Sök i Ratio Lex

Angående driftkostnader under år 1919 för statens domäner

1918-04-30 · 71 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 63 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:399, Angående driftkostnader under år 1919 för statens domäner

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

1

Nr m

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående driftkostnader

under år 1919 för statens domäner; given

Stockholms slott den SO april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen

att

dels godkänna de av chefen för jordbruksdepartementet framlagda

förslagen till avlön ingsstu ter för domänstyrelsen och för skogsstatens

ordinarie personal, att tillämpas från och med år 1919;

dels förklara, att de villkor och bestämmelser, som äro stadgade

för åtnjutande av de i nu gällande stater för domänstyrelsen och för

skogsstatens ordinarie personal upptagna avlöningsförmåner, skola vara

ogillande även i fråga om avlöningar till samtliga ordinarie befattningshavare

å vederbörande nya stat, dock med de av departementschefen

tillstyrkta förklaringar och tillägg;

dels förklara, att en var, som med eller efter den 1 januari 1919

tillträder ordinarie befattning i domänstyrelsen eller skogsstaten, skall

vara pliktig att underkasta sig de sålunda tillstyrkta villkoren och bestämmelserna,

samt att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar

i nämnda styrelse eller inom skogsstaten, vilka icke före den

1 december 1918 anmäla, att de vilja övergå till vederbörande nya

avlöningsetat och underkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade

villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas,

skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande avlöningsstat

tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den man ej annat löranledes

av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 359 höft. (Nr 399.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

dels, med godkännande av de utav departementschefen i statsrådsprotokollet

gjorda beräkningar, såsom driftkostnader under år 1919 för

statens domäner förslagsvis uppföra ett belopp av 23,500,000 kronor,

att utgå av domän fondens avkastning;

dels ock medgiva, att arvodes tillökning med 400 kronor för helt

år räknat må under år 1918 av domänfondens avkastning utgå till en

var skogstaxator och extra skogsingenjör ävensom sådan assistent, vilken

enligt de bestämmelser, som gällde före ikraftträdandet av den vid 1917

års riksdag beslutade ändringen i rese- och traktamentsersättning till

skogsstateus personal, skulle ägt åtnjuta särskilt dagtraktamente av 6

kronör.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 399.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Mnj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30

april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson.

SCHOTTE,

Petuén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Rydén,

Undén.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

Såsom driftkostnader för statens domäner under år 1918 har riksdagen

enligt skrivelsen nr 347 den 12 juni 1917 förslagsvis uppfört ett

belopp av 16,730,000 kronor att utgå av domänfond.-ns avkastning.

Till grund för detta beslut hava lagts följande beräkningar: I.

I. Kostnader för domänstyrelsen:

avlöningsstat för styrelsen ................................... kronor

extra skogsbyrå hos styrelsen............................. >''

ålderstillägg åt styrelsens personal..................... t''

pensionering av styrelsens personal .................. »

anställande av extra amanuenser och biträden

hos styrelsen samt renskrivning m. in....... )>

186,800

15,300

12.000

2,300

9,600

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 899.

styrelser expenser ...........................

rese- och traktamentsersättning åt

personal ............................................

tryckningskostnader för styrelsen......

.................. kronor 18,000

styrelsens

.................. » 6,000

.............. » 9,500 259,500

II. Kostnader för statens skogsdomäner:

skogsstatens ordinarie personal ...........

ålderstilliigg åt skogsstatens personal

pensionering av skogsstatens personal

tillfällig löneförbättring...........................

reseersättningar........................................

ersättning för expeditionslokal...............

förnyelsefond för återväxtkostnader

egentliga förvaltningskostnader ....

Avgår

a) ordinarie anslag för tillsyn å

enskildas skogar i lappmarkerna

och Sårna socken med

Idre kapellag.........................

b) ordinarie anslag för tillsyn å

enskildas skogar i Västerbottens

och Norrbottens läns

kustland ...................................

c) extra anslag för sistnämnda

ändamål ....................................

kronor 1,480,350

» 125,000

» 65,000

» 180,000

» 725,950

» 35,100

» l,75o,000

» 11,708,000

kronor 16,070,000.

kronor 200,000

» 130,000

» 80,000 410,000 15,660,00*1

III. Kostnader för statens jordbruksdomäner:

avlöning åt domänintendenter ........................ kronor 35,500

resek'' >stnader vid domänförvaltningen ......... » 45,000

övriga med förvaltningen av jordbruks
domänerna

förenade kostnader .................. » 100,000 180,500

.............................. 630,000

Summa kronor 16,730,000

IV. Krigstidstlllägg och krigstidshjälp för år 1917

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399. 5

I skrivelse den 21 september 1917 har nu domänstyrelseu framlagt

förslag rörande driftkostnaderna för statens domäner för år 1919.

I detta förslag har styrelsen i åtskilliga hänseenden hänfört sig till ett

av styrelsen den 25 april 1917 avgivet utlåtande angående delar av den

norrländska skogsvårdskommbténs betänkande den 10 mars 1912 och i

anledning av de skogss ■ k kunnigas för södra Sverige betänkande den

17 december 1915, vdket utlåtande blivit befordrat till trycket i en

mindre upplaga. Dessa handlingar hiva jämte vissa andra inkomna

framställningar varit remitterade till 1915 års kommission för gemensamma

avlöningsbestämmelser vid kommunikations verken m. 11. verk.

Denna kommission har den 20 mars 1918 avgivit ett såsom I betecknat

betänkande angående löneförhållandena vid åtskilliga verk och tjänstemannakårer,

bland dem domänstyrelsen och dess underlydande personal.

Även detta betänkande har blivit tryckt. Över de i detsamma framställda

fö slag beträffande domän styrelsen och skogssiaten hava infordrade

utlåtanden avgivits av vederbörande, varvid domänstyrelsen till

alla delar biträtt lönekommissionens förslag.

Jag anhåller nu att få anmäla dessa ärenden jämte vissa i samband

med dem stående frågor. 1

1. Kostnader för domänstyrelsen.

Den nu gällande stiten för domänstyrelsen fastställdes av riksdagen

år 1908, varefter ändringar i och tillägg till densamma skett

åren 1911, 1912, 1913, 1915 och 1917, så att den numera har följande

utseende:

Domänstyrelsens

avlöningsstat
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ti

Kungl. Mnj:ts nåd■ proposition Nr 399.

Förslag av

aorrlindska

skogsvårdxkommittén

och

skogssakkunmga

för södra

Sverige.

K r o

n o r

Tjänsts

Orts-

1

Lön

görings-

till-

Summa

1

pennin-

gar

lägg

Generaldirektören och chefen .........

7,000

3,000

1,000

11,000

'' 1 byråchef....................................

B,000

2,500

600

8,100

(Efter 5 år kan lönen höjas

j 5 byråchefer.................................

25,000

12,500

3,000

40,500

| med 600 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

1 ombudsman och fiskal ..............

1

3,600

1,800

400

5,800

j med 500 kronur och efter

j 10 år med ytterligare 500

[ kronor.

-

Efter 5 år kan lönen böjas

med 500 kronor, efter 10

1 l:a granens tjänsteman...............

2,200

1,500

300

4,000

år med ytterligare 500

9 l:a gradens tjänstemän...............

i

19,800

13,500

2,700

36,000

kronor och efter 15 år

med än ytterligare 500

kronor.

1 kvinnligt biträde av andra löne-

900

550

150

1,600

1

4 kvinnliga bilräden av andra löne-

1

Efter ö år kun lönen höjas

graden ....................................

3,600

2,200

600

6,400

1 med 200 kronor och efter

1 kvinnligt biträde av lörsta löne-

10 år med ytterligare 200

graden ................................

10 kvinnliga biträden av första löne-

700

350

150

1,200

kronor.

graden ...................................

7,000

3,500

1,500

12,000

1 förste vaktmästare.....................

900

450

150

1,500

Efter 5 år kan lönen höjas

f med 100 kronor.

1 vaktmästare.............................

700

350

150

1,200

Efter 5 år kan lönen höjas

j med 100 kronor och efter

700

350

150

1,200

j 10 år med ytterligare 100

[ kronor.

Till arvoden åt amanuenser och In-

träden samt för byggimdsplaners

granskning, flitpenningar åt exil a

tjänstemän och extra vaktinäslare

samt vikariatsersällning...............

56.300

•

Summa kronor

-

186,800 !

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, sä länge denna

förmän kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

Beträffande domänstyrelsen har norrländska skogs vårdskommittén

ansett, att de löpande göromålen, som i första rummet måst handläggas,

tagit styrelsens tid från de större uppgifter, som Idrott av dess initiativ.

Genom den förändring i förvaltningens organisation, som kommittén

föresloge (inrättande av distriktsstyrelser m. m ), och den därmed följande

överflyttningen av en avsevärd del av de administrativa ärendena till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399. 7

lägre instanser skulle styrelsen få mera tid till sådana uppgifter, som

tillkomme den verkliga ledaren av statens skogshushållning. Styrelsens

verksamhet borde vara av dels rent skoglig, dels politiskt-ekonomDk,

dels administrativ natur. För fullgörandet av styrelsens uppgifter i

förstnämnda avseende föreslogs bland annat inrättandet inom styrelsen

av en skogstaxeringshyrå, varest skogsindelnings- och skogstaxeringsarbetet

skulle centraliseras Härigenom skulle större enhetlighet i det

grundläggande arbetet befordras, från olika håll vunna erfarenheter

bättre lillgodogöras, materialet samlas och bearbetas samt rationella

uppskattningsmetoders utarbetande främjas. Då vidare i samband med

det föreslagna inrättandet av distriktsstyrelser försaljningsverksamheten

angående skogsprodukter skulle bliva omlagd, så att styrelsens bestyr

därmed skulle bliva vidgat, under det att länsstyrelsernas skulle upphöra,

borde för att bereda dessa viktiga och komplicerade ärenden eu

tillfredsställande, fullt sakkunnig handläggning inrättas en affärsbyrå

inom styrelsen. Denna skulle omhänderhava även all bokföring m. m.

De skogssakkunniga f<>r södra Sverige hava instämt med norrländska

skogsvårdskommittén beträffande behovet av decentmlisation m. m. De

hava emellertid ansett ytterligare reformer inom själva domänstyrelsen

erforderliga och i sådant avseende föreslagit, att såsom chefens närmaste

man och souschef måtte anstäkas en skogligt bildad fackman;

att såväl generaldirektörs snm souschefsbefattn n garn a måtte tillsältas

endast för sex åt* i sänder; att en särskild byrå för de ecklesiastika

skogarna måtte inrättas med hänsyn till av de sakkunniga föreslaget

avskiljande av dessa skogar till särskilda revir; samt att två domänfullmäktige

måtte tillsattas med uppgift att tillhandagå styrelsen i särskilt

viktiga ärenden och jämväl fungera som styrelsens överrevisorer.

Förslaget om inrättandet inom domänstyrelsen av en souschefsbefattning

liar av de skogssakkunniga för södra Sverige motiverats i

huvudsak sålunda:

Med hänsyn till den mångfald rent skogliga eller skogligt administrativa

ärenden, som berodde av domänstyrelsens prövning, krävdes numera med nödvändighet,

att de avgjordes av en person med högre skoglig fackbildning. På grund därav måste

med nu bestående ordning styrelsens chef för visso tagas ur fackmännens led. En

följd härav bleve åter, att personvalet måste göras inom en tämligen liten krets.

Det kunde då tilläventyrs tänkas möta svårigheter att finna en person, som förutom

de rent skogliga kvalifikationerna besutte den personliga duglighet i organisationsfrågor

och den beprövade erfarenhet i politiskt-ekonomiska ting, vilken dock måste

finnas hos styrelsens chef. De olägenheter, som härvid kunde uppstå, ansåge de

sakkunniga vara så avsevärda, att utvägar måste sökas för deras avhjälpande.

En lösning av frågan kunde enligt de sakkunnigas förmenande vinnas på det

sätt, att till generaldirektör och chef för styrelsen alltid valdes en person, som

s. 8 Kontrollera mot PDF

J}<mtänet»irelsen

''-*/i 1917.

8 Kungi. May.ts nåd. proposition Nr 399.

besutte de högsta kvalifikationer i fråga om organisatorisk förmåga och erfarenhet

i politiskt-ekonomiska ting. Den rent skogliga fackkunskap, som därjämte borde

finnas i styrelsens ledning, ansåge de sakkunniga böra förvärvas därigenom, att

generaldirektören som närmaste man och souschef erhölle en skogligt bildad fackman.

På detta sätt syntes de båda olika grenarna av domänstyrelsens verksamhet

kunna bliva företrädda av de yppersta krafter, som på respektive områden stode

att erhålla.

För att fördelarna av det antydda systemet skulle fullt komma till sin rätt,

kunde det bliva önskvärt, att generaldirektören till souschefen överlämnade beslutanderätten

i alla de löpande ärendena på det skogliga området, på det att generaldirektörens

tid och arbetskraft ej måtte dragas från de stora frågor av förut antytt slag, åt

vilkas lösande han först och främst borde ägna sig.

För att generaldirektörs- och souschefsbefattningarna alltid skulle kunna

hållas besatta med de bästa krafter, ansåge de sakkunniga det vara lämpligt, att

befattningarna endast tillsattes för sex år i sänder.

i fråga om förslaget angående domän full mäktige hava de skogssakkunniga

för södra Sverige yttrat:

»Förutom de förändringar i domänstyrelsens organisation, som ovan föreslagits,

vilja de sakkunniga ifrågasätta, huruvida det ej därjämte kunde vara lämpligt,

att på enahanda sätt som skett vid vissa statens andra affärsdrivande verk Kungl.

Maj:t berättigades att tillsätta några i skogliga och politiskt-ekonomiska ting sakkunniga

personel’, exempelvis kallade domänfullmäktige, vilka, då särskilt viktiga

ärenden vore föremål för styrelsens behandling, kunde tillhandagå styrelsen med sin

erfarenhet. Dessa personer borde emellertid i domänstyrelsen ej blott motsvara

järnvägens fullmäktige, ut.m jämväl dess överrevisorer och alltså erhålla befogenhet

även till en saklig granskning av styrelsens verksamhet. Till dessa platser borde

lämpligen kallas statens skogslörvaltning utomstående personer, vilka i det privata

näringslivet gjort sig kända såsom särskilt framstående i ekonomiska och skogspolitiska

frågor. Deras uppdrag borde i första rummet omfatta att på kallelse av

styrelsens chef deltaga i styrelsens överläggningar och därvid tillhandagå med råd

och upplysningar. Dock borde de ej vara berövade allt initiativ, utan borde de äga

rätt och skyldighet, att, då de ansåge, att de linjer, enligt vilka styrelsen ledde och

utvecklade de allmänna skogarnas förvaltning, gåve anledning till anmärkning eller

orsaker i övrigt kunde föreligga, därom göra framställning hos Kungl. Maj:t.

Genom ett dylikt tillsättande av två domänfullmäktige tro de sakkunniga, att

kontakten mellan statens skogsförvaltning och det privata näringslivet på bästa sätt

skulle kunna uppehållas. Framsteg och förbättringar ur privatdriften skulle snabbt

kunna tillgodogöras även vid de allmänna skogarnas förvaltning, och denna skulle

förvisso komma att få emottaga många goda impulser.»

Domäustyrelsen liar i sitt utlåtande den 25 april 1917 över kommitténs

och de skogssakkunnigas ifrågavarande betänkanden förklarat

sig dela åsikten om önskvärdheten av större decentralisation. Dock

funne styrelsen ett frigörande Dån styrelsen av ärendesgrupper till

den omfattning, kommitterade tänkt sig, icke fullt genomförbart, även

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr -''199. 9

vid organisation av distriktsstyrelser. Organiserandet av dylika styrelser

kunde för övrigt ej nu genomföras, enär dels frågan tarvade ytterligare

utredning och dels bristen på personal utgjorde ett bestämt binder däremot.

1 betraktande härav och med hänsyn till den starka stegring i

utvecklingen, som skogs- och domänförvaltningen alltjämt företedde,

ansäge domänstyrelsen, att eu verksamhet, sådan som kommitterade

skisserat den, kunde utövas endast med en vidare utveckling och förstärkning

av styrelsen, i första hand genom ökandet av byråernas antal.

Med anledning av förslaget om inrättande inom styrelsen av en

skogstaxeringsbyrå har styrelsen tillstyrkt, att en ny byrå måtte anordnas,

vilken emellertid borde kallas skogsindelningsbyrån.

Härom har styrelsen ant ört i huvudsak följande:

»Sedan ett flertal år tillbaka har styrelsen haft sill uppmärksamhet riktad pa,

att skogsindelningsarbetet borde reformeras i syfte att större sakkunskap och enhetlighet

borde inläggas i detsamma. Det var delvis med hänsyn till detta som

skogstaxatorer redan år 1903 började anställas såsom biträden åt överjägmästama

vid indelningsförslagens planläggning och granskning samt, i den män tiden medgav,

jämväl vid indelningsplaners upprättande. Emellertid var det ej styrelsens avsikt

att stanna härmed — — —.

I syfte att den väsentliga delen av skogsindelningsarbetet må kunna bliva

enhetligt utförd vore av stor betydelse, om på sätt den norrländska skogsvärdskommittén

hemställt en särskild indelningsbyrå i domänstyrelsen inrättades, under

vilken stode tjänstemän, som huvudsakligen vore sysselsatta med hithörande arbeten.

Styrelsen är av den mening, att en specialisering efter arbetets art i detta

avseende borde kunna införas inom styrelsen. Detta förutsätter emellertid, att för

ändamålet inrättas en helt ny byrå med sin särskilde byråchef. Till denna byrå

skulle sålunda från de övriga överflyttas alla ärenden angående indelning, varigenom

dels de övriga skogsbyråchefernas arbetsbörda komme att lättas, dels ock nu ifrågavarande

för skogshushållningen grundläggande arbeten kunde erhålla en ingående

och enhetlig behandling. Handläggningen av indelningspianerna skulle ock på sådant

sätt kunna bliva kvalitativt bättre utförd, då en person finge helt ägna sig häråt

och sålunda sattes i tillfälle att specialisera sig på denna gren av styrelsens arbeten.

Genom eu dylik tillökning av styrelsens arbetskrafter bleve det ock möjligt,

att från kameralbyrån överföra och på respektive skogsbyråer fördela den sakliga

granskningen av förvaltningsförslagen, vilket med hänsyn till dessa förslags för

varje år ökade omfattning snart icke kan på den därför knappt tillmätta tiden utföras

å allenast en byrå — -.

Beträffande förslaget om inrättande av en affärsbyrå har domänstyrelsen

anfört, att detta förslag kunde synas innebära vissa fördelar,

och att det förvisso vore lämpligt, om försälj ni ngsären den a kunde behandlas

ä en särskild byrå, vilkens chef Unge odelat ägna sig åt specialisering

på detta område. Enligt styrelsens mening kunde dock en

dylik organisation icke praktiskt genomföras, förnämligast enär sagda

Rifning till riksdagens protokoll I91H. 1 sand. -''159 höft. (Nr 999.j 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds nåd. ''proposition JS/r 399.

ärenden hörde nära samman med ett stort antal andra ärenden inom

var och en av skogs byråerna. Sakkunskap i dessa frågor finge för

övrigt forntsättas hos åtminstone den ena av chefen och den föreslagne

souschefen ävensom bland domänfullmäkiige. Med hänsyn härtill och

då frågan om bokföringens anordning vore under utredning av särskilda

sakkunniga, avstyrkte d- •mänstyrelsim förslaget om en affärsbyrå.

Domänstyrelsen har vidare förklarat sig biträda förslaget om

tillsättande av en souschef, dock ej obetingat så som'' de sakkunniga

formulerat detsamma. Då tyngdpunkten av domäustyrelsens verksamhet

vore förlagd till skogliga ärendens handläggning, ansåge styrelsen visserligen,

att en av cheferna ovillkorligen borde vara skogligt fäckbildad.

Men de sakkunnigas förslag, att just souschefen skalle innehava denna

kompetens, syntes styreken 1< da till eu viss begränsning av Kungl.

Maj:ts utnämningsrätt, som kunde verka motsatsen till vad som avsetts.

Med hänsyn till de krav, som komme att ställas på såväl chefen som

souschefen, syntes det styrelsen vara av vikt, att Kungl. Maj:t vid tillsättandet

av dessa poster skulle vara obunden i autydda hänseende.

Såsom en följd härav borde enligt styrelsens mening souschefens beslutanderätt

icke inskränkas till endast skogliga ärenden.

Mot de sakkunnigas förslag att dessa chefsbefattningar skulle tillsättas

endast för sex år i sänder, föiklarade sig domänstyrelsen icke

hava något att erinra.

På grund av den alltjämt växande arbetsbörda, som påvilade chefen

särskilt genom den ökade mängd ärenden, som måste föredragas för

honom, samt de ständigt nya krav utvecklingen ställde på chefen, ansåge

sig styrelsen böra föreslå vidtagande av åtgärder för framläggande

vid 1918 års riksdag av proposition uti nu ifrågavarande hänseenden,

oavsett om andra av kommitténs och de sakknunigas betänkanden föranledda

förslag kunde föreläggas samma riksdag.

Domänstyrelsen, som funne sig böra avstyrka inrättandet av särskilda

revir för s. k. ecklesiastika m. fl. skogar, har avstyrkt de skogssakkunnigas

för södra Sverige förslag om, att en särskild byrå för ärenden

angående dessa skogar skulle upprättas inom styrelsen, desto mera

som frågan om förvaltningen av de ecklesiastika skogarna sammanhängde

med den åt särskilda sakkunniga anförtrodda, ännu ej avslutade

utredningen angående ändrad förvaltning av kyrkofonden in. m.

Domänstyrelsen har med anledning av förslaget om inrättande av

domän full mäktige anfört:

»Med hänvisning till de sakkunnigas motivering till detta förslag, i vilken de

uttalat, att dessa domänfullmäktige jämväl skulle fungera såsom styrelsens över
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj ds nåd. ‘proposition Nr 339.

revisorer, får styrelsen framhålla det mindre lämpliga i en dylik sammankoppling

av två rent skilda funktioner. Denna skulle nämligen kunna leda till den absurditeten,

att fullmäktige i vissa fall komme att granska sin egen verksamhet, vilket

helt visst skulle kunna åsamka förvaltningen störande förvecklingar. Däremot har

styrelsen intet att erinra emot. att särskilda överrevisorer tillsättas.

Enligt styrelsens åsikt böra till fullmäktige med hänsyn till domänförvaltningens

vikt kallas personer, som besitta framstående erfarenhet ej endast i skogsutan

även i jordbruksfrågor. Styrelsen får även framhålla önskvärdheten av, afl:

chefen äger bestämma de ärenden, vid vilkas handläggning fullmäktige skola tillkallas.

Ett stadgande om ovillkorlig skyldighet för styrelsen att i vissa fall inhämta

fullmäktiges yttrande kunde komma att medföra avsevärd tidsförlust i fall,

där skyndsamhet vore av nöden.

Slutligen anser sig styrelsen nu likasom i sitt utlåtande över departementalkommitterades

betänkande, där ävenledes förslag om domänfullmäktige avgavs, höra

framhålla, att det måhända kan möta svårigheter att till fullmäktige finna verkligt

lämpliga personer från den praktiska affärsverksamheten, vilka genom denna verksamhet

ej äro mer eller mindre ekonomiskt intresserade av statens skogsafiärsverksamhet.

Med dessa reservationer anser sig dock styrelsen för egen del böra biträda

de sakkunnigas förslag om tillsättande av domänfullmäktige att tillhandagå styrelsen

med sin erfarenhet, så som detta förslag av de sakkunniga formulerats.»

1915 års avlöningskonimission har i sitt förenänmda betänkande

yttrat angående det ifrågasatta inrättandet tiv en skogsindelningsbyrå,

att, då närmare utredning om personalbehovet å eu sällan byrå icke

förelåge och lämpligheten av denna organisationsändring väl i allt fall

borde hava varit prövad å extra stat, innan ch*n definitivt fastställdes,

kommissionen icke ansett sig böra i förevarande sammanhang ingå på

detta spörsmål.

Angående generaldirektörs- och souschefsbefattningarna har lönekommissionen

anfört:

»Vidkommande föreliggande spörsmål rörande omorganisation av chefskapet

för domänstyrelsen får kommissionen såsom sin uppfattning uttala, att den föreslagna

uppdelningen av generaldirektörens alltjämt växande arbetsbörda mellan eu

chef och en souschef synes vara av behovet synnerligen påkallad. I fråga om de

särskilda kvalifikationer, som må böra fordras hos chefen och souschefen, hava i

någon mån olika meningar kommit till uttryck i de skogssakkunnigas och domänstyrelsens

för lag Att åtminstone antingen chefen eller souschefen måste hava

skoglig fackutbildning, ligger ju i sakens natur, men att, såsom de nämnda sakkunniga

ifrågasatt, det skulle föreskrivas, att just souschefen skulle representera

berörda fackutbildning, synes kommissionen mindre lyckligt. Härutinnan ansluter

sig kommissionen alltså till den av domänstyrelsen uttalade meningen, att det i

varje särskilt fall bör avgöras, huruvida den ena eller den andra befattningen bör

■besättas med eu fackman på det skogliga området. —_ — —.

Vad generaldirektören beträffar, lärer det väl icke kunna bestridas, att deri

1915 år» avlöning

»kommunion
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr -199.

avlöning, som på sin tid bestämdes för denne, numera ingalunda kan anses vara tillfyllest.

Det är därvid särskilt att framhålla, hurusom den pågående omläggningen

av statens skogsvård kommit att ställa allt större krav på chefen för denna gren

av statsförvaltningen, vilken med avseende å det i densamma bundna kapitalet samt

avkastningens belopp är att hänföra till ett av våra största affärsdrivande verk.

