Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av en kraftledningslånefond

1918-04-30 · 25 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:387, Angående inrättande av en kraftledningslånefond

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 387.

1

Är 387.

Kungl, Maj ds nådiga proposition till riksdagen angående inrättande

av en kraftledningslånefond; given Stockholms slott den

30 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att

dels besluta, att en särskild fond, benämnd kraftledningslånefonden,

skall inrättas, från vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret,

lån ma intill ett belopp av 1 miljon kronor årligen av kommerskollegiet

och 1 antbruksstjrelsen gemensamt beviljas ekonomiska föreningar

för anläggande på landsbygden av distributionsnät för elektrisk energi;

dels besluta, att för denna lånerörelse skola gälla följande huvudgrunder

:

att lån skall kunna beviljas till hela anläggningskostnaden;

att lån skall löpa med 5 procent ränta samt, sedan det innehafts

under två år från första lyftningsdagen, återbetalas under vart och ett

av därpå följande högst aderton år med lika kapitalbelopp om året;

att lån icke må beviljas till företag, med mindre låntagaren visar

sig äga rätt att bekomma erforderlig elektrisk energi, samt företaget

befinnes i ekonomiskt och tekniskt hänseende gruudat på rationella förutsättningar;
att

för lån ur fonden skall ställas säkerhet, som statskontoret godkänner;

samt

att Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som

kunna erfordras för vinnande av de med ifrågavarande lån avsedda

ändamål;

dels ock såsom kapitalökning för denna fond anvisa, att utgå av

.ånemedel,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 347 käft. (Nr 387.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 387.

ej mindre å tilläggsstat för år 1918 ett reservationsanslag

av ........................................................................ kronor 1,000,000,

än även för år 1919 ett reservationsanslag av... » 1,000,000.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; oeh Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 387.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30

april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Eydén,

Undén.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

Då jag den 14 januari 1918 anmälde frågorna om kapitalökning

för de till jordbruksdepartementet hörande utlåningsfonderna, meddelade

jag, att de s. k. vattenfallssakkunniga, vilka tillsatts på civildepartementets

föredragning, hos mig anmält, att de hade för avsikt att inom

den närmaste framtiden inkomma med framställning om inrättande av

en lånefond för främjande av anordnandet av elektriska ledningar. Då

en sådan åtgärd huvudsakligen skulle avse landsbygdens elektrifiering,

vilken närmast tillhörde jordbruksdepartementet, syntes, så vitt då kunde

bedömas, den ifrågasatta fonden lämpligast böra lyda under detta

departement.

De sakkunniga hade meddelat, att de ansåge fonden böra kunna

tillgodose ett lånebehov att 1 miljon kronor under år 1918. Emellertid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Historik.

i Kungl:'' Maj:ts nåd. proposition Nr 387.

syntes enahanda belopp böra beräknas även för år 1919. På grand

härav har i enlighet med min hemställan Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att för ändamålet beräkna såsom kapitalökning ett reservationsanslag

av 1 miljon kronor för vartdera av åren 1918 och 1919.

Sedan förenämnda sakkunniga i ett till chefen för civildepartementet

avgivet betänkande den 7 mars 1918 framlagt förslag dels om

statslån för vattenkraftanlägguingar dels ock om statslån för landsbygdens

elektrifiering,... och betänkandet blivit i sistnämnda del överlämnat

till vidare handläggning inom jordbruksdepartementet samt infordrade

utlåtanden däröver avgivits av vattenfallsstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

statskontoret och kommerskollegiet, anhåller jag nu att få anmäla

detta ärende.

I en vid 1915 års riksdag inom första kammaren väckt motion

framställde herr Åke Ingeström yrkande om utredning och förslag beträffande

åtgärder från statens sida till främjande av landsbygdens förseende

med elektrisk kraft. I motiveringen anfördes bland annat, att,

enär en förutsättning för eu allmännare spridning av den elektriska

kraften på landsbygden vore bildandet av sammanslutningar mellan

jordbrukarna för utförande av gemensamma anläggningar, torde det

med skäl kunna ifrågasättas, om icke staten borde lämna dessa föreningar

något stöd, exempelvis i form av amorteringslån, uppgående

till den ungefärliga gemensamma anläggningskostnaden, mot den ränta,

staten själv-betalade.

I sin i anledning av motionen avlåtna skrivelse den 29 maj 1915

(nr 176) uttalade riksdagen, att den delade motionärens uppfattning, att

från statsmakternas sida intet borde underlåtas för främjandet av att

den elektriska kraften kunde mera allmänt komma till användning även

på landsbygden för tillgodoseende av jordbrukets och den smärre industriens

behov. Skrivelsen utmynnade endast i en anhållan, att Kungl.

Maj:t täcktes låta verkställa utredning i fråga om anordnande av upplysningsverksamhet

för '' främjande av landsbygdens förseende med

elektrisk kraft. I själva skrivelsen berördes emellertid, bland annat,

frågan om kapitalanskaffningen till distributionsnät från de stora kraftföretagens

understatio ner, och härvid framhöll riksdagen, att för dessa

nätB tillkomst det givetvis vore av stor betydelse, om de kunde intecknas

och belånas i överensstämmelse med den s. k. kraftkommitténs förslag.

Efter att hava berört vissa mera formella svårigheter i detta

avseende, betonade skrivelsen, att, därest de tilltänkta konsumtionsföreningarna

kunde beredas möjlighet att belåna sina ledningsnät, möj
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl: Majds nåd. proposition Nr 387.

ligheterna för privat finansiering skulle ökas, vilket icke minst under

nuvarande tidsförhållanden med dess svårigheter för staten att upplägga

nya lånefonder för olika ändamål vore önskvärt.

Jämväl i annan ordning hava framställningar gjorts om vidtagande

av åtgärder, som kunna befordra den elektriska kraftens snara spridninginom

jordbruket. Sålunda hava dels häradshövdingen G. Kronlund m. fl.

såsom ombud för jordbrukare inom Vilske, Valle och Gudhems härader

av Skaraborgs län i en den 7 maj 1910 dagtecknad skrivelse hos Kungl.

Maj:t gjort framställning om åtgärder för en snar lösning av denna

viktiga fråga, dels ock ett flertal i samma län bosatta kronoarrendatorer

i en till domänstyrelsen ingiven, den 27 maj 1916 dagtecknad skrivelse

framhållit, att den för såväl kronan som kronoarrendatorerna och de å

kronodomänerna bosatta torparna betydelsefulla frågan om elektrifiering

av dessa domäner svårligen kunde lösas utan kraftig hjälp från statens

sida, helst arrendatorerna ej kunde såsom andra jordbrukare, vilka med

äganderätt innehade sin jord, erbjuda inteckningar som säkerhet för

sina lån.

Såväl riksdagens ovan omnämnda skrivelse den 29 maj 1915 som

sistnämnda båda framställningar överlämnades till kommerskollegiet,

lantbruksstyrelsen och vattenfallsstyrelsen för gemensamt yttrande, vilket

i -vad det rörde anordnande av upplysningsverksamhet å landsbygden

för främjande av den elektriska kraftens användning avgavs den 16

april 1917. Innan ytterligare yttrande från ämbetsverken hunDit avgivas,

blev emellertid remissen av Kungl. Magt återtagen och överlämnad till

de sakkunniga, den s. k. elektrifieringskommittén, vilka i anledning av

riksdagens skrivelse den 9 juni 1917 (nr 302) på uppdrag av Kungl.

Maj:t av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet tillkallades den

13 juli 1917 med uppdrag att skyndsamt verkställa utredning och in-,

komma med förslag angående de åtgärder, som kunde inom den närmaste

framtiden ifrågasättas för att genom statens försorg få till stånd

en så allmän elektrifiering av landsbygden, som omständigheterna kunde

medgiva.

Emellertid både Kungl. Maj:t redan den 31 mars 1916 uppdragit åt de

inom civildepartementet tillkallade s. k. vattenfallssakkunniga, nämligen

generaldirektören Fredrik Vilhelm Hansen, nuvarande statsrådet friherre

Erik Palmstierna, samt ledamöterna av riksdagens andra kammare Daniel

Pe rsson i Tällberg och Sven Liibeck, att i anledning av riksdagens

förenämnda skrivelse den 25 maj 1915 taga under övervägande, huruvida

och i vad mån landsbygdens förseende med elektrisk kraft lämpligen

kunde anses böra främjas genom beredande av möjlighet att erhålla

s. 6 Kontrollera mot PDF

VaHtnfallssakkunnigas

yttrande och

förslag.

6 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 387.

statslån till anläggning av för nämnda ändamål erforderliga distributionsledningar.

Jag torde även få erinra därom, att den kommitté, den s. k.

elektriska kraftkommittén, som den 16 december 1914 avgav betänkande

till lag, innefattande vissa bestämmelser i syfte att trygga

rätt till elektrisk kraft m. m., i detta sitt betänkande ingående avhandlat

förutsättningarna för distributionen av elektrisk kraft på landsbygden.

