stämpelfrihet i fråga om insättningar

å sparkasseräkning hos centralkassa för jordbrukskredit, jämväl

kunna åberopas beträffande insättningar å annan räkning, som kan

anses vara därmed likartad. Den av statskontoret föreslagna avfattningen

av ifrågavarande stadgande synes mig därför bäst överensstämma

med syftemålet i riksdagens ifrågavarande skrivelse. Förslaget

toi’de förutsätta, att 54 och 55 §§, för undvikande av missförstånd, uttryckligen

angivas avse jämväl ekonomiska föreningar.

Med hänsyn till den ringa minskning av statsverkets inkomster,

som genom en ändring i nu angiven riktning kan vara att emotse,

lärer någon förändrad beräkning av sagda inkomster icke behöva

vidtagas.

Kontrollen över fullgörande av skyldigheten att söka lagfart.

I riksdagens ovanberörda skrivelse begärdes vidare utredning

angående huruvida genom äventyr av höjd stämpelavgift eller annan

verksam påföljd rådande missförhållanden i avseende å underlåtenhet

att söka lagfart å fast egendom inom i lag föreskrivna tider kunde

avhjälpas.

Enligt förordningen den 19 november 1914 i dess ursprungliga

lydelse skulle avhandling om köp, byte och gåva av fast egendom

ävensom fideikommissbrev och testamente om sådan egendom, då dylik

avhandling företeddes för lagfart, förses med stämpel av 60 öre för

varje fulla 100 kronor av egendomens värde; dock att köpe- eller

bytesavhandling, på grund av vilken lagfart söktes för aktiebolag, som

icke dreve bankrörelse, skulle beläggas med en stämpelavgift av 1 krona

20 öre för varje fulla 100 kronor av egendomens värde. Genom beslut

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 230.

av 1917 års riksdag har stämpelavgiften höjts till respektive 1 krona och

2 kronor för varje fullt 100-tal kronor av egendomens värde, varjämte

meddelats dels särskilda bestämmelser rörande vissa fall, där fastighetens

värde ej överstiger 8,000 kronor, dels ock i övrigt något ändrade

stadganden rörande stämpelavgiften vid lagfart å fång för bolag.

I sin skrivelse den 5 juni 1917 har riksdagen, jämte det den

. lämnat meddelande om sitt beslut i ovannämnda avseenden, vidare anfört:

»Vid behandling av frågan om lagfartsstämpel har inom riksdagen

erinrats om den i 2 § av förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendom förekommande bestämmelsen, enligt

vilken i regel lagfart skall sökas å landet sist vid det lagtima ting,''

som infaller häst efter sex månader, och i stad inom tre månader,

seflan fånget skedde. Beträffande tillämpningen av denna bestämmelse

har påpekats, hurusom det ofta förekommer, att lagfart icke sökes

inom laga tid. Det ville således synas, som om den i 3 § av nämnda

förordning stadgade vitespåföljden för försummelse i berörda hänseende

icke vore tillfyllest. Å andra sidan har framhållits, att fall kunna förekomma,

då skälig anledning finnes till uppskov med lagfarts sökande.

I anslutning till vad sålunda inom riksdagen anförts och då det synts

kunna befaras, att en höjd lagfartsstämpel kan bliva en ytterligare

anledning till uppskov, har riksdagen velat fästa Eders Kungl. Maj:ts

uppmärksamhet på det anmärkta förhållandet, vilket icke saknar betydelse

ur fiskalisk synpunkt. Riksdagen anhåller sålunda här nedan,

att Eders Kungl. Maj:t måtte, med beaktande av de omständigheter,

som må utgöra skälig anledning till uppskov med sökande av lagfart,

låta verkställa utredning av frågan, huruvida genom höjd stämpelavgift

eller annan verksam påföljd förberörda missförhållande må kunna

avhjälpas.»

Till en början må erinras om, att redan 1906 års riksdag haft sm

uppmärksamhet riktad å förevarande angelägenhet. I en till nämnda

riksdag avlåten proposition föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att antaga

vissa ändringar i då gällande förordning angående stämpelavgiften,

avseende bland annat, dels en höjning av lagfartsstämpeln, dels ock

att underrubriken »köp av fast egendom» skulle införas en bestämmelse,

så lydande: »Sökes på grund av köpeavhandling lagfart senare, än efter

lag bort ske, skall avhandlingen förses med stämpel till dubbla beloppet

av vad nyss för varje fall är stadgat.»

Till stöd för detta förslag anförde dåvarande departementschefen

till statsrådsprotokollet över finansärenden den 18 april 1906 hurusom

det vore av vikt. att lagens stadgande angående fullgörande av skyldig
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ta nåd. proposition Nr 230. 37

heten att söka lagfart efterlevdes, samt att detta utan rubbning i

gällande förordning om lagfart i ganska väsentlig mån torde kunna

vinnas genom att i det fall, att fångeshandlingen för lagfart företeddes

först efter föreskriven tid, höja beloppet av den stämpel, varmed handlingen

eljest vid ansökning om lagfart skulle förses.

