Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning av vissa mål och ärenden m. m

1918-01-18 · 70 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 59 av 70 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:4, Med förslag till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning av vissa mål och ärenden m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maja» nåd. proposition Nr 4.

1

Nr 4.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning av

vissa mål och ärenden m. m.; given Stockholms slott

den 18 januari 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning av vissa

mål och ärenden,

2) lag om ändrad lydelse av 10 § i förordningen den 17 maj

1872 angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om

häradsting,

3) lag om ändrad lydelse .av 5 § 1 i förordningen om nya växellagens

införande och vad i avseende därå iakttagas skall den 7 maj

1880 samt

4) lag om kungörande av tiden för tings början och avslutande m. m.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 4 höft. (Nr 4.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

Förslag
en
Lagom

häradsrätts sammansättning vid handläggning av vissa mål och ärenden.

Med ändring av vad lag eller författning innehåller stridande mot

nedanstående bestämmelser förordnas som följer:

1 §*

Vid handläggning av mål eller ärende, som här nedan sägs, vare

häradsrätt domför, ändå att ej flera än tre av nämnden äro i rätten närvarande.

Dessa mål och ärenden äro:

1. mål angående ansvar för förseelse, som i lag eller författning

ej är belagd med svårare straff än böter, dock ej mål däri enskild målsägande

finnes;

2. växelmål samt mål angående återgångsfordran på grund av check;

3. andra mål angående penningfordran, som ej avser skadestånd’

dar grunden för fordringen och tiden för dess tillkomst tydligt och fullständigt

angivits i stämningen eller i bilagd räkning, med iakttagande

dock av vad här nedan i 2 § stadgas;

4. mål angående gäldenär försättande i konkurs samt angående

boskillnad;

5 ärenden, som avses i förordningen den 16 juni 1875 angående

särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden, med

undantag dock av ärenden angående tillsättande eller entledigande av

förmyndare eller av god man för frånvarande delägare i dödsbo;

6. andra ärenden, som genom ansökning eller annorledes komma

under behandling av rätten, med undantag av ansökningar om omyndighets-

eller myndighetsförklaring och om rättens samtycke till försäljmng,

skifte eller inteckning av omyndigs eller frånvarande dödsbodelägares

fasta egendom.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj.ts nåd. proposition Nr 4.

3

2 §•

Mål, varom i 1 § 3 förmärs, må allenast vid det rättegångstillfälle,

vartill det blivit instämt, handläggas med färre än sju nämndemän. Ej

må vid sådan handläggning vittnesförhör i målet äga rum, ej heller, där

någondera parten begär uppskov, dom i målet meddelas, utan sa äi- att

häradsrätten finner kärandens talan icke kunna upptagas till provning.

3 §•

1 tingslag, där Konungen med hänsyn till ortsförhållandena sa

prövar nödigt, skall häradsrätten under eller mellan de lagtima tingen

hålla sammanträden, till det antal och å de tider Konungen bestämmer,

för handläggning allenast av mål och ärenden, som omförmälas i 1 §■

Sådant sammanträde benämnes här nedan sammanträde med tremansnämnd.

Ärende, som skall antecknas i lagfarts-, intecknings- eller tomträttsprotokollet,

äger rätten, utan hinder av vad som finnes stadgat

därom att sådant ärende endast må upptagas å lagtima ting, upptaga

jämväl å sammanträde med tremansnämnd, som hålles mellan de lagtima

tingen:

4 §•

Till sammanträde med tremansnämnd må stämning,, där den ej

gives enligt 11 kap. 31 § rättegångsbalken, icke utfärdas i andra mål

än sådana, som omförmälas i 1 §. Har det ändock skett, varde målet,

såvida någondera parten tillstädeskommer, utan vidare handläggning

uppskjutet till allmänt tingssammanträde, och skall i sådan händelse vid

tillämpning av vad i 16 kap. 1, 2 och 6 §§ rättegångsbalken finnes

stadgat angående tiden för framställande av vissa invändningar i rättegången

sammanträdet med tremansnämnd ej komma i betraktande.

Med allmänt tingssammanträde åsyftas i denna lag jämväl de

allmänna rättegångsdagarna under ett lagtima ting i tingslag, där ting

ej hållas enligt förordningen den 17 maj 1872.

5 §•

Mål eller ärende, som i 1 § 1, 2, 4, 5 eller 6 sägs, må från

sammanträde med tremansnämnd uppskjutas till annat sadant sammanträde

eller ock till allmänt tingssammanträde, efter ty rätten finner

lämpligt. Dylikt mål eller ärende må ock från allmänt tingssammanträde

uppskjutas till sammanträde med tremansnämnd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

I. fall, som avses i 12 kap. 2 och 3 §§ rättegångsbalken, skall å

part, vilken icke inställer sig å sammanträde med tremansnämnd innan

detta är avslutat, tillämpas vad i nämnda §§ stadgas om påföljd av

parts uteblivande från ting.

6 §.

När mål blivit å sammanträde med tremansnämnd till slut fört,

skall, där hinder ej möter på grund av stadgaudena i 2 §, dom avkunnas

innan sammanträdet ändas. Kan i något fall domen ej dessförinnan

författas, skall den avkunnas inom fyra veckor därefter eller

där allmänt tingssammanträde, sammanträde Ved tremansnämnd eller

särskilt sammanträde för tings avslutande ej hålles under den tid, å

första sammanträde som därefter infaller; ocl/böra de nämndemän, som

deltagit i handläggningen å det sammanträde då målet slutfördes, jämväl

deltaga i dess avgörande, där de ej äro hindrade av laga förfall. Varder

i mål, som avses i 1 § 3, dom ej avkunnad innan sammanträdet ändas,

äger rätten ej avdöma målet med färre än sju i nämnden.

Då dom ej genast avkunnas, bör vid målets handläggning tillkännagivas,

när sådant skall ske.

7 §■

\ arje år skall häradshövdingen före hösttingets avslutande efter

samråd med nämnden fördela nämndemännens tjänstgöringsskyldighet

vid sammanträden med tremansnämnd under det nästföljande året. ^

I domsaga, som består av mera än ett tingslag, må till tjänstgöring

i nämnden å sammanträde med tremansnämnd inkallas jämväl

nämndeman från annat tingslag inom domsagan.

8 §•

Sammanträden med tremansnämnd må efter Konungens förordnande

hållas även å annan ort än tingsstället.

Varder sådant förordnande meddelat, ankommer ock på Konungen

att bestämma, dels huruvida samtliga de i 1 § omförmälda mål och

äienden eller allenast ärenden, som avses i 1 § 5, må upptagas å dessa

sammanträden, dels huruvida utgifterna för sammanträdeslokalen och

övriga därmed sammanhängande kostnader skola gäldas av den kommun,

i vilken sammanträdena hållas, eller av hela tingslaget samt, där flera

tingslag skola deltaga i kostnaderna, efter vilka grunder dessa skola fördelas

mellan tingslagen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunf/l. Maj.ts nåd. proposition Nr 4. 5

9 §•

Över mål och ärenden, varom i 1 § 1, 2, 3, 4 och 6 förmärs,

skall där de handläggas å sammanträde med''tremansnamnd, särskild

dombok föras, och gälle i övrigt om den dombok vad om den allmänna

domboken finnes stadgat. , ,Äll ii

1 tingslag, där sammanträden med tremansnamnd hallas me <

de lagtima tingen, skola de vid dessa sammanträden förda protokoll,

varom stadgas i förordningen den 16 juni 1875 angående sars i a

protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden, vid äventyr

som i 2 8 av nämnda förordning sägs, insändas till hovrätten samtidig,

med protokollen för nästföljande lagtima ting. För nämnda sammanträden

skall utdrag av rättens saköreslängd avlamnas till kronotogden

senast första rättegångsdagen av påföljande lagtima ting.

10 §.

Angående reseersättning till domare och nämnd för hållande av

sammanträde med tremansnämnd förordnar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 10 § i förordningen den 17 maj 1872 angående

ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting.

Härigenom förordnas, att 10 § i förordningen den 17 maj 187

angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om haradstm

skall erhålla följande ändrade lydelse:

10 §.

Prövar Konungen med hänsyn till särskilda förhållanden, att något

av de tingslag, som här förut blivit omförmälda, må undantagas från

aq to

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Majits nåd. proposition Nr 4.

tillämpningen av ovan meddelade stadganden, eller att i sådant tingslag

allmänna sammanträden må hållas till större antal och å andra dagar

än ovan sagts, gånge som särskilt förordnat varder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 § 1 i förordningen om nya växellagens införande

och vad i avseende därå iakttagas skall den 7 maj 1880.

Härigenom förordnas, att o § 1 i förordningen om nya växellagens

införande och vad i avseende därå iakttagas skall den 7 maj 1880 skall

erhålla följande ändrade lydelse:

1. Vexelmål instämmes till domstolen i den ort, där svaranden

bor eller anträffas, dock att, där svaranden bor eller anträffas på landet

eller i stad, där rådstuvurätt ej finnes, det står käranden fritt att i

stället instämma honom till närmaste rådstuvurätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 4.

7

F ö r s 1 a g

till

Lag

om kungörande av tiden för tings början och avslutande m. m.

Med upphävande av 2 kap. 2 § rättegångsbalken, bestämmelserna

i kungl. skrivelsen den 12 augusti 1760 samt iörorduingen den 21 mars

1884 angående kungörande av tiden lör allmänna tingssammanträden i

vissa domsagor samt för avslutande av ting, förordnas som följer:

1 §•

Häradshövding vare skyldig att före den 1 november varje år

meddela såväl hovrätten som Konungens befallningshavande uppgift, avseende

det nästföljande året, dels om dagen för början av varje allmänt

tingssammanträde i tingslag, där ting hållas enligt förordningen den

17 maj 1872, samt, vad angår annat tingslag, om dagen för varje lagtima

tings början, dels ock, där Konungen, enligt vad därom är särskilt

stadgat, förordnat att sammanträden med tremansnämnd skola hållas i

visst tingslag, om tid och ort för dessa sammanträden.

2 §.

Varder tings avslutande utsatt till särskild dag, skall genom häradshövdingens

försorg tiden för avslutandet senast andra söndagen förut

kungöras i tingslagets kyrkor. Häradshövdingen åligger ock att minst

fjorton dagar före den utsatta tiden avsända uppgift därom till hovrätten

och Konungens befallningshavande.

3 §•

Med iakttagande av de i 1 och 2 §§ stadgade tider för avsändande

av där omförmälda uppgifter har häradshövdingen jämväl att föranstalta

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

därom, att nämnda uppgifter varda anslagna å rättens dörr ävensom

kungjorda i en'' eller flera tidningar inom orten. För kungörelsekostnaden

njute häradshövdingen ersättning av allmänna medel.

4 §•

Konungens befallningshavande åligger att låta de uppgifter, som

här ovan omförmälas, införas såväl i allmänna tidningarna som i länskungörelserna.

Kungörelse angående uppgifterna enligt 1 § skall beträffande

samtliga domsagor i länet införas i allmänna tidningarna den 1 december

varje år eller, om söndag då infaller, påföljande dag samt i länskungörelserna

under november månad, och bör kungörelsen beträffande

varje tingslag första söndagen i december månad uppläsas i tingslagets

kyrkor. Uppgifterna enligt 2 § skola införas i allmänna tidningarna

och länskungörelserna ofördröjligen efter det de inkommit.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1918.''

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 4.

i)

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

tisdagen den <1 mars 1917.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG,

Statsråden: Hasselrot,

von Sydow,

friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anmälde riksdagens

skrivelse den 19 maj 1915 i anledning av väckt motion med

förslag till lag om ändrad lydelse av 10 § i förordningen den 17 maj

1872 angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting

m. m.

