Angående ändring i avlöningsstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare in. in
1918-04-19 · 43 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 40 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1918:311, Angående ändring i avlöningsstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare in. in
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
I
Nr 311.
Katigt. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
ändring i avlöningsstaten för förste provinsialläkare och
provinsialläkare in. in.; given Stockholms slott den 19
april 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kung! Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels medgiva, att å avlöningsstaten för förste provinsialläkare och
provinsialläkare må från och med år 1919 uppföras ytterligare trettiotvå
provinsialläkare, en var med en årlig avlöning av 4,000 kronor, därav
3,000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill kunna
komma två ålderstillägg å lönen, det ena med 500 kronor efter fem år
och det andra, jämväl med 500 kronor, efter ytterligare fem år;
dels föreskriva, att för åtnjutande av de med sagda befattningar
förenade avlöningsförmåner skall gälla vad i kungörelsen den 15 september
1911 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de
från och med år 1912 fastställda avlöningsförmåner för förste provinsialläkare
och provinsialläkare finnes stadgat i fråga om motsvarande
befattningar;
dels, vid bifall till vad sålunda föreslagits, från och med år 1919
höja det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget till förste provinsialläkare
och provinsialläkare från 865,200 kronor med 128,000 kronor till
993,200 kronor;
dels medgiva, att, därest ett nytt ordinarie provinsialläkardistrikt bildas,
omfattande huvudsakligen Tärna nuvarande extra provinsialläkardistrikt,
utan hinder av vad i avlöningsstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare
samt enligt villkoren och bestämmelserna för åtnjutande av i
staten upptagna avlöningsförmåner finnes föreskrivet beträffande förhöjning
i lönen efter viss tids fortsatt innehavande av befattning, tidpunkten för första
förhöjningen, så vitt angår provinsialläkaren i nämnda distrikt, må bestämmas
inträda redan efter tre år, med rätt för nämnda läkare, därest han
Bihang till riksdagens protokoll It) 18. 1 samt. 117<> höft. (Nr 311—313.) 1
2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
kommit i åtnjutande av sådan löneförhöjning, att, även om han efter
intjänande av densamma innehaft befattning i annat distrikt, komma i
åtnjutande av andra ålderstillägget efter ytterligare fem år, men med
skyldighet för honom att, för erhållande av omförmälda förhöjningar i
lönen, i övrigt vara underkastad förenämnda villkor och bestämmelser;
dels på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst
31,700 kronor, att i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet
angivna grunder användas till provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares
avlöningsförmåner;
dels ock i riksstaten upptaga det ordinarie förslagsanslaget till bidrag
till extra provinsialläkares avlönande till oförändrat belopp eller 40,000
kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
i
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
3
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
april 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:
Med skrivelse den 31 juli 1917 överlämnade den s. k. provinsialläkarkommittén
till chefen för civildepartementet för landstingens hörande
ett av kommittén utarbetat förslag till ordnande av provinsialläkarnas
bostadsfråga samt till jämkning i rikets indelning i läkardistrikt.
Sedan från landstingen infordrade yttranden tillställts kommittén,
har kommittén med skrivelse den 1 december 1917 avgivit betänkande
med förslag i fråga om reglering av löneförhållandena för förste
provinsialläkare och provinsialläkare m. m.
Vid anmälan av denna fråga uti innevarande års statsverkspropoeition
uttalade jag förhoppming om att förslag i ämnet skulle kunna
framläggas för den nu samlade riksdagen, och föreslog Kungl. Maj:t i
Kommitténs
uppdrag
in. in.
4 Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 311.
enlighet med min hemställan riksdagen att i avvaktan på den proposition,
som kunde komma att avlåtas angående reglering av löneförhållandena
för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m., beräkna
dels en höjning av det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och
provinsialläkare, nu 865,200 kronor, till 1,194,500 kronor, dels till provisorisk
förbättring av vissa provinsialläkares avlöningsförmåner på extra
stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 6,600 kronor, dels för ordnande
av bostadsförhållandena för vissa provinsialläkare på extra stat
för år 1919 ett reservationsanslag av 55,000 kronor, dels ock det ordinarie
förslagsanslaget till bidrag till extra provinsialläkares avlönande till
oförändrat belopp eller 40,000 kronor.
Till följd av remiss har medicinalstyrelsen den 8 februari 1918
avgivit utlåtande över kommitténs förenämnda betänkande, därvid styrelsen
tillika överlämnat från förste provinsialläkare och Kungl. Maj:ts
befallningshavande i rikets samtliga län infordrade yttranden.
Tillsättandet av den kommitté, vars betänkande nu föreligger till
granskning, skedde den 30 juni 1916, och må därom erinras följande.
Med anledning av den alltmer framträdande svårigheten att besätta
särskilt övre Norrlands mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt,
ordinarie och extra, med lämpliga innehavare anmodade dåvarande chefen
för civildepartementet i skrivelse den 9 april 1915 medicinalstyrelsen
att verkställa utredning, huruvida och i vad mån åtgärder kunde
vidtagas för att undanröja dessa svårigheter, samt inkomma med de
förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
Efter det yttranden från skilda håll inhämtats, inkom medicinalstyrelsen
med skrivelse den 29 februari 1916 med förslag till åtgärder
för ordnande av förste provinsialläkarnas, provinsialläkarnas och extra
provinsialläkarnas avlöningsförhållanden m. m.
I nämnda skrivelse föreslog medicinalstyrelsen följande åtgärder
för läkarbristens avhjälpande, nämligen dels ändring av läkartaxan, dels
i angiven omfattning förbättrade förmåner i avlönings- och pensionshänseende
för förste provinsialläkare och provinsialläkare ävensom ersättning
åt ordinarie provinsialläkare för mistad inkomst av praktik
under semester samt ökad ersättning åt vikarie för förste provinsialläkare
och provinsialläkare, dels ock ökat statsbidrag till avlönande av
extra provinsialläkare.
Därjämte hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt
en kommitté att verkställa utredning beträffande vissa andra i styrelsens
5
Kungl. Maj:ts Nåd. .«Proposition Nr 311.
utlåtande omförmälda, men i styrelsens hemställan ej upptagna frågor
rörande rikets indelning i provinsialläkardistrikt och provinsialläkarnas
avlöningsförhållanden jämte dessa frågor närstående angelägenheter
ävensom att inkomma med de förslag, vartill nämnda utredning kunde
giva anledning.
Vid anmälan av denna skrivelse den 30 juni 1916 anförde departementschefen
till statsrådsprotokollet, att han för sin del icke kunde
annat än dela den uppfattning, åt vilken medicinalstyrelsen givit uttryck.
Utan tvivel vore situationen sådan, att en allsidig utredning
beträffande ifrågavarande tjänsteläkargrupps avlöningsförhållanden och
i samband därmed stående frågor med det snaraste borde äga rum.
Därvid borde även tillses, huruvida jämkning i nuvarande indelning
i provinsialläkardistrikt vore påkallad. Med hänsyn till arten och omfattningen
av en dylik utredning, torde den böra anförtros åt en särskild
kommitté.
Departementschefen framhöll emellertid, att de kommitterade, som sålunda
kunde komma att utses, i första hand syntes böra taga under
övervägande, huruvida och i vad mån särskilda anordningar provisoriskt
kunde vidtagas för att avhjälpa svårigheterna att besätta mera avlägset
belägna provinsialläkardistrikt.
I detta sammanhang anmälde departementschefen riksdagens skrivelse
den 29 mars 1916, nr 57, däruti riksdagen anhållit om en allsidig
och skyndsam utredning av frågan om reglering av provinsialläkares
arvoden därhän, att utjämning i största möjliga mån måtte kunna
ske, ävensom medicinalstyrelsens i anledning av riksdagens skrivelse
avgivna utlåtande av den 8 maj 1916. Departementschefen uttalade
därvid, att den av riksdagen begärda utredningen lämpligen borde uppdragas
åt den ifrågasatta kommittén.
Till samma kommitté borde jämväl enligt departementschefens mening,
för att tagas under övervägande vid uppdragets fullgörande, överlämnas
en av styrelsen för svenska provinsialläkarföreningen till Kungl.
Maj:t ingiven, den 31 mars 1916 dagtecknad skrift, vari gjorts framställning
om vissa förmåner för provinsialläkare i avseende å kostnaderna
för anlitande i tjänsten av telefon m. m., i vilket ärende medicinalstyrelsen
till följd av remiss avgivit utlåtande av den 6 april
1916.
Kommitténs uppdrag bestämdes sålunda, att den skulle dels verkställa
utredning och avgiva förslag i fråga om reglering av avlönings
-
Framställning
till
1817 års
riksdag.
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311,
förhållandena för förste provinsialläkare och provinsialläkare jämte i
samband därmed stående frågor, därvid även borde tillses, huruvida
jämkning i rikets indelning i provinsialläkardistrikt kunde vara påkallad,
dels ock skyndsamt inkomma med yttrande och förslag, huruvida
och i vad mån särskilda anordningar provisoriskt skulle kunna vidtagas
för att avhjälpa svårigheterna att besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt,
såväl ordinarie som extra.
Till ordförande i kommittén förordnade Kungl. Maj:t ledamoten
av riksdagens första kammare, häradshövdingen A. H. G. Högberg och
till ledamöter ledamoten av riksdagens andra kammare, banvakten A.
Anderson i Råstock, medicinalrådet, medicine licentiaten F. E. A. Block,
ledamoten av riksdagens andra kammare, extra jägmästaren O. E. Holm,
förste provinsialläkaren, medicine licentiaten A. J. Larson och ledamoten
av riksdagens andra kammare, lantbrukaren O. Osberg.
Den 27 januari 1917 entledigade Kungl. Maj:t, på därom gjord
ansökning, häradshövdingen Rogberg från förordnandet att vara ordförande
i kommittén, med förklarande tillika, att Rogberg skulle kvarstå
såsom ledamot i kommittén, och förordnade Kungl. Maj:t i sammanhang
därmed ledamoten av riksdagens första kammare, landshövdingen
O. C. W. Cedercrantz att i Rogbergs ställe vara ordförande i kommittén.
Den 10 april 1917 entledigades landshövdingen Cedercrantz från
förordnandet att vara ordförande i kommittén, och förordnades ledamoten
av riksdagens första kammare, landshövdingen greve A. Hansson
Wachtmeister att i Cedercrantz’ ställe vara ordförande i kommittén.
Med skrivelse den 11 november 1916 överlämnade kommittén förslag
till provisoriska anordningar i syfte att avhjälpa svårigheterna
att besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt, såväl ordinarie
som extra.
Sedan medicinalstyrelsen den 3 januari 1917 avgivit utlåtande över
kommitténs sistnämnda förslag och därvid överlämnat från åtskilliga
vederbörande inkomna yttranden, avlät Kungl. Maj:t den 16 februari
1917 proposition, nr 79, med förslag till provisoriska åtgärder i förenämnda
syfte.
De åtgärder, som beträffande vissa ordinarie provinsialläkardistrikt
av Kungl. Maj:t föreslogos, -voro ämnade att förbättra befattningshavarnas
ställning och avsågo beredande av flyttningsbidrag och löneförbättring
genom ortstillägg samt rätt till tidigare första ålderstillägg. I fråga om
de extra provinsialläkardistrikt, som skulle bliva föremål för åtgärder,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311. 7
förordades i allmänhet höjning av utgående statsbidrag, varförutom i ett
fad — beträffande Gillberga distrikt — föreslogs utgivande av dylikt
bidrag, ehuru sådant då ej utgick, och i ett annat fall — beträffande
Malå distrikt — anställande av ambulerande läkare. Då det emellertid
kunde befaras, att de sålunda föreslagna åtgärderna en tid framåt icke
skulle visa sig tillräckliga, ifrågasatte Kungl. Maj:t jämväl eu utvidgning
av den civila läkarstipendiatinstitutionen i syfte ätt genom ökad tillgång
på läkarstipendiater möjliggöra, att sjukvården i svårbesatta distrikt på
nöjaktigt sätt kunde tillfälligt uppehållas genom sådana stipendiater.
För att under semester och vakans lättare kunna uppehålla läkartjänsterna
i mera avlägset belägna och svårbesättliga distrikt föreslogs
dessutom en höjning i vissa fall av ersättningen till vikarie för förste
provinsialläkare och provinsialläkare.
Uti skrivelse den 15 juni 1917 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens sjätte huvudtitel meddelade riksdagen, att riksdagen
bifallit Kungl. Maj:ts uti nämnda proposition gjorda framställningar.
Riksdagen uttalade därvid, att om ifrågavarande åtgärder icke skulle
visa sig vara tillfyllest för avhjälpande av de rådande svårigheterna,
riksdagen förväntade, att Kungl. Maj:t snarast skulle till riksdagen inkomma
med ytterligare förslag i berörda hänseende.
Nu gällande bestämmelser angående avlöningsförmåner för tjänsteläkarna
å landsbygden datera sig såsom bekant från år 1911. Endast
eu ganska kort tidrymd har sålunda förflutit, sedan ifrågavarande tjänsteläkare
fingo sina löneförhållanden reglerade. Emellertid är att märka, att
den verkliga löneförbättringen vid 1911 års lönereglering för provinsialläkarna,
oavsett tidigare ålderstillägg, ej uppgick till mer än 200 kronor.
Vidare bör beaktas, att Kungl. Maj:ts förslag till lönereglering för ifrågavarande
grupp av tjänsteläkare var upprättat under förutsättning av eu
samtidig höjning av läkartaxan. Någon dylik höjning blev emellertid
med hänsyn till av riksdagen gjort uttalande i ämnet icke genomförd.
Löneregleringen av år 1911 kom sålunda att för vederbörande medföra
ganska ringa förbättringar i deras avlöningsvillkor.
I sitt betänkande anför kommittén, att följderna av denna lönereglering
ej dröjde att visa sig. Tilloppet av läkare till provinsialläkarbanan
minskades hastigt, och numera kunde unga läkare knappast förmås
söka in på banan. Läkarna föredroge att bosätta sig i städerna
för att där skaffa sig enskild praktik. Vid en otillräcklig rekrytering
av kåren bleve givetvis de sämst lottade och besvärligaste distrikten
främst lidande. Också hade det varit förenat med stora svårigheter för
Omfattningen
ar
föreliggande
förslag.
8
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
Departements
thefen.
att ej säga omöjligt att få flera provinsialläkardistrikt särskilt i Norrland
besatta med nya innehavare.
Vidare framhåller kommittén, att de av Kung!. Maj:t och riksdagen
år 1917 beslutade provisoriska åtgärderna i syfte att avhjälpa svårigheterna
att besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt hittills
icke visat något nämnvärt resultat. Kommittén finner därför, att kraftigare
åtgärder måste vidtagas för att råda bot på missförhållandena.
Framförallt borde de ekonomiska förhållandena för provinsialläkarkåren
högst betydligt förbättras.
Den viktigaste åtgärden för att erhålla bättre rekrytering såväl
kvalitativt som kvantitativt finner kommittén vara att höja läkartaxan.
Men därjämte anser kommittén det vara nödvändigt, att lönerna höjas,
att för avlägset belägna distrikt med ringa folkmängd och i följd därav
utsikt till obetydlig praktik beviljas särskilda ortstillägg och avlöningsbidrag
samt flyttningsbidrag, Endast härigenom funnes någon utsikt
till ökad rekrytering av kåren.