Kungl. Maj:ts proposition vann emellertid i ovanberörda delar

icke riksdagens bifall. 1 skrivelse den 23 maj 1906 yttrade riksdagen

i fråga om den ifrågasatta höjningen av lagfartsstämpeln, bland annat,

att det redan då torde icke sällan förekomma, att utvägar av varjehanda

slag anlitades för att undandraga statskassan densamma rätteligen

tillkommande stämpelavgift. Skulle eu höjning vidtagas, funnes

grundad anledning befara, att dylika missbruk skulle än ytterligare

tilltaga. Rörande den i propositionen föreslagna påföljd för det fall,

att lagfart ej söktes inom behörig tid, anförde riksdagen vidare:

»Beträffande ifrågavarande förslag vill riksdagen till en början

erinra, att i förordningen om lagfart och börd av jord på landet den

13 juni 1800 fanns intaget ett stadgande, som erbjöd stora likheter

med den nu föreslagna bestämmelsen. I nämnda förordning föreskrevs

nämligen, att den, som försummade att inom viss tid söka lagfart,

skulle bota så mycket, som svarade emot värdet av det stämplade

papper, varmed köpebrevet borde förses. Denna bestämmelse, som upphävdes

först genom införandet av nu gällande lagfartslag, visade sig

emellertid olämplig icke allenast därigenom, att påföljden av försummad

lagfartsansökan kom att stå i relation till värdet av det fång, som

skulle lagfaras, och sålunda icke bestämdes efter graden av den felandes

försummelse, utan även därutinrian, att fastighetsägaren, när försummelse

en gång skett, av fruktan för bötesstraffet frestades att så länge som

möjligt avhålla sig från att söka lagfart. Samma anmärkningar lära

ock med fog kunna göras mot Eders Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag.

Det torde vidare ur rent principiell synpunkt icke vara lämpligt

att söka göra ett civilrättsligt stadgande, sådant som föreskriften om

skyldigheten att söka lagfart, effektivt genom påläggande av särskild

beskattning, varom erforderliga bestämmelser skulle intagas i stämpelförordningen.

Härtill kommer, att, såsom för övrigt ock i statsrådsprotokollet

framhålles, det föreslagna stadgandet icke skulle äga tilllämpning

å de fall, då särskild lagfartsstämpel icke ifrågakommer,

eller vid ansökan om lagfart på grund av giftorätt, arv eller skifte av

bolags samfällda gods; och det får icke förglömmas, att försummelser

i fråga om lagfartsansökningar måhända oftast förekomma vid fång,

grundade på giftorätt eller arv. Slutligen skulle ock den menliga

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kumjl. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

påföljd kunna inträffa, att en köpare, om hans fångesman uraktlåtit

att inom föreskriven tid söka lagfart, bleve, utan att någon försummelse

läge honom till last, betungad med ej blott dubbel, utan i många fall

till och med flerdubbel stämpelskatt. På grund av vad sålunda anförts

och då, enligt vad riksdagen inhämtat, lagberedningen i sammanhang

med utarbetande av förslag till förändrade bestämmelser angående lagfart

å fång till fast egendom ägnat nu förevarande fråga särskild uppmärksamhet,

har riksdagen ansett sig böra avslå Eders Kungl. Maj:ts

förslag jämväl i vad det avser förhöjd stämpelskatt vid försummad

lagfartsansökning.»

I sitt ovanberörda underdåniga utlåtande lämnar statskontoret en

redogörelse för frågans tidigare behandling, varefter statskontoret i

huvudsak anför följande: Statskontoret delade en av 1909 års stämpelbeskattningskommitté

uttalad åsikt, att underlåtenhet att inom behörig

tid söka lagfart knappast torde förekomma i någon större utsträckning.

En tillförlitlig utredning i denna fråga torde dock icke vara möjlig att

åstadkomma. Beträffande den av riksdagen uttalade farhågan, att den

beslutade förhöjningen av lagfartsstämpeln skulle komma att förorsaka

eu ökning, av underlåtenheten att i tid söka lagfart, vore det visserligen

icke uteslutet, att så kunde komma att ske, men statskontoret hölle

-dock före, att denna ökning icke torde få någon större omfattning

och icke heller komme att något mera avsevärt öva inverkan på det

finansiella resultatet av stämpeluppbörden. Härav följde emellertid icke,

att ej lagfartsförsummelserna måste betraktas såsom ett missförhållande

både ur statsfinansiell och ordningssynpunkt; och all anledning syntes

föreligga till vidtagande av åtgärder för att i största möjliga mån och

med minsta tidsutdräkt framtvinga de försummade lagfartsansökningarna.

Detta borde emellertid icke ske genom en förhöjning av lagfartsstämpeln.

De skäl, som av 1906 års riksdag anfördes till stöd för avslaget å den

då föreliggande framställningen, syntes statskontoret fortfarande äga

full giltighet. Särskilt ville statskontoret framhålla, att då ifrågavarande

stämpelavgift vore en skatt på omsättningen, det måste anses vara

principiellt oriktigt att använda densamma på ett sätt, som, om det

än till formen vore en beskattning, likväl i realiteten utgjorde ett

straff. Ansåge man nödvändigt att vidtaga särskilda åtgärder till

förekommande av försummelsen, vore det givetvis riktigare att, såsom

i förordningen den 13 juni 1800, uttryckligen stadga viss straffpåföljd

för densamma.

I anslutning härtill anförde statskontoret vidare: »Statskon
toret

håller emellertid före, att försummelserna på ifrågavarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

:(9

Kanyl. Muj:tt> nåd. proposition AV 230.

område icke äro av den betydenhet, vare sig'' beträffande antalet

eller stämpel uppbördens resultat, att de påkalla några sådana åtgärder.

