Sök i Ratio Lex

Angående uvei''flyttande av under officer skorpraler i l:a lönegraden vid flottan och kustartilleriet till en ny lägre under officersgrad in. m

1918-04-19 · 94 sidor, varav 89 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 89 av 94 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:356, Angående uvei''flyttande av under officer skorpraler i l:a lönegraden vid flottan och kustartilleriet till en ny lägre under officersgrad in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

1

Nr 356.

Kung!. Majds nådiga proposition till riksdagen angående

uvei''flyttande av under officer skorpraler i l:a lönegraden

vid flottan och kustartilleriet till en ny lägre under officersgrad

in. m.; given Stockholms slott den 19 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t, under förutsättning

att vad nu finnes stadgat om rätt till fortfarande anställning

för visst manskap vid marinen uppbäves i fråga om det manskap, som

efter ingången av år 1919 vinner anställning vid marinen, härigenom —

med ändring av de i statsverkspropositionen till innevarande års riksdagunder

femte huvudtiteln samt i propositionen nr 341 till samma års

riksdag framställda förslag, såvitt de beröras av här nedan under a)

och b) gjorda framställningar — föreslå riksdagen att

a) godkänna de i statsrådsprotokollet förordade staterna för år 1919

för flottans underofficerskår, för flottans sjömanskår, å dagavlöning till

officerare och underofficerare vid flottan samt för kustartilleriets personal,

b) i riksstaten för år 1919 öka ej mindre förslagsanslaget till avlöning

för flottans kårer och stater, nu 6,341,969 kronor, med 558,145

kronor till 6,900,114 kronor, än även förslagsanslaget till avlöning åt

kustartilleriets personal, nu 1,616,726 kronor, med 160,418 kronor till

1,777,144 kronor; .

c) förklara, att underofficer av 3. graden vid kustartilleriet ma erhålla

pension till lika belopp som underofficer av 3. graden vid flottan;

d) medgiva, ......

att till en var av i statsrådsprotokollet omförmält, överårigt manskap,

som avskedas med eller efter 1918 års utgång eller ock efter. ingiven

ausökning om avsked vid eller efter nämnda tidpunkt entledigas, ma

från tiden för avskedet av förslagsanslaget till pensionering av flottans

gemenskap utgå tilläggspension med sådant belopp, att den honom enligt

reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 316 h/ijt. (Nr 356.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 356.

den 31 oktober 1879 samt kungörelsen den 13 augusti 1909 tillkommande.

pension tillsammans med tilläggspensionen uppgår till vad som

med tillämpning av i statsrådsprotokollet angivna, i propositionen nr

268 till 19l7 års riksdag föreslagna pensioneringsgrunder skulle hava

tillkommit honom i pension;

. att tilläggspension enligt enahanda grunder må från nämnda anslag

utgå till övrigt manskap vid marinen, som vunnit eller före utgången

av år 1918 kan komma att vinna anställning vid marinen och som är

eller kommer att bliva berättigat till fortfarande anställning enligt vad

för närvarande är stadgat, allt efter som detta manskap, efter att hava

tjänat staten under minst 20 år, uppnår en levnadsålder av 50 år; samt

e) för bestridande av de kostnader, som föranledas av de under

d) här ovan framställda förslag, höja det å ordinarie stat under riksstatens

tionde huvudtitel uppförda förslagsanslaget till pensionering av

flottans gemenskap, nu 251,300 kronor, med 18,700 kronor till 270,000

kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Erik Palmst ier na.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 356.

3

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 19 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Föredragande departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna

anförde härefter följande.

Till det statsrådsprotokoll över sjöförsvarsärenden, som finnes vidfoga!

statsverkspropositionen till innevarande års riksdag, har jag under

punkt 5 anfört, hurusom däri omförmälda rekapitulationspremier för

marinens vidkommande ej avsåges att utgå till underofficerskorpraler,

ehuru dylika premier vid armén utginge till allt manskap, som toge

förnyad anställning, och således även till samtliga furirer. Orsaken härtill

vore att finna däri, att underofficerskorpralerna intoge en annan ställning

inom marinens organisation än furirerna vid armén. »Vid flottan», anförde

jag vidare till förenämnda statsrådsprotokoll, »äro samtliga och vid kustartilleriet

större delen av underofficerskorpralerna berättigade till fortsatt

anställning vid sjömanskåren, resp. kustartilleriets truppförband och

kunna därför icke sägas vara anställda pa viss tid. Någon förlängd

eller förnyad anställning kan därför icke sägas förekomma för denna

personalkategori. Ombord å fartyg göra underofficerskorpralerna samma

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

tjänst som underofficerarna. I fråga om såväl levnads- som tjänstålder

äro de i allmänhet betydligt äldre än furirerna. Så gott som samtliga

underofficerskorpraler torde hava valt militäryrket såsom levnadsbana

och de flesta befordras till underofficerare. Med hänsyn till nu nämnda

förhållanden torde åtgärder av annat slag i lönereglerande syfte än utbetalande

av ifrågavarande premier vara erforderliga för att hålla underofficerskorpralsgraden

fulltalig. Sedan en i förevarande avseende igångsatt

utredning blivit slutförd, är det min avsikt att underställa denna

fråga Kungl. Maj:ts prövning.»

Den utredning, som härvid åsyftats och vilken omfattat ej blott

underofficerskorpralernas avlöningsvillkor, utan jämväl deras pensionsförmåner

och tjänstgöringsförhållanden, har numera fortskridit så långt,

att förslag om förbättrad ställning för denna för tjänstens behöriga

gång så viktiga personalgrupp kan avgivas.

b rågan om förbättrad ställning för underofficerskorpralerna i allmänhet

sammanhänger till en del med den fråga om pensionering av

marinens stammanskap, som upptogs i propositionen nr 268 till 1917 års

riksdag och som huvudsakligen avsåg äldre i vissa mindre krävande

befattningar a stationer och varv eller vid förråd i tjänst kvarstående,

till underofficerare ej befordrade underofficerskorpraler och korpraler,

vilka — såsom icke delägare i flottans pensionskassa — ej kunna vid

avsked komma i åtnjutande av andra pensionsbelopp än dem, vilka godkänts

av riksdagen 1876 och fastställts genom reglemente den 31 oktober

1879 angående pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap med

tillägg enligt kungörelsen den 13 augusti 1909. Förslagen i nämnda proposition

vunno riksdagens bifall endast i vad angick begravningshjälp

samt utdelande av tillfälliga understöd åt pensionerat f. d. stammanskap.

Sedermera har emellertid ytterligare utredning i ämnet blivit verkställd,

och torde framställning i detta ärende lämpligen böra avgivas i samband

med förslag i underofficerskorpralsfrågan.

Jag anhåller nu att få föredraga dessa båda ärenden inför Kungl.

Maj:t och skall jag då till en början lämna en kortfattad återblick över

underofficerskorpralsinstitutionens uppkomst och utveckling intill närvarande

tid. Därefter följer en redogörelse för marinens nuvarande organisation,

i vad angår underofficerskorpralerna, ävensom för de uttalanden

och förslag, som tidigare blivit avgivna beträffande underofficerskorpralerna.

I samband därmed lämnas en redogörelse för tidigare uttalanden

och förslag beträffande den ovan omnämnda frågan om pensionering

av visst äldre till underofficerare ej befordrat manskap vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kung1. Maj: t.•i Nåd. Proposition Nr 356.

marinen. Vidare anhåller jag få redogöra för frågans utveckling efter

1917 års riksdag samt framlägga det förslag till underofficerskorpralers

i l:a lönegraden överflyttande till en ny underofficersgrad i marinen —

underofficerare av 3:e graden — som jag anser böra föreläggas riksdagen.

Därest detta mitt förslag vinner bifall, erhåller därigenom frågan

om pensionering av äldre personal, som, utan att kunna befordras till

högre underofficersgrad, likväl anses böra till viss ålder kvarstå i tjänst,

sin lösning för framtiden. Till sist skall jag framlägga förslag beträffande

pensionering av den nu i tjänst kvarstående äldre personal, som närmast

åsyftades i förut nämnda proposition nr 268 till 1917 års riksdag.

I. Kort historisk återblick beträffande underofficerskorpralsinstitutionen.

För att dana skickligt underbefäl och vid mobilisering äga tillgång

till erforderligt antal underofficerare bildades år 1824 på grundval av eu

alltsedan 1685 befintlig s. k. kofferdikarlkår eu ny fast organiserad

kår, benämnd matroskåren, vilken till en början rekryterades så gott

som uteslutande från skeppsgossekåren.

Matroskåren avsågs i sin ursprungliga form att utgöra rekryteringskälla

för underofficerskåren, men ombildades år 1853 till att bliva jämväl

en flottans stamtrupp för danande av förhandsmän. Den innefattade att

börja med två tjänstbarhetsklasser: matroser och jungmän. Stationsbefälhavare

ägde rätt att konstituera lämpliga matroser till underofficerare,

ehuru de ej avlagt samtliga för befordran föreskrivna examina.

Konstitueringen blev snart regel, och det stadgades, att en matros skulle

hava två års konstituering för att kunna befordras till underofficer. Emellertid

gav eu dylik konstituering en mycket osäker ställning, och en matros,

som blivit konstituerad till underofficer, kunde när som helst, då hans

tjänstgöring som sådan ej längre påkallades, åter nedflyttas till matros.

Nu nämnda förhållande ledde till införandet av beställningen underofficerskorpral

år 1841, och övertogo nu underofficerskorpralerna den

tjänstgöring, som förut blivit utförd av de konstituerade underofficerarna.

Samma år reglerades underofficersstaterna och fastställdes tjänstegraderna

för underofficerarna till tre, nämligen:

Kungl. flaggskeppare (styrman, konstapel),

överskeppare ( » » ),

Underskeppare ( » » ).

Matroskåren

åc 1824.

Underofficers

kåren och

beställningen

underofticerskorpral

år

1841.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första klassmatroser

1852

Flottan och

skärgårdsartilleriet

1866.

Sammanslagning

1873.

Underofficerskåren

enligt

1875 års

reglemente.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

För att kunna erhålla fullmakt i lägsta underofficersgraden fordrades

att med skicklighet hava undergått den lägre underofficersexamen,

att minst två år hava tjänstgjort som matros, jungman eller kanonier

samt att under lika lång tid hava varit konstituerad till underofficer

och vid alla tillfällen hava visat ett gott uppförande. För befordran till

nästa underofficersgrad fordrades att hava undergått högre underofficersexamen.

Den högsta underofficersgraden kunde endast tilldelas dem,

som undergått sjöofficersexamen, eller eljest dem av andra underofficersgraden,

som »med fullkomlig praktisk skicklighet förenade vårdat uppträdande».

Dessa underofficerare avsågos i första hand för den rent militära

skeppstjänsten, men behovet av teknisk underofficerspersonal började

snart göra sig gällande, vilket föranledde uppkomsten av en maskiniststat

och en hantverksstat åren 1844—45.

Då brist på underoffiperskorpraler uppstod, erhöll stationsbefälhavare

år 1845 rätt att utnämna extra underofficerskorpral och år 1846 rätt

att utnämna ordinarie. Extra underofficerskorpral räknades till matroskåren,

ordinarie till underofficerskåren.

Denna dubbelställning för underofficerskorpralerna bortföll år 1852,

då det bestämdes, att samtliga underofficerskorpraler skulle tillhöra

matroskåren, och för att angiva detta ändrades deras benämning till

»förstaklass-matroser», vilka indelades i två lönegrader, av vilka den

högsta lönegradens matroser avsågos till underofficerstjänst.

Dessa klasser benämndes då:

första-klass-matros med högre lön (benämndes också underofficerskorpral),

» » » » lägre » ,

matroser och

j ungmän.

Då Kungl. Maj:ts flotta delades år 1866 i flottan och skärgårdsartilleriet,

hänfördes underofficerskåren vid Karlskrona station till flottan

och vid Stockholms station till skärgårdsartilleriet. Redan år 1873 sammanslogos

åter flottan och skärgårdsartilleriet till Kung], flottan, och i

samband därmed infördes, vad underofficerarna beträffar, en fjärde stat,

benämnd ekonomistaten.

Enligt 1875 års reglemente bestod flottans under officerskår av

flaggunderofficerare, 2. gradens underofficerare och 3. gradens underofficerare.

Maskiniststaten och hantverksstaten, vilka fortfarande voro

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

skilda från underofficerskåren, upptogo endast två graders underofficerare,

nämligen underofficerare av 1. graden ock underofficerare av 2. graden.

För att kunna utnämnas till underofficer fordrades att hava undergått

föreskriven underofficersexamen och att hava tjänstgjort viss tid som

u nderofficerskorpral.

I statsverkspropositionen till 1874 års riksdag anfördes emellertid indragning av

bland annat, att den tjänst, vartill 3. gradens underofficerare hittills i

allmänhet använts, med fördel borde kunna omhänderhavas av underofficerskorpraler,

varför 3. gradens underofficerare syntes kunna indragas.

De återstående underofficerarna föreslogos böra utgöras till Vs av flaggunderofficerare

och till Va av underofficerare av 2. graden. Enahanda

förslag upprepades i proposition till 1870 års riksdag, som biföll densamma,

varefter 3. gradens underofficerare indrogos genom kungl. brev

den 24 november 1876 och uteslötos ur 1877 års stater.

3. gradens

underofficerare

1876.

Vid antagandet av nyssnämnda 1875 års reglemente för flottan Underofficerabenämndes

åter 1. klass matroser med högre lön underofficerskorpraler,

samtidigt som för de övriga tjänstbarhetsklasserna benämningarna 1894 ii™

1., 2. och 3. klass sjömän infördes. Genom samma reglemente före- l''esIementen

skrevs vidare, att matroskåren jämte båtsmännen och de nyinrättade

eldar- och hantverkskompanierna skulle hänföras till sjömanskåren.

Detta reglemente ställde icke underofficerskorpralerna såsom en särskild

klass, utan ansågos de tillhöra 1. klassens sjömän, vilka delades i underofficerskorpraler,

ombord avsedda till underbefälstjänst, och korpraler,

ombord avsedda till förhandssysslor.

1 1894 års reglemente uppfördes underofficerskorpralerna åter i en

särskild tjänstbarbetsklass.

Jag anhåller att härefter få övergå till att lämna eu översikt av

marinens nuvarande organisation, särskilt för flottan och särskilt för

kustartilleriet, i vad berör frågan om underofficerskorpralerna.

II. Översikt av flottans nuvarande organisation, i vad berör frågan

om underofficerskorpralerna.

Underofficerskåren vid flottan utgöres av flaggunderofficerare och Underofficersunderofficerare

av 2. graden samt indelas i avdelningar och yrkesgrenar Bjj^""8k0&c,!‘n

på sätt framgår av omstående tabell. Sjömanskåren utgöres av under
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungt. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

officerskorpraler, korpraler och meniga, vilka sistnämnda med avseende

å tjänstbarbeten indelas i 1. kl. sjömän, 2. kl. sjömän och 3. kl. sjömän.

Sjömanskårens löner äro fördelade i fyra lönegrader. Av denna

tabell framgår, på vad sätt sjömanskårens yrkesgrenar rekrytera motsvarande

yrkesgrenar inom underofticerskåren.

Tabell, utvisande underofficers- och sjömanskarernas indelning i avdelningar

och yrkesgrenar.

*

Underofficerskåren:

Sjömanskåren:

,

Avdelningar

Yrkesgrenar

Tjänstegrader

Yrkesgrenar

Tjänste graden

Anmärkningar

Flaggunder-

Underofficer

underofficers- korpral (UOK")

officer

av 2 gr.

Artilleri-

Flaggartil-

Artillerikon-

Artilleri-

Artillerikon-

För att med ett ge-

konstapel

lerikonsta-

stapel av

matros

stapel UOK

mensamt namn be-

pel

2. gr.

teckna underoffice-

Däcksavdelningen .......

Styrman

Flaggstyrman

Styrman av

2. gr.

[Signal matros

(Torped matros

(Gnistmatros

jstyrman UOK

rare och underoffi- ccrskorpraler inom

varandra motsva- rande yrkesgrenar

1

Minkonstapel

Flaggmin-

konstapel

Minkonstapel

av 2. gr.

Minmatros

Minkonstapel

UOK

av underofficers- och

sjömanskårerna an- vändes namnet på

Sjukvårds-

Flaggsi uk-

Sjukvårds-

Sjukvårdare

Sjukvårds-

yrkesgrenen i fråga

''

konstapel

yårdskon-

konstapel av

konstapel

inom underofficers-

stapel

2. gr.

UOK

kåren. Vid tilltal

Ekonomiavdelningen ...

Förråds-

konstapel

Flaggförråds-

konstapel

Förrådskon- stapel av

2. gr.

[Hovmästare

1 Befälskock

j Skeppskock

(Förrådsman

(Förrådskon- ( stapel UOK

må de benämningar,

i vilka ordet kon- stapel ingår, för- kortas till resp.

flaggkonstapel och

Musik-

Flaggmusik-

Musikkon-

Hornblåsare

Musikkon-

konstapel, varjämte

konstapel

konstapel

stapel av

2 gr.

stapel UOK

orden »av 2. gra- den» och »UOK»

[Skeppseldare

1

uteslutas.

Maskinavdelningen......

Maskinist

Flagg-

Maskinist av

) Torpedeldare

(Maskinist

maskinist

2 gr.

\ Undervattens-

| UOK

| b åtel dåre

1

Rustmästare

Flaggrust-

Rustmästare

Vapensmed

Rustmästare

mästare

av 2. gr.

UOK

Hantverksavdelningen..

Torped-

mästare

• Flaggtorped- mästare

Torped- mästare av

Torpedhant-

verkare

Torped-

mästare

■ ■

2. gr.

UOK

Kvartersman

Flaggkvar-

Kvartersman

Timmerman

Kvartersman

tersraan

av 2. gr.

UOK

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.

Antalet löner å vardera stationen för flaggunderofficerare, för underofficerare

av 2. graden samt för sjömanskårens fyra lönegrader bestämmes

i gällande stater. I allmänhet kan sägas, *att inom sjömanskåren motsvaras

1. lönegraden av underofficerskorpralerna, 2. lönegraden av korpraler

och 1. klassens sjömän, 3. lönegraden av 2. klassens sjömän och

4. lönegraden av 3. klassens sjömän. Staten upptager jämväl sammanlagda

antalet löner för underofficerare och manskap i 1. lönegraden (underofficerskorpraler)

inom varje yrkesgren ävensom de gränser, inom vilka

vartdera slaget av nyssnämnd personal må till antalet växla. Inom varje

yrkesgren finnes sålunda icke något bestämt antal underofficerare och undero

fficerskorpraler, utan är blott dessas sammanlagda summa fastställd.

Utbildningen av flottans manskap regleras genom gällande skolreglemente

av den 22 oktober 1910, vari för personalen i-varje särskild

yrkesgren bestämmelser meddelas om tjänstgöring i skolor och utbildnings

kurser i land och ombord.

Befordran till högre tjänstegrad inom sjömanskåren och uppflyttning

till högre sjömansklass sker, i den mån de i skolreglementet stadgade

fordringarna blivit fullgjorda. Befordran till högre tjänstegrad

inom sjömanskåren verkställes av chefen för underofficers- och sjömanskårerna

å den station manskapet tillhör.

För att kunna befordras till underofficerskorpral fordras:

att vara korpral och med godkännande slutbetyg hava genomgått

fullständig underofficersutbildning (underofficersskola jämte underofficerskurs

vid .yrkesskola eller yrkeskurs),

att innehava eu tjänstetid vid sjöman skåren av minst sex ar (72

månader), därav minst 30 månader efter uppflyttning till l:a sjömansklassen

och av sistnämnda tid minst 12 månader som korpral,

att innehava vissa angivna betyg för tjänstbarhet och uppförande.

Därjämte är föreskrivet, att befordran endast må äga rum, i mån

som ledighet uppstår inom det i gällande stat bestämda antalet löner

i 1. lönegraden eller inom det antal underofficerskorpraler över stat,

vilket Konungen i kommandoväg kan hava bestämt. I den mån löner

bliva tillgängliga, sker uppflyttning till högre lönegrad i tur, varvid

iakttages, att för uppflyttning till 1. lönegraden fordras att vara underofficerskorpral

och innehava en tjänstetid vid sjömanskaren av minst

72 månader.

Av dessa bestämmelser framgår, att befordran till underofficerskorpral

och uppflyttning till 1. lönegraden sammanhänger, och sker numera

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 316 htlft. (Nr 356.) 2

Fordringar för

befordran till

underofficerskorpral

m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

to

Fordringar

för utnämning

till underofficer.

Levnadsålder

vid befordran

till underofficerskorpral,

underofficer

av 2. graden

och flaggunderofficer.

Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 356.

dylik befoi dräll blott undantagsvis, därest ej samtidigt beställning i 1. lönegraden

kan erhållas. Av nuvarande underofficerare och underofficerskorpraler

med lön i 1. lönegraden.hava endast 8,4 % under någon oftast kortare

tid såsom underofficerskorpraler åtnjutit avlöning i 2. lönegraden för manskap.

Underofficerskorpral är berättigad till fortfarande anställning vid

sjömanskåren, så länge lian icke på grund av sjukdom blivit vid kassationsmönstring

förklarad oduglig till vidare tjänstgöring eller blivit Ostraffad.

På grund av opålitligt uppförande och en eller flera därav föranledda

bestraffningar eller på grund av ådagalagd oförmåga såsom underbefäl

må underofficerskorpral av chefen för underofficers- och sjömanskårerna

utstrykas ur innehavande tjänstegrad och nedflyttas till tjänstegraden

menig och 1. sjömansklassen, varmed ock följer nedflottning

från 1. till 2. lönegraden. Sådan utstrykning kan icke tillämpas å underofficerskorpral,

som under tre på varandra följande tjänstår i denna

grad varken ådömts eller ålagts bestraffning eller haft lägre än godkänt

tjänstbarhetsbetyg.

Såsom tillhörande manskapet är underofficerskorpral icke berättigad

till delägarskap i flottans pensionskassa.

För att kunna utnämnas till underofficer av 2. graden vid flottan

fordras att vara underofficerskorpral och att i denna egenskap hava

tjänstgjort minst viss fastställd tid å flottans fartyg, station eller varv.

Till flaggunderofficerare befordras förtjänta underofficerare av 2.

graden, vilka innehava en tjänstetid i denna grad av minst två år.

För utnämning till underofficer av 2. graden eller flaggunderofficer

vid flottan fordras att i kroppsligt avseende vara duglig för tjänstgöring

ombord. I båda fallen skall avseende huvudsakligen fästas vid duglighet

och pålitlighet i tjänsten samt väl vitsordat uppförande, och gives

bland av befordran förtjänta företräde åt den, som tidigast befordrats

till underofficerskorpral.

Stockholms

station:

år

vid befordran till underofficerskorpral 26,0

vid befordran till underofficer av 2.

grfden............................................. 32,2

vid befordran till flaggunderofficer..... —

iden och

underofficers-

Karlskrona . .

station:

Medeltal:

år

år

27,2

26,8

34,1

33,4 och

—

43,6 år.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

De ordinarie avlöningsförmåner, som underofficerskorpral vid flottan Underofäcers
enligt

gällande stat kan beräknas åtnjuta, uppgå för år till följande belopp * avlöningsförmåner.

Kronor.

Lön i sjömanskårens 1. lönegrad

Dagavlöning i d:o ...............................................................................

Inkvarteringsbidrag å annan ort än Stockholm..............................

Upnmuntring-spenningar (1. uppmuntringsklassen), värderade

för år till 365x15 öre ..........................................................%

Beklädnad, värderad för år till.....................................................

Portion in natura eller ersättning därför, värderad för år till

365x70 öre ............................................................... ................

540: —

292: —

180: —

54: 75

108: —

255: 50

Summa 1,430: 25

Efter 9 års tjänst vid sjömanskåren erhåller underofficerskorpral i

1. lönegraden ett första lönetillägg om 60 kronor för år och efter 12

års tjänst i kåren ett andra lönetillägg om likaledes 60 kronor. Om

här i genomsnitt beräknas, att underofficerskorpral åtnjuter första lönetillägget,

skulle hans sammanlagda årsinkomster sålunda uppgå till 1,490

kronor 25 öre eller i runt tal 1,500 kronor. För underofficerskorpral

å Stockholms station ökas inkvarteringsbidraget med 60 kronor till 1,560

kronor.

Det nuvarande anslaget till naturaunderhåll åt personal vid flottan

är, frånsett förstärkningen av anslaget i fråga, beräknat efter ett portionspris

av 58 öre för man och dag. Här ovan har portionspriset

beräknats efter samma grunder, som tillämpats av de sakkunniga,. vilka

jämlikt nådigt bemyndigande den 29 juni 1917 tillkallats för att biträda

Vid utredning om tillfällig löneförbättring från och med år 1918 åt viss

personal vid armén och marinen, alltså efter 63 öre för man och dag

med tillägg av 10 % i tillagningskostnad eller avrundat 70 öre för man

och dag, vilket belopp utgjorde portionspriset under tiden närmast före

nu pågående krig. För närvarande utgör emellertid portionspriset i land

för man och dag å Karlskrona station 1 krona 44 öre och å Stockholms

station l krona 65 öre eller i medeltal 1 krona 54 öre. Den av manskapet,

som uppbär kontant ersättning för portion, utbekommer på den

grund ett belopp för dag av i medeltal 84 öre utöver ovan angiven beräknad

portionskostnad av 70 öre för dag, och då underofficerskorpralerna

så gott som undantagslöst uppbära ersättning för portion i stället

för att åtnjuta portion in natura, erhålla de under nuvarande prisförhållanden

eu tillfällig förhöjning i portionsersättningen, som kan uppskattas

till (365x84 = 306 kronor 60 öre) eller i runt tal 300 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Underofficers

kåren och

manskapet.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

Det nuvarande beklädnadspriset för man och år kan beräknas till

178 kronor i stället för ovan angivna normala belopp å 108 kronor,

bom emellertid beklädnaden även för underofficerskorpral alltid utgår

in natura, och förhöjningen i beklädnadspriset motsvaras av beklädnadens

faktiskt ökade kostnad, kan någon ökad besparing för den enskilde

mannen icke åstadkommas, och torde det därför vara riktigast att upptaga

beklädnadsersättningen till dess normalt beräknade värde, sålunda

till 108 kronor.

III. Översikt av kustartilleriets nuvarande organisation, i vad berör

frågan om underofficerskorpralerna.

Undei officerskåren vid kustartilleriet utgöres av underofficerare av

1. graden och underofficerare av 2. graden. Manskapet utgöres av underoftcerskorpraler,

korpraler och meniga, vilka sistnämnda med avseende

på tjänstbarheten indelas i 2. klass kustartillerister och 3. klass kustartillerister.

Av nedanstående tabell framgår, på vad sätt manskapets yrkesgrenar

rekrytera motsvarande yrkesgrenar inom underofficerskåren.

Tabell, utvisande underofficerskarens och manskapets indelning i avdelningar

och yrkesgrenar.

Underofficerare

Manskap

Avdelningar

Yrkesgrenar

Tjänstegrader

Yrkesgrenar

Tjänstegraden

Underofficer

av 1. graden

Underofficer

av 2. graden

underofficers-

korpral

! Artilleriavdelningen

Styckjunkare

Sergeant

Artillerist

j Minavdelningen . .

—

Styckjunkare

Sergeant

_

Minör

! Ekonomiavdelningen

Styckjunkare

Sergeant

Sjukvårdare

Hovmästare

Kock

Förrådsman

Hornblåsare

Sjukvårdare

Hovmästare

Kock

Förrådsman

Hornblåsare

| Maskinavdelningen .

—

Flaggmaskinist

Maskinist

Ridare

Ridare

Hantverks avdelningen

Rustmästare

Flagg-

rustmästare

Rustmästare

Vapensmed

Vapensmed

Torpedmästare

Flagg-

torpedmästare

Torpedmästare

Torped-

hantverkare

Torped-

hantverkare

—

—

—

Timmerman

Timmerman

Anmärkning. Underofficerskorpral vid artilleri-, min- och ekonomiavdelningarna må benämnas furir

och underofficerskorpral vid annan avdelning i likhet med underofficer av 2. graden vid motsvarande avdelning,

iill styckjunkare å minavdelningen räknas även underofficerare av 1. graden, som erhållit fullmakt att vara

flaggjunkare.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungti Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356. 13

Antalet löner för underofficerare av stammen i varje slags beställning

bestämmes i gällande stat. Fördelningen mellan regementen och kårer

och inom dessa mellan de olika yrkesavdelningarna samt, vad hantverksavdelningen

beträffar, mellan de olika yrkesgrenarna av i stat upptaget

antal löner för stammen tillhörande underofficerare sker oberoende av

tjänstegrader och bestämmes av Konungen i kommandoväg.

Fördelningen mellan regementen och kårer och inom dessa mellan

de olika yrkesavdelningarna av i stat upptaget antal löner för manskap

inom varje lönegrad bestämmes likaledes av Konungen i kommandoväg.

Till högre lönegrad uppflyttas manskap i den mån löner bliva lediga,

och fordras för uppflyttning till 1. (högsta) lönegraden att vara underofficerskorpral

och innehava en tjänstetid vid kustartilleriet av minst 72

månader. Uppflyttning till 1. lönegraden sker inom regementet eller

kåren i dess helhet samt inom den yrkesavdelning och beträffande

ekonomi- och hantverksavdelningarna inom den yrkesgren, där ledig beställning

uppstått.

Utbildningen av kustartilleriets personal regleras genom gällande

reglemente för kustartilleriets skolor och övningar av den 17 maj 1915,

vari för personalen i varje särskild yrkesavdelning och, vad beträffar

ekonomi- och hantverksavdelningarna, yrkesgren bestämmelser meddelas

om tjänstgöring i skolor och utbildningskurser.

Befordran till högre tjänstegrad och uppflyttning till högre tjänstbarhetsklass

sker i den mån de i skolreglementet stadgade fordringarna

blivit fullgjorda. Sådan befordran och uppflyttning verkställes av vederbörande

regements-(kår-)chef.

För att kunna befordras till underofficerskorpral från korpral fordras

att med godkännande betyg hava genomgått underofficersskolans specialkurser

för vederbörlig yrkesavdelning och yrkesgren och att innehava

vissa angivna betyg för tjänstbarhet och uppförande.

Den, som innehar en tjänstetid av minst 12 år vid kustartilleriets

ekonomi- eller hantverksavdelning, varav minst 5 år såsom korpral, må

dock enligt regements-(kår-)chefens bestämmande befordras till underofficerskorpral

vid vederbörlig avdelning utan att hava erhållit godkännande

betyg i den för underofticersskolans teoretiska och praktiska

specialkurs eljest föreskrivna examen.

Befordran till underofficerskorpral kommer i regel att äga rum under

4:e eller — för maskin- och i vissa fall hantverksavdelningarna tillhörande

personal — 5:e året efter anställningsåret.

Sålunda sammanhänger ej vid kustartilleriet befordran till underofficerskorpral

och uppflyttning till 1. lönegraden. Av nuvarande 213

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr *356.

underofficerskorpraler vid kustartilleriet åtnjuta 167 (78,4 %) lön i 1.

lönegraden och 46 (21,6 %) i 2. lönegraden. Underofficerskorpral, som

innehar visst tjänstbarhetsbetyg, är berättigad till fortfarande anställning,

så länge han icke på grund av sjukdom blivit vid kassationsmönstring

förklarad oduglig till vidare tjänstgöring eller blivit Ostraffad.

På grund av opålitligt uppförande och en eller flera därav föranledda

bestraffningar eller på grund av ådagalagd oförmåga såsom underbefäl

kan underofficerskorpral av regementschef utstrykas ur innehavande

tjänstegrad och nedflyttas till korpral. Sådan utstrykning medför därjämte

nedflyttning till 2. lönegraden. Förnyad befordran för den, som

utstrukits ur underofficerskorpralsgraden, kan äga rum. Sådan förnyad

befordran må endast äga rum en gång.