Tages därjämte hänsyn till de avlöningar, som erbjudas cheferna för de större trävarubolagen,

torde en icke obetydlig förhöjning av den nuvarande avlöningen bliva

oundgänglig, därest staten skall kunna för nu ifrågavarande befattning påräkna eu

verkligt dugande person.

\ id nu angivna förhållanden har kommissionen funnit sig böra förorda det i

piopositionen vid 1908 års riksdag framlagda förslaget, att generaldirektören och

chefen för domänstyrelsen må jämställas med chefen för telegrafverket såväl i

avseende å avlöningens belopp som i fråga om sättet och villkoren för anställningen.

Därest den ifrågasatta souschefsbefattningen i domänstyrelsen, för vilken

överdirektörs- tillika souschefsbefattningarna vid statens järnvägar synas hava tjänat

till förebild, anses nu böra inrättas och åt innehavaren av befattningen gives den

vidsträckta befogenhet, som av såväl de förenämnda skogssakkunniga som domänstyrelsen

förutsatts, lärer väl åt denne befattningshavare böra givas likartad ställning,

som intages av de nämnda överdirektörerna.

För närvarande utgör arvodet till chefen för telegrafverket 15,000 kronor

och till överdirektör och souschef vid statens järnvägar 12.000 kronor. Enahanda

11 ^® alltså, i enlighet med vad förut blivit antytt, böra bestämmas för

chefen för domänstyrelsen och souschefen därstädes. För den händelse emellertid,

såsom kommissionen ifrågasatt, nu gällande arvoden för chefen för telegrafverket

samt överdirektörerna vid statens järnvägar skulle komma att bliva föremål för

reglering, böra givetvis berörda arvoden för chef och souschef för domäns tyre! sen i

motsvarande män höjas.

I likhet med vad förhållandet är beträffande befattningarna såsom chef för

telegrafverket samt överdirektör vid statens järnvägar böra även de ifrågavarande

befattningarna hos domänstyrelsen tillsättas allenast på förordnande för viss tid.

exempelvis sex år.

Såsom eu konsekvens av den föreslagna anordningen beträffande domänstyrelsens

chef och souschef torde oek, i anslutning till vad som gäller för motsvariga

befattningshavare vid vissa av kommunikationsverken, böra meddelas särskilda föreskrifter

rörande pensionering.

Generaldirektör eller souschef för domänstyrelsen, vilken i minst 12 ar innehaft

förordnande såsom sådan, bör sålunda vara berättigad att i pension uppbära

6,000 kronor. Om generaldirektör eller souschef, innan han uppnått 12 tjänstår,

antingen på grund av sjukdom be finnes oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring

eller ock utan egen begäran nödgas avgå från sin befattning, utan att hava på

grund av tjänstefel förverkat densamma, bör han vara berättigad att i pension uppbära

5.000 kronor, då avgången sker före eller vid 6 tjänstår, samt 5,500 kronor,

då avgången sker efter 6 men före 12 tjänstår. Pensionen torde böra utgå av

domänlöndens avkastning.

Som pensionsavgilt synes ett belopp av 360 kronor årligen böra avdragas a

det för generaldirektör eller souschef bestämda arvodet eller den honom, intill dess

han uppnått 67 år, tillkommande pension.»

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr S99.

Vidkommande notarietjänsterna å domänstyrelsens skogsbyråer

bar domänstyrelsen uti sitt nämnda utlåtande den 25 april 1917 framhållit,

att en snar lösning av frågan om förändring av dessa tjänster

på grund av senaste tids erfarenhet visat sig trängande.

Det hade nämligen, enligt vad styrelsen meddelade, visat sig, att till ifrågavarande

befattningar, som vore tjänster i första lönegraden, under senare åren kompetenta

personer endast med stor svårighet kunnat erhållas och att orsaken därtill

varit de jämförelsevis låga löneförmåner, som utginge å nämnda befattningar. Därest

emellertid dylika befattningar i vissa fall kunnat besättas med personer av erforderlig

kompetens, så hade dessa personer i regeln efter en jämförelsevis kort tids verksamhet

i styrelsen sökt sig ut till revir- eller annan tjänst i landsorten på grund

ej minst av de dyra levnadsomkostnaderna i huvudstaden. Dessa missförhållanden

hade sedermera alltmera skärpts. Såsom närmast varande exempel anfördes av styrelsen,

att trots upprepade kungörelser under senare delen av år 1916 och under år

1917 inga kompetenta sökande anmält sig till en ledigförklarad notarietjänst å tredje

skogsbyrån. För en därefter ledigbliven notariebefattning å andra skogsbyrån ävensom

för en motsvarande tjänst å fjärde skogsbyrån, som inom kort väntades bliva

ledig, syntes ock utsikterna att därtill erhålla kompetenta sökande ytterst ringa.

Det läge i öppen dag, att sådana förhållanden måste i hög grad menligt inverka

på arbetets jämna bedrivande i st yreisen.

Då därtill komme, att, till följd av byråarbetets fortgående ökning å notarierna,

som närmast sorterade under byråcheferna, ställdes alltjämt stegrade fordringar,

ansåge styrelsen, att dess verksamhet allvarligt äventyrades, därest icke

snarast en reform komme till stånd, vilken vore ägnad att tillföra styrelsen personer

med den erfarenhet, som fordrades för tjänster närmast motsvariga de nu befintliga

notariebefättningama å skogsbyråerna. Denna reform borde enligt styrelsens

åsikt innebära, att berörda tjänster förändrades 1 ill högre lönegrad än den nuvarande

eller lämpligen till tjänster med de löneförmåner, som tillkomme andra

gradens befattningshavare i de centrala ämbetsverken.

Domänstyrelsen har därjämte i skrivelsen den 21 september 1917

— under hänvisning- till styrelsens nyss omförmälda uttalande ävensom

en tidigare framställning i ämnet — ytterligare framhållit svårigheten

att fa notarietjänsterna å skogsbyråerna vid ledighet eller vakans

besatta med fullt kompetenta personer.

Kravet på sådan kompetens kunde, yttrade styrelsen vidare, icke nedsättas,

då dessa notarier ofta och under rätt utsträckt tid måste tjänstgöra i byråchefs

ställe vid semester, ledighet för sjukdom, särskilda uppdrag eller inspektionsresor.

Då för ifrågavarande notarietjänster fullt kvalificerade personer genom att övergå

i enskild tjänst kunde bereda sig avsevärt större ekonomiska fördelar än vad nu

gällande lönebestämmelser medgåve samt då i övrigt för dessa befattningar lämpliga

skogstjänstemän i allmänhet föredroge tjänstgöring i landsorten framför sådan i

huvudstaden med där rådande dyrare levnadskostnader, funne sig styrelsen nödsakad

att ånyo framlägga sitt berörda förslag för åstadkommande av bättre förhållanden

härutinnan.

Ang. notarietjänst

små å

domänstyrelsens

skogshyråer.

Domän - styrelsen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Iiönökammissicn

pn

Kung l. Maj ds nåd. proposition Nr 399.

Lönekommissionen har beträffande denna fråga anfört följande:

»Inony domänstyrelsen finnas, förutom andra byråer, tre ordinarie och en extra

skogsbyrå. A var och en av dessa byråer är såsom byråchefens närmaste man anställd

eii notarie. I likhet med notarier i allmänhet inom styrelsen åligger det

notarierna å skogsbyråerna att under vederbörande byråchefers inseende biträda

med beredning till föredragning av förekommande ärenden och med anskaffande av

erforderliga upplysningar.

Vad nu särskilt notarierna å skogsbyråerna angå, må framhållas, hurusom,

med hänsyn till mängden och omfattningen av de till dessa byråer hörande ärenden,

behov föreligger att åt vederbörande notarier kunna anförtro en mängd krävande

gransknings- och utredningsarbeten, i synnerhet av skogsteknisk natur. Dä

härtill kommer, att vid förfall för vederbörande byråchef notarien i allmänhet inträder

såsom ledamot i styrelsen, måste givetvis av notarien fordras icke blott god

teoretisk skoglig utbildning utan även prakiisk erfarenhet inom det skogliga området,

vadan på dessa befattningars innehavare alltså måste ställas ungefär samma

kompetensfordringar som på en revirförvaltare. Det synes vid sådant förhållande

ligga i sakens natur, att stora svårigheter måste uppstå att för notariebefattningarna

med deras nuvarande avlöning, som åtminstone under de femton första tjänsteåren

understiger vad bil tills i sådant hänseende utgått till revirförvaltare, kunna

erhålla kompetenta sökande.

För avhjälpande av berörda missförhållande har kommissionen trott den

lyckligaste lösningen vara, om de nuvarande notariebefattningarna å skogsbyråerna

ombildas till jägmästartjänster utan revir. Härigenom skulle även underlättas en

önskvärd växelverkan mellan centralförvaltningen och lokalförvaltningen. Att däremot

såsom domänstyrelsen ifrågasatt höja dessa notariebefattningar till sekreterartjänster

är enligt kommissionens mening åtminstone för närvarande icke lämpligt.

Kommissionen tillåter sig i sådant avseende särskilt framhålla, att vid ett

bifall till domänstyrelsens berörda förslag eu alltför stor skillnad i avlöningshänseende

skulle åstadkommas mellan de hittillsvarande notarierna å skogsbyråerna och

notarier i motsvarande ställning å övriga byråer inom styrelsen, en skillnad som

icke torde kunna anses tillräckligt motiverad av olikheten i göromål eller ansvar.

I) är esf åt notarierna å skogsbyråerna såsom jägmästare i styrelsen skulle utgå de

av kommissionen för revirförvaltare i mellersta och södra delarna av landet föreslagna

. avlöningsbeloppen, komme visserligen jägmästarna i styrelsen att få eu

väsentligt högre avlöning än som nu åtnjutes av notarier därstädes. Men om de

utav kommissionen i det följande ifrågasatta tillfälliga lönetilläggen av SOU kronor

beviljas första gradens tjänstemän i styrelsen, skulle dessa i avlöningshänset-nde

icke alltför mycket skilja sig ifrån de ifrågavarande jägmästarna i styrelsen, och

skillnaden i varje fall bliva avsevärt mindre än mellan första och andra gradens

tjänster med inräknande av det även för''sistnämnda grad tilltänkta lönetillägget

Enligt kommissionens mening böra alltså de nuvarande notariebefattningarna

ä de tre ordinarie skogsbyråerna utbytas mot jägmästarbeställningar med avlöning

av 5,200 kronor, därav lön 3,000 och tjänstgöringspenningar 2,200 kronor, jämte

tre ålaerstillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor, efter respektive 5, fO

och 15 år.

För den befattningshavare, som uppehåller motsvarande tjänst å den extra

skogsbyrån, torde arvodet böra bestämmas i förhållande härtill, varvid dock bör

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

iakttagas, att arvodet sättes 150 kronor lägre än den ordinarie tjänstemannens

avlöning, med hänsyn till denne senare åliggande pensionsavgift.»

Det bör anmärkas, att de av kommissionen för ifrågavarande notarier

sålunda föreslagna avhmingsbeloppen grunda sig på kommissionens

samtidig avgivna förslag till höjda avlöningar för jägmästarna med

revir. Till denna fråga återkommer jag vid behandlingen av staten

för skogsstatens ordinarie personal.

I sin skrivelse den 21 september 1917 med förslag angående

driftkostnaderna för statens domäner under år 1919 har domänstyrelsen

framlagt ytterligare ett förslag, avseende ändring i styrelsens ordinarie

stat, nämligen .uppförande i staten av en tredje revisorsbefattning.

Styrelsen har härom anfört:

Enligt nådigt brev den 10 augusti 1917 hade Kungl. Maj:t på styrelsens förslag

medgivit anställande för återstående delen av år 1917 av en extra revisor.

Behovet härav komme att kvarstå även för åren 1918 och 1919. Då det arbete

(granskning av skogsstatspersonalens reseräkningar), vilket nödvändiggjorde anställande

av denne tjänsteman, komme att bliva beständigt, så länge de nu fastställda

principerna för reseersättningens utgående komme att tillämpas, syntes skäl saknas

för anslagets bibehållande å extra stat, varför styrelsen finge hemställa, att denne

tredje revisor från och med år 1919 måtte uppföras å ordinarie stat som tjänsteman

i första lönegraden med samma löneförmåner, som tillkomme styrelsens övriga tjänstemän

i denna grad, eller tillsammans 4,1)00 kronor jämte rätt till ålderstillägg.

Jag vill erinra, alt medel till anställande av dylik tjänsteman under

är 1918 beretts genom att en anslagspost å 3,900 kronor såsom extra

anslag upptagits härtill i det .av Kungl. Maj t den 31 december 1917

fastställda generalförslaget för domänfondens driftkostnader år 1918.

Beträffande anslag till domänstyrelsen för år 1919, vilka erfordras

utöver den ordinarie staten, har styrelsen i förenämnda skrivelse den

21 september 1917 först framhållit, att den nuvarande extra skogsbyrån,

som arbetat sedan oktober månad år 1916, borde bliva beståndande tillsvidare

och intill dess fullständig omreglering av styrelsen bleve genomförd.

Anslagsbt loppet bär föreslagits höjt med anledning av den ifrågasatta

förändringen beträffande notarietjäusten å byrån.

Vidare har styrelsen gjort framställning om anställ nde av en ny

tjänsteman å domänfiskalskontoret och därom yttrat huvudsakligen:

Ang. en tredje

revi-orsbefattning.

Övriga anslag

för domänstyrelsen
-

På domänfiskalskontoret hade sedan år 1906 varit anställd såsom biträde åt

domänfiskalen en amanuens med en daglig tjänstgöringstid av 3 å 4 timmar eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

IB

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

samma tid som de å styrelsens jordbruksbyråer tjänstgörande amanuenserna. Emellertid

hade sedan länge det biträde i arbetet; som sålunda stått domäntiskalen till

buds, visat sig otillräckligt. Frågan om en förstärkning av arbetskrafterna å sagda

kontor torde därför icke längre kunna skjutas å sido.

Göromålen å domänfiskalskontoret hade alltsedan tiden för genomförande av

senaste lönereglering för domänstyrelsen, i sammanhang varmed domänfiskalstjänsten

uppfördes i andra lönegraden, varit stadda i en oavbruten ökning. Detta framginge

beträffande de sista 5 åren i viss mån av nedanstående sammanställning.

År

1912

1913

1914

1915

1916

Rättegångar

och besvärs- mål

Andra mål

och ärenden

Summa

............................ 98

525

623

......................... 90

570

660

........................... 108

645

753

.................... 121

633

754

........................... 142

597

739

Ett enbart angivande av antalet diarieförda ärenden vore emellertid endast i

viss grad belysande för ökningen i göromålen på domänfiskalskontoret. Utom de

ärenden, i vilka domänfiskalen efter remiss av styrelsen hade att avgiva yttrande

och som särskilt vad anginge de från skogsbyråerna remitterade ofta avsåge rättsfrågor

av mera svårlöst beskaffenhet, hade domänfiskalen att utföra och bevaka

kronans talan i rättegångar, vilka på grund av styrelsens alltmer omfattande fastighetsförvaltning

vore stadda i oavbruten tillväxt och mestadels vore av invecklad

beskaffenhet. För handläggningen av dylika mål, särskilt dem, som anginge tvist

om fast egendom, erfordrades icke sällan synnerligen tidsödande undersökningar,

vilka domänfiskalen alltid själv måst verkställa, då till domänstyrelsens förfogande

icke funnes någon personal, som besutte kompetens att verkställa arkivforskningar

av nu ifrågavarande slag. Härtill komme den skriftväxling, som oftast föreginge

själva målens anhängiggörande vid domstol i syfte att, såsom numera blivit praxis,

få tvistigheterna bilagda utan rättegång.

Enligt den för styrelsen gällande instruktion ålåge det vidare domänfiskalen

att med enahanda befogenhet och skyldighet som byråchef bereda och föredraga de

ärenden, som enligt styrelsens bestämmande för dylikt ändamål överlämnades till

honom, så ock på anmodan deltaga i handläggning av vissa närmare angivna ärenden.

Dessa sistnämnda ärenden vore sådana, i vilkas behandling skulle deltaga

byråchef med juridisk utbildning eller domänfiskalen. Av särskilda skäl hade det

blivit den senare, som nästan undantagslöst härvid fått biträda styrelsen. Av de

ifrågavarande ärendenas beskaffenhet framginge tydligt, vilken betydande arbetsbörda

härigenom blivit lagd å domänfiskalen.

Det förtjänade även att omnämnas, att ytterligare ett stort antal ärenden

under hand passerade domänfiskalen och således icke bleve redovisade i kontorets

diarium. Hit hörde samtliga kontrakt å arrendeupplåtelser från skogsdomänerna,

kontrakt om försäljning av virke och dylikt, granskning av borgensförbindelser med

flera sådana ärenden. Slutligen hade domänfiskalen att i icke ringa utsträckning

meddela juridiska råd och upplysningar såväl inom styrelsen som ock till styrelsen

underlydande personal.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj''Jk nåd. proposition AV 3 99.

Genom det nu anförda syntes behövligheten av den ifrågasatta förstärkningen

av kontorets arbetskrafter vara fullt ådagalagd. Med hänsyn till den sparsamhet,

som under nuvarande förhållanden inom förvaltningen borde iakttagas, hade styrelsen

sett sig nödsakad att härvid för närvarande inskränka sig till det oundgängligen

nödvändiga. Genom att i stället för den nu å kontoret tjänstgörande amanuensen

anställdes en tjänsteman i första lönegraden å extra stat med enahanda tjänstgöringsskyldighet

som ordinarie tjänsteman, skulle det nödvändigaste behovet av ökade

arbetskrafter å kontoret enligt styrelsens mening bliva åtminstone tillsvidare tillgodosett.

Då till amanuensen å kontoret för närvarande utginge ett arvode av

2,000 kronor, skulle den för ändamålet erforderliga ökningen utgöra 1,900 kronor,

enär avlöningen i likhet med andra extra tjänstemän i första lönegraden borde bestämmas

till 3,900 kronor, därav 2,400 kronor borde anses såsom lön och 1,500

kronor såsom tjänstgöringspenningar. Nämnde tjänsteman syntes jämväl böra beredas

semester, motsvarande den, som tillkomme ordinarie tjänsteman i samma lönegrad.

På grund av det trängande behovet hemställde styrelsen, att den ifrågavarande

befattningen måtte få tillsättas från och med den 1 juli 1918. Ifrågavarande

tjänsteman borde besitta samma kompetens som domänfiskal. Han skulle hava till

åliggande att under dom knäskål ens inseende biträda med utredning av förekommande

mål och ärenden och med anskaffande av erforderliga upplysningar, därvid han

skulle vara ansvarig för riktigheten av de upplysningar, uppgifter och utdrag av

handlingar han lämnade; att uppsätta koncept till utgående expeditioner; samt att

efter skedd justering skyndsamt låta utskriva de utgående expeditionerna och ansvara

för deras överensstämmelse med koncepten.

Domänstyrelsen bär ytterligare anfört:

»Den ovan föreslagne tredje revisorn kommer att för sitt arbete behöva

minst ett kvinnligt biträde, och då dessutom behovet av extra arbetskrafter inom

styrelsen visåt sig vara i stadig ökning, begäres uti anslaget till anställande av

extra amanuenser och biträden samt renskrivning m. m. en höjning med 3,400

kronor eller från 9,600 kronor för år 1918 till 13,000 kronor för-år 1919.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 17 juni 1916 skola kostnaderna för domänstyrelsens

och styrelsen underlydande personals tjänstepost gäldas av till driftkostnader

för statens domäners fond anvisade medel. Då dessa sammanlagda kostnader

äro ganska betydande, har styrelsen ansett det nödvändigt att upptaga desamma

såsom en särskild utgiftspost. Hittills hava de belupit sig till omkring 12,400

kronor i kvartalet, men då utgifterna häruti till följe av de nu för vissa postförsändelser

förhöjda portosatserna komma att avsevärt ökas, äro de för år 1919 nu

uppförda med ett förslagsbelopp av 52,000 kronor.

Då man med all visshet torde kunna förutse, att den inträffade stora prisstegringen

å papper, skrivmaterialier med flera för styrelsens arbete nödvändiga

varor icke under närmaste år kommer att minskas, ser styrelsen sig nödsakad att

begära en häremot svarande ökning i anslaget till expenser. Denna ökning anses

icke kunna sättas lägre än till 7,000 kronor, vadan nämnda anslag skulle komma

att ökas från 18,000 kronor för år 1918 till 25,000 kronor för år 1919.»

i övriga i driftkostnadsberäkningen för år 1918 upptagna anslagtill

domänstyrelsen har styrelsen icke ifrågasatt annan förändring än att

Bihang till riksdagens protokoll 191R. 1 sund. 339 höft. (AV 399.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

Tillfälliga

lönetillägg

18 Kvntjl. Maj.ts nåd. ''preposition Nr 39U.

anslaget till ålderstillägg föreslagits höjt med 1,000 kronor från 12,000

kronor till 13,000 kronor.

Jag bär i detta sammanhang att anmäla ytterligare ett förslag

av förbemälda lönekommission, avseende tillfälliga lönetillägg åt domänstyrelsens

personal.

Lönekommissionen har erinrat, att Kung]. Maj:t, på av kommissionen

gjord hemställan, den 13 augusti 1917 uppdragit åt kommissionen

att dels verkställa en närmare undersökning om möjligheten och lämpligheten

av en lönereglering för befattningshavare vid, bland annat,

skogsstaten ävensom, i den mån undersökningen därtill föranledde, inkomma

med utlåtande och förslag i ämnet, därvid emellertid mera

genomgripande förändringar i de i gällande avlöningsbestämmelser tilllämpade

grundsatser för avlönings utgående med mera borde undvikas;

dels ock inkomma med utlåtande och förslag rörande tillfällig löneförbättring

för åsyftade befattningshavare. Därjämte har erinrats, att Kungl.

Maj:t den 31 december 1917 bemyndigat kommissionen att angående, bland

annat, skogsstaten framlägga allennst ett förslag, avseende antingen reglering

av utgående ordinarie avlöningsförmåner eller ock beredande av

tillfälliga lönetillägg utöver nuvarande fasta avlöningar.

Kommissionen har i sitt betänkande yttrat sig angående användandet

av den ena eller andra av dessa alternativa utvägar för de verk

och personalgrupper, dess uppdrag gällde. Vad beträffar domänstyrelsen

och skogsstaten är kommissionens yttrande av följande lydelse:

»Ett verk, som jämväl (jämte tullverket) får anses intaga en särställning

med hänsyn till den föreliggande frågan, är domänstyrelsen med därunder

lydande personal. Vid redogörelsen för de olika avlöningsbestämmelsernas ålder har

påpekats, hurusom domänstyrelsen erhållit sin reglering enligt den för de centrala

verken i allmänhet gällande typen. Styrelsens hela organisation överensstämmer

ock med de verks, till vilka den sålunda hittills i löneregleringsavseende hänförts.

Vad å andra sidan angår skogsstaten och den övriga under domänstyrelsen lydande

personalen, så äro avlöningarna för dithörande tjänstemän konstruerade efter en för

verket i åtskilliga fall säregen typ, vilken dock mera närmar sig den för kommuuikationsverken

utbildade. Under dessa förhållanden har kommissionen ansett, att

någon tvekan kunde hysas angående den väg, som lämpligast borde följas i fråga

om detta verk i dess helhet. För domänstyrelsens vidkommande har kommissionen

emellertid stannat vid den uppfattningen, att kommissionen nu icke bör föreslå en

lönereglering utan åtnöja sig med att framlägga förslag om beredande av allenast

tillfälliga lönetillägg, i likhet med vad förhållandet skulle bliva beträffande generaltullstyrelsen.

Frågan om ändring av de ordinarie avlöningarna för domänstyrelsen

torde nämligen böra sättas i samband ined en övergång i fråga om avlöningssystemet

till huvudsaklig överensstämmelse med den s. k. kommunikationsverkstypen. Ett

förslag om verklig lönereglering med bibehållande av det nu för styrelsen gällande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

avlöningssystemet enligt typen för de centrala verken i allmänhet torde däremot

knappast höra framläggas av kommissionen, då härigenom ett ingrepp kunde anses

äga rum på det arbetsområde, som tillkommer 1902 års löneregleringskommitté.

Dä kommissionen sålunda för domänstyrelsens del endast föreslår lönetilläggvid

sidan av de fasta avlöningarna, kan det synas, som om det riktigaste vore

att tillämpa samma system även för den underlydande personalen. Att kommissionen

likväl beträffande denna personal följer en annan princip och föreslår nya

fästa avlöningar, har sin grund dels däri, att kommissionen vunnit den övertygelsen,

att verkets utveckling sedan senaste lönereglering med hänsyn till rörelsens art och

arbetets omfattning varit av den beskaffenhet, att en i största möjliga mån effektiv

löneförbättring är i hög grad påkallad. Till följd härav anser kommissionen, att

löneförbättringarna för denna personal måste följa en något annan måttstock än för

styrelsen, och då det nuvarande avlöningssystemet icke lägger några större hinder

i vägen därutinnan, har kommissionen därför tänkt sig, att skogsstatens personal

redan nu borde komma i åtnjutande av de fördelar, som en verklig löneregleringinnebär.

Det förhållandet, att de vid skogsstaten utgående pensionerna få anses

synnerligen knappt avvägda, har härvidlag även tillmätts en viss betydelse.

För skogsskolornas relativt fåtaliga personal har kommissionen ansett lämpligast

att följa samma system, som ifrågasattes beträffande skogsstaten.»

Kommissionen liar erinrat, atf, med frånseende av kvinnliga biträden

och vaktmästare, samtliga ordinarie befattningshavare vid styrelsen

vore ställda på den avlöningsnivå, som bestämdes år 1908. Kommissionen

har avgivit följande yttrande och förslag beträffande tillfälliga

lönetillägg för domänstyrelsens personal, varvid anmärkts, att de

föreslagna beloppen vore desamma, som föreslagits för befattningarna

inom generaltullstyrelsen:

»Kvinnliga biträden av l:a och 2:a lönegraden åtnjuta för närvarande i begynnelseavlöning:

de förra 1,200 kronor och de senare 1,600 kronor, därutöver

kunna för bägge komma två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, vadan alltså slutavlöningen

utgör 1,600 respektive 2,000 kronor.