I stadgandet i § o av lagfartsförordningen, att rätten äger

på framställning av allmänna åklagaien eller av den, vars rätt är beroende

därpå, att lagfarten sker, genom vite tillhålla den försumlige

att fullgöra sitt åliggande, har man nämligen, enligt statskontorets

mening, ett rättsmedel, som, rätt handhaft, lärer vara fullt tillräckligt

för att inom rimlig tid framtvinga lagfartsansökningarna. Inom riksdagen

har visserligen, under erinran om de ofta förekommande lagfartsförsummelserna,

framhållits, hurusom det således ville synas, som

om berörda stadgande icke vore tillfyllest. Givetvis är detta riktigt,

om man såsom stadgandets ändamål uppställer förekommandet av försummelsen.

Men då huvudändamålet tydligen icke är detta utan,

såsom ovan antytts, framtvingandet av lagfartsansökningen, sedan försummelsen

skett, torde man icke kunna säga, att stadgandet, i och för

sig är för detta ändamål otillräckligt. En annan sak är, att handhavandet

av den befogenhet, som paragrafen inrymmer åt åklagaren

och rä.tten, i många fall torde lämna åtskilligt övrigt att önska, och

det är på denna punkt, som enligt statskontorets förmenande strävandet

till en bättre sakernas ordning bör inriktas.

För närvarande torde utan överdrift kunna sägas, att på många,

kanske de flesta håll ringa eller ingen uppmärksamhet av åklagaren

ägnas åt ifrågavarande angelägenhet. Så vitt statskontoret- har sig

bekant, förfares i allmänhet så, att underrätterna vid olika tidpunkter,

vanligen med åtskilliga års mellanrum, på en gång utfärda en mängd

lagfartsförelägganden. Flertalet av dessa torde avse fång genom giftorätt,

arv eller testamente, varom kännedom vunnits av till rätten

ingivna bouppteckningar och initiativet till dessa förelägganden torde

i de flesta fall tagas av rätten själv eller dess ordförande. Fång

genom köp eller gåva, där de icke röra sig om anmärkningsvärt höga

belopp eller av annan anledning särskilt draga uppmärksamheten till

sig, torde däremot ofta undgå dylikt föreläggande och det är att

märka, att då lagfartsstämpel icke utgår vid arv och giftorätt, staten

ur synpunkten av denna stämpelinkomst endast har intresse av att

lagfart å de båda förstnämnda slagen av fång samt vid testamente och

fideikommissbrev äger rum.

Att det sålunda angivna förfaringssättet icke kan anses tillfredsställande

är tydligt; och för att avhjälpa det rådande missförhållandet

beträffande ifrågavarande angelägenhet lärer det vara nödvändigt, att

närmare bestämmelser meddelas angående åklagarens övervakande av

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 230.

lagfartsansökningarna. Det första villkoret för att ett effektivt sådant

övervakande skall kunna äga rum är, att åklagaren erhåller kännedom

om förändringarna i avseende å äganderätten till fastigheterna inom

■ hans tjänstedistrikt. För vinnande av detta ändamål synes vederbörande

mantalsskrivningsförrättare böra åläggas skyldighet att, så

fort ske kan efter mantalsskrivningen, meddela åklagarne underrättelse

om de fastigheter inom respektive distrikt, vilka efter senaste mantalsskrivning

övergått till ny ägare. Sedan åklagaren med ledning

av denna uppgift verkställt undersökningen angående tiden för fången

samt huruvida lagfart å dessa sökts, skulle han vara skyldig att inom

viss tid årligen till rätten göra de framställningar om lagfartsföreläggande,

vartill omständigheterna kunde föranleda, eller, därest någon

dylik framställning icke vore påkallad, göra anmälan härom. Genom

bestämmelser i av statskontoret sålunda angiven riktning vill det synas,

som om en effektiv kontroll å fullgörandet av skyldigheten att söka

lagfart skulle vinnas och därigenom också varje behov av att genom

straff i den ena eller andra formen söka förhindra försummelsen vara

undanröjt. Vid sådant förhållande lärer lika litet hädanefter som för

närvarande erfordras några bestämmelser om rätt till uppskov i vissa

särskilda fall med fullgörande av skyldigheten att inom lagstadgad tid

söka lagfart, då rätten icke lärer underlåta att, vid beslut i ärendet

beträffande den tidsfrist, som varder vederbörande medgiven för fullgörande

av hans ifrågavarande skyldighet, taga den hänsyn till möjligen

förekommande uppskovsanledningar, som må vara av omständigheterna

skäligen påkallad. >

Departements- På sätt statskontoret yttrat, lärer någon tillförlitlig utredning

chefen. svårligen kunna förebringas rörande den omfattning, vari underlåtenhet

att inom behörig tid söka lagfart förekommer. Det torde,

enligt min mening, ej vara uteslutet, att en sådan underlåtenhet förekommer

i tändigen stor utsträckning. I varje fall är frågan om skärpande

av kontrollen över vederbörande fastighetsägares fullgörande av

deras skyldighet i förevarande avseende värd allt beaktande. Nämnda

fråga är nämligen av betydelse icke blott ur statsfinansiell utan även ur

privaträttslig synpunkt. Dock lärer, i enlighet med vad 1906 års riksdag

uttalat, frågan icke kunna eller böra lösas genom en förhöjning av stämpelavgiften

vid försummelse att söka lagfart. Emellertid kan även ifrågasättas,

huruvida icke en försumlig lagfartssökande borde åläggas att

gälda ränta å stämpelbeloppet. Åtskilliga svårigheter torde dock möta

vid tillämpning av en sådan bestämmelse, särskilt med avseende å

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

räntans beräknande i de fall, då fastighetens taxeringsvärde eller

stämpelavgiftens procentuella storlek under tiden undergått förändringar.

