Angående utvidgning av riksdagens bibliotek till centralt förvaltning sbibliotek
1918-04-05 · 62 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 60 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1918:314, Angående utvidgning av riksdagens bibliotek till centralt förvaltning sbibliotek
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts nåd.''proposition Nr 314.
1
Nr 314.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående utvidgning
av riksdagens bibliotek till centralt förvaltning sbibliotek;
given Stockholms slott den 5 april 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t till riksdagens prövningframlägga
härvid fogade förslag till
1) stadgar för riksdagsbiblioteket;
2) ändrad lydelse av § 3 i reglementariska föreskrifter för riksdagen;
3) ändrad lydelse av §§ 1 och 4 i instruktionen för riksdagens
bankoutskott;
4) stat för riksdagsbiblioteket och
5) villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i staten för riksdagsbiblioteket
upptagna avlöningsförmånerna m. m.,
ävensom föreslå riksdagen att under förutsättning av bifall i huvudsak
till omförmälda förslag,
dels bestämma, att den nya staten för biblioteket skall träda i
kraft, vad angår styrelse och riksdagsbibliotekarie, den 1 september
1918 och i övrigt den 1 januari 1919;
dels föranstalta därom, att åt riksdagsbiblioteket beredes lokal inom
riksdagshuset i huvudsaklig överensstämmelse med vad i ovanberörda
utdrag av statsrådsprotokollet angives;
dels under anslaget till riksdags- och revisionskostnader m. in.
med titel »kostnader för riksdagsbiblioteket» uppföra de i förslaget
till stat för riksdagsbiblioteket upptagna anslag samt höja förenämnda
anslag till riksdags- och revisionskostnader in. in., nu utgående med
1,743,000 kronor ocb i årets stafsverkspropnsition föreslaget till 2,078,000
kronor, med ytterligare 13,000 kronor till 2,691,000 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 277 höft. (Nr 314.)
1
2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
dels ock ställa till vederbörandes förfogande erforderliga medel för
bibliotekets flyttning och ordnande in. in.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 314.
5
Förslag
till
Stadgar för riksdagsbiblioteket
Allmänna bestämmelser.
§ 1.
Riksdagsbiblioteket omfattar de samlingar av böcker, kartor och
arkivalier m. m., som äro förvarade dels i bibliotekets lokaler, dels ock
i riksdagrens och kamrarnas kanslilokaler och klnbbrum samt i de för
utskotten avsedda lägenheter.
§ 2.
Riksdagsbiblioteket är avsett för riksdagen och dess delegationer,
kyrkomötet, Kungl. Magts kansli och de centrala ämbetsverken samt
de av Kungl. Magt eller enligt Kungl. Magts bemyndigande tillsatta
kommittéer och sakkunniga.
§ 3.
Högsta ledningen av riksdagsbiblioteket utövas av dess styrelse.
Närmaste ledningen av bibliotekets angelägenheter och arbetet vid
detsamma tillkommer riksdagsbibliotekarien.
§ 4-
Styrelsen består av tre ledamöter, nämligen:
en ordförande, förordnad av Kungl. Magt för den tid, som av
Kungl. Magt bestämmes, samt
två ledamöter, utsedda av riksdagen.
De senare väljas, en bland första kammarens och en bland andra
kammarens ledamöter, för en tid av tre år genom do riksdagens valmän,
4
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 314.
vilka hava att verkställa val av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret.
Avgår sådan ledamot, innan tiden för hans uppdrag är ute,
väljes ny ledamot för den tid, som för den avgångne återstått.
För var och en av styrelsens tre ledamöter utses på samma sätt
eu suppleant.
§ 5-
Styrelsen sammanträder så ofta ärendena det fordra.
Vid styrelsens sammanträden föres av riksdagsbibliotekarien protokoll,
vars riktighet granskas och bestyrkes på sätt som styrelsen finner lämpligt.
I bibliotekets ärenden är riksdagsbibliotekarien föredragande inför
styrelsen, och äger han att deltaga i dess överläggningar men ej i
dess beslut. År han från beslutet skiljaktig, åligger honom att till
protokollet anteckna sin avvikande mening.
Vid riksdags början har styrelsen att till bankoutskottet avlämna
till riksdagen ställd berättelse över bibliotekets förvaltning.
§ 6.
Bibliotekets tjänstinnehavare äro: riksdagsbibliotekarien, två andre
bibliotekarier och två vaktmästare. Därjämte må vid biblioteket i mån
av behov anställas extra ordinarie tjänstemän och biträden.
Bibliotekets samlingar; deras förkovran och förtecknande. Bibliotekets
öppethållande.
§
Riksdagsbiblioteket bör företrädesvis omfatta arbeten i rätts- och
statsvetenskap, förvaltning, nationalekonomi och samhällsvetenskap. Särskild
hänsyn bör tagas därtill, att bibliotekets samlingar av svenska
riksdagshandlingar, lagar och författningar samt kommittébetänkanden
erhålla största möjliga fullständighet.
i
8.
Inköp bestämmas av styrelsen efter förslag av riksdagsbibliotekarien.
Inköp, som icke tåla uppskov, äger riksdagsbibliotekarien att mellan styrelsens
sammanträden företaga, börande sådana inköp, som mellan två sammanträden
ej må överstiga en samfälld kostnad av 500 kronor, vid styrelsens
nästa sammanträde anmälas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Knngl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
o
§ 9.
För samlingarnas förkovran äger styrelsen rätt att besluta om
byte av tryck med in- och utländska bibliotek och institutioner.
§ 10.
Styrelsen är berättigad att från biblioteket avsöndra för detsamma
obehövliga dupletter ävensom sådan på gåvoväg eller annorledes inkommen
litteratur, som icke befinnes lämplig att förena med bibliotekets
samlingar.
§ 11-
Över bibliotekets samlingar skola föras noggranna och fullständiga
kataloger. De äro accessions-, real- och nominalkatalog över de samlingar,
som förvaras i bibliotekets lokaler, samt förteckningar i två
exemplar över de i riksdagens och kamrarnas kanslilokaler och klubbrum
samt i de för utskotten avsedda lägenheter befintliga samlingar av
böcker och arkivalier.
Bibliotekets kataloger böra bearbetas för utgivning av trycket på
tid och sätt, som styrelsen prövar lämpligt.
§ 12-
Årligen skall efter av styrelsen fastställd plan någon del av
bibliotekets samlingar underkastas revision. Denna bör anordnas så,
att den efter viss tids förlopp kan hava omfattat biblioteket i dess helhet.
§ 13-
De av bibliotekets samlingar, som äro inrymda i bibliotekets lokaler,
hållas tillgängliga varje söckendag:
a) då riksdag är samlad,
. från klockan tio förmiddagen till klockan sju eftermiddagen samt
under inträffande aftonplenum;
b) då riksdag ej är samlad,
under tiden juni—augusti från klockan elva förmiddagen till klockan
tre eftermiddagen;
under övriga tider av året från klockan tio förmiddagen till klockan
fyra eftermiddagen.
På grund av rengöring kan biblioteket för erforderlig tid hållas stängt.
6
Kungl. Måj ds nåd. preposition Nr 314.
§ 14-
De av bibliotekets samlingar, som äro inrymda i riksdagens och
kamrarnas kanslilokaler och klubbrnm samt i de för utskotten avsedda
lägenheter, äro tillgängliga för ledamöter av riksdag eller kyrkomöte
samt statsrevisorer ävensom för de hos riksdag, kyrkomöte eller statsrevision
anställda tjänstemän, då nämnda lokaler av dem begagnas.
Enahanda rättighet må efter därom hos riksdagsbibliotekarien gjord framställning
lämnas kommitté, åt vilken lokal i riksdagens hus blivit till
begagnande mellan riksdagarna upplåten.
Vederbörande sekreterare eller, där sådan ej finnes, ordförande
mottager under sin vård emot kvitto till biblioteket här avsedda böcker
och arkivalier enligt den i § 11 omnämnda förteckning och är för desamma
ansvarig, intill dess de vid lokalens frånträdande till biblioteket
i oförändrat skick återställas. Vid samma tillfälle överlämnas till biblioteket
de böcker, skrifter och handlingar, som riksdag, kyrkomöte eller
deras delegationer anskaffat.
§ 1-5.
På tid, då biblioteket är öppet, erhålles boklån mot låneförbindelse
av därtill enligt § 2 berättigade, dock med företrädesrätt för riksdagens
ledamöter och tjänstemän.
§ 16-
Reglemente för bibliotekets begagnande enligt här fastställda grunder
utfärdas av styrelsen.
Tjänståligganden.
§i7-
Riksdagsbibliotekarien är ansvarig för bibliotekets noggranna vård
och göromålens behöriga utförande. Honom åligger:
a) att hava tillsyn över bibliotekets tjänstemän, biträden och vaktmästare,
att leda och mellan tjänstemännen fördela bibliotekets arbeten
samt att vaka över dessas behöriga verkställande;
b) att noggrant följa utkommande litteratur för samlingarnas utvidgande
och lörkovrande samt tillse, att nyförvärvade arbeten så fort
ske kan göras för begagnande tillgängliga;
7
Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 314.
c) att tillse, att samlingarna väl vårdas och förtecknas i vederbörande
kataloger;
d) att handlägga och inför styrelsen föredraga bibliotekets ärenden,
att föra styrelsens protokoll och verkställa dess beslut; samt
e) att redovisa för bibliotekets anslag och övriga medel.
§ 18-
Andre bibliotekarierna skola, under riksdagsbibliotekariens inseende,
hava närmaste tillsyn och vård, den ene över expeditionen med därtill
hörande åligganden, den andre över katalogiseringsarbetet, varjämte
båda i mån av tid deltaga i övriga inom biblioteket förekommande
göromål.
§ 19-
Extra ordinarie tjänstemän skola tjänstgöra inom de bibliotekets
verksamhetsområden, där sådant är av behovet påkallat.
§ 20.
För ordinarie tjänstinnehavare skall, i den mån ej nedan annorlunda
stadgas, den dagliga arbetstiden i biblioteket varje söckendag utgöra sex
timmar, förlagda till tider, som av styrelsen närmare bestämmas.
I den bestämda arbetstiden äger riksdagsbibliotekarien att vid de
tillfällen, då göromålens gång det kräver, påfordra nödig utsträckning.
Å andra sidan må, efter styrelsens prövning, om och i den mån omständigheterna
det medgiva, den dagliga arbetstiden å tjänsterummet
kunna för högst tre månader under tiden juni—september inskränkas
till minst fyra timmar.
För fullgörande av något utav Kungl. Maj:t eller på grund av .
Kungl. Maj:ts bemyndigande eller av riksdagen meddelat allmänt uppdrag
må styrelsen medgiva erforderlig inskränkning i den föreskrivna dagliga
arbetstiden å tjänsterummet.
Därest i särskilda fall arbete i tjänsten kan med större fördel utföras
utom tjänsterummet, må medgivande till inskränkning i arbetstiden
å tjänsterummet lämnas av riksdagsbibliotekarien eller, vad honom angår,
av styrelsen. Fråga om inskränkning för särskilda fall i övrigt av den
i allmänhet fastställda arbetstiden A tjänsterummet prövas i enahanda
ordning.
8
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 314.
Tjänstetillsättning. Tjänstledighet. Avsked.
§ 21.
Tjänstinnehavare vid riksdagsbiblioteket utnämnas eller antagas av
styrelsen.
Skall ledig tjänstebefattning tillsättas, utfärdar styrelsen därom tillkännagivande
i allmänna tidningarDa och medelst anslag inom verket med
föreläggande av trettio dagars ansökningstid, räknad från den dag, kungörandet
i allmänna tidningarna sker; dock beror av styrelsen att utsätta
ny ansökningstid, därest inom den först bestämda tiden någon till tjänstens
erhållande fullt skicklig och lämplig sökande sig icke anmält.
§ 22.
Riksdagsbibliotekets ordinarie tjänstinnehavare äga årligen, när sådant
utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester,
tjänsteman under eu och en halv månad samt vaktmästare under femton
dagar.
§ 23.
Tjänstledighet beviljas utom i nedannämnda fall av- styrelsen.
För sjukdoms- eller annat laga förfall eller för enskilda angelägenheters
besörjande må riksdagsbibliotekarien kunna bevilja ordinarie
tj än stinnehavare tjänstledighet under högst 15 dagar samt därvid be•
stämma om tjänstens uppehållande.
Extra ordinarie tjänsteman, som ej är förordnad att bestrida ordinarie
tjänst, samt andra biträden äger riksdagsbibliotekarien bevilja
frihet från tjänstgöring för så lång tid som finnes lämpligt.
§ 24.
Ansökan om avsked från befattning vid riksdagsbiblioteket prövas
och avgöres av styrelsen.
Kung1. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
9
Åtal och ansvar för tjänstefel. Besvär.
§ 25.
Begår riksdagsbibliotekarien fel eller försummelse i tjänsten, värde
därför tilltalad inför Svea hovrätt.
Beträdes annan ordinarie tjänsteman med fel eller försummelse i
sin befattning, eller visar han vanvördnad mot förman, eller brister han
i lydnad, äger styrelsen att med avseende å förekommande omständigheter
meddela honom varning eller suspendera honom på högst tre
månader från tjänst och lön. Har den felande ej låtit sig därav rätta,
eller befinnes felet vara av svårare art, förordne styrelsen om åtals
anställande mot honom vid domstol.
Extra ordinarie tjänsteman, som förhåller sig felaktigt i tjänstutövning
och ej låter sig av varning rätta, må av styrelsen från verket
skiljas. Han anses hava själv uteslutit sig därifrån, då lian över tre
månaders tid utan behörigt tillstånd avhållit sig från tjänstgöring.
Vaktmästare eller biträde, som beträdes med opålitlighet, försummelse,
olydnad eller annan förseelse i tjänsten, må av styrelsen varnas
eller på högst tre månader suspenderas från tjänst och lön. Låter den
felande sig därav ej rätta, eller begår han fel av svårare beskaffenhet,
varde han av styrelsen skild från tjänsten.
§ 26.
Har tjänstinnehavare blivit under åtal ställd, äger styrelsen honom
från tjänstgöring avstänga intill dess över honom blivit slutligen dömt.
$ 27.
Över styrelsens beslut i mål, som röra bibliotekets tjänstinnehavare,
äger den, pa vars rätt beslutet kan inverka, att hos bankoutskottet
anföra besvär, därvid klaganden dock, såvida besvären skola till
provning upptagas, bör inom trettio dagar efter bevisligen erhållen del
av det meddelade beslutet sitt missnöje däremot hos styrelsen skriftligen
anmäla; varjämte det, vid enahanda äventyr, åligger honom att senast
en månad före riksdagens början sina besvär ingiva till styrelsen, av
vilken desamma, jämte utlåtande däröver, till bankoutskottet överlämnas.
Bihono till riksdagens protokoll HUS. 1 sand. 277 hult. (Nr 314.) 2
10
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
Besvär över styrelsens nyss före eller under riksdagens sammanvaro
i dylika mål meddelade beslut böra inom fjorton dagar efter delfåendet,
den dagen likväl oräknad, omedelbarligen av vederbörande till
bankoutskottet inlämnas.
§ 28.
Innan tjänstinnehavare varder suspenderad eller skild från tjänsten,
bör hans skriftliga förklaring över vad emot honom förekommit infordras.
Styrelsens beslut, varigenom tjänstinnehavare suspenderas eller för alltid
skiljes från tjänsten, bör jämte hänvisning för besvärs anförande honom
skriftligen meddelas. Tjänst, som till följd av sådant beslut blir ledig,
får, därest den avsatte tjänstinnehavaren inom föreskriven tid anmält
sig ämna samma beslut överklaga, icke återbesättas förr, än besvären
blivit av bankoutskott avgjorda, eller den bestämda tiden för besvärenB
fullföljande försuttits; kommande dock den, som emellertid lörordnas
till tjänstens bestridande, att åtnjuta de med densamma förenade löneförmåner.
Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
11
Förslag
till
ändrad lydelse av § B i reglementariska föreskrifter för riksdagen,
§ 3-
l:o. Talmännen och vice talmännen — — — tillstädeskomma.
2:o. Vid talmanssammanträde skall — — utlåtande till kamrarna.
3:o. De av riksdagen utsedda valman, vilka hava att verkställa
val av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontor^, skola tillika
utse två ledamöter, i styrelsen över riksdagsbiblioteket.
12
Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 314.
Förslag
till
andrad lydelse av §§ i och 4 i instruktionen för riksdagens bankoutskott.
§ I
Utskottet
äger att vid sitt första sammanträde emottaga följande
berättelser, nämligen:
l:o) av bankofullmäktige — — — helhet;
2:o) av styrelserna---förvaltning; ’
3:o) av riksgäldsfullmäktige — — — förvaltning; samt
4:o) av styrelsen över riksdagsbiblioteket, om bibliotekets tillstånd
och förvaltning;
åliggande utskottet — — — bankovinsten.
§ 4.
Vid — — — bestånd.
Efter — — — anställas.
Sedan utskottet granskat riksdagsbibliotekets tillstånd och förvalt8kall
utskottet till riksdagen överlämna den från bibliotekets styrelse
mottagna berättelse samt därvid avgiva det yttrande, vartill den
verkställda granskningen kan finnas föranleda.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
13
Förslå g
till
stat för riksdagsbiblioteket.
I
Lön
Tjänst-
görings-
penningar
•
Orts-
tillägg
Summa
■
k
3 ledamöter i styrelsen, arvo-
den å 500 .....................
-
—
—
1,500
—
1 riksdagsbibliotekarie .......
5,000 i—
2,500
—
600
8,100
—
/ Efter 5 år kan lönen
1 höjas med 600 kronor.
i
Efter 5 år kan lönen
1 andre bibliotekarie .........
1 d:o
.
2,200 | —
1,500
—
300
4,000
höjas med 500 kronor,
efter 10 år med ytterligare
2,2001
1,500
300
4,000
500 kronor och efter 15
år med än ytterligare 500
Föreståndaren för expeditio-
kronor.
nen, arvc de.....................
— i —
—
—
—
—
1,000
—
1
1 förste vaktmästare............
900
450
—
150
—
1,500
—
/ Efter 5 år kan lönen,
(höjas med 100 kronor.
1 vaktmästare.....................
1 Efter 5 år kan lpneni
700 i —
V
350
—
150
—
1,200
—
''höjas med 100 kronor och:
j efter 10 år med ytterligare]
Till arvoden åt extra biträden,
1100 kronor.
vikariatsersättning och ex- penser (förslagsanslag)......
_ ]_
—
_
5,200
Till kostnader för riksdags-
bibliotekets komplettering
|
och utvidgning (reserva- tionsanslag)....................
—
—
-
12,000
i
Summa kronor
! 1 1 ! -t
38,500
Anm. Därest, förste vaktmästaren eller vaktmästaren i sådan egenskap åtnjuter fri bostad
samt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå ävensom å lönen
avdragas 100 kronor årligen.
