Sök i Ratio Lex

Angående anslag till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning

84 sidor, varav 76 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 76 av 84 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:389, Angående anslag till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 389.

1

Nr 389.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anslag

till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för

domsagornas förvaltning; given Stockholms slott den 19

april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

justitiedepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom

föreslå riksdagen

att till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas

förvaltning i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som finnas

upptagna i ett inom justitiedepartementet utarbetat förslag till stadga i

ämnet, bevilja

dels å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag å kronor 200,000

dels ock å tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag,

högst, å................................................................... » 24,000.

De till ärendet börande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kung!. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.

nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 349 höft. (Nr 389.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kunql. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

Riksdagen»

skrivelse.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 19 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Scpiotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde

riksdagens skrivelse den 25 maj 1906 i anledning av ifrågasatt inskränkning

av de ordinarie häradshövdingarnas tjänstledighet och skärpta

kompetensvillkor för erhållande av domarförordnande samt

justitieombudsmannens skrivelse den 13 april 1910 angående avlöningsförhållanden

för juridiskt bildade biträden hos häradshövdingarna.

Härvid anförde departementschefen:

Riksdagens omförmälda skrivelse riktar sig mot det uppenbara

missförhållande, att häradshövdingarnas viktiga tjänstegöromål under

avsevärda tider varje år utföras av unga vikarier, på vilkas erfarenhet

och mognad i omdömet icke kunna ställas synnerligen stora anspråk,

önskemåle. måste givetvis vara, att häradshövdingarna själva förvalta

sina ämbeten i så stor utsträckning, som förhållandena medgiva, och

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 389.

att befogenhet att vikariera för häradshövding icke lämnas annan än

den, som genomgått sådan praktisk utbildning, att han måste förutsättas

besitta nödiga kvalifikationer. I det förra hänseendet höll riksdagen

före, att häradshövding för hälsans vårdande utan styrkt sjukdom

eller eljest för enskilda angelägenheter borde kunna erhålla ledighet

från högst en tredjedel av de i domsagan förekommande, lagtima ting

eller tingssammanträden samt från häradshövdingämbetet i övrigt under

två eller högst tre månader om året. I fråga om den praktiska utbildningen

omnämndes i skrivelsen med gillande, att Göta hovrätt tidigare

under en följd av år såsom villkor för lantdomarförordnaude fordrat

minst två års tjänstgöring såsom biträde hos häradshövding. Med åberopande

härav hemställde riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes eftei

verkställd utredning taga i övervägande dels huruvida icke den tjänstledighet,

som de ordinarie häradshövdingarna utan åberopande av laga

förfall åtnjöte, skulle kunna inskränkas, särskilt då fråga vore om

förrättande av lagtima ting eller tingssammanträde, dels ock huruvida

icke fordran på praktisk utbildning i domarkallet såsom villkor för

erhållande av häradshövdingförorduande skulle kunna i någon mån

skärpas.

Av sakkunniga, som tillkallats för att inom justitiedepartementet

biträda vid. utredning av de uti förutnämnda skrivelser omhandlade

frågor, har utarbetats ett den 31 juli 1917 avgivet utkast till stadga

med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning, vilket utkast

torde såsom bilaga A få logas vid detta protokoll.

Av grundläggande betydelse för stadgeutkastet har varit ett den

6 mars 1917 i statsrådet anmält förslag till lag om häradsrätts sammansättning

vid handläggning av vissa mål och ärenden. Nämnda förslag,

varöver lagrådet den 27 april 1917 avgivit utlåtande, har genom propositionen

nr 4 förelagts innevarande års riksdag och sedermera av

riksdagens båda kammare antagits med vissa av lagutskottet föreslagna

ändringar och med sådan jämkning i fråga om lagens benämning, att

förslaget betecknas såsom förslag till lag om särskilda tingssammanträden

för handläggning av vissa mål och ärenden.

Över stadgeutkastet hava i anledning av nådiga remisser utlåtanden

avgivits av häradsrätterna, häradshövdingarna och hos dem anställda

rättsbildade biträden ävensom Kungl. Maj:ts befallningshavande och hovrätterna;

och torde hovrätternas utlåtanden få såsom bilagor B, C och

D fogas vid detta protokoll.

1 anledning av de inkomna utlåtandena har utkastet inom justitie
-

råd års

stadigtutkast.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departe
ments
chefen.

4 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 38tt.

departementet undergått en överarbetning, därvid hänsyn jämväl tagits

till de av riksdagen beslutade ändringarna i nyssnämnda lagförslag.

Det sålunda uppgjorda stadgeförslaget är av den lydelse, som bilaga Evid

detta protokoll utvisar.

Att genom förändrade bestämmelser i ämnet avhjälpa överklagade

missförhållandena är förenat med betydande svårighet. Känt är,

att, frånsett några få av de minsta domsagorna i riket, den arbetsbörda,

som vilar på häradshövdingarna, är så stor, att den, i många domsagor

till och med flerdubbelt, överstiger eu mans krafter. Härtill kommer,

att nödvändigheten att bereda de unga juristerna tillfälle till praktisk

utbildning i viss mån utgör ett hinder för en mera betydande inskränkning

i häradshövdingarnas tjänstledighet.

Försinämnda förhållande medför, att uppdelning av arbetsbördan

i domsagorna är nödvändig. För närvarande åstadkommes i regel sådan

uppdelning efter tid. Sålunda har häradshövdingen under den tid, han

själv utövar ämbetet, att utföra eller på sitt ansvar låta utföra samtliga

då förekommande ämbetsgöromål, vare sig de äro av större eller

mindre vikt, mera krävande eller av jämförelsevis enkel beskaffenhet.

Under den tid, häradshövdingen åtnjuter ledighet, övergår i regel arbetsbördan

i hela sin omfattning på vikarien.

En sådan arbetsfördelning kan icke anses vila på rationella grunder.

Fast hellre torde det vara synnerligen påkallat att genomföra den ordningen,

att häradshövdingens arbetskraft året om, utan annat avbrott

än som oundgängligen måste medgivas med hänsyn till andra legitima

intressen, tages i anspråk för utförande av det mera maktpåliggande

arbetet, däribland framför allt förrättande av lagtima ting och allmänna

tingssammanträden, medan däremot de enklare göromålen i nödig utsträckning

anförtros rättsbildat biträde. Arbetsfördelningen bör sålunda

ske icke efter tid, såsom nu i regel är fallet, utan efter göromålens

art och beskaffenhet.

1 enlighet med denna grundtanke hava i det överarbetade förslaget

liksom i omförmälda stadgeutkasr upptagits bestämmelser, åsyftande

att genom en noggrant reglerad arbetsfördelning efter rationella grunder

skapa förutsättning lör tillgodoseende av de önskemål, som avses i riksdagens

omnämnda skrivelse.

Den åsyftade arbetsfördelningen åstadkommes enligt stadgeförslaget

på två vägar.

T främsta rummet omlägges arbetsbördan genom överflyttande på

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 889. 5

ett statsanställt biträde, förste notarien, av vissa självständiga uppgifter

att utföra på eget ansvar (1 och 2 §§ ). Anordningen förutsätter emellertid,

att häradshövdingen i hovrätten gör anmälan om behovet av

sådant biträde. Från allmänhetens synpunkt är härvid av särskilt intresse,

att anordningen medför möjlighet att lä en mångfald löpande

göromål uträttade även i häradshövdingens frånvaro. För häradshövdingen

åter är anordningen visserligen av en viss betydelse så till vida,

att de göromål, varifrån han befrias, icke äro av ringa omfång, men

då dessa göromål mestadels äro av så enkel beskaffenhet, att häradshövdingen

redan under nuvarande förhållanden endast undantagsvis

personligen utför arbetet och för vanliga fall allenast utövar nödig kontroll

över arbetets utförande, åstadkommes ingalunda hela den behövliga fördelningen

av arbetsbördan på denna väg.

Däremot är det avsett att på den andra av omförmälda vägar

vinna möjlighet att åstadkomma eu betydande förskjutning av arbetsbördan.

Enligt förslaget (18 §) skall nämligen häradshövdingen kunna

i stor utsträckning befrias från handläggning av sådana mål och ärenden,

som enligt förutnämnda lag må förekomma å de i lagen avsedda

särskilda tingssamman träd ena (i det följande kallade sammanträden med

tremansnämnd), varjämte han i viss mindre omfattning kan befrias från

utfärdande av gravationsbevis. 1 detta sammanhang må från motiven

till lagförslaget anmärkas, att vid avgörande av frågan om Ingens tillämplighetsområde

hänsyn tagits därtill, att inga andra mål och ärenden borde

få handläggas å sammanträden med tremansnämnd än sådana, som i anseende

till mera enkel beskaffenhet lämpligen kunna anförtros unga

domarvikarier. Från denna synpunkt bör det således icke väcka betänkligheter

att medgiva häradshövdingen befrielse från ifrågavarande

göromål. Däremot måste medgivas vad i avgivna utlåtanden ävensom

vid lagförslagets behandling i riksdagen från olika håll anmärkts därom,

att praktiska o!ägenheter kunna uppkomma i anledning därav,

att särskild ordförande förordnas att å tmgssammanträde, som hålles avannan,

handlägga vissa mål och ärenden med uppdelning av målen och

ärendena mellan de båda ordförandena med hänsyn till målens och

ärendenas beskaffenhet. Åtminstone eu avsevärd del av de antydda

olägenheterna torde emellertid kunna förebyggas genom meddelande av

föreskrifter angående upprättande av särskilda uppropslistor för de båda

grupperna av mål samt angående den inbördes ordning, i vilken de

båda ordförandena skola leda rättsförhandlingarna vid sammanträdet.

Sådana föreskrifter hava lämnats i ett i stadgeförslaget gjort tilläggtill

utkastets 20 §. Enligt detta tillägg skall det, vad angår sam
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Häradthöi - Mngarnas

tilivstledufhct

6 Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

m anträde med särskild ordförande för handläggning av mål och

ärenden av ifrågakomna enklare beskaffenhet, ankomma på den, som

har att handlägga övriga mål och ärenden, att bestämma målens fördelning

på uppropslistorna och ordningen för rättsförhandlingarna.

Genom att anknyta den särskilde ordförandens förordnande till viss

uppropslista vinner man en skarp avgränsnmg av området för hans

befogenhet i fråga om handläggning av målen. Deu oegentlighet, som

kan uppkomma i följd av misstag vid målens fördelning på uppropslistorna,

kan icke anses vara av avsevärd betydelse.

Med användande av en på de nu angivna sätten genomförd arbetsfördelning

blir det möjligt att fullt ut tillgodose det av riksdagen uttalade

önskemålet i fråga om häradshövdingarnas tjänstledighet. Beträffande

de närmare bestämmelserna i ämnet hänvisar jag till 16—19

§§ i stadgeförslaget. 1 en normalt arbetstyngd domsaga av den ordinära

typen med tio allmänna sammanträden om året kommer häradshövdingen

enligt stadgans bestämmelser att för vanliga fall hålla åtta

sammanträden om året och sålunda befrias allenast från två sammanträden

årligen. Den normala årsledigheten för de särskilda domsagornas

innehavare bestämmes enligt 16 och 19 §§. Tillfällig arbetsanhopning

av så betydande omfång, att arbetsbördan skulle bliva oskäligt

betungande, om lättnad ej medgives, föranleder tillämpning av

undantagsbestämmelserna i 17 §. Nödvändigheten av bestämmelser i

sådan riktning är förutsatt i 1906 års riksdagsskrivelse och heror i väsentlig

mån därpå, att, medan hos andra myndigheter och ämbetsverk anhopning

av göromålen föranleder ökad arbetsbalans, gällande föreskrifter

i fråga om tingens utarbetande och protokollens expedierande påbjuda

arbetets avslutande inom viss tid oavsett tingens växlande vidlyftighet

och mängden av mellankommande extra förrättningar. Bestämmelserna

i 18 § äro förut berörda. I det sammanhang, vari frågan nu föreligger,

återstår att anmärka, att, vad angår domsaga, vari icke hållas

sammanträden med tremansnämnd, städse torde böra anses föreligga

sådana skäl, som enligt 18 § första stycket utgöra förutsättning för

befrielse från däri omförmälda göromål. Den i 18 § andra stycket förekommande

bestämmelsen, som innefattar viss inskränkning i den enligt

första stycket medgivna rätten till lättnad i fråga om viss del av arbetsbördan,

är motiverad därav, att enligt förslagets grundtanke avlastningen

av häradshövdingens arbetsbörda bör ske på sådant sätt, att de enklaste

göromålen — de, som anförtrotts åt förste notarien, — avlyftas först.

Detta krav har endast gjorts obligatoriskt beträffande de medelstora

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung i. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

och större domsagorna, då det i fråga om de mindre domsagorna stundom

kan befinnas ändamålsenligt, att häradshövding vid enstaka tillfallen

erhåller ledighet från de i 18 § omförmälda göromålen, fastän

han icke har behov av ständigt första biträde.

De nu föreslagna bestämmelserna angående den normala årliga

ledigheten må jämföras med motsvarande föreskrifter rörande den ledighet,

som åtnjutes av hovrättsledamöter. Enligt gällande arbetsordning

åtnjuter sådan ledamot ledighet sex veckor under sommaren samt därutöver

i regel ledighet från sammanträden något över tre veckor vid

julen och nära fjorton dagar vid påsken, varförutom han har rätt att årligen

erhålla ledighet för vårdande av enskilda angelägenheter under fyra

veckor, sålunda ledighet sammanlagt omkring tre månader och tre veckor

årligen. Häradshövdingens arbetsbörda är säkerligen icke ringare, utan

ofta väsentligen tyngre än en hovrättsledamots. Den förskjutning av

arbetsbördan, som förslaget åsyftar att genomföra, innebär icke en lättnad

i arbetet, utan medför, att de mera ansvarslyllda göromålen, som under

deu nuvarande ordningen uppdelas mellan häradshövdingen och biträdena,

i så stor omfattning som möjligt komma enbart på häradshövdingens

lott.

Emellertid har med hänsyn till andra befattningshavares vanliga

semestertid den ändring vidtagits i stadgeutkastets 16 §, att av den årliga

ledigheten allenast en och en halv månad skall inbegripas under

semesterledigheten.

De invändningar, som i avgivna utlatauden framställts mot eu

reglering av bestämmelserna om häradshövdingarnas ledighet i överensstämmelse

med förutnämnda, redan i stadgeutkastet följda pnncipei,

eldigt vilka det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, om

och i vilken mån den årliga ledigheten finge utsträckas utöver det i 16

§ bestämda omfång, gå huvudsakligen ut på att det allt framgent borde

ankomma på hovrätterna att efter prövning av det särskilda fallet bevilja

nödig ledighet samt att i varje händelse den för normala fall medgivna

rätten till ledighet vore alltför ringa och att domnrkårens självständighet

äventyrades genom att göra rätten till ledighet i viss mån

beroende av regeringsmakten.

Vad sålunda invänts har jag ej funnit vara av beskaffenhet att böra

rubba de föreslagna bestämmeiserna, som från det allmännas synpunkt

erbjuda avsevärda fördelar framför den nuvarande ordningen. Erinringar,

som från några håll gjorts emot den häradshövding medgivna rätten att

i viss omfattning erhålla befrielse från att utfärda gravationsbe''is, torde

kunna bemötas med hänvisning till nödvändigheten av att i fråga om

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Skärpta

Tompetenxvillkor

föi

vikarier.

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 389.

enklare göromål åstadkomma effektiv lättnad i arbetsbördan för att i

motsvarande omfattning kunna pålägga honom mera kvalificerat arbete.

A andra sidan har jag ej ansett skäl föreligga att, såsom från åtskilliga

häradshövdingars sida ifrågasatts, utsträcka omförmälda rätt till att omfatta

alla gravationsbevis. Den avgörande synpunkten har härvid varit

nödvändigheten att hålla vid makt häradshövdingarnas intresse av noggrannhet

i fråga om fastighetsböckernas förande.

Den omförmälda arbetsfördelningen möjliggör även tillgodoseende

av det i riksdagens skrivelse uttalade önskemålet om skärpning av

kompetensvillkoren för erhållande av domarförordnande och motiverar

en anordning med successiv stegring av kompetenskraven efter göromålens

beskaffenhet.

Stadyeatkastet uppställer sålunda tre olika befogenhetsgrader för

rättsbildade biträden. Den första befogenhet sgraden, avseende första

notariens kompetens, vinnes genom ett års tjänstgöring såsom rättsbildat

biträde hos häradshövding och uppnådd ålder av tjugotre år (4 §).

Den andra befogenhetsgraden avser behörighet att handlägga mål och

ärenden av sådan beskaffenhet, att de må förekomma å sammanträde

med tremansnämud, samt att även eljest förvalta häradshövdingämbetet

med den begränsning, att behörigheten icke omfattar rätt att — utom

i fråga om mål och ärenden av förutnämnda beskaffenhet — fungera

såsom ordlörande i häradsrätt eller att tjänstgöra såsom ordförande i

synerätt eller vid sammanträde med ägodelningsrätt. Denna befogenhetsgrad

förutsätter ett och ett halvt års tjänstgöring såsom rättsbildat

biträde eller sålunda samma tjänstgöringstid, som för närvarande anses

höra krävas för erhållande av förordnande såsom vikarie för häradshövding

utan någon inskränkning, varemot tingsmyndighet såldern för

donna befogenhetsgrad föreslagits till tjugofyra år (20 §). Den tredje

befogenhetsgraden avser fullständigt domarvikariat. För vinnande av

sådan kompetens erfordras, i regel, förutom uppnådd ålder av tjugofem

år, att hava under tio rättegångsdagar handlagt mål och ärenden av

omförmälda enklare beskaffenhet samt att tjänstgöringen hos häradshövding

varat två år. 1 viss omfattning kan sådan tjänstgöring ersättas

av tjänstgöring i rådhusrätt (21 §).

Emellertid har det ansetts synnerligen angeläget, att sättet för utbildningen

av aspiranter till domai befattningar såväl vid överrätterna

som vid häradsrätterna ordnas sålunda, att hovrättstjänstgöring bliver

obligatorisk redan i ett tidigt skede av utbildningen samt att därefter

växelverkan intrader mellan arbetet i hovrätterna och häradsrätterna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

t)

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

I sådant syfte innehöll utkastet (i 21 § andra stycket) bestämmelser,

som i regel skulle medföra, att den unge juristen redan efter det han

hållit två allmänna tingssammanträden hade att börja tjänstgöring i hovrätten

för att, sedan han någon tid fungerat såsom hovrättsfiskal (föredragande

i brottmål) eller adjungerad ledamot, återupptaga arbetet vid häradsrätt.

Utkastet går än längre på den inslagna vägen att successivt stegra

kompetenskraven för domarvikarier. Till förekommande därav, att

jurister, som icke anses förtjänta att erhålla adjunktion eller fiskalsförordnande

i hovrätt, skola kunna insamla tillräckliga meriter i häradsrätt

för att ändock vinna befordran till häradshövdingämbete, föreslås

sålunda, att för fortsatt förordnande såsom vikarie för häradshövding,

efter det redan fullgjord sådan tjänstgöring vunnit viss omfattning,

skall krävas en icke obetydlig tjänstgöring i överrätt (22 §).

I samma riktning verkar i viss mån i utkastet upptagna bestämmelser,

som avse att i njT form återuppliva vicehäradshövdinginstitutionen.

Enligt utkastet skola nämligen jurister med viss tjänstgöring såväl

vid häradsrätt som i överrätt kunna av Kungl. Maj:t förordnas till

vice häradshövdingar och därmed vinna företrädesrätt till förordnande

att förvalta häradshövdingämbete under vakans eller vid långvarig ledighet

för häradshövding (11—15 §§). För att kunna tävla om sådana förordnanden

och komma i åtnjutande av det arvode, som, i enlighet med

vad jag framdeles får tillfälle att nämna, är avsett att beredas vice häradshövdingarna,

tvingas sålunda domsageaspiranterna att söka förvärva sig

de föreskrivna överrättsmeriterna.

Mot de i det ursprungliga stadgeutkastet sålunda upptagna bestämmelserna

hava i de avgivna utlåtandena åtskilliga erinringar framställts.

Vad angår de av hovrätterna gjorda anmärkningarna, kan jag

hänvisa till deras vid detta protokoll fogade utlåtanden. För det huvudsakliga

innehållet av hovrätternas utlåtanden i nu förevarande hänseende

torde emellertid i denna ordning redogörelse böra lämnas.

Svea hovrätt anser den i 21 § andra stycket upptagna bestämmelsen

med syfte att befordra växelverkan mellan domstolarna synnerligen

olämplig. Oavsett att berörda stadgande skulle medföra menliga

följder för rättsskipningen vid häradsrätterna och för rekryteringen av

biträdena därstädes, skulle ett dylikt stadgande inverka synnerligen ofördelaktigt

på hovrättens eget arbete. 1 enlighet med vad som för detta

arbete ansetts fördelaktigast förmdnades under den nuvarande ordningen

i hovrätten till fiskaler allenast sådana jurister, som efter avslutad

utbildning vid häradsrätt under eu längre tids tjänstgöring i hovBihanfj

till rikstUu/m* protokoll 1918. / samt. 349 höft. (Nr 389.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

rätten visat prov på sådan duglighet, att de ansåges kunna ifrågakomma

till befordran till ledamöter av hovrätten. Därest emellertid ny.-s omförmälda

stadgande bleve lagfäst, skulle hovrätten uteslutande för att bereda

de unga jurister, som förrättat två allmänna sammanträden, möjlighet

att erhålla ytterligare förordnande att hålla dylika sammanträden, nödyas

meddela ett stort antal jurister förordnande att tjänstgöra såsom fiskal,

oavsett huruvida de kunde anses för sådan tjänstgöring lämpade eller

hovrätten hade behov av deras fiskalsarbete. För att göra ifrågavarande

föreskrift mindre betungande för de unga juristerna skulle hovrätten

dessutom se sig nödsakad att meddela dylikt förordnande efter

en enligt hovrättens förmenande alltför kort tjänstgöringstid i hovrätten.

Härigenom och på grund av det ständiga ombytet av fiskaler skulle

fiskalstjänstgöringen komma att förryckas till största men för hovrättens

arbete. Slutligen ville hovrätten i detta sammanhang framliålla, att den

omständigheten, att en jurist icke visat sig äga förutsättningar för fiskalstjänstens

behöriga utövande, icke i och för sig utgjorde bevis för att

han icke skulle kunna vara vuxen värvet såsom lantdomare, liksom icke

heller fiskalstjänstgöring i och lör sig, enligt hovrättens förmenande,

kunde utan vederbörlig utbildning vid häradsrätt innefatta kompetens

till förrättande av allmänt tingssammanträde. Såsom villkor för erhållande

av förordnande att förrätta sådant sammanträde ansåge hovrätten

i fråga om praktisk utbildning böra såsom tillförene uppställas allenast

väl vitsordad tjänstgöring hos häradshövding under viss tid, emot vars

bestämmande till två år hovrätten icke hade något att erinra, eller eventuellt

sådan tjänstgöring i förening med någon tids tjänstgöring vid

rådhusrätt eller i hovrätt.

Gåta hovrätt ifrågasätter, huruvida åldersgränsen för andra befogenhetsgraden

bör bestämmas till lägre ålder än tjugofem år, och anmärker,

att den för tredje befogenhetsgraden uppställda fordringen i avseende

å rättegångsdagar med handläggning av enklare mål och ärenden bör

sänkas därhän, att miuimiantalet sådana rättegångsdagar bestämmes

till fem eller sex, då det annars, åtminstone i mindre domsagor, skulle

komma att åtgå oskäligt lång tid, innan biträdet hunne förvärva den

erforderliga kompetensen. I fråga om den i 21 § andra stycket upptagna

bestämmelsen angående maximiantalet allmänna tingssnmmanträden

före hovrättstjänstgöring yttrar hovrätten, att nämnda bestämmelse

måste leda därtill, att de unga juristerna vid början av sin hovrättstjänstgöring

komma att vara i högst betydlig mån mera oerfarna

och omogna än för närvarande är fallet. I följd härav komme hovrätternas

redan förut stora arbetsbörda att ytterligare förtyngas till men

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

för hovrätternas arbetsprodukt. Då tillströmningen till hovrätterna av

fiskalsaspiranter måste antagas bliva vida större än för närvarande, bleve

väntetiden på fiskalsförordnande ytterligare utsträckt. Utbildningstiden

i sin helhet bleve alltså förlängd och förenad med ökade kostnader.

Härigenom uppkomme en allvarsam fara för hela domarkårens rekrytering.

Hovrätten över Skåne och Blekinge, som anser en reform enligt

de grunder, varpå utkastet byggts, otvivelaktigt vara ägnad att i hög

grad främja en god rättsvård, uttalar sig vid detalj granskningen på

i huvudsak samma skäl, som anförts av Göta hovrätt, för en sänkning

av den för tredje befogenhetsgraden uppställda fordringen i avseende

å antalet rättegångsdag^- med handläggning av enklare mål

och ärenden, vilket antal enligt hovrättens mening borde kunna bestämmas

till fem. Vidare ifrågasätter hovrätten, huruvida icke tillåtelse

bör lämnas den unge juristen att före hovrättstjänstgöringen hålla ett

något större antal allmänna tingssammanträden än två. För häradshövdingarna

skulle det onekligen verka i hög grad betungande att mista

sina biträden så tidigt, som enligt utkastet bleve fallet. De biträden,

som icke ämnade fortsätta å domarbanan och i anledning därav måste

antagas avsluta sin utbildning vid domstol utan hovrättstjänstgöring,

skulle genom tingstjänstgöringens avbrytande redan efter hållande av

två allmänna tingssammanträden erhålla eu försämrad praktisk utbildning

i jämförelse med den, som för närvarande stode att vinna genom

tjänstgöring i häradsrätt. Jämväl för hovrätten skulle ciet vara till

nackdel, om de unga fiskalsaspiranterna saknade sådan erfarenhet, att

hovrätternas arbetsbörda därigenom komme att förtyngas. De nu påtalade

olägenheterna torde emellertid bliva till en stor del avhjälpta,

öm åt domarbiträdena medgåves rätt att utan föregången fiskalstjänstgöring

hålla ett större antal tingssammanträden än det i utkastet med

givna. Hovrätten funne för sin del en ökning till fyra vara att förorda.

