Sök i Ratio Lex

Med förslug till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering med mera

1918-03-12 · 36 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 28 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:283, Med förslug till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering med mera

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Majds nåd. proposition Nr 283.

1

Nr 283.

Kung!. Maj ds nådiga proposition till riksdagen med förslug till

förordning angående vissa ändringar i förordningen den

28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering med mera; given Stockholms slott den

12 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga närlagda

1) förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den

28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxeringjämte

det vid berörda förordning fogade formulär nr 1 A;

2) förslag till förordning om ändrad lydelse av punkt 3:o) i

de vid förordningen den 28 oktober 1910 om‘inkomst- och förmögenhetsskatt

fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen;

3) förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i de vid förordningen

den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom

samt av inkomst fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen;

samt

4) förslag till förordning om ändrad lydelse av de till förordningen

den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt hörande tabellerna

III och IV.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 250 höft. (Nr 283.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 283.

Förslag

till

Förordning

om vissa ändringar i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering jämte det vid berörda förordning fogade

formulär nr 1 A.

Härigenom förordnas, att 6, 11, 18, 23, 28, 29, 54 och 63 §§ i förordningen

den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering jämte det vid berörda förordning fogade formulär nr 1 A

skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

6 §.

Vid deklaration för verk eller bolag, som är försett med Kungl.

Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under

offentlig kontroll, så ock för annan uppgiftsskyldig, som näst föregående

år enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, skall för tid, som deklarationen

omfattar, fogas bestyrkt avskrift av in- och utgående balansräkning

samt vinst- och förlusträkning, där sådan föres.

Så fort — — — — — — — — — — — — — — — avgiva.

11 §•

Till ledning vid — — — — — — — någon avlöningsförmån.

Vid fullgörande av uppgiftsskyldighet, som omförmäles i 2:o) b),

c), d), e) och g), iakttages, att särskild uppgift upprättas för en var

person, varom fråga är. Enahanda galle beträffande sådan i 2:o) f) omförmäld

uppgift, som avgives enligt deklarationsformulär nr 1 A. Där

så kan ske, bör härjämte uppgift enligt 2:o) b), c), d), ej, f) och g)

fullständigt angiva ej allenast personens namn och hemvist enligt mantalslängd

utan även bostadsadressen samt uppgift enligt e) och g) tillika

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Majds nåd. proposition Nr 283.

innehålla upplysning om födelseår och för den, som ej är svensk undersåte,

upplysning om hans nationalitet.

Samtliga uppgifter — — varje grupp av uppgifter avser.

Styrelse för bankbolag, sparbank eller annan penningförvaltande

inrättning ävensom enskild man eller handelsbolag, som yrkesmässigt

driver bankrörelse eller liknande verksamhet, är skyldig att efter anmaning

lämna uppgift om namngiven skattskyldigs ränteinkomst från

den penningförvaltande inrättningen, personen eller handelsbolaget ävensom

om beloppet av den skattskyldiges innestående medel vid viss

angiven tidpunkt.

18 §.

2 mom. Samma påföljd inträder, därest i 6 § omförmäld skattskyldig

imderlåter hörsamma anmaning att avlämna påbjudna räkenskapshandlingar

eller, vad angår aktiebolag, förvaltningsberättelse, så

ock där i 2 § 1 mom. a) omförmält verk eller bolag, som fått emottaga

revisionsberättelse för senaste räkenskapsår, ej hörsammar anmaning att

till ledning för taxeringen avlämna bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar

av sådan berättelse.

23 §.

3 mom. Vad i 1 och 2 mom. är sagt om deklaration, gäller även

beträffande annan av skattskyldig till ledning för egen taxering lämnad

uppgift eller upplysning, så ock i tillämpliga delar i fråga om sådan

uppgift, som jämlikt 11 § lämnats rörande skattskyldigs från penningförvaltande

inrättning eller person uppburen ränteinkomst eller beloppet

av den skattskyldiges där innestående medel.

4 mom. — — — — — — — — — — — — — — — — —

28 §.

Erforderligt antal exemplar — — — — av överståthållarämbetet.

Kungl. Maj:ts befallningshavande äger att årligen, därest så anses

erforderligt, från varje taxeringsnämnd inom länet eller viss del därav

kalla antingen ordföranden eller den av Kungl. Maj:ts befallningshavande

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 283.

utsedde ledamoten att å lämplig ort sammanträda inför Kungl Harts

befallningshavande eller landskamreraren för förberedande överläggningar

rörande taxeringsarbetet. 6

29 §.

2 fom- Före januari månads utgång skola till taxeringsnämndens

ordförande avlämnas, på landet av kommunalstämmans ordförande och

i stad, utom Stockholm, genom magistratens försorg, de i 36 § 4 mom.

och 47 § 3 mom. omförmälda avskrifterna av taxeringslängder och prövmngsnämndens

särskilda längder för nästföregående år.

Å landet är häradsskrivare och i stad, utom Stockholm, vederbörande

tjänsteman berättigad att efter januari månads utgång på rekvisition

få avskrifterna av fastighetslängderna till sig översända; åliggande

det den, som begagnat sig av denna rätt, att senast den 25 mars, vid

bot av tre kronor för varje överskjutande dag, återställa avskrifterna

till taxeringsnämndens ordförande.

54 §.

6 mom. A prövningsnämndens sammanträdesort icke bosatta ledamöter

i denna nämnd samt de taxeringsnämndsordförande eller av

Kung!. Mapts befallningshavande förordnade ledamöter i taxeringsnämnd

som pa . Kungl. Maj:ts befallningshavandes kallelse från annan ort infunnit

sig antingen till sådant sammanträde, som i 28 § omförmäles

6 7eJ 0(j„ 1 re8ldensstaden före eller under prövningsnämndens sammanträde

för upplysningars meddelande, äga åtnjuta traktamentsersättninounder

såval sammanträdes- som resedagar med tio kronor om dagen

samt ovng ersättning för resekostnaderna enligt fjärde klassen av gällande

resereglemente.

Enahanda ersättning tillkommer även ledamot i prövningsnämnd

som, på annan ort bosatt, efter kallelse av ordföranden inställt sio- för

att deltaga i protokollsjusteringen.

63 §.

2 mom- På grund av dessa sammandrag och sedan de vid deras

granskning anmärkta förhållanden blivit förklarade eller rättade, böra i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 283. 5

Stockholms stad av därvarande uppbördsverk och i varje län av landskontoret

uppgöras särskilda sammandrag över Stockholms stads och

länets hela taxering och påförda statsskatt; och skola sistnämnda sammandrag,

därtill tryckta blanketter genom statskontorets försorg tillhaudahållas

vederbörande tjänstemän, av Kungl. Maj:ts befallningshavande till

statskontoret insändas så tidigt, att de kunna beräknas inkomma till

nämnda verk före den 1 december.

Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.

Verk och bolag så ock annan uppgiftsskyldig, som nästföregående

år enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, skola vid deklaration och

uppgift foga bestyrkt avskrift av in- och utgående balansräkning samt,

där. sådan föres, vinst och förlusträkning för senaste räkenskapsåret.

Aktiebolag skall därjämte, så snart ske kan, bifoga förvaltningsberättelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av punkt 3:o) i de vid förordningen den 28 oktober 1910

om inkomst- och förmögenhetsskatt fogade särskilda anvisningar till

ledning vid taxeringen.

Härigenom förordnas, att punkt 3:o) i de vid förordningen den

28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt fogade särskilda

anvisningar till ledning vid taxeringen skall hava följande ändrade

lydelse:

3:o) Övriga inkomster av arbete.

Härunder upptagas:

— — — — — — — — jordbruk eller skogsbruk.

Därest inkomst av ett näringsföretag på grund av särskilda, av

näringsidkaren vidtagna åtgärder, varom här nedan närmare förmäles,

blivit lägre, än den eljest skolat bliva, skall inkomsten av företaget beräknas

till det belopp, vartill den kan antagas hava uppgått, därest

sådana åtgärder icke vidtagits.

Såsom åtgärder av här avsedd art är att beakta, att en näringsidkare

till någon, som är ekonomiskt intresserad i hans näringsföretag

eller kan öva inflytande på företagets ledning, försålt varor till lägre

pris eller av honom köpt varor till högre pris än de i allmänhet gällande.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

7

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 3 § i de vid förordningen den 28 oktober 1910 angående

bevillning av fast egendom samt av inkomst fogade särskilda

anvisningar till ledning vid taxeringen.

Härigenom förordnas, att 3 § i de vid förordningen den 28 oktober

1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst fogade

särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen skall hava följande

ändrade lydelse:

3 §•

Med avseende å — — — — som taxeringsmännen finna skälig.

Därest inkomst av ett näringsföretag på grund av särskilda, av

näringsidkaren vidtagna åtgärder, varom bär nedan närmare förmäles,

blivit lägre, än den eljest skolat bliva, skall inkomsten av företaget beräknas

till det belopp, vartill den kan antagas hava uppgått, därest

sådana åtgärder icke vidtagits.

Såsom åtgärder av här avsedd art är att beakta, att en näringsidkare

till någon, som är ekonomiskt intresserad i hans näringsföretag

eller kan öva inflytande på företagets ledning, försålt varor till lägre

pris eller av honom köpt varor till högre pris än de i allmänhet gällande.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1920.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

Förslag

till

Förordning

om andrad lydelse av de till förordningen den 28 oktober 1910 om in kornatoch

förmögenhetsskatt hörande tabellerna III och IV.

Härigenom förordnas, att de till förordningen den 28 oktober 1910

om inkomst- och förmögenhetsskatt hörande tabellerna III och IV skola

erhålla den ändrade lydelse, härvid fogade tabeller utvisa.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 283. 9

Tabell III

utvisande kapitalvärdet, efter eu räntefot av 5%, av en livränta eller annan förmån, som vid

slutet av varje år under en persons av mankön livstid utgår med belopp eller till värde av

1 krona (grundad å statistiska centralbyråns dödlighetstabell för årtiondet 1901 — 1910).

Ålder

i Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

1 Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

0

15.76

30

15.7 6

60

!

