Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 28, § 29 mom. 1 och § 42 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, till lag om ändrad lydelse av §§ 21, 22 och 31 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 samt till lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 6 och 7 samt §§ 3 och 16 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 ävensom om upphävande av § 2 mom. 5 i sistnämnda förordning
1918-04-12 · 35 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 30 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1918:261, Med förslag till lag om ändrad lydelse av § 28, § 29 mom. 1 och § 42 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, till lag om ändrad lydelse av §§ 21, 22 och 31 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 samt till lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 6 och 7 samt §§ 3 och 16 i förordningen om landsting den 21 mars 1862 ävensom om upphävande av § 2 mom. 5 i sistnämnda förordning
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
1
Nr 261.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag
till lag om ändrad lydelse av § 28, § 29 mom. 1 och
§ 42 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den
21 mars 1862, till lag om ändrad lydelse av §§ 21,
22 och 31 i förordningen om kommunalstyrelse i stad
den 21 mars 1862 samt till lag om ändrad lydelse av
§ 2 mom. 6 och 7 samt §§ 3 och 16 i förordningen om
landsting den 21 mars 1862 ävensom om upphävande
av § 2 mom. 5 i sistnämnda förordning; given Stockholms
slott den 12 april 1918.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till
a) lag om ändrad lydelse av § 28, § 29 mom. 1 och § 42 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862;
b) lag om ändrad lydelse av §§ 21, 22 och 31 i förordningen om
kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862; och
c) lag om ändrad lydelse av § 2 mom. 6 och 7 samt §§ 3 och 16
i förordningen om landsting den 21 mars 1862 ävensom om upphävande
av § 2 mom. 5 i samma förordning.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF. .
Axel Schotte.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 233 höft. (Nr 261—262.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
Förslag’
till
Lag
om ändrad lydelse av § 28, § 29 mom. 1 och § 42 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att § 28, § 29 mom. 1 och § 42 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 skola erhålla
följande ändrade lydelse:
§ 28.
Mom. 1. Kommunalfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till
folkmängden sålunda, att:
kommun med 2,000 invånare eller därunder utser.......................... 16
» )) över 2,000 till och med 10,000 invånare utser 16—30
» » » 10,000 invånare utser ......................................... 31—40
Kommunens vid kommunalstämma röstberättigade invånare bestämma,
inom nu stadgad begränsning, det antal kommunalfullmäktige,
som bör för kommunen utses.
Mom. 2. I avseende å valbarhet till kommunalfullmäktig, ursäkt
och avsägelse gäller vad i § 13 om ordförande i kommunalstämma stadgat
är.
Kommunalfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den
1 januari året näst efter det, då valet skett.
§ 29.
Mom. 1. För val av kommunalfullmäktige skall kommun med mer
än 10,000 invånare indelas i valkretsar; har i kommun med högst 10,000
men mer än 2,000 invånare bestämts, att antalet fullmäktige skall vara
högre än tjugu, skall också den kommunen för val av fullmäktige indelas
i valkretsar.
Vid valkretsindelningen iakttages, att varje krets kommer att utse
minst sex, högst femton kommunalfullmäktige efter den beräkningsgrund,
opaginerad Kontrollera mot PDF
.3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
att i allmänhet en kommunalfullmäktig utses för varje tal, motsvarande
det som erkålles, då kommunens mantalsskrivna folkmängd delas med
antalet fullmäktige för hela kommunen; att delar av samma by eller
hemman ej utan synnerliga skäl förläggas till olika valkretsar ; att varje
valkrets skall kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje, samt
att antalet fullmäktige för hela kommunen varder, i den mån utan olägenhet
kan ske, lika fördelat pa de särskilda valkretsarna.
Indelningen i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets
bestämmes, efter därom av kommunalnämnden uppgjort förslag, av kommunalstämma.
Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.
§ 42.
I avseende på villkoren i övrigt för valbarhet till ledamot eller
suppleant ävensom angående rättighet att uppdraget sig avsäga gäller
vad i § 13 om ordförande i kommunalstämma stadgat är.
Ordinarie ledamöter väljas för fyra år, räknade från och med den
1 januari året näst efter det, då valet skett.
I kommun, där val sker första gången, skall halva antalet ordinarie
ledamöter eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast under
hälften, utses för allenast två år, och böra dessa ledamöter och de, som
skola i fyra år kvarstå, utses genom särskilda val.
Särskilt val av ordinarie ledamöter för kortare tid än fyra år må
ock, efter kommunalstämmans beslut, ske, där sådant i anledning av
beslutad ökning av antalet ledamöter varder nödigt, på det att hälften
av hela antalet ledamöter eller, om detta icke är jämnt, det antal, som
är närmast över eller under hälften, må kunna utses vartannat år.
Avgår ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstid,
anställes fyllnadsval; och bör dylikt val, där ej särskilda omständigheter
annat föranleda, äga rum å ordinarie kommunalstämma i december.
Den sålunda valde tjänstgör under den tid, som för den avgångne
återstått.
Suppleanterna omväljas till hela antalet vartannat år.
Kommunalfullmäktige och municipalfullmäktige, som valts enligt
hittills gällande bestämmelser, skola frånträda sina befattningar den 31
december 1918, ändå att de utsetts för längre tid.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av §§ 21, 22 och 31 i förordningen om kommunal styrelse
i stad den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att §§ 21, 22 och 31 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade
lydelse:
§ 21.
Stadsfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden
sålunda, att:
stad med 2,000 invånare eller därunder utser.......''.......................... 16
» » över 2,000 till och med 10,000 invånare utser............ 16—30
» » » 10,000 » » » 20,000 » » ............ 31—40
» » » 20,000 » » » 40,000 » » ............ 41 — 50
» » » 40,000 invånare utser............................................... 51—60
Stadens vid allmän rådstuga röstberättigade invånare bestämma,
inom nu stadgad begränsning, det antal stadsfullmäktige, som bör för
staden utses.
§ 22.
För val av stadsfullmäktige skall stad med mer än 10,000 invånare
indelas i valkretsar; bar i stad med högst 10,000 men mer än 2,000
invånare bestämts, att antalet stadsfullmäktige skall vara högre än tjugu,
skall också den staden för val av stadsfullmäktige indelas i valkretsar.
Vid valkretsindelningen iakttages, att varje krets kommer att utse
minst sex, högst femton stadsfullmäktige efter den beräkningsgrund, att
i allmänhet en stadsfullmäktig utses för varje tal, motsvarande det som
erhålles, då stadens mantalskrivna folkmängd delas med antalet fullmäktige
för hela staden; att varje valkrets skall kunna omslutas med en
sammanhängande gränslinje; samt att antalet fullmäktige för hela staden
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261. 5
varder, i den mån utan olägenhet kan eke, lika fördelat på de särskilda
valkretsarna.
Indelningen i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets
bestämmes, efter därom av magistraten uppgjort förslag, av stadsfullmäktige
eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga.
Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.
§ 81.
Stadsfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1
januari året näst efter det, då valet skett.
Stadsfullmäktige, som valts enligt hittills gällande bestämmelser,
skola frånträda sina befattningar den 31 december 1918, ändå att de
utsetts för längre tid.
6
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av § 2 mom. 6 och 7 samt §§ 3 och 16 i förordningen
om landsting den 21 mars 1862 ävensom om upphävande av § 2
inom. 5 i samma förordning.
Härigenom förordnas, att § 2 mom. 6 och 7 samt §§ 3 och 16 i
förordningen om landsting den 21 mars 1862 skola erhålla följande
ändrade lydelse ävensom att § 2 mom. 5 i samma förordning skall upphöra
att gälla:
§ 2.
6. Indelningen i valkretsar jämte det antal landstingsmän, som
skall för varje valkrets utses, fastställes efter ovan angivna grunder av
landstinget. Förslag till sådan indelning skall till landstinget avgivas
av Konungens befallningshavande.
7. Varda de förhållanden, vilka legat till grund för den fastställda
ordningen, så ändrade, att jämkning däri till följd av stadgandena i
mom. 1 — 4 här ovan påkallas, eller finnes eljest sådan jämkning nödig,
äge landstinget på Konungens befallningshavandes förslag eller efter inhämtande
av dess yttrande, verkställa jämkningen; och skall, där ej
sådant fall är för handen, som i mom. 8 första stycket eller mom. 9
andra stycket avses, jämkningen ske året innan val av landstingsmän
nästa gång äger rum.
§ 3-
För varje valkrets utses tillika suppleanter.
Konungens befallningshavande kungör i god tid före valen, huru
många landstingsmän och suppleanter skola utses för varje valkrets.
Kunijl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 261.
7
§ 16-
Tjänstgöringstid för landstingsman och suppleant är, där han icke
utsetts vid val, som ägt rum med anledning av bestämmelserna i § 2
mom. 8 andra stycket och mom. 9 tredje stycket, fyra år, räknade tran
och med den 1 september det år, då valet skett.
Landstingsman och suppleant, som utsetts vid val jämlikt nyss åberopade
bestämmelser i § 2 mom. 8 och 9, äga tjänstgöra från och med
den 1 september det år, då valet skett, och till utgången av tjänstgöringstiden
för övriga landstingsmän och suppleanter.
Rörande landstingsmans- och suppleantbefattnings upphörande i
vissa fall tidigare än ovan sägs stadgas i § 2 mom. 8 tredje stycket
och mom. 9 fjärde stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1922.
Tjänst o-örings tid en för de landstingsmän och suppleanter, som dessförinnan
utses, skall utgå den 31 augusti 1922, där ej enligt stadgandena
i 8 16 tjänstgöringstiden för dem upphör tidigare.
Vad i § 2 mom. 6 enligt dess nuvarande lydelse är stadgat om
landstings åliggande att fastställa valkretsarnas fördelning i grupper skall
icke gälla landsting, som sammanträder år 1921.
8
Kungi, Maj:ts Nåd, Proposition Nr 261.
Motion i F. K.
1917 nr 43
och riksdagens
skrivelse 1917
nr 308.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
april 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
ärendena Hellner,
Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde:
anledning av en vid 1917 års riksdag inom första kammaren
1917 (ht \°oJnT tC1T^ har riksdagen 1 skrivelse den 9 juni
. i7 (nr 308) anhalht, att Kung! Maj:t ville låta för 1918 års riksdag
framlägga förslag till sadana ändringar i gällande kommunalförfattningar,
att val till landstmgsmän och stadsfullmäktige samt eventuellt även andra
kommunala val i högre grad än nu är fallet bleve sammanförda till en
och samma tidpunkt.