I detta sammanhang bör erinras, att den år 1917 beslutade förhöjningen

av lagfartsstämpeln redan medfört ett slags liknande påföljd

för de då försumliga lagfartssökandena. Då härtill kommer, att ett

stadgande om skyldighet att gälda ränta å stämpelbeloppet icke torde

bliva av någon större effektivitet, har jag ansett icke heller denna

anordning böra försökas. Däremot förefaller mig den av statskontoret

föreslagna utvägen vara värd beaktande. Då emellertid de åtgärder,

som böra vidtagas för ett lösande av frågan annorledes än genom

förhöjning av stämpelavgiften, närmast torde höra under statsrådets

och chefens för justitiedepartementets föredragning, har jag till honom

överlämnat avskrift i erforderliga delar av riksdagens skrivelse och statskontorets

yttrande.

Ifrågasatt beskattning av utländska lottsedlar.

Vid 1917 års riksdag beslöts, i enlighet med av Kungl. Maj:t därom

väckt förslag, att lottsedel för .deltagande i lotteri, som med Kungl.

Maj:ts tillstånd anordnats, skulle förses med stämpel, då lotteriet avsåge

penningar, av 10 öre för varje hel krona av det belopp, varå lottsedeln

lydde, och, då lotteriet avsåge andra värdeföremål, av 10 öre för varje

lottsedel.

Sedan riksdagen i skrivelsen den 5 juni 1917 anmält, att riksdagen

biträtt Kungl. Maj:ts förslag i nu angivna avseende, anförde riksdagen

i anslutning därtill vidare: »riksdagen har dock icke velat lämna

oanmärkt, att genom bifall till förslaget den olägenheten uppstår, att

utländska lotterier, som finna avsättning för sina lotter här i landet,

komma i en gynnsammare ställning än inhemska. Med hänsyn till det

enligt förordning den 6 augusti 18S1 gällande förbud mot att avyttra

lotter i, bland annat, utländska lotterier, kan någon stämpelbeläggning

av utländska lottsedlar, vilka trots nämnda förbud avyttras till köpare

i Sverige, uppenbarligen icke ifrågasättas. Huruvida genom någon

annan beskattningsform den önskvärda likställigheten mellan utländska

och inhemska lotterier i berörda hänseende må åvägabringas, har under

ärendets behandling i riksdagen icke givits tillfälle att utreda. Det har

emellertid synts riksdagen önskvärt, att frågan blir föremål för prövning

och har riksdagen därför velat fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

på densamma.»

Statskontoret anför i sitt utlåtande i denna del:

Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 samt. 204 höft. (Nr 230.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 230.

»Statskontoret vill i avseende härå erinra därom, att, enligt § 1 av

kungl. förordningen den 6 augusti 1881 angående förbud mot lotterier och

andra dylika företag m. in., lotteri om penningar eller penningars

värde ej må för allmänheten inrättas eller öppnas; och är ej heller

någon tillåtet att för egen eller annans räkning utbjuda eller avyttra

lott eller annat bevis om rätt till delaktighet i dylikt, inom eller utom

riket anordnat företag eller att kungöra försäljning av sådant bevis.

Överträdelse av vad sålunda är stadgat, straffas, enligt § 4, med böter

från och med tio till och med ettusen kronor.

Såsom allmänt är känt, hava emellertid ovanberörda bestämmelser

visat sig i hög grad ineffektiva till förhindrande av utländska lottsedlars

spridande inom landet. Deltagande från svensk sida i spel på utländska

lotterier förekommer i synnerligen stor utsträckning, och den nettoförlust,

som härigenom drabbar landet, beräknas av de s. k. lotterisakkunniga

i deras den 16 februari 1910 avgivna betänkande till i

medeltal 9 å 10 miljoner kronor årligen. Otvivelaktigt vore det önskvärt,

att eu verksamhet med så betydande omsättningsbelopp kunde i

en eller annan form beskattas och detta önskemål framträder, på sätt

av riksdagen framhålles, så mycket starkare, sedan numera det inhemska

lotterispelet drabbas av beskattning i form av stämpelbeläggning av

lottsedlarna. Riksdagen har emellertid själv påpekat omöjligheten av

att införa motsvarande bestämmelse beträffande utländska lottsedlar —

detta med hänsyn till att försäljning av dylika inom landet är förbjuden;

och enligt statskontorets förmenande måste även varje annan

beskattningsform anses utesluten på grund av samma omständighet.

Staten kan nämligen icke vid införande av nya skatteobjekt räkna med

sådana, vilka lagligen icke få förekomma eller, med andra ord, staten

får icke bereda sig inkomst av eu förbjuden rörelse. Alla de sedan

lång tid tillbaka föreslagna och diskuterade olika åtgärder mot spel

på utländska lotterier hava också endast gått ut på förhindrande av

lottsedlarnas spridande inom landet. Att lottsedlarna, sedan de hit

inkommit, skulle göras till föremål för beskattning, har däremot, så

vitt statskontoret har sig bekant, icke tillförene ifrågasatts. Av den

av ovanberörda sakkunniga lämnade redogörelsen för lotterilagstiftningen

i främmande länder synes jämväl framgå, att medan förhållandena

i flertalet länder äro likartade med dem i Sverige så till vida, att tillhandahållande

av utländska lottsedlar är förbjudet, någon beskattning

av desamma icke ifrågakommer.