Kommittén berörde härvid även frågan om ett statens ingripande till

främjande av bygdedistributionen och åberopade i samband därmed,

bland annat, ett yttrande av professorn A. G. Timberg vid Ultima lantbruksinstitut,

däri denne framhöll, att statsmakterna mycket effektivt

kunde bidraga till att lantbruket komme i åtnjutande av elektricitetens

välsignelser, nämligen genom att stödja de andelsföreningar, som för

anläggande av distributionsnät måste bildas ute i bygderna.

Vattenfallssakkunniga»- ovan omförmälda betänkande har blivit

befordrat till trycket och anhåller jag att få hänvisa till detsamma. Jag

torde nu endast böra redogöra för det huvudsakliga innehållet därav,

så vitt angår frågan om statslån för landsbygdens elektrifiering..

De sakkunniga hava först i korthet angivit de skilda principer,

efter vilka de nuvarande lokala distributionsnäten å landsbygden

organiserats.

Distributionen av elektrisk energi har, vad beträffar vattenfallsstyrelsens

distributionsområden, hittills i regel plägat försiggå på det sätt, att energien från

respektive sekundärstationer genom bygdelinjer för 10,000 eller 20,000 volt, vilka

framdragas på styrelsens bekostnad, överföres till lämpliga, centrala punkter inom

var och en ort, ‘som skall elektrifieras. A dessa platser anlägger vattenfallsstyrelsen

på egen bekostnad transformatorstationer, s. k. tertiärstationer, för nedtransformering

av spänningen till normalt 1,600 eller 3,200 volt, beroende på förbrukningens beskaffenhet.

Den elektriska kraftens vidare framförande från tertiärstationerna

inom de för elektrifiering avsedda områdena och dess nedtransformering till

förbrukningsspänningen övertages av för ändamålet bildade elektriska distributionsföreningar,

i vilka föreningar samtliga strömförbrukare med vissa undantag ingå

som medlemmar i enlighet med vissa grunder. De kraftförbrukare, som lämpligen

icke böra ingå i dylika föreningar, utgöras av de båda grupperna kommunala och

industriella förbrukare, vilka pläga träffa uppgörelse om kraftleverans direkt med

vattenfallsstyrelsen. Dessa distributionsföreningar upprätta var och en för sig för

sina respektive medlemmars räkning kontrakt med vattenfallsstyrelsen angående

kraftleveransen samt omhändertaga i övrigt strömförbrukarnas angelägenheter beträffande

elektrifieringen i enlighet med av andelsmedlemmama antagna och av

Kungl. Maj:ts befallningshavande godkända stadgar. Installationen å respektive

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 387.

gårdar samt anskaffande av motorer och lampor tillkommer varje strömförbrukare

att själv ombesörja och bekosta. Tertiärstationen, som således utgör övergångspunkten

mellan vattenfallsstyrelsens och föreningens anläggningar, inrymmer mätare

för uppmätning av föreningens energiförbrukning.

Vid teckning av medlemskap i föreningen avlämnar medlem en förbindelse

å ett visst belopp för varje tecknad andel. Med dessa andelsförbindelser som

säkerhet och, som det vill synas, vanligen med ytterligare personlig borgen från

föreningsstyrelsen upplånar föreningen det erforderliga anläggningskapitalet. Föreningsmedlemmarna

behöva alltså icke utbetala något kontant belopp för byggande

av distributionsnätet; däremot är varje andelsägare skyldig att kostnadsfritt verkställa

en del naturaprestationer för föreningens räkning.

Sydsvenska kraftaktiebolaget åter försäljer högspänd kraft av i allmänhet

20,000 volt och överlåter åt större sammanslutningar, vanligen i form av enskilda

bolag, bildade av konsumenterna själva, att bygga alla erforderliga transformatorsstationer,

bygdelinjer och fördelningsnät.

Kraftaktiebolaget Gullspång—Munkfors försäljer likaledes högspänd kraft av

i allmänhet 10,000 volts spänning till sammanslutningar, vanligen andelsföreningar.

Hittills har bolaget i allmänhet bekostat huvudledningarna, varemot andelsföreningarna

fått bekosta antingen hela biledningarna eller åtminstone markupplåtelse

och stolpar för desamma. På senare tid har bolaget på grund av de ökade

kostnaderna för kraftledningar fordrat, att andelsföreningarna skola icke blott helt

bekosta biledningarna utan även lämna vissa bidrag till huvudledningarna.

Vid utförande av distributionsanläggningar bygger Hemsjö kraftaktiebolag, i

motsats till vattenfallsstyrelsen, distributionsanläggningarna ända fram till konsumenternas

husväggar. Det erforderliga kapitalet för såväl 20,000 volts ledningar

och tertiärstationer som för distributionsledningar till konsumenter anskaffas av en

för ändamålet bildad andelsförening, vars medlemmar teckna ansvarsförbindelser i

proportion till den av dem tecknade anslutningen av elektriska apparater. Andelsföreningen

upptager lån med de tecknade förbindelserna’ som säkerhet och ställer

det upplånade kapitalet till kraftbolagets förfogande. Bolaget, som säljer den

elektriska energien och underhåller nätet, betalar till andelsföreningen ränta med

5 procent å det tillhandahållna kapitalet samt amorterar dessutom lånet från och

med det andra till och med det tjuguförsta året. Efter slutad amortering övergår

distributionsnätet från andelsföreningens till kraftbolagets ägo.

De sakkunniga hava vidare anfört, att det givetvis är av synnerligen

stor betydelse, på vilka villkor och under vilka former det för

ett andelsnäts byggande erforderliga kapitalet skall kunna upplånas.

Vid en del andelsföretag, anslutna till vattenfallsstyrelsens nät,

har denna fråga ordnats på så sätt, att erforderliga lån upptagits i

sparbanker eller andra banker endast med medlemmarnas förutnämnda

förbindelser som borgen. Vid andra föreningar åter hava bankerna

förutom föreningsmedlemmarnas förbindelser även fordrat resp. föreningsstyrelses

underborgen.

1 detta sammanhang må nämnas, att aktiebolaget Svenska lånt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 387.

männens bank under vissa villkor lämnar avbetalningslån åt andelsföreningar.

Eu ytterligare möjlighet att på privat väg erhålla lån för ifrågavarande

ändamål finnes angiven i en till Kungl. Maj:t ställd framställning,

däri Kristianstads läns centralkassa för jordbrukskredit m. fl.

dylika centralkassor hemställt om sådan ändring i kungörelsen den. 18

juni 1915 angående godkännande från det allmännas sida av vissa

centralkassor för jordbrukskredit och kungörelsen samma dag angående

godkännande från det allmännas sida av vissa jordbrukskassor, att

elektrisk distributionsförening måtte kunna, i likhet med jordbrukskassa,

ingå såsom medlem i centralkassa samt därvid erhålla lån i erforderlig

utsträckning.

För bedömande av frågan om uppläggande av en statens lånefond

för landsbygdens elektrifiering funno de sakkunniga till en början

nödvändigt att erhålla en ingående undersökning om lämpligheten av

att upplägga en dylik fond ävensom en uppskattning av det lånebehov,

som kunde beräknas årligen förefinnas, i händelse det skulle

befinnas lämpligt att bevilja statslån för sagda ändamål. Med anledning

härav uppdrogs åt kaptenen vid väg- och vattenbyggnadskåren

Fredrik Wilhelm Jonson och byråingenjören vid statens vattenfallsverks

kraftverksförvaltning Ernst Martin Heineman att företaga utredning

härom. Denna utredning finnes intagen såsom bilaga till de sakkunnigas

utlåtande. Vidare har inspektören över elektriska anläggningar E.

C. Ericson lämnat vissa uppgifter angående distributionsledningarnas omfattning

inom de olika länen, vilka uppgifter sammanförts i följande tabell:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 387.

9

Län

!

Distribu-

tions-

ledningar

km.

Jan. 1917

elektri- fierad

odlad

jord

hektar

Total

odlad jord

hektar

Förhållan- det elektri- fierad odlad

jord till

total odlad

jord

%

Stockholms ......................

18.7

1,096

167,890

0.65

Uppsala............................

178.15

13,153

157,000

8.35

Södermanlands.....................

60.2

6,785

176,208

3.9

Östergötlands ...................

429.5

14,500

246,205

5.9

Jönköpings ........................

165.3

3,000

136,088

2.3

Kronobergs .......................

70.fi

1,200

93,410

1.8

Kalmar ..............................

108

3,700

181,000

2.1

Gottlands ...........................

—

—

70,000

Blekinge .............................

801

5,000

64,353

!

7.8

Kristianstads........................