Kommitténs föreliggande förslag avser jämväl i främsta rummet en
förbättring av ifrågavarande läkares ställning genom ändring av gällande
åkartaxa samt nya avlöningsstater med höjda avlöningsbelopp för förste
provinsialläkare och provinsialläkare, i vilket sammanhang kommittén
föreslår dels särskilda förmåner för provinsialläkare i vissa mera svårbesatta
distrikt, dels förhöjd ersättning i vissa fall åt vikarier under
semester för förste provinsialläkare, dels ersättning i viss mån för tjänsteläkares
telefonavgifter, dels ock beredande av ökade möjligheter för i
statens, landstings eller kommuners tjänst anställda läkare att kostnadsfritt
fortsätta sin vetenskapliga utbildning.
Kommittén har därjämte föreslagit ökning av provinsialläkarnas antal
samt förändrad indelning av provinsialläkardistrikten ävensom åtgärder
för ordnandet av bostadsförhållandena för vissa provinsialläkare.
Vidare har kommittén framlagt förslag om åtgärder för utjämning
av sjukvårdskostnaderna på landsbygden.
Slutligen hemställer kommittén om åtgärder till minskande av studietidens
längd för läkare.
I Kungl. Maj:ts förenämnda proposition till 1917 års riksdag angående
provisoriska åtgärder i syfte att avhjälpa svårigheterna att besätta
mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt återfinnes en redogörelse
för bristen på tjänsteläkare och dess orsaker (sid. 4—9). Av
nämnda redogörelse, till vilken här torde få hänvisas, framgår, att tör
avhjälpande av de i berörda hänseende föreliggande missförhållanden
Kung!. Maj ris Nåd. Proposition Nr Bil.
9
en snar förbättring av provinsialläkarnas ställning'' är av behovet oundgängligen
påkallad. De åtgärder av provisorisk beskaffenhet, som
nästlidet år beslutades, hava i sådant hänseende icke varit tillfyllest
och avsågo för övrigt huvudsakligen endast vissa mera svårbesättliga distrikt.
Enligt vad medicinalstyrelsen i sitt utlåtande den 8 februari 1918
meddelar, äro för närvarande icke mindre än 18 ordinarie provinsialläkartjänster
och 35 extra provinsialläkartjänster vakanta, och anser styrelsen
troligt, att flertalet av dessa tjänster icke kan med nuvarande avlöningsförhållanden
besättas med ordinarie innehavare. Detta gäller icke blott
de norrländska distrikten, utan även i mellersta och södra delarna av
landet har ett avsevärt antal distrikt visat sig svårt att besätta. Skall
utsikt förefinnas att råda bot härutinnan och locka de yngre läkarna
att välja den ofta slitande provinsialläkarbanan, torde det därför vara
nödvändigt att göra denna bana ekonomiskt mera lockande än nu är
fallet.
I en till mig den 3 mars 1918 avlåten skrivelse hava ock fullmäktige
för svenska provinsialläkarföreningen framhållit de svårigheter, som
trycka provinsialläkarkåren både med hänsyn till den rådande läkarbristen
och särskilt på grund av otillfredsställande löneförmåner, och
hemställa fullmäktige, att de förbättringar, som föreslagits av provinsialläkarkommittén,
måtte genomföras utan tidsutdräkt samt för sådant
ändamål i hela sin utsträckning framläggas för den nu samlade riksdagen.
I liknande syfte har även framställning gjorts av förste provinsialläkarnas
förening.
Förhållandena göra det tyvärr omöjligt att nu upptaga samtliga av
kommittén framlagda förslag. Som det viktigaste av dessa har angivits,
att en av omständigheterna påkallad revidering av läkartaxan snarast möjligt
kommer tdl stånd, och framlägger jag i detta hänseende särskilt
förslag.
Vad angår den föreslagna löneregleringen och den därmed i samband
stående frågan om pensionering, lärer ärendet i dessa delar icke
böra företagas till avgörande, innan löneregleringskommittén lämnats
tillfälle att yttra sig i ämnet. Framhållas må härvid särskilt, att kommittén
för närvarande har under behandling frågan om lönereglering för
hospitalsläkarna, vilket ärende torde komma att underställas den nu samlade
riksdagen, och att det då jämväl synes mindre lämpligt att, utan
att avvakta sistberörda frågas lösning, nu upptaga frågan om lönereglering
lör provinsialläkarna. Då utlåtande från löneregleringskommittén
i sistnämnda fråga ej kan införväntas inom sådan tid, att proposition i
ämnet hinner föreläggas årets riksdag, blir det därför nödvändigt att
Bihang till riksdagens protokoll IBIS. 1 sand. 117ti höft. (Nr till—H18.) 2
10
Kungl. Maj:ts Kårt. Proposition Nr 311.
låta anstå med en definitiv löneförbättring för provinsialläkarkåren till
ett kommande år. Emellertid ämnar jag redan nu, på grundval av kommitténs
förslag, föreslå åtgärder till förbättring av provinsialläkarnas
löneförhållanden i vissa distrikt, där en sådan åtgärd synes vara av
nöden. Vidare kommer jag att i det följande framlägga förslag dels
om ökning av provinsialläkarnas antal och om jämkning av den nuvarande
distriktsindelningen samt i samband därmed vissa ändringar
i avlöningsstaten dels ock i fråga om höjd ersättning i vissa fall åt
vikarier för förste provinsialläkare.
Frågan om åtgärder för en utjämning av sjukvårdskostnaderna på
landsbygden har jag för avsikt att sedermera särskilt anmäla.
Såsom nyss nämnts, har kommittén föreslagit åtgärder till ordnande
av provinsialläkarnas bostadsfråga. Dylika åtgärder finner kommittén
dock erforderliga allenast beträffande provinsialläkardistrikt med läkarstation
å landsbygden. Beträffande dessa distrikt synes det kommittén
lämpligt, att landstingen kunde åläggas att, då bostad ej på annat sätt
kunde beredas, anskaffa särskild läkarbostad och därefter till läkaren
upplåta densamma. Sådan bostad borde läkaren vara skyldig bebo, och
borde han tillika för densamma till landstinget erlägga en hyra av högst
1.000 kronor.
Beträffande kostnaden för sådan byggnads uppförande har kommittén
tänkt sig, att denna kostnad skulle fördelas på stat och landsting
samt den kommun, inom vilken läkarstationen vore belägen, eller eventuellt
i stället för kommunen läkardistriktet. Staten borde bidraga med
högst V3 av kostnaden. Återstoden av kostnaden borde gäldas av landstinget,
och landstinget skulle sedan i sin ordning äga att bekomma ersättning
för hälften av sina utgifter av omförmälda kommun eller eventuellt
av distriktet.
Kommittén har beräknat, att för en tid framåt behövde anordnas
10 provinsialläkarbostäder årligen, varför kostnaden kunde beräknas till
330.000 kronor. Därav skulle på staten belöpa högst 110,000 kronor.
Två av kommitténs ledamöter hava i denna del varit av skiljaktig
mening mot flertalet inom kommittén samt ansett, att det av kommittén
utarbetade förslaget icke bort framläggas. Reservanterna hava för sin
del förordat andra åtgärder för frågans lösning. Jämväl från de i ärendet
hörda myndigheternas sida hava åtskilliga erinringar gjorts mot
kommitténs förslag.
Ehuru jag till fullo beaktar vikten av att bostadsfrågan erhåller en
snar lösning, anser jag mig dock på sakens nuvarande ståndpunkt och
då den i detta ämne verkställda utredningen ej kan anses tillräckligt
uttömmande icke kunna framlägga förslag i ämnet. Bostadsfrågan sam
-
11
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 311.
manhänger nära med den föreslagna löneregleringen och torde lämpligen
efter möjligen erforderlig ytterligare utredning böra behandlas i
samband med denna.
Beträffande kommitténs förenämnda förslag i övrigt, torde desamma,
såvitt de icke i det följande närmare beröras, lämpligen böra behandlas
i samband med löneregleringsfrågan.
Genom den år 1911 beslutade regleringen bestämdes, att i åtta
län, nämligen Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Gottlands, Blekinge,
Hallands, Västmanlands och Jämtlands, de i länsresidensstäderna stationerade
provinsialläkarna tillika skulle vara förste provinsialläkare samt till
sin hjälp hava biträdande provinsialläkare anställda. I övriga 16 län
skulle åter förste provinsialläkarbefattningen vara fullständigt skild från
provinsialläkartjänsterna.
Genom nämnda reglering ökades antalet provinsialläkardistrikt från
139 till 187. Inom provinsialläkardistrikt belägen stad, köping eller
municipalsamhälle, där städs-, köpings- eller municipalläkartjänst vore
inrättad, skulle, även om tjänsten vore ledig, anses icke tillhöra
distriktet, därest icke Kungl. Maj:t annorlunda bestämde. Stad, köping
eller municipalsamhälle, där sådan läkartjänst icke vore inrättad, skulle
däremot räknas till det provinsialläkardistrikt, inom vilket orten vore
belägen.
Vidare bestämdes, att extra provinsialläkardistriktsinstitutionen fortfarande
skulle bestå och att extra provinsialläkare skulle åligga att
inom det honom anvisade tjänstgöringsområde besörja de provinsialläkaren
tillkommande göromål och därvid ställa sig till efterrättelse vad
i instruktionen för provinsialläkare funnes angivet. De till ett extra
provinsialläkardistrikt hörande kommuner skulle dock ingå i det område,
som bestämts till tjänstgöringsdistrikt för provinsialläkare, och
provinsialläkaren skulle vara skyldig, att, då extra provinsialläkartjänst
vore ledig, eller eljest vid förefallande behov bestrida hälso- och sjukvård
även inom sådant extra provinsialläkardistrikt.
De nuvarande ordinarie och extra distriktens omfattning och invånarantal
jämte stationer framgå av två vid kommitténs förslag till
jämkning i rikets indelning i läkardistrikt fogade förteckningar (bil. I
och bil. II).
Beträdande provinsialläkares bostad är bestämt, att den skall vara
belägen å den av Kungl. Maj:t för distriktet bestämda stationen. Det
är sålunda icke tillåtet för provinsialläkare att välja den bostadsort
inom distriktet, som han kan anse för sig mest passande och i övrigt
förmånlig. Denna bestämmelse, som är given med hänsyn till sjukvår
-
Distriktsin
deluingen.
12
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 311.
Kommittén
den 31A 1917.
Allmänna
synpunkter.
dens krav, bär för provinsialläkaren på många ställen varit till stort
hinder för erhållande av en tjänlig bostad.
Vad angår de extra provinsialläkarna, har deras bostadsfråga i åtskilliga
fall ordnats på det sätt, att statsbidrag till avlönande av sådan
läkare eller allenast tjänstårsberäkning lika med civila läkare i statens
tjänst tilldelats, under villkor, att tjänlig bostad kostnadsfritt eller mot
skälig hyra tillhandahölles läkaren.
Beträffande behovet av en ändring av den nuvarande distriktsindelningen
anför kommittén i sitt förslag den 31 juli 1917 följande:
»Vid den granskning av distriktsindelningen, som ägt rum, har kommittén
kommit till den uppfattningen, att vissa ändringar i distriktsindelningen borde
åvägabringas. Det har sålunda synts kommittén lämpligt, att en del nya såväl
ordinarie som extra distrikt bildades. Dessa anordningar komma givetvis att medföra
avsevärda kostnader, men skulle därmed även många fördelar vinnas. Bland
dessa senare torde i fråga om extra distrikt, som förändrades till ordinarie, få framhållas,
att större utsikt synes förefinnas att få dessa distrikt besatta med ordinarie
innehavare. Kostnaden för läkarvården i dessa distrikt bleve även mindre för
distriktet än hittills, då det hädanefter bleve ''riket i dess helhet i stället för såsom
för närvarande kommunen eller kommunerna — med eller utan landstingseller
statsbidrag — som avlönade läkaren. En utjämning av kostnaden för läkarvården
å landsbygden bleve även en följd av de extra distriktens uppflyttning
till ordinarie. I fråga om de nybildade ordinarie distrikten må den fördelen
framhållas, att läkarvården för en stor del av befolkningen bleve billigare och
lättare att erhålla. Även staten torde hava gagn av flera läkardistrikt, då den
allmänna sjukvården härigenom blir bättre tillgodosedd och någon besparing
jämväl torde vinnas vid läkarnas resor för den allmänna sjukvården och skyddskoppymningen.
De kommuner, som bilda ett extra distrikt, ingå nu alltid i ett ordinarie
distrikt, och befolkningen i det extra distriktet har alltså rättighet att anlita den
ordinarie provinsialläkaren mot ersättning enligt gällande åkartaxa, men endast
då extra provinsialläkartjänsten ej behörigen uppehälles. På grund av de långa
avstånden till den ordinarie provinsialläkarens station eller av andra skäl har
befolkningen i vissa kommuner funnit det vara fördelaktigt att anställa och kanske
med stora ekonomiska uppoffringar avlöna en extra provinsialläkare. Det måste
för denna befolkning — särskilt om den är fattig — te sig egendomligt, att staten
i många trakter med burgen befolkning ensam bekostar läkarens avlöning, medan
den däremot i fattigare trakter låter befolkningen själv eller med något bidrag
från staten bära bördan. Det riktigaste hade nog varit, att i regel endast ordinarie
provinsialläkare för landsbygden varit anställda. Så har (man åtminstone
betraktat saken före 1885, i det att extra distrikt, som tid efter annan bildats,
vid därefter skeende reglering av distrikten, omändrats till ordinarie distrikt.
Men även andra åsikter hava gjort sig gällande. Sålunda uttalade 1885 års kommitté
den åsikten, att all vidare ökning av provinsialläkares antal vore obehövlig,
enär staten hade att tillgodose i främsta rummet den allmänna hälso- och
sjukvårdens krav''.'' och dessa kunde anses vara i väsentlig mån fyllda genom anställande
av förste provinsialläkare samt anlitande av provinsialläkare till då
13
Kung!. Maj:tu Nåd. Proposition Nr Sll.
förefintligt antal, i följd varav det vore för statens ändamål obehövligt att vidare
utveckla provinsialläkarinstitutionen. 1904 års kommitté såg saken på ett annat
sätt och föreslog en vidare utveckling av provinsialläkarinstitutionen men med
fortsatt bibehållande av de extra provinsialläkarbefattningarna. Ett försök att
reglera de ordinarie distrikten i syfte att göra de extra obehövliga skulle nämligen,
såsom 1904 års kommitté framhåller, medföra ett så stort antal nya ordinarie
distrikt, att en dylik reglering med hänsyn till de därmed förenade statsutgifterna
icke torde kunna ifrågasättas».
Kommittén, som anser, att det i och för sig vore önskvärt, att alla
distrikt, som kunde anses nödvändiga, bleve ordinarie, men att detta
för närvarande av ekonomiska skäl icke kan i full utsträckning realiseras,
har funnit sig böra fortgå å den av 1904 års kommitté anvisade
vägen. Kommittén föreslår alltså omändrande av 16 hittillsvarande
extra distrikt till ordinarie, varvid i ett fall 2 extra distrikt skulle bilda
ett ordinarie och de sålunda åstadkomna ordinarie distrikten alltså
bliva 15.