Såsom tillhörande manskapet är underofficerskorpral ej berättigad

till delägarskap i flottans pensionskassa.

lordringar för För att kunna utnämnas till underofficer av 2. graden vid kust
"undarofficer''1

artilleriet fordras att hava varit underofficerskorpral med lön i 1. lönegraden

viss fastställd tid samt att såsom underofficerskorpral hava deltagit

uti förefallande olika slag av tjänstgöring vid den yrkesavdelning

eller yrkesgren, vid vilken utnämningen skall ske. Därjämte erfordras

att med godkännande betyg hava genomgått fullständig underofficersskola.

Till underofficerare av 1. graden befordras förtjänta underofficerare

av 2. graden, vilka innehava en tjänstetid i denna grad av minst 2 år.

Befordran till underofficer av 2. graden sker oberoende av yrkesavdelning.

För utnämning till underofficer av 2. eller 1. graden vid kustartilleriet

fordras att i kroppsligt avseende vara duglig för tjänstgöring.

I båda fallen skall avseende huvudsakligen fästas vid duglighet och

pålitlighet i tjänsten samt väl vitsordat uppförande, och gives bland av

befordran törtjänta företräde åt den, som tidigast befordrats till underofficerskorpral.

Levnadsålder Enligt förefintlig statistik, förd vad beträffar underofficerare av 1.

un underoffi" graden till 1916 och vad beträffar underofficerare av 2. graden till 1918T

eerskorprai är i genomsnitt levnadsåldern:

och underoffi
ce™™

av 2. vid befordran till underofficerskorpral............... 24,7 år

» » » underofficer av 2. graden . . 30,l »

» » » »1. » ... 39,7 »

»

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

15

De jämförelsevis låga åldrarna för befordran till underofficer av 2.

graden och till underofficer av 1. graden torde bero på de statökningar,

som kustartilleriet undergått, sedan sitt uppsättande från och med den

1 januari år 1902, men komma normalt att givetvis ligga väsenligt

högre. Uppflyttning till 1. lönegraden, vilken vid kustartilleriet sker

oberoende av befordran till underofficerskorpral, torde inträffa åtminstone

ett år senare än ifrågavarande befordran, varför medelåldern för

denna i detta fall ej får tagas som utslagsgivande.

De ordinarie avlöningsförmåner, som underofficerskorpral vid kustartilleriet

enligt gällande stat kan beräknas åtnjuta, uppgår, om han tillhör

1. lönegraden, för år till följande belopp:

Lön i 1. lönegraden.................................................................. kronor

Dagavlöning i d:o ..................................................................... J>

Inkvarteringsbidrag å annan ort än Stockholm och

Göteborg.............................................................................. »

Uppmuntringspengar (1. uppmuntringsklassen), värderade

för år till 365 x 15 öre ....................................... »

Beklädnad, värderad för år till ............................................. »

Portion in natura eller ersättning därför, värderad för

år till 365 x 70 öre......................................................... »

540: —

292: —

180: —

54: 75

108: —

_» 255: 50

Summa kronor 1,430: 25

Efter 9 års tjänstgöring erhåller underofficerskorpral i 1. lönegraden

•ett första lönetillägg av 60 kronor för år och efter 12 års tjänst ett

andra lönetillägg om likaledes 60 kronor. Om här i genomsnitt beräknas,

att underofficerskorpral åtnjuter 1. lönetillägget, skulle hans

sammanlagda inkomster sålunda uppgå till 1,490 kronor 25 öre eller i

runt tal 1,500 kronor. För det fåtal underofficerskorpraler, som äro förlagda

i Stockholm eller Göteborg, ökas inkvarteringsbidraget med 60

kronor till 1,560 kronor.

På enahanda sätt, som angivits beträffande flottan, ligger det nuvarande

portionspriset — vilket varierar på olika orter och exempelvis vid

Vaxholms kustartilleriregemente för närvarande uppgår till 1 krona 86 öre

— väsentligt över det normalt beräknade å 70 öre, vadan även underoffi■cerskorpralerna

vid kustartilleriet, vilka i regel åtnjuta ersättning för portion,

under nuvarande pris förhållanden uppbära en tillfällig förhöjning i

portionsersättningen, som kan uppskattas till åtminstone 300 kronor om året.

Likaledes är det nuvarande beklädnadspriset högre än det normalt

beräknade å 108 kronor, men gälla härvidlag samma förhållanden, som

blivit angivna beträffande flottan.

Underofficerskorprals

löneförmåner.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

Sakkunnigas

förslag till

ändrad organisation

av

flottans

ejömanskår.

avgivet den

23 juli 1904.

16

I\ . Tidigare uttalanden och förslag beträffande underofficerskorpralerna.

Av den här förut lämnade historiska översikten framgår, att underofficerskorpralerna,

vilka stått på gränsen mellan manskap och underofficerare,

stundom hänförts till sjömanskåren och stundom till underofficerskåren

eller ock uppdelats till båda kårerna. De hava huvudsakligen

avsetts för underbefälstjänst och från år 1877 helt övertagit de

arbetsuppgifter, som dessförinnan tillhört 3. gradens underofficerare. Den

osäkra ställning, som underofficerskorpralerna sålunda intagit — och

alltjämt intaga — har redan flera gånger uppmärksammats av myndigheter

och tillkallade sakkunniga.

Sålunda uttala de sakkunniga, som med stöd av nådigt brev den

16 oktober 1903 tillkallats för att inom sjöförsvarsdepartementet biträda

vid uppgörande av förslag till ändrad organisation av flottans sjömanskår

samt därmed sammanhängande föreskrifter, i sitt betänkande av den

23 juli 1904 följande.

Underofficerskorpralerna vid sjömanskåren hava manskaps tjänstegrad och

stå i nummer på kompanierna, men tjänstgöra ombord å fartyg såsom underbefäl

och ofta i underofficers ställe. Med denna tjänstgöring åsyftas dels att pröva

underofficerskorpralens tjänstedugligket och befälsanlag, innan han befordras till

underofficer, dels — och huvudsakligen — att utfylla det fullmakterade underbefälets

allt för ringa antal. I land tjänstgöra underofficerskorpralerna såsom

kompanikorpraler, instruktionsunderbefäl m. m. Underofficerskorpralen intager

således en mellanställning mellan underofficer och manskap och kommenderas

ena gången såsom vaktgörande underofficer, en annan gång såsom uppbördsman

och kanske en tredje i stället för 1. klassens sjöman. Även har inträffat, att på

samma fartyg den ena underofficerskorpralen varit kommenderad såsom uppbördsman,

den andra såsom vaktgörande underofficer och den tredje i stället för

1. klassens sjöman. Sådana förhållanden kunna ej vara ägnade att befordra

disciplin och god kåranda. Därtill kommer den osäkra ställning underofficerskorpralen

i övrigt intager, i det han icke har fullmakt på sin grad utan när som

helst kan nedflyttas till 1. klassens sjöman. Den, som icke hunnit befordras till

underofficer, erhåller vid uppnådd pensionsålder endast obetydlig pension och

lämnar i händelse av frånfälle sina efterlevande utan gratialrätt. — — —

Då den maktpåliggande tjänstgöringen såsom vakthavande underbefäl ombord

å flottans fartyg så gott som uteslutande bestrides av underofficerskorpraler,

ifrågasatte chefen för flottans stab år 1899, huruvida icke underofficerskorpral

vid flottan snarare borde vara likställd med 2. klassens sergeant än med

distinktion skorpral vid armén. — — —

I det föregående hava sakkunniga framhållit, att för höjande av sjömanskårens

tjänstbarhet kraftiga åtgärder måste vidtagas för att få i tjänst vid

flottan behålla äldre, dugligt och pålitligt manskap. En av de väsentligaste an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

IT

ledningarna till manskapets obenägenhet att efter första obligatoriska tjänstetidens

slut kvarstå i flottans tjänst är, enligt vad sakkunniga inhämtat, att finna

uti underofficerskorpralernas osäkra ställning och den långa tid, som åtgår innan

manskapet har utsikt att vinna befordran till underofficer. En av de första åtgärderna

för att förbättra tjänstbarheten inom sjömanskåren bör därför vara att

bereda manskapet utsikt att tidigare än under nuvarande förhållanden komma

uti en bättre ställning än den, underofficerskorpralerna vid flottan nu intaga.

Av icke mindre vikt för disciplinens höjande är, att tjänstgöringen såsom

vakthavande underbefäl ombord å flottans fartyg i större utsträckning, än nu

sker, kommer att bestridas av underofficerare.

Enligt gällande stater är antalet underofficerskorpraler inom sjömanskåren

lika med antalet underofficerare inom underofficerskåren, vilken åter till en tredjedel

består av flaggunderofficerare, motsvarande fanjunkare vid armén, och till två

tredjedelar av underofficerare av 2. graden, motsvarande sergeant av 1. klassen

vid armén.

Av nu anförda skäl anse sakkunniga, att vid flottan bör tillkomma eu klass

underofficerare, motsvarande sergeant av 2. klassen vid armén.

A andra sidan är det av stor vikt, att flottan äger en korpralsgrad, bestående

av erfaret, dugligt och pålitligt folk, som förstår att rätt handleda och utbilda

det yngre manskapet. Den nuvarande underofficerskorpralsgraden motsvarar

icke heller detta krav, särskilt ombord, där underofficerskorpralerna bo och

mässa avskilda från det övriga manskapet. Underofficerskorpralsgraden inom sjömanskåren

bör därför ersättas med en manskapsgrad, jämnställd med distinktionskorpral

vid armén, och hava sakkunniga ansett benämningen örlogskorpral lämplig

för denna grad.

Örlogskorpralen bör icke såsom underofficerskorpralen intaga en mellanställning,

som är varken underofficerens eller korpralens. Orlogskorpralsgraden

bör i stället vara en verklig högre korpralsgrad inom manskapet. Orlogskorpralen

bör i land tjänstgöra såsom kompanikorpral och instruktör samt biträda vid

kompani- och kasern tjänstgöring m. m. Ombord å fartyg bör örlogskorpralen

för prövande av hans befälsanlag tjänstgöra såsom underbefäl och på större fartyg

även såsom trossbottenskorpral och 1. signalman samt kanonkommendör vid

grövre pjäser. Örlogskorpralerna böra bo och mässa tillsammans med det övriga

manskapet. Därigenom skulle vinnas en bättre tillsyn över besättningen och

torde, på grund av örlogskorpralernas mera stadgade uppträdande och föredöme,

en god anda bliva rådande bland manskapet. En mängd missbruk i såväl ett

som annat avseende bör härigenom komma att stävjas. En ytterligare fördel

vore, att örlogskorpralerna tydligen komme att erhålla noggrannare kännedom om

manskapet än nu är möjligt för underofficerskorpralerna, och torde detta otvivelaktigt

vara till icke ringa nytta för tjänsten. — — — — — — — — — —

På grund av ovanstående få sakkunniga föreslå:

att flottans underofficerskår erhåller en ny klass underofficerare, benämnda

underofficerare av 2. klassen, jämställda med sergeanter av 2. klassen vid armén,

samt att i sammanhang härmed underofficerarna av 2. graden benämnas underofficerare

av 1. klassen;

att nuvarande underofficerskorpralsgraden inom sjömanskåren utbytes mot

graden örlogskorpral, i rang jämnställd med distinktionskorpral vid armén.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 316 käft. (Nr 356.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sakkunnigas

förslag till

ändrad organisation

av

sjömanek&re n,

avgivet den 5

oktober 1908.

Sakkunnigas

förslag och

betänkande

angående befordran

till

och inom

underofficerskåren

vid

flottan, avgivet

den 20

december

1913.

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.

I maj 1908 tillkallades sakkunniga för att uppgöra förslag till organisation

av flottans sjömanskår under förutsättning av en övningstid av

två år för å sjömanshus inskrivna värnpliktiga. Dessa sakkunniga framhålla

bland annat den ojämnhet i befordringsutsikter, som förefinnes

inom flottans underofficerskår, och yttrar härom följande.

Befordran till underofficer av 2. graden sker enligt gällande bestämmelser

stationsvis på sadant sätt, att, då ledighet uppkommer inom eu underofficersstat,

befordras, den på stationen äldsta kompetente underofficerskorpralen på den yrkesgren,

varifrån ifrågavarande underofficersstat rekryteras. Enär underofficersstaterna

i storlek äro betydligt olika, komma även befordringsutsikterna till dessa

stater att ställa sig mycket varierande. De befordrade underofficerskorpralernas

tjänstålder blir därför väsentligt olika.

På grund av nådigt brev den 12 oktober 1912 tillkallade dåvarande

chefen för sjöförsvarsdepartementet sakkunniga för utredning angående

befordran till och inom flottans underofficerskår. I sitt den 20 december

1913 avgivna betänkande hava dessa sakkunniga gjort några uttalanden,

som beröra underofficerare och underofficerskorpralers tjänsteförhållanden

och vilka här torde få återgivas.

Andamålet med olika tjänstegrader inom krigsmakten är dels att tillförsäkra

vissa individer befälsrätt över andra utan att i varje särskilt fall behöva

därom utfärda föreskrifter, dels att tilldela högre avlöning och bättre social ställning

åt dem, som sköta mera ansvarsfulla befattningar, dels slutligen att möjliggöra

utgallring och belöning av dugliga och förtjänta bland personalen.

Elottans underbefälspersonal utgöres av underofficerare, underofficerskorpraler

och korpraler, av vilka de båda förstnämnda tjänstegraderna i allmänhet

äro avsedda för underofficerstjänsten och bestrida denna i ungefär lika utsträckning.

De tillfällen, då dessa delar av underbefälspersonalen böra vara tillförsäkrade

särskild befälsrätt, äro i allmänhet inskränkta till ombord å det fartyg,

på vilket de tjänstgöra, varför några större svårigheter ej uppstå att i erforderlig

grad tilldela vissa individer av denna personal behövlig tillfällig befälsrätt.

Detta sker i början av varje fartygs expedition vid fördelningarnas uppgörande,

då envar med ledning av innehavande tjänstålder får sin underbefälsställning

reglerad. Tjänstegraden betyder härvid mindre, i det att samma befattning under

en expedition kan skötas av en underofficer, däremot under en annan av en

underofficerskorpral. Med hänsyn till befälsrätten skulle därför vara tillräckligt

att för tjänstgöringen ombord hava en enda underbefälsgrad. I vissa fall kan

dock ifrågakomma, särskilt för däcksavdelningens underbefäl vid gemensam

tjänstgöring inom och utom flottan, samt, ehuru mindre ofta, för maskin- och

hantverksavdelningarnas vid arbeten å flottans varv, att befälsrätt bör vara tillförsäkrad

dem utan att särskild bestämmelse därom för varje gång utfärdas. Endast

för dessa fall skulle högre tjänstegrader bland här ifrågavarande personal

vara behövliga för betryggandet av nämnda befälsrätt.

De olika tjänstegraderna inom flottans underbefälspersonal äro därför mera

att betrakta såsom medel för att bereda högre avlöning och bättre ställning åt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Sätt.

dem, som bestrida ansvarsfullare befattningar än övrig personal, ävensom för att

belöna dem, som med duglighet och plikttrohet fullgjort sina tjänsteåligganden,

och därigenom uppmuntra till nitiskt skötande av tjänsten och underlätta underbefälsrekryteringen.

. o •• . .. . » Ull

Såsom ansvarsfullare underbefälsbefattningar ma särskilt framhållas uppbördsmännens,

såväl ombord som i land, varför defi personal, som är avsedd for

dessa befattningar, i första hand bör komma i åtnjutande av den med en högre

tjänstegrad förenade avlöningen. ,

Övriga underbefäl däremot bestrida ungefär lika tjänst, vare sig de aro av

underofficers- eller underofficerskorprals grad, och skulle med avseende fast uteslutande

härpå ej behöva tilldelas olika tjänstegrader. För dem aro de högre

tjänstegraderna med åtföljande större avlöning egentligen endast att anse såsom

ålderstillägg, vilka böra tillkomma dem efter viss tids väl skött tjänst.

På grund av nådigt bemyndigande den 11 juni och den 19 november s^kunnigaa

1915 tillkallade dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet sakkun- och förBlag

niga för att inom departementet biträda med verkställande av förbere- rörande^ Umdande

utredning och uppgörande av preliminärt förslag beträffande frå- marinens pergan

om lönereglering för marinens personal. Dessa sakkunniga ut- ®°”al1’9a''.^J“r®

gingo från att de genom en lönereglering för marinens personal borde 19}6

söka skapa förutsättningar för en gemensam avlöningsförhöjning för all

militär personal enligt ensartade grunder och för den skull för marinens

personal föreslå, såvitt möjligt, de avlöningsförmåner, som utgingo till

arméns personal vid fullt jämnställd tjänstgöring. Härvid torde emellertid

vissa organisationsförändringar och därav följande högre lönetariffer

icke kunna undvikas.

De sakkunniga yttrade i detta samband följande.

Vid eu jämförelse mellan underofficerstjänsten vid marinen och vid armén

framträder omedelbart den skiljaktigheten, att underofficerskåren vid marinen ar

delad endast i två löneklasser, motsvarande fanjunkare och sergeant av 1. klassen

vid armén, under det att sergeant av 2. klassen vid armén saknar motsvarighet

vid marinen. I stället gör manskapet i 1. lönegraden, underofficerskorpralerna,

tjänst såsom underofficerare och icke någon annan tjänst. Det är således endast

i avseende å avlöningen och anställningens art samt i pensionshänseende, som

de äro skilda från underofficerskåren. Såsom manskap äro nämligen underofficerskorpralerna

anställda på sådana villkor, att de kunna skiljas från tjänsten

och äro icke berättigade till någon pension, om man frånser manskapets ratt till

gratial under vissa förutsättningar. . , ,

Vid en jämförelse mellan befordringsförhållandena for marinens och armens

underofficerspersonal, underofficerskorpralerna vid marinen däri inbegripna, framträda

svårigheter för en jämn befordran av väsentligen olika art. Vid armén

tillhöra underofficerarna de särskilda regementena eller kårerna, vilket medför

befordringsmöjligheter inom mycket snävt begränsade områden. Dyksa hava

underofficerarnas befordran vid armén visat sig utfalla synnerligen ojämnt. Vi

marinen måste jämväl, om ock av andra skäl, befordran för underofficerspersonal

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 350''.

bliva synnerligen ojämn. Underofficerspersonalen är nämligen vid marinen för1

a< \i yrkesgrenar så vitt skilda från varandra, att övergång från den ena till

utesuteii- ) j(1 övervägande av möjligheterna att nå en jämn och

lattMs befordran hava sakkunniga funnit sig böra föreslå ett fullständigt förändrat

avlöningssystem för underofficerspersonalen. Detta system, som i sak
nrWvr0

1 av <il1!‘1^sstilt'' framträder med en gemensam grundavlöning

och fyra ålderstillagg a 300 kronor efter respektive 4, 8, 12 och 16 år, är enligt

sakkunmgas asikt den enda utvägen att nå fullständigt lika befordringsförhålianden

och en fullt rättvis avloningsgrund.

,, Xld upprättande av detta förslag hava sakkunniga utgått ifrån den principen,

att underofficerspersonalen vid såväl flottan som vid kustartilleriet bör i avlönings+anS.

eti: jV , mojligt> jämnställas med motsvarande personal vid armén. Likställighet

i sådant avseende ar emellertid till följd av åtskilliga olikartade förkål
mnSrSrl

^ att ^gabringa. Det ar nämligen icke nog därmed, att varandra

motsvarande lönegrader avlönas lika. Befordnngsförhållandena måste också ställa

sig lika. Dessa paverkas i sm ordning icke blott av proportionen mellan de

olika lönegraderna utan jarnväl av pensionsåldern.___________

Nåd beträffar proportionerna mellan antalet i varje lönegrad, är vid armén

fastslagen den principen, att antalet är i regel lika mellan de tre avlöningsgraderna

för underofficerarna, och pensionsåldern är fastslagen till 50 år___

Med hänsyn till vad sakkunniga här nedan anföra om manskapets avlöning,

s3’f,es tnlpunkten för vinnande av en fastare befälsanställning vid marinen höra

sattas till siu ars tjänst från forsla anställningen vid sjömanskåren eller kustarnsi

JldPunf.ten f°r siutaylönmgen synes böra sättas så, att densamma upplas

efter 23 ars tjänst edler vid den tid, då underofficerare vid armén enligt statistiken

befordras till fanjunkare. Emellan tillträdet av begynnelseavlöningen

^LSlUiarrnrgen k°IJ‘m:,1 folJaktbgen att ligga 16 år, som lämpligen kunna inde

as i 4 lika langa perioder med olika avlöning i form av 4 ålderstillagg. Vad

beloppen beträffa!-, synes begynnelseavlöningen böra uppgå till underofficerskorpi

alens nuvarande sammanlagda förmåner vid helt års tjänstgöring i land, vilka

kunna beraknas till omkring 1,400 kronor, om däri inberiiknas uppmuntringspenmngar

och mkvartenngsbidrag samt naturaförmåner, och slutavlöningen icke

understiga flaggunderoriicers avlöning med tillägg av den ökning i inkvarteringsbidraget,

som ovan omformälts. Aldertilläggen böra givetvis jämnt fördelas på

lika belopp °I—ll—£l be83''mielse- och slutavlöningen, samt fastställas till

Den nuvarande skillnaden i staterna mellan underofficerskorpral och underofficer

hava sakkunniga icke funnit något skäl att vidare bibehålla vare sig vid flottan

ellei vid kustartilleriet. Redan nu förefinnes icke dem emellan någon militär olikhet

i avseende a tjänstgöringens art. Tvärtom är i militärt hänseende likheten

genomiord aven i avseende å benammngarna. Efter ett bifall till förslaget förefannes

icke heller någon annan åtskillnad i avseende å avlöningen än den olikhet

antalet tjenstår medför i ett avlöningssystem med ålderstillägg. Av dessa skäl

hava sakkunniga sammanfört såval de nuvarande underofficerskorpralerna som

underofficerarna i bada graderna under eu gemensam rubrik i staten: underofficer.

in™. med i aVa ^tkonmga icke avsett, att någon annan förändring måtte vidjfjfV

a,ySeende a underofficerskorpralernas tjänsteställning och pensionsförliållanden

an den, som foranledes darav, att avlömngsanslaget icke vidare upptager ett

\isst

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

KungJ. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

möjlighet för underofficerskorpral att, utan hinder av den begränsning, antalet

underofficersbeställningar i nu gällande stater innebär, efter fyra års väl vitsordad

tjänstgöring komma i samma tjänsteställning, som underofficer nu innehar. — —

Underofficer skorpral är nu anställd enligt bestämmelserna i reglementet för

marinen. Vid enahanda anställning enligt nya staten synes konstitutorial väl

kunna för honom utfärdas, men med sådant innehåll, att de nuvarande anställningsvillkoren

bibehållas. Vid den prövning av hans tjänstgöringsförhållanden,

som måste senast efter fyra år företagas, torde vederbörande stationsbefälhavare

eller beträffande kustartilleriet dess chef böra avgöra, huruvida första ålderstilllägget

kan tilldelas honom och åt honom i sammanhang därmed tillförsäkras

nuvarande underofficers anställningsvillkor och fullmakt. Ordalydelsen i nämnda

konstitutorial är huvudsakligen en militär fråga och torde följaktligen böra fastställas

i kommandoväg.

Sista ålderstillägget synes icke böra tillerkännas annan än den, som gjort sig

förtjänt av och erhållit befordran. Och för att lätt kunna skilja underofficerare

med ett och med fyra ålderstillägg från övriga hava sakkunniga i förslaget till

reglemente benämnt underofficer utan ålderstillägg för underofficer av 2. graden,

underofficer med ett, två eller tre ålderstillägg för underofficer av 1. graden och

underofficer med fyra ålderstillägg för flaggunderofficer.----—----

Delaktighet i flottans pensionskassa synes icke böra beredas underofficer

å den föreslagna staten, förrän han nått de anställningsvillkor, som nu gälla

för nuvarande underofficer av 2. graden eller med andra ord först efter erhållet

första ålderstillägg.

Därest det nu föreslagna avlöningssystemet för underofficerskåren vid marinen

genomföres, måste därav följa, att avgång inom en tjänste- eller yrkesgren

ersättes med befordran till samma tjänste- eller yrkesgren. Och följaktligen kan

varje sådan gren hållas fulltalig utan någon inbördes olikhet i befordringsförhållandena.

Däremot komma korpralernas utsikter att vinna anställning såsom

underofficerare att bliva beroende av avgången inom den tjänste-eller yrkesgren,

envar av dem valt för sin utbildning. Enda utvägen att undvika överårig personal

är följaktligen att, på sätt chefen för marinstaben föreslagit^ avskeda de

korpraler, som icke kunna nå befordran. Tidpunkten härför föreslå sakkunniga

till sju år efter första anställningen vid sjömanskåren eller vid kustartilleriet.

-------— Av sakkunnigas förslag rörande underofficerspersonalen

följer, att den nu å stat uppförda 1. lönegraden för manskap (underofficerskorpralerna)

överflyttas till underofficer skåren. Vid sådant förhållande kvarstå endast

tre lönegrader för manskapet. — — ---

Dessa sakkunnigas förslag avsåg sålunda att överflytta tmderofficerskorpralerna

(1. lönegraden) till underofficerskåren och det beräknades, att

inträde i nämnda kår skulle kunna ske efter i medeltal omkring 7 års

tjänst vid sjömanskåren och vid en levnadsålder av omkring 251 2 år.

Vid inträde i underofficerskåren skulle erhållas en grundlön, vilken efter

4, 8, 12 och 16 års väl vitsordad tjänst ökades varje gång med visst

belopp. Underofficerare utan ålderstiilägg, vilka benämndes underofficerare

av 2. graden, skulle tillsättas medelst konstitutorial, övriga, d. v. s.

underofficerare av 1. graden och flaggunderofficerare, med fullmakt, lör

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

att kunna erhålla 1. ålderstillägget skulle kompetens till befordran till underofficer

av 1. graden föreligga och för erhållande av 4. och sista ålderstillägget

skulle förefinnas kompetens för befordran till flaggunderofficer.

Sedan 1. lönegraden överflyttats till underofficerskåren, hava sakkunniga

uppdelat sjömanskårens tre återstående lönegrader i fem för

att erhålla ungefärlig överensstämmelse med arméns lönevillkor för menig,

vicekorpral, korpral, 2. klass furir och 1. klass furir, och för att åvägabringa

överensstämmelse mellan benämningen i staten och de militära

benämningarna upptagas för sjömanskåren benämningarna 2. klass sjöman,

1. klass sjöman, örlogskorpral, örlogsfurir av 2. klass och örlogsfurir av

1. klass. Om detta förslag ur militär synpunkt likväl visade sig olämpligt,

borde andra benämningar upptagas i staten.

Detta betänkande har icke ännu varit utställt till myndigheternas

yttrande, men har överlämnats till förut nämnda sakkunniga, vilka

genom nådigt beslut den 29 juni 1917 tillkallats för att inom lånt- och

sjöförsvarsdepartementen biträda med verkställande av utredning och utarbetande

av förslag rörande tillfällig löneförbättring från och med år

1918 åt viss personal vid armén och marinen.

1912 års sak- Jämlikt nådigt bemyndigande den 3 september 1912 tillkallades

tänkande8 med 8akkunniga för att verkställa utredning och inkomma med förslag beförslag

dels träffande -frågan om höjning av underhåll och pensioner till avskedat

beträffande manskap vid armén och flottan. Dessa sakkunniga framhöllo i sitt den

skyldighet for 0 . . iA1p . . .. , -. 0 ..

marinens 8''juni 191b ingivna betänkande såsom-ett särskilt önskemål, att underSIttmvidnvisiT

cerskorpralerna, vilka i regeln gjorde underofficerstjänst och i stat

levnadsålder sammanfördes med underofficerarna, men enligt gällande bestämmelaoCBh

delare84 ser hänfördes till manskap och bure manskaps uniform, måtte erträffande

höj- hålla underofficers grad och militärt likställas med sergeant av 2.

ning ar pen- klaSSen.

sionerna åt

sagda manskap,

avgivet

den 8 juni

1916.

1917 års sak- År 1917 tillkallades nya sakkunniga för att ytterligare granska

^tterliÅre1 fra&an om förhöjning av pensioner för marinens stammanskap m. m.

granskning av Dessa sakkunniga anföra, att underofficerskorpralerna i regel göra underfrh!jnin™avr"

°^cers tjänst och att det med hänsyn såväl till detta förhållande som

pensionerna till angelägenheten av att genom förbättrade befordringsutsikter underfor

marmens lätta rekryteringen måste framstå som ett önskemål, att vid marinen

stammanskap J ° 7

betänkande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

inrättades en ny underofficersgrad, motsvarande den underofficersgrad

vid armén, som omfattar sergeanter av 2. klass. Till en sådan ny underofficersgrad

skulle i mån av ledighet befordras underofficerskorpral, som

i sådan egenskap med goda vitsord tjänstgjort under viss tid. Denna

organisationsfråga vore emellertid icke föremål för den utredning, som

anförtrotts åt de sakkunniga.

Med skrivelse den 5 mars 1917 överlämnade marinförvaltningen ut- Marmforvaitredning

och förslag till provisorisk lönereglering från och med år 1918 slag den 5 mars

för viss marinens personal, och npptogos däri bland den personal, som

sålunda skulle komma i åtnjutande av löneförbättring, jämväl under- reglering från

officerskorpralerna. Ämbetsverket anförde härvid, att manskapsklassen och ^ med år

vid marinen i många fall med avseende på sättet för löneförmånernas

utgående skilde sig från vad som i allmänhet vore förhållandet för

manskapspersonal vid armén, där det endast i sällsynta fall förekom att

personer, vilka icke uppnått underofficers grad, bildat familj. Följden

bleve, att manskapet vid armén i allmänhet åtnjöte sitt underhåll in

natura och på grund därav icke torde komma i fråga vid förslag till

löneförbättring på grund av dyrtiden. Annorlunda vore förhållandet med

bland andra de till manskapsklassen hörande underofficerskorpralerna vid

flottan och kustartilleriet. Dessa vore i regel familjeförsörjare, i följd

varav det synts ämbetsverket föreligga fullgoda skäl att i förslaget till

löneförbättring jämväl medtaga marinens underofficerskorpral er, vilka

med hänsyn till tjänstgöring kunde jämnställas med sergeanter av 2.

klassen vid armén.

Propositionen nr 158 . till 1917 års riksdag angående provisorisk Proposition

lönereglering för viss personal vid marinen upptog bland den personal, nj917 4r‘8

som föreslogs att komma i åtnjutande av dylik löneförbättring, jämväl riksdag,

marinens underofficerskorpraler. Denna proposition vann emellertid icke

riksdagens bifall.

De sakkunniga, som jämlikt nådigt bemyndigande den 29 juni 1917

tillkallats för att biträda med verkställande av utredning och utarbetande

av förslag rörande tillfällig löneförbättring från och med år 1918 åt

viss personal vid armén och marinen — i det efterföljande benämnda

1917 års lönesakkunniga — upptaga i sitt den 5 mars 1918 dagtecknade

betänkande jämväl underofficerskorpralerna vid marinen bland den personal,

som bör komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring.

Sakkunnigas

rörande tillfällig

löneförbättring

från och med

år 1918 för

viss personal

vid armén och

marinen betänkande

och

förslag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.

Vid behandling av frågan om utjämnande av avlönings- och befordringsförhållandena

uttala dessa sakkunniga följande, som kan vara av

intresse för belysning av spörsmålet om underofficerskorpralernas tjänsteställning.

