Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder för utjämning av sjukvårdskostnaderna å landsbygden

1918-04-19 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:313, Angående åtgärder för utjämning av sjukvårdskostnaderna å landsbygden

Dokumentets text

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.

67

Nr 313.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående

åtgärder för utjämning av sjukvårdskostnaderna å landsbygden;

given Stockholms slott den 19 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att till bidrag för lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden

sjukvårdskostnader å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag

av 230,000 kronor, att användas i huvudsaklig överensstämmelse

med i statsrådsprotokollet angivna grunder.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.

1916 års

riksdag.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

april 1918.

N ärvarande:

lians excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde:

Enligt vad jag förut denna dag meddelat, har 1916 års provinsialläkarkommitté

i sitt den 1 december 1917 avgivna betänkande angående

reglering av löneförhållandena för förste provinsialläkare och provinsialläkare

m. m. till behandling upptagit jämväl frågan om åtgärder

för utjämning av sjukvårdskostnaderna å landsbygden.

I en vid 1916 års riksdag väckt motion, nr 58, framhölls behovet

av att utredning verkställdes i och för reglering av provinsialläkarnas

arvoden. Till stöd härför anfördes huvudsakligen, att för de

personer, vilka vore boende på större avstånd från läkarbostaden, kostnaderna

för läkarbesök enligt gällande taxa ställde sig synnerligen

höga, under det de nära läkaren boende hade alla fördelar, ringa honorar

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.

69

till läkaren, ringa eller ingen skjutskostnad. Detta inverkade å andra

sidan ogynnsamt på läkarvården i distriktens utkanter, särskilt för den

mindre bemedlade befolkningen.

För avhjälpande av nu berörda missförhållanden ifrågasatte motionären

en sådan anordning, att varje distrikt allt efter dess storlek finge

en särskild taxa, d. v. s. läkaren skulle uppbära ett visst fastställt

arvode lika för så väl långväga som närmare besök. Arvodet finge i

detta fall sättas så, att läkarens intresse icke bleve lidande.

Motionären hade också tänkt sig den utvägen, att ett visst lägre

arvode fastställdes lika för alla distrikten, men att särskilt arvode därutöver

för långväga besök samt skjutsersättningar ersattes av statsmedel.

Medicinalstyrelsen, vars yttrande över motionen inhämtades, tillstyrkte

den begärda utredningen och ansåg, att densamma särskilt

borde avse det av motionären föreslagna andra alternativet.

I skrivelse den 29 mars 1916, nr 57, anförde därefter riksdagen

följande:

Vid granskning av förenämnda motion hade riksdagen ej kunnat undgå

finna, att de av motionären påpekade olägenheterna, vad anginge nu gällande

bestämmelser i fråga om för provinsialläkare utgående arvoden för sjukbesök,

vore värda statsmakternas allvarliga uppmärksamhet. Jämlikt den av Kungl.

Maj:t den 15 september 1911 utfärdade taxan för vissa i civil tjänst anställda

läkare medförde tillkallandet av i taxan avsedd läkare, k de fall, då avståndet

till sådan läkare vore stort — vilket mångenstädes, och särskilt i de nordligare

länen i vårt land, vore händelsen — högst avsevärda kostnader för den sjuke.

Exempelvis skulle kostnaden för ett sjukbesök 4 mil från läkarbostaden,

inbegripet skjutsersättning, enligt gällande taxa uppgå till nära 40 kronor.

Att dylika kostnader bleve synnerligen betungande för den mindre bemedlade

befolkningen läge i öppen dag. En beklaglig följd därav vore, att läkarvården

i provinsialläkardistriktens utkanter bleve illa tillgodosedd eller alldeles

försummad.

Riksdagen ansåge i likhet med motionären, att till åstadkommande av förbättring

i ovan berörda missförhållanden en utjämning av gällande taxebestämmelser

vore påkallad, utan att därigenom läkarens intresse finge bliva lidande.

I överensstämmelse med vad medicinalstyrelsen uttalat i sitt i ärendet avgivna

yttrande ansåge riksdagen den utväg att lösa förevarande fråga vara fördelaktigast

och närmast ledande till målet, som ginge ut på, att ett visst lägre

arvode fastställdes lika för alla distrikt och att särskilt arvode därutöver för

långväga besök samt skjutsersättningar ersattes av statsmedel. Riksdagen förbisåge

ej, att en dylik utväg kunde komma att medföra nog så avsevärda utgifter

för statsverket. Det förtjänade dock härutinnan påpekas, att den ifrågasatta

utredningen torde böra inskränkas till förhållandena å landsbygden, där en utjämning

av läkartaxan enligt riksdagens mening niirmast borde avse att komma

de mindre bemedlade, såsom småbrukare, torpare och hantverkare med flera, till

s. 70 Kontrollera mot PDF

Provinsial
läkare
kommittén.

70 Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 313.

godo, enär givetvis den åsyftade lindringen endast borde åtnjutas av personer

under en viss bestämd inkomstgräns.