Vid uppgörande av ifrågavarande förslag till omreglering av extra
distrikt har kommittén ansett, att sådana extra distrikt, som vore av
vikt att bibehålla men som visat sig svåra att besätta, i allmänhet
borde omändras till ordinarie distrikt. Vidare har vid förslagets upprättande
hänsyn tagits till distriktets folkmängd och avstånd till ordinarie
provinsialläkarstationen. Extra distrikt med avsevärd folkmängd och
avlägset belägna från ordinarie provinsialläkarstationen hava sålunda
ansetts böra omändras till ordinarie. Hänsyn har även tagits till proportionen
mellan ordinarie och extra distrikt i de olika länen, så att i
län, där de extra distrikten varit talrika i förhållande till de ordinarie
distrikten, en ökning av de ordinarie distriktens antal ansetts böra äga
ruin, varigenom åter en lättnad i kostnaderna för extra provinsialläkarinstitutionen
beretts dessa län.
Beträffande de nuvarande ordinarie distrikten har kommittén funnit
desamma flerstädes i avseende å folkmängd och areal alltför stora för
att därvarande läkare skulle kunna själv behörigen utföra de till tjänsten
hörande göromål. Åven hänsynen till allmänhetens intresse av lättare
och billigare tillgång till läkarvård finner kommittén kräva, att sådana
distrikt göras mindre. Genom lagen om skyddskoppympning hava provinsialläkarna
blivit ålagda att verkställa skyddskoppympningen var och
en inom sitt distrikt. Med hänsyn härtill böra enligt kommitténs mening
distrikten icke vara större, än att ympningen såsom regel kan av
tjänsteläkaren utföras. Förslag föreligger även om reformering av den
allmänna hälso- och sjukvården i den riktning, att hälsovårdsdistrikten
a landsbygden skulle bestå av provinsial- och extra provinsialläkardi
-
14
Förslagets
detaljer.
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 311.
strikt med provinsial- resp. extra provinsialläkaren såsom självskriven
ledamot av hälsovårdsdistriktets styrelse. Åven av sådan anledning
finner kommittén, att distrikten ej böra tilltagas alltför stora. Kommittén
har av nu augivna skäl ansett sig böra föreslå 15 nya ordinarie
distrikt, bildade genom uthalning från nuvarande ordinarie distrikt.
Samtliga de av kommittén föreslagna nya ordinarie provinsialläkardistrikten
skulle alltså komma att utgöra 30.
Vid den indelning av riket i läkardistrikt, som ägde rum efter 1911
års lönereglering för förste provinsialläkare och provinsialläkare, meddelades
beträffande några distrikt föreskrift, att provinsialläkaren i distriktet
skulle vara skyldig att enligt gällande taxa med enskild sjukvård
tillhandagå invånarna i en eller ett par socknar, tillhörande ett
angränsande provinsialläkardistrikt. Under förutsättning att provinsialläkarnas
avlöningsförmåner bliva ordnade på ett tillfredsställande sätt,
synes det kommittén, att omförmälda skyldighet skulle kunna utsträckas
att omfatta än flera provinsialläkare och socknar.
Nuvarande behovet av läkardistrikt kan dock enligt kommitténs
mening ej sägas härmed vara fyllt, men har kommittén av ekonomiska
skäl icke ansett sig nu böra föreslå inrättandet av flera ordinarie distrikt,
utan har kommittén i stället uttalat sig för lämpligheten av inrättandet
tillsvidare av några nya extra distrikt för att härigenom bereda
allmänheten bättre och billigare läkarvård än som för närvarande är
fallet. Kommittén har sålunda funnit sig böra förorda inrättandet av
12 nya extra provinsialläkardistrikt.
Kommitténs ifrågavarande förslag till distriktsindelning omfattar
såsom nämnts 30 ordinarie och 12 extra nya distrikt. De nya distriktens
omfattning och invånarantal samt ifrågasatta stationer framgå av
två vid kommitténs förslag fogade förteckningar (bil. III och bil. IV).
Vidare har kommittén lämnat en sammanställning (bil. V), utvisande
invånarantalet i ordinarie och extra distrikt såväl enligt nu gällande
indelning som efter tillkomsten av de utav kommittén föreslagna distrikten
och genomförandet av övriga av kommittén ifrågasatta förändringar
i distriktsindelningen.
Vidkommande de ifrågasatta ändringarna i distrikten inom de olika
länen har kommittén infordrat yttranden av förste provinsialläkarna, varjämte
till kommittén överlämnats från åtskilliga vederbörande till Kungl.
Maj:t inkomna framställningar om inrättandet av nya distrikt eller andra
ändringar i den nuvarande distriktsindelningen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
15
Beträffande kommitténs motivering i fråga om förslagets detaljer,
tillåter jag mig hänvisa till kommitténs tidigare betänkande (sid. 20—
70). Jämväl torde vara överflödigt att här redogöra för förslaget i vad
det avser distriktens omfattning och stationsorter, då denna fråga icke
synes vara av beskaffenhet att böra underställas riksdagen samt dessutom,
- på sätt i det följande kommer att vidare beröras, torde kräva
ytterligare utredning. Här må allenast lämnas en sammanfattning av
kommitténs förslag om inrättandet av nya distrikt inom de olika länen.
Stockholms län är nu indelat i 7 provinsialläkardistrikt: Östhammars, Norrtälje,
Bimbo, Knivsta, Stockholms, Södertälje och Västerhaninge. Från dessa
distrikt äro för närvarande utbrutna 7 extra distrikt: Botkyrka, Åkersbergs,
Värmdö, Dalarö, Oljegrund, Skebo och Sigtuna. Av dessa hav Dalarö tilldelats
statsbidrag.
Kommittén, som funnit de extra distrikten i Stockholms län val talrika i
förhållande till de ordinarie, hemställer till följd härav, att nuvarande Akersbergs
extra distrikt omändras till ordinarie distrikt med station vid Åkersberga järnvägsstation,
efter vilken station distriktet av kommittén benämnts Åkersberga
distrikt. Invånarantalet i det föreslagna distriktet skulle komma att uppgå till
omkring 6,800.
Uppsala län är nu indelat i 3 ordinarie distrikt: Uppsala, Enköpings och
Tierps jämte 3 extra distrikt: Lövsta, Dannemora och Älvkarleö.
Kommittén förordar, att ett hytt distrikt inrättas i detta län med station för
läkaren vid Bålsta järnvägsstation. Med hänsyn till att i länet redan finnas 3
extra distrikt anser kommittén, att det nya distriktet bör göras till ordinarie.
Invånarantalet i distriktet skulle bliva omkring 9,300.
En följd av den nu föreslagna förändringens genomförande skulle sannolikt
bliva, att Sigtuna extra distrikt i Stockholms län framdeles komme att indragas.
Södermanlands län är nu indelat i 7 ordinarie distrikt, nämligen: Eskilstuna,
Strängnäs, Vingåkers, Malmköpings, Björkviks, Nyköpings och Trosa. Från dessa
äro utbrutna följande 4 extra distrikt: Julita, Björnlunda, Aspa och Gnesta. Av
dessa hava Julita och Aspa distrikt tilldelats statsbidrag.
Med biträdande av ett utav förste provinsialläkaren i länet framställt förslag
förordar kommittén, att ett nytt ordinarie provinsialläkardistrikt inrättas med
station för läkaren vid Bettna järnvägsstation och med ett invånarantal av omkring
8,600. Vidare förordas indragning av Vingåkers distrikt samt i stället bildandet
av ett nytt distrikt med läkarstation i Katrineholm.
Dessutom föreslår kommittén bildandet av 2 nya extra distrikt.
Östergötlands län har för närvarande 9 ordinarie provinsialläkardistrikt:
Tjällmo, Motala, Linköpings, Ödeshögs, Mjölby, Kisa, Åtvidabergs, Söderköpings
och Valdemarsviks samt 4 extra provinsialläkardistrikt: Torpa, Bejmyra, Stegeborgs
och Boxholms. Av dessa åtnjuter Stegeborgs distrikt statsbidrag.
Kommittén har funnit det nuvarande Söderköpings distrikt vara allt för
stort för eu tjänsteläkare och föreslår därför, att en del därav utbrytes till ett
Stockholms
län.
Uppsala län.
Södermanlands
län.
Östergötlands
län.
16
Jönköpings
län.
Kronobergs
län.
Kalmar län.
Gottlanda län.
Blekinge län.
Kungl, Maj. ts Nåd. Proposition Nr 311.
särskilt distrikt med läkarstation i Norrköping. Detta nya distrikt bör enligt
kommitténs mening göras ordinarie. Invånarantalet i det nya distriktet skulle
bliva omkring 20,000. Invånarantalet i den återstående delen av nuvarande
Söderköpings distrikt, sedan det föreslagna Norrköpings distrikt därifrån utbrutits
samt vissa andra jämkningar genomförts, skulle bliva omkring 14,700.
Därjämte förordar kommittén indragning av Torpa extra distrikt samt bildandet
av 2 nya extra distrikt med läkarstationer i Österbymo och Finspång.
Jönköpings län är indelat i 7 ordinarie och 4 extra distrikt. De ordinarie
distrikten äro: Jönköpings, Nässjö, Gislaveds, Yärnamo, Yrigstads, Yetlanda och
Unnaryds. De extra äro: Yärnamo, Tranås, Mulseryds och Gränna, av vilka
Mulseryds distrikt åtnjuter statsbidrag.
Kommittén föreslår, att Tranås extra distrikt med hänsyn till folkmängdens
storlek — omkring 13,000 personer — förändras till ordinarie provinsialläkardistrikt
med station för läkaren fortfarande i Tranås köping.
Kronobergs län är indelat i 6 ordinarie distrikt: Yäxjö, Åseda, Kosta,
Ljungby, Markaryds och Tingsryds samt 2 extra distrikt: Äimhults och Eyds,
vilka båda åtnjuta statsbidrag.
Kommittén anser, att Yäxjö nuvarande distrikt är för stort och bör uppdelas
på två distrikt, det ena med nuvarande station i Yäxjö och det andra med
station i Alvesta municipalsamhälle. Då Alvesta distrikt med föreslagen omfattning
finge ett invånarantal av omkring 18,000, borde distriktet bliva ordinarie.
Det återstående Yäxjö distrikt skulle få ett invånarantal av omkring 20,000.
Kalmar län är indelat i 10 ordinarie och 3 extra distrikt. De ordinarie
provinsialläkardistrikten äro: Gamleby, Yimmerby, Mörtfors, Målilla, Högsby,
Kalmar, Emmaboda, Söderåkra, Borgholms och Mörbylånga. De extra provinsialläkardistrikten
äro: Stranda, Nybro och Grönskåra, av vilka det sistnämnda
åtnjuter statsbidrag.
Beträffande detta län har kommittén icke funnit erforderligt att föreslå inrättandet
av något nytt läkardistrikt.
Gottlands län har för närvarande 3 ordinarie distrikt: Yisby, Slite och
Hemse samt 2 extra distrikt: Klintehamns och Ljugarns. Såväl Klinteliamns
som Ljugarns distrikt åtnjuta statsbidrag.
Kommittén anser, att Ljugarns distrikt bör göras till ordinarie, då en dylik
åtgärd synes erforderlig för att sjukvården i dessa trakter skall bliva behörigen
tillgodosedd. Folkmängden i det nybildade distriktet skulle komma att bliva
omkring 6,000.
Blekinge län har nu 4 ordinarie distrikt: Jämshögs, Karlshamns, Ronneby
och Karlskrona samt 1 extra distrikt, Kyrkhults.
Kommittén, som funnit provinsialläkardistrikten i länet i folkmängdsliänseende
synnerligen stora, föreslår inrättandet av ett nytt ordinarie distrikt med
station för provinsialläkaren i Eringsboda med omkring 8,000 invånare.
Tillika förordas anordnandet av 2 nya extra provinsialläkardistrikt med stationer
för läkarna förslagsvis i Bräkne-Hoby och Jämjöslätt.
Därest detta förslag genomföres, skulle invånarantalet i Karlshamns, Ronneby
och Karlskrona distrikt komma att uppgå till i runt tal respektive 19,000, 17,500
och 26,600.
17
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 311.
Kristianstads län är indelat i 7 ordinarie och 3 extra provinsialläkardistrikt. Kristianstads
De ordinarie äro: Ängelholms, Klippans, Hässleholms, Broby, Kristianstads, län.
Brösarps och Borrby distrikt. De extra distrikten äro: Båstads, Tollarps och Åhus.
Kommittén hemställer om inrättande av ett nytt ordinarie provinsialläkardistrikt
i Orkelljunga med omkring 10,000 personer.
Malmöhus län är för närvarande indelat i 7 ordinarie och 11 extra provin- Malmöhuslän,
sialläkardistrikt. De ordinarie distrikten äro: Hälsingborgs, Teckomatorps, Hörby,
Lunds, Sjöbo, Anderslövs och Ystads. De extra distrikten äro: Trälleborgs,
Höganäs, Skurups, Eslövs, Vellinge, Svedala, Löberöds, Veberöds, Kävlinge, Hörs
och Köstånga.
Kommittén föreslår inrättandet av 2 nya ordinarie distrikt, nämligen ett med
läkarstation i Malmö och ett med station för läkaren i Eslöv. Invånarantalet i
de nya distrikten skulle komma att uppgå i Malmö distrikt till omkring 15,500
och i Eslövs distrikt till omkring 8,500. Eslövs nuvarande extra distrikt borde
i sammanhang med inrättandet av ett ordinarie distrikt i Eslöv indragas.
Vidare förordar kommittén inrättandet av ett nytt extra distrikt.
Hallands län är för närvarande indelat i 4 ordinarie distrikt: Kungsbacka, HallandslUn.
Falkenbergs, Ullareds och Halmstads samt 2 extra distrikt: Oskarströms och
Torujus, av vilka det sistnämnda åtnjuter statsbidrag.
Kommittén föreslår, att ett ordinarie provinsialläkardistrikt med ett invånarantal
av omkring 11,900 inrättas med station för läkaren i Varberg.
Vidare förordar kommittén inrättandet av ett nytt extra provinsialläkardistrikt
med station för läkaren i Laholm.
Göteborgs och Bohus län är delat i 7 ordinarie och 7 extra distrikt. De Göteborgs och
ordinarie provinsialläkardistrikten äro: Tanums, Håby, Uddevalla, Orusts, Tjörns, Bohus liinJörlanda
och Göteborgs. De extra provinsialläkardistrikten voro vid tiden för
avgivande av förslaget: Fässbergs, Orust västra härads, Styrsö och Öckerö, Fjällbacka,
Fiskebäckskils, Ljungskile och Strömstads, av vilka de 4 sistnämnda åtnjuta
statsbidrag. Sedermera har ytterligare ett extra distrikt med statsbidrag
tillkommit inom Sotenäs härad.
Kommittén hemställer, att två nya ordinarie provinsialläkardistrikt måtte
inrättas i länet, det ena med station för läkaren i Strömstad och det andra med
station för läkaren i Gravarne och Biickeviks municipalsamhälle eller eventuellt
i Hunnebostrands municipalsamhälle. Invånarantalet skulle bliva i det fömi
distriktet omkring 15,700 och i det senare distriktet omkring 14,200.
