Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 20 § i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch förmögenhetsskatt samt avdelning 4:o) i de vid samma förordning fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen m. m

1918-05-03 · 29 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 26 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:395, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 20 § i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch förmögenhetsskatt samt avdelning 4:o) i de vid samma förordning fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 395.

1

Nr 395.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

förordning om ändrad lydelse av 20 § i förordningen

den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt

samt avdelning 4:o) i de vid samma förordning fogade

särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen m. m.;

given Stockholms slott den 3 maj 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade

l:o) förslag till förordning om ändrad lydelse av 20 § i förordningen

den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt samt

avdelning 4:o) i de vid samma förordning fogade särskilda anvisningar

till ledning vid taxeringen; och

2:o) förslag till förordning om ändring i viss del av det vid förordningen

den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering fogade formulär nr 1 A.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande

utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 355 höft. (Nr 395.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 395.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 20 § i förordningen den 28 oktober 1910

om inkomst- och förmögenhetsskatt samt avdelning 4:o) i de vid samma

förordning fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

Härigenom förordnas, att 20 § i förordningen den 28 oktober

1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt samt avdelning 4:o) i de vid

samma förordning fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen

skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:

20 §.

Inkomstskatt — — — — o: 85.

Till kapital, varom nn är fråga, hänföres, med de inskränkningar

nedan sägs, dels bolagets aktie- eller lottkapital, upptaget till det belopp,

som angivits i ingående balansräkningen för nästföregående år, eller,

om aktie- eller lottkapitalet samma år undergått förändring, till medelstorleken

därav under nämnda år, dels ock bolagets reservfond, beräknad

enligt enahanda grunder.

I den mån aktie- eller lottkapital icke blivit före den 1 januari

1915 hos vederbörande myndighet inregistrerat eller anmält såsom inbetalt,

må till detsamma ej räknas mera än vad som motsvarar verkligt,

av delägarna gjort tillskott.

Ej heller må reservfonden upptagas till mera än femtio procent

av det belopp, vartill bolagets aktie- eller lottkapital enligt ovan angivna

bestämmelser skall beräknas; dock att i varje fall reservfonden må upptagas

till det belopp, vartill densamma må hava uppgått den 1 januari

1915, ökat med vad som sedermera blivit lagt till densamma av vid

aktieteckning influtna medel.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts nåd. proposition Nr 395.

3

4:o) Inkomst från bolag m. ni.

Såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag eller solidariskt

bankbolag upptages dels det belopp, som under bolags bestånd delägare

nästföregående år uppburit eller ägt uppbära i utdelning från bolaget,

utan hänsyn till vilka bolagets tillgångar, som använts till utdelningen,

dels ock vad som vid bolags upplösning tillskiftats delägare näst föregående

år utöver den å honom belöpande andel i de bolagets tillgångar,

till vilka enligt 20 § hänsyn skall tagas vid beräknande av taxerad

inkomsts förhållande till bolags kapital. Har aktie eller banklott under

nästföregående år bytt ägare, upptages sådan utdelning, varom först

sägs, såsom inkomst för .den, som varit ägare av den till aktien eller

banklotten hörande kupongen vid den tidpunkt, då utdelningen blev

tillgänglig för lyftning. Under inkomst, varom här är fråga, hänföres

jämväl utdelning till kommanditlottägare i solidariskt bankbolag.

Delägare---— förvärvade vinst.

Denna förordning skall vinna tillämpning, i vad den avser ändring

av 20 § från och med den 1 januari 1919 och i vad den avser ändring

i avdelning 4:o) i särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen från

och med den 1 januari 1920; dock att, då fråga uppstår om efterbeskattning

för år före år 1919, beträffande eftertaxeringen skola tillämpas

de bestämmelser, som gällde för det år, eftertaxeringen avser.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kunyl. Maj ds nåd. proposition Nr 395.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av det vid förordningen den 28 oktober 1910

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering fogade formulär nr 1 A.

Härmed förordnas, att det vid förordning-en den 28 oktober 1910

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering fogade formulär

nr 1 A, sådant detsamma lyder enligt förordning den 24 oktober 1913,

skall i nedan angivna del hava följande ändrade lydelse:

Anvisningar för deklarationsblankettens ifyllande.

31. Till kapital räknas, med nedan aogivna inskränkningar, aktieeller

lottkapital samt reservfond; och skola bägge upptagas till belopp,

som angivits i ingående balansräkningen, där de ej under året undergått

förändring. I sådant tall bör upplysning lämnas, efter vilka grunder

medelstorleken av kapitalet beräknats.

I den mån aktie- eller lottkapitalet icke blivit före den 1 januari

1915 hos vederbörande myndighet inregistrerat eller anmält såsom inbetalt,

ma till detsamma ej räknas mera än vad som motsvarar verkligt,

av delägarna gjort tillskott.

Ej heller må reservfonden upptagas till mera än femtio procent

av det belopp, vartill bolagets aktie- eller lottkapital enligt ovan angivna

bestämmelser skall beräknas; dock att i varje fall reservfonden

må upptagas till det belopp, vartill densamma må hava uppgått den 1

januari 1915, ökat med vad som sedermera lagts till densamma av vid

aktieteckning influtna medel.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 395.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 maj

1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EDEN,

Hans excellens herr ministern fö''- utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: PETERSSON,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anlörde härefter:

Enligt 7 § 2:o b) i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

av den 28 oktober 1910 skall såsom inkomst av kapital beskattas ordningen om

utdelning å aktier i inländska aktiebolag eller å lotter i solidariska inkomst-^och^

bankbolag, medan enligt 20 § i samma förordning dylikt bolag skall Jatt

för hela sin inkomst erlägga inkomstskatt, oavsett huruvida utdelningav

inkomsten ägt rum eller ep

Med de nu angivna bestämmelserna bär icke åstadkommits eu

konsekvent genomförd beskattning av aktiebolags vinst. (Då här nedan

för korthetens skull endast talas om aktiebolag, aktiebrev och aktieägare,

underförstås likväl, att detsamma gäller om solidariska bankbolag

samt lottbrev och lottägare i sådana bolag.) Den del av vinsten,

som utdelas, göres nämligen, såsom av det anförda framgår, principiellt

till föremål för en dubbel beskattning, under det att återstoden av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Äldre bestämmelser.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 895.

vinsten beskattas allenast såsom en bolagets inkomst. Därest aktieägarna

besluta utdelning av ett bolags hela vinst, bliva de alltså tyngre

beskattade, än om vinsten fonderas inom bolaget och där göres räntebärande.

Allenast för ett särskilt fall bliver den inom bolaget fonderade

vinsten på sätt och vis beskattad jämväl hos aktieägaren. Därest en

aktie går i handel, skall nämligen därvid uppkommen vinst under viss

förutsättning beskattas såsom inkomst av arbete. Till den del eu fondering

av bolagets vinst föranlett förhöjningen av aktiens värde, kan

således sägas, att en beskattning äger rum jämväl hos aktieägaren av

den fonderade vinsten. Emellertid är det tydligt, att de delar av bolagens

årsvinster, som icke utdelas, i regel icke på detta sätt bliva föremål för

beskattning.

Under de senaste åren med de för företag inom skilda branscher ofta

synnerligen stora vinsterna har nu antydda fondering av vinstmedel inom

bolagen tagit en omfattning, som dragit till sig allmän uppmärksamhet.

I synnerhet torde detta hava gällt den form av fondering, som tagit sig

uttryck i utsläppande av så kallade gratisaktier.

Då det sålunda synts mig, som om kapitalbildningen genom fondering

inom bolagen av vinstmedel vore i beskattningshänseende särskilt

gynnad, har jag låtit inom finansdepartementet verkställa en utredning

i hithörande avseende. Ett i anledning därav inom departementet upprättat

förslag till författningsändring, avseende att i viss mån beskatta

avkastningen av dylika fonderade vinstmedel hårdare än avkastningen

av det av aktieägarna tillskjutna kapitalet, har remitterats till kammarrätten,

som den 13 februari 1918 inkommit med utlåtande däröver.

Innan jag redogör för innehållet i nämnda författningsförslag och

utlåtande, vill jag emellertid lämna en kort framställning av uppkomsten

av nu gällande bestämmelser i ämnet.

En dubbel beskattning av inländska aktiebolags (och enskilda bankbolags)

vinstmedel infördes första gången genom förordningen den 21

juni 1902 om inkomstskatt, i det att enligt nämnda förordning såväl

den enskilde aktieägaren skulle beskattas för erhållen utdelning som ock

bolaget självt erlägga skatt för sin vinst. Häri gjordes emellertid den

inskränkning, att vid taxering av bolagets inkomst avdrag fick ske för

ett belopp, som motsvarade den till aktie- eller lottägarna bestämda

utdelningen, dock icke för mera än sex procent å inbetalt aktie- (eller

lott-)kapital. I detta sammanhang bör omnämnas, att enligt 1902 års

förordning skatt utgick å bolags beskattningsbara inkomst progressivt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 395.

efter inkomstens storlek utan hänsyn till, huruvida denna inkomst härledde

sig från ett större eller mindre kapital.