Vidare borde erinras om, att läkarvården för de under fattigvården börande

ävensom den stora massan av alla i enskild tjänst varande personer ombesörjdes

dels av de kommunala myndigheterna, dels av vederbörande husbonde, varför

dylika fall icke torde beröras av framställningen i motionen. Det vore under

sådana förhållanden att förmoda, att den noggranna utredning av förevarande

spörsmål, som riksdagen ansåge vara av behovet påkallad, skulle visa, att de

ifrågasatta statsutgifterna skulle kunna hållas inom rimliga gränser.

De ifrågasatta statsbidragen torde lämpligen kunna efter företeende av kvitterade

räkningar och behörigt intyg utbetalas till vederbörande av Kungl. Maj:ts

befallningshavande från till samma myndigheters förfogande ställda förslagsanslag.

Var inkomstgränsen lämpligen skulle sättas ävensom det avstånd från läkarbostaden

beräknas, för vilket särskild ersättning för sjukbesök borde utgå av statsmedel,

torde en blivande utredning få utvisa.

På grund av vad sålunda anförts hemställde riksdagen om en all- •

sidig och skyndsam utredning av frågan om reglering av provinsialläkares

arvoden därhän, att utjämning i största möjliga mån måtte

kunna ske, samt att Kungl. Maj:t därefter måtte för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Den av riksdagen begärda utredningen uppdrogs av Kungl. Maj:t

åt provinsialläkarkonrmittén.

I anledning av detta uppdrag anför kommittén i sitt betänkande

den 1 december 1917 följande.

Den av riksdagen begärda allsidiga utredningen hade ej av kommittén

kunnat åstadkommas, då härför erforderligt statistiskt material

ej funnits tillgängligt. Då emellertid förevarande spörsmål vore synnerligen

behjärtansvärt, hade kommittén ansett sig böra tillse, om icke

något ändock kunde åtgöras för att bereda mindre bemedlade, som vore

avlägset boende från läkarstationen, billigare läkarvård än vad gällande

läkartaxa bestämde.

Av riksdagens skrivelse i ämnet framginge, att läkarens intresse

ej borde bliva lidande vid en utjämning av gällande taxebestämmelser.

Den ifrågasatta utjämningen borde avse att komma mindre bemedlade

å landsbygden tillgodo. En viss inkomstgräns borde fastställas för dem,

som skulle komma i åtnjutande av den åsyftade lindringen i sjukvårdskostnaden,

varjämte det avstånd från läkarbostaden borde bestämmas,

för vilket särskild ersättning för sjukbesök finge utgå av statsmedel.

Slutligen borde statsutgifterna för ifrågavarande ändamål hållas inom

rimliga gränser.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.

Det förslag, kommittén avsåge att framlägga, vore ej att anse som

en definitiv lösning av frågan. På grund av riksdagens förenämnda uttalande,

att utgifterna borde hållas inom rimliga gränser, hade det varit

nödvändigt att framgå med stor försiktighet. Kommittén hölle dock

före, att genomförandet av dess förslag skulle medföra avsevärd lindring

i sjukvårdskostnaden för de mindre bemedlade. En grund vore

lagd, varpå, sedan större erfarenhet vunnits, kunde byggas vidare.

Kommitténs förslag innebär, att ett förslagsanslag å 100,000 kronor

anvisas till bidrag för lindring i sjukvårdskostnader å landsbygden.

För disponerande av medel från detta anslag skulle, enligt kommitténs

förslag, gälla följande regler:

1. Bidrag utgår endast vid vissa av provinsial- eller extra provinsialläkare

företagna sjukvårdsresor.

2. Berättigade till bidrag för sig själva och sina familjemedlemmar ävensom

tjänare äro de personer, för vilka det beräknade beloppet, efter vilket skatt

utgår enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, ej överstiger

1,500 kronor eller, om inkomsten härleder sig uteslutande från kapital och

arbete, 1,800 kronor, eller, om inkomsten åtnjutes enbart från fast egendom, 1,000

kronor.

Personer, för vilka kommunen åtagit sig att betala läkarvård, äro ej berättigade

till bidrag från sagda anslag.

3. Kommunalnämnden uppgör förslag senast i december månad å dem,

som äro berättigade till bidrag, och tillställer vederbörande bevis därom.

4. Bidrag kan ej ifrågakomma vid läkares sjukbesök på avstånd ej överstigande

1 mil från läkarstationen, och utgår ej heller bidrag för gäldande av

skjutsersättning eller annan reseersättning vid sjukbesök på längre avstånd.

5. Vid sjukbesök på avstånd överstigande 1 mil från läkarstationen betalar

patienten 7 kronor av det läkaren tillkommande arvodet, och fördelas återstående

delen av kostnaden sålunda, att staten betalar ®/5, vederbörande kommun */j och

patienten ’/5.

6. För erhållande av omförmälda lindring i sjukvårdskostnaden företesvid

läkarens besök det i mom. 3 omnämnda beviset.