Härefter anförde departementschefen:

Den genom 1872 års författning införda nya tingsordningen torde

i stort sett alltjämt på ett tillfredsställande sätt tillgodose kravet på

snabbhet i rättsskipningen, vad angår rena lantdomsagor, bestående

av ett enda tingslag. Det i städerna förefintliga behovet av större

snabbhet har hittills i allmänhet tillgodosetts genom städernas särskilda

jurisdiktion. För de mindre städernas del har emellertid denna särskilda

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 4 käft. (Nr 4.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Motionen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

jurisdiktion länge ansetts föga tillfredsställande, ock det kar för den

skull på senare tider blivit regel att vid beviljande av stadsrättigketer

den nyvordna staden förklarats fortfarande skola lyda under landsrätt.

Till de städer av äldre typ, vilka sedan gammalt lytt under landsrätt

— Borgkolm ock Haparanda — kava sålunda under senare år kommit:

Tidakolm (stadsrättigketer beviljade 15 oktober 1909), Huskvarna (28

oktober 1910), Arvika (18 november 1910), Eslöv (16 december 1910),

Trollhättan (29 september 1911), Djursholm (13 juni 1913), Nässjö (31

oktober 1913), Hässleholm (19 december 1913), Katrineholm (19 december

1916) ock Sollefteå (30 december 1916). De närmare skälen till att egen

jurisdiktion ej beviljats dessa städer framgå av lagutskottets i riksdagsskrivelsen

åberopade utlåtande (1915 nr 29), i vilket utskottet icke

blott anslutit sig till den allmänna uppfattningen, att upphov ej bör

givas åt nya rådhusrätter, utan jämväl uttalat den meningen, att åtgärder

böra vidtagas till befordrande därav, att mindre städer med

egen jurisdiktion successivt avstå härifrån.

Nu lär det emellertid, såsom ock framhölls i den till grund för

riksdagsskrivelsen liggande motionen, ej kunna bestridas, att för städer

med livligare samfärdsel, vilka lyda under landsrätt, de med gällande

tingsordning sammanhängande olägenheterna kunna vara nog så betydande.

Högsta antalet tingssammanträden, som lagligen får hållas

i något tingslag, är tio allmänna sammanträden om året och två

sammanträden för tingens avslutande. Detta ringa antal rättegångstillfällen

innebär en särskilt kännbar olägenhet i fråga om lagfartsoch

inteckningsärenden samt ordningsmål, vilka mål och ärenden ofta

kunna vara av brådskande natur. Härtill kommer, att växelmål icke

få upptagas vid häradsrätt utan allenast vid stadsdomstol. I

I motionen föreslogs för undanröjande av ovan berörda olägenheter

dels, med utgångspunkt från lagberedningens i dess »förslag till

jordabalk II» (1908) framlagda utkast till lag om inskrivningsting,

inrättandet av särskilda sammanträden för handläggning av vissa slag

av mål och ärenden, å vilka häradsrätten skulle vara domför med ett

mindre antal nämndemän än eljest — motionären föreslog två nämndemän

—, dels ock borttagandet av bestämmelsen om tio allmänna tingssammanträden

om året såsom det högsta antal, som över huvud kan

förekomma i ett tingslag, varjämte för möjliggörande av växelmåls

handläggning vid landsrättsstads forum föreslogs sådan ändring i förordningen

om nya växellagens införande, att kärande i växelmål skulle

äga valfrihet mellan nämnda forum och närmaste rådhusrätt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Ku/ngl. Majds nåd. proposition Nr 4.

Lagutskottet förklarade sig dela motionärens uppfattning om önskvärdheten

av att en snabbare och lättare tillgänglig rättsskipning bereddes

sådana städer under landsrätt, som därav vore i behov. De för

detta ändamål nödiga lagändringar borde enligt utskottets mening

så avfattas, att den åsyftade snabbare rättsskipningen i underrätten

icke uteslutande förbehölles de domsagor, med vilka städer vore pä

angivet sätt förenade, utan kunde införas över allt i landet, där efter

särskild prövning behov därav ansåges föreligga. Till spörsmål, som

krävde närmare övervägande, hörde frågan, huruvida vid de ifrågasatta

särskilda sammanträdena borde till handläggning upptagas utom inskrivningsärenden

jämväl vissa slag av andra ärenden samt tilläventyrs

vissa mål av mindre betydenhet såsom polismål in. fl. Med denna fråga

sammanhängde ock spörsmålet om det antal nämndemän, som borde

vara i rätten tillstädes för att rätten skulle vara domför, samt ordnandet

på lämpligt sätt av nämndemännens tjänstgöringsskyldighet vid dessa

sammanträden.

På förslag av lagutskottet beslöt riksdagen att i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande

bl. a., huruvida genom ändrade bestämmelser i fråga om tingssammanträdens

hållande och därmed sammanhängande åtgärder rättsskipningen

å landet kunde göras snabbare och lättare tillgänglig för de rättssökande,

med särskild hänsyn till orter med mera sammanträngd befolkning.

I anledning av riksdagens skrivelse utarbetades inom justitiedepartementet

tre lagutkast, i huvudsak byggande på de i motionen förordade

principerna, nämligen utkast till lag om särskilda sammanträden

i häradsrätt för handläggning av vissa mål och ärenden, utkast till lag

om ändrad lydelse av 10 § i förordningen den 17 maj 1872 angående

ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting samt utkast

till lag om ändrad lydelse av 5 § i förordningen om nya växellagens införande

in. m. den 7 maj 1880 1 I förstnämnda lagutkast stadgades,

att häradsrätten å de särskilda sammanträdena skulle vara domför med

allenast tre nämndemän, och skulle det ankomma på Kungl. Maj:t att

avgöra, i vilka domsagor behov av sådana sammanträden förelåge. Å

dessa sammanträden skulle till handläggning förekomma vissa mindre

brottmål — mål, däri allmän åklagare förde talan om ansvar för brott, 1

Lagutskottet.

Riksdagens

skrivelse.

Inom justitiedepartementet

utarbetade

lagutkast.

1 Se de vid detta protokoll fogade bilagorna A—C.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Utlåtanden

från domstolar

och stadsstyrelser.

Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 4.

varå strängare straff än böter ej kunde följa —, växelmål samt lagfarts-,

intecknings- och andra småprotokollsärenden ävensom, med närmare

begränsad handläggning, vissa kravmål.

I anledning av nådiga remisser den 11 juni 1915 hava utlåtanden

över riksdagens skrivelse jämte de inom justitiedepartementet

utarbetade lagutkasten avgivits av häradshövdingar, mindre rådhusrätter,

stadsstyrelser i städer under landsrätt samt rikets hovrätter.

Åtskilliga häradshövdingar hava i sina utlåtanden huvudsakligen inskränkt

sig till det uttalande, att antingen i deras domsagor eller över huvud behov ej förelåge

av snabbare rättsskipning än för närvarande. Andra hava emot den föreslagna

lagstiftningen anfört, att den föregrepe en blivande rättegångsreform; att det vore

oegentligt att hava olika häradsrättstyper för alldeles likartade mål, något som

skulle bliva en följd därav, att de mål, som kunde förekomma å ett särskilt sammanträde,

enligt utkastet också skulle kunna vinna handläggning å ett vanligt tingssammanträde;

att kompetensstridigheter, förväxlingar och misstag skulle kunna uppstå

till följd av häradsrättens skiftande behörighet å de olika sammanträdena; att

den föreslagna lagstiftningen skulle medföra en oskälig ökning av häradshövdingarnas

arbetsbörda till följd av arbetstidens splittring och jämväl göra nämndemansuppdraget

mindre lockande: att det bl. a. skulle bliva nödvändigt att till men för arbetets

jämna gång forcera uppsättningen av de allmänna tingssammanträdenas lagfarts- och

inteckningsprotokoll, för att dessa skulle kunna bliva färdiga till de särskilda sammanträdena;

att tiden mellan vårtingets avslutande och hösttingets början ofta vore

upptagen av syner, ägodelningsrättssammanträden och andra extra förrättningar och

därför ej borde splittras genom några nya extra sammanträden o. s. v.

Många häradshövdingar hava uttalat sig för den föreslagna lagstiftningen,

flera av dem dock under framhållande, att dess genomförande förutsatte en lösning

av frågan om domarbiträdenas statsanställning. Från några håll har framhållits, att

den föreslagna anordningen öppnade möjlighet till en rationell arbetsfördelning mellan

häradshövdingarna och deras tingsmyndiga biträden. Sålunda anför häradshövdingen

i Södertörns domsaga efter en redogörelse för de principer, enligt vilka han skulle önska

mål och ärenden fördelade mellan de allmänna tingssammanträdena med fulltalig

nämnd och ifrågavarande särskilda sammanträden:

»Befrias de allmänna sammanträdena från, om icke hela, så åtminstone större

delen av den nu tyngande barlasten av bagatellmål och småprotokollsärenden - att

helt förbjuda handläggning av dylika mål och ärenden å allmänt sammanträde lärer

måhända icke låta sig gorå — kan det i domsagorna nu rådande, ur många synpunkter

förkastliga vikariatssystemet beträffande dessa sammanträden i hög grad

inskränkas, ja, måhända i många domsagor helt försvinna. De unga jurister, som

för sin utbildning och för erhållande av meriter tjänstgöra hos häradshövding, böra

endast anförtros hållande av de särskilda sammanträdena. Först sedan de tjänstgjort

en längre tid i hovrätt såsom fiskaler och adjungerade ledamöter, böra de anförtros

hållande av allmänna sammanträden.»

Allmänt har såsom en nödvändig förutsättning för lagstiftningens genomförande

framställts kravet på ersättning till domare och nämnd för av de särskilda

sammanträdena föranledda resekostnader.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj ds nåd. proposition Nr 4. 13

Flera häradshövdingar anse, att det skulle varit bättre att låta domaren

ensam handlägga de mål och ärenden, vilka hänvisats till sammanträdena med tremansnämnd,

detta framför allt vad angår lagfarts- och inteckningsärenden. Andra

skulle föredragit en ökning av antalet allmänna tingssammanträden. Någon av de

sistnämnda ifrågasätter till lättande av nämndens tjänstgöringsskyldighet eu allmän

nedsättning av det domföra antalet nämndemän i häradsrätt till fem.

De rådhusrätter, som uttalat sig, hava i allmänhet icke haft något att erinra

mot lagutkasten. Deras utlåtanden hava emellertid huvudsakligen rört sig om frågan

angående lämpligheten av vederbörande städers förenande i judiciellt hänseende med

angränsande landsbygd.

Samtliga stadsstyrelser i städer under landsrätt, från vilka utlåtanden föreligga,

hava tillstyrkt lagstiftning i föreslagen riktning.

Hovrätterna hava i sina utlåtanden i huvudsak tillstyrkt grundprinciperna

i lagutkasten. Svea hovrätt anför sålunda:

»Närmaste syftet med den föreslagna lagstiftningsåtgärden är, såsom under

ärendets föregående behandling angivits, att undanröja den olägenhet i fråga om

rättsskipningens snabbhet, som för mindre städer skulle uppkomma genom deras förläggande

under landsrätt, samt för tätare bebyggda samhällen å landsbygden underlätta

övergången till stad utan förändring av jurisdiktion. För detta i och för sig

berättigade syfte synes den föreslagna anordningen vara lämplig, likasom den jämväl

i övrigt torde kunna bliva till ny tta. Visserligen synes kunna anmärkas, att formationen

av häradsrätt med endast tre ledamöter i nämnden knappast äger inre berättigande

utöver området för inskrivningsväsendet: men då i det hela de här avsedda

målen måste anses vara av synnerligt enkel beskaffenhet och anordningen är

avsedd att bliva endast provisorisk, tillmäter icke hovrätten denna anmärkning avgörande

vikt. Av större praktisk betydelse är den i vissa av de nu inkomna yttrandena

framhållna omständigheten, att den föreslagna anordningen skulle väsentligt

öka häradshövdingarnas arbete samt för dem och för nämndens ledamöter vålla icke

obetydliga kostnader. Då det emellertid lämnats beroende av Eders Kungl. Maj:ts

prövning och beslut, i vilka särskilda fäll denna anordning skall komma till användning,

måste det förutsättas, att detta icke sker, med mindre sådant är förenligt

med behörig hänsyn till häradshövdingarnas arbetsbörda samt skälig ersättning lämnas

dem och nämndemännen för därigenom uppkommande kostnader.»

