Sök i Ratio Lex

Angående ändring i avlöningsstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare in. in

1918-04-19 · 43 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 40 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:311, Angående ändring i avlöningsstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare in. in

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

I

Nr 311.

Katigt. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

ändring i avlöningsstaten för förste provinsialläkare och

provinsialläkare in. in.; given Stockholms slott den 19

april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kung! Maj:t härmed föreslå riksdagen

dels medgiva, att å avlöningsstaten för förste provinsialläkare och

provinsialläkare må från och med år 1919 uppföras ytterligare trettiotvå

provinsialläkare, en var med en årlig avlöning av 4,000 kronor, därav

3,000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna

komma två ålderstillägg å lönen, det ena med 500 kronor efter fem år

och det andra, jämväl med 500 kronor, efter ytterligare fem år;

dels föreskriva, att för åtnjutande av de med sagda befattningar

förenade avlöningsförmåner skall gälla vad i kungörelsen den 15 september

1911 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de

från och med år 1912 fastställda avlöningsförmåner för förste provinsialläkare

och provinsialläkare finnes stadgat i fråga om motsvarande

befattningar;

dels, vid bifall till vad sålunda föreslagits, från och med år 1919

höja det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget till förste provinsialläkare

och provinsialläkare från 865,200 kronor med 128,000 kronor till

993,200 kronor;

dels medgiva, att, därest ett nytt ordinarie provinsialläkardistrikt bildas,

omfattande huvudsakligen Tärna nuvarande extra provinsialläkardistrikt,

utan hinder av vad i avlöningsstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare

samt enligt villkoren och bestämmelserna för åtnjutande av i

staten upptagna avlöningsförmåner finnes föreskrivet beträffande förhöjning

i lönen efter viss tids fortsatt innehavande av befattning, tidpunkten för första

förhöjningen, så vitt angår provinsialläkaren i nämnda distrikt, må bestämmas

inträda redan efter tre år, med rätt för nämnda läkare, därest han

Bihang till riksdagens protokoll It) 18. 1 samt. 117<> höft. (Nr 311—313.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

kommit i åtnjutande av sådan löneförhöjning, att, även om han efter

intjänande av densamma innehaft befattning i annat distrikt, komma i

åtnjutande av andra ålderstillägget efter ytterligare fem år, men med

skyldighet för honom att, för erhållande av omförmälda förhöjningar i

lönen, i övrigt vara underkastad förenämnda villkor och bestämmelser;

dels på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst

31,700 kronor, att i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet

angivna grunder användas till provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares

avlöningsförmåner;

dels ock i riksstaten upptaga det ordinarie förslagsanslaget till bidrag

till extra provinsialläkares avlönande till oförändrat belopp eller 40,000

kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

Med skrivelse den 31 juli 1917 överlämnade den s. k. provinsialläkarkommittén

till chefen för civildepartementet för landstingens hörande

ett av kommittén utarbetat förslag till ordnande av provinsialläkarnas

bostadsfråga samt till jämkning i rikets indelning i läkardistrikt.

Sedan från landstingen infordrade yttranden tillställts kommittén,

har kommittén med skrivelse den 1 december 1917 avgivit betänkande

med förslag i fråga om reglering av löneförhållandena för förste

provinsialläkare och provinsialläkare m. m.

Vid anmälan av denna fråga uti innevarande års statsverkspropoeition

uttalade jag förhoppming om att förslag i ämnet skulle kunna

framläggas för den nu samlade riksdagen, och föreslog Kungl. Maj:t i

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kommitténs

uppdrag

in. in.

4 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 311.

enlighet med min hemställan riksdagen att i avvaktan på den proposition,

som kunde komma att avlåtas angående reglering av löneförhållandena

för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m., beräkna

dels en höjning av det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och

provinsialläkare, nu 865,200 kronor, till 1,194,500 kronor, dels till provisorisk

förbättring av vissa provinsialläkares avlöningsförmåner på extra

stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 6,600 kronor, dels för ordnande

av bostadsförhållandena för vissa provinsialläkare på extra stat

för år 1919 ett reservationsanslag av 55,000 kronor, dels ock det ordinarie

förslagsanslaget till bidrag till extra provinsialläkares avlönande till

oförändrat belopp eller 40,000 kronor.

Till följd av remiss har medicinalstyrelsen den 8 februari 1918

avgivit utlåtande över kommitténs förenämnda betänkande, därvid styrelsen

tillika överlämnat från förste provinsialläkare och Kungl. Maj:ts

befallningshavande i rikets samtliga län infordrade yttranden.

Tillsättandet av den kommitté, vars betänkande nu föreligger till

granskning, skedde den 30 juni 1916, och må därom erinras följande.

Med anledning av den alltmer framträdande svårigheten att besätta

särskilt övre Norrlands mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt,

ordinarie och extra, med lämpliga innehavare anmodade dåvarande chefen

för civildepartementet i skrivelse den 9 april 1915 medicinalstyrelsen

att verkställa utredning, huruvida och i vad mån åtgärder kunde

vidtagas för att undanröja dessa svårigheter, samt inkomma med de

förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Efter det yttranden från skilda håll inhämtats, inkom medicinalstyrelsen

med skrivelse den 29 februari 1916 med förslag till åtgärder

för ordnande av förste provinsialläkarnas, provinsialläkarnas och extra

provinsialläkarnas avlöningsförhållanden m. m.

I nämnda skrivelse föreslog medicinalstyrelsen följande åtgärder

för läkarbristens avhjälpande, nämligen dels ändring av läkartaxan, dels

i angiven omfattning förbättrade förmåner i avlönings- och pensionshänseende

för förste provinsialläkare och provinsialläkare ävensom ersättning

åt ordinarie provinsialläkare för mistad inkomst av praktik

under semester samt ökad ersättning åt vikarie för förste provinsialläkare

och provinsialläkare, dels ock ökat statsbidrag till avlönande av

extra provinsialläkare.

Därjämte hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt

en kommitté att verkställa utredning beträffande vissa andra i styrelsens

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Nåd. .«Proposition Nr 311.

utlåtande omförmälda, men i styrelsens hemställan ej upptagna frågor

rörande rikets indelning i provinsialläkardistrikt och provinsialläkarnas

avlöningsförhållanden jämte dessa frågor närstående angelägenheter

ävensom att inkomma med de förslag, vartill nämnda utredning kunde

giva anledning.

Vid anmälan av denna skrivelse den 30 juni 1916 anförde departementschefen

till statsrådsprotokollet, att han för sin del icke kunde

annat än dela den uppfattning, åt vilken medicinalstyrelsen givit uttryck.

Utan tvivel vore situationen sådan, att en allsidig utredning

beträffande ifrågavarande tjänsteläkargrupps avlöningsförhållanden och

i samband därmed stående frågor med det snaraste borde äga rum.

Därvid borde även tillses, huruvida jämkning i nuvarande indelning

i provinsialläkardistrikt vore påkallad. Med hänsyn till arten och omfattningen

av en dylik utredning, torde den böra anförtros åt en särskild

kommitté.

Departementschefen framhöll emellertid, att de kommitterade, som sålunda

kunde komma att utses, i första hand syntes böra taga under

övervägande, huruvida och i vad mån särskilda anordningar provisoriskt

kunde vidtagas för att avhjälpa svårigheterna att besätta mera avlägset

belägna provinsialläkardistrikt.

I detta sammanhang anmälde departementschefen riksdagens skrivelse

den 29 mars 1916, nr 57, däruti riksdagen anhållit om en allsidig

och skyndsam utredning av frågan om reglering av provinsialläkares

arvoden därhän, att utjämning i största möjliga mån måtte kunna

ske, ävensom medicinalstyrelsens i anledning av riksdagens skrivelse

avgivna utlåtande av den 8 maj 1916. Departementschefen uttalade

därvid, att den av riksdagen begärda utredningen lämpligen borde uppdragas

åt den ifrågasatta kommittén.

Till samma kommitté borde jämväl enligt departementschefens mening,

för att tagas under övervägande vid uppdragets fullgörande, överlämnas

en av styrelsen för svenska provinsialläkarföreningen till Kungl.

Maj:t ingiven, den 31 mars 1916 dagtecknad skrift, vari gjorts framställning

om vissa förmåner för provinsialläkare i avseende å kostnaderna

för anlitande i tjänsten av telefon m. m., i vilket ärende medicinalstyrelsen

till följd av remiss avgivit utlåtande av den 6 april

1916.

Kommitténs uppdrag bestämdes sålunda, att den skulle dels verkställa

utredning och avgiva förslag i fråga om reglering av avlönings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Framställning

till

1817 års

riksdag.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311,

förhållandena för förste provinsialläkare och provinsialläkare jämte i

samband därmed stående frågor, därvid även borde tillses, huruvida

jämkning i rikets indelning i provinsialläkardistrikt kunde vara påkallad,

dels ock skyndsamt inkomma med yttrande och förslag, huruvida

och i vad mån särskilda anordningar provisoriskt skulle kunna vidtagas

för att avhjälpa svårigheterna att besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt,

såväl ordinarie som extra.

Till ordförande i kommittén förordnade Kungl. Maj:t ledamoten

av riksdagens första kammare, häradshövdingen A. H. G. Högberg och

till ledamöter ledamoten av riksdagens andra kammare, banvakten A.

Anderson i Råstock, medicinalrådet, medicine licentiaten F. E. A. Block,

ledamoten av riksdagens andra kammare, extra jägmästaren O. E. Holm,

förste provinsialläkaren, medicine licentiaten A. J. Larson och ledamoten

av riksdagens andra kammare, lantbrukaren O. Osberg.

Den 27 januari 1917 entledigade Kungl. Maj:t, på därom gjord

ansökning, häradshövdingen Rogberg från förordnandet att vara ordförande

i kommittén, med förklarande tillika, att Rogberg skulle kvarstå

såsom ledamot i kommittén, och förordnade Kungl. Maj:t i sammanhang

därmed ledamoten av riksdagens första kammare, landshövdingen

O. C. W. Cedercrantz att i Rogbergs ställe vara ordförande i kommittén.

Den 10 april 1917 entledigades landshövdingen Cedercrantz från

förordnandet att vara ordförande i kommittén, och förordnades ledamoten

av riksdagens första kammare, landshövdingen greve A. Hansson

Wachtmeister att i Cedercrantz’ ställe vara ordförande i kommittén.

Med skrivelse den 11 november 1916 överlämnade kommittén förslag

till provisoriska anordningar i syfte att avhjälpa svårigheterna

att besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt, såväl ordinarie

som extra.

Sedan medicinalstyrelsen den 3 januari 1917 avgivit utlåtande över

kommitténs sistnämnda förslag och därvid överlämnat från åtskilliga

vederbörande inkomna yttranden, avlät Kungl. Maj:t den 16 februari

1917 proposition, nr 79, med förslag till provisoriska åtgärder i förenämnda

syfte.

De åtgärder, som beträffande vissa ordinarie provinsialläkardistrikt

av Kungl. Maj:t föreslogos, -voro ämnade att förbättra befattningshavarnas

ställning och avsågo beredande av flyttningsbidrag och löneförbättring

genom ortstillägg samt rätt till tidigare första ålderstillägg. I fråga om

de extra provinsialläkardistrikt, som skulle bliva föremål för åtgärder,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311. 7

förordades i allmänhet höjning av utgående statsbidrag, varförutom i ett

fad — beträffande Gillberga distrikt — föreslogs utgivande av dylikt

bidrag, ehuru sådant då ej utgick, och i ett annat fall — beträffande

Malå distrikt — anställande av ambulerande läkare. Då det emellertid

kunde befaras, att de sålunda föreslagna åtgärderna en tid framåt icke

skulle visa sig tillräckliga, ifrågasatte Kungl. Maj:t jämväl eu utvidgning

av den civila läkarstipendiatinstitutionen i syfte ätt genom ökad tillgång

på läkarstipendiater möjliggöra, att sjukvården i svårbesatta distrikt på

nöjaktigt sätt kunde tillfälligt uppehållas genom sådana stipendiater.

För att under semester och vakans lättare kunna uppehålla läkartjänsterna

i mera avlägset belägna och svårbesättliga distrikt föreslogs

dessutom en höjning i vissa fall av ersättningen till vikarie för förste

provinsialläkare och provinsialläkare.

Uti skrivelse den 15 juni 1917 angående regleringen av utgifterna

under riksstatens sjätte huvudtitel meddelade riksdagen, att riksdagen

bifallit Kungl. Maj:ts uti nämnda proposition gjorda framställningar.

Riksdagen uttalade därvid, att om ifrågavarande åtgärder icke skulle

visa sig vara tillfyllest för avhjälpande av de rådande svårigheterna,

riksdagen förväntade, att Kungl. Maj:t snarast skulle till riksdagen inkomma

med ytterligare förslag i berörda hänseende.

Nu gällande bestämmelser angående avlöningsförmåner för tjänsteläkarna

å landsbygden datera sig såsom bekant från år 1911. Endast

eu ganska kort tidrymd har sålunda förflutit, sedan ifrågavarande tjänsteläkare

fingo sina löneförhållanden reglerade. Emellertid är att märka, att

den verkliga löneförbättringen vid 1911 års lönereglering för provinsialläkarna,

oavsett tidigare ålderstillägg, ej uppgick till mer än 200 kronor.

Vidare bör beaktas, att Kungl. Maj:ts förslag till lönereglering för ifrågavarande

grupp av tjänsteläkare var upprättat under förutsättning av eu

samtidig höjning av läkartaxan. Någon dylik höjning blev emellertid

med hänsyn till av riksdagen gjort uttalande i ämnet icke genomförd.

Löneregleringen av år 1911 kom sålunda att för vederbörande medföra

ganska ringa förbättringar i deras avlöningsvillkor.

I sitt betänkande anför kommittén, att följderna av denna lönereglering

ej dröjde att visa sig. Tilloppet av läkare till provinsialläkarbanan

minskades hastigt, och numera kunde unga läkare knappast förmås

söka in på banan. Läkarna föredroge att bosätta sig i städerna

för att där skaffa sig enskild praktik. Vid en otillräcklig rekrytering

av kåren bleve givetvis de sämst lottade och besvärligaste distrikten

främst lidande. Också hade det varit förenat med stora svårigheter för

Omfattningen

ar

föreliggande

förslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

Departements

thefen.

att ej säga omöjligt att få flera provinsialläkardistrikt särskilt i Norrland

besatta med nya innehavare.

Vidare framhåller kommittén, att de av Kung!. Maj:t och riksdagen

år 1917 beslutade provisoriska åtgärderna i syfte att avhjälpa svårigheterna

att besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt hittills

icke visat något nämnvärt resultat. Kommittén finner därför, att kraftigare

åtgärder måste vidtagas för att råda bot på missförhållandena.

Framförallt borde de ekonomiska förhållandena för provinsialläkarkåren

högst betydligt förbättras.

Den viktigaste åtgärden för att erhålla bättre rekrytering såväl

kvalitativt som kvantitativt finner kommittén vara att höja läkartaxan.