Motionären ^aberopade i sin ifrågavarande motion vad han yttrat i
en av honom ar 1912 väckt motion, som avsåg att vinna en förlängning
av valperioderna for såväl politiska som kommunala val. Hans ut
-
9
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 261.
gångspunkt i denna senare var, att man borde inom alla områden av
det moderna samhällslivet eftersträva att med f orkan den varan de arbetskrafter
ernå bästa möjliga arbetsprodukt, samt att slöseri med arbetskraft
ur ingen synpunkt vore gagneligt. Ett sådant slöseri ägde rum
på grund av nuvarande anordningar av de politiska och vissa av de
kommunala valen. Valproceduren vore mera omfattande och mera invecklad
än tidigare och krävde för sin tillämpning betydligt längre tid
och vida större apparat. En valstrid konime under sådana förhållanden
att taga i anspråk långt mera tid, krafter och kostnader än under tidigare
dagar. Motionären uttalade därför såsom önskvärt, att valen finge
större effektivitet genom längre funktionstid för de valda, och föreslog
i motionen år 1912 en funktionstid för andrakammarledamöter av 4 år
samt för landstingsman och stadsfullmäktige av 6 år. Denna motion
avslogs av riksdagen.
I motionen vid 1917 års riksdag vidhöll motionären förslaget om
4-åriga valperioder för val av andrakammarledamöter. Beträffande åter
de kommunala valen framhöll motionären närmast det önskvärda i, att
dels de olika slagen av dessa sammanfördes till samma tidpunkt, så att
dubbla valstrider undvekes, och dels att reglerna om att halva uppsättningen
skulle väljas vart annat år bortfölle. Han pavisade, att, med nuvarande
anordning av valen, under 10 år 24 valkampanjer av mer eller
mindre politisk karaktär komme att utkämpas, under det att man genom
valens sammanförande och borttagandet av regeln om den successiva förnyelsen
kunde vinna, att på 10 år endast 5 valkampanjer behövde förekomma.
De val, som borde sålunda sammanföras, vore egentligen valen
av landstingsmän samt av stadsfullmäktige. Eventuellt kunde man tänka
sig ändring även beträffande andra kommunala val. Motionären ifrågasatte
också, huruvida icke valperioderna kunde utsträckas. Slutligen ansåg
han böra undersökas, huruvida icke de på nämnda sätt sammanförda
kommunala valen borde sättas i relation till andrakammarvalen, antingen
så att alla sammanfördes till en gemensam tidpunkt vart fjärde år eller
så att val hölles vart annat år, den ena gången andrakammarval, den
andra gången kommunala val.
Riksdagen, som i huvudsak anslöt sig till motionärens synpunkter,
fann det vara synnerligen önskvärt, att en anordning, innebärande att
valstriderna icke allt för ofta förekomme, kunde genomföras. I riksdadagens
skrivelse framhölls, att bland de kommunala valen särskilt landstingsmanna-
och stadsfullmäktigevalen under senaste år fatt en allt starkare
utpräglad politisk innebörd och därmed också medfört valkampanjer, i
omfattning jämförliga med dem, vilka andrakammarvalen framkalla, och
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 283 höft. (Nr 261 262.) 2
10
Inkomna
yttranden.
KungI. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 261.
föranledande olägenheter av samma art som dessa. Om man ville försöka
att genomföra en sådan anordning, att valstriderna icke allt för
ofta aterkomme, borde man otvivelaktigt fatta såväl de kommunala som
de i egentlig mening politiska valen i ögonsikte. Bland de olika utvägar
för frågans lösning, som motionären antytt, ansåge riksdagen den
anordning vara mest tilltalande, att val av något av ifrågavarande slag
förekomme endast vart annat år, var annan gång andrakammarval och
var annan gång de till gemensam tidpunkt sammanförda kommunala
valen. Valperioderna för andrakammarvalen skulle alltså utsträckas till
4 år. I fråga om de kommunala valen skulle nuvarande valperioder bibehållas
men regeln om den successiva förnyelsen bortfalla, så att vederbörande
korporation bleve på en gång vald i sin helhet. Och uttalade
riksdagen, att även vid dylika val det proportionella valsystemet erbjöde
garantier för nödig kontinuitet i de kommunala ärendenas handläggning.
Riksdagen antog i anledning av motionen sådana grundlagsändringar,
som erfordrades för genomförande av eu 4-årig valperiod för andra kammaren.
I fråga om ändringar beträffande de kommunala valen borde
en utredning genom Kungl. Maj:ts försorg ske. Denna, som borde bygga
på den förutsättningen att valen till andra kammaren bleve fyraåriga,
borde i första rummet giva vid handen, vilka slag av kommunala val,
som skulle beröras av den ifrågasatta omläggningen. Riksdagen hade
för sin del utgått från, att detta skulle bliva fallet med landstingsmannaoch
stadsfullmäktigval, men ville icke uttala sig om i vad mån en omläggning
kunde anses lämplig och genomförbar med avseende på de
i egentlig mening kommunala valen på landet. .Med avseende på de
val, som ansåges böra inbegripas i omläggningen, finge utredningen givetvis
icke bindas vid den anordning, vilken av riksdagen antytts såsom
närmast till hands liggande. Åven andra vägar borde, i anslutning till
vad i motionen anförts, tagas i betraktande, så t. ex. möjligheten att
till ett och samma valtillfälle sammanföra de politiska och de kommunala
valen.
Över denna riksdagens skrivelse hava utlåtanden infordrats från
länsstyrelserna, varjämte landstingen, stadsfullmäktige, magistrater och
stadsstyrelser lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet.
Av de hörda myndigheterna och korporationerna hava endast ett
fåtal motsatt sig lagstiftningsåtgärder i det av riksdagen angivna syftet.
Länsstyrelsen i Uppsala län, som avstyrker det väckta förslaget,
uttalar bland annat: Kungl. Maj:ts befallningshavande tilläte sig betvivla,
att det angivna målet vore så eftersträvansvärt. Om livaktighet och in
-
11
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
tresse hos valmännen, vilka egenskaper utgjorde eu viktig förutsättning
för varje på val grundad samhällsordning, väcktes endast vid sällan återkommande
tidpunkter, kunde resultatet icke bliva lika tillfredsställande,
som när de permanent vore för handen och oftare manades att taga sig
uttryck. Tillfälligheter skulle alltför lätt kunna få avgörande betydelse.
•Ju vidsträcktare betydelse utgången av en valstrid ägde, desto mer måste
man befara, att intresset kunde stegras till en feberhetta, som försvagade
valmännens omdömesförmåga och framkallade personlig bitterhet. Man
finge vidare icke underskatta valkampanjernas uppfostrande betydelse, rör
deras »olägenheter» borde icke glömmas de värdefulla tillfällen, som
genom dem bereddes valmännen att inhämta kunskap i offentliga ärenden,
särskilt genom upplysande föredrag av framstående politiska män, vilka
eljest sällan eller aldrig framträdde personligen inför en större allmänhet.
Gent emot osanna och vrängda framställningar eller andra ogynnsamma
inflytelser måste valmännen, om valkampanjerna oftare infölle,
bliva mera härdade och bättre i stånd till kritik. Av dessa skäl vore
det opåkallat att i syfte att minska antalet valkampanjer bestämma valperioderna
eller valtillfällena på annat sätt än ur andra synpunkter \oie
lämpligt och nödvändigt, Dessutom vore att märka, att i följd av de
proportionella valens införande de förut ej sällsynta suppleringsvalen
försvunnit och att sålunda icke blott antalet valkampanjer inskränkts
utan i och med detsamma bortfallit ett viktigt och i andra länder högt
skattat medel att erfara efter hand inträdande förändringar i den uppfattning,
som vid föregående allmänna val kommit till uttryck. Den nu
förekommande successiva förnyelsen av vissa korporationer måste av
detta skäl anses väl motiverad. .
Stadsfullmäktige och magistraten i Gävle, vilka förklarat sig icke
kunna ansluta sig till den mening riksdagen i sin skrivelse uttalat,
framhålla, att genom ett sammanförande av de rent politiska valen
och de kommunala valen den politiska prägel, som under sista åren
påkommit de senare valen, skulle ytterligare skärpas, något som vore
långt ifrån önskvärt; att i de kommunala valen ej sällan förekomme
partigrupperingar, som ej förmådde göra sig gällande i den politiska
valstriden och som sannolikt skola upphöra med nu föreslagna anordning;
samt att den konb.nuitet, som den successiva förnyelsen medförde,
lätteligen skulle förloras, om en kommunal korporation vart fjärde år
skulle omväljas efter de linjer, som de vid valen aktuella stridsfrågorna
skapade. Delvis samma synpunkter framföras av stadsfullmäktige i Karlskrona.
Magistraten i Örnsköldsvik uttalar, bland annat, att ur teknisk
synpunkt givetvetvis icke vore förmånligt att sammanföra ett flertal val
12
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 2H1.
j?0n? en jemförelsevis kort tidrymd, då såväl val manskåren som valförrättaren
måste i allmänhet antagas hava jämväl andra angelägenheter
än med olika val sammanhörande att ombestyra.
Avstyrkande uttala sig jämväl Kalmar läns södra och Gottlanc/s
läns landsting samt stadsfullmäktige i Norrtälje, Ulricehamn, Skövde och
Lindesberg.
Stadsfullmäktige i Kalmar anse visserligen önskvärt, att de med valen
förbundna olägenheterna kunde minskas genom att valtillfällenas antal
inskränktes, men finner mot de särskilda föreslagna ändringarna så stora
betänkligheter i olika avseenden möta, att stadsfullmäktige anse sig icke
kunna förorda dem. . Magistraten i Hudiksvall, som gör gällande liknande
synpunkter, ställer sig tveksam till frågan, huruvida icke olägenheterna
av ändringarna överväga fördelarna
I vad förslaget avser Stockholm ställa sig även myndigheterna där
i det^hela avvisande till detsamma, såsom nedan skall nämnas.
Övriga myndigheter och korporationer, som yttrat sig i ärendet, sålunda
det långt övervägande flertalet, förorda mer eller mindre kraftigt
en reform i angivna syftet. Det vitsordas av derå, att såväl landstingsmanna-
som stadsfullmäktigvalen ofta föranleda upprivande valstrider, att vid
dessa val de politiska synpunkterna mestadels spela en väsentlig roll, samt
att förberedelserna för valen taga allt mera tid och arbete i anspråk. Åtskilliga
av de hörda myndigheterna och korporationerna nöja sig med att
helt allmänt förorda en lagändring för vinnande av omförmälda syfte,
så bland andra länsstyrelsen i Kopparbergs län samt Blekinge läns, Älvsborgs
läns och Västerbottens läns landsting ävensom stadsfullmäktige och maqistraten
i Göteborg. De, som däremot närmare uttalat sig i frågan, uttrycka
mycket skiftande meningar beträffande en eventuell reforms omfattnino''
och läggning i övrigt.