Beträffande underofficerarna vid marinen hava däremot, i likhet med vad

som gäller arméns underofficerare, de nuvarande befordringsförhållandena medfört

ojämnheter. Dessa bero emellertid icke, såsom fallet är vid armén, av respektive

underofficerskarers fåtalighet, utan därav att underofficerspersonalen vid marinen

äy fördelad i så väsentligen skilda yrkesgrenar (yrkesavdelningar), att övergång

från den ena till den andra är utesluten, vartill kommer, vad flottan angår, att

befordran till och inom underofficersgrad sker stationsvis och beträffande kustartilleriet,

att första underofficersbefordran sker regements-(kår-)vis. På befordsmöllighetern

a vid marinen inverkar dessutom att, medan vid armén i underofficersgraderna

finnas tre löneklasser (för sergeanter av 2. och 1. klass samt

for fanjunkare) vid marinen sedan 1877 års början endast finnas två löneklasser,

motsvarande de två högsta vid armén, nämligen för underofficerare av 2. graden

flaggunderofficerare (underofficerare av 1. graden vid kustartilleriet).

Härtill kommer, dels att rasta lönen för samtliga flaggunderofficerare vid flottan

icke är lika, i det densamma är högre för flaggmaskinister än för övriga, dels

ock att dagavlöningen för alla maskinistunderofficerare är högre än för övriga

underofficerare. Slutligen gäller, att marinens personal i högsta lönegraden för

manskap, de s. k. underofficerskorpralerna, tagas i anspråk för uppehållande av

befattningar, vilka fa anses motsvara dem, som vid armén äro avsedda för sergeanter

av 2. klass. °

1917 års lönesakkunniga erinra vidare, hurusom de här förut omnämnda

sakkunniga, som tillkallats enligt nådigt bemyndigande den

11 juni och den 19 november 1915 för att verkställa förberedande utredning

beträffande frågan om lönereglering för marinens personal m. m.,

uttalat, att likställighet i avlöningshänseende mellan underofficerspersonalen

vid å ena sidan marinen och å andra sidan armén icke vore lätt

att åvägabringa. Det vore nämligen icke nog därmed, att motsvarande

lönegrader avlönades lika; befordringsförhållandena måste också ställa

sig lika och dessa påverkades i sin ordning bland annat av proportionen

mellan de olika lönegraderna. 1917 års sakkunniga fortsätta därefter:

Vad sålunda framhållits rörande antalet beställningar i underofficersgraderna

gäller ^ emellertid även proportionen mellan å ena sidan antalet underofficerare

och a andra sidan antalet manskapsunderbefäl, vid armén furirer av 1.

klassen och vid marinen manskap i 1. lönegraden, från vilka underofficerarna

r®k7?.e,ras''..E“ granskning av förhållandet mellan antalet underofficerare i de

särskilda löneklasserna samt antalet av nyssnämnda manskapsunderbefäl vid

armén, flottan och kustartilleriet uppvisar i stort sett följande jämförelsetal:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 356.

25

Fanjunkare (flaggunderofficerare, underofficerare av 1. graden

Sergeanter av 1. klassen) un(ierofficerare ay 2. graden .....

» » 2. » f

Fnrirer av 1. klassen (manskap av 1. lönegraden, underofficerskorpraler).

.........................................................

Armén.

I

Flottan.

Kust
artilleriet.

1

2

35

Av tillgängliga statistiska siffror framgår att nämnda proportioner i hög

oråd påverka befordringsförhållandena, i det att, medan anställning såsom furir

av 1. klassen och beställning med lön i 1. lönegraden i stort sett kan nås vid

ungefär lika ålder, levnadsåldern för manskapsunderbefälet vid vinnande av forsta

befordran till underofficers grad i medeltal är 27,3 år vid armén,. 33,4 år

vid flottan och 30,1 år vid kustartilleriet. Aven om det av de sakkunniga föreslagna

lönesystemet med dess i varandra ingripande löneskalor för de två grupperna

underofficerare (fanjunkare, flaggunderofficerare och underofficerare av 1.

»raden å ena, samt sergeanter och underofficerare av 2. graden å andra sidan),

samt med den för systemets tillämpning antagna förutsättningen, att den, som

befordrats till lägsta underofficersbeställning, kan för ålderstilläggs åtnjutande få

tillgodoräkna sig viss del av sin tjänstetid i beställning såsom furir av 1. klassen

respektive manskap av 1. lönegraden, är ägnat att medföra likställighet för personalen,

när den en gång vunnit befordran till underofficersbeställning, ar det

dock givet, att de organisatoriska förhållanden, vilka tagit sig uttryck i den angivna

olikheten i proportionen mellan antalet beställningar i de särskilda gra*

derna, dock skulle komma att fortfarande i fråga om befordringarna leda till en

avsevärd ojämnhet, vars ekonomiska följder icke kunde helt undanröjas^ genom

en omläggning av lönesystemet. För att marinens manskapsunderbefäl må kunna

efter en°ungefär lika lång tjänstetid som motsvarande underbefäl vid armén vinna

befordran till beställning i den lägre av nyssberörda två underofficersgrupper,

skulle det följaktligen bliva nödvändigt att i marinens stater gorå sådan ändring,

att visst antal löner för de nuvarande beställningarna i 1. lönegraden för manskap

ersättes med löner för underofficersbeställningar.

Samtliga underofficerskorpraler, stam, vid flottan hava i skrivelse

den 10 januari 1918 gjort hemställan, att Kungl. Maj:t måtte taga i

övervägande, huruvida ej pensionsförhallandena för dem nu kunde

upptagas till lösning. De framhålla härvid, att de ej kunna ingå i

pensionskassa med därmed sammanhängande änke- och pupillkassor

förrän vid befordran till underofficer av 2. graden, under det att

tjänstemännen vid andra statens verk i allmänhet erhålla denna förmån

genast vid tillträdandet av ordinarie beställning. Följden härav bleve,

att medelåldern för inträde i pensionskassan vore mycket hög. Att betrakta

underofficerskorpralens tjänst såsom ordinarie vore fullt riktigt,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 316 liiift. (Nr 356.) 4

Samtliga underofficerskorpralera

vid

flottan, stam,

skrivelse den

10. januari

1918.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kimgl. May.ts Nåd. Proposition Nr 356.

alldenstund de vore berättigade till fortsatt anställning utan särskilt kontrakt

eller dylikt. De hade med avläggande av sina underofficersexamina

bestämt sig för att fortsätta den militära banan. För att avhjälpa

dessa förhållanden anhålla de, att Kungl. Maj:t behagade taga i övervägande,

huruvida ej en ny underofficersgrad, förslagsvis benämnd underofficerare

av 3. graden, kunde införas. Härigenom skulle medelåldern

lör befordran till underofficer, som nu vore omkring 35 år och som syntes

vara i stigande, komma att nedgå, och flottans underbefäl på så sätt

komma i samma läge som arméns underbefäl.

Underofficerskorpralerna framhålla ytterligare följande.

Vidare skulle de därigenom just komma till det önskemål, som för alla nu

står som det mest trängande behov, nämligen delägarskap i pensionskassan och

därtill vid en någorlunda tidig ålder. Härigenom bortfaller även självmant den

stora olägenheten med dyra pensionsavgifter.

Dessutom skulle underoflicerskorprals nuvarande vanskliga ställning — ena

stunden manskap, den andra underbefäl med därtill hörande skyldigheter och

fordringar -— i betydlig mån förbättras. Då en underofficerskorpral under nuvarande

förhållanden ej kan anse sin framtid betryggad förrän vid förut omnämnda

höga ålder, skulle han genom den nya underofficersgradens tillsättande vid en

betydligt lägre levnadsålder däremot kunna göra detta.

Ur rent militär tjänstgöringssynpunkt kan det nog bliva tämligen omtvistat

(huruvida inrättandet av denna grad kan anses av militärt behov påkallad eller

ej), alldenstund någon egentlig skillnad i tjänstgöringshänseende för underofficer

och underofficerskorpral väl knappast förefinnes ombord å våra fartyg, där underofficerskorpral

ju alltid förrättar underofficers tjänst med samma skyldigheter

och samma ansvar som denne.

Dock torde det kunna ställas utom alla tvivel, att inrättandet av 3. gradens

underofficersbefattning i många avseenden — i synnerhet disciplinärt — kommer

att förbättra underbefälets ställning och därmed i icke obetydlig mån bidraga

till att rent militära intressen tillgodoses.

Vidare torde, med de avlönings-, befordrings- och pensionsförhållanden, som

för närvarande råda inom flottans manskaps- och underbefälskategorier och som

ställa i utsikt att först efter 15—18 års oförvitlig tjänst samt 35—38 års levnadsålder

ernå en betryggad ställning, lätt kunna förklaras, varför manskapet i allmänhet

ej visar någon större benägenhet att tvärstanna i tjänst och därigenom

rekrytera under officerskåren.

Ställes däremot i utsikt såväl för ynglingen, som möjligen reflekterar på

anställning, som för den redan anställde att inom en någorlunda begränsad tidrymd

kunna ernå en fast och betryggad framtidsanställning, skulle detta medföra,

att såväl flera ynglingar, än vad nu är fallet, skola söka anställning samt

framför allt att ett större antal än nu skall besluta sig för att kvarbliva i tjänsten

— således väl även detta en rent militär fördel.

Denna grads tillsättande skulle ej heller behöva medföra några allt för stora

omändringar i marinens organisation, enär nuvarande utbildningsplan med fördel

skulle kunna bibehållas. Den nuvarande underofficerskorpralsgraden skulle näm
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.

ligen kunna bibehållas, men en viss maximitid av exempelvis tre år, bestämmas

för tjänstgöring i denna grad, varefter obligatorisk befordran till underofficer av

3. graden skulle äga rum.

Underoffioerskorpralerna vid Karlskrona kustartilleriregemente hava Underoffioersi

en till chefen för sjöförsvarsdepartementet ställd skrivelse av den 14 vid Karlskrona

november 1917 framhållit vissa synpunkter beträffande pensionering av

marinens manskap och därvid uttalat som sin uppfattning, att bästa sättet skrivelse den

för denna frågas lösning vore inrättande av en ny underofficersgrad, under- “£«mber

officerare av 3. graden. Till denna grad borde alla underofficerskorpraler,

som fyllt stadgade fordringar för befordran till underofficer, befordras.

Genom detta förslags genomförande skulle underofficerskorpralerna tillförsäkras

en tryggad ställning och bliva jämnställda med arméns sergeanter

av 2. klass, vilka i regel erhölle befordran till underofficer efter en

tjänstetid, vilken i stort sett vore lika med den, som stadgats för befordran

till underofficerskorpral i 1''. lönegraden vid marinen.

De ovan återgivna uttalandena påvisa ur olika synpunkter, hurusom Departements

underofficerskorpralerna i 1. lönegraden rätteligen äro att hänföra till

underofficerare. De kunna icke befordras till underofficerskorprals grad

förrän efter avlagd godkänd underofficersexamen. De äro, i motsats till

övrigt manskap, berättigade till vidare anställning och de kunna sägas

hava valt militäryrket till levnadsbana. De tjänstgöra ombord å fartyg

som underofficerare, och på dem ställas i tjänsten enahanda fordringar

som på underofficerare. Till ytterligare belysande härav må framhållas,

att de ombord icke ingå i skeppsnummer som övrigt manskap utan inordnas

i tur med underofficerarna, att vaktgöringen ombord sker efter

vissa grunder för officerare, underofficerare och underofficerskorpraler å

ena sidan samt för korpraler och meniga å andra sidan, att fartygschef

må, då han finner sådant för tjänsten nödvändigt, förordna lämplig underofficer

eller underofficerskorpral att göra officersvakt med full ansvarsskyldighet

o. s. v. Ehuru underofficerskorpralerna sålunda äro att jämnställa

med underofficerarna, innehava de endast manskaps grad, och deras

tjänsteställning blir därigenom i flera fall mycket oviss; de betraktas

stundom som underofficerare och stundom som manskap. Enligt senast

föreliggande statistik sker befordran till underofficerskorpral vid flottan

vid eu levnadsålder av 26,8 år, eller praktiskt taget enahanda ålder, vid

vilken arméns personal i medeltal når sergeants grad (27,2 år). Men

innan underofficerskorpralen befordras till underofficers (sergeants) grad,

uppnår han eu ålder av i medeltal 33,4 år, vilken levnadsålder med omkring

sex år överstiger motsvarande medeltal för personalen vid armén.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Nuvarande

pensionerings
grunder.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

Underofficerskorpralen stannar sålunda i sin mera osäkra ställning

till jämförelsevis hög ålder, och han uppbär härunder icke annan avlöning

än som manskap i 1. lönegraden samt är icke delägare i pensions-

eller gratialkassa. Om han avlider, äga hans efterlevande icke

rätt till gratial, en omständighet, till vilken särskild hänsyn måste tagas,

då underofficerskorpralerna i regel äro gifta. Skulle han ej kunna vinna

befordran till underofficer, har han icke någon annan pension att förvänta

än det obetydliga belopp, som tillkommer manskap enligt reglementet

den 31 oktober 1879 angående pensionering av flottans och lotsverkets

gemenskap med tillägg enligt kungörelsen den 13 augusti 1909.

k ör att förmå väl kvalificerad personal att kvarstå i tjänst vid

marinen och att sträva till inträde i underofficerskårerna synes det mig

vara av oavvisligt behov påkallat, att åtgärder snarast möjligt vidtagas

för att förbättra underofficerskorpralernas ställning.

Innan jag ingår på frågan om lämligaste sättet för lösningen av

nämnda spörsmål, anhåller jag emellertid att få redogöra för utvecklingen

av frågan om pensionering av äldre i vissa mindre krävande befattningar

å stationer och varv eller vid förråd i tjänst kvarstående, till underofficerare

ej befordrade underofficerskorpraler och korpraler, vilka —

såsom icke delägare i flottans pensionskassa — ej kunna vid avsked komma

i åtnjutande av andra pensionsbelopp än dem, som bestämts i berörda

reglemente den 31 oktober 1879 med tillägg enligt kungörelsen den 13

augusti 1909.

Såsom jag redan förut haft tillfälle uttala, sammanhänger nämligen

denna fråga till en del med själva underofficerskorpralsfrågan, sådan

denna här förut blivit framställd.

V. Tidigare uttalanden och förslag beträffande pensionering av vissa

äldre till underofficerare ej befordrade underofficerskorpraler

och korpraler vid marinen.

Pensioneringen av marinens stammanskap sker genom flottans pensionskassa,

och gälla fortfarande de grunder, som godkänts av riksdagen

1876 och fastställts genom reglementet den 31 oktober 1879 angående

pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap. Enligt 1909 års

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

riksdags medgivande och kungörelsen den 13 augusti samma år kunna

de jämlikt nämnda reglemente utgående pensionerna i vissa fall höjas

med'' 25 kronor, dock ej i vidare mån än att pension och pensionsförhöjning

tillhopa uppgå till högst 200 kronor. Enligt 1879 års reglemente

utgingo pensionerna i fyra klasser med från den första till den

fjärde fallande belopp och beviljades dels på grund av skada eller sjukdom,

ådragen genom tjänsten, dels ock på grund av uppnådd viss levnads-

och tjänstålder. Sedan emellertid genom förordningen den 18

juni 1909 meddelats särskilda bestämmelser om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, och till följd därav

kostnaden för livräntor m. m. till manskap, som efter ingången av åi

1910 blivit i tjänsten skadat, överflyttats å beväringsmanskapets mvalidoch

pensionsfond, äro numera av reglementets ursprungliga föreskrifter

tillämpliga å marinens manskap endast bestämmelserna om pension pa

grund av uppnådd levnads- och tjänstålder eller pensionsklasserna 2—-4.

Enligt dessa bestämmelser fordras för erhållande av pension i tredje

eller fjärde klassen en levnadsålder av minst 50 år; i övrigt är tjänståldern

vid avgången, räknat från tidpunkten för anställningen, dock

tidigast från 20 års ålder, bestämmande för den klass, i vilken pension

får åtnjutas. Efter 40 tjänstår är manskap vid marinen berättigat till

pension i andra klassen, efter 30 i tredje och efter 20 i fjärde klassen.

De pensionsbelopp, som efter respektive 40, 30 och 20 års tjänst

tillkomma manskap, utgöra, med inberäkning a,v förenämnda, i vissa

fall medgivna förhöjning av högst 25 kronor, för underofficerskorpral

respektive 240, 200 och 145 kronor, för korpral och l:a klass sjöman

185, 145 och 105 kronor samt för övrigt manskap 125, 100 och 75

kronor.

På grund av särskilda vid 1912 års riksdag väckta motioner om

förhöjning av de från Vadstena krigsmanshuskassa och flottans pensionskassa

till avskedat manskap vid armén och flottan utgående underhåll

och pensioner anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj.t, att utredning

måtte verkställas, huruvida och i så fall under vilka villkor en höjning

av nämnda underhåll och pensioner kunde äga rum, samt att Kungl.

Maj:t därefter måtte för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning.

Till följd härav och jämlikt nådigt bemyndigande^ den 3 september

1912 uppdrog chefen för lantförsvarsdepartementet åt sakkunniga att

verkställa utredning och inkomma med förslag i ämnet; och enligt nådigt

beslut den 12 december 1913 lämnades åt dessa sakkunniga tillika

1912 års

sakkunnigas

betänkande

med förslag

dels beträffande

skyldighet

för

marinens

stammanskap

att vid viss

levnadsålder

avgå ur tjänst

och dels

beträffande

höjning av

pensionerna åt

sagda manskap,

avgivet

den 8 juni

1916.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.

uppdrag. att verkställa utredning i fråga om förbättrad pensionering

jämväl av manskapet vid kustartilleriet ävensom beträffande avgångsålder

för allt manskap vid marinen. Efter det de sakkunniga den 9

december 1913 och den 20 april 1914 avgivit särskilda förslag till förbättrat

underhåll för armens indelta manskap och om höjning av pensionerna

för flottans indelta manskap, vilka förslag lett till beslut vid

1914 års senare riksdag om förbättringar av de till nämnda manskap

utgående underhåll och pensioner, inlämnade de den 8 juni 1916 ett

betänkande, innefattande utredning och förslag dels beträffande skyldighet

för marinens stammanskap att vid viss levnadsålder avgå ur tjänst

och dels beträffande höjning av pensionerna åt sagda manskap.

1912 års sakkunniga, vilka i sitt betänkande framlagt en fullständig

utredning rörande manskapets anställnings- och avlöningsförhållanden

samt redogörelse för dittills framkomna förslag i fråga om avgångsålder

och pensionsförbättring för manskapet, hava framhållit såsom uppenbart,

att de pensionsbelopp, som tillkomme marinens manskap, vore alltför små

för att bereda ens ett nödtorftigt livsuppehälle. Följden hade också,

enligt vad de sakkunniga vidare anfört, blivit den, att stationsmyndigheterna,

för att ej för verklig nöd utsätta personer, som ägnat större

delen av sitt liv åt kronans tjänst, av ren barmhärtighet låtit dem kvarstanna

i tjänst även sedan de ej längre vore tjänstdugliga. Enligt av

nämnda sakkunniga inhämtade uppgifter framginge nämligen, att av 51

man, som den 1 februari 1915 ehuru pensionsberättigade kvarstode i

tjänst, icke mindre än 38 man, därav 7 underofficerskorpraler samt 31

korpraler och l:a klass sjömän, vore otjänstbara eller ej fullt användbara

till tjänst. Detta förhållande kunde icke anses vara förenligt med statens

intresse, då de kostnader, som dessa kvarståendes avlöning betingade,

endast i ringa mån motsvarades av det arbete, de kunde utföra

åt staten, vartill komme, att de genom att upptaga löner i de högsta

lönegraderna försämrade befordringsutsikten för det yngre manskapet

och därigenom försvårade rekryt eringen.

Jämte det 1912 års sakkunniga framlagt förslag om bestämmande

av skyldighet för manskap att avgå ur tjänsten vid uppnådda 50 levnadsår,

hava de tillika förordat en avsevärd förbättring av pensionsförmånerna.

Pensionsbeloppet borde enligt de sakkunnigas mening avpassas

icke såsom enligt 1879 års reglemente efter innehavande tjänste8Taf*

utan efter beloppet av innehavande fast avlöning, vartill skulle

hänlöras lön, lönetillägg och inkvarteringsersättning eller värdet av inkvartering

in natura; pensionen skulle vara antingen hel eller avkortad;

för erhållande av hel pension skulle erfordras en tjänstetid av minst 30

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

år; vid kortare tjänstetid, dock minst 20 år, skulle pensionen avkortas

i förhållande till tjänstetidens längd, varjämte viss avkortning skulle ske

även i det fall, att den fasta avlöning, som vid avgången åtnjötes, icke

innehafts i minst 2 år före avskedet; pensionen skulle dock icke i något

fall bliva mindre än 300 kronor.

Pensionsbeloppen för hel pension föreslogo de sakkunniga till:

Dessa pensioneringfsgrunder skulle enligt förslaget bliva gällande även

för det manskap, som fortfarande kvarstode i tjänst men överskridit

50 års ålder, dock under förutsättning att avgång ur tjänsten ägde rum

inom ett år, efter det skyldighet att avgå ur tjänst vid 50 års ålder

blivit stadgad.

Beträffande pensionsförbättring till redan pensionerat manskap hava

1912 års sakkunniga, med erinran att förhöjning av utgående pensionsförmåner

redan beviljats för såväl arméns som flottans indelta manskap,

föreslagit en höjning med 200 kronor i utgående pensioner till övrigt

manskap vid marinen, som pensionerats på grund av uppnådd levnadsoch

tjänstålder, varemot dessa sakkunniga beträffande de pensioner, som

utginge till manskap på grund av skada i tjänsten, ansett det böra ankomma

på prövning i varje särskilt fall, om och i vad mån förhöjning

kunde anses vara av omständigheterna påkallad.

Vidare hava 1912 års sakkunniga föreslagit, att begravningshjälp,

som enligt 1879 års reglemente utgår med växlande belopp dels efter

den tjänstegrad, den avlidne innehaft, och dels efter den klass, i vilken

pension tilldelats honom, måtte till stärbhus efter pensionerat manskap

utgå med ett för alla lika belopp av 75 kronor.

Slutligen framhöllo de sakkunniga såsom särskilt önskemål — förutom

det förut omnämnda beträffande tilldelande av underofficers grad

åt underofficerskorpralerna — att det, vad angår marinens stammanskap,

borde sörjas för pensionering icke blott av befattningshavarna själva

utan även av deras efterlämnade änkor och barn.

Över de sakkunnigas förslag infordrades utlåtanden dels av chefen Myadigheterför

marinstaben i samråd med chefen för kustartilleriet, dels av stats- ntandeI)

kontoret, dels av direktionen över flottans pensionskassa, dels ock av

marinförvaltningen.

i första lönegraden

i andra »

i tredje »

840 kronor

576 »

300 »

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

I samtliga avgivna utlåtanden framhölls behovet av väsentlig förbättring

av pensionerna för ifrågavarande manskap, och från de militära

myndigheternas sida framställdes icke någon erinran varken i fråga om

den föreslagna avgångsåldern eller mot vad som föreslagits beträffande

pensioneringen.

Statskontoret anförde, att beträffande denna pensioneringsfråga den

egendomliga omständigheten ådragit sig ämbetsverkets särskilda uppmärksamhet,

att det icke vore hela den kår, som bildades av marinens

stammanskap, eller ens en större del av densamma, som vore avsedd

att pensioneras på föreslaget sätt. Från denna kår rekryterades underofficerskåren;

och de till underofficers grad sålunda befordrade förvärvade

delaktighet i flottans pensionskassa, och därigenom ordnades pensioneringen

såväl för dem själva som för deras familjer i enlighet med

i dessa avseenden i kassans reglementen stadgade grunder. Större delen

av det manskap, som icke vunne sådan befordran, avlägsnades ur

kåren vid kontraktstidens utgång, då man icke hade användning för ett

större antal till mera framskriden ålder kommet manskap. Endast en

jämförelsevis obetydlig del, 100 å 125 man, som ansetts erforderliga

för vissa särskilda befattningar vid marinen, vilka medförde större ansvar

och krävde mera mognat omdöme, kvarhölles i manskapskåren, och

blott för denna del skulle den föreslagna pensioneringen komma att

gälla. Med hänsyn därtill och med erinran tillika, att de sakkunniga

framhållit såsom önskemål, dels att det bleve beträffande marinens stammanskap

sörjt även för pensionering av änkor och barn, dels ock att

underofficerskorpralerna vid marinen erhölle underofficersgrad i likhet

med sergeant av 2:a klass vid armén, ville statskontoret ifrågasätta,

huruvida icke denna pensioneringsfråga skulle på lämpligaste sätt erhålla

sin lösning därigenom, att — även om icke hela gruppen av underofficerskorpraler

befunnes böra erhålla underofficers grad — åtminstone de,

som kvarhölles i tjänst för fyllande av berörda mera krävande befattningar

vid marinen, befordrades till underofficers grad under lämplig

benämning, en del måhända i fast anställning såsom månadslönare på

stat. De skulle då bliva delaktiga i flottans pensionskassa, varigenom

såväl deras egen pensionering som familjepensioneringen bleve ordnad

såsom för övriga underofficerare med vederlikar; och några särskilda

bestämmelser om pensionering av marinens stammanskap skulle då icke

erfordras, lika litet som några dylika bestämmelser beträffande arméns

stammanskap ansetts behövliga. Det skulle nämligen då vid marinen

icke i manskapsgrad kvarhållas några av äldre årsklasser än vid armén,

i det att bestämmelsen om rätt för visst manskap att kvarstå skulle

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.

upphävas. Om pensioneringen befunnes kunna ordnas på detta sätt,

syntes det enligt statskontorets mening böra tagas i övervägande, huruvida

tillräckliga skäl förelåge att bestämma avgångsåldej-n till 50 år för

samtliga dessa nya delägare i flottans pensionskassa eller om icke en

del av dem med hänsyn till tjänstgöringens beskaffenhet lämpligen skulle

kunna och, till kostnadernas begränsning, böra kvarstå i tjänst betydligt

längre.

Marin/arv ältning en, som tagit del av statskontorets utlåtande, ansåg,

att vad statskontoret föreslagit beträffande pensionsfrågans lösning

genom uppflyttning av underofticerskorpraler till underofficers grad

vore beaktansvärt samt att utredning i sådan riktning syntes böra åvägabringas.

Närmast med anledning av detta statskontorets yttrande, vari ifrågasatts

pensioneringsfrågans lösning i helt annan ordning än vad 1912 års

sakkunniga förordat, tillkallades år 1917 sakkunniga för att biträda

vid ytterligare granskning av frågan om förhöjning av pensionerna för

marinens stammanskap jämte därmed i samband stående frågor.

I sitt utlåtande framhöllo dessa sakkunniga, vilka — såsom redan

tidigare blivit omnämnt — som sin uppfattning uttalat, att en ny

lägre underofficersgrad borde införas vid marinen, att det från organisationens

synpunkt icke vore något att erinra mot att, på sätt statskontoret

ifrågasatt, pensioneringen ordfiades genom att vissa manskapsbeställningar

förändrades till befattningar med delaktighet i flottans pensionskassa.

Härigenom skulle beträffande den jämförelsevis fåtaliga personal,

som för bestridande av nämnda manskapsbeställningar kvarhölles

i tjänst så länge, att pensionering över huviid taget kunde ifrågakomma,

pensionering såväl för dem själva som för deras efterlämnade familjer

bliva på önskvärt sätt ordnad.

Sakkunniga förordade alltså, att denna pensioneringsfråga löstes på

sätt statskontoret ifrågasatt. En del av de befattningar, vilkas innehavare

sålunda enligt förslaget skulle Uppflyttas till underofficerare eller

deras vederlikar, vore av beskaffenhet att medföra utövandet av visst

förmanskap över militär personal, såsom vissa befattningar i kasernoch

kompanitjänst med åliggande att upprätthålla ordning i läsrum

m. m., under det att andra mera vore att hänföra till civilmilitära befattningar,

exempelvis anställning såsom förrådsmän och eldarc i kaserntjänst

eller vid sjöreserven samt i synnerhet såsom hovmästare och

kockar. Huvudsakligen för de förra befattningarna, vilka i regel inneBihavij

till riksdagens protokoll 1917. I sand. 316 höft. (Nr 356.) 5

1917 års

sakkunnigas

för ytterligare

granskning av

frågan om

förhöjning av

pensionerna

för marinens

stammansknp

betänkande.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

hades av underofficerskorpraler, syntes böra inrättas en ny lägre

underofficersgrad och dit från manskapskåren överflyttas ett erforderligt

antal befattningshavare under benämning av underofficer av 3:e

graden.

Utgående från dåvarande avlöningsförmåner för underofficerskorpral

föreslogo dessa sakkunniga, att underofficers av 3:e graden avlöningsförmåner

borde bestämmas till: lön 660 kronor, dagavlöning, beräknad

efter 1 krona 20 öre för dag, 438 kronor, inkvarteringsersättning lägst

180 kronor och högst 240 kronor, ersättning för ved och lyse 100 kronor,

beklädnadsersättning 200 kronor eller tillhopa lägst i,587 kronor

och högst 1,638 kronor. Då härtill skulle komma naturaportion eller

ersättning därför med det för underofficer fastställda belopp av 62 öre

för dag eller alltså för år räknat 226 kronor 30 öre, skulle sammanlagda

avlöningsförmånerna utgöra lägst 1,804 kronor 30 öre och högst

1,864 kronor 30 öre.

Så avpassad skulle avlöningen enligt gällande pensioneringsgrunder

föranleda, att dess innehavare efter avgång ur tjänsten vid 55 levnadsoch

30 tjänstår skulle komma i åtnjutande av pension å 792 kronor,

motsvarande lönen ökad med 20 procent. Varken i fråga om pensioneringsgrunder

eller beträffande avgångsåldern ansågo de sakkunniga sig''

böra för den nya underofficersgraden ifrågasätta någon ändring i vad

för underofficerare vid marinen vore gällande.

Underofficer av 3:e graden vid kustartilleriet borde givetvis åtnjuta

enahanda sammanlagd avlöning, som föreslagits för motsvarande befattningshavare

vid flottan. Då emellertid underofficer vid kustartilleriet

icke åtnjöte beklädnadsersättning, borde lönen i stället ökas med motsvarande

belopp, såsom ägde rum i fråga om avlöningen i befintliga

underofficersgrader vid kustartilleriet, och alltså utgöra 860 kronor. För

att icke till följd härav pensionen för underofficer av 3:e graden vid

kustartilleriet enligt gällande pensioneringsgrunder skulle bliva högre

än den pension, som enligt förslaget skulle tillkomma hans vederlike

vid flottan, torde böra föreskrivas, att den underofficer av 3:e graden

vid kustartilleriet tillkommande pensionsförmån skulle motsvara vad i

sådant avseende tillkomme underofficer av 3:e graden vid flottan.

För befordran till underofficer av 3:e graden vid marinen borde

fordras väl vitsordad tjänstgöring under viss tid, exempelvis 4 år, såsom

underofficerskorpral.

För de befattningar återigen, som närmast kunde hänföras till

civilmilitära sysslor, borde enligt de sakkunniges uppfattning upprättas

särskilda månadslönarstater vid flottan och vid kustartilleriet, inom vilka

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

stater fre lönegrader borde inrättas. I l:a lönegraden, som skulle avses

för de kockar eller hovmästare, vilka enligt gällande bestämmelser

angående stäten för flottans underofficerskår uppburo underofficers av

2:a graden löneförmåner, borde avlöningsförmånerna sättas till 2,150

kronor i Karlskrona och 2,210 kronor i Stockholm, såsom månadslönare

i 2:a graden borde uppföras innehavare av de befattningar, som krävde

genomgången utbildning, motsvarande den, som erfordrades för befordran

till underofficerskorpral (maskinist vid kasern eller verkstad, biträdande

sjukvårdare o. s. v.), och borde dessa befattningshavare erhålla en avlöning,

som motsvarade den av sakkunniga för underofficer av 3:e graden

föreslagna, alltså, i avrundat belopp, lägst 1,800 och högst 1,860 kronor.