Från häradshövdingarnas sida hava utkastets bestämmelser i nu

ifrågakomna delar föranlett erinringar i flera hänseenden. Därvid har

särskilt framhållits, att anordningen med tillfälliga vikarier från hovrätterna

icke borde ur rättsskipningens synpunkt äga företriide framför

den nuvarande ordningen med vikarier, som ägde kännedom om

person- och orts förhål lan den i domsagan samt kunde påräkna stöd av

den ordinarie häradshövdingen. Härförutom har huvudsakligen anmärkts,

att tjänstgöringen såsom fiskal i hovrätt näppeligen vore ägnad att utveckla

den självständighet i omdömet och den uppfattning av rätislivets

realiteter, som särskilt krävdes av ordföranden i häradsrätt; att eu alltför

tidig tjänstgöring i hovrätt kunde befaras komma att grundlägga

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majte nåd. proposition Nr 389.

ett formalistiskt åskådningssätt; att, om vid befordran inom hovrätten

godkändes den utbildning i underrätt, som vunnes genom hållande av

allenast två sammanträden, omfattningen av blivande överrättsdomarcs

tjänstgöring vid underrätt bleve för ringa; samt att ekonomiska olägenheter

skulle, särskilt i fråga om de mera arbetstyngda domsagorna, där

den årliga ledigheten komme att överskjuta den normala, uppstå för

häradshövdingarna, som hade att aflöna de tillfälliga vikarierna.

Åtskilliga hos häradshövdingar anställda biträden hålla före, att den

utbildning, som skulle vinnas genom den föreslagna anordningen, icke

komme att motsvara den avsevärt långa tid, som för utbildningen toges

i anspråk.

I det nu framlagda, överarbetade förslaget hava de sålunda gjorda

erinringarna föranlett en jämkning i fråga om åldersgränsen för andra

befogenhetsgraden. Därjämte har jag beträffande kompetenskraven för

tredje befogenhetsgradeu i de mindre domsagornas intresse ansett böra

stadgas, att handläggning av enklare mål och ärenden under fem allmänna

tingssammanträden i kompetensavs^ende likställes med dylik

handläggning under tio rättegångsdag^. Vad angår den föreslagna bestämmelsen

om fastställande av ett maximiantal allmänna tingssammanträden

före hovrättstjänstgöringen torde jag för angivande av min ståndpunkt

i saken höra yttra mig mera utförligt, då frågan uppenbarligen

är av synnerligen stor betydelse.

Av innehållet i stadgeutkastet, särskilt de föreslagna bestämmelserna

om- förordnande av vice häradshövdingar, framgår, att de sakkunniga

tänkt sig domarutbildningen så långt som möjligt gemensam för

dem, som vilja söka befordran å domarbanan, vare sig i hovrätterna

eller såsom häradshövdingar. Detta mål uppnås enligt utkastet därigenom,

att de unga jurister, vilka önska befordran på domarbanan,

redan efter sitt andra ting tvingas in i hovrätterna för att där aspirera

på fiskalsförordnande. Följden härav blir, att vid tjänstledighet för

häradshövdingarna utöver det i stadgan angivna normala behovet hovrätterna

i allmänhet måste bland sina assessorer eller fiskaler utse vikarier,

motsvarande de yngre bland de nuvarande domsageaspiranterna,

Sedan utbildningen på detta sätt fortgått under växelverkan mellan

överrätter och uuderrätter — genom särskilda bestämmelser har man

även sökt indraga rådhusrätterna i denna växelverkan — kommer slutligen

den tidpunkt, då ett val måste träffas, antingen domaraspiranten

önskar söka Kungl. Majits förordnande såsom vice häradshövding eller

såsom assessor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kunql. Maj:ts nåd. proposition Nr 889.

Jag delar i allo de sakkunnigas uppfattning om önskvärdheten av

eu dylik intim växelverkan mellan domstolarna, vilken utan tvivel skulle

bliva till gagn icke blott för underrätterna utan även lör hovrätterna.

Oavsett vad som uttalats från häradshövdinghåll torde fiskalstjänstgöringen

i hovrätt få anses vara en god skola för eu blivande underrättsdomare,

och jag anser icke farhågan för att någon tids hovrättstjänstgöring på

ett tidigt stadium av juristens verksamhet skalle behöva grundlägga

ett formalistiskt åskådningssätt vara grundad. Ä andra sidan skulle de

unga hovrättsjuristerna uppenbarligen hava stort gagn av att ånyo

komma i direkt kontakt med rättsskipningen i underrätterna, sedan de

under någon tid riktat sin juridiska erfarenhet genom den kritiska

granskningen av ett stort antal till hovrätterna fullföljda tviste- ocli

brottmål.

I motsats till den uppfattning, som framskvmtar i ett av hovrättsutlåtandena,

anser jag vidare, att en jurist, som icke äger förutsättningar

för fiskalstjänstens behöriga utövande, ej bör vinna befordran till lantdomare.

Én av stadgeutkastets hnvudfortjänster synes mig också vara,

att det gör front mot den säkerligen ganska utbredda hovrättsuppfattningen,

att en jurist, som icke kunnat godkännas till befordran i hovrätterna,

ändock bör kunna befordras till lantdomare. Det synes mig

därför också vara av stor vikt, att bestämmelser meddelas till förhindrande

därav, att do msageaspiran ten s och hovrättsj uri sten s banor skiljas tidigare

än nödvändigt är.

Med denna åskådning måste jag anse det vara av mindre betydelse,

om lmvrättsledamöternas arbete skulle något ökas därigenom att en del

av arbetet för de blivaude domarnas utbildning överflyttades på dem. Inom

justitiedepartementet pågår för övrigt en utredning rörande vissa jämkningar

i hovrätternas arbetsordningar, bland annat åsyftande en omläggning

av sättet för de unga hovrättsaspiranternas utbildning, varigenom

de befarade olägenheterna av den föreslagna ordningen för växelverkan

mellan överrätterna och underrätterna jämväl i någon mån torde komma

att förebyggas. Inför hovrätternas enstämmiga uppfattning, att det mått

av erfarenhet från under rättst j ä nstgörin gen, som de unga juristerna, dä

de komme till hovrätterna för att söka ett fiskalsförordnande, enligt

stadgeutkastets bestämmelser skulle äga, ej är tillräckligt för att de

tillfredsställande skola kunna fullgöra dem åliggande arbete, har jag

emellertid, utan att uppgiva stadgeutkastets grundprincip, så till vida

jämkat ifrågavarande bestämmelse i det nu framlagda förslaget till

stadga, att de unga juristerna före Imvrättstj ärrst gör i ngen tillåtas hålla

tre allmänna tingssammanträden. Härigenom uppnås också, dels att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

alla de, vilka ej ämna fortsätta på domarbanan och vilkas domsagotjänstgöring

alltså måste antagas vinna sin avslutning med de tingstörordnanden,

som kunna erhållas före liskalstjänstgöringen i hovrätten,

få tillgodonjuta en bättre utbildning, dels ock att det normala behovet

av vikarier i domsagorna i stor utsträckning kan fyllas med personer,

vilka på grund av långvarig tjänstgöring i vederbörande domsaga besitta

önskvärd lokal- och personkännedom.

Om icke någon bestämmelse skulle lämnas om maximiantalet

sammanträden före hovrättstjänstgöringen, vore det att befara, att åtminstone

de båda större hovrätterna med den i deras utlåtanden uttalade

uppfattningen om det för fiskalsarbetet erforderliga måttet av tjänstgöring

vid underdomstolarna skulle, obundna av tvingande bestämmelser

i ämnet, för erhållande av fiskals förordnande uppställa villkor, vilkas uppfyllande

— med hänsyn till de föreslagna bestämmelserna om inskränkning

i häradshövdingarnas rätt till tjänstledighet — skulle draga orimligt

lång tid. Vidhölles den för närvarande uppställda fordran, att den

unge juristen före hovrättstjänstgöringen skall hålla sex allmänna tingssammanträden,

komme ju tiden för tingssittningen att motsvara häradshövdingens

normala ledighet under tre år. Inberäknat minst två års

tjänstgöring före tingskompetensens ernående skulle anställningen hos

häradshövding således upptaga en tid av omkring fem år. En så lång

anställningstid skulle säkerligen minska utsikterna för en tillfredsställande

rekrytering av domarkåren. Härtill kommer, att en anordning,

enligt vilken hovrättstjänstgöringen framflyttas, i jämförelse med den nu

föreslagna ordningen innebär en avgjord försämring i det hänseendet,

att hovrätten först på ett sent stadium av den unge juristens utbildning

kommer i tillfälle att skaffa sig en bestämd uppfattning om huruvida

han håller måttet. Vilka olägenheter som därav kunna uppkomma,

ligger i öppen dag. I berörda hänseende redan nu framträdande olägenheter

skulle i händelse av hovrättstjänstgöringens framflyttning än mera

göra sig gällande. Förbises må ej heller, att frånvaron av en begränsning

i angiven riktning skulle göra de fall sällsynta, då till vikarie

för häradshövding komme att förordnas annan än hos honom anställt

biträde. Önskemålet att i ökad utsträckning åstadkomma växelverkan

mellan domstolarna skulle sålunda näppeligen kunna förverkligas.

För att bedöma värdet av den föreslagna första underrättsutbilduingen,

avslutad med hållandet av tre allmänna tingssammanträden,

är en jämförelse med den nuvarande ordningen på sin plats.

För närvarande lämnas, som bekant, biträdet ej tillfälle att på

eget ansvar utföra något arbete under tiden före vunnen kompetens att

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Hr 88it.

självständigt fungera såsom fullständig vikarie för häradshövding. Sådan

kompetens anses inträda efter ett och ett halvt års tjänstgöring hos

häradshövding. Biträdet håller sex ting eller allmänna tingssammanträden

samt förvaltar liäradshövdingämbetet under tider, då häradshövdingen

åtnjuter tjänstledighet. Därefter anses den unge juristen mogen

för arbetet i hovrätten. 1 ej sällsynta fall sysselsättes den unge juristen

där med mindre krävande arbete eller med arbete, som icke upptager

full arbetstid, under Hera år, innan han äntligen erhåller tillfälle att

tjänstgöra såsom t. f. hovrättsfiskal. Befinnes han lämplig för överrättsarbete

och vill han söka sin framtid på denna bana, ifrågakommer i

regel icke, vad angår de båda större hovrätterna, att bereda honom

tillfälle att vinna ökad erfarenhet såsom underrättsdomare. Domsageaspiranten

däremot anses icke behöva avbryta sin tjänstgöring såsom

biträde och vikarie i domsagorna, förrän han, efter att hava förvaltat

häradshövdingämbete ett Hertal år, förordnas att biträda hovrätten såsom

adjungerad ledamot utan föregången tjänstgöring såsom hovrättsfiskal.

Enligt det nu föreslagna systemet skulle däremot utbildningen

för typiska fall gestalta sig sålunda. Under den första tjänstgöringstiden

arbetar biträdet under häradshövdingens ansvar samt under omedelbar

ledning av honom eller ett äldre biträde. Han sysselsättes därunder

till en början med enklare göromål för att så småningom övergå

till mera krävande arbete. Tidigast efter ett års förlopp förordnas

han till förste notarie och får då genast arbeta på eget ansvar. Efter

ytterligare ett halvt år — sålunda tidigast ett och ett halvt år efter

anställningens början — förordnas han att hålla sammanträden med tremansuämnd

eller att å allmänna tingssammanträden handlägga enklare

mål och ärenden samt att även eljest vikariera för häradshövdingen,

dock utan rätt att fungera såsom ordförande vid handläggning av andra

mål och ärenden. För vanliga fall har han då en yngre kamrat, som

utför en del av de lättare göromålen, och han kan således, jämväl i en

mera arbetstyngd domsaga, biträda häradshövdingen med och därigenom

vinna ökad erfarenhet i det egentliga tingsarbetet. Sedan han under

loppet av minst ett halvt år varit sysselsatt med dylik tjänstgöring samt

därvid under tio rättegångsdagar handlagt enklare mål och ärenden,

erhåller han — sålunda efter minst två års anställning — sitt första

fullständiga vikariatsförordnande. Efter att hava hållit tre allmänna

sammanträden och förvaltat domarämbetet mellan fyra och fem månader,

därvid han torde hava hållit åtskilliga rannsakningar med häktade

personer och ytterligare fungerat såsom ordförande i häradsrätt vid

handläggning av enklare mål och ärenden, antagligen under lika många

opaginerad Kontrollera mot PDF

It* Kung!. Muj.ts nåd. proposition Nr 889.

rättegångsdagar som före första förordnandet att hålla allmänt tiugssammanträde,

har den unge juristen genomgått vad man skulle kunna

kalla den allmänna tingsutbilduingen. Sådan utbildning skulle anses

tillräcklig för dem, som icke ämna söka sin framtid på domarbanan,

utan hava för avsikt att fortsätta sin utbildning å advokatbyråerna eller

inom de administrativa verken. Domaraspiranten — och därmed avser

jag såväl domsageaspiranten som hovrättsadepten — skulle däremot

efter någon tids tjänstgöring i hovrätten prövas såsom t. f. hovrättstiskal

samt därefter, om han befinnes hålla måttet, beredas tillfälle att

vinna ökad erfarenhet såsom vikarie för häradshövding.

De i den nuvarande utbildningen ingående sex allmänna tingssammanträdena

jämte ett antal rannsakning-ar och andra extra förrättningar

under sammanlagt några månaders utövande av domarämbete

skulle alltså enligt det nya systemet i regel komma att motsvaras av

1) förste notarietjänstgöring med alla därmed följande domarsysslor på

eget ansvar under ett och ett halvt till två år, 2) handläggning såsom

domare under omkring 20 rättegångsdagar av de mål och ärenden, som

komma att upptagas i en blivande lag om särskilda tingssammanträden för

handläggning av vissa mål och ärenden, 3) förvaltande av domarämbete

under ett flertal månader med därvid förekommande rannsakningar och

extra förrättningar samt 4) hållande av tre allmänna tingssammanträden.

Enligt min bestämda uppfattning måste den under 1) och 2) här ovan anmärkta

långvariga tjänstgöringen under eget domaransvar till fullo uppväga

hållandet av tre allmänna tingssammanträden, vartill kommer, att det

successiva fortskridandet från enklare till mera invecklade uppgifter

måste vara ägnat att åvägabringa ett gott resultat av utbildningen såsom

helhet betraktad. Utan att det uttryckligen stadgats ligger det

vidare i sakens natur, att häradshövdingen kommer att använda sitt

första biträde till hjälp vid uppsättande av förslag till utslag i mål,

som häradshövdingen har att avdöma. I varje fall lorde de biträden,

som ämna fortsätta på domarbanan och jämväl äro skickade härtill,

visa sig angelägna att begagna alla de utbildningsmöjligheter, som

tjänstgöringen i domsagan erbjuder. Efter den av mig nu föreslagna

jämkningen i stadgeutkastet skulle därför enligt min mening varje fog

saknas för den uppfattningen, att den för befordran på domarbanan

lämpade unge juristen skulle komma sämre förberedd till hovrättst jänstgöringen

än den, som nu hållit sex allmänna tingssammanträden. Emellertid

innebär det nu framlagda förslaget icke i alla detaljer ett definitivt

stånd punktstagande från min sida till frågan om anordningen av den

önskvärda växelverkan mellan hovrätterna och underrätterna, liksom ej

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

heller till frågan om arbetsfördelningen mellan den ordinarie domaren

och hans biträden, utan kommer den slutliga utformningen av stadgan

att verkställas efter ytterligare samråd med hovrätterna i dessa ämnen.

Därest den av mig tänkta ordningen genomföres, kunde denna

tilläventyrs anses medföra en fara för att hovrätterna skulle bliva mindre

angelägna att såsom domarvikarier utsända dem, som befinnas lämpliga

att befordras inom hovrätten, och att hovrätterna däremot skulle komma

att på ett tidigt stadium giva domsageaspiranterna proformaförordnanden

såsom fiskaler för att bereda dum den formella kompetensen för fortsatt

domarförordnande i stället för att såsom hittills till fiskaler allenast

förordna sådana jurister, som anses kunna ifrågakomma för befordran

till ledamöter av hovrätten. Åven om vissa uttalanden i de båda större

hovrätternas utlåtanden skulle kunna anses giva stöd för en dylik farhåga,

kan uppenbarligen ej förutsättas annat än att hovrätterna skola

komma att medverka till förverkligandet av det syfte, som man med

ifrågavarande bestämmelser vill ernå. Att en sådan tillämpning kommer

att för dessa hovrätters del medföra en förkortad väntetid på första

fiskalsförordnandet, är enligt min tanke endast en fördel. Att den

icke desto mindre kan komma att medföra en något förlängd utbildningstid

för de blivande bovrättsledarm-terna på grund av ökningeu av deras

underrättstjänstgöring, kan ur det allmännas synpunkt knappast betecknas

såsom en olägenhet, då det torde vara ett berättigat önskemål, att en

hovrättsdomare besitter en så rik och mångsidig erfarenhet som möjligt.

Men naturligtvis bör det åligga staten att tillfredsställande sörja för

även de obefordrade domarnes ekonomiska förhållanden, liksom det måste

anses synnerligen påkallat att giva dem en även i andra avseenden oberoende

ställning. Det föreslagna vicehäradshövdinginstitutet är ett steg

i sådan riktning, byggande på samma principer som de för några år

sedan införda assessorsförordnandena i hovrätterna.

Medan man i de båda större hovrätterna såsom eu följd av det nya

systemet befarat en stark tillströmning av fDkalsaspiranter — en utvecklingav

förhållandena, som med hänsyn till den för närvarande rådande bristen

på dylika aspiranter synes enbart önskvärd — så hava å andra sidan

farhågor uttalats för att rekryteringen av häradshövdingarnas egna biträden

skulle komma att försvåras. Därest den uppfattningen, om än utan

fog, finge göra sig gällande, att de förmåner, som d''-n allmänna tingsutbildningen

kommer att medföra, icke vare sig reellt, med hänsyn till

ökade insikter, erfarenhet och mognad, eller formellt, med hänsyn till

vinnande av kompetens för anställning i statens eller enskildas tjänst,

motsvara tiden för utbildningen och därmed förbundna kostnader, skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 349 höft. (Nr 389.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Justitieom
budsmannens
skrivelse.

1912 års

betänkande,

18 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

fara uppstå för att tillströmningen av biträden icke blir tillräckligt omfattande

för att tillfredsställa behovet. Av vad jag förut yttrat framgår,

att jag för min del anser en sådan uppfattning innebära en undervärdering

av ifrågakomma utbildning. Till stöd för riktigheten av min åsikt talar

den omständigheten, att det redan under nuvarande förhållanden icke är

ovanligt, att den, som icke ämnar fortsätta å domarbanan, lämnar tingstjäns''göringen

redan efter att hava hållit ett eller några fä allmänna

tingssammanträden. För att minska den omförmälda farhågan ligger

det emellertid synnerlig vikt uppå, att frågan om avlöningsförhållandena

för biträden kommer att ordnas på ett för dem tillfredsställande sätt.

Justitieombudsmannens av mig anmälda skrivelse har närmast föranletts

av en till honom ingiven skrift, däri föreningen Yngre jurister

i Skåne och Blekinge hemställt, att justitieombudsmannen måtte vidtaga

lämpliga åtgärder för befrämjande av de hos häradshövdingarna anställda

rättsbildade biträdenas strävan att bliva av staten avlönade tjänstemän.

I anledning härav har justitieombudsmannen i sagda skrivelse

framlagt, de nämnda fråga berörande förhållanden för den uppmärksamhet,

Kungl. Maj:t kunde Unna saken förtjäna. I skrivelsen erinrades,

att då enligt den vid 1874 års riksdag genomförda löneregleringen

häradshövdingarna hade att själva bestrida alla utgifter för domsagornas

förvaltning, således även den goftgörelse, som kunde ifrågakomma

till juridiska biträden, följden härav blivit, att lagen om tillgång

och efterfrågan blivit i huvudsak normerande i fråga om biträdenas

avlöningsvillkor. Sålunda hade under tider av stark tillsirömning av

unga jurister häradshövdingarna i synnerligen stor utsträckning'' underlåtit

att lämna biträdena någon som helst ersättning. Ehuru i följd av

minskad tillströmning av jurister förhållandena i någon mån förbättrats,

vore den gottgörelse, som för det dåvarande lämnades biträdena, i åtskilliga

domsagor oskäligt låg. Då emellertid det arbete, som utfördes

av häradshövdingarnas biträden, vore för rättsskipningens behöriga handhavande

absolut erforderligt, måste staten vara pliktig att sörja för att

arbetet bleve ordentligt avlönat.

Av sakkunniga, som i anledning av justitieombudsmannens skrivelse

tillkallats för att inom justitiedepartementet biträda vid behandlingen

av frågan om förbättrade avlöningsförhållanden för häradshövdingarnas

rättsbildade biträden, har utarbetats ett den 9 juli 1912 avgivet

betänkande i ämnet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 389.

För att förbättra tingsbiträdenas ställning föreslogo nämnda sakkunniga,

att statsanställning skulle givas åt biträdena, sedan de förvärvat

nödig erfarenhet å d> >markanslierna. I sådant avseende skulle enligt

betänkandet inrättas nittiosju tjänstebefattningar, vilkas innehavare benämnas

häradsamanuenser. Den i betänkandet uppgjorda fördelningen

av befattningai-na mellan domsagorna är verkställd med hänsyn till det

behov av biträdeshjäip, som enligt verkställd utredning av arbetsbördans

omfattning ansågs föreligga i de särskilda domsagorna. I en enda

domsaga skulle inrättas två sådana amanuensbeställningar, i sjuttionio

domsagor eu för varje domsaga. Av trettio domsagor, bildande en

andra grupp, skulle två och två dela en amanuensbefattning. En domsaga

skulle hava gemensam amanuens med en domsaga av första gruppen,

vilken domsaga sålunda skulle disponera en och eu halv amanuensbefattning.

I de återstående tio minsta domsagorna skulle däremot amanuens ej

finnas anställd. Häradsamanuenserna skulle förordnas av vederbörande

hovrätt för helt kalenderår. Amanuens, gemensam för två domsagor,

skulle tjänstgöra halva året i vardera domsagan. Behörighet att erhålla

förordnande såsom amanuens skulle i regel allenast tillkomma den, som

uppnått tjugofem års ålder och tjänstgjort i domsaga under två år.

Arvodet till häradsamanuens skulle utgå med 2,000 kronor om året.

Härav skulle i regeln hälften bekostas av staten och hälften av vederbörande

häradshövding eller häradshövdingar. Häradshövding med amanuens

endast under halva året skulle sålunda därför få vidkännas en

kostnad av 500 kronor om året. Emellertid skulle häradshövdingens

bidrag begränsas i den mån sådant vore nödigt för att förekomma, att

hans i enlighet med verkställd beräkning antagna nettoinkomst av domsagan

komme att understiga 8,000 kronor om året. Fyllnaden skulle

lämnas av statsverket. Slutligen föreslogs för varje domsaga storleken

av de arvoden, som skulle tillfalla egentliga vikarier i domsagan, sålunda

andra vikarier än vederbörande amanuens.

I yttranden, som avgivets av myndigheter, till vilka betänkandet

remitterats, framställdes åtskilliga anmärkningar mot de föreslagna bestämmelserna.

Sålunda framhölls huvudsakligen, att anordningen med

gemensam amanuens för två domsagor skulle, på sätt närmare utvecklades,

föranleda till synnerligen avsevärda olägenheter av skilda slag,

att de mindre domsagornas intressen bleve tillbakasätta, samt att den

till minst två år bestämda väntetiden för biträdenas statsanställning och

statsavlöning syntes för lång. Därjämte ifrågasattes, huruvida av de

sakkunniga verkställda utredningar, avseende beräkning av arbetsbördans

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departe
ments
chefen.

20 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

omfattning samt beloppet av sportelinkomster och förvaltningsutgifter i

varje domsaga, vore fotade på tillförlitliga grunder.

I ett den 30 oktober 1916 avgivet utlåtande över betänkandet har

f. d. justitierådet, numera ministern för utrikes ärendena Joh. Hellner,

såsom förordnad att verkställa en förberedande utredning angående en

rättegångsform, förklarat, att han ur en blivande rättegångsreforms synpunkt

icke funne något att erinra mot förordnande av häradsamanuenser

med stat savlöning i ungefärlig överensstämmelse med det i betänkandet

avgivna förslaget.

Ärendets fortsätta behandling överlämnades därefter, såsom redan

nämnts, till de sakkunniga, som tillkallats för att inom justitiedepartementet

biträda vid behandlingen av de i 1906 års riksdagsskrivelse omförmälda

frågor; och hava dessa sakkunniga i sitt förutnämnda utkast till

stadga med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning föreslagit

en lösning av domarbiträdesfrågan, som bygger på de anordningar, vilka

avse att tillgodose de i riksdagsskrivelsen uttalade önskemålen om inskränkning

av häradshövdingarnas rätt till tjänstledighet och skärpning av kompetensvillkoren

för domarvikarier. Frågans lösning ställes nämligen i visst

samband med den föreslagna anordningen att för uppdelning av arbetsbördan

i domsagorna överflytta en del av göromålen å första notarier.

Nämnda stadgeutkast ligger jämväl i fråga om nu förevarande

spörsmål i väsentliga delar till grund för det härefter inom justitiededepartementet

utarbetade stadgeförslaget.

Innan jag går att redogöra för stadgeförslagets huvudsakligaste

bestämmelser i nu förevarande hänseenden, torde jag få förutskicka

några allmänna anmärkningar.

Att domarbiträdenas avlöningsförhållanden fortfarande äro synnerligen

otillfredsställande, är allmänt kant och tarvar ingen vidlyftig

utredning. Det må vara nog att redogöra för nedan upptagna förhållanden''.

En vid 1912 års belänkande fogad tablå utvisar, att

enligt uppgifter, som lämnats av häradshövdingar i 117 domsagor, de

rättsbildade biträdena i dessa domsagor under år 1910 av häradshövdingarna

uppburit avlöning, kontant och i naturaförmåner, uppgående sammanlagt

till omkring 125,000 kronor, därav omkring 96,000 kronor

belöpte å arvoden till första biträden. Med ledning av de statistiska

uppgifter, som häradshövdingarna numera äro pliktiga att lämna, har

uträknats, att avlöningsförmånerna, kontant och i naturaförmåner, utgjort

under år 1915 för biträden i 115 domsagor omkring 86,000 kronor, därav

omkring 60,000 kronor för första biträden. Motsvarande belopp för år

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung1. Maj:ts nåd. proposition Nr 38 !J.

1916 i fråga om 121 domsagor uppgå till 97,000 kronor och 68,000

kronor. Anledningen till arvodenas minskade belopp är emellertid säkerligen

den, att under ifrågakomna två år ett flertal häradshövdingar sysslat

med arbete för uppläggande av jordregister och i följd härav ett icke

ringa antal domsagor under avsevärda tider förvaltats av statsavlönade

vikarier.