9.85

90

1.35

1

17.21 ,

31

15.65

Öl

9.56

91

1.72

2

17.52

32

15.53

62

9.2 7

92

1.50

3

17.60

33

15.li

63

8.0 6

93

1.16

4

17.63

34

15.27

64

8.6 7

94

1.3 5 |

5

17.62

35

15.13

65

8.3 0

95

1.25

6

17.60

36

14.99

66

8.05

96

1.17

7

17.56

37

14.si

67

7.73

97

1.12

8

17.51

38

14.69

68

7.43

98

1.03

9

17.45

39

14.53

69

7.11

99

0.90

10

17.38

40

14.86

70

6.80

100

0.81

11

17.31

41

14.20

71

6.18

101

0.69

12

17.23

42

14.02

72

6,7

102

0*5 5

13

17.14

43

13.85

73

5.86

103

O.io

14

17.05

44

13.66

74

0.5 5

104

|

0.23

15

16.95

45

13.17

75

5.2 5

16

16.36

46

13.27

76

4.95

i

17

16.77

47

13.07

77

4.06

18

16.69

48

12.86

78

''4.3 8

i

19

16.62

49

12.61

79

4.H

j

|

20

16.55

50

12.11

80

3.85

i

1

21

16.19

51 I

12.18

81

3.60

!

22

16.13

52

11.95

82

3.35

23

16.3 7

53 i

11.71

83

3.12

24

16.30

54

11.16

84

2.89

25

16.22

55

11.21

85

2.69

26

16.11

56

10.96

86

2.5 0

j

27

16.05

57

10.69

87

2.3 2

i

28

15.96

58

10.11

88

2.14 ''

29 |

15.86

59 I

10.13

89 |

1.98

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0.25. „Utgår den

vi slutet av varje kvartal, ökas det med 0.37 5. Utgår den vid början av varje år, ökas det med 1.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 250 käft. (Nr 283.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

Tabell IV

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5%, av eu livränta eller annan förmån, som vid

slutet av varje år under en persons av kvinnkön livstid utgår med belopp eller till värde av

1 krona (grundad å statistiska centralbyråns dödlighetstabell för årtiondet 1901—1910).

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde;

0

16.13 .

30

16.0 0

60

10.3 6

90

2.10

l

17.33

31

15.9 0

61

10.06

91

1.95

2

17.59

32

15.80

62

9.76

92

1.80

3

17.66

33

15.69

63

9.4 5

93

1.67

4

17.69

34

15.58

64

9.13

94 ‘

1.55

5

17.0S

35

15.46

65

8.81

95

1.42

a

17.66

36

15.34

66

8.49

96

1.34

7

17.63

37

15.2 1

67

8.16

97

1.29

8

17.58

38

15.08

68

7.83

98

1.22

9

17.53

39

14.94

69

7.51

99

1.12

10

17.4?

40

14.80

70

7.18

100

1.02

11

17.40

41

14.65

71

o

CO

<x>

101

0.91

12

17.33

42

14.4 9

72

6.52

102

0.80

13

17.25

43

14.3 3

73

6.21

103

0.6 4

14

17.18

44

14.16

74

5.89

104

0.47

15

17.il

4o

13.98

75

5.57

105

0.26

i 16

17.04

46

13.7 9

76

5.27

17

16.9 7

47

13.59

77

4.9 7

18

16.91

48-

13.39

78

4.70

19

16.84

49

13.18

79

4.41

20

16.77

50

12.96

80

4.14

21

16.71

51

12.7 4

81

3.88

1 22

16.64

52

12.50

82

3.63

I 23

16.57

53

12.26

83

3.39

24

16.50

54

12.01

84

3.16

25

16.42

55

11.75

85

2.96

26

16.34

56

11.49

86

2.76

27

16.2 7

57

11.22

87

2.58

28

16.18

58

| '' 10.9 4

88

2.41

29

16.0 9

59

10.66

89

2.25

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0.25. Utgår den

vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0.3 7 5. Utgår den vid början av varje år, ökas det med 1.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,.

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde härefter:
Den

av det pågående världskriget föranledda inflyttningen av

utlänningar hit till riket har fäst uppmärksamheten på åtskilliga brister

i vår lagstiftning rörande utlänningars beskattning. I skrivelse den

15 juni 1916 påpekade riksdagen rådande missförhållanden i berörda

avseenden, varjämte riksdagen, som förmälde sig icke hava medhunnit

att på ett tillfredsställande sätt utreda av riksdagen antydda spörsmål,

uttalade önskvärdheten av, att berörda frågor bleve genom Kungl.

Maj:ts försorg utredda. I anledning därav uppdrog en min företrädare

i ämbetet åt landskamreraren Otto Vilhelm Landén att verkställa utredning

i ämnet samt avgiva det förslag, vartill utredningen kunde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 283.

föranleda. Den 31 januari 1917 framlade landskamreraren Landén

ett av honom utarbetat förslag till vissa författningsändringar jämte

motivering därtill. Detta förslag, vilket i främsta rummet hade till

syfte att råda bot för de då rådande missförhållandena, avsåg i väsentliga

delar en blott provisorisk lösning av de mest brännande frågorna.

Att på ett slutgiltigt sätt ordna beskattningen av utlänningar och härstädes

icke mantalsskrivna svenska medborgare lärer ej heller låta sig

göra annat än i samband med en mer eller mindre omfattande revision

av vårt skatteväsen i övrigt. Förslaget blev emellertid icke förelagt

1917 års riksdag och med hänsyn till de numera ändrade förhållandena

äro de av förslaget berörda frågorna ej längre av samma aktuella

intresse som förut. På grund härav har jag ansett det lämpligast, att,

innan en slutlig utredning i förevarande avseenden verkställts, riksdagen

icke nu förelägges eu del mera speciella förslag rörande utlänningars

och härstädes icke mantalsskrivna svenska medborgares beskattning.

Såväl i sammanhang med ovannämnda utredning som eljest har

emellertid väckts fråga om vissa ändringar i våra skatteförfattningar

av mera omfattande betydelse och närmast avseende ökad effektivitet

av taxeringsförfarandet i allmänhet. Till följd av den allt större betydelsen

av våra direkta skatter och de alltmera invecklade förhållanden,

söm bli föremål för taxeringsmyndigheternas bedömande, har frågan

om större effektivitet vid taxeringen blivit av synnerlig vikt. Jag har

därför ansett, att nu antydda ändringsförslag, i den mån de kunna

antagas bliva av verklig praktisk nytta och ej heller komma att föregripa

en mera allmän revision av vår skattelagstiftning, böra föreläggas

redan innevarande års riksdag.

Därjämte lärer av olika anledningar, för vilka nedan skall närmare

redogöras, böra vidtagas vissa andra ändringar i våra skatteförfattningar.

Enskild näringsidkares skyldighet att vid deklaration foga utdrag

av räkenskaper.

I 6 § i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering stadgas, att vid deklaration för verk eller

bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat

såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, skall för tid, som

deklarationen omfattar, fogas bestyrkt avskrift av in- och utgående

balansräkning samt vinst- och förlusträkning, där sådan föres.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj tis nåd. proposition Nr 283. 1:i

Redan i 21 § i förordningen den 21 juni 1902 om inkomstskatt

fanns intagen eu bestämmelse, varigenom verk eller bolag, som nu

nämnts, ålades en liknande skyldighet. I det förslag till förordning

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, som genom

eu Kungl. Maj:ts proposition förelädes 1910 års riksdag, hade emellertid

åt G § givits en sådan avfattning, att skyldighet att vid deklaration

foga avskrift av in- och utgående balansräkning samt vinstock

förlusträkning, där sådan fördes, skulle åligga, förutom verk och

bolag, som ovan nämnts, jämväl »annan uppgiftsskyldig, som nästföregående

år enligt lag varit pliktig föra handelsböcker».

Till närmare motivering av det sålunda föreslagna stadgandet

anförde dåvarande chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet:

»Enligt nu gällande lagstiftning åligger det ovillkorligen verk

eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat

såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, att till

bestyrkande av avlämnad inkomstuppgift bifoga bestyrkt avskrift av

in- och utgående balansräkning samt vinst- och förlustkonto för senaste

räkenskapsår. Därjämte är en var annan efter anmaning pliktig att

förete den utredning angående sina inkomstförhållanden, som vederbörande

anse vara för taxeringen erforderlig utöver själva deklarationen,

ivled tillämpning härav hava taxeringsmyndigheterna allt mer och mer

plågat att från enskilda personer, som enligt lag äro skyldiga föra

handelsböcker, infordra utdrag av deras räkenskaper för att jämte

deklarationer! läggas till grund för taxeringen. Eii sådan åtgärd behovet

och bör icke under alla förhållanden uppfattas såsom en yttring

av misstroende. Den beskattningsbara inkomsten skiljer sig i så många

avseenden från den bokförda vinsten och den förras beräknande kan

erbjuda så många svårigheter för den i hithörande stycken obevandrade,

att det är lätt förklarligt, om fel ibland förefinnes i deklarationen,

och att taxeringsmyndigheterna anse sig böra för fullgörande av sin

kontrollerande granskningsskyldighet taga kännedom om beskaffenheten

av avförda omkostnader, omfånget av gjorda avskrivningar o. d., varom

deklarationen ej lämnar upplysning. I insikt härom bifoga understundom

även enskilda skattskyldiga utan anmaning räkenskapsutdrag

vid vissa deklarationer. Där räkenskapshandlingar skola infordras,

kräves emellertid skriftligt förfarande med därav föranledd omgång

och tidsutdräkt. Med avseende härpå hava de sakkunniga fpreslagit,

att ovillkorligt åliggande att vid deklarationen foga avskrift av ifrågavarande

räkenskapskonton skall meddelas för den, som enligt lag är

pliktig föra handelsböcker, och att delägare i vanligt handelsbolag

1010 års

riksdag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

1913 års

riksdag.

14 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

skall förpliktas att utan anmaning avlämna enahanda utdrag av bolagets

räkenskaper. De länsstyrelser, som yttrat sig häröver, hava kraftigt

understött detta förslag.»

Sedan dåvarande departementschefen återgivit ett par länsstyrelsers

yttranden samt lämnat en redogörelse för ärendets behandling

inom kammarrätten, vars majoritet tillstyrkt det av de sakkunnige

upprättade förslaget uti nu ifrågavarande avseende, anförde han vidare:

»Vid övervägande av denna fråga har jag väl insett, att den föreslagna

skyldigheten skulle åtminstone till en början för mången förefalla

såsom ett väl långt drivet inträngande i enskilda förhållanden. Men

då ifrågavarande skattskyldiga redan nu äro efter anmaning pliktiga

att förete dessa räkenskapsutdrag och desamma således icke få

undanhållas taxeringsmyndigheterna, då vidare det besvär, som förorsakas

de skattskyldiga genom utskrivningen av räkenskapsutdragen.

icke kan väcka någon betänklighet och då fördelen av säker och

snabb tillgång till dessa handlingar för taxeringsmyndigheternas arbete

och för taxeringsresultatet synes mig obestridlig, har jag funnit mig övertygad

om lämpligheten av den ifrågasatta skyldighetens införande.»