Under år 1907 utfärdades en ny förordning om inkomstskatt, men

därvid gjordes i berörda hänseende ingen ändring i dittills gällande

bestämmelser rörande bolags beskattning.

Genom förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt

vidtogs däremot beträffande priuciperna för aktiebolags

och solidariska bankbolags beskattning den ändring, att dylika bolag

skulle erlägga inkomstskatt för hela sin inkomst, samt att skatten skulle

utgå med högre procent av inkomsten, ju större denna vore i förhållande

till bolagets kapital. Enligt nämnda förordning skulle såsom

bolagets kapital i nu berörda hänseende räknas allenast det inbetalta

aktie- eller lottkapitalet; och lämnades närmare bestämmelser angående

vad som vore att anse såsom inbetalt kapital.

I sitt den 8 januari 1910 avgivna yttrande över det till grund

för 1910 års berörda förordning liggande förslaget anförde kammarrätten,

bland annat, att verkningarna av bestämmelserna rörande bolags beskattning

bleve givetvis i många fall beroende av föreskrifterna därom, vad

med bolagets kapital skulle förstås. Enligt de i sista stycket av 20 §

härom föreslagna bestämmelserna skulle annat, kapital än aktie- eller

lottkapital under inga omständigheter få i detta avseende tagas i beräkning.

Det syntes likväl icke vara med billighet överensstämmande, att

då exempelvis nya aktier i ett bolag utbjödes till teckning till pris,

överstigande nominella beloppet, samt därvid, jämlikt föreskriften i 29 §

i lagen om aktiebolag den 28 juni 1895, det belopp, som inflöte utöver

de tecknade aktiernas nominella värde, lades till bolagets reservfond,

detta belopp icke skulle få inberäknas i bolagets kapital. Kammarrätten

ansåge alltså, att allt av delägarna verkligen inbetalt kapital, oberoende

därav, huruvida det nedlagts i aktie- eller lottkapitalet eller i reservfonden,

borde få i nu förevarande avseende räknas till bolagets kapital.

Då författningsförslaget sedermera anmäldes inför Kungl. Maj:t,

anförde dåvarande departementschefen med hänsyftning på det av kammarrätten

avgivna utlåtandet:

»Kammarrättens erinran därom, att vid skattläggning borde få till

inbetalt aktiekapital räknas jämväl de till reservfond lagda medel, som

motsvara överkursen å nytecknade aktier, kan ju icke frånkännas fog.

Ja, man skulle, synes det mig, icke utan skäl kunna ifrågasätta, huruvida

icke progressionen vid aktiebolags beskattning borde göras beroende

av inkomstens förhållande till sammanlagda beloppet av bolagets alla

fonder. Den statsfinansiella betydelsen av en sådan omläggning skulle

s. 8 Kontrollera mot PDF

Nu gällande

bestämmelser.

8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 395.

emellertid icke kunna med den nu föreliggande utredningen överskådas.

Härtill kommer, att den officiella kontroll över lämnade uppgifter, som

ligger i anmälningar till aktiebolagsregistret, skulle i såväl ena som

andra hänseendet saknas.»

Vid 1910 års riksdag upptogs frågan om vad som skulle förstås

med bolags kapital i en inom riksdagen väckt motion, däri yrkades, att

riksdagen måtte besluta, att 20 § i Kungl. Maj ds berörda förslag måtte

ändras så, att till inländskt aktiebolags eller solidariskt bankbolags kapital

i paragrafens mening skulle räknas jämväl sådant bolags reservfond.

1910 års riksdag fattade sitt beslut i enlighet med det av Kungl.

Majd framlagda förslaget. Då riksdagen i skrivelse den 9 juni 1910

anmälde sitt berörda beslut, anförde riksdagen emellertid i anledning av

motionen:

»Det i motionen framställda förslaget har synts riksdagen beaktansvärt.

Därest förefintligheten av eu reservfond och dennas tillväxt för

vederbörande bolag skulle komma att medföra lindring i skattskyldigheten,

torde detta kunna förväntas i sin mån bidraga till uppläggandet

av reservfonder i större utsträckning än till det lagstadgade minimibeloppet.

Ehuru en sådan utveckling, varigenom ökad soliditet för

bolagen skulle vinnas, måste anses önskvärd, har likväl riksdagen med

hänsyn till den av departementschefen anmärkta svårigheten att beräkna

verkningarna i statsfinansiellt avseende av en omläggning i den i motionen

angivna riktningen av bestämmelserna om. beräkningen av bolagets

kapital, funnit sig icke kunna bifalla motionen. Då det emellertid synts

riksdagen angeläget, att undersökning anställes rörande möjligheterna

för det ifrågavarande önskemålets förverkligande, har riksdagen, som

förutsätter, att någon minskning av den skattesumma, som enligt förslaget

är avsedd att uttagas från samtliga bolag inom landet, icke bör

ifrågakomma, och att fördelningen av skattskyldigheten mellan bolagen

sinsemellan avväges enligt rättvisa grunder, ansett sig böra hos Eders

Kungl. Maj:t anhålla om utredning, på vad sätt den i motionen föreslagna

ändringen i fråga om beräkningen av bolags kapital lämpligen

må kunna genomföras, samt om framläggande för riksdagen av det

förslag i ämnet, vartill utredningen må kunna föranleda.»

T anledning av berörda riksdagsskrivelse framlade Kungl. Maj:t

för 1911 års riksdag förslag till ändrade bestämmelser rörande aktiebolags

beskattning. Enligt detta förslag, som av riksdagen antogs,

skall vid den för skatteprogressionens bestämmande erforderliga beräkningen

av förhållandet mellan bolags vinst och bolags kapital till det

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 395.

sistnämnda räknas aktie- eller lottkapital samt reservfond, oavsett huru

nämnda kapital och fond bildats. Förslaget innebar emellertid vidare

sådan jämkning i skatteskalan, att den föreslagna ändringen ej skulle

verka minskning av inkomstskattens totalbelopp.

Till motivering av nämnda förslag anförde dåvarande departementschefen

till statsrådsprotokollet, bland annat:

»Det är uppenbart, att då man för beskattningsändamål skall ställa

inkomst eller vinst hos ett bolag i förhållande till ett visst kapital, till

detta kapital bör räknas bolagsmännens hela behållna förmögenhet i

bolaget. Bolagets inkomst utgör avkastningen å allt det delägarna tillhöriga,

i bolarget nedlagda kapitalet. Principiellt sett bör alltså skatteprogressionen

följa inkomstens förhållande till bolagets samlade förmögenhet,

således till sammanlagda beloppet av bolagets samtliga fonder.

Enligt den hittills följda och även i gällande förordning om inkomstoch

förmögenhetsskatt tillämpade ordning tages emellertid vid skatteberäkningen

— om man frånser en del äldre bolag — icke hänsyn

annat än till det verkligen inbetalda aktie- eller lottkapitalet. Om de

under bolagets verksamhet intjänade och fonderade medlen överföras till

aktiekapitalet eller grundfonden, lämnas denna ökning av aktiekapitalet

eller grundfonden ur räkningen vid beskattningen. Ännu mindre kan

hänsyn tagas till bolagets såsom reservfond fonderade tillgångar.

En sådan begränsning av det bolagets kapital, i förhållande till

vilket skatteprocenten skall beräknas, är, såsom jag redan framhållit,

mindre rationell och därjämte eller rättare sagt just på grund därav i

saknad av den effektivitet, utan vilken en rättvis och jämlik beskattning

icke kan ernås. I sådant avseende må allenast framhållas, hurusom, då

ett bolag med ringa inbetalt aktiekapital men med stora fonderade tillgångar

av en eller annan anledning undergår ombildning, det nybildade

bolaget, där större delen av tillgångarna, för övrigt till fromma för

bolagets konsolidering, upptages såsom aktiekapital, kommer i tillfälle

att vid skatteberäkningen få tillgodoräkna sig större delen av det äldre

bolagets egna fonder såsom inbetalt kapital. Därjämte kan jag icke

underlåta att ytterligare framhålla den oegentlighet i nuvarande ordning,

som gör sig gällande vid emission av aktier och banklotter till överkurs.

Såsom kammarrätten i sitt förutnämnda utlåtande över förslaget till

förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt påpekat, kan, ehuru vid

emission av nya aktier och banklotter aktie- och lottägarna ofta nog

betala den nya aktien och lotten med ett belopp, betydligt överstigande

nominella värdet, ändock icke den gjorda överbetalningen i någon som

Bihang till riksdagens protokoll 1918. I samt. 355 höft. (Nr 395.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 395.

helst mån i skatteavseende räknas såsom inbetalt kapital. Enligt lag

skall nämligen överbetalningen läggas till reservfonden.