I anledning av förslaget skulle de nuvarande Strömstads och Sotenäs härads
extra distrikt upphöra.
Älvsborgs län är indelat i 11 ordinarie och 5 extra provinsialläkardistrikt. Älvsborgs län.
De ordinarie distrikten äro: Billingsfors, Melleruds, Eds, Trollhättans, Sollebrunns,
Alingsås, Herrljunga, Borås, Ulricehamns, Skene och Svenljunga. De
extra distrikten äro: Trollhättans, Lilla Edets, Högsäters, Rinna och Tössbo, av
vilka Högsäters och Tössbo åtnjuta statsbidrag.
På grund av uttalande av förste provinsialläkaren liar kommittén funnit sig
icke böra föreslå någon ändring i distriktsindelningen inom detta län.
Skaraborgs län är indelat i 8 ordinarie och 2 extra provinsialläkardistrikt. Skaraborgs
De ordinarie distrikten äro: Hova, Grästorps, Lidköpings, Mariestads, Skövde, liinBihang
till riksdagens protokoll 19IS. 1 sand. 27(i htijt. (Nr till—313.) 3
Värmlands
län.
Örebro län.
Västmanlands
län.
Kopparbergs
län.
Gävleborgs
län.
18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
Vara, Falköpings och. Hjo. De extra distrikten äro: Töreboda och Tidaholms,
av vilka det sistnämnda åtnjuter statsbidrag.
Sedan ny distriktsindelning för länet under år 1917 blivit av Kungi. Maj:t
fastställd och även ett nytt extra distrikt inrättats med station för läkaren i Tidaholm,
har kommittén funnit sig ej böra ifrågasätta någon ändring i distriktsindelningen
i detta län.
Värmlands län har nu 10 ordinarie och 8 extra distrikt. De ordinarie provinsialläkardistrikten
äro: Likenäs, Torsby, Sunne, Filipstads, Årjängs, Arvika,
Säffle, Kils, Molkoms och Visnums. De extra provinsialläkardistrikten äro:
Arvika, Uddeholms, Järnskogs, Charlottenbergs, Glava, Töcksmarks, Ransäters
och Malsjö, av vilka Järnskogs, Charlottenbergs och Töcksmarks distrikt åtnjuta
statsbidrag.
Kommittén föreslår, att två nya ordinarie provinsialläkardistrikt inrättas
med stationer i Häljebol och Skönnerud. Invånarantalet skulle komma att uppgå
i det förra distriktet till omkring 9,500 och i det senare distriktet till omkring 7,200.
Efter inrättandet av Skönneruds distrikt skulle Järnskogs extra distrikt indragas.
Örebro län är nu indelat i 7 ordinarie och 9 extra distrikt. De ordinarie
distrikten äro: Grythytteheds, Nora, Fellingsbro, Karlskoga, Fjugesta, Odensbackens
och Askersunds. De extra äro Ljusnarsbergs, Ramsbergs, Lindesbergs,
Örebro, Hjortkvarns, Åmmebergs, Karlskoga, Degerfors och Hallsbergs.
Kommittén har funnit den omständigheten, att de extra distrikten i länet
äro flera till antalet än de ordinarie, tala för, att några extra distrikt borde göras
till ordinarie. Kommittén hemställer därför om förändring av Örebro och Ljusnarsbergs
extra distrikt till ordinarie.
Västmanlands län är indelat i 4 ordinarie och 5 extra distrikt. De ordinarie
provinsialläkardistrikten äro: Norbergs, Heby, Kolsva och Västerås. De extra
provinsialläkardistrikten äro: Ramnäs, Kungsörs, Västanfors, Östervåla och Skinnskattebergs.
Kommittén hemställer, att Östervåla extra distrikt, till vilket utgår statsbidrag
med 1,000 kronor årligen, förändras till ordinarie distrikt.
Kopparbergs län är indelat i 10 ordinarie och 10 extra distrikt. De ordinarie
provinsialläkardistrikten äro: Älvdalens, Malungs, Mora, Rättviks, Leksands,
Nås, Borlänge, Falu, Ludvika och Hedemora. De extra provinsialläkardistrikten
äro: Lima, Husby, Svärdsjö, Orsa, Grängesbergs, Särna, Smedjebackens, By,
Grangärde och Sävsnäs.
Kommittén hemställer om anordnandet av ett Vansbro provinsialläkardistrikt
med omkring 8,200 invånare och ett Gagnefs provinsialläkardistrikt med
omkring 8,000 invånare, varjämte kommittén förordar inrättandet av 2 nya extra
distrikt.
Gävleborgs län är indelat i 8 ordinarie och 11 extra distrikt. De ordinarie
distrikten äro: Gävle, Ockelbo, Söderhamns, Alfta, Hudiksvalls, Bergsjö, Järvsö
och Los. De extra distrikten äro: Hofors, Delsbo, Sandvikens, Ljusne, Gysinge,
Ovanåkers, Arbrå, Enångers, Bollnäs, Färila och Högbo. Av dessa åtnjuta Enångers
och Färila distrikt statsbidrag.
I särskilda framställningar hava ombud för vederbörande socknar gjort framställning
om Gysinge distrikts förändring till ordinarie.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
19
Kommittén föreslår, att Enångers extra distrikt, som visat sig synnerligen
svårt att besätta, förändras till ordinarie med läkarstation i Njutånger. Vidare
hemställes, att ett ordinarie distrikt inrättas med station för läkaren vid Storviks
järnvägsstation samt att ett ordinarie distrikt inrättas med station för läkaren i
Kilafors. Invånarantalet i nämnda distrikt skulle bliva respektive 6,197, 16,262
och 9,894 personer.
Tillika förordar kommittén, att ett nytt extra distrikt anordnas med station
för läkaren i Ljusdals köping.
Vad angår Gysinge extra distrikt så finner kommittén ej anledning att för
närvarande föreslå, att distriktet förändras till ordinarie. Skulle emellertid av en
eller annan anledning Ordinarie distrikt ej anses böra inrättas i Storvik, hemställer
kommittén, att nuvarande Gysinge extra distrikt förändras till ordinarie distrikt.
Kommittén håller före, att Färila distrikt efter inrättandet av Ljusdals
distrikt skall komma att visa sig mindre behövligt och svårt att besätta, varför
det möjligen framdeles torde kunna införlivas med annat distrikt. Det till distriktet
nu utgående statsbidraget, 500 kronor, bleve därefter obehövligt.
Genom inrättandet av Storviks ordinarie distrikt kunde Hofors extra distrikt
inskränkas att omfatta endast Hofors kapellförsamling.
Västernorrlands län är indelat i 10 ordinarie och 5 extra distrikt. De ordinarie
distrikten äro: Hotings, Kamsele, Anundsjö, Örnsköldsviks, Sollefteå, Skogs,
Indalslidens, Härnösands, Eränsta och Sundsvalls. De extra distrikten äro:
Vivstavarvs, Ytterlännäs, Gudmundrå, Alnö och Nätra.
Uti en till Kung! Maj:t ställd och av Kung! Maj:ts befallningshavande i
Västernorrlands län överlämnad framställning har länets landsting, under åberopande
av en hos 1916 års landsting väckt motion, hemställt om vidtagande av
åtgärder för anställande av ytterligare en ordinarie provinsialläkare inom länet
med station i Junsele socken och med lämpligt distriktsområde.
Kommittén hemställer, att i stället för Nätra nuvarande extra distrikt ett
ordinarie distrikt inrättas med station i Bjästa och med ett invånarantal av omkring
10,350, samt att ett nytt ordinarie läkardistrikt inrättas i Adalsliden, omfattande
bland andra socknen Junsele, med ett invånarantal av 8,770.
Därjämte förordar kommittén inrättandet av ett nytt extra distrikt.
Jämtlands län är delat i 11 ordinarie och 2 extra distrikt. De ordinarie
distrikten äro: Gäddede, Föllinge, Strömsunds, Mörsils, Östersunds, Hammerdals,
Kagunda, Hede, Hoverbergs, Bräcke och Svegs. De extra distrikten äro: Kätans
och Stuguns, vilka båda åtnjuta statsbidrag.
Kommittén har icke funnit sig böra föreslå någon ändring i den för länet
gällande distriktsindelningen, som tillämpats allenast från den 1 januari 1916.
Västerbottens län är indelat i 13 ordinarie och 8 extra distrikt. De ordinarie
provinsialläkardistrikten äro: Sorsele, Norsjö, Byske, Stensele, Lycksele,
Burträsks, Skellefteå, Vilhelmina, Åsele, Vindelns, Robertsfors, Umeå och Nordmalings.
De extra provinsialläkardistrikten äro: Bjurholms, Jörns, Dorotea,
Tärna, Lövångers, Malå, Nysätra och Bureå, av vilka samtliga utom Dorotea
distrikt åtnjuta statsbidrag.
Kommittén erinrar, att de extra provinsialläkarbefattningarna och även
provinsialläkarbefattningarna inom länet visat sig svåra att besätta och under
långa tider fått stå utan innehavare. Någon stadigvarande förbättring i detta
hänseende beträffande de extra distrikten vore icke att emotse, med mindre åt
-
Västernorrlands
län.
Jämtlands
län.
Västerbottens
län.
20
Norrbottens
län.
Yttranden av
landstingen.
Kommittén
den 1 12 1917.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
skilliga distrikt gjordes till ordinarie, ocli föreslår kommittén därför, att Bjurholms,
Jörns, Dorotea och Tärna extra distrikt förändras till ordinarie. Invånarantalet
i nämnda distrikt skulle ungefärligen bliva: i Bjurholms distrikt 5,600, i
Jörns distrikt 4,700, i Dorotea distrikt 5,000 och i Tärna distrikt 1,600.
Norrbottens län är indelat i 14 ordinarie och 4 extra distrikt. De ordinarie
provinsialläkardistrikten äro: Yittangi, Pajala, Övertorneå, Haparanda, Gällivare,
Överkalix, Nederkalix, Båneå, Jokkmokks, Bodens, Arjeplogs, Arvidsjaurs, Alvsby
och Öjebyns. De extra provinsialläkardistrikten äro: Edefors, Kiruna, Malmberget
och Nederluleå, vilka samtliga utom Malmberget åtnjuta statsbidrag.
Kommittén har icke ansett erforderligt att föreslå, någon förändring beträffande
detta län.
Såsom i det föregående nämnts, hava landstingen lämnats tillfälle
att yttra sig över kommitténs förslag till jämkning i rikets indelning i
läkardistrikt, och innehålla de utav landstingen avgivna yttrandena åtskilliga
erinringar mot nämnda förslag. I vad dessa erinringar avse inrättandet
av nya ordinarie distrikt må här återgivas följande:
Östergötlands läns landsting föreslår, att Österbymo distrikt, som av kommittén
föreslagits till extra distrikt, måtte göras till ordinarie.
Gottlands läns landsting hemställer på anförda skäl, att även Klintehamns
extra distrikt måtte förändras till ordinarie.
Blekinge läns landsting hemställer, att provinsialläkardistrikt måtte anordnas
även i Jämjöslätt med samma tjänstgöringsområde, som föreslagits för det av
kommittén ifrågasatta extra distriktet därstädes, varjämte borde tagas i övervägande
lämpligheten av att ett distrikt med station i Sölvesborg inrättades.
Kristianstads läns landsting uttalar sin anslutning till av förste provinsialläkaren
i länet tidigare i ärendet avgivet yttrande bland annat om inrättandet
av ytterligare ett ordinarie distrikt med läkarstation i Osby.
Hallands läns landsting hemställer på anförda skäl, att även Laholms distrikt
må bliva ordinarie distrikt.
■Värmlands läns landsting föreslår med ändring av förslaget, att ett nytt
ordinarie provinsialläkardistrikt inrättas, benämnt Fastnäs distrikt, med station
för läkaren i eller i närheten av Fastnäs hemman i Norra Ny socken och omfattande
Norra Ny och Ekshärads socknar.
Örebro läns landsting, för vilket dess lasarettsvårdskommitté avgivit yttrande,
finner på anförda skäl olämpligt, att Ljusnarsbergs distrikt förvandlas till ordinarie,
men förordar i stället, att Hallsbergs extra distrikt göres ordinarie.
Västernorrlands läns landsting uttalar sig för, att Gideå, Trehörningsjö och
Grundsunda socknar sammanslås till ett nytt ordinarie distrikt med läkarstation
i Norrgidsjö kyrkby, samt att Junsele och Adalslidens socknar bilda ett distrikt,
benämnt Junsele distrikt med station i Junsele kyrkoby.
Jämtlands läns landsting uttalar sig för, att Bätans och Stuguns nuvarande
extra distrikt måtte förändras till ordinarie distrikt.
Kommittén har efter övervägande av landstingens ifrågavarande
yttranden icke funnit anledning frångå sitt förslag till jämkning i rikets
indelning i läkardistrikt vare sig i fråga om antalet ordinarie distrikt
eller deras fördelning på de olika länen. Vad anginge de av några
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
landsting framförda önskemålen om ändring i omfattningen av de ordinarie
distrikten, så funne kommittén något uttalande härom från kommitténs
sida ej vara behövligt. Därest det antal nya ordinarie distrikt,
som i förslaget innefattades, av riksdagen godkändes, komme, innan
distriktsindelningen av Kungl. Maj:t fastställdes, ärendet att överlämnas
till medicinalstyrelsen för yttrande, och styrelsen bleve då i tillfälle
att infordra den ytterligare utredning, som eventuellt kunde anses erforderlig.
Av de extra distrikt, beträffande vilka förändringar ifrågasatts,
äro, enligt vad kommittén upplyser, följande distrikt bildade med tilllämpning
av bestämmelserna i kungörelsen den 17 oktober 1840 angående
befordringsrätt för läkare, som äro antagna för sjukvården hos
menigheter, samt vid bruk och och inrättningar på landet, nämligen
Åkersbergs distrikt i Stockholms län, Eslövs distrikt i Malmöhus län
samt Hofors distrikt i Gävleborgs län, och hava läkarna i dessa distrikt
tillerkänts tjänstårsberäkningsrätt för obestämd tid. Beträffande
Torpa distrikt i Östergötlands län, som skulle ingå i Tranås ordinarie
distrikt, gälla även särskilda bestämmelser. Kommittén framhåller, att
dessa distrikts särskilda karaktär syntes fordra, att, innan någon förändring
med desamma vidtoges, vederbörandes yttrande infordrades, huruvida
de hade något att däremot erinra.
Vidare anför kommittén, att de föreslagna ändringarna i distriktsindelningen
ej kunna på en gång genomföras. Vidkommande det tillvägagående,
som synts böra följas vid övergång till den nya organisationen,
föreslår kommittén följande.
I distrikt, vilka föreslagits till ordinarie, men å vilkas stationer
endast extra provinsialläkare förut funnits, borde landstingen till Ktmgl.