För utfående av den del av arvodet, som gäldas av stat och kommun,

insänder läkaren kvartalsvis räkning, upptagande jämväl patienternas namn samt

platse,r och dagar för besöken, till kommunalnämnden, som senast inom en månad

likviderar densamma.

8. Kommunalnämnden i sin ordning äger att halvårsvis med företeende

av behöriga verifikationer hos Kungl. Maj:ts befallningshavande göra framställning

om gottgörelse för den del av kostnaden, som belöper på staten.

Till förtydligande av ifrågavarande förslag anför kommittén följande:

»Bidrag bär ej ansetts böra utgå vid sjukbesök, som företages av annan

läkare än provinsial- eller extra provinsialläkare, och skulle bidrag icke heller

utgå vid dessa läkares sjukbesök å avstånd ej överstigande 1 mil från läkar
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 313.

Skiljaktig

mening inom

kommittén.

Yttranden

över kommitténs

förslag.

stationer!. En inkomst av 1,000 kronor av fast egendom tiar ansetts motsvara

en inkomst av 1,800 kronor av kapital och arbete. Något bidrag till skjutsersättning

eller annan reseersättning bär ej ansetts böra ifrågakomma. Sådant bidrag

skulle nämligen förutsätta upprättande av reseräkningar och en noggrann granskning

av dessa, som kunde föranleda mycket arbete och besvär. Som emellertid

resekostnaderna mången gång kunna uppgå till avsevärda belopp, är det att hoppas,

att kommunen vid långa avstånd skall träda hjälpande emellan, såsom redan nu

på många ställen äger rum. Vid sjukbesök på avstånd överstigande 1 mil skulle

patienten av läkararvodet betala dels arvodet för besök på en mils avstånd från

läkarstationen, vilket enligt kommitténs förslag till läkartaxa skulle för mindre

bemedlad utgöra 7 kronor, och dels Vs av återstående delen av arvodet. Även

det särskilda arvode, som enligt § 8 i kommitténs förslag till läkartaxa skulle utgå

för specialundersökning eller biträde vid förlossning liksom ock det särskilda

arvodet, varom förmäles i läkartaxan § 10, innefattas i det arvode, till vars gäldande

bidrag eldigt förenämnda förslag skulle utgå från det allmänna.»

Eu av kommitténs ledamöter, häradshövdingen Högberg, har i

denna del reserverat sig och anför följande:

»Ehuru kommittén ej medhunnit den noggranna utredning, som riksdagen

ansett böra i förevarande ämne verkställas, samt kommittén således haft giltig

anledning underlåta att nu framlägga förslag till frågans lösning, har kommittén

likväl hemställt om ett visst statsanslag samt uppgjort förslag till grunderna för

dess användning. Om anslaget är för högt eller för lågt, därom vet man intet;

men att en efter de föreslagna grunderna upprättad stadga med villkor för anslagets

användning skall bliva svårtillämplig och lätt få över sig skenet av godtycklighet

är sannolikt.

Då emellertid en utjämning i frågan om provinsialläkarnes arvoden till förmån

för de mindre bemedlade givetvis är önsklig, samt kommittén själv påpekat,

att vissa kommuner redan nu främja utjämningen genom bidrag till gäldande av

läkarnes resekostnader, borde, enligt min mening, kommittén hava undersökt,

huruvida icke utväg funnes att förmå kommunerna att mera allmänt åtaga sig

någon del av läkararvodet för sina mindre bemedlade medlemmar. Därvid borde

statsunderstöd givas åt fattiga kommuner med gles befolkning och tyngande skatter.

I ärendets nuvarande skick synes kommitténs förslag icke böra föranleda

till någon åtgärd.» *

Till följd av remiss har medicinalstyrelsen den 8 februari 1918 avgivit

utlåtande över kommitténs betänkande samt därvid överlämnat från

förste provinsialläkarne och Kungl. Maj:ts befallningshavande i rikets

samtliga län infordrade yttranden. De hörda myndigheterna hava i

allmänhet biträtt kommitténs förslag i förevarande del. Åtskilliga erinringar

hava dock framställts, och må ur de inkomna yttrandena här

återgivas följande.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län anser sig icke kunna tillstyrka

kommitténs förslag.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.

I riksdagens skrivelse i ämnet kade uttalats, att riksdagen ansåge den utväg

att lösa förevarande fråga vara fördelaktigast ock närmast ledande till målet,

som ginge ut på att ett visst lägre arvode fastställdes lika för alla distrikt ock

att särskilt arvode därutöver för långväga besök samt skjutsersättningar ersattes

av statsmedel. Kommitténs förslag i detta liänseende ginge icke tillnärmelsevis

så långt som riksdagen ifrågasatt.

För ett sjukbesök kos en mindre bemedlad person på en och en halv mils

avstånd skulle enligt kommittéförslagets allmänna bestämmelser betalas arvode

med 9 kronor samt skjutsersättning med 5 kronor 40 öre — räknat enligt rnaximilegan

för Stockholms län — eller tillsammans 14 kronor 40 öre. Av detta

belopp skulle enligt utjämningsförslaget den mindre bemedlade själv erlägga 7

kronor + 40 öre + 5 kronor 40 öre eller tillsammans 12 kronor 80 öre ock således

vinna en besparing av endast 1 krona 70 öre, eller omkring 11,8 procent

av kela beloppet.