Men därjämte anser kommittén det vara nödvändigt, att lönerna höjas,

att för avlägset belägna distrikt med ringa folkmängd och i följd därav

utsikt till obetydlig praktik beviljas särskilda ortstillägg och avlöningsbidrag

samt flyttningsbidrag, Endast härigenom funnes någon utsikt

till ökad rekrytering av kåren.

Kommitténs föreliggande förslag avser jämväl i främsta rummet en

förbättring av ifrågavarande läkares ställning genom ändring av gällande

åkartaxa samt nya avlöningsstater med höjda avlöningsbelopp för förste

provinsialläkare och provinsialläkare, i vilket sammanhang kommittén

föreslår dels särskilda förmåner för provinsialläkare i vissa mera svårbesatta

distrikt, dels förhöjd ersättning i vissa fall åt vikarier under

semester för förste provinsialläkare, dels ersättning i viss mån för tjänsteläkares

telefonavgifter, dels ock beredande av ökade möjligheter för i

statens, landstings eller kommuners tjänst anställda läkare att kostnadsfritt

fortsätta sin vetenskapliga utbildning.

Kommittén har därjämte föreslagit ökning av provinsialläkarnas antal

samt förändrad indelning av provinsialläkardistrikten ävensom åtgärder

för ordnandet av bostadsförhållandena för vissa provinsialläkare.

Vidare har kommittén framlagt förslag om åtgärder för utjämning

av sjukvårdskostnaderna på landsbygden.

Slutligen hemställer kommittén om åtgärder till minskande av studietidens

längd för läkare.

I Kungl. Maj:ts förenämnda proposition till 1917 års riksdag angående

provisoriska åtgärder i syfte att avhjälpa svårigheterna att besätta

mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt återfinnes en redogörelse

för bristen på tjänsteläkare och dess orsaker (sid. 4—9). Av

nämnda redogörelse, till vilken här torde få hänvisas, framgår, att tör

avhjälpande av de i berörda hänseende föreliggande missförhållanden

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ris Nåd. Proposition Nr Bil.

9

en snar förbättring av provinsialläkarnas ställning'' är av behovet oundgängligen

påkallad. De åtgärder av provisorisk beskaffenhet, som

nästlidet år beslutades, hava i sådant hänseende icke varit tillfyllest

och avsågo för övrigt huvudsakligen endast vissa mera svårbesättliga distrikt.

Enligt vad medicinalstyrelsen i sitt utlåtande den 8 februari 1918

meddelar, äro för närvarande icke mindre än 18 ordinarie provinsialläkartjänster

och 35 extra provinsialläkartjänster vakanta, och anser styrelsen

troligt, att flertalet av dessa tjänster icke kan med nuvarande avlöningsförhållanden

besättas med ordinarie innehavare. Detta gäller icke blott

de norrländska distrikten, utan även i mellersta och södra delarna av

landet har ett avsevärt antal distrikt visat sig svårt att besätta. Skall

utsikt förefinnas att råda bot härutinnan och locka de yngre läkarna

att välja den ofta slitande provinsialläkarbanan, torde det därför vara

nödvändigt att göra denna bana ekonomiskt mera lockande än nu är

fallet.

I en till mig den 3 mars 1918 avlåten skrivelse hava ock fullmäktige

för svenska provinsialläkarföreningen framhållit de svårigheter, som

trycka provinsialläkarkåren både med hänsyn till den rådande läkarbristen

och särskilt på grund av otillfredsställande löneförmåner, och

hemställa fullmäktige, att de förbättringar, som föreslagits av provinsialläkarkommittén,

måtte genomföras utan tidsutdräkt samt för sådant

ändamål i hela sin utsträckning framläggas för den nu samlade riksdagen.

I liknande syfte har även framställning gjorts av förste provinsialläkarnas

förening.

Förhållandena göra det tyvärr omöjligt att nu upptaga samtliga av

kommittén framlagda förslag. Som det viktigaste av dessa har angivits,

att en av omständigheterna påkallad revidering av läkartaxan snarast möjligt

kommer tdl stånd, och framlägger jag i detta hänseende särskilt

förslag.

Vad angår den föreslagna löneregleringen och den därmed i samband

stående frågan om pensionering, lärer ärendet i dessa delar icke

böra företagas till avgörande, innan löneregleringskommittén lämnats

tillfälle att yttra sig i ämnet. Framhållas må härvid särskilt, att kommittén

för närvarande har under behandling frågan om lönereglering för

hospitalsläkarna, vilket ärende torde komma att underställas den nu samlade

riksdagen, och att det då jämväl synes mindre lämpligt att, utan

att avvakta sistberörda frågas lösning, nu upptaga frågan om lönereglering

lör provinsialläkarna. Då utlåtande från löneregleringskommittén

i sistnämnda fråga ej kan införväntas inom sådan tid, att proposition i

ämnet hinner föreläggas årets riksdag, blir det därför nödvändigt att

Bihang till riksdagens protokoll IBIS. 1 sand. 117ti höft. (Nr till—H18.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Kårt. Proposition Nr 311.

låta anstå med en definitiv löneförbättring för provinsialläkarkåren till

ett kommande år. Emellertid ämnar jag redan nu, på grundval av kommitténs

förslag, föreslå åtgärder till förbättring av provinsialläkarnas

löneförhållanden i vissa distrikt, där en sådan åtgärd synes vara av

nöden. Vidare kommer jag att i det följande framlägga förslag dels

om ökning av provinsialläkarnas antal och om jämkning av den nuvarande

distriktsindelningen samt i samband därmed vissa ändringar

i avlöningsstaten dels ock i fråga om höjd ersättning i vissa fall åt

vikarier för förste provinsialläkare.

Frågan om åtgärder för en utjämning av sjukvårdskostnaderna på

landsbygden har jag för avsikt att sedermera särskilt anmäla.

Såsom nyss nämnts, har kommittén föreslagit åtgärder till ordnande

av provinsialläkarnas bostadsfråga. Dylika åtgärder finner kommittén

dock erforderliga allenast beträffande provinsialläkardistrikt med läkarstation

å landsbygden. Beträffande dessa distrikt synes det kommittén

lämpligt, att landstingen kunde åläggas att, då bostad ej på annat sätt

kunde beredas, anskaffa särskild läkarbostad och därefter till läkaren

upplåta densamma. Sådan bostad borde läkaren vara skyldig bebo, och

borde han tillika för densamma till landstinget erlägga en hyra av högst

1.000 kronor.

Beträffande kostnaden för sådan byggnads uppförande har kommittén

tänkt sig, att denna kostnad skulle fördelas på stat och landsting

samt den kommun, inom vilken läkarstationen vore belägen, eller eventuellt

i stället för kommunen läkardistriktet. Staten borde bidraga med

högst V3 av kostnaden. Återstoden av kostnaden borde gäldas av landstinget,

och landstinget skulle sedan i sin ordning äga att bekomma ersättning

för hälften av sina utgifter av omförmälda kommun eller eventuellt

av distriktet.

Kommittén har beräknat, att för en tid framåt behövde anordnas

10 provinsialläkarbostäder årligen, varför kostnaden kunde beräknas till

330.000 kronor. Därav skulle på staten belöpa högst 110,000 kronor.

Två av kommitténs ledamöter hava i denna del varit av skiljaktig

mening mot flertalet inom kommittén samt ansett, att det av kommittén

utarbetade förslaget icke bort framläggas. Reservanterna hava för sin

del förordat andra åtgärder för frågans lösning. Jämväl från de i ärendet

hörda myndigheternas sida hava åtskilliga erinringar gjorts mot

kommitténs förslag.

Ehuru jag till fullo beaktar vikten av att bostadsfrågan erhåller en

snar lösning, anser jag mig dock på sakens nuvarande ståndpunkt och

då den i detta ämne verkställda utredningen ej kan anses tillräckligt

uttömmande icke kunna framlägga förslag i ämnet. Bostadsfrågan sam
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 311.

manhänger nära med den föreslagna löneregleringen och torde lämpligen

efter möjligen erforderlig ytterligare utredning böra behandlas i

samband med denna.

Beträffande kommitténs förenämnda förslag i övrigt, torde desamma,

såvitt de icke i det följande närmare beröras, lämpligen böra behandlas

i samband med löneregleringsfrågan.

Genom den år 1911 beslutade regleringen bestämdes, att i åtta

län, nämligen Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Gottlands, Blekinge,

Hallands, Västmanlands och Jämtlands, de i länsresidensstäderna stationerade

provinsialläkarna tillika skulle vara förste provinsialläkare samt till

sin hjälp hava biträdande provinsialläkare anställda. I övriga 16 län

skulle åter förste provinsialläkarbefattningen vara fullständigt skild från

provinsialläkartjänsterna.

Genom nämnda reglering ökades antalet provinsialläkardistrikt från

139 till 187. Inom provinsialläkardistrikt belägen stad, köping eller

municipalsamhälle, där städs-, köpings- eller municipalläkartjänst vore

inrättad, skulle, även om tjänsten vore ledig, anses icke tillhöra

distriktet, därest icke Kungl. Maj:t annorlunda bestämde. Stad, köping

eller municipalsamhälle, där sådan läkartjänst icke vore inrättad, skulle

däremot räknas till det provinsialläkardistrikt, inom vilket orten vore

belägen.

Vidare bestämdes, att extra provinsialläkardistriktsinstitutionen fortfarande

skulle bestå och att extra provinsialläkare skulle åligga att

inom det honom anvisade tjänstgöringsområde besörja de provinsialläkaren

tillkommande göromål och därvid ställa sig till efterrättelse vad

i instruktionen för provinsialläkare funnes angivet. De till ett extra

provinsialläkardistrikt hörande kommuner skulle dock ingå i det område,

som bestämts till tjänstgöringsdistrikt för provinsialläkare, och

provinsialläkaren skulle vara skyldig, att, då extra provinsialläkartjänst

vore ledig, eller eljest vid förefallande behov bestrida hälso- och sjukvård

även inom sådant extra provinsialläkardistrikt.

De nuvarande ordinarie och extra distriktens omfattning och invånarantal

jämte stationer framgå av två vid kommitténs förslag till

jämkning i rikets indelning i läkardistrikt fogade förteckningar (bil. I

och bil. II).

Beträdande provinsialläkares bostad är bestämt, att den skall vara

belägen å den av Kungl. Maj:t för distriktet bestämda stationen. Det

är sålunda icke tillåtet för provinsialläkare att välja den bostadsort

inom distriktet, som han kan anse för sig mest passande och i övrigt

förmånlig. Denna bestämmelse, som är given med hänsyn till sjukvår
-

Distriktsin
deluingen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 311.

Kommittén

den 31A 1917.

Allmänna

synpunkter.

dens krav, bär för provinsialläkaren på många ställen varit till stort

hinder för erhållande av en tjänlig bostad.

Vad angår de extra provinsialläkarna, har deras bostadsfråga i åtskilliga

fall ordnats på det sätt, att statsbidrag till avlönande av sådan

läkare eller allenast tjänstårsberäkning lika med civila läkare i statens

tjänst tilldelats, under villkor, att tjänlig bostad kostnadsfritt eller mot

skälig hyra tillhandahölles läkaren.

Beträffande behovet av en ändring av den nuvarande distriktsindelningen

anför kommittén i sitt förslag den 31 juli 1917 följande:

»Vid den granskning av distriktsindelningen, som ägt rum, har kommittén

kommit till den uppfattningen, att vissa ändringar i distriktsindelningen borde

åvägabringas. Det har sålunda synts kommittén lämpligt, att en del nya såväl

ordinarie som extra distrikt bildades. Dessa anordningar komma givetvis att medföra

avsevärda kostnader, men skulle därmed även många fördelar vinnas. Bland

dessa senare torde i fråga om extra distrikt, som förändrades till ordinarie, få framhållas,

att större utsikt synes förefinnas att få dessa distrikt besatta med ordinarie

innehavare. Kostnaden för läkarvården i dessa distrikt bleve även mindre för

distriktet än hittills, då det hädanefter bleve ''riket i dess helhet i stället för såsom

för närvarande kommunen eller kommunerna — med eller utan landstingseller

statsbidrag — som avlönade läkaren. En utjämning av kostnaden för läkarvården

å landsbygden bleve även en följd av de extra distriktens uppflyttning

till ordinarie. I fråga om de nybildade ordinarie distrikten må den fördelen

framhållas, att läkarvården för en stor del av befolkningen bleve billigare och

lättare att erhålla. Även staten torde hava gagn av flera läkardistrikt, då den

allmänna sjukvården härigenom blir bättre tillgodosedd och någon besparing

jämväl torde vinnas vid läkarnas resor för den allmänna sjukvården och skyddskoppymningen.

De kommuner, som bilda ett extra distrikt, ingå nu alltid i ett ordinarie

distrikt, och befolkningen i det extra distriktet har alltså rättighet att anlita den

ordinarie provinsialläkaren mot ersättning enligt gällande åkartaxa, men endast

då extra provinsialläkartjänsten ej behörigen uppehälles. På grund av de långa

avstånden till den ordinarie provinsialläkarens station eller av andra skäl har

befolkningen i vissa kommuner funnit det vara fördelaktigt att anställa och kanske

med stora ekonomiska uppoffringar avlöna en extra provinsialläkare. Det måste

för denna befolkning — särskilt om den är fattig — te sig egendomligt, att staten

i många trakter med burgen befolkning ensam bekostar läkarens avlöning, medan

den däremot i fattigare trakter låter befolkningen själv eller med något bidrag

från staten bära bördan. Det riktigaste hade nog varit, att i regel endast ordinarie

provinsialläkare för landsbygden varit anställda. Så har (man åtminstone

betraktat saken före 1885, i det att extra distrikt, som tid efter annan bildats,

vid därefter skeende reglering av distrikten, omändrats till ordinarie distrikt.

Men även andra åsikter hava gjort sig gällande. Sålunda uttalade 1885 års kommitté

den åsikten, att all vidare ökning av provinsialläkares antal vore obehövlig,

enär staten hade att tillgodose i främsta rummet den allmänna hälso- och

sjukvårdens krav''.'' och dessa kunde anses vara i väsentlig mån fyllda genom anställande

av förste provinsialläkare samt anlitande av provinsialläkare till då

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:tu Nåd. Proposition Nr Sll.

förefintligt antal, i följd varav det vore för statens ändamål obehövligt att vidare

utveckla provinsialläkarinstitutionen. 1904 års kommitté såg saken på ett annat

sätt och föreslog en vidare utveckling av provinsialläkarinstitutionen men med

fortsatt bibehållande av de extra provinsialläkarbefattningarna. Ett försök att

reglera de ordinarie distrikten i syfte att göra de extra obehövliga skulle nämligen,

såsom 1904 års kommitté framhåller, medföra ett så stort antal nya ordinarie

distrikt, att en dylik reglering med hänsyn till de därmed förenade statsutgifterna

icke torde kunna ifrågasättas».

Kommittén, som anser, att det i och för sig vore önskvärt, att alla

distrikt, som kunde anses nödvändiga, bleve ordinarie, men att detta

för närvarande av ekonomiska skäl icke kan i full utsträckning realiseras,

har funnit sig böra fortgå å den av 1904 års kommitté anvisade

vägen. Kommittén föreslår alltså omändrande av 16 hittillsvarande

extra distrikt till ordinarie, varvid i ett fall 2 extra distrikt skulle bilda

ett ordinarie och de sålunda åstadkomna ordinarie distrikten alltså

bliva 15.