Maj:t ingå med ansökan, att distrikten finge förändras till ordinarie vid
de tidpunkter, sådant lagligen kunde ske, eller vid tidigare tidpunkter,
om distrikten blivit vakanta eller såväl tjänstinnehavaren som landstingen
hos Kungl. Maj:t anhölle därom. I Åkersbergs, Eslövs och Hofors
distrikt syntes Kungl. Maj:t i varje särskilt fall böra föreskriva, närden
nya provinsialläkarplatsen skulle anslås ledig. Vid tillsättning av provinsialläkartjänst
i sådant distrikt ansåge kommittén billigheten fordra,
att extra provinsialläkares föregående fleråriga tjänstgöring å platsen
räknades honom såsom särskild merit vid ansökning till den ordinarie
tjänsten.
På Kungl. Maj:t borde enligt kommitténs mening för övrigt ankomma
att föreskriva tidpunkten för de nya provinsialläkartjänsternas
tillsättning. Det kunde nämligen icke vara lämpligt, att ett större antal
22
Medicinal
styrelsen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
samtidigt ansloges lediga, och särskilda omständigheter knnde göra det
önskvärt, att vissa tjänster tillsattes tidigare, andra senare. I sådant
avseende borde det tillses, att provinsialläkare först tillsattes i sådana
orter, där behovet av läkarkrafternas förstärkande gjort sig mest kännbart.
Medicinalstyrelsen anför i sitt utlåtande den 8 februari 1918 i föreliggande
del följande:
»Kommittén har i sitt betänkande tagit ett nytt steg framåt till provinsialläkarinstitutionens
utveckling, dock med fortsatt bibehållande av extra provinsialläkarbefattningar.
Kommitténs förslag innebär sålunda inrättandet av trettio nya
ordinarie provinsialläkardistrikt. Av dessa äro icke mindre än femton bildade
av förutvarande extra provinsialläkardistrikt. Som kommittén av ekonomiska
skäl icke velat för närvarande framställa förslag om inrättande av ytterligare
ordinarie provinsialläkartjänster, föreslår kommittén därjämte bildandet av tolv
nya extra provinsialläkarstrikt.
Medicinalstyrelsen anser det framlagda förslaget om nya ordinarie distrikt
lämpligt och av behovet påkallat. De skäl, som av de hörda myndigheterna
anförts mot detsamma, hava ej synts styrelsen övertygande. Styrelsen vill alltså
tillstyrka inrättandet av trettio nya provinsialläkardistrikt med den fördelning å
län, som kommittén föreslagit.
Yad däremot distriktens omfattning beträffar, är medicinalstyrelsen icke nu
beredd att avgiva slutligt yttrande. Den utredning, som föreligger, är ej tillfyllestgörande,
och många invändningar hava framställts mot kommittéförslaget
i denna del. Därest statsmakterna godkänna det av styrelsen nu tillstyrkta antalet
nya distrikt, vore önskvärt, att ärendet åter överlämnas till styrelsen för
utredning och avgivande av nytt förslag rörande distriktens omfattning, läkarens
stationering, läkarens skyldigheter att tillhandagå utomstående socknar med enskild
sjukvård med mera.
Genom bifall till kommitténs förslag om antalet nya distrikt skulle landet
komma att bliva indelat i 217 provinsialläkardistrikt. De extra distrikten ingå i
de ordinarie och företrädas av de ordinarie provinsialläkarna vid de tillfällen, då
den extra provinsialläkartjänsten är ledig eller eljest vid förefallande behov.
Inom provinsialläkardistrikt belägen stad, köping eller municipalsamliälle, där
stads-, köpings- eller municipalläkartjänst är inrättad, anses däremot, även om
tjänsten är ledig, icke tillhöra distriktet, därest icke Kungl. Maj:ts befallningskavande
annorlunda bestämmer. Denna sistnämnda bestämmelse har den påföljden,
att det, särskilt, vid nu rådande tjänsteläkarbrist, icke så sällan inträffar, att
under lång tid ingen tjänsteläkare är ansvarig för sjukvården med mera inom
dylikt område. De speciella uppgifter, som enligt gällande läkarinstruktion och
jämväl andra författningar äro förbehållna tjänsteläkarna, i främsta rummet epidemisjukvården,
bliva sålunda åsidosatta inom området ifråga, så länge läkare
saknas å platsen. Ävenså blir den officiella statistiken rörande sjukvårdsförhållandena
lidande. Med hänsyn härtill vill medicinalstyrelsen föreslå, att nämnda
stadgande i läkarinstruktionen ändras därhän, att den provinsialläkare, inom vars
distrikt området ifråga är beläget, må kunna förordnas att, då ingen tjänstförrättande
läkare finnes för sådant samhälle, varom här är fråga, mot skälig ersättning
bestrida hälso- och sjukvård även för samhället.»
23
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
Kommitténs nu föreliggande förslag i fråga om distriktsindelningen Departements
är byggt på samma princip, som tillämpades vid den år 1911 beslutade chefen.
regleringen, eller att staten i främsta rummet bör draga försorg om, att
den enskilda sjukvården på landsbygden blir på ett tillfredsställande sätt
ordnad, och sålunda ansvara för kostnaderna för avlönande av de läkare,
som hava att ombesörja denna sjukvård. Av ekonomiska skäl har kommittén
emellertid funnit omöjligt att helt genomföra denna grundsats
och därför ansett sig böra bibehålla extra provinsialläkarinstitutionen.
Det torde kunna antagas, att de extra distrikten, vilka ofta omfatta
i ekonomiskt och kommunikationshänseende mindre gynnade trakter,
framdeles liksom hittills komma att visa sig svårare att få besatta med
väl kvalificerade läkarkrafter än de ordinarie. För vederbörande kommuner
äro kostnaderna för de extra provinsialläkarbefattningarnas
uppehållande i många fall betungande. Ur nu berörda synpunkter vore
det önskligt, att en del extra distrikt, utöver vad kommittén föreslagit,
kunde göras till ordinarie, och hava jämväl åtskilliga framställningar i
sådant syfte inkommit till Kungl. Maj:t. 1 allmänhet synes emellertid
kommittén hava inom de olika länen föreslagit inrättandet av så många
njm ordinarie distrikt, som för närvarande synes kunna ifrågasättas.
Allenast i två fall har jag ansett mig böra gå längre än det föreliggande
förslaget.
Till Kungl. Maj:t har Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens
län med eget yttrande, jämte infordrade yttranden av provinsialläkaren
i Norsjö distrikt samt vederbörande kronofogde och förste provinsialläkare,
överlämnat en från Malå socknemän inkommen framställning om
förändring av Malå extra provinsialläkardistrikt till ordinarie distrikt.
Såsom motiv för berörda ansökan hava socknemännen anfört, bland
annat, att Malå socken, som hade ett invånarantal av omkring 3,150
personer och en areal av 17,5 kvadratmil, en lång följd av år varit utan
egen läkare med undantag av några månader av år 1915. Befolkningen
hade sålunda varit tvungen vända sig till omkringboende'' läkare, av
vilka de närmaste funnes i Norsjö, dit det vore 5,1 mil, i Sorsele, dit
det vore 9 mil, i Lycksele, dit det ävenledes vore 9 mil, och i Arvidsjaur,
dit det vore omkring 8 mil, allt räknat kortaste vägen vintertid
från Malåträsks kyrkoby. Sommartid åter kunde endast Sorsele- och
Norsjöläkarna påräknas, enär till de övriga vore allt för lång omväg, för
att de skulle kunna ifrågakomma. Men även till Sorseleläkaren vore
det för långt. Därför hade befolkningen strängt taget endast att vända
sig till Norsjöläkaren. Norsjö distrikt vore emellertid vidsträckt och gåve sin
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 3il.
läkare full sysselsättning, varför lian kunde vara upptagen, när lian
kallades till Malå. Hans resor från Norsjö till de flesta byar i Malå
fram och åter toge två dagar under större delen av året, och under
tiden vore Norsjö utan läkare. Hittills hade befolkningen försökt på
allt sätt få en ordinarie innehavare av extra provinsialläkarbefattningen,
men förgäves. För att öka utsikterna att få dit läkare hade socknen
förbundit sig att åt läkaren tillhandahålla av förste provinsialläkaren
godkänd bostad. I samtliga till Kungl. Maj:ts befallningshavande ingivna
yttranden bär förevarande framställning tillstyrkts, och även Kungl.
Maj:ts befallningshavande hemställer om förändring av Malå extra provinsialläkardistrikt
till ordinarie, dock under villkor, att Malå kommun
kostnadsfritt tillhandahölle av förste provinsialläkaren godkänd bostad.
Därjämte anser Kungl. Maj:ts befallningshavande, att det vore synnerligen
behövligt, att i den blivande provinsialläkarens i Malå distrikt löneförmåner
finge ingå jämväl‘Samma ortstillägg, som nu utginge för Vilhelmina,
Stensele, Sorsele m. fl. distrikt i länet.
Kommittén, som tagit del av denna framställning, har funnit det
tveksamt, huruvida distriktet kunde lämna en läkare tillräckligt med
arbete, och har kommittén av denna anledning ansett sig icke böra föreslå
distriktet till ordinarie, så mycket mindre som distriktet enligt kommitténs
mening torde kunna nödtorftigt skötas av provinsialläkaren i
Norsjö distrikt, därest Malå distrikt icke skulle kunna besättas.
I sitt till medicinalstyrelsen avgivna utlåtande över kommitténs betänkande
framhåller Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län,
att det redan länge visat sig förenat med stora svårigheter att erhålla
läkare inom vissa provinsialläkardistrikt inom länet. Trots alla ansträngningar,
som gjorts såväl av länets landsting som vederbörande kommuner
för att bereda läkarna i vissa distrikt bättre inkomster och andra
förmåner, vore förhållandet för närvarande sådant, att av 13 ordinarie
och 8 extra provinsialläkardistrikt 2 ordinarie och 7 extra distrikt voro
vakanta. ‘Anledningen till detta missförhållande vore att söka icke blott
i det mödosamma och krävande arbetet, de i denna del av riket långa
och besvärliga resorna och ensliga förhållandena i övrigt, utan även och
kanske främst i den låga avlöningen och de små extra inkomsterna
samt de oftast svåra bostadsförhållandena. Särskilt hade, såsom jämväl
kommittén beträffande detta län i sitt betänkande framhållit, de
extra provinsialläkarbefattningarna visat sig svåra att besätta. Det syntes
Kungl. Maj:ts befallningshavande, att samtliga nuvarande extra
distrikt i länet borde göras till ordinarie.
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
Att helt tillmötesgå Kuiigl. Maj:ts befallningshavandes nu berörda
önskemål anser jag mig icke kunna ifrågasätta, då detta enligt min
mening skulle innebära ett gynnande av ifrågavarande län framför andra.
Emellertid synas vägande skäl tala för en förändring av Malå distrikt till
ordinarie, då en dylik åtgärd synes vara den enda möjliga för vinnande
av en tillfredsställande läkarvård i trakten. Det må i detta sammanhang
erinras, att kommittén i sitt förslag till provisoriska anordningar i syfte
att avhjälpa svårigheterna att besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt
betecknat Malå distrikt såsom synnerligen avlägset beläget
och svårt att besätta och därför föreslagit en höjning av det till distriktet
utgående statsbidraget, vilket förslag jämväl vann Kung]. Maj:ts
och riksdagens bifall.
I en den 8 mars 1918 dagtecknad skrift bar Nederluleå kommun
genom utsedda ombud gjort framställning om att Nederluleå extra provinsialläkardistrikt
måtte förändras till ordinarie distrikt med läkarstation
i Gammelstad, och bar kommunen, under förutsättning av bifall härtill,
utfäst sig att ställa till förfogande läkarbostad i fullgott skick. Ifrågavarande
extra distrikt, som utgöres av Nederluleå socken och för närvarande
åtnjuter ett årligt statsbidrag av 1,500 kronor, bar en ytvidd
av nära 12 kvadratmil och en befolkning av omkring 12,000 personer.
I sin skrivelse framhålla sökandena svårigheterna att på ett tillfredsställande
sätt ordna sjukvården i distriktet, som för närvarande är vakant,
och anföra sökandena vidare, att socknens ekonomi icke tilläte sådana
offer, som vore nödiga, om socknen utan statens medverkan, på sätt
föreslagits, skulle söka erhålla läkare.
Utredningen i detta ärende har ännu icke hunnit slutföras. Av
upplysningar, som jag under hand inhämtat från medicinalstyrelsen, synes
emellertid framgå, att en åtgärd i föreslagen riktning skulle vara väl
motiverad. Utan att vilja föregripa berörda utredning anser jag mig
därför kunna föreslå, att ett nytt ordinarie distrikt beräknas för Norrbottens
län. Skulle emellertid mot förmodan vid närmare utredning visa
sig, att nu berörda åtgärd icke är av behovet påkallad, vill jag i stället
förorda, att ett nytt ordinarie distrikt inrättas i Värmlands län.
Såsom förut nämnts, har Värmlands bpis landsting föreslagit inrättandet
av ett nytt ordinarie provinsialläkardistrikt, benämnt Fastnäs
distrikt, omfattande Norra Ny och Ekshärads socknar. Norra Ny socken
tillhör nu Likenäs provinsialläkardistrikt under det att Ekshärads socken
ingår i Filipstads provinsialläkardistrikt och Uddeholms extra provinsialläkardistrikt.
Folkmängden i de båda socknarna utgör tillhopa omkring
10,000 personer. Landstinget framhåller, att då avståndet mellan sta
Bihang
till riksdagens protokoll 11)18. 1 samt. 276 hlift. (Nr 311—313.) 4
26 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
tionerna för provinsialläkaren i Likenäs och extra provinsialläkaren i
Uddeholm utgjorde 8,7 mil, det vore uppenbart, att befolkningen i den
trakt, som läge ungefär mitt emellan nämnda stationer, skulle hava det
synnerligen obekvämt och kostsamt att erhålla läkarvård. Landstinget
finner därför behov föreligga av en tjänsteläkare mellan dessa stationer
med distrikt omfattande ifrågavarande socknar. Då för ett extra provinsialläkardistrikt
med denna omfattning säkerligen skulle erfordras ett
avsevärt statsbidrag, om ej läkarens inkomster skulle bliva otillräckliga,
förordas, att det föreslagna distriktet göres till ordinarie.
Vad landstinget sålunda föreslagit har biträtts såväl av förste provinsialläkaren
som av Kungl. Maj:ts befa.llningshavande i länet. ,
Norra Ny och Ekshärads kommuner hava sedermera genom särskilda
kommitterade gjort framställning i enahanda syfte.
Tvivelsutan vore det synnerligen önskvärt för avhjälpande av föreliggande
missförhållanden, att ifrågavarande socknar finge egen tjänsteläkare.
Så vitt jag nu kan bedöma synes dock större behov föreligga
av det ifrågasatta distriktet i Norrbottens län. Då antalet av mig förordade
nya distrikt redan blivit betydande, vill jag icke ifrågasätta att
båda de begärda distrikten inrättas. På sätt jag nyss föreslagit torde
därför Nederluleå kommun i första hand böra ifrågakomma vid åtgärder
i förevarande avseende.
Beträffande kommitténs förslag i övrigt i fråga om antalet distrikt
inom de olika länen har jag intet att erinra.
Därest vad jag sålunda förordat vinner bifall, skulle antalet distrikt
bliva 219 i stället för såsom kommittén föreslagit 217.