För en var av dessa befattningshavare har kommissionen ansett det tillfälliga

lönetillägget skäligen böra sättas till 400 kronor, varigenom sammanlagda begynnelseavlöningen

skulle komma att utgöra för biträde av l:a lönegraden 1,600

kronor och för biträde av 2:a lönegraden 2,000 kronor samt slutavlöningen stiga

till respektive 2,000 och 2,400 kronor. Från det föregående torde höra erinras, att

enligt kommissionens förslag gruppen kvinnliga biträden i generalpoststyrelsen skulle

erhålla en begynnelseavlöning av 1,925 kronor och eu slutavlöning av 2,325 kronor,

därvid dock är att uppmärksamma, att denna grupp omfattar biträden med olika

kvalificerat arbete, samt att för samtliga dessa biträden minimiarbetstiden utgör 7

timmar eller 1 timme längre än i de centrala ämbetsverken i allmänhet.

Tjänstemännen i l:a och 2:a {/raderna samt byråcheferna åtnjuta för närvarande

följande begynnelse- och slutavlöningar:

tjänsteman i 1: a graden:

begymielseavlöning 4,000 kronor och slutavlöning 5.500 kronor:

opaginerad Kontrollera mot PDF

''JO

Kunyl. Maj.ts nåd. proposition Nr 399.

tjänsteman i 2:a graden:

begynnelseavlöning 5,800 kronor och slutavlöning 6,800 kronor;

byråchef:

begynnelseavlöning 8,100 kronor och slutavlöning 8,700 kronor.

För att sätta dessa tjänstemän i en med motsvarande befattningshavare inom

övriga affärsdrivande verk någorlunda jämförlig ställning, anser sig kommissionen

böra föreslå, att envar av nämnda tjänstemän i domänstyrelsen beredes tillfälligt

lönetillägg av 800 kronor.

Med inräknande av berörda belopp skulle alltså avlöningarna komma att

uppgå till

för tjänsteman i 1: a graden:

begynnelseavlöning 4,800 kronor och slutavlöning 6,300 kronor:

för tj änsteman i 2:a graden:

begynnelseavlöning 6,600 kronor och slutavlöning 7,600 kronor;

för byråchef:

begynnelseavlöning 8,900 kronor och slutavlöning 9,500 kronor.

Ehuru beloppen av begynnelse- och slutavlöningar, med inräknade lönetillägg,

för domänstyrelsens ifrågavarande tjänstemän — likasom för generaltullstyrelsens

motsvariga befattningshavare — skulle komma att något understiga motsvarande

siifror för närmast jämförliga tjänstemannakategorier vid kommunikationsverken i

allmänhet, har kommissionen likväl, på sätt förut vid generaltullstyrelsen uttalats,

ansett sig böra stanna vid de angivna tilläggsbeloppen, 800 kronor, med hänsyn

till, bland annat, dessa tilläggs mera summariska och provisoriska karaktär och

den omläggning av avlöningsformerna, som kan tänkas komma att äga rum för

detta verk i samband med införandet av gemensamma avlöningsbestämmelser vid

samtliga de nu ifrågavarande verken.

För de nu föreslagna jägmästarbefattningarna inom styrelsen skulle givetvis

icke utgå något tillfälligt lönetillägg.

> Kommissionen hemställer alltså,

att under år 1919 må utgå tillfälligt lönetillägg till följande ordinarie befattningshavare

hos domänstyrelsen, nämligen: med 400 kronor till kvinnligt biträde

av l:a och 2:a lönegraderna samt med 800 kronor till tjänsteman av l:a och 2:a

lönegraderna ävensom till byråchef.

Vad sålunda föreslagits i fråga om beredande av tillfälliga lönetillägg åt

vissa ordinarie befattningshavare inom styrelsen, torde även höra tagas i betraktande

vid bestämmande av arvoden till de motsvarande befattningshavare i

styrelsen, till vilka avlöningen utgår från anslag å extra stat, t. ex. byråchefen å

den extra skogsbyrån eller den extra revisorn, för så vitt denne senare icke i

enlighet med styrelsens förslag erhåller ordinarie anställning, eller en ifrågasatt

biträdande tjänsteman åt domänliskalen.»

parUmtnit- Vad i de särskilda betänkande^ anförts i fråga om önskvärdheten

° e av decentralisation beträffande en del av de ärenden, som nu handläggas

av domänstyrelsen, finner jag vara särdeles beaktansvärt. Dock torde

en sådan decentralisation endast i viss, begränsad omfattning nu låta sig

genomföras. Såsom domänstyrelseu framhållit tarvar frågan om inrät
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds nåd. proposition Nr 399. 21

tande av distriktsstyrelser, vilka skulle från domänstyrelsen övertaga

vissa ärendesgrnpper, ytterligare utredning'', och sådana styrelser kunna

i allt fall på grund av personalbrist inom skogsstaten icke ännu på en

tid tänkas komma till stånd. Med den starka ökning, som domänstyrelsens

arbetsmängd under senare tid företett och som säkerligen kommer

att på grund av den ökade intensiteten i skogsskötsel och av andra

samverkande anledningar fortfara, framstår det därför såsom oundgängligt,

att styrelsens arbetskrafter ökas och isynnerhet att lättnad beredes

chefen i de honom åliggande göromålen.

För ökande av styrelsens arbetskrafter har i första rummet ifrågasatts

inrättandet av nya byråer. 1 likhet med domänstyrelsen anser jag

emellertid förslagen om inrättande av eu affärsbyrå och en byrå för de

ecklesiastika skogarna, vilka förslag sammanhänga med utredningar,

som ännu pågå, icke nu böra föranleda någon åtgärd.

Däremot finner jag inrättandet av en skogsindolningsbyrå, vilket,

ehuru med annan benämning å byrån, föreslagits av norrländska skogsvårdskommittén

och som tillstyrkts av domänstyrelsen, vara av behovet

påkallat. De ärenden, som skulle tillkomma denna byrå, äro av den

speciella beskaffenhet, att de utan olägenhet kunna avskiljas från de

övriga skogsbyråernas ärendesgrupper, och därigenom skulle såväl önskvärd

lättnad beredas dessa byråer som ock handläggningen av skogsindeluingsärendena

bliva bättre och på ett enhetligare sätt tillgodosedd.

I likhet med lönekommissionen anser jag emellertid, att denna nya

byrå bör tillsvidare anordnas allenast på extra stat. Jag återkommer

senare till denna fråga.

Förslaget att inom domänstyrelsen inrätta eu souschefsbefattning

biträder jag. 1 likhet med domänstyrelsen och lönekommissionen anser

jag det höra i varje särskilt fall avgöras, huruvida generaldirektörs- eller

souschefsbefattningeu bör besättas med eu fackman på det skogliga området.

Bägge befattningarna böra tillsättas på förordnande för sex år

i sänder. Generaldirektörens arvode torde enligt lönekonnnissionens

förslag böra höjas till 15,000 kronor. För souschefen torde arvodet

böra såsom föreslagits sättas till 12,000 kronor och bör hans benämning

bliva överdirektör. 1 avseende å pensionsrätt, pensionsbelopp och

pensionsavdrag för dessa bägge befattningshavare instämmer jag i vad

lönekommissionen i dessa hänseenden föreslagit.

Jämväl förslaget om tillsättande av tvä domänfullmäktige synes

mig vara av beskaffenhet att böra vinna bilall. Genom eu sådan institution

skulle säkerligen betydelsefulla fördelar beredas vid förvaltningen

av statens skogar och övriga domäner. De ärenden, i vilkas hand
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kung!. Maj$* nåd. proposition Nr 399.

läggning de fullmäktige skola deltaga, torde endast i allmänhet böra

angivas i instruktionen och för övrigt bliva beroende av chefens för

styrelsen bestämmande. Ax skäl, som domänstyrelsen anfört, synes

det mindre lämpligt, att dessa fullmäktige tjänstgöra jämväl som överrevisorer.

Deras arvode torde liksom för telegraffulimäktige böra bestämmas

till 3,000 kronor för vardera.

Den föreslagna förändringen av notarietjänsterua å domänstyrelsens

tre ordinarie skogsbyråer till befattningar såsom jägmästare utan revir

med samma avlöning, som tillkommer revirförvaltare i denna del av

landet, biträdes av mig. Jag anser den sålunda föreslagna utvägen

innefatta en ur flera synpunkter synnerligen lämplig lösning av frågan

om beredande av arbetskrafter å dessa byråer. Jag har för avsikt att

vid behandlingen av skogsstatens ordinarie avlöningsstat tillstyrka lönekoinmissionens

förslag beträffande jägmästaravlöningar och får därför

även förorda de nu för dessa jägmästare inom styrelsen föreslagna avlöningarna.

Då behovet av en tredje revisor påtagligen är konstant, bör eu

sådan tjänsteman nu uppföras å ordinarie stut såsom första gradens

tjänsteman.

I enlighet med vad jag nu föreslagit bör den ordinarie avlöningsstaten

för domänstyrelsen ändras och får jag fördenskull framlägga följande

förslag till dylik avlöningsstat, varvid jag tillåter mig erinra, att

vaktmästarnas avlöning torde höra undergå jämkning, beroende på det

beslut, som må bliva fattat beträffande avlöningarna till dylika befattningshavai-e

i allmänhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

j 0

O

u •

o r

Lön

Tjänst-

görings-

Orts-

Arvode

Summa

pennin-

tillägg

gar

Generaldirektör och chef''

_

—

15,000

15,000

Överdirektör och souschef

—

—

12,000

12,000

1 byråchef

5,000

2,500

600

—

ce

o

o

5 byråchefer

25,000

12,500

3,000

—

40,500 j

1 domänfullmäktig

—

3,000

.3,000

1 » ......

—

—

3,000

3,000

1 ombudsman och fiskal

5,600

1,800

400

—

5,800 |j

1 jägmästare...............

3,000

2,200

—

—

5,200 t

2 » ..............

6,000

4,40p

—

~

10,400

1 första gradens tjänste- man ........................

2,200

1.500

300

—

4,0001

7 första gradens tjänste- män........................

15,400

10,500

2,100

—

28,000 i

1 kvinnligt biträde av

andra lönegraden......

1)00

550

150

1,600

4 kvinnliga biträden av

3,600

2,200

600

0,400 |

andra lönegraden......

1 kvinnligt biträde av

första lönegraden

700

350

150

-

1,200

10 kvinnliga biträden av

första lönegraden.....

7,000

3,500

1,500

—

12,000

1 förste vaktmästare

900

450

ISO

1,500 !

l vaktmästare ............

700

350

iso

—

1,200 |

1 » ............

700

350

ISO

—

t.200;

Till avnden åt amanuenser

o. biträden samt lörbygg- nadsplaners granskning,

flitpenningar åt extra

tjänstemän o. exlra vakt-

mästare samt vikariats- ersättningar ...............

__

—

—

—

5(1,500

Summa kronor

_

—

216,400

fter 5 Är kali lönen höjas

med 600 kr.

Efter 5 år kali lönen höjas

med 500 kr. och efter 10

år med ytterligare 500 kr.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 400 kr., efter 10 år

med ytterligare 400 kr.

och efter 15 år med än

ytterligare 400 kr.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kr., efter 10 år

med ytterligare 500 kr.,

och efter 15 år med än

ytterligare 500 kr.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 200 kr. och efter 10

År med ytterligare 200 kr.

med 100 kr.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 100 kr. och efter 10

År med ytterligare 100 kr.

Anmärkning: llärest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så langa

denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2-1

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr -49:9.

Genom riksdagens beslut år 1908 och kungörelsen den 16 oktober

samma år hava stadgats villkor och bestämmelser för åtnjutande av de

från och med 1909 års början fastställda nya avlöningsförmåner för

domänstyrelsen. Sedermera hava genom särskilda författningar meddelats

en del föreskrifter, som innebära vissa ändringar i och tilläggtill

de nyssnämnda bestämmelserna, t. ex. beträffande kvinnliga biträdesbefattningar

och semester åt vaktmästare.

Lönekommissionen har ansett de sålunda för domänstyrelsen gällande

avlöningsföreskrifterna tills vidare kunna tillämpas och endast böra

kompletteras med vissa bestämmelser, avseende bland annat generaldirektören

och souschefen.

I enlighet härmed har kommissionen föreslagit, att det måtte

förklaras, -

att de villkor och bestämmelser, som äro stadgade för åtnjutande

av de i nu gällande stat för domänstyrelsen upptagna avlöningsförmåner,

skola vara gällande även i fråga om avlöningar till samtliga

ordinarie befattningshavare å den nya ståten, därvid, vad samma villkor

och bestämmelser innehålla beträffande tjänsteman av första lönegraden

skall äga tillämpning jämväl å innehavare av jägmästarbefattning å

styrelsens stat.

Tillika har kommissionen ansett det böra stadgas,

att vad enligt förenämnda villkor och bestämmelser gäller i fråga

om generaldirektör skall i tillämpliga delar vara gällande för den, som

förordnas å generaldirektörs- eller souschefsbefattning å den nva staten,

dock med iakttagande av följande särskilda bestämmelser:

l:o) att, där generaldirektören beviljats ledighet och vikarie för honom förordnats,

på prövning av Kung!. Maj:t beror, huru stor del av arvodet må avstås

till vikarien;

2:6) att generaldirektör, vilken minst 12 är innehaft generaldirektörsförordnande

skall vara berättigad att av domänfondens avkastning i pension uppbära

6,000 kronor;

3:o) att, om generaldirektör, innan han uppnått 12 tjänstår, antingen på

grund av sjukdom finnes till nöjaktig vidare tjänstgöring oförmögen .eller ock utan

egen begäran nödgas avgå från sin befattning, utan att på grund av "tjänstefel hava

förverkat densamma, han skall vara berättigad att likaledes av domänfondens avkastning

i pension uppbära 5,000 kronor, då avgången sker före eller vid 6 tjänstår

samt 5,500 kronor, då avgången sker efter 6 men före 12 tjänstår;

4:o) att såsom pensionsavgift skall avdragas ett belopp av 360 kronor årligen

å det för generaldirektören bestämda arvodet eller den honom, intill dess han uppnått

67 år, tillkommande pension; samt

5:o) att vad sålunda blivit särskilt stadgat beträffande generaldirektör skall

gälla jämväl i avseende å souschef.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 999.

Vad kommissionen sålunda föreslagit biträder jag, med tillägg att

det synes böra medgivas ordinarie notarie å skogsbyrå att vid övergång

till jägmästartjänst å domänstyrelsens stat få för ålderstillägg i

den senare befattningen tillgodoräkna sig tjänstgöringstid som dylik

notarie. Det torde vara självfallet, att rätt bör tillkomma ordinarie

jägmästare i skogsstaten, som transporteras till jägmästare i styrelsen,

att för ålderstillägg i den senare befattningen tillgodoräkna sig ordinarie

tjänstetid i den förra, och likaså att motsvarande rätt bör åtnjutas vid

transport i motsatt riktning.

För att bereda domänstyrelsens ordinarie befattningshavare någon

avlöningsförbättring i avvaktan på den fullständiga lönereglering i

samband med förändring av avlöningssystemet, vartill lönekommissionen

ännu ej medhunnit att framlägga förslag, har kommissionen ifrågasatt

tilldelande åt sagda personal av tillfälliga lönetillägg med 400 kronor

för kvinnliga biträden och 800 kronor för tjänstemännen av l:a, 2:a

och 3:e graden. Dylikt lönetillägg skulle däremot icke utgå till generaldirektören,

vilken nu skulle få sin avlöning reglerad, till överdirektören

och souschefen, vilkens befattning nu skulle upptagas i staten, till jägmästarna

inom styrelsen, vilkas avlöningar skulle utgå i likhet med

revirförvaltarnas, eller till vaktmästarna, vilkas avlöningar väntades bliva

reglerade i annan ordning. Ej heller till domänfullmäktige skulle dylikt

tillägg ifrågakomma. Detta lönekommissionens förslag finner jag mig

ej kunna biträda. Ej minst med hänsyn till de konsekvenser, ett bifall

till kommissionens hemställan härutinnan skulle kunna medföra i avseende

å avlöningsförmåner åt befattningshavare vid andra, enligt statskontorstypen

reglerade centrala verk, synes mig med upptagande av

den föreliggande frågan böra för närvarande anstå. Jag vill erinra, att

Eders Kungl. Maj:t icke heller beträffande generaltullstyrelsen funnit

skäligt förelägga riksdagen förslag om dylika tillfälliga lönetillägg.

Vad beträffar do — utöver själva avlöningsstaten — i driftkostnadsberäkningen

för år 1918 under rubriken kostnader för dom än styrel sen

upptagna poster är den till bestridande av kostnaderna för ''eu extra

skogsbyrå hos styrelsen givetvis fortfarande behövlig. Det härtill nu

upptagna beloppet, 15,300 kronor, grundar sig på följande beräkning:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 959 höft. (Nr 999. i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

byråchef (efter avdrag,

motsvarande pensionsavgift).....

... kronor

7,800

notarie b b

B B

B

3,900

amanuens ........................

B

3,000

vikariatsersättning.........

B

600

Summa kronor 15,300

Notarietjänsten bör nu förändras till jägmästartjänst med avlöning

efter avdrag å 150 kronor, motsvarande pensionsavgift, av 5,050 kronor.

Härav föranledes ökad utgift å 1,150 kronor, så att hela kostnaden för

byrån stiger till 16,450 kronor.

Samma kostnad bör beräknas även för den nya skogsindelningsbyrån,

vars inrättande jag tillstyrkt. För bägge byråerna blir alltså

beloppet 33,900 kronor.

Posten till ålderstillägg åt domänstyrelsens personal torde böra

enligt vad styrelsen föreslagit höjas till 13,000 kronor. Posten till

pensionering av styrelsens personal, vari ändring ej ifrågasatts, torde

höra upptagas med oförändrat belopp av 2,300 kronor.

Behovet av ökat arbetsbiträde å domänfiska]skontoret synes mig

ådagalagt, och jag har ej något art erinra mot förslaget, att i stället för

den nu där tjänstgörande amanuensen anställes en notarie å extra stat

med arvode av 3,900 kronor.

I anslagsposten för anställande av extra amanuenser och biträden

hos styrelsen samt renskrivning in. m. har nu ifrågasatts en höjning

från 9,600 till 13,000 kronor. På grund av att ett amanuensarvode

blir ledigt genom inrättandet av nyssnämnda notarietjänst å domänfiskalskontoret

torde 2,000 kronor kunna avdragas och beloppet alltså

bestämmas till 11,000 kronor.

Förslaget att uppföra ett särskilt belopp för befordringsavgifter

för styrelsens och styrelsen underlydande personals tjänstepost synes

mig lämpligt. Styrelsen har föreslagit 52,000 kronor. Med hänsyn till

beslutade portohöjningar torde summan böra ökas till 60,000 kronor.

Mot den föreslagna ökningen i expensanslaget från 18,000 till

25,000 kronor har jag ej något att erinra.

Anslagsposterna till rese- och traktamentsersättning åt domänstyrelsens

personal samt till tryckningskostnader för styrelsen, uti vilka

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Muj\ts nåd. proposition Nr 399. 27

poster ej någon ändring ifrågasatts, torde böra upptagas med samma

belopp som för innevarande år, nämligen respektive 6,000 och 9,500

kronor.

Domänstyrelsen har ifrågasatt, att vissa av de nu tillstyrkta förändringarna

skulle träda i tillämpning redan under innevarande ar.

Detta kan jag icke tillstyrka, utan torde samtliga förändringar böra inträda

med år 1919.

II. Kostnader för statens skogsdoinäner.

Såsom jag förut anfört har lönekommissionen ansett sig beträffande

skogsstatens personal böra framlägga förslag till lönereglering. Kommissionen

har emellertid framhållit, att dess förslag icke innebure

några mera genomgripande förändringar av nu tillämpade avlöningsprinciper

för ifrågavarande personal, utan anslöte sig på det närmaste

till vad för närvarande i sådant hänseende gällde. En omläggning av

avlöuingssystemet efter modernare linjer hade nämligen synts kommissionen

böra fä anstå, till dess enhetliga avlöningsbestämmelser för samtliga

affärsdrivande verk kunde komma till stånd.

Jag torde nu böra i ett sammanhang redogöra för kommissionens

ifrågavarande förslag, vari även beröras vissa av domänstyrelsen gjorda

framställningar i fråga om skogsstatens personal.

Kommissionen erinrar till en början, att avlöningen å stat till

kronojägare och tillsyningsman för närvarande utgår enligt följande

reglering:

Skogsstatens

ordinarie

personal

Avlönings
staten.

Liinekommissionens

yttrande

och

föi slag.

Kronojägare

och tillsyningsmftn.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Hyres- bidrag i

förekom- mande

fall

Summa

begyn-

nelse-

avlöning

Ålderstillägg

till lönen

efter ! efter efter

5 år ; 10 år 15 år

1 1

Summa

slut-

avlöning

Kronojägare i Norrbottens

och Västerbottens län

samt i Sårna socken med

Idre kapellag av Koppar- bergs län.....................

600

700

100

1,4.00

100

100

100

1,700

1 Utsyningsman ...............

600

700

100

1.400

100

100

100

1,700

Kronojägare inom övriga

norrländska län, inom

övriga delar av Koppar- bergs län samt i Värm- lands län..................

600

600

loo

1.300

100

100

100

1.600

Kronojägare i övriga delar

av landet.....................

600

500

100

1,200

100

100

100

1,500

Anm. Om bostadslägenhet in natura erhålles, utgår ej hyresbidrag.

Det bör anmärkas, att tjänstgöringspenningar å 700 kronor utgå

jämväl till kronojägare inom skyddsskogsområden i Jämtlands län.

Härtill kommer för år 1918 det av 1917 års riksdag beviljade

tillfälliga lönetillägg till ordinarie kronojägare och tillsyningsmän —

ävensom till årsförordnade extra kronojägare och andra årsförordnade

extra bevakare — med 250 kronor, då befattningshavaren uppbär hyresersättning,

och med 200 kronor, då häri innehar bostad in natura.

Vidare anför kommissionen:

»Dä dessa avlöningar på sin tid bestämdes, torde kronojägarna till sin huvudsakliga

uppgift haft att hålla uppsikt över och utöva bevakning inom kronans

skogar. Sedan dessa skogar efter hand blivit föremål för en intensivare skogsskötsel

och kronan i allt större omfattning själv företagit sig att bedriva skogsavverkning,

kolning o. d., har kronojägarnas ställning undergått en avsevärd förändring,

i det att de nu i första hand hava att såsom förmän för understundom

stora arbetslag leda och ansvara för de betydande arbeten, som pågå inom skogarna.

Den egentliga bevakningstjänsten torde däremot vara av jämförelsevis mindre betydelse.

Vid nu angivna förhållande har kommissionen ansett det vara med rättvisa

och billighet förenat, att vid förevarande lönereglering hänsyn tages icke blott till

stegringen i levnadskostnader utan jämväl i viss mån till de'' ökade krav, som måste

■ställas på kronojägaren.

Med iakttagande härav har kommissionen funnit sig böra för de till lägsta

avlöningsgruppen hörande kronojägarna (i de sydligare delarna av landet) föreslå

en avlöning av 1,700 kronor, därav lön 950 kronor och tjänstgöringspenningar 750

kronor, jämte tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 150 kronor, efter respek
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 399. 29

tive 5, 10 och 15 år, till följd varav slutavlöningen alltså skulle uppgå till 2,150

kronor.

I nämnda avlöning skulle vara inräknad jämväl hyresersättning. Där bostad

in natura erhålles, vare sig i form av enbart bostadslägenhet eller i samband med

boställe, bör göras ett avdrag å lönen, med belopp, motsvarande skälig hyra, bestämd

efter å orten gängse pris, varvid kommissionen dock förutsätter, att detta hyresvärde

icke må sättas till lägre belopp än 200 kronor. Härigenom har kommissionen

velat åstadkomma större likställighet i avlöningshänseende mellan, å ena sidan, den

befattningshavare, som åtnjuter bostad in natura, och, å andra sidan, den, som har

att själv anskaffa sådan. Behovet av en utjämning i nämnda hänseende torde ock

få anses fastslaget vid det förhållande, att det år 1917 beviljade tillfälliga lönetillägget

till lcronoj ägare bestämdes till lägre belopp för den, som erhåller bostad

in natura, än för den, som åtnjuter hyresersättning.

I fråga om tjänstgöringspenningarnas belopp för kronojägare i de övriga

(nordligare) delarna av landet har kommissionen bibehållit den nuvarande skillnaden

av 100 kronor mellan var och en av de särskilda zonerna. Sålunda skulle tjänstgöringspenningarna,

vilka såsom nyss nämnts enligt kommissionens förslag skulle

utgöra lägst 750 kronor, komma att inom de övriga zonerna utgå med 850 kronor

respektive 950 kronor. De högst avlönade kronojägarna skulle alltså åtnjuta en

begynnelseavlöning av 1,900 kronor och en slutavlöning av 2,350 kronor.

Tillsyningsmännen eller, såsom de enligt ett av domänstyrelsen framställt

förslag skulle benämnas, skogsfogdarna, skulle, på sätt hittills varit fallet, åtnjuta

samma avlöning som de högst avlönade kronojägarna.

Avlöningarna till kronojägare och tillsyningsman skulle alltså enligt kommissionens

förslag utgå enligt följande reglering.

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Summa

begyn- nelse- j avlöning

Ålders tillägg

till lönen

efter efter ! efter

5 år 1 10 år 15 år

Summa

slut.

avlöning

Kronojägare i Norrbottens och Väster- botten» län samt Surna socken med

Idre kapellag av Kopparbergs län1)

950

950

1,900

150

150

150

2,300

Tillsyningsman (skogsfogdar).........