Vid uppgörande av ifrågavarande förslag till omreglering av extra

distrikt har kommittén ansett, att sådana extra distrikt, som vore av

vikt att bibehålla men som visat sig svåra att besätta, i allmänhet

borde omändras till ordinarie distrikt. Vidare har vid förslagets upprättande

hänsyn tagits till distriktets folkmängd och avstånd till ordinarie

provinsialläkarstationen. Extra distrikt med avsevärd folkmängd och

avlägset belägna från ordinarie provinsialläkarstationen hava sålunda

ansetts böra omändras till ordinarie. Hänsyn har även tagits till proportionen

mellan ordinarie och extra distrikt i de olika länen, så att i

län, där de extra distrikten varit talrika i förhållande till de ordinarie

distrikten, en ökning av de ordinarie distriktens antal ansetts böra äga

ruin, varigenom åter en lättnad i kostnaderna för extra provinsialläkarinstitutionen

beretts dessa län.

Beträffande de nuvarande ordinarie distrikten har kommittén funnit

desamma flerstädes i avseende å folkmängd och areal alltför stora för

att därvarande läkare skulle kunna själv behörigen utföra de till tjänsten

hörande göromål. Åven hänsynen till allmänhetens intresse av lättare

och billigare tillgång till läkarvård finner kommittén kräva, att sådana

distrikt göras mindre. Genom lagen om skyddskoppympning hava provinsialläkarna

blivit ålagda att verkställa skyddskoppympningen var och

en inom sitt distrikt. Med hänsyn härtill böra enligt kommitténs mening

distrikten icke vara större, än att ympningen såsom regel kan av

tjänsteläkaren utföras. Förslag föreligger även om reformering av den

allmänna hälso- och sjukvården i den riktning, att hälsovårdsdistrikten

a landsbygden skulle bestå av provinsial- och extra provinsialläkardi
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Förslagets

detaljer.

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 311.

strikt med provinsial- resp. extra provinsialläkaren såsom självskriven

ledamot av hälsovårdsdistriktets styrelse. Åven av sådan anledning

finner kommittén, att distrikten ej böra tilltagas alltför stora. Kommittén

har av nu augivna skäl ansett sig böra föreslå 15 nya ordinarie

distrikt, bildade genom uthalning från nuvarande ordinarie distrikt.

Samtliga de av kommittén föreslagna nya ordinarie provinsialläkardistrikten

skulle alltså komma att utgöra 30.

Vid den indelning av riket i läkardistrikt, som ägde rum efter 1911

års lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare, meddelades

beträffande några distrikt föreskrift, att provinsialläkaren i distriktet

skulle vara skyldig att enligt gällande taxa med enskild sjukvård

tillhandagå invånarna i en eller ett par socknar, tillhörande ett

angränsande provinsialläkardistrikt. Under förutsättning att provinsialläkarnas

avlöningsförmåner bliva ordnade på ett tillfredsställande sätt,

synes det kommittén, att omförmälda skyldighet skulle kunna utsträckas

att omfatta än flera provinsialläkare och socknar.

Nuvarande behovet av läkardistrikt kan dock enligt kommitténs

mening ej sägas härmed vara fyllt, men har kommittén av ekonomiska

skäl icke ansett sig nu böra föreslå inrättandet av flera ordinarie distrikt,

utan har kommittén i stället uttalat sig för lämpligheten av inrättandet

tillsvidare av några nya extra distrikt för att härigenom bereda

allmänheten bättre och billigare läkarvård än som för närvarande är

fallet. Kommittén har sålunda funnit sig böra förorda inrättandet av

12 nya extra provinsialläkardistrikt.

Kommitténs ifrågavarande förslag till distriktsindelning omfattar

såsom nämnts 30 ordinarie och 12 extra nya distrikt. De nya distriktens

omfattning och invånarantal samt ifrågasatta stationer framgå av

två vid kommitténs förslag fogade förteckningar (bil. III och bil. IV).

Vidare har kommittén lämnat en sammanställning (bil. V), utvisande

invånarantalet i ordinarie och extra distrikt såväl enligt nu gällande

indelning som efter tillkomsten av de utav kommittén föreslagna distrikten

och genomförandet av övriga av kommittén ifrågasatta förändringar

i distriktsindelningen.

Vidkommande de ifrågasatta ändringarna i distrikten inom de olika

länen har kommittén infordrat yttranden av förste provinsialläkarna, varjämte

till kommittén överlämnats från åtskilliga vederbörande till Kungl.

Maj:t inkomna framställningar om inrättandet av nya distrikt eller andra

ändringar i den nuvarande distriktsindelningen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

15

Beträffande kommitténs motivering i fråga om förslagets detaljer,

tillåter jag mig hänvisa till kommitténs tidigare betänkande (sid. 20—

70). Jämväl torde vara överflödigt att här redogöra för förslaget i vad

det avser distriktens omfattning och stationsorter, då denna fråga icke

synes vara av beskaffenhet att böra underställas riksdagen samt dessutom,

- på sätt i det följande kommer att vidare beröras, torde kräva

ytterligare utredning. Här må allenast lämnas en sammanfattning av

kommitténs förslag om inrättandet av nya distrikt inom de olika länen.

Stockholms län är nu indelat i 7 provinsialläkardistrikt: Östhammars, Norrtälje,

Bimbo, Knivsta, Stockholms, Södertälje och Västerhaninge. Från dessa

distrikt äro för närvarande utbrutna 7 extra distrikt: Botkyrka, Åkersbergs,

Värmdö, Dalarö, Oljegrund, Skebo och Sigtuna. Av dessa hav Dalarö tilldelats

statsbidrag.

Kommittén, som funnit de extra distrikten i Stockholms län val talrika i

förhållande till de ordinarie, hemställer till följd härav, att nuvarande Akersbergs

extra distrikt omändras till ordinarie distrikt med station vid Åkersberga järnvägsstation,

efter vilken station distriktet av kommittén benämnts Åkersberga

distrikt. Invånarantalet i det föreslagna distriktet skulle komma att uppgå till

omkring 6,800.

Uppsala län är nu indelat i 3 ordinarie distrikt: Uppsala, Enköpings och

Tierps jämte 3 extra distrikt: Lövsta, Dannemora och Älvkarleö.

Kommittén förordar, att ett hytt distrikt inrättas i detta län med station för

läkaren vid Bålsta järnvägsstation. Med hänsyn till att i länet redan finnas 3

extra distrikt anser kommittén, att det nya distriktet bör göras till ordinarie.

Invånarantalet i distriktet skulle bliva omkring 9,300.

En följd av den nu föreslagna förändringens genomförande skulle sannolikt

bliva, att Sigtuna extra distrikt i Stockholms län framdeles komme att indragas.

Södermanlands län är nu indelat i 7 ordinarie distrikt, nämligen: Eskilstuna,

Strängnäs, Vingåkers, Malmköpings, Björkviks, Nyköpings och Trosa. Från dessa

äro utbrutna följande 4 extra distrikt: Julita, Björnlunda, Aspa och Gnesta. Av

dessa hava Julita och Aspa distrikt tilldelats statsbidrag.

Med biträdande av ett utav förste provinsialläkaren i länet framställt förslag

förordar kommittén, att ett nytt ordinarie provinsialläkardistrikt inrättas med

station för läkaren vid Bettna järnvägsstation och med ett invånarantal av omkring

8,600. Vidare förordas indragning av Vingåkers distrikt samt i stället bildandet

av ett nytt distrikt med läkarstation i Katrineholm.

Dessutom föreslår kommittén bildandet av 2 nya extra distrikt.

Östergötlands län har för närvarande 9 ordinarie provinsialläkardistrikt:

Tjällmo, Motala, Linköpings, Ödeshögs, Mjölby, Kisa, Åtvidabergs, Söderköpings

och Valdemarsviks samt 4 extra provinsialläkardistrikt: Torpa, Bejmyra, Stegeborgs

och Boxholms. Av dessa åtnjuter Stegeborgs distrikt statsbidrag.

Kommittén har funnit det nuvarande Söderköpings distrikt vara allt för

stort för eu tjänsteläkare och föreslår därför, att en del därav utbrytes till ett

Stockholms

län.

Uppsala län.

Södermanlands

län.

Östergötlands

län.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jönköpings

län.

Kronobergs

län.

Kalmar län.

Gottlanda län.

Blekinge län.

Kungl, Maj. ts Nåd. Proposition Nr 311.

särskilt distrikt med läkarstation i Norrköping. Detta nya distrikt bör enligt

kommitténs mening göras ordinarie. Invånarantalet i det nya distriktet skulle

bliva omkring 20,000. Invånarantalet i den återstående delen av nuvarande

Söderköpings distrikt, sedan det föreslagna Norrköpings distrikt därifrån utbrutits

samt vissa andra jämkningar genomförts, skulle bliva omkring 14,700.

Därjämte förordar kommittén indragning av Torpa extra distrikt samt bildandet

av 2 nya extra distrikt med läkarstationer i Österbymo och Finspång.

Jönköpings län är indelat i 7 ordinarie och 4 extra distrikt. De ordinarie

distrikten äro: Jönköpings, Nässjö, Gislaveds, Yärnamo, Yrigstads, Yetlanda och

Unnaryds. De extra äro: Yärnamo, Tranås, Mulseryds och Gränna, av vilka

Mulseryds distrikt åtnjuter statsbidrag.

Kommittén föreslår, att Tranås extra distrikt med hänsyn till folkmängdens

storlek — omkring 13,000 personer — förändras till ordinarie provinsialläkardistrikt

med station för läkaren fortfarande i Tranås köping.

Kronobergs län är indelat i 6 ordinarie distrikt: Yäxjö, Åseda, Kosta,

Ljungby, Markaryds och Tingsryds samt 2 extra distrikt: Äimhults och Eyds,

vilka båda åtnjuta statsbidrag.

Kommittén anser, att Yäxjö nuvarande distrikt är för stort och bör uppdelas

på två distrikt, det ena med nuvarande station i Yäxjö och det andra med

station i Alvesta municipalsamhälle. Då Alvesta distrikt med föreslagen omfattning

finge ett invånarantal av omkring 18,000, borde distriktet bliva ordinarie.

Det återstående Yäxjö distrikt skulle få ett invånarantal av omkring 20,000.

Kalmar län är indelat i 10 ordinarie och 3 extra distrikt. De ordinarie

provinsialläkardistrikten äro: Gamleby, Yimmerby, Mörtfors, Målilla, Högsby,

Kalmar, Emmaboda, Söderåkra, Borgholms och Mörbylånga. De extra provinsialläkardistrikten

äro: Stranda, Nybro och Grönskåra, av vilka det sistnämnda

åtnjuter statsbidrag.

Beträffande detta län har kommittén icke funnit erforderligt att föreslå inrättandet

av något nytt läkardistrikt.

Gottlands län har för närvarande 3 ordinarie distrikt: Yisby, Slite och

Hemse samt 2 extra distrikt: Klintehamns och Ljugarns. Såväl Klinteliamns

som Ljugarns distrikt åtnjuta statsbidrag.

Kommittén anser, att Ljugarns distrikt bör göras till ordinarie, då en dylik

åtgärd synes erforderlig för att sjukvården i dessa trakter skall bliva behörigen

tillgodosedd. Folkmängden i det nybildade distriktet skulle komma att bliva

omkring 6,000.

Blekinge län har nu 4 ordinarie distrikt: Jämshögs, Karlshamns, Ronneby

och Karlskrona samt 1 extra distrikt, Kyrkhults.

Kommittén, som funnit provinsialläkardistrikten i länet i folkmängdsliänseende

synnerligen stora, föreslår inrättandet av ett nytt ordinarie distrikt med

station för provinsialläkaren i Eringsboda med omkring 8,000 invånare.

Tillika förordas anordnandet av 2 nya extra provinsialläkardistrikt med stationer

för läkarna förslagsvis i Bräkne-Hoby och Jämjöslätt.

Därest detta förslag genomföres, skulle invånarantalet i Karlshamns, Ronneby

och Karlskrona distrikt komma att uppgå till i runt tal respektive 19,000, 17,500

och 26,600.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 311.

Kristianstads län är indelat i 7 ordinarie och 3 extra provinsialläkardistrikt. Kristianstads

De ordinarie äro: Ängelholms, Klippans, Hässleholms, Broby, Kristianstads, län.

Brösarps och Borrby distrikt. De extra distrikten äro: Båstads, Tollarps och Åhus.

Kommittén hemställer om inrättande av ett nytt ordinarie provinsialläkardistrikt

i Orkelljunga med omkring 10,000 personer.

Malmöhus län är för närvarande indelat i 7 ordinarie och 11 extra provin- Malmöhuslän,

sialläkardistrikt. De ordinarie distrikten äro: Hälsingborgs, Teckomatorps, Hörby,

Lunds, Sjöbo, Anderslövs och Ystads. De extra distrikten äro: Trälleborgs,

Höganäs, Skurups, Eslövs, Vellinge, Svedala, Löberöds, Veberöds, Kävlinge, Hörs

och Köstånga.

Kommittén föreslår inrättandet av 2 nya ordinarie distrikt, nämligen ett med

läkarstation i Malmö och ett med station för läkaren i Eslöv. Invånarantalet i

de nya distrikten skulle komma att uppgå i Malmö distrikt till omkring 15,500

och i Eslövs distrikt till omkring 8,500. Eslövs nuvarande extra distrikt borde

i sammanhang med inrättandet av ett ordinarie distrikt i Eslöv indragas.

Vidare förordar kommittén inrättandet av ett nytt extra distrikt.

Hallands län är för närvarande indelat i 4 ordinarie distrikt: Kungsbacka, HallandslUn.

Falkenbergs, Ullareds och Halmstads samt 2 extra distrikt: Oskarströms och

Torujus, av vilka det sistnämnda åtnjuter statsbidrag.

Kommittén föreslår, att ett ordinarie provinsialläkardistrikt med ett invånarantal

av omkring 11,900 inrättas med station för läkaren i Varberg.

Vidare förordar kommittén inrättandet av ett nytt extra provinsialläkardistrikt

med station för läkaren i Laholm.

Göteborgs och Bohus län är delat i 7 ordinarie och 7 extra distrikt. De Göteborgs och

ordinarie provinsialläkardistrikten äro: Tanums, Håby, Uddevalla, Orusts, Tjörns, Bohus liinJörlanda

och Göteborgs. De extra provinsialläkardistrikten voro vid tiden för

avgivande av förslaget: Fässbergs, Orust västra härads, Styrsö och Öckerö, Fjällbacka,

Fiskebäckskils, Ljungskile och Strömstads, av vilka de 4 sistnämnda åtnjuta

statsbidrag. Sedermera har ytterligare ett extra distrikt med statsbidrag

tillkommit inom Sotenäs härad.

Kommittén hemställer, att två nya ordinarie provinsialläkardistrikt måtte

inrättas i länet, det ena med station för läkaren i Strömstad och det andra med

station för läkaren i Gravarne och Biickeviks municipalsamhälle eller eventuellt

i Hunnebostrands municipalsamhälle. Invånarantalet skulle bliva i det fömi

distriktet omkring 15,700 och i det senare distriktet omkring 14,200.