Dessa och andra med nuvarande skattebestämmelser förenade olägenheter

och oegentligheter skulle i stort sett undanröjas, om man uppbyggde

en ändring i fråga om bolagsbeskattningen å den av riksdagen

i dess framställning angivna grunden. Denna framställning måste nämligen,

såsom ock ”framgår av den motion, som legat till grund för framställningen,

anses utgå från den förutsättningen, att till det slags kapital,

varom här är fråga, bör vara hänförligt ej blott allt vad delägaren i

en eller annan form tillskjutit, utan även medel, som av bolaget i verksamheten

intjänats. Under sådana förhållanden kan man uppenbarligen

icke göra någon åtskillnad mellan medel, som lagts till reservfond, och

sådana, vilka överförts till aktiekapital eller grundfond. Finge i anslutning

härtill utom det av delägarna inbetalda kapitalet även de bolagets

intjänade medel, som lades till reservfond eller till aktiekapital eller

grundfond, tagas i betraktande vid skatteberäkningen, bleve nämligen

bolagsbeskattningen ordnad på ett sådant sätt, att det närmast ankomme

på bolagen själva att sins emellan vinna full jämlikhet i beskattningsavseende.

Ty även om till kapital skulle räknas allenast aktie- och

lottkapital samt reservfond, lärer dock ett bolag i regel hava i egen

hand att avgöra, om detsamma genom dispositionsfondens överförande

till reservfonden skulle komma i samma skatteläge som ett vart annat

bolag, som med det förra vore likställt i fråga om kapitaltillgångar och

avkastningsprocent.»

Att återigen utsträcka begreppet kapital i förevarande avseende

till att omfatta även dispositions- och därmed likartade fonder syntes

departementschefen icke tillrådligt, då dessa fonder, såsom i allmänhet

under bolagets verksamhet för delägarna disponibla, kunde förväntas

bliva alltför rörliga för att lämpligen kunna läggas till grund för skatteberäkningen.

Det av Kungl. Maj:t för 1911 års riksdag framlagda förslaget

tillstyrktes av bevillningsutskottets majoritet. Sex ledamöter av utskottet

reserverade sig emellertid däremot samt anförde i nu berörda hänseende

huvudsakligen följande:

Det skulle villigt medgivas, att 1910 års riksdag, genom att

peka på lättad skattskyldighet för bolag med större reservfonder som

en uppmuntran till ökad omtanke om bolagens soliditet, själv i någon

mån hjälpt till att föra Kungl. Maj:ts utredning in på just den väg,

som propositionen fullföljde. Ett närmare inträngande i det visserligen

ingalunda lättlösta problem, som hänskjutits till Kungl. Maj:t, borde

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 395.

dock ha fört till, att även andra, efter reservanternas, mening viktigare

synpunkter kommit till sin rätt. Först genom eu mera ingående prövning

och genom vågning av olika synpunkters relativa berättigande torde man

kunna nå ett större mått av den rättvisa i skattehänseende mellan

bolagen inbördes, som riksdagen med all rätt framhållit som ett huvudvillkor

för en mera definitiv ordning på detta område.

Reservanterna framhöllo, att då skatteprogressionen enligt förslaget

skulle börja redan vid 4 procents vinstutdelning, beskattningen

komme att, i jämförelse med vad dittills varit fallet, höjas för alla nya

bolag, som icke hunnit förvärva reservfond, liksom för sådana äldre

företag, vilka gått mindre väl och därför icke varit i tillfälle att nämnvärt

använda vinstmedel till fondbildning; i anslutning härtill anförde

reservanterna vidare: Ett sådant allt annat än tilltalande resultat bleve den

oundvikliga följden av den ensidighet, varmed Kungl. Maj:t i sin proposition

hållit sig enbart till synpunkten, att reservfonds bildande borde

uppmuntras även med skattelindring, medan Kungl. Maj:t alldeles förbigått

den viktiga sida av saken, att med stora reservfonder för ett bolag

väl också i allmänhet borde följa ökad skattekraft. Att reservanterna ville

se detta beaktat, stode alldeles icke i någon motsättning till den bärande

grundtanken i föregående årets riksdagsskrivelse. Denna syntes fastmera

ligga däri, att det funnes fog för att vid beräkning av bolagens

vinst och på denna grundad beskattning taga hänsyn icke blott, som i

dittills gällande bestämmelser, till aktiekapitalet, utan även till reservfonden.

Aven efter reservanternas mening borde en ny skattelagstiftning för

bolagen byggas på denna nya grund. Men Kungl. Maj:t hade gått att

utföra denna tanke utan att taga tillräcklig hänsyn till att de väl konsoliderade

bolagen, som befunne sig — även frånsett skiftande vinster

så att säga i god förmögenhetsställning, just därigenom hade en större

skattekraft än lika stora bolag med samma vinstprocent, men utan nämnvärda

reservfonder. Undanskjutandet av denna synpunkt hade haft till

följd, att det nu framlagda förslaget, hur nära det än kunde sägas

förment anknyta sig till riksdagens skrivelse, dock efter reservanternas

mening ingalunda fyllde denna skrivelses fordran att skapa rättvisa

mellan bolagen inbördes. Kungl. Maj:ts proposition borde därför icke

av riksdagen antagas. 1 stället syntes böra utredas, om icke för bolagens

rättvisa beskattning eu viss analogi kunde sökas med de anordningar,

varigenom, då det gällde enskilda personer, inkomstskatten

kompletterades med en förmögenhetsskatt. Självklart borde tillses, att

skatten icke lades så tyngande, att den kunde motverka den för soliditeten

önskvärda fondbildningen. Men det borde ingalunda vara omöjligt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

lortkggande

ändrings
förslag.

Kunrjl. Maj:ts nåd, proposition Nr 395.

att finna en framkomlig medelväg mellan att, så som Kungl. Maj:t gjort,

gynna de starkaste och att belasta dem så hårt, att deras uppväxt till

styrka hämmades. Man kunde dock icke helt bortse från, att ett bolagmed

störa reservfonder vore ett starkt beskattningsobjekt, vilket knappt

kunde sägas om ett nybildat belag eller om sådana, vilkas rörelse varit

mindre inkomstbringande. Det borde även beaktas, att för det dåvarande

den del av vinsten, som avsattes till fonder, undginge den dubbelbeskattning,

som, ansåges böra påföras vinstmedel, vilka utdelades till

aktieägarna.

Riksdagen biföll emellertid Kungl. Maj:ts förslag.

Sedermera har vid 1913 års riksdag frågan rörande aktiebolags

beskattning i så måtto ånyo upptagits, att i eu inom andra kammaren

väckt motion föreslagits, bland annat, att utdelning av aktier eller lotter

i eget ellet annat aktiebolag skulle beskattas såsom vinstutdelning.

Bevillningsutskottet yttrade, att motionen i denna del avsåg beskattning

av så kallade gratisaktier, varefter utskottet vidare anförde:

»I detta avseende kan utskottet icke dela motionärens uppfattning.

Det far nämligen ihågkommas, att ett aktiebrev icke representerar någon

given rätt till just det belopp, varå det lyder. Eu aktie medför enligt

sitt begrepp allenast rätt till en viss kvotdel av bolagets behållna tillgångar.

^ Kvoten ändras ej därigenom, att aktieägaren i stället för eu

aktie får flera, som tillsammans förete ett högre nominellt belopp än

den förra. De nya aktierna tillföra icke aktieägarna något nytt värde

och företräda ej annan tillgång, än redan de gamla aktierna gjort,

utan innebära så att säga blott en klyvning av dessa senare. Att beskatta

sådan aktieutdelning maste därför anses oriktigt, vare sig utdelningen

skett under bolagets fortbestånd eller, såsom i ett av motionären

citerat rättsfall, vid ett äldre bolags uppgående i ett nytt i form

av aktier i detta.»

Eu del av de synpunkter, som sålunda reservations- eller motionsvis

framställts, hava lagts till grund för ovan omnämnda, inom finansdepartementet

nu upprättade författningsutkast, enligt vilket åt sista

stycket av 20 § i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och

förmögenhetsskatt skulle givas följande ändrade lydelse:

Med kapital förstås dels det bolagets aktie- eller lottkapital, som varit inbetalt

vid början av nästföregående år, eller, om kapitalet sagda år undergått förändring,

medelstorleken därav under året, dels ock därutöver bolagets reservfond

intill ett belopp av femtio procent utav ifrågavarande, vid föregående årets början

befintliga aktie- eller lottkapital. Såsom inbetalt kapital skall anses bolagets in
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 395.

registrerade eller anmälda aktie- eller lottkapital, i den mån detsamma motsvarar

verkligt, av delägarna gjort tillskott; skolande dock i varje fall aktie- eller lottkapital,

som intill den 1 januari 1915 hos vederbörande myndighet inregistrerats

eller anmälts såsom inbetalt, såsom sådant tillskott anses.

