Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262

46 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 38 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:262, Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262

Dokumentets text

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

37

Nr 262.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag

till lag om ändrad lydelse av § 28, § 29 mom. 4,

§§ 30—32 och § 36 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 mars 1862, till lag om

ändrad lydelse av § 23, § 24 mom. 1, §.§ 21 och 28,

§ 29 mom. 1, §§ 30, 31, 35 och 40 i förordningen om

kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 samt till lag

om ändrad lydelse av § 6 inom. 2, § 10 mom. \, §§

11—14, § 15 mom. 1, §§ 16, 17, 20 och 22 i för
ordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj

1862; given Stockholms slott den 12 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härméd föreslå'' riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

l,‘ "aj lag om ändrad lydelse av: § 28, § 29 mom. 4, §§ 30—32 och

8 36 mom. 2 i förordningen ötn köinmunälstytelse på landet dén 21

mM im-, * J ''*< .........

b) lag om ändrad lydelse av § 23, § 24 mom. 1, §§ 27 och 28,

8 29 mom 1, 88 30, 31, 35 och 40 i förordningen om kbriimdtialstyrelsö

i stad deii 21 mars 1862;’ bch *" '' J h“ n >

c) lag om ändrad lydelse av § 6 mom. 2, § 10 mom. 1, §§ lf—14,

§ 15" inbin. 1:, §§ 16, I T, ''20 obh '' 22 i'' förordningen om kbminuiialstyreläé

i Stockiiolm den 23 maj 1862.* ‘ “

J)e till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott1 tillhandahållas;'' och Kimgl. Mäj:t ’ förblivér'' tiksdägén Inéd all

kungl. nåd'' öéh ynnest statlsé välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 28, § 29 mom. 4, §§ 30—32 och § 36 mom. 2 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 28, § 29 mom. 4, §§ 30—32 och § 36

mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862

skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 28.

Mom. 1. Kommunalfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till

folkmängden sålunda, att:

kommun med 2,000 invånare eller därunder utser ....................... 16

» b över 2,000 till och med 10,000 invånare utser ... 16—30

b b b 10,000 invånare utser .......................................... 31—40.

Kommunens vid kommunalstämma röstberättigade invånare bestämma,

inom nu stadgad begränsning, det antal kommunalfullmäktige, som bör

för kommunen utses.

I samband med val av kommunalfullmäktige utses tillika suppleanter

för dem.

Mom. 2. I avseende å valbarhet till kommunalfullmäktig och suppleant

samt ursäkt och avsägelse gäller vad i § 13 om ordförande i kommunalstämma

stadgat är.

Kommunalfullmäktige och suppleanter väljas för fyra år, räknade

från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skett.

§ 29.

Mom. 4. Valet sker med slutna sedlar. Därvid böra begagnas valsedlar

av ofärgat, svenskt normalpapper nr 4, med rektangulär form,

17 centimeter långa och 10 centimeter breda samt utan kännetecken.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

k valsedel må före namnen utsättas partibeteckning (partinamn eller

annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för viss meningsriktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det

andra, och må utgöra högst dubbelt så många som det antal kommunalfullmäktige,

valet avser. Av namnen anses så många, från början räknat,

som motsvara antalet fullmäktige, avse själva fullmäktigvalet och

de övriga allenast valet av suppleanter. Har å valsedeln medelst en

linje avskilts ett mindre antal namn, från början räknat, anses dock

allenast de sålunda avskilda främsta namnen avse själva fullmäktigvalet.

Ogill är valsedel:

till vilken använts papper, som på grund av dess färg eller beskaffenhet

i övrigt företer sådan väsentlig olikhet med det föreskrivna, att

olikheten kan iakttagas genom den utskärning, som skall finnas i de,

enligt vad här nedan sägs, föreskrivna valkuvert;

vilkens form eller storlek väsentligen avviker från vad i nämnda

hänseenden ovan stadgats;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt

där anbragt;

vilken upptager partibeteckning å annat ställe än ovanför namnen.

Upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, eller framgår

i avseende å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som

därmed åsyftas, anses sådant namn såsom obefintligt. Åro å valsedel

upptagna flera namn än ovan är medgivet, anses de sista övertaliga

namnen såsom obefintliga. Valsedel, som lyder a färre namn än det

antal fullmäktige, valet avser, vare ändock giltig.

Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

§ 30.

Mom. 1. För rösternas sammanräknande skola valsedlarna ordnas

i grupper.

Valsedlar utan partibeteckning utgöra tillsammans en grupp (den

fria gruppen). Valsedlar med partibeteckning ordnas sa, att sedlar med

samma beteckning bilda en grupp (partigrupp).

Inom varje grupp skall, till den utsträckning som för utseendet av

stadgat antal fullmäktige är nödig, genom särskilda sammanräkningar

bestämmas ordning mellan de namn å gruppens valsedlar, vilka, enligt

vad i § 29 mom. 4 sägs, avse själva fullmäktigvalet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

Härvid iakttages i fråga om den fria gruppen:

l:o) Vid första sammanräkningen gäller varje valsedel med hela det

röstvärde, som finnes å sedeln antecknat. Det namn, som fått högsta

rösttalet, bliver det första i ordningen.

2:o) Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel med hela sitt

röstvärde, där icke något av de namn å sedeln, vilka avse själva fullmäktigvalet,

erhållit rum i ordningen. Annan valsedel gäller med hälften

av sitt röstvärde, där ett av dessa namn erhållit rum i ordningen; med

en tredjedel av röstvärdet, där två av dessa namn uppförts i ordningen;

med en ijärdedel, där tre av dessa namn uppförts i ordningen; och så

vidare efter samma grund. För varje gång kommer det namn närmast

i ordningen, som erhållit högsta rösttalet.

I fråga om partigrupp iakttages:

Do) Upptaga valsedlar, vilkas sammanlagda röstvärde utgör mer än

hälften av alla till gruppen hörande valsedlars hela sammanlagda röstvärde

(gruppens rösttal), samma första namn, bliver detta namn det

första i ordningen; upptaga valsedlar, som hava samma första namn och

vilkas sammanlagda röstvärde utgör mer än två tredjedelar av gruppens

rösttal, jämväl samma andra namn, bliver detta namn det andra i ordningen;

upptaga valsedlar, som hava samma första och samma andra

namn och vilkas sammanlagda röstvärde utgör mer än tre fjärdedelar

av gruppens rösttal, jämväl samma tredje namn, bliver detta namn det

tredje i ordningen; och så vidare efter samma grunder.

2:o) I den mån ordningen inom gruppen icke kan genom sammanräkningar

enligt nyss angivna grunder bestämmas, skall vad här ovan

är i fråga om den fria gruppen stadgat äga motsvarande tillämpning.

Mom. 2. De platser, som äro att besätta, fördelas mellan de olika

grupperna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den grupp,

vilken för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal.

Plats, som blivit en grupp tilldelad, besättes genast så, att gruppens

första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom

gruppen, gruppens andra plats den, som bär andra namnet i ordningen,

gruppens tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så

vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen,

redan fått sig tillerkänd plats från en eller flera andra grupper.

För den fria gruppen är jämförelsetalet det högsta rösttalet vid

den enligt mom. 1 företagna första sammanräkningen inom gruppen, så

länge gruppen ännu icke fått sig någon plats tilldelad; därefter högsta

rösttalet vid andra sammanräkningen, så länge gruppen erhållit allenast

en plats; och så vidare i fortsatt följd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

4]

För partigrupp är jämförelsetalet lika med gruppens rösttal, så länge

gruppen ännu icke fatt sig någon plats tilldelad. Därefter beräkna^

jämförelsetalet för varje gång så, att gruppens rösttal delas med det tal,

som motsvarar antalet av de gruppen tilldelade platser, ökat med- 1.

Har samma person erhållit platser från två grupper (partigrupper eller

partigrupp och den fria gruppen), skall dock, vid beräkning av det antal

platser, som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats;

har någon erhållit platser från tre grupper, anses varje sådan plats såsom

en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund.

Har en grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som

motsvara antalet av de namn å gruppens valsedlar, vilka, enligt vad i

§ 29 mom. 4 sägs, avse själva fullmäktigvalet, varde den från vidare

jämförelse utesluten.

§ 31.

Sedan valet av kommunalfullmäktige blivit avslutat, förrättas val av

suppleanter sålunda:

För varje partigrupp skola genom särskilda sammanräkningar utses

suppleanter till antal, motsvarande det antal fullmäktige, vilka tilldelats

plats från gruppen; och skola ifråga om dessa sammanräkningar de i

§ 30 mom. 1 i fråga om partigrupp givna bestämmelser lända till motsvarande

tillämpning, med iakttagande av att de till ordinarie fullmäktige

valdas namn betraktas som obefintliga, att valsedels röstvärde icke skall

anses minskat på den grund att något namn å sedeln tilldelats plats vid

själva fullmäktigvalet, samt att vad där sägs om namn å sedeln, vilka

avse själva fullmäktigvalet, skall gälla om alla namn å sedeln.

För varje fullmäktig, som erhållit plats från den fria gruppen, skola

för utseende av suppleanter företagas två särskilda sammanräkningar.

Dessa skola ske i den ordning, vari fullmäktige blivit valda, Vid varje

ny sammanräkning tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka upptaga

fullmäktigens namn för själva fullmäktigvalet. Valsedel beräknas äga

sitt ursprungliga röstvärde, och detta skall vid varje ny sammanräkning

tillgodoräknas den av de förut från gruppen ej utsedda, vilkens namn

står främst å sedeln. Den, som erhållit högsta rösttalet, är vald till

suppleant.

Bihang till riksdagms protokoll 1918. 1 samt. 233 höft. (Nr 261—262.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

Vid valtillfället skall bestämmas den ordning, i vilken suppleanter

skola i fullmäktigs ställe inkallas. Härvid iakttages, beträffande fullmäktig,

vald från partigrupp, att endast suppleant, utsedd från samma

grupp, må inkallas samt, beträffande fullmäktig, vald från den fria

gruppen, att i hans ställe må inkallas endast suppleant, som utsetts

genom någon av de för fullmäktigen företagna sammanräkningarna. I

övrigt tillkommer företräde suppleant, som blivit tidigare vald.

§ 32.

Mom. 1. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras,

skiljas genom lottning.

Mom. 2. Hava vid valet kommunalfullmäktige icke blivit till föreskrivet

antal utsedda, skall, för utseende av felande antal fullmäktige

jämte suppleanter, nytt val ofördröjligen anställas.

Åro kommunalfullmäktige valda till vederbörligt antal men ej lika

många suppleanter, skall vid valet bero.

Mom. 3. Avgår kommunalfullmäktig under den för honom bestämda

tjänstgöringstiden, skall Konungens befallningshavande, sedan anmälan

därom gjorts, till ordinarie fullmäktig inkalla den suppleant, som enligt

den mellan suppleanterna bestämda ordning bör i stället inträda.

§ 36.

Mom. 2. Inträffar för kommunalfullmäktig sådant hinder, att han

ej kan vid ett eller flera sammanträden sig inställa, åligger det honom

att därom ofördröjligen underrätta kommunalfullmäktiges ordförande,

som till tjänstgöring inkallar den suppleant, vilken enligt den mellan

suppleanterna bestämda ordning bör i stället inträda.

Kommunalfullmäktige må ej ärende företaga eller däri besluta,

såvida icke flera än hälften av dem äro tillstädes. År till följd av

stadgandena i § 17 samt mom. 4 här nedan tillstädesvarande fullmäktig

hindrad att deltaga i handläggning av visst ärende, må den

omständighet, att antalet av de övriga tillstädesvarande icke överstiger

hälften av fullmäktiges hela antal, ej utgöra hinder för ärendets företagande.

Ordförande, ledamot eller till tjänstgöring kallad suppleant, som utan

anmält, av fullmäktige godkänt förhinder från sammankomst sig avhåller,

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 302.

skall bota till kommunens kassa två riksdaler riksmynt och dubbelt så

mycket, om sammanträdet måste, i anseende till de närvarandes fåtalighet,

inställas eller upplösas.

Vad i §

stadgat skall

32 mom. 3 och § 36 mom. 2 enligt deras nya lydelse är

gälla först från och med den 1 januari 1919.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 262.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 23, § 24 mom. 1, §§ 27 och 28, § 29 inom. 1,

§§ 30, 31, 35 och 40 i förordningen om kommunalstyrelse

i stad den 21 mars 1862,

Härigenom förordnas, att § 23, § 24 mom. 1, §§ 27 och 28, § 29

mom. 1, §§ 30, 31, 35 och 40 i förordningen om kommunalstyrelse i

stad den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 23-

Stadsfullmäktige väljas ibland kommunens röstberättigade medlemmar

enligt den röstgrund, som i denna förordning är stadgad. Där valen

ske samfällt, verkställas de vid allmän rådstuga. År staden indelad i

valkretsar, verkställas valen å dagar, som magistraten särskilt för varje

valkrets utsätter, samt enligt ordning i övrigt, som magistraten äger

bestämma.

I samband med val av stadsfullmäktige utses tillika suppleanter

för dem.

§ 24.

Mom. 1. Valet sker med slutna sedlar. Därvid böra begagnas valsedlar

av ofärgat, svenskt normalpapper nr 4, med rektangulär form,

17 centimeter långa och 10 centimeter breda samt utan kännetecken.

Å valsedel må före namnen utsättas partibeteckning (partinamn eller

annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för viss meningsriktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det

andra, och må utgöra högst dubbelt så många som det antal stadsfullmäktige

valet avser. Av namnen anses så många, från början räknat,

som motsvara antalet fullmäktige, avse själva fullmäktigvalet och de

övriga allenast valet av suppleanter. Har å valsedeln medelst en linje

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 2H2. 4;>

avskilts ett mindre antal namn, från början räknat, anses dock allenast

de sålunda avskilda främsta namnen avse själva fullmäktigvalet.

Ogin är valsedel:

till vilken använts papper, som på grund av dess färg eller beskaffenhet

i övrigt företer sådan väsenllig olikhet med det föreskrivna,

att olikheten kan iakttagas genom den utskärning, som skall finnas i de,

enligt vad här nedan sägs, föreskrivna valkuvert;

vilkens form eller storlek väsenligen avviker från vad i nämnda

hänseende ovan stadgats;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt

där anbragt;

vilken upptager partibeteckning å annat ställe än ovanför namnen.

Upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, eller framgår

i avseende å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem

som därmed åsyftas, anses sådant namn såsom obefintligt. Aro å valsedel

^^pptagna flera namn än ovan är medgivet, anses de sista övertaliga

namnen såsom obefintliga. Valsedel, som lyder å färre namn än

det antal fullmäktige, valet avser, vare ändock giltig.

Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

§ 27.

Sedan valet av stadsfullmäktige blivit avslutat, förrättas val av

suppleanter sålunda:

För varje partigrupp skola genom särskilda sammanräkningar utses

suppleanter till antal, motsvarande det antal fullmäktige, vilka tilldelats

plats från gruppen; och skola ifråga om dessa sammanräkningar de i ,

§ 25 i fråga om partigrupp givna bestämmelser lända till motsvarande

tillämpning, med iakttagande av att de till ordinarie fullmäktige valdas

namn betraktas som obefintliga, att valsedels röstvärde icke skall anses

minskat på den grund att något namn å sedeln tilldelats plats vid själva

fullmäktigvalet, samt att vad där sägs om namn å sedeln, vilka avse

själva fullmäktigvalet, skall gälla om alla namn å sedeln.