Lika uppenbart som det är, att biträdenas ekonomiska ställning är

synnerligen svag, lika ovedersägligt är, att denna omständighet innebär

ett missförhållande av allvarlig art. Såsom justitieombudsmannen i

ovannämnda skrivelse framhåller, är det arbete, som utföres av biträdena,

för rättsskipningens behöriga handhavande alldeles nödvändigt, och

staten måste följaktligen anses pliktig att sörja för att arbetet varder

ordentligt avlönat. I socialt hänseende ligger det givetvis synnerlig vikt

uppå, att förberedande praktisk utbildning för mera maktpåliggande

juridisk verksamhet i allmänhet och särskilt för inträde å domarbanan

icke förbehålles dem, för vilka ekonomiska uppoffringar sakna

väsentlig betydelse. Tillfälle till sådan utbildning bör t}rdligen stå öppen

för en var, som på grund av kunskaper och duglighet äger förutsättningar

att göra utbildningen sig till godo. Slutligen får ej heller

förbises, att de unga män, som äga större begåvning och arbetsduglighet

än det stora flertalet, icke kunna finna det eftersträvansvärt att söka

inträde på en bana, som under en avsevärt lång tid i ekonomiskt

hänseende ställer sig avgjort ogynnsammare än flertalet andra levnadsbanor

av jämförlig art.

Å andra sidan möta icke ringa svårigheter att ordna ifrågavarande

förhållanden på ett sätt, som tillgodoser befogade intressen åt skilda

håll. Då vid reglering av häradshövdingårnas löneförmåner vid 1874

års riksdag sådan anordning bibehölls, att häradshövding irna skulle

med sina löneförmåner bestrida alla utgifter för domsagornas förvaltning,

har staten därmed principiellt ställt sig utanför den generella uppgörelsen

mellan häradshövdingarna och deras biträden. Att i följd därav

lag<m om tillgång och efterfrågan blivit i all huvudsak normerande på

ifiågavarande område, är ju fullt förklarligt, även om man måsfe ogilla

det allt annat än hänsynsfulla sätt, på Vilket under tider av stark tillströmning

av aspiranter på biträdes platserna, såsom i synnerhet under

1880- och delvis 1890-talen, åtskilliga häradshövdingar använt sig av

de föreliggande omständigheterna. I varje händelse torde man icke

rimhgen kunna kräva, att häradshövdingarna skola åt biträden avstå

större anpart av sina inkomster än som vid 1874 års ännu gällande

lönereglering beräknades motsvara utgifterna för biträden — för övrigt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kunyl. Maj.ts nåd. proposition Nr 389.

en beräkning, som, efter vad i 1912 års betänkande utretts, numera icke

låter sig gorå i brist på upplysning om de grunder, som följts vid beräkningen.

Fast hellre synes man med fog kunna åberopa, att det måste

anses ligga i statens intresse, att häradshövdingen åtnjuter en behållen

inkomst, som, med hänsyn jämväl till penningvärdets fall, motsvarar eller

åtminstone icke avsevärt understiger vad som vid tiden för löneregleringen

betraktades såsom skälig avlöning för en ämbetsman, vars självständighet

och oberoende ställning äro för hans verksamhet av utomordentligt

stor betydelse, och att i följd härav staten bör helt övertaga

skyldigheten att avlöna nödiga biträden. Såsom ytterligare skäl för eu

sådan anordning har anförts, att under den tid av över fyrtio år, som

förflutit sedan löneregleringens tillkomst, häradshövdingarna fått övertaga

en mångfald nya bestyr, i många fall utan någon och i andra fall utan

motsvarande gottgörelse, och att tendensen inom lagstiftningen med

alltjämt ökad styrka fortgår i samma riktning. Den skyldighet, som

enligt stadgeförslaget skulle åligga häradshövdingarna i fiåga om domsagekansli,

kan ock anses berättiga till en omläggning av kostnaderna

för biträden till häradshövdingarnas förmån.

Stadgeförslaget förutsätter emellertid icke statens övertagande av

biträdenas avlöning, utan intager i likhet med 1912 års betänkande en

medlande ståndpunkt. Sålunda föreslås, att arvodet till förste notarien

skall utgå med bidrag av såväl staten som häradshövdingen, medan

däremot den senare skall allt framgent hava att bereda övriga biträden

skälig gottgörelse. Från principiell synpunkt kan häradshövdingens

b i dragsskyldighet försvaras därmed, att förste notarien i viss utsträckning

har att utan annan ersättning än arvodet såsom förste notarie fungera

såsom vikarie lör häradshövdingen vid beviljad hel eller partiell

tjänstledighet (8 § och 28 § första stycket).

Angående de närmare bestämmelserna i ämnet, sådana de föreligga

i förslaget i dess överarbetade skick, hänvisar jag till 25 och 27 §§.

Vid den i 25 § föreskrivna indelningen av rikets domsagor i tre klasser

efter deras ekonomiska bärkraft bör givetvis ej tagas hänsyn till arvoden

åt vikarier och rättsbildade biträden, eftersom indelningen just har till

ändamål att läggas till grund för bestämmande av sådana kostnadsbelopp.

Efter jämförelse med 27 § befinnes, att, med beräkning av

häradshövdingens bidrag till arvode åt förste notarien, nedre gränsen

för de bäst avlönade domsagornas klass uppdragits vid en inkomst av

12,000 kronor och nedre gränsen för mellanklassens domsagor vid en

inkomst av 9,000 kronor. Tydligen representera emellertid nämnda

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kung/. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

belopp ingalunda nettoinkomster; hänsyn har ju ej tagits till vikariearvoden

och kostnader för andre notarier.

Ett överslag av förutnämnda statististiska uppgifter och därpå

grundade sannolikhetsberäkningar synas giva anledning till antagande,

att av rikets 123 domsagor omkring ett tjugotal skulle komma att hänföras

till tredje klassen (de mest iukomstgivande domsagorna). Återstoden

torde komma att fördela sig ungefär jämnt på de båda andra

klasserna, troligen med ett något större antal i första klassen (de minst

givande domsagorna). Till förekommande av missförstånd och förväxlingar

må i detta sammanhang uppmärksamheten fästas därå, att den

i stad geutkastet använda klassbeteckningen, enligt vilken de mest inkomstgivande

domsagorna hänförts till första klassen och de minst givande

domsagorna till tredje klassen, omkastats i stadgefårslaget. I övrigt

utvisa nämnda uppgifter, att häradshövdingarnas behållna inkomster,

således med avdrag jämväl för arvoden till rätisbildade biträden, men

ej för andra vikariatsarvoden, understigit 8,000 kronor under år 1915

i sjutton domsagor och under år 1916 i tjugo domsagor.

Enligt stadgeutkastet skulle det årliga arvodet till förste notarien

utgå med respektive 1,200 kronor, 1,600 kronor och 2,000 kronor, allt

efter den klass vederbörande domsaga tillhör. Statens bidrag skulle

utgå med lika belopp, 800 kronor, i alla domsagor. Häradshövdingens

bidrag skulle alltså utgöra respektive 400, 800 och 1,200 kronor.

I avgivna utlåtanden bar framhållits, att häradshövdingens bidrag

väl borde bestämmas i förhållande till domsagans ekonomiska bärkraft,

men att däremot arvodet i dess helhet borde, enligt vissa yttranden,

utgå med lika belopp i alla domsagor eller, enligt andra yttranden,

jämkas närmare efter arbetsbördans omfång. I åtskilliga yttranden har

påyrkats eu väsentlig höjning av arvodesbeloppen, i vad dessa skola

gäldas av statsmedel.

Då arvodets bestämmande till lika belopp i alla domsagor med

säkerhet skulle verka ogynnsamt för de mest arbetstyngda d-msago’na,

där biträdeshjälp i första hand behöves, är en sådan anordning icke

tillrådlig. Arvodenas utgående med olika belopp i var och eu av de tre

klasserna avser att något så när motsvara den växlande arbetsbörda,

som påvilar förste notarien i större och mindre domsagor. En större

växling i arvodesbeloppen för att än närmare motsvara arbetsbördans

omfång skulle föranleda uppdelning av domsagorna i ett stort antal

klasser och är fördenskull ej att förorda. Däremot torde vara lämpligt

att minska skillnaden i arvodesbeloppen, så att biträdesplatserna i de

Första

notarien,.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Vikariatsarvo
den.

Vice härads

hövdingar.

24 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

särskilda domsagorna icke erbjuda alltför olika ekonomiska fördelar.

Med tillmötesgående av kraven på en förhöjning av beloppen föreslår

jag arvodenas belopp till respektive 1,800 kronor, 2,000 kronor och

2,200 kronor. Av den sålunda föreslagna förhöjningen i arvodesbeloppen

har icke någon del ansetts böra läggas på häradshövdingarna, utan bibehållas

deras bidrag vid de i stadgeutkastet föreslagna beloppen, som

torde få anses skäliga, särskilt med hänsyn därtill, att anordningen med

första notarier tillkommit i allmänt intresse för att möjliggöra en rationell

uppdelning av arbetsbördan i domsagorna. Enligt förslaget utgår alltså

statsbidraget med respektive 1,400, 1,200 och 1,U00 kronor samt sålunda

med högre belopp i de mindre domsagorna än i de större. Häradshövdingarnas

bidrag komma i de största domsagorna att överskjuta statens

bidrag, medan i de mindre domsagorna förhållandet blir det motsatta.

1 fråga om vikariatsarvoden till annan än förste notarie i domsagan

upptager stadgeförslaget lör varje domsageklass ett visst normalarvode

vid full tjänstledighet med befogenhet för hovrätterna att i det särskilda

fallet företaga erforderliga jämkningar med hänsyn till den tid, arbetet

anses kräva (29 §).

Såsom jag förut omnämnt, är det avsett att tillerkänna vice häradshövding

ett fast årligt arvode (26 §). Sådant arvode kan anses motsvara

det tillskott till tjänstgöringspenningarna, som utgår till hovrätternas

äldre adjungerade ledamöter utan att belasta den ledamot, vars tjänst

uppehålle t. 1 stadgeutkastet upptogs det vice häradshövding tillkommande

arvodet till 1,800 kronor om året. I likhet med åtskilliga av de

myndigheter, som yttrat sig i frågan, finner jag nämnda belopp alltför

snävt tillmätt och anser arvodet skäligen böra höjas till 2,400 kronor.

Å andra sidan hava uti det slutliga stadgeförslaget ifrågavarande bestämmelser

undergått sådan jämkning, att arvodet skall helt eller med halva

beloppet innehållas för det fäll, att vice häradshövding förvaltar ledigdomsaga,

i vilken händelse han jämlikt 34 § uppbär halv häradshövdinglön.

Vid vikariat för häradshövding, som under ledighet ej äger uppbära

någon del av de till tjänsten hörande avlöningsförmåner — exempelvis

vid vikariat för statsråd, justitieombudsman eller militieombudsman

— bör givetvis den anpart av häradshövdinglönen, som vikarien berättigas

uppbära, så avpassas, att vikariens sammanlagda inkomster, ej bliva

större än vid förvaltande av ledig domsaga.

För att motivera angelägenheten av att bereda de äldre domsageaspiranterna

en mera tryggad ställning torde jag få lämna följande

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 389.

upplysningar, som hämtats från en av »Föreningen extra lantdomare»

ingiven skrift, till vilken jag får anledning att i annat sammanhang återkomma.

Fn vid nämnda skrift fogad bilaga upptager trettio domsageaspiranter,

som haft sin huvudsakliga verksamhet förlagd till häradsrätterna.

I december 1917, till vilken tid bilagan hänför sig, hade aspiranterna

följande ålder, en 47 år, två 43 år, tre 41 år, två 40 år, fyra

39 år, en 38 år, två 37 år, fem 36 år, tre 35 år, fyra 34 år och tre

33 år. Om man för beräkning av intjänta tjänstår tager hänsyn till

förordnanden såsom vikarie för häradshövding och såsom t. f. ho vrätt sfiskal,

adjungerad ledamot i hovrätt eller t. f. revisionssekreterare, och

sålunda icke medräknar vare sig anställningstiden före vunnen kompetens

att vikariera för häradshövding eller de tider, då efter vunnen sådan

kompetens tjänstgöringen i domsagorna eller hovrätterna icke varit förbunden

med förordnande av omförmälda beskaffenhet, hade tre aspiranter

över 11 tjänstår, tre över 10 tjänstår, tre över 9 tjänstår, tre över 8

tjänstår, åtta över 7 tjänstår, sex över 6 tjänstår och de återstående

fyra över 5 tjänstår. Då enligt utredning i samma bilaga under åren

1918—1927 allenast tjugofem häradshövdingar äro pliktiga att avgå

på grund av uppnådd pensionsålder, samt åtskilliga häradshövdingbefattningar

under nämnda tio år givetvis komma att besättas med personer

utom ovannämnda lantdomaraspiranters krets, måste dessas befordringsutsikter

anses vara synnerligen mörka. De avlöningsförmåner, som enligt

29 § i stadgan skulle tillfalla dem under väntetiden, äro ingalunda betydande,

särskilt med hänsyn därtill, att ofta förekommande flyttningskostnader

uppgå, i synnerhet för aspirant, som bildat familj, till avsevärda

belopp, oaktat själva resekostnaderna för vikarien, såsom jag

framdeles kommer att nämna, enligt förslaget skola bestridas av statsmedel,

att vikariat icke alltid kan påräknas under hela året och att

åtminstone de äldsta aspiranterna måste årligen förskaffa sig någon

arbetsvila oavsett därav följande förlust av vikariatsarvode. De sålunda

framhållna omständigheterna berättiga otvivelaktigt till påståendet, att

aspiranternas ställning är synnerligen vansklig och att statens ingripande

för att tillgodose deras intressen måste anses oavvisligt.

Då, såsom av mig förut berörts, förste notarie enligt stadgeförslaget

i allmänhet är pliktig att utan annan gottgörelse än arvodet såsom förste

notarie fungera såsom vikarie för häradshövding, blir det därigenom vanligen

möjligt för denne att undgå ytterligare kostnad för semesterledighet.

Av särskild betydelse i nämnda hänseende äro de i 23 § intagna

bestämmelserna. I medelstora och mindre domsagor, där antalet rätt.sBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 349 höft. (Nr 389.) 4

Semes! erbidrag.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 389.

bildade biträden icke kan antagas komma att överstiga två, kommer

det dock, även om förste notarie där är ständigt anställd, tid efter

annan att inträffa, att denne icke är erforderligt meriterad för att sålunda

kunna vikariera för häradshövdingen under dennes semester. För

att icke vålla häradshövdingarna i dylika domsagor öbide utgifter för

semesters erhållande till följd av de uppställda nja fordringarna i fråga

om vikariernas kompetens och den nya anordningen beträffande sättet

för de unge juristernas utbildning, upptages i 32 § en bestämmelse,

enligt vilken i erforderliga fall i första och andra klassens domsagor

skall av statsmedel kunna utgå intill eu och en halv månads semesterarvode.

1 avseende härå vill jag framhålla, dels att, vad angår andra

befattningshavare än häradshövdingar, semesterledighet icke är förbunden

med särskild kostnad för befattningshavaren, dels att, då häradshövdingen

givetvis är angelägen om att bereda sin förste notarie meriter i så stor

utsträckning som möjligt, de fall. då semesterbidrag ifrågakommer, måste

antagas bliva fåtaliga och dels att, då omförmälda nya bestämmelser, som

under vissa förutsättningar lägga hinder i vägen för biträdets förordnande

till semestervikarie, tillkommit uteslutande av statliga hänsyn, det skulle

innebära en uppenbar obillighet att låta konsekvenserna härav gå ut över

häradshövdingarna i mindre och medelstora domsagor. Det bör därför

givetvis ankomma på staten att åtaga sig den ekonomiska påföljden

av omförmälda nya bestämmelser. I övrigt må anmärkas, att bestämmelsen

om semesterbidrag härförutom har betydelse i andra avseenden. Möjligheten

att erhålla semester utan särskild kostnad torde komma att minska

häradshövdingarnas obenägenhet att söka tillfälliga vikarier bland de

yngre hovrältsjuristerna och därigenom befordra den åsyftade växelverkan

mellan domstolarna. I mindre arbetstyngda domsagor, där i regel

endast ett biträde finnes anställt, torde den fria semestern underlätta

sådan anordning, att häradshövdingen, vad angår tiden innan det hos

honom anställda biträdet hunnit förvärva kompetens till erhållande av

befattning såsom förste notarie, med stöd av 1 § i stadgan hos hovrätten

utverkar anstånd med förordnande av förste notarie i domsagan.

För sådan händelse nödgas väl staten att bekosta semesterledigheten

med belopp, som i fråga om den å ett år belöpande semestertiden, en

och en halv månad, jämlikt 29 § uppgår högst till 350 kronor i domsaga

av första klassen och 400 kronor i domsaga av andra klassen, men å

andra sidan undgår staten att för den tid, varunder förste notarie kommer

att saknas i domsagan, vidkännas kostnad för bidrag till arvode åt förste

notarie, vilket bidrag skulle för ett år uppgå till 1,400 kronor i domsaga

av första klassen och 1,200 kronor i domsaga av andra klassen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

På staten lägges enligt 31 § i stadgeförslaget Kostnaden för de

resor, vikarie måste göra vid tillträde och frånträde av förordnande, eftersom

häradshövding, som i följd av de nya kompetensreglerna nödgas anlita

vikarie från hovrätten, icke skäligen synes böra avkrävas annan ersättning

än det föreskrivna vikariatsarvodet. I gällande bestämmelser

om ersättning av statsmedel till extra domare i brottmål Iöreslås endast

oväsentliga jämkningar (30 §). Då på grund av bestämmelserna i 17 §

förordnande såsom extra domare i brottmål torde komma att meddelas något

oftare än hittills, har, vad angår de bäst avlönade häradshövdingarna,

kostnaden härför lagts på häradshövdingen i stället för på statsverket.

De i 9 $ av stadgeförslaget i huvudsaklig överensstämmelse med

stadgeutkastet upptagna bestämmelserna om skyldighet för häradshövding

att å bestämda tider hålla kansli tillgängligt för allmänheten erhålla

särskild betydelse genom föreskriften i 36 § om rätt för allmänheten

att å kansliet inlämna till småprotokollsärenden hörande handlingar

för föredragning å nästa ting. Förstnämnda bestämmelser åsyfta icke

att reglera frågan om kostnaden för tillhandahållande av kanslilokal

med värme och uppassning. Där de tingshusbyggnadsskyldiga — i ändamål

att bereda tryggt förvar åt de vid de löpande göromålen å kansliet

erforderliga fastighetsböckerna och arkivhandlingar samt under tingens

utarbetande å kansliet förvarade, ofta till synnerligen höga belopp uppgående

värdehandlingar eller ock i ändamål att få kansliet förlagt till

en för allmänheten särskilt lämplig plats — åtagit sig att tillhandahålla

eller utan uttryckligt åtagande tillhandahålla tjänlig kanslilokal i tingshus

eller annorstädes, är det ej avsett att häri göra ändring. Häradshövdingens

ifrågavarande skyldighet hänför sig, såsom ock av ordalagen

framgår, till kansliets öppethållande för allmänheten och är helt fristående

i förhållande till frågan om lokalkostnaderna.

I sammanhang med föreskrifterna i 36 § om rätt för allmänheten

att till domaren avlämna sådana till småprotokolleu hörande handlingar,

som enligt lag skola till rätten ingivas, lämnas bestämmelser, enligt

vilka i varje domsaga skall, i likhet med vad som finnes stadgat i fråga

om åtskilliga domstolar och andra ämbetsverk, anställas en kommissionär

för allmänhetens tillhandagående med handlingars ingivande samt expeditioners

uttagande och översändande in. m. De närmare föreskrifterna

härom hava utarbetats i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande

bestämmelser, som gälla för kommissionärer! hos Stockholms rådhusrätt

för ärenden angående inteckning i fartyg (37—44 §§).

Reseersä''tningar

m. in.

Domsaga
kanslier.

Kommissio
när.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

övergångs
bestämmelser.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

Det är avsett, att stadgan skall träda i kraft med ingången av år

1919 (46 §). Emellertid torde billigheten fordra, att sådana övergångsbestämmelser

lämnas, att de nya kompetensreglerna för domarvikarier

och därmed sammanhängande föreskrifter icke komma att lända till

avsevärt förfång för dem, som dessförinnan förestått häradshövdingämbete

(47 §). Likaledes erfordras föreskrifter för reglerande av de

vid tiden för ikraftträdandet utnämnda häradshövdingarnas skyldighet

att underkasta sig de nya bestämmelserna om domsagekansli och vikariatsarvoden.

I det förra hänseendet är tydligt, att den med ekonomiska

uppoffringar förbundna skyldigheten att hålla domsagekansli tillgängligt

icke skäligen bör åläggas vid tiden för stadgans utfärdande redan utnämnd

häradshövding, därest han ej gör anmälan om anställande av

förste notarie i domsagan. 1 det senare hänseendet har det blivit ifrågasatt,

huruvida och i vad mån utnämnd häradshövding må anses pliktig

att underkasta sig de nya reglerna i ämnet, vilka otvivelaktigt innebära

en betydande avvikelse från motsvarande bestämmelser i gällande

löueförfattniug. I kungl. cirkuläret den 5 juni 1874 angående regleringav

häradshövdingarnas löneförmåner stadgas nämligen, att häradshövding,

som åtnjuter fullständig ledighet från utövningen av sitt ämbete,

skall till vikarien avstå tjänstgöringspenningar, sportler och förvaltningskostnaasbidrag

för tjänstledighetstiden, såvida ej i det fall, att ledigheten

ej överstiger sex månader, häradshövdingen, efter hovrättens

medgivande, med vikarien träffat avtal om dennes avlöningsvillkor.

Titan att närmare ingå på Irågan om vad omförmälda bestämmelse

må anses innebära vill jag nämna, att enligt praxis, vars berättigande

emellertid ifrågasatts, häradshövdingen nära nog undantagslöst träffar

avtal med vikarien om avlöningsvillkoren, utan att avtalet underställes

hovrättens prövning. Betydelse för bedömande av frågan om häradshövdingarnas

skyldighet att underkasta sig nya bestämmelser i förevarande

hänseende har även tillagts kungl. cirkuläret den 16 februari

1903, enligt vilket häradshövding, som utnämnts efter nämnda dag, är

pliktig att underkasta sig den ändring i fråga om de med ämbetet förenade

tjänstgöringspenningar och förvaltningskostnadsbidrag, som framdeles

kan bliva bestämd. Från häradshövdingarnas sida har häremot

anmärkts, att cirkuläret att döma av de omständigheter, under vilka

det utfärdats, endast synes vara avsett att möjliggöra eu jämkning i

dylika förmåner mellan häradshövdingarna inbördes. Utan att fatta ståndpunkt

till frågan, huru berörda stadganden böra tolkas, bär jag ansett skyldighet

att underkasta sig ändrade bestämmelser i nu förevarande hänseende

icke böra åläggas före den 1 juli 1918 utnämnd häradshövding, därest han

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 889.

icke uttryckligen eller genom anmälan om förordnande av förste notarie

i domsngan själv ställer sig under stadgans föreskrifter i denna del (49

§). Nämnda ståndpunkt har jag så mycket mindre ansett betänkligt att

intaga som saken icke torde äga avsevärd betydelse. Då de nya

bestämmelserna om begränsningen av häradshövdingarnas rätt till ledighet

givetvis komma att gälla alla häradshövdingar och behovet av biträdeshjälp

i följd härav säkerligen överallt kommer att stegras samt

konkurrensen om biträden måste antagas föranleda till anställande under

de närmaste åren av första notarier i samtliga domsagor, möjligen med

undantag av de allra minsta, kommer därmed stadgan i dess helhet med

all sannolikhet till tillämpning i nära nog alla domsagor, även om de

nuvarande bestämmelserna rörande vikariatsarvoden anses principiellt

kunna åberopas av de vid tiden för stadgans utfärdande utnämnda

häradshövdingarna.

I ett hänseende torde stadgans bestämmelser böra träda i kraft

tidigare än övriga där lämnade föreskrifter. Jag syftar härvid på de

bestämmelser, som hava aveeende å den nya vicehäradshövdinginstitutionen.

I den förut omförmälda skrivelsen från »Föreningen extra lantdornare»

framhålles, att, särskilt med hänsyn till den rådande dyrtiden,

ett snabbt och kraftigt ingripande från statens sida är av nöden för

förbättrande av domsageaspiranternas ställning. Till närmare utveckling

härav anföres, att de, frånsett vakansförordnanden, i ekonomiskt avseende

fördelaktigaste förordnanden, som stå domsageaspiranterna till buds,

eller sådana förordnanden, för vilka ersättning i en eller annan form

utgår av statsmedel, bereda vikarien ett arvode av i regel högst 300

kronor i månaden. Då vederbörande ordinarie domare oftast under

någon del av året åtnjöte ledighet för enskilda angelägenheter, för vilken

tid vikariatsarvodet brukade utgå med vida lägre belopp, samt dessutom

täta ombyten av förordnanden, särskilt för gifta t. f. domhavande,

medförde betydande flyttningskostnader, torde även sådana domsageaspiranter,

vilkas tjänstetid uppginge till tio å femton år, sällan uppnå

högre behållen årlig inkomst än omkring 3,000 kronor. Att en dylik

avlöning i och för sig vore otillräcklig att täcka levnadskostnaderna,

särskilt för det ej obetydliga antal domsageaspiranter, vilka hade familj,

och dessutom föga motsvarade det även i ekonomiskt avseende synnerligen

ansvarsfulla värv, som en t. f. domhavande hade att fylla, läge i

öppen dag. Ån starkare framträdde detta missförhållande, om man

betänkte, att de äldre domsageaspiranterna förut under eu lång följd av

år åtnjutit ringa eller så gott som ingen avlöning.

Skrivelsen utmynnar i en hemställan, att Kungl. Maj:t. måtte vid
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

taga åtgärder för att redan under innevarande år förbättra domsageaspiranternas

ekonomiska ställning.

Med hänsyn härtill och då tvekan icke kan föreligga därom, att

nämnda hemställan äger fullt fog, torde den anordning böra vidtagas,

att Kungl. Maj:t lämnas rätt att förordna vice häradshövdingar redan

för tiden från och med den 1 juli 1918.

Kostnads
beräkning.

Den nu lämnade redogörelsen för de huvudsakliga bestämmelserna

i stadgeförslaget ådagalägger, att genomförande av de föreslagna reformerna

medför kostnader, som väl må anses betydande, men ingalunda

kunna betraktas såsom stående i missförhållande till vad man vill vinna

genom de ifrågasatta anordningarna. Att verkställa en ingående och

noggrann beräkning av kostnaderna är synnerligen vanskligt. Materiel

till ledning för bedömande av huru indelningen av domsagorna i klasser

kommer att utfalla föreligger ej ännu i fullständigt och bearbetat skick.