För ett sjukbesök hos en mindre bemedlad person på tre mils avstånd

. ställde sig siffrorna på följande sätt. Enligt de föreslagna allmänna reglerna

skulle betalas i arvode 13 kronor ock i skjutsersättning 10 kronor 80 öre; tillsammans

23 kronor 80 öre. Härav skulle enligt utjämningsförslaget den mindre

bemedlade själv erlägga 7 kronor + 1 krona 20 öre + 10 kronor 80 öre eller

tillsammans 19 kronor och således bespara 4 kronor 80 öre, eller omkring 20

procent av kela beloppet. Det syntes vara obestridligt att, om utjämningen skulle

medföra den avsedda effekten att möjliggöra sjukvård genom läkarens besök kos

mera avlägset boende mindre bemedlade sjuka, vilkas sjukvård icke bekostades

av kommunen, en betydligt större andel av ersättningsbeloppet måste avlyftas

från den sjuke. Kungl. Maj:ts befallningskavande ansåge för sin del, att det enda

möjliga vore, att den sjukes hela kostnad bestämdes till 3 kronor, motsvarande

den föreslagna ersättningen för ett besök inom 2 kilometer. Möjligen kunde för

att motverka mindre nödvändiga sjukbud beloppet köjas till 7 kronor, motsvarande

själva arvodet vid ett besök på en mils avstånd. Upprättandet av de räkningar

å skjutsersättning m. m., som skulle ifrågakomma, torde icke bliva alltför

betungande för läkaren.

Huru än utjämningsfrågan ordnades, vore av mycket stor betydelse, att uttryckligen

förklarades, att vad som i utjämningssyfte utbetalades av kommunala

medel icke finge räknas såsom fattigvård ock således icke keller medföra fattigvårdens

rättsverkningar.

KungJ. Maj.is befallning shav ande i Uppsala län ställer sig tvekande gent

emot kommitténs förslag, att bidrag för gäldande av skjutsersättning eller annan

reseersättning ej bör ifrågakomma vid sjukbesök på längre avstånd. Dessa kostnader

kunde, på sätt kommitterade jämväl anfört, stiga till avsevärda belopp. De

av kommitterade anförda skälen emot bidrag i detta fall finner Kungl. Maj:ts

befallningshavande ej bindande.

Förste provinsialläkaren i länet anmärker, att den lättnad, som enligt förslaget

skulle komma mindre bemedlade till godo, delvis bleve beroende på kommunernas

benägenhet att bidraga till läkarens arvoden, då kommunerna icke

kunde åläggas en dylik utgift.

Kungl. Maj:ts befallning sb anande i Östergötlands län finner ett inskridande

från det allmännas sida för beredande av lättnad i sjukvårdskostnaderna på

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 27<> höft. (Nr 311—313.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.

landsbygden vara synnerligen önskvärt. Emellertid torde det bliva förenat med

svårigheter att finna en anordning, varigenom frågan kunde vinna en praktisk

lösning. För egen del kunde Kungl. Maj ds befallningshavande icke finna annat

än att ett ej obetydligt arbete genom föreskriften i punkt 3 i förevarande förslag,

särskilt i större kommuner, pålagts kommunalnämnderna, vilka redan vore

öyerhopade med en mångfald av bestyr. Ansåges det emellertid, att kommunalnämnden

skulle upprätta det ifrågasatta förslaget å dem, som skulle vara berättigade

till bidrag, kunde den förenkling ske, att i stället för utsändande till vederbörande

av bevis därom, läkaren erhölle en förteckning å de bidragsberättigade.

En ytterligare förenkling vore, om förteckningen endast upptog sådana, vilka

icke påförts något utskyldsbelopp. Övriga, som önskade komma i åtnjutande av

i förslaget omförmäld lindring i sjukvårdskostnaden, borde genom vederbörlig

debetsedel kunna styrka sin behörighet härtill. Uti en av föreliggande förslags

detaljbestämmelser torde ett förtydligande böra äga rum, i det uttrycket »familjemedlemmar»

syntes vara alltför allmänt hållet, för att icke missbruk lätt skulle

kunna uppstå.

Kungl. Maj:tS'' befallningshavande i Jönköpings län, som i likhet med kommittén

anser en utjämning av sjukvårdskostnaderna på landsbygden synnerligen

önskvärd, finner emellertid kommitténs utredning i denna del sakna den fullständighet

och allsidighet, som erfordrades för ett rätt bedömande av ifrågavarande

spörsmål.