Så till vida råder dock överensstämmelse, att från intet håll uttalas
önskan om utsträckning av mandattiderna för vare sig landstingsmän
eller stadsfullmäktige. Tvärtom påpekas av åtskilliga myndigheter,
att då enligt det vilande grundlagsförslaget perioderna bliva fyraåriga’
syftet att minska valkampanjernas antal samt ställa de kommunala valen
i visst förhållande till andrakammarvalen skulle motarbetas genom utsträckning
av mandattiderna för landstingsmän och stadsfullmäktige,
så vitt de^ ej utsträcktes till 8 år, något som ansåges ej böra ifrågakomma.
Endast Uppsala, läns landsting anför, att en förlängning av
välperioderna skulle ur den kommunala förvaltningens synpunkt utan
olägenhet kunna verkställas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
i;;
Nämnvärd meningsskiljaktighet råder ej heller därom, att val inom
den kyrkliga kommunen samt val till kommunala nämnder ocdi styrelser
borde undandragas den ifrågasatta nyregleringen. Det erinras om, att
dylika val i regel ej föranleda några nämnvärda valstrider och att de
politiska synpunkterna vid dem träda i bakgrunden. Dock uttalas dels
av stadsfullmäktige i Landskrona, att valen å kyrkostämma till kyrkoråd
och folkskolestyrelse borde sammanföras med stadsfullmäktigevalen, och
dels av stadsfullmäktige i Ystad., att hinder ej mötte för sammanförande
av landstingsmanna-, stadsfullmäktig- och skolstyrelseval.
Beträdande valen till kommunalfullmäktige och municipalfullmäktige
ifrågasättes å de allra flesta håll icke annat, än att de böra i ifrågavarande
hänseende likställas med stadsfullmäktigvalen. Flertalet länsstyrelser
betona uttryckligen, att så bör ske. Därvid framhålles av
länsstyrelsen i Malmöhus län, att även beträffande kommunalfullmäktigvalen
kan, om ock med mindre fog än beträffande stadsfullmäktigvalen
sägas, att de under senare år medfört valkampanjer, samt av länsstyrelsen
i Skaraborgs län, att vid kommunalfullmäktigvalen inom vissa trakter i
riket, där institutionen vunnit vidsträcktare tillämpning, ganska allmänt
förekomme upprivande valstrider. Däremot avstyrka länsstyrelsen i Jämtlands
län samt Västmanlands läns landsting — detta senare, med vilket
länsstyrelsen i länet instämmer, under framhållande av att vid kommunalfullmäktig-
och municipalfullmäktigvalen de rent kommunala hänsynen
borde vara ensamt avgörande — att ändring vidtages i nuvarande bestämmelser
angående dessa val. Det uttalas därjämte av länsstyrelserna
i Göteborgs och Bohus samt i Gävleborgs län, att den ifrågasatta omläggningen
icke borde gälla andra val än landstingsmanna- och stadsfullmäktigvalen,
ävensom av länsstyrelsen i Västernorrlands län samt Värmlands
läns landsting, att de rent kommunala valen på landsbygden ej
borde beröras av ändringarna, och synas således de fyra sistnämnda ej
heller vilja likställa kommunalfullmäktig- och municipalfullmäktigvalen
med stadsfullmäktigvalen.
Vad därefter angår den för vinnandet av syftet med riksdagens
skrivelse betydelsefulla frågan om eventuellt upphävande av reglerna om
successiv förnyelse av landsting och stadsfullmäktige bryta sig meningarna
skarpare.
Flertalet såväl av länsstyrelserna som av övriga i ärendet hörda
anse en ändring i detta avseende, så att hela korporationen utses vid
ett enda val, kunna utan olägenhet ske och understryka riksdagens uttalande
att även vid dylika val det proportionella valsättet i och för sig
14 Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
erbjuder tillräckliga garantier för nödig kontinuitet i det kommunala
arbetet. Det medgives dock av åtskilliga, att i fråga om stadsfullmäktigval
en dylik omläggning måste anses i viss mån betänklig ur den synpunkten,
att valet komme att omfatta ett alltför stort antal representanter.
Ju större antal platser valet avsåge, desto mera möjlighet erbjödes
den s. k. kotteripolitiken att verka, och desto svårare vore det
att kunna beräkna valets utgång. Det har därför framhållits (av stadsfullmäktige
i Vänersborg), att en lagändring i nu nämnd riktning med
nödvändighet förutsatte sådan ändring i 22 § i förordningen om kommunalstyrelse
i stad, att även städer med lägre innevånarantal än 10,000
finge delas i valkretsar. Magistraten i Malmö anser det böra tagas i
övervägande, huruvida icke, om hela stadsfullmäktigantalet skulle väljas
för en och samma period, de i berörda lagrum angivna minimi- och
maximitalen för stadsfullmäktige för varje valkrets borde något sänkas;
och magistraten i Ulricehamn anser under nämnda förutsättning nödigt
att vidtaga sådan ändring i föreskrifterna om indelning av städerna i
valkretsar, att högst ett visst antal platser, förslagsvis tio, finge i samma
valförrättning tillsättas. Länsstyrelsen i Gävleborgs län gör gällande, att
betänkligheterna i nu angivna hänseende skulle minskas genom en sådan,
även eljest önskvärd, omläggning av valmetoden, att rangordningsregeln
oftare än hittills vunne tillämpning.
Förslaget att avskaffa reglerna om successiv förnyelse av ifrågavarande
korporationer avstyrkes, utom, såsom redan nämnts, av länsstyrelsen
i Uppsala län, jämväl av överståthållareämbetet, länsstyrelserna i
Södermanlands, Jönköpings och Alu sborgs län, vidare av Uppsala läns, Jönköpings
läns, Kalmar läns norra och Skaraborgs läns landsting, av stadsfullmäktige
i ett stort antal städer (22), däribland Stockholm och Gävle,
samt av åtskilliga magistrater och stadsstyrelser, varjämte Örebro läns
landsting och magistraten i Stockholm, som icke direkt avstyrka förslaget
i denna del, framhålla, att betänkligheter resa sig mot detsamma. Till
stöd för avstyrkandet anföres huvudsakligen, att ett vals utgång understundom
kan bero av en uppjagad stämning eller en mot de förutvarande
representanterna riktad tillfällig misstämning och efter någon
tid visa sig ej motsvara den verkliga uppfattningen hos valmännen;
att, därför om valet förrättades på en gång av korporationen i sin helhet,
i densamma kunde komma att ingå ett mycket stort antal nyvalda (det
uppgives i detta hänseende, att vid ett val i Östersund av 15 platser
9 besatts med nya män), vilket i sin tur måste medföra ett försvagat
arbetsresultat och äventyra den önskvärda kontinuiteten i förvaltningen;
samt att det knappast vore lämpligt, att valmanskårens rätt att giva sitt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 261.
omdöme om kommunens förvaltning skulle inskränkas till allenast en
gång vart fjärde år. Vad särskilt angår stads lullmäktigval (i synnerhet
i de mindre städerna) framhålles, att man, därest val av halva antalet
företoges vart annat år, hade möjlighet att tidigare för kommunalförvaltningen
förvärva person, som man funne därför lämplig, än om det
dröjde fyra år mellan vart val; att om valet skulle omfatta hela kåren,
man ej kunde iakttaga samma noggrannhet vid granskning av de olika
kandidaternas lämplighet som under nuvarande valsätt; att till följd av
det stora antal mandat, som skulle vid varje val besättas, och den därav
föranledda starka reduktionen av rösttalen för dem, som sist bleve tilldelade
plats från en lista, ofta ett fåtal röster skulle kunna genomdriva
inval, som ej stöddes av någon allmännare mening; att på grund av
detta förhållande slumpen komme att än mera än nu spela in vid val
och göra utgången oberäknelig; samt att den nuvarande proportionella
metoden tillämpad vid val för tillsättande av ett större antal platser,
vore förenad med rent valtekniska svårigheter av beskaffenhet att i och
för sig motivera en uppdelning av valet, i vilket avseende anfördes, att
röstsammanräkningen vid ett val av t. ex. 30 ledamöter säkerligen toge
minst dubbelt så lång tid som sammanräkningarna av två successiva val
av vardera 15 ledamöter.
Även med de förra av de nu anförda skälen torde man huvudsakligen
hava velat rikta sig mot ändring av bestämmelserna om stadsfullmäktigval.
Åtskilliga landsting, som uttala sig för avskaffande av
den successiva förnyelsen av landstingen, vilja däremot icke yttra sig
om lämpligheten av motsvarande ändring beträffande stadsfullmäktigval.
Å andra sidan anföra stadsfullmäktige i vissa städer, att de visserligen
motsätta sig dylik ändring vad angår stadsfullmäktigval, men att de
däremot finna ändring kunna ske i fråga om landstingsmannaval.
Vad därefter angår frågan om nedbringande av antalet valkampanjer
genom sammanförande av olika slag av val till samma tid så uttalas
även härutinnan betydligt skiftande meningar.
På åtskilliga håll ställer man sig över huvud taget tvivlande till
nyttan av ett sammanförande av olika slags val. Särskilt framhålles,
att en sådan åtgärd komme att verka splittrande på intresset för de
särskilda valen. Länsstyrelsen i Stockholms län förklarar, att därest den
successiva förnyelsen av landsting och stadsfullmäktige ej vidare komme
att äga rum samt riksdagsmannavalen komme att hållas endast vart
fjärde år, så att alternering mellan dessa och de nämnda kommunala
valen kunde ske, därmed alla ändringar vore genomförda, för vilka behov
kunde förefinnas i Stockholms län; dock vore intet att erinra mot
16
Kungl. Maj: Is Nåd. Proposition Nr 261.
ett förläggande av stadsfullmäktig- och kommunalfullmäktigvalen till
samma årstid som landstingsmannavalen, därest detta visade sig önskligt.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser, att det visserligen vore
önskvärt att minska valarbetet för valmän och valförrättare, men att
tveksamt vore, huruvida detta syfte kunde vinnas genom att val av
skilda slag ägde rom mera samtidigt än vad nu vore fallet. Det valarbete,
som bestode i propaganda av press och politiska sammanslutningar,
vore däremot ingen anledning att underlätta eller förenkla. Väl
vore förmånligt, om detta slag av valarbete mindre ofta förekomme,
men befaras kunde, att valstriderna komme att bedrivas med ökad intensitet
och större hänsynslöshet, ju mera sällan de ägde rum. Magi
straten
i Hudiksvall framhåller, att agitation och särskilda valtekniska
åtgärder för varje särskilt val i allt fall ej kunde undvikas.