Härtill kommer svårigheten att beräkna, i vilken omfattning anorduingen

med första notarier kan komma att redan från början bliva genomförd.

Det är ej heller möjligt att förutse, i vilken utsträckning vid semesterledighet

för häradshövdingar i domsagor av de båda lägsta klasserna

till vikarier komma att förordnas andra än vederbörande första notarier,

och härav beror ju kostnaden för semesterbidrag. Endast i fråga

om arvoden åt vice häradshövdingar kunna genom fastställande av visst

maximiantal förordnanden kostnadernas belopp redan på förhand begränsas.

Då i allt fall en beräkning av kostnaderna måste företagas, har

jag ansett lämpligt att till grund härför lägga en uträkning, som utgår

från att blivande indelning av domsagorna i klasser kommer att utfalla

i ungefärlig överensstämmelse med vad jag med ledning av det gjorda

överkastet av de statistiska uppgifterna förut angivit såsom sannolikt.

Sålunda har antagits, att av rikets 123 domsagor 60 skulle komma att

hänföras till första klassen, 43 till andra klassen och 20 till tredje

klassen. Därefter hava i fråga om arvoden åt första notarier uträknats

kostnadernas maximibelopp, sålunda de belopp, vartill kostnaderna

uppgå under förutsättning, att första notarier komma att finnas anställda

i samtliga domsagor. I detta sammanhang må erinras, att statens

bidrag till arvoden åt första notarier föreslagits till 1,400 kronor,

1,200 kronor och 1,000 kronor i respektive första, andra och tredje

klassens domsagor. Beträffande semesterbidragen har däremot uträkningen

måst hänföra sig till vad som kan anses sannolikt. Därvid har

tagits i betraktande, att enligt föreslagna övergångsbestämmelser de

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 38i).

nya kompetensreglerna och. särskilt begränsningen av medgivna antalet

ting före hovrättstjänstgöring icke skola omedelbart komma till full

tillämpning samt att i följd bärav under de närmaste åren semesterbidrag

torde komma att påkallas allenast i ett mindre antal domsagor.

Vid förutnämnda uträkning har antalet antagits till omkring en fjärdedel

av ifrågavarande domsagor eller femton domsagor av första klassen och

tio domsagor av andra klassen. Semesterbidragens belopp skola enligt

32 § motsvara högst en och en halv månads vikariatsarvode i domsagorna

och uppgå således, med tillämpning av bestämmelserna i 29 §,

högst till 350 kronor öre i domsaga av första klassen och 400 kronor

i domsaga av andra klassen. Antalet förordnanden såsom vice häradshövding

har antagits till tjugo för alla hovrätterna gemensamt. Kostnaden

för vikariernas resor har ansetts böra bestridas från ordinarie

anslaget till reseersättning åt domare m. fl.

En efter dessa grunder uppställd uträkning av kostnaderna kommer

sålunda att upptaga följande belopp:

<30 bidrag till arvoden åt förste notarier i domsagor

av första klassen, varje bidrag å 1,400 kronor ...

43 bidrag till arvoden åt förste notarier i domsagor

av andra klassen, varje bidrag å 1,200 kronor ... »

20 bidrag till arvoden åt förste notarier i domsagor

av tredje klassen, varje bidrag å 1,000 kronor ... »

15 bidrag till arvoden åt semestervikarier i domsagor

av första klassen, varje bidrag å 350 kronor »

10 bidrag till arvoden åt semestervikarier i domsagor

av andra klassen, varje bidrag å 400 kronor *

20 arvoden till vice häradshövdingar å 2,40t) kronor »

Summa kronor

kronor 84,000:

51,600:

20,000:

5,250:

4,000

48,000

212,850

Då emellertid i berörda kostnadsbelopp ingå bidrag till arvoden

åt första notarier i rikets samtliga domsagor, men det måste antagas,

att under det första året av stadgans giltighetstid ett flertal domsagor

komma att sakna första notarier, torde kostnaderna för år 1919 kunna

beräknas till omkring 200,000 kronor.

I detta sammanhang vill jag ej underlåta att erinra därom, att,

då vid 1902 års riksdag proposition framlades om inrättande av domsagekanslier

i rikets domsagor, statens kostnad härför beräknades till

300 kronor för varje domsaga. Enligt sådan beräkningsgrund skulle

alltså för nuvarande 123 domsagor kostnaderna uppgå till 36,900 kronor.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 389.

Genomföres nu föreliggande förslag, uppkommer ej för staten någon

särskild kostnad för inrättande av domsagekanslierna.

Den föreslagna rätten att förordna vice häradshövdingar för tiden

från och med den 1 juli 1918 till årets slut medför en kostnad av

24,000 kronor, därest antalet förordnanden beräknas till tjugo och arvodet

för halvåret bestämmes till 1,200 kronor åt varje vice häradshövding.

Under åberopande av vad sålunda anförts och med erinran att, i

avbidan på proposition i ämnet, i årets statsverksproposition beräknats

å extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag ett belopp av 2o0,000

kronor och å tilläggsstat för år 1918 såsom förslagsanslag, högst, ett

belopp av 24.000 kronor, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas

förvaltning i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,

som finnas upptagna i omförmälda förslag till stadga i ämnet, bevilja

dels å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av..... kronor 200,000,

dels å tilläggsstat för* år 1918 ett förslagsanslag,

högst, å.................................................................................... » 24,000.

Statsrådets övriga ledamöter biträdde föredragande departementschefens

hemställan.

Med bifall till denna hemställan täcktes Hans

Maj:t Konungen förordna, att till riksdagen skulle avlåtas

nådig proposition i ämnet av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Harry Guldberg.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts nåd. ''proposition Nr 389.

33

Bilaga A. 1917 års utkast till stadga med vissa

föreskrifter angående domsagornas förvaltning.

Till Herr Statsrådet och Cliefen för Kungl. Justitiedepartementet.

På uppdrag av Herr Statsrådet hava undertecknade biträtt inom

justitiedepartementet vid den fortsatta behandlingen av frågan angående

åtgärder till förbättrande av de hos häradshövdingarna auställda rättsbildade

biträdenas avlöningsförhållanden m. m., i vilket ämne betänkande

avgivits av tillkallade sakkunniga den 9 juli 1912; och få vi i

anledning av berörda uppdrag härmed vördsamt överlämna bifogade utkast

till stadga med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning.

Förenämnda sakkunnigas tillkallande hade närmast föranletts av

justitieombudsmannens underdåniga skrivelse den 13 april 1910. Härutöver

hava undertecknade framför allt haft att taga hänsyn till riksdagens

skrivelse den 25 maj 1906, däri riksdagen anhållit om utredning, dels

huruvida icke den tjänstledighet, som de ordinarie häradshövdingarna

utan åberopande av laga förfall åtnjöte, skulle kunna inskränkas, särskilt

då fråga vore om förrättande av lagtima ting eller tingssammanträde,

dels ock huruvida icke fordran på praktisk xitbildning i domarkallet

såsom villkor för erhållande av häradshövdingförordnande skulle

kunna i någon mån skärpas.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 349 höft. (Nr 389.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 389.

Föreliggande fråga liar i viss mån kommit i nytt läge genom det

inom justitiedepartementet utarbetade, den 6 mars 1917 i statsrådet föredragna

förslaget till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning

av vissa mål och ärenden, däröver lagrådets utlåtande avgivits den

27 april 1917. Enligt departementschefens uttalande till statsrådsprotokollet

skulle den sålunda föreslagna lagstiftningen för sitt praktiska

genomförande å ena sidan i många fall förutsätta en lösning av domarbiträdesfrågan

och å andra sidan möjliggöra en rationell arbetsfördelning

mellan den ordinarie häradshövdingen och de för domsagornas skötsel

erforderliga rättsbildade biträdena. Nämnda lagförslag har i själva

verket varit av grundläggande betydelse för det nu framlagda stadgeutkastet,

vilket vilar på den förutsättning, att förslaget i väsentliga

delar varder upphöjt till lag.

Vid en reglering av arbetsförhållandena i domsagorna ter det sig

såsom en huvuduppgift att söka såvitt möjligt komma ifrån den nuvarande

ordningen, enligt vilken häradshövdingen för åstadkommande

av erforderlig lättnad i ämbetsgöromålen tidvis begär ledighet från utövandet

av domarämbetet i dess helhet, vilket under tiden förvaltas av

ett för en så maktpåliggande uppgift ofta allt för oerfaret biträde. Den

riktiga principen synes vara att i stället söka året om dela upp arbetet

efter dess beskaffenhet på sådant sätt, att det mera kvalificerade arbetet,

däribland framför allt förrättandet av de allmänna tingssammanträdena,

så långt möjligt är lägges på den ordinarie domaren, medan det mindre

kvalificerade arbetet överlåtes å rättsbildade biträden. Enligt stadgeutkastet

skall ock den behövliga lättnaden i domarens arbetsbörda i första

rummet åvägabringas genom överflyttande på ett statsanställt biträde,

i utkastet kallat förste notarie, av vissa självständiga uppgifter att utföra

på eget ansvar (1 och 2 §§). I andra rummet skola från häradshövdingarna

i stor utsträckning avlastas mål och ärenden av den beskaffenhet, att de

enligt förenämnda lagförslag skola kunna handläggas å sammanträde

med tremansnämnd (18 §). Idel befrielse från dylika ärenden har dock

icke medgivits med hänsyn till nödvändigheten därav, att häradshövdingarna

bibehållas vid befattning med fastighetsväsendet. Vad slutligen

angår häradshövdings fullständiga tjänstledighet, skall sådan enligt utkastet

allenast kunna beviljas vid laga förfall samt under viss, begränsad

tid för semester och enskilda angelägenheter (16 och 19 §§). Beträffande

de mest arbetstyngda domsagorna och för särskilda fall, t. ex. vid häradshövdings

höga ålder .eller vacklande hälsa, skall emellertid Kungl. Maj:t

kunna medgiva rätt till någon ledighet utöver vad nu sagts (19 §).

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389. 35

Vid tillfällig arbetshopning äger redan hovrätten bevilja viss extra

ledighet (17 §).

Genom en rationell arbetsfördelning av ovan antydd beskaffenhet

möjliggöres även en skärpning av kompetensvillkoren för domarvikarierna

och en successiv stegring av kompetenskraven efter göromålens beskaffenhet.

Medan sålunda" för anställande såsom förste notarie i stadgeutkastet

ej uppställts strängare villkor än uppnådd ålder av 23 år och

ett års tjänstgöring såsom rättsbildat domarbiträde (4 §), bär såsom förutsättning

för förordnande att handlägga mål och ärenden, vid vilkas

handläggning häradsrätt (jämlikt ovannämnda lagförslag) är domför med

tre i nämnden, krävts lika lång biträdestjänstgöring, som för närvarande

fordras för erhållande av fullständigt, domarvikariat, eller under ett och

ett halvt år, varemot tingsmyndighetsåldern beträffande dylikt förordnande

ansetts kunna sänkas till 24 år (20 §). För erhållande av fullständigt

domarvikariat kräves återigen såsom minimum, förutom uppnådd

ålder av 25 år, att hava under 10 rättegångsdagar handlagt mål och

ärenden av nyssnämnda beskaffenhet samt att hava tjänstgjort såsom

biträde hos häradshövding under två år (21 §).

Icke heller ett så kvalificerat biträde får emellertid i obegränsad

utsträckning förordnas att förvalta häradshövdingämbete. Utkastet bygger

nämligen principiellt på den uppfattningen, att till vikarier för

häradshövdingarna böra förordnas jurister med hovrättsutbildning, attesterad

genom erhållet fiskalsförordnande (21 §). Då den i varje detalj

av ett flertal hovrättsledamöter kontrollerade fiskalstjänstgöringen måste

anses mindre krävande än utövandet av ordförandeskapet å allmänna

tingssammanträden, förefaller det naturligt att låta densamma i tiden

föregå tjänstgöringen såsom häradsrätts ordförande. Fn dylik växelverkan

mellan hovrätter och häradsrätter skulle ock för hovrätterna

möjliggöra att redan på ett tidigt stadium från vidare förordnanden å

domarbanan avstänga dem, som icke fylla måttet. Nämnda principiella

ståndpunkt har dock med hänsyn till önskvärdheten därav, att häradshövdingarna

under den enligt utkastet snävt tillmätta tiden för semester

och annan erforderlig arbetsvila måtte, såvitt möjligt, få begagna sig

av sina tingsmyndiga biträden såsom vikarier, undergått den modifikation,

att dessa biträden före sin hovrättstjänstgöring kunna förordnas att hålla

två allmänna tingssammanträden (21 § andra stycket). En dylik anordning

har dessutom den fördel med sig, att den unge juristen får

sitta sina första ting under sådana omständigheter, att han är förtrogen

med orts- och personförhållandena i domsagan samt kan påräkna stöd

av den häradshövding, som haft ledningen av hans utbildning om hand.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

Ur hovrätternas synpunkt torde denna ordning också vara att föredraga

framför en allt för tvär övergång från det nuvarande utbildningssystemet

till ett system, vari fiskalsförordilande obligatoriskt skulle

föregå häradshövdingvikariat. Genom en särskild bestämmelse har utkastet

därjämte sökt öppna möjlighet till viss växelverkan mellan häradsrätterna

och de såsom kollegiala domstolar för de unga juristernas utbildande

särskilt skickade större rådhusrätterna (21 §).

Aven om sålunda häradshövdingarnas så att säga normala behov

av ledighet kan täckas dels genom deras egna biträden, dels genom

hovrätternas t. f. fiskaler, torde hovrätterna emellertid hädanefter som

hittills böra äga tillgång till ett mindre antal ständiga häradshövdingvikarier

för uppehållande av vakanta ämbeten eller vikariat vid långvarig

tjänstledighet. För att dels åstadkomma bästa möjliga urval vid

häradshövdingkårens rekrytering, dels bereda de äldre domarvikarierna

en mera tryggad ställning än de för närvarande åtnjuta, bär — efter

mönster av bestämmelserna om förordnande av assessorer vid hovrätterna

— föreslagits, att personer med viss tids tjänstgöring såväl

vid underrätt som i hovrätt må av Kungl. Maj:t förordnas till vice

häradshövdingar med företrädesrätt till erhållande av häradshövdingförordnanden

av nyssnämnda beskaffenhet (11—15 §§). Skall denna

anordning leda till åsyftat resultat, måste den kompletteras med bestämmelser,

som förhindra, att personer, vilka ej anses förtjänta av att erhålla

adjunktion eller fiskalsförordnande i hovrätt, kunna insamla tillräckliga

vikariatsmeriter i häradsrätt för att ändock vinna befordran till

häradshövding (22 §). För att bereda nuvarande mera meriterade domsagoaspiranter

tillfälle till den för förordnande till vice häradshövding

erforderliga hovrättstjänstgöringen, torde under någon kortare övergångstid

vissa jämkningar erfordras i gällande bestämmelser angående

hovrättsdivisionernas sammansättning. Denna tid torde lämpligen bestämmas

till tre år eller samma tidslängd, som föreslagits såsom övergångstid

för de nya kompetensfordringarnas fulla ikraftträdande (47 §).

Ett stort allmänt intresse kräver otvivelaktigt, att domarbiträdenas

anställningsförhållanden så ordnas, att goda krafter icke av ekonomiska

skäl behöva se domarbanan för sig stängd. Ur denna och åtskilliga

andra i de sakkunnigas betänkande framförda synpunkter måste det

anses synnerligen önskvärt, att de för domsagornas behöriga skötsel

erforderliga biträdena i viss utsträckning erhålla statsanställning och

statsavlöning. Ett ytterligare skäl för staten att ingripa för tillgodoseende

av biträdesbehovet i domsagorna skulle tillkomma med den föreslagna

lagstiftningen om tingssammanträden med tremansnämnd, vars

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

genomförande med nödvändighet förutsätter biträdeshjälp i de domsagor,

som komma att beröras därav. I motsats mot de sakkunnigas förslag

lägger emellertid utkastet helt och hållet i den enskilde häradshövdingens

avgörande, huruvida han skall erhålla statsanställt biträde (1 §).

De med förste notaries anställande förenade förmånerna torde emellertid

vara ägnade att förmå det långt övervägande flertalet häradshövdingar

att begagna sig av dylik biträdeshjälp.

Att förste notaries ansl äflande gjorts beroende av varje häradshövdings

egen framställning’ gör det möjligt att utan ändring av gällande

lag dels på förste notarien överflytta afla de i 2 § upp''agna ämbetsgöromålen,

beträffande vilka han är att betrakta såsom häradshövdingens

av hovrätten förordnade vikarie, dels ock i stor utsträckning genomföra

det gamla önskemålet om inrättande av ett för allmänheten å bestämda

tider tillgängligt domsagokansli, vilket tillika blir förste notariens tjänsterum

(9 §). Att i denna ordning kansli ej i ett slag kan införas i afla

domsagor synes icke vara ett skäl, varför man icke skulle införa det i

så många domsagor som möjligt. För att allmänheten skall hava påräknat

gagn av kansliet, synes det böra åläggas häradshövdingen att,

när såväl han si älv som förste notarien äro hindrade att närvara å detsamma,

tillse att alltid någon person med viss befogenhet i avseende

å expeditionsgöromålen finnes å kansliet tillstädes.

Oberoende av kanslis inrättande föreslås bestämmelse om rätt för

allmänheten att till domaren avlämna sådana till småprotokollen hörande

handlingar, som enligt lag skola till rätten ingivas, med skyldighet för

domaren att sedermera föredraga dem inför rätten (36 §). I sammanhang

härmed synes i varje domsaga för allmänhetens tillhandagående med

handlingars ingivande samt expeditioners uttagande och översändande

m. m. böra anställas en kommissionär enligt i huvudsak de bestämmelser,

som gälla för kommissionären hos Stockholms rådhusrätt för ärenden

angående inteckning i fartyg (37—44 §§).

Särdeles svårlöst är frågan om ordnande av de ekonomiska förhållandena

i samband med genomförandet av de föreslagna bestämmelserna

om arbetsfördelning och arbetsledighet i domsagorna.

Vad först angår vikariatsarvodena vid tjänstledighet för häradshövdingarna

synes varken den nuvarande föreskriften om vikaries rätt att

uppbära tjänstgöringspenningar, förvaltningskostnadsbidrag och sportler

eller den i verkligheten rådande praxis, enligt vilken vikariatsersättningen

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

bestämmes genom fritt avtal, böra bibehållas. I utkastet föreslås i stället,

att rikets domsagor periodvis indelas i tre klasser efter deras beräknade

avkastning (25 §), att för varje klass fastställes ett visst normalarvode

vid full tjänstledighet, i vilket arvode hovrätterna i förekommande fall

äga företaga erforderliga jämkningar (29 §), samt att de sålunda bestämda

vikariatsarvodena utbetalas av Kungl. Maj:ts befallningshavande

och avdragas å de till häradshövdingarna utgående direkta avlöningsmedlen

(35 §). Av nuvarande häradshövdingar skola emellertid enligt

de föreslagna övergångsbestämmelserna endast de vara underkastade

stadgans föreskrifter i dessa ämnen, vilka gjort framställning om anställande

i domsagan av förste notarie eller uttryckligen anmält, att de

underkasta sig de nya bestämmelserna (49 §).

Enligt utkastet föreslås icke någon jämkning i vikariatsarvodena

med hänsyn till vikariens större eller mindre meriter utom beträffande

förste notarie (28 § andra stycket). För att i någon mån förbättra

de äldre domsagoaspiranternas ekonomiska ställning föreslås emellertid,

att vice häradshövding, oberoende av förordnande att förvalta domarämbete,

skall äga av statsmedel uppbära ett fast arvode efter 1,800

kronor om året (26 §). Detta arvode kan anses motsvara det tillskott

till tjänstgöringspenningarna, som utgår till hovrätternas äldre adjungerade

ledamöter utan att belasta den ledamot, vars tjänst uppehälles.

På staten lägges enligt utkastet jämväl kostnaden för de resor

vikarie måste göra vid tillträde och frånträde av förordnande (31 §), då

häradshövding, som på grund av de nya kompetensreglerna nödgas

anlita vikarie från hovrätten, icke skäligen synes böra avkrävas annan

ersättning än det föreskrivna vikariatsarvodet. I gällande bestämmelser

om ersättning av statsmedel till extra domare i brottmål föreslås endast

oväsentliga jämkningar (30 §). Då på grund av 17 § dylika förordnanden

torde komma att meddelas något oftare än hittills, har det ansett

riktigast att i första klassens domsagor lägga kostnaden härför på

häradshövdingen i stället för på statsverket.

Nyssnämnda klassindelning har även lagts till grund för bestämmandet

av arvodet till förste notarien, vilket satts till halva beloppet

av det föreslagna vikariatsarvodet i domsagan (27 §). Undertecknade skulle

av flera skäl ansett det riktigast, att arvodet till förste notarien i sin helhet

finge utgå av statsmedel. Åven om 1874 års lönereglering byggde

därpå, att häradshövdingarna med sin sportelinkomst skulle täcka även

utgifterna till erforderliga rättsbildade biträden, så hava dock efter 1874

genom allehanda nya lagar och författningar så mycket nytt arbete pålagts

häradshövdingarna utan motsvarande ökning av sportelinkomsterna,

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 889.

att detta mer än väl skulle kava motiverat, att staten även tillhandahölle,

visserligen icke all, men dock någon biträdeshjälp i domsagorna.

Härtill kommer, att enligt föreliggande stadgeutkast såsom ett villkor

vid anställande av statsavlönat biträde knytes skyldighet för häradshövding

att på egen bekostnad hålla kansli tillgängligt lör allmänheten,

varigenom staten besparas den utgift, som, enligt vad statsverkspropositionen

vid 1902 års riksdag utvisar, skulle vant nödvändig för kansliskyldighetens

generella genomförande genom lag. _

Då enligt utkastet icke desto mindre föreslås viss bidragsskyldighet

från häradshövdingarnas sida till förste notariens avlöning, grundar sig

detta framför allt på en önskan att genom erbjudande av dylikt bidrag

öka utsikterna för förslagets snara genomförande. Såsom utkastets bestämmelser

i ämnet utformats, kan emellertid häradshövdingarnas bidra

oskyldighet även principiellt försvaras därmed, att förste notarierna

bliva skyldiga att i viss utsträckning utan särskild gottgörelse fungera

såsom vikarier för häradshövdingarna vid beviljad hel eller partiell

tjänstledighet (8 § och 28 § törsta stycket). .

Sistnämnda bestämmelse gör det i allmänhet möjligt för häradshövding

att utan ytterligare kostnad erhålla semester under minst två

månader varje år.'' Av särskild betydelse för möjliggörande härav äro

de i 23 S intagna bestämmelserna. I de medelstora och mindre domsagorna

skulle det dock, även om förste notarie där vore ständigt anställd,

tid efter annan kunna inträffa, att denne icke vore erforderligt

meriterad för att sålunda kunna vikariera under häradshövdingens semester.

För att icke vålla häradshövdingarna i dylika domsagor ökade

utgifter för semesters erhållande till följd av de uppställda nya fordringarna

i avseende å vikariernas kompetens, har det föreslagits, att i

erforderliga fall i andra och tredje klassens domsagor av statsmedel

skulle kunna utgå intill två månaders semesterarvode (32 §). Denna

bestämmelse skulle framför allt bliva av betydelse i sådana fall, då

häradshövdingen ej ansåge behov av förste notarie föreligga och alltså

icke för dylikt ändamål påkallade något statsbidrag.

Då statens bidrag till förste notariens arvode föreslagits till samma

belopp för alla domsagor, medför växlingen i arvodet efter domsagornas

olika klasser, att häradshövdingarnas bidrag bliva olika i större och

mindre domsagor. 1 de större domsagorna komma emellertid häradshövdingarnas

kostnader för biträdeshjälp icke att inskränka sig till de

sålunda föreslagna bidragen. Dels måste det nämligen hädanefter som

hittills ankomma på häradshövdingarna att anställa för domsagornas

behöriga skötsel erforderliga »andre notarier» samt härför bereda dem

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts nåd. proposition iVr 389.

skälig gottgörelse (10 §), dels torde det större behovet av ledighet från

häradshövdingämbetets utövning i de större domsagorna komma att leda

till särskilda kostnader för häradshövdingarna. Bland annat torde det

här ofta visa sig nödvändigt, att då förste notarie förordnas till vikarie

för häradshövdingen, jämväl för förste notarien förordnas vikarie, vilken

då blir berättigad till försteuotariearvodet, med resultat att häradshövdingen

måste avstå motsvarande arvode till sin vikarie (jfr 8 § och 28 §

andra stycket).

Såsom av den i 1912 års betänkande lämnade historiken framgår,

hava föreliggande spörsmål vid mångfaldiga tillfällen under snart etthundra

år varit föremål för uppmärksamhet inom lagstiftningsarbetet, utan

att en tillfredsställande lösning kunnat vinnas. Det kunde under dessa

förhållanden synas, som om med reformen lämpligen borde anstå till den

allmänna reform av rättegångsväsendet, som är under utredning. Emellertid

äro vissa av de överklagade missförhållandena så påtagliga, att

man icke utan tvingande skäl bör dröja med att söka få dem undanröjda.

Härtill kommer, att deras undanröjande i viss mån torde te sig

som en nyttig och nödig förberedelse till en blivande rättegångsreform.

I detta sammanhang må erinras därom, att när chefen för justitiedepartementet

hos 1911 års riksdag begärde anslag för utredning angående

en sådan reform, han uttryckligen framhöll, att det torde komma att

visa sig nödvändigt att utan avvaktan på den allmänna rättegångsreformen

vidtaga åtgärder för reglering av frågan om de rättsbildade

domarbiträdenas avlöningsförhållanden. Departementschefen trodde också,

att de härför erforderliga anordningarna lättare skulle kunna genomföras,

om de bleve provisoriska och skulle äga bestånd allenast till dess inom

beräknelig tid en omdaning av processväsendet i dess helhet bleve verklighet,

än om de skulle få karaktären av ett ordnande av ifrågavarande

förhållanden på ett mer eller mindre definitivt sätt.

Eu ordning i överensstämmelse med de grunder, stadgeutkastet

innehåller, skulle också utan att, så vitt vi kunna se, i något avseende

föregripa avgörandet av spörsmål, som böra vinna sin lösning först i

samband med rättegångsreformen, dock stå i god överensstämmelse med

de väntade riktlinjerna för samma reform. Det måste givetvis bliva eu

ledande princip att genom avlastning från domarne av allt arbete, som

med fördel kan utföras av mindre kvalificerade krafter, söka inskränka

domarnes antal och sålunda erhålla så högt kvalificerade domare som

möjligt. Och det är ju icke ifrågasatt att nu inrätta några nya ordi
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

narie tjänster, endast att anslå medel för att få visst enklare arbete utfört

av tillfälliga befattningshavare på eget ansvar, befattningshavare

som åter skulle försvinna, så snart anslaget iudroges. Justitierådet Hellner

har också, såsom förordnad att verkställa utredningen angående rättegångsreft

rmen, i avgivet utlåtande förklarat, att . han ur en blivande

rättegångsreforms synpunkt icke funne något att erinra mot förordnande

av häradsamanuenser med statsavlöning i ungefärlig överensstämmelse

med det av de sakkunniga avgivna förslaget.