I eu vid författningsutkastet fogad promemoria angivas grunderna

för detsamma. Sedan i nämnda promemoria vidrörts de av mig här

ovan påpekade inkonsekvenserna i fråga om beskattning av aktiebolags

vinst, anföres med avseende å möjligheten att avhjälpa nämnda brist

i vår skattelagstiftning:

»Den närmast till hands liggande lösningen synes vara att, med

utgångspimkt från nu gällande bestämmelser rörande dubbelbeskattning,

stadga, att hos aktieägarna skall beskattas, ej den utdelning, som belöper

å en var av dem, utan det belopp, vartill utdelningen skolat uppgå,

därest all bolagets beräknade vinst utdelats. Till stöd härför skulle

kunna åberopas, att aktieägarens vinst är densamma, vare sig utdelningsker

eller ej; i sistnämnda fallet kan nämligen hans aktier anses hava

stigit med ett belopp, som motsvarar utdelningen i det förstnämnda

fallet. Ett dylikt beskattningssätt torde dock knappast vara att tillråda.

För en skattskyldig, som äger ett större antal aktier i skilda företag,

är det visserligen utan större betydelse vare sig lian erhåller kontant

utdelning å alla sina aktier eller utdelningen å vissa av dem fonderas;

lians skatteförmåga torde nog kunna anses vara densamma i båda fallen.

Helt annorlunda ställer sig däremot förhållandet i fråga om den, som

äger ett mindre antal aktier, måhända i ett och samma bolag. Han

kan ej avgörande inverka på frågan, huruvida eller till vilket belopp

utdelning skall ske. Redan nu torde det förekomma, att en ekonomiskt

mera uthållig majoritet bland aktieägarna i ett bolag besluta innehålla

utdelningen år efter år för att förmå de mindre aktieägarna, vilka hava

svårare att undvara den årliga räntan å sitt kapital, att slutligen sälja

sina aktier, understundom till underpris. Förvisso komme sistnämnda

aktieägare i eu än sämre ställning, om de bleve skyldiga att årligen betala

skatt för en inkomst, som ej vore åtkomlig för dem.

En särskild beskattning av bolagens fonderade vinster torde därför

böra ske hos bolagen. Riktigast vore måhända att i sådant avseende uttaga

viss procent av den ej utdelade vinsten. Mot detta förfaringssätt

kan visserligen anmärkas, att beskattningen blir densamma, vare sig

aktieägarna äro flera eller färre, mer eller mindre burgna, ehuru skatten,

som ju egentligen borde vila å aktieägarna, borde rätta sig efter dessas

skatteförmåga. En lösning inom ramen för vår nuvarande skattelagstiftning

torde dock knappast låta sig tänkas på annat sätt. Frågan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 395.

är emellertid av den synnerliga vikt, att en slutgiltig lösning i denna

riktning icke bör ske utan föregående noggrann utredning; möjligen

kunna vid en revision av vår skattelagstiftning i dess helhet nya, mera

lämpliga utvägar yppa sig.

Emellertid synes en tillfällig ändring kunna vidtagas, avseende

att i någon mån utjämna den olikhet i beskattningshänseende, varom

ovan talats. Enligt ursprungliga lydelsen av 20 § i 1910 års förordning

skulle vid beräkning av vinstens förhållande till bolagets kapital

icke tagas hänsyn till annat kapital än sådant, som verkligen blivit inbetalt.

Genom en återgång till nämnda bestämmelse skulle åstadkommas,

visserligen icke en dubbelbeskattning av de inom bolagen fonderade

vinsterna, men däremot en något strängare beskattning av bolagens

årliga avkastning, i den mån densamma till mera avsevärd del

härrör från dylika fonderingar. Någon fara för, att en sådan beskattning

skulle verka allt för hårt, synes ej förefinnas. Om såsom ett

exempel väljes ett bolag, vars kapital fördubblats genom fonderingar

och vilket går med eu vinst av 5 procent å det nominella och således 10

procent å det verkligen inbetalta kapitalet, utgör skillnaden i skatt 0.7 5

procent av årsvinsten. Med den nuvarande skatteprogressionen blir skillnaden

vid de högre vinstresultaten såsom regel än lägre; sålunda

skulle vid en vinst av 25 respektive 50 procent av bolagets kapital,

skatten ökas med allenast 0.6o procent av årsvinsten.»

Med avseende å de närmare detaljerna i ovannämnda författningsutkast

anföres i promemorian vidare:

»Med hänsyn till önskvärdheten av, att bolagen erhålla ekonomisk

stadga, torde emellertid fondering till en viss gräns böra uppmuntras.

Avkastningen av fonder inom denna gräns torde därför ej böra beskattas

hårdare än avkastning av det inbetalade aktiekapitalet. Först

då fondering verkställts därutöver, lärer den strängare beskattningen

böra tillgripas. Var en sådan gräns bör dragas är tveksamt. Behovet

av reservfond torde till och med vara olika för olika slags företag.

Att i beskattningshänseende uppställa skilda regler låter sig dock icke

göras, utan en enhetlig gräns måste bestämmas. Denna bör ej dragas

så snävt, som till det i 53 § av lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag

angivna minimibelopp för reservfond eller 10 procent av inbetalda

aktiekapitalet. Fastän det ansetts icke böra ovillkorligen åläggas aktieägarna

att avsätta större belopp till reservfond, än i nämnda lagrum

angives, äro dock större avsättningar önskvärda. Om däremot avsättningar

medgivas exempelvis upp till 50 procent av det inbetalda aktiekapitalet,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 395.

torde intresset att uppmuntra ett säkerställande av bolagens ekonomi

vara fullt tillgodosett.

Vid en återgång i nu ifrågavarande hänseende till den ursprungliga

bestämmelsen i 1910 års förordning måste emellertid en begränsning

ske jämväl i annat avseende. Med hänsyn till skedda förändringar

i äganderätten till aktier lärer nämligen den hårdare beskattningen

utav avkastning från fonderad vinst icke böra gälla fonderingar, som

verkställts för längre tid tillbaka. I sist avsedda fall hava måhända

större delen av aktierna sedermera gått i handel och köparna hava

därvid erlagt köpeskilling med hänsyn tagen till bolagets avkastning

och storleken av dess tillgångar men utan avseende å, huruvida dessa

utgöra inbetalt aktiekapital eller ej. Sant är, att av samma skäl varje

retroaktiv verkan av en bestämmelse i nu ifrågavarande riktning kan

innebära en orättvisa. Faran härför blir emellertid mindre ju närmare

i tiden gränsen bakåt bestämmes. Lämpligen synes denna gräns kunna

sättas till den 1 januari 1915 d. v. s. den ungefärliga tidpunkt, då de

nuvarande, av krigstiden föranledda abnorma förhållandena inom affärsvärlden

kunna anses hava börjat. Fn skärpt beskattning skulle alltså

träffa endast de bolag, inom vilka efter nämnda dag verkställts fonderingar.

Vid en sådan begränsning torde någon fara ej förefinnas

för att senare aktieköpare drabbas av en orättvis beskattning. Dels kan

nämligen värdet av aktier i företag, vilka lämnat en så avsevärd krigstidsvinst,

att densamma i förevarande avseende är av betydelse, icke så

noga fastslås, att ej köp av sådana aktier i viss mån kan anses som ett

slags äventyrsavtal, dels måste det ock framstå såsom uppenbart för en

var, vilken köper aktier i dylika bolag, att desamma kunna, i enlighet

med vad genom förordningen om krigskonjunkturskatt redan skett, bliva

föremål för särskild beskattning.))

1 det angivna utlåtandet förklarade sig kammarrätten — i den mån

förslaget kunde anses utgöra ett steg i riktning mot genomförande

av en konsekvent dubbelbeskattning av aktiebolags vinst ,— bestämt

avstyrka, att en sådan princip lades till grund för beskattning av aktiebolags

inkomster. I anslutning härtill anförde kammarrätten:

»Vår skattelagstiftning har på alla områden av densamma — såsom

det vill sjmas med all rätt — sökt i möjligaste mån undvika verklig

dubbelbeskattning av samma inkomst. Att sådan ändock i viss utsträckning

äger rum beträffande aktiebolags inkomst, lärer bero på den omständigheten,

att man icke lyckats finna någon utväg att undgå densamma

vid ett skäligt och effektivt utnyttjande av den särskilda skattekraft,

som ansetts förefinnas hos aktiebolagen. Kammarrätten, som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. nåd. proposition Nr 395.

förut vid olika tillfällen i princip uttalat sig mot dubbel beskattning av

samma inkomst, bär icke funnit några sådana omständigheter hava tillkommit,

som kunna föranleda kammarrätten att frångå sin till grund

för nämnda uttalande liggande uppfattning.))