14
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
Förslå g
till
Tillkor och bestämmelser för åtnjutande av de i staten för riksdagsbiblioteket
upptagna avlöningsförmånerna;
ävensom till
bestämmelser angående de i samma stat upptagna tjänstinnehavares
pensionering.
1) Innehavare av ordinarie befattning vid riksdagsbiblioteket skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation av
biblioteket eller eljest i allmänhet kan varda stadgad.
2) Med ordinarie befattning i riksdagsbiblioteket må icke förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat.
3) Med ordinarie befattning i riksdagsbiblioteket må ej heller förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom
aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt
ej styrelsen på därom gjord framställning, och efter prövning, att ifrågavarande
uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt
för tjänstgöringen i riksdagsbiblioteket, finner uppdraget eller befattningen
kunna tå tillsvidare mottagas och bibehållas.
4) Tjänstgöriugspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men skola
för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, utgå till den,
som uppehållit befattningen.
5) Den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag
eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten, utöver
tjänstgöringspenningarna, avstå så mycket av lönen eller ortstillägget,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt.
6) Avlöning må ej utgå till tjänstinm-havare för tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall.
7) Därest tjänstmnehavare varder avstängd från tjänstgöring eller
15
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
i häkte tagen, skall den del av hans avlöning, som icke av styrelsen
prövas böra användas till befattningens uppehållande, under tiden innehållas,
såvida ej styrelsen finner skäligt låta honom uppbära något därav.
8) Vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av
semester åt tjänsteman och förste vaktmästare, skall tjänstinnehavare av
lägre grad vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i riksdagsbiblioteket,
densamma bestrida, dock ej längre än sammanlagt tre
månader under ett och samma kalenderår, mot åtnjutande därvid av, i stället
för egna tjänstgöringspenningar, vid sjukdomsförfall de för befattningen
anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest, däremot svarande belopp.
9) Därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande av
befattning är i staten medgiven, bestämmes tidpunkten
för första förhöjningen att inträda efter fem år, under villkor, att
innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras
för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin
egen eller, på grund av förordnande, annan statens eller riksdagens
tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må
föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för
fullgörande av värnplikt, och
för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem
år, på samma villkor, samt
för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare
fem år, ävenledes på samma villkor,
under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förrän vid början avkalenderåret
näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit
uppnådd;
börande i avseende å tjänstinnehavares rätt att i och för åtnjutande
av avlöningsförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående
tjänstgöring inom riksdagsbiblioteket gälla vad riksdagen därom särskilt
må hava vid den nya statens fastställande beslutat.
10) Löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av
löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt
härnedan under punkt 14 intagna bestämmelser är skyldig att från
tjänsten avgå, må icke samma förhöjning tillträda.
11) Tjänstinuehavare äga årligen, när sådant utan hinder för
göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, tjänsteman under
en och eu halv månad och vaktmästare under femton (lagar.
12) Vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledidigande
eller dödsfall utgår själva lönen ävensom ortstillägget till månadens
slut.
16
Kungl. Maj:ts nåd. proposition År 314.
13) Tjänstinnehavare skall såsom bidrag till kostnaden för beredande
av pension erlägga pensionsavgift till årligt belopp av nedan angivna
procent å den lön, han äger uppbära. Avgiftsprocenten utgör en
tiondels procent för varje helt hundratal kronor av högsta lönen för den
tjänst han innehar, dock icke i något fall mindre än tre procent. Avgiften
erlägges för varje månad, för vilken lön åtnjutes, ävensom för månad,
under vilken, på grund av tjänstledighet eller i följd av ådömd mistning
av tjänsten för viss tid, lönen i dess helhet eller delvis ej uppbäres.
Rätt att återbekomma erlagda pensionsavgifter medgives allenast
vid övergång till annan statstjänst, därest med inträdet i denna tjänst är
förenad skyldighet att för beredande av pension erlägga retroaktiv avgift,
dock ej till högre belopp än det, vartill retroaktivavgifteu uppgår.
14) Tjänstinnehavare skall, då han uppnått sextiosju levnadsår och
tillbragt trettiofem år i allmän tjänst vara förpliktad att med oavkortad
lön såsom pension från tjänsten avgå, styrelsen likväl obetaget att låta
med avskedet anstå, därest och så länge den pensionsberättigade prövas
kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden
och kan finnas villig att i tjänsten kvarstå.
15) Tjänstinnehavare, som efter ådagalagt välförhållande anhåller
om avsked, är, såvida han fyllt sextio år och varit i allmän tjänst trettiofem
år, berättigad att såsom pension för livstiden åtnjuta tre fjärdedelar
av innehavande lön. Före uppnådda sextio levnadsår och trettiofem
tjänstår kan avskedssökande endast i händelse av bevislig oförmögenhet
till vidare tjänstgöring erhålla pension. Pensionsbeloppet bestämmes då
efter tjänståren allenast medelst avdrag å tre fjärdedelars lön av en
trettiofemtedel för varje bristande tjänstår.
Överstiga däremot tjänståren trettiofem och åldersåren sextio, ökas
det ovan bestämda pensionsbeloppet med en trettiofemtedel för varje
överskjutande tjänstår eller ock med en sextionde! för varje överstigande
åldersår, därest detta sistnämnda beräkningssätt skulle för avskedssökanden
utfalla förmånligare.
16) Då sådant för göromålens säkra och skyndsamma gång finnes
erforderligt, kan styrelsen på pensionsstat förflytta tjänstinnehavare, som
av sjukdom eller minskad arbetsförmåga är förhindrad att vidare på ett
tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden, oaktat denne sig ej om
avsked anmält. I sådant fall äger styrelsen att efter omständigheterna
tillägga tjänstinnehavaren såsom pension antingen hela lönen, evad de
föreskrivna levnads- och tjänståren äro uppnådda eller icke, eller ock
en del av lönen, dock ej mindre än vad med tillämpning av bestämmelserna
i nästföregående punkt belöper.
Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 314.
17
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 april
1918.
N ärvar ande:
Hans excellens herr statsministern EdÉN.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet
anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, följande:
I skrivelse den 7 maj 1912 anmälde riksdagen sitt med anledning Ärendets för.
av väckt motion fattade beslut att hos Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. beredning.
Maj: t täcktes låta utreda, huruvida och i vad mån riksdagens bibliotek
borde och kunde utvidgas till ett centralt förvaltningsbibliotek, ävensom
huruvida och i vad mån en sådan utvidgning borde medföra ökad lånerätt
vid biblioteket, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
denna utredning kunde föranleda.
»Förslaget om skapande av ett centralt förvaltningsbibliotek med en
rikhaltig samling av statsvetenskaplig litteratur finner riksdagen», heter
det i skrivelsen, »för sin del synnerligen tilltalande. Det torde nämligen
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 277 höft. (Nr 314) 3
18
Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 314.
ligga i öppen dag, att beaktansvärda fördelar skulle stå att vinna, om sådana
åtgärder vidtoges, att de inom de skilda ämbetsverken befintliga
bokförråd, som kunde undvaras utan egentlig olägenhet för arbetet inom
verket, sammanfördes och systematiskt ordnades inom ett enda bibliotek.
Vad särskilt angår den litteratur, som i ganska stor utsträckning förvärvas
av kommittéer samt liknande beredningar inom de olika departementen,
är att märka, att några föreskrifter icke finnas, huru med densamma
skall förfaras, sedan de anbefallda utredningarna blivit slutförda.
I många fall torde nog de inköpta arbetena överlämnas till respektive
departement, men redan saknaden av föreskrifter i berörda hänseende
synes riksdagen till fullo ådagalägga behovet av en undersökning av
hithörande förhållanden.
Olika utvägar för åstadkommande av ett dylikt centralt förvaltningsbibliotek
kunna naturligen tänkas. Motionären har ansett det lämpligast
böra ske genom en utvidgning av riksdagens bibliotek. I avseende härå
hava fullmäktige i riksgäldskontoret i avgivet yttrande framhållit, hurusom
utrymmet inom riksdagshuset icke syntes medgiva en sådan utvidgning.
Fullmäktige hava därför uttalat såsom sin åsikt, att det syntes
fullmäktige lämpligare, om ett dylikt bibliotek komme till stånd såsom
en självständig inrättning vid sidan av riksdagsbiblioteket.
Under sådana förhållanden och då i sakens nuvarande läge svårigheter
möta att yttra sig, vilketdera av ovan angivna sätt för frågans
lösning må vara att föredraga, anser riksdagen goda skäl tala för verkställandet
av en allsidig utredning av den föreliggande frågan, därvid
även torde böra undersökas, huruvida, under förutsättning att riksdagens
bibliotek utvidgas till ett centralt förvaltningsbibliotek, erforderligt utrymme
må kunna inom riksdagshuset beredas detta bibliotek.))
Riksbibliotekarien, till vilken riksdagens skrivelse remitterades, uttalade
i underdånigt utlåtande den 17 juni 1912 sin anslutning till riksdagens
framställning. Därvid ville dock riksbibliotekarien ifrågasätta,
huruvida ej en blivande utredning borde omfatta frågan, om och i vad
mån ett centralt förvaltningsbiblioteks funktioner skulle kunna övertagas
av kungl. biblioteket. Anskaffande av en särskild lokal bleve
därigenom åtminstone för den närmare framtiden obehövligt, likaså förvärvet
av en stor del litteratur, som redan i kungl. biblioteket förefunnes.
Enligt nådigt bemyndigande den 18 oktober 1912 tillkallade därefter
statsrådet och chefen för finansdepartementet sakkunniga för att
inom nämnda departement verkställa utredning av frågan enligt de i
riksdagens skrivelse angivna grunder. Dessa sakkunniga hava den 8
19
Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 314.
november 1913 i ärendet avgivit betänkande med förslag. För det
väsentligaste i deras framställning anhåller jag att härmed få redogöra.
Sakkunniga beröra i sitt betänkande inledningsvis behovet av ett
centralt förvaltningsbibliotek och uttala sig därvid på följande sätt.
»Det torde för den centrala förvaltningen utgöra ett mer och mer
framträdande behov att äga tillgång till ett bibliotek i möjligaste måtto
avpassat efter förvaltningens krav. Det är tydligt, att vid departementen
och ämbetsverken vissa grenar av litteratur äro oundgängliga så väl
för arbetet med de dagliga mera löpande göromålen som framför allt
vid en mångfald av undersökningar och utredningar.
1 förra fallet torde kravet i allmänhet ej gå längre än att ett
handbibliotek av uppslagsböcker, författningssamlingar och riksdagstryck
kan göra tillfyllest. I senare avseendet åter ställa sig fordringarna
högre. Det gäller här att hava tillgång till facklitteraturen och att vid
mera ingående undersökningar kunna i vidsträcktaste mån tillgodogöra
sig densamma, fordringar som tillfredsställande kunna ernås endast i och
genom ett bibliotek, där materialet står fackordnat, och där bibliografiska
hjälpmedel kunna tillhandahållas för vidare efterforskningar.
Men gäller detta departementen och ämbetsverken vid deras utredningar,
så har det givetvis i än högre grad sin tillämpning på kommittéer
och utredningskommissioner. Undersökningarna här äro mera
omfattande och djupgående, och kravet på att i fullständigaste mån
genomtränga den hithörande saklitteraturen är så mycket större. Här
torde behovet av ett fackbibliotek vara mest kännbart.»
Om bokbeståndet och bokanskatfningen vid den centrala administrationens
verk och institutioner hava sakkunniga föranstaltat ingående undersökning,
varvid även infordrats uppgifter beträffande kostnaderna för
femårsperioden 1907—1911. Undersökningen har i möjligaste måtto
utsträckts till hela den centrala förvaltningen, omfattande således Kungl.
Maj:ts kansli och så gott som samtliga centrala ämbetsverk. Det har
därvid visat sig, att de skilda boksamlingarna uppgå till icke mindre
än vid pass 270,000 volymer, däri dock icke medräknad sådan litteratur
som riksdagstryck, svensk författningssamling och svensk officiell statistik,
ej heller befintliga förråd av kommittébetänkanden och statsunderstött
tryck liksom ej heller i allmänhet kartor. Kostnaderna för inköp,
bindning, ordnande och vård m. m. belöpa sig till en årlig utgiftssumma
av i medeltal 80,963 kronor.
Sakkunnigas
betänkande.
Behovet av
ett centralt
f rvaltningsbibliotek.
Bokväsendet
vid centralförvaltningen.
20
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
Men trots dessa avsevärda siffror lämna enligt de sakkunnigas mening
den centrala förvaltningens boksamlingar mycket övrigt att önska i
avseende på skötsel, tillgänglighet och åsyftat gagn. Sakkunniga yttra
sig härom sålunda:
»Med hänsyn till ställning och arbetsuppgift skulle man kunna
skilja mellan de verk och institutioner, som äro av mera rent administrativ
läggning, och vilka man i vanlig mening torde förstå med ''den centrala
förvaltningen’, samt sådana, som på grund av sitt utrednings- och undersökningsarbete
hava mera djupgående och i vissa fall helt speciella uppgifter
att fylla. Till de förra torde man få räkna Kungl. Maj:ts kansli
med nedannämnda undantag samt flertalet av de centrala verken, till
de senare exempelvis de juridiska myndigheterna, såsom högsta domstolen,
regeringsrätten och lagrådet, justitiedepartementets avdelning för
lagärenden, nedre justitierevisionen och lagberedningen samt för övrigt
sådana centrala verk som medicinalstyrelsen, kammarkollegium, statistiska
centralbyrån, patent- och registreringsverket, riksarkivet, Sveriges geologiska
undersökning m. fl.
Det är självsagt, att de litterära fordringarna och sättet för deras
tillgodoseende ställt sig i viss mån olika inom de båda här nämnda
grupperna. Inom den sistnämnda, där behovet varit konstant och mera
omfattande, hava vid flere av de nämnda verken rätt ansenliga boksamlingar
bildats. Så är förhållandet med högsta domstolen, justitiedepartementets
avdelning för lagärenden, lagberedningen, statistiska centralbyrån,
patent- och registreringsverket samt riksarkivet. Utom handoch
uppslagsböcker, författningssamlingar, riksdagstryck och kommittébetänkanden
möter man här det som för arbetet inom respektive verk
befunnits vara nödvändigast av facklitteratur. Flerstädes har också
intresse ägnats boksamlingen både med avseende på förkovran och yttre
omvårdnad. För inköp har årligt anslag utverkats, bytesförbindelser
med andra likställda institutioner hava inletts, och man har berett eller
sökt bereda boksamlingen särskild lokal och särskild vårdare för att
såmedelst få bokförrådet systematiskt ordnat och katalogiserat. Detta
gäller i främsta rummet statistiska centralbyrån samt patent- och registreringsverket,
hos vilka också skapats goda bibliotek, som väl få anses
motsvara de allmänna fordringar, som på dem kunna ställas. Men att
boksamlingarna eljest trots nödig omvårdnad långt ifrån fylla behovet
är något, som knappast kan förvåna. Därtill fordras i första hand
inrättande inom varje verk av bibliotek av vida större betydenhet, än
vad som nu står till förfogande — en utveckling som givetvis varken i
ekonomiskt hänseende eller i övrigt vore fördelaktig — och därnäst den
21
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
biblioteksmässiga anordning, som främst tar sig uttryck i en kontinuerlig
och därmed ansvarsskyldig ledning, när det gäller så väl anskaffningen
som själva boksamlingens vård och tillhandahållande. Det blir således
utanför det egna biblioteket, som hjälplitteraturen mången gång, kanske
oftast, vid undersökningar och utredningar måste uppsökas.
An mindre tillfredsställande kan man givetvis vänta sig förhållandena,
när det gäller de mera administrativa verken. Vad man till dagligt
bruk här är i behov av, såsom författningssamlingar, riksdagstryck,
uppslagsböcker, kalendrar o. dyl., har man sökt ordna och ställa upp
på de skilda avdelningarna eller byråerna. Med dessa handbibliotek
har på några ställen kunnat sammanföras diverse annan litteratur, såsom
gamla boksamlingar hos några av de äldre verken eller sådant som av
en eller annan anledning vid skilda tillfällen inköpts eller på annat sätt
kommit institutionen till godo. Detta har dock endast kunnat ske, där
erforderligt utrymme funnits eller kunnat beredas. Verkens trångboddhet
har i allmänhet lagt hinder i vägen härför, och särskilt har detta varit
förhållandet inom Kungl. Maj:ts kansli.
Till de olika departementen hava emellertid årligen ej obetydliga
samlingar av litteratur influtit. Största delen har kommit som gåva:
officiellt tryck från institutioner och ämbetsverk, skyldighetsexemplar
eller gåvor från samfund och enskilda, som för visst litterärt ändamål
åtnjutit statsunderstöd, litteratur från utlandet, från statsinstitutioner och
enskilda, från beskickningar och konsulat. En del har överlämnats från
kommittéer och utredningskommissioner efter avslutande av deras arbeten,
och annat har förvärvats genom köp på grund av tillfälliga eller speciella
behov, vid särskilda frågors behandling eller inom departementen företagna
utredningar.
Vad har det blivit av denna litteratur? Det har gått här såsom
överallt, där böcker komma in, för vilka man ej har aktuellt intresse,
för vilka det ej gives erforderligt utrymme, ej heller tid och arbetskraft
för nödig omvårdnad. Man har sett sig nödsakad att på ett eller annat
sätt rangera ut dem. I vissa delar har överlåtelse skett till offentliga
bibliotek eller statens verk och inrättningar, hos vilka den eller den
litteraturen ansetts vara av intresse. Men den övervägande massan har
förblivit inom departementen, där den, när utrymme i arbetsrummen ej
längre funnits att tillgå, ställts undan i korridorer och vindslokaler, för
så vitt den icke någon gång befunnits lämplig att avyttras till papperskvarnen.
Det skall medgivas, att man på senaste tid även här sökt
gorå ett och annat för en bättre ordning, men de lokala förhållandena
liksom den ständiga växlingen av vårdare hava gjort, att föga därmed
22
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 314.
vunnits. Där det litterära behovet inom ett departement gått utöver
det befintliga handbiblioteket, har man i allmänhet fått söka sig fram
genom lån utifrån.»
jiokväsendet. Särskild uppmärksamhet förtjänar bokväsendet inom kommittéer
''téer ochrned och med dem likställda utredningskommissioner. Sakkunniga uttala sig
dem, WntäUda härom på följande sätt:
kommissUmér »Anskaffningen här sker genom lån från offentliga bibliotek, genom
köp och genom hänvändelse till utlandets regerings- och förvaltningsmyndigheter,
i sistnämnda fall vanligen förmedlad genom utrikesdepartementet.
Någon exakt uppgift om utgifterna för bokanskaffningen i dessa
fall torde svårligen kunna åstadkommas, men av kända förhållanden
framgår, att kostnaderna även här äro ansenliga.