Utan tvivel skulle frågan om domarbiträdenas statsanställning

lättast kunna lösas i sammanhang med en reglering av häradshövdingarnas

löneförhållanden. En dylik lönereglering kan emellertid icke tänkas

genomförd, utan att därvid det föråldrade sportelsystemet helt avskaffas,

och en så genomgripande förändring i det bestående torde icke lämpligen

böra åvägabringas, förrän statsmakterna kunnat bilda sig en bestämd

uppfattning, huru domstolarna i första instans efter rättegångsreformen

böra vara organiserade. Åven ur denna synpunkt ter sig alltså frågans

provisoriska lösning såsom det mest önskvärda.

Stockholm den 31 juli 1917.

C. H. G. Cederschiöld. Tycho Colleen. K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 349 höft. (Nr 389.)

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 389.

Utkast

till

Stadga med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning.

I. Om förste notarie och domsagas kansli.

1 §•

Anser häradshövding sig vara i behov av biträde, som på eget

ansvar fullgör viss del av hans ämbetsgöromål, göre han anmälan därom

hos hovrätten, som förordnar om anställande i domsagan av en förste

notarie med de uppgifter, som här nedan omförmälas. Har förste notarie

anställts, må på framställning av häradshövdingen befattningen av hovrätten

åter indragas eller med förordnande av förste notarie under viss

tid anstå, när giltiga skäl därtill äro.

2 §■

Förste notarien åligger att, när häradshövdingen ej själv tager

befattning med ärende, varom här nedan förmäles, å domarens vägnar:

1. mottaga handling, som skall till domaren ingivas (jfr 36 §

här nedan), samt anmälan eller framställning, vilken ankommer på prövning

eller åtgärd av domaren, ävensom, enligt de närmare föreskrifter

häradshövdingen meddelar, öppna och granska ankommande postförsändelser,

allt med skyldighet för förste notarien att, om han ej äger

att själv ägna ärendet handläggning, utan dröjsmål anmäla detsamma

för häradshövdingen;

2. verkställa på domaren ankommande prövning av konkursansökning,

förelägga gäldenär i fall, som avses i 7 § 2 mom. konkurslagen,

att avgiva förklaring över borgenärs ansökning om konkurs, meddela

förordnanden, som omförmälas i 9 § nämnda lag, utfärda offentlig

stämning å borgenärer och därom göra erforderliga anmälningar, i anledning

av anmärkningsskrift mot. bevakning eller efterbevakuing i kon
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

kurs vidtaga de åtgärder, som enligt 73 § konkurslagen ankomma på

domaren, utfärda ocli avsända föreskrivna kallelser och kungörelser till

sådana förhör och sammanträden, som omförmälas i 25, 69 och 80 §§

konkurslagen, ävensom föra den i 127 § samma lag omförmälda förteckning;
3.

i anledning av boskillnadsansökning vidtaga de åtgärder, som

enligt 5, 6, 7 och 10 §§ i lagen om boskillnad ankomma på domaren;

4. upprätta och expediera föreskriven årlig rättsstatistisk arbetsredogörelse,

de i 17 § av förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendom omförmälda förteckningar, de i 4 § av

kungörelsen den 26 november 1909 om upprättande av röstlängd för

val till riksdagens andra kammare in. in. föreskrivna uppgifter å vissa

omyndigförklarade eller i konkurstillstånd försatta personer samt de

förteckningar och skrivelser, vilka avses i kungörelsen den 4 maj 1855

angående förteckningar över personer, som sakfällts eller under framtiden

ställts för vissa förbrytelser; samt

5. ombesörja begärd avskrift och bestyrka avskrifts riktighet ävensom

meddela bevis, som det tillkommer domaren att utfärda, utom gravationsbevis,

vederhäftighetsbevis, vadebevis, bevis om nedlagd konkurs

och sådant intyg om fattigdom, som omförmäles i 30 kap. 22 § rättegångsbalken.

Av förste notarien mottagen handling skall, om ärendet är av

sådan beskaffenhet, som här ovan under 2 eller 3 sägs, anses ingiven

till domaren, då förste notarien mottagit handlingen, men i annat fall,

då häradshövdingen kommit i tillfälle att taga kännedom om handlingens

innehåll.

Fråga om förste notaries behörighet att mottaga vadeanmälan

bedömes enligt 26 kap. 1 § rättegångsbalken.

3 §.

Under ledning av häradshövdingen, som har att hälla noggrann

tillsyn däröver, att förste notarien fullgör vad honom enligt 2 § åligger,

är förste notarien härförutom pliktig att biträda häradshövdingen i hans

ämbetsgöromål; och har förste notarien att ställa sig av häradshövdingen

beträffande hans tjänstgöring meddelade föreskrifter till efterrättelse.

4 §•

Förordnande för förste notarie samt vikarie för honom meddelas

av hovrätten. Sådant förordnande må ej meddelas annan man än den, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

,44 Kungl. Maj:ts nod. proposition Nr 389.

uppnått tjugotre års ålder samt avlagt för utövande av domarämbete

föreskrivna kunskapsprov och därefter minst ett år tjänstgjort såsom

biträde åt häradshövding.

Har häradshövdingen föreslagit viss behörig person, som är villig

åtaga sig förordnandet, bör avvikelse från förslaget ej ske, så framt ej

synnerliga skäl därtill äro.

5 §.

Förordnande såsom förste notarie meddelas för helt eller halvt

kalenderår eller för återstående del av året eller halvåret.

Då förordnande för förste notarie eller vikarie för honom meddelas,

skall hovrätten om förordnandet underrätta Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Innan förste notarie tillträder sin befattning eller vikarie inträder

i tjänstgöring, skall han hava avlagt domared. För brott och förseelser

i tjänsten svarar han inför hovrätt.

6 §•

b örste notarie äger lör varje halvt år hans anställning i en domsaga

varar åtnjuta semester i två veckor å tid, som häradshövdingen

bestämmer. Under tiden svarar häradshövdingen själv för göromålen.

7 §''

Ledighet för annat ändamål än i 6 § sägs må under högst åtta

dagar varje halvår beviljas förste notarie av häradshövdingen, vilken

i sådan händelse har att under tiden själv fullgöra förste notariens

åligganden.

1 annat fall skall ansökan av förste notarie om ledighet göras hos

hovrätten, som har att töre ärendets avgörande höra häradshövdingen

över ansökningen.

8 §''

Erhåller förste notarie förordnande att helt eller delvis förvalta

häradshövdingämbetet i domsagan, verkar det ej rubbning av förordnandet

såsom förste notarie, där ej hovrätten på framställning av häradshövdingen

förordnar vikarie för förste notarien.

9 §•

I domsaga, där häradshövdingen gjort anmälan, som i 1 § sägs,

åligger det honom att å ort, där tingsställe är beläget, eller ock

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

å annan plats, som av hovrätten i sådant avseende godkänts, hålla

kansli tillgängligt för allmänheten under viss, av häradshövdingen bestämd

tid, minst fyra timmar varje helgfri dag, då antingen häradshövdingen

eller förste notarien skall, om tjänstförrättning ej hindrar,

vara tillstädes å kansliet. År på grund av sådant hinder eller annat

laga förfall ingendera där tillstädes, skall häradshövdingen för sådant

tillfälle hava skriftligen förordnat därtill lämplig person att ombesörja

vad enligt 2 § 1 åligger förste notarien.

Underrättelse om platsen, där kansliet linnes, och om tiden, då

det hålles öppet, skall finnas anslagen inom varje tingslag å rättens dörr

samt meddelas Kungl. Maj:ts befallningshavande för offentliggörande i

länskungörelserna. När ändring i fråga om kansliets förläggning eller

öppethållande sker, skall sådant minst fjorton dagar dessförinnan kungöras

på enahanda sätt. Å kansliets dörr skall ock finnas anslag om tiden,

då detsamma hålles öppet.

1 domsaga, vari häradshövdingen utnämnts efter det denna stadga

trätt i kraft, skall städse finnas kansli, som i denna § sägs.

10 §.

Erfordras för domsagas behöriga skötsel derå rättsbildade biträden

än förste notarien, ankomme på häradshövdingen att anställa det antal

andre notarier, som han finner nödigt.

II. Om vice häradshövdingar.

11 §•

Vid varje hovrätt skola finnas av Kungl. Maj:t förordnade vice

häradshövdingar till så stort antal, som erfordras för att hovrätten må

äga tillgång till lämpliga personer att, när häradshövdingämbete är

vakant eller häradshövding åtnjuter långvarig tjänstledighet, mottaga

•förordnande att förvalta ämbetet.

12 §.

Till vice häradshövding förordnas ej annan än den, som hållit allmänna

tingssammanträden med sammanlagt minst tjugo rättegångsdagar

samt tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i hovrätt under sammanlagt

minst ett år eller såsom revisionssekreterare.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

När vice häradshövding finnes böra förordnas, har hovrätten att

hos Kungl. Maj:t göra framställning därom.

Med allmänt tingssammanträde åsyftas i denna stadga jämväl

sammanfattningen av de allmänna rättegångsdagarna under ett lagtima

ting i tingslag, där ting ej hållas enligt förordningen den 17 maj 1872.

13 §.

Den, som förordnats till vice häradshövding, äger företräde framför

varje annan till erhållande av förordnande under den hovrätt, vid

vilken han är anställd, att förvalta häradshövdingämbete i fall, som i

11 § sägs.

14 §.

o Vice häradshövding, som ej med Kungl. Maj:ts eller hovrättens

tillstånd fullgör annat uppdrag, är skyldig mottaga förordnande att

vid ledighet för häradshövding förvalta ämbetet i den utsträckning hovrätten

bestämmer.

15 §.

Därest vice häradshövding i sin tjänstutövning visat sig oskicklig,

vårdslös eller försumlig eller under längre tid än två år i följd varit

ur stånd att fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet, äger hovrätten att hos

Kungl. Maj:t göra framställning om hans skiljande från förordnandet.

in. Om häradshövdings tjänstledighet.

16 §.

Tjänstledighet må årligen beviljas häradshövding för åtnjutande av

semester under sammanlagt två månader och för enskilda angelägenheter

under sammanlagt en månad, dock ej å sådan tid, att häradshövdingen

därigenom''vinner befrielse från mera än två allmänna tingssammanträden

varje år.

17 §‘

Kan tillfälligt göromål av vidlyftig eller tidsödande beskaffenhet,

såsom rannsakning med häktad person, ej utan häradshövdingens oskäliga

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

betungande utföras samtidigt med övriga ämbetsåligganden, må häradshövdingen

erhålla ledighet antingen från sådant göromål eller ock. för

detsammas fullgörande från ämbetet i övrigt.

18 §.

Häradshövding må ock, när skäl därtill äro, befrias dels från att

å sammanlagt högst halva antalet allmänna tingssammanträden om året

i domsagan handlägga sådana mål och ärenden, vid vilkas handläggning

häradsrätt är domför med tre i nämnden, dels från att å andra sammanträden

än allmänna tingssammanträden handlägga dylika mål och

ärenden, dels ock från att utfärda gravationsbevis, som äga samband med

ärenden, vilka sålunda skola handläggas av annan än häradshövdingen.

Befrielse från ämbetsgöromål, som i denna § avses, må ej beviljas

häradshövding i domsaga, vilken, enligt vad i 25 § här nedan sägs,

tillhör första eller andra klassen, med mindre häradshövdingen enligt

1 § gjort anmälan om anställande i domsagan av förste notarie.

19 §.

Utöver den ledighet, varom i 16—18 §§ förmäles, må ytterligare

tjänstledighet ej beviljas häradshövding på annan grund än styrkt sjukdom,

offentligt uppdrag eller annat laga förfall, där ej Kungl. Maj:t

med avseende å särskild domsaga eller för särskilt fall efter hovrättens

hörande annorlunda förordnar.

20 §.

Förordnande

1. att hålla sammanträde med tremansnämnd eller eljest såsom

ordförande i häradsrätt handlägga sådana mål och ärenden, vid vilkas

handläggning häradsrätt är domför med tre i nämnden, samt utfärda

gravationsbevis, som äga samband med ärenden, vilka den förordnade

har att handlägga, eller

2. att eljest förvalta häradshövdingämbete med den begränsning,

att den förordnade icke äger att vare sig såsom ordförande i häradsrätt

handlägga andra mål och ärenden än nyss sagts eller tjänstgöra såsom

ordförande i synerätt eller vid sammanträde med ägodelningsrätt,

må av hovrätten meddelas den, som uppnått tjugofyra års ålder

samt avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov och

därefter ett och ett halvt år tjänstgjort såsom biträde åt häradshövding.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

21 §.

Förordnande att med vidsträcktare befogenhet än i 20 § sägs förvalta

häradshövdingämbete må ej meddelas annan än ordinarie innehavare

. av domarämbete eller vice häradshövding eller ock den, som

fyllt tjugofem år och antingen tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i

hovi ätt eller ett och ett halvt år efter avlagd examen tjänstgjort såsom

biträde åt häradshövding och under sex månader uppehållit befattning

såsom ledamot i större rådhusrätt eller två år efter examen tjänstgjort

såsom biträde åt häradshövding och under tio rättegångsdagar händigt

mål och ärenden, vid vilkas handläggning häradsrätt är domför med tre

i nämnden.

Den, som hållit två allmänna tingssammanträden, men icke tjänstgjort

såsom ledamot eller fiskal i hovrätt eller under sex månader

uppehållit befattning såsom ledamot i större rådhusrätt och ej heller är

ordinarie innehavare av domarämbete, må ej vidare ifrågakomma till

förordnande, som innefattar skyldighet att hålla allmänt tingssammanträde,

utan så är att annan vikarie ej finnes att tillgå.

22 §.

Den, som efter förordnande förvaltat häradshövdingämbete i tre

år eller hållit allmänna tingssammanträden med sammanlagt sextio rättegångsdagar,

må ej vidare erhålla förordnande, som i 20 eller 21 § sägs,

med mindre han tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i hovrätt under

sammanlagt ett år eller såsom revisionssekreterare.

23 §.

När häradshövding begär tjänstledighet för viss tid och till vikarie

föreslår någon, som ej är behörig att mottaga förordnande i vidsträcktare

omfattning än i 20 § sägs, har häradshövdingen att uppgiva, huruvida

och i vad mån sammanträde med häradsrätt, synerätt eller ägodelnin°-srätt

utsatts att under den tid äga rum.

Varder någon för viss tid förordnad att förvalta häradshövdingämbete

med den begränsning, som i 20 § 2 sägs, och hava de undantagna

ämbetsgöromålen ej förbehållits häradshövdingen eller annan, åligger det

den förordnade att, där det befinnes nödigt att utsätta sådant sammanträde,

som från förordnandet undantag^, att äga rum under den tid förordnandet

avser, därom ofördröjligen underrätta hovrätten, som förordnar

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 389.

vikarie för sammanträdets hållande. Finnes i något fall sådan, vikarie,

som i 21 § sägs, ej att tillgå, må den, som förvaltar ämbetet i övrigt,

förordnas att hålla sammanträdet, såframt han uppnått tjugofem års ålder.

24 §.

Då vikarie för häradshövding förordnas, skall underrättelse om

förordnandet meddelas Kungl. Maj:ts befallningshavande, som har att

därom införa tillkännagivande i länskungörelserna.

IV. Om avlöningsförhållanden.

25 §.

För de ändamål, som nedan omförmälas, indelar Kungl. Maj:t vart

femte år rikets domsagor i tre klasser för nästföljande fem år. Domsaga,

varav årliga inkomsten efter avdrag av andra utgifter för tjänsten än

arvoden till vikarier och rättsbildade biträden beräknas skola uppgå till

minst 13,200 kronor, hänföres till första klassen, domsaga, varav årliga

inkomsten efter sagda avdrag beräknas skola uppgå till 9,800 kronor

men ej till 13,200 kronor, hänföres till andra klassen samt övriga domsagor

till tredje klassen.

Till ledning vid nämnda indelning tjäna i främsta rummet de över

häradshövdingarnas inkomster och utgifter avgivna statistiska uppgifter

för de senaste fem åren med den jämkning, vartill fog må anses föreligga,

på grund av motsedd förändring i domsagas område eller av

annan orsak.

26 §.

Varje av Kungl. Maj:t förordnad vice häradshövding äger, så

länge han vid förordnandet bibehålies, månadsvis i förskott av statsmedel

uppbära ett fast arvode efter 1,800 kronor om året.

27 §.

Förste notarie åtnjuter i årligt arvode i domsaga av första klassen

2,000 kronor, i domsaga av andra klassen 1,600 kronor och i domsaga

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 349 käft. (Nr 389.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

av tredje klassen 1,200 kronor. Av arvodet till varje förste notarie

utgår av statsmedel ett belopp av 800 kronor. Återstående delen bestrides

av häradshövdingen.

Vikarie för förste notarie uppbär å tiden för vikariatsförordnandet

belöpande arvode. Under tid, dä förste notarie åtnjuter semester eller

häradshövdingen beviljat honom ledighet, bibehålies förste notarien vid

arvodet.

Arvodet utbetalas vid varje månads slut av Kungl. Maj:ts befallningshavande,

därvid för belopp, som häradshövdingen har att vidkännas,

avdrag göres å de avlöningsmedel, som till honom utbetalas

från statsverket, i första hand å förvaltningskostnadsbidrag, därefter å

tjänstgöringspenningar och, om dessa ej förslå, å lönen.

28 §.

Förordnas förste notarie med bibehållande av egen befattning att

helt eller delvis förvalta häradshövdingämbetet i domsagan, vare han ej

berättigad till annan ersättning än det arvode, som tillkommer honom

såsom förste notarie.

För tid, då vikarie förordnats för förste notarie, som helt eller

delvis förvaltar häradshövdingämbetet i domsagan, äger förste notarien

på grund av häradshövdingförordnandet uppbära vikariatsarvode till enahanda

belopp, som skulle tillkommit honom såsom förste notarie.

29 §.

Om annan än förste notarien i domsagan förordnas att förvalta

häradshövdingämbetet i dess helhet eller utan annan inskränkning än

vad angår mål och ärenden, vid vilkas handläggning häradsrätt är domför

med tre i nämnden, äger vikarien åtnjuta arvode, i domsaga av första

klassen efter 4,000 kronor om året, i domsaga av andra klassen efter

3,200 kronor om året och i domsaga av tredje klassen efter 2,400 kronor

om året. Finner hovrätten förordnandet böra antagas kräva arbete utöver

den tid förordnandet avser, eller infaller ej allmänt tingssammanträde

under sagda tid, eller är förordnandet av inskränktare omfattning än

nyss sagts, skall vid förordnandets meddelande eller så snart därefter

ske kan hovrätten efter häradshövdingens hörande, med hänsyn till omfattningen

av det arbete som åligger vikarien och i förhållande till det

årliga vikariatsarvodet i domsagan, bestämma beloppet av den ersättning,

som skall utgå till vikarien, med fördelning av beloppet å särskilda månader,

där så ifrågakommer.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

Avser förordnandet endast att hålla sammanträde med tremansnämnd

eller eljest handlägga mål och ärenden, vid vilkas handläggninghäradsrätt

är domför med tre i nämnden, skall ersättningen bestämmas

till belopp, motsvarande arvodet till förste notarie i domsagan för den

tid förordnandets fullgörande antages kräva.

30 §.

Då i domsaga av andra eller tredje klassen annan än förste notarien

jämlikt 17 § eller under häradshövdingen beviljad semester förordnas att

såsom extra domare hålla rannsakning med häktad person, skall, utan

tillämpning av vad i 29 § föreskrivits, av statsmedel utgå resekostnadsersättning

och dagtraktamente till lika belopp, som i gällande resereglemente

är stadgat för häradshövding. Därvid skall iakttagas, att för

varje handlagt mål traktamente beräknas för två expeditionsdagar, där

ej hovrätten med hänsyn till målets vidlyftighet bestämmer annan beräkningsgrund.

På Kungl. Maj:t ankommer att förordna, huruvida och i vad mån

i andra fall äu nu är sagt ersättning av statsmedel skall utgå till vikarie,

som förordnats enligt 17 §.

31 §.

Vid tillträde av förordnande såsom vikarie för häradshövding njute

vikarien för resa från den ort, där han å tjänstens vägnar senast uppehållit

sig, eller, om han då icke lämnar annan tjänstgöring, från den

stad, där hovrätten har sitt säte, till den ort, där domarens kansli är

beläget eller häradshövdingen är bosatt, ersättning av statsmedel enligt

vad för häradshövding i gällande resereglemente är stadgat. Vid förordnandets

frånträdande utgår enahanda ersättning för resa från sistnämnda

ort till den ort, där han å tjänstens vägnar skall inställa sig,

eller, om han då ej skall tillträda annan tjänstgöring, till berörda stad.

Dock må i intet fall ersättning utgå med högre belopp än som enligt

nämnda reglemente må beräknas för den verkligen företagna resan.

32 §.

Där arvode åt vikarie under semester för häradshövding i domsaga

av andra eller tredje klassen bestämmes enligt 29 §, skall arvodet

utgå av statsmedel intill ett belopp, för varje kalenderår motsvarande

två månaders vikariatsarvode i domsagan.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 389.

33 §.

Samtliga med domsagas förvaltning förenade sportler och stämpelprovision

uppbäras av häradshövdingen, vilken bestrider förvaltningskostnaderna

jämväl för tid, varunder han åtnjuter ledighet. Vikarie åligger

dels att såvitt möjligt är använda sig av de för domsagans förvaltning

av häradshövdingen träffade anordningar, dels ock att tillse, att förvaltningskostnaderna

icke obehörigen stegras.

Redovisning för sportler eller stämpelprovision, som vikarie uppburit,

sker å tider, som häradshövdingen bestämmer.

34 §.

Där ej för särskilt fall av Kungl. Maj:t annorlunda förordnas,

äger vikarie, som förvaltar ledig domsaga, att intill dess ny häradshövding

utnämnts och tillträtt ämbetet, utöver tjänstgöringspenningar, förvaltningskostnadsbidrag,

sportler och stämpelprovision, såsom arvode uppbära

ett belopp, motsvarande hälften av häradshövdinglönen, eller 2,250

kronor efter år räknat.

35 §.

Uppgift om beloppet av vikariatsarvode som bestämts enligt 28

eller 29 §, om meddelad föreskrift rörande .beloppets fördelning å särskilda

månader samt därom, att vikariatsarvode enligt 32 § helt eller

delvis skall utgå av statsmedel, har hovrätten att meddela Kungl. Maj:ts

befallningshavande, som vid varje månads slut till vikarien utbetalar

honom då tillkommande arvode.

För vad sålunda av Kungl. Maj:ts befallningshavande utgives skall,

i den män kostnaden icke enligt 32 § stannar å statsverket, avdrag

göras å de avlöningsmedel, vilka därifrån utbetalas till häradshövdingen,

allt efter som dylika medel bliva tillgängliga.

V. Om handlingars ingivande till domaren och om kommissionär.

36 §.

I ärenden, som omförmälas i kungl. förordningen den 16 juni 1875

angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

ärenden, äger sökande hos domaren avlämna sadana handlingar, som

enligt lag skola till rätten ingivas, med skyldighet för ^ domaren att,

där ej annorlunda begäres, föredraga dem inför rätten å första rättegångsdag

under allmänt tingssammanträde, sammanträde med tremansnämnd

eller särskilt sammanträde för tings avslutande, som därefter infaller.

37 §:

I varje domsaga skall finnas en kommissionär med åliggande att

under tjänstemannaansvar tillhandagå dem, som muntligen eller skriftligen

anlita honom därom, med ingivande till domaren av ansökningar

och andra handlingar, med uttagande och översändande av protokoll

och ingivna handlingar samt med anskaffande och översändande av avskrifter

och bevis. .

Har rättssökande hos rätten eller domaren begärt att fa viss expedition

sig tillsänd med posten, skall expeditionens uttagande och översändande

ske genom kommissionären.

38 §.

Förordnande för kommissionären meddelas av häradshövdingen och

kan av honom återkallas. Över förordnandes återkallande må klagan

ej föras. Ej må förste notarie tjänstgöra såsom kommissionär.

39 §.

Då förordnande för kommissionär meddelas eller upphör, skall

underrättelse därom anslås och kung;öras på sätt i 9 § andra stycket om

domsagas kansli är stadgat. I början av varje år meddele häradshövdingen

därjämte Kungl. Majrts befällningshavande namnet å den, som

då innehar förordnande, för införande i länskungörelserna.

40 §.

Den, som med begagnande av allmänna posten vill för något av

de i 37 § angivna ändamål anlita kommissionären, har att därom meddela

sig med denne i betalt brev, ställt till »kommissionären i N. N.

domsaga».

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majt:s nåd. proposition Nr 389.

41 §.

Kom missionären åligger att å tid och plats, som häradshövdingen

bestämmer, vara tillstädes för att mottaga uppdrag och ankommande

brev; och skall kommissionären vara pliktig att föra diarium över de

uppdrag och brev han mottagit samt de åtgärder han i anledning

därav vidtagit.

42 §.

Kommissionären äger att i arvode åtnjuta:

för handlingars ingivande 75 öre;

för uttagande och översändande av protokoll jämte ingivna handlingar

75 öre;

för uttagande och översändande av avskrift eller bevis 75 öre; samt

för meddelande av erforderlig underrättelse 75 öre.

Avser uppdrag att ingiva ansökning även anskaffande av diariebevis

om dess ingivande eller meddelande av underrättelse eller översändande

av expedition i ärendet, eller skall gravationsbevis uttagas och

översändas i sammanhang med inteckningsprotokoll, eller lagakraftsbevis

eller bevis om anmält vad i sammanhnng med utslag i målet, eller

grundas flera ansökningar på samma handling, eller erhåller kommissionären

eljest av samma person samtidigt flera uppdrag rörande samma

ärende eller uppdrag att tillhandagå i flera ärenden, utgår arvodet med

25 öre för varje uppdrag eller ärende utöver det första, dock ej med

sammanlagt högre belopp än tio kronor. Vid samtidigt meddelande av

underrättelser rörande flera uppdrag eller ärenden må dock arvode ej

beräknas för mera än ett meddelande.

43 §.

Kommissionären är berättigad att förskottsvis utbekomma stadgat

arvode jämte ersättning för stäfnpelpapper, lösen, porto och rekommendationsavgift.