154.45

15,000

247,848

Malmöhus........................

652.2

43,000

342,780

12.5

Hallands ...........................

99.9

8,000

138,000

5.8 1

Göteborgs och Bohus ...........

44

400

100,756

0.4

Alvsborgs ...........................

877.1

4,500

221,578

2

Skaraborgs ....................

172.2

37,500

341,470

11

Värmlands ..........................

203.9

9,767

204,085

4.8

Örebro ..............................

133.9

6,950

155,505

4.5

Västmanlands ....................

123.fi

8,826

153,856

5.7

Kopparbergs........................

391.6

15,307

103,444

14.8

Gävleborgs ........................

483.4

16,788

103,585

16.1

Västernorrlunds ..................

1,090.85

12,064

87,089

13.8

Jämtlands...........................

477.5

5,448

59,658

9.1 |

Västerbottens .....................

235.7

3,008

92,533

3.8

Norrbottens ........................

193

532

38,496

O.u {

Summa

7,164.75

235,524

3,682,837

6.4

Jonsons och Heinemans ståndpunkt i frågan om statslåns inverkan

vid finansieringen av ifrågavarande anläggningar har av dem

sammanfattas i följande uttalande:

»Inverkan av statslån vid finansieringen av elektriska ledningsnät och distributionsanläggningar

är tvåfaldig, nämligen dels att, om statslån beviljas i tillräcklig

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 347 käft. (Nr 387.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kanyl. Maj.ts nåd. proposition Nr 387.

omfattning och med billigare ränta än enskilda lån, driftskostnaderna minskas, dels

att kapitalanskaffningen underlättas. Denna inverkan är dock av olika stor betydelse

för a) huvudledningar, inklusive transformatorstationer, b) distributionsnät i

städer och slutna kommuner samt c) distributionsnät å landsbygden.

För huvudledningar medför räntesänkning, att med givna överföringskostnader

överföringsavståndet kan ökas, och att därigenom ett större område med ekonomisk

fördel kan betjänas av ledningsnätet. Vid givet överföringsavstånd medför räntesänkningen

minskning av de årliga självkostnaderna för överföringen. Denna minskning

kan vara av relativt stor betydelse för elektrokemisk och annan industri, som

fordrar billig krafthyra, men torde knappast vara av tillräcklig storlek att mera

märkbart inverka på distributionsprisen för motoriska och belysningsändamål. Då

de i huvudledningar bundna kapitalbeloppen äro stora, skulle givetvis den av statslån

underlättade kapitalanskaffningen vara för företagaren fördelaktig, och torde

fördelarna särskilt vara av betydelse, då ledningsnäten anslutas till sådana kronans

vattenfall, som äro upplåtna till enskilda.

För distributionsnät i städer och slutna kommuner torde såväl den eventuella

ränteskillnaden som den lättare kapitalanskaffningen på grund av statslån vara av

jämförelsevis mindre betydelse.

För distributionsnät å landsbygden torde i någon mån den eventuella ränteskillnaden

men framför allt den lättare kapitalanskaffningen bliva av värde,^ varför

beviljandet av statslån kan väntas komma att underlätta landsbygdens elektrifiering.»

För egen del hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande:

»De fördelar, elektrisk kraft erbjuder i jämförelse med annan drivkraft, hava

framstått allt tydligare. Vad särskilt lantbrukarna beträffar, hava dessa alltmer

fått ögonen öppna för värdet av maskinkraft såsom ersättare för den allt dyrbarare

levande arbetskraften. Även intresset för införande av elektrisk belysning på landsbygden

är utomordentligt starkt.

En orsak, som mer än någon annan gjort frågan om landsbygdens elektrifiering

aktuell, är utan tvivel det nu pågående världskriget, som visat nödvändigheten

av att vårt land i möjligaste mån bör göra sig oberoende av varuimporten från

andra länder, särskilt med avseende på sådana varor, som utgöra en nödvändig

förutsättning för upprätthållandet av landets huvudnäringar. Det är därför naturligt,

att elektrifieringsfrågan skulle bliva särdeles viktig vid en tidpunkt, då priset

på stenkol och brännoljor, några av landets största importvaror, är flerdubbelt högre

än det normala, om de ens kunna anskaffas.

Att ett verkligt lånebehov för utförande av ifrågavarande anläggningar föreligger,

är ovedersägligt. Den i bilaga litt. I gjorda sammanställningen av finansieringen

för vissa till Älvkarleby kraftverk anslutna elektriska distributionsföreningar

visar, att samtliga dessa måst upptaga lån, om än en av föreningarna, i vilken ett

större bruksbolag är huvudintressent, redan efter kort tid kunnat återbetala lånet.

Även lör de distributionsföreningar, vilkas medlemmar erhålla kraft från de i utredningen

angående de lokala distributionsnätens organisation angivna kraftbolagen,

är givetvis lånebehovet synnerligen stort. Då exempelvis Hemsjöbolaget, som bygger

distributionsledningarna ända fram till konsumenternas husväggar, såsom tidigare

nämnts, av andelsföreningarna kräver lån för anläggandet av såväl dessa ledningar

som huvudledningar och tertiärstationer, måste föreningarnas lånebehov i sin

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 387.

tur bliva avsevärt. Att bolaget behöver upptaga lån även för utförande av andra

anläggningar än distributionsledningarna, är förvisso ägnat att tagas i beaktande.

Såsom redan framhållits, måste de distributionsföreningar, vilkas medlemmar taga

kraft från kraftaktiebolaget Gullspång—Munkfors, numera lämna bidrag jämväl till

huvudledningarnas byggande, medan de, som konsumera kraft från Sydsvenska

kraftaktiebolaget, själva bygga alla erforderliga tranformatorstationer, bygdelinjer

och fördelningsnät.

I detta sammanhang må erinras, hurusom i ovan omförmälda, av häradshövding

G. Kronlund med flera till Kungl. Maj:t ingivna skrivelse föreslagits, att en

lånefond för jordbrukets elektrifiering skulle begränsas till de fall, där det gällde

utbyggandet av distributionsnät från enskilda kraftledningsföretag, och att däremot

vattenfallsstyrelsen själv, beträffande de vattenkraftsanläggningar, staten ägde, lämpligen

borde bygga icke allenast såsom nu är fallet bygdelinjerna, utan även fördelningsnäten

inom de olika orterna. Sedan distributionsnäten vore uppförda, kunde

dessa, enligt vad i skrivelsen föreslogs, på arrende övertagas av för ändamålet bildade

andelsföreningar, som dels svarade för vården och underhållet av distributionsnäten,

dels indreve och till vattenfallsstyrelsen erlade de enskilda kraftabonnenternas

strömavgifter och dels för distributionsnätet utgjorde en hyra, motsvarande

ränta och lämplig amortering å anläggningskostnaden.

Häremot vilja de sakkunniga framhålla, att om vattenfallsstyrelsen byggde

även fördelningsnäten, staten bleve den, som i stället för andelsföreningarna finge

anskaffa motsvarande belopp genom upptagande av lån. Skillnaden bleve då endast

den, att staten tillhandahölle upplånade medel åt vattenfallsstyrelsen i stället för

åt andelsföreningarna.

Såsom tidigare påpekats, finnas möjligheter att på privat väg anskaffa lån

för ifrågavarande ändamål, såsom genom sparbanker, aktiebolaget Svenska lantmännens

bank och eventuellt genom central kassor för jordbrukskredit, vilken sistnämnda

möjlighet förutsätter författningsändringar, varom förslag för närvarande

föreligger.

Trots de möjligheter av olika slag, som finnas eller må komma att finnas

att på privat väg erhålla lån för anläggningar för landsbygdens elektrifiering, äro

de sakkunniga dock av den mening, att direkta statslån för detta ändamål äro erforderliga

och att införandet härav är av synnerlig vikt för jordbruket. De sakkunniga

anse sig därför böra förorda uppläggandet av en statens lånefond för

finansiering av dylika anläggningar, en fond, som lämpligen kunde benämnas kraftledningslänefonden.

En sådan fond skulle framför allt medföra en lättnad för företagens finansiering.

Särskilt för mindre bemedlade trakter komme fonden att bliva av den

största betydelse, ty under det att distributionsföreningar i rikare bygder nog

kunna erhålla privata lån, kan detta erbjuda avsevärda svårigheter i mindre bemedlade

eller från större samhällen avsides liggande trakter. Utan statslån skulle

det taga avsevärt lång tid, innan dessa trakter kunde komma i åtnjutande av

elektrisk energi.

Emellertid visar erfarenheten, att icke heller distributionsföreningar, vilka

hava sin verksamhet förlagd till burgna bygder, utan svårighet kunna erhålla banklån.