Det är, såsom man förstår, en ingalunda obetydlig litteratur, det
bär är fråga om, och den är av så mycket större värde, som den just
är en facklitteratur i bästa mening och därtill i många iäll av ganska
svåråtkomlig art. Och vart tar denna litteratur vägen? Det finns ingenting
bestämt, huru härutinnan skall förfaras, när en kommitté avslutat
sitt arbete och upplöses. Man har därför inom kommittéerna handlat
efter eget gottfinnande och följaktligen på mångahanda sätt.
Det naturligaste synes ju vara, att den insamlade litteraturen överlämnades
till det departement, under vilket ifrågavarande kommitté ansetts
sortera. Så har också onekligen i många fall skett, men långt
ifrån i alla. Understundom har man nämligen beslutat om överlåtelse
till något visst verk, som man ansett ha intresse av gåvan, eller något
offentligt bibliotek, varvid riksdagens en och annan gång ihågkomma.
Understundom har man icke fattat något beslut alls, eller hava kommitténs
ledamöter och tjänstemän behållit, vad de funnit för gott att
taga vara på, varefter resten fått förkomma.
Detta är ett tillstånd, som ovedersägligen tarvar sitt ordnande.
Tid efter annan hava också röster höjts härför, och direkta påpekanden
hava ej heller uteblivit. Det har inträffat vid en frågas slutliga behandling
inom riksdagen, att den i kommittébetänkandet åberopade litteraturen
ej kunnat tillhandahållas vederbörande utskott, utan att ånyo inköpas
eller på diplomatisk väg för andra gången anskaffas. Liknande
erfarenhet har man fått göra inom förvaltningen vid förnyad utredningar
samma fråga eller utredningar av enahanda art som andra föregående.
Man har åter måst besvära utrikesdepartementet i samma angelägenhet
och detta åter i sin tur främmande myndigheter, beskickningarna och
konsulaten. Ej utan fog synas dessa senare, enligt vad utrikesdeparte
-
23
Kungl. Majds nåd. preposition Nr 314.
mentet anfört, hava klagat över det missförhållandet, att tryckalster,
som redan eu gång insänts, ånyo för ett eller annat ändamål rekvireras,
vilket — även om det i många fall utan olägenhet kan ske — likväl
ofta ej blott för vederbörande beskickning, utan även för den eller de
främmande regeringsmyndigheter, vilkas mellankomst måste anlitas, kan
vålla så väl tidsspillan som annan olägenhet, som det kan vara högeligen
önskvärt att undvika. Utrikesdepartementet — påverkat för övrigt från
både biblioteks- och vetenskapligt håll — har därför funnit sig föranlåtet
att för sin del söka bringa reda i de alldeles oordnade förhållandena.»
Sakkunniga åsyfta härmed en av ministern för utrikes ärendena
den 24 november 1911 till riksbibliotekarien avlåten skrivelse med plan
för sakens ordnande, vilken skrivelse föranledde därtill, att föreskrift
den 26 januari 1912 av Kungl. Maj:t utfärdades om att till riksdagens
bibliotek skulle överlämnas all den litteratur, som genom utrikesdepartementets
förmedling tillhandahölles kommitté eller med offentligt uppdrag
försedd person, ävensom sådana tryckalster, som av beskickningar
och konsulat utan någon därom gjord anmälan till nämnda departement
insändes.
»Denna Kungl. Maj:ts åtgärd», yttra de sakkunniga, »att inom ett
ordnat bibliotek söka få den inkommande litteraturen samlad och bevarad
visar hän mot den väg, på vilken ett ordnande av hela den centrala
förvaltningens bokväsen kan åstadkommas. Denna väg är centraliseringens.
Det är tydligt, att vid de olika verken, avdelningarna eller
byråerna böra finnas goda handbibliotek, mer eller mindre fylliga allt
efter de olika verkens dagliga behov. Alla de tryckalster åter, som av
en eller annan anledning inkomma till verken, men som icke anses
böra med handbiblioteken sammanföras, böra överlåtas till ett för förvaltningen
gemensamt centralbibliotek för att där biblioteksmässigt
ordnas, kompletteras och vederbörande tillhandahållas. På denna väg
skulle man komma ut från de brister, som ovan anmärkts, och man
skulle därjämte vinna den översiktlighet över förvaltningens både bokförråd
och bokkrav, som gjorde det möjligt att på ett rationellt sätt få
dess litterära behov tillgodosett och jämväl de därmed förbundna kostnaderna
reglerade.»
För skapande av ett cenlralt förvaltningsbibliotek äro, framhålla
sakkunniga vidare, tvänne utvägar möjliga: den ena upprättandet av
ett helt och hållet nytt bibliotek, den andra överlämnandet av ett sådant
biblioteks funktioner åt en redan befintlig biblioteksinstitution, med vars
övriga åligganden dessa lämpligen kunde förenas. Då den första ut
-
Skapande av
ett centralt
förvaltningsbibliotek.
24
Kungl. biblioteket
som centralt
förvalt-j
ning sbibliotek.
Riksdagens
bibliotek
som centralt
förvaltning sbibliotek.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
vägen givetvis skulle förutsätta avsevärda kostnader såväl för lokal och
personal som även för anskaffande av erforderligt bokbestånd, borde
enligt de sakkunnigas mening en lösning sökas på den andra av de två
nämnda vägarna. De institutioner, som därvid kunde komma i fråga,
vore kungl. biblioteket och riksdagens bibliotek. Vid valet dem emellan
hava sakkunniga föredragit det sistnämnda. Sakkunniga yttra i detta
hänseende följande:
»Om kungl. biblioteket skulle i sig upptaga ett centralt förvaltningsbibliotek,
torde det — — — visa sig nödvändigt, att ett sådant
anordnades som en särskild avdelning vid biblioteket med avdelningsföreståndare
och övriga tjänstemän ävensom särskilt referensbibliotek för
förvaltningens behov och helt visst då även särskild läsesal. Därtill
fordrades, att även den av behovet påkallade svenska litteraturen förvärvades
genom köp, då de inhemska tryckalster, som biblioteket erhåller
genom boktryckeriernas i lag stadgade leveranser, icke kunna påräknas
komma biblioteket tillhanda förrän ett halvt år efter utgivningsåret för
att sedan efter leveransernas uppröjande anordnas och tillhandahållas de
lånesökande. Dessa tryckalster äro dessutom att hänföra till bibliotekets
svenska tryckförråd, vars egentliga uppgift torde vara att utgöra ett
vetenskapligt studieobjekt, men ej en utlånings vara, som förr eller senare
utslites. I betraktande av dessa förhållanden vill det synas, som om ett
förvaltningsbibliotek inom kungl. biblioteket närmast vore att anse som
en ny institution, där till och med lokalfrågan väl knappast kunde anses
löst ens för den närmare framtiden.
Ej heller torde böra förbises den olägenhet, som ligger däruti, att
kungl. biblioteket är avlägset beläget från förvaltningens ämbctslokaler.
Eu nära tillgång till litteraturen är ju i allmänhet önskvärd, men hart
när nödvändig, när det gäller att mitt under pågående arbete kunna med
möjligast minsta tidsutdräkt bringa upp erforderliga litterära hjälpmedel.
För övrigt torde kunna ifrågasättas, huruvida en sådan säruppgift
för kuugl. biblioteket som den ifrågavarande ej i viss mån skulle verka
förryckande på biblioteket i dess övriga verksamhet eller vara till hinder
för fullföljande av dess huvudåligganden såsom institution för svensk
bokkunskap.»
Efter att hava framhållit, att de* fördelar, som kungl. biblioteket
såsom centralt förvaltningsbibliotek skulle erbjuda, vore i lika om ej
högre grad till finnandes vid riksdagens bibliotek, samt att till dem dessutom
här kunde läggas andra, som näppeligen stode att ernå vid kungl.
biblioteket, fortsätta de sakkunniga:
25
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
»Riksdagens bibliotek är till sin anläggning visserligen avpassat
efter riksdagens behov, men därmed också lämpligt för hela den centrala
förvaltningen. Detta gäller såväl dess allmänna bokbestånd, i vilket,
även vad den svenska litteraturen beträffar, nyheten för dagen kan tillhandahållas
lånesökanden, som ock den i läsesalarna uppställda referenslitteraturen.
Härtill kommer den synnerligen viktiga fördelen att över
bibliotekets alla samlingar finnes en systematiskt ordnad, i tryckt form
tillgänglig katalog, varigenom den lånesökande snabbt och säkert kan
komma till rätta vid sina efterforskningar ävensom utanför biblioteket
med lätthet göra sig underrättad om bibliotekets bokförråd. Det torde
även vara en gjord erfarenhet, att ett fackbibliotek kan arbeta smidigare,
kan tillhandahålla litteraturen lättare och snabbare samt i fråga om utlåning
ställa sig mera obundet, än vad till exempel en allomfattande
biblioteksinstitution sådan som kungl. biblioteket kan eller med hänsyn
till sin lånepublik bör vara. Allt detta gör, att den, som för sina utredningsbehov
finner sig i huvudsak hjälpt med det material, som ett
fackbibliotek erbjuder, känner sig där mera hemma i litteraturen och
utför där en undersökning vida snabbare än i ett stort allmänbibliotek.
Riksdagens bibliotek har också flitigt besökts av tjänstemän från
ämbetsverk, andra institutioner och myndigheter samt av ledamöter och
tjänstemän i kommittéer och utredningskommissioner, trots att dess
bokförråd hållits inom ganska snäva gränser. Man kan således -utan
överdrift säga, att detsamma redan i smått fungerat som ett centralt
förvaltningsbibliotek, om ock detta enligt reglementsbestämmelsernas
ordalydelse ej vant medgivet. Såsom sådant har man också gärna velat
betrakta det. När därför Kungl. Maj:t ville göra den litteratur, som på
diplomatisk eller annan väg inkommer till utrikesdepartementet, tillgänglig
för forsknings- och utredningsändamål, valdes efter vederbörandes
hörande, såsom ovan är relaterat, riksdagens bibliotek till förvaringsort.
Därmed ansåg man sig också av densamma kunna draga dubbelt gagn,
ej blott vid ärendenas beredning inom ämbetsverken utan även vid
deras slutliga behandling inom riksdagen. Detta är en syn på tingen,
som förtjänar att fasthållas och noga beaktas vid lösningen av den bär
föreliggande frågan.
Det skulle förvisso ej vara välbetänkt, varken sakligt eller ekonomiskt,
att icke på en plats, inom en och samma institution söka sammanföra
den litteratur, som vore avsedd för statsförvaltningens behov. Men
då det av många och lätt insedda skäl, varom ej torde vara nödigt att
här orda, ej kan vara tanke på att förflytta riksdagens bibliotek utanför
riksdagshuset, så är vägen till lösning den — försåvitt en binning i
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 277 käft. (Nr 314.) 4
Lokalfrågan.
26 Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
det avseendet skall kunna ske — att utvidga riksdagens bibliotek och
låta det övertaga ett centralt förvaltningsbiblioteks funktioner.))
Ett avgörande villkor för valet av riksdagens bibliotek är emellertid,
att utrymmesförhållandena inom riksdagshuset låta sig på ett
tillfredsställande sätt ordnas. I fråga härom anföra sakkunniga
följ ande:
»Såsom en första uppgift för sin utredning hava sakkunniga tagit
lokalfrågan under ingående prövning för att såmedelst komma till kännedom
om, huruvida möjlighet finns att inom riksdagens hus anordna
lämpliga lokaler för ett till centralt förvaltningsbibliotek utvidgat riksdagens
bibliotek. De hava därvid å ena sidan sökt väga bibliotekets
krav mot andra inom riksdagen kända behov av ökat utrymme, å den
andra sökt utfinna en plan för tillgodoseende av bibliotekets behov av
en i möjligaste måtto biblioteksmässig lokal. Dit hör utom tillfredsställande
inredning och reserverat utrymme för framtida tillväxt en praktisk
anordning av rummen till läge och förhållande sins emellan.
De oundgängligaste fordringarna i sistnämnda hänseende äro:
1) att de besökande komme direkt från tamburen in i expeditionsrummet
och måste passera detta för att nå läsesalarna, varigenom de i
läsesalarna arbetande icke skulle störas och kontroll över de besökande
lättare än nu kunde upprätthållas;
2) att bokmagasinet förlädes i största möjliga närhet av expeditions-
och arbetsrummen antingen bredvid eller bakom dessa eller också
över eller under; samt
3) att särskild ingång kunde upplåtas åt sådana besökande, som
icke tillhöra riksdagen.»
Efter att därpå hava omnämnt, att fullmäktige i riksgäldskontoret i
skrivelse den 30 januari 1913 för bankoutskottet framlagt förslag rörande
vissa dispositioner och ändringar av lokalerna i riksdagens hus, fortsätta
sakkunniga sålunda:
»Som detta förslag ansågs kunna beröra sakkunnigas uppdrag,
lämnades dem av utskottet tillfälle att få yttra sig över fullmäktiges
framställning. I densamma hade bland annat föreslagits, att för beredande
av tillfredsställande lokal åt riksdagens särskilda utskott borde
tagas i anspråk den lägenhet, som för närvarande disponeras för justitieombudsmansexpeditionen,
varvid således för denna expedition måste
anskaffas annan lämplig lokal utanför riksdagens hus.
Det yttrande, som sakkunniga i skrivelse den 28 februari häröver
27
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314-
avgåvo, utmynnade däri, att för ett eventuellt till förvaltningsbibliotek
utvidgat riksdagens bibliotek borde ställas disponibla justitieombudsmansexpeditionens
lokal jämte de under andra kammarens sessionssal i
jord- och källarvåningarna belägna magasinsrummeu, varvid i utbyte
skulle kunna överlåtas för riksdagens andra utrjunmesbehov bibliotekets
åt Drottninggatans förlängning belägna magasinslokal.
Den plan härför, som sakkunniga redan då kunde i huvuddrag
framlägga, och som sedermera i detalj närmare utförts, ter sig på följande
sätt.
De nuvarande läsesalarna förbliva orubbade. Expeditionslokalen
utvidgas med det intill densamma liggande arbetsrummet, till vilket
direkt ingång leder från tamburen. Som arbetsrum m. m. anordnas
justitieombudsmansexpeditionens lägenhet. Den är för ändamålet synnerligen
lämplig såväl med avseende på utrymme som särskilt därutinnan,
»att den är nära belägen både expedition och blivande bokmagasin,
vartill kommer, att den medelst korridorernas framdragning
över den mellanliggande förstugan kan med lätthet förenas med biblioteket.
Till skriv- och kollationeringsrum, varav biblioteket i hög grad
är i behov, inredes det lilla rum, som nu sammanbinder bokmagasin
och läsesal. Bokmagasiuet förlägges till den i plan med biblioteket
under andra kammaren belägna arkivlokal, som för närvarande är upplåten
till justitieombudsmansexpeditionen, samt till de bredvid jämte en
och två trappor under belägna magasin, vilka nu användas till förvaringsrum
för kommittébetänkanden och riksdagstryck. Tillträde till
denna lokal finns från justitieombudsmansexpeditiouens tambur, och en
andra bekväm ingång kan utan svårighet beredas från bibliotekets korridor,
mitt emot ingången till den blivande expeditionslokalen. Huvudingången
till biblioteket blir den nuvarande uppgången från Drottninggatans
förlängning till justitieombudsmansexpeditioneu i husets sydvästra
hörn, och denna uppgång kan, om så önskligt är, avstängas
från annat bruk. Genom trappan, som leder till kamrarnas handbibliotek,
äga riksdagens ledamöter såsom hittills direkt förbindelse med
biblioteket.
T gengäld mot de tre arbetsrum från justitieombudsmansexpeditionen,
varmed bibliotekets utrymme komme att förökas, kunde biblioteket
avstå fyra av de ljusa åt Drottninggatans förlängning belägna
rum, som nu användas till bokmagasin, och som tillsammans hava en
golvyta av 125 kvadratmeter förutom tillhörande särskild korridor och
tambur av 95 kvadratmeter. Rummens storlek och läge med särskilda
bekväma ingångar synas göra dem synnerligen passande till tvänne
utskottslokaler.
28
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
Hur ställer sig, frågar man då, utrymmet för boksamlingarna i de
bär anvisade lokalerna? Enligt av arkitekten Aron Johansson verkställd
beräkning kunna själva magasinen inrymma en hyllängd av minst 3,072
längdmeter, varvid som jämförelse må nämnas, att det nuvarande bokmagasinet
rymmer endast 1,710. Med hyllängderna i läsesalarna och
det ovanför kamrarnas handbibliotek belägna galleriet, utgörande i de
förra 302, i det senare 226 meter, skulle alltså biblioteket komma att
disponera en hyllängd av 3,600 längdmeter. Detta ger efter den gängse
beräkningen av 30 längdmeter för 1,000 volymer plats för 120,000
volymer. Bibliotekets volym antal uppgår för närvarande till 42,500.
Den årliga tillväxten utgör vid pass 1,500 volymer, och biblioteket
skulle sålunda vid utgången av år 1914 omfatta ungefär 45,000
volymer och alltså upptaga eu hyllängd av 1,350 längdmeter. Förutsatt
att biblioteket vid nämnda tid utvidgades till ett centralt förvaltningsbibliotek,
och att den årliga tillökningen därefter sättes så högt som till
3,000 volymer, skulle emellertid utrymme vara berett framåt, räknat
från år 1915, för 25 år. Och när man kommer därhän, får man gripa
till husets vindsutrymmen. Eu inredning endast av den del av vinden,
som sträcker sig från husets sydvästra hörn efter syd- och ostsidan fram
till dess mitteiparti, och som därtill kan ställas i bekväm förbindelse
med biblioteket medelst den redan här befintliga hissen, skulle i och
för sig ge ett utrymme åt, lågt beräknat, 100,000 volymer eller för eu
tillväxt under ytterligare 33 år efter ovan gjorda beräkningsgrunder.
Om också dessa beräkningsgrunder i framtiden i följd av oförutsedda
tillväxtförhållanden icke skulle visa sig hållbara, så torde emellertid få
anses ådagalagt, att ett till numerären avsevärt stort bibliotek kan på
ovan angivna sätt inrymmas i riksdagens hus, utan att man egentligen
behöver inkräkta på dess verkliga rumsförhållanden.
Vid ovan angivna beräkningar av det erforderliga utrymmet har
hänsyn tagits endast till den normala årliga förökning biblioteket kan
förväntas erhålla. Härutöver måste emellertid utrymme beräknas för
den litteratur, som kan komma att tillföras biblioteket därigenom, att
en del av de centrala verkens nuvarande bokbestånd införlivas med
biblioteket. Då vid denna centralisering, såsom förut framhållits, betydande
undantag måste göras, i det att vissa ämbetsverk alldeles lämnas
ur räkningen och de övriga få behålla erforderliga handbibliotek, torde
man, om dessutom tages i betraktande, att en stor del av den litteratur,
som på nämnda väg skulle kunna erhållas, förut finnes inom biblioteket,
icke hava anledning antaga, att ifrågavarande accession komme att erhålla
synnerligt stor omfattning. Säkerligen kommer den icke att över
-
29
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 314.
stiga några tiotusental volymer. Om för densamma beräknas en hyllängd
av 600 meter, utöver förut angivna utrymmen, torde man därför vara
på den säkra sidan.