I anledning av förslaget skulle de nuvarande Strömstads och Sotenäs härads

extra distrikt upphöra.

Älvsborgs län är indelat i 11 ordinarie och 5 extra provinsialläkardistrikt. Älvsborgs län.

De ordinarie distrikten äro: Billingsfors, Melleruds, Eds, Trollhättans, Sollebrunns,

Alingsås, Herrljunga, Borås, Ulricehamns, Skene och Svenljunga. De

extra distrikten äro: Trollhättans, Lilla Edets, Högsäters, Rinna och Tössbo, av

vilka Högsäters och Tössbo åtnjuta statsbidrag.

På grund av uttalande av förste provinsialläkaren liar kommittén funnit sig

icke böra föreslå någon ändring i distriktsindelningen inom detta län.

Skaraborgs län är indelat i 8 ordinarie och 2 extra provinsialläkardistrikt. Skaraborgs

De ordinarie distrikten äro: Hova, Grästorps, Lidköpings, Mariestads, Skövde, liinBihang

till riksdagens protokoll 19IS. 1 sand. 27(i htijt. (Nr till—313.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Värmlands

län.

Örebro län.

Västmanlands

län.

Kopparbergs

län.

Gävleborgs

län.

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

Vara, Falköpings och. Hjo. De extra distrikten äro: Töreboda och Tidaholms,

av vilka det sistnämnda åtnjuter statsbidrag.

Sedan ny distriktsindelning för länet under år 1917 blivit av Kungi. Maj:t

fastställd och även ett nytt extra distrikt inrättats med station för läkaren i Tidaholm,

har kommittén funnit sig ej böra ifrågasätta någon ändring i distriktsindelningen

i detta län.

Värmlands län har nu 10 ordinarie och 8 extra distrikt. De ordinarie provinsialläkardistrikten

äro: Likenäs, Torsby, Sunne, Filipstads, Årjängs, Arvika,

Säffle, Kils, Molkoms och Visnums. De extra provinsialläkardistrikten äro:

Arvika, Uddeholms, Järnskogs, Charlottenbergs, Glava, Töcksmarks, Ransäters

och Malsjö, av vilka Järnskogs, Charlottenbergs och Töcksmarks distrikt åtnjuta

statsbidrag.

Kommittén föreslår, att två nya ordinarie provinsialläkardistrikt inrättas

med stationer i Häljebol och Skönnerud. Invånarantalet skulle komma att uppgå

i det förra distriktet till omkring 9,500 och i det senare distriktet till omkring 7,200.

Efter inrättandet av Skönneruds distrikt skulle Järnskogs extra distrikt indragas.

Örebro län är nu indelat i 7 ordinarie och 9 extra distrikt. De ordinarie

distrikten äro: Grythytteheds, Nora, Fellingsbro, Karlskoga, Fjugesta, Odensbackens

och Askersunds. De extra äro Ljusnarsbergs, Ramsbergs, Lindesbergs,

Örebro, Hjortkvarns, Åmmebergs, Karlskoga, Degerfors och Hallsbergs.

Kommittén har funnit den omständigheten, att de extra distrikten i länet

äro flera till antalet än de ordinarie, tala för, att några extra distrikt borde göras

till ordinarie. Kommittén hemställer därför om förändring av Örebro och Ljusnarsbergs

extra distrikt till ordinarie.

Västmanlands län är indelat i 4 ordinarie och 5 extra distrikt. De ordinarie

provinsialläkardistrikten äro: Norbergs, Heby, Kolsva och Västerås. De extra

provinsialläkardistrikten äro: Ramnäs, Kungsörs, Västanfors, Östervåla och Skinnskattebergs.

Kommittén hemställer, att Östervåla extra distrikt, till vilket utgår statsbidrag

med 1,000 kronor årligen, förändras till ordinarie distrikt.

Kopparbergs län är indelat i 10 ordinarie och 10 extra distrikt. De ordinarie

provinsialläkardistrikten äro: Älvdalens, Malungs, Mora, Rättviks, Leksands,

Nås, Borlänge, Falu, Ludvika och Hedemora. De extra provinsialläkardistrikten

äro: Lima, Husby, Svärdsjö, Orsa, Grängesbergs, Särna, Smedjebackens, By,

Grangärde och Sävsnäs.

Kommittén hemställer om anordnandet av ett Vansbro provinsialläkardistrikt

med omkring 8,200 invånare och ett Gagnefs provinsialläkardistrikt med

omkring 8,000 invånare, varjämte kommittén förordar inrättandet av 2 nya extra

distrikt.

Gävleborgs län är indelat i 8 ordinarie och 11 extra distrikt. De ordinarie

distrikten äro: Gävle, Ockelbo, Söderhamns, Alfta, Hudiksvalls, Bergsjö, Järvsö

och Los. De extra distrikten äro: Hofors, Delsbo, Sandvikens, Ljusne, Gysinge,

Ovanåkers, Arbrå, Enångers, Bollnäs, Färila och Högbo. Av dessa åtnjuta Enångers

och Färila distrikt statsbidrag.

I särskilda framställningar hava ombud för vederbörande socknar gjort framställning

om Gysinge distrikts förändring till ordinarie.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

19

Kommittén föreslår, att Enångers extra distrikt, som visat sig synnerligen

svårt att besätta, förändras till ordinarie med läkarstation i Njutånger. Vidare

hemställes, att ett ordinarie distrikt inrättas med station för läkaren vid Storviks

järnvägsstation samt att ett ordinarie distrikt inrättas med station för läkaren i

Kilafors. Invånarantalet i nämnda distrikt skulle bliva respektive 6,197, 16,262

och 9,894 personer.

Tillika förordar kommittén, att ett nytt extra distrikt anordnas med station

för läkaren i Ljusdals köping.

Vad angår Gysinge extra distrikt så finner kommittén ej anledning att för

närvarande föreslå, att distriktet förändras till ordinarie. Skulle emellertid av en

eller annan anledning Ordinarie distrikt ej anses böra inrättas i Storvik, hemställer

kommittén, att nuvarande Gysinge extra distrikt förändras till ordinarie distrikt.

Kommittén håller före, att Färila distrikt efter inrättandet av Ljusdals

distrikt skall komma att visa sig mindre behövligt och svårt att besätta, varför

det möjligen framdeles torde kunna införlivas med annat distrikt. Det till distriktet

nu utgående statsbidraget, 500 kronor, bleve därefter obehövligt.

Genom inrättandet av Storviks ordinarie distrikt kunde Hofors extra distrikt

inskränkas att omfatta endast Hofors kapellförsamling.

Västernorrlands län är indelat i 10 ordinarie och 5 extra distrikt. De ordinarie

distrikten äro: Hotings, Kamsele, Anundsjö, Örnsköldsviks, Sollefteå, Skogs,

Indalslidens, Härnösands, Eränsta och Sundsvalls. De extra distrikten äro:

Vivstavarvs, Ytterlännäs, Gudmundrå, Alnö och Nätra.

Uti en till Kung! Maj:t ställd och av Kung! Maj:ts befallningshavande i

Västernorrlands län överlämnad framställning har länets landsting, under åberopande

av en hos 1916 års landsting väckt motion, hemställt om vidtagande av

åtgärder för anställande av ytterligare en ordinarie provinsialläkare inom länet

med station i Junsele socken och med lämpligt distriktsområde.

Kommittén hemställer, att i stället för Nätra nuvarande extra distrikt ett

ordinarie distrikt inrättas med station i Bjästa och med ett invånarantal av omkring

10,350, samt att ett nytt ordinarie läkardistrikt inrättas i Adalsliden, omfattande

bland andra socknen Junsele, med ett invånarantal av 8,770.

Därjämte förordar kommittén inrättandet av ett nytt extra distrikt.

Jämtlands län är delat i 11 ordinarie och 2 extra distrikt. De ordinarie

distrikten äro: Gäddede, Föllinge, Strömsunds, Mörsils, Östersunds, Hammerdals,

Kagunda, Hede, Hoverbergs, Bräcke och Svegs. De extra distrikten äro: Kätans

och Stuguns, vilka båda åtnjuta statsbidrag.

Kommittén har icke funnit sig böra föreslå någon ändring i den för länet

gällande distriktsindelningen, som tillämpats allenast från den 1 januari 1916.

Västerbottens län är indelat i 13 ordinarie och 8 extra distrikt. De ordinarie

provinsialläkardistrikten äro: Sorsele, Norsjö, Byske, Stensele, Lycksele,

Burträsks, Skellefteå, Vilhelmina, Åsele, Vindelns, Robertsfors, Umeå och Nordmalings.

De extra provinsialläkardistrikten äro: Bjurholms, Jörns, Dorotea,

Tärna, Lövångers, Malå, Nysätra och Bureå, av vilka samtliga utom Dorotea

distrikt åtnjuta statsbidrag.

Kommittén erinrar, att de extra provinsialläkarbefattningarna och även

provinsialläkarbefattningarna inom länet visat sig svåra att besätta och under

långa tider fått stå utan innehavare. Någon stadigvarande förbättring i detta

hänseende beträffande de extra distrikten vore icke att emotse, med mindre åt
-

Västernorrlands

län.

Jämtlands

län.

Västerbottens

län.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Norrbottens

län.

Yttranden av

landstingen.

Kommittén

den 1 12 1917.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

skilliga distrikt gjordes till ordinarie, ocli föreslår kommittén därför, att Bjurholms,

Jörns, Dorotea och Tärna extra distrikt förändras till ordinarie. Invånarantalet

i nämnda distrikt skulle ungefärligen bliva: i Bjurholms distrikt 5,600, i

Jörns distrikt 4,700, i Dorotea distrikt 5,000 och i Tärna distrikt 1,600.

Norrbottens län är indelat i 14 ordinarie och 4 extra distrikt. De ordinarie

provinsialläkardistrikten äro: Yittangi, Pajala, Övertorneå, Haparanda, Gällivare,

Överkalix, Nederkalix, Båneå, Jokkmokks, Bodens, Arjeplogs, Arvidsjaurs, Alvsby

och Öjebyns. De extra provinsialläkardistrikten äro: Edefors, Kiruna, Malmberget

och Nederluleå, vilka samtliga utom Malmberget åtnjuta statsbidrag.

Kommittén har icke ansett erforderligt att föreslå, någon förändring beträffande

detta län.

Såsom i det föregående nämnts, hava landstingen lämnats tillfälle

att yttra sig över kommitténs förslag till jämkning i rikets indelning i

läkardistrikt, och innehålla de utav landstingen avgivna yttrandena åtskilliga

erinringar mot nämnda förslag. I vad dessa erinringar avse inrättandet

av nya ordinarie distrikt må här återgivas följande:

Östergötlands läns landsting föreslår, att Österbymo distrikt, som av kommittén

föreslagits till extra distrikt, måtte göras till ordinarie.

Gottlands läns landsting hemställer på anförda skäl, att även Klintehamns

extra distrikt måtte förändras till ordinarie.

Blekinge läns landsting hemställer, att provinsialläkardistrikt måtte anordnas

även i Jämjöslätt med samma tjänstgöringsområde, som föreslagits för det av

kommittén ifrågasatta extra distriktet därstädes, varjämte borde tagas i övervägande

lämpligheten av att ett distrikt med station i Sölvesborg inrättades.

Kristianstads läns landsting uttalar sin anslutning till av förste provinsialläkaren

i länet tidigare i ärendet avgivet yttrande bland annat om inrättandet

av ytterligare ett ordinarie distrikt med läkarstation i Osby.

Hallands läns landsting hemställer på anförda skäl, att även Laholms distrikt

må bliva ordinarie distrikt.

■Värmlands läns landsting föreslår med ändring av förslaget, att ett nytt

ordinarie provinsialläkardistrikt inrättas, benämnt Fastnäs distrikt, med station

för läkaren i eller i närheten av Fastnäs hemman i Norra Ny socken och omfattande

Norra Ny och Ekshärads socknar.

Örebro läns landsting, för vilket dess lasarettsvårdskommitté avgivit yttrande,

finner på anförda skäl olämpligt, att Ljusnarsbergs distrikt förvandlas till ordinarie,

men förordar i stället, att Hallsbergs extra distrikt göres ordinarie.

Västernorrlands läns landsting uttalar sig för, att Gideå, Trehörningsjö och

Grundsunda socknar sammanslås till ett nytt ordinarie distrikt med läkarstation

i Norrgidsjö kyrkby, samt att Junsele och Adalslidens socknar bilda ett distrikt,

benämnt Junsele distrikt med station i Junsele kyrkoby.

Jämtlands läns landsting uttalar sig för, att Bätans och Stuguns nuvarande

extra distrikt måtte förändras till ordinarie distrikt.

Kommittén har efter övervägande av landstingens ifrågavarande

yttranden icke funnit anledning frångå sitt förslag till jämkning i rikets

indelning i läkardistrikt vare sig i fråga om antalet ordinarie distrikt

eller deras fördelning på de olika länen. Vad anginge de av några

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

landsting framförda önskemålen om ändring i omfattningen av de ordinarie

distrikten, så funne kommittén något uttalande härom från kommitténs

sida ej vara behövligt. Därest det antal nya ordinarie distrikt,

som i förslaget innefattades, av riksdagen godkändes, komme, innan

distriktsindelningen av Kungl. Maj:t fastställdes, ärendet att överlämnas

till medicinalstyrelsen för yttrande, och styrelsen bleve då i tillfälle

att infordra den ytterligare utredning, som eventuellt kunde anses erforderlig.

Av de extra distrikt, beträffande vilka förändringar ifrågasatts,

äro, enligt vad kommittén upplyser, följande distrikt bildade med tilllämpning

av bestämmelserna i kungörelsen den 17 oktober 1840 angående

befordringsrätt för läkare, som äro antagna för sjukvården hos

menigheter, samt vid bruk och och inrättningar på landet, nämligen

Åkersbergs distrikt i Stockholms län, Eslövs distrikt i Malmöhus län

samt Hofors distrikt i Gävleborgs län, och hava läkarna i dessa distrikt

tillerkänts tjänstårsberäkningsrätt för obestämd tid. Beträffande

Torpa distrikt i Östergötlands län, som skulle ingå i Tranås ordinarie

distrikt, gälla även särskilda bestämmelser. Kommittén framhåller, att

dessa distrikts särskilda karaktär syntes fordra, att, innan någon förändring

med desamma vidtoges, vederbörandes yttrande infordrades, huruvida

de hade något att däremot erinra.

Vidare anför kommittén, att de föreslagna ändringarna i distriktsindelningen

ej kunna på en gång genomföras. Vidkommande det tillvägagående,

som synts böra följas vid övergång till den nya organisationen,

föreslår kommittén följande.

I distrikt, vilka föreslagits till ordinarie, men å vilkas stationer

endast extra provinsialläkare förut funnits, borde landstingen till Ktmgl.