Några befattningar slutligen, vilka icke nödvändigtvis krävde sådan utbildning,

som nyss nämnts (eldare, förrådsmän m. fl.), borde uppföras

som månadslönarbefattningar av 3:e graden med lön, som borde bestämmas

till lägst 1,500 och högst 1,560 kronor..

Beträffande månadslönares pensionering förordades, att månadslönare

av l:a graden skulle i pensionsavseende likställas med underofficer av

2:a graden och månadslönare av 2:a graden med underofficer av 3:e

graden samt att för månadslönare av 3:e graden skulle bestämmas ett

pensionsbelopp av 750 kronor.

Enligt gällande’ pensioneringsgrulider skulle dessa månadslönare bliva

berättigade till pension vid uppnådda 55 levnads- och 30 tjänstår; och

däremot vore icke något att erinra. Men da med hänsyn till befattningarnas

beskaffenhet månadslönarna synts i många fall kunna med

fördel användas i tjänst vida längre än till nämnda levnadsålder, vore

icke skäl att stadga skyldighet att vid uppnåendet av sagda ålder avgå

ur tjänsten; utan borde” det ordnas på sådant sätt, att månadslönare

väl vore berättigad till pension vid uppnådd ålder av 55 levnads- och

30 tjänstår men likväl efter vederbörande kårchefs förslag kunde erhålla

tillstånd att tillsvidare kvarstå i tjänst, dock ej längre än till tyllda 65

levnadsår.

Därest på detta sätt dels en ny underofficersgrad och dels månadslönarbefattningar

med lön på stat upprättades i stället för de manskapssvsslor,

för vilka marinen dittills i tjänst kvarhallit äldre, beprövat

manskap, bleve det på tillfredsställande sätt ordnat för pensionering av

de befattningshavare, vilka åsyftats med 1912 års sakkunnigas förslag,

och i framtiden skulle icke vid marinen förekomma någon manskapspensioneriug

på grund av uppnådd levnads- och tjänstålder, da nämligen

förslagen förutsatte, att rätten för visst manskap till fortfarande anställning

upphävdes.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

För den nuvarande manskapsgenerationen, som redan vunnit rätt

till fortfarande anställning eller ock antagits i tjänst med utsikt att

under vissa villkor vinna dylik rätt, erfordrades emellertid fortfarande

bestämmelser om pension, och som de enligt 1879 års reglemente utgående

pensionsbeloppen vore alldeles otillräckliga, bleve en pensionsreglering

för denna personal, i den mån densamma kvarstode utan att

befordras till underofficersgrad eller därmed likställd befattning, erforderlig.

Sakkunniga föreslogo i detta hänseende, att manskap, som uppnått

en levnadsålder av 50 år och tjänat staten i minst 20 år, skulle erhålla

pension enligt följande grunder:

Pensionen utgör vid 20 års tjänst för manskap i första lönegraden

500 kronor, i andra lönegraden 400 kronor och i tredje lönegraden 350

kronor. För varje tjänstår utöver 20 ökas pensionsbeloppet för manskap

i första lönegraden med 25 kronor, i andra lönegraden med 15 kronor

och i tredje lönegraden med 10 kronor, dock att högsta pensionsbeloppet

skall utgöra för manskap i första lönegraden 750 kronor, i andra lönegraden

550 kronor och i tredje lönegraden 450 kronor.

I övrigt borde bestämmelserna i 1879 års reglemente fortfarande

bliva gällande, dock med det tillägg att den, som icke i fulla två år

åtnjutit avlöning i den lönegrad, han vid avskedet innehade, skulle erhålla

den pension, som vore bestämd för manskap i närmast lägre

lönegrad.

De sakkunniga yttrade vidare i detta sammanhang följande.

Dessa grunder, vartill pensionsbestämmelserna för marinens daglönarkår

utgjort förebild, synas vara att föredraga framför dem, som av 1912 års sakkunniga

föreslagits. Nämnda sakkunnigas förslag ansluter sig väl i vissa avseenden

närmare till de grunder, som vunnit tillämpning i flera nyare pensionslagar,

såsom exempelvis i den civila pensionslagen, och innebär bland annat, att pensionsbeloppet

automatiskt förändras vid lönereglering; och då enligt vårt förslag

fråga är om pensioneringsgrunder att tillämpas endast under en övergångstid,

hava vi ansett anledning föreligga att i huvudsak följa de grunder, som nu gälla

för manskapspensioneringen och som tillämpats även vid senaste pensionsreglering

för daglönare vid marinen. Då den siste av nuvarande manskapsgeneration avgått

ur . rn an ska psgraden, d. v. s. senast efter omkring 30 år men sannolikt mycket

tidigare, skall nämligen efter genomförande av vårt förslag icke längre förekomma

beviljande av pension åt marinens manskap, lika litet som någon pensionering

av manskap vid armén förekommer.

Vid det förhållande att det övervägande flertalet av nu i tjänst varande

manskap kan beräknas antingen bliva befordrat till underofficersgrad eller ock

såsom obefordrat avskedas före uppnådd pensionsålder är det antagligt att, sedan

det i tjänst varande överåriga manskapet, enligt den i betänkandet lämnade uppgift

utgörande ett antal av 51 man, avskedats med pension omedelbart eller

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

åtminstone under den närmaste tiden efter det de nya bestämmelserna trätt i

kraft, endast ett jämförelsevis litet antal kommer att på föreslaget sätt pensioneras.

De av oss föreslagna pensionsgrunderna böra enligt vårt förmenande komma

till tillämpning endast på dem av nu i tjänst varande manskap, som underkasta

sig att, efter uppnådd levnadsålder av 50 år, avgå ur tjänsten efter därom av

vederbörande kårchef framställd anmodan. I annat fall bör rätten till pension

fortfarande bedömas enligt nu gällande bestämmelser i 1879 års reglemente och

kungörelsen den 13 augusti 1909 angående viss pensionsförhöjning. -----—

Av det anförda framgår, att, medan 1912 års sakkunniga föreslogo, att för

dem, som behövdes i vissa manskapsbefattningar vid marinen, vilka krävde mera

erfarenhet och omdömesgrad och därför kvarhöllos i tjänst till mera framskriden

ålder, skulle anordnas en förbättrad manskapspensionering under förutsättning

dock att den för visst manskap gällande rätten till fortfarande anställning skulle

begränsas genom stadgande av skyldighet att avgå ur tjänst vid uppnådd levnadsålder

av 50 år, vårt förslag däremot innebär, att pensioneringen för innehavarna

av berörda befattningar skall ordnas på det sätt, att befattningarna överflyttas

till underofficers grad eller månadslönarstat med därav följande delaktighet i

flottans pensionskassa och att i sammanhang därmed manskapets rätt till fortfarande

anställning upphäves, varav i sin ordning följer, att någon pensionering

av manskap vid marinen i framtiden icke skall förekomma. Endast under övergångstiden

eller alltså blott för nuvarande manskapsgeneration skall enligt vårt

förslag anordnas en förbättrad manskapspensionering.

Upphävandet av rätten till fortfarande anställning är föranledd därav att,

sedan innehavarna av ovanberörda befattningar bortflyttats från manskapskåren,

något behov icke längre föreligger för marinen att söka kvarhålla någon i nämnda

kår längre än som behöves för att förekomma vakanser, i vanliga manskapssysslor.

Det blir alltså uteslutande marinens behov, som efter vederbörande befäls beprövande

blir avgörande för kvarstående i tjänst. Det skulle möjligen kunna

invändas, att borttagandet av rätten till fortfarande anställning kunde menligt

inverka på rekrytering och rekapitulation. En sådan påföljd torde dock enligt

vår uppfattning icke vara att befara eller torde i allt fall mer än uppvägas

förutom genom införande av avskedspremier och beredande av civilanställning

framförallt av den förbättrade utsikten till befordran till underofficer eller veder•like,

som vårt förslag medför, särskilt i betraktande av att härigenom skulle

yppas tillfälle även för den, som icke kunnat fylla fordringarna för befordran till

underofficer, att likväl såsom månadslönare av 3:e graden bliva underofficers

vederlike.

Yad därefter vidkommer frågan om höjning av redan utgående pensioner

till förutvarande stammanskap vid marinen äro vi i likhet med 1912 ars sakkunniga

av den mening, att, då pensionerat indelt manskap vid flottan, liksom

pensionerat manskap vid armén, redan erhållit pensionsförhöjning på sätt nämnda

sakkunniga närmare omförmält, någon pensionsförhöjning billigtvis bör tilldelas

även övrigt förutvarande manskap vid marinen, som på grund av uppnådd levnads-

och tjänstålder erhållit pension enligt 1879 års reglemente. Mot vad

1912 års sakkunniga i sådant avseende föreslagit, innefattande en pensionsförhöjning

med 200 kronor till eu var av dessa pensionärer, till antalet 8, hava

vi icke annat att erinra, än att sådan förhöjning synes böra beviljas såsom tillfälligt

understöd och att därför jämviil i detta fall synes, såsom skett vid dylik förhöjning

åt vissa andra grupper av pensionärer, exempelvis f. d. daglönare vid

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Uttalande i

statsrådsprotokollet

till propo-^*

sitionen nr

68 till 1917

års rikt dag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

marinen och f. d. befattningshavare vid lotsverket, böra uppställas det villkor

för åtnjutande av pensionsförhöjningen, att vederbörande styrker sig vara i behövande

omständigheter.

Beträffande övriga pensionärer, som tillhört marinens nu ifrågavarande

manskap, d. v. s. sådana, vilka för liden skada i tjänsten pensionerats enligt''

bestämmelserna i 1879 års reglemente, hava 1912 års sakkunniga — med förmälan

att pensionerna i detta fall i allmänhet kunde anses vara ungefär lika

störa som de livräntor, vilka skulle hava utgått om skadan bedömts enligt nu

i ^ sådant avseende gällande föreskrifter, meddelade i 1909 års förordning angående

ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring

ansett sig av sådan anledning icke kunna förorda någon allmän förhöjning

av dessa pensioner, men föreslagit, att sådan pension skulle efter av Kungl.

Maj:t i varje särskilt fall verkställd prövning av behovet och dess sammanhang

med den° ådragna skadan kunna höjas, dock ej till högre belopp än som skulle

hava utgått jämlikt nyssnämnda förordning. I detta avseende har dock av

direktionen över flottans pensionskassa framhållits, att förhöjning av utgående

pensioner åt marinsoldater och båtsmän, daglönare och befattningshavare vid

lotsverket medgivits även i fall, där pensionen beviljats på grund av ådragen

skada i tjänsten, samt att det därför måste anses följdriktigt, att jämväl det

marinens manskap och de skeppsgossar, som för liden skada pensionerats,

erhålla dylik pensionsförhöjning. Vad’ sålunda av nämnda direktion erinrats

synes oss vara värt beaktande; men å andra sidan kunna vi icke undgå att i

likhet med 1912 års sakkunniga finna betänkligt att åtminstone i någon mera

avsevärd mån höja dessa pensioner utöver vad som enligt 1909 års förordning

skulle hava under liknande förhållanden utgått såsom livränta. För vår del

skulle vi vilja förorda en medelväg, i det vi föreslå, att nu ifrågavarande pensionärer,

vilka med inräknande av de i en bilaga till direktionens skrivelse

upptagna skadade skeppsgossarna utgöra 58 man, måtte i händelse av styrkt

behov av understöd erhålla en var 100 kronor, med rätt därjämte för Kungl.

Maj:t att, på. sätt 1912 års sakkunniga föreslagit, efter prövning av omständigheterna

i varje särskilt fall på ansökning medgiva ytterligare understöd, dock

att sammanlagda beloppet av pension och understoden ej må överstiga vad

som enligt 1909 års förordning skulle hava tillkommit vederbörande såsom

livränta.

Mot de sakkunnigas förslag, att såsom begravningshjälp efter marinens

pensionerade manskap skall utgå ett belopp av 75 kronor, synes oss icke vara

något att erinra. Då nu gällande föreskrift om begravningshjälpens belopp är

meddelad i 1879 års reglemente, torde det nya stadgandet därom böra sammanföras

med de nya pensionsbestämmelserna.

Till det statsrådsprotokoll över sjöförsvarsärenden, som finnes bifogat

propositionen nr 268 till 1917 års riksdag, anförde föredragande departementschefen

i huvudsak följande.

1879 års pensionsreglemente gällde ursprungligen såväl för båtsmännen

som för flottans övriga manskap, för daglönarna vid flottans stationer och

varv samt för lotsverkets gemenskap, ävensom, sedan kustartilleriet till
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

kommit, jämväl för dettas manskap. Såväl,båtsmännen som daglönarna och

lotsverkets gemenskap hade sedermera lått sin pensionering förbättrad. 1

fråga om båtsmännen gällde sedan början av år 1915 eu förbättrad pensionering

med pensionsbelopp å högst 200 kronor, vilket belopp — med hänsyn till

att detta manskap fullgjorde tjänstgöring endast under en tid avi medeltal

fyra månader om året -— ej vore att betrakta som pension i vanlig ordning,

tillräcklig att täcka levnadsbehoven, utan endast till ett understödsbidrag

för att utestänga nöden på ålderdomen. För daglönarna hade pensionsförbättring

beviljats senast år 1910, varvid pensionen bestämdes för förman

och sjukvaktare till lägst 400 kronor och högst 625 kronor samt

för annan daglönare till lägst 300 kronor och högst 450 kronor. Vad

slutligen beträffade lotsverkets gemenskap, som redan år 1888 erhållit

en avsevärd pensionsförhöjning genom bidrag från lotsverkets medel, gällde

efter ingången av år 1915, att pensioneringen skedde enligt bestämmelserna

i den civila pensionslagen och efter pensionsunderlag, fastställda i de

från samma tid gällande nya lönestaterna för lotsverket. För samtliga

de grupper av marinens och lotsverkets personal, å vilka 1879 års reglemente

ursprungligen ägde tillämpning, hade en avsevärd pensionsförbättring

således medgivits med undantag endast för marinens stammanskap,

alltså för manskapet vid flottans sjömanskår (utom båtsmän)

och vid kustartilleriet. Den enda förhöjning i pensionsbeloppen, som

vidtagits för denna personal, utgjordes av det tillägg å 25 kronor, som

från och med år 1910 beviljats att utgå till visst manskap, vars pension

enligt reglementet icke uppginge till högre belopp än 180 kronor, dock

att pensionen och tillägget tillsammans ej finge överstiga 200 kronor.

240 kronor vore det högsta pensionsbelopp, som enligt gällande bestämmelser

kunde tillkomma någon tillhörande detta manskap. Anledningen

till att någon pensionsförbättring — trots det att pensionsbeloppen vore

erkänt alldeles otillräckliga — icke hittills genomförts, läge i någon mån däri,

att pensionering endast i ringa omfattning förekommit, då nämligen

flertalet av manskapet antingen befordrades till underofficers grad eller

ock avginge vid tidig ålder, men berodde huvudsakligen på att någon

skyldighet att avgå ur tjänsten vid viss ålder icke vore stadgad för

uhderofficerskorpral eller för den, som fullgjort villkoren för befordran till

underofficerskorpral, förutom i händelse av kassation för sjukdom eller

utstraffning. På grund härav kvarstode i tjänst åtskilligt äldre manskap,

som endast i ringa mån förmådde uträtta något verkligt arbete,

och även då avskedande av dylika åldringar kunnat ske, både myndigheterna

ogärna tillgripit eu sådan åtgärd, som skulle försätta detta i

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

tjänsten grånade manskap i verkligt nödläge. En del av manskapsbefattningarna

i de högre lönegraderna upptoges därför av mindre arbetsdugliga

åldringar till men för befordringsutsikterna inom sjömanskåren

och detta hade framkallat kravet pa en bestämd avgångsålder såsom förutsättning

för en pensionsförbättring.

Två olika förslag hade framkommit till pensionsfrågans lösande. De

år 1912 tillkallade sakkunniga hade föreslagit, att den för visst manskap

gällande rätten till fortsatt anställning skulle så begränsas, att skyldighet

att avgå skulle inträda vid uppnådda 50 levnadsår, samt att i sammanhang

därmed skulle fastställas nya grunder för manskapspensioneringen

att gälla icke blott för nu i tjänst varande manskap utan även allt framgent.

Det andra förslaget, framställt av statskontoret och närmare utvecklat

av de år 1917 tillkallade sakkunniga, gick ut på: att rätten till

fortfarande anställning skulle borttagas för lramtiden; att de nuvarande

manskapsbefattningar, där marinen behövde äldre beprövat folk, skulle

överflyttas till en ny lägre underofficersgrad eller nya månadslönarstater

med delaktighet i flottans pensionskassa; samt att, då genom dessa anordningar

någon manskapspensionering icke i framtiden skulle bliva erforderlig,

en förbättrad pensionering skulle anordnas endast för nuvarande

in anskapsgeneration.

Departementschefen ansåg sig böra förorda det senare förslaget,

varigenom marinen undginge att i framtiden hava en särskild manskapspensionering;

genom att till lägre underofficersgrad eller månadslönarstat

överflytta de befattningar, för vilkas innehavare pensionering måste anordnas,

vunnes för dessa befattningars innehavare delaktighet i flottans

pensionskassa med därav följande pensionering av dem själva samt deras

änkor och barn. Dylikt överflyttande innebure emellertid en organisationsförändring,

som krävde närmare utredning från marinens myndigheter

och av direktionen över flottans pensionskassa, och borde det

härvid jämväl tagas under övervägande, huruvida icke ytterligare någon

del av underofficersbefattningarna borde överflyttas till den nya lägre

underofficersgraden, och syntes förslag i ämnet böra kunna föreläggas

1918 ars riksdag. Sedan de befattningar, där marinen behövde äldre

beprövad personal, bortflyttats från manskapskåren samt rätten för visst

manskap till fortfarande anställning upphört, komme icke längre att

finnas anledning att i manskapskåren kvarhålla någon så länge, att pensionering

kunde ifrågakomma. Endast för nuvarande manskapsgeneration,

vilken antingen redan förvärvat dylik rätt eller i allt fall antagits

i tjänst med utsikt att under vissa villkor kunna förvärva sådan rätt,

behövdes alltså förbättrad pensionering. Utan hinder av att förslag om

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

överflyttning till en ny lägre underofficersgrad eller månadslönarstat ej

kunde för det dåvarande framläggas, syntes emellertid förslag om pensionering

av kvarstående manskap kunna föreläggas 1917 års riksdag i

syfte att personal, som icke längre vore tjänstduglig, måtte snarast

möjligt kunna utmönstras. Beträffande grunderna för denna pensionering

voro meningarna i viss mån delade. De år 1912 tillkallade sakkunniga

ville anordna pensioneringen med förebild från nyare pensionslagar och

avpassa pensionsbeloppen efter pensionsunderlag, som icke vore i pensionsgrunderna

till siffran bestämda utan utgjorde summan av lön, lönetillägg

och inkvarteringsersättning, sådana dessa förmåner vore bestämda

enligt den stat, som gällde vid avgången ur tjänsten. Detta förslag

innebure visserligen vissa fördelar i pensionstekniskt avseende, men detsamma

kunde dock icke godkännas utan att därvid tillika upptoges den

i nyare pensionslagar fastställda principen, att befattningshavare skulle

med egna avgifter bidraga till sin pensionering; att upptaga sådana avgifter

från en kår på över 5,000 man, av vilka endast en försvinnande liten del

skulle komma att genom pension få någon valuta för sina avgifter, skulle

emellertid innebära alltför stora praktiska svårigheter. På grund av

denna och andra omständigheter vore det av de år 1917 tillkallade sakkunniga

framlagda förslaget att föredraga, dock att det pensionsbelopp,

som efter minst 30 tjänstår skulle tillkomma manskap i första lönegraden,

borde — med hänsyn såväl till att pensionsbeloppet för sergeant av 2.

klass vid armén utgjorde 780 kronor som att pensionsbeloppet för den

nya underofficersgraden vid marinen föreslagits till 792 kronor — sättas

till 700 i stället för 750 kronor.

I fråga om tjänstårsberäkning och beträffande pensionsbestämmelserna

i övrigt vore icke något att erinra mot 1917 års sakkunnigas

förslag och ej heller mot deras förslag, att de nya bestämmelserna

skulle komma till tillämpning, i den mån nu i tjänst varande manskap,

efter uppnådd ålder av 50 år, underkastade sig att avgå efter

vederbörande kårchefs därom framställda anmodan, men att i annat

fall pensionsrätter! skulle bedömas efter gällande bestämmelser, d. v. s.

1879 års reglemente och kungörelsen den 13 augusti 1909 angående

viss förhöjning av pensionsbeloppen. Departementschefen fann sig

vidare böra biträda förslagen om förbättring i form av tillfälligt

understöd av redan utgående pensioner till förutvarande manskap vid

marinen utom båtsmännen (i allt 8 pensionärer), vilka styrkte sig vara

i behövande omständigheter, ävensom om understöd åt manskap och

skeppsgossar, vilka erhållit pension för skada eller sjukdom, ådragen

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 316 käft. (Nr 356.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

under tjänstutövning, efter i varje fall verkställd prövning av behovet

samt med iakttagande att pension och understöd tillsammans icke finge

överstiga det belopp, som skolat utgå såsom livränta vid tillämpning av

1909 års förordning angående ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring. Prövningen och beviljandet av understöd

syntes kunna anförtros åt direktionen över flottans pensionskassa,

som vore oförhindrad anlita biträde av riksförsäkringsanstalten. Den

föreslagna förhöjningen av begravningshjälpen till 75 kronor föranledde

heller icke någon erinran från departementschefens sida.

Beträffande kostnaderna beräknades, att höjningen av förslagsanslaget

till pensionering av flottans gemenskap kunde begränsas till 22,000

kronor, varjämte med hänsyn till vad som förordats i fråga om understöd

åt pensionärer, som erhållit pension på grund av skada eller sjukdom

under tjänstutövning, ett förslagsanslag å 3,000 kronor syntes vara

tillräckligt för bestridande av utgifterna för tillfälligt understöd åt f. d.

stammanskap vid marinen (utom båtsmän) och åt skeppsgossar.

Pr0P2,6i8i°tnnn • ? anslutning till vad departementschefen sålunda anfört avläts pro1917

års position (nr 268) till 1917 års riksdag, vari Kungl. Maj:t föreslog riksriksdag.

dagen att

dels — under förutsättning att vad nu finnes stadgat om rätt till

fortfarande anställning för visst manskap vid marinen upphäves i fråga

om det manskap, som efter ingången av år 1918 vinner anställning vid

marinen godkänna följande grunder för pensionering av manskapet

vid flottans sjömanskår utom båtsmän samt vid kustartilleriet (marinens

stammanskap), nämligen:

1.

lör rätt att komma i åtnjutande av pension erfordras att hava

tjänat staten under minst 20 år och uppnått en levnadsålder av 50 år.

2.

Pensionsbeloppet bestämmes efter tjänstetidens längd och utgör vid

en tjänstetid av 20 år för manskap i första lönegraden 500 kronor, för

manskap i andra lönegraden 400 kronor och för manskap i tredje lönegraden

350 kronor. För varje fullt tjänstår utöver 20 höjes pensionsbeloppet

för manskap i första lönegraden med 20 kronor, i andra lönegraden

med 15 kronor och i tredje lönegraden med 10 kronor; dock

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

skall högsta pensionsbeloppet utgöra för manskap i första lönegraden

700 kronor, i andra lönegraden 550 kronor och i tredje lönegraden

450 kronor.

3.

Manskap, som icke i fulla två år åtnjutit avlöning i den lönegrad,

som vid avskedet innehaves, erhåller den pension, som tillkommer manskap

i närmast lägre lönegrad.

4.

Vad i föregående punkter är stadgat skall äga tillämpning å manskap,

som vid utgången av år 1917 innehar anställning vid marinen, i

den mån detsamma antingen, om 50 års ålder vid nämnda tidpunkt redan

uppnåtts, inom tre månader därefter förklarar sig villigt att efter

anmodan av vederbörande kårchef från tjänsten avgå, eller i annat fall

senast vid uppnåendet av nämnda levnadsålder avgiver dylik förklaring;

skolande i fråga om pensionering av manskap, som icke inom sålunda

föreskriven tid avgiver dylik förklaring, fortfarande lända till efterrättelse

vad som finnes stadgat i reglementet för pensionering av flottans

och lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879 samt kungörelsen den

13 augusti 1909 angående förhöjning i pensioner, som från flottans

pensionskassa utgå till avskedat manskap.

5.

Såsom begravningshjälp efter avliden pensionstagare äger stärbhuset

bekomma ett belopp av 75 kronor.

6.

Reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap

den 31 oktober 1879 skall, med undantag av §§ 1, 2, 3, 5 mom. 3,

§ 9, i vad samma paragraf handlar om begravningshjälpens belopp,

§ 12, i vad samma paragraf handlar om skada, samt §§15 och 23, fortfarande

lända till efterrättelse vid pensionering av det till pension enligt

dessa bestämmelser berättigade manskap.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 356.

7.

Riksdagens

skrivelse år

1917 nr 10,

punkt 21.

Dessa bestämmelser träda i kraft den 1 januari 1918;

dels, '' för bestridande av de ökade kostnader, som föranledas av de

nya pensionsbos t äril melserna och förhöjningen av begravningshjälpens

belopp, höja det å -ordinarie stat under riksstatens tionde huvudtitel uppförda

förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap, nu 251,300

kronor, med 22,000 kronor till 273,300 kronor;

dels ock å extra stat under riksstatens tionde huvudtitel för år 1918

anvisa ett förslagsanslag å 3,000 kronor att användas för utdelande av

tillfälliga understöd åt f. d. stammanskap vid marinen (utom båtsmän)

och skeppsgossar, vilka pensionerats enligt reglementet för pensionering

av flottans och lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879, under villkor

att understöd ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara

i behövande omständigheter,

att understöd till manskap, som erhållit pension på grund av uppnådd

levnads- oqh tjänstålder, skall utgå med 200 kronor, samt

att understöd till manskap och skeppsgossar, som erhållit pension

på grund av skada eller sjukdom, ådragen under tjänstutövning, må

på därom gjord ansökning och efter i varje särskilt fall verkställd

prövning av behovet och dess sammanhang med den ådragna skadan

eller sjukdomen beviljas, med iakttagande att pensionen och understödet

icke må tillsammans överstiga det belopp, som skolat utgå

såsom livränta vid tillämpning av förordningen den 18 juni 1909 angående

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit vann riksdagens bifall endast

i vad avsåg begravningshj älp efter avliden pensionstagare samt utdelande

av tillfälliga understöd åt f. d. stammanskap och skeppsgossar,

vilka pensionerats enligt reglementet för pensionering av flottans och

lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879, och anmälde riksdagen i

sin skrivelse år 1917 nr 10 (punkt 21), att riksdagen

_ dels medgivit, att begravningshjälp efter avliden pensionstagare av

marinens stammanskap må utgå till stärbhuset med ett belopp av 75

kronor;

dels och å extra stat under riksstatens tionde huvudtitel för år

1918 anvisat ett förslagsanslag å 3,000 kronor att användas för utde
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

lande av tillfälliga understöd åt f. d. stammanskap vid marinen (utom

båtsmän) och skeppsgossar, vilka pensionerats enligt reglementet för

pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879,

under villkor

att understöd ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara i

behövande omständigheter,

att understöd till manskap, som erhållit pension på grund av uppnådd

levnads- och tjänstålder, skall utgå med 200 kronor, samt

att understödet till manskap och skeppsgossar, som erhållit pension

på grund av skada eller sjukdom, ådragen under tjänstutövning,

må på därom gjord ansökning och efter i varje särskilt fall verkställd

prövning av behovet och dess sammanhang med den ådragna skadan

eller sjukdomen beviljas, med iakttagande att pensionen och understödet

icke må tillsammans överstiga det belopp, som skolat utgå såsom livränta

vid tillämpning av förordningen den 18 juni 1909 angående ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

1917 års sakkunnigas förslag gick ut på att pensionering av

marinens manskap efter den 1 januari 1918 skulle upphöra. Genom

den utredning, 1912 års sakkunniga förebragt i ämnet, syntes det emellertid

riksdagen kunna ifrågasättas, huruvida förstnämnda förslag verkligen

skulle lända till marinens fromma. Riksdagen åberopade i detta

avseende bland annat marinförvaltningens yttrande den 4 mars 1913,

däri ämbetsverket uttalade, att rätten för manskap vid marinen att

kvarstå i tjänst borde begränsas på så sätt, att manskapets pensionsålder

bestämdes till 50 år under förutsättning, att pensioner stadgades till

sådana belopp, att den pensionerade bereddes åtminstone nödtorftig

bärgning under sin återstående livstid.

Huvudsyftet med det av Kungl. Maj:t framlagda pensionsförslaget

hade, enligt vad departementschefen angivit, varit att utan hinder av att

själva organisationsfrågan uppskötes kunna snarast möjligt ur manskapskåren

utmönstra personal, som icke längre vore tjänstduglig. I flottan

kvarstode ett 50-tal man i ålder över 50 levnadsår med redan inträdd

pensionsrätt, av vilka de flesta vore otjänstbara och endast på grund av

rena barmhärtighetsskäl tillåtits kvarstå, då de för dem reglementerade

pensionerna vore så obetydliga, att de i ingen mån kunde bereda avskedad

personal nödtorftig bärgning. Kungl. Maj:t hade funnit sig böra

ställa denna särskilda fråga i samband med organisationsfrågan. Riksdagen

ansåge för sin del, att starka skäl förelåge för tillgodoseende av

nämnda åldringars intresse. Detta kunde ske genom framställning till

s. 46 Kontrollera mot PDF

Nådigt brev

den 6 juli

1917.

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

riksdagen om beviljande åt dessa otjänstbara åldringar av lämpligt avvägda

tilläggspensioner, på det att pensionärerna utan allt för stora försakelser

kunde erhålla sitt livsuppehälle för ålderns dagar tryggat.

Beträffande pensioneringsfrågan i sin helhet, för marinens stammanskap,

ansåg riksdagen, att densamma, som hade ett givet sammanhang

med den tilltänkta organisationen av en ny lägre underofficersgrad

och av en månadslönarstat, dit visst i tjänst i mindre krävande befattningar

kvarstående manskap kunde överflyttas, icke borde lösas i och

för sig utan i samband med denna organisationsfråga.

Riksdagen funne sig därför icke för det dåvarande, innan organisationsfrågan

blivit fullt utredd, kunna taga bestämd ställning till de

olika pensionsförslagen.

Med anledning av detta riksdagens beslut har utredning ägt rum

på två linjer, nämligen dels beträffande själva organisationsfrågan, d. v. s.

frågan om överflyttande av vissa till underofficerare ej befordrade underofficerskorpraler

och korpraler till en ny lägre underofficersgrad eller till

månadslönarstat, vilket spörsmål sammanförts med underofficerskorpralsfrågan

i dess helhet, och dels beträffande tilläggspensioner åt visst ännu

i tjänst kvarstående äldre manskap vid marinen.

VI. Utredningar — verkställda med anledning av 1917 års riksdags

skrivelse nr 10 — beträffande överflyttande av vissa ej befordrade underofficerskorpraler

och korpraler till en ny lägre underofficersgrad eller till

månadslönarstat, samt förslag till inrättande av en ny lägre underofficersgrad

vid marinen, benämnd underofficerare av 3. graden.