För varje fullmäktig, som erhållit plats från den fria gruppen, skola

för utseende av suppleanter företagas två särskilda sammanräkningar.

Dessa skola ske i den ordning, vari fullmäktige blivit valda. Vid varje

ny sammanräkning tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka upptaga

fullmäktigens namn för själva fullmäktigvalet. ''Valsedel beräknas äga

sitt ursprungliga röstvärde, och detta skall vid varje ny sammanräkning

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

tillgodoräknas den av de förut från gruppen ej utsedda, vilkens namn

står främst å sedeln. Den, som erhållit högsta rösttalet, är vald till

suppleant.

Vid valtillfället skall bestämmas den ordning, i vilken suppleanter

skola i fullmäktigs ställe inkallas. Härvid iakttages, beträffande fullmäktig,

vald från partigrupp, att endast suppleant, utsedd från samma

grupp, må inkallas samt, beträffande fullmäktig, vald från den fria gruppen,

att i hans ställe må inkallas endast suppleant, som utsetts genom

någon av de för fullmäktigen företagna sammanräkningarna. I övrigt

tillkommer företräde suppleant, som blivit tidigare vald.

§ 28.

Mom. 1. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras,

skiljas genom lottning.

Mom. 2. Hava stadsfullmäktige icke blivit till föreskrivet antal

valda, skall, för utseende av felande antal fullmäktige jämte suppleanter,

nytt val ofördröjligen anställas.

Åro stadsfullmäktige valda till vederbörligt antal men ej lika många

suppleanter, skall vid valet bero.

Mom. 3. Vid avfattande av protokoll över stadsfullmäktigval bör

till ledning tjäna formulär, som av Kungl. Maj:t fastställes.

Mom. 4. Avgår stadsfullmäktig under den för honom bestämda

tjänstgöringstiden, skall magistraten, sedan anmälan därom gjorts, till

ordinarie fullmäktig inkalla den suppleant, som enligt den mellan suppleanterna

bestämda ordning bör i stället inträda.

§ 29.

Mom. 1. Stadsfullmäktig kan ej den vara, som icke uppnått tjugufem

års ålder, ej heller:

a) den som icke råder över sig och sitt gods;

b) den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas

eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän

befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är

dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som är ställd under

framtiden för brott, vilket kan medföra sådan påföljd;

c) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 202.

Gift kvinna, som är röstberättigad, vare ej på den grund, att hon

står under mannens målsmanskap, obehörig att utöva uppdrag, varom

nu är fråga.

För valbarhet till suppleant erfordras samma egenskaper som för

valbarhet till stadsfullmäktig.

§ 30.

Den, som blivit till stadsfullmäktig eller suppleant vald, må kunna

uppdraget sig avsäga, om han icke är i staden eller inom dess område

boende; om han är ämbets- eller tjänsteman och av sin befattning

hindras att uppdraget fullgöra; om han, efter de fyra sistförflutna årens

tjänstgöring såsom stadsfullmäktig, är i ordning att därifrån avgå; om

han uppnått 60 års ålder, eller eljest uppgiver förhinder, som av flertalet

bland övriga fullmäktige godkännes.

Väljes kvinna till stadsfullmäktig, äger hon när som helst avsäga

sig uppdraget.

§ 31.

Stadsfullmäktige och suppleanter väljas för fyra år, räknade från

och med den 1 januari året näst efter det, då valet skett.

§ 35.

Kallelse till sammanträde skall av ordföranden skriftligen utfärdas

och senast tre dagar förut en var fullmäktig delgivas. Kallelse bör,

såvitt möjligt är, upptaga de ärenden, som till överläggning skola förekomma.

Åtta dagar före sammanträdet eller, där saken ej tål sådant uppskov,

minst tre dagar förut bör tillkännagivande om sammanträdet, med

uppgift å de ärenden, som därvid skola förekomma, införas i den eller

de tidningar, där enligt vad i § 15 sägs, kallelse till allmän rådstuga

skall införas.

Magistraten skall särskilt skriftligen om sammanträdet underrättas.

§ 40.

Inträffar för stadsfullmäktig sådant hinder, att han ej kan vid ett

eller flera sammanträden sig inställa, åligger det honom att därom ofördröjligen

underrätta stadsfullmäktiges ordförande, som till tjänstgöring

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 262.

inkallar den suppleant, vilken enligt den mellan suppleanterna bestämda

ordning bör i stället inträda.

Stadsfullmäktige må ej ärende företaga eller däri besluta, där icke

minst två tredjedelar av ledamöternas hela antal äro tillstädes. År till

följd av stadgandet i § 33 tillstädesvarande ledamot hindrad att deltaga

i handläggning av visst ärende, må den omständighet, att antalet av

de övriga tillstädesvarande icke uppgår till två tredjedelar av ledamöternas

hela antal, ej utgöra hinder för ärendets företagande.

Ordförande, ledamot eller till tjänstgöring kallad suppleant, som

utan anmält, av fullmäktige godkänt förhinder från sammankomst sig

avhåller, skall bota till stadens kassa två riksdaler riksmynt och dubbelt

så mycket, om sammanträdet måste i anseende till de närvarandes fåtalighet,

inställas eller upplösas.

Vad i §§ 35 och 40 enligt deras nya lydelse är stadgat skall gälla

först från och med den 1 .januari 1919.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

49

Förslag

till

Las

om ändrad lydelse av § 6 inom. 2, § 10 mom. 1, §§ 11—14, § 15 inom. 1,

§§ 16, 17, 20 och 22 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den

23 maj 1862.

Härigenom förordnas, att § 6 mom. 2, § 10 mom. 1, §§ 11—14,

§ 15 mom. 1, §§ 16, 17, 20 och 22 i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm den 23 maj 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 6.

Mom. 2. Valet av stadsfullmäktige verkställes av de valberättigade

inför magistraten i mars månad vartannat år å dagar, vilka magistraten

särskilt för varje valkrets utsätter, samt enligt ordning i övrigt, som

magistraten äger bestämma.

I samband med valet av stadsfullmäktige utses tillika suppleanter

för dem.

En var valberättigad anses tillhöra den valkrets, där han är mantalsskriven,

och må ej inom annan valkrets rösträtt utöva.

Medlem av kommunen, som icke är inom densamma mantalsskriven,

tillhör den valkrets, inom vilken han äger fast egendom eller är för

inkomst av kapital eller arbete till allmän bevillning uppförd. Åger

han inom flera valkretsar fast egendom, eller är han inom flera valkretsar

skyldig att erlägga bevillning för sådan inkomst, må vid mantalsskrivningen

av honom själv bestämmas, vilken ibland dessa han för

sin person önskar tillhöra.

Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Ordningen för valkretsarnas sammankallande ombytes dem emellan

så, att varje valkrets får i sin tur börja valet.

§ io.

Mom. 1. Valet sker med slutna sedlar. Därvid böra begagnas

valsedlar av ofärgat, svenskt normalpapper nr 4, med rektangulär form,

17 centimeter långa och 10 centimeter breda samt utan kännetecken.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 233 käft. (Nr 261—262.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

Å valsedel må före namnen utsättas partibeteckning (partinamn eller

annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för viss meningsriktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det

andra, och må utgöra högst dubbelt så många som det antal stadsfullmäktige,

valet avser. Av namnen anses så många, från början räknat,

som motsvara antalet fullmäktige, avse själva fullmäktigvalet och de

övriga allenast valet av suppleanter. Har å valsedeln medelst en linje

avskilts ett mindre antal namn, från början räknat, anses dock allenast

de sålunda avskilda främsta namnen avse själva fullmäktigvalet.

Ogill är valsedel:

till vilken använts papper, som på grund av dess färg eller beskaffenhet

i övrigt företer sådan väsentlig olikhet med det föreskrivna,

att olikheten kan iakttagas genom den utskärning, som skall finnas i

de, enligt vad här nedan sägs, föreskrivna valkuvert;

vilkens form eller storlek väsentligen avviker från vad i nämnda

hänseende ovan stadgats;

å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt

där anbragt;

vilken upptager partibeteckning å annat ställe än ovanför namnen.

Upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, eller framgår

i avseende å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem

som därmed åsyftas, anses sådant namn såsom obefintligt. Äro å valsedel

upptagna flera namn än ovan är medgivet, anses de sista övertaliga

namnen såsom obefintliga. Valsedel, som lyder å färre namn än

det antal fullmäktige, valet avser, vare ändock giltig.

Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

§ 11-

Mom. 1. För rösternas sammanräknande skola valsedlarna ordnas

i grupper.

Valsedlar utan partibeteckning utgöra tillsammans en grupp (den

fria gruppen). Valsedlar med partibeteckning ordnas så, att sedlar med

samma beteckning bilda en grupp (partigrupp).

Inom varje grupp skall, till den utsträckning som för utseendet av

stadgat antal fullmäktige är nödig, genom särskilda sammanräkningar

bestämmas ordning mellan de namn å gruppens valsedlar, vilka, enligt

vad i § 10 sägs, avse själva fullmäktigvalet.

Härvid iakttages i fråga om den fria gruppen:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 262.

l:o) Vid första sammanräkningen gäller varje valsedel med hela

det röstvärde, som tinnes å sedeln antecknat. Det namn, som fått

högsta rösttalet, bliver det första i ordningen.

2:6) Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel med hela

sitt röstvärde, där icke något av de namn å sedeln, vilka avse själva

fullmäktigvalet, erhållit rum i ordningen. Annan valsedel gäller med

hälften av sitt röstvärde, där ett av dessa namn erhållit rum i ordningen;

med en tredjedel av röstvärdet, där två av dessa namn uppförts i ordningen;

med en fjärdedel, där tre av dessa namn uppförts i ordningen;

och så vidare efter samma grund. För varje gång kommer det namn

närmast i ordningen, som erhållit högsta rösttalet.

I fråga om partigrupp iakttages:

l:o) Upptaga valsedlar, vilkas sammanlagda röstvärde utgör mer

än hälften av alla till gruppen hörande valsedlars hela sammanlagda

röstvärde (gruppens rösttal), samma första namn, bliver detta namn det

första i ordningen; upptaga valsedlar, som hava samma första namn

och vilkas sammanlagda röstvärde utgör mer än två tredjedelar av

gruppens rösttal, jämväl samma andra namn, bliver detta namn det

andra i ordningen; upptaga valsedlar, som hava samma första och

samma andra namn och vilkas sammanlagda röstvärde utgör mer än

tre fjärdedelar av gruppens rösttal, jämväl samma tredje namn, bliver

detta namn det tredje i ordningen; och så vidare efter samma grunder.

2:6) I den mån ordningen inom gruppen icke kan genom sammanräkningar

enligt nyss angivna grunder bestämmas, skall vad här ovan

är i fråga om den fria gruppen stadgat äga motsvarande tillämpning.

Mom. 2. De platser, som äro att besätta, fördelas mellan de olika

grupperna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den grupp,

vilken för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal.

Plats, som blivit en grupp tilldelad, besättes genast så, att gruppens

första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom

gruppen, gruppens andra plats den, som bär andra namnet i ordningen,

gruppens tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så

vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen,

redan fått sig tillerkänd plats från en eller flera andra grupper.

För den fria gruppen är jämförelsetalet det högsta rösttalet vid den

enligt mom. 1 företagna första sammanräkningen inom gruppen, så

länge gruppen ännu icke fått sig någon plats tilldelad; därefter högsta

rösttalet vid andra sammanräkningen, så länge gruppen erhållit allenast

en plats; och så vidare i fortsatt följd.

För partigrupp är jämförelsetalet lika med gruppens rösttal, så

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

länge gruppen ännu icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas

jämförelsetalet för varje gång så, att gruppens rösttal delas med

det tal, som motsvarar antalet av de gruppen tilldelade platser, ökat

med 1. Har samma person erhållit platser från två grupper (partigrupper

eller partigrupp och den fria gruppen), skall dock, vid beräkning

av det antal platser som utdelats, vardera platsen anses blott

såsom en halv plats; har någon erhållit platser från tre grupper, anses

varje sådan plats såsom en tredjedels plats; och så vidare efter samma

grund.

Har en grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som

motsvarar antalet av de namn å gruppens valsedlar, vilka, enligt vad i

§ 10 sägs, avse själva fullmäktigvalet, varde den från vidare jämförelse

utesluten.

'' § 12-

Sedan valet av stadsfullmäktige blivit avslutat, förrättas val av

suppleanter sålunda:

För varje partigrupp skola genom särskilda sammanräkningar utses

suppleanter till antal, motsvarande det antal fullmäktige, vilka tilldelats

plats från gruppen; och skola i fråga om dessa sammanräkningar de i

§11 mom. 1 i fråga om partigrupp givna bestämmelser lända till motsvarande

tillämpning, med iakttagande av att de till ordinarie fullmäktige

valdas namn betraktas som obefintliga, att valsedels röstvärde icke skall

anses minskat på den grund att något namn å sedeln tilldelats plats

vid själva fullmäktigvalet, samt att vad där sägs om namn å sedeln,

vilka avse själva fullmäktigvalet, skall gälla om alla namn å sedeln.

För varje fullmäktig, som erhållit plats från den fria gruppen, skola

för utseende av suppleanter företagas två särskilda sammanräkningar.

Dessa skola ske i den ordning, vari fullmäktige blivit valda. Vid varje

ny sammanräkning tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka upptaga

fullmäktigens namn för själva fullmäktigvalet. Valsedel beräknas äga

sitt ursprungliga röstvärde, och detta skall vid varje ny sammanräkning

tillgodoräknas den av de förut från gruppen ej utsedda, vilkens namn

står främst å sedeln. Den, som erhållit högsta rösttalet, är vald till

suppleant.

Vid valtillfället skall bestämmas den ordning, i vilken suppleanter

skola i fullmäktigs ställe inkallas. Härvid iakttages, beträffande fullmäktig,

vald från partigrupp, att endast suppleant, utsedd från samma

grupp, må inkallas samt, beträffande fullmäktig, vald från den fria gruppen,

att i hans ställe må inkallas endast suppleant, som utsetts genom

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 202.

53

någon av de för fullmäktigen företagna sammanräkningarna. I övrigt

tillkommer företräde suppleant, som blivit tidigare vald.

§ 13-

Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas

genom lottning.

Vid avfattande av protokoll över valet bör till ledning tjäna formulär,

som av Kungl. Maj:t fastställes.

§ 14-

Mom. 1. Hava vid valet stadsfullmäktige icke blivit till föreskrivet

antal utsedda, skall, för utseende av felande antal fullmäktige jämte

suppleanter, nytt val ofördröjligen anställas.

Åro stadsfullmäktige valda till vederbörligt antal men ej lika många

suppleanter, skall vid valet bero.