Efter hemställan av bevillningsutskottet gav emellertid 1910 års

riksdag åt ovannämnda 6 § i det riksdagen förelagda förslaget den lydelse,

som motsvarande § i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering utvisar. Riksdagen yttrade

därvid, att riksdagen ansett gällande bestämmelser i ämnet böra bibehållas

oförändrade.

Genom proposition den 11 april 1913, nr 232, föreläde Kungl.

Maj:t nämnda års riksdag förslag till ändrad lydelse av vissa paragrafer

i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid taxering samt av de vid nämnda förordning fogade

formulär. I detta förslag upptogs ånyo en bestämmelse, varigenom

skyldigheten att vid deklaration foga avskrift av in- och utgående

balansräkning samt vinst- och förlusträkning, där sådan fördes, utsträcktes

till varje uppgiftsskvldig, som nästföregående år enligt lag

varit skyldig att föra handelsböcker. Dåvarande departementschefen

yttrade härom till statsrådsprotokollet, »att han i fråga om skyldigheten

att förete räkenskapshandlingar ansett sig böra tillmötesgå de

alltjämt mötande enträgna framställningarna om skyldighet för en var.

som nästföregående år varit pliktig föra handelsböcker, att förete

balansräkning ävensom, när sådan räkning föres, vinst- och förlusträkningen

för nästföregående år, samt att han åberopade de skäl, som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kuutjl. Maj.ts nåd. proposition Nr 283. 15

på sill tid anfördes för Kungl. Maj:ts förslag till 1910 års riksdag.

Därjämte anförde dåvarande departementschefen vidare, bland annat:

* För den skattskyldige själv bör det så mvcket mindre bjuda emot

att låta deklarationen åtföljas av räkenskapshandlingar, som anledningarna

att besvära honom med förfrågningar rörande inkomstberäkningen

minskas. Därest han från början fullgör sin uppgiftsplikt, behöver

han icke heller räkna med eventualiteten av en anmaning, som i det

allmänna föreställningssättet gärna framstår såsom eu yttring av obexättigad

misstro till riktigheten av en på heder och samvete lämnad

uppgift eu omständighet, som, på sätt jag redan framhållit, i sin

ordning alstrar påtaglig obenägenhet hos taxeringsnämndsordföranden

att anlita anmaningsförfarandet.»

Bevillningsutskottet vid 191B års riksdag yttrade härom: »Av

vad föredragande departementschefen, som huvudsakligen hänvisat till

de i 1910 års proposition åberopade skälen, nu anfört i ämnet, har

utskottet icke blivit övertygat om behovet av ifrågavarande anordning,

som däiemot helt visst komme att i många fall vålla deklaranterna

olägenheter. Då därtill kommer, att taxeringsmyndigheternas gransknmgsarbete

skulle väsentligt ökas utan, såvitt utskottet kan finna,

motsvarande nytta i kontrollavseende, synes tillräcklig anledning ej

föreligga för riksdagen att nu frånträda sin 1910 intagna ståndpunkt

i frågan.» Tre ledamöter av utskottet reserverade sig dock samt yrkade

bifall till det framlagda förslaget i förevarande avseende. Riksdagen

fattade emellertid sitt beslut i enlighet med utskottsmajoritetens mening.

De kommunalskattesakkunniga, vilka under år 1916 anmodats Kommunaltitt

avgiva yttrande angående vilka anordningar, som utan större

ändringar av nu bestående ordning kunde befinnas särskilt ägnade att

leda till ökad kontroll över inkomsttaxeringarnas tillförlitlighet och

således även till ett mera effektivt taxeringsresultat, inkommo med

utlåtande till finansdepartementet den 29 december 1916, däri de framhöllo,

att såsom en för ernående av bättre taxeringsresultat ofrånkomlig

anordning måste i främsta rummet betecknas införandet av skyldighet

för bokföringspliktiga rörelse- och yrkesidkare att, i likhet med

vad som gällde i fråga om verk eller bolag, vilket vore försett med

Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit som aktiebolag registrerat eller stode

under offentlig kontroll, opåmint vid inkomstdeklarationen foga bestyrkt

avskrift av in- och utgående balansräkning samt vinst- och förlusträkning,

där sådan fördes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 2S3.

Sedan de kommunalskattesakkunniga därefter erinrat om frågans

föregående behandling i riksdagen, anförde de vidare:

»Erfarenheten från de nya skattelagarnas tillämpning visar emellertid alldeles

avgjort i en motsatt riktning. Otvivelaktigt förhåller det sig nämligen så, som i

motiveringen för det vid 1913 års riksdag fallna förslaget erinrades, att införandet

av nu ifrågavarande skyldighet skulle ge ett långt bättre taxeringsresultat än som

med den bestående ordningen praktiskt taget står att ernå. Väl har taxeringsnämnds

ordförande lika som kronans ombud hos prövningsnämnd befogenhet att anmana

skattskyldig, vilkens deklaration befunnits ägnad att väcka tvivelsmål om

dess riktighet, att fullständiga densamma eller inkomma med för hans taxering

eljes erforderlig upplysning — en bestämmelse, som måste anses innebära rätt att

infordra jämväl räkenskapshandlingar — men en var, som sysslat med taxeringsarbete.

vet, att sådan anmaning icke göres i andra fall än där deklarationens

oriktighet är alldeles påtaglig. Dels medgiver nämligen icke den knappa tid, som

tillmätts och under bestående ordning kunnat tillmätas för taxeringsarbetets fullbordande.

anlitande av anmaningsförfarande i någon större utsträckning, dels — och

framför allt — tillkommer den omständigheten, att taxeringsnämndsordförandena

endast ogärna tillgripa denna utväg, som för den skattskyldige framstår såsom en

yttring av misstro till hans på heder och samvete lämnade uppgift. Den sk att skyldige

förbiser nämligen lätt de vanskligheter, som möta för att en deklaration,

såvitt inkomstberäkningen angår, skall fylla de krav lagen uppställer för en materiellt

riktig deklaration. I själva verket äga affärsmännen i allmänhet föga eller

inga insikter i beskattningslagarna och deras rätta tillämpning, utan hava ofta den

oriktiga föreställningen, att det är den bokföringsmässiga nettovinsten, som utgör

den skattepliktiga inkomsten. Redan den omständigheten, att nettovinsten

veterligen beräknas av affärsmännen synnerligen olika, borde emellertid tillräckligt

visa omöjligheten att lägga nettovinsten utan vidare justering till grund för

beskattningen. Först och främst måste till nettovinsten läggas sådana före vinstens

beräknande avförda belopp, som av beskattningslagarna icke. erkännas såsom omkostnader,

utan äro att räkna såsom personliga utgifter. Åven om det numera

måhända får räknas till sällsyntheterna, att personliga levnadskostnader och dylikt

bokförts i räkenskaperna på sådant sätt, att de minska vad som i taxeringsavseende

skall räknas såsom inkomst — sådant förekommer dock helt visst fortfarande

i många fall — kan emellertid erinras exempelvis om utskylder, vilka i

allmänhet pläga avdragas såsom omkostnader, ehuru enligt beskattningslagarna

allenast vissa utskylder få avgå vid taxeringen. Vidare kan erinras om avskrivningar

å maskiner och inventarier, vilka avskrivningar i räkenskapen oftast

göras före nettovinstens beräknande och upptagas till omväxlande höga eller låga

belopp, allt efter som rörelsens årsresultat anses medgiva. Dessa avskrivningar

överensstämma ingalunda alltid utan måhända mera sällan med vad som enligt

beskattningslagarna kan medgivas till avdrag för värdeminskning. Exempel

givas också på att affärsmännen icke ens förstått sammanhanget mellan de sålunda

i räkenskapen gjorda avskrivningarna samt de enligt beskattningslagarna medgivna

avdragen för värdeminskning, utan — oavsett och utöver avskrivningarna i räkenskapen

— tillika beräkna särskilda värdeminskningsavdrag att avgå från den uppgivna

nettovinsten. Dubbla och måhända vart för sig för högt beräknade värde
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Klint/!. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

minskningsavdrag hava sålunda förekommit. Då nu sådant, tack vare de vid deklarationerna

fogade rälcenskapsutdragen, kunnat upptäckas i aktiebolags deklarationer,

torde anledning icke saknas till antagande, att det också — och måhända icke så

sällan — kan förekomma i enskilda affärsmäns deklarationer, ehuru möjlighet

saknats att därå öva kontroll. Slutligen förtjänar erinras dels om avdraget för

ränta å lånt rörelsekapital, vilket avdrag enligt deklarationsformuläret och med

hänsyn till bevillningstaxeringen skall göras vid uppgiften angående det skattepliktiga

inkomstbeloppet av rörelse, dels ock om avdraget för annan skuldränta,

vilket skall göras i slutet av deklarationen bland de s. k. allmänna avdragen.

Oavsett det förhållande, att innebörden av begreppet lånt rörelsekapital i bevillningsförordningens

mening torde för de flesta affärsmän vara tämligen okänt, föreligger

giltig anledning till antagande, att de. som till grund för sin uppgift om det

skattepliktiga inkomstbeloppet av rörelse lagt sin räkenskaps nettovinst — vid vars

beräknande väl i allmänhet all skuldränta avgår — kunna av förbiseende gorå

ränteavdrag på båda ställena i deklarationen och sålunda delvis göra dubbla ränteavdrag,

utan att sådant kan kontrolleras. Likaledes begås helt visst ofta felaktigheter

vid beräkningen av hyresvärdet å i rörelse använd fastighet, likasom

hven i vissa avseenden vid beräkningen av förluster. Allt som allt kan det utan

överdrift sägas, att något sä när riktig taxering aldrig kan ernås, utan att räkenskapsutdrag

till ledning vid deklarationernas granskning föreligga, likasom det ock

kan med bestämdhet påstås, att nödig kännedom om beskattningslagarnas grunder

för inkomstberäkningen knappast kan hos affärsmännen vinna insteg, förr än möjlighet

till kontroll å deras deklarationer beredes, så att taxeringsmyndigheterna på

detta sätt bliva i stånd att meddela upplysningar om begångna felaktigheter. Att

efter införandet av sålunda skärpt deklarationsplikt inkomstskatt skulle tillföras

staten i avsevärt större utsträckning än för närvarande lärer få anses vara ställt

utom allt tvivel, och man behöver i sådant avseende alldeles icke huvudsakligen

eller ens till någon större del räkna med avsiktligen oriktiga deklarationer, efteisom

helt säkert även de lojala affärsmännen i mycket stor utsträckning undgått

beskattning för avsevärda belopp, uteslutande på grund av bristande insekter om

beskattningslagarnas rätta tillämpning. Betraktar man nu föreliggande fråga trän

den skattskyldiges ståndpunkt, måste sägas, att besväret är för honom ringa oc i

mera än uppväges av den påtagliga fördelen av att slippa ifrån onödiga föiirägningar

rörande inkomstberäkningen, där denna med ledning av räkenskapen kan

till sin riktighet kontrolleras.»