Mot lagutkasten om ändrad lydelse av 10 § i tingsförordningen samt om

ändrad lydelse av växellagens promulgationsförordning hade hovrätten intet att erinra.

Göta hovrätt anför:

»Det är uppenbart, att för orter med mera sammanträngd befolkning, särskilt

för städer under landsrätt och stadsliknande samhällen, för närvarande förefinnas så

störa olägenheter av långsam och ofta svårtillgänglig rättsskipning, att med dessas

avhjälpande icke bör få helt och hållet anstå, till dess ny rättegångsordning för

riket kan varda genomförd, samt att åtgärd för avhjälpande av det mest trängande

behovet av snabbare och lättare tillgänglig rättsskipning därför bör snarast möjligt

vidtagas. I detta avseende anser hovrätten förhållandena icke medgiva annan lämplig

åtgärd än anordnande, i huvudsaklig överensstämmelse med vad nu föreslagits, av

s. 14 Kontrollera mot PDF

Föreningen

Sveriges

vt ads domare.

14 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 4.

särskilda sammanträden i häradsrätt med domstolens kompetens inskränkt till vissa

mål och ärenden.» .

Icke heller Göta hovrätt hade något att erinra mot förslagen om ändring i

tingsförordningen och växellagens pronmlgationsförordning. —- En av hovrättens

ledamöter var skiljaktig, i det han bl. a. ansåg någon minskning i den domföra

nämndens antal ej höra ifrågakomma.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför:

»Den jämväl enligt hovrättens förmenande angelägna uppgiften att göra rättsskipningen

å landet snabbare och lättare tillgänglig, särskilt å orter med mera sammanträngd

befolkning, finner hovrätten böra lösas genom införandet under eller mellan

tingen av särskilda sammanträden, i enlighet med vad som föreslagits i törst omförmälda

lagutkastet, i all synnerhet som införandet av sådana sammanträden tillika

skulle bereda möjlighet till lämpligt ordnande av rättsskipningen för de mindre

städer, som vilja avstå från egen jurisdiktion och läggas under landsrätt.» — Däremot

fann sig hovrätten icke kunna tillstyrka den i utkastet till lag om ändrad

lydelse av 10 § i tingsförordningen föreslagna ändringen, enligt vilken Kungl. Maj:t

skulle äga att med hänsyn till särskilda förhållanden i visst tingslag förordna om

hållandet av mer än tio allmänna tingssammanträden om året. Andringen förutsatte

givetvis, att ett behov funnes av att kunna öka de allmänna sammanträdena utöver

deras bestämda maximiantal eller tio årligen i varje tingslag. Hovrätten förmenade

emellertid, att sådant behov icke förefunnes, utan torde enligt hovrättens uppfattning

det behov av ökade sammanträden under tingen, som i vissa tingslag väl kunde

göra sig gällande, kunna tillgodoses genom införande av särskilda sammanträden

mellan de allmänna.

Sedan föreningen Sveriges stadsdomare lämnats tillfälle att yttra

sig över riksdagens skrivelse, har föreningens styrelse rörande nu ifrågavarande

spörsmål avgivit det yttrande, att då behov av snabbare rättsskipning

förelåge och ej kunde med nuvarande lagstiftning avhjälpas,

åtgärder för snar förbättring av dessa förhållanden borde vidtagas, och

att det i lagutkastet givna förslag till bestämmelser i sådant syfte i

huvudsakliga delar vore av beskaffenhet att kunna förordas.

För detta uttalande röstade sex av styrelsens ledamöter. En av dessa lämnade

till styrelsens protokoll med flera instämmanden en närmare motivering till

det avgivna utlåtandet.

Efter att hava betonat det trängande behovet av de ifrågasatta åtgärderna

för påskyndande av rättsskipningen i domsagor, som jämväl omfattade städer,

köpingar, municipalsamhällen eller andra orter med mera sammanträngd befolkning,

samt att med sådana åtgärder ej borde anstå i avbidan på en blivande rättegångsreform,

vilken genom deras genomförande ej kunde anses på något sätt prejudicerad,

uppehöll sig denne ledamot vid det erkända missförhållandet, att vid våra häradsrätter

ett betydande antal mål och ärenden handläggas och avgöras av unga e. o. notarier,

vilka på detta sätt skola samla erfarenhet och tjänstemeriter för sm blivande verksamhet.

För att minska olägenheterna av detta system, vilket först i sammanhang

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 4.

med en allmän rättegångsreform kunde helt och hållet ändras, borde de viktigare

och svårare målen förbehållas den mera erfarne ordinarie häradshövdingen, medan

de lättare och mindre viktiga lämpligen kunde överlåtas å de unga biträdena.

Genom förevarande förslag, som avsäge att å dessa särskilda sammanträden sammanföra

vissa slag av mål, vilka med ett gemensamt namn kunde betecknas såsom

bagatellmål, kunde en dylik rationell arbetsfördelning mellan häradshövdingen och

hans tingsmyndiga biträden äga rum, så att de senare vid sina första försök pa

domarebanan finge inrikta sig på dessa enklare mål. Att detta vore en avsevärd

fördel för rättsskipningen i allmänhet, och att detta även ur utbildningssynpunkt

vore vida riktigare än att låta de unga juristerna genast börja även med mål av

den allra viktigaste beskaffenhet syntes vara alldeles klart. Genom att sålunda till

ett tingsmyndigt biträde, i den mån ledighet för den ordinarie domaren kunde behövas,

överlämna dessa bagatellmål torde det kanske även bliva möjligt att åtminstone

i de flesta fall fastslå den synnerligen viktiga principen, att den ordinarie

häradshövdingen borde fungera såsom ordförande vid alla allmänna sammanträden,

så vida han icke på grund av sjukdom eller annat verkligt förfall vore därifrån

hindrad, då hovrätten borde förordna en äldre verkligt kompetent jurist till ordförande

i häradshövdingens ställe.

Tre ledamöter av styrelsen voro skiljaktiga från styrelsens beslut samt yttrade:

»Visserligen kan ej jävas att ett behov föreligger av snabbare rättsskipning

i städer under landsrätt och i andra orter med mera sammanträngd befolkning.

Att dock råda bot för detta behov genom en ändring i vår nuvarande rättegångsordning

i de delar, där antagligen mycket skilda meningar komma att yppa sig,

synes innebära en fara för att, då det förslag till rättegångsordningen i dess helhet,

varå arbete pågår, bliver färdigt, vederbörande vid slutlig prövning av detsamma

komma att vara i principiellt hänseende bundna genom det beslut, som fattats med

antagande av föreliggande lagutkast. Ty detta sammanhänger synbarligen och enkannerligen

med uppgivna blivande, bärande grundprinciper för domstolsorganisationen,

nämligen likställighet mellan stad och land, samt visserligen bibehållande

av nuvarande lekmannainstitution — nämndemännen — men med borteliminerande

av nämndens traditionella betydelse genom nedsättande av antalet tjänstgörande

nämndemän till tre, och samtidigt med därav följande inskränkning av

den lagkunnige domarens övervägande inflytande på domen. Genom antagande av

lagutkastet är i själva verket även dess principer fastslagna, innan för hela den

stora reformbyggnaden något är avgjort; och i det preliminära, såsom provisoriskt

betecknade förslaget ligger alltså något mera djupgående, än vad förslagsställaren

vill medgiva eller mången måhända tänkt sig.- Kanske principen är god, kanske

den icke är det, men genom förslagets antagande kan den anses fastslagen.»

Från Sveriges advokatsamfund, som jämväl satts i tillfälle att

yttra sig i ärendet, hava överlämnats protokoll, hållna vid sammanträden

i samfundets Stockholms- och Göteborgsavdelningar för ärendets

behandling.

Stockholmsavdelningen beslöt för sin del uttala, att avdelningen ej vore övertygad

om behövligheten av den ifrågasatta nya lagstiftningen och hyste tvivelsmål

om dess lämplighet, varjämte avdelningen uttalade sin anslutning till önskemålet,

Sverige8

advokatsamfund.

s. 16 Kontrollera mot PDF

F. d. justiticrddet

Joh.

Helin er.

16 Kungl. Maj ds nåd. proposition JSr 4.

att handläggningen av småprotokollsärendena överflyttades från rätten till domaren

ensam. Mot avdelningens beslut reserverade sig en ledamot, som ansåg, att lagutkastet

vore ett lyckligt uppslag till en välbehövlig reform av häradsrätterna i

riktning mot en minskning av antalet nämndemän, vilken reform för de orter, för

vilka den vore avsedd, skulle bliva till stort gagn. Att flytta handläggningen av

lagfarts- och inteckningsärenden från häradsrätten till domaren vore ett önskemål,

som borde förverkligas först i samband med de nya fastighetsböckernas införande.

Vid överläggningen i Göteborgsavdelningen uttalade sig samtliga talare för

förslagets genomförande med framhållande av vissa önskemål beträffande detaljbestämmelser.

Sedan ovan refererade yttranden inkommit, har utlåtande i ärendet

infordrats från f. d. justitierådet Joh. Hellner såsom förordnad att verkställa

en förberedande utredning angående en rättegångsreform. I det

med anledning härav avgivna utlåtandet anför justitierådet Hellner efter

en redogörelse för huvudprinciperna i lagutkasten bl. a. följande:

»Det är utan vidare klart, att av dessa spörsmål endast frågan om minskningen

av antalet nämndemän kan vara av någon större principiell betydelse för en

blivande rättegångsreform. Med den starka begränsningen av de mål och ärenden,

som _ bortsett från de i 1 § 3 omförmälda målen, varom mera nedan — skulle

få handläggas av en häradsrätt med blott tre nämndemän, synes emellertid en lagstiftning

i föreslagen riktning lika litet kunna prejudicera ett framtida avgörande

beträffande nämndemännens antal i häradsrätterna som lagberedningens förslag om

inskrivningsting (i dess förslag till jordabalk II) i detta avseende innebar någon

fara. Snarast synes det antagligt, att flertalet av de mål och ärenden, som här

äro i fråga, framdeles kunna komma att överlåtas å domaren ensam utan biträde av

några nämndemän. Även detta spörsmål hålles alltså enligt lagutkastet öppet till

framtida övervägande.

Konungens befogenhet att i olika domsagor lämpa tingssammanträdenas antal

efter ortens behov är en redan nu gällande princip, som säkerligen även för framtiden

måste komma att bibehållas, och valfriheten i fråga om växelforum saknar

icke förebilder i gällande lag.

Kan den föreslagna lagstiftningen alltså i nu berörda avseenden icke anses

gå rättgångsreformen i förväg utan bygger den i stället helt på det beståendes

grund, så står den å andra sidan icke i strid med de utvecklingslinjer jag tänkt mig.

Alldeles otvivelaktigt måste häradsrätternas sammanträden, sedan dessa domstolar

gjorts permanenta, bliva långt talrikare än för närvarande är fallet, därvid särskilt

tillfällena till inskrivningsärendens och polismåls handläggning måste komma att

väsentligen ökas.

Vidare får man antaga, att den föreslagna lagstiftningen i samband med

reformer på den kommunala förvaltningens område skall vara ägnad att minska

småstädernas betänkligheter mot att avstå från sin särskilda, av en enhällig mening

— till vilken jämväl riksdagen genom sin skrivelse anslutit sig — utdömda jurisdiktion.

Detta måste vara till gagn för varje rättegångsreform, oavsett huru alla

de tvistiga spörsmålen rörande domstolarnas organisation komma att lösas.»

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!,. Mnj:ts nåd. proposition Nr 4.