Mom. 2. Avgår stadsfullmäktig under den för honom bestämda

tjänstgöringstiden, skall magistraten, sedan anmälan därom gjorts, till

ordinarie fullmäktig inkalla den suppleant, som enligt den mellan suppleanterna

bestämda ordning bör i stället inträda.

§ 15-

Mom. 1. Stadsfullmäktig kan ej den vara, som icke uppnått tjugufem

års ålder, ej heller:

a) den som icke råder över sig och sitt gods;

b) den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas

eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän

befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd

till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som är ställd under framtiden

för brott, vilket kan medföra sådan påföljd;

c) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Grift kvinna, som är röstberättigad, vare ej på den grund, att hon

står under mannens målsmanskap, obehörig att utöva uppdrag, varom

nu är fråga.

För valbarhet till suppleant erfordras samma egenskaper som för valbarhet

till stadsfullmäktig.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

§ 16-

Den, som blivit till fullmäktig eller suppleant vald, må kunna uppdraget

sig avsäga, om han icke är i staden eller inom dess område

boende; om han är ämbets- eller tjänsteman och av sin befattning

hindras att uppdraget fullgöra; om han har uppnått sextio års ålder,

tillförene i fyra år eller längre tid såsom stadsfullmäktig tjänstgjort

eller eljest förmår visa hinder, som av flertalet ibland övriga fullmäktige

godkännes.

Kvinna, som blivit till stadsfullmäktig vald, äger när som helst avsäga

sig uppdraget.

§ 17-

Stadsfullmäktig och suppleant väljas för fyra år. Vartannat år

utses hälften av hela antalet fullmäktige; och skall inom varje valkrets

utses hälften av det för kretsen bestämda antalet eller, om detta icke

är jämnt, ena gången det antal, som är närmast högre än hälften, och

andra gången det, som är närmast lägre än hälften, efter vad magistraten

härom bestämmer.

§ 20.

Kallelse till sammanträde skall genom ordförandens försorg skriftligen

utfärdas och senast tre dagar förut, så vitt möjligt är, eu var

fullmäktig delgivas. Åtta dagar före sammanträdet eller, där saken ej

tål sådant uppskov, minst tre dagar förut bör ock tillkännagivande

därom med uppgift å ärenden, som skola förekomma, införas i den

tidning, varuti överståthållarämbetets kungörelser vanligen intagas.

Skriftlig underrättelse om sammanträdet skall senast dagen förut

meddelas överståthållarämbetet.

§ 22.

Inträffar för stadsfullmäktig sådant hinder, att han ej kan vid ett

eller flera sammanträden sig inställa, åligger det honom att därom ofördröjligen

underrätta stadsfullmäktiges ordförande, som till tjänstgöring

inkallar den suppleant, vilken enligt den mellan suppleanterna bestämda

ordning bör i stället inträda.

Stadsfullmäktige må ej ärende företaga eller däri besluta, där icke

minst hälften av dem äro tillstädes.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

Stadsfullmäktig eller till tjänstgöring kallad suppleant, vilken utan

anmält förfall, som av fullmäktige godkännes, ifrån sammanträde sig avhåller,

skall bota till stadens kassa två kronor samt dubbelt så mycket,

om sammanträdet måste i anseende till de närvarandes fåtalighet inställas

eller upplösas.

Vad i § 14 mom. 2 samt §§ 20 och 22 enligt deras nya lydelse

är stadgat skall gälla först från och med den 1 april 1921; dock att,

därest stadsfullmäktig, som utsetts vid val i mars 1919 avgår före

nämnda dag, om inkallande av ordinarie fullmäktig i hans ställe skall

gälla vad i § 14 mom. 2 enligt nya lydelsen är bestämt.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 262.

Riksdagens

skrivelse

**/« 1913.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 12 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde:

Med anledning av en vid 1913 års riksdag inom andra kammaren,

väckt motion har riksdagen i skrivelse den 13 mars 1913, nr 24, anhållit,

det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för riksdagen framlägga

förslag till sådana ändringar av gällande bestämmelser i förordningarna

om kommunalstyrelse i stad och kommunalstyrelse i Stockholm,

att vid val av stadsfullmäktige skulle utses suppleanter att inträda såväl

vid ordinarie ledamots avgång som vid inträffande förfall.

Till stöd för denna sin anhållan anför riksdagen i skrivelsen följande:

»Yid innevarande års riksdag har enskild motionär hemställt, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Eders

Kungl. Maj:t låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till sådana ändrade

bestämmelser i förordningen om kommunalstyrelse i stad, att vid val av

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 262.

stadsfullmäktige måtte utses suppleanter i samma omfattning och efter samma

grunder som vid val av suppleanter i landsting.

Den av motionären föreslagna reformen innebär en viktig förändring i själva

principen för suppleants inträdande i stället för ordinarie ledamot av stadsfullmäktige.

Såsom motionären framhållit, inträder enligt gällande bestämmelser suppleant

i ordinarie ledamots stidle endast i det fall, att denne frånträder sin befattning

före utgången av den tid, för vilken han valts. Samma metod tillämpas

sålunda i detta fall, som gäller beträffande suppleanter för riksdagsmän. Motionärens

förslag åter åsyftar, att suppleant jämväl vid tillfälligt förfall för ordinarie

ledamot skall inträda i dennes ställe för den tid förfallet varar, utan att den

ordinarie ledamoten avgår från sin befattning. Denna princip har kommit till

tillämpning i gällande förordning om landsting. I den händelse landstingsman

anmält förfall, inkallas nämligen en suppleant att tjänstgöra under det möte, för

vilket den ordinarie ledamoten förklarat sig förhindrad, men denne kvarstår dock

såsom landstingsman intill utgången av den tid, för vilken han valts.

Det torde utan tvivel hava funnits skäl, som förklara, att i ifrågavarande

avseende en enhetlig princip ej genomförts i kommunallagarna. Men de av motionären

framhållna olägenheterna med gällande bestämmelser om suppleanter för

stadsfullmäktige synas riksdagen ej kunna förnekas. Särskilt har riksdagen härvid

fäst sin uppmärksamhet vid, hurusom det av motionären påpekade förhållandet,

att i händelse av förhinder för en stadsfullmäktig hans plats måste stå tom,

kan leda till ett annat resultat vid val eller besluts fattande än om den meningsgrupp,

den frånvarande tillhör, varit fulltaligt representerad. Härvid lämnas tydligen

ett spelram åt slumpen, som kan inverka störande på kontinuiteten i stadsfullmäktiges

arbete. I de fall, då en stadsfullmäktig t. ex. till följd av riksdagsarbete

eller annat offentligt uppdrag för längre tid är förhindrad att deltaga i

stadsfullmäktiges sammanträden, framträda bristerna hos det nuvarande systemet

med särskild skärpa och kunna även, såsom motionären framhållit, tvinga en

ledamot att avgå, varigenom stadsfullmäktige kunna förlora en intresserad och

dugande kraft. Då stadsfullmäktige i vissa städer hava att utse riksdagsmän i

första kammaren, skulle det till och med vara tänkbart, att berörda missförhållanden

kunde komma att direkt inverka på denna kammares sammansättning.

Förutom det, att den av motionären föreslagna reformen skulle avhjälpa

nämnda brister hos gällande system, synes det riksdagen, att därigenom även i

övrigt skulle vinnas beaktansvärda fördelar, såsom också i motionen framhållits.

Särskilt vill riksdagen påpeka värdet av, att, i de fall då av en eller annan anledning

stadsfullmäktig avgår, personer finnas att tillgå, som redan förvärvat

erfarenhet i det kommunala arbetet.

I betraktande av de olägenheter, med vilka nuvarande system är behäftat,

och de fördelar, som skulle vinnas genom den föreslagna reformen, anser sig

riksdagen sålunda böra i princip godkänna motionärens förslag.

Riksdagen har jämväl tagit i övervägande frågan om den tid, för vilken

suppleant bör inkallas i ordinarie stadfullmäktigs ställe, och har riksdagen

stannat vid att tänka sig ett sammanträde såsom lämpligt tidsenhet. Enligt

landstingsförordningens bestämmelser inträder suppleant för ett helt landstingsmöte,

men den naturliga enhet, detta bildar, har beträffande stadsfullmäktige

ingen annan motsvarighet än sammanträdet. Motionären har antytt lämpligheten

av, att suppleant skulle kunna inkallas vid behandling av en viss fråga, vari han

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 233 käft. (Nr 261—262.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

Infordrade

yttranden.

58 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

kunde äga större erfarenhet eller sakkunskap än en ordinarie ledamot. Oavsett.

de svårigheter, varmed detta skulle vara förenat, synes det riksdagen jämväl innebära

en icke tillrådlig avvikelse från principen om, att förfall för ordinarie ledamot

bör vara grunden för suppleants inträdande i tjänstgöring.

Beträffande själva inkallandet av suppleant, har motionären ej ingått på

denna fråga, men.synes det riksdagen, att detta ej bör tillkomma den ledamot, i

vilkens ställe suppleanten skulle inträda, utan åligga stadsfullmäktiges ordförande,

vilket åter nödvändiggör, att förfallet för honom anmäles.

Yad angår sättet för utseende av suppleanter, synes det riksdagen självfallet,,

att den proportionella valmetoden härvid bör bibehållas, helst som det torde vara

mest lämpligt att såsom nu utse ordinarie ledamöter och suppleanter genom samma

val. Men att i likhet med motionären söka förebilden i gällande lagstadgande

om val av suppleanter för landstingsmän synes riksdagen mindre välbetänkt.

Riksdagen erinrar därom, att då 1911 års riksdag anhöll, att Eders Kungl. Maj:t

måtte inkomma med förslag till avhjälpande av bristerna i nu tillämpade proportionella

valmetod, riksdagen särskilt framhöll, hurusom bestämmelserna om val

av suppleanter för landstingsmän vore i behov av ändring. Och därjämte vill

riksdagen påpeka, hurusom enligt förordningen om landsting en suppleant från

en viss meningsgrupp kan komma att inträda i stället för en landstingsman, tillhörig

en annan grupp, en princip, som, tillämpad på stadsfullmäktige, skulle kunna

medföra olägenheter av samma slag som de, mot vilka den av motionären föreslagna

reformen är riktad. Den redan nu gällande regeln, att efterträdare efter

stadsfullmäktig, som avgått före den för honom bestämda tjänstgöringstidens slut,

skall tillhöra samma meningsgrupp, som den avgångne, synes riksdagen vara ett

uttryck för den princip, som jämväl i ifrågavarande avseende bör följas. Och av

motionärens motivering framgår, att även han delar denna uppfattning.

Vad i övrigt angår sättet för utseende av suppleanter och de grunder, som

därvid böra komma till tillämpning, synes det riksdagen, att denna fråga lämpligen

bör överlämnas åt Eders Kungl. JVIajrts prövning.

Beträffande slutligen det antal suppleanter, som bör utses, har riksdagen

tagit i övervägande lämpligheten av, att för varje meningsgrupp funnes lika många

suppleanter som ordinarie ledamöter, men finner utskottet, att jämväl denna fråga

bör överlämnas åt Eders Kungl. Maj:t till närmare utredning.

Då vad som ovan anförts gäller lika väl för Stockholm som för övriga städer,,

där stadsfullmäktige finnas, synes det riksdagen av behovet påkallat, att den

ifrågasatta reformen utsträckes att omfatta jämväl förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm.»

Genom nådig remiss hava överståthållarämbetet och länsstyrelserna

anbefallts att, sedan vederbörande stadsfullmäktige lämnats tillfälle yttra

sig, avgiva utlåtande i anledning av riksdagens förevarande framställning.

Med överlämnande av stadsfullmäktiges i Stockholm yttrande i ärendet har

överståthållarämbetet såsom eget utlåtande åberopat de synpunkter, som

framhållits i det av stadsfullmäktiges beredningsutskott i ämnet avgivna utlåtande,

däri anförts följande:

»Vid prövning av de skäl, som riksdagen i sin skrivelse åberopat till stöd

för den ifrågavarande ändringen i bland annat Stockholms kommunalförordning,

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

har utskottet funnit desamma, särskilt vad Stockholm angår, icke vara av den

betydelse, som uti skrivelsen gjorts gällande.

Såsom det viktigaste skälet för reformen i fråga bär framhållits, att det förhållandet,

att i händelse av förhinder för en stadsfullmäktig hans plats måste stå

tom, kunde leda till ett annat resultat vid val eller besluts fattande än om den

meningsgrupp, den frånvarande tillhörde, varit fulltaligt representerad, varvid tydligen

ett spelrum lämnades åt slumpen, som kunde inverka störande på kontinuiteten

i stadsfullmäktiges arbete.

Vidkommande frågan i allmänhet vill utskottet för sin del betona, att enligt

vunnen erfarenhet åtminstone inom Stockholms stadsfullmäktige det störa flertalet

ärenden avgöras oberoende av de inom fullmäktige representerade politiska riktlinjerna.

Att så är fallet synes även vara naturligt med hänsyn till arten av de

ärenden, som äro föremål för stadsfullmäktiges behandling. Under, sadant förhållande

skulle det ofta nog kunna förekomma, att ep suppleant uti eu föreliggande

fråga är av en annan mening än den ordinarie ledamot, i vilkens ställe

flan inträtt. Slumpen kan sålunda, även med inträdande av suppleant för förhindrad

ledamot, spela samma roll som förut, i det att ett ärendes avgörande fortfarande

kan bliva beroende av ledamots förfall. Det kan till och med ifrågasättas,

om ej kontinuiteten i stadsfullmäktiges arbete i högre grad riskeras genom

inträdande på föreslaget sätt av suppleanter — hos vilka bör förutsättas mindre

erfarenhet i ärendenas behandling än hos resp. ordinarie ledamöter — än om, såsom

nu är fallet, den frånvarandes plats får stå tom.

Det kan visserligen vid en del val inträffa, att förhinder för stadsfullmäktig

kan vara anledning till ett annat valresultat, än om stadsfullmäktige varit fulltaliga.

Så torde emellertid inträffa endast i sällsynta undantagsfall, och vill utskottet

därjämte betona, att en annan utväg för tillgodoseendet i nu nämnda hänseende

av riksdagens önskemål kan tagas under övervägande, nämligen den, att

vid val inom stadsfullmäktige röstning med fullmakt blir tillåten.

Härtill kommer emellertid för Stockholms vidkommande särskild anledning,

varför ifrågavarande ändring i kommunalförordningen icke synes vara av behovet

påkallad. Såsom av riksdagens motivering framgår, har riksdagen haft sin uppmärksamhet

fästad företrädesvis på de fall, då en stadsfullmäktig på grund av

riksdagsmannauppdrag eller annat offentligt uppdrag för en längre tid är förhindrad

deltaga i stadsfullmäktiges arbeten. Detta skäl kan emellertid, även om anledning

till reformen eljest skulle anses föreligga, ej äga samma giltighet för Stockholm

som för andra städer i riket, i det att i Stockholm en stadsfullmäktig har

tillfälle att jämte utövandet av riksdagsmannauppdrag och i allmänhet jämväl av

annat offentligt uppdrag även handhava sitt uppdrag såsom stadsfullmäktig. Vidare

tan framhållas, att med det stora antal ledamöter i Stockholms stadsfullmäktige,

-som för närvarande är föreskrivet, även vid förfall för en eller annan ledamot, de

olika meningsgrupperna så väl som erforderlig erfarenhet i föreliggande frågor

torde kunna vara väl representerade.