Flertalet av de hörda myndigheterna och korporationerna uttala sig
i anslutning till den av såväl motionären i ämnet som av riksdagen förordade
mening för en sådan lösning av frågan, att landstingsmannavalen
och stadsfullmäktigvalen sammanföras till samma tid på året och
företagas vart fjärde år, alternerande med andrakammarvalen. Slända
yttra sig bland andra länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar, Gottlands,
Blekinge, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Örebro, Gävleborgs och Västerbottens
län samt Södermanlands läns, Östergötlands läns, Malmöhus läns,
Göteborgs och Bohus läns, Örebro läns, Kopparbergs läns, Gävleborgs läns
och Norrbottens läns landsting.
För enahanda lösning med det undantag, som föranledes därav att
den successiva förnyelsen bibehålies för landstingsmanna- och stadsfullmäktigval,
uttala sig länsstyrelsen i Södermanlands län, Uppsala läns
landsting, Jönköpings läns landsting, med vilket länsstyrelsen i länet instämmer,
samt stadsfullmäktige, magistrater och stad sstyrelser i åtskilliga
städer. Under en fvraårsperiod skulle således enligt denna mening ena
året förrättas andrakammarval, två av åren hållas till en och samma
tid sammanförda landstingsmanna- och stadsfullmäktigval samt det fjärde
året bliva fritt från val.
Jämtlands läns landsting, som icke uttalar sig beträffande den* successiva
förnyelsen, tillstyrker, att stadsfullmäktigval och landstingsmannaval
i städerna lämpligen må, för undvikande av två valkampanjer ske
på samma tid.
Såsom skäl för sammanförandet av dessa val anföres i allmänhet
endast lämpligheten, ja, av flera till och med behovet, av att i görligaste
mån inskränka antalet upprivande valstrider, och förmenas olägenheterna
av åtgärden icke bliva betydande.
Kungl. Muj:Is Nåd. Proposition Är iföl. 17
Mot ett sammanförande av dessa två stag av val framhålles av bland
andra länsstyrelsen i Värmlands län, att landstingsmannavalen numera
otvivelaktigt måste betraktas såsom politiska val, under det att stadsfullmäktigvalen
icke torde kunna liänföras till politiska val i egentlig
mening, om än partihänsynen också beträffande dessa allt mera framträtt;
ett fortgående i samma riktning kunde icke vara till gagn utan
borde motverkas, vilket säkerligen icke bleve fallet, därest stadsfullmäktigvalen
sammanfördes med politiska val. Åtskilliga myndigheter
ställa sig tveksamma till ett sammanförande av ifrågavarande val på
den grund att en för båda slagen av val lämplig gemensam tid svårligen
läte sig erbjuda.
Under framhållande av dessa eller ungefär enahanda synpunkter
föreslås av bl. a. länsstyrelsen i Värmlands län samt detta läns landsting,
att landstingsmannavalen skola sammanföras med andrakammarvalen till
samma tid på året, under det att stadsfullmäktigvalen hållas särskilt.
Av vissa andra myndigheter, däribland länsstyrelsen i Älvsborgs län
samt Skaraborgs läns landsting, förordas ett sammanförande med andrakammarvalen
av ej blott landstingsmannavalen utan även stadsfullmäktigval
i de städer, vars stadsfullmäktige hava att utse ledamöter i första
kammaren. Härigenom skulle, anföres det, komma att sammanföras
samtliga val, som på grund av sin natur helt eller i väsentlig grad bestämdes
av politiska synpunkter. Genom att medtaga jämväl övriga
stadsfullmäktigval skulle man endast ytterligare befordra den föga lyckliga
utveckling, varigenom dessa val på senare tid kommit att allt för
mycket bestämmas efter politiska synpunkter på bekostnad av de kommunala
synpunkterna och av intresset att erhålla verkliga förmågor till
kommunernas ledande män. Skaraborgs läns landsting förmenar, att
valarbete av större betydelse endast förekommer vid de tre förstnämnda
slagen av val, under det att valarbetet vid andra val är begränsat till
en kort tid närmast före vederbörande val och i regel sker ej genom
allmänna föredrag utan mest genom insamlande av fullmakter och personlig
uppmaning till valmän att deltaga i valet.
Ett avsevärt antal myndigheter och korporationer förorda, för att i
största möjliga mån nå syftet med riksdagens skrivelse, sammanförande
av andrakammarval med ej blott landstingsmannaval utan även stadsfullmäktigvalen
i samtliga städer, eller förklara i allt fall en sådan anordning
vara värd att taga i övervägande. Så yttra sig, bl. a., länsstyrelserna
i Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Jämtlands
och Norrbottens län, vidare Stockholms läns, Kristianstads läns och Västmanlands
läns landsting samt åtskilliga stadsfullmäktige, magistrater och
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 238 höft. (Nr 261—262.) 3
18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
•
stadsstyrelser. Man utgår därvid från att den successiva förnyelsen
skulle bortfalla, vadan valkampanjerna skulle komma att inskränkas till
en sådan vart fjärde år. Kronobergs läns landsting, med vilket länsstyrelsen
i samma län instämmer, uttalar sig för ett sammanförande av dessa
val endast i så måtto, att de komma att äga rum under samma år.
Kalmar läns norra landsting samt stadsfullmäktige i Lidköping och
Nässjö förorda likaledes sammanförande av alla nu nämnda slag av val
men avstyrka borttagande av regeln om landstingens och stadsfullmäktigkorporationernas
successiva förnyelse, så att enligt deras mening val
skulle komma att äga rum två gånger under varje fyraårsperiod, ena
gången landstingsmanna- och stadsfn 11 mäktigval och andra gången alla
tre slagen av val.
Mot sammanförande av dessa skilda slag av val har emellertid flertalet
av de hörda myndigheterna med större eller mindre skärpa vänt
sig. Därvid har — utom ovanberörda mot sammanförande av olika
slags val över huvud riktade argument — särskilt anförts, att de politiska
synpunkterna skulle bliva alldeles för dominerande även vid landstingsmanna-
och stadsfullmäktigvalen och onödigtvis skärpa den utveckling
i detta avseende, åt vilken sistnämnda val redan tendera. I denna
riktning hava bland andra stadsfullmäktige i Stockholm uttalat sig. Länsstyrelsen
i Hallands län anser det ligga en fara i att till en och samma
tidpunkt sammanföra val till alla sådana korporationer, vid vilkas väljande
politiska synpunkter spela in. Vid en dylik tidpunkt kunde nämligen
en viss tillfällig folkstämning göra sig gällande och trycka sin
prägel på valet. Detta kunde vara mindre lyckligt redan då det gällde
ett val, men bleve än mera förhållandet, om det vore fråga om val av
alla politiska korporationer, vilka tillsammans skulle medverka vid bestämmande
av landets öden under en längre tid framåt. Länsstyrelsen
i Västerbottens län uttalar, att, om samtliga ifrågavarande val sammansloges,
allt för lång tid skulle förflyta mellan valrörelserna för att intresset
skulle hållas tillräckligt vaket, samt att en olägenhet jämväl vore,
att de förändringar i valmansmeningarna, som mellan perioderna kunde
inträda och som överhuvud med proportionellt valsätt icke kunde göra
sig gällande, icke på så lång tid som 4 år kunde komma till sin rätt.
I ett av stadsfullmäktige i Malmö åberopat yttrande av drätselkammaren
därstädes framhålles, att förläggande av andrakammarval och landstingsmannaval
till en och samma tidpunkt vart fjärde år förmodligen skulle
medföra en både långvarig och tröttande valstrid, i tv att valen, på grund
av sin olika karaktär och då någon tid måste förflyta mellan båda, skulle
föranleda dubbla valkampanjer under samma år; för vederbörande val
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ht
Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
förrättare torde det också vara mera tilltalande att liava valen åtskilda,
särskilt med hänsyn därtill att valen, därest båda förlädes till eu och samma
tidpunkt, kunde komma att inkräkta å den tid, som vore anslagen åt
andra viktiga göromål i det allmännas tjänst.
Det sammanförande av olika slags val, varom i ärendet är fråga,
har man fattat på olika sätt. Några av myndigheterna hava utgått från
att de val, som sammanfördes, skulle, om de avsåge samma valområde,
hållas i en förrättning. I allmänhet synes man emellertid hava tänkt
sig frågan gälla endast ett sammanförande av tiderna för valen inom eu
något så när kort tidrymd. Åtskilliga hava uttalat sig direkt om, huruvida:
sammanförande till en och samma förrättning borde ifrågakomma.
Endast ett fåtal förordar uttryckligen sammanförande av olika val
till en och samma förrättning. Magistraten i Uddevalla anser, att genom
särskilda anordningar och exempelvis genom olika färgade kuverter
samt stämpel, angivande vilket val kuvertet avser, torde, utan risk för
några förväxlingar av betydelse, låta sig gorå att vid samma valtillfälle
upptaga valkuvert för både stadsfullmäktig- och landstingsmannaval.
Magistraten i TräUeborg tinner ej heller valtekniska svårigheter föreligga
att sammanföra sistnämnda båda slag av val till eu förrättning. Jämväl
stadsfullmäktige i Ystad och i Varberg tillstyrka sammanförande av berörda
val till ett valtillfälle.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att, oaktat vissa svårigheter
möta, valen till landsting och stadsfullmäktige borde kunna hållas
vid samma förrättning. Genom praktiska anordningar med avseende å
valsedeln skulle denna kunna upptaga både landstingsmän och stadsfullmäktige.
Samtidigt krävdes emellertid, att rösträtten vid landstingsmannaval
i stad och stadsfullmäktigval samt vid landstingsmannaval på
landet och kommunalfullmäktigval bleve fullkomligt lika, att rätten att
rösta i flera kommuner bortfölle, samt att valdistrikten för landstingsmannaval
och stadsfullmäktigval gjordes sammanfallande. Vidare fordrades,
att sammanräkning av rösterna vid alla förevarande val skedde
av en och samma myndighet, vilken väl då ej kunde bliva någon annan
än vederbörande länsstyrelse. Därest svårigheterna att förlägga ifrågavarande
val till en och samma förrättning befunnes allt för stora, vunnes‘dock
en förbättring av nuvarande förhållanden genom stadgande att
både landstingsmannaval och stadsfullmäktigval skulle äga rum vid särskilda
inom en tid av 14 dagar förlagda förrättningar.
Stadsfullmäktige i Lidköping uttala sig för ett dylikt sammanförande
av dessa val, därest det av valtekniska skäl läte sig göra.
Magistraten i Örebro framhåller, att landstingsmanna- och städs fult
-
20
Kimgl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 261.
mäktigvalen möjligen torde kunna utan allt för stora olägenheter sammanföras
till en och samma valförrättning, och magistraten i Södertälje
anser frågan böra tagas under övervägande.