950

950

1,900

150

150

150

2,350

Kronojägare inom övriga norrländska

län, inom övriga dilar av Koppar- bergs län samt i Värmlands län ...

950

850

1800

150

150

150

2250

Kronojägare i övriga delar av landet

950

750

1,700

150

150

150

2,160

Anm. Om bostadslägenhet in natura erhålles, skall avdrag göras å lönen med belopp,

motsvarande skälig hyra.»

'') Torde avse även kronojägare inom skyddsskogsområdena i Jämtlands län.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Jägmästare,

30

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

Angående jägmästarna erinrar kommissionen, att de för närvarande

åtnjuta de avlöningar, som framgå av följande tablå:

1

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Summa

begyn-

nelse-

avlöning

Ålderstilläg

lönen

efter ! efter

5 år 1 10 år

? till

efter

15 år

Summa

slut-

avlöning

I-a gruppen: i Jukkasjärvi m. fl. revir!

2,300

3,000

3.300

400

400

400

0,500

lira

» i Görjeå » » I

2,300

2,800

3.100

400

400

400

6,300

like

i Tnrneå » » !

2.300

2,600

4,900

400

400

400

6 100

lV:e

i Bjurholras > »

2,300

2,400

4.700

400

400

400

5,900

V:e

» i Sollelteå » »

2,300

2,200

4.300

400

400

400

5,700

Ylle

i Gästriklands » »

2,300

2.000

4,300

400

400

400

5,500

Kommissionen har beträffande jägmästarna yttrat:

»Även i fråga om jägmästarnas åligganden har, sedan nu angivna avlöningar

bestämdes, skett en genomgående omgestaltning på grund därav att, såsom förut

är antytt, statens skogstillgångar värdas och tillgodogöras på ett helt annat sätt än

förut. På jägmästarens förmåga av initiativ, hans driftighet och affärsblick beror

också närmast den avkastning, staten kan erhålla av sina skogar. Då härtill kommer,

att med de avlöningar, som för närvarande utgå till jägmästare, det visat sig allt

svårare att kunna på ett tillfredsställande sätt rekrytera revirförvaltartjänsterna,

synes det kommissionen vara av den största vikt, att även vid nu föreliggande,

mera provisoriska reglering avlöningarna till jägmästarna tillmätas så, att staten

må kunna tillförsäkras verkligt dugande personer för förvaltningen av de ofantliga

kapital, våra statsskogar representera.

Med hänsyn härtill har kommissionen icke ansett sig kunna för jägmästare,

tillhörande den lägsta (VI:e) avlöningsgruppen, föreslå mindre avlöning än 5,200

kronor, därav 3,000 i lön och 2,200 i tjänstgöringspenningar, vartill skulle, i likhet

med vad nu är fallet, komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor,

efter resp. 5, 10 och 15 år. Slutavlöningen skulle alltså utgöra 6.400 kronor. I

överensstämmelse med vad nu gäller, torde tjänstgöringspenningarna böra utgå med

200 kronor högre belopp för var och en av de övriga fem grupperna och således i

högsta (I:a.) gruppen bliva 1.000 kronor högre än i lägsta (VI.e) gruppen.

Enligt kommissionens förslag skulle alltså avlöningarna för jägmästarna komma

att te sig sålunda:

Tjänst-

Summa

Ålderstillägg till

lönen

Summa

Lön

görings-

begyn-

pen

ningar

nelse-

avlöning

efter

efter

efter

avlöning

5 år

10 är

15 år

i

I:a gruppen .................................

3,000

3,200

6,200

400

400

400

!

7,400

lira '' ................................

3,000

3,000

6,000

400

400

400

7.200 |

like .................................

3,000

2,800

5.800

400

400

400

7,000

IV:e .................................

3,000

2 600

5,600

400

400

400

6.800

V:e .................................

3,000

2,400

5 400

400

400

400

6,600

Vl:e » .................................

3,000

2,200

5.200

400

400

400

6,400

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr SOU.

1 fråga om skog singenjörer och Inträdande skogsingenjörer anför

kommissionen:

»Skogsingenjörerna, vilka från och med 1916 års ingång övertagit revirförvaltamas

göromål inom Västerbottens och Norrbottens läns kustland med avseende

å de enskilda skogarna i kustlandet, äro för närvarande i avlöningshänseende likställda

med jägmästare inom samma landsdelar eller sålunda med dem, som tillhöra

III:e avlöningsgruppen; och åtnjuta skogsingenjörerna alltså en begynnelseavlöning

av 4,900 kronor och en slutavlöning av 6,100 kronor.

Därjämte finnas å ordinarie stat anställda biträdande skogsingenjörer, vilka,

som benämningen antyder, egentligen skulle biträda de andra skogsingenjörerna.

Emellertid har den åtgärden vidtagits, att sådant skogsvårdsområde, där biträdande

skogsingenjör tjänstgör, uppdelats mellan denne och skogsingenjören, så att även

den biträdande skogsingenjören på självständigt sätt förvaltar sin del av området.

Avlöningen för biträdande skogsingenjör har fastställts till lägre belopp än för skogsingenjör

och utgör 4,200 kronor, därav lön 1,800 och tjänstgöringspenningar 2,400

kronor, jämte ett ålderstillägg till lönen å 300 kronor efter 5 år.

Uti skrivelse den 2L september 1917 med förslag till driftkostnader för statens

domäner år 1919, vilken skrivelse remitterats till kommissionen för yttrande, har

domänstyrelsen anfört, att på grund av numera vunnen erfarenhet, icke minst med

hänsyn till svårigheten att i konkurrensen med enskilda skogsägare och bolag kunna

till de biträdande skogsingenjörsbefattningarna erhålla lämpliga och kompetenta

tjänstemän, och då tjänstgöringen för skogsingenjör och biträdande skogsingenjör i

praktiken visat sig bliva fullkomligt enahanda, de biträdande skogsingenjörstjänstema

borde från och med år 1919 förändras till skogsingenjörstjänster med de för dessa

senare befattningar gällande avlöningsförmåner.

Då, enligt vad nyss blivit antytt, någon verklig skillnad i avseende å tjänstgöring

och ansvar icke torde föreligga mellan skogsingenjör och biträdande skogsingenjör,

synes det kommissionen icke heller förefinnas något fog för bibehållande

av olikheten i avlöningshänseende. Kommissionen anser fördenskull, att befattningarna

såsom biträdande skogsingenjörer böra ombildas till skogsingenjörstjänster och åtnjuta

den avlöning, som kan komma att bestämmas för dessa senare tjänster.

Då, såsom förut är nämnt, skogsingenjörerna för närvarande uppbära samma

avlöning som jägmästare tillhörande like gruppen, torde avlöningen för skogsingenjör

böra sättas till 5,800 kronor, därav lön 3,000 och tjänstgöringspenningar 2,800

kronor, jämte tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor, efter resp. 5,

10 och 15 år, vadan alltså slutavlöningen skulle uppgå till 7,000 kronor.»

Över jägmästarnas avlöning * I

utgår

för närvarande sålunda:

[joll

Tjänst- Summa Ålders- j

görings- begyn- tillägg I

pen- | nelse- jtill löneni

ningar | avlöningl efter 5 år!

I Övre och Nedre Norrbottens, Skellefteå, Umeå,

Härnösands och Mellersta Norrlands distrikt.. 4,000 .4,200 7,200 OOO 7,800

I Gävle-Dala, Bergslags, Östra, Vöstra, Smålands!

och Södra distrikten .................................... 4,000 2,800 0.800 «00 7,400

Skogsingen
jörer.

Overj agio

ä stare.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Overjiig
mästarassi
stenter.

Skogstaxa
torer.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

Angående överjägmästarna har kommissionen anfört:

»Då med den förut antydda omläggningen av statens skogsvård allt större

krav kommit att ställas även å överjägmästarna, torde en höjning av dessa tjänstemäns

avlöningar redan av denna anledning få anses fullt befogad. Och då vidare

den nuvarande relationen mellan överjägmästarnas och jägmästarnas avlöningar synes

böra bibehållas, föreslår kommissionen för överjägmästare i södra och mellersta

Sverige en avlöning av 7,700 kronor, därav lämpligen 4,700 kronor kunna utgöra

lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle komma ett ålderstillägg

till lönen å 600 kronor efter 5 år.

För överjägmästare i de nordligare delarna av landet skulle tjänstgöringspenningarna,

i anslutning till vad för närvarande är förhållandet, komma att utgå med

400 kronor högre belopp.

Kommissionens förslag i fråga om överjägmästarna skulle alltså bliva följande:

Lön

Tjänst- | Summa

görings-1 begynpen-

; nelseningar

[avlöning

i Ålders- Summa

til. ägg j slutjefter

5 år avlöning

I Övre och Nedre Norrbottens, Skellefteå, Umeå,

Härnösands och Mellersta Norrlands distrikt...! 4,700 3,400- 8,100 600 8,700 I

I Gävle-Dala, Bergslags, Östra, Västra, Smålands

och Södra distrikten ..................................... 4,700 3,000 7,700 600 8,300»

Fråga har väckts om beredande av ordinarie anställning'' för vissa

extra tjänstemän vid skogsstaten. bland dem överjägmästarassistenter och

skogstaxatorer.

Uti de särskilda betänkanden, som avgåvos av den norrländska

skogsvårdskommittén och av de skogssakkunuiga för södra Sverige,

förutsattes sålunda, att vid de ifrågasatta distriktsstyrelserna anställda

assistenter — motsvarande de nuvarande överjägmästarassistenterna —

skulle hava ordinarie anställning. Därjämte innebar de nämnda skogssakkunnigas

förslag, att även skogstaxatorsbefattningarna skulle uppföras

bland ordinarie tjänster.

Domänstyrelsen har uti sitt den 25 april 1917 avgivna utlåtande

i anledning av berörda betänkanden anfört beträffande denna fråga, att,

ehuru styrelsen ansett sig böra tillsvidare avstyrka organiserandet av

distriktsstyrelser, styrelsen dock icke funnit hinder möta för att såväl

överjägmästarassistent- som skogstaxatorsbefattningar utan avbidan på

distriktsstyrelsers inrättande överfördes till ordinarie stat. Till stöd

härför har styrelsen anfört följande:

För överjägmästarnas verksamhet vore det av vikt, att ombyte av innehavare

av assistenttjänsterna hos dem ej skedde alltför ofta. Aven vore det önskligt, att

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr U99. 33

dessa befattningar så vitt möjligt besattes med personer, som utövat eu längre tids

praktisk tjänstgöring, vilket hittills i regel ej varit fallet, då tjänsterna oftast ansetts

såsom övergångsplatser till andra mera förmånliga extra anställningar.

Då ett genomförande av förslaget om överflyttning på ordinarie stat av överjägmästarassistentbefattningarna

helt visst komme att göra dessa tjänster mera

eftersträvansvärda och ägnade att för längre tid kvarhälla sina innehavare, ville

styrelsen för sin del biträda detta förslag.

Vidkommande skogstaxatorerna har styrelsen framhållit, hurusom — med det

alltmer krävande skogsindelningsarbetet och anställandet under normala förhållanden

av ett år från år allt större antal skogsindelningsassistenter — det arbete, som vilade

på skogstaxatorerna, blivit förenat med ett alltjämt ökat ansvar. På dem ankomme

att närmast leda och övervaka skogsindelningsassistenternas arbete. Även tillkomme

dem en väsentlig del av ansvaret för värderingen av de egendomar, som hembjödes

kronan till inköp. Det vore därför av vikt, att skogstasatorstjänsterna innehades

av verkligt dugande personer, och för skogsindelningsarbetets jämna och likformiga

bedrivande vore det erforderligt, att personalombyten ej alltför ofta skedde å dessa

tjänster.

Styrelsen ansåge på dessa grunder förslaget om överförande på ordinarie stat

av skogstaxatorsbefattningarna beaktansvärt och ville för sin del biträda detsamma.

Lönekommissionen har beträffande nu ifrågavarande extra befattningshavare

anfört:

»Aven kommissionen har ansett sig böra tillstyrka, att överjägmästarassistentoch

skogstaxatorsbefattningarna må ombildas till ordinarie tjänster. Den sålunda

föreslagna åtgärden har nämligen synts kommissionen ägnad att tillgodose de utav

domänstyrelsen framförda önskemålen i fråga om åstadkommande av en viss kontinuitet

å befattningarna samt beredande av möjlighet att för desamma kunna påräkna

personer, som förvärvat tillräcklig erfarenhet genom föregående praktisk

tjänstgöring. För att det sålunda avsedda syftet må kunna vinnas, måste emellertid

tillika tillses, att avlöningarnas belopp icke alltför mycket skiljer sig från vad som

plägar av kommuner eller enskilda erbjudas även åt dylika yngre skogstjänstemän.

Då det sålunda gäller att bestämma avlöningarna för ifrågavarande befattningar,

må till en början erinras, att överjägmästarassistent för närvarande åtnjuter

ett arvode av 3,400 kronor i de sex sydligare och 3,600 kronor i de sex nordligare

distrikten; för skogstaxatorerna äro motsvarande arvodesbelopp satta till 3,000

respektive 3,200 kronor.

Enligt kommissionens mening böra bägge de ifrågavarande tjänsterna, såsom

krävande ungefär samma kvalifikationer, i avlöningshänseende likställas, och föreslår

kommissionen, att avlöningen för överjägmästarassistent eller skogstaxator i de sex

sydligare distrikten må bestämmas till 4,200 kronor, därav lön 2,600 och tjänstgöringspenningar

1,600 kronor, jämte ett ålderstillägg till lönen å 300 kronor efter

5 år, samt för sådan tjänsteman i övriga distrikt till 4,400 kronor, därav lön 2,600

och tjänstgöringspenningar t,800 kronor, vartill skulle komma nyss angivna ålderstillägg.

Att kommissionen för dessa befattningar föreslagit allenast ett ålderstillägg

har sin grund däri, att tjänsterna hava karaktären av övergångsplatser, vilka i

allmänhet icke torde komma att innehavas under någon längre följd av år.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1919. 1 samt. ''199 höft. (Nr -''199.) 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

''•''tätens flott

iedsinerenjör

B4 Kunyl. Maj:ts nåd, proposition Nr 89:9.

Det torde i detta sammanhang böra erinras därom, att domänstyrelsen i sin

förenämnda skrivelse den 21 september 1917 hemställt om beredande av ersättning

åt skogstaxatorerna för hållande av expeditionslokal på sätt redan medgivits åt

revirförvaltarna; och har styrelsen såsom strid härför andragit, att nämnda tjänstemän

hade ett ganska avsevärt expeditionsarbete, för vars utförande såväl skogsindelningsassistenter

och kronojägare som mera tillfälliga biträden oftast måste arbeta

i samma lokal som taxatorn själv.

Från kommissionens sida synes icke något vara att erinra mot styrelsens

berörda förslag.»

Fråga föreligger jämväl om uppförande å avlöningsstaten för

skogsstaten av ytterligare en ordinarie tjänst, nämligen befattningen

såsom statens flottledsingenjör.

I sådant hänseende har domänstyrelsen uti skrivelse den 8 oktober

1917 anfört följande.

Behovet av en flottledsingenjör i norra delarna av riket hade visat sig vara

av stadigvarande natur. För flottledsarbetenas behöriga gång vore det därjämte av

synnerlig vikt, att största möjliga kontinuitet ägde rum i fråga om deras planläggande

och ledande, vilken kontinuitet enligt styrelsens förmenande icke kunde påräknas,

därest flott! edsingenjören endast vore förordnad för ett år i sänder. Det

läge också nära till hands, att en allenast på viss tid förordnad befattningshavare,

som i statens tjänst icke kunde erbjudas sådana avlöningsförmåner som hos enskilda,

utan tvekan skulle lämna statstjänsten, då tillfälle till förmånlig anställning

på annat håll erbjöde sig; och ägde styrelsen en nedslående erfarenhet i sådant avseende.

På grund av vad sålunda blivit anfört ansåge sig styrelsen böra hemställa

om uppförande av ifrågavarande befattning på ordinarie stat. Under framhållande,

att flottledsingenjörens avlöning rätteligen borde, framdeles likasom hittills, utgå

från anslaget till flottledsregleringar, ansåge styrelsen emellertid, att, då detta anslag

anvisats å extra stat, ifrågavarande avlöning borde, vid bifall till nyssberörda framställning,

utbrytas från flottledsanslaget och i stället avföras å driftskostnaderna

för statens domäner.

Med erinran att flottledsingenjören alltsedan år 1912 uppbure, förutom reseoch

traktamentsersäitning för resor i tjänsten enligt fjärde klassen i gällande resereglemente,

ett årsarvode av 6.000 kronor, har styrelsen tillika uttalat önskvärdheten

därav, att flottledsingenjören bleve tillförsäkrad något högre avlöning än han

för närvarande åtnjöte. Det syntes styrelsen vara överensstämmande med billighet

och rättvisa, att flottledsingenjören, vilken vore stationerad i Umeå, bleve i avlöningshänseende

likställd med baningenjör av första klassen vid statens järnvägar,

varvid borde iakttagas, att den provisoriska löneförbättring, som kunde komma att

tillerkännas dylik baningenjör, jämväl måtte komma flottledsingenjören till godo.

Med befattningen i fråga borde även, i likhet med vad för baningenjör därutinnan

vore gällande, vara förenad rätt till pension.

Sedan denna framställning remitterats till lönekommissionen, har

kommissionen, enligt vad den meddelat i sitt betänkande, fått till vidare

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

utredning rörande förevarande särskilda fråga från domänstyrelsen mottaga

en promemoria av i huvudsak följande innehåll.

Från och med år 1891 hade riksdagen årligen anvisat anslag för bekostande

av flottledsregleringar. Vid skilda tillfällen hade riksdagen därjämte medgivit, att

de inflytande flottledsavgifterna finge för samma ändamål av domänstyrelsen

disponeras. .

Sedan Kungl. Maj:t den 16 december 1892 bemyndigat domänstyrelsen att

anställa, ett tekniskt biträde vid anordnande av och tillsynen över kronans flottledsbyggnader

i Norrbottens län, förordnades en major i väg- och vattenbyggnadskåren

såsom sådant biträde med benämning statens flottledsingenjör mot åtnjutande avett

årsarvode av 3,000 kronor samt rese- och traktamentsersättning enligt 4:e klassen

i gällande resereglemente.

Sedan den nämnde innehavaren av befattningen, efter vunnen befordran till

annan tjänst, avsagt sig uppdraget att vara statens flottledsingenjör i Norrbottens

län, förordnades år 1899 annan ingenjörsutbildad person å nämnda befattning emot

ett’ årsarvode av 4,000 kronor och viss reseersättning. År 1909 bestämdes årsarvodet

till 5,000 kronor och medgavs reseersättning enligt 3:e klassen i gällande

resereglemente. Emellertid hade flottledsingenjörens verksamhet kommit att utsträckas

utom Norrbottens län, så att den vid sistnämnda tid omfattade tillsyn

över och ledning av statens samtliga flottledsarbeten.

På grund av den omfattning flottledsingenjörens verksamhet sålunda tagit

och med hänsyn därtill att de kvalifikationer, som måste fordras av ifrågavarande

ingenjör, nämligen att vara hemmastadd i både flottledsbyggnad och flottning, ej

kunde vinnas utan direkt utbildning, varför en lämplig ersättare för flottledsingenjören

icke kunde omedelbart påräknas, begärde och erhöll domän styrelsen under år

19()9 bemyndigande att till biträde åt statens flottledsingenjör förordna en assistent

mot ett årsarvode av 4,000 kronor jämte rese- och traktamentsersättning enligt

4:e klassen i resereglemente!.

År 1911 uppdelades arbetet med kronans flottledsbyggnader emellan flottledsingenjören

och assistenten så, att den förre förordnades såsom statens flottledsingenjör

inom Kopparbergs och söder därom belägna län mot årsarvode av 3,000

kronor, medan den senare erhöll motsvarande befattning i de norrländska länen

mot årsarvode av 6,000 kronor.

Sedan den dåvarande innehavaren av, befattningen såsom flottledsingenjör

inom Kopparbergs och söder därom belägna län på grund av hög ålder dragit sig

tillbaka, förordnade domänstyrelsen jämlikt erhållet bemyndigande år 1912 annan

person att mot viss taxa utföra statens flottledsarbeten i södra och mellersta

delarna av landet.

Inom de norrländska länen hade emellertid statens fiottledsföretag år trän ar

tagit allt större omfattning, och flottledsingenjörens arbete hade också i betydlig

grad ökats, sedan all medelsredovisning beträffande statens flottledsbyggnader från

och med år 1916 överflyttats från vederbörande jägmästare till denne.. Sedan

domänstyrelsen i anledning därav hos Kungl. Maj:t gjort framställning i ämnet,

hade styrelsen i början av år 1916 erhållit bemyndigande att såsom assistent åt

statens flottledsingenjör förordna lämplig civilingenjör emot ett årsarvode av 3.000

kronor jämte reseersättning enligt 4:e klassen i resereglemente!.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts nåd. proposition Nr 399.

J sammanhang med bemyndiganden för domänstyrelsen att förordna flottledsingenjör

eller assistent åt denne hade Kungl. Maj:t tillika föreskrivit, att medel

tiL avlönande av dessa tjänstemän skulle tagas av de utav riksdagen till flottledsreglermgar

anvisade anslagen.

Vidkommande domänstyrelsens förevarande framställning i skrivelsen den 8

oktober 1917 om uppförande å ordinarie stat av befattningen såsom statens flottledsmgenjor

meddelades vidare, att densamma avsåge, att flottledsingenjören skulle

beredas avlöningsförmåner till samma storlek som dem, vilka utginge till baninoenjör

av första klass vid statens järnvägar, ävensom däremot svarande pension, och att

dessa avlöningsförmåner, fördelade i lön och tjänstgöringspenningar, ävensom pension

borde utgå efter de grunder, som i detta avseende vore stadgade för skogsstatsFlottledsingenjören,

som vore underordnad överjägmästaren men som

tUl toljd av arten och omfattningen av sitt arbete måste anses hava en nog så

maktpåliggande tjänst som en jägmästare, syntes böra intaga en tjänsteställning

emellan dessa båda skogsstatstjänstemän men så nära överjägmästaren, som vore

förenligt med ovannämnda underordnade ställning gent emot denne.

Såsom ytterligare motiv till detta domänstyrelsens förslag har i promemorian

därjämte anförts följande.

De kvalifikationer, som innehavaren av befattningen såsom flottledsingenjör

i norra delarna av landet numera besutte och som vore av den art, att de måste

uppställas såsom villkor för ett fullgott arbete av en statens flottledsingenjör, bestode

1 j e blott teoretiska kunskaper, vilka i detta hänseende syntes motsvara vad som

tordrades av en baningenjör av I klass vid statens järnvägar, utan jämväl en betydande

praktisk erfarenhet om fiottledsbyggnader och flottning. Med hänsyn härtill

skulle det antagligen icke möta någon som helst svårighet för den nuvarande

innehavaren av tjänsten att vid privata företag erhålla anställning mot väsentligt

högre avlöning än som av domänstyrelsen föreslagits; och det syntes vara mer än

sannolikt att endast förhoppningen att komma på ordinarie stat tillsvidare avhållit

honom från att övergå i privattjänst.

. . ^ grund av den betydande omfattning, som statens flottledsarbeten numera

tagit i de norrländska länen, och den omständigheten att desamma icke kunde vart

och ett slutföras under ett och samma år utan måste fortgå under loppet av ett

flertal ar, ville det synas, som om det skulle medföra betydande risker för arbetenas

andamålsenbga och planmässiga utförande, om ledningen därav skulle anförtros åt

någon annan än den nuvarande flottlgdsingenjören, för så vitt det över huvud taget

skulle befinnas möjligt att erhålla för denne fullt kompetent ersättare.

Såsom ett ytterligare skäl för beredande av ordinarie anställning åt ifrågavarande

befattningshavare framhölls i promemorian, att en redovisning av, såsom

nu vore fallet, omkring 350,OoO kronor årligen, vilken ålåge denne, ej syntes böra

uppdragas åt en mot ärligt förordnande å extra stat anställd tjänsteman.

För egen del liar kommissionen beträffande denna fråga anfört

följande:

»Då, enligt vad domänstyrelsen upplyst, behovet av en befattning såsom statens

flottledsingenjör visat sig vara av stadigvarande natur, lärer icke något vara

att erinra mot att befattningens innehavare beredes den mera tryggade ställning

som skulle föranledas av tjänstens överflyttande på ordinarie stat. Av vad styrelsen

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungi. Maj:ts nåd. ‘proposition Nr 399.

i övrigt anfört synes det kommissionen framgå, att en dylik åtgärd jämväl ur statens

synpunkt torde få anses förmånlig, särskilt med hänsyn till möjligheten att kunna

få, trots förmånliga anbud från enskilt håll, behålla en med denna egenartade tjänst

fullt förtrogen person. Kommissionen anser sig fördenskull böra tillstyrka, att en

befattning såsom statens flottledsingenjör varder uppförd å den ordinarie avlöningsstaten

för skogsstaten. Då emellertid erforderlig praktisk specialutbildning för tjänsten

icke i regeln torde stå att vinna utom densamma, har kommissionen funnit sig böra

framhålla önskvärdheten därav, att för framtiden iakttages, att befattningen icke i

allmänhet varder med ordinarie innehavare besatt, förr än vederbörande blivit tillräckligt

prövad i extra tjänst.

