Angående ersättning till f. volontären N. J. Andersson i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
1918-04-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1918:303, Angående ersättning till f. volontären N. J. Andersson i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 303.
1
Nr 303.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
ersättning till f. volontären N. J. Andersson i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; given
Stockholms slott den 5 april 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
riksdagen medgiva,
att till förre volontären vid Fälttelegrafkåren Kils Josef Andersson
må — utan hinder därav, att framställning om ersättning icke blivit
gjord inom den i § 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, föreskrivna
tid — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den
ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses
berättigad.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
E. A. Nilson.
Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 saml. 268 käft. (Nr 303.)
J
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 303.
Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 5 april 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Nilson, yttrade härefter:
»Uti §§ 1 och 12 av kungl. förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
stadgas följande:
§ 1.
Inträffar under militärtjänstgöring i fred olycksfall, så att tjänstgörande
värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans eller kustartilleriets
stammanskap, varder skadad, eller bliver person, som nu nämnts, skadad under
tjänstgöring i krig, utgiver staten ersättning enligt de i denna förordning stadgade
grunder.
Dylik ersättning utgiver staten jämväl, om sjukdom med därav följande
skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen
kan antagas hava till sjukdomen bidragit.
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 303.
§ 12-
Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom två år efter
det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning av dödsfall,
från det döden inträdde, vare rätten till ersättning förverkad.
Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 46 mom. 1 värnpliktslagen
omförmälda invalid- och pensionsfond.
Uti eu den 2 februari 1918 dagtecknad underdånig skrift har förre f*^*;
volontären vid Fälttelegrafkåren Nils Josef Andersson gjort framställning N.j. Andorn
ersättning i anledning av sjukdom (lungtuberkulos), som han ådragit
sig under militärtjänstgöring.
Av i ärendet verkställd utredning inhämtas följande:
Andersson, som är född den 19 mars 1891 och den 11 januari
1914 kom i tjänst såsom volontär vid Fälttelegrafkåren, deltog den 18
i samma månad i en på grund av töväder och tungt före ansträngande
rapportföringsövning å skidor mellan Spånga (vid Säby) och Tureberg.
Andersson, som vid framkomsten var svettig och till förtäring erhöll
ett glas varm mjölk, kunde vid hemresan på grund av bristande utrymme
å tåget ej erhålla plats inuti någon vagn, utan var nödsakad
att stå utanför på en plattform. Dagen efter övningen, den 19 januari
1914, sjukskrevs Andersson och blev dagen därpå inlagd å sjukrum
vid kåren, varefter han, då hög feber och tecken till bronchit inställde
sig, den 31 i samma månad avpolletterades till garnisonssjukhuset i
Stockholm. Under Anderssons vistelse å garnisonssjukhuset konstaterades
biljud å högra lungspetsen, på grund varav han, enligt egen begäran
och på föranstaltande av vederbörande vid kåren, den 8 april 1914 intogs
å Hässelby sanatorium, varest han på grund av tillstötande lungsäcksinflammation
måste vårdas sängliggande. Efter omkring sex månaders
sanatorievistelse avpolletterades han till garnisonssjukhuset och vårdades
därstädes, intill dess i december månad 1914 plats blivit honom beredd
å Österåsens sanatorium, varest han på grund av värk i högra höften
var sängliggande tre och en halv manad. I och för röntgenfotografering
för utrönande, huruvida åkomman i höften vore av tuberkulos natur,
avpolletterades han i augusti månad 1915 åter till garnisonssjukhuset,
varifrån han, sedan det konstaterats, att så ej vore förhållandet, efter
omkring två månaders förlopp sändes till Hålahults sanatorium, där lian
vistades från november månad 1915 till maj manad 1916. Vid sistnämnda
tidpunkt återkom Andersson till Fälttclegrafkåren, varest han
under sin återstående tjänstetid var sjukskriven och endast användes
4
Yttrande av
arméförvaltningens
civila
departement
och sjukvårdsstyrelse.
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 303.
till tattare lupidracknmgsarbeten, till dess han, som enligt ett av bataljonstakaren
A. Drougge den 31 augusti 1916 utfärdat intyg på grund
av lungtuberkulos vore till fortsatt krigstjänst oförmögen, i början av
oktober manad samma år erhöll avsked från nämnda tjänst.
ndersson, som enligt uppgift förut haft den uppfattningen, att begäran
om sanatonevård även innebure anhållan om ersättning i anledning.