Med anledning av riksdagens skrivelse nr 10 år 1917 (punkt 21)

uppdrogs genom nådigt brev den 6 juli 1917 åt chefen för marinstaben

att i samråd med chefen för kustartilleriet, såvitt kustartilleriet anginge,

_ dels inkomma med yttrande, huruvida frågan om pensionering för

marinens stammanskap ansåges böra lösas vare sig på sådant sätt, att

den för visst manskap gällande rätten till fortsatt anställning så begränsades,

att skyldighet att avgå skulle inträda vid uppnådda 50 levnadsår,

eller ock så, att rätten till fortfarande anställning borttoges för

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 356.

framtiden och de nuvarande manskapsbefattningar, där staten behövde

äldre beprövad personal, överflyttades till en ny lägre underofficersgrad

eller nya månadslönarstater med delaktighet i flottans pensionskassa,

dels ock, vare sig lösningen i den ena eller andra av nu nämnda

riktningar sjmtes böra väljas, verkställa utredning och avgiva förslag

beträffande de ändringar i marinens personalorganisation, som vid frågans

lösning i sist angivna riktning funnes behövliga, ävensom rörande

spörsmålet om överflyttande till den ifrågasatta lägre underoflicersgraden

av någon del av de nuvarande underofficerskorpralsbefattningarna.

I det uppdrag, chefen för marinstaben erhöll genom nämnda nådiga

brev, förutsattes således, att sagda fråga skulle kunna lösas enligt tvenne

alternativ, nämligen antingen genom en begränsning av den nu för visst

manskap gällande rätten till fortsatt anställning till 50 levnadsår (alt. I)

eller genom borttagande av rätten till fortfarande anställning och överflyttande

av de nuvarande manskapsbefattningarna, där staten behöver

äldre beprövad personal, antingen till en ny lägre underofficersgrad

(alt. Il a) eller nya månadslönarstater (alt. II b) med delaktighet i flottans

pensionskassa. Samtidigt med ovannämnda yttrande skulle emellertid

även verkställas utredning och avgivas förslag rörande spörsmålet om

överflyttande till den ifrågasatta lägre underoflicersgraden av någon del

av de nuvarande underofficerskorpralsbefattningarna.

I enlighet med ovannämnda uppdrag uttalade chefen för marinstaben

i skrivelse den 10 september 1917, att av de förelagda båda

alternativen syntes det om borttagandet av rätten till fortsatt anställning

och inrättandet av en ny månadslönarstat för visst manskap med delaktighet

i flottans pensionskassa vara att förorda, varjämte chefen för

marinstaben beträffande spörsmålet om överflyttande till den ifrågasatta

lägre underoflicersgraden av någon del av de nuvarande underofficerskorpralerna

ansåg, att vissa omständigheter lade hinder i vägen för vidtagande

av en sådan åtgärd. Den förbättring i underofficerskorpralernas

avlöning, vartill fog förefunnes, borde i stället åstadkommas genom

lämpligt avpassade ålderstillägg eller annan liknande förmån.

Denna chefens för marinstaben skrivelse överlämnades genom

remiss den 20 september 1917 till marinförvaltningen och chefen för

marinstaben, därvid nämnda myndigheter anmodades att efter hörande

av direktionen över flottans pensionskassa, i vad dess befattning angiuge,

inkomma med fullständigt förslag, avsett att framläggas i statsverks
-

Chefens för

marinstaben

skrivelse den

10 september

1917.

Remiss till

marinförvaltningen

och

chefen för

marinstaben

den 20 september

1917.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Marinförvaltningens

och

chefen8 för

marinstaben

utlåtande den

26 januari

1918.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

propositionen till 1918 års riksdag, för ordnande av frågan om ändrade

grunder för pensionering av marinens stammanskap m. m., och skulle

marinförvaltningen och chefen för marinstaben vid utarbetande av detta

förslag, såvitt det rörde kustartilleriet, samråda med chefen för kustartilleriet.

Med anledning av remissen inhämtade myndigheterna yttrande

jämväl från stationsbefälhavarna vid flottans stationer i Karlskrona och

Stockholm. Som denna fråga ansågs vara av stor icke blott ekonomisk

utan även organisatorisk och praktiskt militär betydelse, ställdes genom

generalorder den 21 januari 1918 stationsbefälhavarna i Stockholm och

Karlskrona samt inspektören av flottans övningar till sjöss till marinförvaltningens

förfogande i och för samråd i ämnet.

I utlåtande den 26 januari 1918 hava marinförvaltningen och

chefen för marinstaben med anledning av nyssnämnda remiss avgivit förslag

till överflyttande av marinens underoflficerskorpraler till en ny lägre

underofAcersgrad, benämnd underofficer av 3. graden. Myndigheterna

redogöra i detta utlåtande till en början för innehållet i de från direktionen

över flottans pensionskassa och stationsbefälhavarna inkomna

yttrandena och anföra därvid följande.

Med skrivelse den 12 oktober 1917 har bemälda direktion, som ansett det

ligga utanför ramen för dess yttrande att uttala sig om vilket av de ifrågavarande

alternativen vore fördelaktigast för staten och individen, lämnat en redogörelse

för hur förhållandena beträffande pension och gratial borde ordnas och komme

att ställa sig under förutsättning att förevarande fråga vunne sin lösning enligt

de olika alternativen. Direktionen har i fråga om det av chefen för marinstaben

förordade alt. II b särskilt framhållit, att för erhållande av gratialrätt komme

sättet för anställandet å de ifrågasatta månadslönarstaterna att bliva av avgörande

betydelse. För att lämpligt ordna denna fråga borde enligt direktionens mening

sådan ändring av reglementet för marinen vidtagas, att ett anställande av månads^

lönare medelst fullmakt eller konstitutorial bleve möjligt.

Av de uttalanden, som av stationsmyndigheterna gjorts i fråga om de av

chefen för marinstaben i ovannämnda skrivelse avhandlade alternativen, framgår,

att stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm ansåg det i hög grad

betänkligt ^ att borttaga rättigheten för underofficerskorpraler och vissa korpraler

att kvarstå, enär denna rättighet vore en sporre för manskapet att kvarstanna

för att genomgå skolan, men borde denna rättighet ur statens synpunkt begränsas

till 50 år. På anförda skäl avstyrkte stationsbefälhavaren alt. II a och b, d. v. s.

inrättande av en ny underofficersgrad eller ny månadslönarstat. Därjämte framhöll

stationsbefälhavaren, att den förevarande pensioneringsfrågan, såvitt anginge

Stockholms stations manskap, vore av mycket små dimensioner.

Stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona avstyrkte alt. I och

II a, men tillstyrkte på visst sätt alt. II b. lian framhöll sålunda oegentliglieten

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356

av att korpraler, som ej vunnit befordran till underofficerskorpraler, skulle med

förbigående av denna grad kunna i fråga om tjänsteklass bliva likställda med

underofficerare av 2. graden. Det syntes stationsbefälhavaren lämpligare, att den

personal, som icke ansetts kompetent till underofficer eller underofficerskorpral

men som borde bibehållas i tjänst, antoges med daglön samt att till månadslönare

endast de förordnades, vilkas blivande befattningar ansåges särskilt krävande

och ansvarsfulla. Avlöningen till ifrågavarande personal borde ej bestridas

från anslaget för sjömanskåren utan mera följdriktigt utgå från de anslag, som

äro hänförliga till vederbörande befattning, så att t. ex. beklädnadsanslaget bekostade

personal, som användes i beklädnadsförråden och naturaanslaget bestrede

kostnaden för personal, som har befattning med proviant eller mathållning. Vidare

angav stationsbefälhavaren vissa grunder, enligt vilka överflyttningen av

ifrågavarande manskap såsom daglönare (månadslönare) borde ske samt därav

betingade övergångsbestämmelser.

Vid den förnyade behandling, som frågan angående manskapspensioneringen

på så sätt erhållit, hade marinförvaltningen och chefen för

marinstaben på grand av stationsbefälhavarnes uttalanden funnit, att

något direkt behov för inrättande av en ny rnånadslönarstat icke kunde sägas

föreligga.

Då myndigheterna ansåge, att rätten för visst manskap att kvarstå

i tjänst borde borttagas, skulle framdeles något äldre pensionsberättigat

äldre manskap icke behöva ifrågakomma. Pensioneringen av det nu och

under den närmaste framtiden kvarstående överåriga manskapet syntes

böra ordnas på det av 1917 års riksdag anvisade sättet, att hos riksdagen

göres framställning om beviljandet åt dessa pensionsberättigade av

lämpligt avvägda tilläggspensioner.

Vilket av ovannämnda sätt för manskapspensionering än valdes,

bleve dock frågan om en mer tryggad och ekonomiskt fördelaktigare

ställning för underofficerskorpralerna icke löst. Därigenom att rätten

till fortsatt anställning borttoges, komme denna manskap skategori i

stället i en än ogynnsammare ställning än den underofficerskorpralerna

för närvarande hade.

Oundgängligen nödvändigt bleve det därför att i samband med

ovanberörda pensioneringsfrågas -avgörande på föreslaget sätt även tillgodose

underofficerskorpralernas berättigade krav på bättre ekonomiska

förmåner.

Enligt vad myndigheterna erfarit skulle frågan om underofficerskorpralernas

löneförmåner vara upptagen till behandling av 1917 års

lönesakkunniga.

Under hand hade från dessa sakkunniga meddelats, att de uppgjort

sitt preliminära förslag till dylik lönereglering med bland annat den

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 816 käft. (Nr 356.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 356.

förutsättning, att inom marinen och armén skulle för lika grad lämnas

ungefär lika avlöningsförmåner, vilket åter för åstadkommande av fullständig

rättvisa i avlöningshänseende skulle medföra, att viss del av

underofficerskorpralerna borde överföras till underofficerskåren, på det

att underofficerskorpralerna måtte kunna hänföras till den löneskala, som

avsåges att tillämpas å personal av motsvarande tjänst- och levnadsålder

vid armén.

Härigenom hade ovanberörda spörsmål om överflyttande till en ifrågasatt

lägre underofficer sgrad av någon del av de nuvarande underofficerskorpralsbefattningarna

kommit i ett nytt läge.

Myndigheterna hava i sitt berörda utlåtande den 26 januari 1918

vidare anfört, hurusom de till marinförvaltningens förfogande genom

förutnämnda generalorder ställda befälhavarna med styrka framhållit

behovet av eu skyndsam lönereglering jämväl för marinens underofficerskorpraler.

Då det emellertid ur militär synpunkt icke förelåge något behov av

en ny tjänstegrad inom underofficerskåren, måste man — fortsätta myndigheterna

— genomföra ifrågavarande lönereglering utan att några avsevärda

organisatoriska olägenheter uppstode. Sådana skulle emellertid

uppkomma, därest endast någon del av de nuvarande underofficerskorpralerna

överflyttades till en ifrågavarande lägre underofficersgrad.

Härigenom bleve icke heller frågan om de i sjömanskåren kvarstående

underofficerskorpralernas ekonomiska ställning löst. Då därtill komme

att, enligt vad upplysts från 1917 års lönesakkunniga, de senast verkställda

statistiska beräkningarna utvisade, att den levnadsålder, marinens

korpraler hade vid befordran till underofficerskorpraler, endast obetydligt

understege den, som arméns furirer hade vid befordran till sergeanter,

syntes jämväl av denna anledning skäl föreligga att överflytta samtliga

underofficerskorpraler till underofficerskåren.

Under förutsättning att de underofficerskorpraler, som överflyttades

till den nya underofficersgraden, komme att intaga samma militära ställning

i övrigt såväl ombord som i land samt bestrida samma tjänstebefattningar

som hittills, hade därför myndigheterna icke något att erinra

emot en sådan överflyttning av samtliga underofficerskorpralsbefattningar

till underofficerskåren.

På den nya underofficersgraden skulle då komma att tillämpas —

undantagandes beträffande de löne-, pensions- och uniformsbestämmelser,

som kunde komma att utfärdas för den nya underofficersgraden —

samtliga för underofficerskorpraler nu gällande föreskrifter.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

Därest ovannämnda överflyttningsförslag godkändes, skulle, utom

fördelen av en avsevärd förbättrad ekonomisk ställning för underofficer skorpralerna,

även manskapets pensioneringsfråga i sin helhet bliva lost

på sätt ovan föreslagits.

Samtidigt-härmed ansåge sig myndigheterna hora framhålla, att den

proportion mellan antalet beställningar inom underofficerskårens olika

grader och underofficerskorpralerna, som för närvarande gällde, aven

tills vidare borde bibehållas. Chefen för marinstaben framhöll i detta

samband följande.

Antalet underofficerare och underofficerskorpraler vid flottan ar beraknat

med hänsyn till det behov av denna personal, som erfordras för att vid mobilisering

kunna bemanna fartygen samt för tjänstens behöriga bestridande å stationer

och varv. Detta behov står icke, såsom fallet ar vid armen, i något bestämt

förhållande till manskapsnumerären och icke heller till fartygens besattnmgslista

i övrigt Behovet är uteslutande beräknat med hänsyn till det antal befattningar

som med nödvändighet måste bestridas av ifrågavarande personal samt grundat

på detaljberäkningar, upptagande varje särskild befattning. Såsom exempel pa

hur ringa samband underbefälsantalet har med manskapsnumeraren ma anfoias

att besattningslistan för pansarbåtar av till exempel Svenge-typ upptager 50

underofficerare och underofficerskorpraler samt 346 korpraler och meniga, dar

sålunda de förra utgöra omkring 17 % av de senare, under det att

för en undervattensbåt-----de förra utgöra cirka 64 ^ av de senare.

Härav torde framgå, att antalet underofficerare och underofficerskorpialer blir

mycket beroende på de fartygstyper, som ingå i flottan, varigenom proportionen

mellan antalet underbefäl och manskap ändras i sammajn&n fartygstyperna

Hittills har den principen följts, att flaggunderofficerare avsetts huvudsakligen

för uppbördsmannabefattningar, företrädesvis å 1. klassens fartyg, vilka befattningar

äro synnerligen krävande och ansvarsfulla och för vilka maste avses

personal med erfarenhet och omdöme samt stor yrkesskick lghet. Däremot liar

det icke ansetts förenligt med flaggunderofficerares ålder och tjänsteställning att

göra vakthavande underofficerares tjänst. Havdande av flaggundeiofficerares

tjänsteställning är av betydelse för hela underofficerskarens såval militära som

sociala ställning, och detta lärer bäst ske genom att antalet flaggunderofficeisbeställningar

begränsas till det antal, som ar av ett verkligt behov pakallat och

betlU Ehuru ^mindre8 framträdande än i fråga om flaggunderofficerare förefinnes

det dock och bör fortfarande finnas en skillnad mellan de tjänstebefattningar,

som avses för underofficerare av 2. graden och för underofficerskorpraler (underofficerare

av 3. graden). Sålunda bör ur disciplinär synpunkt ymsa befattningar

såsom väbel och äldste underofficerare å vaktkvarteren m. fl. a 1. klassens fartyg

liksom även befattningarna såsom uppbördsmän å 2. klassens fartyg företrädesvis

bestridas av underofficerare av 2. graden.---- - På grund av det jämförelse
vis

större antal underofficerskorpraler, som erfordras å de större fartygen, intaga

dessa där eu annan ställning i förhållande till övrigt underbefäl an a de mindre

fartygen. Under det att underofficerarna bo i hytt och massa tillsammans samt

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

hava särskilt kök, äro underofficerskorpralerna å de större fartygen i regel förlagda

i koj eller till särskilda för dem avsedda mässar samt erhålla portion från

manskapets kok. —---Med hänsyn till nu nämnda förhållanden är fartygens

inredning verkställd. — —--Av nu anförda omständigheter torde framgå,

att det skulle vara förenat med avsevärda olägenheter att genom överförandet

av ett visst antal underofficerskorpraler till underofficerskåren med samma ställning

som övriga underofficerare ändra på proportionen mellan antalet beställningar

inom ifrågavarande grader så, att den bringas i överensstämmelse med

proportionen mellan arméns motsvarande grader.----Härvid bör jämväl

beaktas det krav, som underofficerskorpralerna sedan länge framfört om en mera

tryggad tjänsteställning och drägligare pensionsförhållanden än de nuvarande,

och torde detta lämpligast kunna tillgodoses därigenom att underofficerskorpralernas

beställningar uppföras å underofficerskårens stat och att sålunda underofficerskorpralsgraden

överföres till denna kår.---■ — ___________

I de uttalanden, som av chefen för marinstaben sålunda gjorts, förklarade

sig de vid förutnämnda förhandlingar närvarande befälhavarna

instämma.

Myndigheterna uttala vidare att, innan fullmakt å underofficersbeställmng

erhålles, underofficerskorpral (underofficer av 3. graden) måste

hava fullgjort alla för befordran till underofficer föreskrivna tjänstgöringsoch

kompetensprov, och borde dugligheten och lämpligheten i underofficers

tjänsteställning prövas under en tid av förslagsvis 3 år, varunder

beställningen besättes med konstitutorial.

Myndigheterna framhålla därefter, att genom ovannämnda förslag till

lösande av frågan om pensionering av marinens manskap samt underofficerskorpralernas

lönereglering även ett annat önskemål, som särskilt

inom flottan sedan länge förefunnits, torde kunna genomföras, nämligen

att bereda en bättre ställning åt korpralerna i förhållande till 1. klassens

sjömän. Myndigheterna tänkte sig, att detta skulle kunna ske på så

sätt, att en del av 2. lönegradens manskapsbeställningar överflyttades till

en ny 1. lönegrad, i vilket fall riksdagens medgivande borde utverkas till

att de i innevarande års statsverksproposition under femte huvudtiteln

(punkt 5, jämförd med punkterna 39 och 59) föreslagna rekapitulationspremierna

finge utgå jämväl till manskap av den ifrågasatta nya 1. lönegraden. ''

Med stöd av vad sålunda anförts föreslogo marinförvaltningen och

chefen för marinstaben,

att den jämlikt reglemente för marinen del I § 36: 3 för underofficerskorpral

ävensom korpral, som uppfyllt fordringarna för befordran

till underofficerskorpral, medgivna rättigheten att kvarstå i tjänst upphäves,

ävensom att motsvarande bestämmelser i § 11: 1 i kungörelsen

angående antagning av manskap vid kustartilleriet genom kontrakt (bil. 8

i reglemente för marinen del III) upphävas;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

5B

att marinens underofficerskorpraler överflyttas till en ny lägre underofficersgrad,

benämnd underofficer av 3. graden;

att på den nya underofficersgraden tillämpas — dock med undantag

beträffande löne-, pensions- och uniformsbestämmelser — samtliga för

underofficerskorpralerna nu gällande föreskrifter;

att underofficer av 3. graden tillsättes med konstitutorial och efter

3 år, därest han anses besitta erforderliga egenskaper, erhåller fullmakt

å beställningen.

I en till myndigheternas förslag fogad skrivelse har chefen för

kustartilleriet framställt vissa erinringar mot detsamma och framhåller däri

bland annat, att underofficerskårens anseende skulle lida avbräck, om

densamma utökades, utan att samtidigt en proportionell ökning av manskapsnumerären

genomfördes, en omständighet, som dock ej borde tillmätas

någon avgörande betydelse vid ärendets behandling. Vid kustartilleriet

erfordrades för den inre tjänstens behöriga gång ett stort antal

kvalificerat underbefäl, som i anseende till sin förläggning och till

sin vid tjänsten i allmänhet intima beröring med manskapet borde% tillhöra

detta. Vidare måste frågan om inkvartering ordnas för de underofficerare

av 3. graden, som ej bleve förlagda tillsammans med manskapet.

Chefen för kustartilleriet ansåg vidare, att frågan om manskapskaderns

organisation måste upptagas i samband med frågan om

underofficerskorpralernas överflyttande till underofficerare?. I princip

hade chefen för kustartilleriet likväl icke något att erinra mot förslaget,

enär detsamma dels tillgodosåge underofficerskorpralernas berättigade

krav på ökade avlöningsförmåner, dels löste frågan om manskapets

pensionering, vad beträffade nuvarande underofficerskorpraler.

Med anledning av ämbetsskrivelse den 12 februari 1918 hava chefen

för marinstaben och chefen för kustartilleriet, i vad kustartilleriet angår,

den 16 mars 1918 inkommit med förslag i fråga om de organisatoriska

förändringar, som bleve erforderliga under förutsättning av överflyttande

av marinens underofficerskorpraler till en ny lägre underofficersgrad,

benämnd underofficer av 3. graden.

Beträffande flottan anfördes därvid följande:

De bestämmelser i organisatoriskt avseende, som beröra underofficerskåren,

torde kunna inskränka sig till att omfatta:

de fordringar, som böra uppställas för att erhålla fullmakt för underofficer

av 3. gradens beställning;

Chefens för

marinstaben

ochchefensför

kustartilleriet

skrivelse

den 16 mars

1918.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

skärpt kontroll på att endast lämpliga underofficerare av 3. graden befordras

till underofficer av 2. graden; samt

åtgärder beträffande de underofficerare av 3. graden, som ej fylla fordringarna

för erhållande av fullmakt.

Därjämte torde sådana bestämmelser böra utfärdas, som reglera ställningen

för de underofficerskorpraler, som på grund av bristande lämplighet eller annan

orsak nu icke böra överföras till underofficerskåren.

I enlighet med det ovan anförda skulle underofficerskåren komma att utgöras

av:

flaggunderofficerare,

underofficerare av 2. graden och

underofficerare av 3. graden.

Flaggunderofficer, underofficer av 2. graden samt sådana underofficerare av

3. graden, som uppfyllt därför stadgade fordringar, torde böra utnämnas av vederbörande

stationsbefälhavare medelst fullmakt; annan underofficer av 3. graden

torde böra förordnas av vederbörande stationsbefälhavare medelst konstitutorial.

Fordringarna för att kunna konstitueras till underofficer av 3. graden synas

böra vara desamma, som för närvarande gälla för befordran till underofficerskorpral.

t För att kunna utnämnas till underofficer av 3. graden med fullmakt torde

följande fordringar böra uppställas:

att hava innehaft konstitutorial såsom underofficer av 3. graden under minst

3 år, samt dessutom

att hava fullgjort sådan tjänstgöring, som för närvarande i reglemente för

marinen del I § 29:1 är föreskriven för att kunna utnämnas till underofficer 2.

graden.

Därjämte torde böra bestämmas, att konstituerad underofficer av 3. graden,

som har 3 års tjänstetid i denna grad, erhåller fullmakt, därest han i övrigt är

därtill förtjänt, och att sålunda enahanda förfaringssätt kommer till användning,

som beträffande nuvarande fänriksinstitution.

I syfte att höja tjänstbarheten och allmänbildningen inom underofficerskåren

samt erhålla skärpt kontroll på att endast verkligt dugliga och förtjänta

underofficerare befordras, torde såsom villkor för befordran till underofficer av

2. graden böra uppställas att innehava en tjänstetid såsom underofficer av 3.

graden av minst 5 år samt att under denna tid med godkännande vitsord hava

genomgått särskild utbildningskurs. I övrigt torde nu gällande bestämmelser

för befordran böra gälla.

Nyssnämnda utbildningskurs torde böra utgöra en påbyggnad på underofficersskolans

lärokurs samt omfatta utbildning företrädesvis i allmänbildande

ämnen samt i det eller de huvudämnen, som beröra vederbörande yrkesgren.

Vidkommande frågan om åtgärder beträffande de underofficerare av 3. graden,

som ej uppfylla fordringarna för erhållande av fullmakt, synes det böra

föreskrivas, att vederbörande kårchef skall anmäla dylik underofficer till entledigande.

På det att sålunda entledigad underofficer icke skall bliva ställd utan

resurser för sitt uppehälle under den närmaste tiden efter avgången, intill dess

annan anställning erhållits, synes det vara med billighet förenligt, att till dylik

underofficer, som entledigas av annan anledning än mindre gott uppförande och

icke samtidigt beredes civilanställning i statens tjänst, utbetalas en avskedspremie

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

av 1,000 kronor, d. v. s. samma belopp, som för närvarande utgår till manskap

vid avsked efter minst 9 års tjänst. o •

För de nu i tjänst varande underofficerskorpralerna, som på grund av ålder,

lyte eller an 11411 orsak icke anses lämpliga att överföras till underofficerskåren,

torde särskilda åtgärder böra vidtagas, enär dessa underofficerskorpraler äro berättigade

att kvarstå i tjänst. För dem av dessa, vilka uppnått 55 års ålder,

torde särskilt pensionstillägg böra utverkas. De, vilka icke uppnått denna ålder,

torde i första hand böra beredas lämplig anställning såsom daglönare eller, då

så icke kan ske, tills vidare få kvarstå i sjömanskårens 1. lönegrad.

Då det icke är uteslutet, att en mindre del av de befattningar, särskilt å

stationer och varv, som enligt gällande mobiliseringstabeller nu äro avsedda att

bestridas av underofficerskorpraler, kunna bestridas av korpraler, och då en utredning

härom lämpligen endast kan göras vid en revidering av mobiliseringstabellerna

samt ny beräkning av personalbehovet, vilket tiden icke nu medgiver,

synes det lämpligt, att antalet beställningar i den nya underofficersgraden tills

vidare och intill dess nämnda utredning hinner slutföras upptages till samma

antal, som nu är besatt med för befordran (överflyttning) lämpligå underofficerskorpraler,

och de vakanta underofficerskorpralslönerna upptagas i sjömanskårens

högsta löneklass.--—----------; ~ ~ ~

Uniformen för underofficerare av 3. graden synes i huvudsak hora vara

densamma som för övriga underofficerare. För att emellertid erhålla en markerad

skillnad mellan den nya underofficersgraden och de nu rarande underofficerarna

samt för att icke betunga de yngre underofficerarna med beklädnadsutgifter

mer än som oundgängligen är nödvändigt, torde för underofficerare av 3.

graden icke böra ingå rock och kappa bland uniformspersedlarna, d. v. s. att

den för övriga underofficerare föreskrivna paraddräkten bör uteslutas. Underofficers

av 3. graden paraddräkt torde i stället böra utgöras av jacka med kavaj

som ytterplagg. .....

Gradbeteckningen bör vara densamma som för Övriga underofficerare ar

föreskrivet med den skillnad, att endast en chevron användes. - ~

Enligt nuvarande organisation är korpralernas ställning otillfredsställande,

då de, ehuru äldre, mera erfarna och besittande större tjänstbarhet än de meniga

och därför satta i underbefälsställning med större ansvar och krav, hava i stort

sett samma löneförmåner som 1. klass sjömän. Denna svaghet i organisationen

kan nu genom underofficerskorpralernas överflyttande till underofficerskåren

lämpligen avhjälpas därigenom att indelningen i tjänstegrader, tjänstbarhetsklasser

och löneklasser verkställes enligt rationella och för marinen tillfredsställande

grunder. . ...

Yad beträffar åldersgränsen för rätten att kvarstå 1 tjänst for flottans manskap,

torde denna böra bestämmas för den, som tillhör däcksavdelningen, till 30

år och för den, som tillhör någon av övriga avdelningar, till 35 år, sa framt icke

anställningstiden jämte den tid, som •det på grund av åtnjuten undervisning 1

underofficersskola åligger manskapet att kvarstå i tjänst, utgår efter det denna

ålder uppnåtts, vid vilket fall avgångsåldern bestämmes till den ålder, då nämnda

anställningstid utgår.

Beträffande kustartilleriet anfördes följande.

Vid kustartilleriet skulle underofficerskåren komma att utgöras av

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

underofficerare av 1. graden

» . »2. » och

» » 3. »

Tad beträffar befordran av manskap till underofficerare av 3. graden, torde

följande grunder böra tillämpas:

a) underofficer av 3. graden utnämnes av chefen för kustartilleriet medelst

konstitutorial och skall av nämnda chef utnämnas medelst fullmakt, om han

sedan 36 månader förflutit sedan den dag konstitutorialet dagtecknades, icke givit

anledning till sådan anmärkning, att han bör entledigas. Har den konstituerade

däremot befunnits för tjänsten olämplig eller visat ett mindre gott uppförande,

skall han av chefen för kustartilleriet avskedas och därvid om möjligt beredas

lämplig ci vilan ställning. eller, därest sa ej kan äga rum, tilldelas avskedspremie i

likhet med vad för furir är föreskrivet;

b) för att kunna konstitueras till underofficer av 3. graden fordras samma

kompetensvillkor som för närvarande stadgas i reglemente för marinen del III

§ 25: 3 för befordran till underofficerare av 2. graden.

Vid överflyttande av de nuvarande underofficerskorpralerna vid kustartilleriet

till den nya underofficersgraden torde följande synpunkter böra beaktas:

a) till underofficer av 3. graden med fullmakt torde böra hänföras sådana

underofficerskorpraler på stat, som dels genomgått samtliga för befordran till

underofficer av 2. graden nu stadgade skolor och kurser, dels innehava en tjänstetid

i 1. lönegraden av 1V2 år (7 Va års tjänstetid), dels ock därunder visat prov

pa erforderlig duglighet och lämplighet i övrigt;

b) till underofficer av 3: graden med konstitutorial torde böra hänföras dels

sådana underofficerskorpraler på stat, som genomgått underofficersskolans allmänna

kurs, men vilkas tjänstetid i 1. lönegraden icke uppgår till lx/% år eller

vilka icke anses lämpliga för befordran med fullmakt, dels sådana underofficerskorpraler

på stat, som icke genomgått underofficersskolans allmänna kurs;

c) beträffande de underofficerskorpraler på stat, som vunnit befordran på

grund av bestämmelserna i skolreglementet för kustartilleriet, § 7 (på grund av

lång tjänstetid), torde deras överflyttning till den nya underofficersgraden böra

bero på prövning i varje särskilt fall.

Angående de nu i tjänst varande underofficerskorpralerna, som på grund av

ålder eller annan anledning icke anses lämpliga att överföras till underofficerskåren,

torde åtgärder böra vidtagas i likhet med dem, som föreslagits beträffande

samma kategori underofficerskorpraler vid flottan.

Genom nu föreslagna förfarande vid överflyttande av de nuvarande underofficerskorpralerna

till den nya underofficersgraden kommer visserligen underofficerskåren

att tillföras vissa medlemmar, som icke uppfylla de nu gällande

fordringarna för befordran till underofficer, nämligen de, som icke avlagt examen

1 allmänna kurs. Detta förhållande kommer emellertid icke

att bestå längre än förslagsvis tre år, efter vilken tid de, som icke lyckats avlägga

nämnda examen, torde böra meddelas avsked (se nedan). För dem av

manskapet, som framdeles, d. v. s. efter nuvarande underofficerskorpralernas

överflyttande, utnämnas till underofficerare av 3. graden, bör, såsom ock ovan

föreslagits, fordran på avlagd examen i underofficersskolans allmänna kurs bibehållas

såsom kompetensvillkor för underofficersbefordran, på det att underofficerskårens

anseende och prestige må uppehållas.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 856.

Av de underofficerskorpraler, som enligt ovan konstitueras till underofficerare

av 3. graden och icke hava avlagt examen i underofficersskolans allmänna

kurs, böra de, som inom tre år efter konstitutorialet icke med godkännande betyg

genomgått sagda kurs, meddelas avsked. Likaså böra de, som visserligen

avlagt examen i nämnda kurs, men vid överflyttningen icke ansetts böra utnämnas

med fullmakt, efter samma tidsperiod avskedas, därest de fortfarande icke

anses böra ifrågakomma till vidare befordran. Ett bibehållande av dessa konstituerade

underofficerare av 3. graden torde nämligen icke vara lämpligt, enär

detta i verkligheten skulle bliva liktydigt med ett bibehållande av nu gällande

bestämmelse om underofficerskorpralernas rätt att kvarstå i tjänst, vilka bestämmelser

ju äro avsedda att upphävas.

Vad beträffar villkoren för befordran av underofficer av 2. graden, torde böra

föreskrivas, att minst 5 års väl vitsordad tjänstgöring som underofficer av 3. graden

även fordras för dylik befordran. I övrigt torde nu gällande bestämmelser fölbefordran

böra följas.