Fördelningen av distrikten mellan de olika länen, jämförd med nuvarande
förhållanden, framgår av sammanställningen å sid. 27.
På sätt medicinalstyrelsen framhållit, lärer frågan om de föreslagna
distriktens omfattning och läkarstationer böra göras till föremål för
ytterligare utredning, sedan riksdagen fattat beslut i fråga om antalet
distrikt. I samband därmed torde jämväl upptagas till prövning frågan
om utsträckt skyldighet för provinsialläkare att mot ersättning enligt
gällande taxa med enskild sjukvård tillhandagå befolkningen inom vissa
utom vederbörande distrikt liggande socknar.
Medicinalstyrelsens förslag om ändring i läkarinstruktionen i syfte
att bereda möjlighet till eu mera tillfredsställande sjukvård i vissa
städer, köpingar eller municipalsamhällen, för vilka särskild läkartjänst
finnes inrättad, men befunnits svåra att besätta, synes värt beaktande,
och torde jag få tillfälle att sedermera anmäla denna fråga.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311. 27
L ä n.
Folkmängd
den sl/i21915.
Areal i
kvadratmil.
Antal provinsialläkardistrikt
För
närvarande.
Enligt
kommitténs
förslag.
Enligt
departements-
chefens
förslag.
Stockholms............................
228,230
77.39
7
8
8
Uppsala................................
132,400
53.13
3
4
4
Södermanlands........................
183,839
68.il
7
8
8
Östergötlands ........................
300,165
110.49
9
10
10
Jönköpings..........
219,895
115.22
7
8
8
Kronobergs ...................
156,596
99.10
6
7
7
Kalmar...............................
227,622
115.40
10
10
10
Gottlands..............................
55,451
31.60
3
4
4
Blekinge......................
150,055
30.15
4
5
• 5 !
Kristianstads.........................
234,994
64.56
7
8
8
Malmöhus..........................
475,893
48.33
7
9
9
Hallands ..............................
147,296
49.21
4
5 .
5
Göteborgs och Bohus...............
406,112
50.4 7
7
9
9
Älvsborgs..............................
293,577
127.29
11
11
11
Skaraborgs ............................
241,026
84.80
8
8
8
Värmlands ............................
260,447
193.24
10
12
12
Örebro ................................
212,113
91.34
7
9
9
Västmanlands ........................
162,774
67.08
4
5
5
Kopparbergs...........................
242,349
298.70
10
12
12 ’
Gävleborgs............................
260,586
197.28
8
11
11
Västernorrlands......................
259,826
255.33
10
12
12
Jämtlands..............................
124,541
515.56
• 11
11
11
Västerbottens.........................
170,299
589.34
13
17
18
Norrbottens...........................
174,227
1,055.20
14
14
15*)
Därest mitt förslag om inrättande av 32 nya ordinarie distrikt vinner
bifall, erfordras, att samma antal nya provinsialläkartjänster uppföras å
den ordinarie avlöningsstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare.
Den nuvarande begynnelseavlöningen för provinsialläkare ar
4,000 kronor, därav 3,000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,
vadan alltså de nya befattningshavarnas begynnelseavlöningar
uppgå till sammanlagt 128,000 kronor. Det ordinarie anslaget till förste
provinsialläkare och provinsialläkare, nu 865,200 kronor, skulle alltså behöva
höjas till 993,200 kronor. Berörda anslagsökning innebär emel
-
*) En av dessa eventuellt i Värmlands län.
28
Provisorisk
förbättring
av löneförhållandena
i
vissa provinsialläkar
distrikt.
Kommittén.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
lertid ej en helt ny utgift för statsverket. Enligt förslaget skulle nämligen
nu utgående statsbidrag till följande extra distrikt, som skulle
förändras till ordinarie distrikt, komma att indragas, nämligen:
Ljugarns distrikt inom Gottlands län,
Strömstads »
Sotenäs härads »
Järnskogs ))
Ostervåla
Enångers
Bjurholms
Jörns
Tärna
Malå
Nederluleå
))
D
»
»
»
»
Göteborgs och Bohus län,
» » » » ,
Värmlands län,
Västmanlands » ,
Gävleborgs
»
Västerbottens » ,
» » ,
Norrbottens
För åtnjutande av de med de nya befattningarna förenade avlöningsförmåner
lära böra föreskrivas samma villkor, som i kungörelsen den
15 september 1911 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av
de från och med år 1912 fastställda avlöningsförmåner för förste provinsialläkare
och provinsi alläkare finnas stadgade i fråga om motsvarande befattningar.
Provinsialläkarkommittén har, såsom förut omnämnts ,funnit provinsialläkarnas
nuvarande löneförmåner otillräckliga och en förbättring i
detta hänseende av behovet påkallad.
Till belysande härav har kommittén i sitt betänkande bland annat
lämnat en sammanställning av uppgifterna angående provinsialläkarnas
inkomst av arbete under åren 1913---1916, däri jämväl till jämförelse
upptagits inkomsterna av arbete för vissa andra läkare under nämnda
tidsperiod (sid. 48). Ifrågavarande sammanställning utvisar bland annat,
att provinsialläkarna av de i jämförelsen upptagna läkarna — förste
provinsialläkare, provinsialläkare, biträdande och extra provinsialläkare,
stadsläkare samt lasarettsläkare — befinna sig lägst på inkomstskalan.
Kommittén har vidare sökt beräkna den inkomst, varav en provinsialläkarfamilj,
bestående av man, hustru, tre barn och två tjänare, kunde
vara i behov för att anständigt kunna uppehålla sig och samtidigt amortera
kostnaden för läkarutbildningen. Kommittén har då kommit till
det resultat, att ifrågavarande läkarfamilj för att kunna uppehålla sin
ställning hade behov av en inkomst av i runt tal 11,300 kronor eller,
om kommitténs förslag om ersättning till provinsialläkare för telefonav
-
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
gifter ej bifölles, 11,400 kronor. Härvid har kommittén emellertid icke
tagit hänsyn till den genom världskriget vållade prisförhöjningen. Enligt
förenämnda statistik kunde provinsialläkarna anses hava en inkomst i
- medeltal av 8,400 kronor. Den föreslagna förhöjningen i taxan i ett
medelgott distrikt beräknas av kommittén giva 1,100 kronor. Vidare
antages, att ett avdrag av 800 kronor för bestridande av särskild med
provinsialläkartjänsten förenad kostnad gjorts vid de deklarationer, varpå*
förenämnda statistik upprättats. Sistnämnda tre poster uppgå till sammanlagt
10,300 kronor. Av skyddskoppympningen torde provinsialläkarna
kunna beräkna en behållen inkomst i genomsnitt av 200 å 300 kronor
per år. För att erhålla det beräknade minimibeloppet 11,300 kronor i
ett medelgott distrikt skulle alltså enligt kommitténs beräkning erfordras
ytterligare 700 kronor, och tillstyrker kommittén för sin del, att provinsialläkarnes
avlöning må höjas med sistnämnda belopp.
Av förenämnda statistiska utredning framgår emellertid, ätt ett
ganska avsevärt antal läkare haft lägre inkomst än 8,000 kronor. Under
år 1913 hade sålunda 72 av 120, för vilka uppgift erhållits, under
8,000 kronor i inkomst av arbete. Under åren 1914, 1915 och 1916
voro motsvarande siffror respektive 63 av 139, 64 av 142 och. 73 av
154. I många av de norrländska distrikten är provinsialläkarnas inkomst
av praktik på grund av befolkningens ringa antal och fattigdom helt
obetydlig. Förenämnda taxeförhöjning beräknas av kommittén i sådana
distrikt ej giva mer än i medeltal 500 kronor. Därest möjlighet skall
förefinnas att erhålla läkare i sådana svaga distrikt, anser kommittén
nödvändigt, att särskilda åtgärder vidtagas. Kommittén har i sådant
hänseende föreslagit löneförhöjning genom särskilda avlöningstillägg,
flyttningsbidrag samt beredande av tidigare ålderstillägg. uNnM
Såsom redan tidigare antytts, medgav 1917 års riksdag, med bifall Departanentstill
Kungl. Maj:ts förenämnda proposition nr 79, under vissa villkor rätt till chefen''
tidigare första löneförhöjning — efter 3 år i stället för 5 år — åt provinsialläkare
i vissa distrikt. Vidare anvisade riksdagen på extra stat för år
1918 ett förslagsanslag, högst 12,300 kronor, att i huvudsaklig överensstämmelse
med i statsrådsprotokollet angivna grunder användas till
provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares avlöningsförmåner.
Dessa löneförbättringar avsågo ortstillägg och flyttningsbidrag.
Då av skäl, som förut angivits, en definitiv lönereglering på grundval
av kommitténs förslag innevarande år icke kan komma* till stånd,
lärer det vara av behovet påkallat, att tillfällig löneförbättring kan beredas
vissa provinsialläkare jämväl under år 1919. Med stöd av kom
-
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
Särskilda
avlönings
tillägg.
mitténs föreliggande förslag anser jag mig böra föreslå en höjning i
vissa fall av för innevarande år utgående lönetillägg samt en utsträckning
till åtskilliga nya distrikt av rätten till sådana tillägg. Med
anledning av det föreliggande förslaget om ökning av antalet läkardistrikt,
synes jämväl en utsträckning av rätten till tidigare ålderstillägg
böra ske.
Genom brev den 15 september 1911 har Kungl. Maj:t fastställt av
samma års riksdag godkänd avlöningsstat för förste provinsialläkare och
provinsialläkare att tillämpas från och med år 1912. Berörda stat upptager
ortstillägg till 1 provinsialläkare å 1,000 kronor och till 12 provinsialläkare
å 500 kronor. Sedermera har jämlikt medgivande av 1914
års förra riksdag i avlöningsstaten från och med år 1915 uppförts ytterligare
ett ortstillägg å 1,000 kronor. I avseende å ortstilläggen har
bestämts, att sådana tillägg skola utgå med 1,000 kronor till vardera av
provinsialläkarna i Vittangi och Pajala distrikt samt med 500 kronor
till var och en av provinsialläkarna i Ramsele, Hotings, Hede, Föllinge,
Gäddede, Lycksele, Vilhelmina, Sorsele, Stensele, Overkalix, Jokkmokks
och Arjeplogs distrikt.
Genom brev den 29 juni 1917 har Kungl. Maj:t sedermera förordnat,
att till provisorisk avlöningsförbättring under åren 1917 och 1918 ortstillägg
— utöver vederbörande enligt ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner
— skulle utgå med ett för år beräknat belopp av 1,000
kronor till vardera av provinsialläkarna i Sorsele och Arjeplogs distrikt
samt med ett likaledes för år beräknat belopp av 500 kronor till var
och en av provinsialläkarna i Los, Hotings, Föllinge, Gäddede, Stensele,
Arvidsjaurs, Pajala, Vittangi och Overtorneå distrikt, dock att dylikt
tillägg skulle utgå först sedan vederbörande distrikt blivit med nya innehavare
besatta. Såvitt avsåge 1918 skulle dessa ortstillägg utgå av
förenämnda å 1918 års stat beviljade förslagsanslag å 12,300 kronor.
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
Följande sammanställning upptager de provinsialläkardistrikt, där
ortstillägg utgå, samt beloppet av dylika tillägg:
Distrikt.
Län.
Ortstillägg
Summa.
|
Kronor.
enligt ordinarie
avlöningsstat.
Kronor.
enligt brev
den »/« 1917.
Kronor.
Los......................
Gävleborgs
500
500
Hoting...........
Västemorrlands
500
500
1,000
Barnsele............
»
500
—
500
Hede...........
Jämtlands
500
—
500
Föllinge............
»
500
500
1,000.
Gäddede..............
»
500
500
1,000
Sorsele..........................................
Västerbottens
500
1,000
1,500
Stensele.................
»
500
500
1,000
Lycksele..........
»
500
—
500
Vilhelmina.................
..
500
—
500
Arjeplog.........................................
Norrbottens
500
1,000
1,500
Arvidsjaur........
»
—
500
500
Paj ala...............
»
1,000
500
1,500
Vittangi...............
»
1,000
500
1,500
Overtorneå ......................................
—
500
500
Överkalix.......................................
500
—
500
Jokkmokk.......................................
»
500
—
500
Såom förut nämnts har kommittén förordat, att avlöningsbeloppen
höjas för vissa svaga distrikt. Då kommittén velat om möjligt undvika
övergångsstat, har kommittén i sitt förslag till ny avlöningsstat bibehållit
enligt nu gällande ordinarie stat utgående ortstillägg samt förordat, att
de nya bidrag, som av kommittén föreslås — liksom de ortstillägg, som
beviljats av 1917 års riksdag — upptagas såsom särskilda avlöningstilllägg,
att utgå såsom tjänstgöringspenningar, varigenom även vikarie å
provinsialläkarbefattningen kunde erhålla del av desamma. Ifrågavarande
ortstillägg och extra avlöningstillägg anser kommittén böra utgå ej så
mycket därför, att levnadskostnaderna uti de föreslagna distrikten vore
särskilt höga, utan fastmera emedan distrikten i allmänhet i flera hänseenden
vore besvärliga och inkomsterna där ringa.
Kommittén.
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
Ortstillägg och särskilt avlöningstillägg skulle enligt kommitténs
mening utgå i nedannämnda distrikt med följande belopp:
Särskilt
Distrikt.
Orts- tillägg .
avlö-
nings-
tillägg.
Gottlands län:
Ljugarn ..............................................................................
......................... —
500
Värmlands län:
Långav (nu Likenäs)........................................................
......................... —
500
Skönnerud (nu Järnskog) ...............................................
500
. Gävleborgs län:
......................... —
1,000
Njutånger (nu Enånger) ..................................................
........................ .
500
Västernorrlands län:
Ramsele............................................................................
........................ 500
500
kloting.............................................................................
......................... 500
500
Jämtlands län:
Gäddede .............................................................................
......................... 500
1,000
Eöllinge.............................................................................
......................... 500
500
Hammerdal .......................................................................
......................... .
500
Hede..................................................................................
......................... 500
500
Västerbottens län:
Sorsele..............................................................................
......................... 500
1,000
Norsjö ...............................................................................
......................... —
500
Stensele .............................................................................
......................... 500
500
Lycksele..........................................................................
......................... 500
—
Vilhelmina..........................................................................
......................... 500
—
Åsele....................................................................................
......................... —
500
Bjurholm ..........................................................................
......................... —
500
Jörn ...................................................................................
......................... .
500
Dorotea .........................................................................
......................... .
500
Tärna ..............................................................................
......................... .
1,000
Norrbottens län:
Vittangi ...........................................................................
......................... 1,000
500
Pajala ...............................................................................
........................ 1,000
500
Övertorneå .......................................................................
......................... —
1,000
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
33
Särskilt
t*v • , , , Orts- avlö
Distrikt.
tillägg, nings
tillägg.
Haparanda
Överkalix
Råneå ......
Jokkmokk
Boden ......
Arjeplog...
Arvidsjaur
Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 8 februari 1918 förklarat
sig icke hava något att erinra mot kommitténs förslag i nu berörda del.