Förste provinsialläkaren i länet finner de föreslagna bestämmelserna för

utbekommande av ifrågavarande bidrag allt för obestämda. Med den föreslagna

inkomstgränsen, 1,000 kronor, för den, som åtnjöte inkomst enbart från fast

egendom, skulle de allra flesta jordbrukare komma under denna gräns. Då tilllämpningen

av bestämmelserna för det ifrågasatta anslaget tvivelsutan komme

att vålla stora praktiska svårigheter, ifrågasättes, om ej den kontanta lönen för

provinsialläkarne borde höjas och arvodet för längre resor i stället avkortas efter

något zontariffsystem.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gottlands län ifrågasätter lämpligheten

därav, att kommunen för visst fall skall jämte staten och den betalningsskyldige

deltaga i gäldandet av läkararvodet. Enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes

mening borde kommunen, i enlighet med vad hittills varit gällande, fortfarande

vara befriad från varje bekostande av läkarvård, som icke vore att hänföra till

fattigvård.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Älvsborgs \än anmärker i likhet med förste

provinsialläkaren i länet, att den i mom. 7 föreslagna bestämmelsen om att, för

utfående av den del av arvodet, som skulle gäldas av stat och kommun, läkaren

skulle insända räkning kvartalsvis, kunde föranleda att läkare, särskilt i vidsträckta

distrikt, tvingades till avsevärda förskotteringar.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Örebro län finner lämpligt, att kommunerna

kunde erhålla bidrag från det ifrågasatta anslaget jämväl till kostnaden för

resor, som läkare företoge för att å avlägsnare orter hålla mottagningar å bestämda,

förut kungjorda dagar.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.

Förste provinsialläkaren i Kopparbergs län, med vilken Kungl. Maj.ls befallningshavande

i länet instämmer, framhåller, att anledningen till de höga kostnaderna

för läkarvården för avlägset boende till huvudsaklig del vore att söka i

de höga skjutskostnaderna. Enligt förslaget skulle emellertid sistnämnda kostnader

fortfarande åvila patienten. Det vore önskligt, om hjälpen för de verkligt

behövande kunde göras mera effektiv. Förste provinsialläkaren föreslår, att staten

för mindre bemedlade, avlägset boende, övertager, i stället för två femtedelar,

hela den del av arvodet för läkarbesöket, som överstiger arvodet för en mil.

Vid sådant förhållande kunde antagas, att kommunerna vid behov skulle låta sig

angeläget vara att på frivillighetens väg bidraga med erforderlig hjälp till övriga

kostnader, skjutsar och dylikt.

Kungl. Maj.ls befallninqshavande i Jämtlands län finner sig icke kunna tillstyrka

den ordning för frågans lösning, som av kommittén föreslagits. Särskilt

olämplig syntes bestämmelsen om de årliga av kommunalnämnden upprättade förslagen

å personer, som skulle vara berättigade till bidrag för av dem påkallade

sjukvårdsresor. Oegentligt syntes ock, att dylikt bidrag ej skulle få beräknas å

resekostnader, vilken i avlägset belägna trakter ofta nog vore den drygaste kostnaden.

Överhuvudtaget syntes den föreslagna anordningen opraktisk och ägnad

att medföra jämförelsevis stort besvär för läkarne och myndigheterna. Kungl.

Maj:ts befallningsliavande ville för sin del ansluta sig till häradshövdingen Högbergs

reservation.

Kungl. Maj.ls befallningsliavande i Västerbottens län finner det föreliggande

förslaget knappast vara av beskaffenhet att i befintligt skick kunna godkännas

samt förordar ytterligare utredning i ämnet.

Förste provinsialläkaren i länet, som i övrigt förordar förslaget, anser, att

bidrag för sjukresor icke bör utgå med mindre resans längd överstiger ett skjutshåll

eller 2 mil.

Medicinalstyrelsen anför i sitt förenämnda utlåtande följande:

Medicinal
styrelsen.

»Kommittén har sökt att genom föreslaget statsbidrag vinna en utjämning

av sjukvårdskostnaderna å landsbygden. Genom den föreslagna taxehöjningen

bliva dessa kostnader större. Motionären i ämnet vid 1916 års riksdag hade angivit

kostnaden för ett sjukbesök 4 mil från läkarbostaden, inbegripet skjutsersättning,

enligt nu gällande taxa till nära 40 kronor. Med de föreslagna taxebestämmelserna

uppgår motsvarande kostnad till något över 50 kronor, därav 23

kronor i arvode åt läkaren. Det synes medicinalstyrelsen synnerligen önskvärt,

att en utjämning här kommer till stånd. Något bidrag till skjutsersättning eller

annan reseersättning har av kommittén icke ifrågasatts. Sadant bidrag skulle

nämligen förutsätta upprättande .av reseräkningar och en noggrann granskning av

dessa, som kunde föranleda mycket arbete och besvär. Kommitténs förslag, som

sålunda är mindre långt gående än riksdagen synes hava avsett, har dock det

göda med sig, att den fattiges börda något lindras. Kommittén medgiver själv,

att dess förslag ej är att anse såsom en definitiv lösning av fråganv Någon allsidig

utredning, såsom riksdagen begärt, har kommittén ej kunnat åstadkomma,

då härför erforderligt statistiskt material ej finnes tillgängligt. Medicinalstyrelsen

vill härvid tillägga, att sådant material torde bliva synnerligen svårt om ej

s. 76 Kontrollera mot PDF

Departe
ments
chefen.