Maj:t ingå med ansökan, att distrikten finge förändras till ordinarie vid

de tidpunkter, sådant lagligen kunde ske, eller vid tidigare tidpunkter,

om distrikten blivit vakanta eller såväl tjänstinnehavaren som landstingen

hos Kungl. Maj:t anhölle därom. I Åkersbergs, Eslövs och Hofors

distrikt syntes Kungl. Maj:t i varje särskilt fall böra föreskriva, närden

nya provinsialläkarplatsen skulle anslås ledig. Vid tillsättning av provinsialläkartjänst

i sådant distrikt ansåge kommittén billigheten fordra,

att extra provinsialläkares föregående fleråriga tjänstgöring å platsen

räknades honom såsom särskild merit vid ansökning till den ordinarie

tjänsten.

På Kungl. Maj:t borde enligt kommitténs mening för övrigt ankomma

att föreskriva tidpunkten för de nya provinsialläkartjänsternas

tillsättning. Det kunde nämligen icke vara lämpligt, att ett större antal

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Medicinal
styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

samtidigt ansloges lediga, och särskilda omständigheter knnde göra det

önskvärt, att vissa tjänster tillsattes tidigare, andra senare. I sådant

avseende borde det tillses, att provinsialläkare först tillsattes i sådana

orter, där behovet av läkarkrafternas förstärkande gjort sig mest kännbart.

Medicinalstyrelsen anför i sitt utlåtande den 8 februari 1918 i föreliggande

del följande:

»Kommittén har i sitt betänkande tagit ett nytt steg framåt till provinsialläkarinstitutionens

utveckling, dock med fortsatt bibehållande av extra provinsialläkarbefattningar.

Kommitténs förslag innebär sålunda inrättandet av trettio nya

ordinarie provinsialläkardistrikt. Av dessa äro icke mindre än femton bildade

av förutvarande extra provinsialläkardistrikt. Som kommittén av ekonomiska

skäl icke velat för närvarande framställa förslag om inrättande av ytterligare

ordinarie provinsialläkartjänster, föreslår kommittén därjämte bildandet av tolv

nya extra provinsialläkarstrikt.

Medicinalstyrelsen anser det framlagda förslaget om nya ordinarie distrikt

lämpligt och av behovet påkallat. De skäl, som av de hörda myndigheterna

anförts mot detsamma, hava ej synts styrelsen övertygande. Styrelsen vill alltså

tillstyrka inrättandet av trettio nya provinsialläkardistrikt med den fördelning å

län, som kommittén föreslagit.

Yad däremot distriktens omfattning beträffar, är medicinalstyrelsen icke nu

beredd att avgiva slutligt yttrande. Den utredning, som föreligger, är ej tillfyllestgörande,

och många invändningar hava framställts mot kommittéförslaget

i denna del. Därest statsmakterna godkänna det av styrelsen nu tillstyrkta antalet

nya distrikt, vore önskvärt, att ärendet åter överlämnas till styrelsen för

utredning och avgivande av nytt förslag rörande distriktens omfattning, läkarens

stationering, läkarens skyldigheter att tillhandagå utomstående socknar med enskild

sjukvård med mera.

Genom bifall till kommitténs förslag om antalet nya distrikt skulle landet

komma att bliva indelat i 217 provinsialläkardistrikt. De extra distrikten ingå i

de ordinarie och företrädas av de ordinarie provinsialläkarna vid de tillfällen, då

den extra provinsialläkartjänsten är ledig eller eljest vid förefallande behov.

Inom provinsialläkardistrikt belägen stad, köping eller municipalsamliälle, där

stads-, köpings- eller municipalläkartjänst är inrättad, anses däremot, även om

tjänsten är ledig, icke tillhöra distriktet, därest icke Kungl. Maj:ts befallningskavande

annorlunda bestämmer. Denna sistnämnda bestämmelse har den påföljden,

att det, särskilt, vid nu rådande tjänsteläkarbrist, icke så sällan inträffar, att

under lång tid ingen tjänsteläkare är ansvarig för sjukvården med mera inom

dylikt område. De speciella uppgifter, som enligt gällande läkarinstruktion och

jämväl andra författningar äro förbehållna tjänsteläkarna, i främsta rummet epidemisjukvården,

bliva sålunda åsidosatta inom området ifråga, så länge läkare

saknas å platsen. Ävenså blir den officiella statistiken rörande sjukvårdsförhållandena

lidande. Med hänsyn härtill vill medicinalstyrelsen föreslå, att nämnda

stadgande i läkarinstruktionen ändras därhän, att den provinsialläkare, inom vars

distrikt området ifråga är beläget, må kunna förordnas att, då ingen tjänstförrättande

läkare finnes för sådant samhälle, varom här är fråga, mot skälig ersättning

bestrida hälso- och sjukvård även för samhället.»

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

Kommitténs nu föreliggande förslag i fråga om distriktsindelningen Departements

är byggt på samma princip, som tillämpades vid den år 1911 beslutade chefen.

regleringen, eller att staten i främsta rummet bör draga försorg om, att

den enskilda sjukvården på landsbygden blir på ett tillfredsställande sätt

ordnad, och sålunda ansvara för kostnaderna för avlönande av de läkare,

som hava att ombesörja denna sjukvård. Av ekonomiska skäl har kommittén

emellertid funnit omöjligt att helt genomföra denna grundsats

och därför ansett sig böra bibehålla extra provinsialläkarinstitutionen.

Det torde kunna antagas, att de extra distrikten, vilka ofta omfatta

i ekonomiskt och kommunikationshänseende mindre gynnade trakter,

framdeles liksom hittills komma att visa sig svårare att få besatta med

väl kvalificerade läkarkrafter än de ordinarie. För vederbörande kommuner

äro kostnaderna för de extra provinsialläkarbefattningarnas

uppehållande i många fall betungande. Ur nu berörda synpunkter vore

det önskligt, att en del extra distrikt, utöver vad kommittén föreslagit,

kunde göras till ordinarie, och hava jämväl åtskilliga framställningar i

sådant syfte inkommit till Kungl. Maj:t. 1 allmänhet synes emellertid

kommittén hava inom de olika länen föreslagit inrättandet av så många

njm ordinarie distrikt, som för närvarande synes kunna ifrågasättas.

Allenast i två fall har jag ansett mig böra gå längre än det föreliggande

förslaget.

Till Kungl. Maj:t har Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens

län med eget yttrande, jämte infordrade yttranden av provinsialläkaren

i Norsjö distrikt samt vederbörande kronofogde och förste provinsialläkare,

överlämnat en från Malå socknemän inkommen framställning om

förändring av Malå extra provinsialläkardistrikt till ordinarie distrikt.

Såsom motiv för berörda ansökan hava socknemännen anfört, bland

annat, att Malå socken, som hade ett invånarantal av omkring 3,150

personer och en areal av 17,5 kvadratmil, en lång följd av år varit utan

egen läkare med undantag av några månader av år 1915. Befolkningen

hade sålunda varit tvungen vända sig till omkringboende'' läkare, av

vilka de närmaste funnes i Norsjö, dit det vore 5,1 mil, i Sorsele, dit

det vore 9 mil, i Lycksele, dit det ävenledes vore 9 mil, och i Arvidsjaur,

dit det vore omkring 8 mil, allt räknat kortaste vägen vintertid

från Malåträsks kyrkoby. Sommartid åter kunde endast Sorsele- och

Norsjöläkarna påräknas, enär till de övriga vore allt för lång omväg, för

att de skulle kunna ifrågakomma. Men även till Sorseleläkaren vore

det för långt. Därför hade befolkningen strängt taget endast att vända

sig till Norsjöläkaren. Norsjö distrikt vore emellertid vidsträckt och gåve sin

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3il.

läkare full sysselsättning, varför lian kunde vara upptagen, när lian

kallades till Malå. Hans resor från Norsjö till de flesta byar i Malå

fram och åter toge två dagar under större delen av året, och under

tiden vore Norsjö utan läkare. Hittills hade befolkningen försökt på

allt sätt få en ordinarie innehavare av extra provinsialläkarbefattningen,

men förgäves. För att öka utsikterna att få dit läkare hade socknen

förbundit sig att åt läkaren tillhandahålla av förste provinsialläkaren

godkänd bostad. I samtliga till Kungl. Maj:ts befallningshavande ingivna

yttranden bär förevarande framställning tillstyrkts, och även Kungl.

Maj:ts befallningshavande hemställer om förändring av Malå extra provinsialläkardistrikt

till ordinarie, dock under villkor, att Malå kommun

kostnadsfritt tillhandahölle av förste provinsialläkaren godkänd bostad.

Därjämte anser Kungl. Maj:ts befallningshavande, att det vore synnerligen

behövligt, att i den blivande provinsialläkarens i Malå distrikt löneförmåner

finge ingå jämväl‘Samma ortstillägg, som nu utginge för Vilhelmina,

Stensele, Sorsele m. fl. distrikt i länet.

Kommittén, som tagit del av denna framställning, har funnit det

tveksamt, huruvida distriktet kunde lämna en läkare tillräckligt med

arbete, och har kommittén av denna anledning ansett sig icke böra föreslå

distriktet till ordinarie, så mycket mindre som distriktet enligt kommitténs

mening torde kunna nödtorftigt skötas av provinsialläkaren i

Norsjö distrikt, därest Malå distrikt icke skulle kunna besättas.

I sitt till medicinalstyrelsen avgivna utlåtande över kommitténs betänkande

framhåller Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län,

att det redan länge visat sig förenat med stora svårigheter att erhålla

läkare inom vissa provinsialläkardistrikt inom länet. Trots alla ansträngningar,

som gjorts såväl av länets landsting som vederbörande kommuner

för att bereda läkarna i vissa distrikt bättre inkomster och andra

förmåner, vore förhållandet för närvarande sådant, att av 13 ordinarie

och 8 extra provinsialläkardistrikt 2 ordinarie och 7 extra distrikt voro

vakanta. ‘Anledningen till detta missförhållande vore att söka icke blott

i det mödosamma och krävande arbetet, de i denna del av riket långa

och besvärliga resorna och ensliga förhållandena i övrigt, utan även och

kanske främst i den låga avlöningen och de små extra inkomsterna

samt de oftast svåra bostadsförhållandena. Särskilt hade, såsom jämväl

kommittén beträffande detta län i sitt betänkande framhållit, de

extra provinsialläkarbefattningarna visat sig svåra att besätta. Det syntes

Kungl. Maj:ts befallningshavande, att samtliga nuvarande extra

distrikt i länet borde göras till ordinarie.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

Att helt tillmötesgå Kuiigl. Maj:ts befallningshavandes nu berörda

önskemål anser jag mig icke kunna ifrågasätta, då detta enligt min

mening skulle innebära ett gynnande av ifrågavarande län framför andra.

Emellertid synas vägande skäl tala för en förändring av Malå distrikt till

ordinarie, då en dylik åtgärd synes vara den enda möjliga för vinnande

av en tillfredsställande läkarvård i trakten. Det må i detta sammanhang

erinras, att kommittén i sitt förslag till provisoriska anordningar i syfte

att avhjälpa svårigheterna att besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt

betecknat Malå distrikt såsom synnerligen avlägset beläget

och svårt att besätta och därför föreslagit en höjning av det till distriktet

utgående statsbidraget, vilket förslag jämväl vann Kung]. Maj:ts

och riksdagens bifall.

I en den 8 mars 1918 dagtecknad skrift bar Nederluleå kommun

genom utsedda ombud gjort framställning om att Nederluleå extra provinsialläkardistrikt

måtte förändras till ordinarie distrikt med läkarstation

i Gammelstad, och bar kommunen, under förutsättning av bifall härtill,

utfäst sig att ställa till förfogande läkarbostad i fullgott skick. Ifrågavarande

extra distrikt, som utgöres av Nederluleå socken och för närvarande

åtnjuter ett årligt statsbidrag av 1,500 kronor, bar en ytvidd

av nära 12 kvadratmil och en befolkning av omkring 12,000 personer.

I sin skrivelse framhålla sökandena svårigheterna att på ett tillfredsställande

sätt ordna sjukvården i distriktet, som för närvarande är vakant,

och anföra sökandena vidare, att socknens ekonomi icke tilläte sådana

offer, som vore nödiga, om socknen utan statens medverkan, på sätt

föreslagits, skulle söka erhålla läkare.

Utredningen i detta ärende har ännu icke hunnit slutföras. Av

upplysningar, som jag under hand inhämtat från medicinalstyrelsen, synes

emellertid framgå, att en åtgärd i föreslagen riktning skulle vara väl

motiverad. Utan att vilja föregripa berörda utredning anser jag mig

därför kunna föreslå, att ett nytt ordinarie distrikt beräknas för Norrbottens

län. Skulle emellertid mot förmodan vid närmare utredning visa

sig, att nu berörda åtgärd icke är av behovet påkallad, vill jag i stället

förorda, att ett nytt ordinarie distrikt inrättas i Värmlands län.

Såsom förut nämnts, har Värmlands bpis landsting föreslagit inrättandet

av ett nytt ordinarie provinsialläkardistrikt, benämnt Fastnäs

distrikt, omfattande Norra Ny och Ekshärads socknar. Norra Ny socken

tillhör nu Likenäs provinsialläkardistrikt under det att Ekshärads socken

ingår i Filipstads provinsialläkardistrikt och Uddeholms extra provinsialläkardistrikt.

Folkmängden i de båda socknarna utgör tillhopa omkring

10,000 personer. Landstinget framhåller, att då avståndet mellan sta
Bihang

till riksdagens protokoll 11)18. 1 samt. 276 hlift. (Nr 311—313.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

tionerna för provinsialläkaren i Likenäs och extra provinsialläkaren i

Uddeholm utgjorde 8,7 mil, det vore uppenbart, att befolkningen i den

trakt, som läge ungefär mitt emellan nämnda stationer, skulle hava det

synnerligen obekvämt och kostsamt att erhålla läkarvård. Landstinget

finner därför behov föreligga av en tjänsteläkare mellan dessa stationer

med distrikt omfattande ifrågavarande socknar. Då för ett extra provinsialläkardistrikt

med denna omfattning säkerligen skulle erfordras ett

avsevärt statsbidrag, om ej läkarens inkomster skulle bliva otillräckliga,

förordas, att det föreslagna distriktet göres till ordinarie.

Vad landstinget sålunda föreslagit har biträtts såväl av förste provinsialläkaren

som av Kungl. Maj:ts befa.llningshavande i länet. ,

Norra Ny och Ekshärads kommuner hava sedermera genom särskilda

kommitterade gjort framställning i enahanda syfte.

Tvivelsutan vore det synnerligen önskvärt för avhjälpande av föreliggande

missförhållanden, att ifrågavarande socknar finge egen tjänsteläkare.

Så vitt jag nu kan bedöma synes dock större behov föreligga

av det ifrågasatta distriktet i Norrbottens län. Då antalet av mig förordade

nya distrikt redan blivit betydande, vill jag icke ifrågasätta att

båda de begärda distrikten inrättas. På sätt jag nyss föreslagit torde

därför Nederluleå kommun i första hand böra ifrågakomma vid åtgärder

i förevarande avseende.

Beträffande kommitténs förslag i övrigt i fråga om antalet distrikt

inom de olika länen har jag intet att erinra.

Därest vad jag sålunda förordat vinner bifall, skulle antalet distrikt

bliva 219 i stället för såsom kommittén föreslagit 217.