Från intet håll förordas sammanförande till en förrättning av andrakammarval
och annat slag av val. Myndigheterna i Stockholm ifrågasätta
emellertid möjligheten härav och upptaga, såsom nedan skall nämnas,
spörsmålet till närmare skärskådande.
Vissa av de hörda myndigheterna avstyrka uttryckligen ett sammanförande
av olika val till samma förrättning. Bland dem är läns.styrelsen
i Örebro län, som framhåller, att det icke kunde komma att bidraga
till reda och ordning i valförrättningarna, att val till skilda korporationer
på sådant sätt sammanblandades, samt att för övrigt anordningarna
före och vid dylika gemensamma valförrättningar skulle i hög grad försvåras.
På de flesta håll göres icke något direkt uttalande i frågan, utan
yttrar man sig endast helt allmänt om sammanförande av val till samma
tid på året.
Åtskilliga uttala sig emellertid närmare om det tidsförhållande, vari
de val, som de anse skola sammanföras, böra sättas till varandra. Sålunda
föreslås beträffande landstingsmanna- och stadsfullmäktigval, att
de skola hållas ungefär samtidigt (länsstyrelsen i Kalmar län och Kopparbergs
läns landsting), så nära varandra som möjligt (länsstyrelsen i
Kristianstads län m. fl.), under slutet av året inom en kort tidrymd
(Södermanlands läns landsting), med en eller två dagars mellantid (stadsfullmäktige
i Hernösand), under samma månad (Uppsala läns landsting
in. fl.) eller under samma årstid (länsstyrelsen i Södermanlands län). Av
dem, vilka förorda sammanförande av andrakåmmarval med andra slag
av val, påyrka Skaraborgs läns landsting in. fl. att de olika valen hållas
ungefär samtidigt, länsstyrelsen i Älvsborgs län att de sammanföras inom
en kortare tidrymd av året, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän att landstingsmanua-
och stadsfullmäktigvalen hållas kort tid efter andrakammarvalen,
magistraten i Östersund att valen hållas vissa tider under hösten,
samt stadsfullmäktige i Landskrona att de olika valen förrättas under
samma månad.
Vad därefter angår frågan till vilken tid på året de val, som skola
sammanföras, böra förläggas, så betonas från flera håll svårigheterna att
finna en för de olika valen lämplig gemensam tid, och har redan nämnts,
att åtskilliga myndigheter på denna grand ställa sig tveksamma till möjligheten
av ett sammanförande av olika val.
Beträffande först tiden för landstingsmanna- och stadsfullmäktigva
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
21
len i händelse av deras sammanförande så dela sig'' meningarna om huruvida
''lämpligast är att förlägga dessa val till den tidpunkt, som nu är
stadgad för landstingsmannavalen, eller till den nuvarande tiden för
stadsfullmäktigvalen, i alla händelser till hösten. Den senare tanken
synes äga de flesta förespråkarna.
Till förmån för dessa vals förläggande till mars uttalar sig Malmöhus
läns landstig. Länsstyrelsen i Örebro län förordar stadsfullmäktigoch
kommunalfullmäktigvalens förläggande till våren, varigenom emellertid
måhända bleve nödigt att räkna fullmäktigskapets giltighetstid från
den 1 oktober i stället för den 1 januari. Länsstyrelsen i Stockholms län
förklarar sig hava intet att erinra mot att dessa val förläggas till samma
årstid som landstingsmannavalen, helst därigenom vunnes den fördel,
att till en lämpligare årstid flyttades de röstsammanräkningar efter
kommunalfullmäktigvalen, vilka nu betungade länsstyrelserna under den
bråda tiden närmast före årsskiftet. Stadsfullmäktige i Kalmar anse, att
det knappast kunde ifrågakomma att förlägga landstingsmannavalen till
annan tid än våren, men att valen av stadsfullmäktige borde utan olägenhet
kunna då även förrättas, varmed naturligen skulle följa en omläggning
av tiden för tjänstgöringens början till någon dag under försommaren,
exempelvis den 1 maj eller den 1 juni; någon olägenhet hade
icke försports i Stockholms stad av den där bestämda begynnelsetiden
den 1 april. Magistraten i Hudiksvall framhåller: ur många synpunkter
vore olämpligt att redan i mars eller april verkställa val till stadsfullmäktige,
när de valda först med nästa års början skulle träda i funktion
; ej heller vore fullt lämpligt att utsätta valet till landstinget till
december, enär ju avsevärd tid komme att ligga mellan valet och den
tid, då den välde skulle träda i funktion; lämpligaste lösningen vore
måhända att framflytta funktionstiderna för stadsfullmäktige att börja
den 1 maj eller den 1 juni, även om förändringen i och för sig icke
kunde anses önskvärd, särskilt ur den synpunkt, att nyvalet komme
att äga rum under löpande ekonomiskt regleringsår.
Av dem, vilka förorda valens förläggande till hösten, anföras såsom
skäl huvudsakligen, att förläggandet av stadsfullmäktigevalen till våren
skulle »innebära brytandet av en god och ändamålsenlig praxis, att en
sådan åtgärd skulle medföra det oegentliga förhållandet att lång tid
komme att förflyta, innan nyvalda ledamöter finge träda i funktion och
att under tiden ofta sådana ledamöter finge tjänstgöra, vilka fallit igenom
vid valen och därför måhända förlorat intresse för uppdraget, att
med hänsyn till dessa olägenheter ett förläggande av stadsfullmäktigvalen
till våren skulle nödvändiggöra en ändring av funktionstidens bör
-
22
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
jan till exempelvis den 1 april eller den 1 maj, att det emellertid ur
åtskilliga synpunkter vore förenat med stora fördelar att samtliga kommunala
funktionärers tjänsteperiod toge sin början vid årsskiftet, då
räkenskapsåret begynte, att däremot inga större betänkligheter förelåge
mot att valen till landstingen förrättades på hösten, att särskilt den omständigheten
att så lång tid som till den 1 september förflöte, innan
nyvald ledamot trädde i utövning av mandatet, icke hade stor betydelse,
då extra landsting vore särdeles sällsynta, att man för övrigt skulle
kunna räkna mandattiden för landstingsmännen från kalenderårets början,
att om landstingsmannavalen förlädes till hösten, landstingsmännen
i allt fall komme att utses enligt samma röstlängd, att genom dessa vals
förläggande till hösten vunnes, att röstlängden tidigare komme till tilllämpning,
något som givetvis hade betydelse för deltagandet i valen, då
vid en senare tidpunkt åtskilliga valmän kunde vara avflyttade från orten,
samt att nuvarande tiden för landsting0 marin avalen vore i vissa landsdelar
otjänlig med hänsyn till svårigheten att taga sig fram på vägarna.
I fråga om den tid på hösten, då nu nämnda båda slag av val böra
äga rum, förordas i åtskilliga yttranden den nu för stadsfullmäktigval
bestämda månaden, december. Vissa myndigheter uttala sig obestämdare;
sålunda föreslå länsstyrelserna i Blekinge och i Malmöhus län att
landstingsmannavalen företagas på senhösten, länsstyrelsen i Södermanlands
län att dessa val förläggas till ungefär samma årstid som stadsfullmäktigvalen,
samt Södermanlands läns landsting att båda slagen av
val förrättas i slutet av året, därvid kommunerna själva borde äga rätt
att inom viss kort tidrymd bestämma dagen för stadsfullmäktigvalen.
Göteborgs och Bohus läns landsting samt stadsf ullmäktige och magistraten i
Nyköping förorda bestämmelse om att valen skola förrättas i första hälften
av december; och framhålles därvid av landstinget, att vid ifrågavarande
val liksom redan nu vid stadsfullmäktigvalen den på årets taxering
grundade röstlängden borde tillämpas, varför tiden för valen ej gärna
kunde förläggas till någon tidigare tidpunkt. Mot december såsom valmånad
uttala sig stadsfullmäktige i Lysekil med framhållande att december
på grund av julbrådskan m. m. vore förenad med stora olägenheter för
betydliga delar av valmanskåren, stadsfullmäktige i Falköping samt magistraten
i Örebro, vilken erinrar att under december magistratens tid redan
förut på grund av mångahanda med årsskiftet sammanhängande bestyr
är med arbete strängt upptagen. Magistraten i Lysekil anser, att då
stadsfullmäktigvalen skola förrättas enligt den på grund av årets taxering
upprättade röstlängden, vars upprättande knappast torde kunna
medhinnas förrän i november, dessa val icke kunde framflyttas avsevärt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261. -3
tidinare än de nu äjrde ruin; om emellertid bestämmelser infördes om
båda valens förläggande t. ex. under de första 8 dagarna x december
eller den sista veckan i november, syntes valkampanjen icke behöva på
något sätt inkräkta på julbrådskan. Magistraten i Malmö erinrar, att om
bestämmelsen angående den successiva förnyelsen av stadsfullmäktigkåren
borttoges, denna omständighet komme att medföra betydlig ökningav
det arbete valförrättarna både att utföra under de i en följd hållna
valen, varför tiden för valens hållande borde utsträckas, så att de kunde
förrättas även under november eller åtminstone senare hälften av november.
Magistraten i Östersund föreslår, att stadsfullmäktigvalen må hållas
i november samt laudstingsmannavalen i oktober eller november. Kristianstads
läns landsting, med vilket länsstyrelsen i länet instämmer, förordar,
att valen till landstinget förrättas under senare delen av september,
efter det landstingets sammanträde ägt rum, samt att stadsfullmäktigvalen
i görligaste mån sammanföras med laudstingsmannavalen.
Stadsfullmäktige i Norrköping anföra: Det vore svårt att med be
stämdhet
angiva vilken av höstmånaderna, som vore mest lämplig för
ifrågavarande val, då många faktorer härvid spelade in, exempelvis nödvändigheten
att framflytta landstingssessionen till en senare tidpunkt på
hösten, frågan om ny vallängd för året för stadsfullmäktigvalet'' skulle
hinna upprättas och därmed också om eventuella ändringar i de kommunala
uppbördsterminerna eller om nästföregående årets vallängd skulle
läggas till grund för valförrättningen. Då med hänsyn till upprättandet
av den utav landstinget beslutade budgeten säkerligen skulle möta svårigheter
att förlägga landstingets session till en senare tid än november,
skulle alltså landstingsmannavalet kunna förrättas i september eller möjligen
i oktober. I endera av dessa månader skulle då jämväl stadsfullmäktigvalet
äga rum. Huruvida en tillbakaflyttning av detta val från
december till september eller oktober verkligen läte sig genomföras utan
allt för stora olägenheter i avseende å vallängdens upprättande, uppbördens
avslutande i rimlig tid före valet m. in., därom hade stadsfullmäktige
svårt att bilda sig en bestämd uppfattning. Om sammanförandet
av dessa val skulle äga rum, ansåge stadsfullmäktige endast månaderna
september och oktober kunna komma i beaktande. Förslagsvis kunde
då sammanförandet realiseras så, att landstingsmannavalet förrättades
under senare hälften av september och stadsfullmäktigvalet under oktober.