Sedan kammarrätten härefter erinrat, att det direkta syftet

med det nu framlagda förslaget angåves vara en något strängare beskattniDg

av bolagens årliga avkastning, i den mån densamma till

mera avsevard del härrörde från fonderade vinster, anförde kammarrätten

vidare:

»Vid framläggande för 1911 års riksdag av det förslag till ändrade

bestämmelser om aktiebolags beskattning, som då antogs, har dåvarande

chefen för finansdepartementet utförligt redogjort för de skäl, som föranledde

författningsändringen. Dessa skäl, vilka återgivits här ovan i

redogörelsen för tillkomsten av gällande bestämmelser, voro för kammarrätten

avgörande, då kammarrätten tillstyrkte förslagets antagande, och

enligt kammarrättens mening äga berörda skäl fortfarande i stort sett

sm giltighet. Så länge statsbeskattningen av aktiebolags inkomst är

. på den piincipen, att bolagens beskattning skall avpassas efter

inkomstens förhållande till kapitalet, synes också såsom kapital böra

anses allt det bundna kapital, varav inkomsten utgör avkastning. Bestammelser

av den art, förslaget innehåller, innebära icke, i motsats till

gällande bestämmelser, någon uppmuntran till en även från nationalekonomisk

synpunkt önskvärd kapitalbildning hos bolagen, utan måste

snarare antagas komma att motverka sådan kapitalbildning, då nämnda

bestämmelser locka bolagen att hellre utdela sina årsvinster i full utsträckning

än genom fonderingar stärka sin ekonomiska ställning. Förslaget

har sökt minska räckvidden av denna olägenhet genom att låta

även reservfonden till en viss grad få räknas såsom kapital i beskattningsavseende.

Enligt kammarrättens åsikt kan dock intresset att uppmuntra

bolagens konsolidering och utveckling icke vara fullt tillgodose^

genom nämnda bestämmelse. Ett dylikt stadgande synes i varje

i • re Vaia meC^ billighet överensstämmande, om större del av ett

aktiebolags reservfond, än där avses, utgör av delägarna verkligen inbetalt

kapital, varförutom detsamma skulle medföra en viss ojämnhet i

fråga om aktiebolags beskattning, i det att ett bolag, vars reservfond

icke uppginge till 50 procent av det verkligen inbetalda kapitalet och

som överförde besparade vinstmedel till aktiekapitalet, bleve hårdare beskattat

an ett annat bolag i samma ställning, som lade besparade vinstmedel

till reservfonden.

Enligt kammarrättens uppfattning skulle alltså förslaget, om det

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 395.

genomföres, innebära ett redan i och för sig olyckligt sönderbrytande

av den grundläggande principen för aktiebolags beskattning enligt förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt. Ett dylikt tillvägagångssätt

synes kammarrätten desto mindre välbetänkt, som förslaget

uttryckligen avser att utgöra en tillfällig anordning. Därest vid den

i utsikt ställda noggranna utredningen av frågan om eu särskild beskattning

av bolagens fonderade vinster — genom uttagande av skatt

i form av viss procent av den ej utdelade vinsten eller på annat sätt —

det befinnes, att en sådan beskattning kan genomföras och att beskattningen

av bolagens inkomst i förhållande till kapitalet då bör ordnas

på sätt nu är förhållandet, kan det bliva förenat med ökade svårigheter

att verkställa en omläggning av hithörande bestämmelser, om desamma

kanske kort förut omformats i ett tillfälligt syfte.

Kammarrätten anser sig följaktligen icke kunna tillstyrka antagandet

av förslaget i vad det avser ändring av 20 § i förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt.))

Kammarrätten förklarade sig emellertid, för den händelse att förslaget

ansåges böra läggas till grund för ändrad lagstiftning i ämnet,

vilja ytterligare anföra:

»Om det nu i enlighet med förslaget skulle vidtagas en begränsning

av kapitalbegreppet, skulle en förskjutning av skattetrycket de

olika bolagen emellan därav otvivelaktigt bliva följden, under förutsättning,

att den nu tillämpade skatteskalan bibehålies i oförändrat skick.

Kammarrätten saknar emellertid material att bedöma, hur en dylik förskjutning

skulle verka.

Enligt förslaget skall registrering av inbetalt aktie- eller lottkapital

äga vitsord, endast om registreringen skett före den 1 januari

1915, och har någon fara ej ansettä förefinnas att bestämma gränsen

uti ifrågavarande avseende till en förfluten tidpunkt, då denna tidpunkt

icke lägges längre tillbaka i tiden än nyss är nämnt. Kammarrätten

måste för sin del ställa sig tveksam om lämpligheten härav, då all fara

för orättvis beskattning måhända icke kan anses undanröjd, även om

gränsen sättes till en så pass nära liggande tidpunkt som den 1 januari

1915, men har å andra sidan icke ansett sig böra direkt avstyrka en

dylik anordning, enär utan densamma syftet med författningsändringen

till stor del skulle förfelas.

Slutligen anser sig kammarrätten icke böra underlåta att erinra

därom, att det måste antagas bliva förenat med betydande svårigheter

för beskattningsmyndigheterna att utöva en effektiv kontroll över bolagens

uppgifter om kapitalets storlek, om kapitalet skall beräknas på sätt

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 355 höft. (Nr 395.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

18 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 396.

förslaget angiver. Samma anmärkning kunde visserligen riktas mot

den före år 1912 gällande lagstiftningen på ifrågavarande område, men

med hänsyn till det alltjämt ökade taxeringsarbetet måste densamma

anses än mera befogad nu än förr. Till underlättande av kontrollen

synes därför, om förslaget genomföres, aktiebolag böra åläggas att i

deklarationen lämna uppgift om, huru och när det uppgivna kapitalet

tillkommit.»

Enligt min mening kunna de nuvarande bestämmelserna rörande

aktiebolags beskattning icke anses vara tillfredsställande. Såsom förut

framhållits, är det eu inkonsekvens att, medan i ett bolag, där vinsten

helt eller delvis utdelas till aktieägare, som eventuellt placera sina vinstandelar

i andra företag, dessa aktieägare bli underkastade beskattning,

varemot i ett annat bolag, där vinsten får stå inne och göras räntebärande

i bolaget, aktieägarna undgå beskattning för vinsten. Vare

sig all vinsten utdelas eller, genom en fondering, bolagets tillgångar och

i följd därav även aktiernas värde ökas år från år, har aktieägaren

egentligen haft. samma förmögenhetstillskott och borde följaktligen även

beskattas lika för båda fallen. Man kan ej jämställa en genom fondering

verkställd ökning av aktiers värde med t. ex. värdestegring i inskränkt

bemärkelse av fast egendom och på denna grund bestrida befogenheten

av en beskattning i nu antytt hänseende såsom stridande mot grunderna

för förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt. Aktiebrevet har

ju såsom sådant ej något värde, utan den aktiens värdeökning, varom

här är fråga, motsvarar närmast det fall, att någon använder en del

av sin årsinkomst till sin fasta egendoms förbättring eller placerar densamma

i sin affär. Denna del av inkomsten blir dock beskattad.

Ovan angivna olikhet med avseende å beskattning av bolags vinstmedel

blir emellertid så mycket större, som därigenom de mera vinstgivande

företagen i realiteten ofta gynnas mest. Erfarenheten torde

nämligen giva vid handen, att, medan ett bolag med vanlig affärsvinst

i regel utdelar största delen därav, de företag, som lämnat särskilt

stor avkastning, ofta utdela allenast en mindre del av densamma, under

det att återstoden fonderas inom bolaget genom överförande till aktiekapital,

reservfond eller på annat sätt.

Då de nu gällande bestämmelserna rörande beskattning av aktiebolags

vinst voro föremål för prövning, torde man ej hava tillräckligt

beaktat ovan berörda synpunkter. Man framhöll såsom oriktigt, att

två bolag med lika stora tillgångar och lika stor avkastning bleve olika

beskattade blott på den grund, att bolagens kapital ursprungligen upp
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majis nåd. proposition Nr 395.

kommit på olika sätt, det ena genom kontant tillskott från aktieägarna

och det andra genom fonderiug av vinstmedel, samt förmenade, att

bakom varje aktie i realiteten läge samma insats från aktieägarna, vare

sig aktieägaren gjort denna insats kontant eller genom underlåtenhet

att uttaga å honom belöpande vinstandel. Därvid synes man dock hava

förbisett den stora olikhet, som ligger däri, att kapitalbildningen varit i

det förra fallet beskattad på vanligt sätt och i det senare fallet skattefri

hos aktieägaren. Först i händelse denna olikhet utjämnas, blir den

tankegång, som låg till grund för 1911 års ändring i förordningen om

inkomst- och förmögenhetsskatt, konsekvent fullföljd.

Bakom 1911 års beslut låg emellertid jämväl en strävan att underlätta

bolagens konsolidering. Därvid torde man emellertid ingalunda hava

förutsett, att denna »konsolidering» skulle taga den omfattning, som

sedermera blivit fallet. En sak är, att ett bolag för att säkerställa sin

ekonomi upplägger fonder, motsvarande viss del av aktiekapitalet. Helt

annat blir däremot förhållandet, då ett bolag, såsom numera understundom

sker, mångdubblar det ursprungligen inbetalta kapitalet. En dylik fondering

tjänar ej att trygga bolagets soliditet i egentlig mening utan

gör i själva verket bolaget till ett helt annat företag, än det från början

varit. Att i sådant fall åberopa nödvändigheten av bolagens konsolidering

för vinnande av särskilda förmåner i beskattningshänseende kan ej vara

riktigt. Jag vill i detta sammanhang upplysa, att, enligt vad en i patentoch

registreringsverket på uppdrag från dåvarande chefen för finansdepartementet

vid senaste årsskiftet verkställd utredning giver vid handen, ett

synnerligen stort antal bolag under den nu rådande kristiden genom

fondering av vinstmedel avsevärt ökat sina kapital. Dylik kapitalökning

har registrerats, under år 1915 till belopp av 9,653,110 kronor,

under år 1916 till belopp av 61,749,090 kronor och under år 1917 till

belopp av 164,816,365 kronor eller sålunda tillhopa 236,258,565 kronor.