Utskottet har ej heller kunnat undgå att finna, att en del olägenheter skulle

kunna bliva en följd av förslagets antagande. Det synes sålunda kunna befaras,

att detsamma är ägnat att tillspetsa de politiska motsatserna inom kommunalrepresentationen,

vilket enligt utskottets förmenande skulle vara menligt för ärendenas

behandling ur saklig synpunkt. Vidare torde ej den risken vara utesluten,

att ansvarskänslan hos de ordinarie ledamöterna komme att minskas, så att de

ansåge sig kunna mera, än eljes skulle vara fallet, avhålla sig från bevistande av

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262-

sammanträdena, kanske till och med endast av det skal, att de önskade giva suppleanterna

tillfälle att sätta sig in i ärendenas gång. Även ur rent praktisk synpunkt

torde svårigheter komma att göra sig gällande, och vill utskottet i sådant

hänseende ■— förutsatt att, såsom riksdagen förordar, en suppleant skall inträda

för ett sammanträde — framhålla den omständigheten, att det ofta är omöjligt för

en stadsfullmäktig att förr än i sista stund avgöra, huruvida han kan närvara vid

ett sammanträde eller icke.

Med anledning av vad sålunda anförts och då inom Stockholms kommunalförvaltning

någon olägenhet hitintills icke kunnat påvisas på grund därav, att

suppleant ej inträder för förhindrad ledamot, anser utskottet, att stadsfullmäktige

böra avstyrka ändring i huvudstadens kommunalförordning i det av riksdagen

angivna syftet.

Så mycket mindre kan det för övrigt synas utskottet föreligga skäl för stadsfullmäktige

att för närvarande biträda vad Stockholm vidkommer förslaget om

ifrågavarande tillägg till bestämmelserna om val av stadsfullmäktige, som på fullmäktiges

uppdrag fråga om omarbetande av den särskilda kommunalförordningen

för Stockholm är under utredning och förslag i sådant avseende kan väntas föreligga

inom den närmaste tiden.

För den händelse emellertid förevarande reform skulle mot utskottets önskan

bli genomförd även vad Stockholm beträffar, vill utskottet hava uttalat några,

önskemål rörande sättet för dess genomförande i vad angår huvudstaden.

Utskottet vill därvid först anmärka, att då varje annan tid, för vilken suppleant

skulle inkallas, än sammanträdet måste bliva godtyckligt vald, utskottet

liksom även riksdagen är av den meningen, att sammanträdet är den lämpligste

tidsenheten.

Körande därefter sättet för utseendet av suppleanter synes lämpligen höra

förfaras så, att vid sammanräkningen av rösterna efter själva valförrättningen

blir fastslaget jämväl i vilken ordning suppleanter, vid förfall för ordinarie ledamot,

skola inträda för de olika meningsgrupperna inom stadsfullmäktige.

Slutligen vill utskottet erinra därom, att då till den 1 april 1915 komma

att utses femtio nya stadsfullmäktige med suppleanter för dessa och först till

den 1 april 1917 nyval av samtliga fullmäktige med suppleanter för dem kan

hava ägt rum, övergångsbestämmelser, anpassade till nämnda förhållande, äro

av nöden.»

Stadsfullmäktige i Stockholm anföra i sitt utlåtande, att, ehuruväl vissa

erinringar kunde göras emot lagförslaget att införa suppleanter för stadsfullmäktige,

suppleantinstitutionen likväl torde särskilt ur synpunkten därav, att det i

många fall är angeläget att stadsfullmäktigerepresentationen vid ärendenas avgörande

bleve så fulltalig som möjligt, vara att förorda, såvida suppleantinstitutionen

kunde på ett praktiskt och lämpligt sätt anordnas, därvid givetvis de för

Stockholms stad gällande särskilda kommunala förhållandena borde beaktas.

Av övriga inkomna utlåtanden inhämtas huvudsakligen följande:

Stockholms län: Länsstyrelsen finner den tanken riktig, att vid val av

stadsfullmäktige suppleanter borde utses. Endast det syntes därvid vara att

erinra, att det icke torde vara lämpligt, att suppleant skulle inträda vid varje än

så kortvarigt hinder för en stadsfullmäktig. Utan tvivel vore det tillräckligt, att

suppleant inkallades vid de tillfällen, då det kunde skäligen antagas, att hindret

skulle räcka över mer än ett sammanträde. Skyldigheten att emottaga anmälan

opaginerad Kontrollera mot PDF

til

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 262.

om förfall och att inkalla suppleant borde åläggas magistrat eller motsvarande

stadsstyrelse, under det att prövningen av giltigheten av det anmälda förfallet

borde förbehållas stadsfullmäktige själva. — Stadsfullmäktige i Oregrund, Sigtuna,

Södertälje och Vaxholm tillstyrka den av riksdagen avgivna framställningen,

och förklara stadsfullmäktige i Norrtälje sig icko hava något att erinra

mot detsamma. .

Uppsala län: Länsstyrelsen åberopade det av stadsfullmäktige i Upp
sala

avgivna yttrande, med tillägg, att suppleant borde tjänstgöra endast när ordinarie

ledamot på grund av anmält och av stadsfullmäktige godkänt förfall avliölle

sig från sammankomst och att alltså, när förfall beträffande nästa stadsfullmäktigsammanträde

hos ordföranden anmäldes, denne borde inkalla suppleant

att då tjänstgöra allenast för den händelse det anmälda förfallet komme att av

stadsfullmäktige godkännas. — Stadsfullmäktige i Uppsala anföra, att de, utan

att uttala sig om detaljerna i riksdagens skrivelse i ämnet, ville förklara, att fullmäktige

icke hade något att invända mot en lagstiftning i skrivelsens syfte. Stadsfullmäktige

i En köping anse, att det i ett mindre stadssamhälle kunde vara

svårt att finna ett lika stort antal personer som stadsfullmäktige, vilka kunde vara

lämpliga till suppleanter, och finna ändamålsenligare att ett mindre antal suppleanter

utsåges, exempelvis en femtedel av de ordinaries antal, eller att åtminstone

antalet suppleanter icke måtte sättas högre än till hälften av de ordinarie

ledamöternas.

Södermalands län: Länsstyrelsen anser reformen i fråga om större sta
der,

som ej deltoge i landsting och därför jämväl utövade en politisk funktion,

fullt befogad men ej beträffande andra städer i samma grad behövlig, ehuru dock

möjligen önskvärd. Därest den föreslagna lagändringen komme till stånd beträffande

mindre städer, som tillhörde landsting och sålunda hade att avgöra

endast kommunala frågor, syntes konsekvensen fordra, att motsvarande lagändring

skedde även i fråga om kommunal- och municipalfullmäktige, vid vilkas utväljande

det proportionella valsättet hädanefter skulle tillämpas. Sammanräkningen av

sådana val hade emellertid ålagts länsstyrelserna. Då antalet sådana val redan

nu torde i åtskilliga län vara ganska högt och förmodligen inom alla län komme

att alltmera ökas, kunde det med skäl befaras, att det synnerligen dryga och

tidskrävande arbete, som därigenom pålagts länsstyrelserna och deras tjänstemän,

skulle, särskilt med hänsyn till att alla sammanräkningarna måste ske inom eu

tid av inalles en och en halv månad, menligt inverka på länsstyrelsernas övriga

göromål särskilt å landskanslien, där en mängd ärenden av brådskande art förekomme.

Tidsutdräkten bleve förvisso avsevärd, om Kungl. Maj:ts befallningskavande

vid alla dessa valtillfällen jämväl skulle samtidigt verkställa sammanräkningar

för utseende av suppleanter för kommunal- eller municipalfullmäktige. —

Stadsfullmäktige i Nyköping hemställa, att suppleanter måtte utses för varje

meningsgrupp till hälften av antalet ordinarie ledamöter, eller, om sistberörda

antal utgör ojämnt tal, till hälften av detta tal, ökat med ett, Stadsfullmäktige

i Eskilstuna hava avgivit eu liknande hemställan. Stadsfullmäktige i Strängnäs,

Torshälla och Trosa hava intet att erinra mot framställningen.

Östergötlands län: Länsstyrelsen anför, att då det ville synas, som om

ärendenas grundliga prövning skulle komma att lida därigenom, att personer, som

inkallades till suppleanter för ett visst sammanträde, ofta måste sakna tillräcklig

sakkunskap för att ingående kunna bedöma därvid förekommande viktiga, för

dem helt och hållet främmande frågor, samt därtill komme att, därest supplean
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

terna skulle väljas ur samma meningsgrupp som frånvarande stadsfullmäktige,

stadsfullmäktiginstitutionen skulle få en partipolitisk färg, länsstyrelsen ansåge

sig böra avstyrka den ifrågasatta lagändringen. — Stadsfullmäktige i Linköping,

Norrköping, Söderköping och Skänninge avstyrka jämväl den gjorda framställningen.

Till stöd för sitt avstyrkande framhålla stadsfullmäktige i Norrköping,

att det ju visserligen i åtskilliga fall kunde för ett parti synas viktigt

att vara fulltaligt representerat. De frågor, vilka ägde karaktären av partifrågor,

hade dock inom den kommunala förvaltningen dittills varit och torde även på

grund av beskaffenheten av det stora flertalet kommunala ärenden allt framgent

böra befinna sig i försvinnande minoritet gentemot de frågor, vilka, oberoende

av partilinjer, kunde finna sitt avgörande efter varje fullmäktigs eget självständiga

beprövande. Suppleantskapet skulle otvivelaktigt medföra minskat intresse

från de olika ledamöternas sida och det kunde hända, att den kunskap och erfarenhet

inom det kommunala området, som medlemmar under en följd av år

♦ lyckats förvärva, komme att till men för det kommunala arbetet undandragas

stadsfullmäktige. Stadsfullmäktige i M otal a och Vadstena tillstyrka den gjorda

framställningen.

Jönköpings län: Länsstyrelsen tillstyrker den gjorda framställningen under

framhållande, att inkallande till tjänstgöring såsom suppleant borde avse

helt sammanträde samt att, om en grupp utsåge blott en ledamot, en suppleant

borde väljas för gruppen, och att då flera ledamöter utsåges av en grupp, endast

hälften så många suppleanter som ledamöter borde väljas för gruppen. — Stadsfullmäktige

i Huskvarna och Eksjö tillstyrka jämväl riksdagens framställning.

Kronobergs län: Länsstyrelsen anser övervägande skäl tala för bestämmelser

_ därom, att suppleant skulle inträda ej blott vid långvarigare förfall utan

även vid tillfälligt och att sujjpleants inkallande skulle — med undantag allenast

för det fall, att ledamot vore jävig deltaga i beslut rörande visst ärende — gälla

för minst ett sammanträde. Vidare syntes böra bestämmas, att suppleanterna

skulle utses icke för varje särskild ledamot utan för varje grupp. Det vore

lämpligare, att suppleanterna finge inom sin meningsgrupp inkallas i den ordning

de blivit utsedda. Därigenom skulle den fördel vinnas, att i regel samma

suppleanter komme att närvara vid stadsfullmäktiges sammanträden och därigenom

bleve mera förtrogna med det kommunala arbetet. Inträffat förfall borde

anmalas till ordföranden, vilken det skulle åligga att inom vederbörande meningsgrupp

inkalla den suppleant, som enligt fastställd ordning borde tillstädeskomma,

varefter stadsfullmäktige skulle pröva, huruvida anmält förfall finge anses lagligen

grundat. För förfallolöst uteblivande av suppleant borde föreskrivas samma

ansvarspåföljd, som gäller i avseende å ledamot. — Stadsfullmäktige i Växjö

tillstyrka framställningen men anse det vara för ärendenas kontinuerliga behandling

ganska angeläget, att vid sammanträde ett visst procentuellt flertal av

de närvarande utgjordes av ordinarie ledamöter.

Kalmar län: Länsstyrelsen anser förslaget vara principiellt riktigt. — Stadsfullmäktige

i Oskarshamn, Vimmerby och Borgholm hava intet att erinra mot

den föreslagna reformen. Stadsfullmäktige i Västervik tillstyrka densamma dock

endast så tillvida, att några suppleanter för varje grupp, ej en för varje ledamot,

borde utses att inträda i den tur de vore valda. Däremot avstyrka stadsfullmäktige

i Kalmar reformen såsom obehövlig.

Gottlands län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget samt anför, att styrelsen

delade riksdagens uppfattning, att den minsta tidsenhet, för vilken suppleant borde

opaginerad Kontrollera mot PDF

G3

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 26‘d.

inkallas, lämpligen borde bestämmas till ett helt sammanträde ävensom att inkallad

suppleant alltid borde företräda samma meningsgrupp, som den ordinarie ledamot,

han skulle ersätta. — Stadsfullmäktige i Visby anföra, att stadfullmäktige väl vore

medvetna om att vid de allt mera skärpta intressemotsatserna förskjutningar i partiernas

ställning vid avgörande av mer eller mindre viktiga frågor och särskilt i utgången

av vissa val kunde orsakas av partiledamots längre eller kortare frånvaro

från stadsfullmäktiges förhandlingar. Stadsfullmäktige måste likväl ställa sig tveksamma,

då det gällde att bedöma, huruvida dessa övervägande politiska synpunkter

vore av den vikt, att de motiverade införandet av suppleantinstitutionen. De delvis

obestridbara fördelar, som genom denna skulle, på sätt riksdagen angivit, komma

att ernås, motsvarades i alla händelser enligt stadsfullmäktiges mening av ganska

väsentliga olägenheter. Ansvarskänslan hos de ordinarie ledamöterna, som nu

dreve dem att icke utan tvingande skäl utebliva från sammanträdena, kunde tänkas

slappas i mån av lättheten och medvetandet att hava eu ersättare till hands. Den

av riksdagen angivna fördelen att genom suppleanternas tidvisa deltagande i förhandlingarna

det i händelse av någon ledamots avgång funnes att tillgå personer,

som redan förvärvat erfarenhet i det kommunala arbetet, motvägdes av risken för

att en tillfälligtvis inkallad suppleant vid avgivandet av sitt votum i en viktig fråga

endast hade en otillfredställande kunskap om ärendet eller om formerna för dess

behandling att stödja sig på och därför kunde med sin röst bidraga att förrycka

resultatet. Ej heller torde det vara uteslutet, att en sålunda inkallad suppleant

med tanke på blivande val toge tillfället i akt att i föreliggande frågor taga fullmäktiges

uppmärksamhet och tid i anspråk i en utsträckning, som ej vore önsklig.

För den händelse bestämmelser rörande suppleanter för stadsfullmäktige verkligen

borde komma till stånd, ansåge stadsfullmäktige, att ett antal suppleanter, motsvarande

hälften av de ordinarie ledamöternas, finge anses vara fullt tillräckligt.