Statskontoret anser alltså, att med nu gällande grunder för vår

lotterilagstiftning någon skatteinkomst av spel å utländska lotterier

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj ds nåd. proposition Nr 230. 4;5

icke kan beredas statsverket. Annorlunda ställer sig givetvis saken,

om man vill frångå förbudet för försäljning av utländska lottsedlar, i

vilket fäll skatt torde kunna uttagas vare sig genom stämpelbeläggning

av lottsedlarna eller i form av avgift för koncession för vissa lotterier

att inom landet bedriva lottsedelsförsäljning. På denna fråga lärer

statskontoret emellertid icke hava anledning att för närvarande närmare

inlåta sig.»

Frågan om lotteriväsendet har under senare år i olika avseenden

varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Riksdagen har sålunda i

skrivelse den 30 april 1915 anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes utarbeta

och för riksdagen framlägga förslag i syfte att stävja spelet på utländska

lotterier. Riksdagen förutsatte därvid, att Kungl. Maj:t dels efter

utredning, verkställd med ledning av utav sakkunnige för utredande

av lotterifrågan år 1910 samt sakkunnige för revision av tryckfrihetsförordningen

år 1912 framställda förslag, dels ock eventuellt jämväl

efter överenskommelser å internationell väg måtte förelägga riksdagen

förslag till restriktiva åtgärder, åsyftande att — i varje fall utan kränkning

av brevhemligheten — hindra spridande av utländska lottsedlar

inom landet. Vidare har riksdagen i skrivelse den 5 maj 1916 anhållit,

att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning rörande inrättande

av ett statsobligationslotteri eller någon annan form av ett under svenska

statens kontroll ställt penninglotteri samt för riksdagen framlägga det

förslag, vartill denna utredning kunde giva anledning. Berörda framställningar

äro ännu beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Jag finner det visserligen vara beklagligt, att, medan lotterier inom

landet underkastas beskattning, den omfattande handeln med utländska

lottsedlar går skattefri. Då emellertid enligt ovannämnda förordning

av den 6 augusti 1881 stadgats förbud bl. a. mot att för egen

eller annans räkning utbjuda eller avyttra lott eller annat bevis om

rätt till delaktighet i något inom eller utom riket för allmänheten

anordnat lotteri om penningar eller penningars värde, lärer staten

icke böra söka bereda sig inkomster genom beskattning i någon form

av utländska lotteriföretag, som med överträdande av förbudet lyckas

här i landet avyttra lottsedlar. För att avhjälpa det av riksdagen

påpekade missförhållandet torde man alltså hava att välja mellan

att antingen söka mera effektivt än hittills upprätthålla ovanberörda

förbud eller också att i en eller annan form frigiva försäljningen av

utländska lottsedlar mot erläggande av särskild skatt. Då emellertid

dessa frågor närmast synas böra komma under omprövning tillsammans

Departements
chefen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 230-

med de av 1915 och 1916 års riksdagar gjorda, här ovan berörda framställningarna,

lärer riksdagens nu ifrågavarande yttrande härutinnan

icke böra för det närvarande föranleda till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Övriga ändringsförslag.

I 10 § av förordningen den 6 november 1908 angående en särskild

stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, sådant nämnda

lagrum lyder enligt förordning den 1 juni 1912, stadgas, att tillsynen

över behöriga fullgörandet av de i förstnämnda förordning givna föreskrifter

tillkommer överståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länen, att sådan tillsyn utövas, vad angår annan fondhandlare

än solidariskt bankbolag och bankaktiebolag, genom särskilda, av överståthållarämbetet

eller Kungl. Maj:ts befallningshavande utsedda tillsyningsman,

men att, beträffande dylika bolag, tillsynen skall, med

undantag för vissa fall, utövas genom de av bankinspektionen jämlikt

gällande banklag utsedda allmänna ombud.

Genom förordningen den 19 juni 1917 om vissa ändringar i förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften infördes

stämpel för vissa fall å räntebesked, räntekupong, kvittens eller annan

anteckning, varigenom insättare hos bank tillgodofördes eller erkände

sig hava mottagit ränta å penningar, som hos banken innestode. I

ett till stämpelförordningen fogat nytt kapitel stadgades emellertid i

54 §, att bank vore berättigad att under viss kontroll av ett av Kungl.

Maj:ts befallningshavande vid banken förordnat ombud för samtliga

insättare på en gång för helt år och utan användning av stämpel hos

generalpoststyrelsen inbetala ett belopp, motsvarande den stämpelavgift,

som under nästföregående år skolat utgöras. Vad i förordningen sålunda

föreskrevs i fråga om bank skulle enligt särskild bestämmelse äga motsvarande

tillämplighet i fråga om annan kreditinrättning, sparbank

och bankir.