Med riksdagen är jag ense derutinnan, att ett verkligt behov

föreligger av snabbare rättsskipning i underrätterna ä landet, särskilt

vad angår tingslag, som omfatta städer under landsrätt eller andra

större orter med mera sammanträngd befolkning, liksom jag anser åtgärder

till befordrande av större snabbhet i häradsrätternas rättsskipning

i förbindelse med lämpliga åtgärder på det administrativa området i

allmänhet utgöra eu förutsättning för att nuvarande magistrat^städer

skola kunna finna med sin fördel förenligt att avstå från sin särskilda

jurisdiktion. Av de olika utvägar, som föreslagits till befordrande av

större snabbhet i rättsskipningen — 1) ökning av antalet allmänna

sammanträden med fulltalig nämnd, 2) inrättande av särskilda sammanträden

med ett mindre antal nämndemän för handläggning av på samma

gång enklare och mera brådskande mål och ärenden, 3) överflyttande på

häradshövdingen ensam av vissa mål och ärenden — anser jag den första

utvägen endast i undantagsfall böra ifrågakomma, särskilt med hänsyn

till nödvändigheten att i största möjliga utsträckning spara de oavlönade

nämndemännens medverkan till sådana mål och ärenden, där

denna har sin största betydelse, så att icke nämndemansuppdraget blir

så betungande, att de dugligaste krafterna ej längre vilja ställa sig till

förfogande. Att. såsom från något håll ifrågasatts, genomgående minska antalet

nämndemän å de allmänna sammanträdena, t. ex. på det sätt, att

häradsrätt städse skulle vara domför med fem nämndemän, skulle enligt

min mening innebära ett föregripande av rättegångsreformen. Denna

anmärkning anser jag däremot på de av justitierådet Hellner anförda

skäl ej med fog kunna riktas mot förslaget om särskilda sammanträden

med blott tre nämndemän, såvida dessa sammanträdens behörighet i

lagen skarpt begränsas till sådana mål och ärenden, i vilka behov av

fulltalig nämnd ej föreligger.

I likhet med åtskilliga av dem, som yttrat sig i ärendet, skulle

jag snarare varit benägen att — med anlitande av den tredje av ovan

angivna utvägar — gå ännu ett steg längre i sparandet av nämndens

arbetskraft, då särskilt inskrivningsväsendet kunde synas väl lämpa sig

att överlämnas åt domaren ensam utan biträde av nämndemän. Emellertid

har riksdagen för icke så länge sedan avvisat i sådan riktning

framställt förslag, vartill kommer, att betydligt flera mål och ärenden

synas kunna förläggas till en domstol bestående av domaren och tre

nämndemän än överlämnas till handläggning av domaren allena. En

nedsättning av nämndens antal beträffande dessa mål och ärenden

innebär ock en väsentligt mindre rubbning i gällande rättegångsordBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 4 käft. (Nr 4.) 3

Departements*

chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 4.

ning, vilken .redan känner flera fall, då domaren fungerar med allenast

ett fåtal bisittare (synerätt-, ägodelningsrätt).

Begränsar man nu användningen av den nya häradsrättstypen med

tre nämndemän till sådana mål och ärenden, där större antal nämndemän

ej kan anses påkallat av sakens natur, så skulle emellertid mot

denna domstolstyp kunna invändas, att densamma innebär en maktförskjutning

inom domstolen till favör för lekmannabisittarna, vilka

skulle kunna tänkas komma att i långt flera fall, än som hittills på

grund av det större antalet varit möjligt, överrösta den lagfarne

ordföranden. Utom det att, såvitt jag har mig bekant, dylika farhågor

ej visat sig befogade beträffande de domstolar, som för närvarande

äro sammansatta med lagfaren ordförande och ett fåtal lekmän,

torde nämnda invändning kunna bemötas med en hänvisning till

de korrektiv, som ligga dels i straffhotet för tjänstefel dels ock i

möjligheten till klagan i högre rätt. Ur förevarande synpunkt håller

jag emellertid före, att å ifrågavarande särskilda sammanträden tre

nämndemän äro att föredraga framför två, vilket sistnämnda antal

föreslagits ej blott i den till grund för riksdagsskrivelsen liggande

motionen utan jämväl i några i ärendet avgivna utlåtanden.

Om jag således finner övervägande skäl tala för inrättandet av

tingssammanträden med tremansnämnd, så möter dock förslagets genomförande

på det i lagutkastet angivna sättet vissa betänkligheter, även sådana

av principiell natur. Otvivelaktigt hade det varit mest tilltalande, om

man kunnat verkställa en sådan fördelning av de vid häradsrätt förekommande

mål och ärenden, att vissa städse skolat handläggas med

minst sju i nämnden, andra med tremansnämnd. Detta torde emellertid

icke låta sig göra. I alla händelser finner jag den anmärkning

mot det remitterade lagutkastet befogad, att enligt detsamma alldeles

likartade mål vid olika tillfällen skulle kräva helt olika sammansättning

hos domstolen. Det kan ju med fog sägas, att om det vid ett

särskilt sammanträde är tillräckligt med tre nämndemän för avgörande

av t. ex. ett lagfartsärende, det blir oförklarligt, varför vid ett allmänt

tingssammanträde minst sju nämndemän skola deltaga i ett dylikt beslut.

Denna anmärkning torde emellertid vinna tillbörligt beaktande, om

bestämmelsen angående rättens domförhet ej knytes till de särskilda

sammanträdena utan till uppräkningen av de olika slagen mål och

ärenden, som må å dem förekomma, så att, vare sig dessa mål och

ärenden förekomma å allmänt eller särskilt sammanträde, rätten är

domför med tre nämndemän. Om sedan å ett allmänt sammanträde

faktiskt flera än tre deltaga i sådant måls eller ärendes handläggning,

opaginerad Kontrollera mot PDF

I1.)

Kungl. Maj.in nåd. proposition Nr 4.

innebär detta icke någon större anomali, än när för närvarande derå

än minimiantalet sju sitta i nämnden.

Till förebyggande av förväxlingar och misstag till följd av häradsrättens

skiftande behörighet å de olika sammanträdena hava i lagförslagets

4 § föreslagits bestämmelser, som innebära skyldighet för stämningsgivare

att vägra stämning till sammanträde med tremansnämnd

i mål, som ej enligt 1 § få där förekomma. Redan enligt lagutkastet

voro kompetenstvister i egentlig mening uteslutna, i det att mål, som

obehörigen instämts till särskilt sammanträde, ej skulle av häradsrätten

avvisas utan uppskjutas till ett allmänt sammanträde.

Rent praktiska olägenheter av tätare tingssamm anträden ligga

däri, att de kunna komma att avsevärt splittra häradshövdingens

arbetstid, särskilt om de skola hållas ä annan ort, än där häradshövdingen

bor. I många fall skulle de säkerligen icke kunna införas, om

man ej utginge ifrån att de nytillkommande sammanträdena skulle

kunna överlåtas å tingsmyndigt biträde i domsagan, medan häradshövdingen

själv hölle de allmänna sammanträdena. I själva verket torde

också, såsom från åtskilliga håll påpekats, den föreslagna lagstiftningens

praktiska genomförande i många fall förutsätta en lösning av domarbiträdesfrågan.

Å andra sidan skulle, såsom jämväl från olika håll

påpekats, en lagstiftning i föreslagen riktning just möjliggöra eu rationell

arbetsfördelning mellan den ordinarie häradshövdingen och de för

domsagornas skötsel erforderliga rättsbildade biträdena. Denna synpunkt

förefaller mig så viktig, att den väl tåler att ställas vid sidan om

de hänsyn, som föranlett den nu föreliggande riksdagsskrivelsen, åtminstone

så till vida, att vid bestämmandet av de mål och ärenden, som

skola få förekomma å sammanträden med tremansnämnd, inga andra

böra dit förläggas än sådana, som kunna anförtros åt en ung vikarie.

Härigenom skulle det ock bliva möjligt att på ett effektivt sätt tillmötesgå

riksdagens i skrivelse den 25 maj 1906 uttalade önskemål om

skärpning av de verkliga domarvikariernas kompetens.

Mot förslaget att lägga i Kungl. Maj:ts hand att i särskilda fall

jämväl öka antalet allmänna tingssammanträden har, såsom ovan

anförts, en av hovrätterna anmärkt, att behov av en sådan ökning ej

skulle förefinnas, därest särskilda sammanträden bleve införda i enlighet

med lagutkastet. Själv har jag redan framhållit, att denna utväg till

påskyndande av rättsskipningen i allmänhet skulle bliva allt för betungande

för nämnden samt kunna inverka menligt på dess sammansättning.

För rena undantagsfall torde emellertid även denna utväg böra

hållas öppen. Särskilt skulle den kunna komma till användning i

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4. \

sådana fall, då flera tingslag sammanslagits till ett utan minskning av

de valda nämndemännens antal.

Yad slutligen angår förslaget om införande av viss valfrihet för

käranden i fråga om växelforum, har häremot huvudsakligen invänts,

dels att växelmål härigenom skulle kunna komma att erhålla en mindre

snabb handläggning än för närvarande, dels att sportelinkomster skulle

komma att frångå expeditionshavande i rådhusrätterna. Beträffande

förstnämnda invändning må erinras därom, att det ju är käranden,

som har det särskilda intresset av snabb handläggning av växelmål.

Han torde därför icke välja häradsrätt, om det ej är med hans fördel

förenligt. Yad åter angår sportelsynpunkten, får den naturligtvis icke

stå i vägen för nödiga lagändringar utan kan endast föranleda jämkningar

vid de löneregleringar, som kunna visa sig behövliga. Emellertid

torde någon väsentlig överflyttning av växelmål från rådhusrätter,

som hittills haft sådana mot gäldenärer, bosatta å kringliggande landsbygd,

ej vara att befara. Sin väsentliga betydelse skulle lagändringen

erhålla för sådana fall, då städer av någon betydenhet avstode från

egen rådhusrätt för att tillsammans med kringliggande landsbygd lyda

under en häradsrätt med tingsställe på platsen och sammanträden

kanske var eller varannan vecka. Här skulle det förefalla i alldeles

särskilt hög grad meningslöst, om stadens domstol ej längre skulle

vara kompetent att handlägga de vanligaste av de tvistemål, som

ifrågakomma.

Jag övergår härefter till lagutkastens detalj bestämmelser, i vilka

vissa jämkningar funnits böra göras med anledning av anmärkningar,

framställda i de avgivna utlåtandena. Till eu början har titeln å det

första lagutkastet ändrats i det lagförslag, jag går att framlägga, med

anledning därav att den grundläggande bestämmelsen om rättens domförhet

enligt förslaget skall avse vissa mål och ärenden, oberoende

av om de förekomma till handläggning å allmänt tingssammanträde

eller å de föreslagna nya sammanträdena med blott tre nämndemän.

Vidare må det redan nu anmärkas, att den i många av de avgivna

utlåtandena kritiserade benämningen »särskilda sammanträden» i lagförslaget

utbytts mot en benämning, som angiver det för dessa sammanträden

mest karaktäristiska: »sammanträden med tremansnämnd.»

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Kr /. 21

Förslaget till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning

av vissa mål och ärenden.

1 §• .

Medan utkastet i sin 1 § innehöll bestämmelser om de mål och

ärenden, som skulle få förekomma å de »särskilda sammanträdena»,

samt i 8 ^ föreskriften, att rätten å sådant sammanträde skulle vara

domför, ändå att ej mer än tre av nämnden vore i rätten närvarande,

lämnas i förslagets 1 § motsvarande stadgande angående rättens domförhet

vid handläggning av där uppräknade mål och ärenden utan

hänsyn därtill, om dessa -förekomma å allmänt eller särskilt sammanträde.

Skälet härtill — att man icke bör vid olika tillfällen kräva

olika sammansättning hos rätten vid behandling av alldeles likartade

mål och ärenden -— har redan i det föregående berörts. Sin största

betydelse får emellertid uppräkningen av de ifrågavarande målen och

ärendena med hänsyn till den i förslagets 3 § upptagna bestämmelsen,

att särskilda sammanträden med tremansnämnd skola kunna avhållas

för handläggning av desamma. Lämpligheten av den i 1 § gjorda

begränsningen av ifrågavarande mål och ärenden måste därför prövas

icke blott ur den synpunkten, huruvida vid deras handläggning lekmannaelementet

i domstolen kan anses tillräckligt företrätt med blott tre

nämndemän, utan jämväl med hänsyn därtill att de skola förekomma

till handläggning å de särskilda sammanträdena. I sistnämnda avseende

bör särskilt beaktas, att man, enligt vad ovan antytts, måste såsom

eu provisorisk anordning i avbidan på den blivande råttegångsreformen

utgå från att sammanträdena med tremansnämnd i stor utsträckning

kunna komma att hållas av unga domarevikarier.