I fråga om suppleanternas inkallande syntes förhållandet vid landstingsmannaval

med på förhand bestämd ersättare för ordinarie ledamot icke böra efterliknas, utan

borde det stadgas, att vid förfall för en ledamot inginge den suppleant inom hans

partigrupp, som vid valet fått högsta rösttalet, vid behov den efter rösttal andre

i ordningen o. s. v.

Blekinge län: Länsstyrelsen anför, att enligt länsstyrelsens mening suppleantinstitutionen

i regel icke kunde anses erforderlig eller ens önskvärd för komplettering

av stadsfullmäktige vid någon ordinarie ledamots tillfälliga förfall, men

att å andra sidan måste medgivas det riktiga uti, att eu ledamots plats på grund av

dennes sjukdom, sjökommendering, andra offentliga uppdrag eller eljes icke länder

någon längre tid finge stå tom. Bleve en suppleant inkallad för längre tids tjänstgöring,

kunde också förutsättas, att hans intresse att följa med frågorna hölles vid

liv. Av detta skäl och då, såsom i riksdagens skrivelse framhölles, stadsfullmäktige

icke borde stå risken att förlora en intresserad och dugande kraft därigenom, att

en ledamot på grund av längre tids förfall ansåge sig böra helt avgå, torde det

bliva förenat med avsevärd fördel, om möjlighet bereddes att vid långvarigare förfall

för ordinarie ledamot inkalla suppleant. Vidare vore det av vikt, att stadsfullmäktige

i de städer, som hade att utse ledamöter i riksdagens första kammare,

vid valtillfället vore fulltaliga. Suppleant borde inkallas av stadsfullmäktiges

ordförande, sedan denne underrättats om ledamots förfall. Ledamöter och suppleanter

till antal, motsvarande hälften av ledamöternas, borde utses genom samma

val och borde ordinarie ledamot företrädas allenast av suppleant, tillhörande

samma meningsgrupp. — Stadsfullmäktige i Karlshamn och Ronneby hava intet

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

att erinra mot riksdagens framställning. Stadsfullmäktige i Karlskrona tillstyrka

densamma, dock med den inskränkningen, att suppleanter borde inkallas

först då antagas kunde, att förfall för ordinarie medlem skulle vara mer än en

månad. Stadsfullmäktige i Sölvesborg uttala sig mot den föreslagna reformen.

Kristianstads län: Länsstyrelsen anser, att som stadsfullmäktige numera

utsåges med tillämpning av den proportionella valmetoden, för dem på samma

sätt borde utses suppleanter att inträda i tjänstgöring icke allenast vid avgång

utan även vid tillfälligt förfall, varför länsstyrelsen tillstyrkte lagändring i det) syfte,

riksdagen begärt. — Stadsfullmäktige i Kristianstad, Simrishamn och Ängelholm

tillstyrka den föreslagna reformen, stadsfullmäktige i Ängelholm dock

under förklaring, att något större behov av densamma icke gjort sig gällande.

Malmöhus län: Länsstyrelsen framhåller, att de kommunala angelägenheterna

egentligen vore av beskaffenhet att böra behandlas och avgöras utan

hänsyn till de mot varandra eljest stridande intressen, som komme till synes i

de skilda politiska åskådningarna. Ur denna synpunkt vore ej behövligt, att

suppleant vid tillfälligt förfall för stadsfullmäktig funnes. Emellertid finge man

räkna med, huru det kommunala livet faktiskt gestaltat sig under senare tider.

Det kunde ej förnekas, att de politiska synpunkterna i ej ringa grad utövade

inflytande på de kommunala angelägenheternas avgörande. Lagstiftningen hade

givit ett visst erkännande däråt genom införandet av proportionella val till stadsfullmäktige

samt av dylika val vid utseendet av ledamöter i drätselkammaren och

i särskild beredning. Med hänsyn därtill tillstyrkte länsstyrelsen, att vid val av

stadsfullmäktige skulle utses suppleanter att inträda jämväl vid inträffande förfall.

Anmälan om förfall borde avse visst sammanträde och ske hos stadsfullmäktiges

ordförande. Suppleanterna borde tjäna hela gruppen och ej fördelas å

de olika ledamöterna. Bestämmelsen om ny sammanräkning för utseende av

ledamot i avgångens ställe borde bibehållas. — Stadsfullmäktige i Malmö tillstyrka

den gjorda framställningen, men anse sig böra framhålla lämpligheten av

att vid val av stadsfullmäktige lämpligt antal "suppleanter utsåges inom varje

meningsgrupp och för samma tidsperiod. Den ordning åter, i vilken suppleanterna

skulle inkallas, borde bestämmas av deras röstsiffror, så att vid förfall inom

viss grupp den suppleant, som inom gruppen valts med högsta röstsiffran, inkallades

i första hand, den med närmast högsta röstsiffran i andra hand o. s. v.

Därest särskild suppleantordning infördes för varje särskild stadsfullmäktig, skulle

näppeligen den med reformen åsyftade fördelen, att vid stadsfullmäktigs avgång

personer skulle finnas att tillgå, som redan förvärvat erfarenhet i det kommunala

arbetet. Stadsfullmäktige i Landskrona, Ystad och Trelleborg tillstyrka

även den av riksdagen gjorda framställningen, stadsfullmäktige i Trelleborg,

under uttalande av den förmodan att de olägenheter, som kunde tänkas uppstå

därigenom, att en tillfälligtvis inkallad suppleant deltoge i avgörandet av frågor,

i vilkas förberedande behandling han icke tagit del, bleve av Kungi. Maj:t behörigen

beaktade under frågans utredning, exempelvis genom föreskrift därom,

att suppleanterna inom varje grupp skulle inkallas i viss nummerordning. Stadsfullmäktige

i Eslöv anföra, att stadsfullmäktige erfarit olägenheter av gällande

system därigenom, att frånvaron av en del medlemmar dels förryckt besluten

dels till och med medfört svårigheter att få fullmäktige beslutmässiga. Ytterligare

skäl för den föreslagna reformen hade tillkommit därigenom, att stadsfullmäktiges

val av drätselkammare och för beredning tillsatta styrelser numera kunde ske

proportionellt. Därav följde, att fullmäktige vid dylika val borde vara fulltaliga,

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

65

för att varje meningsgrupp skulle bliva rättvist representerad. Den föreslagna

reformen tillstyrktes därför. Stadsfullmäktige i Hälsingborg anse, att val av

suppleanter för stadsfullmäktige endast torde beliöva förekomma i sådana

städer, där stadsfullmäktige Lava att utse ledamöter till riksdagens första

kammare, och att dessa suppleanter endast vid sådana politiska val torde böra

inkallas. Stadsfullmäktige i Lund anse, att erfarenheten visade, att partigrupperingen

inom stadsfullmäktige icke hade den stora, av riksdagen förutsatta betydelse.

Ytterst sällan, om ens någonsin, vore nämligen vid olika omröstningar

under ett sammanträde röstsiffrorna desamma, varav framginge, att rösterna icke

avgåves partivis. För övrigt plägade de vid ett sammanträde frånvarande vara

så fördelade å samtliga meningsgrupper, att någon egentlig förskjutning grupperna

emellan i följd av ledamöternas bortovaro icke kunde sägas inträffa utom möjligen

i något enstaka undantagsfall. Man torde därför kunna betvivla riktigheten

av riksdagens uppfattning, att genom suppleantväsendets införande mindre spelrum

skulle lämnas åt slumpen. Förhållandet bleve säkerligen det alldeles motsatta,

större spelrum åt slumpen och mindre kontinuitet åt arbetet. Suppleantinstitutionen

vore ägnad att försvaga ansvarskänslan hos de ordinarie ledamöterna.

Finge stadsfullmäktiges ledamöter suppleanter, som kunde tjänstgöra i deras

ställe, komme de otvivelaktigt att oftare utebliva från sammanträdena. Det bleve

på sådant sätt eu ständig växling i stadsfullmäktiges personer, och man erhölle

en stadsfullmäktiginstitution, som i viss mån vore jämförlig med de oberäkneliga

kyrkostämmorna. Det kunde komma därhän, att stadsfullmäktige i följd av någon

överrumpling uppreve å annat sammanträde kort förut fattat beslut. Eu tillfällig

suppleant skulle i regeln vara ofullständigt införsatt i de frågor i vilkas behandling

han händelsevis skulle deltaga. Vidare hade riksdagen uttalat, att de brister,

som enligt riksdagens åsikt vidlådde det nuvarande systemet, med särskild skärpa

framträdde, då en stadsfullmäktig till följd av riksdagsarbete eller annat offentligt

uppdrag för längre tid vore förhindrad att deltaga i stadsfullmäktiges sammanträden.

Visserligen kunde för inkallande av suppleant vid långvarigare förfall

för ordinarie ledamot andragas starkare skäl än för inkallande av suppleant vid

blott tillfälligt förfall. Men å andra sidan såge man, hurusom många av de

stadsfullmäktigledamöter, som innehade mera stadigvarande offentligt uppdrag,

dock vore i tillfälle att allt emellanåt bevista stadsfullmäktigsammanträde även

under den tid, sagda uppdrag varade. Och med hänsyn till den erfarenhet i

offentliga angelägenheters handhavande, som dessa personer i allmänhet besutte,

torde det vara till större gagn för kommunerna, om de vid sidan av sitt stadigvarande

uppdrag å annat håll finge ägna det arbete åt stadsfullmäktiguppdraget,

som de kunde, än om de genom inkallande av en vanligtvis mindre erfaren

suppleant skulle, så länge deras stadigvarande uppdrag varade, helt uteslutas

från stadsfullmäktiguppdragets fullgörande. Vore en stadsfullmäktig för eu längre

tid förhindrad att ens i någon mån ägna sig åt stadsfullmäktiguppdraget, syntes

det riktigaste vara, att han frånträdde stadsfullmäktiguppdraget, vilket i allmänhet

också torde ske. Återstode således endast de fall, då en stadsfullmäktig trots

långvarigare förhinder att bevista några stadsfullmäktigsammanträden icke avginge.

Men dessa fall vore så sällsynta, att de icke ansåges motivera införandet

av ett nytt institut, så omfattande som av riksdagen ifrågasatts. Det torde finnas

föga grund att uti ifrågavarande avseende jämföra stadsfullmäktiginstitutionen

med landstingsinstitutionen. Landsting sammanträde i regel endast en gång om

året, och om landstingsman vore förhindrad inställa sig vid ett landsting, skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 233 käft. (Nr 261—262.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

lians plats stå tom under hela tinget, därest icke suppleant inkallades. Stadsfullmäktige

åter liölle flera sammanträden under årets lopp, och det kunde därför

icke hava någon större betydelse, om enskilda stadsfullmäktigledamöter vore förhindrade

att bevista ett eller annat av dessa sammanträden. Endast i undantagsfall

torde det möta oöverstigliga hinder för en stadsfullmäktig att närvara

vid ett viktigt sammanträde.

Hallands län: Länstyrelsen anser visserligen vissa skäl tala för den föreslagna

reformen men att å andra sidan densamma komme att medföra olägenheter,

då hos de personer, vilka endast tillfälligt inkallades i stadsfullmäktige,

knappast torde kunna påräknas vare sig det intresse för eller den användbarhet

i det kommunala arbetet som hos stadsfullmäktiges ordinarie ledamöter. Suppleanter

borde kunna inkallas till tjänstgöring dels för längre angiven tid dels för

visst sammanträde. Föreskrifterna rörande val av suppleanter torde böra bringas

i görligaste måtto i överenstämmelse med bestämmelserna rörande val av landstingsmannasuppleanter,

då ett motsatt förhållande skulle vara ägnat att hos valmännen

framkalla osäkerhet vid användningen av det proportionella valsättet. Suppleanternas

antal torde kunna bestämmas till hälften eller en tredjedel av antalet ordinarie

ledamöter inom en grupp.— Stadsfullmäktige i Laholm, Falkenberg, Varberg

och Kungsbacka tillstyrka den av riksdagen gjorda framställningen, stadsfullmäktige

i Laholm och Falkenberg, under framhållande, att suppleanter borde

utses icke för var och en ordinarie ledamot utan för varje meningsgrupp till

visst antal, varemot stadsfullmäktige i Varberg anse, att det borde väljas lika

många suppleanter som ledamöter. Stadsfullmäktige i Halmstad hemställa med

hänsyn till de olägenheter, som den föreslagna reformen skulle medföra, att riksdagens

skrivelse icke måtte föranleda åtgärd. Stadsfullmäktige framhålla, att om

flera ordinarie ledamöter vore frånvarande från ett sammanträde, komme att

såsom ledamöter inträda ett flertal personer, som vore i större eller mindre grad

främmande såväl för den sakliga innebörden av de frågor, som vid sammanträdet

skulle förekomma, som för den formella behandlingen av desamma, vilket skulle

kunna i avsevärd grad förrycka ärendenas riktiga behandling. Skulle en lagstiftning

i föreslagen riktning komma till stånd, vore det fullt tillräckligt, att

suppleanternas antal bleve hälften av de ordinaries inom en grupp.

Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen framhåller, att behovet av att de

olika meningsgrupperna inom stadsfullmäktige vore fulltaligt representerade,

huvudsakligen gällde beträffande val av ledamöter av första kammaren. Övriga

frågor, som prövades av stadsfullmäktige, vore i de allra flesta fall av uteslutande

kommunal art utan någon som helst politisk innebörd. Att under sådana förhållanden

genom lagstiftningsåtgärder söka rent av pressa in dylika frågor under

politiska synpunkter, vore allt annat än lyckligt. Eu framträdande olägenhet av

nu gällande bestämmelser för riksdagsmannaval ansåges på många håll just vara

en synbar strävan att uppdela alla beslutande församlingar efter partipolitiska

synpunkter, och ett led i denna strävan torde den nu ifrågasatta ändringen få

anses vara. Sannt vore visserligen, att stadsfullmäktige redan nu vore indelade

i politiska partier, men att driva detta system till sin spets, så att ingen kommunal

fråga skulle få avgöras utan att partipolitiken skulle få tillfälle att göra

sig gällande, komme att verka förryckande på hela det kommunala arbetet. En

konsekvent tillämpning av detta system skulle väl då för övrigt medföra, att

man inkallade suppleanter även i riksdagen vid ordinarie ledamöters frånvaro.

Då det väckta förslaget ginge i en riktning, som ingalunda borde främjas utan

opaginerad Kontrollera mot PDF

(17

Kangl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 202.

snarare motarbetas, saknade länsstyrelsen skäl att förorda detsamma. — Stadsfullmäktige

i Göteborg bar såsom eget yttrande åberopat ett av drätselkammaren

avgivet avstyrkande utlåtande, däri framliålles bland annat, att det syntes

som om den föreslagna reformen skulle kunna föranleda därtill, att en ledamot,

som önskade undandraga sig att deltaga i ett ärendes avgörande, bleve i tillfälle

att lättare och med mindre risk för klander sätta denna sin önskan i verket.

Stadsfullmäktige i Strömstad, Uddevalla, Marstrand, Kungälv och Lysekil

däremot tillstyrka den föreslagna reformen, stadsfullmäktige i Strömstad och

Uddevalla under uttalande, bland annat, att suppleanter borde väljas till samma

antal som ordinarie ledamöter.