76 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.

omöjligt att erhålla. De skäl, som av kommittén anförts mot statsbidragets beräknande

jämväl å resekostnaden, synes styrelsen vid ärendets outredda läge

tungt vägande. Redan nu har för övrigt på många håll hänt, att kommunerna

själva tagit saken om hand och trätt hjälpande emellan, då resekostnaderna stigit

till allt för höga belopp eller träffat ekonomiskt mindre välsituerade personer.

Ett tillämpande av kommittéförslaget skulle skänka en god erfarenhet för

en framtida utsträckning. av rätten till statsbidrag. Styrelsen anser därför kommitténs

förslag — dock i en detalj något modifierat på sätt nedan skall angivas

höra laggas till grund för ett prov. Som förslaget icke har någon större erfarenhet

att stöda sig på, är det även svårt att fixera någon viss summa för

statsbidraget. Erhåller anslaget förslagsanslags natur, kan det nu angivna beloppet,

100,000 kronor, vid behov överskridas och bör då ett följande år lämpligen

höjas i den mån dess anlitande giver sådant vid handen.

Mot anordningarna för statsbidragets utgående hava från de hörda myndigheterna

anmärkningar framställts. Särskilt hava vissa Kungl. Maj:ts befallningshavande

ställt sig tveksamma emot den föreslagna medverkan av kommunalnämnderna.

Medicinalstyrelsen har icke kunnat undgå att dela dessa farhågor. Kommunalnämnderna

böra naturligen i någon män medverka, men lämpligast vore

om de kunde fritagas så vitt möjligt från det direkta utanordnandet

till lakarna av arvodesbidragen. Styrelsen vill för sin del föreslå, att detta utamordnancie

Överflyttad å landskontoret, där sakkunniga arbetskrafter stå till buds.

villig!. Maj.ts befallningshavande skulle i sin tur hos kommunalnämnden uttaga

det belopp, som belöper å kommunens andel i sjukvårdskostnaderna.»

Såsom av riksdagen framhållits, medför tillkallandet av läkare till

platser, belägna på längre avstånd från läkarstationerna, enligt gällande

läkaitaxa betydande kostnader. Genom det av mig förut denna dag

förordade och av Kungl. Maj:t biträdda förslaget om ändringar av

taxan komma kostnaderna för läkarbesöken att än ytterligare stegras.

Redan vid föredragning av nämnda förslag framhöll jag emellertid,

att berörda förhållande icke finge inverka till ökande av de olägenheter,

som redan nu i hög grad förefinnas beträffande läkarvården för

den mindre bemedlade befolkningen i mera avlägset belägna trakter

och att därför en höjning av läkartaxan såsom ett nödvändigt supplement^

kiävde, att genom statens medverkan kostnaderna för läkarvården

för de svagast ekonomiskt situerade å landsbygden bleve lindrade.

Därest förslaget om ökning av provinsialläkardistriktens antal vinner

riksdagens bifall, komma kostnaderna för allmänheten av läkarvården

att i någon mån minskas, så till vida som genom inrättandet

av nya. distrikt avstånden till läkarstationerna i många fall komma att

bliva mindre. För en stor del av befolkningen inom de särskilda distrikten

bliva dock avstånden fortfarande betydande.

Det förslag, som kommittén framlagt i syfte att lindra sjukvårdskostnaderna

för den mindre bemedlade befolkningen å landsbygden, är

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.

77

icke grundat på en så ingående utredning, att detsamma kan göra

anspråk på att slutgiltigt lösa föreliggande fråga.

Att märka är dock därvid, att, såsom medicinalstyrelsen framhållit,

det torde vara särdeles svårt, om ens möjligt, att anskaffa sådant statistiskt

material, som kan vara av betydelse för frågans slutgiltiga bedömande.

Erfarenheten allena kan giva erforderligt stöd för de lämpligaste

anordningarna. De åtgärder, som nu kunna komma att beslutas, få

därför karaktären av ett försök. Detta lärer dock i och för sig icke

behöva verka avskräckande. Skulle det nämligen visa sig, att den

valda vägen icke är den bästa, torde erforderliga jämkningar efter omständigheterna

kunna vidtagas i de tilltänkta bestämmelserna.

Kommitténs förslag innebär, att personer med viss mindre inkomst

skola vid sjukbesök på längre avstånd än eu mil från läkarstationen

äga åtnjuta bidrag till bestridande av det läkaren tillkommande arvodet,

i den mån detta överstiger 7 kronor eller det lägsta arvode, som föreslagits

skola utgå för besök på en mils avstånd. Av det överskjutande

beloppet skulle 2, r, gäldas av statsverket och 2/s av vederbörande kommun

— återstående 1U skulle betalas av patienten själv. Däremot

har kommittén icke ansett sig kunna föreslå bidrag till resekostnaderna.