Sålunda hava, vad beträffar de i ovannämnda sammanställning omnämnda före
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 387.

ningarna, bankerna i åtta fall beviljat lån först sedan, utom föreningsmedlemmarnas

förbindelser, även föreningsstyrelsens underborgen erhållits.

Utom den ökade lättheten för företagens finansiering, som statslån skulle

medföra, och vilken är dessa låns största betydelse, vilja de sakkunniga även

understryka den i utredningen berörda fördel, en eventuell minskning av den

effektiva räntan å anläggningskapitalet genom beviljande av sådana lån kan innebära,

Dock må betonas, att skillnaden i ränta under nuvarande förhållanden givetvis

är synnerligen svårberäknelig.

De sakkunniga vilja vidare förorda, att statslån beviljas icke blott för

andelsföretag för landsbygdens elektrifiering utan även för sådana elektriska huvudledningar,

som möjliggöra den elektriska energiens framledande till olika bygder.

Då dessa huvudledningar jämte kraftstationerna utgöra en förutsättning för en distribution

av elektrisk kraft, synas de vara väl förtjänta av statsunderstöd i sådana

fall. då det möter svårighet att på annat sätt erhålla lån.

För ytterligare ett ändamål synes den nu ifrågasatta lånefonden böra tagas

i anspråk. I sitt utlåtande angående statslån för vattenkraftsanläggningar hava

de sakkunniga framhållit, att statslån även borde få beviljas för sådana mindre, privata

lokala företag, vilka ämnade utföra mindre vattenkraftsanläggningar med uppgift

att förse mindre kommuner, lantbruk och hantverk med kraft. Dylika företag

syntes nämligen de sakkunniga vara av stor nationalekonomisk betydelse i synnerhet

om de ordnades på ett planmässigt sätt — även om de ej strängt taget

kunde sägas vara av allmänt intresse. De ställde dessutom jämförelsevis små fordringar

på kapital, men hade ofta nog svårt att komma till stånd utan bistånd. I

anslutning till vad sålunda uttalats, anse sig de sakkunniga även böra förorda, att

statslån må kunna lämnas jämväl till utförande av de ledningsnät, som skola anslutas

till dylika mindre kraftanläggningar, och att dessa lån må kunna lämnas

från den ifrågasatta kraftledningslånefonden. därest nödig säkerhet för lånet kan

åstadkommas.

Vad angår lånebeloppens storlek, äro de sakkunniga, i likhet med vad de

sakkunniga uttalat beträffande storleken av statslån till vattenkraftsanl.äggmngar,

av den mening, att denna i varje särskilt fall bör rättas efter tillgång och efterfrågan

samt lämnas till den beslutande myndighetens prövning att avgöra.

Att, såsom vid statslån för vattenkraftsanläggningar, fastställa visst procentuellt

maximibelopp för dessa lån, synes, med hänsyn till att banklån pläga lämnas

för hela anläggningskostnaden, icke böra förekomma, utan vilja de sakkunniga förorda,

att lån bör kunna beviljas intill ett belopp, motsvarande hela den beräknade

anläggningskostnaden, i vilken härvid icke inräknas lågspänningsledningar inom

gårdarna, motorer, lampor nr. in., som installeras där, vilka sistnämnda kostnader

enligt gällande principer bekostas av abonnenterna själva. — — .

Vad angår säkerheten för lån, torde — — —, i avvaktan på att lagstiftningen

ändras därhän, att elektriska ledningsnät kunna intecknas och i sådana nät

meddelade inteckningar alltså kunna lämnas såsom säkerhet, de i utredningen angivna

säkerheterna, inteckning i transformatorstation, borgen, värdepapper o. d.,

liksom även förut omförmälda andelsförbindelser tillsvidare böra godtagas; dock

synes lån böra beviljas först sedan utredning i varje särskilt fall givit vid handen,

att abonnenternas rätt till åtnjutande av elektrisk kraft kan anses säkerställd.

Avgörandet torde böra överlämnas till den beslutande myndigheten.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 387.

Givetvis måste även verkställas undersökning, huruvida inom de olika områdena

ekonomiska förutsättningar förefinnas för uppnående av ett lyckligt resultat.

Det kunde nämligen eljest inträffa, att i ekonomiskt hänseende svaga områden

genom möjligheten att lätt kunna erhålla anläggningskapital skulle förledas att giva

sig in på företag, med vilka de icke hava utsikt att gå i land. Kontroll från statens

sida, att anläggningarna äro rationellt planerade, bör också vara en förutsättning

för statslåns beviljande.

Lånen böra lämnas såsom amorteringslån. Enligt de sakkunnigas meningsynes

amorteringstiden i regel icke böra överstiga -20 år. Då anläggningar av

ifrågavarande art torde komma att lämna avkastning relativt snart, synes anstånd

med betalning av amortering icke böra medgivas.

Såsom av de sakkunniga framhållits vid behandlingen av frågan om statslån

till vattenkraftsanläggningar, kan lånerörelsen i avseende å räntefoten ses ur

två synpunkter. Endera så att staten bör hava sina självkostnader för penningarnas

anskaffande fullt betäckta, eller att, med hänsyn till de stora nationalekonomiska

fördelar, ett statslån avser att medföra, staten betingar sig en ränta, understigande

självkostnaderna. Den förstnämnda synpunkten har i regel icke varit bestämmande

för fastslående av räntesatsen för statens hittillsvarande lånefonder, och

de sakkunniga kunna icke se, att nu ifrågavarande ändamål är mindre viktigt och

för landet mindre fruktbringande än de, för vilka de andra fonderna upplagts. A

andra sidan måste man se till, att upplåningen av de stora kapital, som här ifrågakomma,

ej för staten medför allt för stora utgifter, vilka icke motsvaras av de för

staten uppkommande indirekta fördelarna. Efter övervägande av dessa olika synpunkter

hava de sakkunniga, liksom vid sitt förslag till räntefot vid statslån till

vattenkraftsanläggningar, stannat vid att såsom en medelväg förorda en räntefot av

5 procent för den närmaste framtiden. Genom att sätta låneräntan avgjort lägre

än vad i den enskilda rörelsen kan betingas, bör ändamålet, landsbygdens hastiga

elektrifiering, kunna effektivare än eljest främjas.

Det ställer sig givetvis ytterst svårt att beräkna storleken av de belopp,

som årligen böra anslås som statslån för elektriska ledningar och distributionsnät.

Enligt den av Jonson och Heineman verkställda beräkningen skulle ett årligt belopp

av 1 miljon kronor vara för ändamålet erforderligt. Ehuruväl, enligt de sakkunnigas

mening, denna summa synes väl låg, särskilt om lån beviljas för hela anläggningskostnaden,

anse de sig dock, med hänsyn till de stora krav, som för närvarande

ställas på statskassan, icke, såvitt avser den närmaste framtiden, böra förorda

högre belopp. — — —.

Med hänsyn till den oerhörda prisstegring på alla materialier samt det livliga

intresse för bygdedistributionen, som förefinnes, vilja de sakkunniga dock understryka,

att en avsevärd ökning i fondens storlek inom kort med all sannolikhet

skall befinnas erforderlig.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga för sin del framhålla, att, därest

anslag tidigare kommer att beviljas till inrättande av kraftledningslånefonden än

till inrättande av en lånefond för vattenkraftsanläggningar, det synes icke böra

möta något hinder att tills vidare, till dess beslut fattats om uppläggande av sistnämnda

fond, från kraftledningslånefonden i behjärtansvärda fall utlämna lån till

förut omnämnda mindre kraftanläggningsföretag, som endast äro avsedda för det

lokala kraftbehovet, jämväl för bestridande av kostnaderna för uppförande av själva

s. 14 Kontrollera mot PDF

Vattenfalls
styrelsen.

Lantbruks

styrelsen.

14 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 387.

vattenkraftsanläggningarna. För så vitt och i den mån lån från sistberörda fond

utlämnas till sådant ändamål, torde denna fond framdeles böra erhålla gottgörelse

från en blivande vattenkraftslånefond.

Slutligen torde böra behandlas frågan om, av vilken myndighet fonden bör

förvaltas och vem, som bör hava att besluta om lånens beviljande. I enlighet med

numera tillämpade principer torde fonden böra förvaltas av statskontoret. Beslutanderätten

i fråga om lånens utlämnande synes tills vidare böra lämnas till kommerskollegium,

som ju har bemyndigande att bestämma om låns utlämnande från

vissa andra statens lånefonder. Att i detta fall besvära Kungl. Maj:t synes ej behövligt,

då för beviljande av dessa lån ej torde krävas en prövning ur så allmänna

synpunkter, som då det gäller vattenkraftsföretagen. Emellertid böra yttranden över

ansökningarna lämnas av vederbörande Konungens befallningshavande, som närmast

kunna bedöma de olika företagens nytta för resp. landsändar, samt av vattenfallsstyrelsen

i de fall, då ansökningarna avse distributionsanläggningar, som skola anslutas

till styrelsens nät. Skulle lämpligt centralt organ för den landsbygdens

elektrifiering berörande konsulentverksamheten komma till stånd, torde böra tagas

i övervägande, huruvida icke detta organ borde givas ett visst inflytande på lånens

fördelning.»