Dessa olika synpunkter leda till att begränsningen av de ifrågavarande

målen och ärendena bör så göras, att bland dem upptagas

dels sådana, som tarva skyndsam behandling, såvida det ej anses nödvändigt,

att de vinna handläggning av fulltalig nämnd eller ordinarie

domare, dels ock sådana, som på grund av sin enklare beskaffenhet

lämpligen kunna, för lättande av domarens arbetsbörda å de allmänna

tingssammanträdena, förläggas till sammanträden med tremansnämnd.

De brottmål, som det skulle ligga närmast till hands att förlägga

till sammanträden med tremansnämnd, äro de så kallade polismålen,

d. v. s. sådana mål, som i städer med särskild polisdomstol eller poliskammare

med domsrätt upptagas av denna. Dessa mål kunna em eller
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

tid ej betecknas genom en kort definition, och en sådan uppräkning

som den, vilken plägar förekomma i reglementen för polisdomstolar

och poliskammare med domsrätt, skulle såsom alltför detaljerad icke vara

tilltalande. De viktigaste grupperna bland polismålen skulle man emellertid

nå genom den i lagutkastet föreslagna begränsningen av brottmålen

till sådana, däri allmän* åklagare för talan om ansvar för brott,

som i lag eller författning ej är belagt med svårare straff än böter.

För att tydligt utmärka, att jämväl förseelser mot administrativa

författningar åsyftas, torde ordet »brott» lämpligen kunna utbytas

mot »förseelse» (1 § 1).

Bland civila mål och ärenden utgjorde de i punkt 4 av lagutkastets

1 $ upptagna s. k. småprotokollsärendena den viktigaste

gruppen. Det är framför allt med hänsyn till de fåtaliga tillfällena

att få lagfarts- och inteckningsansökningar handlagda, som man inom

några av de orter, vilka under senare åren förvärvat stadsrättigheter,

knotat över den långsamma rättsskipningen i städer under landsrätt.

Mot den föreslagna bestämmelsen har särskilt anmärkts, att förmynderskapsärenden

icke böra handläggas med så fåtalig nämnd, då vid behandlingen

av dylika ärenden häradsrättens behov av personkännedom

icke kan anses tillräckligt tillgodosett med blott tre nämndemän.

Nämnda ärenden böra ock enligt min mening undantagas från handläggning

å nu ifrågavarande sammanträden (1 § 5).

Däremot har det från åtskilliga håll framhållits, att vissa andra

slag av ärenden borde kunna få där upptagas. Såsom exempel hava

anförts vittnesförhör för dödsfalls skull eller på grund av annan domstols

förordnande, ansökningar om godkännande av försäljning eller inteckning

av omyndigs fasta egendom in. fl. Sistnämnda ärenden synas

mig av samma skål, som nyss anförts beträffande förmynderskapsärendena,

ej böra handläggas annat än vid tillfällen, då nämnden är fulltalig.

Detsamma gäller ärenden angående omyndighets- eller myndighetsförklaring.

Alla övriga ärenden av beskaffenhet att böra i domboken

upptagas synas däremot utan olägenhet kunna handläggas å sammanträden

med tremansnämnd. Ifrågavarande ärenden hava betecknats på

samma sätt som i rättegångsbalken 25 kap. 2 §; att härunder icke

falla några tvistemål, låt vara att för deras anhängiggörande ej fordras

stämning, säger sig självt (1 § 6).

Från flera håll har påpekats, att mål angående gäldenär försättande

i konkurs borde få förekomma å sammanträden av ifrågavarande

slag. Då dessa mål ofta äro mycket brådskande och fulltalig

nämnd vid deras handläggning icke kan vara av större betydelse, hava

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Nr 4. 23

de också upptagits bland de i förslagets 1 5? uppräknade mål och

ärenden. Med dessa hava likställts mål om boskillnad (1 $ 4).

1 fråga om tvistemål i övrigt synas växel- och checkmål — därest

häradsrätt göres behörig för dem — utan tvekan kunna och böra förläggas

till sammanträden med tremansnämnd (1 § 2). Att eljest bland

tvistemålen göra något urval med hänsyn till målens beskaffenhet möter

störa svårigheter. Däremot har det ifrågasatts, att utan avseende ä

målets beskaffenhet å sådant sammanträde skulle kunna förekomma

handläggning, som allenast bestode i upptagande av partsanföranden,

helst när dessa vore skriftligen avfattade, eller ingivande av utlåtande

av sakkunnig, protokoll över vittnesförhör vid annan domstol eller

andra skriftliga handlingar. Från annat håll har föreslagits, att eu

sådan uppdelning av målens handläggning skulle föreskrivas, att endast

förberedelsen — d. v. s. huvudsakligen yrkanden, bestridanden och

erkännanden samt påståenden och förklaringar om s. k. rättsgrundande,

rättsupphävande och rättshindrande fakta — finge förekomma

på de särskilda sammanträdena.

Den sålunda föreslagna förberedande behandlingen av tvistemålen

står i nära överensstämmelse med proceduren enligt de modernaste isländska

processlagar (jfr t. ex. den österrikiska »Erste Tagsatzung» och

§ 303 i den norska Lov om rettergangsmaaten for tvistemaal). I en av

justitierådet Hellner publicerad uppsats »Domstolsorganisationen och

rättegången i tvistemål i första instans, några grundlinjer för en reform»

finnes också den mening uttalad, att parternas''första inställelse i målet

i regel bör ägnas åt sakens förberedande till huvudförhandlingen. I

fortsättningen heter det:

»Vid första inställelsen skulle därför svaranden hava att yttra sig angående

såväl kärandens yrkanden som, i händelse dessa ej medgivas, kärandens faktiska

framställning punkt för punkt, så att det blir klart, i vad mån kärandens uppgifter

erkännas eller bestridas. Har svaranden någon sakinvändning att framföra, bör han

vid första inställelsen angiva de faktiska omständigheter, varpå han grundar invändningen,

ävensom angiva de bevis för varje särskild punkt, som han vill åberopa.

Käranden har sedan att i sin tur yttra sig angående svarandens invändningar och

sakuppgifter. . . •

Nu kan det naturligtvis hända, att genom denna konfrontation mellan parterna

käranden får anledning att återkalla eller inskränka sitt yrkande, eller att

svaranden helt eller delvis medgiver ett yrkande. Det kan också hända, att situationen

blir sådan, att ett förlikningéförsök med framgång kan göras. Blir på detta

sätt tvisten genom medgivanden eller förlikning mogen för avgörande, bör dom

omedelbart givas. Det kan också hända, att någondera parten förfallolöst utebliver

vid första inställelsen och att därigenom saken blir mogen för avgörande genom

tredskodom.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

Ändamålet med första inställelsen är sålunda dels att sovra ut sådana mål,

som kunna avgöras genom dom på grund av återkallande, medgivande eller förlikning

eller genom tredskodom, dels ock att i de mål, i vilka en rättstvist verkligen

föreligger och som alltså böra gå till fortsatt handläggning, domstolen skall

före huvudförhandlingen erhålla kännedom om parternas ståndpunkter åtminstone i

huvudsak.»

Att under nu bestående rättegångsordning allmänt införa en dylik

»första inställelse» i tvistemål vid häradsrätt möter emellertid vissa betänkligheter.

Med den hos parterna i uppenbar strid mot gällande

lag — »käranden skall, evar rättegången börjas, alla dess skäl och

bevis genast framte, och svaranden sammaledes» — allmänt härskande

uppfattningen, att skälen ocli bevisen först böra framläggas i deu mån

en skicklig taktik för processens vinnande det kräver, och med den

inom domstolarna mycket utbredda obenägenheten för en effektiv processledning

skulle en bestämmelse om tvistemålens förberedande å sammanträden

med tremansnämnd säkerligen i allmänhet bliva en död bokstav,

så länge den ej förbundes med ingående stadganden rörande

stämningens innehåll och processuella påföljder av försummelse att

i rätt tid framlägga alla angrepps- och försvarsmedel eller angiva tillgängliga

bevismedel, över huvud med rationella åtgärder i övrigt för

rättegångens koncentrerande. Justitierådet Hellner har också i sitt

i ärendet avgivna utlåtande uttalat vissa betänkligheter redan mot den

modifierade form, i vilken tanken på en förberedande behandling framträdde

i lagutkastet. Han yttrar härom bland annat:

»Enligt de föreslagna stadgandena i 1 § 3 och 2 § skola mål angående penningfordran,

som ej avser skadestånd, kunna bliva föremål för viss handläggning å ifrågavarande

sammanträden. Det vill synas, som om denna tanke hämtats från vissa

främmande processlagar, i vilka eu förberedande handläggning av tvistemålen anordnats

med syfte bland annat att avskilja de mål, i vilka en egentlig rättstvist ej

är för handen. I och för sig är detta syftemål helt visst synnerligen beaktansvärt.

Det kan emellertid ej nekas, att idéns tillämpning ej rätt passar in i nu gällande

rättegångsordning. I förslaget begränsas användningen till mål angående penningfordran

som ej avser skadestånd, och anledningen härtill är uppenbarligen den, att

endast i dylika mål ett avgörande genom tredskodom i egentlig mening kan äga

rum. För min del kan jag ej undertrycka en viss tvekan angående lämpligheten

att på detta sätt giva vissa mål en mera privilegierad ställning än andra.

En annan anledning till tvekan sammanhänger med spörsmålet, huru med

målet skall förfaras, om det ej blir avgjort geftom tredskodom eller dom på grund

av förlikning eller medgivande å svarandens sida. I förslaget säges visserligen, att

i så fall uppskov skall äga rum, men det är ej fullt klart, om vidare förhandling

samt upptagande av bevisning skulle vara tillåten vid sammanträdet i fråga. Är

detta avsett, kan man anmärka det principiellt oriktiga däri, att utredningen i målet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 4. -i>

sker inför eu domstol, som är annorlunda sammansatt än den som skall döma i

målet. Man frågar nämligen, huru de nämndemän, som ej närvarit vid första sammanträdet,

.skola få kännedom om vad därvid passerat. Nu kan man visserligen

siiga, att det långt ifrån är sällsynt, att nämndemän deltaga i avgörandet av mål,

utan att vare sig genom närvaro vid alla förliandlingstillfällen eller genom studium

av protokollen hava erhållit fullständig kännedom om förhandling och bevisning i

målet, men det förefaller mig betänkligt att genom uttrycklig lagstiftning giva

sanktion åt eu dylik oegentlighet. Är det åter meningen att, i händelse av käromålets

bestridande, all ytterligare handläggning skall anstå, till dess målet förekommer

inför domstol med fulltalig nämnd, så kan det anmärkas, att man förpliktat

svaranden till en inställelse, som från nuvarande rättegångs synpunkt måste anses

vara utan egentligt gagn och sålunda vållat honom onödiga kostnader.»

Såsom vid 2 § skall närmare utvecklas, kar jag genom dill'' föreslagna

bestämmelser sökt undgå de sålunda påtalade, med lagutkastets

ståndpunkt förenade olägenheterna. Det oaktat har jag emellertid

funnit stora betänkligheter möta mot att låta alla tvistemål, även de

mest invecklade, förekomma till förberedande handläggning å sammanträden

med tremansnämnd, då man, såsom redan antytts, måste räkna

med att dessa sammanträden ofta komma att hållas av unga vikarier,

som ej kunna anses mogna att i mera invecklade .mål utföra den processledande

verksamhet, som är en nödvändig förutsättning för att med

förberedelsen skall uppnås det åsyftade resultatet.