Genomgående av sådan särskild utbildningskurs (påbyggnad på underofficersskolan),

som beträffande flottan föreslagits, synes åtminstone tills vidare

icke böra fordras vid kustartilleriet som kompetensvillkor för befordran av underofficer

av 2. graden. Kustartilleriets nuvarande underofficersskola har nämligen

visat sig fylla alla berättigade anspråk på omfattningen av för underofficersutbildningen

erforderliga ämnen även av allmänbildande natur, varför någon påbyggnad

av densamma f. n. icke är av behovet påkallad. Den gallring, som kan erfordras

vid underofficerares av 3. graden befordran till underofficer av 2. graden,

torde åstadkommas genom de ovan föreslagna bestämmelserna angående konstituering

och väl vitsordad tjänstgöring.

Angående antalet beställningar i den nya underofficersgraden torde tillsvidare

böra upptagas samma antal, som f. n. är besatt med för befordran (överflyttning)

lämpliga underofficerskorpraler, ökat med viss procent, förslagsvis 20 %

av de nu vakanta underofficerskorpralslönerna.

Underofficerarnas av 3. graden uniform torde böra till snittet göras lika med

övriga underofficerares och förses med eu chevron. För att icke betunga de

yngre underofficerarna med beklädnadsutgifter mer än som är oundgängligen nödvändigt,

torde för underofficerarna av 3. graden kappa samt paradpersedlar icke

böra ingå bland uniformspersedlarna. — — — — — — — — — — — —---

Yad beträffar åldersgränsen för rätten att kvarstå i tjänst för kustartilleriets

manskap, torde denna, vad angår artilleri- och minavdelningen, böra bestämmas

till den för flottans däcksavdelning föreslagna och vad övriga yrkesavdelningar

beträffar till den för flottans övriga avdelningar föreslagna.

Sedan maiinförvaltningens och chefens för marinstaben utlåtande

den 26 januari 1918 ävensom chefens för marinstaben och chefens för

kustartilleriet skrivelse den 16 mars 1918 överlämnats till 1917 års lönesakkunniga,

hava dessa i infordrat utlåtande av den 6 april 1918 anfört

h u vudsakligen följ ande.

I det betänkande angående tillfällig löneförbättring för viss personal vid

armén och marinen, som av de sakkunniga avgivits den 5 mars 1918, hava de

sakkunniga haft tillfälle närmare utveckla, hurusom de nuvarande proportionerna

mellan å ena sidan antalet underofficerare och å andra sidan antalet manskapsBihang

till riksdagens protokoll 1918. I sand. 816 höft. (Nr 856.) 8

Sakkunnigaa

rörande tillfällig

löne

förbättring

från och med

År 1918 för

vi#»8 personal

vid armén

och marinen

utlåtande den

6 april 1918.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Majrts Nåd. Proposition Nr 356.

underbefäl, vid armén furirer av 1. klassen och vid marinen manskap i 1. lönegraden,

från vilka underofficerarna rekryteras, måst i hög grad påverka befordringsförhållandena

för underofficerarna vid de olika grenarna av försvarsväsendet.

De sakkunniga hava i sådant hänsende framhållit att, medan anställning såsom

furir av 1. klassen och beställning med lön i 1. lönegraden vid marinen i stort

sett kan nås vid ungefär lika ålder, levnadsåldern för manskapsunderbefälet vid

vinnande av första befordran till underofficers grad i medeltal äo; 27,3 år vid

armén, 33,4 år vid flottan och 30, i år vid kustartilleriet. För att marinens manskapsunderbefäl

skulle kunna efter en ungefär lika lång tjänstetid som motsvarande

underbefäl vid armén vinna befordran till underofficersbeställning, bleve

det nödvändigt att i marinens stater göra sådan ändring, att visst antal beställningar

i 1. lönegraden för manskap ersattes med underofficersbeställningar.

Det torde emellertid icke tillhöra de sakkunniga att yttra sig i det organisatoriska

spörsmålet, huruvida eller i vilken utsträckning en dylik överflyttning

av beställningar lämpligen må böra ske, och finna sig de sakkuuniga för den

skull böra inskränka sig till att skärskåda, huru löneförhållandena för den personal,

varom här är fråga, böra anordnas, därest en organisationsändring av angivet

slag kommer till stånd.

Den fråga, som de sakkunniga sålunda för sig uppställa till besvarande,

sönderfaller i två särskilda spörsmål: det gäller att bestämma å ena sidan de

löneförmåner, som för berörda personal böra från 1919 års början uppföras å stat,

och å andra sidan de avlöningsbelopp, som vid en definitiv lönereglering enligt

det av de sakkunniga ifrågasatta nya lönesystemet böra tillkomma samma personal;

skillnaden mellan dessa lönebelopp kommer efter avrundning nedåt att

angiva beloppen av den tillfälliga löneförbättring, som skulle utgå till personalen

i fråga. Dessa två spörsmål måste besvaras på ett väsentligen olika sätt, allt

efter som till underofficerskåren skola överföras allenast en begränsad del av

underofficerskorpralerna (manskapet i 1. lönegraden) eller, på sätt även föreslagits,

samtliga dessa bestallningshavare eller i allt fall det övervägande flertalet av

nämnda personalgrupp.

Därest endast någon del av underofficerskorpralerna (manskapet i 1. lönegraden),

exempelvis hälften eller något mera, skulle överföras till underofficerskåren,

förefunnes knappast skäl att i avlöningshänseende ställa dessa underofficerare

på annat plan än de nuvarande underofficerarna av 2. graden. De till

underofficerskåren överflyttade underofficerskorpralerna (manskap av 1. lönegraden)

borde sålunda erhålla de löneförmåner å stat, som tillkomma nuvarande underofficerare

av 2. graden; de borde även komma i åtnjutande av samma avlöningsbelopp

enligt det ifrågasatta nya lönesystemet och av samma tillfälliga löneförbättring

från och med år 1919, som avsetts för de nuvarande underofficerarna

av 2. graden. De kvarvarande underofficerskorpralerna (manskap i 1. lönegraden)

borde då, fortfarande åtnjuta de löneförmåner, som enligt nu gällande bestämmelser

tillkomma dylikt manskap, och därutöver erhålla den tillfälliga löneförbättring,

som av de sakkunniga föreslås för nuvarande underofficerskorpraler

(manskap i 1. lönegraden).

Eu överflyttning till underofficerskåren av någon del av underofficerskorpralerna

(manskapet i 1. lönegraden) skulle sålunda enligt de sakkunnigas uppfattning

kunna ske utan att några nya anordningar behövde vidtagas med avseseende

a personalens löneförhållanden. Genom en dylik överflyttning skulle

större likhet i befordringshänseende vinnas mellan å ena sidan arméns och å

andra sidan marinens underofficerare; de löneskalor, som enligt de sakkunnigas

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

riktlinjer för en definitiv lönereglering skulle gälla för underofficerare av 2. graden

(sergeanter), kunde utan vidare tillämpas även på de nya underofficerarna,

och den tillfälliga löneförbättring, som skulle utgå till dessa bestallnmgshavare,

kunde i enlighet därmed bestämmas. _ ...... ,

Om åter, såsom från marinens myndigheter framhållits, militära och organisatoriska

synpunkter ställa sig hindrande i vägen för att till underofficerskaren

överföra allenast en del av underofficerskorpralerna (manskapet i 1. lönegraden),

eller att, därest samtliga dessa beställningshavare överföras till namnda kär i

avlöningshänseende införa någon skiljaktighet mellan dem, som vore tillsatta

medelst konstitutorial, och dem, som innehade sm bestallning pa grund av fullmakt

lärer det icke kunna undvikas att, i sammanhang med överförande till

underofficerskåren av nämnda personal, vidtaga särskilda anordningar för reglering

av dess löneförhållanden. Det torde nämligen icke kunna ifrågasattas att

för samtliga dessa till underofficerare uppflyttade underofficerskorpraler (manskap

i 1. lönegraden) tillämpa vare sig nu gällande föreskrifter om avlöning a stat för

underofficerare av 2. graden eller den av de sakkunniga framlagda löneskalan för

underofficerare av 2. graden (sergeanter); marinens ifrågavarande personal skulle

därigenom i förhållande till jämförlig personal vid armén komma i en alltför

gynnad ställning. Det blir under sådana förhållanden nödvändigt att för dessa

till underofficerare uppflyttade underofficerskorpraler (manskap i 1 lönegraden)

— de nya underofficerarna av 3. graden — fastställa såval särskilda löneförmåner

att uppföras å stat från och med år 1919 som ock en särskild för den definitiva

löneregleringen avsedd löneskala, att läggas till grund för beräkning av den tillfälliga

löneförbättring, som bör till ifrågavarande personal utgå från och med år

1919 Därvid torde böra iakttagas, att löneförmånerna for de nya underofficerarna

av 3. graden böra understiga dem, som äro avsedda för underofficerare av

graden, men däremot — åtminstone vid normalt prisläge beträffande de naturaförmåner,

som tillkomma underofficerskorpraler (manskap i 1. lönegraden)

överstiga de löneförmåner, som utgå till dylikt manskap.

Underofficerare av 2. graden (ej maskinister) vid flottan och underofficerskorpraler

(manskap i 1. lönegraden) äga enligt nu gällande bestämmelser vid

placering å annan ort än Stockholm och Göteborg tillgodonjuta följande lone

förmåner:

Underofficers-

Underofficer

av 2. graden.

korpral (man- skap i 1. löne-

graden).

Kronor.

Kronor.

lull .....................................................

dagavlöning ........................................

beklädnadsersättning (beklädnadsponningar)

portionsersättning (värdet av portion)........

ersättning för ved och ljus ....................

inkvarteringsbidrag ..............................

uppmuntringspenningar ..........................

180: —

54. 75

Summa 2,153:80

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

,IIärt+iU. komfya *°r underoffice torpral (mansk i j lönegraden) efter visa

tids tjänstgöring två lönetillägg å tillhopa 120 kronor.

För underofficer av 3. graden, placerad å annan ort än Stockholm och Göteborg,

föreslå de sakkunniga följande löneförmåner att uppföras å stat från och

lön ..............................................

dagavlöning (ä 1 krona 20 öre)

beklädnadsersättning.................

portionsersättning......................

ersättning för ved och ljus ......

inkvarteringsbidrag ...................

Kronor.

600

438

200

226

100

180

Summa 1,744: 30

30

, placering i Stockholm eller Göteborg bör inkvarteringsbidraget till un
derofficer

av 3. graden utgå med 240 kronor, på sätt nu är fallet beträffande

savai underofficer av 2. graden som underofficerskorpral (manskap i 1. lönegraden'').

Pensionsbeloppet för underofficer av 3. graden skulle, vid bifall till de sakförslag

rörande sådan underofficers avlöning å stat, komma att uppgå

SL 2 \ kT''0r r-Tl hänförelse torde få erinras, att det nuvarande pensionsbeloppet

utgor for underofficer av 2. graden 1,000 kronor, för sergeant av 1

klassen 900 kronor och for sergeant av 2. klassen 780 kronor.

... Underofficer av 3. graden skulle, enligt det av marinförvaltningen och chefen

Inför;!,T1I1SLbew d|n026 J.anuari 1918 avgivna förslaget, tillsättas medelst konstiT

,,7 e,f*er 3 ar, därest han ansåges besitta de erforderliga egenskaperna,

erhålla fullmakt a beställningen. I utlåtandet den 16 mars 1918 föreslår chefen

for marinstaben, att föreskrift måtte meddelas därom, att underofficer av 3 graden

som ej uppfyller fordringarna för erhållande av fullmakt, skall av vederbörande

karchet anmalas till entledigande; dock att till dylik underofficer, som entledigas

^.■tnlia+nnan- ednin? fn- m“dre §ott uppförande och vilken icke samtidigt beredes

civilanstallnmg i statens tjänst, borde utbetalas en avskedspremie av 1,000 kronor.

befe^r a kustartilleriet bär i nämnda utlåtande uttalat sig i samma riktning.

Med avseende härå vilja de sakkunniga erinra, att enahanda förhållande

som det, varom nu ar fråga, aven föreligger vid armén, där enligt gällande bestammelser

sergeant av 2. klassen tillsättes medelst konstitutorial å sergeants
re-fTnLn

-Ch föls* två års förlopp kan, därest han anses

hora bibehållas vid beställningen, erhålla fullmakt å densamma. Någon avskedspremie

eller däremot svarande förmån är emellertid icke medgiven för sergeant

viT .,aUS°S X°k®i b°ra l,.lkellållas Vld »in beställning, utan hava dylika premier!

manskapet S°m Vld marmen> dittills endast förekommit för underbefäl av

dof v-Lw sakkunmga anse sig under dessa förhållanden icke kunna understödja

det väckta forslaget, att avskedspremie skulle utgå till underofficer av 3 graden

som under angivna förhållanden entledigas från beställningen. Skulle emellertid

i säl skilda fall omständigheter föreligga, som kunna påkalla något understöd till

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

underofficer, vare sig vid armén eller vid marinen, vilken ansetts icke böra bibehållas

vid beställningen, torde Kungl Maj:t icke sakna utvägar att bereda dylik

underofficer den hjälp, som kan befinnas erforderlig.

Vad beträffar kustartilleriet, förutsätta de sakkunniga givetvis enahanda

avlöningssumma för dess underofficerare av 3. graden som för

flottans motsvarande underofficerare, men då avlöningsformerna beklädnadsersättning

och portionsersättning icke förekomme å stat för de nuvarande

underofficerarna vid kustartilleriet, kunde i stället lönen bestämmas

till 800 kronor och dagavlöningen till 1 krona 82 öre för dag

eller för år 664 kronor 30 öre, i vilket fall slutsumman liksom vid

flottan bleve 1,744 kronor 30 öre. Vid placering i Stockholm eller

Göteborg borde inkvarteringsbidraget utgå med 240 kronor. Därest

avlöningsbeloppen fastställdes på nu angivet sätt, borde jämväl föreskrivas,

att underofficer av 3. graden vid kustartilleriet skulle erhålla pension

till lika belopp med underofficer av 3. graden vid flottan.

De sakkunniga hava därjämte lämnat redogörelse för den tillfälliga

löneförbättring, som de anse böra tillkomma underofficer av 3. graden,

men torde denna fråga få upptagas i samband med de övriga spörsmål

beträffande tillfällig löneförbättring för viss personal av armén och marinen,

varom Kungl. Maj:t denna dag avlåter särskild proposition till

riksdagen.

Direktionen över flottans pensionskassa har i infordrat utlåtande

den 12 april 1918 anfört, att de ifrågasatta underofficerarna av 3. graden,

både de, som tillsättas medelst konstitutorial, och de, vilka tillsättas

medelst fullmakt, jämlikt 2 § 1 mom. av flottans pensionskassas reglemente

utan vidare bleve delägare i pensionskassan med ty åtföljande

rätt för dem såväl till pension för egen del som att grundlägga gratial

för änka och barn ävensom skyldighet att erlägga stadgade pensionsavgifte».

Med den för underofficer av 3. graden vid flottan förutsatta

lönen av 600 kronor och beklädnadsersättningen skulle jämlikt 11 § av

pensionskassans reglemente pensionsförmånerna komma att utgå med

pension från pensionskassan 480 kronor och fyllnadspension av statsverket

240 kronor eller tillsammans 720 kronor. Som avlöningsformerna

vid kustartilleriet vore olika dem vid flottan, hade för kustartilleriets

underofficerare av 3. graden förutsatts ett belopp av 800 kronor

som lön, varigenom de skulle komma till samma totala avlöningsförmåner

som motsvarande underofficerare vid flottan. För att då emellertid*

åvägabringa likartade pensionsbelopp borde — såsom ock före
-

Direktionens

övor flottans

pensionnkassa

utlåtande den

12 april 1918.

s. 62 Kontrollera mot PDF

Marinförvaltningens

yttrande den

15 april 1918.

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

slagits — meddelas den föreskriften, att underofficer av 3. graden vid

kustartilleriet skulle erhålla lika pensionsförmåner som underofficerare

av 3. graden vid flottan.

Enligt 22 § i pensionskassans reglemente skulle underofficer av 3.

graden inrangeras i 4:e gratialklassen med ett gratial för efterlevande

änka av 400 kronor, vilket belopp, därest gratialberättigade barn jämväl

förefunnes, enligt 27 § i nämnda reglemenfe komme att ökas för

ett barn med 15 procent och för vart barn därutöver med 10 procent.

Direktionen hade i yttrande den 11 oktober 1916 föreslagit, att

till fänrik, som icke erhölle fullmakt och som entledigades utan rätt till

pension från flottans pensionskassa, skulle återbetalas beloppet av hans

erlagda pensionsavgifter. Enahanda förfaringssätt borde även komma i

tillämpning beträffande med konstitutorial anställd underofficer av 3.

graden, vilken icke erhölle fullmakt och på den grund entledigades. I

fråga om gratialavgifterna funnes redan för sådant fall i 23 § 3 mom. av

pensionskassans reglemente bestämmelse om återbetalning av avgifternas

matematiska värde. Som pensionsavgifternas storlek icke vore beräknade

enligt försäkringstekniska grunder, skulle ett återbetalande av

pensionsavgifternas matematiska värde stöta på tekniska svårigheter,

varför hela beloppet av erlagda pensionsavgifter i stället borde återbetalas.

Till sist framhöll direktionen, att frågan om att giva åt de nuvarande

underofficerskorpralerna vid marinen en mera tryggad ställning

syntes fått en synnerligen lycklig lösning genom det föreliggande förslaget,

enär de, förutom erhållandet av mera tillfredsställande avlöningsförmåner,

genom vinnandet av delägarskap i flottans pensionskassa tillförsäkrades,

jämte bättre pensionsförmåner, gratial för efterlämnad

familj.

Marinförvaltningen har beträffande de av 1917 års lönesakkunniga

föreslagna avlöningsförmånerna för underofficerare av 3. graden i infordrat

yttrande den 15 april 1918 bland annat anfört att, ehuru ämbetsverket

vore tveksamt, huruvida den för år 1919 ifrågasatta avlöningen

för underofficerare av 3:e graden med fästat avseende å värdet

av de till underofficerskorpral utgående naturaförmånerna vore likvärdig

med den för dessa senare i utsikt ställda, ville dock marinförvaltningen

nu icke motsätta sig sakkunnigas löneförslag, under förutsättning att

skapandet av ifrågavarande 3:e underofficersgrad ur militär synpunkt

vore av synnerligt värde.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

Redan i det föregående (avdelning IV) har jag haft tillfälle framhålla,

hurusom underofficerskorpralernas i 1. lönegraden arbetsuppgifter

i det hela så fullständigt sammanfalla med underofficerarnas, att de rätteligen

böra hänföras till underofficerskåren. De utredningar, som senast

blivit verkställda med anledning av förut åberopade skrivelse vid 1917 års

riksdag n:r 10 (punkt 21), understryka ytterligare detta förhållande.

Sålunda framhåller chefen för marinstaben, med instämmande av mannens

samtliga myndigheter, det berättigade i de krav, som underofficerskorpralerna

sedan länge framfört ej blott beträffande förbättrade löneförhållanden

utan jämväl med avseende å mera tryggad tjänsteställning

och drägligare pensionsförhållanden. Jag instämmer till fullo i detta

uttalande och anser frågan vara av den vikt, att den nu bör upptagas

till prövning och förslag i ämnet föreläggas riksdagen. Ytterligare^uppskov

med denna sedan många år tillbaka uppmärksammade angelägenhet

anser jag kunna äventyra rekryteringen till den för hela tjänstens

behöriga gång så viktiga underofficerskåren.

Det gäller då att söka finna de utvägar, varigenom underofficerskorpralerna

i 1. lönegraden vid en tidigare ålder än för närvarande är

fallet skulle kunna erhålla ej blott tillfredsställande avlöningsförmånei

utan jämväl tryggad tjänsteställning och säkerställd pensionsrätt.

1 huvudsak kunna härvidlag två vägar prövas. Antingen kan, med

bibehållande av de nuvarande lönegraderna, en förskjutning av antalet

löner inom underofficerskårens två grader och manskapskårens 1. lönegrad

åstadkommas till förmån för de högre lönerna, och härigenom ett

visst antal av denna sistnämnda grad (underofficerskorpralerna) inflyttas

i underofficerskårens stat, medan återstoden alltjämt upptages å manskapskåren,

eller också kan manskapskårens hela eller åtminstone så

gott som hela 1. lönegrad, underofficerskorpralerna, uppflyttas till

underofficerskåren och där ställas på eu ny lägre lönegrad, underofficerare

av 3. graden. Jag anhåller att här närmare få utveckla dessa

båda alternativ. . .

Det första alternativet, som innebär en förskjutning av antalet

löner, omnämnes av 1917 års lönesakkunniga, vilka i sitt förslag till

definitiv lönereglering för militärpersonalen uppföra fanjunkare (flaggunderofficerare

av 1. graden) på en löneskala och samtliga sergeanter

(underofficerare av 2. graden) likaledes pa en löneskala. Härigenom

försvinner skillnaden mellan nuvarande 1. och 2. klass sergeanter. Den

förskjutning av lönerna, som kunde ifrågasättas för marinen, borde

rimligtvis ske till sådan omfattning, att staterna för flaggunderofficerare

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

(underofficerare av 1. graden), underofficerare av 2. graden och manskapets

1. lönegrad, underofficerskorpraler, vilka nu förhålla sig till

varandra som 1 : 2 : 3 (kustartilleriet 1:2: 3,5), komme att till varandra

intaga samma förhållande, eller 1:2:1, vilket gäller för fanjunkare,

sergeanter och 1. kl. funrer vid armén. Teoretiskt sett skulle sålunda

ungefär halva antalet av nuvarande manskapet i 1. lönegraden, underofficerskorpraler,

uppflyttas till underofficerare av 2. gradens (sergeants)

formaner, under det att underofficerarna av 2. graden i sin ordningskulle

avlamna ungefär en fjärdedel av sitt antal till flaggunderofficerarna

(underofficerarna av 1. graden).

, D® 1 19,18 års statsverksproposition föreslagna staterna för flottans

underoffacerskår och flottans sjömanskår, den senare i vad beträffar 1-a

lönegraden skulle med hänsyn till en sådan förskjutning av lönerna

andras på följande sätt:

flaggunderofficerare .....................

från.

243

med

+ 124

till

367

underofficerare av 2. graden.........

495

+ 245

740

1. lönegraden (underofficerskorpraler)

738

— 369

369

Summa

1,476

—

1,476

Enligt enahanda grunder skulle den i 1918 års statsverksproposition

tor kustartilleriets personal föreslagna staten ändras:

underofficerare av 1. graden

underofficerare av 2. graden...............

1. lönegraden (underofficerskorpraler).

fr&n

med

till

67

+ 33

100

133

+ 94

227

253

— 127

126

453

—

453

Detta alternativ innebär en viss enkelhet ur löneregleringssynpunkt

och leder till att större likhet i befordringshänseende vinnes mellan å

ena sidan arméns och å andra sidan marinens underofficerare, varjämte

alternativet skulle kunna genomföras utan några nya anordningar med

avseende å personalens löneförhållanden. Men det innebär ur organisatorisk

synpunkt flera svagheter, vilket föranlett, att marinens myndigheter

framstam; allvarliga betänkligheter mot detsamma. Sålunda framhålles

att behovet av flaggunderofficerare, underofficerare av 2. graden och

underofficerskorpraler icke står — såsom vid armén — i något bestämt

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

förhållande till raanskapsnumerären, utan beräknas uteslutande med hänsyn

till det antal befattningar, som med nödvändighet måste bestridas

av ifrågavarande personal och sålunda växlar högst väsentligt å olika

fartyg; å exempelvis en pansarbåt av Sverigetyp utgör antalet underofficerare

och underofficerskorpraler 17 % av antalet korpraler och meniga,

under det att å en undervattensbåt detta förhållande utgör 64 %. Myndigheterna

betona vidare betydelsen för hela underofficerskårens såväl

militära som sociala ställning av att flaggunderofficerarnas tjänsteställning

hävdas, vilket fordrar, att flaggunderofficersbeställningarna begränsas

till det antal, som verkligen är av behovet påkallat. Mellan

underofficerare av 2. graden och underofficerskorpraler (underofficerare

av 3. graden) bör alltjämt en viss skillnad förefinnes, så att de förra

avses för viktigare underofficersplatser, såsom väbel, äldste underofficer

å vaktkvarteren o. s. v. Det vore därför olämpligt att överföra endast

en del av underofficerskorpralerna till underofficerslöner eller att överhuvud

taget ändra de stater, som verkligen äro lämpliga för marinens

vidkommande. Chefen för marinstaben anför vidare härom i sin skrivelse

den 16 mars 1918: »Det torde beträffande en dylik åtgärd ytterligare

böra framhållas, att därigenom kommer icke underofficerskorpralernas

pensionsfråga och förbättrade ställning i övrigt att lösas. De i

sjömanskåren (bland manskapet) kvarstående underofficerskorpralerna

komma, även om de få sina löneförmåner något förbättrade, alltjämt att

intaga samma ogynnsamma ställning som förut i förhållande till arméns

underbefäl av motsvarande levnads- och tjänstålder. Det bör ånyo

framhållas, att åtminstone flottans underofficerskorpraler äro i fråga om

tjänstgöring m. m., särskilt med hänsyn till deras tjänst ombord, mera

att jämnställa med arméns sergeanter än med dess furirer, varför någon

orättvisa mot dessa senare icke kan sägas bliva begången, därest flottans

underofficerskorpraler överflyttas till en ny lägre underofficersgrad.»

Jag finner de av myndigheterna sålunda framlagda skälen mot en av

tjänstens krav icke påkallad och i flera fall för tjänstens gång icke önskvärd

förskjutning inom lönegraderna synnerligen övertygande. En ytterligare

orsak att icke förorda denna väg för frågans lösning ligger däri, att

tjänste- och pensionsförhållandena för de i manskapskårerna kvarstående

underofficerskorpralerna därigenom ej bliva ordnade.

Den andra utvägen, som står till buds och som förordats av marinens

myndigheter, innebär, att underofficerskorpralerna i 1. lönegraden

uppflyttas till underofficerskåren och där ställas på eu ny lönegrad

såsom underofficerare av 3. graden. Denna utväg motsvarar bäst mariBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt 316 käft. (Nr 356.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:k Nåd. Proposition Nr 356.

nens behov. Det gäller här att förskaffa underofficerskorpralerna, vilka

genomgått fullständig underofficersutbildning och göra underofficer^ änst,

säkrare ställning och mer tryggade pensionsförhållanden än vad som nu

kan ske, men ändock behålla dem i viss mån skilda från underofficerarna

i övrigt. Detta kan ernås genom överflyttning av 1. lönegraden från

sjömanskåren och kustartilleriets manskap till respektive flottans och

kustartilleriets underofficerskår, om därvid samtidigt föreskrives, att på

den nya underofficersgraden skall, med undantag beträffande löne-, pensions-

och uniformsbestämmelser, tillämpas samtliga för underofficerskorpraler

nu gällande föreskrifter.

Då det icke är uteslutet, att en mindre del av de befattningar, som

enligt nu gällande mobiliseringstabeller äro avsedda att bestridas av

underofficerskorpraler, i verkligheten kunna bestridas av korpraler, börr

såsom myndigheterna föreslagit, antalet beställningar i den nya underofficersgraden

tillsvidare upptagas till ungefär samma antal, som nu är

besatt med för befordran (överflyttning) lämpliga underofficerskorpraler

och de vakanta underofficerskorpralslönerna upptagas i manskapskårernas

högsta lönegrad. Åtgärden innebär således ett mera bestämt särskiljande

mellan underofficerare och manskap på så sätt, att de beställningar inom

manskapets 1. lönegrad, vilkas innehavare verkligen avses för underofricerstjänst,

överflyttas till uuderofficerskåren, medan det mindretal, vid

flottan fåtal, befattningshavare, som för -närvarande äro underofficerskorpraler,

men vilkas tjänst kan upprätthållas av korpraler, behållas inom

manskapskårernas högsta lönegrad. Denna sistnämnda lönegrad blir

framdeles att betrakta som eu ren manskapsgrad under lämplig benämning,

korpraler, såsom chefen för marinstaben i förut åberopade skrivelse

den 16 mars 1918 föreslagit, eller furirer, såsom chefen för kustartilleriet i

samma skrivelse ifrågasatt. Frågan om löneförhållandena för denna

lönegrad liksom för övriga manskapsgrader, d. v. s. för manskapskårerna

i deras helhet, torde snarast och sedan numera utredningarna beträffande

tillfälliga löneförbättringar för officers- och underofficerskårerna

avslutats, böra upptagas till prövning och i samband därmed jämväl

vissa organisatoriska spörsmål beträffande manskapet, såsom om obligatorisk

avgångsålder m. m., utredas. Åven med hänsyn till frågan om

underofficerskårens tillfälliga löneförbättring, varom Kungl. Maj:t denna

dag avlåter proposition till riksdagen, är det av vikt, att underofficerskorpralerna

i detta sammanhang införas på sin rätta plats inom organisationen,

d. v. s. i underofficerskåren.

Myndigheterna hava föreslagit, att underofficer av 3. graden skall tillsättas

medelst konstitutorial och efter 3 år erhålla fullmakt å beställning,

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

därest han anses besitta härför erforderliga egenskaper. Dylik bestämmelse

finner jag riktig och nödvändig, på det att erforderlig kontroll

måtte kunna åvägabringas därå, att endast väl kvalificerad personal vinner

inträde i underofficerskåren. Konstituerad underofficer av 3. graden,

som ej befinnes vara lämplig att erhålla fullmakt, bör anmälas till entledigande

på enahanda sätt, som nu finnes föreskrivet beträffande fänrik.

Myndigheterna föreslå, att konstituerad underofficer av 3. graden,

som sålunda entledigas av annan anledning än mindre gott uppförande,

bör — därest ej samtidigt beredes honom civilanställning i statens tjänst

— erhålla en avskedspremie av 1,000 kronor, på det att han icke måtte

ställas utan tillgångar för sitt uppehälle under den närmaste tiden efter

avgången, intill dess annan anställning erhållits. 1917 års lönesakkunniga

avstyrka införandet av allmänna bestämmelser om utbetalande av dylika

avskedspremier och anföra som skäl härför, att sådana icke utbetalas till

sergeanter av 2. klass, vilka under liknande förhållanden avskedas.

Sakkunniga framhålla att, om särskilda omständigheter föreligga, som

påkalla dylikt understöd, Kungl. Maj:t icke torde sakna utvägar att kunna

bereda den hjälp, som kan befinnas erforderlig.

Ehuru förhållandena vid marinen och särskilt vid flottan i fråga

om såväl rekryteringssättet som anställningstidens längd ställa sig

väsentligt olika mot enahanda förhållanden vid armén, anser jag mig

i föreliggande fråga icke böra intaga annan ståndpunkt än de sakkunniga.

Enligt hittills gällande bestämmelser äger vid flottan underofficerskorpral

ävensom korpral, som uppfyllt fordringarna för befordran till

underofficerskorpral, rätt till fortfarande anställning. Denna rätt gäller

med vissa betygsvillkor jämväl för kustartilleriet. Myndigheterna hemställa

nu, att denna rätt skall borttagas, varigenom — och sedan underofficerskorpralerna

övergått till underofficerare av 3. graden — manskapspensionering

i vanlig mening icke skulle för framtiden förekomma inom marinen.

Onekligen har denna rätt givit marinens organisation en viss traditionellt

tryggad prägel och därigenom möjligen verkat till rekryteringens underlättande,

åtminstone beträffande sådan personal, som över huvud taget

tänkt försöka stanna på den militära banan, men då det antal underolficerskorpraler

och korpraler, som hädanefter såsom sådana skulle komma att

stå kvar i tjänst, torde bliva ytterst ringa, synes den tvekan beträffande

borttagande av nämnda rätt, som tidigare yppat sig, numera kunna

bortfalla.