Magistraten i Norrköping framhåller nödvändigheten av att, därest tiden
för stadsfullmäktigvalen ansåges böra förläggas tidigare under året, än
nu vore föreskrivet, vid valtidens bestämmande toges i betraktande, att
den till uppgörande av röstlängden upptagna tiden ej beräknades för
24
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 261.
knapp. Länsstyrelsen i Västerbottens län1 som finner övervägande skäl
tala för en anordning, varigenom landstingsmannavalen flyttas till hösten,
föreslår i första rummet, att såsom valdag för såväl dessa val som stadsfullmäktigvalen
föreskrives t. ex. sista söndagen i september eller första
söndagen i oktober; därest svårigheterna att förlägga valen till en och
samma förrättning befunnes allt för stora, förordades stadgande att båda
valen skulle äga rum å hösten inom eu tid av 14 dagar, därvid valförrättningarna
å landet borde förläggas till söndag, exempelvis inom första
hälften av oktober. Val av stadsfullmäktige i de städer, som ej deltoge
i landsting, och således jämväl Stockholm, borde likaledes förläggas till
viss dag eller viss period under hösten i analogi med vad beträffande
nyssnämnda val föreslagits.
I övrigt uttalas beträffande tiden för ifrågavarande val av Gävleborgs
läns landsting, att de, för undvikande av olägenheter vid valen, borde
äga rum å tider, då lagtima riksdag icke vore samlad, samt av Västernorrlands
läns landsting, att tiden för val av landstingsmän icke borde
sättas allt för långt före den tid, då landstinget sammanträdde, i sammanhang
varmed framhölles, att tiden för landstingets sammanträde icke
torde kunna sättas senare än vad nu vore föreskrivet, enär eljest kunde
äventyras, att av landsting beslutade uttaxeringar icke kunde debiteras i
samband med kronoutskylderna det år landstinget sammanträdde.
1 fråga om bestämmelserna angående den länsstyrelserna åliggande
skyldigheten att verkställa sammanräkning av vid vissa kommunala val
avgivna röster framhåller länsstyrelsen i Kristianstads län, att dessa bestämmelser
torde böra ändras, så att tiden för sammanräkningens verkställande
ej erhölle den begränsning, som nu gällde. Enligt berörda
bestämmelser kunde nämligen ofta inträffa, att sammanräkningar från
flera olika kommuner måste utsättas till samma dag, och då med tilllämpning
av de av riksdagen ifrågasatta reglerna de nyvaldas antal komme
att fördubblas samt varje sammanräkning sålunda skulle taga betydligt
längre tid i anspråk, bleve den påpekade olägenheten än mera kännbar.
Vad slutligen angår frågan om äudring i förevarande avseende av
de för Stockholm gällande bestämmelser framhåller magistraten i Stockholm
följande: Såväl förslaget om borttagandet av den succesiva förnvelsen
som förslaget att sammanföra riksdagsmannaval och kommunala
val föranledde betänkligheter, det senare förslaget ur valändamålets och
valrörelsens synpunkt. Skulle ett sammanförande emellertid ske, måste
det väl bestå uti en sammanslagning av båda valen till en förrättning.
Häremot reste sig många svårigheter. Sålunda bleve nödigt att upplägga
en gemensam röstlängd för bägge valen. Denna måste bliva ganska
25
Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
komplicerad på grund av de nuvarande stora skiljaktiglieterna mellan
politisk och kommunal rösträtt. Stor vaksamhet måste ock iakttagas vid
dess begagnande. Emellertid ansåge magistraten, att, även om riksdagsmannaval]!
och stadsfullmäktigvalen komme att ske alternerande vart
annat år, det i allt fall vore önskligt om den vallängd, som för riksdagsmannavalen
årligen upprättades, bleve de år, då stadsfullmäktigval skulle
förekomma, inrättade så, att den kunde användas även vid dessa val.
En närmare undersökning, hur en sådan röstlängd skulle kunna upprättas,
hade magistraten dock icke varit i tillfälle åstadkomma. Invändas kunde,
att vid ett sådant dubbelt val, som nu ifrågasatts, otaliga förväxlingar
skulle komma att äga rum, i det att mången valman skulle placera den
kommunala valsedeln i det politiska kuvertet och tvärtom. Invändningen
vore emellertid befogad endast under förutsättning att man ej vidtoge
vissa förändringar i valanordningarna, särskilt i det avseende att valmännen
tillätes medtaga sina valkuvert färdiga till vallokalen. Upptagandet
av rösterna vid dylikt dubbelval bleve uppenbarligen mera tidskrävande
än nu vore fallet, varför en uppdelning på ett större antal
vallokaler måhända bleve nödig, men några betänkligheter föranledde
detta dock icke.
Stadsfullmäktige i Stockholm anföra: Nuvarande föreskrift, att val
till stadsfullmäktige skulle äga rum vart annat år i stället för varje år,
infördes så nyligen som år 1911. Att gå ännu längre i riktning av
minskning av v al tillfällena syntes icke påkallat av förhållandena i Stockholm,
och torde ej heller vara erforderligt, om man ville införa en större
koncentrering av valen för riket i övrigt. Om Stockholms stadsfullmäktigrepresentation
skulle väljas på en gång, skulle detta utan tvivel äventyra
en önskvärd kontinuitet i stadsfullmäktiges arbete och stadens kommunala
förvaltning. Den nuvarande ordningen borde därför bibehållas.
Med denna ståndpunkt saknade stads fallmäktige egentlig anledning att
ingå på frågan om lämpligheten att sammanföra de kommunala och politiska
valen, men ville stadsfullmäktige i denna fråga hava uttalat, att ett
dylikt sammanförande syntes kunna medföra, att vid val till kommunalrepresentationen
de politiska synpunkterna bleve till nackdel för kommunalrepresentationens
sammansättning ännu mer dominerande än nu
vore fallet.
överståthållarämbetet förklarar sig dela de uppfattningar, som sålunda
av magistraten och stadsfullmäktige i Stockholm uttalats, samt tillägger,
att ämbetet ställde sig än mera tveksam än magistraten i fråga om möjligheten
att upplägga en för båda valen gemensam röstlängd, därvid
ämbetet erinrar, att den politiska röstlängden grundade sig på det
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 233 höft. (Nr 261—-262.) 4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
Departe
mentschefens
yttrande.
löpande årets mantalslängd, under det att den kommunala röstlängden,
som vore byggd på bevillningstaxeringen, följde den mantalslängd, vilken
uppgjorts året innan röstlängden komme till användning.
Av de inkomna yttrandena synes mig tydligt framgå, ej blott att
en allmän uppfattning råder, att nuvarande ordning med avseende å
valen medför stora uppoffringar av tid, möda och penningar utan motsvarande
fördelar, utan även att hos valmännen alstrats en viss likgiltighet
mot de allt för tätt återkommande valstriderna. En allmän känsla tyckes
också råda, att något bör göras i den riktning, på vilken riksdagens
skrivelse visar hän. För min del är jag även av den åsikt att inskränkning
i viss mån bör ske i valförrättningarnas antal. Men jag vill å andra sidan
betona, att man icke bör låta förleda sig att härvidlag gå för långt.
Den utveckling i fråga om politisk och kommunal självstyrelse, till vilken
vårt land nått, icke blott nödvändiggör avsevärda uppoffringar från
allmänhetens sida utan förutsätter jämväl hos valmännen en mogenhet
och vakenhet i politiska ting, vilka ingalunda kunna vinnas utan viss
övning och sålunda icke, i händelse valmännens intresse för allmänna angelägenheter
endast vid sällsynt återkommande valtillfällen hålles vid liv.
Lika olämpligt som det är att nödga till valstrider så ofta, att valmännen
tröttna vid valen, lika felaktigt torde det vara, att låta valmännen
så sällan få aktivt deltaga i det politiska och kommunala livet, att deras
intresse för allmänna angelägenheter på den grund slappnar. Men icke
endast av detta skäl synes man böra med viss varsamhet gå fram på den
av riksdagen antydda vägen. Därtill kommer nämligen också, att de
utvägar, som för vinnande av ifrågavarande syfte måste tillgripas, innebära
sådana olägenheter av olika slag, att man på denna grund måste
känna sig tveksam, hur långt man bör gå.
I första rummet gäller att taga ståndpunkt till frågan om avskaffande
av reglerna om landstingens och stadsfullmäktigkorporationernas
successiva förnyelse. På grund av vissa olikheter mellan förhållandena
vid landstingsval och vid stadsfullmäktigval bör denna fråga prövas
särskilt för vardera av de två korporationerna.
Den successiva förnyelsen av landstingen åstadkommes därigenom,
att halva antalet valdistrikt väljer ena gången och den andra hälften
nästa gång. Fn ändring härvidlag, så att samtliga valdistrikt välja
vid samma tillfälle vart fjärde år, bör ej möta större betänkligheter.
Visserligen kommer i sådant fall en förändring i den allmänna opinionen
att med större styrka än nu öva inflytande på landstingens sammansättning.
Men då i allt fall i följd av det proportionella valsättet
27
Kung]. May.ts Nåd. Proposition Nr 261.
sådana ändringar kunna antagas endast mera sällan åstadkomma några
större omkastningar i landstingens sammansättning, torde den föreslagna
åtgärden, vad landstingen vidkommer, icke kunna anses förknippad med
någon större olägenhet.
Åven stadsfullmäktige förnyas för närvarande med halva antalet vart
annat år, men varje val sker för staden i dess helhet, så att hela valmanskåren
däri deltager. Om nu en sådan ändring skulle ske, att samtliga
fullmäktige komme att väljas på en gång, skulle detta uppenbarligen
för valmännen medföra en avgjord lättnad, och ändring är således
ur denna synpunkt ännu starkare motiverad för stadsfullmäktige än för
landstingen. Den från vissa håll uttryckta farhågan, att kontinuiteten i
fullmäktiges verksamhet därmed skulle äventyras, kan icke tillmätas
någon egentlig betydelse på samma grund som nyss anförts rörande
landstingen, nämligen att det proportionella valsättet tryggar mot allt
för tvära omkastningar. Däremot framträda i städerna andra betänkligheter.