Av de utav kommittén till särskilt avlöningstillägg ovan förordade 29
distrikten är o följande extra distrikt, som föreslagits till ordinarie, nämligen
Ljugarn, Järnskog, Enånger, Bjurholm, Jörn, Dorotea och Tärna.
Enligt vad jag inhämtat, äro av ifrågavarande 29 distrikt för närvarande
icke mindre än 16 vakanta, nämligen Ljugarn, Järnskog, Enånger,
Ramsele, Boting, Gäddede, Föllinge, Sorsele, Stensele, Bjurholm,
Jörn, Dorotea, Tärna, Övertorneå, Råneå och Arjeplog. Att märka är
sålunda, att flertalet av de ordinarie distrikt, beträffande vilka provisoriska
löneförbättringar föreslagits, för närvarande äro vakanta. Dessutom
kan förväntas avgång från provinsialläkartjänsterna jämväl i eu del av
de övriga distrikten.
Kommitténs förslag om upptagande i staten av särskilt avlöningstillägg
för provinsialläkarna i vissa mindre goda distrikt synes vara
ägnat att i någon män undanröja svårigheterna att få distrikten besatta.
I avvaktan på den definitiva löneregleringen torde man emellertid böra
fortgå på den föregående år inslagna vägen att bevilja en tillfällig löneförbättring
och för ändamålet anvisa medel å extra stat.
Vid föredragning av frågan om provisorisk löneförhöjning genom
ortstillägg för åren 1917 och 1918 anförde departementschefen, att, med
hänsyn till behovet av förbättrade avlöningsförmåner i vissa distrikt,
det skulle kunna ifrågasättas att låta de dåvarande innehavarna av läkarbefattningarna
i distrikten komma i åtnjutande av dylik löneförbättring,
men ville departementschefen av principiella skäl förorda, att dessa förbättringar
trädde i tillämpning först sedan distrikten blivit med nya
innehavare besatta. Såsom förut omnämnts, har Kungl. Maj:t utfärdat
bestämmelser beträffande ortstiIläggens tillgodonjutande i enlighet med
vad sålunda förutsattes.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 276 höft. (AV till—313.) •">
................ — 500
.................. 500 500
.................. — 1,000
.................. 500 500
.................. — 500
.................. 500 1,500
.................. — 1,000
Medicinal
styrelsen.
Departements•
chefen.
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
En liknande inskränkning anser jag emellertid icke böra ske beträffande
de tillfälliga lönetillägg, som jag nu ämnar föreslå. Det synes
nämligen nödvändigt att söka i möjligaste mån förhindra en fortsatt
avgång från ifrågavarande tjänster, och vill jag därför förorda, att de
tillfälliga lönetillägg, som kunna beviljas för år 1919, få uppbäras även
av nuvarande innehavare av tjänsterna.
Det nu ifrågasatta lönetillägget torde böra utgå i samtliga de
distrikt, som av kommittén betecknats såsom i ekonomiskt hänseende
svaga och för vilka upptagits särskilt avlöningstillägg — beträffande
de extra distrikten naturligen dock först sedan de blivit förändrade till
ordinarie. Därest, på sätt jag tänkt mig, Malå extra provinsialläkardistrikt
i Västerbottens län förändras till ordinarie, torde jämväl den
blivande provinsialläkaren i detta distrikt böra komma i åtnjutande av
liknande förmån.
I allmänhet torde det av kommittén föreslagna särskilda avlöningstillägget
kunna läggas till grund vid bestämmande av det tillfälliga lönetilläggets
storlek. Beträffande Gäddede, Föllinge, Sorsele, Stensele,
Arjeplogs, Pajala och Vittangi distrikt vill jag emellertid förorda, att, utöver
det av kommittén för respektive distrikt föreslagna beloppet, det tillfälliga
lönetillägget höjes med 500 kronor samt att en förhöjning med 1,000
kronor måtte medgivas för Tärna distrikt. Ifrågavarande distrikt, vilka,
såsom av det föregående framgår, nästan alla äro vakanta, hava nämligen
visat sig i särskilt hög grad svåra att besätta, varför det synes nödvändigt
att — i avvaktan på den definitiva löneregleringen — vidtaga kraftiga
åtgärder för att locka sökande. Vidkommande Malå distrikt förutsattes
i Kungl. Maj:ts ovanberörda proposition nr 79 till 1917 års riksdag
en höjning av statsbidraget till 2,500 kronor, dock under villkor
att lönen från landstinget utginge med 1,750 kronor och kommunens
hyresbidrag bibehölles vid dåvarande belopp, 300 kronor. Den sammanlagda
avlöningen, frånsett pensionsavgiften, skulle således komma att
uppgå till minst 4,550 kronor om året. Med hänsyn till förhållandena i
detta distrikt torde det tillfälliga lönetillägget i distriktet böra bestämmas
till 1,000 kronor. I nu nämnda distrikt bleve härmed ortstilläggen och
de särskilda avlöningstilläggen tillsammans, i vart av Föllinge och Stensele
distrikt 1,500 kronor, i vart av Gäddede, Sorsele, Tärna, Pajala och
Vittangi distrikt 2,000 kronor samt i Arjeplogs distrikt 2,500 kronor,
varjämte tillägget för ett eventuellt distrikt i Malå skulle uppgå till
1,000 kronor.
De av mig nu förordade tillfälliga avlöningstilläggen uppgå till
sammanlagt 24,500 kronor. •
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
35
I huvudsaklig överensstämmelse med av 1917 års riksdag godkända Fiyttningsgrunder
har Kungl. Maj:t genom förenämnda brev den 29 juni 1917 för- bldrag''
ordnat, bland annat, att blivande innehavare av provinsialläkarbefattningarna
i Los, Föllinge, Gäddede, Sorsele, Stensele, Arjeplogs, Arvidsjaurs,
Pajala och Vittangi distrikt skulle äga komma i åtnjutande av
flyttningsbidrag, dock med högst 800 kronor, såvitt angår Sorsele och
Arjeplogs distrikt, samt högst 600 kronor beträffande övriga ifrågavarande
distrikt, och meddelade Kungl. Maj:t samtidigt närmare bestämmelser
i fråga om detta bidrags bestämmande. Flyttningsbidrag åtnjutes enligt
dessa bestämmelser allenast vid flyttning till distrikt och endast en gångav
samme provinsialläkare samt utgår med tre fjärdedelar av den verkliga,
efter i orten gängse pris upptagna flyttningskostnaden från närmaste
järnvägsstation till vederbörande läkarstation enligt verifierad räkning,
dock med högst nyssnämnda belopp.
Av det utav riksdagen å extra stat för år 1918 anvisade förslagsanslag,
högst 12,300 kronor, till provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares
avlöniDgsförmåner, voro 5,800 kronor avsedda för bestridande
av kostnader för flyttningsbidrag.
Kommittén har funnit, att flyttningsbidrag till vissa provinsialläkare kommittén.
fortfarande och tills järnvägskommunikationerna i Norrland undergått
förbättring, äro behövliga, och föreslår fördenskull, att anslag till detta
ändamål å extra stat fortfarande anvisas för provinsialläkarbefattningarna
i Los, Föllinge, Gäddede, Sorsele, Stensele, Arjeplogs, Arvidsjaurs, Pajala
och Vittangi distrikt ävensom för provinsialläkarbefattningen i Tärna
distrikt. Kommittén förordar, att bidraget utgår med högst 800 kronor
i Arjeplogs, Sorsele och Tärna distrikt samt med högst 600 kronor i
övriga nu nämnda distrikt, allt enligt grunder, som stadgats i ovanberörda
brev den 29 juni 1917. Det för ifrågavarande ändamål erforderliga
anslaget skulle således behöva höjas till högst 6,600 kronor.
Mot vad sålunda föreslagits har medicinalstyrelsen icke haft något
att erinra.
Medicinal
styrelsen.
De förhållanden, som föranledde nästföregående års beslut om bevil- Departement»- jande av ifrågavarande förmån till provinsialläkarna i vissa distrikt, lära rhefenalltjämt
föreligga. Jämväl synes skäl tala för att denna förmån utsträckes
till Tärna och Mala distrikt, därest dessa, på sätt föreslagits,
omändras till ordinarie. Beträffande Tärna distrikt torde bidragsbeloppet
i enlighet med kommitténs förslag böra bestämmas till högst 800
kronor. Vad åter angår Mala distrikt synes ett bidrag av högst 600
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
Tidigare
första löneförhöjning.
Kommittén.
Departements
chefen.
Ökad ersättning
till
rikarier för
förste
provinsialläkare.
3(5
kronor vara tillräckligt. Jag tillstyrker därför, att för ändamålet erforderligt
anslag, 7,200 kronor, anvisas å extra stat för år 1919.
Till provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares avlöningsförmåner
skulle sålunda för år 1919 erfordras ett extra anslag å 31,700
kronor.
Såsom redan tidigare berörts, medgav 1917 års riksdag, att rätt
till första ålderstillägget skulle inträda redan efter tre år beträffande
provinsialläkarna i vissa distrikt, nämligen Sorsele, Arjeplogs, Pajala och
Vittangi, dock först sedan nämnda distrikt blivit med nya innehavare
besatta.
Kommittén hemställer, att samma förmån även må tillkomma provinsialläkaren
i Tärna distrikt, därest distriktet förändras till ordinarie.
Mot kommitténs förslag i nu berörda del, som av medicinalstyrelsen
tillstyrkts, har jag intet att erinra; och torde riksdagens medgivande i
sådant hänseende redan nu böra inhämtas.
I sitt den 11 november 1916 avgivna förslag till provisoriska åtgärder
i syfte att avhjälpa svårigheterna att besätta mera avlägset belägna
provinsialläkardistrikt föreslog kommittén en höjning i vissa fall
av ersättningen till vikarie för förste provinsialläkare och provinsialläkare,
och avsåg kommittén att därigenom underlätta uppehållandet av
läkartjänsterna i mera avlägset belägna och svårbesättliga distrikt under
semester och vakans.
För det dåvarande utgick i allmänhet dagtraktamente till läkarvikarie
å förste provinsialläkartjänst med 10 kronor och å provinsialläkartjänst
med 8 kronor. Kommittén hemställde om bemyndigande för
medicinalstyrelsen att till vikarie för förste provinsialläkare och provinsialläkare
i det fall, då civil läkarstipendiat ej funnes att tillgå och
styrelsen funne sådant nödvändigt, utbetala ett dagtraktamente av högst
femton kronor, att utgå av förslagsanslaget till bestridande av kostnader
för allmän hälso- och sjukvård. Stipendiat skulle enligt kommitténs
förslag vid förordnande äga åtnjuta ett dagtraktamente av i regel 8
kronor, vilket vid tjänstgöring i ödemarksdistrikt skulle kunna höjas
till 10 kronor.
Föredragande departementschefen förordade emellertid vissa ändringar
i kommitténs förslag. Sedan riksdagen ''lämnat vad departementschefen
anfört utan erinran, utfärdade Kungl. Maj:t den 29 juni 1917
bestämmelser i ämnet, att lända till efterrättelse från och med den 1
augusti 1917.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 311.
ål
Enligt dessa bestämmelser gäller bland annat, att legitimerad läkare,
som ej är provinsialläkare, vilken av medicinalstyrelsen förordnas att
uppehålla förste provinsialläkartjänst eller provinsialläkartjänst antingen
under vakans eller under semester för innehavare av någon av dessa
tjänster eller under sådan innehavare på grund av sjukdom eller förordnande
på annan tjänst beviljad tjänstledighet, må — jämte annat — åtnjuta, om
han är civil läkarstipendiat av första klassen, dagarvode av 8 kronor
men eljest dagarvode av 12 kronor, dock har medicinalstyrelsen att, då
behov av vikarie för någon längre tid yppas, söka anskaffa sådan
mot lägre dagavlöning. För den händelse vikarie uti nu omförmälda fall
icke kan för sålunda fastställd ersättning erhållas, skall frågan om förhöjd
ersättning underställas Kungl. Maj:ts prövning, därvid dagarvodet
må, för särskilda undantagsfall, höjas för civil läkarstipendiat av första
klassen intill 12 kronor och för annan vederbörande intill 15 kronor.
Vad som erfordras för beredande av ifrågavarande dagarvoden skall utgå
av förslagsanslaget till bestridande av kostnader för allmän hälsooch
sjukvård.
Kommittén finner det vara synnerligen hindrande och besvärligt, Kommittén.
om medicinalstyrelsen i varje fall, då sådant vikariat å förste provinsialläkartjänst,
som ovan nämnts, ifrågakommer, skall underställa ärendet
Kung!. Maj:ts prövning för utverkande av förhöjt arvode. På grund
härav har kommittén hemställt om bemyndigande för medicinalstyrelsen att
till legitimerad läkare, som ej är provinsialläkare, vid förordnande att
uppehålla förste provinsialläkartjänst utbetala ett dagarvode av högst 15
kronor i det fall, då kompetent civil läkarstipendiat ej finnes att tillgå
för förordnandet och styrelser finner ifrågavarande arvodesbelopp behövligt.
Medicinalstyrelsen har uttalat sitt instämmande i vad kommittén i Medicinaldenna
del föreslagit. styreUen
Kommitténs
förslag om överflyttande till medicinalstyrelsen av den Departements
Kungl. Maj:t nu förbehållna rätten att besluta i fråga om dagarvodet chefen
till
vikarie å förste provinsialläkartjänst, då detta överstiger 12 kronor,
finner jag mig kunna biträda. Jag förutsätter därvid, att medicinalstyrelsen
icke kommer att medgiva dylik högre vikariatsersättning i andra
fall än då detta är erforderligt för tjänstens behöriga uppehållande. Det
torde ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser i förevarande
hänseende. Då emellertid förslaget i denna del innebär en ändring i de
grunder i fråga om vikariatarvodets bestämmande, som framlades för
näetlidet års riksdag, torde riksdagen böra lämnas t ill t allé att yttra
sig i ämnet.
38
Kung!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 311.
Bidrag till
extra provinsialläkares
Hvitnande.
Förhöjd
tjänstårs
beräkning.
Statens bidrag till extra provinsialläkares avlöning utgår från ett av
riksdagen beviljat ordinarie förslagsanslag, som vid 1917 års riksdaghöjdes
från 30,000 till 40,000 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts på riksdagens
beslut grundade kungörelse den 30 december 1911 må statens
bidrag i intet fall överstiga 1,500 kronor om året. Vid 1917 års riksdag
medgavs emellertid att, utan hinder av den för statens bidrag till
avlönande av extra provinsialläkare eljest gällande grund att dylikt statsbidrag
i intet fall finge överstiga 1,500 kronor, såsom lönebidrag till extra
provinsialläkare i avlägset belägna, särskilt svårbesättliga distrikt finge
utbetalas det belopp intill högst 2,500 kronor, som Kungl. Maj:tivarje
särskilt fall prövade nödigt för tjänstens behöriga uppehållande. Kungörelse
i sistnämnda hänseende har utfärdats den 29 juni 1917 (Sv. formsand.
nr 465).
Kommittén har icke funnit anledning föreslå någon ändring i berörda
nu gällande bestämmelser.