De bolag, som berörda avgifter avse, hade vid 1917 års slut ett sammanlagt

aktiekapital av 600,220,479 kronor. Då emellertid i berörda

belopp ingår icke blott nämnda fonderade vinstmedel utan jämväl åtskilliga,

under kristiden verkställda nyteckningar (vilkas avkastning ännu

ej hunnit ingå bland berörda vinstmedel), kan det antagas, att dessa

bolags den 1 januari 1915 befintliga aktiekapital blivit åtminstone i det

närmaste fördubblat genom överförda vinstmedel. 1 detta sammanhang

kan det vara av intresse att omnämna, att samtliga de aktiebolag, som

under något av nu nämnda år verkställt en ökning av sitt aktiekapital,

vare sig genom nyteckning eller genom utsläppande av gratisaktier, under

år 1916 gått med eu vinst av 509,887,148 kronor 7 öre, medan deras

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 395.

sammanlagda aktiekapital vid 1915 års slut utgjorde 1,132,715,520 kronor.

I detta sammanhang är att ihågkomma, att i nämnda aktiekapital ingå

även utlämnade gratisaktier samt att vinstsiffran är hämtad från bolagens

balansräkningar, vadan de ändringar, som möjligen kunna hava vidtagits

av vederbörande beskattningsmyndigheter, icke här kommit till synes.

Vidare bör erinras om, att sistberörda siffror avse jämväl de bolag, som

på grund av mindre god ställning funnit erforderligt att anskaffa mera

aktiekapital genom nyteckning. De bolag, vilka haft att draga fördel

av den rådande kristiden, hava därför i verkligheten lämnat vida större

vinst än ovanberörda genomsnittssiffror giva vid handen. Vinster överstigande

hela aktiekapitalet äro icke ovanliga. Understundom hava de

flera gånger överstigit aktiekapitalet, i ett fall under år 1916 nära 39

gånger.

Av det ovan anförda lärer framgå, att ändring erfordras i gällande

bestämmelser rörande beskattning av aktiebolags vinst. Att på ett både rättvist

och effektivt sätt anordna en dylik beskattning möter emellertid

stora svårigheter.

Vad då först angår den av motionären vid 19.13 års riksdag föreslagna

skatten å så kallade gratisaktier, så torde det visserligen vara riktigt, såsom

riksdagen i enlighet med bevillningsutskottets hemställan yttrade, att gratisaktier

ej i och för sig innebära någon vinst för aktieägaren. Hans kvotdel av

bolagets tillgångar är ju densamma och dessa tillgångar hava ej i någon mån

ökats genom utdelningen av gratisaktier. Emellertid synes man därvid hava

förbisett motionens grundtanke, som torde hava varit att på nu angivna

sätt beskatta just den inom bolagen verkställda fonderingen. Sedd ur

denna synpunkt finner jag motionen hava varit värd allt beaktande.

Då jag likväl anser, att den av motionären föreslagna utvägen icke är den

lämpligaste, så är det därför, att genom densamma bolagens fonderade

vinstmedel icke bliva effektivt beskattade. Därest varje fondering av ett

bolags vinstmedel följdes av utsläppande av gratisaktier till motsvarande

belopp, vore visserligen beskattningen av gratisaktier ett praktiskt och

rättvist sätt att beskatta bolagens ej utdelade vinstmedel. Då emellertid

dessa medel lika väl kunna överföras till reservfonden eller på annat

sätt fonderas inom bolagen, blir eu sådan beskattning, såsom antytts,

ineffektiv och ojämn.

Ovanberörda missförhållande i avseende å beskattning av aktiebolags

vinst bör därför på annat sätt avhjälpas. Jag finner därvid det

till kammarrätten remitterade förslaget innebära en i sådant avseende för

det närvarande tillfredsställande lösning. Såsom i ovannämnda promemoria

antytts, torde nämligen förevarande fråga sannolikt icke eljest

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 395.

kunna lösas annat än i samband med en revision av vår skattelagstiftning;

i alla fall lärer varje annan utväg visa sig för aktiebolagen medföra

en så avsevärt tyngre beskattning, att den ej kan tillgripas utan

föregående vidlyftig utredning. Jag finner emellertid frågan, särskilt

med hänsyn till det sätt, varpå under rådande kristid fonderingar

verkställts inom bolagen, vara av den principiella betydelse, att den ej

i avvaktan på andra skatteutredningar bör skjutas åt sidan. Visserligen

är en revision av vår lagstiftning'' rörande den direkta beskattningen till

staten ifrågasatt, men det är ju ovisst, huru snart en sådan revision

kan hinna bliva verkställd. Därjämte anser jag, i motsats mot kammarrätten,

att förslagets antagande icke kan komma att innebära ökade

svårigheter för en omläggning av hithörande bestämmelser. I detta

sammanhang bör erinras, att förslaget icke innebär någon för vår skattelagstiftning

främmande nyhet, mot vars införande man av sådan anledning

måste ställa sig tveksam.

Vad angår kammarrättens påstående, att förslagets antagande

skulle motverka lusten till kapitalbildning hos bolagen, så vill jag

erinra om att, därest vinsten i sin helhet utdelades, vederbörande aktieägare

skulle hava att för densamma erlägga en skatt, som med hänsyn

därtill, att aktieägarna i allmänhet äro till finnandes bland de mera burgna

samhällsklasserna, väl i allmänhet torde belöpa sig till några procent

av den utdelade vinsten. För att på nu angivna väg motsvararande

skatteeffekt skulle ernås, borde alltså av den årliga avkastningen av de

inom varje bolag fonderade vinstmedlen uttagas samma skatteprocent,

som skulle uttagits av själva det fonderade beloppet, därest detta i stället

utdelats, men den i anledning av vinstfonderingen orsakade skatteökningen

blir enligt förslaget mycket mindre. Det förefinnes alltså ingen grundad

anledning antaga, att förslagets genomförande skulle motverka bolagens

konsolidering. Därest dessutom bolags reservfond i den utsträckning,

förslaget angiver, likställes med inbetalt aktiekapital, lärer varje befogat

anspråk i sådant avseende böra vara tillfredsställt. Emellertid böra i det

remitterade förslaget vidtagas vissa ändringar. Då enligt hittills gällande

bestämmelser bolags reservfond skolat i beskattningshänseende tillerkännas

samma betydelse som aktie- eller lottkapital, har det varit för bolagen

likgiltigt, huruvida besparade vinstmedel blivit överförda till aktie- eller

lottkapitalet eller till reservfonden. Rättvisan synes därför kräva, att

om till bolags kapital i förevarande hänseende räknas hela dess vid en

viss tidpunkt inregistrerade eller anmälda aktie- eller lottkapital, oavsett

huru detsamma tillkommit, så bör jämväl hela den vid samma tidpunkt

befintliga reservfonden medräknas. Därjämte lärer, på sätt kammarrätten

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 395.

erinrat, reservfonden böra få utan någon begränsning medräknas till den

del, som densamma utgör av delägarna verkligen inbetalt kapital.

Kammarrätten har vidare gjort gällande, att det remitterade förslaget

skulle medföra en viss ojämnhet i fråga om aktiebolags beskattning,

i det att ett bolag, vars reservfond icke uppginge till 50 procent

av det verkligen inbetalda kapitalet och som överförde besparade vinstmedel

till aktiekapitalet, bleve hårdare beskattat än ett annat bolag i

samma ställning, som lade besparade vinstmedel till reservfonden. Detta

är visserligen i viss grad sant; emellertid må det erinras, att den undantagsställning,

som reservfonden i viss utsträckning tillagts enligt det

remitterade förslaget, betingats uteslutande av hänsyn till önskan att ej

hämma bolagens konsolidering. Detta intresse synes vara tillräckligt

tillgodosett genom nämnda förslag. Jag finner därför ej anledning att

i denna del frångå det remitterade förslaget.

Den i förslaget valda tidsgräns, intill vilken allt registrerat aktiekapital

är att anse såsom inbetalt, finner jag vara lämpligt vald. På de

i promemorian framhållna skäl torde man ej böra gå alltför långt tillbaka

i tiden. Däremot lärer det ej behöva möta betänkligheter att

sätta tidsgränsen så tidigt som till den 1 januari 1915. Jag vill i detta

sammanhang erinra, att 1902 års förordning bestämde motsvarande gräns

till den 1 juli 1897 och alltså längre tillbaka i tiden. Vad kammarrätten

anfört därom, att det skulle möta svårigheter att utöva effektiv

kontroll över bolagens uppgifter om kapitalets storlek, synes mig icke

vara riktigt. Därest en felaktig uppgift lämnas, är ju vederbörande

underkastad ansvar därför och möjlighet finnes alltid att kontrollera uppgiftens

riktighet.