Sedan kammarrätten anbefallts att efter inhämtande av yttrande

från Kung! Maj:ts befallningshavande inkomma med utlåtande i ärendet,

har kammarrätten, med överlämnande av de från Kungl. Maj.ts befallningshavande

infordrade yttrandena, den 8 februari 1911 avgivit

utlåtande i frågan. .

Kungl. Maj:ts befallningshavande hava samtliga instämt i vad de

sakkunniga sålunda föreslagit. I yttrandena vitsordas även riktigheten av

de sakkunnigas uttalanden, att felaktighet i näringsidkares deklaration

ej sällan är beroende av bristande insikt i skattelagarna och att sådan

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 250 käft. (Nr 283.)

Myndigheternas

yttranden•

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj.ts nåd. proposition Nr 283.

felaktighet endast genom eu jämförelse med räkenskaperna kan upptäckas;

att i följd av den knappa tid, som är tillmätt för taxerin4sarbetet,

den utväg, som för närvarande förefinnes att genom särskild

anmaning införskaffa räkenskapsutdrag, icke är av större praktisk

betydelse; samt att den skattskyldige i en särskild anmaning att förete

räkenskapsutdrag ofta ser en misstro mot hans på beder och samvete

lämnade deklarationsuppgifter. Såsom belysande torde några yttranden

böra bär återgivas.

Sålunda anför överståthållarämbetet: Under en följd av år hade

före prövningsnämndens sammanträde en eftergranskning av så stor del

av de avgivna deklarationerna, som kunnat medhinnas, ägt rum inom

överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden, och hade därvid

under de senaste åren flertalet enskilda näringsidkare anmodats

inkomma med bestyrkta avskrifter av sina räkenskaper, en åtgärd,

som tillfört både stat och kommun avsevärda belopp. Förutom den tid,

detta arbete krävde, vore detsamma även förenat med den av de sakkunniga

anmärkta olägenheten, att de skattskyldiga i en anmaning av

ifrågavarande slag ofta såge en misstro mot deras på heder och samvete

lämnade deklarationsuppgifter.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands län uppgav, att

et mången gång visat sig, då kronoombudet hos prövningsnämnden

ansett sig höra infordra räkenskapsutdrag, att i deklarationen gjorda

avdrag varit i skatteavseende icke alls medgivna eller medgivna endast

till viss del.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kronobergs län anför: Utan

skyldighet att bifoga räkenskapshandlingar underläte många, kanske

de flesta av ifrågavarande näringsidkare att uppgiva bruttoinkomst och

specificera avdrag, utan lämnade, i strid med deklarationsformulärets

anvisning, endast uppgift om nettoinkomsten. Även om uppgift om

bruttoinkomst och avdrag funnes, visade erfarenheten, att up°pgiften

oftast vore mindre omsorgsfull och riktig. Funnes däremot skyldighet

för vederbörande att bilägga avskrifter av räkenskaperna, bleve uppgiften

i deklarationen självfallet omsorgsfullare och kunde i vane fall

bättre kontrolleras. Behovet av kontroll gent emot enskilda yrkesldkare

syntes vara minst lika stort som gent emot aktiebolag med

vtfra'' „.0ch betydelsen för skatteresultatet av den kontroll, som skulle

bliva följden av skyldighet för enskilda rörelseidkare att vid deklaration

toga räkenskapshandlingar, torde icke böra underskattas.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Blekinge län framhöll att vid

granskningen av olika bolags och därmed likställda skattskyldiges

opaginerad Kontrollera mot PDF

It)

liungl. Maj ds nåd. proposition Nr 283.

deklarationer, vilkas räkenskapers avslutning i allmänhet uppgjordes

nv jämförelsevis sakkunnigt folk, ständigt påträffades grova fel, samt

att vid sådant förhållande "enskilda rörelse- och yrkesidkare givetvis

i ännu högre grad torde missförstå sin deklarations- och skatteplikt.

Eu betydligt ökad taxeringsbar inkomst skulle ''därför helt visst framträda,

om en noggrannare granskning av skattskyldiges inkomster möjliggjordes

och verkställdes.

Under erinran hurusom kammarrätten redan i ett tidigare utlåtande

den 31 maj 1912 uttalat den uppfattning, att det ej vore

anledning att för delägare i handelsbolag och rederier giva andra

föreskrifter än för enskilda rörelseidkare i allmänhet, samt hurusom

genom förordningen den 24 oktober 1913 vanligt handelsbolag och

rederi för registreringspliktigt fartyg ålagts att vid de i 11 § 2:o f)

taxeringsförordningen stadgade uppgifter foga bestyrkt avskrift av inoch

utgående balansräkning samt, där sådan fördes, vinst och förlusträkning,

har kammarrätten med hänsyn till den allmänt vitsordade

otillräckligheten av nu gällande bestämmelser i fråga om enskild näringsidkares

uppgiftsplikt för sin del biträtt de sakkunnigas förslag, att även

enskilda bokföringspliktiga rörelse- och yrkesidkare måtte åläggas att

vid inkomstdeklarationen opåmint foga dessa handlingar. Visserligen

hade, anför kammarrätten vidare, näringsidkare enligt det senast antagna

deklaration sformuläret ålagts att särskilt angiva saluvärdet av

de förnödenheter och varor, som han ur affären tillgodogjort sig i

hushållet eller eljest för egen eller familjens räkning, ävensom att

uppgiva avskrivningar och driftkostnader i övrigt, men torde deklarationsformuläret

i denna del ofta missförstås och en verklig kontroll

över inkomstberäkningens riktighet endast kunna vinnas genom en

jämförelse med den skattskyldiges bokföring. Kammarrätten bär därjämte

framhållit, att den ifrågasatta skyldigheten att förete räkenskapsutdrag

syntes böra gälla även för de fall, då skattskyldig, som driver

rörelse inom annat distrikt än deklarationsorten, enligt 16 § taxeringsförordningen

har att å ort, som vederbör, avlämna särskild uppgift.

Visserligen har riksdagen tidigare ställt sig avvisande mot en

författningsändring i nu angiven riktning, men de skäl, som då förefunnits

för riksdagens beslut, torde knappast vidare föreligga. Helt naturligt

torde ju vara, att då år 1913 beslut fattades om åtskilliga ändringar

i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering i ändamål att gorå taxeringsförfarandet mera

effektivt, man ställde sig avvaktande till frågan, huruvida jämväl ett

Departe
mentschefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj As nåd. proposition Nr 283-

stadgande av nu ifrågavarande innehåll vore erforderligt. Emellertid

har den sedan dess vunna erfarenheten bibragt samtliga de myndigheter

— Kungl. Maj:ts befallningshavande-och kammarrätten —. vilka

måste anses vara framför andra sakkunniga, en bestämd övertygelse

om nödvändigheten av ett'' dylikt stadgande. De därvid åberopade

skälen synas mig fullt övertygande. Att genom ett mera effektivt

taxeringsförfarande beträffande skattskyldige i allmänhet avsevärda

skattebelopp skulle tillföras statsverket, torde vara otvivelaktigt. Givet

är emellertid, att de taxeringsförfarandet nu vidlådande bristerna göra

sig gällande bland annat just beträffande de skattskyldiga, varom nu

är fråga. Det torde ej låta sig göra att i förevarande avseende vinna

effektiv kontroll genom tillämpning av nu gällande bestämmelse om

befogenhet för beskattningsmyndigheten att anmana deklarationsskyldig

att inkomma med erforderlig upplysning. Den för taxeringsarbetet i

allmänhet ganska knappt tillmätta tiden medgiver i regel icke anlitande

av anmaningsförfarandet i någon större utsträckning, vartill kommer,

att med detta förfarande är, såsom myndigheterna framhållit, förenad

även den olägenheten, att de skattskyldiga i en anmaning av ifrågavarande

slag ofta se eu misstro mot deras på heder och samvete

lämnade deklarationsuppgifter. Den nu ifrågasatta skärpningen av

deklarationsskyldigheten skulle bereda icke så ringa tidsvinst och lättnad

vid taxeringsarbetet, men den skulle framför allt — till fromma för såväl

statens som kommunernas inkomster — bidraga till ett bättre och riktigare

resultat av beskattningen. Det får ej förbises, att i samma mån, som

den direkta beskattningen blir av större vikt, i samma mån ökas även betydelsen

av ett effektivt taxeringsförfarande. För de därav berörda skattskyldige

skulle visserligen det föreslagna stadgandet medföra ett ökat

besvär, men detta torde ej vara synnerligen betungande. Med avseende

å de affärsmän, vilka nu åsidosätta sin skyldighet att föra handelsböcker,

torde ett sådant stadgande därjämte medföra det gagnet, att dessa affärsmän

i allmänhet bragtes att bättre fullgöra sin berörda skyldighet.

Jag ansluter mig alltså till vad de kommunalskattesakkunnige i

denna del föreslagit. Föreskrift i det angivna syftet torde lämpligen

böra inrymmas i taxeringsförordningens 6 §, varjämte motsvarande ändring

bör göras i fastställda »Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.»