Genom bibliotekets övertagande av magasinsrummen för kommittébetänkanden
och riksdagstryck måste utrymme för detta förråd beredas
på annat håll. Sakkunniga hava funnit, att plats för detsamma finnes
i husets vindar, vilka delvis börjat att för detta ändamål utnyttjas.
Därtill må framhållas, att genom en rationell inredning av de lokaler,
som ligga under första kammarens plenisal, och som motsvara de härovan
nämnda, om ock i mindre skala, stora utrymmen skulle kunna
göras disponibla att i här berörda avseende användas. För närvarande
tjäna dessa lokaler till förvaringsrum för riksgäldskontorets arkivalier.))
Beträffande den nya bibliotekslokalens utseende ävensom rummens
disposition, läge och förhållande till varandra hänvisa sakkunniga till
en betänkandet vidfogad, av arkitekten Aron Johansson utförd skiss.
De byggnadsåtgärder inom själva bibliotekslokalen, som bleve en
följd av det framlagda förslaget, skulle enligt samma förslag huvudsakligen
bestå i att uppsätta några mellanväggar och utföra ett par muröppningar.
Kostnaderna härför hava, enligt vad som framgår av eu vid
utlåtandet fogad bilaga, av sakkunnig person beräknats till 2,439 kronor.
Emellertid ställa sig givetvis dessa kostnader för närvarande betydligt
högre. Samme sakkunnige person, som 1913 verkställde här angivna
beräkning, har den 25 mars 1918 lämnat en »korrigering enligt dagens
priser», och enligt denna belöper sig slutsiffran till 4,748 kronor.
I fråga om inredningen av den nya magasinslokalen och därav
föranledda kostnader yttra de sakkunniga:
»Det är givetvis ej behövligt, att hela magasinet omedelbart tages
i anspråk för bibliotekets räkning och härför inredes. Det torde vara
nog, att inredningen avser en tid framåt av 10 år, varvid jämväl den
fördel vinues, att en del av det nu i lokalen befintliga förråd av riksdagstryck
in. m. kan tillsvidare få orubbat kvarstå, En dylik inredning,
som enligt ovan angivna grunder bör i hyllängd omfatta 2,325 längdmeter,
utföres på sådant sätt, att det nuvarande bokmagasinets järninredning
överflyttas i det nya samt, då denna ej rymmer mer än 1,400
meter, tillökas med erforderliga 925 meter. För denna tillökning har
det emellertid synts sakkunniga, att en dyrbar järnkonstruktion ej behöver
användas, utan att det hela kan på ett fullgott sätt utföras i trä.
Samtliga härför belöpande kostnader hava---beräknats till 7,570
kronor.»
30
Befarad
olägenhet av
bibliotekets
gemensamhetsställning.
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 314.
En korrigering enligt dagens priser liven av dessa kostnader visar
emellertid en slutsiffra av 15,135 kronor.
Ett andra spörsmål är, framhålla de sakkunniga vidare, huruvida
olägenhet kunde tänkas uppstå för riksdagen därigenom, att dess bibliotek
i utvidgat skick gjordes tillgängligt även för den centrala förvaltningen.
Sakkunniga hänvisa härutinnan i första hand till förhållandena i
utlandet. 1 och med att parlamentsbiblioteken vuxit ut och samlat, i
många fall, det bästa av litteraturen inom förvaltning och jurisdiktion,
stats- och samhällsvetenskap m. in., hade de blivit eftersökta bokhärdar
för administrationens män och forskaren inom facket. Officiellt tillträde
för utomstående vore i allmänhet icke beviljat. Undantag gåves dock.
1 ett land hade man tagit steget fullt ut och inrättat ett gemensamt
bibliotek för förvaltning och representation. Detta land vore Schweiz.
Dess »Eidgenössische Zentralbibliotek» vore ett bibliotek för såväl regeringen,
Bundesrat med därtill hörande förvaltningsorgan, som också den
kantonala representationen, Bundesversammlung. Den här prövade
gemensamhetsanordningen för parlament och förvaltning hade befunnits
god, och för ledamöterna av Bundesversammlung hade inga olägenheter
visat sig.
»Hos oss har», yttra de sakkunniga, »riksdagen aldrig velat officiellt
lämna tillträde " till sitt bibliotek åt utomstående. När undantag
härifrån gjordes beträffande kungl. kommittéer, motiverades också denna
åtgärd därmed, att ''arten och föremålet med dessas arbeten ofta med
riksdagsarbetet ägde sammanhang’. Men riksdagen har låtit bero vid
att medgivanden i den riktningen gjorts vid sidan av stadgarna.
Det är ock ett känt förhållande, att såväl tjänstemän som enskilda
forskare ''haft tillgång till biblioteket och fått låna ur dess samlingar
redan från de första åren av dess tillvaro och så allt framgent, ett förhållande
som även då och då kommer till synes i riksdagens handlingar.
Så t. ex. heter det i statsutskottets utlåtande med anledning av anslagets
höjande år 1863, att riksdagsarkivets bokförråd ’är tillgängligt ej allenast
för rikets ständer och deras revisorer, utan även för tillsatta kommittéer,
allmänna ämbetsverk samt enskilda personer’. Och år 1881, då fråga
var om fast lön för bibliotekarien, refererar utskottet i sitt utlåtande
fullmäktiges yttrande, vari det förklaras, att i den mån biblioteket vuxit
och till följd därav blivit mera gagnande, har detsamma, ursprungligen
avsett endast för riksdagens, statsrevisorers och kommittéers behov, allt
mer och mer anlitats även av ämbetsverken, och detta ej mindre pa
31
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
grund av dess närbelägenhet utan även och huvudsakligen till följd därav,
att det i åtskilliga frågor av s}7nnerlig vikt för ämbetsverken innehåller
en rikhaltig och i vissa grenar den inom riket fullständigaste
samling arbeten. Och det tillägges, att om biblioteket ej mindre för
de kommittéer, vilka numera icke sällan anlita dess böcker och handlingar,
än även för ämbetsverken skall bliva av verksamt gagn, måste
detsamma vara tillgängligt åtminstone några timmar varje söckendag
även under den tid, då riksdagen icke är samlad.
Det är endast, när det gäller ett reglementariskt fastslående av
detta bruk, som riksdagen icke velat vara med om att giva sin sanktion.
Man har icke ansett sig böra stadga rätt för ett inträngande bruk, som
man fruktat kunna bliva till förfång för riksdagens ledamöter och själva
arbetet vid riksdagen. Det kan förvisso icke heller bestridas, att denna
fruktan vore berättigad, om lånerätten utsträcktes i vidaste bemärkelse
till såväl ämbetsverk som enskilda, d. v. s. hela allmänheten. Men det
kan å andra sidan lika säkert sägas, att inga olägenheter skulle uppstå
därav, att samma rätt officiellt beviljas ämbetsverken som de kungl.
kommittéerna, d. v. s. rätt till boklån under tiden mellan riksdagarna.
Erfarenheten har visat detta. Ämbetsverken hava lika flitigt som kommittéerna
begagnat sig av biblioteket, och boklån hava med vissa förbehåll
beviljats båda parterna till och med under pågående riksdag.
Men har detta utan olägenhet kunnat ske under nuvarande förhållanden,
så är risken givetvis så mycket mindre, om bibliotekets ställning blir
en annan, om det till hela sin omfattning kommer att utvidgas, dess
bokförråd ökas och utlåningen till de utanför riksdagen stående ordnas
så, att för riksdagen befarade olägenheter måtte undvikas.
Under hänsyn härtill bör stadgas företrädesrätt för riksdagen i
fråga om lån, och det bör tillses, att av den särskilt anlitade, mera
kuranta litteraturen, såsom riksdagshandlingar, författningar, officiell
statistik, lageditioner, handböcker o. s. v., finnas två eller flera exemplar,
ett förhållande, som redan nu i icke ringa utsträckning äger rum.
Med iakttagande härav bör biblioteket på ett fullt tillfredsställande
sätt kunna tjäna både riksdagen och den centrala förvaltningen. Däremot
anse sakkunniga, att tillträdes- och lånerätt icke bör stadgas för enskilda.
Det har visserligen ifrågasatts, att ett utvidgat riksdagens bibliotek skulle
med lämplig avvägning göras tillgängligt jämväl för enskilda forskare.
Att stadga i den riktningen vore dock att öppna väg för allmänheten.
Och därom kan aldrig bliva tal. . Biblioteket bör hava karaktären av
ett riksdagens och den centrala förvaltningens bibliotek och inriktas helt
på de uppgifter, som det i denna egenskap har att fylla.
32
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
Under sådana förhållanden lär man icke hava att befara, att litteraturen
genom en-vidlyftig utlåning skall frånryckas riksdagen och dess
delegationer. Några verkliga olägenheter torde näppeligen komma att
visa sig, men helt visst kan förväntas, att avsevärda fördelar skulle
beredas även riksdagen genom ett utvidgat, till innehåll och anordning
väsentligt förbättrat bibliotek.»
Organisation. Sakkunniga övergå därefter till frågan om de förändringar med
avseende på bibliotekets organisation, som synas bliva en följd av dess
utvidgning till centralt förvaltningsbibliotek.
Gmtraiisa- Vad först beträffar centraliseringen av förvaltningens bokväsen,
*>on'' yttra sig sakkunniga sålunda:
»Det ligger i begreppet ''centralt förvaltningsbibliotek’, att ett sådant
skall i bok- och litteraturavseende vara ett sammanfattande organ för
hela den centrala förvaltningen. Detta innebär bland annat, att inom
biblioteket böra i princip sammanföras förvaltningens strödda boksamlingar,
och att sedan till detsamma bör överföras den litteratur, som
alltjämt på en eller annan väg inkommit till de skilda verken.
Men det är självsagt, att en sådan centralisering icke får genomföras
undantagslöst, utan fastmer måste ske med vissa, i några fall
ganska stora modifikationer. Dit hör i första hand, att handbibliotek
finnas vid de olika departementen och verken, eventuellt deras avdelningar
eller byråer, och att dessa äro utrustade så, att de kunna fylla
de dagligt varande behoven. Vidare är att märka, att centraliseringen
över huvud taget icke torde böra beröra de bibliotek och samlingar,
som skapats direkt för verkens behov och såsom sådana dagligen utnyttjas,
eller äro av den speciella art, att deras ämne icke kan komma
att bliva representerat inom ett allmännare förvaltningsbibliotek. Hit
höra exempelvis boksamlingarna hos de juridiska verken, såsom högsta
domstolen, regeringsrätten, lagrådet, justitiedepartementets avdelning för
lagärenden, justitierevisionen och lagberedningen, vidare biblioteken hos
statistiska centralbyrån, patent- och registreringsverket, riksarkivet och
Sveriges geologiska undersökning samt slutligen de mera speciella bokförråd,
som samlats hos t. ex. telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, medicinalstyrelsen,
överintendentsämbetet, hydrografiska byrån, marinstaben
och generalstaben.
Huru långt detta undantagsförhållande bör utsträckas, huruvida
centralisering i det eller det fallet bör äga rum, är näppeligen möjligt
att för närvarande bedöma. Därom torde, när ett förvaltningsbibliotek
33
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
kommit till stånd, vederbörande verk eller institution själv i samråd med
centralbibliotekets myndigheter bäst kunna lätta ett avgörande. Det
torde då i många fall komma att visa sig, att en anslutning till centralbiblioteket
kan låta sig göra, samt att de litteraturanskatifningar, som
visa sig nödvändiga, här kunna beredas, och helt visst med betydligt
mindre kostnader för statsverket.»
I sammanhang med frågan om överlåtelse från departementen och
ämbetsverken av dit inkommande tryckalster hava sakkunniga upptagit
spörsmålet om att bättre än nu för det allmänna tillgodogöra det tryck,
som från tryckerierna överlämnas till granskning av chefen för justitiedepartementet.
Därom yttras bland annat följande:
»I tryckfrihetsförordningen § 4 mom. 2 stadgas härom, att ’i samma
stund, ej senare än en skrift till försäljning eller till spridande, på vad
annat sätt som helst, utgives, skall ett exemplar avlämnas i Stockholm till
chefen för justitiedepartementet och i varje annan ort till hans förordnade
ombud’. — — —
Förutom nu nämnda exemplar av allt svenskt tryck äro, som bekant,
landets boktryckerier pliktiga avlämna ytterligare tre exemplar
därav, som ingå till kungl. biblioteket samt universitetsbiblioteken i
Uppsala och Lund. Av kungl. bibliotekets årsberättelse för år 1912
framgår, att det till biblioteket inkomna svenska boktrycket med tryckåret
1911 uppgår till 27,073 tryckalster, däri dock ej inberäknat småtäck
till ett antal av 13,719. Medelvärdet av de i årskatalogen för
svenska bokhandeln år 1911 upptagna tryckalstren, med den beräkning
att varje häfte av eu publikation gäller som särskilt alster, uppgår till
kronor 1: 6 5. Härav framgår, att det årliga svenska boktrycket representerar
ett icke ringa värde.
Med det tryck, som sålunda till justitiedepartementet inkommit dels
direkt från boktryckerierna i huvudstaden, dels från ombuden på andra
orter, lär hittills hava förfarits på huvudsakligen följande sätt. För departementets
räkning hava undantngits den juridiska litteraturen samt
annat tryck, som ansetts böra ingå i departementets boksamling. Om
någon bok ansetts hava särskilt intresse för annat departement eller
centralt ämbetsverk har den överlämnats dit. Särskilt har det varit
brukligt att militärlitteratur tillhandahållits lan t försvarsdepartementet och
under detta lydande ämbetsverk. Teologisk litteratur har enligt gammal
sed översänts till stifts- och läroverksbiblioteket i Strängnäs. Den övriga
litteraturen har, i den mån den ej möjligen förkommit, plägat överlåtas
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 277 käft. (Nr 314.) 5
Chefens för
justitiedepartementet
exemplar av
svenskt tryck,
Kommittéers
och annan
dylik litteratur.
34 - Kungl. Majds nåd. proposition Nr 314.
till kungl. biblioteket, som uttagit vad som erfordrats för kompletteringav
dess samlingar och därefter i sin ordning fördelat det återstående
på sådana offentliga bibliotek, som ansetts hava intresse därav. Några
bestämmelser i ena eller andra avseendet finnas emellertid ej.
Det vill synas, som om den rikhaltiga och värdefulla litteratur,
varom nu är fråga, hittills knappast blivit till den nytta för det allmänna,
som vore möjligt och önskvärt. Från justitiedepartementets synpunkt
har denna litteratur givetvis haft sin huvudsakliga betydelse såsom föremål
för den grundlagsstadgade granskningen av allt utkommande tryck.
Då granskningsplikten blivit fullgjord, har litteraturen, med undantag
av den mera obetydliga del därav, som funnit plats''i departementets
boksamling, varit en börda för departementet. Varken arbetskrafter
eller utrymme för litteraturens behöriga omhändertagande hava funnits.
Av samma skäl torde tillräcklig kontroll icke hava kunnat utövas därå
att boktryckeriernas och ombudens leveransskyldighet blivit ordentligt
uppfylld, och sannolikt synes vara, att trycket långt ifrån fullständigt
inkommit till departementet. Säkerligen skulle det därför både för departementet
och för det allmänna vara en fördel, om i avseende å berörda
tryck kunde anordnas ett samarbete mellan departementet och
någon biblioteksinstitution, som kunde ägna det för departementet obehövliga
trycket en sakkunnig omvårdnad och draga försorg om att det
bleve på bästa sätt tillgodogjort.
Tydligt är att om nu inrättas ett bibliotek, särskilt avsett för och
avpassat efter statsförvaltningens behov, detta bibliotek står närmast till
att biträda departementet vid omhändertagande av nämnda litteratur och
att i första rummet få gagn av den litteratur, som icke skall stanna i
departementet. Saken synes därför lämpligen kunna ordnas så att, sedan
granskningsplikten fullgjorts och det tryck, som skall behållas i departementet,
där undantagits, återstoden överlämnas till det nya biblioteket,
åt vilket då jämväl torde beredas tillfälle att övervaka, att arstrycket
fullständigt inkommer till departementet. Inom biblioteket skulle urskiljas
det som vore lämpligt att förenas med dess samlingar, och det
övriga skulle fördelas och överlåtas till andra offentliga bibliotek och
samlingar på sätt i vederbörlig ordning bleve bestämt.»
Vidare framhålla sakkunniga, att till det centrala förvaltningsbiblioteket
borde överlåtas afl den litteratur, som inköpes eller på annan
väg införskaffas för kommittéer, utredningskommissioner eller enskilda,
som arbeta enligt offentligt uppdrag.
35
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
Likaså uttala sakkunniga den önskan, att eu av Kungl. Maj:t den
30 januari 1849 utfärdad föreskrift, varigenom biblioteket vid dess grundande
erhöll rätt att för sitt bokförråd bekomma allt sådant officiellt
tryck, som kunde anses böra med dess samlingar förenas, måtte ånyo
upplivas, varvid den bestämmelse torde meddelas, att behövliga exemplar
av allt officiellt och statsunderstött tryck skulle av vederbörande verk
och myndigheter biblioteket omedelbart efter utgivandet tillhandahållas.
Beträffande den omfattning, som borde tillmätas det nya bibliotekets
bokförråd, d. v. s. de litteraturgrenar, som inom detsamma skulle vara
företrädda, anse sakkunniga, att några bestämda gränser icke borde
uppdragas. »Det bör överlåtas åt bibliotekets styrelse att avväga och
avgöra vad som härutinnan kan befinnas vara erforderligt och lämpligt.
Dock vill det synas, som om de allmänna bestämmelser, som nu gälla
för riksdagens bibliotek, kunna i huvudsak anses normerande även för
ett förvaltningsbibliotek, som med hänsyn till den utsträckning, som
kan givas detsamma, väl har att tillgodose förvaltningens behov i
allmänhet utan att allt för mycket ta hänsyn till dess mera speciella
grenar. De gällande bestämmelserna föreskriva, att företrädesvis böra
för biblioteket anskaffas arbeten i rätts- och statsvetenskap, förvaltning,
nationalekonomi och samhällsvetenskap, varjämte särskild hänsyn bör
tagas till att bibliotekets samlingar av svenska riksdagshandlingar, lagar
och författningar samt kommittébetänkanden erhålla största möjliga fullständighet.
Äro härmed de stora riktlinjerna angivna även för biblioteket
i dess nya form, så gäller dock, att desamma på ett effektivare
sätt fullföljas, än som hittills låtit sig göra inom riksdagens bibliotek.»