För att kunna i det remitterade förslaget införa de av mig ovan

berörda ändringarna, har jag funnit nödigt att låta detsamma jämväl i

övrigt undergå en omarbetning av redaktionell art. Härjämte bör åt

punkt 31 i de till deklarationsformuläret nr 1 A hörande »anvisningar

för deklarationsblankettens ifyllande», givas den ändrade lydelse, som

betingas av den föreslagna lagändringens genomförande.

Att med tillförlitlighet beräkna den ökade inkomst, som genom

ifrågavarande förslag skulle tillföras statsverket, låter sig ej göra. Enligt

en inom statistiska centralbyrån verkställd beräkning skulle denna ökade

inkomst för år 1919 kunna skattas till mellan 500,000 och 750,000

kronor. Till frågan om denna skatteökning lämpligen bör föranleda

uågon ändring av det belopp, vartill inkomst- och förmögenhetsskatten

blivit upptagen i förslaget till 1919 års riksstat, skall jag senare återkomma.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung!.. Maj:ts nåd. proposition Nr 395. 23

Det inom departementet upprättade författningsförslaget upptager

emellertid ytterligare en bestämmelse rörande aktiebolags beskattning.

Enligt förslaget skulle nämligen åt avdelning 4:o i de vid förordningen om

inkomst- och förmögenhetsskatt fogade anvisningar till ledning vid taxeringen

givas sådan avfattning, att såsom beskattningsbar utdelning

från aktiebolag eller solidariskt bankbolag upptages jämväl vad som

vid bolagets upplösning tillskiftats delägare utöver den å honom belöpande

andel i de bolagets tillgångar, till vilka enligt 20 § i berörda

förordning hänsyn skulle tagas vid beräknande av taxerad inkomsts förhållande

till bolagets kapital.

I den vid förslaget fogade promemorian anföres härom, bland

annat:

»Eu återgång till de beskattningsprinciper, som infördes genom

§ 20 enligt dess ursprungliga lydelse, tarvar emellertid ändring i 1910

års förordning, avseende att förhindra, det skärpningen i beskattningsavseende

göres verkningslös därigenom, att bolag ombildas till n}m

bolag med större aktiekapital. Detta synes kunna ske allenast genom

föreskrift, att, därest vid bolags upplösning å aktieägare belöper mera,

än vad som motsvarar honom tillkommande andel i det kapital, vilket

i beskattningshänseende skall anses lika med bolagets inbetalta aktiekapital,

nämnda överskott beskattas såsom vinstutdelning. Visserligen

kan med fog anmärkas, att den, som inköpt en aktie för dennas verkliga

värde och vid bolagets kort därefter inträffade upplösning erhåller samma

belopp, kan bliva beskattad såsom för vinstutdelning, ehuru han ej haft

ett öres vinst. Emellertid torde en sådan farhåga ej hava så stor praktisk

betydelse, som vid första påseendet kan synas. De bolag, där en upplösning

är nödtvungen, lära nämligen ej heller lämna någon beskattningsbar

behållning. De fall, där frågan är av praktisk betydelse, avse alltså

frivilliga upplösningar. Dessa betingas vanligen av någon för aktieägarna

förmånlig affärssammanslagning. Ofta torde det emellertid även

förhålla sig så, att bolag bildats för fullföljandet av eu viss bestämd

affär, t. ex. ^styckning av en egendom i villatomter, samt att, till undvikande

av beskattning hos aktieägarna, vinsten ej utdelas utan fonderas,

tills bolaget upplöses. De fall, där en beskattning av nu antydd art

skulle framstå som en obillighet mot den enskilda aktieägaren, torde

bliva synnerligen få samt komma att inskränka sig till en tämligen

kort övergångsperiod. Den, som sedermera köper aktier, måste taga

med i beräkningen en eventuell skattskyldighet i händelse av bolagets

upplösning. Ehuru förslaget om eu lagändring i nu antydd riktningnärmast

föranletts av hänsyn till önskan att förhindra, det bestämmel
-

Btiskattning

av engångsutdelning

vid

bolags upplösning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 395.

ger rörande hårdare beskattning av avkastning från fonderad vinst än

från inbetalt aktiekapital göras ineffektiva, är nämnda förslag även i

annat hänseende av synnerlig betydelse. Visserligen kan ej därigenom

frågan om jämväl den fonderade vinstens dubbelbeskattning lösas. För

de flesta bolagen med deras långvariga fortbestånd blir nämligen bestämmelsen

utan verkan. Däremot förekommes, att aktieägarna till

undvikande av dubbelbeskattning fondera vinsten i avsikt att sedermera

utdela densamma i samband med bolagets upplösning. Mot en föreskrift

i nu angiven riktning synes väl kunna anmärkas, att därigenom,

till följd av skatteprogressionen, aktieägaren får betala högre skatt för

vad han i ett sammanhang bekommer vid bolagets upplösning än om

han bekommit motsvarande belopp vid skilda vinstutdelningar. Emellertid

torde denna obillighet bliva endast skenbar. Då ett bolag upplöses

först efter en längre tids fortbestånd, kommer säkerligen aktieägarens

räntevinst till följd därav, att han ej tidigare behövt utgöra skatten, att

uppväga en möjlig ökning av dennas belopp. Beträffande åter de

bolag, vilka äro avsedda endast för en mera kortvarig verksamhet,

är behovet av en konsolidering ej detsamma. En större fundering torde

där mera sällan erfordras, och det står således i aktieägarnas fria val

att besluta utdelning eller ej.»

I sitt utlåtande upplyser kammarrätten, att enligt rådande praxis beskattningsbar

utdelning å aktier icke ausåges vara för handen, då, i sammanhang

med bolags upplösning, till delägare utbetalades hans andel i

bolagets kapitaltillgångar; gjorde delägaren därvid en vinst, vore beskattningen

av denna beroende av de allmänna reglerna för beskattning av

vinster av tillfällig natur; ej heller ansåges någon beskattningsbar utdelning

föreligga, om ett bolag uppginge i ett annat och aktieägarna

i det äldre bolaget i utbyte mot sina aktier erhölle aktier i det

nya bolaget.

Kammarrätten meddelar vidare, att de kommunalskattesakkunniga

i sitt den 16 april 1917 avgivna förslag till lag angående kommunal

taxering och skattskyldighet upptagit ett stadgande av innehåll, att

kommunal inkomst- och förmögenhetsskatt skall erläggas för, bland

annat, inkomst genom utdelning å aktier i inländska och utländska bolag

samt å lotter i solidariska bankbolag utan avseende å, huruvida utdelningen

utgjort årsutdelning eller utdelning vid bolagets upplösning, men

att dit dock ej skall hänföras utdelning, som bestått i aktier eller lotter

i samma bolag eller i annat bolag, som vid det förras upplösning övertager

dess verksamhet, och ej heller sådan utdelning, som innefattar

återbetalning av inbetalt kapital.

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 395.

1 anslutning, härtill anför kammarrätten vidare: »Även enligt kammarrättens

uppfattning kunna principiellt sett goda skäl anföras till stöd

för att såsom inkomst hos aktieägaren beskatta vad som vid bolags

upplösning tillskiftas honom av tillgångar, som icke utgöra verkligt

tillskott av delägare. Sådan utdelning torde nämligen under vissa förutsättningar

med fullt fog böra anses såsom inkomst för delägaren, lika

väl som utdelning under bolags bestånd gör det. Då kammarrätten

dock icke anser sig kunna tillstyrka den föreslagna ändringen av avdelning

4:o) i de särskilda anvisningarna till ledning vid taxeringen, sker

det — frånsett att med kammarrättens ståndpunkt i fråga om förslaget

till ändring av 20 § i skatteförordningen ifrågavarande ändring, såvitt

den motiveras av sambandet med den föreslagna lydelsen av 20 §, icke

erfordras — av följande skäl.

Enligt grunderna för förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

skall inkomst beskattas bos den, som verkligen åtnjutit densamma.

Det är emellertid ingalunda säkert, att vad delägare i aktiebolag, som

upplöses, tillskiftas ur tillgångar, som icke utgöra inbetalt kapital, ens

till någon del utgör vinst för honom. Ofta nog lärer aktien en eller

flera gånger hava bytt ägare genom köp, varvid köparen med all säkerhet

fått betala en köpeskilling, som svarat mot aktiens till följd av fonderingar

hos bolaget ökade värde. Den sista ägarens skattskyldighet för

utdelning vid aktiebolags upplösning kan bliva i särskilt hög grad orättvis,

om 20 § i skatteförordningen erhåller den föreslagna lydelsen och

aktieägaren efter den 1 januari 1915 men före förslagets framläggande

förvärvat aktier i ett bolag, vars kapital i större utsträckning utgöres

av icke inbetalt kapital. Vid bolagets upplösning får då aktieägaren

skatta såsom för utdelning för vad som tillskiftats honom ur det icke

inbetalta kapitalet, ehuru det vid köpet av aktierna varit honom omöjligt

att nedbringa köpeskillingen genom hänvisning till en sådan eventualitet.