För bestämmande av avlöningsförmånerna å denna tjänst har styrelsen åberopat

jämförelse med baningenjör av första klass vid statens järnvägar. Om också,

enligt kommissionens mening, en direkt jämförelse mellan de båda befattningarna i

fråga näppeligen torde låta sig göra med hänsyn till olikheten av åligganden i

tjänsten, synes det emellertid kommissionen, som skulle befattningen såsom flottledsingenjör

vara av den vikt och betydelse för det allmänna, att en avlöning, som

någorlunda motsvarar vad kommissionen tänkt sig för nämnde tjänsteman vid statens

järnvägar, må kunna anses skälig. Beträffande den ifrågavarande tjänstens art och

det med densamma förenade ansvar må särskilt framhållas, att flottledsingenjören

utövar högsta ledningen av och tillsynen över samtliga flott]edsarbeten för kronans

räkning inom ett så stort område som hela Norrland samt att hans tjänståligganden

över huvud taget är o av synnerligen svårkontrollerbar beskaffenhet.

Med beaktande av de nu angivna synpunkterna samt med iakttagande därav,

att slutavlöningen för flottledsingenjören icke bör överstiga begynnelseavlöningen

för å samma ort, Umeå, placerad över jägmästare (enligt kommissionens förslag

8,100 kronor), torde avlöningen för flottledsingenjören lämpligen kunna sättas till

7,000 kronor, därav lön 4,200 och tjänstgöringspenningar 2,800 kronor, vartill skulle

kunna komma två ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500 kronor, efter 5

och 10 år.

Då denna befattning sålunda skulle uppföras på avlöningsstaten för skogsstaten,

synes därav ock böra bliva en följd, att jämväl för flottledsingenjören skola

gälla de för den förvaltande personalen vid skogsstaten fastställda särskilda bestämmelserna

om resekostnads- och traktamentsersättning.

Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att den nu ifrågasatta åtgärden

att uppföra befattningen såsom statens flottledsingenjör å avlöningsstaten

för skogsstaten icke avser att verka någon som helst ändring beträffande de övriga

befattningar, som avlönas från anslaget till reglering av flottleder.»

Såsom förut nämnts har domänstyrelsen i utlåtande över lönekommissionens

förslag’ till alla delar tillstyrkt detsamma.

Yttranden över förslaget hava därjämte inkommit från överjägmästarna

G. Barthelson och P. O. Welander, föreningen Sveriges ordinarie

jägmästare, de extra jägmästarnas förbund, Sveriges kronojägarförbund

och Smålands kronojägarförening.

Ut lat anden

iiver lönekovimissionens

förslag ■

s. 38 Kontrollera mot PDF

Överjag mästarna

Bär{helsot!

och

Welavder.

38 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 899.

De bägge överjägmästarna liava, med förmälan att de erhållit

bemyndigande att föra talan för samtliga överjägmästare, framhållit,

att, då nu fråga vore icke om kristidshjälp utan om lönereglering, om

ock en provisorisk sådan, förhöjningarna hade bort för att vara fullt

rättvisa bliva procentuellt tämligen lika för de olika tjänstemannaklasserna.

De hava vidare anfört:

»Lönekommissionen synes dock icke hava konsekvent följt denna grundsats,

då den föreslår en löneförhöjning av 900 kronor för såväl jägmästare som överjägmästare.

Härigenom bibehålies visserligen den ursprungliga, absoluta skillnaden

från 1,900 till 2,500 kronor mellan de bägge tjänstemannaklassernas begynnelselöner

men förhållandet mellan lönerna har däremot förändrats till överjägmästarnas

nackdel.

Med stöd av det ovan anförda och då kommissionen icke anfört några skäl

för den sålunda föreslagna förskjutningen mellan jägmästares och öveijägmästares

löner samt nuvarande relation mellan lönerna blev av statsmakterna prövad som

lämplig vid senaste lönereglering, våga vi hemställa, att överjägmästarna måtte

under nu förestående provisorium erhålla proportionsvis lika stor löneökning som

jägmästarna, till dess denna icke oviktiga fråga kan bliva föremål för närmare

utredning i sammanhang med den definitiva löneregleringen.

Det finnes enligt vår mening dessutom ett särskilt skäl, som talar för att

överjägmästarna i lönehänseende icke böra ställas i ett förhållandevis sämre läge

än hittills. Enligt gällande instruktion för skogsstaten få nämligen jägmästare

åtaga sig skogsförrättningar åt enskilda, såvitt domänstyrelsen icke finner detta

vara hinderligt för statstjänsten, varemot för överjägmästare stadgas uttryckligt,

att dessa icke alls få åtaga sig dylika privata uppdrag.

Ifråga om domänstyrelsens tjänstemän, vilka i regel rekryteras från skogsstaten,

äro dessa oförhindrade av gällande författningar att utföra privata skogsförrättningar,

en frihet varav också tre byråchefer begagnat sig genom att utöva

tillsyn och skötsel av enskildas skogar. Det har icke heller saknats exempel på.

att jägmästare haft privata skogsuppdrag och att ersättningen härför jämte statslönen

tillsammans uppgått till lika mycket som en överjägmästarlön och även till

mera. Särskilt under den tid bränslekommissionen varit i verksamhet har ett flertal

ordinarie jägmästare haft och hava fortfarande domänstyrelsens tillstånd att

biträda kommissionen, för vilket arbete utgått en relativt hög ersättning.

Överjägmästarna intaga således i berörda hänseende en undantagsställning

inom domänförvaltningen och äro de enda tjänstemän, vilka äro ålagda att uteslutande

ägna sig åt statstjänsten, varav givetvis följer, att de ekonomiska förmåner,

som dessa tjänster erbjuda i förhållande till andra befattningar i skogsstaten och

domänstyrelsen, icke äro i realiteten så stora, som man kunde förmoda enbart av

de nakna siffrorna i gällande lönestat.

På grund av ovanberörda förhållanden är det också antagligt, att vissa jägmästare

skola föredraga att behålla sina tjänster jämte biinkomster framför en mer

krävande överjägmästartjänst. Vi finna det därför icke blott rättvist, att överjägmästare

erhålla proportionsvis lika stor löneökning som jägmästare utan anse

detta även vara ett statsintresse, emedan härigenom vinnes större utsikt för att

överjägmästartjänsterna kunna besättas med möjligast dugliga personer.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ts nåd. proposition Nr 399. 39

Då jägmästarna äro i löneavseende delade i sex grupper med en begynnelselön

av lägst 4,3u0 och högst 5,:''00 kronor, motsvarar kommissionens förslag en

ökning från 17 till och med 21 procent å nuvarande löner eller i medeltal 19 procent

Tillämpas denna medelprocent på överjägmästares begynnelselön, lägst 6,800

och högst 7,200 kronor, skulle förhöjningen för de sex södra distrikten uppgå till

1,292 kronor och för de sex norra till 1,368 kronor. För att i likhet med kommissionen

erhålla jämna och lika tal för varje tjänstemannaklass få vi föreslå en

förhöjning av 1,300 kronor för samtliga överjägmästare.

Angående fördelningen av nämnda belopp på lön och tjänstgöringspenningar

få vi anföra, att skogsstaten ifråga om lönens storlek i förhållande till tjänstgöringspenningarna

är ogynnsammare ställd än flertalet, för att icke säga alla andra

tjänstemannagrupper. Vi anse därför angeläget, att en relativ förhöjning av lönen

sker redan vid nu förestående provisoriska reglering, och föreslå, att av ovan föreslagna

löneökning 200 kronor utgöra tjänstgöringspenningar och 1 ,H''0 kronor lön.

Under förutsättning att tjänstgöringspenningarna komma att fortfarande utgå

med 400 kronor högre belopp i de sex norra distrikten, skulle således ovan gjorda

förslag ställa sig på följande sätt:

i. ii n

Tjänstgörings-j

i penningar |

Summa

begynnelse
avlöning
-

Summa

j Alilersitillägg j

I slutavlöning

I Övre och Nedre Norrbottens,

Skellefteå, Umeå Härnösands

och Mellersta Norrlands distrikt

................................ 5,100 3,400 8.500 j 600 | 9,100

I Gävle-Dala, Bergslags, Östra,

Västra, Smålands och Södra

distrikten........................... 5,100 3,000 8,100 : 600 | K,700 I

I det- av föreningen Sveriges ordinarie jägmästare avgivna yttrandet göres

gällande, att jägmästarnas lönebehov blivit av kommissionen ganska snävt tillgodosett.

Med den uppfattning rörande jägmästarnas arbete, som kommissionen uttalat,

hade man kunnat vänta, att högre avlöningar skulle föreslagits. Större delen av

den föreslagna löneförbättringen torde betingats av den prisstegring, som hade inträtt

under tiden från sista löneregleringen till tiden strax före krigsutbrottet. Förslaget

innebure därför i stort sett endast ett framflyttande av lönenivån en del år

i tiden och lämnade jägmästarnas löner kvar å samma lönestandard som 1908 års

lönereglering. Föreningen har framlagt jämförelse med vissa högskolebildade befattningshavare

i lägre grader vid kommumkationsverken, vilka enligt föreningens åsikt hade

blivit mer tillgodosedda vid förslaget än jägmästarna. Därjämte vore att märka, att

vid statens järnvägar och telegrafverket ålderstilläggen utginge efter treårsperioder och

att högsta lönegraden nåddes efter 9 år, under det att för jägmästarna tillämpades

Iföreningen

Sveliges

ordinarie

jägmästare.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Uö extra

jägmästarnas

förbund.

40 Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr -i99.

femårsperioder med högsta lönegradens uppnående efter 15 år. Förhållandet mellan

lön och tjänstgöringspenningar vore inom skogsstaten ogynnsammare än inom Övriga

verk. Föreningen finge därför hemställa, att för jägmästarna och med dem likställda

befattningshavare måtte beviljas utöver vad kommissionen föreslagit, ett tilllägg

av minst 200 kronor genom ökning av tjänstgöringspenningarna. Härigenom

skulle bättre överensstämmelse erhållas med avlöningarna för linje-, kanal- och

verkstadsingenjörerna vid telegrafverket och vattenfalls verket. Föreningen har slutligen

betonat den föreslagna löneregleringens provisoriska karaktär.

De extra jägmästarnas förbund framhåller likaledes, att en mera genomgripande

lönereglering genom avlöningssystemets omläggning efter modernare linjer

ställts i utsikt av kommissionen. Kommissionens nuvarande förslag innebure en

sammanpressning av avlöningsskalorna, så att den procentuella ökningen bleve större

för de lägre avlönade och mindre för dem, som nu hade högre avlöningar. Denna

princip medförde även, att de i Norrland placerade tjänstem nnen erhölle procentiskt

mindre löneförbättring än övriga, och likväl hade levnadskostnaderna där, till följd

av de utomordentliga fraktomkostnaderna, stigit mer än annorstädes. Fn sådan

princip vore möjligen på sin plats vid tillfällig krigstidshjälp, då det gällde att hålla

nöden från dörren, men icke vid en lönereglering. En mindre förskjutning nedifrån

och uppåt av avlöningsskalan vore därför befogad. Kommissionens åtgärd att giva

större delen av avlöningstillskottet karaktär av lön, skulle visserligen medföra någon

förbättring i det inom skogsstaten synnerligen ogynnsamma förhållandet mellan lön

och tjänstgöringspenningar, men det hade varit lyckligast, om hela löneförbättringen

hänförts till lönen. Endast för kronojägarna hade i avseende å ålderstilläggen en

ändring föreslagits, i det att dessa höjts från 100 till 150 kronor. I enlighet härmed

borde en proportionell höjning ske även i övriga befattningshavares älderstilllägg.

Eljest skulle en viss förryckning uppkomma i det nuvarande avlöningssystemet.

I fråga om skogstaxatorerna anför förbundet, att dessa tjänstemän, ehuru de

föreslagits att uppföras å ordinarie stat, blivit i avlöningshänseende vanlottade. De

skogsssakkunniga för södra Sverige hade till och med förordat en något högre avlöning

för de av dem föreslagna förste skogstaxatorerna än för revirförvaltare.

Den nu föreslagna avlöningsförbättringen för skogstaxatorerna vore ej heller så stor,

som den vid första påseendet kunde tyckas, ty dels måste frän desamma dragas de

400 kronor, som beräknats utgöra ersättning för förlust genom att skogstaxatorerna

numera åtnjöte resekostnads- och traktamentsersättning endast efter reducerat resereglemente

i stället för förut efter resereglementet utan inskränkning, och dels vore

det alldeles visst, att sagda 400 kronor ingalunda täckte den genom nyssnämnda förändring

uppkomna inkomstnedsättningen. På grund härav och under framhållande,

att skogstaxatorerna vore fullt jämförbara med exempelvis skogsingenjörerna, ansåge

förbundet, att de borde erhålla samma avlöning som dessa.

Överjägmästarassistenterna, för vilka kommissionen föreslagit samma avlöning

ä ordinarie stat som för skogstaxatorerna, borde kunna sättas lägre än dessa, vilket

också de skogssakkunniga för södra Sverige ansett. Nämnda assistenter kunde

lämpligen erhålla samma avlöning som med inräknande av den tillfälliga löneförbättringen

föreslagits för första gradens tjänstemän i domänstyrelsen, dock vad beträffade

dylika assistenter i de sex sydligaste distrikten efter avdrag av 300 kronor,

motsvarande sagda tjänstemäns ortstillägg. I de sex nordligaste distrikten borde

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kuiigl. Maj:ts nåd. proposition Nr ''■>99.

dessa 300 kronor tillkomma överjägmästarassistenterna genom höjning av tjänstgöringspenningarna.

Avlöningen skulle då bliva resp. 4,500 och 4,800 kronor, under

det kommissionen föreslagit resp. 4,200 och 4,400 kronor.

Sveriges kronojägarförbund anför bland annat, att den föreslagna förhöjningen

i den lägre skogsstatspersonalens avlöning till stor del skulle bliva illusorisk, ifall,

såsom föreslagits, bostadsförmånen borttoges, samt framhåller, att motsvarande förmån

vid statens järnvägar föreslagits att icke blott bibehållas utan även utsträckas.

Då hittills hyresersättning ä allenast 100 kronor utgått till sådana bevakare, som

icke åtnjutit bostad in natura, men enligt förslaget staten skulle för upplåtna bostäder

kräva minst 200 kronor i hyra, vore en hyresersättning å sistnämnda belopp

eller också fri bostad in natura för bevakarnas del en av de oeftergivligaste

betingelserna för en rättvis lönereglering, som kunde bliva jämförbar med den för

andra likställda befattningshavare.

För egen del både förbundet kommit till den slutsatsen, att en jämförelse

närmast kunde ske med de vid statens järnvägar anställda banmästarna, vilka liksom

kronoj ägarna hade att träffa avtal om samt leda och ansvara för betydelsefulla

arbeten. Hittills hade dock kronojägarna i avlöningshänseende legat betydligt under

banmästarna, men de hade å andra sidan haft högre lönenivå än den s. k. stationskarlsgruppen.

Nu föresloge kommissionen - utan någon motivering — för kronojägarna

en avlöning, som till och med vore lägre än för banvakter, stall- och vagnkarlar

vid statens järnvägar. Slutavlöningen å dyraste ort skulle nämligen utgöra

för banmästare av andra klass 2,830 kronor, innefattande en höjning av 670 kronor

samt för banvakter och stationskarlar 2,410 kronor, innebärande en höjning av

810 kronor, men för kronojägare endast 2,350 kronor, utgörande en höjning av

blott 650 kronor. Sagda befattningshavare vid statens järnvägar hade dessutom en

del förmåner (uniformspersedlar eller beklädnadsersättning, fri läkarvård och medicin

samt vissa fria transporter), vilka kunde uppskattas till minst 200 kronor för år,

under det att inga dylika förmåner tillkomme kronojägarna. Det vore då naturligt,

att förslaget innefattade för kronojägarna en besvikelse. Samma omtanke om höjning

av den lägre järnvägspersonalens sociala villkor, som besjälat kommissionen,

hade bort få göra sig gällande ännu beträffande den lägre skogsstatspersonalen.

För att kronoj ägarnas avlöning måtte i någon mån motsvara deras arbete

och ansvar —- deras redovisningsskyldighet uppginge i flera fall till 60,000 å 70,000

kronor årligen - samt kunna bliva jämförbar med likställda befattningshavares

borde dels, som förut nämnts, hyresersättning å 200 kronor eller fri bostad medges,

dels ock den föreslagna lönen å 950 kronor höjas till 1,100 kronor, varjämte

kronojägarna borde tillerkännas beklädnadsersättning samt fri läkarvård och medicin.

Genom den av lönekommissionen föreslagna låga grundlönen skulle vid sjukdom

kronojägarna komma i vida ogynnsammare ställning än jämförliga befattningshavare.

Smålands kronojägarförening har förklarat sig ej hava något att erinra mot

lönekommissionens förslag beträffande lön, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg

åt kronojägarna men ansett, att en hyresersättning, även avsedd för kostnad för

bränsle, å 250 kronor därjämte behövdes på den grund att kronojägarna ofta finge

i sitt hem mottaga skogsarbetare, körare m. 11. för avlöningar m. in. och därjämte

hade i förvar eu hel del kronan tillhörig arbetsmateriel.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. I sr mil. HR9 höft. (Nr 999.) 6

Sveriges

kronojägar
förbunrl.

Smålands

kronojägar
förening.

s. 42 Kontrollera mot PDF

Ang. löneregleringens

ikraftträdande.

Ökat antal

jägmästare

och kronojägare.

Revir
delning.

42 Kungl. Maj:ts nåd. proposition A r ''199.

Domänstyrelsen har i utlåtande häröver den 15 april 1918 erinrat, att i den

av kommissionen föreslagna avlöningen för kronojägare uttryckligen inräknats hyresersättning,

samt att, då minst 200 kronor skulle avdragas vid fri bostad, sagda

hyresersättning borde beräknas till minst detta belopp eller dubbelt mot hittills.

Då kronojägarna i södra delarna av landet nu hade i begynnelseavlöning 1,200 och

slutavlöning 1,500 kronor men föreslagits att få resp. 1,700 och 2,150 kronor, i varje fall

med hyresersättning inräknad, utgjorde förhöjningen nära 42 procent å begynnelseavlöningen

och 431j3 procent å slutavlöningen. Denna förbättring vore skälig och

ytterligare höjning kunde ej för närvarande tillstyrkas.

Såväl förenämnda bägge överjägxnästare som ock i särskilda skrifter

föreningen Sveriges ordinarie jägmästare ävensom de extra jägmästarnas

förbund hava vidare hemställt, att den ifrågasatta löneregleiingen

för skogsstatens personal måtte få tillämpas redan från och med ingången

av år 1918. Som skäl härför framhålles huvudsakligen, att

dylik lönereglering sedan länge ansetts nödvändig samt att, då kommissionen

som utgångspunkt vid sina beräkningar angående löneförbättringens

anpassning efter det allmänna prisläget valt tiden närmast

före krigsutbrottet, detta syntes visa, att det varit normalt och berättigat,

om lönereglering på föreslaget sätt redan då skett.

I sin skrivelse den 21 september 1917 har domänstyrelsen framlagt

förslag om inrättande av en ny jägmästartjäust och 129 nya kronojägartjänster.

Styrelsen har motiverat dessa förslag sålunda:

Ehuru den förvaltande skogsstatspersonalens arbetsbörda under de senare

åren ökats i så hög grad, att delning och reglering av revir inom närmaste framtid

mångenstädes måste ske, ansåge domänstyrelsen sig dock icke nu böra framlägga

fullständigt förslag härtill. För ett revir, nämligen Kopparbergs, vore förhållandena

dock sådana, att styrelsen ansåge delning redan nu tvingande nödvändig.

A detta revirs Garpenbergsdel, för vars förvaltande en biträdande jägmästare nu

vore anställd, hade göromålen ökats i hög grad, särskilt sedan skogsförvaltningen

även måst övertaga själva jordbruket å Garpenbergs huvudgård. Förvaltningen av

denna revirdel hade efter hand, även genom ökad virkesförädiing och utvidgad

elektrifiering, blivit av den krävande art, att det ansåges nödvändigt, att denna befattning

handhades av ordinarie tjänsteman. En behövlig reglering mellan Kopparbergs

revir och det intill liggande Älvdalens östra revir skulle ock härmed möjliggöras.

Styrelsen har därför hemställt, att nämnda biträdande jägmästarbefattning

från och med år 1919 måtte förändras till ordinarie jägmästartjänst.

För ett någorlunda fullgott upprätthållande av skogsbevakningen och arbetsledningen

å de allmänna skogarna och vissa enskilda skogar, huvudsakligen i lappmarkerna

och Särna socken med Idre kapellag i Kopparbergs län, hade under åtskilliga

år ett betydande antal extra kronojägare måst anställas. För år 1917 uppginge

antalet av årsanställda extra kronojägare med arvode inom de delar av riket,

som här avsåges, till omkring 280 och, därest förhållandena härutinnan finge ostört

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Moj:ts nåd. proposition Nr 399.

fortgå, kommo detta antal säkerligen att behöva ytterligare ökas. För att, även

ur rekryteringssynpunkt få proportionen mellan ordinarie och extra kronojägare

bättre avvägd, ansåge styrelsen ett antal nya kronojägartjänster oundgängligen nödvändigt,

och har sålunda föreslagit inrättande av följande nya ordinarie kronojägartjänster

:

1. I Norr- och Västerbottens län, vissa inom skyddsskogsområdet i Jämtland för
-

lagda bevakningstrakter samt Sårna och Idre socknar i Kopparbergs län ... 77

2. I övriga delar av Norrland och Dalarna samt i Värmland ............................ 41

3. I övriga delar av riket (Bergslags- och Östra distrikten)................................ 11

Summa 129.

Vad angår det fasta reseanslaget så har styrelsen beräknat detsamma efter

ett genomsnittsbelopp av 200 kronor. Fördelningen av det sålunda föreslagna reseanslagsbeloppet

syntes kunna ske rättvisast, om densamma av domänstyrelsen utfördes,

sedan verkan av den nu medgivna traktamentsersättningen för kronojägare

under någon tid prövats.

Dessa personalökningar hava av lönekommissionen tagits i beaktande

i det förslag till avlöningsstat för skogsstatens ordinarie personal,

som kommissionen framlagt.

Jag bör i detta sammanhang omförmäla, att domänstyrelsen i

förenämnda skrivelse den 21 september 1917, jämte det styrelsen föreslagit

inrättande inom Västerbottens och Norrbottens läns kustland av

nya befattningar å extra stat, benämnda förste skogsfogdar, tillika

föreslagit, att. den nuvarande benämningen »tillsyningsman» för vissa

ordinarie bevakare måtte ändras till »skogsfogde». 1

1 proposition nr 274 till 1917 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t

riksdagen att medgiva, att resekostnads- och traktamentsersättning finge

utgå efter ett modifierat resereglemente till samtliga ordinarie och extra

befattningshavare vid skogsstaten. Riksdagen, som biföll detta förslag

beträffande den förvaltande personalen, ansåg, att till den bevakande

personalen visserligen borde utgå dagtraktamenten enligt modifierat resereglemente

men ersättning för de direkta reskostnaderna beredas i form

av årsanslag. Dessa anslag borde avpassas efter vederbörandes utgifter

för resorna. Tillsvidare syntes de förutvarande fasta respenninganslagen

lämpligen kunna gälla såsom resekostnadsanslag av nu ifrågavarande slag.

Med iakttagande härav införde riksdagen i den av Kungl. Maj:t föreslagna

avlöningsstaten för skogsstatens ordinarie personal ett tillägg,

upptagande respenningar å 250 kronor till 202 kronojägare och 27 till - syningsmän samt å 200 kronor till 73, 150 kronor till 57, 100 kronor

till 100 och 50 kronor till 73 kronojägare. Totalsumman härav uppgår

till 94,050 kronor.

Ant).

de fasta respenningarnoi

it bevakare.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 399.

Uti en den 16 mars 1918 till jordbruksdepartementet inkommen

skrift har Sveriges kronojägarförbund hemställt, att Kungl. Maj.t måtte

föreslå riksdagen en mot skjutslegans och järnvägsbiljettprisernas stegring

svarande förhöjning av de fasta reseanslagen att gälla från början

av innevarande år. Förbundet har till stöd härför anfört:

I anledning av den oerhörda ökning, som tillkommit under sista året i utgifterna

för resor hade den bevakande skogsstatspersonalen uppdragit åt sin organisation,

Sveriges kronojägarförbund, att hos Kungl. Maj:t hemställa om snar åtgärd

för de fästa reseanslagens höjande. Som stöd för det berättigade i denna

hemställan ville förbundet först och främst anföra det faktum, att kostnaden för

resor å järnväg i tredje klass under den senaste tiden ökats med 70 procent och

att gällande skjutslega förhöjts med i allmänhet 50 procent — i några län t. o. m.

högre. För s. k. privatskjutsar, som bevakarna i mycket stor utsträckning måste

anlita, hade kostnaden i de flesta fall mångdubblats. Dessa ökningar i omkostnaderna

hade till ojämförligt största delen inträffat efter det 1917 års riksdag fattade

sitt beslut * i reseersättningsfrågan. För den personal, som erhölle reseersättning

enligt resereglementet, hade denna stegring ytterst liten betydelse, ty dessa erhölle

ju motsvarande ersättning. Däremot vore det tydligt, att de fasta reseanslagen

numera icke på långt när försloge till resekostnadernas täckande. Med avseende

på skogsstaten drabbade detta missförhållande de lägst avlönade befattningshavarna.

I detta sammanhang ville förbundet dock uttryckligen framhålla, att det ansåge

det av riksdagen beslutade sättet för resekostnadsersättning åt bevakarna i

form av fasta årsanslag vara mycket lämpligt för ifrågavarande personal.

L utlåtande häröver den 3 april 1918 har domäustyrelsen yttrat:

Att en sådan ökning i reskostnaderna, som kronojägarförbundet omförmält.

hade i avsevärd grad förekommit, vore ovedersägligt och skulle denna, därest bevakningspersonalen

verkligen i större utsträckning vore hänvisad att vid tjänsteresor

anlita järnväg eller skjuts, i vissa fall otvivelaktigt motivera den förhöjning, varom

förbundet nu hemställde.