Uppgår erlagt belopp ej till vad han sålunda har rätt att

fordra, vare han skyldig att därom skyndsamt underrätta den, som anlitat

honom.

44 §.

Därest den, som anlitar kommissionär, med behörigt bevis styrker

sin fattigdom, åligger det kommissionären att utan ersättning tillhandagå

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

med de nödiga åtgärder, som ovan sagts. Dock skall den, som önskar

genom kommissionären erhålla handling eller meddelande med allmänna

posten sig tillsänt, avlämna därtill nödiga postpenningar.

45 §.

Översänder domaren själv någon expedition, är han ej berättigad

till ersättning för annat än postpenningar. Meddelar han rättssökande

underrättelse angående anhängigt eller avgjort mål eller ärende, anses

meddelandet i fråga om rätten att använda tjänstefrimärke eller tjänstebrevkort

såsom tjänsteförsändelse.

VI. Allmänna och övergångsbestämmelser.

46 §.

Denna stadga skall träda i kraft den 1 januari 1919.

Indelning, som i 25 § sägs, sker första gången år 1918 med hänsyn

tagen till de statistiska uppgifterna för åren 1915, 1916 och 1917.

47 §.

Utan hinder av vad i 21 och 22 §§ är föreskrivet må den, som,

innan denna stadga trätt i kraft, fort stått häradshövdingämbete, förordnas

att förvalta sådant ämbete, dock icke för tid, som infaller efter

det stadgan varit tre år gällande.

48 §.

Då denna stadga träder i kraft, skola, där ej bär nedan annorlunda

föreskrives, upphöra att gälla:

bestämmelserna i skrivelsen den 5 juni 1822 angående rättighet för

brottmåls- och extra domare att vid rannsakningars förrättande över

häktade personer beräkna dagtraktamente för expeditionsdagar samt

kungörelsen den 24 november 1857 angående resekostnadsersättning

och dagtraktamente för särskilda domare i brottmål, såvitt angår ersättning

till andra vikarier än tillförordnade ständiga brottmålsdomare;

cirkuläret den 4 maj 1827 med föreskrift i avseende å förordnande

av ordförande i ägodelningsrätten;

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

cirkuläret den 7 januari 1830 därom, att ej någon må till domarämbetets

utövande förordnas, som icke fyllt tjugofem år;

vad cirkuläret den 5 juni 1874 angående reglering av häradshövdingarnas

löneförmåner innehåller om ersättning till vikarier;

bestämmelserna i skrivelsen den 30 november 1877 angående ersättning

till vikarie i ledig domsaga; samt

vad särskilda författningar i övrigt innehålla mot, denna stadga

stridande.

49 §.

I fråga om arvode till vikarie för häradshövding, som utnämnts

före denna stadgas ikraftträdande och som ej hos hovrätten gjort anmälan

vare sig, på sätt i 1 § sägs, om anställande av förste notarie i

domsagan eller därom, att han underkastar sig bestämmelserna i denna

stadga angående vikariatsarvode och dess utbetalande, skola nu gällande

föreskrifter i ämnet lända till efterrättelse.

50 §.

Genom denna stadga sker ej ändring i nu gällande bestämmelser,

som hava avseende å de i vissa domsagor tillförordnade ständiga brottmålsdomare.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

57

Bilaga B. Svea hovrätts utlåtande över 1917 års stadgeutkast.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 7 augusti detta år har Eders Kungl. Maj:t anbefallt

hovrätten att, sedan yttranden över ett av särskilt tillkallade sakkunniga inom Eders

Kungl. Maj:ts justitiedepartement utarbetat, remisskrivelsen bilagt utkast till stadga med

vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning infordrats från häradsrätterna och

häradshövdingarna under hovrätten samt tillfälle beretts de hos häradshövdingarna anställda

rättsbildade biträdena att jämväl yttra sig däröver, till Eders Kungl. Maj:t inkomma

med de avgivna yttrandena och eget underdånigt utlåtande i ärendet.

Till åtlydnad härav får hovrätten, med överlämnande av inkomna yttranden,

härmed i underdånighet anföra följande:

Enligt vad i motiven till ifrågavarande stadgeutkast angives, hava de sakkunniga

ansett att vid reglering av arbetsförhållandena i domsagorna den riktiga principen borde

vara att söka dela upp arbetet därstädes efter dess beskaffenhet på sådant sätt, att det

mera kvalificerade arbetet, däribland framför allt förrättandet av de allmänna tingssammanträdena,

i möjligaste mån lades på den ordinarie domaren, medan det mindre

kvalificerade arbetet överlätes å rättsbildade biträden. Denna princip anser hovrätten

riktio-, men finner vissa vid densammas tillämpning föreslagna åtgärder mindre ändamålsenliga''.

Enligt utkastet skulle den behövliga lättnaden i domarens arbetsbörda i första

rummet åvägabringas genom överflyttande på ett statsanställt biträde, kallat förste notarie,

av vissa uppgifter att av honom på eget ansvar utföras. De uppgifter, som skulle

anförtros förste notarien, äro emellertid i allmänhet av mera enkel beskaffenhet och utföras

redan nu till stor del av häradshövdingarnas biträden. Då härtill kommer att,

enligt vad i utkastet föreslagits, häradshövding har att hålla noggrann tillsyn över att

förste notarien fullgör sina åligganden, anser hovrätten samma anordning endast i ringa

mån kunna bidraga till ernående av det mål, som därmed åsyftats, varför med skål kan

ifrågasättas, huruvida icke en utvidgning av förste notariens kompetens vore önskvärd.

Vad åter angår de bestämmelser, som avse att från häradshövdingarna avlasta

mål och ärenden av beskaffenhet att kunna handläggas å sammanträde med tremansnämnd,

finner hovrätten, som i underdånigt betänkande den 21 september 1915 förklarat sig

icke hava något att erinra emot den föreslagna anordningen med dylika sammanträden,

icke anledning till annan anmärkning mot det nu föreliggande stadgeutkastet i denna

del än att, då enligt detsamma vikarie för häradshövding kan förordnas att å allmänt

tingssammanträde handlägga mål och ärenden av ovan angivna beskaffenhet, under det

att häradshövdingen skall handlägga Övriga mål och ärenden under samma tingssammanträde,

föreskrifter angående ordningen för de olika målens och ärendenas handläggning

å sammanträdet synas hovrätten böra meddelas för undvikande av oreda och växlande praxis.

I likhet med utkastets upphovsmän finner hovrätten synnerligen önskvärt, att de,

som skola fullgöra en lantdomares värv, jämväl tjänstgjort i hovrätt. Denna grundsats

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 349 höft. (Nr 389.)

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kiint/l. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

har också av hovrätten redan förut tillämpats, och torde under senare år näppeligen till

häradshövding hava utnämnts någon jurist, som helt saknat hovrättsutbildning. Att

emellertid, på sätt i 21 § av utkastet föreslås, såsom villkor för viss utsträckt behörighet

att hålla allmänt tingssammanträde uppställa fordran på förutgången tjänstgöring

såsom fiskal eller ledamot av hovrätt — ett krav, som för övrigt icke blivit framställt

i riksdagens i motiven omförmälda skrivelse den 25 maj 1906 ■— anser hovrätten urskilda

synpunkter synnerligen olämpligt. Oavsett att, på sätt i ett stort antal av de härvid

fogade yttrandena anförts, berörda stadgande skulle medföra menliga följder för rättsskipningen

vid häradsrätterna samt för rekryteringen av biträdena därstädes, skulle ett

dylikt stadgande inverka synnerligen ofördelaktigt på hovrättens eget arbete. I enlighet

med vad som för detta arbete ansetts fördelaktigast, förordnas nu i hovrätten till fiskaler

allenast sådana jurister, som efter avslutad utbildning vid häradsrätt under en längre

tids tjänstgöring i hovrätten visat prov på sådan duglighet att de anses kunna ifrågakomma

till befordran till ledamöter av hovrätten. Därest emellertid nyss omförmälda

stadgande bleve lagfäst, skulle hovrätten, uteslutande för att bereda de unga jurister,

som förrättat två allmänna sammanträden, möjlighet att erhålla ytterligare förordnande

att hålla dylika sammanträden, nödgas meddela ett stort antal jurister förordnande att

tjänstgöra såsom fiskal, oavsett huruvida de kunde anses för sådan tjänstgöring lämpade

eller hovrätten hade behov av deras fiskalsarbete. ''För att göra ifrågavarande föreskrift

mindre betungande för de unga juristerna, skulle hovrätten dessutom se sig nödsakad

att meddela dylikt förordnande efter en enligt hovrättens förmenande allt för kort tjänstgöringstid

i hovrätten. Härigenom och på grund av det ständiga ombytet av fiskaler

skulle fiskalstjänstgöringen komma att förryckas till största men för hovrättens arbete.

Slutligen vill hovrätten i detta sammanhang påpeka, att den omständigheten, att en jurist

icke visat sig äga förutsättningar för fiskalstjänstens behöriga utövande, icke i och för

sig utgör bevis för att han icke skulle kunna vara vuxen värvet såsom lantdomare, likasom

icke heller fiskalstjänstgöring i och för sig, enligt hovrättens förmenande, kan utan

vederbörlig utbildning vid häradsrätt innefatta kompetens till förrättande av allmänt

tingssammanträde. Såsom , villkor för erhållande av förordnande att förrätta sådant

sammanträde anser hovrätten i fråga om praktisk utbildning böra såsom tillförene uppställas

allenast väl vitsordad tjänstgöring hos häradshövding under viss tid, emot vars

bestämmande till två år hovrätten icke har något att erinra, eller eventuell! sådan tjänstgöring

i förening med någon tids tjänstgöring vid rådstuvurätt eller i hovrätt.

Därest biträde åt häradshövding visat sig kunna utan anmärkning förrätta två

allmänna sammanträden, bör enligt hovrättens mening anledning saknas till antagande,

att biträdet icke skulle vara kompetent att hålla ytterligare sådana sammanträden.

Den i ''J2 § av utkastet upptagna bestämmelsen därom att den, som efter förordnande

förvaltat häradshövdingämbete i tre år eller hållit allmänna tingssammanträden

med sammanlagt 60 rättegångsdagar, icke skulle vidare erhålla förordnande, som i 20

eller 21 §§ sägs, med mindre han tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i hovrätt under

sammanlagt ett år eller såsom revisionssekreterare, synes hovrätten kunna leda till

obillighet, då fall kunna förekomma, när tillfälle till erhållande av förordnande såsom

fiskal eller ledamot i hovrätt icke kan inom lämplig tid beredas därav förtjänt domsagoaspirant

åtminstone icke utan förbigående av därtill mera berättigad jurist inom hovrätten.

Att för avsedda ändamål, på sätt i motiven antytts, göra ändring i de för

hovrättsdivisionernas sammansättning gällande bestämmelser kan icke synas hovrätten

tillrådligt.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl: Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

Ett uppställande över huvud av viss tids förordnande såsom fiskal eller ledamot

av hovrätt såsom bestämt villkor för erhållande av domsaga finner hovrätten sig icke

kunna godtaga, då, som förut redan påpekats, förutsättningarna för fyllande av lantdomarens

värv mycket väl kunna vara för handen hos en person, som saknar de särskilda

egenskaper, som för tillfredsställande föredragning i överrätt måste anses erforderliga.

Att, på sätt i utkastet föreslagits, i lag lämna generella föreskrifter angående

måttet av den ledighet, som må beredas häradshövding från hållande av allmänna tingssammanträden,

finner hovrätten icke vara lämpligt, särskilt med hänsyn därtill, att en

dylik bestämmelse skulle verka olika för häradshövdingarna i olika domsagor, då såväl

antalet årliga sammanträden och det vid dylikt sammanträde vanligen förekommande

antalet rättegångsdagar som arbetsbördan över huvud äro synnerligen olika inom domsagorna.

Även för häradshövdingarnas biträden skulle en dylik inskränkning i häradshövdingarnas

möjlighet att erhålla ledighet verka hinderlig^ Hovrätten anser förty det

böra åt hovrätterna uppdragas att uppå ansökning och, efter i varje särskilt fall verkställd

provning bereda häradshövdingarna ledighet från hållande av sådana sammanträden. Att,

på sätt i 19 § föreslagits, för särskilda fall till Eders Kungl. Maj:t hänskjuta prövning

av frågor om dylik ledighet synes hovrätten ur praktisk synpunkt föga tilltalande.

Under alla omständigheter finner hovrätten den i 16 och 18 §§ av stadgeutkastet

häradshövdingarna tillerkända rätt till ledighet vara för snävt tillmätt, särskilt i betraktande

därav att ledighet av den i sistnämnda paragraf angivna beskaffenhet är beträffande

det övervägande antalet domsagor gjord beroende därav, att häradshövdingen enligt 1 §

av utkastet anmält behov av anställande i domsagan av förste notarie.

Vid bestämmandet av storleken av de arvodesbelopp, som höra i domsagorna till

förste notarie utgå, hava de sakkunniga låtit inkomsternas storlek i de särskilda domsagorna

vara avgörande. Denna princip måste enligt hovrättens mening leda till orättvisa.

Domsagornas olika avkastning bör väl enligt hovrättens förmenande läggas till

grund för bestämmandet av storleken av häradshövdingarnas bidragsskyldighet till ifrågavarande

arvoden. Däremot synes det hovrätten att arbetsbördan i de särskilda domsagorna

bör utgöra norm för arvodesbeloppets bestämmande, så att arvodet sättes högst

i domsaga, där arbetsbördan är mest tryckande. För detta ändamål finner hovrätten

sig böra förorda, att domsagorna, efter verkställd utredning, vilken i likhet med vad i

25 § av utkastet för där avsedda fall föreslagits, synes böra vart femte år förekomma,

jämväl med avseende å arbetsbördan uppdelas i klasser och att arvodesbeloppen med

ledning härav bestämmas, därvid för beloppens fyllande i fråga om domsagor, där sportlerna

lämna ringa inkomst men stor arbetsbörda föreligger, erforderligt bidrag bör

lämnas av statsmedel.

Mot vissa detaljbestämmelser i utkastet finner hovrätten väl anmärkningar i olika

hänseenden med skäl kunna göras, men då dylika anmärkningar redan på ett fullt belysande

sätt framställts i härvid fogade yttranden, anser hovrätten tillräckligt att härutinnan

hänvisa till samma yttranden.

På hovrättens vägnar:

Underdånigst

DAVID VON HEIJNE.

Axel Durling.

Stockholm ilen lö november 1917.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj-ts nåd. proposition Nr 389.

Bilaga. C Göta hovrätts utlåtande över 1917 års stadgeutkast
-

Till Konungen.

Genom remiss den 7 augusti 1917 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt hovrätten,

att, sedan yttranden över ett remissen bilagt utkast till stadga med vissa föreskrifter

angående domsagornas förvaltning, avgivet den 31 juli 1917 av inom justitiedepartementet

tillkallade sakkunniga, infordrats från häradsrätterna och häradshövdingarna

under hovrätten och tillfälle beretts de hos häradshövdingarna anställda rättsbildade biträdena

att jämväl yttra sig däröver, före den 1 december 1917 till Kungl. Maj:t inkomma

med avgivna yttranden och eget underdånigt utlåtande i ärendet.

Med överlämnande av de inkomna yttrandena får hovrätten såsom eget utlåtande

i ärendet i underdånighet anföra:

Vid utarbetandet av det remitterade stadgeutkastet hava dess författare utgått

från tvenne grundsatser: den ena, att häradshövdingen skall i största möjliga utsträckning

själv förrätta det mera kvalificerade arbetet i domsagan, det vill säga själv utöva

den egentliga dömande verksamheten, och den andra, att kraven på domarevikariernas

kompetens skola skärpas; och författarnes huvuduppgift har varit att för vinnande av en

bättre rättsskipning söka genomföra dessa grundsatser. Utkastet åsyftar därjämte ett

förbättrande av domarebiträdenas ställning och löneförhållanden såsom en nödvändig förutsättning

för huvuduppgiftens lösning.

För ett genomförande av den förstnämnda grundsatsen fordras, att häradshövdingen

befrias från mindre ansvarsfulla ämbetsgöromål. En rationell arbetsfördelning emellan

häradshövdingen och domarebiträdena har möjliggjorts genom den föreslagna lagstiftningen

angående häradsrätts sammansättning vid handläggning av vissa mål och ärenden.

Mot det sätt, varpå arbetsfördelningen i utkastet genomförts, torde enligt hovrättens

mening ej några mera vägande anmärkningar kunna framställas.

Vid skärpandet av domarevikariernas kompetens har utkastet, såsom dess författare

själva angiva, principiellt utgått från den uppfattningen, att till vikarier för häradshövding

böra förordnas jurister med hovrättsutbildning, “attesterad genom erhållet fiskalsförordnande".

Då den i varje detalj av ett flertal hovrättsledamöter kontrollerade fiskalstjänstgöringen

måste anses mindre krävande än utövandet av ordförandeskapet å allmänna

tingssammanträden, förefaller det, yttra författarne, naturligt att låta densamma i tiden

föregå tjänstgöringen såsom häradsrätts ordförande. Den principiella ståndpunkten har

dock på av författarne anfört skäl undergått den modifikationen, att domarebiträdena

före sin hovrättstjänstgöring må kunna förordnas att hålla två allmänna tingssammanträden.

Bestämmelser härom innehållas i 21 § andra stycket av utkastet, varest det

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

med hänsyn till domarebiträdenas kompetens heter, att den, som hållit två allmänna

tingssammanträden, men icke tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i hovrätt eller under

sex månader uppehållit befattning såsom ledamot i större rådhusrätt må. ej vidare ifrågakomma

till förordnande, som innefattar skyldighet att hålla allmänt tingssammantiäde,

utan så är att annan vikarie ej finnes att tillgå.

Bestämmelserna att viss tids tjänstgöring såsom ledamot i större rådhusrätt skall

uti nu ifrågavarande hänseende kunna ersätta fiskals- eller ledamotstjänstgörmg i hovrätt

torde ej bliva av någon praktisk betydelse, då det knappast lärer vara att förvänta, att

en ung jurist med den utbildning, som förutsättes i detta stadgande, förrän efter en

längre tids tjänstgöring vid sådan rådhusrätt erhåller förordnande såsom ledamot därstädes,

och den, som efter denna tjänstgöring erhållit sådant förordnande av den längd,

som i nämnda paragraf av utkastet omförmäles, icke vidare lärer komma att söka sin

framtid på lantdomarebanan.

Nyssnämnda principiella ståndpunkt hos författarn© till det föreliggande utkastet

må förefalla tilltalande, då det ju ej kan bestridas, att tjänstgöring såsom fiskal i hovrätt

och i synnerhet tjänstgöring såsom hovrättsledamot måste anses vara av beskaffenhet

att kunna i hög grad öka den unge juristens förmåga och duglighet att tjänstgöra

såsom ordförande i häradsrätt. Men de anförda bestämmelserna skulle enligt hovrättens

uppfattning, därest desamma bleve gällande, komma att vid tillämpningen medföra sådana

olägenheter och svårigheter, att hovrätten måste med avseende å samma bestämmelsers

lämplighet ställa sig ytterligt tveksam och i följd härav avstyrka deras godkännande.

Bestämmelserna äro för den unge juristens utbildning till domare av genomgnpande

betydelse och innebära en grundlig förändring av det nuvarande sättet för hans

utbildning.

Under det att för tjänstgöring såsom fiskal i denna hovrätt och, såsom hovrätten

tror sig veta, även i de övriga hovrätterna sedan lång tid tillbaka erfordrats, att vederbörande

hållit minst sex allmänna tingssammanträden eller ting, skulle de unga juristerna,

då de komma till hovrätten för att där söka ett fiskalsförordnande, enligt de ifrågavarande

bestämmelserna vara i högst betydlig mån mera oerfarna och omogna än för det

närvarande är fallet. En stor del av det uppfostringsarbete, som vidkommande domarebiträdena

nu utföres av häradshövdingarna, skulle överflyttas i hovrätterna. Det torde

ej bliva möjligt för dem, som efter så kort tids tingssittning, som i utkastet förutsättes,

komma till ett fiskalsförordnande, att på tillfredsställande sätt fullgöra sitt ai bete

åtminstone, om därå skall ställas de fordringar, som hovrätterna hittills ansett sig

böra ställa å fiskalsarbetet. Men med ett sänkande av dessa fordringar ökas

också i motsvarande mån det arbete, brottmålen förorsaka hovrätternas ledamöter

och dessas redan förut stora arbetsbörda skulle i följd härav ytterligare förtyngas,

vilket i sin ordning säkerligen komme att högst menligt inverka på hovrätternas arbetsprodukt.

Under en tillämpning av utkastets bestämmelser uti nu ifrågavarande avseende

skulle tillströmningen till hovrätterna av unga jurister, som där skulle söka att erhålla

fiskalsförordnande, bliva vida större än nu, och det skulle komma att ställas krav på

hovrätterna, att dessa inom en ej alltför lång tid skulle lämna åtminstone domsageaspiranterna

det fiskalsförordnande, som för dem skulle göra möjligt ett fortsättande av

domareverksamheten på landet. Om också med nuvarande förhållanden det skulle för

denna hovrätt kunna anses möjligt att inom rimlig tid bereda fiskalstjänstgöring åt dem,

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

som äro anställda i domsagor under hovrätten, så kan det inträffa dels att förhållandena

i framtiden härutinnan ändra sig, dels ock att förhållandena i de övriga hovrätterna

bliva sådana, att personer, som tjänstgjort i domsagor under dessa hovrätter och till

följd av de i dessa hovrätter tjänstgörande domsageaspiranternas talrikhet ej äga utsikt

att på mycket lång tid erhålla det önskade fiskalsförordnandet, söka sådant förordnande

i denna hovrätt och sålunda komma att konkurrera med dem, som tjänstgjort i domsagor

under hovrätten.

Den unge juristen, som efter vunna tingsmeriter anmäler sig till tjänstgöring j

denna hovrätt, får redan nu i allmänhet vänta en längre tid, ofta ett par år, på fiskalaförordnande.

Härutinnan torde dock förhållandena ställa sig något olika i de särskilda

hovrätterna. Då tillströmningen av unga jurister till hovrätterna genom de i utkastet

föreslagna bestämmelserna skulle ökas, bleve väntetiden ytterligare förlängd. Domsageaspiranten

finge gå sin tid i hovrätten i avbidan på nämnda förordnande. Sedan han

äntligen erhållit en kortare tids fiskalsförordnande, skulle han väl i allmänhet återvända

till landet såsom vikarie för häradshövding. Då han förvärvat de i 22 § av utkastet

omförmälda meriter ifråga om tingssammanträden och domareförordnande, skulle han

återkomma till hovrätten för att fullgöra den i samma paragraf föreskrivna hovrättstjänstgöringen.

Utbildningstiden blir sålunda väsentligen förlängd för domsageaspiranten. Den

tid,, han får gå i hoträtten i avbidan på sitt första fiskalsförordnande, måste inräknas i

utbildningstiden. Åtminstone med nuvarande förhållanden skulle han icke under donna

tid i hovrätten kunna påräkna någon nämnvärd avlöning.

Även för den egentlige hovrättsadepten, som vill vinna befordran inom hovrätten,

blir utbildningstiden förlängd. Hovrätten torde icke komma att för sådan befordran

godkänna annan än den, som efter erhållet fiskalsförordnande kompletterat sina tingsmeriter.

Till domare i överrätt bör enligt hovrättens mening ej antagas någon, som

icke förvärvat mera erfarenhet av tjänstgöring vid häradsrätt än som kan vinnas genom

förrättandet av allenast två tingssammanträden. Jämväl den egentlige hovrättsadepten

torde sålunda bliva tvingad att återvända till landet för vidare domaretjänstgöring.

De försläpa bestämmelserna komma alltså att medföra en förlängd utbildningstid

för de unga juristerna antingen de ämna söka sin framtid på lantdomarebanan eller

i hovrätt samt i följd därav ådraga dem väsentligt drygare kostnader för deras utbildning.

De förbättrade ekonomiska fördelar, som utkastet åsyftar att erbjuda de unga

juristerna, i sig själva icke stora, kunna emellertid icke anses uppväga nämnda kostnader.

Den avlöning, som erbjudes de i domsagorna tjänstgörande förste notarierna, är alltför

knapp, och utkastet sörjer icke för, att den unge juristen under den tid, han måste

tjänstgöra i hovrätt för vinnande av fiskalsförordnande, erhåller någon inkomst, vilken

väl icke bör understiga utan snarare till följd av de för honom i de flesta fall fördyrade

levnadsomkostnaderna överstiga vad han uppburit såsom förste notarie. En ung jurist,

som besitter duglighet och arbetsförmåga, torde mycket snart å andra verksamhetsområden

kunna erna betydligt större inkomster än dem, som erbjudas honom under tiden

för hans utbildning till domare. Hovrätten nödgas därför i antagandet av nu ifrågavarande

bestämmelser se en allvarsam fara för hela domarekårens rekrytering.

Beträffande utkastets bestämmelser i övrigt får hovrätten erinra.

Bland förste notariens i 2 § uppräknade skyldigheter anser hovrätten ytterligare

böra upptagas: i punkt 2 avsändande av kungörelse om offentlig stämning å borgenärer,

i punkt 3 föi’ande av den i 26 § i lagen om boskillnad den. 1 juli 1898 omförmälda

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj.ts nåd. proposition AV 389.

förteckning, samt i punkt 4 uppsättande och expedierande av uppgift, som jämlikt 7

§ 1 momentet i stadgan angående prästval den 9 december 1910 från domhavanden

infordrats.

I näst sista stycket av 2 § stadgas, att av förste notarien mottagen handling

skall, därest ärendet icke är av beskaffenhet, som under punkterna 2 och 3 i sagda

paragraf sägs, anses ingiven till domaren, då häradshövdingen kommit i tillfälle att taga

kännedom om handlingens innehåll. Genom nämnda bestämmelse synes allmänhetens

intresse icke vara behörigen tillgodosett. Hovrätten hemställer om sådan ändring av

nämnda stadgande, att handling, som inom stadgad fatalietid avlämnats till förste notarien,

skall anses ingiven till domaren, då den av förste notarien mottagits.

De i andra stycket av 7 § förekommande orden “i annat fall" synas kunna utbytas

mot lämpligare uttryck.

Den i 9 § föreskrivna kanslitiden av fyra timmar om dagen synes under tiden

juni — augusti kunna något inskränkas.

I 11 § föreslås, att vice häradshövdingar skola förordnas av Eders Kungl. Maj:t.

Hovrätten hemställer, att meddelandet av sådant förordnande måtte överlåtas åt hovrätterna,

som även böra äga att i de i 15 § omförmälta fall skilja vice häradshövding

från förordnandet.