Därtill kommer, att utdelning vid bolags upplösning ej sällan kan uppgå

till betydande belopp och till följd av den progressiva skatteskalan föranleda

en väsentligt högre skatt för delägaren, än som både träffat

honom, därest vinsten beskattats i olika poster. Den räntevinst, som

tillfallit delägaren därigenom, att han ej tidigare behövt erlägga skatten,

torde ofta nog icke tillnärmelsevis motsvara ökningen av skatten. Här

nämnda förhållande måste antagas komma att, i likhet med en begränsning

av kapitalbegreppet, varom redan förut är nämnt, föranleda ökade

utdelningar på bekostnad av bolagens konsolidering genom fonderingar.

Kammarrätten kan å andra sidan icke annat än instämma i det

Bitning till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 355 höft. (Nr 395.) 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 395.

uti motiveringen till förslaget gjorda uttalandet om önskvärdheten av

att förekomma, att. aktieägarna, genom fondering av ett bolags årsvinster

för utdelning först i sammanhang med bolagets upplösning, undgå beskattning

av samma inkomst. Därest med hänsyn härtill den ifrågasatta

beskattningen av vad vid bolags upplösning tillskiftas delägare,

trots de betänkligheter, som onekligen måste hysas däremot, anses böra

komma till stånd, torde denna beskattning dock i varje fall icke böra

erhålla en mera vidsträckt omfattning än som, på sätt ovan är antytt,

blivit av kommunalskattesakkunniga ifrågasatt. En dylik beskattning

synes emellertid, om den genomföres, utgöra ytterligare ett skäl att

icke genom den ifrågasatta skärpningen av aktiebolagens inkomstbeskattning

utvidga omfattningen av den redan förefintliga dubbelbeskattningen

på ifrågavarande område.»

Förevarande fråga har redan en gång förut varit föremål för riksdagens

prövning. I en inom andra kammaren vid 1913 års riksdag

väckt motion föreslogs nämligen, att riksdagen ville besluta, antingen,

att 7 § 2 mom. av förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

den 28 oktober 1910 skulle erhålla följande ändrade lydelse:

»b) Utdelning å aktier i inländska aktiebolag eller å lotter i

solidariska bankbolag, vare sig denna utdelning sker i penningar eller

penningars värde, genom utdelning av aktier eller lotter i eget eller

annat aktiebolag eller solidariskt bankbolag eller på annat sätt»;

eller ock, att punkt 4:o) i de vid berörda förordning fogade »Särskilda

anvisningar till ledning vid taxeringen» måtte erhålla följande

ändrade lydelse:

»Såsom beskattningsbar — — — — till utdelningen. Likaledes

anses såsom beskattningsbar utdelning av nu nämnda slag all utdelning

av aktier eller lotter i eget eller annat aktiebolag eller solidariskt bankbolag,

ävensom varje annan utdelning till aktieägare eller lottägare av

penningar eller penningars värde, såvida utdelningen ej är att hänföra

till återbetalning vid bolags upplösning av inbetalt aktiekapital. Har

aktie — — — — (nuvarande lydelse) — — — — förvärvad vinst.»

Bevillningsutskottet, dit motionen hänvisades, lämnade en redogörelse

för gällande rätts ståndpunkt uti förevarande avseende, varefter

utskottet, såvitt nu är i fråga, anförde:

»Vad nu angår beskattningen av utdelning under ett bolags fortbestånd

synas, efter vad ovan anförts, lag och rättspraxis, utom beträffande

s. k. gratisaktier, redan motsvara motionens syfte, vadan ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 395. 27

skottet hnner förhållandena i denna del ej påkalla några ändrade bestämmelser.

Däremot kunna onekligen de av motionären framhållna olägenheterna

framträda i många fall av bolags upplösning och tillgångarnas

utskiftande bland delägarna. Vad därvid utdelas blir, med nu gällande

bestämmelser, i regel skattefritt, ehuru i utdelningen ofta nog ingå medel,

som, materiellt sett, borde beskattas. Detta förhållande kan inbjuda till

bestämmelsernas kringgående, exempelvis så, att ett bolag, som, på grund

av sitt ändamål att t. ex. köpa och stycka en fastighet eller exploatera

ett patent, är av kort varaktighet, underlåter att utdela eventuell vinst

förrän i sammanhang med bolagets upplösning. 1 sådana och andra

liknande fall synes orättvist, att vinster, som, där de omedelbart hade

utdelats, blivit utan tvekan beskattade, skola undgå skatt blott därför,

att de i stället under några år fonderats för att sedan på en gång falla

aktieägarna till.»

I enlighet med av utskottet därom gjord hemställan beslöt därefter

riksdagen, enligt skrivelse den 30 maj 1913, anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes föranstalta om utredning, huruvida och i vad mån, då ett

aktiebolag eller solidariskt bankbolag upplöstes, bolagets uppsparade

tillgångar, vilka icke utdelades förrän i sammanhang med bolagets upplösning,

måtte kunna göras till föremål för inkomstbeskattning hos delägarna,

samt för riksdagen framlägga det förslag till ändring i gällande

författningar, som av utredningen kunde föranledas.

Ett stadgande i den riktning, det remitterade förslaget i denna

del innehåller, synes oundgängligt, därest icke den ovan ifrågasatta

skärpningen av bolags beskattning skall göras ineffektiv genom bolagens

upplösning och ombildande till nya bolag med större kapital. Såsom

av kammarrättens utlåtande framgår, lärer i främsta rummet kunna mot

det föreslagna stadgandet åberopas, att detsammas genomförande skulle

särskilt tungt drabba den aktieägare, vilken inköpt aktier för belopp,

något så när motsvarande aktiernas värde vid tiden för bolagets upplösning

men mera avsevärt överstigande aktiens nominella värde. Denna

olägenhet torde dock, såsom framhålles i den vid det remitterade förslaget

fogade promemorian, bliva av mindre praktisk betydelse samt

för övrigt komma att göra sig gällande allenast i händelse av en kort

övergångstid. Om det ifrågasatta stadgandet göres tillämpligt först i

fråga om de utdelningar, som äga rum efter den 1 januari 1919, torde

berörda obillighet kunna, om ej fullständigt bortfalla, dock högst väsent
-

Departementschefenu
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 395.

ligt inskränkas, och något hinder mot förslagets genomförande sålunda

icke behöva möta av denna orsak. Mot förslaget har emellertid

kammarrätten vidare erinrat, att utdelning vid bolags upplösning ej

sällan komme att uppgå till betydande belopp och på grund av den

progressiva skatteskalan föranleda en väsentligt högre skatt för vederbörande

delägare, än om vinsten beskattats i olika poster. Häremot

kan emellertid, såsom redan påpekats i ovanberörda promemoria, framhållas,

att aktieägaren i viss mån gottgöres genom räntevinsten till

följd därav, att han ej tidigare behövt erlägga skatten. I detta sammanhang

må erinras om, att kommunalskattesakkunnige i sitt av kammarrätten

vidrörda betänkande föreslagit, att en dylik beskattningsprincip

skulle tillämpas, då vid ett bolags upplösning dess tillgångar kontant

utdelades.

Det kunde ifrågasättas, huruvida icke såsom utdelning borde beskattas

allt vad delägarna vid bolags upplösning erhålla utöver gjorda

insatser. Emellertid synes det knappast vara tillrådligt att nu göra

ifrågavarande skatteskärpning strängare än vad som erfordras för tillgodoseende

av det i promemorian framhållna syftemålet. Vid sådant

förhållande kan dock frågan om beskattning av utdelning till aktieägare

i samband med bolags upplösning icke anses vara slutgiltigt ordnad.

Ihågkommas bör nämligen, att särskilt i de ovanberörda fall,

där ifråga om bolag av kort varaktighet vinsten icke utdelas utan

fonderas för att i ett sammanhang fördelas vid bolagets upplösning,

det icke kan anses tillfredsställande, att någon del av vad delägarna

bekomma utöver sin insats, går fri från beskattning. Denna beskattningsfråga

lärer dock bäst böra lösas vid en mera omfattande revision

av skattelagstiftningen.

I det remitterade förslaget har jag låtit vidtaga ett par mindre,

redaktionella ändringar, för vilka icke lärer behöva här redogöras.

Föredragande departementschefen uppläste härefter två i enlighet

med vad han nu anfört inom finansdepartementet upprättade förslag, det

ena till förordning om ändrad lydelse av 20 § i förordningen den 28

oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt samt avdelning

4:o) i de vid samma förordning fogade särskilda anvisningar till ledning

vid taxeringen och det andra till förordning om ändring i viss

del av det vid förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering fogade formulär nr 1 A; och hemställde

föredragande departementschefen, att berörda förslag måtte föreläggas

riksdagen till antagande.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 395.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sten Zethelius.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 355 käft. (Nr 395.)

i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:448 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 20 § i förordningen den 28 oktober 1910 om inko s. 3 i texten
  2. BevU 1918:62 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående utskottets betänkande, nr 58, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslug till föro s. 1 i texten
  3. BevU 1918:58 Betänkande, i anledning av dels Kung}. Majds proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 20 § i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch s. 1 i texten