Mot det sätt, varpå lagutkastet begränsade de tvistemål (andra

än växelmål), som skulle få instämmas till sammanträde med tremansnämnd,

anmärkte Svea hovrätt i sitt utlåtande, att det använda uttrycket

»andra mål angående penningfordran, som icke avser skadestånd»

vore alltför obestämt och omfattande, samt att det syntes angeläget

att så beteckna här avsedda mål, att därunder folie endast sådana,

om vilka kunde antagas, att åtminstone i regel häradsrätten vore

kompetent att vid det särskilda sammanträdet också avdöma dem.

Då nu sammanträden med tremansnämnd framför allt synas lämpa

sig för avdömande av sådana mål, i vilka förutsättningarna för tredskodoms

meddelande föreligga, har, i anslutning till nämnda anmärkning

av Svea hovrätt, åt förslagets 1 § 3 givits en avfattning, som nära

överensstämmer med ordalagen i 12 kap. 3 § rättegångsbalken i fråga

om bestämmandet av de mål, i vilka tredskodom kan givas på bifall

till kärandens talan, ändå att bevisning ej blivit förebragt.

2 §.

Har ett mål av den beskaffenhet, som i 1 § 3 sägs, instämts till

sammanträde med tremansnämnd eller eljest till eu rättegångsdag, då

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 4 käft. (Nr 4.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

allenast tre nämndemän sitta i rätten, och föreligga ej förutsättningarna

för tredskodoms meddelande, uppstår frågan, vilken handläggning som

bör kunna komma detsamma till del å sammanträdet. Medger svaranden

kärandens talan eller äro endast rättegångskostnaderna tvistiga,

synes hinder ej böra uppställas för målets avgörande å sammanträdet.

År målet eljest av den enkla beskaffenhet, att parterna kunna enas

om dess hänskjutande till rättens omedelbara avgörande, torde det böra

göras beroende på rättens medgivande i varje särskilt fall, om målet

skall kunna avdömas å sammanträdet i fråga. De invändningar, som

enligt lag skola framställas vid första rättegångstillfälle, då svaranden

är tillstädes, t. ex. om obehörigt forum eller stämnings ogiltighet, böra

givetvis göras även å detta sammanträde samt av rätten med beslut

avhjälpas. Vidare bör rätten även på grund av andra invändningar å

dylikt sammanträde kunna avvisa ett mål utan prövning, t. ex. på

grund av litispendens. Att rätten å sammanträde med tremansnämnd

bör kunna fastställa en mellan parterna träffad förlikning samt avskriva

ett mål eller förklara detsamma vilande synes vara självklart.

I hittills berörda frågor står lagförslaget på i huvudsak samma

ståndpunkt som lagutkastet, i vilket dock vissa jämkningar gjorts på

grund av framställda anmärkningar. För alla övriga fall föreskrev

lagutkastet, att målet skulle utsättas till förnyad handläggning å ting

eller allmänt sammanträde, men stadgade utkastet icke något uttryckligt

hinder för parterna att före uppskovsbeslutet i målet förebringa utredning

av vad slag som helst, alltså även vittnesbevisning. En sådan

ordning kunde knappast betecknas såsom fullt rationell. Svea hovrätt anmärkte,

att det icke torde vara åsyftat att vid dessa sammanträden,

där i häradsrätten endast sutte tre nämndemän, en vidlyftig bevisning

skulle upptagas för att sedan föreläggas den dömande rätten vid ett

allmänt sammanträde. De av justitierådet Hellner i liknande avseende

framställda anmärkningar hava redan refererats vid 1 §.

Med beaktande av de sålunda gjorda anmärkningarna har jag i

lagförslaget sökt gå en medelväg mellan att tillåta fullständig handläggning

av ett mål, som rätten med dåvarande sammansättning ej är ''

behörig att avdöma, och att helt och hållet förbjuda upptagande till

protokollet av någon som helst ytterligare utredning i målet. Genom

förbudet i första stycket av lagförslagets 2 § mot vittnesförhörs hållande

i ifrågavarande fordringsmål vid rättegångstillfälle, då tre men ej sju i

nämnden äro, har intresset av omedelbarhet i upptagandet av den muntliga

bevisningen tillgodosetts, medan å andra sidan genom föreskrifterna i

paragrafens andra stycke angående protokolleringen av partsanförandena

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung!. Majds nåd. proposition Nr 4. 27

sörjts för att rättegångstillfället dock ej skall behöva bliva utan gagn

för målets utredning. Genom sistnämnda föreskrifter bär det gjorts till

en ämbetsplikt för ordföranden att redan vid ifrågavarande tillfälle

söka få parternas ställning till tvistens föremål sä noggrant uppklarad

som möjligt. Vid den ansats till en »första inställelse» efter modernt

mönster, som på detta sätt skulle pa ett mycket begränsat område

införas i svensk rätt, kunna naturligtvis icke samma förhoppningar

knytas som vid ett liknande institut i en moderniserad rättegångsordning.

Detta hindrar emellertid icke, att inskrivandet i lagen, att

båda parternas yrkanden, bestridanden och medgivanden ävensom deras

påståenden och förklaringar rörande saksammanhanget höra i detta

särskilda fall noggrant protokollföras redan vid första rättegångstillfiillet,

kan komma att i sina verkningar visa sig utgöra ett värdefullt komplement

till gällande lags föreskrift om skyldighet för part att vid

rättegångens början genast framte alla skäl och bevis.

Att rätten å sammanträde med tremansnämnd äger meddela alla

de beslut under rättegången, vilka kunna föranledas av den handläggning,

som där må äga rum — t. ex. beslut om kvarstad eller skingringsförbud

eller medgivande av vittnesförhör vid annan domstol —

har ansetts ej behöva uttryckligen stadgas.

3 §■

Stadgandena i 1 § om häradsrätts domförhet torde, såsom redan

antytts, komma att erhålla sin huvudsakliga betydelse i sådana fall,

då särskilda sammanträden med tremansnämnd anordnats. Såsom

i lagutskottets utlåtande framhölls, böra ifrågavarande sammanträden

kunna hållas ej blott under de lagtima tingen (d. v. s.

under tiden från ett lagtima tings början intill dagen för dess avslutande)

utan jämväl mellan tingen, t. ex. i domsagor med nya tingsordningen

under den rätt avsevärda tiden mellan vårtingets avslutande

och hösttingets början.

Liksom genomförandet, av den nya tingsordningen enligt 1872

års författning varit helt beroende på Kungl. Maj:t, som utan ledning

av några föreskrifter i lag haft att bestämma över antalet tingslag i

en domsaga, och som jämväl när en domsaga bestått av ett eller två

tingslag med hänsyn till särskilda förhållanden ägt förordna, att sådant

tingslag skulle undantagas från tillämpningen av de i författningen

meddelade stadgandena eller att i vissa tingslag skulle hållas allmänna

sammanträden till större antal och å andra dagar än som i allmänhet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

enligt samma författning skulle gälla, så lägges (let enligt det nu

framlagda förslaget jämväl i Kungl. Maj:ts hand att efter förhållandena

å varje särskild ort förordna, huruvida sammanträden med tremansnämnd

skola hållas eller icke, samt, där de skola hållas, att bestämma

antal och tider för dem. Endast på detta sätt kan en naturlig utveckling

efter varje orts behov komma till stånd. Då beträffande varje

särskild domsaga, där fråga uppstår om inrättande av sammanträden med

tremansnämnd, Kungl. Maj:ts beslut givetvis kommer att föregås av

en allsidig utredning, varunder vederbörande tingslag, häradshövding,

häradsrätt, Kungl. Maj:ts befa 11 ningsbavande och hovrätt komma att höras

i ärendet, torde icke någon risk föreligga, att sammanträden med tremansnämnd

komma att införas i vidsträcktare omfattning än som kan ske

utan häradshövdingens eller nämndens oskäliga betungande. Någon maximigräns

för antalet sammanträden med tremansnämnd har därför icke

ansetts behövlig. I allmänhet torde sådana sammanträden väl ej komma

att hållas till större antal än de allmänna tingssammanträdena, men

lärer det ej föreligga något skäl att genom lagbestämmelse hindra, att

de i särskilda fall hållas oftare. Omöjligt är icke, att även i de största

domsagor, under förutsättning av biträdesfrågans lösning, den bästa

arbetsfördelning skulle komma att uppnås genom sammanträden med

tremansnämnd varje vecka.

Medan den allmänna regeln i 1 § om rättens domförhet ej utesluter

närvaro i nämnden av flera än tre ledamöter vid handläggningav

där omförmälda mål och ärenden, har i 3 § föreslagits den bestämmelse,

att vid (särskilt) sammanträde med tremansnämnd ej flera än

tre av nämnden må deltaga i rättens beslut. När så få nämndemän

skola deltaga i avgörandet av ett mål, skulle det kunna tänkas, att

deras uppfattning vore på förhand kiyid och ginge i strid med ordförandens.

I ett sådant fall skulle målets utgång kunna ändras därigenom,

att en nämndeman av samma mening som ordföranden tillkomme

vid beslutets fattande. Då det är av vikt, att möjligheten till

dylika ingrepp i nämndens sammansättning för åstadkommande av ett

visst domsresultat blir utesluten, har nyssnämnda bestämmelse upptagits

i förslaget.

I lagutkastets 7 § stadgades, att i avseende å mål och ärenden,

som finge handläggas å särskilt sammanträde, vad om allmänt tingssammanträdes

likställighet i vissa fall med häradsting vore stadgat

skulle äga tillämpning beträffande särskilt sammanträde.

Om det sålunda föreslagna stadgandet yttrade hovrätten över

Skåne och Blekinge i sitt utlåtande:

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4. 29

»Ett sådant stadgande innebär att åtgärder, som eljest skolat efter utgången

av viss tid företagas å nästa allmänna sammanträde, i stället skola vidtagas å nästa

särskilda sammanträde, då sådant efter utgången av nämnda tid inträffar tidigare

än allmänt sammanträde. Härigenom komma visserligen nu förelintliga tidsfrister

att i vissa fäll förkortas, men torde detta icke innebära någon större olägenhet.

Däremot kan det törhända befaras att den omständigheten, att de särskilda sammanträdena,

i likhet med slutsammanträdena för tingen, hava inskränktare befogenheter

än de allmänna sammanträdena och i motsats till dessa betecknas såsom särskilda

sammanträden, lätt nog kan bibringa allmänheten den uppfattningen att det ej är

fråga om verkliga tingssammanträden och därigenom leda till försummande av föreskrivna

tidsfrister. Nämnda missuppfattning torde vara att befara framförallt i det

fall då särskilt sammanträde hålles å annan ort än det vanliga tingsstället, vilket i

9 § av lagutkastet föreslagits skola få äga rum.»

Den farhåga hovrätten sålunda uttalat för att den föreslagna

likställigheten mellan allmänna tingssammanträden och sammanträden

med tremansnämnd skulle kunna leda till försummande av fatalietider

synes mig icke sakna fog. Någon dylik bestämmelse har därför icke

upptagits i det av mig nu framlagda förslaget.

4 §.

I lagutkastets 3 § meddelades bestämmelser för det fall, att

mål, som ej finge handläggas å sammanträde med tremansnämnd, dock

blivit dit instämt. För att så mycket som möjligt minska antalet

dylika fall, innehåller förslagets 4 § ett stadgande, som innebär, att

stämning till dylikt sammanträde skall vägras, när den begäres i mål,

som ej må där förekomma.

Har sådant mål ändå råkat bliva instämt till sammanträde av

ifrågavarande slag, synes målet böra utan vidare handläggning uppskjutas

till behörigt sammanträde. De undantag från denna regel, som

enligt lagutkastet uppställdes, torde ej vara av någon praktisk betydelse.

Däremot lärer det vara erforderligt att meddela föreskrifter, som lösa

frågan, vid vilket rättegångstillfälle sådana invändningar skola framställas

som de, vilka omtalas i rättegångsbalken 16 kap. 1, 2 och 6 §§.

Att om icke någondera parten kommer tillstädes målet bör avskrivas

torde ej behöva uttryckligen angivas.