Till statsbidrag för avlönande av extra provinsialläkarne har, enligt
vad kommittén meddelar, under år 1917 från ovannämnda förslagsanslag
anvisats ett belopp av sammanlagt 44,875 kronor. På sätt jag förut
framhållit, skulle ifrågavarande utgiftsbelopp genom ändring av vissa extra
distrikt till ordinarie komma att minskas, vadan det kan antagas, att förslagsanslagets
nuvarande belopp, 40,000 kronor, skall visa sig fullt tillräckligt,
även om förhöjda bidrag till vissa distrikt skulle komma att utgå.
I förenämnda skrivelse den 9 april 1915, vari dåvarande departementschefen
anmodade medicinalstyrelsen att verkställa utredning, huruvida
och i vad mån åtgärder kunde vidtagas för att undanröja svårigheterna
att besätta övre Norrlands mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt
med lämpliga innehavare, framhöll departementschefen tillika,
att därvid särskilt borde tagas i övervägande, huruvida ifrågavarande ändamål
skulle kunna ernås genom en bestämmelse, att antalet tjänstår inom
nämnda distrikt finge, ifråga om befordran eller transport till annan
tjänst, beräknas med viss förhöjning.
I sitt utlåtande den 29 februari 1916 upptog medicinalstyrelsen
jämväl denna fråga till behandling, men fann sig styrelsen på anförda
skäl icke kunna förorda en åtgärd i antydd riktning.
Beträffande föreliggande fråga anförde kommittén i sin skrivelse
den 11 november 1916, att kommittén ej kunnat förorda, att förhöjningen
i tjänstårsberäkningen fixerades till en bestämd siffra, vilket för läkarkåren
torde vara motbjudande och dessutom skulle kunna leda till orättvisor,
då det alltid skulle bliva vanskligt att bestämma de distrikt, som
39
KungL Maj:ts Nåd, Proposition Nr 311.
borde komma i åtnjutande av förmånen av förhöjd tjänstårsberäkning.
Kommittén föreslog därför, att bestämda föreskrifter utfärdades därom,
att väl vitsordad tjänstgöring inom de så kallade ödemarksdistrikten
skulle vid upprättande av förslag och avgivande av förord till tjänster
på provinsialläkarbanan räknas sökanden till godo såsom särskilt meriterande
tjänstgöring.
Medicinalstyrelsen anförde i anledning härav i sitt utlåtande den
3 januari 1917, bland annat, att den av kommittén föreslagna tjänstårsberäkningen
otvivelaktigt skulle leda därhän, att den i 19 § av gällande
läkarinstruktion givna föreskrift, varigenom ådagalagd skicklighet samt
lämplighet för en tjänst skulle vara avgörande vid förord till tjänsten,
komme att tillbakasättas.
Vid föredragning av denna fråga anmärkte departementschefen,
bland annat, att för det dåvarande icke förelåge någon utredning om,
vilka särskilda distrikt, som vore av den beskaffenhet, att tjänstgöringen
i desamma borde anses såsom särskilt meriterande, och att frågan därför
syntes böra av kommittén upptagas till förnyad prövning, innan den
slutligen underställdes Kungl. Maj:t.
Kommittén anför i sitt föreliggande betänkande, att kommittén
anser, att tjänstgöringen i lappmarkerna samt för övrigt i ödemarksdistrikt
— varmed då avses glest befolkade distrikt i norra delen av
landet med läkarstationen förlagd långt från järnvägsstation — borde
anses såsom särskilt meriterande. För övrigt framhåller kommittén, att
det säkraste medlet att få läkare till sådana avlägset belägna distrikt
är att göra de ekonomiska förmånerna mera eftersträvansvärda. Därest
de av kommittén föreslagna extra avlöningstilläggen för dessa distrikt
skulle befinnas otillräckliga för detta ändamål, anser kommittén därför
ytterligare extra lönetillägg böra för dessa befattningar beviljas.
Häradshövdingen Rogberg är i denna del av skiljaktig mening samt
anför följande:
»Om övre Norrlands provinsialläkardistrikt skola utan oskälig kostnad för
det allmänna hållas tillsatta, måste läkarne därstädes Lava utsikt att inom rimlig
tid erhålla transport till sydligare och mera givande distrikt. Kommitténs förslag
att underlätta transportmöjligheterna genom att göra tjänstgöring i lappmarkerna
och ödemarksdistrikten till särskilt meriterande synes mig dock, i avseende å
vissa distrikt, otillräckligt. Värdet av en så obestämd merit kan ej sättas
högt, och meriten torde ej bliva eftersträvad av dem, vilka han är avsedd att
locka. Helt annan tilldragningskraft skulle de svaga övernorrländska distrikten
med sannolikhet få, om vissa tjänstår inom dem i och för befordran eller transport
finge beräknas med en till siffran bestämd förhöjning. Tanken att bereda befatt
-
Kommittén.
40
Medicinal
styrelsen.
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
ningshavare ersättning för särskilt ansträngande tjänstgöring i avlägsna delar av
landet genom förhöjd tjänstårsberäkning är, såsom det framhålles i Kungl. Maj:ts
proposition till 1917 års riksdag, nr 79, med förslag till de provisoriska åtgärderna,
ingalunda ny. Emot denna tanke har kommittén i sitt tidigare förslag anmärkt,
att en till en bestämd siffra fixerad förhöjning i tjänstår sberäkningen skulle vara
motbjudande för läkarkåren och kunna leda till orättvisor. Dessa invändningar
synas ej övertygande, helst om den fixerade förhöjningen bleve begränsad samt
medgiven endast för de allra svagaste distrikten. Provinsialläkarne i dessa
distrikt borde i fråga om befordran eller transport få beräkna sin tjänstgöring
antingen sålunda, att ett visst antal verkliga tjänstår, t. ex. fyra, i fråga om befordran
eller transport, förhöjdes med femtio procent, eller ock sålunda, att ett
visst antal tjänstår, t. ex. de tre första, finge räknas såsom dubbla. De provinsialläkartjänster,
som borde komma i åtnjutande av den antydda förmånen, äro
de båda nordligaste i Yittangi och Pajala, de särskilt svaga tjänsterna i Arjeplog
och Sorsele samt tjänsten i det avlägsna Tärna.
Vid ett bifall till detta förslag lärer i övrigt föreskriften om den särskilt
meriterande tjänstgöringen kunna utgå. Läkarinstruktionens 19 § föreskriver, att
medicinalstyrelsen skall vid förslag till provinsialläkartjänster taga hänsyn till
arten av föregående tjänstgöring. Arten av tjänstgöringen i lappmarks-^ och
eljest ödemarksdistrikten torde vara sådan, att den utan vidare bör anses såsom
särskilt meriterande.»
Medicmalst}rrelsen anför i denna del följande:
»Beträffande kommitténs förslag om särskilt meriterande tjänstgöring kar
styrelsen redan yttrat sig i sina skrivelser den 29 februari 1916 och den 3 januari
1917. Något absolut företräde för dem, som tjänstgjort i lappmarkerna eller
i glest befolkat distrikt med läkarstationen förlagd långt från järnvägsstation —
förslagsvis Tärna, Sorsele, Arjeplogs, Yittangi och Pajala distrikt — bör icke
stadgas. Yid tillsättandet av provinsialläkartjänst bör väl i främsta rummet
komma de i 19 § 2 mom. av läkarinstruktionen angivna meriterna. Härvid torde
en viss värdesättning av arten av föregående tjänstgöring alltid kunna ske, något
som redan nu i viss mån praktiserats. Sådan hänsyn till tjänstgöring å viss
ort har vidare vid förord till provinsialläkartjänst uttryckligen förordats, då det
gällt tjänst, som inrättats av en förutvarande extra provinsialläkartjänst och till
vilken förutvarande extra provinsialläkaren vore sökande (Se 1904 års provinsialläkardistriktskommittés
betänkande sid. 183).
Däremot är styrelsen övertygad om, att en tjänstgöring i de ifrågavarande
distrikten icke bör anses såsom i högre grad meriterande eller eventuellt medföra
ökad tjänstårsberäkning. Härigenom komma svårigheterna att få distrikten
besatta icke i någon nämnvärd grad att minskas, under det en ny befordringsprincip
införes, vilken i sin mån utan tvivel kommer att motverka den önskade
rekryteringen av provinsialläkarkåren, särskilt vad gäller de mest dugande av de
unga läkarna.
Kommittén har i detta samband även framkastat tanken på att i svårbesatta
distrikt ytterligare öka löneförmånerna. Även styrelsen hyser den uppfattningen,
att det säkraste sättet att få ifrågavarande tjänster besatta är att gorå dem ekonomiskt
eftersträvansvärda. Man må icke därvid förglömma, att inkomsterna
å praktik i dylika distrikt äro små och att de icke ens kunna ökas i avsevärd
mån genom några som helst åtgärder från läkarens sida.»
Kun tgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
41
Av den utredning-, som förra året lämnades i föreliggande fråga,
framgår, att tanken på att bereda befattningshavare ersättning för särskilt
ansträngande tjänstgöring i avlägsna delar av landet genom förhöjd
tjänstårsberäkning icke är ny. De skäl, som anförts mot att medgiva
dylik förhöjd tjänstårsberäkning för provinsialläkare i vissa distrikt,
synas emellertid beaktansvärda, och torde olägenheterna av en sådan
åtgärd knappast kunna uppvägas av de fördelar i förevarande hänseende,
som därigenom skulle vinnas.
Redan med stöd av gällande bestämmelser i läkarinstruktionen föreligger
möjlighet att vid provinsialläkartjänsts tillsättande i viss mån
taga hänsyn till föregående tjänstgörings art, vilket jämväl beträffande
särskilt ansträngande distrikt hittills i viss omfattning praktiserats. Att
införa ett allmänt stadgande i den av kommittén åsyftade riktning synes
emellertid vara ägnat väcka vissa betänkligheter. Då med hänsyn till
vad nyss yttrats ett dylikt stadgande ej heller kan anses oundgängligen
erforderligt, anser jag mig därför icke böra — åtminstone för närvarande
— ifrågasätta någon åtgärd i nu antydd riktning.
I kungörelsen den 17 december 1915 angående villkor för behörighet
till vissa civila läkarbefattningar, vilken kungörelse trätt i kraft den
1 januari 1917, stadgas, att för behörighet till bland annat provinsialläkar-,
biträdande provinsialläkar- och extra provinsialläkarbefattning erfordras,
förutom att vara legitimerad läkare, att hava under minst åtta
månader, vare sig före eller efter legitimationen, tjänstgjort såsom underordnad
läkare vid offentlig eller enskild sjukvårdsinrättning, och skall
denna tjänstgöring under en tid av minst fyra månader vara fullgjord
vid lasarett eller vid medicinsk eller kirurgisk avdelning av sjukhus.
Kommittén har i sitt betänkande beräknat kostnaden för en provinsialläkares
utbildning och en första uppsättning av instrument till omkring
25,000 kronor samt angivit studiekursens medellängd till 11 år.
Genom de senast fastställda planerna för de medicinska studierna anser
kommittén någon minskning i studiekursens längd, om än avsedd, dock
i verkligheten icke vara att förvänta. Genom föreskriften i nyssnämnda
kungörelse om viss tjänstgöring för vinnande av behörighet till ifrågavarande
läkarbefattningar — det s. k. praktiska året — skulle studietiden
faktiskt komma att ytterligare förlängas och i följd härav studiekostnaderna
att ökas. Kommittén anser, att effektiva åtgärder böra
vidtagas till minskande av studietidens längd, samt att det s. k.
praktiska året borde omläggas och därvid endast viss särskild kirurgisk
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 276 höft. (Nr till—313.) 0
Departe
mentschefen.
Åtgärder
till
minskande
av studietidens
längd.
Kommittén.
42
Medicinal
styrelsen.
Departe
mentschefen.
Departe
ments
chefens
hemställan.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 311.
utbildning uppställas såsom villkor för de läkare, som ämnade ägna sig
åt provinsialläkarbanan.
I likhet med kommittén håller medicinalstyrelsen före, att kirurgisk
utbildning är av stor betydelse för provinsialläkarna. Styrelsen framhåller
dock, att detsamma även kunde sägas om vissa andra ämnen, samt
att en tids tjänstgöring vid sjukhus överhuvud taget måste anses vara
av stor betydelse för de blivande provinsialläkarna, vilka för övrigt mer
än de flesta andra läkare vore i behov av gedigen och omfattande utbildning.
Härtill komme, att bestämmelserna om det praktiska året först
den 1 januari 1917 trätt i kraft och att anordningen ännu icke på några
år kunde sägas hava blivit tillräckligt prövad. Vid sådant förhållande
funne styrelsen det mindre lämpligt att för närvarande ifrågasätta några omläggningar
av det så kallade praktiska året.
För underlättande av rekryteringen å läkarbanan skulle det säkerligen
vara av stor betydelse om en minskning av studietidens längd kunde
ske. Kommitténs förslag om åtgärder i sådan riktning synes därför värt
beaktande och torde böra göras till föremål för vidare utredning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att å avlöningsstaten för förste provinsialläkare
och provinsialläkare må från och med år
1919 uppföras ytterligare trettiotvå provinsialläkare, en
var med en årlig avlöning av 4,000 kronor, därav 3,000
kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill
kunna komma två ålderstillägg å lönen, det ena med
500 kronor efter fem år och det andra, jämväl med
500 kronor, efter ytterligare fem år;
dels föreskriva, att för åtnjutande av de med sagda
befattningar förenade avlöningsförmåner skall gälla vad
i kungörelsen den 15 september 1911 angående villkor
och bestämmelser för åtnjutande av de från och
med år 1912 fastställda avlöningsförmåner för förste
provinsialläkare och provinsialläkare finnes stadgat i
fråga om motsvarande befattningar;
dels, vid bifall till vad sålunda föreslagits, från och
med år 1919 höja det å riksstaten uppförda ordinarie
anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Bil.
43
från 865,200 kronor med 128,000 kronor till 993,200
kronor;
dels medgiva, att, därest ett nytt ordinarie provinsialläkardistrikt
bildas, omfattande huvudsakligen Tärna nuvarande
extra provinsialläkardistrikt, utan hinder av vad
i avlöningsstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare
samt enligt villkoren och bestämmelserna
för åtnjutande av i staten upptagna avlöningsförmåner
finnes föreskrivet beträffande förhöjning i lönen efter viss
tids fortsatt innehavande av befattning, tidpunkten för
första förhöjningen, så vitt angår provinsialläkaren i
nämnda distrikt, må bestämmas inträda redan efter tre
år, med rätt för nämnda läkare, därest han kommit i
åtnjutande av sådan löneförhöjning, att, även om han efter
intjänande av densamma innehaft befattning i annat
distrikt, komma i åtnjutande av andra ålderstillägget
efter ytterligare fem år, men med skyldighet för honom
att, för erhållande av omförmälda förhöjningar i lönen,
i övrigt vara underkastad förenämnda villkor och bestämmelser;
dels
på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst 31,700 kronor, att i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig förordade grunder användas
till provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares
avlöningsförmåner;
dels ock i riksstaten upptaga det ordinarie förslagsanslaget
till bidrag till extra provinsialläkares avlönande
till oförändrat belopp eller 40,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Cour. Falkenberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1918:211 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ändring i avlöning sstaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare in. in. jämte i ämnet v s. 10 i texten