I en till finansdepartementet den 13 september 1917 inkommenunderdånig

skrivelse har nu bankinspektionen — efter att hava erinrat

om o^anberörda bestämmelser — vidare anfört:

>. Enligt bankinspektionens åsikt bör, där tillsyn rörande banks

stämpelplikt i olika hänseenden anordnas, denna tillsyn utövas av en

och samma person. Och då den granskningsplikt, som för närvarande

åligger de allmänna ombuden, ligger vid sidan av deras egentliga uppgift

och i några banker är ganska betungande, synes densamma i sin

helhet böra anförtros åt de ombud, som enligt kungl. förordningen

s. 45 Kontrollera mot PDF

. Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 230. 45

deri 1!) juni 15)17 komma att särskilt förordnas. Detta bör emellertid

icke hindra, att, där så lämpligen kan ske, till granskningsmäu utses

vederbörande allmänna ombud. På så sätt skulle nämligen granskningsuppdraget

bliva anförtrott åt personer, som redan förut ägde full

kännedom om bankbolagets bokföring; och för bankerna skulle det

betraktas såsom en fördel, att ej liera utomstående än nödigt finge

taga kännedom om deras böcker och handlingar. På grund av vad

sålunda anförts, tillåter sig bankinspektionen i underdånighet hemställa,

att ovanberörda kungl. förordning den 6 november 1908 ändras så, att

den tillsyn, som enligt samma kungl. förordning åligger de av bankinspektionen

för bankbolagen utsedda allmänna ombuden, lägges å de

ombud, som komma att av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnas

jämlikt kungl. förordningen den 19 juni 1917. Tillika tillåter

sig bankinspektionen ifrågasätta, huruvida icke samtliga Eders Kungl.

Maj:ts befallningshavande borde i cirkulär anmodas att, där så lämpligen

kan ske, till stämpelgranskningsmän för bankbolag utse vederbörande

allmänna ombud.» .

Över berörda framställning har statskontoret den 30 oktober

1917 inkommit med infordrat underdånigt utlåtande, däri statskontoret

anför:

»I likhet med bankinspektionen anser statskontoret det vara

lämpligt, att den tillsyn, som rörande en banks stämpelplikt i olika

hänseenden anordnas, utövas av en och samma person. Det vill emellertid

förefalla, som om detta syfte svårligen skulle kunna vinnas genom den

av bankinspektionen föreslagna ändringen av nådiga förordningen den

6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift för fondpapper,

enligt vilken förordning tillsynen över efterlevnaden av de i förordningen

givna föreskrifter beträffande de solidariska bankbolagen och

bankaktiebolagen utövas genom de av bankinspektionen utsedda allmänna

ombud. Jämlikt nådiga förordningen den 19 juni 1917 angående

vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 angående

stämpelavgiften ankommer det på Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

att förordna ombud med åliggande att utöva tillsyn över det'' behöriga

fullgörandet av bankernas stämpelskyldighet efter berörda förordning,

och för uppnåendet av det utav bankinspektionen uttalade önskemålet

beträffande tillsynen måste alltså förutsättas, att till sådana granskningsmän,

som av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnas,

utses vederbörande allmänna ombud. Det direktiv, som bankinspektionen

i detta avseende tänkt sig böra lämnas Eders Kungl. Maj ds befallningshavande,

synas emellertid statskontoret icke lämpligen kunna ifråga
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

komma. Däremot vill statskontoret hemställa, huruvida icke nådiga

förordningen den 19 juni 1917 skulle kunna ändras så, att de av bankinspektionen

utsedda allmänna ombuden finge sig anförtrodd även den

i berörda förordning föreskrivna granskningsskyldighet.»

Bankinspektionen, som anmodats att avgiva yttrande i anledningav

statskontorets utlåtande, häri skrivelse den 12 december 1917 — efter

erinran om de båda av bankinspektionen och statskontoret framställda

förslagen till frågans lösning — anfört:

»Från bankinspektionens synpunkt är det emellertid icke likgiltigt,

vilkendera lösningen som väljes, och anledningen härtill är

följande. De av bankinspektionen förordnade allmänna ombudens

egentliga uppgift omförmäles i 233 § lagen den 22 juni 1911. Den

stämpelgranskningsplikt, som enligt ovannämnda kungl. förordning den

6 november 1908 skall bestridas av dessa ombud, ligger, såsom bankinspektionen

i sin underdåniga skrivelse framhållit, vid sidan av deras

berörda uppgift, och något verkligt samband mellan ombudens åligganden

i det ena och det andra hänseendet förefinnes icke. Så länge bankernas

fondrörelse var av relativt liten omfattning, medförde denna sammankoppling

av de till sin natur olika uppgifterna ingen olägenhet, men

sedan under nästlidet och särskilt under innevarande år denna rörelse

tagit en efter våra förhållanden högst betydande omfattning, har

stämpelgranskningen i vissa banker blivit ett ganska betungande arbete.

Och det kan befaras, att till allmänna ombud förordnade personer,

vilka äro väl lämpade att fylla de uppgifter, banklagen ålägger ombuden,

skola frånsåga sig detta uppdrag på grund av arbetet med stämpelgranskningen.

Det har därför sedan någon tid för bankinspektionen

framstått såsom önskvärt, att den obligatoriska hopkopplingen av de

ifrågavarande uppgifterna upphävdes. Detta önskemål synes nu kunna

förverkligas på det av bankinspektionen i dess underdåniga skrivelse

den 12 sistlidna september föreslagna sätt. Av det sagda torde framgå,

att den av statskontoret förordade lösningen av förevarande fråga icke

skulle leda till det mål, bankinspektionen åsyftat. Det är emellertid

endast i ett fåtal banker, som stämpelgranskningen enligt kungl. förordningen

den 6 november 1908 medfört ett mera tidsödande arbete,

och det kan antagas, att stämpelgranskningen enligt kungl. förordningen

den 19 juni 1917 för flertalet banker icke bör bliva mera betungande

än att den utan olägenhet kan bestridas av de jämlikt banklagen''

utsedda allmänna ombuden. Hinder bör därför icke möta, att beträffande

flertalet banker förordna de allmänna ombuden jämväl till stämpelgranskningsmän,

något som, enligt vad bankinspektionen i sin mera
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 2110.

nämnda underdåniga skrivelse framhållit, skulle medföra vissa fördelar.