Fördelningen av distrikten mellan de olika länen, jämförd med nuvarande

förhållanden, framgår av sammanställningen å sid. 27.

På sätt medicinalstyrelsen framhållit, lärer frågan om de föreslagna

distriktens omfattning och läkarstationer böra göras till föremål för

ytterligare utredning, sedan riksdagen fattat beslut i fråga om antalet

distrikt. I samband därmed torde jämväl upptagas till prövning frågan

om utsträckt skyldighet för provinsialläkare att mot ersättning enligt

gällande taxa med enskild sjukvård tillhandagå befolkningen inom vissa

utom vederbörande distrikt liggande socknar.

Medicinalstyrelsens förslag om ändring i läkarinstruktionen i syfte

att bereda möjlighet till eu mera tillfredsställande sjukvård i vissa

städer, köpingar eller municipalsamhällen, för vilka särskild läkartjänst

finnes inrättad, men befunnits svåra att besätta, synes värt beaktande,

och torde jag få tillfälle att sedermera anmäla denna fråga.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311. 27

L ä n.

Folkmängd

den sl/i21915.

Areal i

kvadratmil.

Antal provinsialläkardistrikt

För

närvarande.

Enligt

kommitténs

förslag.

Enligt

departements-

chefens

förslag.

Stockholms............................

228,230

77.39

7

8

8

Uppsala................................

132,400

53.13

3

4

4

Södermanlands........................

183,839

68.il

7

8

8

Östergötlands ........................

300,165

110.49

9

10

10

Jönköpings..........

219,895

115.22

7

8

8

Kronobergs ...................

156,596

99.10

6

7

7

Kalmar...............................

227,622

115.40

10

10

10

Gottlands..............................

55,451

31.60

3

4

4

Blekinge......................

150,055

30.15

4

5

• 5 !

Kristianstads.........................

234,994

64.56

7

8

8

Malmöhus..........................

475,893

48.33

7

9

9

Hallands ..............................

147,296

49.21

4

5 .

5

Göteborgs och Bohus...............

406,112

50.4 7

7

9

9

Älvsborgs..............................

293,577

127.29

11

11

11

Skaraborgs ............................

241,026

84.80

8

8

8

Värmlands ............................

260,447

193.24

10

12

12

Örebro ................................

212,113

91.34

7

9

9

Västmanlands ........................

162,774

67.08

4

5

5

Kopparbergs...........................

242,349

298.70

10

12

12 ’

Gävleborgs............................

260,586

197.28

8

11

11

Västernorrlands......................

259,826

255.33

10

12

12

Jämtlands..............................

124,541

515.56

• 11

11

11

Västerbottens.........................

170,299

589.34

13

17

18

Norrbottens...........................

174,227

1,055.20

14

14

15*)

Därest mitt förslag om inrättande av 32 nya ordinarie distrikt vinner

bifall, erfordras, att samma antal nya provinsialläkartjänster uppföras å

den ordinarie avlöningsstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare.

Den nuvarande begynnelseavlöningen för provinsialläkare ar

4,000 kronor, därav 3,000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,

vadan alltså de nya befattningshavarnas begynnelseavlöningar

uppgå till sammanlagt 128,000 kronor. Det ordinarie anslaget till förste

provinsialläkare och provinsialläkare, nu 865,200 kronor, skulle alltså behöva

höjas till 993,200 kronor. Berörda anslagsökning innebär emel
-

*) En av dessa eventuellt i Värmlands län.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Provisorisk

förbättring

av löneförhållandena

i

vissa provinsialläkar

distrikt.

Kommittén.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

lertid ej en helt ny utgift för statsverket. Enligt förslaget skulle nämligen

nu utgående statsbidrag till följande extra distrikt, som skulle

förändras till ordinarie distrikt, komma att indragas, nämligen:

Ljugarns distrikt inom Gottlands län,

Strömstads »

Sotenäs härads »

Järnskogs ))

Ostervåla

Enångers

Bjurholms

Jörns

Tärna

Malå

Nederluleå

))

D

»

»

»

»

Göteborgs och Bohus län,

» » » » ,

Värmlands län,

Västmanlands » ,

Gävleborgs

»

Västerbottens » ,

» » ,

Norrbottens

För åtnjutande av de med de nya befattningarna förenade avlöningsförmåner

lära böra föreskrivas samma villkor, som i kungörelsen den

15 september 1911 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av

de från och med år 1912 fastställda avlöningsförmåner för förste provinsialläkare

och provinsi alläkare finnas stadgade i fråga om motsvarande befattningar.

Provinsialläkarkommittén har, såsom förut omnämnts ,funnit provinsialläkarnas

nuvarande löneförmåner otillräckliga och en förbättring i

detta hänseende av behovet påkallad.

Till belysande härav har kommittén i sitt betänkande bland annat

lämnat en sammanställning av uppgifterna angående provinsialläkarnas

inkomst av arbete under åren 1913---1916, däri jämväl till jämförelse

upptagits inkomsterna av arbete för vissa andra läkare under nämnda

tidsperiod (sid. 48). Ifrågavarande sammanställning utvisar bland annat,

att provinsialläkarna av de i jämförelsen upptagna läkarna — förste

provinsialläkare, provinsialläkare, biträdande och extra provinsialläkare,

stadsläkare samt lasarettsläkare — befinna sig lägst på inkomstskalan.

Kommittén har vidare sökt beräkna den inkomst, varav en provinsialläkarfamilj,

bestående av man, hustru, tre barn och två tjänare, kunde

vara i behov för att anständigt kunna uppehålla sig och samtidigt amortera

kostnaden för läkarutbildningen. Kommittén har då kommit till

det resultat, att ifrågavarande läkarfamilj för att kunna uppehålla sin

ställning hade behov av en inkomst av i runt tal 11,300 kronor eller,

om kommitténs förslag om ersättning till provinsialläkare för telefonav
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

gifter ej bifölles, 11,400 kronor. Härvid har kommittén emellertid icke

tagit hänsyn till den genom världskriget vållade prisförhöjningen. Enligt

förenämnda statistik kunde provinsialläkarna anses hava en inkomst i

- medeltal av 8,400 kronor. Den föreslagna förhöjningen i taxan i ett

medelgott distrikt beräknas av kommittén giva 1,100 kronor. Vidare

antages, att ett avdrag av 800 kronor för bestridande av särskild med

provinsialläkartjänsten förenad kostnad gjorts vid de deklarationer, varpå*

förenämnda statistik upprättats. Sistnämnda tre poster uppgå till sammanlagt

10,300 kronor. Av skyddskoppympningen torde provinsialläkarna

kunna beräkna en behållen inkomst i genomsnitt av 200 å 300 kronor

per år. För att erhålla det beräknade minimibeloppet 11,300 kronor i

ett medelgott distrikt skulle alltså enligt kommitténs beräkning erfordras

ytterligare 700 kronor, och tillstyrker kommittén för sin del, att provinsialläkarnes

avlöning må höjas med sistnämnda belopp.

Av förenämnda statistiska utredning framgår emellertid, ätt ett

ganska avsevärt antal läkare haft lägre inkomst än 8,000 kronor. Under

år 1913 hade sålunda 72 av 120, för vilka uppgift erhållits, under

8,000 kronor i inkomst av arbete. Under åren 1914, 1915 och 1916

voro motsvarande siffror respektive 63 av 139, 64 av 142 och. 73 av

154. I många av de norrländska distrikten är provinsialläkarnas inkomst

av praktik på grund av befolkningens ringa antal och fattigdom helt

obetydlig. Förenämnda taxeförhöjning beräknas av kommittén i sådana

distrikt ej giva mer än i medeltal 500 kronor. Därest möjlighet skall

förefinnas att erhålla läkare i sådana svaga distrikt, anser kommittén

nödvändigt, att särskilda åtgärder vidtagas. Kommittén har i sådant

hänseende föreslagit löneförhöjning genom särskilda avlöningstillägg,

flyttningsbidrag samt beredande av tidigare ålderstillägg. uNnM

Såsom redan tidigare antytts, medgav 1917 års riksdag, med bifall Departanentstill

Kungl. Maj:ts förenämnda proposition nr 79, under vissa villkor rätt till chefen''

tidigare första löneförhöjning — efter 3 år i stället för 5 år — åt provinsialläkare

i vissa distrikt. Vidare anvisade riksdagen på extra stat för år

1918 ett förslagsanslag, högst 12,300 kronor, att i huvudsaklig överensstämmelse

med i statsrådsprotokollet angivna grunder användas till

provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares avlöningsförmåner.

Dessa löneförbättringar avsågo ortstillägg och flyttningsbidrag.

Då av skäl, som förut angivits, en definitiv lönereglering på grundval

av kommitténs förslag innevarande år icke kan komma* till stånd,

lärer det vara av behovet påkallat, att tillfällig löneförbättring kan beredas

vissa provinsialläkare jämväl under år 1919. Med stöd av kom
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

Särskilda

avlönings
tillägg.

mitténs föreliggande förslag anser jag mig böra föreslå en höjning i

vissa fall av för innevarande år utgående lönetillägg samt en utsträckning

till åtskilliga nya distrikt av rätten till sådana tillägg. Med

anledning av det föreliggande förslaget om ökning av antalet läkardistrikt,

synes jämväl en utsträckning av rätten till tidigare ålderstillägg

böra ske.

Genom brev den 15 september 1911 har Kungl. Maj:t fastställt av

samma års riksdag godkänd avlöningsstat för förste provinsialläkare och

provinsialläkare att tillämpas från och med år 1912. Berörda stat upptager

ortstillägg till 1 provinsialläkare å 1,000 kronor och till 12 provinsialläkare

å 500 kronor. Sedermera har jämlikt medgivande av 1914

års förra riksdag i avlöningsstaten från och med år 1915 uppförts ytterligare

ett ortstillägg å 1,000 kronor. I avseende å ortstilläggen har

bestämts, att sådana tillägg skola utgå med 1,000 kronor till vardera av

provinsialläkarna i Vittangi och Pajala distrikt samt med 500 kronor

till var och en av provinsialläkarna i Ramsele, Hotings, Hede, Föllinge,

Gäddede, Lycksele, Vilhelmina, Sorsele, Stensele, Overkalix, Jokkmokks

och Arjeplogs distrikt.

Genom brev den 29 juni 1917 har Kungl. Maj:t sedermera förordnat,

att till provisorisk avlöningsförbättring under åren 1917 och 1918 ortstillägg

— utöver vederbörande enligt ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner

— skulle utgå med ett för år beräknat belopp av 1,000

kronor till vardera av provinsialläkarna i Sorsele och Arjeplogs distrikt

samt med ett likaledes för år beräknat belopp av 500 kronor till var

och en av provinsialläkarna i Los, Hotings, Föllinge, Gäddede, Stensele,

Arvidsjaurs, Pajala, Vittangi och Overtorneå distrikt, dock att dylikt

tillägg skulle utgå först sedan vederbörande distrikt blivit med nya innehavare

besatta. Såvitt avsåge 1918 skulle dessa ortstillägg utgå av

förenämnda å 1918 års stat beviljade förslagsanslag å 12,300 kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

Följande sammanställning upptager de provinsialläkardistrikt, där

ortstillägg utgå, samt beloppet av dylika tillägg:

Distrikt.

Län.

Ortstillägg

Summa.

|

Kronor.

enligt ordinarie

avlöningsstat.

Kronor.

enligt brev

den »/« 1917.

Kronor.

Los......................

Gävleborgs

500

500

Hoting...........

Västemorrlands

500

500

1,000

Barnsele............

»

500

—

500

Hede...........

Jämtlands

500

—

500

Föllinge............

»

500

500

1,000.

Gäddede..............

»

500

500

1,000

Sorsele..........................................

Västerbottens

500

1,000

1,500

Stensele.................

»

500

500

1,000

Lycksele..........

»

500

—

500

Vilhelmina.................

..

500

—

500

Arjeplog.........................................

Norrbottens

500

1,000

1,500

Arvidsjaur........

»

—

500

500

Paj ala...............

»

1,000

500

1,500

Vittangi...............

»

1,000

500

1,500

Overtorneå ......................................

—

500

500

Överkalix.......................................

500

—

500

Jokkmokk.......................................

»

500

—

500

Såom förut nämnts har kommittén förordat, att avlöningsbeloppen

höjas för vissa svaga distrikt. Då kommittén velat om möjligt undvika

övergångsstat, har kommittén i sitt förslag till ny avlöningsstat bibehållit

enligt nu gällande ordinarie stat utgående ortstillägg samt förordat, att

de nya bidrag, som av kommittén föreslås — liksom de ortstillägg, som

beviljats av 1917 års riksdag — upptagas såsom särskilda avlöningstilllägg,

att utgå såsom tjänstgöringspenningar, varigenom även vikarie å

provinsialläkarbefattningen kunde erhålla del av desamma. Ifrågavarande

ortstillägg och extra avlöningstillägg anser kommittén böra utgå ej så

mycket därför, att levnadskostnaderna uti de föreslagna distrikten vore

särskilt höga, utan fastmera emedan distrikten i allmänhet i flera hänseenden

vore besvärliga och inkomsterna där ringa.

Kommittén.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

Ortstillägg och särskilt avlöningstillägg skulle enligt kommitténs

mening utgå i nedannämnda distrikt med följande belopp:

Särskilt

Distrikt.

Orts- tillägg .

avlö-

nings-

tillägg.

Gottlands län:

Ljugarn ..............................................................................

......................... —

500

Värmlands län:

Långav (nu Likenäs)........................................................

......................... —

500

Skönnerud (nu Järnskog) ...............................................

500

. Gävleborgs län:

......................... —

1,000

Njutånger (nu Enånger) ..................................................

........................ .

500

Västernorrlands län:

Ramsele............................................................................

........................ 500

500

kloting.............................................................................

......................... 500

500

Jämtlands län:

Gäddede .............................................................................

......................... 500

1,000

Eöllinge.............................................................................

......................... 500

500

Hammerdal .......................................................................

......................... .

500

Hede..................................................................................

......................... 500

500

Västerbottens län:

Sorsele..............................................................................

......................... 500

1,000

Norsjö ...............................................................................

......................... —

500

Stensele .............................................................................

......................... 500

500

Lycksele..........................................................................

......................... 500

—

Vilhelmina..........................................................................

......................... 500

—

Åsele....................................................................................

......................... —

500

Bjurholm ..........................................................................

......................... —

500

Jörn ...................................................................................

......................... .

500

Dorotea .........................................................................

......................... .

500

Tärna ..............................................................................

......................... .

1,000

Norrbottens län:

Vittangi ...........................................................................

......................... 1,000

500

Pajala ...............................................................................

........................ 1,000

500

Övertorneå .......................................................................

......................... —

1,000

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

33

Särskilt

t*v • , , , Orts- avlö
Distrikt.

tillägg, nings
tillägg.

Haparanda

Överkalix

Råneå ......

Jokkmokk

Boden ......

Arjeplog...

Arvidsjaur

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 8 februari 1918 förklarat

sig icke hava något att erinra mot kommitténs förslag i nu berörda del.