Chefen för marin staben har föreslagit , att som villkor lör befordran

till underofficer av 2. graden skulle uppställas att med godkännande

vitsord hava genomgått en särskild utbildningskurs i företrädesvis all
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 356.

manbildande ämnen samt i det eller de huvudämnen, som beröra vederbörande

yrkesgren. Chefen för kustartilleriet anser, att en sådan utbildningskurs

(påbyggnad på underofficersskolan) åtminstone tillsvidare icke

bör uppställas som kompetensvilkor för befordran till underofficer av 2.

graden, enär underofficersskolan redan fyller alla berättigade anspråk

på omfattningen av för underofficersutbildningen erforderliga ämnen av

allmänbildande natur.

Frågan om vidareutbildning i första hand i allmänbildande ämnen

för underofficerare anser jag visserligen vara av stor betydelse, men

fordran på sådan utbildning innebär å andra sidan en skärpning av

villkoren för befordran. I varje fall står detta spörsmål vid sidan av

den föreliggande frågan om underofficerskorpralers överförande till underofficerare

av 3. graden, ty. denna utbildning förutsättes — och har tidigare

förutsatts — som kompetensprov icke till underofficer av 3. graden

utan till underofficer av 2. graden. Frågan torde därför icke böra upptagas

till prövning i detta sammanhang utan i samband med andra utbildningsfrågor.

Övriga av myndigheterna föreslagna organisatoriska åtgärder anser

jag mig böra förorda, och innefatta dessa åtgärder i huvudsak följande.

Flottans underofficerskår skulle komma att utgöras av

flaggunderofficerare,

underofficerare av 2. graden och

underofficerare av 3. graden.

Flaggunderofficer, underofficer av 2. graden samt sådan underofficer

av 3. graden, som uppfyllt därför stadgade fordringar, böra utnämnas

av vederbörande stationsbefälhavare medelst fullmakt; annan

underofficer av 43. graden bör förordnas av vederbörande stationsbefälhavare

medelst konstitutorial.

Fordringarna för att kunna konstitueras till underofficer av 3.

graden böra vara desamma, som för närvarande gälla för befordran till

underofficerskorpral. Konstituerad underofficer av 3. graden, som har

minst 3 års tjänstetid i denna grad, bör erhålla fullmakt, därest han

uppfyllt de fordringar, som för närvarande i reglemente för marinen, del

I, § 29: 1 äro föreskrivna för att kunna utnämnas till underofficer

av 2. graden. Konstituerad underofficer av 3. graden, som efter 3 års

tjänstetid i denna grad ej uppfyller fordringarna för erhållande av fullmakt,

skall av vederbörande kårchef anmälas till entledigande, för så vitt

ej orsaken härtill är, att han ej i tid kunnat erhålla sådana kommenderingar,

som förutsättas i nyssnämnda reglementsparagraf, i vilket fall

med den slutliga prövningen skall anstå, till dess tillfälle att fylla fordringarna

enligt samma paragraf blivit honom berett.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

För att kunna befordras till underofficer av 2. graden bör bland

annat fordras en tjänstetid som konstituerad eller fullmakterad underofficer

av minst 5 år.

Kustartilleriets underofficerskår skulle komma att utgöras av

underofficerare av 1. graden,

underofficerare av 2. graden och

underofficerare av 3. graden.

Underofficer av 1. och 2. graden ävensom sådan underofficer av 3.

graden, som uppfyllt därför stadgade fordringar, böra utnämnas av chefen

för kustartilleriet medelst fullmakt, annan underofficer av 3. graden

bör förordnas av chefen för kustartilleriet medelst konstitutorial.

Fordringarna för att kunna konstitueras till underofficer av 3. graden

böra vara desamma, som för närvarande stadgas i reglemente för

marinen, del III, § 25: 3 för befordran till underofficer av 2. gradeti.

Konstituerad underofficer av 3. graden bör av chefen för kustartilleriet

utnämnas medelst fullmakt, om han, sedan 3 år förflutit sedan den dag

konstitutorialet dagtecknades, uppfyllt nämnda fordringar och icke givit

anledning till sådan anmärkning, att han bör entledigas.

För att kunna befordras till underofficer av 2. graden bör fordras

en tjänstetid som konstituerad eller fullmakterad underofficer av minst

5 år. I övrigt böra nu gällande bestämmelser för befordran följas.

Bestämmelserna för befordran till underofficer av 3. graden böra så

avfattas, att, om det i undantagsfall befinnes vara för tjänsten behövligt

eller önskvärt, att äldre beprövat manskap kvarstår i tjänst, vilket

kan inträffa med avseende å vissa yrkesmän — särskilt inom ekonomi- och

hantverksavdelningarna — dylikt manskap, där det ej kan anställas som daglönare,

må, även om fullt godkännande betyg i underofficersskola saknas,

efter viss tjänstetid kunna förordnas till underofficer av 3. graden. En

dylik person kan på sådant sätt tillföra staten sitt arbete intill pensionsåldern

och då avskedas med underofficers av 3. graden pension.

Därest, såsom här förordats, 1. lönegraden inom sjömanskåren och

kustartilleriets manskap i stort sett överflyttas till resp. underofficerskår,

bör ur militära och organisatoriska synpunkter någon skiljaktighet i avlöningshänseende

icke införas mellan de underofficerare av 3. graden,

vilka tillsättas medelst konstitutorial och dem, som tillsättas med fullmakt.

Då dessa underofficerare icke torde böra komma i åtnjutande av

samma avlöningsförmåner, som tillkomma underofficerare av 2. graden,

blir det erforderligt att för underofficerare av 3. graden uppföra särskilda

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 356.

avlöningsförmåner å stat, vilka stå i lämpligt förhållande till de förmåner,

som tillerkännas övriga underofficerare.

De avlöningsförmåner, som 1917 års lönesakkunniga föreslagit för

underofficer av 3. graden, synas mig visserligen tämligen lågt satta,

men anser jag dock förslaget i förevarande avseende vara av beskaffenhet

att böra förordas; och skulle sålunda underofficer av 3. graden vid

flottan erhålla följande förmåner att uppföras å stat från och med år 1919:

Fast lön.......................................................

............................. kronor

600: —

Beklädnadsersättning............................

............................... »

200:-

Ersättning för ved och ljus ..................

.................................. 3)

100: —

Summa kronor

900: —,

vartill komma dels dagavlöning å 1 krona 20 öre, eller för år 438

kronor, att utgå i den ordning reglemente för marinen bestämmer, och

dels inkvarteringsersättning, vid Karlskrona station beräknad till 180

kronor. Om härtill lägges den för underofficer beräknade portionsersättningen

å 62 öre om dagen eller för år 226 kronor c0 öre, uppkommer

ett sammanlagt avlöningsbelopp för år av 1,744 kronor 30 öre.

Vid kustartilleriet, där avlöningsformerna beklädnadsersättning och

portionsersättning icke förekomma, böra följande förmåner uppföras å

stat från och med år 1919:

Lön .............................................................................................. kronor 800: —

Dagavlöning å 1,82..................................................................... » 664: 30

Ersättning för ved och ljus................................................... » 100: —

Summa kronor 1,564: 30,

vartill kommer inkvarteringsersättning, i kustfästning beräknad till 180

kronor, eller sammanlagt 1,744 kronor 30 öre.

Inkvarteringsersättningen för underofficerare av 3. graden bör utgå

för flottan vid Stockholms station och för kustartilleriet i Stockholm

eller Göteborg med 240 kronor. Chefen för kustartilleriet har framhållit,

att frågan om inkvartering måste ordnas för de underofficerare av

3. graden vid kustartilleriet, som ej bliva förlagda tillsammans med

manskapet. Några särskilda åtgärder i detta avseende synas dock icke

vara erforderliga, då underofficerare av 3. graden antingen erhålla inkvarteringsersättning,

enligt vad nyss sagts, eller också förläggas inom

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 356.

kasernerna, där de redan nu såsom underofficerskorpraler så gott som

utan undantag äro förlagda till egna rum, skilda från manskapets

logement.

Beträffande förmåner under sjökommendering för underofficerare av

3. graden har jag förutsatt, att dessa förmåner icke skulle komma att

belasta flottans, respektive kustartilleriets övningsanslag, varav ifrågavarande

förmåner bestridas, i högre grad än vad dessa anslag för närvarande

belastas på grund av underofficerskorpralernas förmåner under

sjökommendering, varför någon ökning av ifrågavarande anslag icke behöver

ifrågakomma.

För underofficerare av 3. graden vid flottan blir pensionsbeloppet

med bär förutsatt lön 720 kronor. Bestämmelser böra utfärdas av innehåll,

att underofficer av 3. graden vid kustartilleriet skall erhålla pension

till lika belopp med underofficer av 3. graden vid flottan.

I likhet med direktionen över flottans pensionskassa anser jag, att

genom ändring av flottans pensionskassas reglemente bör stadgas, att

till medelst konstitutorial anställd underofficer av 3. graden, som entledigas

utan rätt till pension genom flottans pensionskassa, bör återbetalas

beloppet av hans erlagda pensionsavgifter. Konstituerad underofficer av

3. graden vinner nämligen icke bestående anställning vid marinen förr än

fullmakt erhålles, men han bar skyldighet att under prövotiden erlägga

stadgade pensions- och gratialavgifter. Det synes då icke vara med

rättvisa och billighet förenligt att, därest beställningshavaren vid prövotidens

utgång entledigas, flottans pensionskassa tillgodogör sig de av

honom erlagda avgifterna.

I likhet med myndigheterna anser jag, att underofficerare av 3. graden

böra bära den för övriga underofficerare fastställda uniformen, men med

endast en chevron (underofficerare av 2. graden hava för närvarande två

samt flaggunderofficerare och underofficerare av 1. graden tre chevroner)

ävensom att inskränkningar böra göras med avseende på vissa uniformspersedlar.

Mot införande av en ny lägre underofficersgrad vid marinen har

gjorts den invändningen, att underofficerskårens anseende härigenom

skulle komma att neddragas. Jag kan icke finna en dylik uppfattning

riktig. Ty det bör hållas i minnet, att den personal, varom bär är

fråga, avlagt underofficersexamen, tjänstgör som underofficerare och

under alla förhållanden avses att en gång vinna inträde i underofficerskåren.

Samtliga fordringar för att vinna inträde i denna kår bibehållas.

Inträdet sker blott tidigare än vad för närvarande är fallet, varför förslaget

innebär en föryngring av kåren, men ingalunda någon nedsättning

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kung]. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.

av kårens kvalifikationer. Och därtill kommer, att en markerad skillnad

alltjämt bibehålies mellan å ena sidan flaggunderofficerare (underofficerare

av 1. graden) och underofficerare av 2. graden samt å andra sidan underofficerare

av 3. graden, å vilka sistnämnda skulle tillämpas samtliga för

underofficerskorpraler nu gällande föreskrifter, med undantag beträffande

löne-, pensions- och uniformsbestämmelser.

Såsom redan flera gånger framhållits, bör principen för tillkomsten

av den nya underofficersgraden vara den, att hela l:a lönegraden överflyttas.

Vid den första uppsättning, som avses äga rum år 1919, måste

emellertid några jämkningar häri äga rum. Enligt vad jag tidigare

anfört, har chefen för marinstaben uttalat, att det icke vore uteslutet,

att en mindre del av de befattningar, som enligt nu gällande mobiliseringstabeller

vore avsedda att bestridas av underofficerskorpraler, skulle

kunna bestridas av korpraler. Jag finner det erforderligt att taga hänsyn

härtill, men torde de närmare beräkningarna i detta avseende bliva

beroende på det program för ersättning av förslitna och byggande av

nya fartyg, som kan bliva fastställt att gälla, efter det flottans nuvarande

nybyggnadsperiod med år 1919 utgått. Ävenledes måste hänsyn

tagas till det törhållandet, att bland de nuvarande underofficerskorpralerna

finnas några, som icke lämpa sig för överflyttning till underofficerare

av 3. graden. Med iakttagande härav och i anslutning till chefens

för marinstaben nyss åberopade uttalande förordar jag, att i staten för

flottans underofficerskår för år 1919 antalet löner för underofficerare av

3. graden bestämmes på sådant sätt, att det kommer att motsvara det

i innevarande års statsverksproposition för sjömanskårens l:a lönegrad

förutsatta antalet löner eller 738, minskat med nuvarande antalet vakanser,

eller 63 — och skulle alltså antalet löner komma att utföra

(738—63 =) 675. 6

Återstående 63 löner böra för år 1919 upptagas för sjömanskårens

1. lönegrad. Skulle det emellertid inträffa, att under sagda år icke hela

antalet beställningar för underofficerare av 3. graden, eller 675, anses

kunna besättas med lämplig personal, utan att ett något större antal,

än vad för närvarande beräknas, anses böra stå kvar i sjömanskårens 1.

lönegrad, torde riksdagens medgivande böra utverkas, att obesatta löner

för underofficerare av 3. graden må enligt Kungl. Maj:ts beprövande

disponeras till ökande av antalet löner inom sjömanskårens 1. lönegrad

utöver 63, dock att sammanlagda antalet löner för underofficerare av 3.

graden och för manskap i sjömanskårens 1. lönegrad ej får överstiga 738.

Chefen för kustartilleriet har i förevarande hänseende utgått från

att den ifrågavarande omorganisationen med hänsyn till tjänstens krav

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.

endast bör avse underofficerskorpraler i 1. lönegraden och sålunda icke

beröra underofficerskorpraler i 2. lönegraden. Nämnda chef har beträffande

överflyttningen av underofficerskorpraler i 1*. lönegraden till

underofficerare av 3. graden uttalat sig i samma riktning som

chefen för marinstaben, men förutsätter, att beställningarna i den

nya underofficersgraden nu skulle upptagas till samma antal, som

för närvarande är besatt med för befordran lämpliga underofficerskorpraler,

ökat med 20 % av de nu vakanta underofficerskorpralslönerna.

Då vissa svårigheter föreligga att nu bestämma, huru många

underofficerskorpraler, som år 1919 kunna vara lämpliga för överflyttning,

torde beräkningen av antalet låta sig göra på det sättet, att alla nuvarande''

underofficerskorpraler i l:a lönegraden förutsättas lämpliga för

befordran, varemot den föreslagna ökningen med 20 % av vakansantalet

uteslutes. Härigenom skulle enahanda beräkningsgrunder komma till

tillämpning för kustartilleriet som för flottan. Visserligen blir härigenom

vid kustartilleriet en jämförelsevis mindre del av beställningarna inom

l:a lönegraden än vid flottan överflyttad till underofficerare av 3. graden,

men torde vid kustartilleriet ett något större antal befattningar, som för

närvarande avses att bestridas av underofficerskorpraler, kunna uppehållas

av korpraler (furirer), än vad fallet är vid flottan. Den i 1918 års statsverksproposition

föreslagna staten för kustartilleriets personal upptager

253 beställningar i manskapets l:a lönegrad. Om härifrån dragés nuvarande

antalet vakanser inom denna lönegrad, eller 70, erhålles det antal

av (253 — 70=) 183 beställningar, som för år 1919 bör uppföras på stat

för underofficerare av 3. graden vid kustartilleriet, medan 70 beställningar

böra kvarstå inom l:a lönegraden för manskapet. I likhet med

vad som föreslagits beträffande flottan bör riksdagens medgivande utverkas

därtill, att obesatta löner för underofficerare av 3. graden må

enligt Kungl. Maj:ts beprövande disponeras till ökande av antalet löner

för kustartilleriets manskap i l:a lönegraden utöver 70, dock att sammanlagda

antalet löner för underofficerare av 3. graden och för kustartilleriets

manskap i l:a lönegraden ej får överstiga 253.

Enligt från marinförvaltningen inkomna beräkningar, mot vilka jag

icke har något att erinra, skulle det här ifrågasatta överflyttandet av

underofficerskorpraler i 1. lönegraden till underofficerare av 3. graden

komma att förorsaka ändringar beträffande beloppen av vissa i de till

innevarande års riksdag under femte huvudtiteln upptagna anslagen.

Härtill återkommer jag i det följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 sand. 316 höft. (Nr 356.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

Jag anhåller att i detta sammanhang få underställa Kungl. Maj:ts

prövning en av 1917 års lönesakkunniga gjord hemställan om ändring

i gällande stater för flottans sjömanskår och för kustartilleriets personal

därhän, att andra lönetillägget må kunna komma manskap i 2.

lönegraden till godo efter kortare tid än vad för närvarande är föreskrivet.

Denna fråga ligger visserligen helt vid sidan av de övriga

spörsmål, som jag här fått tillfälle framlägga, men då den avser en

jämkning i nämnda stater, vari vissa ändringar redan förut av mig förordats,

torde den lämpligen kunna här behandlas.

Nyssnämnda lönesakkunniga hava i skrivelse den 17 april 1918 anmält,

att de på anförda skäl icke ansett sig kunna för närvarande föreslå

någon tillfällig löneförbättring till vissa korpraler vid flottan, på sätt

föreslagits i propositionen nr 158 till 1917 års riksdag. Men de sakkunniga

hava fäst sin uppmärksamhet på den till staterna för flottans

sjömanskår och för kustartilleriets personal fogade anmärkningen av innehåll,

att till den av manskapet i 2. lönegraden, som är underofficerskorpral

eller korpral, skall utgå ett första lönetillägg av 10 kronor i

månaden efter en tjänstetid av minst 4 år och ett andra lönetillägg av

5 kronor i månaden efter minst 12 års tjänstetid. En så lång tidsintervall

som 8 år för åtnjutande av ålderstillägg torde icke vara stadgad

inom något annat område av statstjänst, och som befordran till underofficerskorpral

i allmänhet vunnes inom kortare tid, komme andra lönetillägget

endast ett fåtal till godo. Då de sakkunniga i sitt utkast till

definitiv lönereglering genomgående föreslagit treårsintervaller mellan

ålderstilläggs tillträdande, ansågo sig de sakkunniga böra hemställa om

ändring i förevarande stater därhän, att andra lönetillägget måtte kunna

komma ifrågavarande manskap till godo tre år efter det första lönetillläggets

tillträdande, alltså efter 7 år.

Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava i infordrat yttrande

av den 18 april 1918 tillstyrkt de sakkunnigas förslag i förevarande

hänseende.

Såsom jag redan tidigare anfört, torde det vara av synnerlig vikt,

att frågan om manskapskårernas avlöningsförhållanden med det snaraste

upptages till prövning. Oberoende härav synes mig det av 1917 års

lönesakkunniga framställda förslaget kunna och böra genomföras, och

jag anser mig hava desto större skäl att redan nu förorda bifall till detsamma,

som en stor del åtminstone av flottans korpraler äro gifta och

i trängande behov av förbättrade lönevillkor. Enligt av de sakkunniga

verkställda beräkningar, mot vilka jag icke har något att erinra, skulle

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.

kostnaden för den föreslagna omläggningen uppgå för flottan till 35,000.

kronor och för kustartilleriet till 5,000 kronor. _

Med anledning av vad sålunda anförts. hemställer jag, att tramstallställning

måtte göras till innevarande års riksdag dels om sådan ändring

från och med år 1919 i vederbörlig anmärkning i staterna tor flottans

siömanskår och för kustartilleriets personal, att orden »minst 144 manader

(12 år)» utbytas mot »minst 84 månader (7 år)», dels ock om höjning

av anslagsposten till lönetillägg i staten för flottans sjömanskar med

35,000 kronor och i staten för kustartilleriets personal med 5,000 kronor.

Med tillämpning av vad jag sålunda anfört skulle staterna för flottans

underofficerskår, för flottans sjömanskår, å dagavlonmg till officerare

och underofficerare vid flottan samt för kustartilleriets personal tor ar

1919 få följande utseende:

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

Stat

för flottans imderofflcerskår

1,413

Flaggunderofficer .................................

D:o ................................

Underofficer av 2:a graden.....................

D:o .....................

Underofficer av 3:e graden....................

U:o .....................

Ökning i fasta lönen å 240 kronor till

förslagsvis 96 flaggunderofficerare (maskinister)

...........................

Summa högst kronor

Fast lön.

Bekläd-

nads-

ersätt-

ning.

Ersätt

ning

för

ved

och

ljus.

Summa.

900

200

130

1,230

217,800

—

48,400

—

31,460

—

297,660

—

900

—

200

—

100

—

1,200

—

444,600

—

98,800

—

49,400

—

592,800

—

600

—

200

—

100

—

900

—

404,400

—

134,800

—

67,400

—

606,600

—

23,040

_

_

_

_

23,040

1,092,240

—

282,600

—!

148,590

—

1,523,430

—

192,

och underofficerare av 2:a graden skola minst

Anmärkningar:

l.o. Av ovannämnda antal flaggunderofficerare

högst 384 vara maskinister.

a «s°'' ®visning å 2 kronor 50 öre till flaggunderofficer (maskinist), 2 kronor 15 öre till Sagg
ig11

erofficer (ej maskinist) och underofficer av 2:a graden (maskinist), 1 krona 50 öre till underofficer av

-:a graden (ej maskinist) samt 1 krona 20 öre till underofficer av 3:e graden eller halv dagavlöning

er vartdera av förestående belopp tillkommer i den ordning, reglemente för marinen bestämmer,

t rl°'' underofficer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning regle
mente

för marinen bestämmer, mkvarteringsbidrag med ett efter år räknat belopp av:

vid Karlskrona vid Stockholms

station: station:

för flaggunderofficer................................ 240 kronor 300 kronor

» underofficer av 2:a eller 3:e graden ....... 180 » 240 »

4:o. Underofficers av 2:a graden löneförmåner må utgå till högst 10 kockar eller hovmästare,

orpraler, som visat framstående skicklighet i egen yrkesgren; och må vad av det härför erforderliga

medelsbelopp är odisponerat användas för att tilldela kockar och hovmästare, korpraler, avlöning i

sjömanskarens l:a lönegrad utöver antalet löner enligt stat för samma lönegrad, dock att antalet här
aV.

1,ö"a‘*e k0Clk,ar ocb hovmästare i sjömanskårens l:a lönegrad ej må överstiga antalet av de

lor andamalet disponibla underofficerslönerna.

• riva fkulle d®4 bestämda »otalet, underofficerare av 3:e graden icke finnas fulltaligt, må de löner,

som i följd, darav sakna innehavare, till så stor del, som erfordras, användas till avlöning åt manskap

i sjomanskarens l:a lönegrad, dock att sammanlagda antalet löner för underofficerare av 3:e graden

och i sjomanskarens l:a lönegrad icke må överstiga 738.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

77

Stat

för flottans sjömanskår.

Kronor.

Summa.

832

_

51,584

—

495

—

786,555

—

362

50

379,175

—

253

50

259,584

—

1,478,841

—

115,000

32,000

—

147,000

—

—

—

8,220

—

—

—

25,000

—

—

—

162,000

—

—

—

175.000

—

—

—

1,996,061

Antal.

3,725

1

l:a lönegraden

62

D:o

1

2:a lönegraden

1,589

D:o

1

3:e lönegraden

1,046

D:o

1

4:e lönegraden

1,024

D:o

j 12 månaders

\ dagavlöning

f 12 månaders

i dagavlöning

( 12 månaders

\ dagavlöning

I 12 månaders

l dagavlöning

månadslön å 45 kronor

å 80 öre i 365 dagar

d:o

månadslön å 23 kronor

å 60 öre i 365 dagar

d:o

månadslön å 15 kronor

å 50 öre i 365 dagar

d:o

månadslön å 12 kronor

å 30 öre i 365 dagar

d:o

Bekryteringsmedel:

Lega, räknad efter 12,50 kronor per år av anställningstiden,

samt anställningspremier för en årlig rekryteringskontingent

av 1,000 man, förslagsvis högst ......................

Bekryteringskostnader, förslagsvis högst ........................

Arvode åt 137 kompanikorpraler å 5 kronor i månaden ......

Uppmuntringspenningar, förslagsvis högst...........................

Inkvarteringsbidrag, förslagsvis högst ................................

Lönetillägg, förslagsvis högst.............................................

Summa högst kronor

Anmärkningar: •

l:o. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon av de tre högre lönegraderna icke finnas

fulltaligt, må de löner, som i följd därav sakna innehavare, till så stor del, som erfordras, användas

till avlöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande av lega och anställningspremier, om

det härför ovan förslagsvis beräknade beloppet visar sig otillräckligt.

2:o. Uppmuntringspenningar utgå under tjänstgöring i land till manskap, som tillhöra l:a, 2:a

eller 3:e uppmuntringsklassen, med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen, enligt de för dagavlönings

åtnjutande gällande grunder.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

3:o. Det manskap, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, äger under tjänstgöring

i land och den, som är gift eller är änkling med minderårigt barn, även under annan tjänstgöring

att åtnjuta inkvarteringsbidrag till ett månatligt belopp för underofficerskorpral vid Karlskrona

station av 15 kronor och vid Stockholms station av 20 kronor samt för övrigt manskap vid den förra

stationen av 10 kronor och vid den senare av 15 kronor, allt under förutsättning att det ovan till

inkvarteringsbidrag förslagsvis beräknade beloppet icke överskrides; dock att den av manskapet, som

befordrats till underofficer över stat, äger att, även om han är ogift, under angiven förutsättning åtnjuta

ovan nämnt inkvarteringsbidrag jämväl under annan tjänstgöring än i land.

4:o. Till den, som tillhör l:a lönegraden, utgår, om han vid sjömanskåren innehar en tjänstetid

av minst 108 månader (9 år), ett första lönetillägg av 5 kronor i månaden och, om han vid kåren

innehar en tjänstetid av minst 144 månader (l2 år), ett andra lönetillägg av 5 kronor i månaden.

Till den, som tillhör 2:a lönegraden och är underofficerskorpral eller korpral, utgår, om han vid

sjömanskåren innehar en tjänstetid av minst 48 månader (4 år), varav minst 12 månader såsom korpral,

ett första lönetillägg av 10 kronor i månaden och, om han vid kåren innehar en tjänstetid av minst

84 månader (7 år), ett andra lönetillägg av 5 kronor i månaden.

5:o. Vid beräkning av tjänstetid vid sjömanskåren äger den, som karlskrivits från skeppsgossekåren

eller i egenskap av värnpliktig tjänstgjort vid flottan eller före anställningen varit inmönstrad

till sjöfart eller antagits i högre lönegrad än den lägsta, att tillgodoräkna sig extra tjänstetid enligt

de bestämmelser, som av Konungen meddelas.

Stat

å dagavlöning till officerare och underofficerare vid flottan.

lAntal.

Kronor.

Summa.

Officerskåren.

5

Flaggman dagavlöning å 7 kr. i 365 dagar......

12,775

—

9

Kommendörer > » 6 » » 365 > ......

19,710

—

44

Kommendörkaptener > » 5 > > 365 » ......

80,300

—

131

Kaptener > > 4 > » 365 » ......

191,260

—

165

Löjtnanter, underlöjt-

nanter ocli fänrikar > > 3 > > 365 > ......

180,675

—

484,720

354

Underofflcerskåren.

243

Flaggnnderoffioerare, dagavlöning å 2 kr. 15 öre i 365 dagar

190,694

25

495

Underofficerare av 2:a graden, dagavlöning å 1 kr. 50 öre i

365 dagar .......................T.......................................

271,012

50

675

Underofficerare av 3:e graden, dagavlöning å 1 kr. 20 öre i

365 dagar.................................... .........

295,650

—

Ökning i dagavlöning å 35 öre till förslagsvis 96 flaggunder-

officerare (maskinister) i 365 dagar...........................

12,264

—

Ökning i dagavlöning å 65 öre till förslagsvis 192 under-

officerare av 2:a graden (maskinister) i 365 dagar.........

45,552

—

815,172

75

1,413

Summa högst kronor

—

—

1,299,892

75

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Nåd, Proposition Nr 356.

79

Stat

för kustartilleriets personal.

Antal.

Kronor.

Kronor.

Summa.

T y,nn nnh Hagavlöning- m. m.

Officerare.

1

Chef för kustartilleriet:

lön .........................................................

8,000

dagavlöning å, 7 kronor ...........................

2,555

10,555

—

1

Överste:

lön .........................................................

6,000

—

dagavlöning å 6 kronor ..........................

2,190

—

8,190

—

1

Överste ........................................................

—

—

8,190

—

1

Överstelöjtnant:

lön .........................................................

4,500

—

dagavlöning å 5 kronor ...........................

1,825

—

6,325

—

3

Överstelöjtnanter .............................................

—

—

18,975

—

1

Major:

lön .........................................................

4,000

—

dagavlöning å 5 kronor ...........................

1,825

—

5,825

—

7

Majorer ........................................................

—

—

40,775

—

1

Kapten av l:a klassen:

lön .........................................................

3,400

—

dagavlöning å, 4 kronor .......................

1,460

—

4,860

—

27

Kaptener av l:a klassen....................................

—

—

131,220

—

1

Kapten av 2:a klassen:

lön .........................................................

2,400

—

dagavlöning å 4 kronor ...........................

1,460

3,860

23

Kaptener av 2:a klassen....................................

—

88,780

1

Löjtnant:

lön ........................................................

1,500

—

dagavlöning å 3 kronor ..........................

1,095

2,595

-

68

Transport

—

1-

■| 330,150

1-

1

1

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

Antal

Kronor.

Kronor.

Summa.

68

Transport

_

330,150

48

Löjtnanter ......

—

124,560

1

Underlöjtnant eller fänrik:

lön ............

720

1,095

dagavlöning å 3 kronor ..........................

1,815

41,745

23

Underlöjtnanter och fänrikar ..

498,270 —

140

Reservofflcerare under tjänstgöring.

1

Reservlöjtnant:

lön under 6 månader å 125 kronor............

750

—

dagavlöning å 3 kronor under 6 månader...

540

—

1,290

1,290

1

Reservlöjtnant ..

—

—

—

1

Reservunderlöj tnant:

lön under 6 månader å 60 kronor

360

—

dagavlöning å 3 kronor under 6 månader...

540

—

900

4

Reservunderlöjtnanter.........

—

—

3,600

—

1

Fänrik i reserven, utbildad till artilleritjänst:

lön under 45 dagar ä 1.9 7 kronor ............

88

65

dagavlöning å 3 kronor i 45 dagar............

135

—

223

65

27

Fänrikar i reserven, utbildade till artilleritjänst

6,038

55

35

13,342 20

Underofficerare.

1

Underofficer av l:a graden:

lön .........................................

1,200

—

dagavlöning å 2.50 kronor ........................

912

50

ersättning för ljus och ved........................

130

2,242

50

66

Underofficerare av l:a graden...........................

—

148,005

1

Underofficer av 2:a graden:

lön ..................................................

1,100

dagavlöning å 2.12 kronor ...........

773

10

ersättning för ljus och ved.....

100

1,973

260,541 It

10

132

Underofficerare av 2:a graden...........................

>0

200 |

Transport

- 1-

-1

412,762 |t

0

511,612 |20

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

81

Antal.

Kronor.

Kronor.

Summa.

200

Transport

_

_

412,762

90

511,612

20

1

Underofficer av 3:e graden:

lön .........................................................

800

—

dagavlöning å 1.82 kronor.......................

664

30

ersättning för ljus och ved ......................

100

—

1,564

30

182

Underofficerare av 3:e graden...........................

—

—

284,702

60

699,029

80

383

Manskap.

1

l:a lönegraden:

lön ..........................................................

540

—

dagavlöning å 80 öre ..............................

292

—

832

_

69

l:a lönegraden ................................................

—

—

57,408

—

1

2:a lönegraden:

lön ......................:................................

276

—

dagavlöning å 60 öre ..............................

219

—

495

__

352

2:a lönegraden ................................................

—

—

174,240

—

1

3:e lönegraden:

lön ....................................................

180

—

dagavlöning å 50 öre ..............................

182

50

362

50

424

3:e lönegraden ................................................

—

—

153,700

1

4:e lönegraden:

lön .........................................................

144

—

dagavlöning å 30 öre ..............................

109

50

253

50

256

4:e lönegraden ................................................