Förslaget förutsätter, att vederbörande kommuner vilja åtaga sig

bidragsskyldighet i förevarande hänseende. Häremot hava åtskilliga

invändningar framställts, vilka jag dock icke finner allt för tungt vägande.

Redan nu hava åtskilliga kommuner visat sig behjärta föreliggande

syfte, och torde det finnas förhoppning om, att kommunerna i

allmänhet för läkarfrågans rationella ordnande skola visa sig villiga att

bära den utgift, som förslagets genomförande skulle medföra. Med hänsyn

till kommunalnämndernas personalkännedom torde också villkoret om

kommunernas medverkan innebära en viss säkerhet för, att den ifrågasatta

lindringen icke kommer andra tillgodo än sådana, som äro därav

i behov.

Enligt § 4 i förslaget till ny taxa skall vid sjukbesök, då våglängden

till den sjuke från läkarens bostad eller annat ställe inom distriktet,

därifrån resan anträdes, överstiger 2 kilometer, arvodet utgå, för besök

på avstånd ej överstigande eu halv mil, med 5—7 kronor samt, för besök

på längre avstånd, med ytterligare 2 kronor för varje överskjutande

börjad halvmil intill 4 mil och därefter med 2 kronor för varje överskjutande

börjad mil av våglängden till den sjuke, utan rätt för läkaren

till särskilt arvode för återfärden.

I flertalet fall, då den av kommittén ifrågasatta lindringen skulle

kunna äga rum, torde avstånden vid sjukbesöken ligga mellan 1 och 2

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.

mil, och uppgår läkararvodet vid besök på detta avstånd enligt nyssnämnda

bestämmelser — därest man räknar med det lägsta arvodet, vilket i föreliggande

fall alltid lärer komma att utgå — till mellan 9 och 11 kronor. Det

härav till fördelning mellan stat, kommun och patienten själv föreslagna arvodesbeloppet

skulle utgöra 2—4 kronor. Lindringen för patienten skulle

sålunda i de flesta fall komma.att bliva allenast 1 krona 60 öre—3

kronor 20 öre. Vid sjukbesök på avstånd över 2 och intill 3 mil, där arvodet

ligger mellan 13 och 15 kronor, skulle bidraget komma att uppgå

till 4 kronor 80 öre—6 kronor 40 öre. Något annorlunda ställa sig

arvodesbeloppen, därest arvodet skall beräknas efter använd tid.

Emellertid är den ojämförligt största kostnaden vid de längre sjukresorna

betingad av den allt efter avståndet stegrade skjutsersättningen.

Den av kommittén föreslagna lindringen i sjukvårdskostnaderna synes

mig därför allt för obetydlig och torde knappast motsvara syftemålet

med riksdagens framställning i ämnet. Skall någon verklig fördel med de

ifrågasatta åtgärderna vinnas, synes nödvändigt att bidrag får tillgodonjutas

jämväl för bestridande av resekostnaderna. Visserligen förorsakas

härigenom åtskilligt besvär för läkarna med verifiering av

skjutsersättning och dylikt, men dessa svårigheter torde dock icke böra

tillerkännas avgörande betydelse.

För bidragets åtnjutande torde den av kommittén föreslagna grunden

kunna tillämpas sålunda, att bidrag för läkarbesök vid ett avstånd,

överstigande en mil från läkarstationen, utgår för den del av kostnanaden,

däri även reseersättning inbegripen, som överstiger 7 kronor.

Beträffande fördelningen av bidragsbeloppet mellan stat och kommun

har jag intet att erinra mot kommitténs förslag.

Den av kommittén föreslagna gränsen för rätt till nu ifrågasatt

lindring torde kunna i någon mån höjas. För min del vill jag förorda,

att dylik rätt medgives dem, för vilka det beräknade beloppet, efter

vilket skatt utgår enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,

ej överstiger 2,000 kronor. Åtnjutes inkomsten enbart av fast egendom,

torde dock gränsen böra bibehållas vid det av kommittén föreslagna

beloppet, 1,000 kronor. Nu nämnda personer böra jämväl åtnjuta ifrågasatt

bidrag för sjukbesök, som avse deras tjänare eller medlemmar

av deras hushåll, dock naturligen under förutsättning, att den sjuke

icke själv har större inkomst än nyss nämnts.

Anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål undandrager sig för

närvarande ett säkrare bedömande. Nämnda behov är bland annat beroende

på, i vilken utsträckning kommunerna vilja åtaga sig förpliktelse

i förevarande hänseende. De av mig nu förordade ändringarna i kom
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.

mitténs förslag medföra dock en betydande kostnadsökning i jämförelse

med nämnda förslag.