Av de utav kommittén till särskilt avlöningstillägg ovan förordade 29

distrikten är o följande extra distrikt, som föreslagits till ordinarie, nämligen

Ljugarn, Järnskog, Enånger, Bjurholm, Jörn, Dorotea och Tärna.

Enligt vad jag inhämtat, äro av ifrågavarande 29 distrikt för närvarande

icke mindre än 16 vakanta, nämligen Ljugarn, Järnskog, Enånger,

Ramsele, Boting, Gäddede, Föllinge, Sorsele, Stensele, Bjurholm,

Jörn, Dorotea, Tärna, Övertorneå, Råneå och Arjeplog. Att märka är

sålunda, att flertalet av de ordinarie distrikt, beträffande vilka provisoriska

löneförbättringar föreslagits, för närvarande äro vakanta. Dessutom

kan förväntas avgång från provinsialläkartjänsterna jämväl i eu del av

de övriga distrikten.

Kommitténs förslag om upptagande i staten av särskilt avlöningstillägg

för provinsialläkarna i vissa mindre goda distrikt synes vara

ägnat att i någon män undanröja svårigheterna att få distrikten besatta.

I avvaktan på den definitiva löneregleringen torde man emellertid böra

fortgå på den föregående år inslagna vägen att bevilja en tillfällig löneförbättring

och för ändamålet anvisa medel å extra stat.

Vid föredragning av frågan om provisorisk löneförhöjning genom

ortstillägg för åren 1917 och 1918 anförde departementschefen, att, med

hänsyn till behovet av förbättrade avlöningsförmåner i vissa distrikt,

det skulle kunna ifrågasättas att låta de dåvarande innehavarna av läkarbefattningarna

i distrikten komma i åtnjutande av dylik löneförbättring,

men ville departementschefen av principiella skäl förorda, att dessa förbättringar

trädde i tillämpning först sedan distrikten blivit med nya

innehavare besatta. Såsom förut omnämnts, har Kungl. Maj:t utfärdat

bestämmelser beträffande ortstiIläggens tillgodonjutande i enlighet med

vad sålunda förutsattes.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 276 höft. (AV till—313.) •">

................ — 500

.................. 500 500

.................. — 1,000

.................. 500 500

.................. — 500

.................. 500 1,500

.................. — 1,000

Medicinal
styrelsen.

Departements•

chefen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

En liknande inskränkning anser jag emellertid icke böra ske beträffande

de tillfälliga lönetillägg, som jag nu ämnar föreslå. Det synes

nämligen nödvändigt att söka i möjligaste mån förhindra en fortsatt

avgång från ifrågavarande tjänster, och vill jag därför förorda, att de

tillfälliga lönetillägg, som kunna beviljas för år 1919, få uppbäras även

av nuvarande innehavare av tjänsterna.

Det nu ifrågasatta lönetillägget torde böra utgå i samtliga de

distrikt, som av kommittén betecknats såsom i ekonomiskt hänseende

svaga och för vilka upptagits särskilt avlöningstillägg — beträffande

de extra distrikten naturligen dock först sedan de blivit förändrade till

ordinarie. Därest, på sätt jag tänkt mig, Malå extra provinsialläkardistrikt

i Västerbottens län förändras till ordinarie, torde jämväl den

blivande provinsialläkaren i detta distrikt böra komma i åtnjutande av

liknande förmån.

I allmänhet torde det av kommittén föreslagna särskilda avlöningstillägget

kunna läggas till grund vid bestämmande av det tillfälliga lönetilläggets

storlek. Beträffande Gäddede, Föllinge, Sorsele, Stensele,

Arjeplogs, Pajala och Vittangi distrikt vill jag emellertid förorda, att, utöver

det av kommittén för respektive distrikt föreslagna beloppet, det tillfälliga

lönetillägget höjes med 500 kronor samt att en förhöjning med 1,000

kronor måtte medgivas för Tärna distrikt. Ifrågavarande distrikt, vilka,

såsom av det föregående framgår, nästan alla äro vakanta, hava nämligen

visat sig i särskilt hög grad svåra att besätta, varför det synes nödvändigt

att — i avvaktan på den definitiva löneregleringen — vidtaga kraftiga

åtgärder för att locka sökande. Vidkommande Malå distrikt förutsattes

i Kungl. Maj:ts ovanberörda proposition nr 79 till 1917 års riksdag

en höjning av statsbidraget till 2,500 kronor, dock under villkor

att lönen från landstinget utginge med 1,750 kronor och kommunens

hyresbidrag bibehölles vid dåvarande belopp, 300 kronor. Den sammanlagda

avlöningen, frånsett pensionsavgiften, skulle således komma att

uppgå till minst 4,550 kronor om året. Med hänsyn till förhållandena i

detta distrikt torde det tillfälliga lönetillägget i distriktet böra bestämmas

till 1,000 kronor. I nu nämnda distrikt bleve härmed ortstilläggen och

de särskilda avlöningstilläggen tillsammans, i vart av Föllinge och Stensele

distrikt 1,500 kronor, i vart av Gäddede, Sorsele, Tärna, Pajala och

Vittangi distrikt 2,000 kronor samt i Arjeplogs distrikt 2,500 kronor,

varjämte tillägget för ett eventuellt distrikt i Malå skulle uppgå till

1,000 kronor.

De av mig nu förordade tillfälliga avlöningstilläggen uppgå till

sammanlagt 24,500 kronor. •

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

35

I huvudsaklig överensstämmelse med av 1917 års riksdag godkända Fiyttningsgrunder

har Kungl. Maj:t genom förenämnda brev den 29 juni 1917 för- bldrag''

ordnat, bland annat, att blivande innehavare av provinsialläkarbefattningarna

i Los, Föllinge, Gäddede, Sorsele, Stensele, Arjeplogs, Arvidsjaurs,

Pajala och Vittangi distrikt skulle äga komma i åtnjutande av

flyttningsbidrag, dock med högst 800 kronor, såvitt angår Sorsele och

Arjeplogs distrikt, samt högst 600 kronor beträffande övriga ifrågavarande

distrikt, och meddelade Kungl. Maj:t samtidigt närmare bestämmelser

i fråga om detta bidrags bestämmande. Flyttningsbidrag åtnjutes enligt

dessa bestämmelser allenast vid flyttning till distrikt och endast en gångav

samme provinsialläkare samt utgår med tre fjärdedelar av den verkliga,

efter i orten gängse pris upptagna flyttningskostnaden från närmaste

järnvägsstation till vederbörande läkarstation enligt verifierad räkning,

dock med högst nyssnämnda belopp.

Av det utav riksdagen å extra stat för år 1918 anvisade förslagsanslag,

högst 12,300 kronor, till provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares

avlöniDgsförmåner, voro 5,800 kronor avsedda för bestridande

av kostnader för flyttningsbidrag.

Kommittén har funnit, att flyttningsbidrag till vissa provinsialläkare kommittén.

fortfarande och tills järnvägskommunikationerna i Norrland undergått

förbättring, äro behövliga, och föreslår fördenskull, att anslag till detta

ändamål å extra stat fortfarande anvisas för provinsialläkarbefattningarna

i Los, Föllinge, Gäddede, Sorsele, Stensele, Arjeplogs, Arvidsjaurs, Pajala

och Vittangi distrikt ävensom för provinsialläkarbefattningen i Tärna

distrikt. Kommittén förordar, att bidraget utgår med högst 800 kronor

i Arjeplogs, Sorsele och Tärna distrikt samt med högst 600 kronor i

övriga nu nämnda distrikt, allt enligt grunder, som stadgats i ovanberörda

brev den 29 juni 1917. Det för ifrågavarande ändamål erforderliga

anslaget skulle således behöva höjas till högst 6,600 kronor.

Mot vad sålunda föreslagits har medicinalstyrelsen icke haft något

att erinra.

Medicinal
styrelsen.

De förhållanden, som föranledde nästföregående års beslut om bevil- Departement»- jande av ifrågavarande förmån till provinsialläkarna i vissa distrikt, lära rhefenalltjämt

föreligga. Jämväl synes skäl tala för att denna förmån utsträckes

till Tärna och Mala distrikt, därest dessa, på sätt föreslagits,

omändras till ordinarie. Beträffande Tärna distrikt torde bidragsbeloppet

i enlighet med kommitténs förslag böra bestämmas till högst 800

kronor. Vad åter angår Mala distrikt synes ett bidrag av högst 600

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

Tidigare

första löneförhöjning.

Kommittén.

Departements
chefen.

Ökad ersättning

till

rikarier för

förste

provinsialläkare.

3(5

kronor vara tillräckligt. Jag tillstyrker därför, att för ändamålet erforderligt

anslag, 7,200 kronor, anvisas å extra stat för år 1919.

Till provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares avlöningsförmåner

skulle sålunda för år 1919 erfordras ett extra anslag å 31,700

kronor.

Såsom redan tidigare berörts, medgav 1917 års riksdag, att rätt

till första ålderstillägget skulle inträda redan efter tre år beträffande

provinsialläkarna i vissa distrikt, nämligen Sorsele, Arjeplogs, Pajala och

Vittangi, dock först sedan nämnda distrikt blivit med nya innehavare

besatta.

Kommittén hemställer, att samma förmån även må tillkomma provinsialläkaren

i Tärna distrikt, därest distriktet förändras till ordinarie.

Mot kommitténs förslag i nu berörda del, som av medicinalstyrelsen

tillstyrkts, har jag intet att erinra; och torde riksdagens medgivande i

sådant hänseende redan nu böra inhämtas.

I sitt den 11 november 1916 avgivna förslag till provisoriska åtgärder

i syfte att avhjälpa svårigheterna att besätta mera avlägset belägna

provinsialläkardistrikt föreslog kommittén en höjning i vissa fall

av ersättningen till vikarie för förste provinsialläkare och provinsialläkare,

och avsåg kommittén att därigenom underlätta uppehållandet av

läkartjänsterna i mera avlägset belägna och svårbesättliga distrikt under

semester och vakans.

För det dåvarande utgick i allmänhet dagtraktamente till läkarvikarie

å förste provinsialläkartjänst med 10 kronor och å provinsialläkartjänst

med 8 kronor. Kommittén hemställde om bemyndigande för

medicinalstyrelsen att till vikarie för förste provinsialläkare och provinsialläkare

i det fall, då civil läkarstipendiat ej funnes att tillgå och

styrelsen funne sådant nödvändigt, utbetala ett dagtraktamente av högst

femton kronor, att utgå av förslagsanslaget till bestridande av kostnader

för allmän hälso- och sjukvård. Stipendiat skulle enligt kommitténs

förslag vid förordnande äga åtnjuta ett dagtraktamente av i regel 8

kronor, vilket vid tjänstgöring i ödemarksdistrikt skulle kunna höjas

till 10 kronor.

Föredragande departementschefen förordade emellertid vissa ändringar

i kommitténs förslag. Sedan riksdagen ''lämnat vad departementschefen

anfört utan erinran, utfärdade Kungl. Maj:t den 29 juni 1917

bestämmelser i ämnet, att lända till efterrättelse från och med den 1

augusti 1917.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 311.

ål

Enligt dessa bestämmelser gäller bland annat, att legitimerad läkare,

som ej är provinsialläkare, vilken av medicinalstyrelsen förordnas att

uppehålla förste provinsialläkartjänst eller provinsialläkartjänst antingen

under vakans eller under semester för innehavare av någon av dessa

tjänster eller under sådan innehavare på grund av sjukdom eller förordnande

på annan tjänst beviljad tjänstledighet, må — jämte annat — åtnjuta, om

han är civil läkarstipendiat av första klassen, dagarvode av 8 kronor

men eljest dagarvode av 12 kronor, dock har medicinalstyrelsen att, då

behov av vikarie för någon längre tid yppas, söka anskaffa sådan

mot lägre dagavlöning. För den händelse vikarie uti nu omförmälda fall

icke kan för sålunda fastställd ersättning erhållas, skall frågan om förhöjd

ersättning underställas Kungl. Maj:ts prövning, därvid dagarvodet

må, för särskilda undantagsfall, höjas för civil läkarstipendiat av första

klassen intill 12 kronor och för annan vederbörande intill 15 kronor.

Vad som erfordras för beredande av ifrågavarande dagarvoden skall utgå

av förslagsanslaget till bestridande av kostnader för allmän hälsooch

sjukvård.

Kommittén finner det vara synnerligen hindrande och besvärligt, Kommittén.

om medicinalstyrelsen i varje fall, då sådant vikariat å förste provinsialläkartjänst,

som ovan nämnts, ifrågakommer, skall underställa ärendet

Kung!. Maj:ts prövning för utverkande av förhöjt arvode. På grund

härav har kommittén hemställt om bemyndigande för medicinalstyrelsen att

till legitimerad läkare, som ej är provinsialläkare, vid förordnande att

uppehålla förste provinsialläkartjänst utbetala ett dagarvode av högst 15

kronor i det fall, då kompetent civil läkarstipendiat ej finnes att tillgå

för förordnandet och styrelser finner ifrågavarande arvodesbelopp behövligt.

Medicinalstyrelsen har uttalat sitt instämmande i vad kommittén i Medicinaldenna

del föreslagit. styreUen
Kommitténs

förslag om överflyttande till medicinalstyrelsen av den Departements

Kungl. Maj:t nu förbehållna rätten att besluta i fråga om dagarvodet chefen
till

vikarie å förste provinsialläkartjänst, då detta överstiger 12 kronor,

finner jag mig kunna biträda. Jag förutsätter därvid, att medicinalstyrelsen

icke kommer att medgiva dylik högre vikariatsersättning i andra

fall än då detta är erforderligt för tjänstens behöriga uppehållande. Det

torde ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser i förevarande

hänseende. Då emellertid förslaget i denna del innebär en ändring i de

grunder i fråga om vikariatarvodets bestämmande, som framlades för

näetlidet års riksdag, torde riksdagen böra lämnas t ill t allé att yttra

sig i ämnet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 311.

Bidrag till

extra provinsialläkares

Hvitnande.

Förhöjd

tjänstårs
beräkning.

Statens bidrag till extra provinsialläkares avlöning utgår från ett av

riksdagen beviljat ordinarie förslagsanslag, som vid 1917 års riksdaghöjdes

från 30,000 till 40,000 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts på riksdagens

beslut grundade kungörelse den 30 december 1911 må statens

bidrag i intet fall överstiga 1,500 kronor om året. Vid 1917 års riksdag

medgavs emellertid att, utan hinder av den för statens bidrag till

avlönande av extra provinsialläkare eljest gällande grund att dylikt statsbidrag

i intet fall finge överstiga 1,500 kronor, såsom lönebidrag till extra

provinsialläkare i avlägset belägna, särskilt svårbesättliga distrikt finge

utbetalas det belopp intill högst 2,500 kronor, som Kungl. Maj:tivarje

särskilt fall prövade nödigt för tjänstens behöriga uppehållande. Kungörelse

i sistnämnda hänseende har utfärdats den 29 juni 1917 (Sv. formsand.

nr 465).

Kommittén har icke funnit anledning föreslå någon ändring i berörda

nu gällande bestämmelser.