Lika med kammarrätten anser jag den ifrågasatta skyldigheten att förete

räkenskapsutdrag böra gälla även för de fall, då skattskyldig, som driver

rörelse inom annat distrikt än deklarationsorten, enligt 16 § i taxeringsförordningen

har att å ort, som vederbör, avlämna särskild uppgift. Då i

nyssnämnda 16 § redan finnes intagen bestämmelse, att i fråga om skyl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Kunyl. Ma j ds nåd. proposition Nr 283.

dighet att förete räkenskapshandlingar skall gälla vad i 6 § är stadgat

beträffande deklaration, torde något särskilt stadgande i nyssberördf*

syfte icke vara erforderligt. I fråga om påföljd vid underlåtenhet att

på anmaning förete räkenskapshandlingar kan visserligen ifrågasättas,

huruvida icke bestämmelsen i 18 § 3 inom. av taxeringsförordningen

vore tillämplig jämväl å nu avsedda förhållande. Då emellertid i 2

mom av nämnda § meddelats ett uttryckligt stadgande rörande den

påföljd, som inträder, om verk eller bolag på anmaning underlåter att

avlämna föreskrivna räkenskapshandlingar, torde för .undvikande av

missförstånd nämnda stadgande böra utsträckas till att avse alla dem,

som enligt förslaget skola aviämna räkenskapsutdrag.

Angående viss uppgiftsskyldigliet för banker m. fl.

I 11 § i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering meddelas föreskrift rörande vissa

uppgifter, som av annan än den skattskyldige själv skola avlämnas att

tjäna till ledning vid taxeringen. Sålunda skola uppgifter lämnas av,

bland andra, arbetsgivare om hos dem anställda personers inkomst av

arbetet, förmyndarekammare och gode män för tillsyn å förmyndarskap

om omyndigas inkomst, när denna uppgått till minst 500 kronor, samt

styrelse för bolag angående den utdelning, som av aktieägare uppburits.

Vid olika tillfällen hava yrkanden framställts därom, att bankinrättningar

borde åläggas en motsvarande uppgiftsplikt beträffande

beloppet av uppburna räntor.

Sålunda föreslogs i en vid 1913 års riksdag i andra kammaren

väckt motion sådan ändring i ovannämnda förordning, att banker och

andra sammanslutningar eller enskilda personer, som mot ränta emottogo

penningar till förvaltning, ålades att till taxeringsmyndighet lämna

uppgift å beloppet av varje insättares under föregående år uppburna ränta.

° Bevillningsutskottet anförde härom, bland annat: Det torde kunna

antagas, att genom den föreslagna åtgärden statens och kommunens

skatteintresse skulle i många fall främjas. Huru önskvärt detta i och

för sig vore, syntes dock förslagets förverkligande möta allt för stora

praktiska svårigheter. Sålunda skulle uppgiftspliktens fullgörande åsamka

särskilt de större penninginrättningarna med deras tusental av insättare

ett synnerligen betungande besvär. Det med motionen avsedda syftet

hade emellertid synts utskottet kunna väsentligen tillgodoses på enklare

sätt, nämligen så, att penninginrättningar och enskilda, som av allmän
-

1913 åra

riksdag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1915 års

riksdag.

Landskam

re.raren

Landéns

förslag.

Myndig
heternas
yttranden.

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

heten emottoge medel till förräntande, förklarades skyldiga att på

'' •F1 tJS an£rdra? aTn taxeringsmyndighet, närmare bestämt taxeringsnämnds

ordförande eller kronans ombud hos prövningsnämnd, uppgiga

viss skattskyldigs ränteinkomst. Därigenom vunnes möjlighet att''i fall

kontroll™ “denna “ “ °riktig eller ofallständ« »PPgiÄ.

I anslutning till vad utskottet sålunda anfört, föreslog utskottet

n sdagen att besluta viss ändring i förordningen om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering. Denna hemställan bifölls av andra

Kammaren men avslogs av första kammaren.

Vid 1915 års riksdag upptogs frågan ånyo i en uti andra kamr^kt

ftr BeviDurngsutskottet gjorde enahanda hemställan

„oe 1 Bagan fick inom riksdagens båda kammare samma utgång

som år 1913.

Det av landskamreraren Landén avgivna förslaget rörande utlänningars

beskattning upptog, bland annat, under 11 § i förordningen den

. oktober ,191( oni taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering

såsom ett särskilt moment följande stadgande: 6

Styrelse för bankbolag ävensom bankir och annan, som yrkesmässigt driver

bank- eller liknande verksamhet, är skyldig att efter anmaning lämna taxeringsmyndighet

eller kronans ombud hos prövningsnämnd upplysning om storleken och

*lstningfjn namngiven kunds hos den penningförvaltande inrättningen eller perrl!wir!nneS

Mdf mfde ’ ,0m .omsättningen på kundens konto och erforderliga meddelanden

i ovngt till upplysning om omfattningen av kundens affärsverksamhet.

inknmmT la0ndskamreraren Landéns förslag hava infordrade utlåtanden

inkommit från kommerskollegium, som emellertid icke haft att yttra

sig over forslaget i denna del, från överståthållarämbetet, Kungl. Marta

befallmngshavande i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ävensom

lämnat^Gfif^P^P'' KUDg\ Maj:tS ÖVriga befallmngshavande, vilka

.näts tillfälle att avgiva de yttranden, vartill de kunde finna anledning,

hava icke begagnat sig därav.

Överståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts befallmngshavande i Göte
i

nf iWgavatLéle?^ ^ SäMkilt

Kungl. Maj:ts befallmngshavande i Malmöhus län förklarar sig

mse att med fastställande av ifrågavarande åliggande för banker m. fh

ulle uppfyllas ett önskemål, som redan länge gjort sig gällande En

eventuell invändning om, att den för bankerna m. fl. tillämnade upp
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts nåd. proposition Kr 283, 23

giftsplikten skulle innebära ett ingrepp i banksekretessen, syntes icke

förtjäna avseende.

Kammarrätten bär med avseende ä landskamreraren Landéns

förslag i ovannämnda de! anfört: »Detta stadgande har avseende å

skattskyldiga i allmänhet och ej allenast å utlänningar. Det torde

vara svårt att avgöra, huruvida detsamma, vilket starkt ingriper i enskildas

affärsförhållanden, lämpligen bör införas eller ej utan att en för

frågans bedömande erforderlig utredning verkställes. Om det även i

många fall kunde vara gagneligt för taxerings riktiga verkställande

att erhålla ifrågavarande upplysningar, torde säkerligen goda skäl jämväl

kunna anföras mot stadgandets antagande. Någon utredning härutinnan

synes ej vara verkställd, och kammarrätten anser sig därför icke kunna

i det skick, ärendet nu befinner sig, tillstyrka stadgandet. Härjämte

kan anmärkas, att omförmälda upplysningar i varje fall böra åtnjuta

samma skydd mot offentliggörande som deklarationer.»

Även i vissa av kommerskollegium rörande landskamreraren Landéns

förslag i andra delar infordrade yttranden har föreliggande fråga vidrörts.

Stockholms handelskammare anförde sålunda: Ävsikten med ifrågavarande

stadgande skulle vara att bereda erforderligt material för bedömande

av vederbörande näringsidkares skattskyldighet, men med den

avfattning, stadgandet erhållit, drabbade det icke blott utlänningar

utan även skattskyldiga i allmänhet. Att därvid tillgripa en sådan

utväg som att i viss mån häva banksekretessen, syntes emellertid synnerligen

olämpligt. Yad särskilt anginge utlänningar, skulle en dylik

föreskrift säkerligen bliva illusorisk, enär de utländska näringsidkarna,

åtminstone de, som mera tillfälligt bedreve verksamhet här i riket och

som man egentligen velat träffa med föreskriften i fråga, givetvis skulle

begagna utvägen att placera sina penningmedel å utländsk ort. I

varje fall syntes det icke tilltalande, att en dylik bestämmelses räckvidd

skulle utsträckas att omfatta även svenska näringsidkare eller

andra svenska skattskyldiga. En lämplig utväg att öva kontroll å

avgivna deklarationer för ifrågavarande slag av näringsverksamhet

vore enligt handelskammarens mening, att vederbörande myndighet

genom auktoriserade revisorer eller andra sakkunniga personer toge

del av den utländska näringsidkarens bokföring.

Handelskammaren i Göteborg förmenade, att den ifrågasatta

uppgiftsskyldigheten för banker m. fl. icke vore i överensstämmelse med

den allmänna uppfattningen om privatlivets helgd och den sekretess,

som bankinrättningar nödvändigt måste iakttaga. De meddelade uppgifterna

torde dessutom ofta bliva missvisande vid det förhållandet, att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Departement*.

chefen.

• Kangl. Maj ds nåd. preposition Nr 283.

samma person ofta anlitade skilda banker, jämväl belägna på olika

platser, vid sina affärsuppgörelser, och det torde icke kunna åläggas

honom att inför taxeringsmyndigheterna angiva de särskilda banker

eller bankirer, med vilka han stode i affärsförbindelser.

Sveriges allmänna exportförening ansåg, att en dylik bestämmelse

icke borde införas i svensk lag, alldenstund därigenom hittills gällande

banksekretess skulle starkt hotas, och detta stadgande finge anses så

mycket mera olämpligt, som infordrandet av dylika upplysningar även

skulle gälla svenska köpmäns bankaffärer.

Det av landskamreraren Landén framlagda förslaget avsåg visserligen

närmast frågan om utlänningars beskattning. Det torde emellertid

icke kunna förnekas, att stadgandet skulle även beträffande övriga

skattskyldiga fylla en lucka i vår lagstiftning. Behovet av en bestämmelse

i nu angiven riktning har ju också vid två olika riksdagar vitsordats

av såväl bevillningsutskottets majoritet som riksdagens andra

kammare.