Enär antalet fullmäktige är i förhållande till folkmängden relativt
högt, i synnerhet i de mindre städerna, skulle valens förrättande på en gång
för hela antalet komma att öka möjligheterna för smågrupper bland väljarne
att göra sig gällande enligt det proportionella systemet. I en stad,
som har 30 stadsfullmäktige, skulle en grupp eller ett kotteri, innehavande
en 30-del av hela väljarkårens rösttal, äga möjlighet att insätta
en representant, huru olämplig han än vore, under det att för närvarande
det åtminstone fordras, att gruppen disponerar en 15-del av rösttalen,
för att den skall kunna utöva sådan makt. Dessutom visar erfarenheten,
att, på grund av vissa brister i den nu gällande proportionella
metoden, vid starkare splittring inom ett parti ganska små minoriteter
hava möjlighet att giva ett val en opåräknad utgång, och denna
möjlighet ökas, ju större det antal platser är, som valet avser. En sådan
oförmånlig inverkan av valens sammanförande kunde emellertid väsentligen
förekommas dels genom sådana ändrade bestämmelser angående
valkretsindelning, att även städer med mindre än 10,000 invånare må
kunna indelas i valkretsar samt att varje krets får att utse högst t. ex.
15 fullmäktige, och dels genom nedsättning av antalet stadsfullmäktige
i städer, som ej indelas i valkretsar. Såsom en annan olägenhet skulle
kunna anföras, att i mindre städer, där lämpliga krafter för det kommunala
arbetet icke alltid stå till buds, det måste anses som en nackdel,
att, om en inom annan ort för sådant arbete använd person inflyttat
eller någon, som på grund av offentligt uppdrag nödgats avsäga sig
mäktigskapet, åter ställes till förfogande, det måste dröja en något
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
längre. tid, innan man kan taga en dylik person i anspråk för kommunalförvaltningen.
Sådana fall torde emellertid vara jämförelsevis sällsynta och kunna
tydligen ej anses vara av den vikt, att de skulle få utgöra hinder för
den ifrågasatta förändringen.
På grund av det sålunda anförda finner jag mig därför böra tillstyrka
ändringar av bestämmelserna såväl om landstingsmannaval som
om stadsfullmäktigval i sådan riktning, att den successiva förnyelsen av
dessa korporationer upphör, dock med de ändringar i fråga om antalet
stadsfullmäktige och valkretsindelningen vid stadsfullmäktigval, som
nyss blivit omförmälda.
Det har ifrågasatts, att inskränkning i de kommunala valkampanjerna
skulle kunna ske på annan väg än den nu av mig förordade, nämligen
genom förlängning av mandattiden, i vilket fall den hittills gällande
regeln om successiva nyval för hälften av vederbörande representation
värjo gång kunde kvarstå. Då enligt det vilande grundlagsförslaget
andrakammarvalen skulle komma att förrättas vart fjärde år, torde en
förlängning av tiden för de kommunala mandaten, för att ej motverka
syftet med de föreslagna ändringarna, böra innefatta en utsträckning av
denna tid till åtta år. Mot ett dylikt utsträckande av mandattiden talar
emellertid ''vad i allmänhet anföres mot långa valperioder, nämligen
att representantförsamlingen icke kommer att vara ett tillräckligt troget
uttryck för folkmeningen, som ju under så lång tid kan hava ändrat sig
betydligt. Det kan ej heller förnekas, att åtta år även ur andra synpunkter
är en allt för lång tid för kommunala mandat. Om i en tid av brist
på dugliga kandidater till fullmäktig valts en person, som sedan visar
sig mindre lämplig, så skulle, om mandattiden vore åtta år, det uppen
barligen
komma att dröja alltför lång tid,-innan han kunde bliva ersatt
med någon annan. Då man vidare måste beräkna, att under så lång
tid som åtta år i en mängd fall ordinarie ledamöter komme att avgå,
och då erfarenheten visar, att det ofta icke är lätt att få lämpliga namn
på efterträdarplatserna å valsedlarna, är fara värt, att kvalitén hos representantförsamlingarna
komme att avsevärt minskas genom en dylik utsträckning
av mandattiden. Jag kan på dessa grunder icke ansluta mig
till förslaget om en förlängning av mandattiden. Uttalandena från de
hörda myndigheterna och korporationerna gå ju också avgjort mot en
sådan ändring.
I det föregående har lämnats öppet, huruvida och i vilken omfattning
ändring i ifrågavarande hänseenden borde vidtagas även beträffande
andra slag av allmänna kommunala val än landstingsmanna- och stads
-
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
29
fullraäktigval. Dessa andra val iiro av fyra särskilda slag: 1) val inom
den kyrkliga kommunen (såväl i stad som på landet), såsom av kyrkoråd,
skolråd m. m., 2) val av drätselkammare och andra styrelser i städer,
som ej hava stadsfullmäktige, 3) val på landet av kommunalnämnd och
andra styrelser samt 4) val av kommunalfullmäktige och municipalfullmäktige.
Vad de tre första kategorierna beträffar torde man kunna påstå, att
i regel dessa val ej föranleda valkampanjer av någon betydelse och att
vid dem de politiska synpunkterna spela en ganska underordnad roll.
Här är ju i det hela fråga om val av rena förvaltningsmyndigheter.
Skulle man genom att sammanföra nu berörda val med andra val bidraga
att giva dem en politisk anstrykning, vore därav knappast några fördelar
att hämta.
Tveksammare är frågan, huru man bör ställa sig till den fjärde
kategorien, eller valen av kommunalfullmäktige och municipalfullmäktige.
Sedan numera allt flera av de folkrikare kommunerna på landet övergått
att bliva »städer under landsrätt», kan man tilläventyrs göra gällande,
att i de flesta av de kommuner, där kommunalfullmäktige utses,
den politiska livaktigheten ej är så stor, att valkampanjerna vid deras
tillsättande bliva av avsevärd omfattning. Å andra sidan må framhållas,
att kommunalfullmäktige ju utgöra representantförsamlingar, dit valen
ske efter proportionell metod och efter huvudsakligen samma regler som
de vid stadsfullmäktigevalen tillämpade. Förhållandena i dessa kommuner
och i de mindre städerna torde väl också i huvudsak vara likartade.
Riktigast synes därför vara att låta kommunalfullmäktigvalen följa
samma regler som stadsfullmäktigvalen. Detsamma bör då också gälla
om municipalfullmäktigvalen.
Riksdagen har slutligen ansett, att vid utredningen borde tagas i
betraktande möjligheten att inskränka valkampanjernas antal genom
sammanförande av skilda val till ungefär samma tid på året.
Genom att sammanföra landstingsmanna- och stadsfullmäktigvalen
med andrakammarvalen, såsom i åtskilliga av de avgivna yttrandena
föreslagits, skulle man i största möjliga måtto uppnå en dylik inskränkning.
Åven bortsett från vissa praktiska svårigheter, som anordnandet
av så många olika val tätt inpå varandra skulle möta, kan mot nämnda
anordning anmärkas, att ur den principiella synpunkt, som ovan framhållits,
en så långt gående minskning av antalet valkampanjer, varigenom
dessa komme att inskränkas till en vart fjärde år, varken kan anses
påkallad eller tillrådlig. Ej heller kan förnekas befogenheten av de
anmärkningar, som gjorts därom, att vid sammanförande av så många
30 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
skilda val intresset för det ena valet lätt kunde förtaga intresset för de
andra.
Ungefär enahanda erinringar kunna, om också ej med lika styrka,
framställas mot förslagen att sammanföra andrakammarvalen med landstingsmannavalen
eller att sammanföra dessa båda val och stadsfullmäktigvalen
i de städer, vilka hava att utse ledamöter av första kammaren.
Enligt dessa förslag skulle valmännen på landet endast en gång vart
fjärde år hava att deltaga i valkampanjer med politisk anstrykning,
under det att för närvarande under en period av sex år fem valkampanjer
förekomma.
Mot ett sammanförande av landstingsmanna- och stadsfullmäktigval
torde visserligen icke ur nyss antydda synpunkter starkare betänkligheter
kunna anföras. De valstrider, som av dessa båda slags val föranledas,
hava särskilt under senare år fått en mer eller mindre tydligt framträdande
politisk prägel, men de äga dock väsentligen lokal betydelse. Ett
förryckande av det ena valet genom dess sammanförande med det andra
torde därför knappast vara att befara. Antalet valstrider av hel- eller
halvpolitisk karaktär skulle, under förutsättning av den successiva förnyelsens
avskaffande, nedsättas till en vart annat år, ett antal, som
synes rimligt. Det skäl, som förnämligast talar emot ett förslag i denna
riktning, är emellertid de praktiska svårigheter, som möta mot valens
sammanförande.
Vad först angår frågan, huruvida nämnda val må kunna sammanföras
till en enda förrättning, är att märka, att endast ett ringa fåtal av
de hörda myndigheterna och korporationerna vågat förorda en dylik åtgärd.
Man kan icke förneka den fara, som föreligger, att, huru man än
söker ordna en sådan gemensam förrättning, densamma skall för valmännen
bliva en källa till oreda och förvirring. Jag har därför ansett
tanken på ett sammanförande av valen till en förrättning böra åtminstone
för närvarande uppgivas. Medgivas måste emellertid att, om valen
icke kunna sålunda sammanslås, de fördelar, man genom sammanförandet
velat vinna, i avsevärd grad skulle minskas. Åtskilligt synes dock
vara att vinna redan genom att sammanföra ifrågavarande val inom en
viss kortare tidrymd på sätt i flertalet av de avgivna yttrandena förordats.
Frågan blir då, till vilken tid valen lämpligen skulle förläggas. Mot
ett sammanförande av valen på det sätt, att fullmäktigvalen förflyttades
till den nu för landstingsmannavalen bestämda månaden, mars, har i
avgivna yttranden anmärkts, att, så vida icke man vidtoge den ändring
i funktionstiden för stadsfullmäktige, att denna komme att löpa från
31
Kung1, May.ts Nåd. Proposition Nr 261.
någon tid på våren t. ex. den 1 april, allt för lång tid skulle förflyta,
innan de nyvalde ledamöterna finge träda i tjänst. Eu dylik ändring av
funktionstiden synes mig innebära en allt för genomgripande omläggning
av den nuvarande hittills såsom lämplig ansedda ordningen, enligt vilken
de kommunala representanternas funktionstid sammanfaller med kalenderåret,
för att man i detta sammanhang bör ifrågasätta en åtgärd av
nu antydda beskaffenhet. Att åter utan att vidtaga en sådan omläggning
av funktionstiden förlägga fullmäktigvalen till mars finner jag i
hög grad olämpligt. De fullmäktige, som vid valet fallit igenom, skulle
i så fall i över ett hälft år få fortfara med sin tjänstgöring. Olägenheterna
av en sådan ordning äro uppenbara.
Vad nu sagts om mars såsom tid för stadsfullmäktigvalen gäller
givetvis med lika fog om övriga månader under våren.