Vattenfallsstyrelsen har i sitt utlåtande förklarat, att styrelsen,

so;u icke medhunnit någon detaljgranskuing av förslaget, ej funnit

något att erinra mot förslagets ledande synpunkter. Styrelsen funne i

likhet med de sakkunniga det lämpligt, att tillfälle bereddes styrelsen

att yttra sig angående lån ur kraftledningsfonden i de fall, då ansökningarna

avsåge distributiousanlägguingar, som skulle anslutas till

statens nät.

Lantbruksstyrelsen har yttrat:

»Vad först beträffar behovet av tillhandahållandet från det allmännas sida

av tillräckliga och ej för dyra lånemedel för möjliggörande och befrämjande av

landsbygdens elektrifiering, håller lantbruksstyrelsen i likhet med de sakkunniga

före, att ett sådant behov verkligen föreligger. Av den förebragta utredningen i

frågan framgår, att nästan alla sammanslutningar för distribution av elektrisk kraft

för jordbrukets behov måst anskaffa behövliga medel genom upptagande av lån.

Även om detta i allmänhet, så vitt känt är, lyckats, torde det ej kunna bestridas,

att ej sällan avsevärda svårigheter härvid mött, samt att de villkor, varunder lån

för det avsedda ändamålet stått att erhålla, stundom varit ganska betungande.

Därest jordbruket i vårt land skall kunna fylla sin övermåttan viktiga uppgift,

måste detsamma i allt högre grad så omläggas och utrustas, att det nuvarande

behovet av mänsklig och annan levande arbetskraft i största möjliga mån nedbringas,

och detta torde ej på något verksammare sätt kunna ske än genom jordbrukets

rationella elektrifiering. Nu rådande förhållanden hava tydligare än något annat

visat den utomordentliga vikten av att landets jordbruk uppbringas till högsta möjliga

grad av produktionsförmåga, och även i detta hänseende har tillgången för

jordbruket av ej för dyrbar elektrisk energi en mycket stor betydelse.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 387.

Med fullt fog torde därför kunna sägas, att befrämjandet av jordbrukets

snara elektrifiering, där möjligheter därför förefinnas, är ett verkligt statsintresse.

Då vidare kännedom om, att för här ifrågavarande ändamål statslån kunna

på rimliga villkor och under bekväma former vara att erhålla, säkerligen kan påräknas

komma att i hög grad öka benägenheten hos jordbrukarna att genomföra

ifrågavarande elektrifiering, finner lantbruksstyrelsen all anledning föreligga att upprätta

en lånefond för landsbygdens elektrifiering.

Mot vad de sakkunniga anfört beträffande lånens storlek, den säkerhet, som

bör ställas för desamma, samt räntefoten har lantbruksstyrelsen intet att erinra.

Däremot vill lantbruksstyrelsen ej underlåta att i fråga om amorteringstiden

framhålla önskvärdheten därav, att med amorteringens början måtte under något

eller några år få anstå efter låns utlämnande. Det torde nämligen kunna med

tämlig visshet beräknas, att benägenheten att anlita lånefonden hos just dem, vilka

bäst äro i behov av understöd i förberörda avseende, ökas, om visshet föreligger,

att med återbetalningen får anstå, tills de med lånemedlen verkställda förbättringarna

i någon män hunnit bära frukt,

Beträffande slutligen frågan om vilken myndighet, som bör hava att besluta

om lånens beviljande, så anser sig lantbruksstyrelsen ej kunna underlåta att framhålla,

att i betraktande av den synnerligen stora betydelse, landsbygdens elektrifiering

tvivelsutan bär för jordbruket och dess fortsatta utveckling, det näppeligen

kan anses tillrådligt att lägga hithörande frågors handläggning uteslutande hos

något ämbetsverk, inom vilket den jordbrukstekniska sakkunskapen ej är företrädd.

I anslutning härtill vill lantbruksstyrelsen jämväl hava framhållit, att tills vidare

och intill dess på grund av vunnen erfarenhet om tillhörande ärendens omfattning

och art anledning, föreligger att träffa annan anstalt, frågor rörande utlämnande av

lån ur den föreslagna fonden lämpligen böra handläggas av kommerskollegium och

lantbruksstyrelsen gemensamt.»

Statskontoret har anfört:

»Skulle den ifrågasatta lånefonden komma att inrättas, har statskontoret statskontoret.

icke något att invända mot, att förvaltningen av densamma överlämnas till statskontoret.

Emellertid anser sig statskontoret böra fästa uppmärksamheten därpå,

att det arbete, som lärer bliva förbundet med förvaltningen av fonden, torde få en

sådan omfattning, att det kan ifrågasättas, huruvida statskontorets redan nu hårt

anlitade arbetskrafter kunna räcka till att utan någon förstärkning ombestyra de

göromål, som ifrågavarande fond skulle medföra, jämte det arbete, som torde komma

att erfordras från statskontorets sida med anledning av andra till inrättande föreslagna

nya fonder. Särskilt vill statskontoret härvidlag framhålla de svårigheter,

som kunna väntas bliva förknippade med prövningen av den säkerhet, som är avsedd

att ställas för lånen från kraftledningslånefonden, i samband varmed statskontoret

vill tillägga, att med hänsyn till beskaffenheten av denna säkerhet, som

bland annat skulle kunna utgöras av inteckning i transformatorstation, statskontoret

lämpligen synes böra erhålla bemyndigande att, såsom exempelvis iir fallet beträffande

rederilånen, anlita det biträde, som för behörigt fullgörande av prövningen

av erbjuden säkerhet kan befinnas erforderligt. Statskontoret vill även påpeka, att

ovan antydda svårigheter väsentligen .skulle liittas, därest möjlighet förefunnes, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Svenska

vattenkraftförening

etr.

10 Kun g l. Maj ds nåd. proposition Nr 387.

utlämnandet av lånen från statskontoret skedde till någon låneförmedlare exempelvis

hushållningssällskapen —, som genom sin närmare kännedom om respektive

kraftanläggningar synas med större lätthet än statskontoret kunna verkställa den

erforderliga prövningen av ifrågakomna säkerheter.

Statskontoret har vidare fäst sig vid att enligt förslaget beslutanderätten i

fråga om lånens utlämnande skulle åtminstone tills vidare lämnas till kommerskollegiet.

Härvidlag vill statskontoret erinra om att beträffande de under statskontorets

förvaltning stående fonder beslut om lånens utlämnande i allmänhet meddelas

av Kungl. Maj:t och att endast i undantagsfall det förfaringssätt, som nu

föreslagits, tillämpas.

Slutligen får statskontoret hemställa, att, därest ifrågavarande fond kommer

till stånd och dess förvaltning anförtros statskontoret, bemyndigande måtte lämnas

statskontoret att hos riksgäldskontoret i mån av behov rekvirera för utlämnande

av anvisade lån erforderliga medel samt att till vederbörande utbetala beviljat

lånebelopp.»

Kommerskollegiet bär vid sitt utlåtande fogat inhämtade yttranden

av svenska vattenkraftföreningen och svenska elektricitetsverksföreningen,

varjämte kollegiet anmodat inspektörerna över elektriska

anläggningar för belysning eller arbetsöverföring att avgiva yttrande

över förslaget.

För de sålunda till kollegiet iukomna yttrandena torde få lämnas

följande sammanfattande redogörelse.

Svenska vattenkraftföreningen, som uttalar sin anslutning till förslaget, bär

funnit de sakkunnigas utredning på ett övertygande sätt ådagalägga det önskväida

uti att vid sidan av övriga nu tillgängliga lånemöjligheter även tillskapa en statens

kraftledningsfond. Från denna fond borde, på sätt sakkunniga föreslagit, lån kunna

beviljas till i främsta rummet distributionsnät, vare sig de vore anslutna till statens

kommunala eller enskilda kraftverk, men stundom även till huvudledningar, avsedda

för kraftöverföring från kommunalt eller enskilt kraftverk till ett distributionsnät.

Intill dess en vattenkraftlånefond komme till stånd, vore det tydligen också lämpligt,

att lånen skulle kunna omfatta smärre lokala kraftanläggningar, samhörande med

distributionsnät. .

Beträffande lånefondens storlek uttalar föreningen, att den av sakkunniga

gjorda beräkningen enligt sakens natur allenast angåve en teoretisk minimikostnad.