1915 års lönekonnnission hade emellertid i sitt betänkande den 28 februari

1917 angående reseersättning åt skogspersonalen uttalat, att, vad särskilt kronojägarna

anginge, dessa endast mera sällan torde behöva begagna sig av skjuts

eller annat allmänt transportmedel vid sina färder inom bevakningstrakten. Detta

förhållande bestyrktes av uppgifterna angående kronojägarnas resor under de senaste

åren,vilka givit vid handen, att av den å landsväg eller i skogarna tillryggalagda

väglängden bortåt hälften folie på sådana färder, som icke kunnat ske annat än

till fots. Aven beträffande sådana fall, då möjlighet förelegat att använda skjuts,

syntes dock sådan endast sällan i verkligheten hava tagits i anspråk.

Detta kommissionens uttalande ville domänstyrelsen för sin del tillfullo biträda.

Sammanställdes detta uttalande med vad kommissionen i berörda betänkande

jämväl betonade, nämligen att ersättning till skogsstatspersonalen för av densamma

fullgjorda resor i tjänsten givetvis icke vore avsedd att utgöra någon slags avlöning

till vederbörande utan allenast ersättning för av tjänstemannen havda utgifter i och

föi'' resan, så syntes härav framgå — med beaktande ävenledes av den ersättning

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 399.

i form av dagtraktamenten, som komme bevakningspersonalen till del för tjänsteresor,

vilka med nu höjda dagtraktamenten mycket ofta överstege 1,000 kronor

och ej sällan torde uppgå till sammanlagt 1,400 kronor och däröver för år

räknat — att sådan förhöjning, varpå förbundet nu gjorde anspråk, tillsvidare och

till dess fullständig utredning rörande den jämkning av de fasta reseanslagen, som

helt visst tarvades, kunde åvägabringas, ej borde ske.

De bevakningstrakter, för vilka höjningen i skjuts- och järnvägstaxor kunde

hava någon större inverkan, vore givetvis de, inom vilka funnes ett störie antal

smärre och spridda skogar. Men i fråga om sådana bevakningstrakter borde kronoiägarna

kunna påräkna dagarvoden för i det närmaste varje förrättmngsdag. Om

alltså innehavaren av en dylik bevakningstrakt hade 200 å 250 kronor i fast reseersättning

och därtill finge uppbära dagtraktamenten a 7 kronor för exempelvis

200 dagar eller tillsammans 1,400 kronor, bekomme han i rese- och dagtraktamentsersättning

1,600 å 1,650 kronor mot före den 1 september 1917 200 a 250

kronor Med gtöd ^ vad blunda anförts har domänstyrelsen hemställt, att kronojägarförbundets

förevarande hemställan icke måtte föranleda vidare åtgärd.

Vad först angår avlöningsstaten för skogsstatens ordinarie personal

har lönekommissionen föreslagit en provisorisk lönereglering för hela

denna personal. Enligt detta förslag skulle de nuvarande avlöningarna

överallt ökas för över jägmästare, jägmästare och skogsingenjörer med

900 kronor. Liksom nu skulle genom att tjänstgöringspenningarna

sättas till växlande belopp skillnad göras mellan befattningshavare i

olika delar av landet. För kronojägare och tillsyningsman skulle överallt

lönen och tjänstgöringspenningarna tillhopa ökas med 600 kronor

samt de tre ålderstilläggen höjas från 100 till 150 kronor, vart och ett,

varemot det nu utöver sagda avlöning utgående hyresbidraget å 10<>

kronor — eller förmån av fri bostad — skulle hädanefter inräknas i

lönen, till följd varav, om fri bostad erhölles, avdrag å lönen skulle

ske, motsvarande skälig hyra. Kommissionen har uttalat, att dylikt

avdrag icke borde understiga 200 kronor.

Mot detta förslag hava erinringar riktats från samtliga de .tjänstemannakategorier,

som beröras av förslaget. De skål, som därvid förebragts,

synas icke kunna frånkännas visst tog. Särskilt gäller detta vad

som anförts av de högst och lägst avlönade — dels överjägmästarna

och dels kronojägarna och tillsyningsmännen.

Då emellertid den nu ifrågasatta löneregleringen är endast provisorisk

samt kommissionens förslag framkommit efter noggrant övervägande

av förhållandena inom samtliga de verk och tjänstemannakårer,

som äro föremål för kommissionens utredningsarbete, samt tillstyrkts

av domänstyrelsen, anser jag mig icke kunna tillråda vidtagandet a\

några ändringar av principiell betydelse i kommissionens föreslagna

Departe
menitchefen
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

avlöningsstat. Jag finner mig därför böra biträda kommissionens förslag

beträffande avlöningsbeloppen för de särskilda tjänstemannakategorierna,

och instämmer även i förslaget beträffande avdrag å lönen med minst

200 kronor för kronojägare och tillsyningsman, som åtnjutit fri bostad.

Vad beträffar de av lönekoinmissionen tillstyrkta ändringar i skogssfatens

ordinarie avlöningsstat, som avse förändring av befattningarna

såsom biträdande skogsingenjörer till skogsingenjörsbefattningar samt

uppförande i staten såsom ordinarie tjänstemän av överjägmästarassistenter,

skogstaxatorer och flottledsingenjören, biträder jag dessa förslag.

Vad de för dessa befattningshavare föreslagna avlöningarna angår bär

erinran endast gjorts av de extra jägmästarnas förbund, som ansett, att

skogstaxatorernas och överjägmästarassistenternas avlöning borde höjas

och för de förra mer än för de senare. Då emellertid domänstyrelsen

icke haft något att erinra mot att dessa bägge slag av tjänstemän

likställas i avlöningshänseende, lärer någon åtskillnad nu icke höra göras.

Jag tillstyrker lönekommissionens förslag till avlöningar för samtliga

nu nämnda befattningshavare.

Domänstyrelsens förslag om uppförande å ordinarie stat av en ny

jägmästartjänst i stället för den extra befattningen såsom biträdande

jägmästare i Kopparbergs revirs Garpenbergsdel förordar jag. Den nya

tjänsten bör erhålla avlöning enligt V:e klassen i lönekommissionens

avlöningsförslag.

Behovet av att öka antalet ordinarie kronojägare synes mig påtagligt.

Mot det föreslagna antalet nya dylika befattningshavare har

jag icke något att erinra. Jag tillstyrker alltså domänstyrelsens förslag

om uppförande i staten av 129 nya ordinarie krono]ägartjänster.

I sammanhang med förslag om inrättande av förste skogsfogdetjänster

å extra stat har domänstyrelsen ifrågasatt, att benämningen

tillsyningsman skulle ändras till skogsfogde. Jag anser dock ej tillräckliga

skäl föreligga att vidtaga en sådan förändring.

Såsom förut omförmälts har Sveriges kronojägarförbund hemställt

om höjning i de fasta respenninganslag, som jämlikt riksdagens beslut

år 1917 bibehållits i staten med sina förutvarande belopp och som avse

att bereda kronojägarna och tillsyningsmännen ersättning för de direkta

reskostnaderna. Såsom skäl för denna framställning har åberopats den

stegring, som skett i biljettpris, skjutslega in. in. Jag vill erinra, att

riksdagen vid anmälan om sitt nyssnämnda beslut anförde, att beloppen

av dessa årsanslag till de direkta reskostnaderna givetvis borde bestämmas

med hänsyn till bevakningstrakternas utsträckning och kommunikationsförhållanden,

och att på grund härav ersättningen i fråga

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Sr 399.

torde komma att anpassas- efter vederbörandes utgifter för resorna.

Tillsvidare syntes dock de förutvarande fasta respenniuganslagen lämpligen

kunna gälla som resekostnadsanslag av nu ifrågavarande slag.

Såsom av detta riksdagens yttrande framgår, var avsikten, att reseanslagen

skulle regleras till att så vitt möjligt motsvara de verkliga reskostnader,

som kunde beräknas inom de särskilda bevakningstrakterna.

Då en sådan reglering givetvis beror av ett flertal omständigheter, som

äro underkastade ofta skeende förändringar — exempelvis inrättande

av nya bevakningstrakter, inköp av skogsmark, försäljningar av kronoegendomar,

nya kommunikationers öppnande m. m. —, är det tydligt,

att en dylik reglering icke gärna kan bli beståndande någon längre tid.

Det vill därför synas, som om det vore mindre lämpligt att i staten fastslå

visst antal respenninganslag å vissa bestämda belopp. Domänstyrelseu

synes också omfatta denna åskådning, i det att styrelsen i fråga

om reseanslag till de föreslagna nya 129 kronojägarna beräknat detsamma

efter ett genomsnittsbelopp av 200 kronor och uttalat, att fördelningen

därav torde kunna ske rättvisast, om densamma utfördes av

styrelsen, sedan någon tids erfarenhet vunnits. Jag anser på grund

härav, att till reseanslag åt kronojägare och tillsyningsman bör i staten

upptagas allenast ett totalbelopp, att fördelas efter Kungl. Maj:ts bestämmande.

Summan av de i staten nu upptagna reseanslagen till de

nuvarande 532 kronojägarna och tillsyningsmännen utgör 94,050 kronor.

Till de 129 nya kronojägarna skulle efter 200 kronor till varje behövas

25,800 kronor. Sammanlagda göra dessa belopp 119,850 kronor. I betraktande

av höjningarna i biljettpris och skjutslegor, vilka väl få anses

komma att åtminstone till eu del bli beståndande även efter kristidens

slut, synes det belopp, som bör stå till Kungl. Maj:ts förfogande för

ändamålet, böra bestämmas till 140,000 kronor. Att jag icke anser beloppet

böra sättas högre, beror på, att kronojägarna blott vid en mindre

del av sina färder i tjänsten torde använda sådant transportmedel, för

vilket avgift betalas.

På grund av vad jag nu anfört får jag framlägga följande förslagtill

avlöningsstat för skogsstatens ordinarie personal:

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:t$ nåd. proposition Nr 399.

i

;

■mästare

1 flottledsingenjör .........

1 jägmästare ....................................

17 d:o .................................

1 do ....................................

23 d:o ....................................

1 d:o ....................................

14 d:o ....................................

1 d:o ....................................

6 d:0 ....................................

1 d:o ....................................

10 d:o ....................................

1 d:o ....................................

46 d:o ....................................

1 skogsingenjör.................................

10 skogsingenjörer ..............................

1 överjägmästarassistent.....................

5 överjägmästarassistenter ..................

1 överjägmästarassistent.....................

5 överjägmästarassistenter ..................

1 skogstaxator ................................

5 skogstaxatorer.................................

1 skogstaxator .................................

4 skogstaxatorer.................................

1 kronojägare....................................

278 d:o ...................................

1 d:o ....................................

148 d:o ....................................

1 d:o ....................................

205 d:o ....................................

1 tillsyningsman................................

26 tillsyningsman.................................

Reseanslag till kronojägare och tillsyningsman

................................................

Summa

Lön

Tjftnst-

görings-

pennin-

gar

Summa

4,700

3,400

8,100

23,500

17,000

40,500

4,700

3,000

7,700

23,500

15,000

38,500

4,200

2,800

7,000

3,000

3,200

6,200

51,000

54,400

105,400

3,000

3,000

6,000

69,000

69,000

138,000

3,000

2,800

5,800

42,000

39,200

81,200

3,000

2,600

5,600

18,000

15,600

33,600

3 000

2,400

5,400

30,000

24,000

54,000

3,000

2,200

5,200

138,000

101,200

239,200

3,000

2,800

5,800

30,000

28,000

58,000

2,600

1,800

4,400

13,000

9,000

22,000

2,600

1,600

4,200

13,000

8,000

21,000

2,600

1,800

4,400

13,000

9,000

22,000

2,600

1,600

4,200

10,400

6,400

16,800

950

950

1,900

264,100

264,100

528,200

950

850

1,800

140,600

125,800

266,400

950

750

1,700

194,750

153,750

348,500

950

950

1,900

24,700

24,700

49,400

—

—

140,000

—

— 12,290,000

(Etter 5 år kan lönen höjas

med 600 kronor.

f Ef ter 5 år kan lönen höjas

) med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare 500

1 kronor.

Etter 5 år kan lönen höjas

med 400 kronor, efter

ytterligare 5 år likaledes

med 400 kronor samt efter

än ytterligare 5 år ävenledes

med 400 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

* med 300 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 150 kronor, efter!

ytterligare 5 år likaledes!

med 150 kronor samt efter

än ytterligare 5 år ävenledes

med 150 kronor.

Anmärkning. Innehar befattningshavare boställe, skall boställets uppskattade avkomst avgå

å indelningshavarens lön. Därest åt befattningshavare upplåtes bostad, skall han vidkännas avdrag

å lönen, motsvarande skälig hyra,

Genom riksdagens beslut år 1908 och kungörelsen den 17 juni

samma år hava stadgats villkor och bestämmelser för åtnjutande av

de från och med år 1909 fastställda nya avlöningsförmånerna för

skogsstaten. I sammanhang med godkännandet av den nya avlönings
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kung1. Maj ds nåd. proposition År 399.

staten för skogsstaten av år 1915 förklarades, att de villkor och bestämmelser,

som då gällde för åtnjutande av de i avlöningsstaten för skogsstaten

för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner, skulle

vara gällande även i fråga om avlöningarna å den nya staten, därvid

vad samma villkor och bestämmelser innehölle beträffande jägmästare

skulle äga tillämpning jämväl å skogsingenjör och biträdande skogsingenjör

samt vad de innehölle beträffande kronojägare skulle tillämpas

även i fråga om tillsyningsman.

Slutligen har, i samband med fastställandet av avlöningsstaten av

år 1917, förklarats, att nyssnämnda villkor och bestämmelser skulle vara

gällande även i fråga om avlöningarna å denna nya stat.

Emellertid är att märka, hurusom genom kungörelsen den 28

augusti 1917 angående resekostnads- och traktamentsersättning åt befattningshavare

vid skogsstaten och statens skogsskolor vissa modifikationer

ägt rum beträffande do bestämmelser i avlöningsvillkoren, som

avse respenningar.

Lönekommissionen har anfört, att då densamma enligt sitt huvuduppdrag

hade att undersöka möjligheten av gemensamma avlöningsbestämmelser

för ett flertal verk, bland dem skogsstaten, statens skogsskolor

och domänstyrelsen, och den nu föreliggande löneregleringen

endast vore att anse såsom ett provisorium, hade kommissionen icke

ansett sig böra i detta sammanhang föreslå nya avlöningsvillkor, utan

borde de nu gällande bestämmelserna fortfarande kunna tillämpas, dock

med vissa tilläggsstadganden, som föranleddes av tillkomsten av nya

grupper ordinarie befattningshavare.

Därvid borde särskilt framhållas, hurusom kommissionen ansett,

att, i anslutning till vad nu vore föreskrivet beträffande jägmästare,

bestämmelse borde meddelas därom, att flottledsingenjör, överjägmästarassistent

och skogstaxator endast i inskränkt omfattning må äga åtaga

sig sådana förrättningar åt enskilda, som kunna sägas falla inom området

för deras tjänster.

Kommissionen har i enlighet härmed föreslagit, att det måtte förklaras,

att de villkor och bestämmelser, som nu gälla för åtnjutande av de i avlöningsstaten

för skogsstaten för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner

skola vara gällande även i fråga om avlöningarna för samtliga ordinarie befattningshavare

å den nu föreslagna staten, dock med iakttagande

dels att flottledsingenjör, överjägmästarassistent och skogstaxator endast inom

de gränser domänstyrelsen bestämmer, äga åtaga sig, den förstnämnde flottledsförrättningar

och de senare skogsförrättningar åt enskilda:

och dels att vid sjukdomsförfall överjägmästarassistent eller skogstaxator

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sa*nl. 359 käft. (Nr 399.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

Skogsstatens

extra

personal

Lönekom
missioner.

.

50 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning vid skogsstaten, bestrida

densamma mot åtnjutande av de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningarna

i stället för egna tjänstgör ingspenningar, dock ej längre än sammanlagt

tre månader under ett och samma kalenderår.

Vad kommissionen sålunda föreslagit får jag tillstyrka.

Den nya avlöningsstaten torde böra vinna tillämpning från och

med år 1919.

1915 års lönekommission har i sitt omförmälda betänkande yttrat

sig jämväl angående viss extra personal vid skogsstaten samt därom

anfört följande:

»Ett bifall till det av kommissionen framlagda förslaget beträffande

avlöningar åt ordinarie befattningshavare vid skogsstaten torde även

böra befinnas föranleda vissa förhöjningar i avlöningshänseende för

extra befattningshavare därstädes.

Grunderna för avlönande av denna senare personal finnas emellertid

icke upptagna i avlöningsstaten för skogsstaten utan hava fastställts

av Kungl. Maj:t.

De biträdande jägmästarna äro för närvarande två till antalet, en

i Kopparbergs och en i Värmlands län. Av dessa åtnjuter från 1918

års början den förre ett arvode av 3,800 kronor och den senare ett

arvode av 3,600 kronor.

Förordnande åt dylik tjänsteman plägar meddelas, när till följd

av markinköp eller av andra skäl arbetet inom visst revir hastigt ökats,

och uppdrages därvid åt den biträdande jägmästaren att på ett mera

självständigt sätt förvalta en del av reviret. Enligt styrelsens förslag

skulle under år 1919 förordnas allenast en sådan extra tjänsteman,

nämligen inom Värmlands län.

Därest kommissionens förslag beträffande förhöjd avlöning åt ordinarie

revirförvaltare vinner bifall, torde arvodet för den ifrågavarande

biträdande jägmästaren lämpligen kunna sättas till 4,200 kronor eller

samma belopp, som av kommissionen föreslagits skola i begynnelseavlöning

utgå till överjägmästarassistent och skogstaxator i motsvarande

del av landet.

Revirassistenterna och de med dem likställda skyddsskogsassistenterna

åtnjuta arvode av lägst 2,400 och högst 3,000 kronor enligt följande

grunder: begynnelsearvodet utgör i s. k. fjällrevir 2,600 kronor

och i s. k. kustrevir 2,400 kronor, vartill kunna komma två arvodesförhöjningar,

vardera å 200 kronor, efter resp. 3 och 6 års väl vitsordad

tjänstgöring å avlönad befattning inom skogsstaten eller domänstyrelsen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kun yl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

I fråga om resekostnads- och traktamentsersättning gälla beträffande

dessa assistenter från och med den 1 september 1917 de

genom kungörelse den 28 augusti 1917 för personal vid skogsstaten

i sådant hänseende meddelade bestämmelser. Enligt tidigare föreskrifter

ägde däremot assistenter i Norrland samt i vissa delar av

Kopparbergs län att utöver fasta respenningar uppbära dagtraktamente

av 6 kronor för dag under resor och utearbeten. På grund av stadgandena

i nyssnämnda kungörelse äro numera de sistnämnda revirassistenterna

i fråga om dagtraktamenten likställda med övriga assistenter.

Yad förut är sagt om revirassistenter i norrländska kustrevir

gäller till alla delar även beträffande extra skogs ingenjörer; och åtnjuta

dessa sålunda för närvarande begynnelsearvode av 2,400 kronor och

slutarvode av 2,800 kronor jämte reseersättning enligt nämnda kungörelse.

Vid övervägande av de arvoden, som må böra bestämmas för

ifrågavarande assistenter och extra skogsingenjörer, torde — på grund

av ett utav riksdagen år 1917 gjort uttalande i sammanhang med godkännande

av de nya grunderna för resekostnads- och traktamentsersättning åt

skogsstatens personal — hänsyn böra tagas till den inkomst, som de i

norra delarna av landet tjänstgörande assistenter och extra skogsingenjörer

tidigare kunnat påräkna till följd av de till dessa utgående särskilda

dagtraktamentena.

Då nu, enligt vad domänstyrelsen uti sin förenänmda skrivelse den

21 september 1917 beräknat, berörda särskilda dagtraktamenten skulle

kunna anses för de därtill berättigade motsvara en merinkomst av 400

kronor om året, synas fördenskull arvodena böra avvägas så, att befattningshavare

i de revir, där dylika traktamenten förut utgått, komma

i åtnjutande av minst 400 kronor högre ersättning än motsvarande

tjänstemän i södra delarna av landet.

Med iakttagande härav och med tillämpning av övriga nu gällande

grunder för arvodenas bestämmande torde avlöningarna för revirassistenter,

skyddsskogsassistenter och extra skogsingenjörer lämpligen

böra hållas mellan lägst 3,000 och högst, ålderstillägg inberäknade,

4,000 kronor.

Domänstyrelsen har uti skrivelsen den 21 september 1917 föreslagit

inrättande av en ny grupp extra befattningshavare med benämning

förste skogsfogdar, och har styrelsen därvid anfört huvudsakligen

följande.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Majds nåd. proposition AV 399.

För att undvika användande av överkvalificerad arbetskraft borde enligt styrelsens

mening i Norrbottens och Västerbottens kustland tillsättas ett antal befattningshavare

med tjänsteställning mellan skogsingenjörema och de nuvarande tillsy

ningsmännen . Dessa tjänstemän, vilka i första hand borde tillsättas med en inom

vart och ett av de 11 skogsvårdsområdena, skulle i väsentlig mån kunna utföra

stämplingsförrättningar och anordningar för skogsvården å de enskilda, dimensionslagen

underkastade skogarna i nämnda kustland.

Sedan numera medel anvisats för inrättande av fortsättningsskola å Kloten,

ansåge styrelsen för ifrågavarande befattningar fullt utbildade och kompetenta personer

komma att bliva tillgängliga. Det framhölls tillika, att genom den sålunda

föreslagna anordningen ock kunde vinnas, att den nu kännbara bristen på skogstjänstemän

skulle bliva i någon mån avhjälpt.

De ifrågavarande befattningshavarna syntes styrelsen böra benämnas förste

skogsfogdar, i sammanhang varmed den nuvarande benämningen tillsyningsman

ansågs höra utbytas mot skogsfogdar.

Då de föreslagna förste skogsfogdetjänsterna ej förut ägde någon motsvarighet

inom skogsstatens förvaltning, ansåg styrelsen, att verkningarna först borde prövas,

innan tjänsterna uppfördes å ordinarie stat. Styrelsen föresloge fördenskull, att befattningarna

för år 1919 måtte uppföras å extra stat med för var och en ett årsarvode

av 2,200 kronor samt med rätt till tre ålderstillägg, vartdera å 150 kronor

efter 3, 6 och 9 år. Därjämte skulle utgå 350 kronor i fasta respenningar och 6

kronor i dagarvode vid resor.

Därest det av domänstyrelsen i förevarande avseende framlagda

förslaget anses böra komma till utförande — en fråga varom kommissionen

icke torde hava att yttra sig — synes arvodet till de tilltänkta

nya befattningshavarna, vilka skulle stå i förmansställning till de nuvarande

tillsyningsmännen, böra sättas i lämpligt förhållande till den

av kommissionen för tillsyningsman föreslagna avlöningen; och har

kommissionen i överensstämmelse härmed funnit berörda arvode kunna

bestämmas till 2.500 kronor. Då emellertid inrättandet av dessa extra

befattningar till en början endast skulle hava karaktären av ett försök,

har kommissionen icke ansett det vara lämpligt, att redan nu meddelas

bestämmelser om några mot ålderstillägg svarande förhöjningar

av arvodet.

Mot förslaget att de ifrågasatta nya befattningshavarna skulle

utöver fasta respenningar åtnjuta traktamentsersättning, motsvarande

den för 5:e klassen i resereglementet gällande, har icke givit kommissionen

anledning till annan erinran, än att kommissionen förutsätter,

att för utgående av dylikt traktamente skall tillämpas vad enligt

förenämnda kungörelse den 28 augusti 1917 i sådant hänseende gäller

för tillsyningsman och kronojägare.

Någon anledning att särskilt yttra sig beträffande avlöningarna

till övriga extra befattningshavare har icke för kommissionen förelegat.»

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition AV 399. 53

I fråga om benämningen skogsfogde har domänstyrelsen i den

åberopade skrivelsen hänvisat till att ordet fogde vore en gammal

svensk benämning, som inom andra fack återfunnes i gruvfogde, gårdsfogde,

brandfogde, plogfogde m. fl.

I merberörda skrivelse den 21 september 1917 har domänstyrelsen

beträffande den extra personlen framlagt, förutom de av lönekommissionen

omförmälda förslag om fortsatt anställande av en biträdande jägmästare

inom Värmlands län, om 400 kronors arvodesökning för vissa assistenter

samt om inrättande av förste skogsfogdebefattningar, även följande förslag.

Åt skogstaxatorerna borde med hänsyn till den inkomstminskning

dessa bleve underkastade genom att de skulle åtnjuta resekostnads- och

Iraktamentsersättning enligt modifierat i stället för förut oreducerat resereglemente

medgivas en arvodesförhöjning av 400 kronor, vilket för 11

taxatorer under helt år och en taxator under ett halvt år skulle uppgå

till 4,600 kronor. Denna tillökning borde få beräknas från och med år

1918, enär minskningen i förmåner bleve lika kännbar under sistnämnda

år, som sedermera. Vid bifall till lönekommissionens förslag om taxatorernas

uppförande å ordinarie stat har denna framställning betydelse

endast för år 1918.

Under förutsättning att de av domän styrel sen föreslagna 129 nya

kronojägartjänsterna inrättades, skulle de extra bevakarnas antal kunna

minskas. Årsarvodet borde beräknas till i medeltal 1,450 kronor, varav

200 kronor utgjorde tillfälligt lönetillägg i enlighet med vad som beviljats

för år 1918.