Ett förflyttande av landstingsmannavalen till hösten möter förhållandevis
mindre betänkligheter. Visserligen torde det icke låta sig. göra
att genomföra en sådan ordning, att valen till landstingen ske, innan
dessa på hösten sammanträda. Landstingens sammanträden kunna nämligen
ej i tiden avsevärt framflyttas, enär i så fall bleve omöjligt att i
sammanhang med kronoskatten samma år upptaga de av landstingen
uttaxerade beloppen. Då för prövning av eventuella besvär över valen
icke allt för kort tid måste ligga mellan valen och landstingssammanträdena,
skulle, om man ville vidhålla nämnda tanke, bliva nödigt att
utsätta valen till någon tid på sommaren, något som väl icke gärna bör
komma i fråga med hänsyn till det då pågående jordbruksarbetet. Man
måste alltså utgå. från att, om landstingsmannavalen förläggas till hösten,
de nyvalda landstingsmännen icke kunna komma att tjänstgöra förr än
vid de landstingssammanträden, som äga rum det följande året. Några
avsevärda praktiska olägenheter härav torde dock ej vara att befara, då
landstingen endast i sällsynta fall hålla sammanträden på annan tid än
den ordinarie, och man för övrigt skulle kunna låta funktionstiden för
landstingsmännen inträda vid början av det efter valet följande kalenderåret.
Från nu antydda synpunkt kan alltså hinder icke anses föreligga
att sammanföra ifrågavarande val till hösten. Däremot synas möta vissa
svårigheter i andra avseenden mot en dylik anordning.
I och för sig vore önskligt, att valen kunde förläggas till september,
som i allmänhet ansetts lämplig såsom valmånad, och till någon dag
efter det landstingen för året hållits. I så fall måste man emellertid antingen
förordna om upprättande av särskild vallängd för ifrågavarande
val, vilken åtgärd under nu rådande förhållanden knappast skulle uppväga
därav förorsakade besvär och kostnader, eller också nöja sig med
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
att för valen tillämpa den föregående år upprättade kommunala röstlängden.
Att emellertid vid stadsfullmäktigvalen använda denna äldre röstlängd,
i stället för att, såsom nu, begagna den samma höst upprättade
röstlängden, innebär en avgjord olägenhet och en avsevärd försämring
av nuvarande ordning. Den äldre röstlängden hänför sig ju till förhållandena
ett år tidigare än den senare röstlängden gör och avviker sålunda
beträffande t. ex. avflyttade eller inflyttade personer betydligt mera
från förhållandena vid valen än den sistnämnda. Mot ett förläggande av
stadsfullmäktigvalen till den nu ifrågasatta tiden talar även, att i sådant
fall de fullmäktige, som icke omvalts, skulle omkring tre månader, således
en avsevärd tid, fortfarande uppehålla sina befattningar, för vilka
de givetvis icke längre kunde hysa samma intresse.
En tillämpning av det löpande årets röstlängd förutsätter, åtminstone
vad angår de folkrikare kommunerna, att valen icke utsättas tidigare
än till början av december eller slutet av november. Att sätta
tiden än längre tillbaka torde näppeligen vara möjligt utan att bryta det
samband, som råder i fråga om röstlängds samt debiterings- och uppbördslängds
upprättande och granskning. Jag vill i detta avseende
framhålla, att då kommunernas utgifts- och inkomststat är beroende av
beskattningsmyndigheternas beslut angående taxeringen och det svårligen
kan ifrågasättas, åtminstone i detta sammanhang, att avsevärt inskränka
de för olika taxeringsmyndigheters arbete redan nu knappt tillmätta
tidrymder, man icke gärna kan tänka på att utsätta tiden för den
stämma, som jämlikt § 17 i förordningen om kommunalstyrelse på landet
skall hållas i oktober för bestämmande av kommunens utgiftsoch
inkomststat, tidigare än till omkring den 1 oktober. Med hänsyn
vidare därtill, att vederbörande kommunalmyndighet åtminstone i de
större kommunerna lärer behöva omkring en månad för upprättande av
debiterings- och uppbördslängd, samt att såväl denna längd som röstlängden
jämlikt § 65 i berörda förordning skola före justeringsstämman
hållas tillgängliga fjorton dagar, torde man icke kunna beräkna, att
denna stämma, som enligt nu gällande stadganden skall hållas i december,
kan äga rum tidigare än i mitten eller slutet av november. Val,
vid vilka den nya röstlängden skall komma till användning, synas alltså
kunna ske tidigast i slutet av november eller början av december.
På många håll har man också utgått från, att de sammanförda valen
böra lörrättas under december, till vilken månad stadsfullmäktigvalen
redan nu äro förlagda. Att pålägga magistraterna under denna i vanliga
fall bråda tid ytterligare förrättandet och uträknandet av landstingsmannavalen
i städerna torde emellertid knappast vara försvarligt. I detta
33
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 261.
hänseende må framhållas, att besväret med stadsfullmäktigvalen, därest
successiv förnyelse av stadsfullmäktigkåren ej vidare skall äga rum,
givetvis kommer att bliva betydligt mera betungande än för närvarande.
Aven för domhavandena skulle det bliva en i hög grad pressande börda
att jämte övriga göromål vid denna tid ombestyra sammanräkningarna
av iandstingsmannavalen på landet. Uppenbart är, att det ej heller för
valmännen kan vara önskligt att få Iandstingsmannavalen förlagda till
julmånaden; och särskilt torde för lantbefolkningen inom vissa delar av
vårt land denna tid vara synnerligen olämplig.
Något annorlunda skulle förhållandena ställa sig, om en bestämd
valdag för de politiska valen komme till stånd samt rösträtten i kommunerna
blir mindre skiljaktig än nu från den politiska. Sista söndagen
i september eller första söndagen i oktober kunde då lämpligen
bliva valdag, vart annat år för de politiska valen och vart annat år för
stadsfullmäktig- och Iandstingsmannavalen. Detta är enligt min mening
det mål, vartill man bör sträva i förevarande hänseende. Men för närvarande
möta såväl mot denna anordning som mot ett sammanförande
av landstings- och stadsfullmäktigvalen överhuvud så stora olägenheter,
att jag ansett mig icke böra tillstyrka ett frångående i nämnda hänseende
av nuvarande ordning för berörda val. Såväl landstingsmannavalen
som fullmäktigvalen torde alltså tillsvidare böra hållas å nu stadgade
tider.
Skola emellertid, såsom i det föregående förordats, valen till varje
korporation ske vart fjärde år och omfatta denna i sin helhet, ställes
man inför frågorna, huruvida de lämpligen böra alla försiggå under ett
och samma år och i vilken tidsrelation de böra ställas till andrakammarvalen.
Riksdagens mening, att de kommunala valen böra hållas
alternerande med de politiska, har i flertalet av de avgivna yttrandena
rönt anslutning. Denna ordning förefaller också vara den ändamålsenligaste.
I enlighet härmed skulle valen till andra kammaren komma
att äga rum åren 1920, 1924 etc., under det att ifrågavarande kommunala
val skulle hållas åren 1922, 1926 etc.
Såsom i det föregående nämnts nödvändiggör bortfallandet av reglerna
om den successiva förnyelsen, vad fullmäktigvalen angår, vissa
ändrade bestämmelser om kommunernas indelning i valkretsar och om
fullmäktiges antal. I dessa avseenden har jag ansett böra stadgas, att
kommun med 2,000 invånare eller därunder skall utse 16 fullmäktige,
att kommun med flera men högst 10,000 invånare har att utse 16—30
fullmäktige, att om antalet fullmäktige i sådan kommun bestämmes till
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 233 höft. (Nr 261—262.) 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
mer än 20, den kommunen skall indelas i valkretsar, samt att för varje
krets må utses minst 6, högst 15 fullmäktige.
Tillräckliga skäl att, på sätt länsstyrelsen i Kristianstads län hemställt,
utsträcka den nu föreskrivna tiden av 14 dagar, inom vilken sammanräkningen
av kommunalfullmäktigval skall påbörjas, har jag icke
ansett föreligga.
Vad därefter angår frågan om ändring av de för Stockholm gällande
bestämmelserna om stadsfullmäktigval, så synes visserligen principiellt
ett bibehållande av regeln om fullmäktigkorporationens successiva förnyelse
icke vara mera påkallat för Stockholms del än eljest för de större
städerna. Men å andra sidan måste man taga i betraktande, att Stockholm
sedan gammalt i kommunalt hänseende intagit en särställning och
att antalet stadsfullmäktige där är betydligt mycket större än i någon
annan stad. Härtill kommer, att, såsom stadsfullmäktige i Stockholm
framhållit, nu gällande föreskrift, enligt vilken val till stadsfullmäktige
därstädes skall äga rum vart annat år i stället för varje år, såsom tidigare
var stadgat, infördes så nyligen som år 1911. Med hänsyn härtill
och till den avvisande hållning såväl stadsfullmäktige som myndigheterna
i Stockholm intagit till förslaget har jag funnit tills vidare inga ändringar
i förevarande hänseende böra vidtagas i de för Stockholm gällande
reglerna.
Beträffande tiden för ikraftträdandet av de nu förordade ändringarna
torde böra göras skillnad mellan de olika slagen av val. Valen till fullmäktigkorporationerna
i deras helhet synas böra redan i år förrättas
enligt de nya reglerna, varav skulle följa, att de fullmäktige, som valts för
tid efter den 31 december 1918, böra frånträda sina befattningar nämnda
dag. Då landstingsmannavalen för innevarande år redan till största
delen hållits, kan enligt den av mig angivna planen val, omfattande
samtliga landstingsman, äga rum först år 1922. Ändringarna i förordningen
om landsting böra därför träda i kraft den 1 januari 1922, och
val av landstingsmän och suppleanter, som ske dessförinnan, avse endast
tiden till den 1 september 1922.
I enlighet med vad jag nu anfört hava inom civildepartementet
upprättats förslag till dels lag om ändrad lydelse av § 28, § 29 mom. 1
och § 42 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars
1862, dels lag om ändrad lydelse av §§ 21, 22 och 31 i förordningen
om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862, dels ock lag om ändrad
lydelse av § 2 mom. 6 och 7 samt §§ 3 och 16 i förordningen om
landsting den 21 mars 1862 ävensom om upphävande av § 2 mom. 5
i sistnämnda förordning.
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
Sedan föredraganden uppläst berörda förslag, hemställde han, att
desamma måtte föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till
riksdagen avlåtas.
Ur protokollet:
Nils Ädelgren.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1918:454 Riksdagens skrivelse Nr 454 s. 1 i texten
- KU 1918:25 Memorial angående ett vilande förslag till ändring i rikets grundlagar. a2 i texten
- KU 1918:21 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21 s. 1 i texten