Genom vidtagande av nämnda åtgärder: centralisering i viss mån
av departementens och ämbetsverkens boksamlingar, överlåtelse allt
framdeles från samma myndigheter av till dem inkommande litteraturalster,
däri även inberäknade tryckeriernas lagstadgade leveranser till
chefen för justitiedepartementet, likaså överlåtelse av för kommittéer
och med dem likställda utredningskommissioner m. m. anskaffad litteratur
och slutligen stadgad rätt för biblioteket att erhålla exemplar av allt
officiellt och statsunderstött tryck, skulle, framhålla de sakkunniga, ett
betydande bokförråd komma biblioteket till godo, varigenom dess nuvarande
samlingar helt visst kunde i många avseenden kompletteras
och en väsentlig accession vara att påräkna för framtiden. På detta
sätt skulle det årliga anslaget för biblioteket till bokinköp och bindningkunna
hållas nere vid ett relativt lågt belopp. De sakkunniga anse
Bestämmelse
om officiellt
och statsunderstött
trifck.
Omfattningen
av
bibliotekets
bokförråd.
Bok
anskaffning.
Bokanslag.
Utbyte av
lagförslag
m. m.
Bibliotekets
benämning.
Styrelse.
36 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 314.
emellertid, att det nuvarande anslaget för ifrågavarande ändamål, 7,000
kronor, i och med bibliotekets ifrågasatta utvidgande måste höjas och
föreslå i dylikt hänseende en ökning av 3,000 kronor, varjämte anslaget
borde erhålla förslagsanslags natur.
I sammanhang med frågan om bibliotekets omfattning hava sakkunniga
upptagit till utredning spörsmålet om ordnande av regelbundet
utbyte mellan riksdagen och utländska riksförsamlingar av tryck rörande
lagförslag in. m.
Sakkunniga hava emellertid vid sin utredning kommit till den
uppfattningen, att med saken borde få anstå, tills det påbegynta bytesväsendet
parlamenten emellan blivit internationellt ordnat eller i varje
fall erhållit mera stadgad form, än vad för närvarande vore fallet.
I fråga om benämningen av det nya biblioteket yttra sakkunniga
härefter:
»Det kunde ju vara önskligt, vill det synas, att redan i namnet
läge en antydan om den dubbla uppgift, institutionen hade att fylla.
Men då det är av vikt här, liksom i allmänhet vid fastställande av
dylika benämningar, att namnet göres så kort och pregnant som möjligt,
då vidare biblioteket även under de nya förhållandena skall komma
att i första hand tjäna riksdagen, och då det kanske vore mindre välbetänkt
med hänsyn till bibliotekets förhållande utåt, särskilt dess bytesförbindelser
med utlandets parlamentsbibliotek, att vidtaga någon väsentlig
förändring härutinnan, så har det synts sakkunniga bäst, att det nuvarande
namnet behölles, varvid dock den allmänt gängse sammandragna
formen »riksdagsbiblioteket» borde upptagas och fastställas som officiellt
namn.»
Härefter följer behandlingen av frågorna om styrelse, tjänstepersonal
och lönestat för det blivande biblioteket. I detta hänseende
anföra sakkunniga följande: _
»Om sålunda den centrala förvaltningen icke kommer till synes i
namnet, så bör den däremot på vederbörligt sätt vara representerad i
bibliotekets högsta ledning. Redan därav följer, att denna ledning måste
bliva en annan än den hittillsvarande, och att biblioteket löses ut ur
dess nuvarande ställning till riksgäldskontoret, med vars egentliga föremål
och uppgift som ett penningförvaltande verk föga lämpar sig föreningen
av ett biblioteks förvaltning.
Rörande den nya ordning, som därvid bör komma till stånd, skulle
kunna ifrågasättas, att biblioteket borde ställas under något av stats
-
37
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
departementen för att på sådant sätt få administrationen ordnad. Men
riksdagen skulle helt visst icke vilja vara med om att alldeles avhända
sig bestämmanderätten över en institution, som den allt framgent väl
kommer att betrakta såsom i främsta rummet sin, och som därtill skall
vara inrymd i dess hus.
Sakkunniga hava därför stannat inför den planen, att riksdagsbiblioteket
göres till en självständig institution på riksgälds verkets stat,
och att i spetsen för dess förvaltning ställes en särskild härför utsedd
styrelse. Denna styrelse synes lämpligen kunna bestå av endast tre
ledamöter: en ordförande, förordnad av Kungl. Maj:t, de två övriga
valda av riksdagen, en representant för vardera av dess kamrar. Valet
av dessa båda kunde uppdragas åt någon av riksdagens valnämnder,
t. ex. den, som har att välja fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret.
Laglig fastställelse härav torde icke behöva vidtagas på annan
väg, än att bestämmelse härom införes i reglementariska föreskrifter
för riksdagen.
Styrelsen skall handhava högsta vården av bibliotekets angelägenheter
enligt av riksdagen fastställda stadgar.
Otvivelaktigt vore det önskvärt, att någon ersättning för ledamotskap
i styrelsen kunde fastställas, då man därigenom dels ägde större
valmöjlighet, dels kunde av ledamöterna begära ett verksammare deltagande
i bibliotekets ärenden, och torde i sådant avseende såsom
lämpligt belopp kunna ifrågasättas 500 kronor årligen för varje ledamot.
Därjämte bör, om till ledamot skulle utses någon utanför Stockholm
bosatt person, denne hava rätt till gottgörelse för inställelse vid sammanträde
enligt resereglementet.
I bibliotekets angelägenheter bör bibliotekets chef vara föredragande
med rätt för honom att deltaga i överläggningarna, men icke i
besluten, samt med skyldighet att, om han är av skiljaktig mening,
anteckna denna till protokollet.
Årligen skall styrelsen till riksdagen avgiva berättelse över bibliotekets
förvaltning, vilken berättelse genom bankoutskottet meddelas riksdagen.
Bestämmelse härom bör intagas i bankoutskottets instruktion.))
»Bibliotekets tjänstepersonal utgöres för närvarande av en bibliotekarie
såsom föreståndare, två amanuenser, den ene anställd endast
under den tid riksdag är samlad, samt en ordinarie vaktmästare och en
extra vaktmästare.
Med bibliotekets ifrågasatta utvidgning kräves givetvis en förökning
av dessa arbetskrafter. Den mångfald av åligganden, som kom
-
Tjänste
personal.
38
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
mer att upptaga chefsbibliotekarien, gör, att han åt tvänne stora arbetsområden
vid den nya institutionen, nämligen expeditionen och katalogiseringen,
ej lär kunna ägna mer än nödig ledning, och att dessa därför
böra tillgodoses med stadigvarande ordinarie arbetskraft, en för vardera
beräknad person. Till närmare motivering härav må tjäna följande
överblick och utkast till fördelning av det blivande bibliotekets göromål.
Chefsbibliotekarien tillkommer att utöva ledningen över institutionen
och arbetet i dess helhet, ansvara för samlingarnas vård och för
göromålens behöriga skötande samt hava’ tillsyn över tjänstemän och
vaktmästare. Det bör åligga honom att handlägga bibliotekets alla ärenden,
vara föredragande inför styrelsen, föra dess protokoll och verkställa
dess beslut, att förbereda bokinköpen och inför styrelsen härutinnan
framlägga förslag, att ombesörja beslutade inköp och byten, att mottaga
och granska inkommande leveranser, att slutgranska det för realkatalogen
utförda katalogiseringsarbetet, att förbereda och på lämpliga mellantider
ombesörja katalogens fortsatta utgivande från trycket, att sköta
bibliotekets brevväxling, att redovisa för bibliotekets anslag och medel
samt att vid förekommande behov deltaga i arbetet vid expeditionen i
och för tillhand agående med nödiga upplysningar och utredningar.
Bland här uppräknade åligganden bör särskilt märkas det mödosamma
och ansvarsfulla arbete, som ligger i inköpens förberedning.
Det har också tagits i övervägande, huruvida icke sakkunnigt biträde
borde i detta fall beredas chefen. Men man har ansett, att frågan tillsvidare
må få bero, och att det må ankomma på framtida prövning, huru
härmed bör förfaras.
Föreståndaren för expeditionen har en i många avseenden krävande
uppgift att fylla. Det gäller vid ett bibliotek sådant som det här ifrågavarande
icke blott att framskaffa begärda böcker, utan fast mer att bibliografiskt
spåra upp litteraturen i det eller det ämnet samt att dessutom
tillhandagå med upplysningar och utredningar i varjehanda frågor,
uppgifter, som ej sällan ta bibliotekets hela personal i anspråk. Jämte
detta muntliga upplysningsarbete har också expeditionen att besvara de
icke få skriftliga förfrågningar och spörsmål, som inkomma från skilda
håll både från in- och utlandet.
Expeditionsföreståndaren åligger dessutom att utöva uppsikt över
läsesalarna och där uppställda samlingar av referensböcker och tidskrifter,
föra journal över utlåningen, tillse, att utlånade böcker inom föreskriven
tid och i oskadat skick återlämnas, samt övervaka den framtagna litteraturens
återinordnande i samlingarna. I den mån dessa göromål lämna
39
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
honom tid övrig kan lämpligen sådant arbete utföras av honom som att
i real- och nominalkatalogen inordna tillkommande katalogblad, att föra
katalogen över tidskrifts- och fortsättningslitteratur, att biträda chefen
vid granskningen av katalogiseringsarbetet och tillsammans med honom
granska inkommande leveranser med därtill hörande räkningar, att föra
förteckning i två exemplar över de i riksdagens och kamrarnas kanslilokaler
och klubbrum samt i de för utskotten avsedda lägenheter befintliga
samlingar av böcker och arkivalier ävensom att revidera dessa
samlingar före och efter deras upplåtande till riksdags- eller andra
korporationer.
Katalogiseringsarbetet vid det blivande biblioteket med den årliga
tillväxt, som för detsamma är att förvänta, synes bliva av den omfattning,
att det för visso lär taga en person helt i anspråk. Till detta
arbete hör, utom journalisering samt katalogisering med fackbestämning
av varje tryckalster, kollationering av de i två exemplar utskrivna katalogbladen,
undersökning av och anteckning om i bibliotekets samlingar
möjligen förefintliga defekter i serier, verk och fortsättningsarbeten,
uppgift om förvärvet av utländsk litteratur till den genom kungl. biblioteket
utkommande accessionskatalogen samt vissa förberedande arbeten
för redigeringen och tryckningen av bibliotekets katalog.
Utom de nu nämnda göromålen inom biblioteket återstå sådana
viktiga arbetsuppgifter som bindning, vården av arkivet samt mottagande
och anordnande av det från justitiedepartementet ifrågasatta svenska
trycket.
Inbindningen förorsakar ett vida större arbete, än den icke fackkunnige
i allmänhet föreställer sig. Däri ligger att bestämma om bandets
utseende och beskaffenhet, redigera och i särskild utskrift för bokbindaren
angiva ryggtitlarna, granska bokbindarnas arbete och kontrollera deras
räkningar samt föra vederbörliga journaler. Vården av arkivet innebär
att mottaga de från riksdagens och kamrarnas kanslier samt från utskotten
inkomna arkivalier, ordna dessa till bindning samt införa accessionen
i vederbörande kataloger. Vad arbete den från justitiedepartementet
inkommande svenska litteraturen kan medföra för biblioteket,
är svårt att beräkna. Men av vad i denna sak---anförts, x) fram
går
tydligen, att detta icke blir ringa.
Att även dessa arbetsuppgifter skulle utan vidare kunna läggas på
den härovan ifrågasatta personalen, lär icke låta sig göra. Att åter för
*) Se sid. 59 och följande i de sakkunnigas utlåtande.
Löneförhål
landen.
40 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
deras fullgörande föreslå ytterligare en ordinarie tjänsteman hava sakkunniga
ej funnit behövligt, men anse, att nödig extra hjälp härför bör
beredas, så mycket mer som det lär visa sig oundgängligt, att för fullgörande
av en del andra åligganden vid biblioteket tillgång till dylik
arbetsförstärkning måste finnas. Sålunda torde föreståndaren för expeditionen
under riksdagstid behöva biträde, för den dagliga utsträckta
tjänstgöringen till kl. 7 e. m. ävensom vid inträffande afton- och nattplena
under pågående riksdag måste vara att påräkna särskild hjälp, och
vid semesterledighet eller inträffande förfall för de ordinarie tjänstemännen
är nödvändigt att hava någon med biblioteksgöromålen och
boksamlingarna i viss grad förtrogen extra person att förordna. För
detta ändamål torde biträde av en amanuens med daglig tjänstgöringsskyldighet
få anses fylla de mest krävande behoven.
Vad slutligen beträffar vaktmästarpersonalen, anse sakkunniga, att
någon förökning i dess antal icke behöver ifrågasättas. Emellertid är
redan nu på grund av gällande bestämmelse den extra vaktmästaren
tagen i bruk under den tid av året, då biblioteket dagligen hålles öppet.
Då denna tjänstgöring under de nya förhållandena skulle bliva daglig
och stadigvarande, alldenstund det blivande biblioteket komme att hållas
öppet varje dag året om och därtill med betydligt utvidgad tjänsteoch
expeditionstid, synes härav följa, att den extra vaktmästare''änsten
flyttas upp på ordinarie stat.
Den tjänstepersonal, som sakkunniga funnit oundgängligen nödigför
det blivande bibliotekets skötsel, skulle alltså bestå av en chefsbibliotekarie
jämte två andra ordinarie tjänstemän, en amanuens och
två ordinarie vaktmästare.»
»Den nya biblioteksinstitutionen, som skall hava till uppgift att
betjäna riksdag och förvaltning och i denna ställning lär komma att
framstå som vårt lands förnämsta statsvetenskapliga bibliotek, torde för
statslivet få en betydelse, jämförlig med den våra övriga stora statsbibliotek:
kungl. biblioteket och universitetsbiblioteken hava inom sina
områden. Det synes därför vara berättigat att vid lönernas bestämmande
utgå från förhållandena vid dessa bibliotek, där lönerna nyligen reglerats.
I övrigt torde de grunder böra följas, som i allmänhet gälla för statens
nyreglerade verk.
Chefsbibliotekarien, åt vilken, såsom åt cheferna vid universitetsbiblioteken,
må givas titel överbibliotekarie, synes med avseende på löneförmåner
böra ställas som en statens tjänsteman av tredje grad, alltså
med en avlöning av 8,100 kronor, därav lön 5,000, tjänstgöringspenningar
2,500, ortstillägg 600, jämte ett ålderstillägg efter fem år å 600 kronor.
41
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
Bibliotekarien och föreståndaren för riksdagens bibliotek i dess nuvarande
omfattning åtnjuter avlöning i likhet med en förste bibliotekarie vid
kungl. biblioteket d. v. s. såsom en andra gradens tjänsteman, dock med
bättre pensionsförhållanden såtillvida att or t stillägget, i likhet med vad
som äger rum inom riksdagens övriga verk, är inberäknat i lönen. På
grund av bibliotekets utvidgning och därav följande omgestaltning kommer
emellertid dess föreståndare, på vilken det väsentligen lär bero, om den
nya institutionen skall rätt fylla sin uppgift, att intaga en vida ansvarsfullare
ställning än en förste bibliotekarie, varför han synes böra uppflyttas
i en högre lönegrad.
Vid kungl. biblioteket äro anställda tjänstemän av andra och första
graden, respektive förste och andre bibliotekarier. .Förste bibliotekarierna
hava ställning som avdelningschefer. Som vid det blivande riksdagsbiblioteket
någon full motsvarighet härtill ej torde finnas, om också
därom må erinras, att föreståndaren för expeditionen har ett viktigt och
krävande arbetsområde sig anförtrott samt såsom chefens närmaste man
skall vara hans ställföreträdare vid förekommande ledighet, har det synts
sakkunniga, att de två utom chefen ifrågasatta ordinarie tjänstemännen
böra ställas som andre bibliotekarier och alltså avlönas som första gradfens
tjänstemän, d. v. s. vardera med 4,000 kronor, *därav lön 2,200, tjänstgöringspenningar
1,500, ortstillägg 300, jämte tre ålderstillägg, vartdera
å 500 kronor efter respektive fem, tio och femton års tjänstgöring.
Avlöningen till vaktmästare bör utgå med enahanda belopp, som
plägar bestämmas vid nya löneregleringar inom statsförvaltningen. Därvid
bör också, såsom förhållandet i allmänhet är vid de verk, där mer
än en vaktmästare är anställd, den ene få ställning och avlöning som
förste vaktmästare. Av anslaget för expenser torde fortfarande såsom
hittills anvisas nödiga medel för tillhandahållande åt vaktmästare av
lämplig uniformsbeklädnad vid tjänstgöring.
Det årliga arvodesbeloppet till amanuensen torde förslagsvis sättas
till 1,500 kronor.
För biträde vid afton- och nattvakthållning under riksdagstid, för
vilket gottgörelse för närvarande utgår med ett dagarvode av kr. 2.50,
ävensom vid inträffande sjukdomsfall eller ledighet för ordinarie vaktmästare
torde anslås ett belopp av förslagsvis 500 kronor.»
»För åtnjutande av de sålunda ifrågasätta avlöningsförmånerna
torde böra gälla följande villkor och bestämmelser, av vilka punkterna
1 —12 äro lämpade efter de vid senaste löneregleringen för kungl. biblioteket
givna föreskrifter, under hänsyn jämväl till kungl. kungörelsen
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 27? höft. (Nr 314.) H
Lönevillkor
-
42
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
den 10 juni 1912, samt punkterna 13 —16 efter paragraferna 67: 11 och
78—80 i gällande reglemente för riksgäldskontoret. Dessa sistnämnda
punkter innehålla bestämmelser rörande pension. Som biblioteket även
i detta avseende torde fortfarande böra vara uppfört på riksgäldsverkets
stat, hava de för biblioteket nu gällande föreskrifter härutinnan ansetts
böra kvarstå, dock med den förändring, att i likhet med förhållandet
inom förvaltningens nyreglerade verk pensionsåldern satts till 67 år.
1) Innehavare av ordinarie befattning vid riksdagsbiblioteket skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
av biblioteket eller eljest i allmänhet kan varda stadgad.
2) Med ordinarie befattning i riksdagsbiblioteket må icke förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat.
3) Med ordinarie befattning i riksdagsbiblioteket må ej heller förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit
såsom aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så
framt ej styrelsen på därom gjord framställning, och efter prövning, att
ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt
för tjänstgöringen i riksdagsbiblioteket, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas.
4) Tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningsinnehavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men
skola för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, utgå till
den, som uppehållit befattningen.
5) Den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men den som undfår ledighet för
svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag
eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten,
utöver tjänstgöringspenningar, avstå så mycket av lönen eller
ortstillägget, .som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
prövas skäligt.
6) Avlöning må ej utgå till tjänstinnehavare för tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall.
7) Därest tjänstinnehavare varder avstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, skall den del av hans avlöning, som icke av styrelsen prö
-
43
Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
vas böra användas till befattningens uppehållande, under tiden innehållas,
såvida ej st3^relsen finner skäligt låta honom uppbära något därav.
8) Vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av
semester åt tjänsteman och förste vaktmästare, skall tjänstinnehavare
av lägre grad vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning
i riksdagsbiblioteket, densamma mot åtnjutande i förstnämnda fall av de
för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men i senare fallet av
däremot svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida,
dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett och samma
kalenderår. ''
9) Därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning är i staten medgiven, bestämmes tidpunkten för första förhöjningen
att inträda efter fem år, under villkor att innehavaren under
mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förböjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av
förordnande, annan statens eller riksdagens tjänst eller fullgjort annat
offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid
han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum,
efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen,
därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, ävenledes på samma
villkor, under iakttagande, vad var och en av omförmäld a löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förrän vid början
av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit
uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före den
nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till den
mot befattningen svarande tjänsten å förut för biblioteket gällande stat.
10) Löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av
löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänstålder, som berättigar
honom till pension, må icke samma förhöjning tillträda.
11) Tjänstinnehavare äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, tjänsteman under en
och en halv månad och vaktmästare under femton dagar.
12) Vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall utgår själva lönen ävensom ortstiliägget till månadens
slut.
13) Tjänstinnehavare skall såsom bidrag till kostnaden för beredande
av pension erlägga pensionsavgift till årligt belopp av nedan angivna
procent å den lön, han äger uppbära. Avgiftsprocenten utgör eu
tiondels procent för varje helt hundratal kronor av högsta lönen för den
tjänst han innehar, dock icke i något fall mindre än tre procent. Av
-
Vikariats
ersättning.
Expenser.
44 Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 314.
giften erlägges för varje månad, för vilken lön åtnjutes, ävensom för månad
under vilken, på grund av tjänstledighet eller i följd av ådömd
mistning av tjänsten för viss tid, lönen i dess helhet eller delvis ej
uppbäres.
Rätt att återbekomma erlagda pensionsavgifter medgives allenast
vid övergång till annan statstjänst, därest med inträdet i denna tjänst är
förenad skyldighet att för beredande av pension erlägga retroaktiv avgift,
dock ej till högre belopp än det, vartill retroaktivavgiften uppgår.
14) Tjänstinnehavare skall, då han uppnått sextiosju levnadsår
och tillbragt trettiofem år i allmän tjänst, vara förpliktad att med oavkortad
lön såsom pension från tjänsten avgå, styrelsen likväl obetaget att
låta med avskedet anstå, därest och så länge den pensionsberättigade
prövas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden
och kan finnas villig att i tjänsten kvarstå.
15) Tjänstinnehavare, som efter ådagalagt välförhållande anhåller
om avsked, är, såvida han fyllt sextio år och varit i allmän tjänst
trettiofem år, berättigad att såsom pension för livstiden åtnjuta tre
fjärdedelar av innehavande lön. Före uppnådda sextio levnadsår och
trettiofem tjänstår kan avskedssökande endast i händelse av bevislig
oförmögenhet till vidare tjänstgöring erhålla pension. Pensionsbeloppet
bestämmes då efter tjänståren allena medelst avdrag å tre fjärdedelars
lön av en tre^tiofemtedel för varje bristande tjänstår.
Överstiga däremot tjänståren trettiofem och åldersåren sextio, ökas
det ovan bestämda pensionsbeloppet med en trettiofemtedel för varje
''överskjutande tjänstår eller ock med en sextionde! för varje överstigande
åldersår, därest detta sistnämnda beräkningssätt skulle för avskedssökanden
utfalla förmånligare.
16) Då sådant för göromålens säkra och skyndsamma gång finnes
erforderligt, kan styrelsen på peusionsstat förflytta tjänstinnehavare, som
av sjukdom eller minskad arbetsförmåga är förhindrad att vidare på ett
tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden, oaktat denne sig ej om avsked
anmält. I sådant fall äger styrelsen att efter omständigheterna tilllägga
tjänstinnehavaren Såsom pension antingen hela lönen, evad de
föreskrivna levnads- och tjänståren äro uppnådda eller icke, eller ock en
del av lönen, dock ej mindre än vad med tillämpning av bestämmelserna
i nästföregående paragraf belöper.»
(
: »Enligt ovan gjorda löneförslag belöper sig vikariatsersättningen för
tjänstemännen vid semesterledighet till 687 kronor.
45
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
Till kontot för expenser äro, under den givna förutsättningen att
kostnaderna för bibliotekslokalens underhåll, uppvärmning och belysning
in. m. skola såsom för justitieombudsmansexpeditionen utgå under kostnader
för riksdagens hus, att hänföra sådana utgifter som för skrivmaterialier,
blankettryck, möblers underhåll, lokalens städning och rengöring,
tvätt och diverse mindre poster ävensom nödig uniformsbeklädnad
för vaktmästare. För närvarande belöpa sig dessa poster till vid pass
1,700 kronor. _ •
Ett förslagsanslag å 2,500 kronor torde böra anvisas till vikariats
ersättning
och expenser.»
»En sammanställning av de anslagsförslag, som härmed framförts,
skulle alltså hava att uppvisa följande poster och siffror:
Anslag till böckers inköp och bindning
Arvode till styrelsens ledamöter ............
Avlöning åt tjänstemän .............................
» » vaktmästare ...........................
Arvode åt extra biträde.............................
Vikariatsersättning och expenser...............
...................... kr.
10,000
—
....................... »
1,500
—
........................ »
16,100
—
................ »
2,700
—
....................... »
2,000
—
..................... »
2,500
—
Summa kronor
34,800
—
biblioteket för år 1913 beräknades belöpa sig till fölbindning
-
kr.
Till jämförelse må nämnas, att enligt de sakkunnigas utredningkostnaderna
följande
belopp:
Anslag till böckers inköp och
Avlöning åt bibliotekarien
» » vaktmästaren ..............................................
Extra arvode åt vaktmästaren för aftontjänstgöring
Arvode åt amanuenser.......................................................
» » extra vaktmästaren .......................................
Vikariatsersättning .............................................................
Expenser (beräknat belopp) .............................................
50
7,000:
6,300:
1,400:
347:
3,695: —
........................ » 1,239: —
....................... » 285: —
........................ » 1,700: —
Summa kronor 21,966: 50.»
Vid de sakkunnigas betänkande, som utmynnar i eu sammanfattande
hemställan till Kungl. Maj:t rörande vissa åtgärders vidtagande
dels på administrativ väg, dels genom framställning till riksdagen, äro
Andag:- översikt.
Hemställan.
Förslag.
Hörda
myndigheter.
Fullmäktige i
riksgäldskontoret.
46 Kungl. Majits nåd. proposition Nr 314.
fogade förslag till stadgar för det blivande biblioteket, förslag till
ändrad lydelse av reglementariska föreskrifter för riksdagen och av instruktionen
för riksdagens bankoutskott ävensom förslag till stat för
riksdagsbiblioteket, upprättade i överensstämmelse med de i betänkandet
utvecklade grunder.
Over de sakkunnigas betänkande lämnades till en början fullmäktige
i riksgäldskontoret tillfälle att yttra sig, varjämte utlåtande inhämtades
från riksbibliotekarien.
Fullmäktige i riksgäldskontoret, som i sitt den 20 november 1913
avgivna yttrande uteslutande beröra lokalfrågan, ställa sig med hänsyn
till svårigheten att på ett tillfredsställande sätt lösa denna fråga avvisande
mot hela förslaget. Deras yttrande är av följande lydelse:
»Genom remiss av den 14 innevarande november har Eders Kungl. Maj:t
lämnat fullmäktige i riksgäldskontoret tillfälle att yttra sig i anledning av ett av
tillkallade sakkunniga avgivet betänkande med förslag om utvidgning av riksdagens
bibliotek till ett centralt förvaltningsbibliotek.
I ett av fullmäktige den 18 april 1912 till riksdagens bankoutskott avgivet
yttrande i anledning av en inom andra kammaren väckt motion om utvidgning av
riksdagens bibliotek till ett statsvetenskapligt bibliotek m. m. anförde fullmäktige
huvudsakligen följande.
Frågan om bildande av ett centralt förvaltningsbibliotek, innehållande en
rikhaltig samling av statsvetenskaplig litteratur, ansågo fullmäktige väl förtjäna
beaktande. Det syntes emellertid fullmäktige tvivelaktigt, om ett sådant bibliotek
lämpligen borde komma till stånd, genom utvidgning av riksdagens bibliotek, som
redan för fyllande av sin nuvarande uppgift år för år måste tillökas i rätt stor
utsträckning och komma att upptaga allt större utrymme inom riksdagshuset. De
för ändamålet därstädes disponibla lokalerna torde enligt verkställda beräkningar
vara tillräckliga för denna bibliotekets tillväxt under några årtionden framåt. Om
biblioteket skulle utvidgas till ett centralt förvaltningsbibliotek, måste däremot
säkerligen ganska snart även lokaler, som vore disponerade för annat ändamål
och närmast då väl justitieombudsmannens och riksgäldskontorets lägenheter, tagas
i anspråk för biblioteket. En sådan åtgärd kunde fullmäktige dock icke finna
tillrådlig, så mycket mindre som nämnda lokaler antagligen inom en kanske ej
avlägsen framtid kunde komma att krävas för riksdagens eget behov, alldenstund
utskottslokalerna knappast vore tillräckliga och det parlamentariska livets utveckling
jämväl snart nog torde framkalla nya behov av utrymmen. Med hänsyn till
nämnda förhållanden ansågo sig fullmäktige icke kunna tillstyrka förslaget om
bibliotekets utvidgning och ombildning, utan syntes det fullmäktige vara lämpligare,
att ett centralt förvaltningsbibliotek kunde komma till stånd såsom en självständig
inrättning vid sidan av riksdagsbiblioteket.
De farhågor fullmäktige i sitt ovannämnda utlåtande uttalat beträffande
bibliotekets krav på ökat utrymme efter dess ombildning hava visat sig vara väl
47
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
grundade. Detta framgår med all önskvärd tydlighet av den plan de sakkunniga
i betänkandet framlagt för anordnandet av lokaler åt biblioteket. Enligt denna
plan skulle detta behålla sina nuvarande lokaler med undantag av fyra åt Drottninggatans
förlängning belägna rum, som nu användas såsom bokmagasin. I
stället för dessa rum skulle åt biblioteket upplåtas dels den lägenhet om tre rum,
som nu disponeras för riksdagens justitieombudsmans expedition, dels ock den
arkivlokal, som för närvarande är upplåten åt nämnda expedition, ävensom de
bredvid samt en och två trappor under belägna magasin, vilka nu användas till
förvaringsrum för kommittébetänkanden och riksdagstryck. Enligt av de sakkunniga
verkställd beräkning skulle med hänsyn tagen till den sannolika årliga ökningen
av biblioteket efter utvidgningen dess behov av utrymme härigenom vara tillgodosett
för omkring 25 år framåt. När efter denna tids förlopp större utrymme
kan väntas bliva erforderligt, hänvisa de sakkunniga till husets vind, där enligt
deras förmenande utan svårighet kunna inredas lokaler, tillräckliga för biblioteket
för en lång tid framåt.
Fullmäktige måste vidhålla sin i ovanberörda yttrande till bankoutskottet
angivna ståndpunkt i frågan och finna i motsats till de sakkunniga uppenbart,
att omförmälda plan för anordnande av lokaler åt biblioteket allt för mycket
skulle komma att inkräkta på utrymmet i riksdagshuset. Det redan nu förefintliga
behovet av ökade lokaler för riksdagsarbetet torde helt visst komma att ytterligare
ökas. Till följd därav kan förutses, att den lägenhet, som nu disponeras av
justitieombudsmannen, i en icke avlägsen framtid kommer att krävas för riksdagens
eget behov. Detsamma torde gälla även riksdagshusets vindsutrymme,
som redan börjat användas för förvaring av kommittébetänkanden och riksdagstryck,
och som icke blott under den närmaste framtiden torde komma att tagas i
anspråk för inrymmande av justitieombudsmannens arkiv och det riksdagstryck,
som nu förvaras under andra kammarens plenisal, utan även måste reserveras för
att mottaga den stora mängd riksdagstryck, som årligen tillkommer.
Därest, på sätt de sakkunniga föreslagit, justitieombudsmannens expeditionslokaler
skulle komma att upplåtas åt biblioteket, måste, då andra lämpliga sådana
lokaler icke kunna inom riksdagshuset beredas, givetvis redan nu för justitieombudsmannen
anskaffas lokal å annat håll. De ökade kostnader för statsverket, som
skulle bliva följden av en sådan anordning, synas fullmäktige utgöra ännu ett skäl
mot den föreslagna utvidgningen.
Under hänvisning till vad sålunda ovan anförts anse sig fullmäktige böra
avstyrka det föreliggande förslaget om riksdagsbibliotekets utvidgning och ombildning
till ett centralt förvaltningsbibliotek.»
Riksbibliotekarien, vars utlåtande i ämnet avgavs den 1 december
1913, yttrar sig till eu början i själva principfrågan på följande sätt:
»Att åtskilliga av de i centrala ämbetsverk och institutioner förefintliga
samlingar av böcker, i avseende å skötsel, tillgänglighet och åsyftat gagn, lämna
mycket övrigt att önska, anser jag i likhet med de sakkunniga otvivelaktigt. Att
för åstadkommande av förbättrade förhållanden en centralisering av de spridda
boksamlingarna, i den mån en sådan kan åstadkommas, bör genomföras, anser jag
ock såsom en lämplig, ja nödvändig åtgärd. Redan härav framträder behovet av
Riksbiblio
tekarien.
48 Kungl. Maj:ts nåd, proposition Nr 314.
ett ''centralt förvaltningsbibliotek’, och att detsamma betingas även av andra
grunder framgår av uttalanden såväl från riksdagens som från de sakkunnigas sida,
uttalanden, vilkas berättigande jag icke har anledning att draga i tvivel.
Närmast uppställer sig då frågan, huruvida det förevarande behovet bör
fyllas genom upprättandet av ett helt och hållet nytt bibliotek, eller om det
åsyftade målet bör vinnas genom utvidgning av någon redan befintlig institution
av samma slag. Dessa alternativ framhöllos redan i den riksdagens skrivelse,
som ligger till grund för frågans förevarande behandling, och upptogos även i
det underdåniga utlåtande i ärendet, som jag den 17 juni 1912 på nådig befallning
avgiv. Det antyddes här, att det förra förslaget, eller bildandet av ett nytt
bibliotek, till följd av därmed förenade betydande kostnader knappast torde höra
ifrågakomma. Att jag på tal om det senare alternativet framkastade tanken på,
att kungl. biblioteket möjligen skulle kunna ataga sig ett centralt förvaltningsbiblioteks
funktioner, berodde, såsom de sakkunniga fullt riktigt antagit, på den
från annat håll framställda tvekan, huruvida erforderligt utrymme skulle kunna
beredas inom riksdagshuset. Då av den nu förebragta utredningen synes framgå,
att lokalfrågan därstädes kan lösas utan större svårigheter, är jag fullt ense med
de sakkunniga därom, att för det ifrågavarande ändamålets realiserande riksdagsbiblioteket
bör föredragas framför kungl. biblioteket. Det senare har redan ett så
vidsträckt verksamhetsområde, att en utvidgning med en uppgift av förevarande
art från dess synpunkt näppeligen kan anses eftersträvansvärd. Då jag i följd
härav anser obehövligt att närmare ingå på den motivering de sakkunniga i denna
del av sitt betänkande förebragt, vilt jag dock icke hava sagt, att jag i allt instämmer
i denna motivering i vad kungl. biblioteket angår.
Om således riksdagens bibliotek bland befintliga institutioner företrädesvis
bör ifrågakomma att upptaga ett allmänt förvaltningsbiblioteks funktioner, kan jag
dock ej undertrycka en tvekan, huruvida det åsyftade målet kan i full utsträckning
stå att vinna på sätt de sakkunniga föreslagit. Dessa synas mig hava i övervägande
grad utgått från riksdagsbibliotekets egna behov och dess nuvarande uppgift att
betjäna riksdagen — och i dessa avseenden torde visserligen det framlagda förslaget
i och för sig böra betraktas såsom både berättigat och ändamålsenligt. Erkännas
måste också, att detta förslag bör anses på ett tillfredsställande sätt hava sörjt för
handliavandet av den litteratur, som erfordras för kommitteaibeten och andia
liknande utredningar. De egentliga ämbetsverkens biblioteksbehov synes däremot
ej i samma mån hava blivit tillgodosett. Någon annan representant för detta behov
har ej fått plats i den föreslagna biblioteksstyrelsen än den av Kungl. Maj:t utsedde
ordföranden, och i betraktande av behovets mångskiftande beskaffenhet torde
denna representation näppeligen kunna vara tillräcklig. Ej hellei hai i stadgeförslaget
inrymts någon bestämmelse, som tillförsäkrar beaktande åt ämbetsverkens
anspråk på litteraturanskaffning, om ock det torde ligga i sakens natur, att vid
sådana anspråk i män av befintliga tillgångar kommer att fästas avseende. Om en
konsekvens av förslaget bleve den, att ämbetsverken framdeles ej finge köpa andra
böcker än sådana, som vore behövliga för deras ''handbibliotek, sä komme detta helt
säkert i mänga fall att bereda vederbörande svårigheter. Vidare synes genom den
företrädesrätt till boklån, som enligt stadgeförslagets § 15 tillerkänts riksdagens
ledamöter och tjänstemän, ämbetsverkens ställning till den även för deras behov avsedda
boksamlingen ej hava blivit tillräckligt tillvaratagen.
49
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
Kommitterade hava förutsatt, att en del boksamlingar, i synnerhet de, som
tillhöra ämbetsverk ocli myndigheteter med mera speciella uppgifter, ej skulle ifrågakomma
att beröras av den föreslagna centraliseringen, och åtskilliga sådana boksamlingar
äro i betänkandet särskilt omförmälda. Av de statistiska uppgifter,
vilka i en bilaga till betänkandet meddelas, framgår emellertid, att åtskilliga andra
ämbetsverk, även sådana, som förslaget närmast synes åsyfta, äga rätt ansenliga
boksamlingar samt för deras förökande och underhåll använda avsevärda belopp.
Den föreställningen ligger då nära, att åtminstone dessa komma att göra anspråk
på den undantagsställning, som de sakkunniga ansett böra kunna medgivas. Om
åter ett flertal ämbetsverk skulle finna, att förslagets fördelar icke uppväga olägenheterna
av en inskränkning i deras bestämmanderätt över bokanskaffning och bokvård,
så kunde det lätt inträffa, att riksdagsbibliotekets verksamhet såsom förvaltningsbibliotek
bleve begränsad till ett ganska inskränkt område.
Med de betänkligheter, som här uttalats, och som till någon del icke torde
kunna undanrödjas, huru än saken organiseras, har jag egentligen velat framhålla,
att förväntningarna på de fördelar, förslaget avser att bereda, icke böra ställas
alltför högt. Såsom ett försök i den rätta riktningen synes det dock förtjänt av
att realiseras, och jag får därför i huvudsak instämma i de åsikter, som de sakkunniga
uttalat i sammanfattningen (s. 88—89) av sitt betänkande.»