Med uttrycket »allmänna tingssammanträden» åsyftas i denna och

följande paragrafer ej blott häradsrätts allmänna sammanträden i domsagor

med den nya tingsordningen utan jämväl de allmänna rättegångsdagarna

under de lagtima tingen i domsagor, där gamla tingsordningen

tillämpas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 4.

5 §•

Av stadgandena i 2 § framgår, att sådana mål, som omförmäla»

i 1 § 3, val få instämmas till sammanträde med tremansnämnd, men

ej uppskjutas till annat sådant sammanträde. Sådana mål böra därför

ej heller kunna uppskjutas från allmänt tingssammanträde till sammanträde

med tremansnämnd. Samtliga övriga i 1 § upptagna mål

är häradsrätt lika behörig att handlägga å båda slagen av sammanträden,

I alla dessa fall äger alltså häradsrätten efter omständigheterna,

när laga skäl till uppskov föreligger, uppskjuta målet eller

ärendet till sammanträde av vilketdera slaget som helst, oberoende av

arten av det sammanträde, varå det sist handlagts. Till undvikande

av varje osäkerhet i denna punkt har stadgande härom meddelats i

förslagets 5 §, motsvarande utkastets 4 §.

I utkastets 5 § meddelades bestämmelser rörande klagan däröver

att häradsrätt i strid mot de givna stadgandena företagit visst mål till

handläggning å särskilt sammanträde. Då för närvarande ej finnas

motsvarande stadganden för det fall, att häradsrätt handlägger mål med

mindre än lagstadgat antal nämndemän, och de båda fallen uppenbarligen

böra behandlas lika, har utkastets 5 § ej i förslaget upptagits.

6 §.

I anledning av bestämmelsen i utkastets 6 §, att när mål blivit å

särskilt sammanträde till slut fört, dom skulle, där hinder ej mötte på

grund av stadgandena i 2 §, avkunnas innan sammanträdet ändades, har

Svea hovrätt hemställt, huruvida icke, då även med den i 1 § givna begränsningen

av målen fall av alldeles icke enkel beskaffenhet kunde förekomma

å ifrågavarande sammanträden och ett närmare övervägande

därför vara påkallat, föreskriften om doms avkunnande borde göras

mindre kategorisk. Hovrätten över Skåne och Blekinge har gjort en

liknande hemställan samt föreslagit, att uppskov med doms avkunnande

skulle få äga rum på samma skäl, som gälla för dom i brottmål rörande

minderårig.

I sistnämnda hänseende är stadgat, att dom skall avsägas samma

dag eller senast nästa dag, »där ej i målets vidlyftighet eller eljest

hinder därför möter». Enligt 7 § i 1872 års tingsförordning gäller

för alla mål, att dom skall avkunnas innan sammanträdet ändas, »om

den dessförinnan författas kan».

opaginerad Kontrollera mot PDF

:si

Kanyl. Maj ds nåd. proposition Nr 4.

Nu torde det vara mycket sällsynt, att dom anses kunna författas

å samma sammanträde, å vilket målet blivit slutfört, annat än i mål av

allra enklaste beskaffenhet. Det har t. o. in. förekommit exempel på att

med tredskodoms meddelande fått anstå till påföljande sammanträde, och

det är ingalunda ovanligt, att doms författande i erkända kravmål anses

kräva betänketid till nästa ting. Denna i uppenbar strid med lagens

mening stående praxis har, förutom större långsamhet i rättsskipningen,

även den olägenhet med sig, att i större mål, vilka kräva handläggning

vid ett flertal sammanträden, domaren mycket sällan torde anse

det kunna ifrågakomma, att lian till en dylik handläggning skulle

behöva sätta sig så grundligt in i målet eller bilda sig en så bestämd

uppfattning rörande förekommande rättsfrågors lösning, att dom skulle

kunna meddelas omedelbart efter handläggningens slut, vilket återigen

har till följd dels att han icke är lika skickad att utöva den honom

tillkommande processledningen, som om han bättre behärskat målet,

dels ock att nämndens betydelse i hög grad minskas, då det för lekmannaelementets

fulla tillgodogörande i allmänhet måste anses vara ett

oeftergivligt krav, att överläggningen till dom följer omedelbart på

förhandlingen i målet.

Otvivelaktigt måste det bliva en viktig uppgift för rättegångsreformen

att såsom allmän regel genomföra domens avkunnande omedelbart

efter förhandlingens avslutande. Emellertid kan säkerligen något

åtgöras i förevarande hänseende redan under bestående rättegångsordning.

Erfarenheter från Finland, där rättsskipningen i mycket har

att räkna med samma förutsättningar som hos oss, men där domens

avkunnande vid det sammanträde, å vilket målet slutbehandlats, lär

vara regel, torde visa, att nuvarande rättegångsordning ej behöver

lägga absolut hinder i vägen för en mera tillfredsställande ordning.

Till denna fråga skall jag, vad allmänna tingssammanträden angår,

återkomma vid förslaget till ändrad lydelse av vissa paragrafer i 1872

års förordning.

I fråga om sammanträden med tremansnämnd kunde det synas

mera tveksamt än eljest, om ett omedelbart avkunnande av domen

bör framtvingas, då dessa sammanträden ofta kunna komma att hållas

av unga biträden. Med hänsyn dels härtill dels ock till de förut

refererade, av Svea hovrätt anförda skälen ''torde föreskriften ock böra

göras mindre kategorisk än förhållandet var i lagutkastet. Genom den

av mig nu föreslagna ordalydelsen, enligt vilken anstånd med doms

avkunnande kan äga rum, därest i något fall domen ej kan författas

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

innan sammanträdet ändas, torde tillräckligt tydligt hava utmärkts, att

dylikt uppskov må ske allenast i undantagsfall.

Justitierådet Hellner hemställde i sitt utlåtande, huruvida, därest

stadgandet i 6 § om doms omedelbara avkunnande funnes icke kunna

undantagslöst upprätthållas, det icke borde föreskrivas, att de nämndemän,

som deltagit i handläggningen, där de ej vore hindrade av laga

förfall, jämväl skulle deltaga i målets avgörande. En dylik föreskrift

har nu i förslaget upptagits. Jämte det att densamma är fullt motiverad

av önskan att undvika växlingar i nämndens sammansättning

vid handläggning av ett och samma mål, borde densamma ock i någon

mån vara ägnad att befordra målens omedelbara avdömande i enlighet

med huvudregeln på grund av de olägenheter för nämnden, som ett

uppskov sålunda skulle kunna medföra. Uteblir nämndeman utan laga

förfall vid tillfälle, då dom i sådant mål skall avkunnas, bör detta

visserligen ej föranleda ytterligare uppskov med avkunnandet; men

måste givetvis sådan försummelse från nämndemannens sida för honom

medföra ansvar för tjänstefel.

, 7 §•

Någon närmare reglering i lag av nämndemännens tjänstgöringsskyldighet

å sammanträden med tremansnämnd har jag ej ansett erforderlig

utöver den föreslagna bestämmelsen, att häradshövdingen har att

efter samråd med nämnden fördela densamma för ett år i sänder.

Föreskriften att till tjänstgöring i nämnden jämväl må inkallas

nämndeman från annat tingslag inom domsagan är hämtad ur lagberedningens

förut omnämnda förslag till lag om inskrivningsting.

Fn liknande bestämmelse gäller för särskilt fall enligt kungl. förordningen

den 20 november 1845 angående gemensamma rannsakningshäkten

och tingsställen för särskilda härad. Med den föreslagna

begränsningen av de mål och ärenden, som skola få förekomma å

sammanträde med tremansnämnd, synes mig icke någon betänklighet

möta mot ifrågavarande anordning, genom vilken man fastmera synes

på ett praktiskt sätt kunna undvika att i onödan betunga ledamöter

av nämnden med långa resor för uppgifter, vilka närmare boende

nämndemän inom domsagan lika bra kunna fylla. Givetvis bör samtycke

från nämndeman, som ej tillhör tingslaget, inhämtas, innan lian

inkallas till tjänstgöring av nu ifrågavarande slag.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 4.

33

8 §■

Jämväl stadgandet, att sammanträde med tremansnämnd efter

Kungl. Maj:ts förordnande må hållas å annan ort än tingsstället, är

hämtat från lagberedningens nyssnämnda förslag. Mot ifrågavarande

stadgande, som i lagutkastet fanns upptaget i dess 9 §, anmärkte hovrätten

över Skåne och Blekinge — med reservation av t. f. presidenten,

vilken lämnade stadgandet utan anmärkning — följande:

»En sådan anordning skulle givetvis vara till stor fördel för sådana landsrättsstäder

eller andra mer befolkade orter, som ej hava eller kunna få tingsställe

å platsen. I sakens natur ligger emellertid att de orter, det här kan bliva fråga

om, äro sådana som ej ligga så nära det vanliga tingsstället. I friherre Palmstiernas

motion, som givit anledning till riksdagens skrivelse, har också såsom exempel på

en sådan ort nämnts Nässjö, som ligger 43 kilometer från Jönköping, där tingslagets

vanliga tingsställe är beläget. Ett stadgande som det föreslagna, genomfört i Nässjö,

skulle medföra, att personer bosatta i närheten av det vanliga tingsstället skulle

kunna stämmas till det långt därifrån belägna tingsstället i Nässjö. Det kan ifrågasättas

om ej en sådan ordning, som skulle gynna kärandena på svarandenas bekostnad,

står i strid mot den tanke, som ligger till grund för den allmänna regeln att svaranden

skall stämmas till den rätt, därunder han har sitt bo och hemvist. Hade å

särskilt sammanträde endast fått upptagas inskrivningsärenden, såsom lagberedningen

föreslagit beträffande inskrivningsting, hade intet varit att anmärka mot det ifrågavarande

stadgandet. Lämpligare torde vara att en sådant ort bildar eget tingslag.»

Även om beträffande en sådan ort som Nässjö den anordning, att

staden — efter mönster av det sätt, varpå tingsförhållandena äro ordnade i

den med Frosta härad förenade staden Eslöv — finge bilda eget tingslag

med fullt antal allmänna tingssammanträden, vore att föredraga framför

att dit förlädes för hela domsagan gemensamma sammanträden med tremansnämnd,

så skulle dock den föreslagna möjligheten att hålla sådana

sammanträden å annan plats än det vanliga tingsstället äga sin betydelse

för sådana fall, då i en vidsträckt domsaga med flera tingslag

dylika sammanträden ansåges böra hållas t. ex. å den ort, där domaren

har sitt kansli, eller å det tingsställe, som ligger närmast domarens

boningsort, samt å en och samma dag för alla tingslagen. För dylika

domsagor skulle den föreslagna lagstiftningen bliva utan väsentlig betydelse,

om nu ifrågavarande bestämmelse ej upptoges i densamma.

Exempel på tingslag med mera än ett tingsställe föreligger för övrigt

redan nu, i det att i Jukkasjärvi lappmarks tingslag sedan 1904 hållas

tingssammanträden omväxlande i Kiruna och Vittangi, låt vara att

denna anordning är förestavad av andra motiv än den nu föreslagna.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 4 höft. (Nr 4.) 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

Det har framhållits, att när stad, köping eller större municipalsamhälle

erhåller förmånen, att särskilda sammanträden med korta

mellanrum där hållas, det bör åligga ifrågavarande kommun att tillhandahålla

lämplig, för ändamålet möblerad lokal med värme, ljus och

erforderlig uppassning. Någon allmän bestämmelse i dylik riktning

torde ej vara lämplig, utan synes det böra bli beroende på Kungl.