Mot förslaget har i huvudsak erinrats, att banksekretessen därigenom

skulle hävas. Givetvis bör ett slopande av banksekretessen ej

ske onödigtvis, men det måste betonas, att vikten av densammas

bibehållande också kan överskattas. Visserligen givas många fall, där

banksekretessen tillgodoser ett verkligt och berättigat intresse, men

det torde nog också förekomma tillfällen, då den tjänar att skydda

affärstransaktioner, som ej tåla en närmare granskning. Vad angår

uppgiftspliktens omfattning, så upptager det remitterade förslaget en

vida mera omfattande uppgiftsskyldighet än den av bevillningsutskottet

på sin tid föreslagna bestämmelsen rörande uppgifter om namngivna

skattskyldiges ränteinkomster. Att begränsa uppgifterna till att avse

allenast ränteinkomsten, torde emellertid åstadkomma, att det föreslagna

stadgandet ej bleve av den verkliga nytta, som med detsamma

avsetts. Ur kontrollsynpunkt måste det nämligen anses vara synnerligen

viktigt, att kunna erhålla kännedom om en namngiven kunds inneståe

ide tillgodohavande vid viss tid. Det bör ihågkommas, att då de

motioner, som enligt vad ovan nämnts förelågo till bevillningsutskottets

behandling, avsågo endast skyldighet att lämna uppgifter om ränteinkomster,

utskottets betänkande ej lärer böra förstås så, att utskottet

ansett uppgiftsskyldigheten ej kunna givas den av mig ovan antydda

utsträckning. Däremot har jag funnit det möta betänkligheter, särskilt

innan närmare erfarenhet vunnits, att medgiva taxeringsmyndighet någon

mera allmän rätt att infordra upplysningar om vederbörande skattskyl
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

diges affärsverksamhet. Då med en sådan begränsning det ifrågasatta

stadgandet i princip icke torde avsevärt skilja sig från det förslag,

som bevillningsutskottet två gånger framlagt för riksdagen, lärer kammarrättens

yttrande om behovet av vidare utredning icke böra föranleda

frågans uppskjutande. Jag har därför låtit omarbeta det remitterade

förslaget därhän, att uppgiftsskyldigheten skulle begränsas till

de av mig här ovan särskilt angivna avseendena. Däremot lärer uppgiftsskyldigheten

böra utsträckas jämväl till sparbanker och andra

penningförvaltande inrättningar, varjämte orden »bankir eller annan»,

för vinnande av överensstämmelse med ordalagen i gällande lag om

bankrörelse, torde böra utbytas mot orden »enskild man eller handelsbolag».

Då sista stycket uti ifrågavarande 11 §, sådan densamma

lyder enligt förordning den 8 juli 1916, icke längre äger någon betydelse

vid den tidpunkt, då det nu ifrågasatta författningsförslaget är

avsett att träda i kraft, har nämnda sista stycke uteslutits såsom obehövligt.

Det synes mig synnerligen lämpligt att, såsom kammarrätten

föreslagit, kringgärda de upplysningar, varom här är fråga, med samma

garantier mot att de skola komma till obehörigas kännedom, som

finnas beträffande de skattskyldigas egna deklarationer. I enlighet

härmed har 23 § 3 mom. i taxeringsförordningen i det förslag, jag nu

framlägger, erhållit ett kompletterande tillägg. Ett motsvarande stadgande

lärer böra införas i tryckfrihetsförordningen.

Om beräkning av inkomst för visst fall.

Enligt det av landskamreraren Landén avgivna förslaget skulle

de vid förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt

fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen under

rubriken övriga inkomster av arbete förses med följande tillägg:

Inkomst, skall beräknas till sitt behållna verkliga belopp.

Därest inkomst av ett näringsföretag på grund av särskilda, av näringsidkaren

vidtagna åtgärder, varom här nedan närmare förmäles, blivit lägre än dep

eljest skolat bliva, skall inkomsten av företaget beräknas till det belopp, vartill den

kan antagas hava uppgått, därest sådana åtgärder icke vidtagits.

Såsom åtgärder av här avsedd art är att beakta, att en näringsidkare på

grund av sina förbindelser med någon, som är ekonomiskt intresserad i hans näringsföretag

eller kan öva inflytande""på företagets ledning och som icke är här i riket

skattskyldig för inkomst, som han på grund av sina berörda förbindelser med företaget

kan hava berett sig, till denne försålt varor till lägre pris eller av honom

köpt varor till högre pris än de i allmänhet gällande.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 250 käft. (Nr 283.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

Härjämte upptog förslaget ett tillägg av enahanda innehåll till

3 § av de vid förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning

av fast egendom samt av inkomst fogade särskilda anvisningar till ledning

vid taxeringen.

I den vid förslaget fogade motiveringen anfördes:

■»I fråga om inkomstens beräkning i visst fall inrymmer förslaget

ett stadgande av stor vikt för frågan om den inländska beskattningen

av viss här bedriven näring. Stadgandet hänför sig till. fall, vilkas

innebörd belyses av följande exempel. Ett svenskt bolag för tillverkning

av trämassa är ekonomiskt beroende av ett utländskt bolag för

tillverkning av papper. Det svenska bolaget säljer sina tillverkningar

till det utländska bolaget till pris, som vida understiga de vid tiden

för försäljningarna allmänt gällande, och redovisar såsom följd härav

en avsevärt mindre vinst, än som med hänsyn till gällande pris kunnat

förväntas. Då denna minskning av vinst endast beror därpå, att en del av

företagets vinst överflyttats till en av bolagets intressenter, och denne

icke är skattskyldig i Sverige för sin vinst från företaget, skall det

svenska bolagets redovisade inkomst för beskattningen ökas med det

belopp, vartill dess inkomst skolat uppgå, därest densamma beräknats

på grundval av allmänt gällande marknadspris å tillverkningar av enahanda

beskaffenhet. — Ett utländskt bolag för försäljning av mineraloljor

bildar ett svenskt dotterbolag för försäljningen inom Sverige.

Det svenska bolaget betalar för den från det utländska bolaget levererade

varan ett pris, som överstiger gällande marknadspris å liknande

vara. Såsom följd härav blir den vinst, som uppkommer av dotterbolagets

rörelse, vida mindre än den skulle hava blivit, därest inköpspriset

hade bestämts efter allmänt gällande marknadspris. Det svenska

bolagets redovisade inkomst skall för beskattningen ökas med motsvarande

belopp.

I fall, varom här är fråga, kan den utländska intressenten ej

direkt träffas av beskattning här i riket. Det har vid sådant förhållande

synts ändamålsenligt att lägga skattskyldigheten på det i

Sverige drivna företaget.»

Mot förslaget i denna del har kammarrätten förklarat sig icke

hava något att erinra; men syntes, enligt kammarrättens mening, orden:

»Inkomst skall beräknas till sitt behållna verkliga belopp», vilka ord

insatts i författningarna i samband med nu ifrågavarande bestämmelse,

böra ur förslaget utgå.

I övriga utlåtanden har icke framställts någon erinran mot förslaget

härutinnan.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr HH3.

Förslaget har i denna del ej mötts av någon erinran och det J>ep%£j™n

föreslagna stadgandet torde också vara väl befogat. Emellertid synes

flen ifrågasatta bestämmelsen, som närmast har avseende å utlänningar,

böra givas en sådan avfattning, att densamma utsträckes att avse alla

fall, där näringsidkare genom åtgärder av angivet slag åstadkommit,

att inkomsten av hans rörelse blivit mindre än vederbort. Om såsom

exempel väljes det ej ovanliga fall, att näringsidkare inom en viss

bransch bildat ett aktiebolag för anskaffande av någon sorts vara eller

för försäljning av delägarnas produkter, lärer det nämligen ligga nära

till hands, att delägarna, för att undgå den dubbelbeskattning, som

äger rum i fråga om aktiebolags utdelade vinst, enas om sådana pris

mellan dem, å ena sidan, och det gemensamma bolaget, å andra sidan,

att det sistnämndas rörelse lämnar ringa eller ingen vinst. Liknande

avtal kunna, även tänkas i ändamål att nedbringa kommunalutskylderna

för affärsverksamhet, som drives i kommun med höga skatter. I anledning

härav har jag låtit inom finansdepartementet omarbeta förslaget

i nu angiven riktning. Därjämte har jag å detsamma vidtagit

en mindre ändring av rent redaktionell natur.

Genom ifrågavarande förslag införes emellertid i viss mån eu

dubbelbeskattning, i det att den skattskyldige, vilken förslaget närmast

angår, får betala skatt för hela den inkomst, som han kunnat få av

sin rörelse, därest någon åtgärd av här avsedd art icke vidtagits, under

det att den, vilken blivit gynnad av berörda åtgärd, enligt allmänna

regler beskattas för därav föranledd inkomstökning. Det synes mig

därför riktigast, att den föreslagna bestämmelsen ej göres tillämplig

beträffande den inkomst, som åtnjutes innevarande år och vilken torde

vara reglerad av redan ingångna avtal, utan lärer stadgandet böra

gälla allenast den inkomst, som åtnjutes från och med 1919 års ingång

Samman (Liden för överläggningar i taxeringsfrågor.

Enligt bestämmelserna i 45 § i förordningen den 28 oktober

1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering äger Kungl.

Maj:ts befallningshavande, där så anses erforderligt, kalla taxeringsnämnds

ordförande eller, vid förfall för honom, den av Kungl. Maj:ts

befallningshavande förordnade ledamoten i taxeringsnämnden att för

upplysningars meddelande före och under prövningsnämndens sammanträde

infinna sig å den ort, där nämnden sammanträder; och äger eu

ligt bestämmelserna i 54 § 6 mom. samma förordning sådan av Kungl.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

Maj:ts befallningshavande inkallad ordförande eller ledamot, vilken ej

är bosatt å prövningsnämndens sammanträdesort, åtnjuta traktamentsersättning

under såväl sammanträdes- som resedagar med tio kronor

om dagen samt övrig ersättning för resekostnaderna enligt fjärde klassen

av gällande resereglemente. Särskild ersättning av statsmedel är däremot

icke enligt lag medgiven ordförande eller av Kungl. Maj:ts befallningsliavande

förordnad ledamot i taxeringsnämnd, som inställer sig

vid sammanträde inför länsstyrelsen för gemensamma överläggningar i

taxeringsfrågor, innan taxeringsarbetet för året begynner.

Under erinran om nu omnämnda förhållanden anförde Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län i en den 8 november 1917

dagtecknad skrivelse:

Gemensamma överläggningar i taxeringsfrågor hava under de två sistförflutna

åren hållits inom Västerbottens län. Under år 1916 hölls sammanträde närmast

mellan ordförande eller ledamöter, som voro bosatta i närheten av residensstaden.

Under början av år 1917 utsändes åter från landskontoret uppmaning till samtliga

ordförande och ledamöter i taxeringsnämnderna inom länet att å bestämd dag för

gemensam överläggning i årets taxeringsfrågor sammanträda å länsstyrelsens sessionsrum.

Därvid närvoro 13 taxeringsnämndsordförande samt 11 av Konungens befallningshavande

förordnade ledamöter i taxeringsnämnderna eller något mera än eu

tredjedel av hela antalet.

Närmaste uppgiften vid mötet har varit att uppgöra förslag till beräkningav

värdet av fastighetsägares och därmed likställd skattskyldigs inkomst av fäst

egendom, för vilket ändamål inom länet använts en så kallad tilläggsblankett vid

sidan av den stadgade deklarationsblanketten.