Vid den tidpunkt, då elektrifieringen enligt tänkt plan skulle vara genomförd, kunde

utvecklingen längesedan rest nya krav. A andra sidan kunde man ej heller på

förhand bedöma inverkan av andra till buds stående lånemöjligheter. Pncipiellt

sett borde uppställas som önskemål, att statens låneunderstöd i minsta möjliga mån

måtte behöva tagas i anspråk och att i stället sparbanker, jordbrukskassor och

andra lokala kreditinstitut skulle inrikta sitt intresse på den för höjande av jordbruksdriften

och jordvärdet så betydelsefulla elektrifieringen av landsbygden. Under

angivna förhållanden syntes det emellertid föreningen lämpligt att till en början avsätta

föreslagna en miljon kronor årligen till kraftledningslånefonden. Den föreslagna

räntefoten av 5 procent kunde jämväl tillsvidare tillämpas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 387.

Yad angår prövningen av låneansökningarna uttalar sig vattenkraftföreningen

för lämpligheten av att åt länsstyrelserna anförtro en ganska vidsträckt befattning

med frågor rörande landsbygdens elektrifiering. Härutinnan hänvisar föreningen till

ett cirkulär, som föreningen i början av innevarande år avlåtit till samtliga länsstyrelser.

Det sagda uteslöte dock givetvis icke, utan gjorde det snarare nödvändigt,

att en central organisation, med eller utan anslutning till befintligt ämbetsverk,

komme till stånd för att utan onödigt tvång sammanhålla det hela och vägleda

utvecklingen, till dess nödig stadga och enhetlighet uppnåtts.

Svenska elektricitetsverksföreningen har i stort sett intet haft att erinra mot Svenska

förslaget, om också föreningen anser, att, som de sakkunniga även framhållit, det

föreslagna beloppet av en miljon kronor om året torde komma att visa sig alltför eningen.

litet. I sammanhang härmed har föreningen ansett sig böra framhålla en omständighet,

som verkade i rakt motsatt riktning mot den föreslagna lånefonden och

som därför icke borde ifrågakomma, nämligen det av vattenfallsstyrelsen numera

av nya abonnenter på landsbygden regelbundet begärda konjunkturtillägget, som

enligt uppgift understundom uppginge till 25 procent av hela det för en bygds

elektrifiering erforderliga kapitalet.

I likhet med de sakkunniga anser föreningen, att kommerskollegiet tillsvidare

borde äga besluta om lånens beviljande. Därest en lämpligt organiserad,

opartisk och representativ centralanstalt för landsbygdens elektrifiering komme till

stånd, anser även föreningen, att åt denna anstalt borde givas ett dominerande inflytande

på lånens fördelning.

De elektriska inspektörerna framhålla i sitt yttrande det aproximativa i den

gjorda beräkningen angående lånefondens storlek, men anse rimligt, att till en

början anslås en miljon kronor om året. Med erinran om de högt stegrade anläggningskostnaderna

för elektriska kraftanläggningar, uppgående för distributionsnät

till mer än tredubbelt mot före kriget, uttala inspektörerna, att man givetvis kunde

hysa betänkligheter, huruvida staten borde uppmuntra dylika företag, vilkas anläggningskapital

delvis under en lång följd av år skulle förräntas och amorteras

under förhållanden i avseende å förvärvsmöjligheter och penningvärde, som ej kunde

förutses. Med hänsyn till å ena sidan lantbrukarnas angelägenhet om att oberoende

av de dryga kostnaderna genomföra elektrifieringen samt å andra sidan de elektriska

anläggningarnas relativa fristående från det ekonomiska läget för tillfället, i de fall

då de vore riktigt planerade och utförda. air,e inspektörerna det dock vara befogat,

att någon del av landets tillgängliga kapital användes för nu ifrågavarande ändamål.

1 detta sammanhang anmärka inspektörerna, att det kunde förtjäna tagas under

övervägande, huruvida ej genom statens försorg några åtgärder kunde vidtagas i

syfte att bereda ökad tillgång och lägre pris å elektriskt material för distributionsnät

och installationer.

Beträffande de särskilda punkterna av de sakkunnigas förslag anföra inspektörerna

följande. Vad angår de låneberättigade framhålles, att särskilt mindre

privata företag med egna kraftstationer för den närmaste traktens behov torde

behöva hjälp med kapitalanskaffningen, vilken för dem ofta utgjorde den största

svårigheten. För dylika anläggningar krävdes i genomsnitt lika mycket kapital

för kraftstationen som för ledningsnätet. Beträffande lånens amortering uttala

Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 sand. 347 höft. (Nr 387.) 3

lntpel. lärer no,

över elektriska

anläggningar.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Kommers
kollegiet.

18 Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 387.

inspektörerna, att det sannolikt kunde bliva rätt svårt för vissa anläggningar att

genast betala ränta och amortering (cirka 8 procent av lånet), innan full anslutning

av abonnenter erhållits. Därför borde kunna medgivas något uppskov därmed eller

eventuellt en längre amorteringstid än 20 år. .

Rörande prövningen av lånéansökningarna framhålles, att prövningen borde

ske med hänsyn såväl till ekonomisk bärighet som i avseende å tekniska anordningar.

Inspektörerna hade under sin verksamhet ej sällan påträffat anläggningar,

som varit undermåliga i båda dessa hänseenden. Som villkor för beviljande av

statslån borde härutinnan uppställas vissa fordringar, så att staten ej komme att

gynna tillkomsten av underhaltiga anläggningar. Samtliga anläggningar, som erhölle

statslån, borde kontrolleras av statsmyndigheter och de elektriska inspektörerna

borde i de delar, som på dem ankomme, hava befogenhet lämna föreskrifter, icke

blott rörande åtgärder för allmän säkerhet utan även i ändamål att erhålla en i

tekniskt avseende fullgod anläggning.

Såsom en bidragande orsak till ovan angivna missförhållanden vid elektriska

anläggningar angiva inspektörerna den rådande bristen på utbildade montörer. En

förbättring härutinnan skulle kunna vinnas genom upplysningsverksamhet och eventuellt

kompetensgranskning. Inspektörerna understryka anyo behovet av beviljande

av medel för bedrivande av ifrågavarande upplysningsverksamhet.

En betydelsefull fråga i nu förevarande sammanhang vore att åstadkomma

förandet av enhetliga och överskådliga räkenskaper hos de elektriska företagen.

Inspektörerna erinra om den föreskrift, som i samband med koncession meddelas

för Teda elektriska distribution förening att årligen till kommerskollegiet avgiva

redogörelse för anläggningarna enligt fastställt formulär. Denna anordning, som

föreslagits av inspektörerna med tanke på en blivande lånerörelse, borde allmänt

tillämpas. . ... .

I fråga om förläggandet till kommerskollegiet av prövningen av låneansokningarna

framhålla inspektörerna, att den elektriska inspektionens arbetskrafter för sådant

fall behövde förstärkas med till en början en byråingenjör och nödig skrivhjälp. I

sammanhang härmed och särskilt med hänsyn till den inspektörerna nu påvilande

inspektionsskyldigheten för de talrika landsbygdsanläggningarna erinra inspektörerna

även om det synnerligen stora behovet av att den i samband med kommerskollegiets

omorganisation föreslagna utvidgningen av elektriska inspektionen snarast komme

till stånd. Denna för flera år sedan föreslagna utvidgning borde utan svårighet

låta sig genomföras oberoende av hela det nämnda ämbetsverkets omreglering. Det

borde beaktas, att inspektionens arbetskrafter fortfarande vore desamma, fyra inspektörer

utan biträden, som när denna verksamhet för femton år sedan tog sin

början, och att sedan denna tidpunkt nästan hela vårt lands kraftöverföringsindustn

tillkommit. Härigenom hade inspektionens arbetsfält mångdubblats och ökades i ständigt

hastigare tempo. Det erinras, att under samma tid såväl yrkesinspektionen som fartygsinspektionen

blivit nyorganiserade.

Kommersk''dlegiet har för egen del anfört följande:

»Kollegium finner det av tidsläget betingat, att staten genom uppläggande

av en lånefond för elektriska kraftledningsnät bidrager till underlättandet av kapitalanskaffningen

i och för landsbygdens elektrifiering. I likhet med vattenkraftföreningen,

elektricitetsverksföreningen och elektriska inspektörerna får kollegium sålunda

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 387. 19

för sin del tillstyrka vattenfallssakkunnigas förslag till inrättande av en dylik

lånefond.

Beträffande storleken av det belopp, som skulle avsättas till lånefonden, lär

någon säker beräkningsgrund för detta belopps avpassande icke för närvarande stå

att erhålla. Kollegium finner emellertid icke anledning göra någon erinran mot den

föreslagna summan av en miljon kronor.