—

—

64,896

—

452,187

_

1,105

II. Arvoden.

1

Regementspastor .............................................

—

—

1,000

—

1

Fästningspredikant ..........................................

—

—

120

—

1,120

—

2

III. Rekryteringsmedel.

Lega,^räknad efter 12 kronor 50 öre per år av

anställningstiden, samt anställningspremier

för en årlig rekryteringskontingent av 400

man, förslagsvis högst..........

_

_

50,000

—

Rekryterings kostnader, förslagsvis högst ....

—

—

15,000

—

65,000

—

Transport

—

—

—

—

1,728,949

—

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 316 käft. (Nr 356.) 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

Antal.

Kronor.

Kronor.

Summa.

Transport

—

—

—

1,728,949

—

IV. Inkvarteringsbidrag.

Inkvarteringsbidrag för officerare och underoffi- cerare, förslagsvis högst...........................

Inkvarteringsbidrag för underofficerskorpraler,

förslagsvis högst......................................

—

—

72,135

1,000

—

73,135

V. Lönetillägg och uppmuntrings- penningar.

Lönetillägg, förslagsvis högst ...........................

Uppmuntringspenningar, förslagsvis högst.........

20,000

14,000

34,000

31

28

VI. Beklädnadsbjälp till reservofficers- aspiranter och fänrikar i reserven.

Reservoffieersaspiranter, beklädnadshjälp å 300

kronor ............................ ... .

Fänrikar i reserven, beklädnadshjälp ä 200 kronor

9,300

5,600

14,900

Summa kronor

—

—

1,850,984

Anmärkningar:

Iso. Officer, jämväl reservofficer under tjänstgöring, och underofficer, som icke åtnjuta fri

bostad i kronans hus, uppbära inkvarteringsbidrag med ett efter år räknat belopp av:

i Stockholm

kustfästning

kronor

eller Göteborg

kronor

generalsperson............................

överste ....................................

överstelöjtnant eller major ..........

kapten .....................................

subalternofficer .........................

underofficer av l:a graden .........

underofficer av 2:a eller 3:e graden

—

1,500

900

1,200

600

1,000

400

500

300

400

240

300

180

240

Officer eller underofficer, som är gift eller är änkling med hemmavarande barn, uppbär, om på

grund av förhållandena å förläggningsorten endast sådan bostad i kronans hus finnes atf tilldela honom,

att han därstädes icke kan ordna eget hushåll, ävenledes inkvarteringsbidrag till ovan angivna belopp.

2:o. Underofficer över stat, oavsett om han är gift, ogift eller änkling, ävensom underofficerskorpral

med en tjänstetid vid kustartilleriet av minst 72 månader (6 år), som är gift eller är änkling

med minderårigt barn och som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, åtnjuter inkvarteringsbidrag

till ett månatligt belopp av 15 kronor i kustfästning och 20 kronor i Stockholm eller

Göteborg.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kung!, Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

3ro. Skulle det här ovan bestämda antalet manskap i någon av de tre högre lönegraderna icke

finnas fulltaligt, må de löner, som till följd därav sakna innehavare, till så stor del, som erfordras,

användas till avlöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande av lega och anställningspremier,

om det under III här ovan beräknade beloppet därtill visar sig otillräckligt.

4:o. Uppmuntringspenningar utgå under tjänstgöring i land till manskap, som tillhör l:a, 2:a

eller 3:e uppmuntringsklassen, med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen enligt de för dagavlönings

åtnjutande gällande grunder.

5:o. Till den, som tillhör l:a lönegraden, utgår, om han vid kustartilleriet innehar en tjänstetid

av minst 108 månader (9 år), ett första lönetillägg av 5 kronor i månaden och, om han vid kustartilleriet

innehar en tjänstetid av minst 144 månader (l2 år), ett andra lönetillägg av 5 kronor i månaden.

Till den, som tillhör 2:a lönegraden och är underofficerskorpral eller korpral, utgår, om han vid

kustartilleriet innehar en tjänstetid av minst 48 månader (4 år), varav minst 12 månader som korpral,

ett första lönetillägg av 10 kronor i månaden och, om han vid kustartilleriet innehar en -tjänstetid av

minst 84 månader (7 år), ett andra lönetillägg av 5 kronor i månaden.

6:o. Vid beräkning av tjänstetid vid kustartilleriet äger den, som i egenskap av värnpliktig

tjänstgjort vid detta vapen eller antagits i högre lönegrad än den lägsta, att tillgodoräkna sig extra

tjänstetid enligt de bestämmelser, som av Konungen meddelas.

7ro. Skulle det bestämda antalet underofficerare av 3:e graden icke finnas fulltaligt, må de löner,

som i följd därav sakna innehavare, till så stor del, som erfordras, användas till avlöning åt manskap i

l:a lönegraden, dock att sammanlagda antalet löner för underofficerare av 3:e graden och i Isa lönegraden

icke må överstiga 258.

Överflyttandet av vid ingången av år 1919 förefintliga underofficerskorpraler

till den nya underofficersgraden bör, allmänt sett, ske på sådant

sätt, att till underofficerare av 3. graden med fullmakt hänföras de underofficerskorpral

er i 1. lönegraden, som dels uppfyllt samtliga för befordran

till underofficer av 2. graden nu stadgade fordringar, dels innehava en

tjänstetid i 1. lönegraden av 3 år eller därutöver, dels ock där visat

prov på erforderlig duglighet och lämplighet i övrigt. Till underofficerare

av 3. graden med konstitutorial böra hänföras de underofficerskorpraler

i 1. lönegraden, som genomgått samtliga för befordran till underofficer

av 2. graden nu stadgade skolor och kurser, men vilkas tjänstetid i 1.

lönegraden understiger 3 år eller vilka, ehuru de ej anses lämpliga för

befordran med fullmakt, likväl prövas lämpliga att erhålla konstitutorial.

Av chefen för kustartilleriet har föreslagits, att fullmakt skulle för de

nuvarande underofficerskorpralerna vid kustartilleriet kunna erhållas efter

1 1''2 års tjänst i 1. lönegraden, men då 3 års tjänst med konstitutorial

även för kustartilleriets vidkommande generellt förutsättes för den nya

graden, lärer denna bestämmelse böra äga tillämpning redan nu, varigenom

för övrigt överensstämmelse med flottan i detta avseende erhålles.

Vissa tillämpningsfrågor torde vid överflyttandet av de vid ingången

av år 1919 förefintliga underofficerskorpralerna få bliva beroende på Kung!

Maj:ts prövning. Detta kan exempelvis gälla vid flottan bedömandet av

spörsmålet om vissa nu fastställda villkor för befordran till underofficer och

vid kustartilleriet frågan om överflyttande av de nuvarande underofficerskorpraler,

som vunnit befordran på grund av lång tjänstetid eller som

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

erhållit lön på stat i l:a lönegraden, utan att slutlig kurs vid underofficersskolan

ännu avlagts.

Genom överflyttning av manskapets l:a lönegrad till underofficerskåren

försvinner framdeles denna lönegrad som sådan. Under övergångstiden

står dock en del manskap kvar i denna lönegrad, och då antalet

av detta manskap kan växla, kunna löner inom lönegraden bliva vakanta.

Dessa torde då enligt Kung]. Maj:ts beprövande kunna få användas

för till konstruering till underofficerare av 3:e graden kompetenta

korpraler, som icke kunna erhålla konstitutorial på grund av brist

på löner inom denna grad.

Genom den här förordade överflyttningen av underofficerskorpralerna

i 1. lönegraden till underofficerskåren löses för framtiden den fråga

om pensionering av viss i tjänst kvarstående personal, som utgjort föremål

för utredning av de sakkunniga, som tillsatts år 1912 och år 1917. Jag

tillåter mig erinra om att pensionerings frågan, sådan den förelädes 1917

års riksdag, icke gällde hela underofficerskorpralsgraden som sådan, utan

endast ett antal överåriga underofficerskorpralar ävensom korpraler,

vilka ansetts böra stå kvar i tjänst i vissa mindre krävande befattningar

eller vilka i vissa fall fått kvarstå av rena barmhärtighetsskäl. 1912 års

sakkunniga, som tänkt sig, att pensionsåldern för manskap skulle inträda

vid uppnådda 50 levnadsår, hade framlagt helt nya grunder för

manskapspensionering. 1917 års sakkunniga föreslogo, att rätten till fortfarande

anställning skulle borttagas för framtiden och att de nuvarande

manskapsbefattningar, där marinen behövde äldre beprövat folk, skulle

överflyttas till en ny lägre underofficersgrad eller till nya månadslönarstater

med delaktighet i flottans pensionskassa. Denna organisationsfråga

framlades ej då för riksdagen, men oberoende därav avläts förslag om

nya pensioneringsgrunder för manskapet, på det att otjänstbar personal

måtte snarast möjligt kunna utmönstras. Riksdagen fann visserligen,

att starka skäl förelåge för tillgodoseende av dessa överårigas

intressen, men att detta kunde ske genom att åt dem beviljades lämpligt

avvägda tilläggspensioner. '' Skulle förslaget om inrättandet av 3. gradens

underofficerare vid marinen vinna bifall, löses därigenom, såsom förut

nämnts, för framtiden frågan om pensionering av sådan personal, som

nu anses böra stå kvar i vissa mindre krävande befattningar.

Det återstår emellertid att återupptaga frågan om pensionering av

det nu i tjänst varande överåriga manskap, vilket av en eller annan

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

anledning'' fått kvarstå i tjänst. Jag anhåller nu att få lämna en översikt

av denna fråga, sådan den utvecklat sig efter 1917 års riksdag,

samt att i anslutning till sagda riksdags uttalande få avgiva förslag å tillläggspensiöner

för ifrågavarande personal.

VII. Utredningar — verkställda med anledning av 1917 års riksdags

skrivelse nr 10 — beträffande tilläggspensioner åt visst ännu

i tjänst kvarstående, äldre manskap vid marinen, samt

förslag till dylika tilläggspensioner.

Med anledning av riksdagens skrivelse nr 10 år 1917 (punkt 21) ÄmbetsskHanmodades

marinförvaltningen genom ämbetsskrivelse den 6 augusti 1917 marinfe™aitatt

inkomma med förteckning å samtliga bland marinens manskap kvar- ningen den 6

stående överåriga och otjänstbara personer, beträffande vilka framställning “ g

till riksdagen om tilläggspensioner skulle kunna ifrågasättas, tillika med

alla de uppgifter angående dessa personer, som kunde erfordras för avlåtande

av en sådan framställning; och skulle därjämte förslag avlämnas

i avseende å beloppet av de tilläggspensioner, som borde för dem begäras.

Med anledning av denna ämbetsskrivelse inkom marinförvalt- MarinfervaUningen,

som i ärendet införskaffat uppgifter från stationsbefälhavarna velge den 27

vid flottans stationer samt regements- och kårcbefer vid kustartilleriet, september

den 27 september 1917 med anmälan, att vid kustartilleriet ej funnes

något kvarstående överårigt och otjänstbart manskap, beträffande vilket

framställning om erhållande av pension kunde förekomma, varemot vid

flottan funnes — enligt bifogad förteckning — sammanlagt 42 underofficerskorpraler

eller korpraler, därav 38 å Karlskrona station och 4 å

Stockholms station, vilka vid 1917 års utgång uppnått 50 års ålder och

hade eu tjänstetid av minst 20 år. Av dessa 42 man voro 16 jämlikt

reglemente för marinen del I § 36 mom. 3 berättigade till fortfarande

anställning i sjömanskåren. Av förteckningen framgår, att levnadsåldern

för samtliga dessa överåriga växlade från 52 till 84 år samt tjänstetiden

från 21 till 63 år.

Vad beträffar storleken av de tilläggspensioner, som borde föreslås,

utgick ämbetsverket från propositionen nr 268 till 1917 ars riksdag,

däri förutsattes, att pensionsbeloppet skulle vid en tjänstetid av 20 år

utgöra för manskap i 1. lönegraden 500 kronor, för manskap i 2. lönegraden

400 kronor och för manskap i 3. lönegraden 350 kronor; för

varje fullt tjänstår utöver 20 skulle pensionsbeloppet höjas för manskap

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.

i l- lönegraden med 20 kronor, i 2. lönegraden med 15 kronbr och i 3.

lönegraden med 10 kronor, dock att högsta sammanlagda pensionsbeloppet

skulle utgöra respektive 700 kronor, 550 kronor och 450 kronor. De

tilläggspensioner, som ämbetsverket enligt dessa grunder ville föreslå,

utgjorde för: ’

Kronor per år:

3:e matroskompaniet............ 10 Åhlfelt ................................. 460

14 Björk and er........................... 365

25 Berg....................................... 500-

46 Nicklasson ........................... 515

50 Forsberg .............................. 365

257 Olsson.................................... 365

281 Pettersson ........................... 515

282 Larsson................................. 365

283 Gummesson ........................ 365

284 Månsson .............................. 405

5:e matroskompaniet........... 31 Ljunggren........................... 500

162 Håkansson ........................... 365 ''

164 Nilsson ................................. 515

166 Elmgren .............................. 365

172 Mattsson .............................. 365

173 Ekström .............................. 405

l:a ekonomikompaniet......... 17 Wahlgren ........................... 365

37 Olsson................................500

40 Bernqvist............................. 500

102 Söderqvist ........................... 595

203 Svensson.............................. 555

401 Pettersson ........................... 405

403 Boklund.........................,.....405

444 Andersson ........................... 460

l:a eldarkompaniet ............... 33 Börjesson............................ 515

34 Thorsson........................... 365

40 Magnusson......................... 400

46 Carlsson ............................ 515

59 Elmström............................ 365

__ 80 Andersson ......................... 405 *)

*) Beloppet rättat enligt direktionens över flottans pensionskassa yttrande den 22

oktober 1917 (se nedan).

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

Kronor per år

l:a

eldarkompaniet............

...133 Mattsson .................

............. 325

375 Larsson....................

............ 310

l:a

hantverkskompaniet ..

1 Englander ..............

............. 515

13 Svensson ................

............. 405

61 Andersson .............

............. 405

67 Nordström .............

............. 405

151 Löfgren...................

............. 460

152 Carlsson .................

............. 460

4:e

matroskompaniet........

.... 14 Åström ...................

............. 460

68 Falkman ................

.............. 460

2:a

ekonomikompaniet .....

.... 11 Pettersson .............

.............. 405

2 Melander ................

............. 460

Sammanlagt 42 man .................................. 18,155 kronor.

I infordrat yttrande av den 22 oktober 1917 har direktionen över Direkflottans

pensionskassa tillstyrkt avlåtaude av proposition till riksdagen ö”*n_

om tilläggspensioner till ifrågavarande manskap i enlighet med marin- sionskassa

förvaltningens förslag. J22 oktober

1917.

Slutligen har statskontoret i infordrat yttrande den 1 december statskontorets

1917 uttalat, att pensionerna enligt de föreslagna grunderna syntes bliva

väl avpassade. Då det icke torde kunna ifrågasättas, att tilläggspensio- 1917.

nerna skulle utgå förr än med ingången av år 1919, syntes lämpligen

böra så ordnas, att ifrågavarande manskap lämnade sin anställning med

utgången av år 1918. Av handlingarna framginge, att några av ifrågavarande

manskap ansåges författningsenligt berättigade till fortfarande

anställning i sjömanskåren och alltså ej torde kunna utan egen ansökan

entledigas. För dessa borde därför som förutsättning för att komma i

åtnjutande av tilläggspension föreskrivas, att ansökning ingåves om entledigande

med 1918 års utgång. Vidare syntes böra stadgas, att bestämmelserna

i reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap

av den 31 oktober 1879 borde i tillämpliga delar, exempelvis i

fråga om utbetalning av pension, förlust av pension m. m., böra tilllämpas

jämväl å tilläggspensionen. Pensionerna till ifrågavarande manskap

kornme att utgå från förslagsanslaget till pensionering av flottans

gemenskap, och det syntes då lämpligt, att tilläggspensionerna anvisades

att utgå från samma anslag. Såvitt av föreliggande handlingar framginge,

skulle kostnaden för år 1919 för de föreslagna tilläggspensio
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Departements

chefen.

KungJ. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 356.

nerna belöpa sig till något mer än 18,000 kronor, och borde anslaget

av sådan anledning höjas från sitt nuvarande belopp, 251,300 kronor,

till 270,000 kronor.

Mot de sålunda framlagda beräkningarna och förslagen har jag icke

något att erinra.

Emellertid synes mig en viss varsamhet böra iakttagas beträffande

bestämmandet av tidpunkten för avskedande av här ifrågavarande personal,

av vilka de flesta stått så länge i tjänst eller uppnått så hög

ålder, att de i viss mån kunna göra anspråk på trotjänarens undantagsställning.

Flera av dem innehava dessutom sådana befattningar, att ett

ombyte nu icke skulle vara till tjänstens fördel. Jag anser på den

grund, att för de nuvarande överåriga underofficerskorpralerna och korpralerna

bör avskedandet icke ovillkorligen fastställas till 1918 års utgång,

utan efter vederbörligt beprövande kunna bestämmas till lämplig

tidpunkt efter samma års utgång, dock inom viss begränsad tid därefter.

Jag förordar alltså, att förslag till riksdagen avlåtes därom, att riksdagen

måtte medgiva, att till en var av nu ifrågavarande manskap, som avskedas

med eller efter 1918 års utgång eller efter ingiven ansökning

om avsked vid eller efter nämnda tidpunkt entledigas, må från tiden för avskedet

av förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap utgå

tilläggspension med sådant belopp, att den honom enligt nu gällande pensioneringsgrunder

tillkommande pension tillsammans med tilläggspensionen

uppgår till vad som med tillämpning av i propositionen nr 268 till 1917

års riksdag föreslagna pensioneringsgrunder skulle hava tillkommit hönom

i pension. Givetvis böra bestämmelserna i reglementet för pensionering

av flottans och lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879 i tillämpliga

delar gälla även beträffande tilläggspensionerna.

Efter enahanda grunder lära tilläggspensioner framdeles böra utgå till

övrigt manskap vid marinen, som vunnit eller före utgången av år 1918

kan komma att vinna anställning vid marinen och som är eller kommer

att bliva berättigat till fortfarande anställning enligt vad för närvarande

är stadgat, men som icke vinner anställning såsom underofficerare av 3.

graden, allt efter som detta manskap, efter att hava tjänat staten under

minst 20 år, uppnår en levnadsålder av 50 år. Antalet dylika pensionärer

torde bliva obetydligt, och särskilt vid kustartilleriet, där för närvarande

ingen överårig blivit anmäld till pensionering, torde tilläggspensioner

framdeles endast undantagsvis kunna ifrågakomma. De mindre

kostnader, som härav kunna föranledas, torde få bestridas av nyssnämnda

förslagsanslag.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

89

Vill. Sammanfattande kostnadsberäkning och hemställan.

Jag anser mig till sist böra lämna en sammanfattande översikt av

kostnader, som skulle föranledas av det av mig i det föregående förordade

förslaget till överflyttande av underofficerskorpraler till underofficerare

av 3. graden samt till avkortning av tiden för tillträdandet till

andra lönetillägget för manskap i 2. lönegraden vid flottan och kustartilleriet.

Anslagen till avlöniug för flottans kårer och stater och ‘för kustartilleriets

personal skulle komma att ökas med resp. 288,222 och

115,410 kronor eller med sammanlagt 403,632 kronor. Däremot

skulle följande anslag komma att minskas, nämligen: anslaget till beklädnad

åt sjömans- och skeppsgossekårerna med 78,300 kronor, anslaget

till förstärkning av nämnda anslag med 35,235 kronor, anslaget

till naturaunderhåll åt personal vid flottan med 24,570 kronor,

anslaget till förstärkning av nämnda anslag med 11,056 kronor 50

öre, anslaget till beklädnad åt kustartilleriets manskap med 20,313 kronor,

’anslaget till förstärkning av sistnämnda anslag med 9,140 kronor

85 öre, anslaget till naturaunderhåll åt personal vid kustartilleriet med

38,741 kronor 10 öre samt anslaget till förstärkning av sistnämnda anslag

med 17,433 kronor 50 öre. Den sammanlagda kostnadsminskningen

uppgår till 234,789 kronor 95 öre. Om denna summa dragés

från den sammanlagda kostnadsökningen, 403,632 kronor, uppstår en

totalökning av (403,632 — 234,789: 95 =) 168,842 kronor 5 öre.

Av denna totalökning hänföra sig 128,842 kronor 5 öre till förslaget

om överflyttande av underofficerskorpraler till underofficerare av

3. graden samt '' 40,000 kronor till förslaget om avkortning i tiden för

tillträdandet till andra lönetillägget för manskap i 2. lönegraden. Såsom

framgår av den proposition rörande tillfällig löneförbättring åt viss personal

vid marinen, som Kungl. Maj:t denna dag avlåter till riksdagen,

skulle emellertid en minskning i anslaget för tillfällig löneförbättring

till viss marinens personal av i runt tal 100,000 kronor

uppstå, därest den nya 3. underofficersgraden inrättades. Den verkliga

kostnadsökning, som vid bifall till förslaget beträffande den nya

underofficersgraden skulle uppkomma, inskränker sig sålunda till omkring

28,000 kronor.

Då innevarande års riksdag redan fattat beslut beträffande såväl

flottans och kustartilleriets beklädnadsanslag som kustartilleriets naturaunderhållsanslag,

torde de jämkningar i nämnda anslag ävensom beträffande

flottans naturaunderhållsanslag, som föranledas av nu angivna

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 316 höft. (Nr 356.) 12

Kostnads
beräkning.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Hemställan.

90 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

minskningar, kunna tagas i betraktande först i statsverkspropositionen till

1919 års riksdag. Däremot lära nya stater för år 1919 för flottans

underofficerskår, för flottans sjömanskår, å dagavlöning till officerare och

underofficerare vid flottan samt för kustartilleriets personal nu böra underställas

riksdagens prövning.

Pensioneringen av nu i tjänst varande överårigt manskap skulle,

såsom förut visats, föranleda en höjning av det å ordinarie stat under

riksstatens tionde huvudtitel uppförda förslagsanslaget till pensionering

av flottans gemenskap med 18,700 kronor.

I proposition (nr 341) den 22 nästlidna mars har Kungl. Maj:t, med

anledning av i propositionen förordad omorganisation av skeppsgosseutbildningen,

föreslagit ökning av förslagsanslaget till avlöning för flottans

kårer och stater, nu 6,341,969 kronor, med 269,922 kronor 50 öre till

6,611,891 kronor 50 öre eller i jämnat tal till 6,611,892 kronor. På

grund av vad i nu förevarande proposition föreslagits, bör denna ökning

höjas med ytterligare 288,222 kronor, varigenom anslagets belopp för

år 1919 skulle komma att uppgå till 6,900,114 kronor.

På grund av vad jag i det föregående anfört, får jag hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t, under förutsättning att vad nu finnes stadgat

om rätt till fortfarande anställning för visst manskap vid marinen

upphäves i fråga om det manskap, som efter ingången av år 1919

vinner anställning vid marinen, täcktes — med ändring av de i statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag under femte huvudtiteln

samt i förberörda proposition nr 341 framställda förslag, såvitt de beröras

av här nedan under a) och b) gjorda framställningar — föreslå

riksdagen att

a) godkänna de av mig i det föregående förordade staterna för

år 1919 för flottans underoflicerskår, för flottans sjömanskår, å dagavlöning

till officerare och underofficerare vid flottan samt för kustartilleriets

personal;

b) i riksstaten för år 1919 öka ej mindre förslagsanslaget till avlöning

för flottans kårer och stater, nu 6,341,969 kronor, med 558,145

kronor till 6,900,114 kronor, än även förslagsanslaget till avlöning åt

kustartilleriets personal, nu 1,616,726 kronor, med 160,418 kronor till

1,777,144 kronor;

c) förklara, att underofficer av 3. graden vid kustartilleriet må

erhålla pension till lika belopp som underofficer av 3. graden vid flottan;

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

91

d) medgiva,

att till en var av förut omförmält, överårigt manskap, som avskedas

med eller efter 1918 års utgång eller ock efter ingiven ansökning

om avsked vid eller efter nämnda tidpunkt entledigas, må från tiden

för avskedet av förslagsanslaget till pensionering av flottans gemenskap

utgå tilläggspension med sådant belopp, att den honom enligt reglementet

för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap den 31

oktober 1879 samt kungörelsen den 13 augusti 1909 tillkommande

pension tillsammans med tilläggspensionen uppgår till vad som med

tillämpning av förberörda, i propositionen nr 268 till 1917 års riksdag

föreslagna pensioneringsgrunder skulle hava tillkommit honom i pension;

att tilläggspension enligt enahanda grunder må från nämnda anslag

utgå till övrigt manskap vid marinen, som vunnit eller före utgången

av år 1918 kan komma att vinna anställning vid marinen

och som är eller kommer att bliva berättigat till fortfarande anställning

enligt vad för närvarande är stadgat, allt efter som detta manskap,

efter att hava tjänat staten under minst 20 år, uppnår en levnadsålder

av 50 år; samt

e) för bestridande av de kostnader, som föranledas av de under

d) här ovan framställda förslag, höja det å ordinarie stat under riksstatens

tionde huvudtitel uppförda förslagsanslaget till pensionering av

flottans gemenskap, nu 251,300 kronor, med 18,700 kronor till 270,000

kronor.

Till vad departementschefen sålunda hemställt

täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets

övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle proposition

till riksdagen avlåtas av den lydelse, en vid

detta protokoll fogad bilaga utvisar.

Ur protokollet:

Carl Ridderstad.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Kort historisk återblick beträffande underofflcerskorpralsinstitutionen 5

Matroskåren år 1824......................................................................................... 5

Underofficerskåren och beställningen underofficerskorpral år 1841 .............................. 5

Första-klass matroser 1852 ...................................................................... g

Flottan och skärgårdsartilleriet 1866. Sammanslagning 1873 ....................................... 6

Underofficerskåren enligt 1875 års reglemente............................................................ g

Indragning av 3. gradens underofficerare 1876........................................................... 7

Underofficerskorpralerna i 1875 och 1894 års reglementen .......................................... 7

II. Översikt av flottans nuvarande organisation, i vad berör frågan om underoffi
eerskorpralerna

................................................................................. 7

Underofficerskåren och sjömanskåren ...;.............................. 7

Fordringar för befordran till underofficerskorpral m. m.............................................. 9

Fordringar för utnämning till underofficer.................................................................. 10

Levnadsålder vid befordran till underofficerskorpral, underofficer av 2. graden och

flaggunderofficer ........................................................................................... 10

Underofficerskorpralers avlöningsförmåner.................................................................. 11

III. Översikt av kustartilleriets nuvarande organisation, i vad berör frågan om un
derofflcerskorpralerna.

................................................................................... 12

Underofficerskåren och manskapet .................................................................... 12

Fordringar för utnämning till underofficer.................................................................. 14

Levnadsålder vid befordran till underofficerskorpral och underofficerare av 2. och 1.

graden ...................................................,.................................... ................... 14

Underofficerskorprals löneförmåner .............................................................. 15

IV. Tidigare uttalanden och förslag beträffande underofficerskorpralerna.................. 16

Sakkunnigas förslag till ändrad organisation av flottans sjömanskår, avgivet den 23

juli 1904 ......................................................................................................... Ig

Sakkunnigas förslag till ändrad organisation av sjömanskåren, avgivet den 5 oktober 1908 18

Sakkunnigas förslag och betänkande angående befordran till och inom underofficerskåren

vid flottan, avgivet den 20 december 1913 ............................................... 18

Sakkunnigas betänkande och förslag rörande lönereglering för marinens personal, avgivna

den 19 januari 1916 .............................................................................. 19

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 356.

93

Sid.

1912 års sakkunnigas betänkande med förslag dels beträffande skyldighet för marinens

stammanskap att vid viss levnadsålder avgå ur tjänst och dels beträffande höjning

av pensionerna åt sagda manskap, avgivet den 8 juni 1916................................. 22

1917 års sakkunigas för ytterligare granskning av frågan om förhöjning av pensionerna

för marinens stammanskap betänkande............................................................... 22

Marinförvaltningens förslag till provisorisk lönereglering från och med år 1918 av den

5 mars 1917...................................................................................................... ^3

Proposition nr 158 till 1917 års riksdag..................................................................... 23

Sakkunnigas rörande tillfällig löneförbättring från och med år 1918 för viss personal

vid armén och marinen betänkande och förslag................................................... 23

Samtliga underofflcerskorpralers vid flottan, stam, skrivelse den 10 januari 1918 ......... 25

Underofflcerskorpralernas vid Karlskrona kustartilleriregemente skrivelse den 14 november

1917 ......................................................................................................... 27

Departementschefen ................................................................................................ 27

V. Tidigare uttalanden och förslag beträffande pensionering av vissa äldre till underofficerare

ej befordrade underofficerskorpraler och korpraler vid marinen 28

Nuvarande pensioneringsgrunder .............................................................................. 28

1912 års sakkunnigas betänkande med förslag dels beträffande skyldighet för marinens

stammanskap att vid viss levnadsålder avgå ur tjänst och dels beträffande höjning

av pensionerna åt sagda manskap, avgivet den 8 juni 1916................................ 29

Myndigheternas utlåtanden....................................................................................... 81

1917 års sakkunnigas för ytterligare granskning av frågan om förhöjning av pensionerna

för marinens stammanskap betänkande ................................................... 38

Uttalande i stadsrådsprotokollet till propositionen nr 268 till 1917 års riksdag ............ 38

Propositionen nr 268 till 1917 års riksdag.................................................................. 42

Riksdagens skrivelse år 1917 nr 10........................................................................... 44

VI. Utredningar — verkställda med anledning av 1917 års riksdags skrivelse

nr 10 — beträffande överflyttande av vissa ej befordrade underofficerskorpraler

och korpraler till en ny lägre underofficersgrad eller till månadslönarstat,

samt förslag till inrättande av en ny lägre underofficersgrad vid

marinen, benämnd underofficerare av 3. graden ................................<........ 46

Nådigt brev den 6 juli 1917 .................................................................................... 46

Chefens för marinstaben skrivelse den 10 september 1917.......................................... 47

Remiss till marinförvaltningen och chefen för marinstaben den 20 september 1917 47

Marinförvaltningens och chefens för marinstaben utlåtande den 26 januari 1917 ......... 48

Chefens för marinstaben och chefens för kustartilleriet skrivelse den 16 mars 1918...... 53

Sakkunnigas rörande tillfällig löneförbättring från och med år 1918 för viss personal

vid armén och marinen utlåtande den 6 april 1918............................................. 57

Direktionens över flottans pensionskassa utlåtande den 12 april 1918 ........................ 61

Marinförvaltningens yttrande den 15 april 1918 ......................................................... 62

Departementschefen ................................................................................................ 83

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 356.

Sid.

VII. Utredningar — verkställda med anledning av 1917 års riksdagsskrivelse nr 10

— beträffande tilläggspensioner åt visst ännu i tjänst kvarstående, äldre

manskap vid marinen, samt förslag till dylika tilläggspensioner

Ämbetsskrivelse till marinförvaltningen den 6 augusti 1917

Marinförvaltningens skrivelse den 29 september 1917 ..............................

Direktionens över flottans pensionskassa yttrande den 22 oktober 1917......

Statskontorets yttrande den 1 december 1917........................................

Departementschefen ...................................................

Vill. Sammanfattande kostnadsberäkning och hemställan

Kostnadsberäkning........................................................

Hemställan .....................................

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918

883 388 8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:411 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar rörande flottans och kustartilleriets avlöning sanslag. s. 2 i texten
  2. BU 1918:75 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överflyttande av and er officer sko i gren l er i l:a lönegraden vid flottan och kustartilleriet ti s. 1 i texten
  3. SU 1918:173 Statsutskottets utlåtande Nr 1711 s. 2 i texten