Men såsom av bilagda avskrift av protokollet vid mötet framgår hava även

förekommit åtskilliga andra frågor, avseende åstadkommande av en mera enhetlig

taxering inom länet.

Att de åtgärder, som i enlighet med uttalanden vid sammanträdet vidtagits

under årets taxering, haft till följd, bland annat, en väsentligt ökad inkomst för

statsverket, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande haft tillfälle att framhålla

i sitt underdåniga förslag om ersättning för bestyret med 1917 års taxeringsarbete

inom länet.

Vid innevarande års prövningsnämnds sammanträde väcktes med stöd av årets

gynnsamma erfarenhet förslag om fortsatta sammanträden i förut avgivna syfte och

beslöt prövningsnämnden, på sätt framgår av bilagda utdrag av nämndens i"ärendet

förda protokoll, hemställa hos Eders Kungl. Maj ts befallningshavande att tillfälle

måtte såsom innevarande år lämnas ordförande och ledamöter i taxeringsnämnderna

att före nästinstundande års taxering sammanträda för gemensam överläggning i

taxeringen rörande frågor.

Med anledning härav har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande ifrågasatt,

att under nästkommande januari månad skulle inför Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

hållas sammanträden mellan ordförande och av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

utsedda ledamöter i 1918 års taxeringsnämnder.

Nyttan med hällandet av sådan förberedande överläggning för den blivande

opaginerad Kontrollera mot PDF

2!»

Kungl. Maj. tu nåd. proposition Nr 283.

taxeringen bliver givetvis större, för den händelse så inånga soin möjligt av taxeringsmännen

kunna därvid närvara. Möjligheten härav är emellertid givetvis beroende

därav, huruvida ersättning för inställelsen kan beredas.

Med hänsyn till syftet för mötet i fråga synes det Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

befogat, att taxeringsmännen i fråga för närvaro vid sammanträdet

erhålla samma ersättning, som omförmäles i förenämnda 54 § 6 mom. av taxeringsförordningen.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande får fördenskull i underdånighet hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes bevilja sådan ersättning för de ordförande

och av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnade ledamöter i 1918 års

taxeringsnämnder, som enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes kallelse inställa

sig vid det ifrågasatta mötet.

För att onödig kostnad icke må uppstå, kommer Eders Kungl. Majrts befällningshavande

givetvis att tillse, att i förekommande fall allenast endera av ordföranden

eller ledamoten till mötet inkallas.

Kostnaderna skulle enligt beräkning, som verkställts med hänsyn till storleken

av rese- och traktamentsersättning till prövningsnämndens ledamöter, komma att

uppgå till högst 2,500 kronor.»

Vid skrivelsen voro fogade däri åberopade bilagor.

Utlåtande infordrades från statskontoret, som därvid anförde:

Därest det ifrågasatta sammanträdet kunde anses behövligt för

ernående av effektivitet i beskattningen, torde anledning föreligga att

från statens sida befordra åstadkommande av dylika överläggningar

och ej något vara att erinra mot att, på sätt i första hand förordats,

ersättning till ordförande, respektive ledamot i taxeringsnämnd, som

deltoge i sådant möte, utginge efter enahanda grunder som den gottgörelse,

vilken jämlikt förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering, 54 § 6 mom., utginge till

vissa ledamöter av prövningsnämnd in. fl.

Sedan statskontoret härefter utlåtit sig angående vilka medel,

som i förevarande fall kunde anvisas för kostnadens täckande, yttrade

statskontoret vidare:

»Skulle Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i allmänhet anses

böra för framtiden beredas tillfälle att årligen eller då så vore särskilt

behövligt anordna överläggningar av förevarande slag, torde härför

erforderliga ändringar böra vidtagas i nådiga förordningen angående

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, varefter hinder icke

lärer möta att för ändamålet anlita anslaget till taxeringskostnader.»

Genom beslut den 31 december 1917 har Kungl. Maj:t funnit

gott medgiva, att för det av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens

län angivna ändamålet finge användas ett belopp av högst

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr i!83.

2,500 kronor att med tillgängliga medel av Kungl. Maj:ts befallningshavande

förskjutas.

Vid ett sammanträde, som den 11 december 1917 hållits inför

statsrådet och t. f. chefen för finansdepartementet med landskamrerarna i

rikets län och kamreraren i överståthållarämbetet rörande vissa taxeringsfrågor,

hade emellertid framhållits betydelsen därav, att taxeringsnämndernas

ordförande och de av Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnade

ledamöterna av taxeringsnämnderna sammankallades för att överlägga

med landskamreraren i länet i taxeringsfrågor och särskilt om

lämpliga åtgärder för åstadkommande av en effektiv och rättvis taxering,

varjämte vid mötet upplystes, att dylika sammankomster redan anordnats

inom olika län.

Under erinran om de i nämnda fråga vid mötet gjorda uttalandena

anförde landskamreraren Axel Bökelund å de tillstädeskomna mötesdeltagarnas

vägnar i en påföljande dag dagtecknad skrivelse:

»Vid det fortsatta sammanträde, som i dag hållits för överläggning i andra

tjänsten rörande ämnen, har nämnda fråga åter berörts; och har därvid uttalats

önskvärdheten av, att ersättning måtte tillerkännas ordförandena och ledamöterna

för inställelse vid dylikt sammanträde vare sig det hålles i residensstaden eller annan

ort i länet. Denna ersättning syntes böra utgå efter enahanda grunder, som i 54 § 6

mom. av gällande taxeringsförordning äro bestämda för ersättning till ledamöterna

i prövningsnämnden med flera för resor till residensstaden.

Till följd av ortsförhållanden eller andra omständigheter kan det möjligen

befinnas lämpligare att för nämnda ändamål sammankalla ordförandena och ledamöterna

till annan ort än residensstaden eller anordna sammanträden å flera orter

inom länet med vissa grupper av ordförande och ledamöter.

I sådant fall ansåg mötet billigt, att jämväl landskamreraren må erhålla

ersättning enligt gällande resereglemente för sin inställelse vid sammanträdena. Dylik

ersättning torde måhända kunna utbetalas på grund av nådiga brevet den 25 oktober''

1901 angående landssekreterares och landskamrerares rätt till rese- och traktamentsersättning

för tjänsteförrättningar å annan ort än residensstaden (svensk författningssamling

nr 81), så framt Kungl. Maj:ts befallningshavande bemyndigas att förordna

landskamrerare att inställa sig vid sammankomst av ifrågavarande slag. Det torde

nämligen kunna ifrågasättas, huruvida stadgandet i 33 § 2 mom. i gällande landshövdingeinstruktion

är tillämpligt å sammankomst för överläggning i taxeringsfrågor.»

I anledning av vad sålunda förekommit har inom finansdepartementet

upprättats förslag till ändrad lydelse av 28 § och 54 § 6 mom.

i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid taxering, enligt vilket förslag nämnda lagrum skulle

erhålla följande innehåll:

28 §. Erforderligt antal exemplar — — — — — av överståthållarämbetet.

Kungl. Maj:ts befallningshavande äger att årligen, därest så anses erforderligt,

från varje taxeringsnämnd inom länet eller del därav kalla antingen ordföranden

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 283. Ml

♦iller den av Kungl. Maj:ts befallningshavande utsedde ledamoten att å lämplig ort

sammanträda inför Kungl. Maj:ts befallningshavande eller vederbörande landskamrerare

för förberedande överläggningar rörande taxeringsarbetet.

54 §. 6 mom. Å prövningsnämndens sammanträdesort icke bosatta ledamöter

i denna nämnd samt de taxeringsnämndsordförande eller av Kungl. Maj:ts befallningshavande

förordnade ledamöter i taxeringsnämnd, som på Kungl. Maj:ts befallningshavandes

kallelse från annan ort infunnit sig antingen till sådant sammanträde, som

1 28 § omförmäles, eller ock i residensstaden före eller under prövningsnämndens

sammanträde för upplysningars meddelande — —------— protokollsjusteringen.

Uti infordrat utlåtande har kammarrätten förklarat sig icke

hava annan erinran att framställa mot det remitterade förslaget än

att 54 § 6 mom. 1 stycket syntes böra bibehållas oförändrat samt

2 stycket erhålla följande ändrade lydelse: »Enahanda ersättning

tillkommer även dels ledamot i prövningsnänmd, som, på annan ort

bosatt, efter kallelse av ordföranden inställt sig för att deltaga i protokollsjusteringen,

dels och taxeringsnämnds ordförande och av Kungl.

Maj:ts befallningshavande förordnad ledamot i taxeringsnämnd, som på

Kungl. Maj:ts befallningshavandes kallelse från annan ort infunnit sig

till sådant sammanträde, som i 28 § omförmäles.»

Fördelen av dylika sammanträden med ordförandena i eller av

Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnade ledamöter av taxeringsnämnderna

synes mig vara påtaglig. Genom de upplysningar och råd,

som därvid kunna lämnas mötesdeltagarna, och genom det ömsesidiga

utbytet av erfarenheter torde kunna vinnas såväl större effektivitet i

taxeringsarbetet som ock att enhetliga principer följas vid detsamma.

Jag ansluter mig alltså till den å mötet med landskamrerarna i riket

och kamreraren i överståthållarämbetet den 11 december 1917 uttalade

uppfattningen. De i skrivelsen påföljande dag framhållna önskemål

ifråga om rätt till ersättning såväl för de sålunda inkallade som ock

för landskamreraren i länet hava blivit beaktade i det inom departementet

upprättade förslaget.

Vad därefter angår kammarrättens anmärkning mot detta förslag,

så är densamma uppenbarligen av rent redaktionell art. Då emellertid

någon befogad erinran icke synes kunna göras mot att, på sätt som

skett, sammanbinda den föreslagna nya bestämmelsen med det redan

förefintliga stadgandet om ersättning till taxeringsnämnds ordförande

eller en av Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnad ledamot av taxeringsnämnd

för inställelse enligt 45 § uti ifrågavarande förordning,

anser jag den framställda anmärkningen icke böra föranleda till någon

ändring av förslaget.

Departements

chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

Övriga ändringsförslag.

FBavU9Tie Genom 11 § i förordningen den 28 oktober 1910 om taxerings
förordningen

myndigheter och förfarandet vid taxering, enligt detta lagrums ursprung°Z

wuutet liga 1-5rdelse> stadgades, bland annat, att sådan upgift till ledning vid

"SV annans taxering, varom förmäldes i lagrummets 2:o b), c), d), e), f) och

farandet vid g), borde, där så kunde ske, innehålla personens fullständiga namn och

bostadsadress.