Efter att därpå hava berört de sakkunnigas förslag om överlämnande
till riksdagsbiblioteket av det tryck, som enligt § 4 mom. 2 i
tryckfrihetsförordningen skall avlämnas till chefen för justitiedepartementet
eller hans ombud, yttrar riksbibliotekarien beträffande den av de
sakkunniga föreslagna staten för det nya biblioteket följande:
»Vad angår sakkunnigas förslag till ny stat för riksdagsbiblioteket, har jag
endast den erinran att göra, att skillnaden i avlöningsförmåner gjorts väl stor
mellan överbibliotekarien och de närmast under honom ställda andre bibliotekarierna.
Den förre skulle, i mån av intjänt ålderstillägg, uppbära 8,100 å 8,700
kronor, de senare 4,000 a 5,500 kronor. Det kan synas tvivelaktigt, huruvida för
sistnämnda avlöningsbelopp må kunna erhållas så väl kvalificerade arbetskrafter,
att företrädesvis bland dem en befordran till chefsbefattningen skall kunna ifrågakomma,
och dock torde inom en institution med så speciell uppgift som det till
förvaltningsbibliotek utvidgade riksdagsbiblioteket eu befordran inom verket böra
betraktas som det normala.
Slutligen torde böra påpekas, att för den händelse pensionsförhållandena för
riksdagsbibliotekets tjänstemän skulle ordnas efter samma grunder som, enligt vad
de sakkunniga upplyst, äro gällande inom riksdagens övriga verk, och som innebära,
att orts tillägget inräknas i lönen, skulle dessa tjänstemän komma i avsevärt fördelaktigare
ställning än innehavare av motsvarande statstjänst. Överbibliotekarie,
som avginge efter erhållet ålderstillägg, skulle i pension uppbära 6,200 kronor, då
pensionen för riksbibliotekarie utgår med 5,700 kronor, och andre bibliotekarierna
vid riksdagsbiblioteket skulle i pension erhålla, i mån av intjänt ålderstillägg från
2,500 kronor till 4,000 kronor, under det att motsvarande befattningsinnehavare
vid kungl. biblioteket få åtnöjas med eu pension av 2,200 till 3,700 kronor. Någon
anledning till en sådan olikhet i förmåner torde icke föreligga.»
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. ,277 höft. (Nr 314.)
7
50
Övriga hörda
myndigheter.
KungL Maj:ts nåd. proposition AV 314.
Sedan de ovan refererade yttrandena från fullmäktige i riksgäldskontoret
och riksbibliotekarien till Kungl. Maj:t inkommit, syntes det
emellertid lämpligt att över de sakkunnigas förslag böra samtliga de
ämbetsmyndigheter, som av detsamma kunde beröras; och remitterades
förslaget fördenskull till följande verk och myndigheter, nämligen: fångvårdsstyrelsen,
arméförvaltningen, chefen för generalstaben, marinförvaltningen,
chefen för marinstaben, lotsstyrelsen, generalpoststyrelsen,
medicinalstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, försäkringsinspektionen, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
vattenfallsstyrelsen, kammarkollegium, statskontoret, mynt- och
justeringsverket, kommerskollegium, kammarrätten, generaltullstyrelsen,
överintendentsämbetet, styrelsen för postsparbanken, bankinspektionen,
kontrollstyrelsen, läroverksöverstyrelsen, lantmäteristyrelsen, stuteriöverstyrelsen,
domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, rikets allmänna kartverk,
hydrografiska byrån och centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.
Från samtliga dessa verk och myndigheter hava inkommit utlåtanden
i ärendet. Åtskilliga av verken förklara sig därvid kort och
gott icke hava något att erinra mot de sakkunnigas förslag; så är
exempelvis fallet med marinförvaltningen, lotsstyrelsen, kammarrätten,
överintendentsämbetet och bankinspektionen. Andra ämbetsverk, såsom
läroverksöverstvrelsen och kommerskollegium, tillkännagiva i motiverade
yttranden sin anslutning till förslaget. Fn mera reserverad hållning
intager däremot fångvårdsstyrelsen ävensom vattenfallsstyrelsen, vilket
sistnämnda verk förklarar sig icke vara övertygat om nödvändigheten
och lämpligheten av den av de sakkunniga tillstyrkta anordningen.
Åtskilliga myndigheter, såsom exempelvis cheferna för generalstaben och
marinstaben ävensom medicinalstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
generaltullstyrelsen och stuteriöverstyrelsen ställa sig, utan att
göra något uttalande i principfrågan, avvisande mot förslaget i vad
detsamma avser överflyttning till det nya biblioteket av det egna verkets
litteratur. Det övervägande flertalet av de hörda myndigheterna uttalar
sig emellertid, principiellt sett, välvilligt om förslaget eller förklarar
sig i alla händelser icke hava något mot detsamma att invända, men
framhåller samtidigt, att det egna verkets bibliotek och samlingar helt
eller delvis antingen skapats för verkets eget behov och i sådan egenskap
dagligen inom detsamma utnyttjades eller ock vore av den speciella
art, att deras ämne icke torde bliva representerat inom ett allmännare
förvaltningsbibliotek, varför en överflyttning dit av den hos verket
förvarade litteraturen endast i mindre omfattning borde komma i fråga.
51
Kungl. Alaj.ts nåd. proposition AV 314.
dylik riktning uttala sig bl. a. generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,
försäkringsinspektioneu, kammarkollegium, statskontoret, mynt- och
justeringsverket, styrelsen för postsparbanken, kontrollstyrelsen, lantmäteristyrelsen,
domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, rikets allmänna kartverk
samt centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.
Det utförligaste yttrandet i den föreliggande frågan har avgivits avsocialstyrelsen,
som — efter anmärkning, att styrelsens eget bibliotek
visserligen vore av den,beskaffenhet, att någon förflyttning av detsamma
icke borde äga rum — framhåller, hurusom för administrationen i dess .
helhet och ur statens synpunkt i allmänhet upprättandet av ett centralt
förvaltningsbibliotek vore ägnat att medföra betydande fördelar. Styrelsen
förklarar sig vidare anse den av de sakkunniga föreslagna utvägen att anknyta
centralbiblioteket till riksdagens bibliotek lämplig och naturlig, men
iinner sig däremot icke kunna biträda de sakkunnigas förslag i vad det
rör det utvidgade riksdagsbibliotekets organisation. Enligt berörda förslagskulle
biblioteket förvaltas av en styrelse, bestående av tre ledamöter, varav
eu — ordföranden — skulle förordnas av Kungl. Magt och de båda övriga
utses av riksdagen, en representant för vardera av dess kamrar, i enlighet
med stadgar, som skulle fastställas av riksdagen. Det rena förvaltningsintresset
vore sålunda, yttrar socialstyrelsen, utestängt från något inflytande
vid dessa stadgars tillkomst och även under förutsättning, att den
av Kungl. Maj:t förordnade ledamoten utsåges med särskild hänsyn till
administrativ kompetens, förelåge icke tillräcklig trygghet för att denne
skulle med framgång kunna hävda administrationens intressen inom styrelsen.
Eu nödvändig förutsättning för att biblioteket skulle kunna fylla
ett centralt förvaltningsbiblioteks funktioner vore enligt socialstyrelsens
uppfattning, att förvaltningen tillerkändes ett mera avgörande inflytande
i fråga om dess skötsel. I sådant avseende ansåge styrelsen det vara ett
villkor, såväl att stadgarna för biblioteket antoges av Kungl. Maj: t och
riksdagen gemensamt, som ock att riksdagen och statsförvaltningen bleve
lika representerade i bibliotekets styrelse. Vidare framhåller socialstyrelsen,
att de sakkunniga icke vidrört spörsmålet om ordnande av samarbetet
och samverkan mellan det föreslagna centralbiblioteket å ena
sidan samt Kungl. Maj:ts kansli och de centrala verken å den andra,
frågor, som dock enligt styrelsens åsikt vore av eu viss vikt. Slutligen
berör socialstyrelsen frågan angående bestämmanderätten i avseende å
handbibliotekens omfattning och framhåller därvid, att då vederbörande
verk givetvis självt vore mest kompetent att avgöra, vilken litteratur
vore erforderlig för de dagliga göromålen, avgörandet angående omfatta
52
Propositioner
vid 1915 &1*s
riksdag.
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
ningen av det egna biblioteket borde läggas i verkets och sålunda icke
i styrelsens eller föreståndarens för centralbiblioteket hand.
Bland de mera speciella erinringar, som av övriga myndigheter
framställts mot förslaget, må påpekas, att enligt lantbruksstyrelsens åsikt
benämningen å biblioteket lämpligen borde bliva statsbiblioteket, vilket
namn bättre angåve dess ändamål än den av de sakkimniga föreslagna
benämningen riksdagsbiblioteket.
Det förslag av de sakkunniga, för vilket jag förut redogjort, lades
till grund för Kungl. Maj:ts framställning till 1915 års riksdag i propositionerna
nr 170 och 171, av vilka propositionen nr 171 allenast berörde
frågan om viss ändrad lydelse av § 3 i reglementariska föreskrifter för riksdagen,
medan i huvudpropositionen (nr 170) till riksdagens prövningframlades
övriga av de sakkunniga väckta förslag, med vissa förändringar
särskilt i fråga om bibliotekets stat. Rörande dessa avvikelser från sakkunnigas
förslag inskränker jag mig till att nämna, att i propositionen
föreslogs, att bibliotekets chef skulle erhålla avlöning i grad mellan
andra och tredje lönegraden, med 6,800 kronor om året jämte rätt till
ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem års tjänstgöring samt med
titeln förste bibliotekarie, och vidare, att för expeditiousföreståndaren
skulle uppföras i staten ett särskilt arvode av 500 kronor.
Riksdagen förklarade sig i skrivelse den 21 maj 1915 finna det
framlagda förslaget vara förtjänt av synnerligt beaktande. Därefter
erinrade riksdagen emellertid om sammanhanget mellan lokalfrågan för
biblioteket och andra föreslagna ändringsarbeten inom riksdagshuset,
vilka förslags genomförande skulle medföra en så pass avsevärd engångskostnad,
att det under rådande brydsamma tider kunde råda tvekan om
lämpligheten av att tillstyrka en dylik utgift. Riksdagen ansåge ärendets
avgörande kunna utan avsevärd olägenhet uppskjutas till ett
kommande år och anmälde, att riksdagen, under åberopade förhållanden
och då svårighet mötte att hinna erhålla erforderlig utredning rörande
lokalfrågan, funnit sig icke kunna för det dåvarande bifalla propositionerna.
I likhet med vad min företrädare i ämbetet yttrat vid avlåtandet
av 1915 års huvudproposition i ämnet finner även jag, att den av de
sakkunniga förebragta utredningen ådagalagt vikten och önskvärdheten
av ett bättre tillvaratagande och anordnande av den genom statsmyndigheter,
kommittéer och annorledes för statsändamål förvärvade litteraturen.
Jag delar ock sakkunnigas mening, att detta lämpligast kan ske
53
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
därigenom att, med de begränsningar, som kunna anses nödiga, till ett
centralt förvaltningsbibliotek sammanföras de. nu hos olika verk och
myndigheter spridda boksamlingarna. Uppgiften för det centrala förvaltningsbiblioteket
blir sedan att med avseende på litteraturanskaffning samt
bokförrådens ordnande och tillhandahållande tillgodose i största möjliga utsträckning
förvaltningens behov i allmänhet utan att därvid allt för ingående
ta hänsyn till dess speciella grenar. Då upprättande av ett helt och hållet
nytt bibliotek för berörda ändamål av kostnadsskäl icke torde kunna ifrågasättas,
anser jag i likhet med vad som förordats såväl av de tillkallade
sakkunniga och riksbibliotekarien, som i 1915 års proposition, att det
åsyftade målet bäst kan vinnas genom en utvidgning av riksdagens
bibliotek, som till sin anläggning visserligen är avpassat efter riksdagens
behov, men därmed också lämpligt för hela den centrala förvaltningen,
av vilken det för övrigt redan nu i ej ringa utsträckning anlitas.
Det av de sakkunniga i berörda hänseende utarbetade förslaget
synes mig vara av beskaffenhet att kunna föreläggas riksdagen till
prövning.
En nödvändig förutsättning för förslagets genomförande är emellertid,
såsom framhålles av de sakkunniga ävensom i 1915 års proposition,
att erforderliga lokaler för bibliotekets utvidgning kunna beredas inom
riksdagshuset. Mot den av de sakkunniga framlagda planen för ordnande
av lokalfrågan, en plan, som torde få anses vara i hög grad beaktansvärd,
hava vissa betänkligheter uttalats av fullmäktige i riksgäldskontoret,
som särskilt framhållit, att planens realiserande skulle komma att alltför
mycket inkräkta på det redan förut starkt i anspråk tagna utrymmet inom
riksdagshuset. Mig synes dock, att de sakkunniga, såsom de också själva
framhållit, sökt väl väga bibliotekets krav mot andra inom riksdagen kända
behov av ökat utrymme och till gengäld för de arbetsrum, som skulle erhållas
genom övertagande av justitieombudsmansexpeditionens lokal, kunnat
ställa minst lika stora om ej större utrymmen av dem, över vilka biblioteket
nu disponerar. Utan att närmare ingå härpå måste jag emellertid
biträda den i 1915 års proposition uttalade uppfattningen, att de av fullmäktige
i riksgäldskontoret hysta betänkligheterna mot genomförande
av de sakkunnigas förslag i lokalfrågan icke torde vara av den avgörande
betydelse, att de, därest riksdagen eljest finner den förordade
ombildningen av riksdagsbiblioteket till ett centralt förvaltningsbibliotek
lämplig och önsklig, i och för sig böra få utgöra hinder mot en dylik
ombildning. Vad särskilt angår de sakkunnigas förslag till omflyttningav
bibliotekets bokmagasin, bör anmärkas, att detsamma upptagits och
tillstyrkts av de av fullmäktige i riksgäldskontoret den 26 juni 1913
54
Kung!.. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
utsedda kommitterade för utredning angående vissa förändringar och
nya anordningar i riksdagshuset, vilka kommitterade i sitt den 27 oktober
1913 avgivna utlåtande framhållit, att en dylik omflyttning i derå avseenden
skulle innebära betydande fördelar och därför borde vidtagas
oberoende av den ifrågasatta utvidgningen av riksdagens bibliotek till
centralt förvaltningsbibliotek, i vilken senare fråga kommitterade icke
ansett sig böra göra något uttalande.
Vad beträffar utrymmet för bibliotekets bokförråd är enligt de
sakkunnigas utredning fullgott sörjt för 25 år framåt, och goda möjligheter
till vidare utvidgning saknas icke. Jag önskar få påpeka att
det i ganska omedelbar närhet av det blivande bokmagasinet finnes eu
större magasinslokal, som nu huvudsakligen användes till upplag för
tryckpapper. Den kan lätt förbindas med bokmagasinet och skulle,
ändamålsenligt inredd, i och för sig kunna inrymma ett stort bibliotek.
Med de sakkunnigas förslag, i vad detsamma angår arbetsrummen, är
emellertid den omständigheten förbunden, att lokal för justitieombudsmansexpeditionen
torde behöva anskaffas utanför riksdagshuset. Jag bär
med hänsyn till denna omständighet, låtit höra riksdagens bibliotekarie.
Han har därvid uttalat som sin åsikt, att försåvitt de i de sakkunnigas
utlåtande omförmälda magasinslokalerna under andra kammarens plenisal
ställdes till det blivande centralbibliotekets förfogande, detsamma i övrigt —
för expedition, läsesalar och arbetsrum — torde kunna anses ganska
gott betjänt med de lokaler, över vilka riksdagens bibliotek för närvarande
förfogar. En del mindre förändringar skulle dock därvid behöva
vidtagas. Expeditionen finge förläggas till den nuvarande mindre läsesalen,
och denna åter förflyttas till det nuvarande bokmagasinet, som i
övrigt inreddes till arbetsrum och sessionsrum för styrelsen. Kostnadsberäkningarna
härför hava av samma person, som av de sakkunniga
förut anlitats, beräknats till ungefär enahanda belopp, som för de sakkunnigas
förslag enligt dagens priser komme att krävas, eller närmare
preciserat till 21,010 kronor.
Vilket av dessa nu nämnda alternativ kan vara att föredraga, vill
jag icke yttra mig om. Lokalfrågans ordnande är givetvis en riksdagens
egen angelägenhet. Men jag vill uttala som min mening, att
en utvidgning av riksdagens bibliotek till centralt förvaltningsbibliotek
lär kunna begynna på grundvalen av redan nu föreliggande rumsförhållanden,
och att de framlagda alternativen bäst torde kunna prövas
av det nya bibliotekets styrelse för att sedan slutgiltigt behandlas av
riksdagen och då upptagas i sammanhang med andra inom riksdagshuset
förekommande, på dagordningen stående byggnadsfrågor.
55
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 314.
Beträffande frågan i vilken omfattning en överflyttning till det
blivande centralbiblioteket av de hos ämbetsverk och myndigheter
nu förvarade boksamlingarna bör äga rum, anser jag i likhet med de
sakkunniga det näppeligen vara möjligt att för närvarande göra ett bestämt
uttalande. Därom torde, när ett förvaltningsbibliotek kommit till
stånd, vederbörande verk eller institution själv i samråd med centralbibliotekets
myndigheter bäst kunna fatta ett avgörande. En prövningav
ifrågavarande spörsmål ävensom övriga i de sakkunnigas betänkande
eller myndigheternas utlåtanden berörda frågor av beskaffenhet att kunna
på administrativ väg avgöras bör alltså lämpligen anstå.
Vidkommande de sakkunnigas förslag i vad detsamma avser bibliotekets
styrelse och organisation åberopar jag följande uttalande i 1915
fers proposition:
»De anmärkningar, som av riksbibliotekarien och socialstyrelsen framställts
mot det sätt, varpå enligt berörda förslag förvaltningsintresset
skulle bliva representerat i bibliotekets styrelse, synas mig sålunda, vid det
förhållande att enligt förslaget ordföranden i styrelsen skall utses av
Kungl. Maj:t, kunna lämnas utan avseende, liksom ock riksbibliotekariens
anmärkning om förslagets mindre tillfredsställande beskaffenhet ur synpunkten
av ämbetsverkens biblioteksbehov och anspråk på litteraturanskaffning.