Älvsborgs län: Länstyrelsen anför, att det kunde befaras, att för ordinarie

ledamöter tillgången till suppleanter kunde innebära en frestelse att på grund

av förfall, som de under andra förhållanden skulle söka undvika, undandraga sig

att deltaga i fullmäktiges arbete. Ett sådant försvagande lios stadsfullmäktige

av känslan av ansvar för stadens angelägenheter skulle medföra menliga följder

för det kommunala väsendet. Under alla förhållanden ansåge länsstyrelsen, att

suppleant icke borde inkallas annat än vid upprepat förfall för ordinarie ledamot,

eller då denne för längre tid anmält förfall. — Stadsfullmäktige i Vänersborg,

Alingsås och Åmål tillstyrka den av riksdagen gjorda framställningen. Stadsfullmäktige

i Borås däremot finna icke anordningen med stadsfullmäktigesuppleanter

behövlig eller önskvärd. Stadsfullmäktige i Ulricehamn anse, att

olägenheterna av bristen på suppleanter vore mindre än de olägenheter, suppleantinstitutionen

skulle medföra, samt framhålla, att för varje fall bestämmelserna

om suppleanter borde bliva sådana, att samma person bleve den regelmässiga

ställföreträdaren för samtliga de ordinarie ledamöter, som valts med samma

partibeteckning, varigenom suppleantens inträde kunde antagas bliva jämförelsevis

mindre störande för stadsfullmäktiges arbete.

Skaraborgs län: Länsstyrelsen tillstyrker den gjorda framställningen,

under framhållande därav, att suppleanter borde utses på så sätt att, sedan bestämt

antal stadsfullmäktige blivit utsedda, förrättningen efter samma grunder

som gällde för valet av ledamöter, fortsattes för utseende av suppleanter till ett

antal, motsvarande häften av de ordinarie ledamöternas, samt att suppleanterna

borde inkallas i den ordning de blivit valda. — Stadsfullmäktige i Mariestad,

Hjo, Tidaliolm, Falköping och Skara tillstyrka den föreslagna reformen,

stadsfullmäktige i Skara under anförande att suppleanter borde utses för varje

meningsgrupp att inkallas i den ordning, de enligt erhållna röstetal blivit valda.

Stadsfullmäktige i Skof de däremot avstyrka förslaget om suppleants inkallande

hos annan stadsfullmäktigkorporation än sådan, där val till riksdagens törsta

kammare kunde ifrågakomma, och vid annat tillfälle än då dylikt val ägde rum.

Värmlands län: Länsstyrelsen anser, att suppleanter för stadsfullmäktige

borde utses för varje partigrupp till halva antalet av de för partigruppen utsedda

ordinarie ledamöter samt ordningen emellan suppleanterna bestämmas efter

liknande grunder, som föreskreves i fråga om utseende av suppleanter för landstingsmän.

Anmälan om förfall borde göras hos stadsfullmäktiges ordförande,

som hade att inkalla vederbörande suppleant. Prövning av giltigheten av det

anmälda förfallet torde böra förbehållas stadsfullmäktige själva. Stadsfullmäktige

i Karlstad, Kristinehamn och Arvika tillstyrka bifall till riksdagens

framställning.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

Örebro län: Länsstyrelsen framhåller, att med hänsyn till stadsfullmäktiginstitutionens

allt djupare ingripande betydelse för städernas utveckling det

måste vara av vikt, att denna stadens representation hölles uppe vid dess normala

numerär, för att dess beslut må kunna utgöra ett verkligt uttryck av kommunens

vilja. Då detta syfte borde vinnas genom den föreslagna reformen samt

därigenom jämväl ernås den fördelen, att vid stadsfullmäktiges avgång funnes att

tillgå personer med redan förvärvad erfarenhet i det kommunala arbetet, förordades

riksdagens hemställan. — Stadsfullmäktige i Örebro anse, att det vore

lämpligt, om suppleanter funnes att tillgå, särskilt under de ofta nog långa

tider, då stadsfullmäktig på grund av riksdagsmannaskap, sjukdom och dylika

orsaker vore urståndsatt att utöva sin befattning såsom stadsfullmäktig, varemot

praktiska olägenheter helt visst skulle uppkomma, därest suppleant skulle inträda

jämväl vid tillfälligt förfall för ordinarie ledamot. Stadsfullmäktige i Nora och

Linde tillstyrka den av riksdagen gjorda framställningen, stadsfullmäktige i

Linde under anförande, att, därest en suppleant skulle utses för var stadsfullmäktig,

det i mindre städer skulle möta stora svårigheter att få tillräckligt

antal lämpliga suppleanter och att dessutom, därest olika suppleanter inträdde

för de olika ledamöterna, kontinuiteten i arbetet inom fullmäktige skulle äventyras,

varför stadsfullmäktige ansåge, att suppleanter borde utses för var grupp

till ett antal, motsvarande hälften av antalet ordinarie ledamöter, samt inträda i

den ordning, de erhållit röster.

Västmanlands län: Länsstyrelsen tillstyrker bifall till riksdagens, framställning,

under uttalande, att det syntes länsstyrelsen lämpligt, att för varje

meningsgrupp valdes lika många suppleanter, som ordinarie ledamöter. — Stadsfullmäktige

i Yästerås, Arboga, Köping och Sala tillstyrka jämväl riksdagens

framställning.

o Kopparbergs län: Länsstyrelsen uttalar sin anslutning till riksdagens

ifrågavarande hemställan. — Stadsfullmäktige i Falun, Hedemora och Säter

tillstyrka jämväl nämnda hemställan, stadsfullmäktige i Säter under anförande,

att vid val av stadsfullmäktige borde utses suppleanter i samma omfattning och

efter samma grunder som vid val av suppleanter i landsting.

Gävleborgs län: Länsstyrelsen tillstyrker bifall till riksdagens framställning

i ämnet. — Stadsfullmäktige i Gävle, Söderhamn och Hudiksvall uttala

sin anslutning till de principer, som uttalades i riksdagens skrivelse i ämnet.

_ Västernorrlands län: Länsstyrelsen anför, att den föreslagna reformen

icke syntes, såvitt länet anginge, vara behövlig, men då densamma torde vara

principiellt berättigad, saknade länsstyrelsen anledning att avstyrka riksdagens

hemställan - Stadsfullmäktige i Härnösand och Sundsvall avstyrka däremot

suppleantinstitutionens införande, stadsfullmäktige i Sundsvall under uttalande,

att någon olägenhet av hittills gällande bestämmelser ej erfarits, att valproceduren

skulle i hög grad försvåras, särskilt om suppleanter skulle utses till mindre

antal än antalet fullmäktige och proportionellt till olika partiers styrka, samt att

val av suppleanter vore ägnat att skärpa partibildningen inom fullmäktige, vilket

skulle hava ett menligt inflytande på de kommunala frågornas behandling.

Jämtlands län: Länsstyrelsen anför, att densamma visserligen hölle före,

att de av motionären antydda olägenheterna ej vore av beskaffenhet att nödvändiggöra

en ändring i gällande föreskrifter, men då ju i vissa fall olägenheter kunde

uppstå därigenom, att en ledamot under längre tid vore förhindrad att bevista

stadfullmäktiges sammanträden, ansage sig länsstyrelsen icke böra avstyrka en

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

lagändring i föreslaget syfte. — Stadsfullmäktige i Östersund hava intet att

•erinra mot de allmänna principer rörande en lagändring angående utseende av

suppleanter för stadsfullmäktige, som i riksdagens skrivelse uttalats.

Västerbottens län: Länsstyrelsen anser, att i valet mellan att en frånvarandes

plats stode tom eller att den frånvarande företräddes av en låt vara

ganska oerfaren suppleant, det senare syntes vara att föredraga och tillstyrkte

därför länsstyrelsen sådana ändringar i förordningen om kommunalstyrelse i stad,

att vid val av stadsfullmäktige jämväl skulle för varje meningsgrupp utses lika

många suppleanter som ordinarie ledamöter. — Stadsfullmäktige i Umeå och

Skellefteå tillstyrka jämväl riksdagens ifrågavarande framställning, under uttalande,

att för varje meningsgrupp borde utses samma antal suppleanter som

antalet ordinarie ledamöter.

Norrbottens län: Länsstyrelsen tillstyrker ändrade bestämmelser i det syfte,

riksdagens ifrågavarande skrivelse angå ve. — Stadsfullmäktige i Luleå, Piteå och

Haparanda hava icke något att erinra mot riksdagens framställning, stadsfullmäktige

i Haparanda under anförande, att stadsfullmäktige upprepade gånger

erfarit olägenheter av bristen på suppleanter.

När i samband med 1907 års politiska rösträttsreform proportionell n«i> ogement*

valmetod vid val av stadsfullmäktige infördes, skedde detta närmast på yttrande.

grund av den funktion stadsfullmäktige i de större städerna utöva såsom

elektorer vid val av ledamöter i riksdagens första kammare, men såsom

motiv anfördes också hänsynen till de skilda intressen och strävanden,

som eljest göra sig gällande inom stadsrepresentationerna. Sålunda framhölls,

att även i ganska små stadssamhällen stadsfullmäktigvalet ej sällan

företedde en skarp strid mellan kandidater, som kunde sägas representera

verkliga motsättningar i det offentliga livet, samt att de faktiska förhållanden,

som i allmänhet gjorde tillämpning av proportionellt valsätt

önsklig, alltså i regel förefunnes i fråga om stadsfullmäktigval. Då år

1913 frågan om införande av proportionellt valsätt vid val av kommunalfullmäktige

föredrogs inför Kung]. Maj:t, framhölls också av mig,

att ej endast inom det politiska utan även inom det kommunala livet förekomme

meningsbrytningar, som medförde gruppbildningar bland de röstägande,

och att de kommunala meningsgrupperna hade samma rätt att

inom de kommunala representationerna erhålla ett efter deras styrka avpassat

inflytande som de politiska partierna vid de politiska valen. Det

förslag till införande av proportionellt valsätt vid valen till nämnda rent

kommunala representation, som förelädes 1913 års riksdag, vann också

riksdagens tillslutning. Betydelsen av gruppbildningen inom de kommunala

representationerna kom likaledes till erkännande genom införande

år 1913 av den proportionella valmetoden vid vissa val inom dessa representationer.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 262.

Nu kan det emellertid, såsom av riksdagen i dess ovannämnda skrifvelse

framhållits, ofta inträffa, att någon eller några stadsfullmäktige

hörande till en viss meningsgrupp bliva av förfall hindrade alt närvara

vid ett eller flera sammanträden och alltså att deltaga i avgörandet av

de frågor, som då förekomma. Denna grupp kan i så fall enligt nu

gällande bestämmelser icke utöva det inflytande på de föreliggande frågornas

avgörande, vartill gruppen eljest på grund av dess styrka är

berättigad. Särskilt framträda olägenheterna härav vid de val av ledamöter

i första kammaren, som vissa stadsfullmäktigkorporationer hava

att förrätta. Obestridligt är, att nu anmärkta förhållande står i mindre

god överensstämmelse med den till grund för vår nuvarande valmetod

liggande proportionella principen. Det är i främsta rummet denna brist

i det nuvarande kommunala valsystemet, som riksdagen velat avhjälpa

genom införande av suppleantskap till stadsfullmäktige. Lika med

riksdagen finner jag också, att principiellt sett en dylik konsekvent utveckling

av.det proportionella valsystemet måste anses önsklig.

I riksdagens skrivelse har även fästs uppmärksamheten på den fördel,

som genom införande av suppleantskap till stadsfullmäktige skulle

kunna vinnas därutinnan, att åtskilliga personer utom de ordinarie fullmäktige

vunne erfarenhet i det kommunala arbetet och att alltså personer

med dylik erfarenhet funnes att tillgå, då en fullmäktig avginge.

I vad mån införandet av suppleantskap till stadsfullmäktige skulle kunna

medföra nytta i detta hänseende beror till stor del av vilken närmare

utformning bestämmelserna i ämnet komme att erhålla. Givet är att,

om dessa regler kunde anordnas så, att man i varje stad erhölle en kår

av personer, som under utövande av suppleantskap förvärvat en icke

allt för ytlig erfarenhet i kommunalarbetet och kunde träda in allt efter

som de ordinarie fullmäktige avginge, man vunne en fördel, som måste

skattas ganska högt.

De över riksdagens skrivelse hörda myndigheterna hava, såsom av

förut lämnade redogörelse framgår, uttalat mycket skiftande meningar

angående den ifrågasatta reformen. Åtskilliga hava ställt sig fullständigt

avvisande, andra hava förklarat sig tveksamma om, huruvida de fördelar,

som stå att vinna, överväga olägenheterna, medan åter andra till fullo

anslutit sig till förslaget.

De myndigheter, som ställt sig principiellt avvisande mot införande av

suppleanter för stadsfullmäktige, hava i allmänhet såsom grund härför åberopat,

att de kommunala frågorna endast undantagsvis vore av beskaffenhet

att verka partiskiljande och att inom det kommunala livet gruppbildning efter

politiska linjer vore något, som borde motarbetas och ej, såsom ett god
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

tagande av förslaget innebure, befrämjas. Häremot må framhållas, att

lagstiftningen ju redan genom införande av den proportionella metoden

vid valen till de kommunala representationerna och vid vissa val inom

dessa erkänt den faktiska förefintligheten av gruppbildningar inom det

kommunala livet, man må nu anse detta förhållande lyckligt eller ej.

Införandet av suppleantskap är som nämnts egentligen endast en konsekvens

av grundprincipen, och reformens verkan att skärpa de politiska

motsatserna torde näppeligen bliva betydande.

Det har vidare mot förslaget anmärkts, att det kunde befaras, att,

därest de ordinarie ledamöterna hade att påräkna, att vid deras uteblivande

från sammanträde suppleanter inträdde i stället, deras ansvarskänsla

slappades och deras intresse för ärendenas behöriga skötsel bleve

minskat. Denna anmärkning sammanhänger med frågan, i vilka fall

suppleant bör äga inträda i fullmäktigs ställe. Lika med riksdagen

finner jag uppenbart, att endast då fullmäktig kan åberopa förfall suppleant

bör i hans ställe inkallas. Detta synes ytterligare böra markeras

genom stadgande att, om fullmäktig är förhindrad att bevista fullmäktigsammanträde,

han skall hos fullmäktiges ordförande göra skriftlig anmälan

om förfallet. Liksom enligt nu gällande regler bör fullmäktig

vara underkastad ansvar, därest förfallet icke av fullmäktige godkännes.

Det kan även ifrågasättas, huruvida det icke borde för skärpande av

ansvarskänslan hos fullmäktige stadgas, att endast därest förfallet av

fullmäktige godkändes, suppleanter skulle få inträda i den frånvarandes

ställe. En sådan bestämmelse skulle emellertid innebära, att påföljden

av en ledamots obehöriga frånvaro komme att drabba icke honom själv,

Utan den meningsgrupp, han tillhör, samt öva inverkan på de beslut,

feom bleve fattade; och synes fördenskull eu dylik fordran icke lämpligen

böra uppställas. I vad mån för övrigt omförmälda farhågor kunna anses

befogade, är naturligen svårt att på förhand bedöma. Man måste emellertid

gå ut från att personer, vilka av sina valmän hedrats med förtroendet

att vara stadsfullmäktige, i allmänhet äro så genomträngda av

känslan av dem åvilande förpliktelser, att de icke i avsevärd omfattning

komma att obehörigen undandraga sig utövandet av sitt uppdrag.