Bankinspektionen liar tillåtit sig föreslå, att Kungl. Maj:ts befallningshavandes

uppmärksamhet skulle fästas härå i en cirkulärskrivelse.

Statskontoret har utan angivande av skäl ansett sådant icke kunna

ifrågakomma. Bankinspektionen finner emellertid ingen anledning att

frångå detta sitt förslag.»

Såväl bankinspektionen som statskontoret äro ense därom, att

tillsynen över bankernas fullgörande av sin skyldighet i fråga om stämpelbeläggning

bör för varje bank utövas genom en och samma person.

Lämpligheten härav torde också ligga i så öppen dag, att då jag uttalar

min anslutning till ämbetsverkens uppfattning i denna del, någon särskild

motivering därför ej lärer erfordras. Emellertid bör erinras, att,

ehuru ämbetsverkens uttalanden närmast avse bankbolagen, samma skäl

tala för en sammanslagning av kontrollen även då fråga är om annan

bankinrättning eller bankir. Det bör alltså tillses, att för varje särskilt

fall, där kontroll skall äga rum över efterlevnaden i ovannämnda båda

avseenden av bestämmelserna i 1908 och 1914 års förordningar, denna

kontroll kommer att utövas genom samma person.

Beträffande åter frågan huru nu angivna önskemål bör ernås, så

hava ämbetsverken olika meningar. Emellertid synas mig de av bankinspektionen

i dess senare skrivelse framhållna synpunkter vara förtjänta

av stort beaktande. Att ovillkorligen med varandra förbinda två sådana

uppgifter som att vara allmänt ombud vid en bank och att utöva

kontroll över stämpelbeläggningen, lärer ej vara lämpligt. Såsom bankinspektionen

framhållit, kan det i så fall hända, att en person, som är

särskilt lämplig för det ena uppdraget, avsäger sig detta på den grund, att

han ej vill åtaga sig det andra. Även kan ju själva arbetsbördans

storlek tänkas bereda svårigheter att vid större bankföretag förena

båda uppdragen i en person. Gent emot statskontorets förslag är dessutom

att anmärka, att genom detsamma ovanberörda önskemål komme

att realiseras endast i fråga om bankbolag, under det att frågan beträffande

övriga fall skulle förbliva olöst. Ehuru jag sålunda principiellt

ansluter mig till bankinspektionens mening, synes mig denna

myndighets förslag dock icke kunna i alldeles oförändrat skick antagas.

Bankinspektionen föreslår nämligen, att tillsynen enligt förordningen

den 6 november 1908 skall utövas genom de ombud, som förordnas

enligt 54 § i förordningen angående stämpelavgiften. Denna anordning

är emellertid ej tillfyllest. Likasom fall kunna förekomma, där ombud

enligt sistnämnda förordning skola förordnas, utan att någon kontroll

Departements
chefen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 230.

enligt 1908 års förordning skall äga rum, kan nämligen också ett

motsatt förhållande tänkas. Lämpligast synes mig därför saken böra

ordnas så, att därest ombud eller tillsyningsman enligt endera förordningen

redan utsetts, detta ombud eller denne tillsyningsman tillika

skall, då fråga därom uppkommer, förordnas att utöva den kontroll,

som enligt den andra förordningen skall äga rum. Därav torde framgå

såsom självfallet, att, när ombud och tillsyningsman samtidigt skall

utses, därtill måste förordnas samme person.

Ehuru ett ovillkorligt sammankopplande av uppdraget såsom allmänt

ombud vid bank med utövande av kontrollen över stämpelbeläggningen

därstädes, såsom ovan nämnts, icke är önskvärt, torde dock

nämnda båda funktioner böra förenas, där ej hinder därför möter av förut

antydd eller annan orsak. En föreskrift i sådan riktning torde emellertid

närmast hava sin plats i de båda författningar, där övriga bestämmelser

rörande kontrollens utövande finnas meddelade. Att, på sätt bankinspektionen

föreslagit, på administrativ väg giva Kungl. Maj:ts befallningshavande

direktiv i förevarande avseende synes ej lämpligt. I

ändamål att de Kungl. Maj:ts befallningshavande, som själva kunde

anse syftet med bankinspektionens framställning vara förtjänt av beaktande,

redan nu skulle få sin uppmärksamhet fäst å frågan, har emellertid

genom cirkulärskrivelse den 22 december 1917 till Kungl. Maj:ts

befallningshavande lämnats meddelande om innehållet i berörda framställning.

Den av bankinspektionen föreslagna anordningen torde böra medföra

en ändring jämväl i annat avseende, nämligen i fråga om ersättningen

till tillsyningsinännen enligt 1908 års förordning. Enligt gällande

lag om bankrörelse skola arvodena till de allmänna ombuden erläggas

av vederbörande bankbolag Då sådant ombud haft att utöva tillsyn

enligt 1908 års förordning, har någon särskild ersättning hittills icke

utgått därför, utan har det enligt lagen om bankrörelse utgående arvodet

bestämts med hänsyn härtill. Då det nu föreslagits, att tillsyn å

efterlevnaden av 1908 års förordning icke ovillkorligen skall behöva

utövas av vederbörande allmänna ombud, torde det vara lämpligast att

ersättningen beräknas för vartdera uppdraget särskilt, även om båda

uppdragen skulle vara förenade i eu hand. Någon anledning finnes ju

ej heller, varför kostnaden för tillsyningsmännen skulle bestridas på

annat sätt, då fråga är om bankbolag i stället för annan fondhandlare.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kanyl. Majds nåd. proposition Nr 230.