Såvitt jag kunnat finna, har nämligen i förslaget riksdagens
och förvaltningens intressen i sistberörda hänseenden i möjligaste mån
lika tillgodosetts, om man undantager den företrädesrätt till boklån, som
enligt stadgeförslagets § 15 tillerkänts riksdagen. Denna företrädesrätt
torde emellertid få anses nödvändig för att biblioteket skall kunna rätt
fylla den uppgift, som även efter dess omorganisation lärer vara att
betrakta såsom dess förnämsta, nämligen att under pågående riksdag
tillhandahålla riksdagens ledamöter och tjänstemän den för deras arbete
erforderliga litteraturen. Av samma anledning synes mig såväl det av
lantbruksstyrelsen framställda förslaget att förändra bibliotekets namn
till statsbiblioteket som ock socialstyrelsens yrkande om stadgarnas fastställande
av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt icke böra föranleda
ändring i de sakkunnigas förslag.»
Mot det av de sakkunniga utarbetade stadgeförslaget har jag, förutom
de förändringar, som vid behandlingen av bibliotekets stat härnedan
komma att beröras, endast den erinran att framställa, att särskilda
bestämmelser rörande besvär över styrelsens beslut i vissa fäll, motsvarande
dem, som innehållas i § 49 i gällande reglemente för riksgäldskontoret,
synas mig böra meddelas. Bestämmelserna torde lämpligen,
såsom ock föreslogs i 1915 års proposition, kunna sammanföras i eu
56
Kunyl. Maj.ts nåd. proposition Nr 314.
särskild paragraf, som inskjutes omedelbart före sista paragrafen i de
sakkunnigas stadgeförslag.
f örslagen till ändrad lydelse av § 3 i reglementariska föreskrifter
för riksdagen samt av §§ 1 och 4 i instruktionen för riksdagens bankoutskott
anser jag kunna godtagas.
Vad angår staten för biblioteket vill jag som min mening uttala
följande.
Mot det föreslagna arvodet för styrelsens ledamöter har jag ingen
erinran att göra. Styrelseledamot, vilken icke är bosatt i huvudstaden
och icke vistas därstädes för fullgörande av annat allmänt uppdrag, med
vilket följer rätt till reseersättning, torde därjämte för inställelse vid
styrelsens sammanträden böra vara berättigad att åtnjuta reseersättning
enligt tredje klassen i gällande resereglemente. Likaledes anser jag
mig böra biträda sakkunnigas förslag rörande chefsbibliotekariens lön
och ställning, motsvarande en statens tjänsteman av tredje grad. I stället
lör den av sakkunniga föreslagna titeln överbibliotekarie förordar jagtiteln
riksdagsbibliotekarie, vilken direkt ansluter sig till den föreslagna
benämningen å själva biblioteket. Den nuvarande föreståndaren för
riksdagens bibliotek åtnjuter lön såsom eu tjänsteman av andra grad
med en tjänstgöringsskyldighet: under riksdag av 6 timmar per dag,
under sommarmånaderna av 3 timmar varannan dag och under övriga
tider av året 3 timmar dagligen. Inom det utvidgade biblioteket skulle
chefsbibliotekarien komma att få sig ålagd en daglig tjänstgöring av 6
timmar, vartill kommer, att hans ställning över huvud blir mera arbetstyngd
och ansvarsfull. Helt visst lär det, såsom de sakkunniga framhållit,
väsentligen bero på chefsbibliotekarien, om den nya institutionen
skall rätt fylla sin uppgift.
Vad angår tjänstepersonalen i övrigt torde skäl kunna anföras för
att den ene av de två andre bibliotekarierna finge ställning och lön
såsom förste bibliotekarie. Riksbibliotekarien synes i sitt utlåtande
hava syftat häråt, och spörsmålet har även vidrörts av de sakkunniga,
vilka emellertid i sitt förslag stannat vid den lägre tjänstegraden. Jag
anser för min del, att den av andre bibliotekarierna, som får sig anförtrott
att förestå bibliotekets expedition, på grund av det krävande arbete,
som i denna egenskap torde komma att åligga honom, bör tillerkännas
en i avlöningshänseende något bättre ställning än i de sakkunnigas
förslag åsyftats. Jag föreslår därför, att för expeditionsföreståndaren
måtte i staten uppföras ett särskilt arvode å 1,000 kronor.
Vidare tillåter jag mig påpeka, att de sakkunniga, som beträffande
avlöningen till vaktmästare förklarat sig anse densamma böra utgå med
57
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
enahanda belopp, som plägar bestämmas vid nya löneregleringar inom
statsförvaltningen, synas hava förbisett, att vid dylika löneregleringar
numera brukar stadgas, att förste vaktmästares lön efter 5 år kan höjas
med 100 kronor samt envar annan vaktmästares lön ej blott efter 5 år
med 100 kronor utan jämväl efter 10 år med ytterligare 100 kronor.
Dessa förmåner torde böra komma också riksdagsbibliotekets vaktmästare
till godo. Därest en allmän reglering av vaktmästares löneförmåner kan
bliva förelagd innevarande års riksdag, torde visserligen vissa förändringar
i de nu föreslagna bestämmelserna för de på riksdagsbibliotekets
stat uppförda vaktmästarne kunna därav föranledas. I frågans nuvarande
läge anser jag mig emellertid ej kunna därtill taga hänsyn.
I det'' av sakkunniga föreslagna anslagsbelopp av 4,500 kronor
till arvoden åt extra biträden, vikariatsersättning och expenser finner jag
en mindre höjning erforderlig, enär kostnaderna allenast för expenser under
år 1917 uppgått till det belopp de sakkunniga beräknat för såväl expenser
som vikariatsersättning, och föreslår jag fördenskull, att för
angivna ändamål å staten uppföres ett förslagsanslag av 5,200 kronor.
Såsom anslag till böckers inköp och bindning hava sakkunniga
upptagit ett förslagsanslag å 10,000 kronor, vilket anslag motsvarar det
nu i riksstaten under titeln »kostnader för riksdagens bibliotek» uppförda
reservationsanslaget å 7,000 kronor. Vad beloppet beträffar torde detta
med hänsyn till nu rådande bok- och bindningskostnader böra höjas till
12,000 kronor. Jag anser vidare, att anslaget bör erhålla reservationsanslags
natur, varjämte anslagstiteln lämpligen torde kunna förändras
till »kostnader för riksdagsbibliotekets komplettering och utvidgning.»
Den nya staten för riksdagsbiblioteket torde böra träda i kraft,
vad angår styrelse och riksdagsbibliotekarie den 1 september innevarande
år samt i övrigt den 1 januari 1919.
För beräkningen av de ökade kostnader, som skulle föranledas av
riksdagsbibliotekets omorganisation, hava de sakkunniga, såsom förut är
nämnt, till grund för jämförelsen med det av dem framlagda förslaget
till stat lagt bibliotekets utgifter för år 1913.
Då emellertid vissa ändringar i bibliotekets stat sedan år 1913
vidtagits, torde till bättre jämförelse få anföras bibliotekets kostnader
för år 1917, vilka utgingo med följande belopp:
Anslag till böckers inköp och bindning .....................
Avlöning åt bibliotekarien ..............................................
» » vaktmästaren ..............................................
Extra arvode åt vaktmästaren för aftontjänstgöring.
kronor 7,000:
6,800: —
1,400: —
392: r,o
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
Transport 15,592: 50.
277 käft. (Nr 314.) 8
58
KungI. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
Arvode åt två amanuenser (kr. 4,000 -j- 1,256) .
» » extra vaktmästaren ..............................
Vikariatsersättning under semester .....................
Expenser ......................................................................
Transport 15,592: so
» 5,256: —
» 1,493: —
» 850: —
» 2,500: —
Summa kronor 25,691: 50.
Samtliga kostnader för biblioteket hava bestritts ur anslaget till
riksdags- och revisionskostnader m. m.
Under denna anslagstitel finnes å riksstaten för år 1918 under
särskild benämning »kostnader för riksdagens bibliotek)) uppfört ett reservationsanslag
å kronor 7,000, betecknat i staten med XI: 3 och avsett
för bestridandet av kostnader för komplettering och utvidgning av riksdagens
bibliotek. Övriga av biblioteksverksamheten föranledda kostnader
äro däremot icke för sig sammanförda i staten. Enligt vad jag från
riksgäld skontoret inhämtat utgå numera — sedan i 1918 års riksstat
för första ■ gången såsom särskild anslagstitel under huvudrubriken
riksdags- och revisionskostnader in. m. upptagits ett förslagsanslag till
»avlöningar och pensioner m. m. vid riksgälds- och riksdagsförvaltningen»
— samtliga avlöningar, arvoden och vikariatsersättningar, som beröra riksdagsbiblioteket,
från förenämnda förslagsanslag, i riksstaten betecknat med
XI: 2. Expenserna för biblioteket bestridas däremot alltjämt ur det med
XI: 1 betecknade förslagsanslaget till »riksdags- .och revisionskostnader
samt kostnader för riksdagens hus».
Ett bifall till det av mig förordade förslaget till stat för riksdagsbiblioteket
torde föranleda dels en förändrad uppställning i riksstaten av
de biblioteket berörande anslagen, dels en höjning av den under huvudrubriken
riksdags och revisionskostnader m. m. uppförda slutsumman.
Det synes vara lämpligast att sammanföra samtliga de utgiftsposter,
som varda å riksdagsbibliotekets stat upptagna, under en gemensam
anslagstitel XI: 3, benämnd »kostnader för riksdagsbiblioteket»,
varvid anslagsbeloppen under riksstatstitlarna XI: 1 och XI: 2 torde
böra minskas med belopp, motsvarande vad nu från dessa titlar utgå till,
i fråga om XI: 1 bibliotekets expenser och, i fråga om XI: 2, avlöningar
arvoden m. m. för bibliotekets behov. Då de för riksdagsbiblioteket
enligt den nya staten avsedda anslagen äro av olika natur, torde vidare
den nya anslagstiteln XI: 3 böra uppdelas uti:
a) avlöningar och arvoden till styrelsen och ordinarie
befattningshavare.................................................... kronor 21,300: —
59
Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 314.
b) arvoden åt extra biträden, vikariatsersättningar och
expenser, förslagsanslag........................................... kronor 5,200: —
e) kostnader för riksdagsbibliotekets komplettering och
utvidgning, reservationsanslag ................................ » 12,000: —
varvid såsom slutsumma för anslagstiteln finge utföras kronor 38,500.
Anslagstiteln XI: 1, vilken i riksgäldskontorets förslagsberäkning
rörande verkets inkomster och utgifter för år 1919 upptagits till kronor
2,273,000 finge vid sådant förhållande nedsättas med 2,500 kronor till
kronor 2,270,500; och anslagstiteln XI: 2, i samma förslagsberäkning
upptagen till kronor 220,000, nedsättas med ett mot de under år 1917
utgående avlöningar m. m. ungefär svarande belopp, förslagsvis 16,000
kronor, till kronor 204,000.
Vad sedan angår den erforderliga höjningen av de under huvudrubriken
XI »riksdags- och revisionskostnader m. m.» sammanförda
anslagens slutsumma, kan denna höjning enligt de förutsättningar, för
vilka jag redogjort, beräknas till 13,000 kronor. Hela det ifrågavarande
anslaget, som i förslaget till riksstat för år 1919 upptagits till kronor
2,678,000, torde alltså böra höjas till kronor 2,691,000.
Kostnaderna för beredande av arvoden åt styrelseledamöterna och ökad
avlöning åt riksdagsbibliotekarien under tiden 1 september—31 december
1918 torde kunna bestridas av årets anslag för »avlöningar och pensioner
m. m. vid riksgälds- och riksdagsförvaltningen», vilket anslag
är av förslagsanslags natur.
De av sakkunniga föreslagna villkoren och bestämmelserna för
åtnjutande av de ifrågasatta avlöningsförmånerna synas mig giva anledning
till några smärre erinringar. I rubriken torde sålunda böra upptagas
ett tillägg, angivande att förslaget berör, förutom förenämnda
villkor och bestämmelser, jämväl bestämmelser angående de i staten för
riksdagsbiblioteket upptagna tjänstinnehavares pensionering.
Punkten 8 anser jag böra givas enahanda lydelse, som den erhållit
i de vid de nya staterna för statsdepartementen fogade allmänna avlöningsbestämmelserna.
I punkt 9 torde, efter ordet »semester» böra inskjutas orden
»eller ledighet för fullgörande av värnplikt». I samma punkt finner
jag därjämte lämpligast, att det, i avseende å befattningshavares rätt
att i och för åtnjutande av avlöningsförhöjning genom ålderstillägg
få tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring inom riksdagsbiblioteket,
såsom allmänt stadgande allenast införes bestämmelsen, att därom må gälla
vad riksdagen särskilt må hava beslutat. Mot den av de sakkunniga
60
Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
föreslagna generella formuleringen kan anmärkas, å ena sidan, att den
icke torde kunna anses beröra andra blivande tjänstinnehavare i biblioteket
än de tvänne, riksdagens bibliotekarie och en vaktmästare, vilka för
närvarande äro å staten direkt upptagna, medan däremot den nuvarande
för hela året anställda amanuensens lönetursberäkning icke med säkerhet
varder behörigen reglerad, och å den andra sidan, att ifrågavarande
ålderstilläggsberäkning torde böra göras beroende av den olika förbättring
i löneavseende, som skulle komma de nuvarande befattningshavarna
till godo, därest de bliva innehavare av befattningar på den nya staten.
Det torde vara lämpligast att i ifrågavarande avseende särskilt beslut
fattas beträffande envar tjänstinnehavare. Beträffande riksdagsbibliotekarien
synes det mig icke påkallat att låta honom, då löneförmånerna
förbättras från 6,800 kronor till 8,100 kronor, även omedelbart tillträda
ålderstillägg å 600 kronor, utan torde han böra tillträda begynnelselönen.
Vidkommande de å den nya staten uppförda vaktmästarna torde böra
föreskrivas enahanda bestämmelser, som i motsvarande fall stadgats för
vaktmästare inom statsdepartementen. Vad slutligen angår den nuvarande
för helt år anställde amanuensen, vilken åtnjuter ett arvode av
3.000 kronor samt ett personligt lönetillägg av 1,000 kronor, summa
4.000 kronor, skulle han, därest han bliver antagen som andre bibliotekarie,
komma i åtnjutande av en begynnelselön av 4,000 kronor
eller samma löneförmån, som han nu innehar. Det synes mig skäligt,
i betraktande av hans tidigare fleråriga tjänstgöring och med hänsyn
till att en liknande förmån blivit tillerkänd vissa amanuenser inom
statsdepartementen, att han må från den nya statens trädande i kraft
få tillträda första avlöningsförhöjningen. Det torde emellertid ankomma
på riksdagen själv att besluta rörande de föreskrifter i förevarande avseende,
som befinnas lämpliga och erforderliga. Jag har därför åtnöjt
mig med att i de sakkunnigas förslag vidtaga den ändring, för vilken
jag förut redogjort.
Stadgandet i punkt 10, sådant det är av de sakkunniga föreslaget
lider av en viss oklarhet. Jag har låtit omredigera punktens lydelse
i närmare anslutning till motsvarande lydelse i nyare avlöningsbestämmelser
för centrala verk.
Beträffande punkt 11 må ej lämnas oanmärkt, att, med bifall till
vad de sakkunniga föreslagit, semesterförmånen för andre bibliotekarie
bliver gynnsammare än i allmänhet är beträffande första gradens tjänster
stadgat. Då emellertid den föreslagna semesterförmånen överensstämmer
med vad som tillerkänts andre bibliotekarier vid kungliga biblio
-
61
Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
teket liksom vid universitetsbiblioteken anser jag mig ej ha anledningifrågasätta
ändring i de sakkunnigas förslag.
Slutligen vill jag framhålla, att i motsats mot vad nu är fallet,
enligt det framlagda statförslaget avlöningsförmånerna för bibliotekets
tjänstemän såsom vid de centrala verken i allmänhet uppdelas i lön,
tjänstgöringspenningar och ortstillägg, varför de av riksbibliotekarien
uttalade farhågorna för att bibliotekets tjänstemän i pensionshänseende
skulle komma i fördelaktigare ställning än innehavare av motsvarande
statstjänst lära vara ogrundade.
Vid fastställandet av den nya lönestaten torde i likhet med vad
eljest plägar ske, böra förklaras, att förutvarande innehavare av ordinarie
befattning vid riksdagsbiblioteket skola inom viss tid anmäla, huruvida
de vilja tillträda den nya staten och underkasta sig de till densamma
fogade villkor och bestämmelser. Tidpunkten för den ifrågasatta anmälan
torde böra av riksdagen fastställas.
Jag bör även påpeka, att ett riksdagens bifall till de nu framlagda
förslagen föranleder vissa ändringar i riksgäldskontorets reglemente,
såväl vad beträffar lydelsen av vissa paragrafer som i fråga om reglementets
uppställning. Förslag i detta hänseende har jag icke ansett
ankomma å mig att framlägga.
Till sist anser jag mig böra erinra om, att därest den föreslagna
omorganisationen av riksdagsbiblioteket kommer till stånd, riksdagen
torde hava att ställa till vederbörandes förfogande nödiga medel för boksamlingarnas
flyttning och ordnande m. m. Kostnaderna för de av förslaget
påkallade byggnadsarbetena inom riksdagshuset torde däremot
kunna bestridas av anslaget till riksdagens hus, utan att detta behöver höjas.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde föredragande
departementschefen, att Kungl. Maj:t ville i proposition till riksdagens
prövning framlägga förberörda förslag till stadgar för riksdagsbiblioteket,
till ändrad lydelse av § 3 i reglementariska föreskrifter för riksdagen
och §§ 1 och 4 i instruktionen för riksdagens bankoutskott, till stat för
riksdagsbiblioteket samt till villkor och bestämmelser för åtnjutande av
de i staten för riksdagsbiblioteket upptagna avlöningsförmånerna m. m.,
ävensom föreslå riksdagen att, under förutsättning av bifall i huvudsak
tilf omförmälda förslag,
dels bestämma, att den nya staten för biblioteket skulle träda i
kraft, vad angirige styrelse och riksdagsbibliotekarie den 1 september
1918 och i övrigt den 1 januari 1919;
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 277 käft. (Nr 314.)
9
62
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 314.
dels föranstalta därom, att åt riksdagsbiblioteket beredes lokal
inom riksdagshuset i huvudsaklig överensstämmelse med vad i ärendet
angivits;
dels under anslaget till riksdags- och revisionskostnader m. m.
med titel »kostnader för riksdagsbiblioteket» uppföra de i förslaget
till stat för riksdagsbiblioteket upptagna anslag samt höja förenämnda
anslag till riksdags- ^.och revisionskostnader m. ro., nu utgående med
1,743,000 kronor och i årets statsverksproposition föreslaget till 2,678,000
kronor, med ytterligare 13,000 kronor till 2,691,000 kronor;
dels ock ställa till vederbörandes förfogande erforderliga medel för
bibliotekets flyttning och ordnande m. m.
Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse, bil.
litt. . . . vid detta protokoll utvisa.
Ur protokollet:
Sven Lidholm.
STOCKHOLM, 18AAC MAKCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, IBIS.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1918:273 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utvidgning av riksdagens bibliotek till centralt förvaltning sbibliotek. s. 1 i texten