Enligt 16 § skall för där avsedda fall häradshövding icke kunna vinna befrielse

från mera än två allmänna tingssammanträden varje år. Den sålunda medgivna befrielsen

synes med hänsyn till den stora arbetsbördan i flertalet domsagor vara väl knappt tilltagen,

och det kan befaras, att, därest bestämmelsen får kvarstå, avvikelser från regeln

i allt för stor utsträckning måste ske. I riksdagens skrivelse den 25 maj 1906, vilken

av utkastets författare omförmäles, anförde riksdagen bland annat, att riksdagen hölle

före, att häradshövding för hälsans vårdande utan styrkt sjukdom borde kunna erhålla

ledigt från högst en tredjedel av de i domsagan förekommande lagtima ting eller tingssammanträden.

Riksdagen synes sålunda icke hava ifrågasatt, att ledigheten skulle kunna

så inskränkas, som i utkastet stadgats. Hovrätten hemställer fördenskull, att 16 g

ändras därhän, att häradshövding må vinna befrielse från högst tre allmänna tingssammanträden

varje år.

I 18 § stadgas, att häradshövding bland annat må befrias från att utfärda gravationsbevis,

som äga samband med ärenden, vilka skola handläggas av annan än häradshövdingen.

Uttrycket “äga samband med" synes kunna bliva föremål för olika tolkning.

Därest åt uttrycket gåves en vidsträckt tolkning, skulle utfärdandet av nämnda viktiga

bevis i stor utsträckning kunna överlåtas åt vikarien. Hovrätten anser därför, att ifrågavarande

stadgande bör ur paragrafen utgå.

Rätten att bevilja häradshövding i 19 § omförmäld ledighet utöver vad i föregående''

paragrafer stadgats har förbehållits Eders Kungl. Maj:t. Hovrätten hemställer,

att åt hovrätterna måtte överlämnas att medgiva sådan ledighet.

Bestämmelsen att i 20 § omförmält förordnande jämväl skall kunna omfatta utfärdande

av vissa gravationsbevis synes med hänsyn till vad vid 18 § anförts böra utgå.

Åldersgränsen för erhållande av förordnande, varom i 20 § förmärs, har satts

till 24 år. Då förordnandet bland annat omfattar så viktiga funktioner, som handläggning

av vissa brottmål, växelmål och mål angående gäldenärs försättande i konkurs, vill

hovrätten sätta i fråga, huruvida tillräckliga skäl föreligga för att frångå den hittills

gällande regeln, att den, som anförtros utövande av domareämbete, skall hava uppnått

en ålder av tjugufem år.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

Jämlikt 21 § skall förordnande att förvalta häradshövdingeämbete med den befogenhet,

som i paragrafen omförmäles, kunna meddelas bland andra ordinarie innehavare

av domareämbete. Under uttrycket ordinarie innehavare av domareämbete torde

falla även innehavare av illitterata rådmansbefattningar i städerna. Detta torde förslagets

författare icke hava åsyftat, och en förändring av uttrycket torde fördenskull

böra vidtagas.

För erhållande av förordnande, varom senast förmälts, stadgas såsom minimifordran

alternativt att hava fyllt 25 år samt att två år efter examen hava tjänstgjort såsom biträde

åt häradshövding och under tio rättegångsdagar hava handlagt mål och ärenden,

vid vilkas handläggning häradsrätt är domför med tre i nämnden. Kravet å visst antal

rättegångsdagar med handläggning av sagda mål och ärenden synes böra nedsättas.

Åtminstone i mindre domsagor torde för ett domarebiträde, oskäligt lång tid komma att

åtgå, innan biträdet kan medhinna att under tio rättegångsdagar handlägga mål och

ärenden av omförmälta beskaffenhet. Hovrätten hemställer därför, att det i 21 § omförmälta

antal rättegångsdagar nedsättes till fem å sex.

Yad i 22 § stadgas angående tjänstgöring såsom ledamot eller fiskal i hovrätt

som villkor för fortsatt förordnande att förvalta häradshövdingämbete finner hovrätten

vara principiellt riktigt, men då det är ovisst, om hovrätten alltid kan bereda plats för

de domsageaspiranter, som genom nämnda stadgande tvingas att söka sig in till hovrätten,

anser hovrätten, att paragrafen bör ändras därhän, att för dylikt undantagsfall avvikelse

från regeln må kunna medgivas.

Det i 26 § föreslagna arvode åt vice häradshövding synes hovrätten väl lågt.

och hemställer hovrätten, att detsamma höjes till åtminstone 2,000 kronor. Däremot

vill hovrätten ifrågasätta, huruvida icke vice häradshövding, som förvaltar ledig domsaga

av första klass, bör för den tid, vakansförordnandet omfattar, förpliktas avstå nämnda

arvode.

Beträffande de i 27 § föreslagna arvoden får hovrätten, med hänvisning till vad

förut i detta utlåtande anförts, uttala den uppfattningen, att desamma satts för lågt.

Den betydliga skillnad mellan de arvoden, som föreslagits till förste notarierna i domsagor

av olika klasser, synes hovrätten icke heller vara påkallad av de faktiska omständigheterna,

Det arbete, som kommer att påläggas förste notarien, torde bliva ungefär

lika i alla domsagor. Det kan även befaras, att på grund av den stora skillnaden i

avlöningsförmåner svårighet skulle uppstå för häradshövding i domsaga av tredje klass att

erhålla förste notarie, samt att förste notarier i sådan domsaga titt och ofta komme att

söka sig därifrån till domsaga av högre klass. Hovrätten hemställer med anledning

härav, dels att arvodena åt förste notarierna väsentligt höjas i samtliga domsagor, dels

ock att skillnaden mellan arvodena till förste notarierna i de olika domsageklasserna ej

sättes högre än till tvåhundra kronor i stället för i utkastet föreslagna fyrahundra kronor.

Den förhöjning av förste notariernas arvoden, som bliver en följd av vad sålunda av

hovrätten hemställts, anser hovrätten böra utgå av statsmedel.

I 37 § stadgas, att i varje domsaga skall finnas en kommissionär. Då i många

domsagor det torde bliva svårt eller kanhända rent av omöjligt att finna lämplig person,

som är villig att mottaga ifrågavarande uppdrag, synes stadgandet icke böra erhålla den

ovillkorliga lydelse, som i utkastet givits detsamma

I 48 § föreskrives, att, då ifrågavarande stadgeutkast träder i kraft, bland annat

cirkuläret den 7 januari 1830 därom, att ej någon må till domareämbetets utövande

förordnas, som icke fyllt tjugufem år, skall upphöra att gälla. Då sagda cirkulär avser

opaginerad Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

samtliga domareförordnanden, som av hovrätten meddelas, synes cirkuläret böra upphävas,

endast såvitt detsamma avser förordnande att förvalta häradsliövdingeämbete.

Protokoll utvisande den särskilda mening, som vid remissens besvarande yppats

inom hovrätten, bifogas. x)

Jönköping den 22 november 1917.

Underdånigst

CARL LEIJONMARCK.

HUGO ZETTERBERG. ERNST KJELLGREN. INGE GRÖNHAGEN.

.TOH:S HERRLIN. ERIK BERGENDAL.

K. H. Wöhler.

Bilaga D Hovrättens över Skåne och Blekinge utlåtande över 1917

års stadgeutkast.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 7 augusti 1917 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt hovrätten

att, efter det yttranden över ett remissen bifogat utkast till stadga med vissa

föreskrifter angående domsagornas förvaltning infordrats från häradsrätterna och häradshövdingarna

under hovrätten och tillfälle beretts de hos häradshövdingarna anställda

rättsbildade biträdena att jämväl yttra sig däröver, före den 1 december 1917 inkomma

med avgivna yttranden och eget underdånigt utlåtande i ärendet.

Till åtlydnad härav får hovrätten, med överlämnande av samtliga till hovrätten

inkomna yttranden, för egen del i underdånighet anföra:

Att de spörsmål, vilka äro föremål för utkastets behandling tarva en lösning,

torde vara obestridligt. De i domsagorna för närvarande rådande arbetsförhållandena vidlådas

av så stora olägenheter, att en snar ändring härutinnan måste te sig såsom synnerligen

eftersträvansvärd. .

De huvudgrunder, varå utkastet bygger för åstadkommande av en bättre ordning

vid domsagornas förvaltning, äro statsanställning och statsavlöning i viss utsträckning åt

de rättsbildade domarbiträdena, en uppdelning av arbetet mellan den ordinarie härads
i)

Denna skiljaktiga mening innefattar tillstyrkande av de i 21 8 2 mom. av utkastet för oslagna

bestämmelserna, dock med hemställan, att antalet ting-sammanträden före hovrättstjänstyttring

bestämmes till tre.

Bihang till riksdagens prof okull 1918. 1 samt. 349 käft. (Nr 389.) 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

t)t>

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

hövdingen och biträdena på sådant sätt, ätt det mera maktpåliggande arbetet — däribland

framför allt förrättandet av de allmänna tingssammanträdena — i så stor utsträckning

som möjligt lägges å häradshövdingen, under det att de mindre kvalificerade

göromålen överlåtas åt biträdena, med uppställande av successivt stigande krav å domarvikariernas

kompetens allt efter göromålens beskaffenhet och med fordran å hovrättsutbildning

för erhållande av rätt till förordnande att i obegränsad utsträckning förvalta

häradshövdingämbete, samt införande av den s. k. vicehäradshövdinganordningen.

Det synes hovrätten otvivelaktigt, att en reform enligt dessa grunder är i hög

grad ägnad att främja en god rättsvård. Därmed kan ock tillgodoses de unga jurister''*

nas behov av praktisk utbildning och ernås en i det hela tillfredsställande lösning av

den s. k. domarbiträdesfrågan. Att med stadgeutkastets bestämmelser om anställande

av förste notarie tillika yppats en möjlighet att förverkliga önskemålet om inrättande av

ett för allmänheten å bestämda tider tillgängligt domsagokansli måste ock betraktas

såsom en avsevärd förmån.

I anledning av det sätt, varpå de i utkastet tillämpade principerna föreslagits

till utförande, föranledes hovrätten att erinra följande:

Den i utkastets 16 § föreslagna bestämmelsen om rätt för häradshövding att åtnjuta

ledighet från två allmänna tingssammanträden måste givetvis verka ganska ojämnt,

beroende på det olika arbete, som i olika domsagor måste nedläggas på ett tingssammanträde.

Då i utkastet med allmänt tingssammanträde jämställes sammanfattningen av

de allmänna rättegångsdagarna under ett lagtima ting i tingslag, där ting hållas enligt

äldre tingsordning, blir denna ojämnhet än mera i ögonen fallande. Det är påtagligt,

att ett “sammanträde11 i en dylik domsaga bör vara förenat med betydligt mera arbete

än till exempel ett sammanträde i en domsaga, där tjugo allmänna sammanträden äga

ruin om året. Hovrätten, som förmenar den i 16 § givna regeln vara med hänsyn till

det stora flertalet domsagor väl funnen, föreställer sig emellertid att omförmälda ojämnhet

skall genom bestämmelsen i 19 § kunna i ganska väsentlig mån undanröjas. En

liknande ojämnhet uppkommer jämväl med tillämpning av bestämmelserna i 21 § 2

stycket angående domarvikariat.

På sätt i några av de till hovrätten inkomna utlåtanden från häradshövdingar anmärkts,

följa ganska avsevärda olägenheter med den i utkastets 18 § förutsatta uppdelningen

å olika ordförande av de å allmänna tingssammanträden förekommande mål

och ärenden. Viktigast av dessa olägenheter är enligt hovrättens mening, att vissa

ärenden, som lämpligen böra handläggas i sammanhang, måste med den föreslagna anordningen

handläggas var för sig, varav föranledes omgång och tidsspillan för domstolen

och de rättssökande. Sådana ärenden äro ansökan'' om lagfart eller inteckning, å ena

sidan, och ansökan om samtycke till försäljning, skifte eller inteckning av omyndigs eller

frånvarande dödsbodelägares fasta egendom, å andra sidan, samt inregistrering å bouppteckning,

å ena sidan, och ärenden angående tillsättande eller entledigande av förmyndare

eller av god man för frånvarande delägare i dödsbo, å andra sidan. Det synes

hovrätten, som om eu uppdelning å olika ordförande av sådana sammanhörande ärenden

borde, såvitt möjligt, undvikas, varvid, om jämkning ej kan ifrågakomma i ett vid remissen

bifogat förslag till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning av vissa

mål och ärenden, den utväg möjligen skulle stå till buds, att vid förordnande att å

allmänna tingssammanträden handlägga mål och ärenden, med vilkas handläggning häradsrätt

är domför med tre i nämnden, förbindes förordnande att handlägga ärenden angående

samtycke till försäljning, skifte eller inteckning av omyndigs eller frånvarande

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

dödsbodelägares fasta egendom och angående tillsättande och entledigande av förmyndare

eller av god man för frånvarande delägare i dödsbo.

Utkastet bygger principiellt på den uppfattningen, att till vikarier för häradshövdingarna

— då fråga är om ämbetets förvaltande i full omfattning — allenast böra

förordnas jurister med hovrättsutbildning, attesterad genom erhållet fiskalsförordnande.

Uti denna princip har emellertid — främst för att häradshövdingarna under den enligt

utkastet snävt tillmätta tiden för semester och annan erforderlig arbetsvila måtte, såvitt

möjligt, få begagna sig av sina biträden såsom vikarier — gjorts den jämkningen, att

tillåtelse lämnats till hållande av två allmänna tingssammanträden utan föregången utbildning

av nyssnämnt slag. Ifrågasättas kan dock, huruvida icke jämkningen bör sträcka

sig något längre och tillåtelse lämnas till hållande av ett något större antal allmänna

tingssammanträden än två. För häradshövdingarna torde det onekligen verka i hög

grad betungande att pusta sina biträden så tidigt som enligt utkastet skulle bliva fallet

_ vid en tidpunkt, vilken, därest häradshövding erhölle ledighet från två allmänna

sammanträden omedelbart efter det biträdet förvärvat kompetens för dessas hållande,

skulle kunna tänkas, infalla föga mer än två år efter biträdets anställande hos häradshövdingen.

För de biträden, vilka icke ämna fortsätta å domarbanan, kommer med all

sannolikhet kravet å hovrättstjänstgöring i regel att verka därhän, att dessa biträdens

utbildning vid domstol avslutas, så snart de förvaltat häradshövdingämbete under två

allmänna tingssammanträden. För ett sådant påståendes riktighet talar bland annat den

tidsförlust jämte därmed sammanhängande utgifter, som med nödvändighet måste bliva

eu följd av hovrättsutbildningen, vilken, för att kunna dels bliva till verkligt gagn för

den unge juristen, dels ock lämna tillfälle åt hovrättens ledamöter att bilda sig ett fullt

säkert omdöme om vederbörandes lämplighet för vidare domarförordnande, icke torde

böra bliva av alltför kort varaktighet. Att ett avbrytande av tingstjänstgöringen redan

efter hållandet av två allmänna tingssammanträden skulle för ett stort antal unga jurister

komma att betyda en försämrad praktisk utbildning i jämförelse med vad nu är

fallet, torde icke kunna förnekas. Jämväl för hovrätterna torde det vara en fördel, om

de biträden, vilka önska förskaffa sig hovrättsutbildning, före dennas åtnjutande haft

tillfälle att i underrätt i ej alltför ringa utsträckning handlägga och avgöra mål av

svårare beskaffenhet. Därest nämligen de unga juristerna komme att börja sin hovrättstjänstgöring

med alltför ringa erfarenhet, skulle detta för hovrätternas ledamöter

föranleda en rätt avsevärd ökning i deras arbete. De nu påpekade olägenheterna torde

emellertid komma att bliva till stor del avhjälpta, därest, såsom ovan ifrågasatts, åt

domarbiträdena medgåves rätt att utan föregången fiskalstjänstgöring hålla ett större

antal tingssammanträden än det i utkastet medgivna. Hovrätten finner för sin del en

ökning till fyra vara att förorda. Därest en sådan ändring vidtogés, torde häradshövdingarna

— vid begagnande av den dem medgivna årliga ledigheten utan styrkt laga

förfall, ävensom vid enstaka ledighet för sjukdoms skull eller annat laga förfall — kunna

påräkna varje förste notarie såsom vikarie under en tid, efter en beräkning i genomsnitt,

av ett och ett halvt år, eller ungefär samma tid. som enligt nu gällande ordning

är fallet.

Därest den nu föreslagna ändringen i utkastet skulle vidtagas, kan ifrågasättas,

om ej även jämkning bör ske i 21 § 2 stycket så, att där avsedda tid för tjänstgöring

i .större rådhusrätt bestämmes något högre än till sex månader, till exempel till ett år.

För erhållande av fullständigt domarvikariat kräves enligt utkastet i regel såsom

minimum, förutom viss ålder och anställningstid hos häradshövding, att vederbörande

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kurujl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.-

under tio rättegångsdagar handlagt mål och ärenden, vid vilkas handläggning häradsrätt

är domför med tre i nämnden. Under förutsättning att häradshövding komme att i

största möjliga utsträckning begagna sig av den honom medgivna rätt till befrielse från

handläggning av dylika mål och ärenden, skulle för biträden i mindre domsagor, i vilka

de allmänna tingssammanträdena pågå under allenast en rättegångsdag, komma att —

därest ej sammanträde med tremansnämnd i domsagan anordnats — förflyta mera än

ett år, innan biträdet blivit i tillfälle att under tio rättegångsdagar handlägga mål och

ärenden av nyssnämnda beskaffenhet. Under denna tid skulle alltså häradshövdingarna

i sagda domsagor ej äga möjlighet att få sin förste notarie förordnad till fullständigt

domarvikariat. För att biträdesanställning i mindre domsagor ej skall med hänsyn till

nu ifrågavarande kompetenskrav te sig alltför oförmånlig och därav vållas häradshövdingarna

svårigheter i domsagornas skötsel, anser sig hovrätten böra ifrågasätta, huruvida

ej lämpligen sagda kompetenskrav bör i viss män eftergivas.» Det synes hovrätten,

som om det vore tillfyllest, om i förevarande hänseende uppställes kravet, att vederbörande

under fem rättegångsdagar handlagt mål och ärenden, vid vilkas handläggning''

häradsrätt är domför med tre i nämnden. Då övriga i 21 § uppställda kompetenskrav

vidhållas, torde en sådan ändring kunna vidtagas utan mera avsevärd olägenhet.

Beträffande stadgeutkastets reglering av avlöningsförhållanden kan hovrätten ej

imdgå att finna det vara önskligt, om arvode till förste notarie kunde helt och hållet

utgå av statsmedel, en anordning som ock i motiven till stadgeutkastet betecknats såsom

principiellt riktig. Vidare synes det kunna med fog ifrågasättas, om ej även till annat

domarbiträde än förste notarie avlöning av statsmedel bör i visst fall utgå. Då för

skötseln av flertalet domsagor det är för en häradshövding erforderligt att ständigt

hava tillgång till tingsmeriterat biträde, måste han för att ett yngre biträde skall, innan

äldsta biträdet lämnar sin anställning, hava nått den enligt 21 § erforderliga kompetens,

låta förstnämnda biträde i viss omfattning handlägga mål och ärenden, vid vilkas handläggning

häradsrätt är domför med tre i nämnden. Med hänsyn till nödvändigheten av

en sådan utav arbetets jämna gång i domsagan betingad anordning synes skäl föreligga

att här tillerkänna även det yngre biträdet arvode av statsmedel. Slutligen kan hovrätten

ej underlåta att anmärka, att i utkastet föreslagna arvodesbelopp, särskilt till

förste'' notarierna i tredje klassens domsagor, synas vara alltför lågt tilltagna.

Beträffande detaljanmärkningar, som må vara att framställa mot utkastet, anser

sig hovrätten kunna hänvisa till de av häradshövdingarna och häradsrätterna under hovrätten

avgivna yttrandena. Hovrätten finner sig dock särskilt böra ifrågasätta, huruvida

den i utkastets 2 § näst sista stycket föreslagna bestämmelsen rörande tidpunkten, då

en handling skall anses vara till domaren ingiven, är behövlig och lämplig.

Utdrag av hovrättens protokoll i ärendet, utvisande skiljaktig mening, bifogas. H

Malmö den 23 november 1917.

Underdånigst

S. BRUZELIUS. EMIL SCH ART AU. GUNNAR BESKOW.

ÅKE HARTELIUS.

E. Ahlgren.

B Denna skiljaktiga mening vänder sig huvudsakligen mot de föreslagna bestämmelserna

om häradshövdingarnas rätt till tjänstledighet och kompetenskraven för tredje befogenhetsgraden.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 389.

69

Bilaga E. Stadgeförslaget.

Förslag

till

Stadga med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning.

I. Om förste notarie och domsagas kansli.

1 §•

Anser häradshövding sig vara i behov av biträde, som på eget

ansvar utför viss del av hans ämbetsgöromål, anmäle det hos hovrätten,

som förordnar om anställande i domsagan av eu förste notarie med de

uppgifter, som här nedan omförmälas. Har förste notarie anställts, ma

på framställning av häradshövdingen befattningen av hovrätten åter

indragas eller med förordnande av förste notarie under viss tid anstå,

när giltiga skäl därtill äro.

2 §•

Förste notarien åligger att, när domaren ej själv tager befattning

med ärende, varom här nedan förmäles, i hans ställe:

1. mottaga handling, som må till domaren ingivas, samt anmälan

eller framställning, vilken ankommer på prövning eller åtgärd av domaren,

ävensom, enligt de närmare föreskrifter domaren meddelar, öppna och

granska ankommande postförsändelser;

2. verkställa på domaren ankommande prövning av konkursansökning,

förelägga gäldenär i fall, som avses i 7 § 2 mom. konkurslagen,

att avgiva förklaring över borgenärs ansökning om konkurs,

meddela förordnanden, som omförmälas i 9 § nämnda lag, utfärda och

låta anslå offentlig stämning i konkurs samt därom gorå föreskrivna

anmälningar, i anledning av anmärkning mot bevakning eller efterbevakning

i konkurs vidtaga de åtgärder, som jämlikt 73 och SO §§

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

konkurslagen ankomma på domaren, utfärda och avsända sådana kallelser

och kungörelser, som omförmälas i 15, 25 och 39 §§ konkurslagen, upptaga

borgenärsed samt föra i 127 § samma lag omförmäld förteckning;

3. i anledning av boskillnadsansökning vidtaga de åtgärder, som

enligt 5, 6, 7 och 10 §§ i lagen om boskillnad ankomma på domaren,

samt föra i 26 § nämnda lag omförmäld förteckning;

4. för frånvarande eller omyndig stärbhnsdelägare tillsätta sådant

ombud, som avses i förordningen den 24 september 1861 angående

vård av död mans bo;

5. upprätta och expediera föreskriven årlig rättsstatistisk arbetsredogörelse

och i 17 § av förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendom omförmälda förteckningar samt uppsätta

och avsända i 4 § av kungörelsen den 26 november 1909 om upprättande

av röstlängd för val till riksdagens andra kammare med mera

föreskrivna uppgifter å vissa omyndigförklarade eller i konkurstillstånd

försatta personer, samt uppgifter, som jämlikt 7 § 1 mom. i stadgan

den 9 december 1910 angående prästval infordrats från domaren;

6. föra de förteckningar, som omförmälas i 7 kap. 16 § av lagen

den 12 november 1915 om äktenskaps ingående och upplösning och i

11 kap. 9 § rättegångsbalken; samt

7. ombesörja begärd avskrift och bestyrka avskrifts riktighet ävensom

meddela bevis, som det tillkommer domaren att utfärda, utom gravationsbevis,

vederhäftighetsbevis, vadebevis, bevis, att konkurs är nedlagd,

och sådant intyg om fattigdom, som omförmäles i 30 kap. 22 § rättegångsbalken.

Av förste notarien mottagen handling skall anses ingiven till

domaren å tid, då förste notarien mottagit handlingen, dock att, därest

bevakningsinlaga i konkurs eller annan handling skall anmälas vid förrättning

utom domsagans kansli, det ankommer på sakägarens eget

äventyr, om förste notarien mottagit handlingen senare än att den kan

anmälas vid förrättningen.

Har förste notarien tagit sådan befattning, som här ovan under

1 sägs, med ärende, som han ej äger ägna vidare handläggning, göre

utan dröjsmål anmälan därom till domaren. I fall, som nu nämnts,

skall, där enligt lag eller författning åligger domaren att vidtaga någon

åtgärd inom viss tid från det handling eller framställning av ifrågavarande

beskaffenhet av honom mottagits, tiden för åtgärdens verkställande

räknas från den dag, förste notarien anmält ärendet; dock skall

i fråga om utsättande av rannsakning med häktad person tiden räknas

från den dag, anmälan om häktningen inkommit.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 389.

Fråga om förste notariens behörighet att giva stämning bedömes

enligt 11 kap. 3 § rättegångsbalken och hans behörighet att mottaga

vadeanmälan enligt 26 kap. 1 § samma balk.

3 §•

Häradshövdingen har att tillse, att förste notarien fullgör vad

honom enligt 2 § åligger. Under häradshövdingens ledning är förste

notarien pliktig att biträda häradshövdingen i hans ämbetsgöromål; och

har förste notarien att ställa sig av häradshövdingen beträffande hans

tjänstgöring meddelade föreskrifter till efterrättelse.

4 §•

Förordnande för förste notarie samt vikarie för honom meddelas

av hovrätten. Sådant förordnande må endast meddelas man, som uppnått

tjugotre års ålder samt avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna

kunskapsprov och därefter minst ett år tjänstgjort såsom biträde

åt häradshövding.

Har häradshövdingen föreslagit behörig person, som är villig åtaga

sig förordnandet, bör avvikelse från förslaget ej ske, så framt ej synnerliga

skäl därtill äro.

Har förste notarien i sin tjänstgöring visat sig oskicklig, vårdslös

eller försumlig, må hovrätten skilja honom från förordnandet.

5 §•

Förordnande för förste notarie meddelas för helt eller halvt kalenderår

eller för återstående del av år eller halvår.

Då förordnande för förste notarie eller vikarie för honom meddelas,

skall hovrätten därom underrätta Kungl. Maj:ts : efallning-havande.

Innan förste notarie inträder i tjänstgöring, skall han hava avlagt

domared. För brott och förseelser i tjänsten svare han inför hovrätt.

Vad sålunda stadgats gälle ock vikarie för förste notarie.

6 §•

Förste notarie äger årligen åtnjuta semester fyra veckor å tid,

som häradshövdingen bestämmer. Under tiden svarar häradshövdingen

själv fur göromålen.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

§ 7.

Annan ledighet än i 6 § sägs må under högst åtta dagar varje

halvår beviljas förste notarie av häradshövdingen, därest denne finner

vikarie ej erfordras.