Med anledning av en framställning från de extra jägmästarnas

förbund har därefter domänstyrelsen i utlåtande den 28 januari 1918

förklarat, att det varit styrelsens avsikt, att den arvodestillökning å 400

kronor, som styrelsen ifrågasatt för vissa assistenter och för extra skogsingenjörer

på grund av borttagandet av det förut till dem utgående

dagtraktamentet av 6 kronor, skulle tillkomma dem även under år 1918. 1

1 särskilt utlåtande den 20 mars 1918 har lönekommissionen beträffande

förslagen om arvodesförhöjning med 400 kronor under år 1918

åt skogstaxatorer och vissa assistenter samt åt extra skogsingenjörer

erinrat, att de nu till dessa tjänstemän utgående avlöningar, på föreslaget

sätt förhöjda, skulle komma att understiga de avlöningsbelopp,

kommissionen tänkt sig skola utgå till samma befattningshavare från

och med år 1919, samt förklarat, att, därest dylik arvodesförhöjning

funnes böra med hänsyn till riksdagens uttalande år 1917 beredas

Domän
styrelsen.

Lönekom
missionen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

De extra

)äjmiistarni;

förbund.

54 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

nämnda tjänstemän under år 1918, kommissionen icke hade något att

erinra mot det av domänstyrelsen i sådant avseende föreslagna beloppet.

1 sitt yttrande över lönekommissionens betänkande bar de extra

jägmästarnas förbund berört även vissa frågor angående den extra skogsstatspersonalen.

Beträffande de arvodesförhöjningar ä 200 kronor efter resp. 3 och 6 år, som

nu äro medgivna revir- och skyddsskogsassistenter samt extra skogsingenjörer, har

förbundet framhållit, att till ålder stilläggens allmänna uppgift att medgiva ungefär

samma levnadsstandard, alltefter som behoven växte på grund av ökad försörjningsplikt,

samt att i någon mån förmedla övergången för de obefordrade tjänstemannagrupperna

till högre avlöningsklasser komme, vad skogsstatens personal beträffade,

även uppgiften att motverka de lockelser, som särskilt för de äldre extra jägmästarna

gjorde sig allt starkare gällande till att övergiva statstjänsten. Då arvodesförhöjningarna

hittills ej stått i rimlig proportion till behovet, föresloges, att revirassistenterna

måtte erhålla tre eller åtminstone två dylika förhöjningar, vardera å omkring

Vs eller lägst 1/K av skillnaden mellan begynnelseavlöningen för en revirassistent och

en jägmästare, således 400 kronor, efter resp. 3, 6 och 9 år. Denna fråga vore av

stor vikt och borde genomföras redan nu vid den provisoriska löneregleringen.

Om man frånsåge de 400 kronor, vilka av kommissionen och domänstyrelsen

beräknats utgöra en ersättning för förlust av tidigare åtnjutna dagtraktamenten, och

om man vidare toge i betraktande, att kommissionen icke föreslagit någon förändring

av förut utgående ålderstillägg rörande dessa tjänstemannagrupper, skulle högsta

begynnelseavlöning för assistent och extra skogsingenjör utgöra 3,200 kronor, enär

arvodet, de båda ålderstilläggen och ersättningssumman inberäknade, skulle få utgöra

högst 4,000 kronor. Då assistenterna tidigare kunnat räknas i tre avlöningsgrupper:

a) sådana med 2,400 kronor i begynnelsearvode och utan dagtraktamenten (sörlandsassistenter),

b) sådana med 2,400 kronor i begynnelseavlöning och med dagtraktamenten

å 6 kronor (kustrevirassistenter och extra skogsingenjörer) och c) sådana

med 2,600 kronor begynnelseavlöning och med enahanda dagtraktamenten (fjällrevirassistenter),

samt likartad absolut löneförbättring torde förutsättas för samtliga klasser,

skulle dessa enligt kommissionens förslag komma att i begynnelsearvode åtnjuta

a) 3,000 kronor b) 3,000 kronor + 400 kronor i förlustersättning och c) 3,200 kronor +

400 kronor i förlustersättning. Den absoluta löneförbättringen skulle således inskränka

sig till 600 kronor eller till och med mindre än den för ordinarie kronojägare

(ålderstilläggsförhöjning inberäknad) föreslagna. Även sedd i förhållande till

den förhöjning, som föreslagits för övriga befattningshavare, vore den för assistenter

anmärkningsvärt låg. Förbundsstyrelsen ville därför föreslå, att skillnaden i förutvarande

begynnelsearvode mellan kust- och fjällrevirassistenter, eller 200 kronor,

vilken vore att betrakta som ett rent kallortstdlägg, utbrötes som sådant, och att

kommissionens löneskala i övrigt tillämpades, varigenom begynnelsearvodena skulle

ställa sig på följande något fördelaktigare sätt: a) 3,200 kronor, b) 3,200 kronor -f400

kronor i förlustersättning samt c) 3,200 kronor -f 400 kronor i förlustersättning

och 200 kronor i kallortstillägg.

Förbundet har slutligen uttalat sig för höjning av den biträdande jägmästarens

avlöning, att för skogsindelningsassistenter begynnelsearvodet måtte bli 3,000 kronor

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. ■proposition Nr 399. 55

med två förhöjningar å 400 kronor efter resp. 3 och 6 år samt att sockenallmänningsassistenterna

måtte till den del de avlönades av staten komma i åtnjutande av samma

avlöningsförbättring som likställda skogsstatstjänstemän.

Domänstyrelsens förslag om inrättande av förste skogsfogdetjänster

samt förändrande av titeln tillsyningsman till skogsfogde liar föranlett

en inlaga från Sveriges kronojägarförbund, som anfört bland annat:

Dessa förslag vore av så genomgripande betydelse ej blott för de lägre skogsstatstjänstemännens

tjänsteställning i allmänhet utan ock för själva arbetssättet inom

skogsstaten och i viss mån även för skogsstatspersonalens anseende inför den befolkning,

som för sina skogars vård hade beröring med denna personal, att förbundet

beslutat göra framställning, att förslaget ej måtte av Kungl. Maj:t upptagas.

Förslaget syntes vara att betrakta som en något modifierad form av det

redan av 19u6 års skogsundervisningskommitté framlagda förslaget om inrättande

av en dylik mellanklass tjänstemän inom skogsstaten, vilket förslag icke föranlett

någon åtgärd, antagligen därför, att de i statstjänst varande fackmännen inom kommittén

reserverat sig mot detsamma och betecknat de föreslagna nya tjänstemännen

såsom onödiga och olämpliga. De hade ansetts onödiga, emedan bristen kunde avhjälpas

genom ökad utbildning av den egentliga kronojägarkåren, och olämpliga

därför att deras anställning vore tvärt emot all strävan att förenkla förvaltningen.

Nödvändigheten av denna nya tjänstemannaklass i skogsstaten syntes än mera

tvivelaktig numera, då den lägre skogsundervisningen stode inför en verklig reform

till det bättre. Med den förbättrade skogsskolundervisning, som nu vore att motse,

vore förbundet fullt övertygat, att tillsyningsmännens i Norr- och Västerbottens

läns kustland befogenhet utan risk skulle kunna ökas till den omfattning, som skulle

tillkomma de föreslagna nya tjänstemännen.

Emot den nuvarande arbetsordningen inom skogsstaten framkastades ofta den

tillvitelsen, att den vore invecklad och onödigt omständlig. Skulle nu ytterligare en

klass tjänstemän inrättas, så skulle därmed skapas en ny instans, vilket i många

fall skulle försena ärendenas behandling och för befolkningen göra det än mera

oklart, vem de skulle vända sig till i frågor, som berörde deras med skogen förbundna

intressen. Särskilt gällde detta Norrland, där skogslagarna lagt även enskilda

skogars vård i skogsstatspersonalens händer. Den popularitet, som skogsstatspersonalen

åtnjöte i denna del av landet, vore icke stor och med ytterligare en tjänstegrads

tillökning bland denna personal komme befolkningens välvilja förvisso ej

att ökas.

Den föreslagna benämningen »skogsfogde» vore olämplig. I folkmedvetandet

vore namnet »fogde» ännu förbundet med känslan av att det bures av skatteindrivare,

förpaktare eller pådrivare över arbetsfolk. Bland svenska allmogen hade denna

benämning en allt annat än god klang.

Förbundet befarade även, att förste skogsfogdarnas tjänsteställning i förhållande

till de förutvarande tillsyningsmännen och kronojägarna komme att bli en

onödig befälsställning. där den yngre, möjligen teoretiskt bättre bildade, förmannen

komme att pressa och vara pådrivare över den äldre kamraten, som dock hade

samma bottenskola och därtill mångårig erfarenhet. Att ett sådant förhållande ej

Sveriges

kronojttgar
förbund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Domän*

styrel ten.

06 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr S99.

komme att skapa arbetstrevnad inom skogsstaten, vore visst och säkert. Det komme

sannolikt att medföra disciplinära slitningar av beklaglig art.

Därest denna nya tjänstemannaklass nu skulle inrättas, hade därmed tillkommit

behov av en ny skolform i den skogsundervisningsplan, som beslutats av

1912 års riksdag. Till de skogliga undervisningsanstalter, som då bestämdes, nämligen

skogsskolan, forstmästarkursen och jägmästarkursen vid skogshögskolan, skulle

nu komma en fortsättningsskola med full ämnesomfattning. De sakkunniga, som

enligt bemyndigande den 13 oktober. 1916 tillkallats av domänstyrelsen för att avge

förslag till den lägre skogsundervisningens omorganisation, hade i sitt betänkande

uttalat som sin enhälliga mening, att ett sådant undervisningsväsende skulle bli

tungt och mindre ändamålsenligt. Dessa sakkunniga hade vidare enhälligt och övertygande

förklarat, att den nu försöksvis inrättade ettåriga fortsättningsskolan å

Kloten vore olämplig och borde ersättas med en fortsättningsskola för specialundervisning

med kortare kurser. En omändring av fortsättningsskolan enligt dessa sakkunnigas

förslag skulle givetvis i hög grad försvåras — kanske omöjliggöras — om

staten själv dessförut hade skaffat sig behov av från den ettåriga skolan utgångna

elever för att med dem. tillsätta de nya, till sin nytta omtvistade, förste fogdarna.

Alla skäl syntes tala för, att ett beslut om inrättande av förste skogsfogdetjänster

icke nu borde fattas, utan att därmed borde anstå, tills den lägre skogsundervisningen

blivit definitivt ordnad och det därefter tagits i övervägande, huruvida

icke användningen av överkvalificerad arbetskraft inom skogsstaten kunde inskränkas

genom att öka den nuvarande lägre personalens befogenhet.

1 utlåtande häröver den 4 mars 1918 liar domänstyrelsen yttrat

huvudsakligen följande:

Förbundet ställde sig avvisande gentemot inrättandet av en mellanklass av

tjänstemän inom skogsstaten. Endast två klasser av tjänstemän för skogsstaten

hade hittills utbildats; antingen vid skogsskola eller ock vid skogsinstitut, respektive

skogshögskola. Detta förhållande hade med skogsskötselns alltjämt stegrade intensitet

och det därmed ökade kravet på utnyttjande i högsta möjliga grad av tjänstemännens

kunskaper och kompetens i övrigt ej alltid visat sig tillfredsställande. Det hade i

vissa fall lett till att överkvalificerad arbetskraft kommit till användning. Offentligen,

såsom inom riksdagen, hade fyrfaldiga gånger hävdats den åsikten, att överkvalificerad

arbetskraft borde undvikas inom statens tjänstekårer. Redan 1906 års skogsundervisningssakkunniga

hade, helt visst med tanke härpå, föreslagit, att ett så kallat

skogsläroverk skulle inrättas, avsett att utbilda en mellanklass av tjänstemän. Visserligen

hade två av de sakkunniga anfört reservation mot nämnda förslag, men dessa

reservanter hade saknat erfarenhet om den speciélla tjänstgöring, som utövades inom

de delar av landet, för vilka styrelsen nu föreslagit tillsättande av en mellanklass.

I det utlåtande, som styrelsen den 24 september 1908 avgav i anledning av

nämnda sakkunnigas betänkande, både styrelsen visserligen avstyrkt inrättandet av

det ovan berörda skogsläroverket, men hade däremot uttalat, att inrättandet av en

skogsskolans fortsättningskurs, avsedd för personer med folkskoleutbildning, syntes

böra ske, vilken kurs skulle förse enskilda och i någon mån även staten med arbetsledare,

vilkas kompetens vore större än de från allenast skogsskola utexaminerade

lärjungarnas.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kung!,. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 399.

Det av skogsundervisningssakkunniga föreslagna skogsläroverket hade icke

kommit till stånd. I stället hade vid skogshögskolan irrättats en så kallad forstmästarkurs,

som i huvudsak bildade en motsvarighet till den förutvarande lägre

kursen vid skogsinstitutet. Dessa lägre kurser hade icke löst frågan om utbildningav

den mellanklass av tjänstemän, som syntes erforderlig såväl i vissa fall inom

skogsstaten som ock hos enskilda skogsägare, då nämligen de från nämnda kurser

utexaminerade i regel kommit att tillgodose behovet hos enskilda av förvaltande

personal, alltså med en ställning nära jämförlig med jägmästarnas.

Hos enskilda skogsägare hade sedan gammalt funnits tjänstemän av en mellanklass

i viss mån motsvarande den, som styrelsen nu föreslagit. Sålunda hade å,

bland andra, större bruksskogar varit anställda överskogvaktare med ställning mellan

den vid bruket anställde skogsförvaltaren, ofta med jägmästares utbildning, och

skogvaktarna med utbildning i regel vid statens eller enskilda skogsskolor. Även

skogsägare, som icke ansett sig kunna anställa särskild skogsförvaltare med högre

skoglig utbildning, utan i stället uppdragit åt sådan person att en eller ett par

gånger om året besöka deras skogar för att giva instruktioner och direktiv, hade

i många fall ansett lämpligt att anställa överskogvaktare. Vidare hade sedan länge

hos de större skogsbolagen, särskilt de norrländska, varit anställda faktorer med en

ställning i viss mån motsvarande de nyssnämnda överskogvaktarnas. Denna mellanklass

av tjänstemän, som den privata skogshanteringen sålunda synes funnit med

sin fördel förenligt att använda, torde med de mindre fordringar, som tidigare ställts

på densamma, fyllt sin uppgift, men dess utbildning torde numera knappast kunna

anses tillfyllest.

Till inrättande av en fortsättningsskola hade sedermera 1916 års riksdag

anvisat medel å extra stat, varefter densamma trätt i funktion vid Kloten sistlidna

höst. Ehuruväl den slutliga formen för denna skola först efter några års erfarenhet

syntes böra fastställas, vore domänstyrelsen dock övertygad, att densamma skulle

visa sig i stånd att meddela erforderlig kompetens för den mellanklass av tjänstemän,

som syntes erfordras för staten såväl som för enskilda.

Det läge givetvis nära till hands, att kronojägarna ställde sig avvisande mot

ett förslag, som innebure, att med dem ursprungligen jämställda skulle komma att

i vissa fall intaga en förmansställning gentemot dem. Några vägande skäl kunde

styrelsen icke finna, att förbundet framlagt vid den nu framförda oppositionen. Då

förbundet uttalade, att de med kronojägarna jämställda tillsyningsmännen utan risk

skulle kunna erhålla den ökade befogenhet, som avsetts att tilläggas förste skogsfogdarna,

syntes detta häntyda på, att förbundet icke för sig klargjort, vilka krav,

som komme att ställas på förste skogsfogdarna. vilka i huvudsak skulle komma att

övertaga arbeten, som hittills utförts av skogsingenjörer med utbildning vid skogsinstitut

eller skogshögskola. Och då förbundet antydde, att, med fortsättningsskolans

uppdelning å ett flertal skilda kortare kurser, åt kronojägarna likaväl skulle kunna

anförtros den mera krävande tjänstgöring, som nu vore avsedd kunna lämnas åt

förste skogsfogdarna, förbisåge förbundet, att för erhållande av kompetens till utförande

av arbeten, som eljest varit uppdragna åt liögskolebildade tjänstemän, det

icke vore tillräckligt att erhålla större utbildning i en eller annan gren av skogshushållningen,

utan att därför erfordrades en generellt större utbildning. För den

tjänstgöring, som ålåge en kronojägare i allmänhet, vore sådan större utbildning

däremot icke behövlig.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 359 höft. (Nr 399 )

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Departements

chefen.

Kung]. Maj ds nåd. proposition Kr 399.

Den av förbundet anförda åsikten, att en viss kompilering i ärendenas behandling

skulle uppstå genom tillsättandet av förste skogsfogdar, syntes sakna fog.

Det borde tvärtom kunna förväntas, att en såväl snabbare som enklare behandling

av de utsynings- och andra ärenden, varom här vore fråga, skulle kunna åvägabringas

genom en förste skogsfogdeinstitution, rekryterad med kompetenta krafter,

vilket allt för övrigt ej så mycket hängde på en förste skogsfogdeinstitution i och

för sig som på arten av de reglementariska föreskrifter, vilka kunde finnas erforderliga

att utfärda efter ett eventuellt beslut om tillsättande av dylika tjänstemän.

De betänkligheter förbundet framhållit beträffande benämningen skogsfogde

syntes med allt skäl kunna anses överdrivna.

Vad slutligen vidkomme förbundets andragande av de disciplinära slitningar,

som en förste skogsfogdeinstitution skulle befaras medföra, så ville icke styrelsen

tro, att faran för dylika slitningar skulle vara större inom kronojägarkåren än inom

varje annan kår, där tjänstemän genom befordringar ofta komme i den situation,

vari förste skogsfogdarna skulle komma till med dem förut jämställde.

I sammanhang härmed ville styrelsen erinra därom, att i nästan alla kårer

eller yrken funnes tjänstemän av mellanklasställning, vilket visat sig vara praktiskt

och nyttigt för att i vissa fall undvika användande av överkvalificerad arbetskraft.

Enligt styrelsens mening borde dock tjänstemän av dylik mellanklass icke i allmänhet

införas inom skogsstaten, men för här ifrågavarande arbeten ansåge styrelsen på

förut anförda motiv tjänstemän med högskoleutbildning till en del kunna utbytas

mot tjänstemän av sådan mellanklasställning. Framdeles syntes också sådana från

fortsättningsskolan utexaminerade elever kunna lämpligen användas såsom dikningsledare

och som sådana även ersätta högskolebildade tjänstemän.

Beträffande kostnaderna för arvoden till skogsstatens extra personal

har domänstyreken i sin skrivelse den 21 september 1917 framlagt en

beräkning. l)å emellertid denna dels upptager tjänstemän, vilka nu

ifrågasatts att uppföras å ordinarie stat, dels för viss extra pers''mai förutsätter

andra avlöningar, än som numera, sedan lönekommissionens

förslag avgivits, lära böra beviljas, giver sagda beräkning ej längre

någon användbar grund för beloppets bestämmande.

Mot de av lönekommissionen föreslagna arvodesbeloppen för den

biträdande jägmästaren inom Värmlands län, för revirassistenter och

skyddskogsassistenter samt extra skogsingenjörer har jag ej något att

erinra. Assistenternas begynnelsearvoden böra alltså för olika delar av

landet bliva resp. 3,000, 3,400 och 3,600 kronor, vartill komma två

arvodesförhöjningar å 200 kronor. De extra skogsingenjörerna böra

erhålla arvode å 3,400 kronor jämte enahanda arvodesförhöjningar.

Förslaget att för dimensionslagens tillämpningsområde inrätta en

ny grupp av befattningshavare med tjänsteställning mellan skogsingenjörerna

och tillsyningsmännen synes mig vara av domänstyrelsen

på ett övertygande sätt motiverat. De erinringar, som framställts mot

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

detta förelag från kronojägarförbnndets sida, finner jag vara tillfyllestgörande

bemötta i styrelsens utlåtande över förbundets skrift. Det synes

mig mycket lämpligt, att dessa nya befattningar besättas med från lortsättuingsskolan

vid Kloten utgångna elever. Benämningen å de nya

befattningshavarna anser jag böra bliva skogsfogde. Jag finner detta

ord mera lämpligt för dem än för tillsynintrsmännen. Deras arvode bör

i enlighet med vad lönekommissionen tillstyrkt sättas till 2,500 kronor,

varjämte de böra erhålla fasta respenninganslag å i genomsnitt 350

kronor, att fördelas efter Kungl. Maj:ts bestämmande. Några särskilda

dagarvoden vid resor böra icke tillkomma dem i annan mån än att de

böra åtnjuta traktamentsersättning efter femte klassen i resereglementet

enligt samma grunder, som gälla för tillsyningsmän.

I enlighet med domänstyrelsens, av lönekommissionen tillstyrkta

hemställan bör arvodestillökning med 400 kronor för år redan under år 1918

tillkomma de extra skogsingenjöreima, ävensom de assistenter, vilka enligt

de bestämmelser, som gällde före den vid fjolårets riksdag beslutade

ändringen i rese- och traktamentsersättningarna, ägde åtnjuta särskilt

dagtraktamente av 6 kronor. Beträffande skogstaxatorerna, vilka nu

föreslås att från och med år 1919 uppföras å ordinarie stat, bör tillökning

med samma belopp beviljas för år 1918.

Med iakttagande av de sålunda tillstyrkta arvodena samt efter inhämtande

från domänst37relsen av vissa uppgifter har jag funnit arvodena

m. m. för skogsstatens extra personal böra för år 1919 förslagsvis

beräknas sålunda:

biträdande jägmästare, arvode ........................ kronor 4,200

revir- m. fl. assistenter, arvoden .................. » 325,000

extra skogsingenjörer, arvoden ................... » 62,000

skogsfogdar, arvoden ...................................... » 27,500

» respenningar ............................. » 3,850

extra skogsbevalcare, arvoden ....................... » 261,000

Summa kronor 683,550,

vilken summa torde böra avjämnas till 685,000 kronor.

1 sitt förslag angående domänfondens driftkostnader för år 1919

har domänstyrelsen upptagit anslagsposten till ålderstillägg åt skogsstatens

personal med ett från 125,000 kronor till 150,000 kronor höjt

belopp. Häremot har jag ej något att erinra.

Anslagsposten till pensionering av skogsstatens personal torde

höra i enlighet med domänstyrelsens förslag bibehållas vid sitt nuvarande

belopp av 65,000 kronor.

Ålderstillägg

åt skogsstatens

personal.

Pensionering

av skogsstatens

personal.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Reseersätt
ningar.

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

Då nu lönereglering föreslås för kronojägare och tillsyningsman

samt ökade arvoden beräknats för den extra bevakarpersonalen, behöver

någon anslagspost till tillfällig löneförbättring icke för år 1919 tagas i

beräkning bland domänfondens driftkostnader.

Till reseersättningar åt skogsstatens personal beräknades i proposi

tionen nr 274 till 1917 års riksdag ett belopp av 820,000 krouor, avsett

för såväl ordinarie som extra personal. Riksdagen, vilken, såsom

förut nämnts, ansåg fasta reseanslag böra bibehållas för den bevakande

personalen och för sådant ändamål upptog i avlöningsstaten för skogsstatens

ordinarie personal ett belopp av 94,050 kronor, minskade den

föreslagna särskilda anslagsposten till reseersättningar med samma belopp

till 725,950 kronor.

I skrivelsen den 21 september 1917 har domänstyrelsen för beräknande

av anslagsbehovet till resekostnader utgått från de beräkningar

lönekommissionen år 1917 framlagt och som återgivits i nyssberörda

proposition. Styrelsen har emellertid höjt de sålunda beräknade beloppen

med 20 procent på grund av flen ökning i resornas frekvens, som även

kommissionen förutsatt, och har därefter höjt det sålunda erhållna beloppet

med 10 procent för den förvaltande och 5 procent för den bevakande

personalen på grund av den redan vid tiden för avlåtandet av

styrelsens skrivelse inträffade stegringen i järnvägs- och skjutstaxor.

För den i styrelsens förslag såsom ordinarie upptagna personalen har i

enlighet härmed uträknats ett totalbelopp av 709,860 kronor. Härvid

bör dock anmärkas, att styrelsen synes hava upptagit resekostnad för

bevakarna enligt lönekommissionens och Kungl. Maj:ts förslag år 1917

i stället för enligt de bestämmelser, som på grund av riksdagens beslut

blivit gällande. Från sagda belopp böra därför dragas bevakarnas fasta

reseanslag, nämligen för de förutvarande bevakarna 94,050 kronor och

för de 129 föreslagna nya kronojägarna 25,800 kronor, tillhopa 119,850

kronor ävensom förslagsvis 10 procent härå för de av domänstyrelsen

nu beräknade höjningarna, i vad de gälla själva reskostnaderna. Härigenom

sänkes den beräknade resekostnaden för den personal, som

domänstyrelsen i sagda skrivelse upptagit som ordinarie, däri inräknade

skogsskolföreståndarna i egenskap av förvaltare av skolrevir, till i av
-

jämnat tal ............................................................................... kronor 578,000.

Härtill kommer enligt styrelsens beräkningar

för en biträdande jägmästare ............................................... » 1,780

» skogstaxatorer .................................................................... » 16,100

» revir- m. fl. assistenter.................................................. » 208,000

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

för extra skogsingenjörer ..................................................... kronor 42,500

» (förste) skogsfogdar .......................................................... » 10,560

» extra bevakare................................................................... » 136,000

Summa kronor 992,940.

Det är emellertid att märka, att denna beräkning verkställdes i

september 1917. Sedan dess hava dels maximiskjutstaxorna och åkdonslegorna

ävensom biljettprisen å järnvägar blivit ytterligare höjda dels ock

dagtraktamentsbeloppen enligt resereglementet höjts med 3 kronor för

varje klass. Sammanlagda torde dessa förhållanden medföra en mycket

väsentlig höjning av resekostnaderna.

I detta sammanhang har jag att omförmäla följande ärende.