av den sjukdom, som påkallat sanatorievården, och att denna ersättning
skulle utan hans vidare åtgörande efter hans avgång från tjänsten
till honom utbetalas, anhöll först den 30 september 1916, sedan han erhållit
upplysning om sitt misstag, i skrivelse till chefen för Fälttelegrafkaren
om riksförsäkringsunderstöd, vilken anhållan sedermera överlämnades
till riksförsäkringsanstalten. Efter att hava inhämtat, att den
sjukdom,, lungtuberkulos, som Andersson under militärtjänstgöring-en
a. ragit sig, konstaterats under hans vistelse å garnisonssjukhuset under
tiden den 31 januari—den 8 april 1914, utlät sig riksförsäkringsanstalten
enligt beslut, den 21 januari 1918, att enär jämlikt § 12 av förordningen
den 18 juni .1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådrag-en
under militärtjänstgöring, framställning om ersättning i anledning av
skada skulle goras inom två år efter det densamma konstaterats, vid
äventyr att ratten till ersättning eljest vore förverkad, och dylik framställning
såvitt. de ingivna handlingarna utvisade, icke blivit inom
sålunda föreskriven tid gjord, riksförsäkringsanstalten funne sig icke
ordnT er^änna Ndersson någon ersättning enligt nj^ssberörda för
-
Tjanstförrättande bataljonsläkaren vid Fälttelegrafkåren T. Floden
bär uti ett den 27 december 1917, med anledning av Anderssons ersattnmgsansokan,
till chefen för Fälttelegrafkåren avgivet yttrande meddelat,
att det av den förebragta utredningen syntes framgå, att uppkomsten
av sökandens sjukdom hänförde sig till ett tillfälle, då han i
tjänsten blivit utsatt för förkylning efter ganska kraftig kroppsansträngmng
och att, om man antoge, att hos sökanden vid nämnda tillfälle
latent tuberkulos förefunnits, sökandens senare sjukdom mycket väl kunde
stallas i samband med hans militära tjänstgöring på så sätt, att den
senare orsakat eller väsentligen bidragit till sjukdomens utveckling.
Enligt intyg från pastorsämbetet i Sundbyberg är Andersson fattig;
ocn tordenskull i behov av understöd för sjukvård.
. underdånigt yttrande den 19 mars 1918 hava arméförvaltningpns
civila departement och sjukvårdsstyrelse anfört följande:
. Efter tagen del av den förebragta utredningen i ärendet ansåge
sjukvårdsstyrelsen, att det måste anses ej vara uteslutet, att den an
-
5
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 303.
»trängning, för vilken Andersson under ovan omförmälda rapportföringsövning
den 18 januari 1914 varit utsatt, jämte därpå följande avkylning
under järnvägsresan möjligen åstadkommit en akutisering av en lungtuberkulos,
som dessförinnan ej varit manifest, och att sålunda militärtjänsten
kunde antagas hava bidragit till hans sjukdom. Då vidare
Anderssons uraktlåtenhet att inom föreskriven tid göra framställning om
ersättning i anledning av den sjukdom, han under militärtjänstgöringen
ådragit sig, syntes vara beroende på en, måhända lätt förklarlig missuppfattning
angående innebörden av den begäran om sanatorievård, som han
genom vederbörande vid Fälttelegrafkåren framställt, funne sig civila departementet
och sjukvårdsstyrelsen, med hänsyn jämväl till den nedsättning
i förmågan att försörja sig, som en så allvarlig sjukdom som lungtuberkulos
onekligen måste medföra, ävensom till Anderssons fattigdom,
böra såsom sin åsikt uttala, att ersättning av statsmedel i anledning av
sjukdomen enligt grunderna i förordningen den 18 juni 1909 borde tillerkännas
honom, ehuru han ej inom föreskriven tid därom gjort framställning.
Såsom stöd för denna åsikt syntes jämväl kunna åberopas
den omständigheten, att i lagen om försäkring för olycksfall i arbete
den 17 juni 1916 ej intagits någon bestämmelse, motsvarande de i lagen
den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall
i arbete och i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, givna föreskrifterna
angående viss tids preskription av rätten till ersättning.
Då emellertid arméförvaltningen icke hade under sin förvaltning
andra medel till utgifter av ifrågavarande slag än beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond, från vilken fond ersättning enligt förenämnda
förordning den 18 juni 1909 skulle hava till Andersson utgått, därest
han inom föreskriven tid därom gjort framställning, och avvikelse från
bestämmelser i sagda av Kungl. Maj:t med riksdagen givna förordning
icke torde kunna ske utan riksdagens medgivande, syntes, i händelse av
gillande,utav departementets och sjukvårdsstyrelsens ovan uttalade åsikt,
proposition böra framläggas för riksdagen om medgivande att, utan
hinder därav att framställning om ersättning icke gjorts inom två år
efter det sjukdomen konstaterats, till Andersson från beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond utbetala den ersättning för den ådragna
skadan, vartill riksförsäkringsanstalten kunde anse honom jämlikt ovan
angivna grunder berättigad.
Med hänsyn till i ärendet förekpmna omständigheter anser jag, att
starka billighetsskäl tala för utverkande av medgivande, att gällande
Bihang till riksdagens protokoll 1918. / sand. 268 käft. (Nr 303.) 2
Departements
chefen.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 303.
preskriptionsbestämmelser icke må utgöra hinder för utbetalande till
Andersson av den ersättning, vartill han, att döma av den förebragta
utredningen, eljest torde hava varit författningsenligt berättigad. Såsom av
arméförvaltningen anförts, kan till stöd för den begärda dispensen även
åberopas, att i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i
arbete icke förekomma några bestämmelser angående preskription av
rätten till ersättning. Jag tillåter mig i detta sammanhang framhålla^
att förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, för närvarande är under omarbetning och att
man därvid, för åvägabringande av överensstämmelse med förenämnda
lag, lärer komma att föreslå borttagande av ifrågavarande preskriptionöbestämmelse.
På grund av vad sålunda anförts, får jag hemställa, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,
att till förre volontären vid Fälttelegraf kår en Nils Josef Andersson
raå — utan hinder därav, att framställning om ersättning icke blivit
gjord inom den i § 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, föreskrivna
tid — från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den
ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan
anses berättigad.))
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Thomas Adlercreutz.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1918:62 Utlåtande angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. A. s. 25 i texten