År fråga om sådan ledighet för längre tid än nu är sagt eller

finner häradshövdingen vikarie erforderlig, skall ansökan av förste notarie

om ledighet göras hos hovrätten.

8 §•

Erhåller förste notarie förordnande alt helt eller delvis förvalta

häradshövdingämbetet i dumsagan, verkar det ej rubbning av hans

förordnande såsom förste notarie, där ej hovrätten på framställning av

häradshövdingen förordnar vikarie för förste notarien.

9 §.

I domsaga, där förste notarie är anställd, åligger det häradshövdingen

att å ort, varest tingsställe är beläget, eller ock å annan plats,

som av hovrätten i sådant avseende godkänts, hålla kansli tillgängligt

för allmänheten under viss, av häradshövdingen bestämd tid, minst fyra

timmar varje helgfri dag, då antingen domaren eller förste notarien

skall, om tjänstförrättning ej hindrar, vara där tillstädes. År på grund

av dylikt hinder eller annat laga förfall ingendera tillstädes å kansliet,

skall häradshövdingen, där så ske kan, för sådant tillfälle hava skriftligen

förordnat lämplig person att ombesörja vad enligt 2 § 1 åligger förste

notarien. Under juli och augusti månader må tiden, då kansliet hålles

öppet, inskränkas till två timmar varje helgfri dag.

Finnes ej förste notarie förordnad i domsagan, skall ändock kansli

hållas därstädes tillgängligt för allmänheten, på sätt ovan sägs, dock

att för sådan händelse tiden för kansliets öppethållande må inskränkas

till två timmar varje helgfri dag.

Underrättelse om platsen, där kansliet finnes, och om tiden, då

det hålles öppet, skall finnas anslagen inom varje tingslag å rättens dörr

samt meddelas Kungl. Majits befallningshavande för offentliggörande i

länskungörelserna. När ändring i fråga om kansliets förläggning eller

tiden för dess öppethållande sker, skall sådant minst fjorton dagar förut

kungöras på enahanda sätt. Å kansliets dörr skall ock finnas anslag

om tiden, då detsamma hålles öppet.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 389.

10 §.

Erfordras för domsagas behöriga skötsel flera rättsbildade biträden

än förste notarien, ankomme på häradshövdingen att anställa det antal

andre notarier, som han finner nödigt.

II. Om vice häradshövdingar.

ii §•

Vid varje hovrätt skola finnas av Kungl. Maj:t förordnade vice

häradshövdingar till så stort antal, som erfordras för att hovrätten må

äga tillgång till lämpliga personer att, när häradshövdingämbete är

obesatt eller häradshövding åtnjuter långvarig tjänstledighet, mottaga

förordnande att förvalta ämbetet.

12 §.

Till vice häradshövding förordnas ej annan än den, som hållit allmänna

tingssammanträden med sammanlagt minst tjugo rättegångsdagar

samt tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i hovrätt under sammanlagt

minst ett år eller såsom revisionssekreterare.

När vice häradshövding finnes böra förordnas, har hovrätten att

hos Kungl. Maj:t göra framställning därom.

Med allmänt tingssammanträde åsyftas i denna stadga jämväl

lagtima ting i tingslag, där ting ej hållas enligt förordningen den 17

maj 1872.

13 §.

Den, som förordnats till vice häradshövding, äger i fall, som i 11 §

sägs, företräde framför andra till erhållande av förordnande att förvalta

häradshövdingämbete under den hovrätt, vid vilken han är anställd.

14 §.

Vice häradshövding, som ej med Kungl. Maj:ts eller hovrättens

tillstånd fullgör annat uppdrag, är skyldig mottaga förordnande att

vid ledighet för häradshövding förvalta ämbetet i den utsträckning hovrätten

bestämmer.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 satnl. 349 höft. (Nr 389.)

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 389.

15 §.

Därest vice häradshövding i sin tjänstutövning visat sig oskicklig,

vårdslös eller försumlig eller under längre tid än två år i följd varit

ur stånd att fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet, äger hovrätten att hos

Kungl. Maj:t göra framställning om hans skiljande från förordnandet.

III. Om häradshövdings tjänstledighet.

16 §.

Tjänstledighet må årligen beviljas häradshövding för åtnjutande

av semester högst en och en halv månad och för enskilda angelägenheter

likaledes högst en och en halv månad; och må ledighet, som nu nämnts,

ej beviljas å sådan tid, att häradshövdingen därigenom vinner befrielse

från mera än två allmänna tingssammanträden om året.

U §•

Kan tillfälligt göromål av vidlyftig eller tidsödande beskaffenhet,

såsom rannsakning med häktad person, ej utan häradshövdingens oskäliga

betungande utföras samtidigt med övriga ämbetsåligganden, må häradshövdingen

erhålla ledighet antingen från sådant göromål eller ock för

dess fullgörande från ämbetet i övrigt.

18 §.

Häradshövding: må ock, när skäl därtill äro, befrias dels från att

å sammanlagt högst halva antalet allmänna tingssammanträden om året

i domsagan handlägga mål och ärenden, som avses i 1 § av lagen om

särskilda tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden,

dels från att å andra sammanträden än allmänna tingssammanträden

handlägga sådana mål och ärenden, dels ock från att under viss tid, för

varje gång ej överstigande fjorton dagar, utfärda gravationsbevis å

fastigheter, som i ärenden, vilka sålunda skola handläggas av annan

än häradshövdingen, blivit föremål för lagfart eller inteckningsåtgärd.

Befrielse från ämbetsgöromål i enlighet med bestämmelserna i

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

denna paragraf må ej beviljas häradshövding i domsaga, vilken, enligt

vad i 25 § bär nedan ''sägs, tillhör andra eller tredje klassen, med mindre

häradshövdingen enligt 1 § gjort anmälan om anställande i domsagan

av förste notarie.

19 §.

Utöver den ledighet, varom i 16—18 §§ förmäles, må ytterligare

tjänstledighet ej beviljas häradshövding på annan grund än styrkt sjukdom,

offentligt uppdrag eller annat laga förfall, där ej Kungl. Maj:t

med avseende å arbetsbördan i viss domsaga eller i fråga om häradshövding,

som hunnit hög ålder eller vars hälsa är vacklande, efter hovrättens

hörande funnit gott tillsvidare förordna, att den årliga ledighet,

som avses i 16 §, må i angiven omfattning utsträckas utöver vad där

är stadgat.

20 §.

Förordnande

1. att hålla sammanträde, som avses i lagen om särskilda tingssa

mman träden för handläggning av vissa mål och ärenden, att å annat

tingssammanträde såsom ordförande i häradsrätten handlägga sådana

till sammanträdet instämda mål, som avses i 1 § av nämnda lag och

som, efter vad här nedan sägs, finnas uppförda å särskild uppropslista,

ävensom i nämnda lagrum omförmälda ärenden samt att utfärda gravationsbevis

å fastigheter, som i ärenden, vilka den förordnade har att handlägga,

blivit föremål för lagfart eller inteckningsåtgärd, eller

2. att eljest förvalta häradshövdingämbete med den begränsning,

att den förordnade icke äger att vare sig såsom, ordförande i häradsrätt

handlägga andra mål och ärenden än nyss sags eller tjänstgöra

såsom ordförande i sjmerätt eller vid sammanträde med ägodelningsrätt,

må av hovrätten meddelas den, som uppnått tjugofem års ålder

samt avlagt för utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov och

därefter ett och ett halvt år tjänstgjort såsom biträde åt häradshövding,

dock att för den, som efter examen tjänstgjort såsom sådant biträde

två år, uppnådd ålder av tjugofyra år medför behörighet, som i denna

paragraf avses.

Har någon förordnats att såsom särskild ordförande i rätten handlägga

i 1 § av ovannämnda lag avsedda, å särskild uppropslista uppförda

nyinstämda mål, skall det ankomma på den, som har att i övrigt

föra ordet å tingssammanträdet, att bestämma, vilka mal som skola upp
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 889.

foras å sagda uppropslista, samt den inbördes ordning, i vilken ordförandena

skola leda rättsförhandlingarna vid sammanträdet, dock med

iakttagande därav, att å varje rättegångsdag tillfälle skall vara lämnat

rättssökande att vid sessionens slut anmäla ärenden, som den särskilde

ordföranden har att handlägga.

21 §.

Förordnande att med vidsträcktare befogenhet än i 20 § sägs förvalta

häradshövdingämbete må ej meddelas annan än ordinarie innehavare

av domarämbete eller vice häradshövding eller ock den, som

fyllt tjugofem år och antingen tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i

hovrätt eller ett och ett halvt år efter avlagd examen tjänstgjort såsom

biträde åt häradshövding och under sex månader uppehållit befattning

såsom ledamot i rådhusrätt, i vilken enligt gällande bestämmelser jämte

borgmästaren sitta minst två lagfarna ledamöter, eller två år efter examen

tjänstgjort såsom biträde åt häradshövding och under tio rättegångsdagar

eller fem allmänna tingssammanträden handlagt mål och ärenden, som

avses i 1 § av lagen om särskilda tingssammanträden för handläggning

av vissa mål och ärenden.

Den, som icke tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i hovrätt eller

under sex månader uppehållit befattning såsom ledamot i sådan rådhusrätt,

som ovan sagts, och ej heller är ordinarie innehavare av domarämbete,

må icke, innan han fullgjort sådan tjänstgöring, som nyss

nämnts, förordnas att hålla flera än tre allmänna tingssammanträden,

utan så är att annan vikarie ej finnes att tillgå.

Behörighet, som i denna paragraf avses, tillkommer icke illiterat

rådman i dennes egenskap av ordinarie innehavare aA^ domarämbete.

Den, som efter förordnande förvaltat häradshövdingämbete i tre år

eller hållit allmänna tingssammanträden med sammanlagt sextio rättegångsdagar,

må ej, innan han tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i

hovrätt under sammanlagt ett år eller såsom revisionssekreterare, erhålla

ytterligare förordnande, som i 20 eller 21 § sägs.

23 §.

När häradshövding begär tjänstledighet för viss tid och till vikarie

föreslår någon, som ej är behörig att mottaga förordnande i vidsträcktare

omfattning än i 20 § sägs, har häradshövdingen att uppgiva, huruvida

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

och i vad mån sammanträde med häradsrätt, synerätt eller ägodelningsrätt

utsatts att under den tid äga rum.

Varder någon för viss tid förordnad att. förvalta häradshövdingämbete

med den begränsning, som i 20 § 2 sägs, och hava de undantagna

ämbetsgöromålen ej förbehållits häradshövdingen eller annan, åligger det

den förordnade att, där det befinnes nödigt att utsätta sådant sammanträde,

som från förordnandet undantagits, att äga rum under den tid förordnandet

avser, därom ofördröjligen underrätta hovrätten, som förordnar

vikarie för sammanträdets hållande. Finnes i något fall sådan vikarie,

som i 21 § sägs, ej att tillgå, må den, som förvaltar ämbetet i övrigt,

förordnas att hålla sammanträdet, såframt han uppnått tjugofem års ålder.

24 §.

Då vikarie för häradshövding förordnas, skall underrättelse om

förordnandet meddelas Kungl. Maj:ts befalluingshavande.

IV. Om avlöningsförhållanden.

25 §.

För de ändamål, som nedan omförmälas, indelar Kungl. Maj:t vart

femte år rikets domsagor i tre klasser för nästföljande fem år. Domsaga,

där häradshövdingens av tjänsten härflytande inkomst efter avdrag av

andra utgifter än arvoden till vikarier och rättsbildade biträden beräknas

årligen skola understiga 9,800 kronor, hänföres till första klassen, domsaga,

där årliga inkomsten efter sagda avdrag beräknas skola uppgå

till 9,800 kronor men ej till 13,200 kronor, hänföres till andra klassen

samt övriga domsagor till tredje klassen.

Till ledning vid nämnda indelning tjäna i främsta rummet över

häradshövdingarnas inkomster och utgifter avgivna statistiska uppgifter

för de senaste fem åren med den jämkning, vartill fog må anses föreligga

på grund av motsedd förändring i domsagas område eller av

annan orsak.

26 §.

Varje av Kungl. Maj:t förordnad vice bäradshöding äger, så länge

han vid förordnandet bibehålies, av statsmedel uppbära ett fast arvode

efter 2,400 kronor om året att utgå månadsvis efter varje månads slut.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

För tid, under yilken vice häradshövding förvaltar ledig domsaga,

innehålles hela arvodet, om domsagan är av tredje klassen, och i andra

fall halva arvodet.

27 §.

Förste notarie åtnjuter i årligt arvode i domsaga av första klassen

1,800 kronor, i domsaga av andra klassen 2,000 kronor och i domsaga

av tredje klassen 2,200 kronor. Av arvodet till varje förste notarie

utgår av statsmedel ett belopp av 1,400 kronor i domsaga av första

klassen, 1,200 kronor i domsaga av andra klassen och 1,000 kronor i

domsaga av tredje klassen. Återstående delen bestrides av häradshövdingen.

Vikarie för förste notarie uppbär å tiden för vikariatsförordnandet

belöpande arvode. Under tid, då förste notarie åtnjuter semester eller

häradshövdingen beviljat honom ledighet, bibehålies förste notarien vid

arvodet.

Arvodet utbetalas vid varje månads slut av Kungl. Maj:ts befalluingshavande,

därvid för belopp, som häradshövdingen har att vidkännas,

avdrag göres å de avlöningsmedel, som till honom utbetalas från statsverket.

28 §.

Förordnas förste notarie med bibehållande av egen befattning att

helt eller delvis förvalta häradshövdingämbetet i domsagan, vare han ej

berättigad till annan ersättning än det arvode, som tillkommer honom

såsom förste notarie.

För tid, då vikarie förordnats för förste notarie, som helt eller

delvis förvaltar häradshövdingämbetet i domsagan, äger förste notarien

på grund av häradshövdingförordnandet uppbära vikariatsarvode till enahanda

belopp, som skulle tillkommit honom såsom förste notarie.

29 §.

Om annan än förste notarien i domsagan förordnas att förvalta

häradshövdingämbetet antingen i dess helhet eller allenast med det

undantag, att förordnandet icke omfattar handläggning av mål och

ärenden, som avses i 1 § av lagen om särskilda tingssammanträden för

handläggning av vissa mål och ärenden, äger vikarien åtnjuta arvode,

i domsaga av första klassen efter 2,800 kronor om året, i domsaga av

andra klassen efter 3,200 kronor om året och i domsaga av tredje klassen

efter 3,600 kronor om året. Finner hovrätten förordnandet böra antagas

kräva arbete utöver den tid förordnandet avser, eller infaller ej allmänt

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

tingssammanträde under sagda tid, eller avser förordnandet endast att

hålla rannsakning med häktad person eller är det eljest av inskränktare

omfattning än nyss sagts, skall vid förordnandets meddelande eller så

snart därefter ske kan hovrätten efter häradshövdingens hörande, med

hänsyn till omfattningen av det arbete som åligger vikarien och i förhållande

till det årliga vikariatsarvodet i domsagan, bestämma beloppet

av den ersättning, som skall utgå till vikarien, med fördelning av

beloppet å särskilda månader, där sådant ifrågakommer.

Avser förordnandet endast att hålla sådant särskilt tingssammanträde,

som avses i ovan om förmälda lag, eller eljest handlägga mål och

ärenden, varom i 1 § av nämnda lag sägs, skall ersättningen bestämmas

till belopp, motsvarande arvodet till förste notarie i domsagan för den

tid förordnandets fullgörande antages kräva.

30 §.

Då i domsaga av första eller andra klassen annan än förste notarien

jämlikt 17 § eller under häradshövdingen beviljad semester förordnas

att såsom extra domare hålla rannsakning med häktad person,

skall, utan tillämpning av vad i 29 § föreskrivits, av statsmedel utgå

resekostnadsersättuing och dagtraktamente till lika belopp, som i gällande

resereglemente är stadgat för häradshövding. Därvid skall iakttagas,

att för varje handlagt mål traktamente beräknas för två expeditionsdagar,

där ej hovrätten med hänsyn till målets vidlyftighet bestämmer

annan beräkningsgrund.

På Kungl. Maj:t ankommer att förordna, huruvida och i vad mån

i andra fall än nu är sagt ersättning av statsmedel skall utgå till vikarie,

som förordnats enligt 17 §.

31 §.

Vid tillträde av förordnande såsom vikarie för häradshövding njute

vikarien för resa från den ort, där han å tjänstens vägnar senast uppehållit

sig, eller, om han vid förordnandets meddelande lämnat nämnda

ort, från den stad, där hovrätten har sitt säte, till den ort, där domarens

kansli är beläget eller häradshövdingen är bosatt, ersättning av statsmedel

enligt vad för häradshövding i gällande resereglemente är stadgat.

Vid förordnandets frånträdande utgår enahanda ersättning för resa från

sistnämnda ort till den ort, där vikarien å tjänstens vägnar skall inställa

sig, eller, om han då ej skall tillträda annan tjänstgöring, till berörda stad.

Dock må i intet fall ersättning utgå med högre belopp än som enligt

nämnda reglemente må beräknas för den verkligen företagna resan.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

32 §.

Där arvode åt vikarie under semester för häradshövding i domsaga

av första eller andra klassen bestämmes enligt 29 §, skall arvodet

utgå av statsmedel intill ett belopp, för varje kalenderår motsvarande

en och en halv månads vikariatsarvode i domsagan.

33 §.

Samtliga med domsagans förvaltning förenade sportler jämte stämpelprovisionen

uppbäras av häradshövdingen, vilken har att bestrida förvaltningskostnaderna

jämväl för tid, varunder han åtnjuter ledighet.

Vikarie åligger dels att så vitt möjligt är använda sig av de för domsagans

förvaltning av häradshövdingen träffade anordningar, dels ock

att tillse, att förvaltningskostnaderna icke obehörigen stegras.

Redovisning för sportler eller stämpelprovision, som vikarie uppburit,

sker å tider, som häradshövdingen bestämmer.

34 §.

Där ej för särskilt fall av Kungl. Maj:t annorlunda förordnas,

äger vikarie, som förvaltar ledig domsaga, att intill dess ämbetet bliver

tillsatt uppbära tjänstgöringspenningar, förvaltningskostnadsbidrag, sportler

och stämpelprovision ävensom arvode med belopp, motsvarande

hälften av häradshövdinglönen, eller 2,250 kronor elter år räknat.

35 §.

Uppgift om beloppet av vikariatsarvode som bestämts enligt 28

eller 29 §, om meddelad föreskrift rörande beloppets fördelning å särskilda

månader samt därom, att vikariatsarvode enligt 32 § helt eller

delvis skall utgå av statsmedel, skall av hovrätten meddelas Kungl.

Maj:ts befallningshavande, som vid varje månads slut till vikarien utbetalar

honom då tillkommande arvode.

För vad sålunda av Kungl. Maj:ts befallningshavande utgives skall,

i den mån kostnaden icke enligt 32 § stannar å statsverket, avdrag

göras å de avlöningsmedel, vilka därifrån utbetalas till häradshövdingen,

allt efter som dylika medel bliva tillgängliga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 389.

m

V. Om handlingars ingivande till domaren och om kommissionär.

36 §.

1 ärenden, som omförmälas i förordningen den 16 juni 1875 angående

särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden,

äger sökande hos domaren avlämna sina ansökningshandlingar med

skyldighet för domaren att, där ej annorlunda begäres, föredraga detn

inför rätten å därefter först infallande rättegångsdag, å vilken dylika

ärenden må handläggas.

37 §.

1 varje domsaga skall finnas anställd en kommissionär med åliggande

att under tjänstemannaansvar tillhandagå dem, som muntligen

eller skriftligen framställa begäran därom, med ingivande till domaren

av ansökningar och andra handlingar, med uttagande och översändande

av protokoll och ingivna handlingar samt med anskalfande Och översändande

av avskrifter och bevis.

Har rättssökande hos rätten eller domaren begärt att få viss expedition

sig tillsänd med posten, skall expeditionens uttagande Och översändande

ske genom kom missionären.

38 §.

Förordnande för kommissionär meddelas av häradshövdingen och

kan av honom återkallas. Över förordnandes återkallande må klagan

ej föras. Ej må förste notarie tjänstgöra såsom kommissionär.

Till kommissionär må jämväl kvinna förordnas.

39 §.

Då förordnande för kommissionär meddelas eller upphör, skall

underrättelse därom anslås och kungöras på sätt i 9 § tredje stycket om

domsagas kansli är stadgat. I början av varje år meddele häradshövdingen

därjämte Kungl. Maj:ts betällningshavande namnet å den, som

då innehar förordnande såsom kommissionär, för införande i länskungörelserna.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.. 319 höft. (Nr 389.)

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts nåd. proposition, Nr Z89.

40 §.

Den, som med begagnande av allmänna posten vill för något i 37 §

angivet ändamål anlita kommissionären, äger att därom meddela sig med

denne i betalt brev, ställt till »kommissionären i N. N. domsaga».

41 §.

Kommissionären åligger att å tid och plats, som häradshövdingen

bestämmer, vara tillstädes för att mottaga uppdrag och ankommande brev;

och skall kommissionären vara pliktig att iöra diarium över de uppdrag

och brev han mottagit samt de åtgärder han i anledning därav vidtagit.

42 §.

Kommissionären äger att i arvode åtnjuta:

för handlingars ingivande 75 öre;

för uttagande och översändande av protokoll jämte ingivna handlingar

75 öre;

för uttagande och översändande av avskrift, bevis eller annan

handling 75 öro; samt

för meddelande av underrättelse 75 öre.

Avser uppdrag att ingiva ansökning även anskaffande av diariebevis

om dess ingivande eller meddelande av underrättelse eller översändande

av expedition i ärendet, eller skall gravationsbevis uttagas och

översändas i sammanhang med lagfarts- och inteckningsprotokoll, eller

skall lagakraftsbevis eller bevis om anmält vad anskaffas i sammanhang

med uttagande och översändande av utslag i målet, eller grundas flera

ansökningar på samma handling, eller erhåller kommissionären eljest av

samma person samtidigt flera uppdrag rörande samma ärende eller uppdrag

att tillhandagå i flera ärenden, utgår arvodet med 25 öre för varje

uppdrag eller ärende utöver det första, dock ej med sammanlagt högre

belopp än tio kronor. Vid samtidigt meddelande av underrättelser rörande

flera uppdrag eller ärenden må dock arvode ej beräknas för mera än

ett meddelande.

43 §.

Kommissionären är berättigad att förskottsvis utbekomma stadgat

arvode jämte ersättning för stäm pel papper, lösen, porto och rekommendationsavgift.

I ppgår erlagt belopp < j till vad han sålunda har rätt att

fordra, vare han skyldig att därom skyndsamt underrätta den, som anlitat

honom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

88

44 §.

Därest den, som anlitar kommissionär, med behörigt bevis styrker

sin fattigdom, åligger det kommissionären att utan ersiittning tillhandagå

med de nödiga åtgärder, som ovan sagts. Dock skall den, som önskar

genom kommissionären erhålla handling eller meddelande med allmänna

posten sig tillsänt, avlämna därtill nödiga postpenningar.

45 §.

översänder domaren själv någon expedition, är han ej berättigad

till ersättning för annat än postpenningar. Meddelar han rättssökande

underrättelse angående auhängigt el.er avgjort mål eller ärende, äge

han för sådant ändamål använda tjänstefrimärke eller tjänstebrevkort.

VI. Allmänna och övergångsbestämmelser.

46 §.

Denna stadga skall träda i kraft den 1 januari 1919, dock att bestämmelserna

i 11 —15 och 26 §§ träda i kraft den 1 juli 1918 med

iakttagande därav, att för den tid" under år 1918, då vice häradshövding

förvaltar ledig domsaga, han äger uppbära hälften av det i 26 § törsta

stycket omförmäld a arvode.

Vad i 12 § tinnes stadgat om tjänstgöring i hovrätt eller nedre

justitierevisionen såsom vill k'' >r för förordnande till vice häradshövding

utgör ej hinder för att sådant förordnande meddelas den, vilken den 1

juli 19i8 förvaltat häradshövdingämbete under sammanlagt minst fem år.

Indelning, som i 25 § sägs, sker första gången år 1918 med hänsyn

tagen till de statistiska uppgifterna för åren 1915. 1916 och 1917.

47 §.

Utan hinder av vad i 21 och 22 §§ är föreskrivet må den, som

före den 1 januari 1919 förestått häradsliövdingämbete, förordnas att

förvalta sådant ämbete, dock icke för tid, som infaller efter det stadgan

varit tre år gällande.

48 §.

Dä denna stadga i dess helhet träder i kraft, skola, där ej här

nedan annorlunda föreskrives, upphöra att gälla:

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 389.

bestämmelserna i knngl. skrivelsen den 5 juni 1822 angående

rättighet lör broitmåls- och extra domare att vid rannsakningars förrättande

över häktade personer beräkna dagtraktamente för expeditionsdagar

samt kung!, kungörelsen den 24 november 1857 angående resekostnadsersättning

och dagtraktamente för särskilda domare i brottmål,

såvitt nämnda kungörelse avser extra domare;

kungl. cirkuläret den 4 maj 1827 med föreskrift i avseende å förordnande

av ordförande i ägodelningsrätt;

kungl. cirkuläret den 7 januari 1830 därom, att ej någon må till

domarämbetets utövande förordnas, som icke fyllt tjugofem år, såvitt

cirkuläret avser förordnande av vikarie för häradshövding;

vad kungl. cirkuläret den 5 juni 1874 angående reglering av

häradshövdingarnas löneförmåner innehåler om ersättning till vikarier;

bestämmelserna i kungl. skrivelsen den 30 november 1877 angående

ersättning till vikarie i ledig domsaga; samt

vad särskilda författningar i övrigt innehålla mot denna stadga

stridande.

49 §.

1 fråga om arvode till vikarie för häradshövding, som utnämnts

före den 1 juli 1918 och som ej hos hovrätten gjort anmälan vare sig,

på sätt i 1 § sägs, om anställande av förste notarie i domsagan eller

därom, att han underkastar sig bestämmelserna i denna stadga angående

vikariatsarvode och dess utbetalande, skola nu gällande föreskrifter

i ämnet lända till efterrättelse.

Bestämmelserna i 9 § gälle ej heller i fråga om häradshövding,

som utnämnts före sagda dag och ej gjort anmälan om anställande av

förste notarie i domsagan.

50 §.

Genom denna stadga sker ej ändring i nu gällande bestämmelser,

som hava avseende å de i vissa domsagor tillförordnade ständiga brottmålsdomare.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:2b Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under tillägg sstatens för år 1918 andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet s. 21 i texten
  2. Rskr. 1918:406 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltn s. 7 i texten
  3. 2SLU 1918:5 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning, dels ock s. 1 i texten