Kollegium tillstyrker för sin del en räntefot av 5 procent så som föreslagits

av de sakkunniga. Med avseende på de villkor i övrigt, som böra uppställas för

erhållande av lån ur kraftledningslånefonden, har kollegium i huvudsak intet att

invända mot vad av de sakkunniga föreslagits och särskilt av de elektriska inspektörerna

understrukits. Sålunda bör det lånesökande företaget kunna visa tillfredsställande

förutsättningar för en sund ekonomi, dess tillgång till kraft bör visas vara

tryggad och den tekniska planläggningen oklanderlig. Amorteringstiden synes lämpligen

kunna sättas till föreslagna 20 år. I likhet med de elektriska inspektörerna

finner kollegium motiverat, att något års uppskov med amorteringens fullgörande

kan beviljas. Kollegium vill i detta avseende förorda ett års anstånd. I detta

sammanhang finner sig kollegium böra erinra, att i de undantagsfall då, såsom föreslagits,

lån ur kraftledningsfonden skulle utlämnas till kraftstationsanläggning, amorteringstid

och anståndstid givetvis böra tillmätas efter de grunder, som av de sakkunniga

föreslagits för lån ur vattenkraftslånefonden.

Av de sakkunniga har föreslagits, att kraftledningslånefondens utlåning skulle

handhavas av kollegium, ett förslag, som kollegium finner lämpligt och ändamålsenligt.

Kollegium skulle nämligen vid låneärendenas beredning kunna anlita den tillgång

till sakkunnig detaljkännedom om de elektriska anläggningarna i landets olika

delar, som kollegium besitter i de elektriska inspektörerna.

För fyllande av de nya arbetsuppgifterna erfordras såsom inspektörerna också

framhållit emellertid förstärkning av till kollegiets förfogande stående arbetskrafter.

Redan med inspektörernas nuvarande uppgifter har sedan länge arbetsbördan i hög

grad påkallat ytterligare arbetshjälp. Förhållandena under den nu tilländalupna

vintern med dess omfattande elektrifieringsarbete över hela landet hava gjort det till

en oavvislig nödvändighet, att arbetskrafterna förstärkas. Med tanke på den omorganisation

av kollegium, varom proposition förebådats till nu pågående riksdag,

torde dock utan särskild framställning i nu berörda avseende en bättre ordning

snarast vara att emotse.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden torde emellertid vara uppenbart, att

kollegium vid beredningen av ärenden angående lån ur den föreslagna kraftledningslänefoden

icke kan i erforderlig utsträckning anlita de elektriska inspektörerna, utan

att förstärkning av arbetskrafterna åstadkommes utöver vad som beräknats i förslaget

till kollegiets omorganisation.

Inspektörerna hava ansett erforderligt till en början hos dem anställa en

byråingenjör och anskaffa ytterligare skrivhjälp.

För egen del finner kollegium lämpligast, att med tillämpning av den anordning,

som vad angår den elektriska inspektionen ifrågasatts i förslaget till kollegiets

omorganisation, låta de nu ifrågasatta nya tjänsterna upp''öras på central stat

hos kollegium, varigenom de skulle komma att tillhöra den elektriska sektion, som

föreslagis skola höra under kollegiets industribyrå. Vad angår själva ökningen av

arbetskrafterna får kollegium för sin del instämma i inspektörernas hemställan,

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departement

t chefen.

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr S87.

under betonande av att den ifrågavarande förstärkningen av arbetskrafterna för de

nya arbetsuppgifterna måste betraktas som ett minimum som inom en nära framtid

sannolikt kommer att visa sig otillräckligt. Vad särskilt betraffar skrivhjalpen

torde med hänsyn till det omfattade renskrivnings- och registrenngsarbete, som

torde bliva förenat med handläggningen av de nya låneärendena, denna hjalp hora

omfatta minst två kvinnliga skrivbiträden, vardera med ett arvode av 1,200 kronor

om året. Vad angår byråingenjören torde denne böra beredas ställning, motsvarande

en andregradstjänst å normal stat, varförutan duglig arbetskraft icke torde stä att

erhålla. “Kollegium förutsätter givetvis, att å de sålunda angivna arvodena kommer

att utgå krigstidstillägg i enlighet med de av riksdagen fastställa grunderna.»

För landsbygdens utveckling är tillgång till elektrisk kraft av en

betydelse, som knappast kan överskattas. Detta gäller främst för jordbruket

såsom sådant, vilket därigenom erhåller en synnerligen användbar

kraftkälla för sina mångahanda behov. Den elektriska kraften kan

härvid ersätta diverse motorer, vilka nu drivas med kol, fotogen eller

dylikt, d. v. s. importerade brännämnen, vilka draga dyr inköpskostnad

och höga transportkostnader. Även såsom ersättningsmedel för vedeller

torvbränsle till motorer kan den elektriska kraften mångenstädes

visa sig redan ur billighetssynpunkt fördelaktig och därtill.komma förmånerna

av lättskötthet, snygghet, minskad eldfara m. m. Att den i

jämtörel-e med animal dragkraft — t. ex. hästvandringar — och ännu

''mer med mänsklig arbetskraft har stora företräden, är uppenbart. Den

är i allra högsta grad arbetsbesparande, vilket med den stadigt ökade

arbetskostnaden är av största betydelse. Det är dock icke blott i denna

möjlighet till utbyte av kraftkälla för redan annorledes tillgodosedda

behov, som elektricitetens fördelar visa sig, utan framför allt däri, att

den elektriska kraftens användning öppnar möjligheter till en utveckling

av jordbruket i många hänseende, vilken eljest ej vore tänkbar.

Landsbygdens elektrifiering innefattar i sig även frågan om elektricitetens

användning vid själva jordens brukande. .

Även andra på landsb^ygden bedrivna näringar än jordbruket —- diverse industrier och hantverkerier m. in. — röna genom tillgång till

elektrisk kraft stort gagn. Det blir då ej lika nödvändigt som nu ofta

är fallet att förlägga sådana företag till städerna, varest omkostnaderna

i flera hänseenden äro dyrare, livsmedelsförhållandena ofördelaktigare

Det bör ej heller förbises, att genom elektriciteten betydelsefulla

fördelar i socialt avseende beredas landsbygden. Det är icke blott i

bokstavlig mening, som elektriciteten bringar ljus ute i landsbygdens

hem och arbetslokaler. Genom densamma och de möjligheter av skilda

slag, den innebär, motverkas i någon mån den känsla av ödslighet,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 387.

som stundom gör sig gällande på landsbygden, och som i sin mån

bidrager att öka invandringen till städerna. På jordbrukets kraftiga

blomstring är dock hela vårt lands välstånd i hög grad beroende och

dess befordrande är ett viktigt statsintresse.

Då slutligen härtill kommer, att för alstrande av den elektriska

energien främst ifrågakomma våra vattenfall, vilkas utnyttjande är en

nationalekonomisk angelägenhet av största vikt, står det för mig klart,

att frågan om landsbygdens förseende med elektrisk kraft är för samhället

i dess helhet av så stor betydelse, att en kraftig medverkan från

statens sida för detta måls uppnående är synnerligen väl motiverad.

Vattenfallssakkunniga hava nu i sådant syfte föreslagit inrättande

av en lånefond — förslagsvis benämnd kraftledningslånefonden — för

främjande av elektriska distributionsföreningars inrättande och verksamhet.

Jag finner detta förslag synnerligen välbetänkt. Såsom av redogörelsen

framgår, måste dessa föreningar vidkännas ganska stora kostnader för

anläggningarnas åstadkommande och det är givet, att medel härtill i

regel måste anskaffas genom lån. Om jag än anser, att statens medverkan

ingalunda bör avse att övertaga hela denna lånerörelse, utan

tvärtom håller före, att ifrågavarande lånebehov fortfarande bör i huvudsak

tillgodoses i annan ordning, bland annat genom lämplig utveckling

av det med statens stöd anordnade kooperativa jordbrukskreditväsendet,

varom jag ämnar framlägga förslag, synes det mig dock lämpligt

och gagneligt, att en statsfond finnes, varest lån kan i mån av tillgång

erhållas, när andra utvägar ej stå till buds eller visa sig oförmånliga.

En sådan fonds befintlighet kan även tänkas medföra en viss reglerande

inverkan på lånemarknaden i nu förevarande avseende, samt,

såsom de sakkunniga framhållit, särskilt för mindre bemedlade och jämförelsevis

avlägset liggande trakter möjliggöra elektricitetsanläggningar.

Såsom de sakkunniga anfört bör åtskillnad i fråga om rätten att

erhålla Lön ur fonden icke göras mellan sådana föreningar, som hämta

kraften från privata kraftanläggningar, och dem, som erhålla kraft från

statens kraftverk.