< Större avseende förtjänar däremot vad å åtskilliga håll anmärkts

därom, att i stället för kunniga och erfarna ordinarie ledamöter kunde

komma att inträda suppleanter, som saknade tillräcklig sakkännedom

för att kunna ingående bedöma de måhända viktiga och för dem

helt främmande frågor, som förelåge till avgörande. Det kan ej förnekas,

att, såsom framhållits, i många fall kanske vore för en frågas

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

lyckliga lösning bättre, att den uteblivne ordinarie ledamotens plats stode

tom, än att den bleve besatt med en oerfaren och med frågans föregående

behandling obekant suppleant. Denna anmärkning skulle få särskild

vikt, därest reglerna angående suppleanter för stadsfullmäktige erhölle

en avfattning, motsvarande de för landstingsmanssuppleanter gällande,

och alltså för varje stadsfullmäktig komme att utses en särskild

suppleant. I så fall torde varje suppleant komma att i genomsnitt inkallas

endast några få gånger under vaije valperiod. Det kan då antagas,

att han i regel icke vare sig erhåller något större intresse för de

inom stadsfullmäktige föreliggande frågorna eller vinner någon nämnvärd

erfarenhet inom det kommunala arbetet. På samma gång en dylik

anordning av suppleantväsendet inom stadsfullmäktige alltså komme att

särskilt drabbas av nu nämnda anmärkning, skulle anordningen medföra,

att den fördel, som man tänkt sig vinna genom införande av"

suppleantskap i det avseende, att man erhölle en kår personer, som på

grund av förvärvad erfarenhet vore lämpliga att träda in i avgående

ledamöters ställe, bleve illusorisk. Om man däremot ordnar suppleantväsendet

på sätt, som nedan skall angivas, torde nu berörda anmärkning

icke kunna tillerkännas större vikt.

Vad angår övriga mot den ifrågasatta reformen gjorda erinringar

finner jag dem än mindre än de här av mig berörda anmärkningarna

vara av den betydelse, att de böra stå hindrande i vägen för reformen.

Det återstår att tillse, huruvida sådana svårigheter möta att finna ett

lämpligt och för ändamålet avpassat valsätt, att man på den grund

måste avstå från reformens genomförande.

I riksdagens förenämnda skrivelse har anmärkts, att det syntes

mindre välbetänkt att söka förebilden till de blivande reglerna om utseende

av stadsfullmäktigsuppleanter i då gällande lagstadganden om val

av suppleanter för landstingsmän. De synpunkter, varifrån riksdagen^

såsom av dess skrivelse framgår, utgick vid detta uttalande, kunna väl

ej åberopas mot en motsvarande tillämpning av de regler, som efter

lagändringarna år 1913 gälla beträffande utseende av suppleanter för

landstingsmän. Genom dessa lagändringar infördes nämligen dels stadgande,

att vid utseende av suppleant för landstingsman endast det namn,

som vid varje sammanräkning står främst å valsedeln, med frånräknande

av de redan valdes, skall komma i betraktande (rangordningsprincipen),

dels ock sådana bestämmelser angående inkallande av suppleant,

att för ordinarie landstingsman, som får förfall, må inkallas endast

suppleant, vilken valts från samma grupp som den förre. Om än alltså

nr nu ifrågavarande synpunkter ej möta några betänkligheter emot ett

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 262.

73

upptagande av det i fråga om landstingsmanssuppleanter använda systemet,

talar häremot desto starkare den förut framhållna omständigheten

att, då enligt detta system, vid förfall för olika fullmäktige, även om

de tillhöra samma meningsgrupp, olika suppleanter skulle inträda, varje

suppleant måhända endast finge tjänstgöra några få gånger under valperioden

och därför i regel saknade tillräcklig kännedom om de föreliggande

ärendena. Att eu dylik anordning av suppleantinstitutionen

i fråga om landstingsval ej drabbas av samma anmärkning, beror naturligen

därpå, att, då suppleant för landstingsman inkallas, inträder han i

tjänstgöring för helt landsting, vid vilket ju de till avgörande föreliggande

frågorna fullständigt behandlas.

Aven ur annan synpunkt torde det vara mindre välbetänkt att i

fråga om suppleantinstitutionen i stadsfullmäktige bringa till användning

nu berörda system. Enligt detta skall den till suppleant för viss landstingsman

välde också inträda som efterträdare till denne, i fäll han

under valperioden avgår från sin befattning — en regel, från vilken

man icke lämpligen torde kunna avvika. Särskilt i städer, som ej äro

indelade i valkretsar, inträffar ofta, att en grupp erhåller ett stort antal

platser, ibland flera än tio. Har nu ett parti, som erhållit t. ex. tio

platser, röstat i det närmaste enhälligt med samma lista, vilket torde

vara det vanligaste, så får den i tionde rummet valde till suppleant

den, vilkens namn står på tjugonde platsen på listan, och skulle denne

ordinarie ledamot avgå strax efter valet, inträder hans suppleant såsom

efterträdare för hela den återstående tiden. Då man måste utgå från

att namnen på listorna uppsättas i den ordning, i vilken valmännen

önska fä vederbörande kandidater valda, kan således lätt inträffa, att

den, vars namn uppsatts på sista suppleantplatsen och medtagits måhända

endast för att fylla ut listan, kommer att först av alla inträda

såsom efterträdare i stadsfullmäktige. Klart är, att detta förhållande

innebär en försämring, jämfört med vad nu gäller om efterträdare till

stadsfullmäktig, nämligen att den, vars namn står främst efter de förut

till ordinarie ledamöter valdes på de flesta av de röstsedlar, som upptaga

den avgångnes namn, utses till efterträdare.

Vill man söka undgå de missförhållanden, vartill ett tillämpande av

nyssnämda metod å valen av suppleanter för stadsfullmäktige alltså

skulle leda, kan man tänka sig två utvägar; den ena är, att med bibehållande

av principen att för varje! ordinarie ledamot utses viss eller

vissa suppleanter att inträda i hans ställe (personliga suppleanter) giva

reglerna i övrigt angående suppleantvalet sådan avfattuing, att man i

möjligaste mån avlägsnar berörda missförhållanden; den andra utvägen

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sond. 233 höft. (Nr 261—262.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

är att, på sätt i vissa av de insända yttrandena föreslagits, låta för varje

meningsgrupp utses ett antal suppleanter, som äga att i den ordning de

blivit valda inträda, då någon, oavsett vilken, av de för samma grupp

valda ordinarie ledamöterna får förfall (gruppsuppleanter).

Vad det förstnämnda alternativet angår, synes man kunna i avsevärd

mån vinna det resultat man vill ernå genom att bestämma, att

vid en var sammanräkning för utseende av suppleant skall tagas i betraktande

varje namn, som icke förut erhållit plats såsom ordinarie, således

även namn, som vid tidigare sammanräkning tilldelats plats som

suppleant för annan stadsfullmäktig. Har ett parti röstat med listan

A B C D E F, av vilka A, B och C väljas till ordinarie representanter,

så skulle enligt metoden för lanstingsmannaval D bliva suppleant för A,

E suppleant för B och F suppleant för C, under det att enligt den nu

ifrågasatta metoden D skulle bliva suppleant såväl för A som för B och

C. Enligt den för utseende av efterträdare till stadsfullmäktig nu gällande

metoden skulle D likaledes hava blivit efterträdare, vare sig A, B eller

C avgått såsom ordinarie ledamot. Den ifrågasatta metoden komme

alltså i detta avseende att verka lika med den nuvarande.

Då i det praktiskt sett vanligaste fallet, nämligen att inom ett parti

endast en lista av betydenhet förekommer, samma person skulle äga att

inträda som suppleant, oavsett vilken av partiets ordinarie representanter

som finge förfall, torde kunna förväntas, att denne allt som oftast

bleve inkallad och alltså snart nog förvärvade önsklig erfarenhet och

kännedom om de hos stadsfullmäktige förekommande ärendena. Vad nu

sagts gäller däremot icke för det fall, att partiet i större grad varit

splittrat. Hava t. ex. valmännen inom ett parti, som erhållit 3 platser,

tämligen lika delat sig mellan listorna J) AB 2) CD och ''") EF samt i följd

härav A, C och E i nu nämnd ordning utsetts till ordinarie representanter,

bliva enligt sist angivna metod B suppleant för A, D suppleant för C

och F suppleant för E. I dylikt fall blir resultatet detsamma som enligt

metoden för landstingsmannaval.

Vad emellertid mot nu omliandlade metod i all synnerhet kan anmärkas

är, att i det såsom nämnts vanligaste fallet, att blott en lista

förekommer inom en grupp, endast en suppleant komme att utses för

ett måhända stort antal ordinarie representanter. Det är tydligt, att

man med denna metod i de flesta fall icke erhåller tillräckligt antal

suppleanter att fylla eventuella luckor bland de ordinarie. Man kan

alltså icke gärna stanna vid en dylik anordning av suppleantinstitutionen.

För avhjälpande av berörda olägenhet skulle man kunna tänka sig

stadga väljande av flera suppleanter för varje stadsfullmäktig, exempelvis

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

75

hälften så munga som det antal ordinarie representanter vederbörande

grupp erhållit. Skulle en grupp hava röstat med listan A B C D E

F G H I samt fått de sex först på listan upptagna valda till ordinarie,

bleve enligt denna tanke G, H och 1 suppleanter i nu nämnd

ordning för en var av de ordinarie representanterna. Det antal suppleanter

man kunde beräkna få inom en grupp, som vunnit 6 platser, bleve

i fall av fullständig sammanhållning inom gruppen 3 samt vid största

möjliga splittring 18. Att antalet suppleanter sålunda blevo beroende

av i vilken omfattning vederbörande grupp splittrat sig vid valet, gör,

att metoden komme att verka synnerligen osäkert och bliva besvärlig

vid begagnandet För övrigt kan anmärkas, att även ett antal suppleanter,

motsvarande hälften av de till ordinarie valdes antal, ofta nog

och särskilt i förut berörda fall av stark sammanhållning inom vederbörande

grupp skulle visa sig otillräckligt. Att med användande av

samma metod öka antalet suppleanter, t. ex. till lika antal med de ordinaries

inom vederbörande grupp, skulle, för det fall att någon större

splittring ägt rum inom gruppen, medföra utseende av ett orimligt stort

antal suppleanter och göra metoden vid användningen synnerligen

otymplig.

De olägenheter, som enligt vad nu framhållits skulle bliva en följd

av antagandet av ett system med personliga suppleanter, torde däremot

kunna väsentligen undvikas, om man väljer den andra av de två förut

angivna utvägarna, d. v. s. inför gemensamma suppleanter för de ledamöter,

som tillhöra samma meningsgrupp (gruppsuppleanter). En sådan

anordning skulle innebära att, sedan val av fullmäktige ägt rum, man

för varje grupp utsåge ett antal suppleanter, motsvarande t. ex. hälften

av det antal ordinarie representanter gruppen erhållit. Vid förfall för

fullmäktig inom viss grupp skulle av de för gruppen utsedda suppleanter

inträda i första hand den, som först erhållit plats såsom suppleant, i

andra hand den, som efter honom erhållit plats som suppleant o. s. v.

Vid förfall för en ledamot inom viss grupp skulle alltså, vilken ledamot

det än vore, alltid samma suppleant i första hand inkallas. Härigenom

skulle man tydligen vinna, att de suppleanter, som erhållit de första

platserna, skulle komma att relativt ofta inträda i tjänstgöring och sålunda

beredas tillfälle att förvärva en intimare kännedom om föreliggande

ärenden och förfarenhet i kommunala frågor.

I Dill utsträckning kan syftet med denna anordning icke vinnas,

om ej hela stadsfullmäktigkorporationen utses av samma valmanskår.

Detta syfte motverkas alltså dels genom bestämmelserna om de större

städernas indelning i valkretsar och dels genom nu gällande regler om

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

stadsfiillmäktigkorporationernas successiva förnyelse. Antager man, att

vid varje val förekomma 3 partigrupper, erhåller man alltså i stad, som

utgör endast en valkrets, 6 serier suppleanter, i stad med t. ex. 3 valkretsar

18 serier suppleanter och i Stockholm 30 dylika serier. 1 städer

med ett flertal valkretsar skulle således jämväl med denna anordning de

med systemet personliga suppleanter förbundna olägenheter i icke ringa

mån göra sig gällande, .lag vill i detta sammanhang erinra om, att

Kungl. Magt förut denna dag beslutat för riksdagen framlägga förslag,

innefattande å ena sidan borttagande ur förordningen om kommunalstyrelse

i stad av regeln om successiv förnyelse av stadsfullmäktigkorporationerna

och å andra sidan utsträckning av bestämmelserna om städers

indelning i valkretsar. Ett bifall till detta förslag inverkar alltså i viss

grad på lösningen av förevarande fråga.

En anordning av förevarande art förefinnes ju redan i fråga om

suppleanter till ledamöter i riksdagens utskott samt till ledamöter i

utskott och nämnder inom landsting och stadsfullmäktige. Att använda

de för dessa fall föreskrivna formerna, som äro anpassade för val inom

slutna församlingar, även för utväljande av suppleanter för stadsfullmäktige

torde icke kunna gå för sig. Särskilt kan det väl ej sättas i fråga

att, i överensstämmelse med vad för berörda val gäller, anordna en från

själva huvudvalet skild valförrättning för utseende av suppleanter.

I och för sig möter givetvis intet hinder att för sådant ändamål

begagna sig av de vid huvudvalet avgivna valsedlarna. Det har också

i ett av de inkomna yttrandena föreslagits, att sedan för varje grupp

utsetts de ordinarie ledamöterna, sammanräkning av gruppens röstsedlar

skulle fortsättas efter samma grunder som för val av ordinarie ledamöter,

till dess det gruppen tillkommande antal suppleanter blivit utsedda. Mot

detta förslag kan anmärkas, att de mindre sammanslutningarna inom en

grupp, vilka ej förmått skaffa sin kandidat plats såsom ordinarie ledamot,

skulle beredas tillfälle att få honom vald till suppleant, en omständighet,

som särskilt får betydelse för det fall, att en dylik mindre

sammanslutning i själva verket vore ett särskilt parti, som använt sig

av det större partiets beteckning. Om t. ex. inom eu partigrupp förekommit

listorna AB med 210 röster, AC med 200 röster och 1) med

110 röster, av vilka listor den sistnämnda avgivits av valmän, som egentligen

tillhörde ett annat parti än de öriga under samma partibeteckning

röstande, skulle enligt berörda förslag, om A valdes till ordinarie, D

bliva suppleant samt, för det fall att A under valperioden avginge,

ensam komma att representera »partiet», ett tydligen föga tillfredsställande

resultat.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

Däremot kommer man till en i detta avseende bättre lösning av

frågan, om man ordnar suppleantvalen så, att sedan uträkning av valet

av ordinarie ledamöter ägt rum, nya sammanräkningar företagas för val

av suppleanter till stadgat antal för varje grupp, därvid valsedlarna vid

suppleantvalets början beräknas äga sitt ursprungliga röstvärde och de

till ordinarie ledamöter valdas namn betraktas såsom obefintliga samt i

övrigt förfares såsom vid utseende av ordinarie ledamöter. Den, som

härvid först erhåller plats såsom suppleant, blir gruppens förste suppleant

och inträder vid förfall för ledamot inom gruppen i första hand till

tjänstgöring, den, som därefter erhåller plats såsom suppleant, blir gruppens

andre suppleant och inträder i andra hand. 1 sistnämnda exempel

skulle enligt denna metod B bliva utsedd till suppleant, vilket resultat

ju torde vara det riktiga.