I innevarande års statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avvaktan på proposition angående reglering av löneförhållandena

för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. in., beräkna

bland annat dels en höjning av det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare

och provinsialläkare med 329,300 kronor, dels till provisorisk

förbättring av vissa provinsialläkares avlöningsförmåner på extra

stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 6,600 kronor, dels ock för

ordnande av bostadsförhållandena för vissa provinsialläkare ett extra

anslag å 55,000 kronor. Med bifall till av mig förut denna dag gjord

hemställan har Kungl. Maj:t beslutat föreslå riksdagen att höja nyssnämnda

ordinarie anslag med allenast 128,000 kronor samt att till provisorisk

förbättring av vissa provinsialläkares avlöningsförmåner anvisa

ett extra anslag å 31,700 kronor. Däremot har förslag till åtgärder

ifråga om ordnande av provinsialläkarnas bostadsfråga icke nu ansetts

böra föreläggas riksdagen. Härigenom har, i förhållande till vad i

statsverkspropositionen beräknats, uppkommit eu besparing å omkring

230,000 kronor. För undvikande av rubbning i utgiftsberäkningen sy#nes

lämpligt, att anslaget för utjämning av sjukvårdskostnaderna å

landsbygden, vilket anslag givetvis bör erhålla förslagsanslags natur,

bestämmes till sistnämnda belopp.

I fråga om förslaget i övrigt har jag icke funnit anledning till

annat än några smärre erinringar. Sålunda synes uttryckligen böra

stadgas, att de kommunala bidragen för ifrågavarande ändamål skola

angivas icke vara fattigvårdsunderstöd. Det lärer vidare ej vara nödvändigt,

att samtliga personer, som äro berättigade till bidrag, av kommunalnämnden

meddelas bevis härom, utan synes tillfyllest och mest

ändamålsenligt, att den upprättade förteckningen över sådana personer

tillställes vederbörande läkare. Förteckningen i fråga bör givetvis ej

hava preklusiv verkan, utan torde t. ex. nyinflyttad person, som ej må

hava upptagits i förteckningen, böra vara oförhindrad styrka, att'' han

är berättigad till bidrag. Med hänsyn till de tidsödande granskningar

av reseräkningar, som komme att föranledas av mitt förslag, synes

bestyret med bidragens utbetalande böra uppdragas åt länsstyrelserna.

För att läkaren ej skall behöva göra mera avsevärda för skotte ringar,

lärer fordran å räkningars insändande kvartalsvis böra uppgivas.

De huvudsakliga villkor och grunder, som enligt mitt förslag skulle

gälla för tillgodonjutande av bidrag från ifrågasatta anslag, torde

kunna sammanfattas på följande sätt:

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.

l:o) Statsbidrag utgår enligt nedan angivna grunder till bestridande

av kostnader för sjukbesök, som av provinsial- eller extra provinsialläkare

företagas på avstånd, överstigande en mil från läkarstationen.

'' 2:o) Bidraget utgår med två femtedelar av den del av kostnaden

för sjukbesöket, reseersättningen däri inbegripen, som överstiger sju

kronor, under villkor, att vederbörande kommun ikläder sig ansvarigheten

för likaledes två femtedelar av nämnda del av kostnaden; skolande

kommunens bidrag angivas icke vara fattigvårdsunderstöd.

3:o) Berättigade till bidrag äro personer, för vilka det beräknade

beloppet, efter vilket skatt utgår enligt förordningen om inkomst-

och förmögenhetsskatt, ej överstiger 2,000 kronor eller, om inkomsten

åtnjutes enbart av fast egendom, 1,000 kronor, och äga sådana

personer jämväl åtnjuta bidrag för sjukbesök, som avse hos dem anställda

tjänare eller medlemmar av deras hushåll, vilka icke själva hava

större inkomst än nyss nämnts.

Personer, för vilka kommunen åtagit sig att betala läkarvård, äro

ej berättigade till ifrågavarande bidrag.

4:o) Kommunalnämnden upprättar före utgången av december

månad varje år förteckning för nästkommande år över de personer,

som äro berättigade till bidrag, samt tillställer vederbörande läkare

nämnda förteckning.

5:o) För utfående av den del av kostnaden för sjukbesöket,

som gäldas av stat och kommun, insänder läkaren räkning, upptagande

patienternas namn samt platser och dagar för besöken, ävensom

uppgift å resekostnaden, till Kungl. Maj:ts befallningshavande i

länet, som snarast möjligt likviderar densamma. Kungl. Maj:ts befallningshavande

åligger att därefter hos vederbörande kommun uttaga den

del av kostnaden, som belöper på kommunen.

De smärre jämkningar i de sålunda föreslagna bestämmelserna, som

befinnas erforderliga, torde kunna vidtagas av Kungl. Maj'':t.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till bidrag för lindring i mindre bemedlade

patienters å landsbygden sjukvårdskostnader å extra

stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 230,000

kronor, att användas i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig förordade grunder.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 313.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnade, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Conr. Falkenberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 276 käft. (Nr 311—313.) 11

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1918:210 Utlåtande, i anledning av Kungl. Ma:ts proposition angående åtgärder för utjämning av sjukvårdskostnaderna å landsbygden jämte en i ämnet väckt motion. a1 i texten