Nämnda stadgande erhöll emellertid genom förordning den 24

oktober 1913 den ändrade lydelse, att omförmälda uppgift förklarades

böra, där så kunde ske, fullständigt angiva personens namn och hemvist

enligt mantalslängd ävensom, där bostaden vore en annan än

hemvistet enligt mantalslängden, bostadsadressen.

Motivet till den sålunda genomförda författningsändringen framgår

av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 11 april 1913, enligt

vilket dåvarande chefen för finansdepartementet vid framläggandet av

förslaget till nämnda författningsändring uttalade, att förslaget tillkommit

i ändamål, att skarpare än dittills understryka, att jämväl

uppgift om bostadsadress borde vara fullständig och i sådant avseende

främst upptaga hemvist enligt mantalslängden.

I en till överståthållarämbetet ingiven skrift hava emellertid

uppbördskommissarierna i Stockholm anfört, bland annat, att den vidtagna

författningsändringen för varje år visat sig medföra allt mera

ökade svårigheter vid de förberedande arbetena för taxeringen inom

huvudstaden, i det att ett allt större antal av de enligt 11 § uppgiftsskyldiga

för vederbörande personer angåve allenast församlingen, där

personerna ifråga vore boende; och då därtill komme, att uppgifterna

jämväl ofta varit på annat sätt ofullständiga, samt därigenom ytterligare

olägenheter uppkommit, hava uppbördskommissarierna ifrågasatt

en sådan ändring av förevarande stadgande, att uppgifterna i stället

för hemvist komme att upptaga mantalsskrivningsort, angiven med, förutom

församling, gata och adressnummer vid årets mantalsskrivning.

Med överlämnande till Kungl. Maj:t av omförmälda framställning

har överståthållarämbetet över densamma avgivit yttrande och därvid

för sin del vitsordat olägenheterna av ifrågavarande stadgandes nuvarande

lydelse.

På grund av nådig remiss har kammarrätten över berörda framställning

den 14 december 1916 avgivit utlåtande och därvid anfört

följande: Av vad i ärendet anförts syntes framgå, att det med för
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung!-. Majds nåd. proposition Nr 283.

fattningsändringen åsyftade ändamål ingalunda blivit, uppnått, utan

att fast hellre på grund av* den tillämpning, förevarande stadgande

i dess nuvarande lydelse erhållit, allvarliga svårigheter yppat sig vid

taxeringsarbetet inom huvudstaden. Att av enahanda skäl svårigheter

uppstått jämväl vid taxeringsarbetet å andra orter i riket, finge väl

anses otvivelaktigt. Vid sådant förhållande ansåge kammarrätten sig

böra tillstyrka sådan ändring av ifrågavarande 11 §, att, jämväl i fall

bostaden icke vore en annan än hemvistet enligt mantalslängden, uppgift

enligt lagrummets 2:o) b), c), d), e), f) och g) förklarades böra, där

så ske kunde, fullständigt angiva ej allenast personens hemvist enligt

mantalslängd utan även bostadsadressen.

»

Lika med myndigheterna finner jag en omformulering av ifrågavarande

stadgande behövlig. Mot den av kammarrätten i sådant

hänseende föreslagna lydelsen har jag intet att erinra.

Enligt 29 § 3 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering åligger det å landet

häradsskrivaren och i stad, utom Stockholm, vederbörande tjänsteman

att senast den 25 mars varje år till taxeringsnämndernas ordförande

avlämna på mantalslängden grundade fastighetslängder, upptagande

samtliga inom taxeringsdistriktet belägna fastigheter, å vilka särskilda

taxeringsvärden skola sättas, ävensom fastigheternas ägare eller i fall,

då innehavaren är skattskyldig för fastighet, innehavaren. Till ledning

vid dessa fastighetslängders uppgörande hava hittills funnits att tillgå

föregående årets fastighetslängder i original. Jämlikt 47 § 2 mom. i

berörda förordning tillkommer det nämligen Konungens befällningshavande

att inom. tre veckor efter prövningsnämndens sista sammankomst

till vederbörande häradsskrivare eller magistrat för debiterings

verkställande översända taxeringslängderna jämte tillhörande handlingar;

och dessa längder hava hittills icke behövt återställas till Konungens

befallningshavande tidigare, än att de kunnat därifrån insändas till

kammarrätten senast den 15 april. Enligt 1 § 3 mom. i kungörelsen

den 21 december 1917 med föreskrifter angående medelsförvaltningen

i länen skola emellertid taxeringslängderna jämte prövningsnämndens

förändringslängder hädanefter inom januari månads utgång av magistrat

och häradsskrivare avlämnas till Konungens befallningshavande för att

därifrån senast den 15 februari insändas till kammarrätten. Vid den tid

då det löpande årets fastighetslängder skola upprättas, finnas motsvarande

längder från föregående året sålunda ej längre tillgängliga. Denna

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 250 käft. (Nr 283.) 5

Departements
chefen.

Ändrad

lydelse av 29

§ 2 mom. i

förordningen

om ta t eringsmyndigheter

och förfarandet

vid

taxering.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kun g l. Maj-.ts nåd. proposition Nr 283.

olägenhet har synts lämpligen kunna avhjälpas genom att i stället

bereda vederbörande tillgång till de avskrifter av föregående årets taxelingslängder,

vilka före januari månads utgång skola från kommunerna

avlämnas till taxeringsnämndernas ordförande. I anslutning till nu

framhållna synpunkter har inom finansdepartementet upprättats förslag

till bestämmelser i ämnet, innefattade i ett tillägg till 29 § 2 monn

ovannämnda förordning av följande lydelse:

o »Vederbörande häradsskrivare är berättigad att efter januari månads utgång

pa rekvisition få avskrifterna av fastighetslängderna till sig översända. Har häradsskrivare

begagnat sig av denna rätt, åligger det honom, vid bot av tre kronor för

varje överskjutande dag, att senast den 25 mars återställa avskrifterna till taxeringsnämndens

ordförande.»

Kammarrätten har uti ett över nämnda förslag avgivet utlåtande

icke haft annat att erinra mot förslaget, än att det enligt kammarrättens

mening syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke även de tjänstemän,

som hade att uppgöra fastighetslängderna för städer utom Stockholm,

borde berättigas att under samma tid som häradsskrivarna få på

rekvisition förfoga över avskrifterna av fastighetslängderna.

Det lärer icke vålla nagra svårigheter, om taxeringsnämndernas

ordförande avhändas ifrågavarande avskrifter under tiden från och med

den 1 februari till den 25 mars, då fastighetslängderna skola avlämnas.

Taxeringsnämndernas ordförande kunna nämligen ej förrän efter sistnämnda

dag påbörja arbetet med fastighetstaxeringen. Då häradsskrivarna.

ehuru därtill icke skyldiga, i allmänhet torde taga avskrifter av taxeringslängderna

för eget behov, bland annat för att därav kunna meddela

taxeringsbevis, och det således i många fall icke föreligger något

behov för dem att få kommunernas avskrifter överlämnade till sig,

lärer det vara lämpligast att, såsom i det remitterade förslaget skett,

göra fastighetslängdernas översändande beroende på särskild rekvisition.

I anledning av vad kammarrätten erinrat, har jag, ehuru de föreslagna

bestämmelserna givetvis äga sin egentliga betydelse beträffande förhållandena

å landsbygden, latit åt det remitterade förslaget giva den

ändrade avfattning, som erfordras för tillgodoseende av det av kammarrätten

avsedda syftemålet.

Ändring av 63 Uti en den 19 december 1917 till finansdepartementet inkommen

§ i förordning skrivelse har statskontoret anfört:

om taxeringsmyndigheter
och

förfäran- »Jämlikt § 63 moln. 2 av nådiga förordningen om taxeringsmyndigheter och

idaxerid törfarandet Vld taxering den 28 oktober 19lO åligger det Eders Kung!. Maj:ts be
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283. 35

fallningshavande att varje år före den 1 december till statskontoret insända sammandrag

över Stockholms stads och varje läns hela taxering och påförda statsskatt.

Innevarande år hava emellertid från åtskilliga av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

ifrågavarande sammandrag hit inkommit först efter upprepade

påminnelser frän statskontorets sida och så sent, att först den 7 innevarande december

samtliga sammandrag här förelågo. Berörda förhållande inverkar avsevärt försenande

på statskontorets uppgörande av förslag till beräkning av statsverkets inkomster.

För att inskärpa vikten av att ifrågavarande uppgifter inkomma till statskontoret

inom den angivna tiden, vill statskontoret i underdånighet ifrågasätta sådan ändring

av ovan omförmälda § 63 mom. 2, att orden »av Kungl. Maj:ts befallningshavande

till nämnda verk insändas före den 1 december» utbytas mot »av Kungl. Maj.:ts

befallningshavande till statskontoret insändas så tidigt, att de inkomma till nämnda

verk före den 1 december».

I anledning härav har jag låtit inom finansdepartementet upprätta

förslag till ändrad lydelse av ovan nämnda lagrum i den av statskontoret

angivna riktningen.

Slutligen torde de vid förordningen den 28 oktober 1910 om

inkomst- och förmögenhetsskatt fogade tabellerna III och IV, vilka

grundats på statistiska centralbyråns dödlighetstabell för årtiondet

1891 — 1900, böra erhålla det ändrade innehåll, som föranledes av

resultatet av de nya beräkningar, vilka verkställts på grundval av

statistiska centralbyråns dödlighetstabell för årtiondet 1901—1910.

Sedan föredragande departementschefen uppläst ovan avhandlade

förslag, hemställde han, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att antaga:

1) förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den

28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering

jämte det vid berörda förordning fogade formulär nr 1 A;

2) förslag till förordning om ändrad lydelse av punkt 3:o) i de

vid förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt

fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen;

3) förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i de vid

förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom

samt av inkomst fogade särskilda anvisningar till ledning vid

taxeringen; samt

4) förslag till förordning om ändrad lydelse av de till förordningen

Departements
chefen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 283.

den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt hörande tabellerna

III och IV.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter tillstyrkta

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga litt. ... vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Teodor Franzén.

STOCKHOLM, iSAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1918:55 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets memorial, nr 48, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående vissa delar av uts s. 1 i texten
  2. BevU 1918:48 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående vissa delar av utskottets betänkande, nr 45, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag s. 1 i texten
  3. BevU 1918:45 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning angående vissa ändringar i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigh s. 1 i texten