1 lönekommissionens förslag till ändrade grunder för resekostnadsoch

traktamentsersättning åt befattningshavare vid skogsstaten, vilket

omförmäldes i propositionen nr 274 till 1917 års riksdag och som —

med bortseende från att fasta respenninganslag tilldelades berakarna —

ledde till, att dylik ersättning beslöts skola utgå enligt gällande resereglemente

med iakttagande av de modifikationer och särskilda bestämmelser

Kungl. Maj:t ägde föreskriva, föreslogs bland annat, att halvt

dagtraktamente måtte få utgå vid resa, som räckt minst 8 men ej fullt 12

timmar, dock beträffande den bevakande personalen endast om resan företagits

på förmans order för utförande av visst uppdrag. Hade nattkvarter

måst anlitas, skulle dock alltid fullt dagtraktamente utgå. I enlighet

härmed hava föreskrifter härom meddelats i kungörelse den 28 augusti

1917.

Dessa bestämmelser ägde motsvarighet vid statens järnvägar. I

skrivelse den 8 september 1917 har nu emellertid järnvägsstyrelsen hemställt,

att sagda tid av 8 timmar måtte sänkas till 6 timmar och såsom

skäl anfört de numera väsentligt fördyrade kostnaderna under resor,

isynnerhet om, såsom fallet vore vid resor, vilka räckte 6 timmar, eller

däröver, måltid därunder behövde intagas utom hemmet. Lönekommissionen

har i häröver avgivet utlåtande den 27 december 1917 framhållit,

att kommissionens nämnda förslag år 1917 grundat sig på

önskvärdheten att åstadkomma likformighet och att, då järnvägsstyrelsens

nu framlagda förslag syntes hava fog för sig, kommissionen ej

hade något att däremot erinra, under förutsättning att ändringen komme

att gälla även skogsstaten. Domänstyrelsen har i utlåtande den 4 februari

1918 jämväl biträtt förslaget.

Därefter har föreningen Sveriges ordinarie jägmästare i ingiven

s. 62 Kontrollera mot PDF

Ersättning

för expeditionslokal.

Egentliga förvaltningskostnader.

62 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

skrift anhållit, att för jägmästare måtte utgå dagarvoden enligt samma

bestämmelser, som gälla för vissa tjänstemän under vattenfallsstyrelsen,

vilka bestämmelser vore än mer fördelaktiga för tjänstemännen.

För egen del finner jag mig böra tillstyrka nedsättning i omförmälda

tid från 8 till 6 timmar. Beträffande statens järnvägar kan detta ske

utan riksdagens hörande. Ehuruväl även i fråga om skogsstaten Kungl.

Maj:t äger meddela närmare bestämmelser angående dagtraktamentena,

synes dock beträffande den nu ifrågasatta ändringen riksdagen böra,

med hänsyn till vad i ärendet uttalats vid fjolårets riksdag, beredas tillfälle

att yttra sig om densamma.

Med hänsyn till samtliga nu angivna förhållanden torde det behövliga

anslaget till skogsstatens reseersättningar icke böra upptagas

till lägre belopp än förslagsvis 1,300,000 kronor.

Till ersättning för expeditionslokal till vissa skogsstatstjänstémän

har för år 1918 uppförts ett anslag av förslagsvis 35,100 kronor.

Domänstyrelsen har i merberörda skrivelse den 21 september 1917 icke

föreslagit annan ändring härutinnan, än att dylik ersättning måtte beredas

jämväl skogstaxatorerna med samma belopp som revirförvaltarna

eller 250 kronor till varje. Taxatorerna hade nämligen ett ganska avsevärt

expeditionsarbete, för vars utförande såväl indelningsassistenter

och kronojägare som mera tillfälliga biträden oftast måste arbeta i samma

lokal som taxatorn själv.

Jag tillstyrker för min del detta förslag. Enligt vad jag från

domänstyrelsen inhämtat anses dylik ersättning böra beredas även flottledsingenjören.

Då nu föreslås att å ordinarie stat uppföra 11 skogstaxatorsbefattningar

jämte nyssnämnde flottledsingenjör, behöver anslaget

ökas med 3,000 kronor till 38,100 kronor.

Beträffande de egentliga förvaltningskostnaderna har domänstyrelsen

i skrivelsen den 21 september 1917 yttrat:

»Efter hand som skogsskötsel för varje år alltmera ökats i intensitet och

virkesförädlingen utvidgats, hava de egentliga förvaltningskostnaderna även stigit.

Härtill har nu även kommit den oerhörda stegringen i alla arbets- och transportpriser,

som uppkommit under de nu rådande förhållandena. Dessa prisstegringar

gorå, att alla jämförelser med förut år från år skeende någorlunda jämna ökningar

i utgifterna för avverkningar och transporter nu bliva skäligen värdelösa vid beräkningar

för framtiden. Det för år 1917 till nämnda ändamål anslagna beloppet,

6,189,422 kronor, har sålunda visat sig alldeles otillräckligt, och redan nu hava

vederbörande jägmästare hos styrelsen begärt ökning i respektive anslag med till
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Knngl. Maj ds nåd. proposition Nr 399.

sammans i det närmaste 2,000,000 kronor. Denna starka ökning är huvudsakligen

beroende på avverkningarna för tillgodoseende av landets bränslebehov. Styrelsen,

som dock håller före, att senare tids starka prisstegringar nu nått sin höjdpunkt,

och att de priser, på vilka jägmästarnas beräkningar av förvaltningskostnader för

år 1918 grundat sig, icke i någon nämnvärd grad behöva höjas för år 1919, har

därför till utgångspunkt för beräknande av anslagsbehovet till de egentliga förvaltningskostnaderna

antagit summan av de utav jägmästarna och skogsingenjörerna

för år 1918 begärda förvaltningsmedlen. Dessa medel uppgå till:

för Övre Norrbottens

distrikt .........

........... kronor

1,393,044

» Nedre Norrbottens

» ..........

.......... »

2,080,930

» Skellefteå

» .........

.......... »

844,929

» Umeå

» ..........

.......... »

1,234,175

» Härnösands

» ..........

........... »

1,021,670

» Mellersta Norrlands

» ..........

.......... »

1,496,000

» Gävle-Dala

» ..........

.......... »

2,448,816

» Bergslags

» ..........

.......... »

1,459,328

» Östra

» .........

.......... »

1,043,689

» Yästra

» .........

......... »

1*150,661

» Smålands

» __________

.......... »

928,041

» Södra

» ..........

........... »

900,524

Summa kronor 16,001,807.»

Uti dessa summor vore dock även inräknade kostnader för extra

skogsbevakning. Dessa, som av styrelsen inräknats under »kostnader

för skogsstatens extra personal», beräknades ungefärligen motsvara den

normala ökningen i anslagsbehovet från år 1918 till år 1919.

Sedan generalförslag angående driftkostnader under år 1918 för Departementsstatens

domäner numera blivit fastställt, bar jag med ledning av detta chefcnförslag

ävensom generalförslaget för år 1917 låtit för jämförelse uppgöra

följande tabell, upptagande de förvaltningskostnader för skogsdomänerna

under berörda två år, som utgöras av jägmästarnas och skogsingenjörernas

förvaltningsmedel. I tabellen upptagas icke kostnaderna

för extra skogsbevakning och ej heller resekostnads- och traktamentsersättning

till skogsstatens personal, vilka ingå i den i'' domiinstyrelsens

ovanintagna yttrande meddelade slutsumman av 16,001,807 kronor.

Dessa kostnader hava nämligen här förut upptagits med särskilda belopp.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

Förnyelsefond

för

återväxtkostnader.

1917

1918

Ökning

Minskning

Avverkning och virkestransport..................

6,189,423

10,652,662

4,463,239

Skogsodling och beståndsvård ..................

549,863

621,610

71,747

—

Vägar ..................................................

361,103

538,150

177,047

_ |

Hägnad m. m..........................................

51,783

63,298

11,515

— j

Dikning.................................................

451,893

282,471

—

169,422

Byggnader .............................................

884,796

939,228

54,432

—

Inventarier ............................................

63,654

53,800

• - j

9,854

Skatter ..................................................

808,332

909,918

101,586

—

Diverse utgifter .......................................

278,765

389,810

111,045 |

—

Summa kronor

9,639,612

14,450,947

4,990,611 |

179,276

I denna tabell faller genast i ögonen den våldsamma ökningen i

kostnaderna för avverkning och virkestransport, huvudsakligen beroende

på bränsleavverkning. Även om dessa kostnader skulle nedgå under år

1919, vilket är synnerligen tvivelaktigt i betraktande av bland annat

de högt uppdrivna arbetskostnaderna, behöva ökade medel anvisas förandra

ändamål, vilka nu måst mer eller mindre eftersättas. Den omständigheten,

att flertalet av övriga utgiftsposter utvisa stegringar, innebär

nämligen ej i och för sig, att arbetena ökats, utan torde till stor del

bero på prisstegringar.

På grund härav synas mig jägmästarnas och skogsingenjörernas

direkta förvaltningsutgifter för år 1919 ej böra beräknas lägre än till

14,500,000 kronor.

I de egentliga förvaltningskostnaderna ingå emellertid jämväl en

del andra utgifter, så att nämnda kostnader synas kunna med ledningav

genera!förslaget för år 1918 och för slutsummans avjämning beräknas

för år 1919 sålunda:

Direkta förvaltningsutgifter................................................ kronor 14,500,000

Overjägmästares expenser.................................................. » 39,340

Skogsindelning, vissa byggnadsarbeten, oförutsedda

utgifter m. m............................................ » 787,860

Summa kronor 15,327,200

Då bruttoinkomsterna av skogsmedlen för år 1919 i statsverkspropositionen

beräknats till 47,000,000 kronor, bör, enligt den av riksdagen

år 1916 godkända princip, 5 procent härav beräknas att avsättas

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

till förnyelsefonden för återväxtkostnader med 2,350,000 kronor. Enär

till skogsodlings- och diktan gsarbeten, som böra bestridas från denna

fond, i förenämnda beräkning över de direkta förvaktdngsutgifterna för

år 1919 kan anses ingå ett belopp av i runt tal 1,000,000 kronor, kunna

i stället dessa utgifter sänkas med samma belopp och till följd därav

summan av de egentliga förvaltningskostnaderna minskas till 14,327,200

kronor.

För skogsstatens befattning med privatskogar under utsyningslagen

och dimensionslagen skall gottgörelse tillföras domänfonden genom

anslag å riksstaten. Härtill finnas för år 1919 enligt riksdagens numera

fattade beslut att tillgå dels för utsyningslagens handhavande

anslag å 200,000 kronor å ordinarie stat och dels för dimensionslagens

handhavande anslag å 130,000 kronor å ordinarie samt 80,000 kronor

å extra stat, tillhopa 410,000 kronor.

III. Kostnader för statens jordbruksdomäner.

I sin skrivelse den 21 september 1917 har domänstyrelsen framlagt

förslag till höjda avlöningar åt domänintendenterna.

Styrelsen har härom anfört:

»Till avlöning åt domänintendenter finnas bland driftkostnaderna uppfört

ett belopp av 35,500 kronor. Detta belopp har jämlikt nådiga breven den 29 oktober

och den 31 december 1915 fördelats mellan de särskilda domänintendentsbefattningarna

sålunda, att av domänintendenterna i årligt arvode åtnjutas i Östergötlands

samt vissa delar av Kalmar län 3,800 kronor, i. Jönköpings, Kronobergs samt vissa

delar av Kalmar län, Kristianstads, Malmöhus, Alvsborgs och Skaraborgs län 3,000

kronor, i Södermanlands län 2,600 kronor, i Uppsala samt Göteborgs och Bohus län

2,500 kronor, i Stockholms län 2,000 kronor, i Västmanlands län 1,900 kronor, i

Örebro län 1,400 kronor och i Hallands län 800 kronor.

1 sin underdåniga skrivelse den 15 oktober 1915 angående det till avlöning

åt domänintendenter för år 1916 anvisade anslag anförde domänstyrelsen, bland

annat, att det ej syntes vara tvivel underkastat, att ej den ersättning, som utginge

för uppehållande av domänintendentsbefattningarna i riket, vore knappt tillmätt

med hänsyn såväl till betydelsen och omfattningen av därmed förenade göromål

som till de under senare tider väsentligt stegrade levnadsomkostnaderna samt att, då

frågan om domänintendenternas framtida ställning och avlöning torde bliva föremål

för prövning av de utav chefen för jordbruksdepartementet tillkallade domänsakkunniga,

styrelsen ej ansett sig böra för det dåvarande framkomma med något förslag

till genomgripande förändringar i berörda avseende.

Då det emellertid ej försports, att de s. k. domänsakkunniga till prövning

förehaft nyssberörda fråga, och då det torde vara tvivel underkastat, huruvida den

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 359 käft. (Nr 399.) 9

Avdrag.

Avlöning åt

domänintendenter.

Domänsty
relsen.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

omgestaltning av den lokala domänförvaltningen, som inrättandet av distriktsstyrelser

skulle medföra, kommer till stånd inom en närmare framtid, bär styrelsen ansett,

att åtgärder nu böra vidtagas för förbättrande av domänintendenternas avlöningsförhållanden.

Genom nådigt brev den 7 december 1883 angående ordnandet av domänförvaltningen

i orterna under år 1884 fastställdes avlöningsförmånerna för dåvarande

19 domänintendenter. De belopp, som då fastställdes, äro fortfarande gällande beträffande

domänintendentsbefattningarna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Jönköpings, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs

och Örebro län. Vad övriga nuvarande domänintendentsbefattningar angår hava i

samband med indragningen av domänintendentsbefattningen i Kalmar län och de

med sistnämnda befattning förenade göromåls fördelning mellan domänintendenterna

i Östergötlands och Kronobergs län arvodena höjts för domänintendenten i Östergötlands

län från det år 1883 fastställda beloppet 3,000 kronor till 3,800 kronor

och för domänintendenten i Kronobergs län, vars arvode tidigare sänkts från 2,600

till 2,000 kronor, till 3,000 kronor. Beträffande slutligen Hallands och Västmanlands

län hava arvodena i dessa län höjts i Hallands län från och med år 1910

från 500 till 800 kronor och i Västmanlands län från och med år 1916 från 1,300

till 1,900 kronor.

Under erinran vidare att styrelsen i skrivelse denna dag angående uppehållande

av domänintendentsbefattningarna m. m. gjort framställning därom, att den

fördelning av domänintendentsgöromålen i Kalmar län mellan domänintendenterna i

Östergötlands och Kronobergs län, som ägt rum under 1916 och 1917, måtte upphöra

och särskild domänintendent tillsättas för Kalmar län, får styrelsen till stöd

för sitt yrkande om förbättring i domänintendenternas avlöningsvillkor ytterligare

anföra följande. Det är visserligen sant, att under de år, som förflutit sedan domänintendenternas

arvoden fastställdes, antalet under domänstyrelsens förvaltning ställda

jordbruksegendomar väsentligt nedgått, men det torde icke desto mindre vara fallet,

att domänintendenternas göromål likafullt under årens lopp ökats väsentligt. En ny

lagstiftning har framkallat nya sätt för egendomarnas användning, och de inom jordbruket

i allmänhet framträdande kraven på en intensivare skötsel hava givit anledning

till ökat antal framställningar från såväl domänförvaltningens som arrendatorers

och utomståendes sida.

För förrättningar i statens ärenden åtnjuter domänintendent resekostnads- och

traktamentsersättning efter tredje klassen i gällande resereglemente. Dessa ersättningar

kunde med det stora antal förrättningar, som det åligger domänintendent att

utföra, vid tillämpning av resereglementet av den It februari 1881 uppgå till avsevärda

belopp. Numera sedan resereglementet av den 13 december 1907 trätt i kraft,

torde resekostnadsersättningen i regel åtgå för täckande av de särskilda resekostnaderna.

Om avsikten också ej varit, att tjänsteresor skulle medföra vinst för förrättningsmannen,

ligger dock i nu anmärkta förhållanden en omständighet, som är

ägnad att försvåra utkomsten.

Under åberopande av vad sålunda anförts får domänstyrelsen hemställa, att

det under rubrik »kostnader för statens jordbruksdomäner: avlöning åt domänintendenter»

nu uppförda belopp måste höjas till 53,700 kronor att tillsvidare fördelas

med 4,500 kronor till varje av domänintendenterna i Östergötlands, Malmöhus och

Skaraborgs län, 4,000 kronor till varje av domänintendenterna i Jönköpings, Kristian
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Moj:ts nåd. proposition AV 399.

stads och Alvsborgs län, 3,600 kronor till varje av domänintendenterna i Stockholms,

Uppsala, Södermanlands, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län,

3,000 kronor till varje av domänintendenterna i Kalmar, Kronobergs och Örebro

län samt 1,200 kronor till domänintendenten i Hallands län.»

I utlåtande den 20 mars 1918 har förbemälda avlönings kommission Lönekimmis.

med hänsyn till den långa tid, som förflutit, sedan nu utgående arvoden Sl0nen''

till domänintendenterna bestämdes, funnit fullt fog föreligga för en

arvodesförböjniug samt meddelat, att från kommissionens sida icke något

vore att erinra mot de av domänstyrelsen i sådant hänseende föreslagna

beloppen.

Att domänintendenternas arvoden numera måste betecknas såsom Depar''ementsalltför

låga, finner jag uppenbart. Såsom domänstyrelsen antytt hava chefenvisserligen

förslag framkommit till omorganisation av förvaltningen av

kronans jordbrnksdomäner, varav naturligtvis domänintendentsbefattningarna

skulle röna inverkan, men då utredningen härom ej är avslutad

och det i varje fall synes sannolikt, att, i den mån frågan förbindes

med inrättandet av distriktsstyrelser, densamma icke på grund

av personalbristen inom skogsstaten kan inom den närmaste tiden företagas

till avgörande, anser jag nämnda förslag icke böra få utgöra

hinder för att bereda dessa befattningshavare en välbehövlig arvodesförhöjning.

Jag vill erinra, att numera särskild domänintendet blivit förordnad

för Kalmar län. De av domänstyrelsen föreslagna arvodesbeloppen

synas mig lämpligt avvägda, men häller jag före, att Kungl. Maj.t

bör äga frihet att bestämma de särskilda arvodenas storlek. Av skilda

anledningar kunna nämligen ändringar finnas böra ske, vilket också

hittills inträffat. Mot det föreslagna totalbeloppet, 53,700 kronor, har

jag ej något att erinra.

I de till resekostnader vid domänförvaltniugen samt till övriga Resekostnamed

förvaltningen av jordbruksdomänerna förenade kostnader upptagna ö(Jpjga0Cuht_

beloppen, respektive 45,000 och 100,0<>0 kronor, har domänstyrelsen gifter,

icke ifrågas itt någon ändöng. På grund av numera höjda dagtraktamenten,

stegrade biljettpris m. m. synes mig emellertid det förra av dessa

belopp böra höjas till 70,000 kronor.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

Krigstidstillägg

och

Rrigstidshiälp

Tdr år 1919.

Samman
fattning.

IV. Krigstidstillägg'' och krigstidshjälp för år 1919.

I den av riksdagen godkända beräkningen över driftkostnaderna

för statens domäner för år 1918 finnes upptagen en post till krigstidstillägg

och krigstidshjälp under år 1917. Med hänsyn till den omläggning

av budgetens anordning, som medfört, att krigstidstillägg och

krigstidshjälp för år 1918 vad beträffar den personal, som avlönas

från anslag under huvudtitlarna, uppförts å tilläggsstat för samma år,

böra icke heller för domänfondens vidkommande 1919 års driftkostnader

belastas med utgifter för sagda ändamål för år 1918. Enligt riksdagens

redan fattade beslut skola dessa utgifter för år 1918 vad statens domäner

angår bestridas av verkets medel, och den åtgärd, som må erfordras

för att sagda utgift må bliva vederbörligen beaktad vid statsregleringen,

lärer icke ankomma på jordbruksdepartementet.

Jag vill däremot erinra, att chefen för finansdepartementet vid

framläggandet av förslag till årets statsverksproposition anfört, att det

syntes påtagligt, att jämväl för år 1919 sådana dyrtidstillägg, som nyss

nämnts, måste beredas vederbörande och borde tillsvidare upptagas till

samma belopp, vartill de beräknats för år 1918. Han anförde även,

att han i fråga om befattningshavare vid de affärsdrivande verken tagit

hänsyn t ill dyrtidstilläggen åt dem vid beräkningarna över samma

verks inkomster för sistnämnda år. Med hänsyn härtill lärer nu visst

belopp för år 1919 böra härtill upptagas bland statens domäners driftkostnader.

I propositionen nr 10 beräknades ifrågavarande kostnad för år

1918 vad statens domäner angår till 1,400,000 kronor. Riksdagen, som

beslöt vissa ändringar å de av Kungl. Magt föreslagna grunderna för

krigstidstilläggen och krigstidshjälpen, medförande ökade utgifter för

statsverket, ansåg beloppet böra beräknas till 1,900,000 kronor. Då

vid bifall till mina här förut framlagda förslag till provisorisk lönereglering

samt tillfällig löneförbättring m. in. de belopp, å vilka krigstidstillägg

bör beräknas, bliva ganska avsevärt höjda, torde för krigstidstillägg

och krigstidshjälp för år 1919 beträffande statens domäner

icke böra beräknas lägre belopp än 2,100,000 kronor.

Vid bifall till mina här ovan gjorda framställningar skulle följaktligen

driftkostnaderna för förvaltningen av statens domäner under

år 1919 komma att beräknas på följande sätt:

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

69

I. Kostnader för domänstyrelsen:

avlöningsstat för styrelsen ........................... kronor

extra byråer hos styrelsen......................... »

extra notarie å domänfiskalskontoret ...... »

ålderstillägg åt styrelsens personal........ »

pensionering av styrelsens personal......... »

anställande av extra amanuenser och biträden

hos styrelsen samt renskrivning

in. m............................................................. »

postbefordringsavgifter ................................ »

styrelsens expenser ....................................... »

rese- och traktamentsersättning åt styrelsens

personal ........................................... ))

tryckningskostnader för styrelsen ............ »

216,400

33,900

3,900

13,000

2,300

11,000

60,000

25,000

6,000

9,500 381,000

II. Kostnader för statens skogrsdomäner:

skogsstatens ordinarie personal.............

» extra » ............

ålderstillägg åt skogsstatens personal

pensionering av skogsstatens personal

reseersättningar ....................................

ersättning för expeditionslokal ..........

iornyelsefond för återväxtkostnader

egentliga förvaltningskostnader ........

... kronor 2,290,000

... » 685,000

... » 150,000

» 65,000

... » 1,300,000

... » 38,100

... » 2,350,000

.... » 14,327,200

kronor 21,205,300

Avgår

a) ordinarie anslag för tillsyn å

enskildas skogar i lappmarkerna

och Sårna socken med

Idre kapellag ....................... kronor 200,000

b) ordinarie anslag för tillsyn å

enskildas skogar i Västerbottens

och Norrbottens läns

kustland .............................. » 130,000

c) extra anslag för sistnämnda

ändamål ............................... kronor 80,000 410,000 20,795,300

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 399.

111. Kostnader för statens jordbrnksdomäner:

avlöning åt domänintendenter .................. kronor

res^kostuader vid domänförvaltningen...... »

övriga med förvaltningen av jordbruksdomänerna

föreuade kostnader.............. »

IV. Krlgstidstilläggr och krigstidshjälp för år 1919

53,700 .

70,000

100,000 223,700

............... 2.100,000

Summa kronor 23,500,000.

I statsverkspropositionen hava dessa driftkostnader beräknats till

allenast 23,000,000 kronor. Den nu inträdda ökningen av 500,000

kronor är uteslutande beroende av de av riksdagen vidtagna äudringarna

i de av Kungl. Maj:t föreslagna reglerna för krigstidstilläggs och krigstidshjälps

utgående, på grund av vilka riksdagen ansett dessa kostnader

vad statens domäners fond angår böra för år 1918 höjas, vilket, som

ovan nämnts, nu ansetts böra iakttagas även för år 1919. Oaktat den

nu av Kungl. Maj:t beräknade höjningen i dessa kostnader uppgår till

700,000 kronor utöver vad som beräknats i propositionen nr 10, har

dock den totala ökningen i driftkostnadsberäkningen kunnat begränsas

till 500,000 kronor, eller det belopp, varmed enligt riksdagens beräkning

utgifterna för krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1918 skulle

komma att ökas på grund av riksdagens beslut.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att

Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de av mig framlagda förslagen till avlöningsstater

för domänstyrelsen och för skogsstatens ordinarie personal, att tilllämpas

från och med år 1919;

dels förklara, att de vilkor och bestämmelser, som äro stadgade

för åtnjutande av de i nu gällande stater för domänstyrelsen och för skogsstatens

ordinarie personal upptagna avlöningsförmåner, skola vara gällande

även i fråga om avlöningar till samtliga ordinarie befattningshavare å

vederbörande nya stat, dock med de av mig tillstyrkta förklaringar

och tillägg;

dels förklara, att en var, som med eller efter den 1 januari 1919

tillträder ordinarie befattning i domänstyrelsen eller skogsstaten, skall

vara pliktig att underkasta sig de sålunda tillstyrkta villkoren och bestämmelserna,

samt att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar

i nämnda styrelse eller inom skogsstaten, vilka icke före den 1

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 399.

december 1918 anmäla, att de vilja övergå till vederbörande nya avlöningsstat

och nnderkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade

villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas,

skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande avlöningsstat

tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes

av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

dels, med godkännande av de av mig härovan gjorda beräkningar,

såsom driftkostnader under år 1919 för statens domäner, förslagsvis

uppföra ett belopp av 23,500,000 kronor, att utgå av domänfondens

avkastning;

dels och medgiva, att arvodestillökning med 400 kronor för helt

år räknat må under år 1918 av domänfondens avkastning utgå till en

var skogstaxator och extra skogsingenjör ävensom sådan assistent, vilken

enligt de bestämmelser, som gällde före ikraftträdandet av den vid 1917

års riksdag beslutade ändringen i rese- och traktamentsersättning till

skogsstatens personal, skulle ägt åtnjuta särskilt dagtraktamente av 6

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagade Hans Maj:t Konungen

lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga ... vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1918:373 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:t proposition angående driftkostnader under år 1919 för statens domäner. s. 1 i texten