J övrigt torde i förordningen angående stämpelavgiften böra vidtagas

några smärre ändringar.

I 1 § torde sålunda ordet »överintendentsämbetet» böra utbytas

mot »byggnadsstyrelsen». De i Kungl. Maj:ts propositioner den 15

februari 1918 angående upprättande av praktiska ungdomsskolor och

den 15 mars 1918 med förslag till vattenlag ifrågasatta nya statsmyndigheterna

torde, i händelse nämnda propositioner bifallas, lämpligen

höra hänföras, vattendomstolarna till andra avdelningen och yrkesskoleöverstyrelsen

till fjärde avdelningen.

Genom lag den 14 juni 1917 om ändring i vissa delar av utsökningslagen

infördes i 57 § av nämnda lag det stadgande, att då

för utmätnings vinnande fordringsbevis avlämnas till utmätningsman,

han skall därom meddela borgenären bevis. Förslaget om berörda

lagändring framlades för 1917 års riksdag genom proposition den 15

maj 1917, nr 239. Anledningen till stadgandet var önskvärdheten av

att gent emot en oredlig utmätningsman äga bevis om ingivandet av

fordringshandlingen. Det intresse, som därigenom skulle tillgodoses,

var sålunda lika mycket ett statens som den enskilde borgenärens.

Dåvarande chefen för justitiedepartementet, vilken föredrog ärendet i

statsrådet, yttrade härom, att det syntes lämpligt, att beviset utfärdades

utan avgift och att utmätningsmannen ägde att, då sökanden

bodde å annan ort eller sådant eljest erfordrades, sända beviset till

sökanden såsom tjänstebrev. Genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 14

december 1917 angående ändrad lydelse av § 15 i förordningen den 7

december 1883 angående expeditionslösen har också stadgats, att bevis,

som meddelas borgenär enligt 57 § utsökningslagen, skall utfärdas utan

lösen. I enlighet härmed torde jämväl i förordningen angående stämpelavgiften

böra meddelas bestämmelse av motsvarande innehåll.

Genom förordning den 27 juni 1916 om vissa ändringar i förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften, infördes i

3 § av sistnämnda förordning under rubriken resolution ett stadgande

av innehåll, att resolution på ansökning om förordnande för lantmätare

eller med honom i avseende på behörighet till vissa förrättningar likställd

tjänsteman att verkställa ägostyckning i Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län skulle vara fri från

stämpelavgift. Detta stadgande hade sin grund i de undantagsbestämmelser,

som för nämnda fem län gälla i fråga om ägostyckning och

jordavsöndring. Då emellertid dessa undantagsbestämmelser genom lagen

den 19 juni 1917 om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 25 juni 1909

om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning gjorts tillämpliga

jämväl å Värmlands län, torde åt ovannämnda stadgande i stämpelförordningen

böra givas en motsvarande utsträckning.

fiihany till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 204 käft. (Nr 230.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kung},. Maj:ts nåd. proposition Nr 230.

I 8 § har under rubriken obligation vidtagits ett par uteslutande

redaktionella ändringar, avseende allenast att åvägabringa överensstämmelse

med de föreslagna nya bestämmelserna rörande aktiebrevs stämpelbeläggning.

25 § av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

innehåller i första stycket stadgande om att, då handling förses

med beläggningsstämpel, denna skall på angivet sätt makuleras, varefter

i andra stycket lämnas föreskrift om vem, som skall verkställa makuleringen.

Därvid hänvisas i visst avseende till 84 § 3 stycket av samma förordning.

Genom förordning den 27 juni 1916 om vissa ändringar i förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften gavs emellertid

åt berörda § 34 en annan lydelse, varigenom den i § 25 oförändrat

kvarstående hänvisningen kommit att bliva missvisande. I anledning

härav har nu rättelse i berörda hänseende föreslagits.

Slutligen torde de i 12 § av förordningen angående stämpelavgiften

omförmälda tabeller, vilka grundats på statistiska centralbyråns

dödlighetstabell för årtiondet 1891 — 1900, böra erhålla det ändrade

innehåll, som föranledes av resultatet av de nya beräkningar, vilka

verkställts på grundval av statistiska centralbyråns dödlighetstabell

för årtiondet 1901—1910.

Ändringen i berörda tabeller torde, till undvikande av de svårigheter,

som ett ombyte under pågående höstting skulle medföra, böra

vinna tillämpning från och med den 1 nästa augusti. Övriga författningsändringar

lära ej böra träda i kraft tidigare än den 1 oktober

innevarande år.

Föredragande departementschefen uppläste härefter inom finansdepartementet

i enlighet med vad han nu anfört upprättade förslag till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften samt förslag till förordning om ändring

i vissa delar av förordningen den 6 november 1908 angående en särskild

stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper; och hemställde

bemälde departementschef, att berörda förslag måtte föreläggas riksdagen

till antagande.

Denna hemställan, som biträddes av statsrådets

övriga ledamöter, behagade Hans Maj:t Konungen

bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Teodor Franzén.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIE BOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:471 Skrivelse till Konungen i anledning av särskilda Kungl. Maj:ts propositioner rörande ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angående stämpel s. 1 i texten
  2. BevU 1918:64 Betänkande i anledning av särskilda Kungl. Maj.is propositioner rörande ändringar i 1 och 3 §§ av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften. s. 1 i texten