Denna metod medför, därest inom en grupp särskilda fraktioner

finnas, ett gynnande av den fraktion, vars kandidat först erhållit plats

som suppleant, således i regel den största fraktionen. Finnas inom en

grupp två fraktioner, av vilka vardera erhållit en kandidat vald till ordinarie

ledamot, skulle, därest den av den mindre fraktionen valde ledamoten

bleve hindrad att utöva befattningen, den suppleant, som utsetts

av den större fraktionen, inträda i hans ställe och gruppen alltså, så länge

hindret varar, representeras av två personer, valda båda av den större

fraktionen. Här bör anmärkas att, då den, som utsetts till förste suppleant,

givetvis också måste äga i första hand inträda såsom efterträdare, därest

någon ordinarie ledamot under valperioden avgår (en annan anordning

torde av flera skäl icke kunna sättas i fråga), en grupp kan i tall av

angivna slag komma att under större delen av valperioden representeras

av personer, bägge tillhörande den ena fraktionen. Om den större fraktionen

delat sig i fråga om suppleantuamnet, skulle den mindre fraktionen

kunna få sin suppleantkandidat till förste suppleant; och skulle i så fall,

om den av den större fraktionen välde ordinarie ledamoten avginge,

partiet därefter komma att representeras av två den mindre traktionens

män. Dessa resultat äro ofrånkomliga, därest man vill använda sig av

systemet med gruppsuppleanter. Betydelsen härav blir visserligen ej så

stor för de fall att uppdelningen i fraktionen hänför sig till mindre betydande

meningsskiftningar inom gruppen. Därest åter, såsom ofta i

praktiken är fallet, två i verkligheten skilda partier röstat under samma

partibeteckning (ingått kartell), måste olägenheterna tilläggas större vikt.

Den ordinarie ledamot, vilken vid avgång eller förfall skulle i sitt ställe

få en suppleant från det förbundna partiet, komme säkerligen mången

gång att bliva försatt i en obehaglig situation, pressad å ena sidan av

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition. Nr 262.

hänsyn till sitt parti och å den andra av de skäl, som göra hans avgång

eller tillfälliga bortovaro önsklig för honom. Att dessa förhållanden,

sedan metoden någon tid varit i användning, kunna komma att kännas

och även verka som ett visst hinder mot kartellbildning i valrörelsen, torde

man äga fog antaga.

Enligt den ifrågasatta metoden skulle, såsom redan nämnts, vid

sammanräkningarna för utseende av suppleanter förfaras på enahanda

sätt som vid huvudvalet. Således skulle kunna hända att, sedan vid

huvudvalet först rangordningsregeln och därefter reduktionsregeln kommit

till tillämpling, vid suppleantvalet återigen såväl rangordningsregeln

som reduktionsregeln måste användas. Metoden måste alltså anses synnerligen

svårhanterlig. Då sammanräkningarna för utseende av suppleanter

i allmänhet skulle komma att avse namn ett stycke ned på valsedlarna,

och i fråga om dessa oftast råder mera splittring än beträffande

de högre upp stående, torde man kunna utgå från, att dessa sammanräkningar

för valförrättarna bliva förhållandevis mera tidsödande än uträkningarna

av själva ledamotsvalet. Graden av de besvärligheter, som

suppleantvalet kan komma att medföra, beror givetvis till stor del av

vilket antal suppleanter som anses böra för varje grupp utses. I avseende

härpå erinrar jag om vad jag redan nämnt beträffande ifrågasatt

antal personliga suppleanter, nämligen att ett antal suppleanter, motsvarande

hälvten av antalet ordinarie suppleanter i gruppen, säkerligen

skulle i många fall Ausa sig otillräckligt. Då med den avfattning reglerna

i ämnet avsetts skola erhålla icke kan anses överensstämma att

meddela särskilda bestämmelser om reservsammanräkningar för utseende

av efterträdare eller suppleanter, synes det mig behövligt att sätta antalet

suppleanter till enahanda som antalet ordinarie ledamöter.

Mot den nu angivna metoden för val av stadsfullmäktigsuppleanter

torde vidare kunna anmärkas att, då det väl ej kan ifrågasättas att i

detta sammanhang ändra stadgandena angående val av landstingsmanssuppleanter,

man skulle erhålla olika regler i fråga om dessa två slag

av val. Att detta förhållande komme att medföra olägenheter såväl för

valmännen i de städer, som deltaga i val till landsting, som för magistraterna,

vilka hava att förrätta båda slagen av val, samt i tillämpningen

ej sällan vålla misstag, kan man taga för säkert.

I det föregående har jag, då det talats om grupp, därmed avsett

grupp, som gått till val under samma partibeteckning (partigrupp). Enligt

gällande valsystem är det emellertid vid val av stadsfullmäktige

(däremot ej vid val av ledamöter eller suppleanter i riksdagens utskott

eller vid proportionella val inom landsting och stadsfullmäktige) tillåtet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 202.

71*

att använda valsedlar utan åsatt partibeteckning. Dessa valsedlar föras

vid valuträkningen tillsammans till en grupp, den s. k. fria gruppen.

Då dylika valsedlar sammanföras allenast av valtekniska skäl och alltså

icke därför att de valmän, som avgivit dem, bilda en särskild meningsgrupp

(den fria gruppen kan ju bestå av valsedlar, avgivna av valmän

med de mest skiftande åsikter), skulle det vara principiellt orimligt att

även för den fria gruppen föreskriva gemensamma suppleanter. För

denna grupp torde det alltså vara nödigt att använda systemet med

personliga suppleanter. Att sålunda i lagtexten upptaga olika regler

för val av suppleanter, allt efter som fråga är om partigrupp eller om

fri grupp, är givetvis icke tilltalande. Någon praktisk betydelse torde

dock denna skiljaktighet icke erhålla. Den fria gruppen har nämligen

vid stadsfullmäktigvalen visat sig spela en mycket underordnad roll.

Sålunda avgåvos vid stadsfullmäktigvalen år 1914 sammanlagt endast 20

valsedlar utan partibeteckning av 118,354 avgivna, och torde i de flesta

fall underlåtenheten att åsätta partibeteckning hava berott på misstag.

Ått upphäva bestämmelserna om den fria gruppen, vilken åtgärd ju vid

sådant förhållande läge nära tillhands, anser jag mig dock ej böra föreslå,

då uppenbarligen i detta hänseende bör råda överensstämmelse med

reglerna för andra proportionella val inom icke slutna församlingar, såsom

riksdagsmannaval och landstingsmannaval, samt det väl icke nu

kan komma i fråga att vidtaga ändringar i sistberörda regler. Att medgiva

endast partigrupp rätt att utse suppleanter skulle väl låta sig göra,

men man skulle då nödgas bibehålla särskilda regler för efterträdarval.

Av det anförda framgår, att med den avfattning i speciella hänseenden,

som bestämmelserna angående stadsfullmäktigval i författningarna

erhållit, det icke torde låta sig göra att anordna en suppleantinstitution

av fullt tillfredsställande beskaffenhet. Det kan då ifrågasättas, huruvida

icke man borde, med frångående av tanken på införande av en

suppleantinstitution i nu avsedd omfattning, nöja sig med att införa

suppleantskap endast för de fall, där behovet kan anses vara i särskild

grad framträdande, nämligen vid de tillfällen, då val av ledamöter i

riksdagens första kammare inom vissa stadsfullmäktigkorporationer förrättas.

Då i dessa fall stadsfullmäktige fungera såsom politiska elektorer,

är det givetvis önskligt, att vid valtillfällena inga luckor i de olika

grupperna finnas. I fråga om val av suppleanter med så begränsad

tjänstgöringsskyldighet torde man kunna använda sig av metoden för

val av landstingsmanssuppleanter. Med hänsyn till arten av den eventuella

tjänstgöring dessa suppleanter skulle få möter ej mot användande

av berörda metod i detta fall samma betänkligheter som förut anförts

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

mot dess användande beträffande val av verkliga stadsfullmäktigsuppleanter.

Då jag emellertid, lika med riksdagen, anser det vara i bog grad

önskligt, att suppleanter finnas tillgängliga att inträda i tjänstgöringsärskilt

vid längre tids förfall för stadsfullmäktig och då för ernående

av största möjliga nytta av suppleantinstitutionen denna torde böra anordnas

enligt den av mig sist angivna metoden med gruppsuppleanter,

bar jag ansett de betänkligheter, som på sätt anmärkts kunna göras

gällande mot densamma och vilkas vikt icke kan underkännas, dock ej

böra utgöra avgörande binder mot genomförande av den ifrågavarande

reformen i den av mig nu angivna riktning. ■

Ehuru de skäl, som tala för ett införande av suppleantinstitutionen

i stadsfullmäktige, icke alla eller i lika hög grad gälla såvitt fråga är

om suppieantskap inom kommunalfullmäktige, synes dock med hänsyn

till den överensstämmelse, som nu råder mellan reglerna om valen till

båda dessa slag av korporationer, konsekvensen böra medföra meddelande

av bestämmelser även om suppleanter för kommunalfullmäktige. Samma

bestämmelser som i fråga om kommunalfullmäktige böra naturligen gälla

jämväl beträffande municipalfullmäktige.

Vad angår frågan om det antal suppleanter, som skall utses, så har jagredan

förut nämnt, att detta antal, så vitt rörer partigrupp, bör sättas

lika högt som det antal ordinarie, som valts för gruppen. För varje representant,

vald inom den fria gruppen, torde böra utses två suppleanter.

Avgår stadsfullmäktig under den för honom bestämda tjänstgöringstiden,

bör anmälan därom ske hos magistraten, som inkallar till ordinarie

stadsfullmäktig vederbörande suppleant. Inträffar däremot för fullmäktig

tillfälligt förhinder, som medför, att han ej kan inställa sig vid

fullmäktigsammanträde, bör han ofördröjligen därom göra skriftlig anmälan

hos stadsfullmäktiges ordförande, som låter inkalla vederbörande

suppleant till tjänstgöring för den tid hindret varar. Att, såsom i vissa

inkomna yttranden ifrågasatts, för suppleants inkallande fördra förfall

för viss längre tid torde icke vara lämpligt, då därigenom reformens räckvidd

skulle alltför mycket inskränkas.

För att emellertid inkallande av suppleant för stadsfullmäktig skall

kunna medhinnas, lärer en förlängning av tiden för kallelse till fullmäktigsammanträde

vara nödig. Ett fastställande av kallelsetiden till

den i 20 § av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm för kungörelse

i tidning stadgade kortaste tid, tre dagar, anser jag för nämnda

syftes vinnande tillfyllestgörande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hl

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 262.

Avgår kommunal- eller inunicipalfullmäktig under den bestämda

tjänstgöringstiden, bör anmälan ske bos Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länet, som inkallar till ordinarie fullmäktig vederbörande suppleant.

I övrigt torde om inkallande av suppleant för kommunal- eller municipalfullmäktige

böra gälla enahanda regler som beträffande inkallandet

av stadsfullmäktigsuppleanter.

Till tjänstgöring kallad suppleant, vilken utan anmält och godkänt

förfall utebliver, bör vara underkastad samma påföljd, som under dylikt

förhållande drabbar ordinarie ledamot.

I överensstämmelse med det anförda har jag låtit inom civildepartementet

utarbeta förslag till lag om ändrad lydelse av § 28, § 29 mom. 4

§§ 30—32 och § 36 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse på

landet den 21 mars 1862, till lag om ändrad lydelse av § 23, § 24

mom. 1, §§ 27 och 28, § 29 mom. 1, §§ 30, 31, 35 och 40 i förordningen

om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 samt till lag om ändrad

lydelse av § 6 mom. 2, § 10 mom. 1, §§ 11—14, § 15 mom. 1, §§ 16, 17,

20 och 22 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862.

Såsom i det föregående erinrats har Kungl. Maj:t förut denna

dag beslutat genom proposition förelägga riksdagen förslag till lagar av

den innebörd, att de särskilda fullmäktigkorporationerna, utom i Stockholm,

skola komma att väljas, icke såsom nu i två omgångar, utan på

en gång. Avfattningen av de i nu förevarande ärende upprättade förslagen

är byggd på att en dylik ändring av nuvarande regler kommer till

stånd. Då enligt nyssnämnda förslag samtliga dessa fullmäktigkorporationer

skola i sin helhet nyväljas i år, kunna valen av suppleanter i

sin helhet ske samtidigt därmed och de nya bestämmelserna om suppleanter

träda i full tillämpning redan från och med den 1 januari 1919.*

Vad däremot angår Stockholm skulle de äldre reglerna om successiv

förnyelse av stadsfullmäktigkåren bibehållas. Därav blir en följd, att

vid de stadsfullmäktigval i Stockholm, som år 1919 skola hållas, suppleanter

komma att enligt förevarande förslag utses endast för den hälft

av stadsfullmäktige, som då väljes. Att föreskriva nytt val vid detta

tillfälle av samtliga ordinarie fullmäktige, således även den hälft, som

eljest icke skulle då ställas under val, för att suppleanter för alla ledamöterna

skola finnas att tillgå, lärer ej böra ifrågasättas. Ur flera synpunkter

torde ej heller vara riktigt att då anställa särskilt val av suppleanter

för de kvarstående ledamöterna. För att icke olikhet må råda

mellan fullmäktige inbördes, så att vid förfall för vissa ordinarie ledamöter

suppleanter skola inkallas, under det att vid förfall för andra ledamöter

platsen får stå tom, har synts lämpligast införa övergångsbestämmelse

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 233 käft. (Nr 261—262.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl Maj.is Nåd. Proposition Nr 26$}.

av innebörd att reglerna om inkallande till tjänstgöring av suppleant

och vad därmed står i samband skall gälla först från och med den 1

april 1921. Den nya regeln om inkallande av efterträdare till avgången

stadsfullmäktig skall dock gälla, så vitt fråga är om stadsfullmäktig,

som utsetts vid val i mars 1919.

Föredraganden uppläste härefter de upprättade förslagen samt hemställde,

att desamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Denna hemställan, i vilken statsrådets övriga ledamöter

instämde, täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla;

och skulle proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Adelgren.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:455 Riksdagens skrivelse Nr 455 s. 4 i texten
  2. KU 1918:22 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 22 s. 1 i texten