Till statsbidrag för avlönande av extra provinsialläkarne har, enligt

vad kommittén meddelar, under år 1917 från ovannämnda förslagsanslag

anvisats ett belopp av sammanlagt 44,875 kronor. På sätt jag förut

framhållit, skulle ifrågavarande utgiftsbelopp genom ändring av vissa extra

distrikt till ordinarie komma att minskas, vadan det kan antagas, att förslagsanslagets

nuvarande belopp, 40,000 kronor, skall visa sig fullt tillräckligt,

även om förhöjda bidrag till vissa distrikt skulle komma att utgå.

I förenämnda skrivelse den 9 april 1915, vari dåvarande departementschefen

anmodade medicinalstyrelsen att verkställa utredning, huruvida

och i vad mån åtgärder kunde vidtagas för att undanröja svårigheterna

att besätta övre Norrlands mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt

med lämpliga innehavare, framhöll departementschefen tillika,

att därvid särskilt borde tagas i övervägande, huruvida ifrågavarande ändamål

skulle kunna ernås genom en bestämmelse, att antalet tjänstår inom

nämnda distrikt finge, ifråga om befordran eller transport till annan

tjänst, beräknas med viss förhöjning.

I sitt utlåtande den 29 februari 1916 upptog medicinalstyrelsen

jämväl denna fråga till behandling, men fann sig styrelsen på anförda

skäl icke kunna förorda en åtgärd i antydd riktning.

Beträffande föreliggande fråga anförde kommittén i sin skrivelse

den 11 november 1916, att kommittén ej kunnat förorda, att förhöjningen

i tjänstårsberäkningen fixerades till en bestämd siffra, vilket för läkarkåren

torde vara motbjudande och dessutom skulle kunna leda till orättvisor,

då det alltid skulle bliva vanskligt att bestämma de distrikt, som

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

KungL Maj:ts Nåd, Proposition Nr 311.

borde komma i åtnjutande av förmånen av förhöjd tjänstårsberäkning.

Kommittén föreslog därför, att bestämda föreskrifter utfärdades därom,

att väl vitsordad tjänstgöring inom de så kallade ödemarksdistrikten

skulle vid upprättande av förslag och avgivande av förord till tjänster

på provinsialläkarbanan räknas sökanden till godo såsom särskilt meriterande

tjänstgöring.

Medicinalstyrelsen anförde i anledning härav i sitt utlåtande den

3 januari 1917, bland annat, att den av kommittén föreslagna tjänstårsberäkningen

otvivelaktigt skulle leda därhän, att den i 19 § av gällande

läkarinstruktion givna föreskrift, varigenom ådagalagd skicklighet samt

lämplighet för en tjänst skulle vara avgörande vid förord till tjänsten,

komme att tillbakasättas.

Vid föredragning av denna fråga anmärkte departementschefen,

bland annat, att för det dåvarande icke förelåge någon utredning om,

vilka särskilda distrikt, som vore av den beskaffenhet, att tjänstgöringen

i desamma borde anses såsom särskilt meriterande, och att frågan därför

syntes böra av kommittén upptagas till förnyad prövning, innan den

slutligen underställdes Kungl. Maj:t.

Kommittén anför i sitt föreliggande betänkande, att kommittén

anser, att tjänstgöringen i lappmarkerna samt för övrigt i ödemarksdistrikt

— varmed då avses glest befolkade distrikt i norra delen av

landet med läkarstationen förlagd långt från järnvägsstation — borde

anses såsom särskilt meriterande. För övrigt framhåller kommittén, att

det säkraste medlet att få läkare till sådana avlägset belägna distrikt

är att göra de ekonomiska förmånerna mera eftersträvansvärda. Därest

de av kommittén föreslagna extra avlöningstilläggen för dessa distrikt

skulle befinnas otillräckliga för detta ändamål, anser kommittén därför

ytterligare extra lönetillägg böra för dessa befattningar beviljas.

Häradshövdingen Rogberg är i denna del av skiljaktig mening samt

anför följande:

»Om övre Norrlands provinsialläkardistrikt skola utan oskälig kostnad för

det allmänna hållas tillsatta, måste läkarne därstädes Lava utsikt att inom rimlig

tid erhålla transport till sydligare och mera givande distrikt. Kommitténs förslag

att underlätta transportmöjligheterna genom att göra tjänstgöring i lappmarkerna

och ödemarksdistrikten till särskilt meriterande synes mig dock, i avseende å

vissa distrikt, otillräckligt. Värdet av en så obestämd merit kan ej sättas

högt, och meriten torde ej bliva eftersträvad av dem, vilka han är avsedd att

locka. Helt annan tilldragningskraft skulle de svaga övernorrländska distrikten

med sannolikhet få, om vissa tjänstår inom dem i och för befordran eller transport

finge beräknas med en till siffran bestämd förhöjning. Tanken att bereda befatt
-

Kommittén.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Medicinal
styrelsen.

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

ningshavare ersättning för särskilt ansträngande tjänstgöring i avlägsna delar av

landet genom förhöjd tjänstårsberäkning är, såsom det framhålles i Kungl. Maj:ts

proposition till 1917 års riksdag, nr 79, med förslag till de provisoriska åtgärderna,

ingalunda ny. Emot denna tanke har kommittén i sitt tidigare förslag anmärkt,

att en till en bestämd siffra fixerad förhöjning i tjänstår sberäkningen skulle vara

motbjudande för läkarkåren och kunna leda till orättvisor. Dessa invändningar

synas ej övertygande, helst om den fixerade förhöjningen bleve begränsad samt

medgiven endast för de allra svagaste distrikten. Provinsialläkarne i dessa

distrikt borde i fråga om befordran eller transport få beräkna sin tjänstgöring

antingen sålunda, att ett visst antal verkliga tjänstår, t. ex. fyra, i fråga om befordran

eller transport, förhöjdes med femtio procent, eller ock sålunda, att ett

visst antal tjänstår, t. ex. de tre första, finge räknas såsom dubbla. De provinsialläkartjänster,

som borde komma i åtnjutande av den antydda förmånen, äro

de båda nordligaste i Yittangi och Pajala, de särskilt svaga tjänsterna i Arjeplog

och Sorsele samt tjänsten i det avlägsna Tärna.

Vid ett bifall till detta förslag lärer i övrigt föreskriften om den särskilt

meriterande tjänstgöringen kunna utgå. Läkarinstruktionens 19 § föreskriver, att

medicinalstyrelsen skall vid förslag till provinsialläkartjänster taga hänsyn till

arten av föregående tjänstgöring. Arten av tjänstgöringen i lappmarks-^ och

eljest ödemarksdistrikten torde vara sådan, att den utan vidare bör anses såsom

särskilt meriterande.»

Medicmalst}rrelsen anför i denna del följande:

»Beträffande kommitténs förslag om särskilt meriterande tjänstgöring kar

styrelsen redan yttrat sig i sina skrivelser den 29 februari 1916 och den 3 januari

1917. Något absolut företräde för dem, som tjänstgjort i lappmarkerna eller

i glest befolkat distrikt med läkarstationen förlagd långt från järnvägsstation —

förslagsvis Tärna, Sorsele, Arjeplogs, Yittangi och Pajala distrikt — bör icke

stadgas. Yid tillsättandet av provinsialläkartjänst bör väl i främsta rummet

komma de i 19 § 2 mom. av läkarinstruktionen angivna meriterna. Härvid torde

en viss värdesättning av arten av föregående tjänstgöring alltid kunna ske, något

som redan nu i viss mån praktiserats. Sådan hänsyn till tjänstgöring å viss

ort har vidare vid förord till provinsialläkartjänst uttryckligen förordats, då det

gällt tjänst, som inrättats av en förutvarande extra provinsialläkartjänst och till

vilken förutvarande extra provinsialläkaren vore sökande (Se 1904 års provinsialläkardistriktskommittés

betänkande sid. 183).

Däremot är styrelsen övertygad om, att en tjänstgöring i de ifrågavarande

distrikten icke bör anses såsom i högre grad meriterande eller eventuellt medföra

ökad tjänstårsberäkning. Härigenom komma svårigheterna att få distrikten

besatta icke i någon nämnvärd grad att minskas, under det en ny befordringsprincip

införes, vilken i sin mån utan tvivel kommer att motverka den önskade

rekryteringen av provinsialläkarkåren, särskilt vad gäller de mest dugande av de

unga läkarna.

Kommittén har i detta samband även framkastat tanken på att i svårbesatta

distrikt ytterligare öka löneförmånerna. Även styrelsen hyser den uppfattningen,

att det säkraste sättet att få ifrågavarande tjänster besatta är att gorå dem ekonomiskt

eftersträvansvärda. Man må icke därvid förglömma, att inkomsterna

å praktik i dylika distrikt äro små och att de icke ens kunna ökas i avsevärd

mån genom några som helst åtgärder från läkarens sida.»

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kun tgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

41

Av den utredning-, som förra året lämnades i föreliggande fråga,

framgår, att tanken på att bereda befattningshavare ersättning för särskilt

ansträngande tjänstgöring i avlägsna delar av landet genom förhöjd

tjänstårsberäkning icke är ny. De skäl, som anförts mot att medgiva

dylik förhöjd tjänstårsberäkning för provinsialläkare i vissa distrikt,

synas emellertid beaktansvärda, och torde olägenheterna av en sådan

åtgärd knappast kunna uppvägas av de fördelar i förevarande hänseende,

som därigenom skulle vinnas.

Redan med stöd av gällande bestämmelser i läkarinstruktionen föreligger

möjlighet att vid provinsialläkartjänsts tillsättande i viss mån

taga hänsyn till föregående tjänstgörings art, vilket jämväl beträffande

särskilt ansträngande distrikt hittills i viss omfattning praktiserats. Att

införa ett allmänt stadgande i den av kommittén åsyftade riktning synes

emellertid vara ägnat väcka vissa betänkligheter. Då med hänsyn till

vad nyss yttrats ett dylikt stadgande ej heller kan anses oundgängligen

erforderligt, anser jag mig därför icke böra — åtminstone för närvarande

— ifrågasätta någon åtgärd i nu antydd riktning.

I kungörelsen den 17 december 1915 angående villkor för behörighet

till vissa civila läkarbefattningar, vilken kungörelse trätt i kraft den

1 januari 1917, stadgas, att för behörighet till bland annat provinsialläkar-,

biträdande provinsialläkar- och extra provinsialläkarbefattning erfordras,

förutom att vara legitimerad läkare, att hava under minst åtta

månader, vare sig före eller efter legitimationen, tjänstgjort såsom underordnad

läkare vid offentlig eller enskild sjukvårdsinrättning, och skall

denna tjänstgöring under en tid av minst fyra månader vara fullgjord

vid lasarett eller vid medicinsk eller kirurgisk avdelning av sjukhus.

Kommittén har i sitt betänkande beräknat kostnaden för en provinsialläkares

utbildning och en första uppsättning av instrument till omkring

25,000 kronor samt angivit studiekursens medellängd till 11 år.

Genom de senast fastställda planerna för de medicinska studierna anser

kommittén någon minskning i studiekursens längd, om än avsedd, dock

i verkligheten icke vara att förvänta. Genom föreskriften i nyssnämnda

kungörelse om viss tjänstgöring för vinnande av behörighet till ifrågavarande

läkarbefattningar — det s. k. praktiska året — skulle studietiden

faktiskt komma att ytterligare förlängas och i följd härav studiekostnaderna

att ökas. Kommittén anser, att effektiva åtgärder böra

vidtagas till minskande av studietidens längd, samt att det s. k.

praktiska året borde omläggas och därvid endast viss särskild kirurgisk

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 276 höft. (Nr till—313.) 0

Departe
mentschefen.

Åtgärder

till

minskande

av studietidens

längd.

Kommittén.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Medicinal
styrelsen.

Departe
mentschefen.

Departe
ments
chefens
hemställan.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.

utbildning uppställas såsom villkor för de läkare, som ämnade ägna sig

åt provinsialläkarbanan.

I likhet med kommittén håller medicinalstyrelsen före, att kirurgisk

utbildning är av stor betydelse för provinsialläkarna. Styrelsen framhåller

dock, att detsamma även kunde sägas om vissa andra ämnen, samt

att en tids tjänstgöring vid sjukhus överhuvud taget måste anses vara

av stor betydelse för de blivande provinsialläkarna, vilka för övrigt mer

än de flesta andra läkare vore i behov av gedigen och omfattande utbildning.

Härtill komme, att bestämmelserna om det praktiska året först

den 1 januari 1917 trätt i kraft och att anordningen ännu icke på några

år kunde sägas hava blivit tillräckligt prövad. Vid sådant förhållande

funne styrelsen det mindre lämpligt att för närvarande ifrågasätta några omläggningar

av det så kallade praktiska året.

För underlättande av rekryteringen å läkarbanan skulle det säkerligen

vara av stor betydelse om en minskning av studietidens längd kunde

ske. Kommitténs förslag om åtgärder i sådan riktning synes därför värt

beaktande och torde böra göras till föremål för vidare utredning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels medgiva, att å avlöningsstaten för förste provinsialläkare

och provinsialläkare må från och med år

1919 uppföras ytterligare trettiotvå provinsialläkare, en

var med en årlig avlöning av 4,000 kronor, därav 3,000

kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill

kunna komma två ålderstillägg å lönen, det ena med

500 kronor efter fem år och det andra, jämväl med

500 kronor, efter ytterligare fem år;

dels föreskriva, att för åtnjutande av de med sagda

befattningar förenade avlöningsförmåner skall gälla vad

i kungörelsen den 15 september 1911 angående villkor

och bestämmelser för åtnjutande av de från och

med år 1912 fastställda avlöningsförmåner för förste

provinsialläkare och provinsialläkare finnes stadgat i

fråga om motsvarande befattningar;

dels, vid bifall till vad sålunda föreslagits, från och

med år 1919 höja det å riksstaten uppförda ordinarie

anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Bil.

43

från 865,200 kronor med 128,000 kronor till 993,200

kronor;

dels medgiva, att, därest ett nytt ordinarie provinsialläkardistrikt

bildas, omfattande huvudsakligen Tärna nuvarande

extra provinsialläkardistrikt, utan hinder av vad

i avlöningsstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare

samt enligt villkoren och bestämmelserna

för åtnjutande av i staten upptagna avlöningsförmåner

finnes föreskrivet beträffande förhöjning i lönen efter viss

tids fortsatt innehavande av befattning, tidpunkten för

första förhöjningen, så vitt angår provinsialläkaren i

nämnda distrikt, må bestämmas inträda redan efter tre

år, med rätt för nämnda läkare, därest han kommit i

åtnjutande av sådan löneförhöjning, att, även om han efter

intjänande av densamma innehaft befattning i annat

distrikt, komma i åtnjutande av andra ålderstillägget

efter ytterligare fem år, men med skyldighet för honom

att, för erhållande av omförmälda förhöjningar i lönen,

i övrigt vara underkastad förenämnda villkor och bestämmelser;
dels

på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,

högst 31,700 kronor, att i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig förordade grunder användas

till provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares

avlöningsförmåner;

dels ock i riksstaten upptaga det ordinarie förslagsanslaget

till bidrag till extra provinsialläkares avlönande

till oförändrat belopp eller 40,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1918:211 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ändring i avlöning sstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare in. in. jämte i ämnet v s. 10 i texten