De sakkunniga hava föreslagit, att lån ur fonden måtte kunna beviljas

icke blott till andelsföretag för landsbygdens elektrifiering utan

även till sådana elektriska huvudledningar, som möjliggöra den elektriska

energiens framledande till olika bygder, ävensom — åtminstone

tillsvidare intill dess en jämväl föreslagen statslånefond för vattenkraftanläggningar

komme till stånd — till vissa mindre, privata lokala företag

för vattenkraftanläggningar med uppgift att förse mindre kommuner,

lantbruk och hantverk med kraft. 1 fråga om dessa utvidgningar av

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 387.

fondens egentliga ändamål ställer jag mig tveksam. Då utredningen

visar, att skilda principer tillämpas beträffande vem som skall bekosta

huvudledningarna, skulle ett så allmänt medgivande, som de sakkunniga

ifrågasatt beträffande huvudledningarna, kunna medföra, att lån ur fonden

skulle kunna tilldelas själva det företag, som alstrar och säljer kraften.

Detta synes mig icke lämpligt. Vad de omförmälda mindre vattenkraftanläggningarna

angår, torde de, synnerligast som de uppgivas ställa

jämförelsevis små fordringar på kapital samt enligt de sakkunnigas

mening böra framdeles erhålla lån ur en annan fond, icke lämpligen

böra få sitt lånebehov fyllt ur denna fond. Jag anser för övrigt, att

då den nu ifrågasatta fonden icke lärer kunna få annat än en ganska

begränsad storlek, men lånebehovet för distributionsföreningarnas räkning

torde vara ganska stort, isynnerhet med nuvarande höga materialpriser,

det är lämpligast att reservera fondens användning åt dessa

föreningar. Härigenom blir också fondens verksamhetsområde på ett

tydligt och naturligt sätt begränsat.

Lån böra kunna lämnas till hela kostnaden, beräknad på sätt de

sakkunniga angivit. Naturligtvis bör före lånets beviljande tillses, att

låntagarnas rätt att erhålla elektrisk kraft är säkerställd samt att företaget

är grundat på sunda ekonomiska förutsättningar och rationellt

planlagt i tekniskt hänseende. För lånet bör lämnas säkerhet, som

godkännes av den myndighet, som utbetalar lånet.

Mot vad de sakkunniga föreslagit beträffande säkerhetens beskaffenhet

har jag ej något att erinra.

I likhet med de sakkunniga anser jag lånen böra återbetalas inom

högst 20 år. Däremot anser jag i likhet med lantbrukstyrelsen, de elektriska

inspektörerna och kommerskollegiet, att viss tids amorteringsfrihet är

av behovet påkallad, och får därför föreslå, att amortering icke må behöva

ske de två första åren utan börja vid tredje årets slut. Amorteringen

bör i stället fördelas på de återstående åren.

Den föreslagna räntefoten av 5 procent föranleder ingen erinran

från min sida.

Vad beloppet beträffar biträder jag förslaget, att tillsvidare högst

1 miljon kronor årligen må utlånas.

I fråga om förfaringssättet vid lånens utlämnande har statskontoret

ifrågasatt anlitandet av ekonomiskt ansvariga låneförmedlare, vilken

metod vid flera andra fonder tillämpas, samt hänvisat på hushållningssällskapen

såsom dylika förmedlare. Jag tror dock icke, att i detta fall

denna utväg är behövlig eller lämplig. Om än landsbygdens elektrifiering

är i framträdande grad ett jordbruksintresse, äro dock därmed för
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 387.

enade så många för hushållningssällskapens verksamhet jämförelsevis

främmande omständigheter, att sagda sällskap icke rätt väl synas ägna

sig som mellanhänder därvid. Alla de tekniska undersökningar och

kontroller, som erfordras, synas även bereda svårigheter för en dylikanordning.

Ej heller torde någon större fördel i förvaltningshänseende

vara att vinna för statsverket genom att i detta fall anlita låneförmedlare,

enär nämligen lånen i regel icke torde bliva allt för små. Jaganser

alltså lånerörelsen böra skötas direkt av staten.

Prövningen av låneansökningarna hava de sakkunniga velat uppdraga

åt kommerskollegiet. Lantbruksst}Trelsen har ansett den böra,

med hänsyn till de viktiga jordbruksfrågor det här gäller, tillkomma

nämnda kollegium och lantbruksstyrelsen gemensamt. Statskontoret

har ifrågasatt, att lånen skulle beviljas av Kungl. Maj:t. Jag kan icke

finna det nödvändigt, att frågor av ifrågavarande slag avgöras av Kungl.

Maj:t, synnerligast som väl Kungl. Maj:t ytterst sällan skulle besluta

i strid mot den sakkunniga myndighetens hemställan samt det är angeläget

att icke ytterligare belasta stat sdepartementen med smärre, löpande

ärenden, där sådant utan skada kan undvikas. Vad lantbruksstyrelsen

anfört synes mig däremot hava goda skäl för sig, och jagvill

erinra, att hos lantbruksstyrelsen finnes anställd en konsulent för

landsbygdens elektrifiering. Jag biträder därför denna styrelses förslag,

varvid jag vill framhålla, att ärendenas utredning och föredragning

torde böra ske genom kommerskollegiet. Huruvida, därest framdeles

särskilt organ inrättas för den centrala handläggningen av elektrifieringsfrågor,

dessa ärenden böra överflyttas dit, torde böra i sinom

tid övervägas. Jag vill i detta sammanhang omförmäla, att förenämnda,

inom jordbruksdepartementet tillkallade sakkunniga — den s. k. elektrifieringskommittén

— i skrivelse den 18 mars 1918 berört ett uppkommet

förslag om inrättande av eu centralanstalt för landsbygdens

elektrifiering, till vilken hithörande ärenden — bland annat den erforderliga

konsulentverksamheten och lånerörelsen ur statsfonden — skulle

centraliseras. Elektrifieringskommittén har förmält sig icke vilja redan

nu intaga ståndpunkt till frågan, huruvida sagda anstalt borde förläggas

under lantbruksstyrelsen eller direkt under jordbruksdepartementet, men

detta deras yttrande visar i allt fall, vilken vikt de fästa vid att jordbruksintresset

får inflytande på dessa frågor.

Den ekonomiska förvaltningen av den nya fonden bör tillkomma

statskontoret, som även bör pröva säkerheterna för lånen.

För lånerörelsen torde allenast vissa huvudgrunder böra fastställas

av riksdagen, under det att de närmare villkoren böra få bestämmas

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majits nåd. proposition Nr 387.

av Kungl. Maj:t, vilket synes desto lämpligare, som det kär gäller ett

nytt område för statens läneverksamhet.

Såsom i årets statsverksproposition och propositionen nr 2 beräknats,

bör ett reservationsanslag av 1 miljon kronor nu anvisas såsom

kapitalökning till fonden för vartdera av åren 1918 och 1919. Såsom

jämväl förutsatts böra dessa anslag utgå av lånemedel.

Vad slutligen angår de av statskontoret och kommerskollegiet

berörda frågorna om eventuell förstärkning i dessa ämbetsverks arbetskrafter,

torde ärendet i denna del böra överlämnas till finansdepartementet

för vidare handläggning.

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att en särskild fond, benämnd kraftledningslånefonden,

skall inrättas, Irån vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret,

lån må intill ett belopp av 1 miljon kronor årligen av kommerskollegiet

och lantbruksstyrelsen gemensamt beviljas ekonomiska föreningar

för anläggande på landsbygden, av distributionsnät för elektrisk energi;

dels besluta, att för denna lånerörelse skola gälla följande huvudgrunder:
att

lån skall kunna beviljas till hela anläggningskostnaden;

att lån skall löpa med 5 procent ränta samt, sedan det innehafts

under två år från första lyftningsdagen, återbetalas under vart och ett

av därpå följande högst aderton år med lika kapitalbelopp om året;

att lån icke må beviljas till företag, med mindre låntagaren visar

sig äga rätt att bekomma erforderlig elektrisk energi, samt företaget

befinnes i ekonomiskt och tekniskt hänseende grundat på rationella

förutsättningar:

att för lån ur fonden skall ställas säkerhet, som statskontoret

godkänner; samt

att Kungl. Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som

kunna erfordras för vinnande av de med ifrågavarande lån avsedda

ändamål;

dels ock såsom kapitalökning för denna fond anvisa, att utgå av

lånemedel,

ej mindre å tilläggsstat för år 1918 ett reservationsanslag

av ................................................................... kronor 1,000,000,

än även för år 1919 ett reservationsanslag av » 1,000,000.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 387.

Till vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däruti statsrådets övriga ledamöter förenade

sig, behagade Hans Magt Konungen lämna bifall och

förordnade, att proposition i ämnet skulle med den

lydelse, bil. . . . vid detta protokoll utvisar, avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 347 käft. (Nr 387.)

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:374 Skrivelse till Konungen i anledning av Kung!. Majds proposition angående inrättande av en kr af Hedning slånefond ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. JoU 1918:127 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande av en kraftledning slånefond ävensom fyra i ämnet väckta motioner. a1 i texten