Maj:ts prövning i varje särskilt fall, huru de nämnda kostnaderna

skola gäldas. Skall, såsom nyss antytts, gemensam tingslokal användas

för samtliga tingslag i en domsaga, synes kostnaden böra fördelas på

de olika tingslagen efter skälig grund, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

Med hänsyn till häradsrättens säregna sammansättning å tingssammanträden

med tremansnämnd synes det naturligt, att över de till

domboken hörande mål och ärenden, som förekomma vid dessa sammanträden,

särskild dombok föres, skild från den allmänna domboken och

försedd med egen fortlöpande nummerföljd under varje ting. En sådan

ordning ter sig också mest praktisk med hänsyn därtill, att uppsättningen

av de båda domböckerna ofta torde komma att äga rum samtidigt

och utföras av olika personer. Någon väsentlig olägenhet torde

ej uppstå därav, att vissa mål på detta sätt kanna komma att införas

än i den särskilda, än i den allmänna domboken.

Vad småprotokollsärenden angår, torde däremot tillräckliga skäl

saknas att upptaga dem i olika protokoll, allt efter som de handlagts

vid sammanträden av ena eller andra slaget. Särskilda protokoll måste

här allenast föras, när sammanträden med tremansnämnd hållas mellan

de lagtima tingen. Angående insändandet till hovrätt av protokollsrenovationen

för dessa sammanträden har erfordrats en särskild bestämmelse,

som intagits i andra stycket av 9 § tillsammans med en

föreskrift om tiden för avlämnande till kronofogden av utdrag av rättens

saköreslängd för samma tillfällen.

I åtskilliga över lagutkastet avgivna utlåtanden har framhållits

det tillbörliga däruti, att skälig ersättning lämnades häradshövdingarna

och nämndemännen för de extra kostnader, som komme att tillskyndas

dem genom införande av ifrågavarande nya sammanträden. Då detta

krav synes fullt befogat, men rätta platsen för meddelande av närmare

9 §•

10

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 4.

bestämmelser härom torde vara resereglemente^ liar i 10 § allenast

föreslagits en hänvisning till vad sålunda bör komma att särskilt stadgas.

Den i lagutkastets 10 § intagna bestämmelsen om kungörande

av tid och ort för de särskilda sammanträdena har ej upptagits i förslaget,

då i stället utkast till allmänna bestämmelser angående kungörande

av tiden för tings början och avslutande in. m. utarbetats.

Över detta utkast hava emellertid infordrade underdåniga utlåtanden

ännu ej avgivits, varför lagförslag härutinnan ej kan av mig nu framläggas.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 7 och 10 §§ i förordningen den

17 maj 1872 angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser

om häradsting.

7 §•

Vid 6 § i lagförslaget om häradsrätts sammansättning vid handläggning

av vissa mål och ärenden har jag framhållit betydelsen därav

att dom såvitt möjligt avkunnas omedelbart efter det att förhandlingen

i målet avslutats. Bland annat hänsyn till den omständigheten, att

sammanträden med tremansnämnd kunna antagas komma att i stor

utsträckning hållas av unga biträden, gjorde emellertid, att lagutkastets

stränga regel om doms omedelbara avkunnande å dylika sammanträden

ansågs ej kunna undantagslöst upprätthållas. Efter den modifierade

avfattning, nyssnämnda paragraf erhållit i lagförslaget, synes anledning

icke förefinnas till uppställande av någon skillnad mellan de krav,

som i berörda avseende böra ställas på ordförandena å de allmänna

tingssammanträdena och å sammanträdena med tremansnämnd, och

föreslår jag för den skull, att 7 § i 1872 års tingsförordning ändras

till närmare överensstämmelse med 6 § i förutnämnda lagförslag. Enligt

den föreslagna ordalydelsen skulle häradsrätten allenast i undantagsfall

äga rätt att låta med doms avkunnande i ett slutbehandlat

mål anstå till senare rättegångstillfälle.

Den sålunda föreslagna lagändringen torde medföra vissa konsekvenser

med avseende ä arbetssättet vid häradsrätterna. Dels måste

uppenbarligen kraven på kompetens hos de personer, som vid förhinder

för häradshövdingarna att själva hålla de allmänna tingssammanträdena

skola förordnas till deras vikarier, väsentligen skärpas — utredning om åtgärder

i sådant syfte pågår inom justitiedepartementet —, dels blir det

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majits nåd. proposition Nr 4.

nödvändigt att icke till en och samma rättegångsdag utsätta flera mål

än att tid återstår för överläggning till dom i de slutbehandlade målen.

De svårigheter, som äro förenade härmed, liksom ock de olägenheter,

som uppstå till följd därav, att expedition i de slutbehandlade målen

måste tillhandahållas tidigare än om med domens avkunnande fått anstå,

• torde emellertid mer än uppvägas av de väsentliga fördelar, som äro

förenade med ett principiellt upprätthållande av kravet på doms avkunnande

omedelbart efter handläggningens slut.

Efter denna skärpning av huvudregeln rörande doms omedelbara

avkunnande har jag ansett hittillsvarande undantagsbestämmelse därom,

att i vidlyftiga mål med domens avsägande kan få anstå längre än

till nästa allmänna tingssammanträde, böra undergå sådan ändring,

att dylikt längre anstånd ej må medgivas under annan förutsättning,

än att målet är av synnerligen vidlyftig beskaffenhet.

10 §.

I denna paragraf har i enlighet med yrkande i den motion, som

låg till grund för riksdagsskrivelsen, den nuvarande bestämmelsen om

ett maximiantal av tio allmänna tingssammanträden om året borttagits.

Mot detta förslag har, som nämnt, hovrätten över Skåne och

Blekinge — dock med skiljaktig, tillstyrkande mening uttalad av t. f.

presidenten — anfört, att behov av en sådan ändring ej skulle föreligga.

Givetvis kan och bör, såsom nämnda hovrätt anfört, behovet

av ökade sammanträden såsom regel tillgodoses genom införandet av

sammanträden med tremansnämnd. I vissa undantagsfall skulle det

dock kunna visa sig vara mera praktiskt att öka antalet allmänna

tingssammanträden. Exempel gives redan nu därpå att, i enlighet med

vad gällande tingsförordning medger, i vartdera av en domsagas två

tingslag förekomma 10 allmänna sammanträden om året. Häradshövdingen

i en sådan domsaga har alltså redan nu att hålla tjugo allmänna

tingssammanträden om året, ett var fjortonde dag under tingen.

Om för någotdera av dessa tingslag behov skulle anses föreligga av

att erhålla t. ex. lagfarts- och inteckningsärenden handlagda oftare än

var fjärde vecka, torde måhända ej skäligen kunna ifrågasättas, att

denne häradshövding utöver allmänna sammanträden varannan vecka

jämväl skulle hålla sammanträden med tremansnämnd i det ena tingslaget.

Här skulle det kunna tänkas vara mera praktiskt att sammanslå

de båda tingslagen till ett med bibehållande av det gamla antalet

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungt. Muj:U nåd■ proposition AV 4. 37

nämndemän och med sammanlagt tjugo allmänna sammanträden om aret,

tilläventyrs alternerande pa de båda förutvarande tingsställena.

Om det sålunda kan uppvisas fall, då det kunde finnas önskvärt

att flera allmänna tingssammanträden än tio årligen kunna hållas i ett

tingslag, torde därmed eu lagändring, som öppnar möjlighet för Kungl.

Maj:t att lämpa tingsordningen efter de lokala behoven även för dylika

undantagsfall, vara tillräckligt motiverad, då något missbruk av bestämmelsen

i fråga näppeligen kan befaras.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 5 § i förordningen om den nya

växellagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall

den 7 maj 1880.

De skäl, som legat till grund för den föreslagna ändringen i

promulgationsförordningen till växellagen, varigenom beträffande växelgäldenär,

som bor eller anträffas på landet eller i stad under landsrätt,

åt käranden inrymts valfrihet mellan vederbörande häradsrätt och rådhusrätten

i närmaste stad, hava redan inledningsvis av mig berörts.

Genom hänvisningen i 15 § checklagen till vad om rättegången

i växelmål är stadgat komma enahanda bestämmelser att gälla jämväl

mål angående återgångsfordran på grund av check.

Departementschefen uppläste härefter omförmälda lagförslag av

den lydelse, bilagorna D—F vid detta protokoll utvisa, och hemställde,

att för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler lagrådets utlåtande

över förslagen måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

lämna bifall.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

Bil. A. *)

Utkast

till

LAG

om särskilda sammanträden i häradsrätt för handläggning

av vissa mål och ärenden.

Med ändring av vad lag eller förordning innehåller stridande mot

nedanstående bestämmelser förordnas som följer:

1 §•

I tingslag, där Konungen med hänsyn till förhållandena så prövar

nödigt, skall häradsrätten under eller mellan de lagtima tingen hålla

särskilda sammanträden till det antal Konungen bestämmer; och må å

sådant sammanträde mål och ärenden av följande slag handläggas:

1. mål, däri allmän åklagare 1''ör talan om ansvar för brott, vara

strängare straff än böter ej kan följa;

2. växelmål samt mål angående återgångsfordran på grund

av check;

3. andra mål angående penningfordran, som icke avser skadestånd,

under iakttagande dock av vad här nedan i 2 § stadgas;

4. ärenden, som omförmälas i förordningen den 16 juni 1875

angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra

ärenden.

2 §•

Dom i mål, varom i 1 § 3 förmäles, må ej meddelas å särskilt

sammanträde, utan så är att fall, som i 12 kap. 3 § rättegångsbalken

avses, är för handen, eller svaranden medgiver kravet, eller häradsrätten

finner målet böra avvisas på den grund, att rätten är obehörig

'') Bilagorna A—C återgiva de inom justitiedepartementet år 1915 i anledning av riksdagens

skrivelse utarbetade lagutkasten.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4. 39

eller stämningen ogin. Förlikas parterna i mål av ifrågavarande slag,

må å särskilt sammanträde förlikningen av rätten fastställas.

I annat fall än nu är sagt skall sådant mål, där det ej av

rätten avskrives, utsättas till förnyad handläggning å ting eller allmänt

sammanträde.

3 §■

Har mål, som ej enligt 1 § må handläggas å särskilt sammanträde,

blivit till sådant sammanträde instämt, äge häradsrätten dock

meddela slutligt yttrande i målet, där det tinnes böra avvisas på den

grund att rätten är obehörig eller stämningen ogill, eller där ingången

förlikning kan av rätten fastställas. Eljest varde målet, såframt det icke

avskrives, utan vidare handläggning uppskjutet till ting eller allmänt

sammanträde.

4 §•

Där i andra fall än de i 2 och 3 §§ angivna uppskov i mål eller

ärende, som handlagts å särskilt sammanträde, lagligen må äga rum,

varde uppskov beviljat till ting eller allmänt sammanträde eller ock till

annat särskilt sammanträde, efter ty rätten finner lämpligt. Mål eller

ärende, som i 1 § 1, 2 eller 4 sägs, må ock från ting eller allmänt

sammanträde uppskjutas till särskilt sammanträde.

5 §•

Klagan däröver att häradsrätt i strid mot här ovan givna stadganden

företagit visst mål till handläggning å särskilt sammanträde

må ej föras i annat fall, än då dom i målet meddelats å dylikt sammanträde.

I ty fall varde domen av högre rätt undanröjd och målet till

häradsrätten återförvisat.

6 §.

När mål blivit å särskilt sammanträde till slut fört, skall, där

hinder ej möter på grund av stadgandena i 2 §, dom avkunnas, innan

sammanträdet ändas.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

7 §•

I avseende å mål och ärenden, som i 1 § omförmälas, skall vad

om allmänt tingssammanträdes likställighet i vissa fall med häradstingär

stadgat äga tillämpning beträffande särskilt sammanträde.

8 §•

A särskilt sammanträde vare rätten domför, ändå att ej mer än

tre av nämnden äro i rätten närvarande. I domsaga, som består av

mera än ett tingslag, må till tjänstgöring i nämnden inkallas jämväl

nämndeman från annat tingslag inom domsagan.

9 §■

Särskilt sammanträde må efter Konungens förordnande hållas även

å annan ort än tingsstället.

10 §.

Om tid och ort för särskilt sammanträdes hållande skall kungörelse

utfärdas på sätt om kungörande av häradsting är stadgat.

11 §•

I tingslag, där särskilda sammanträden hållas mellan de lagtima

tingen, skola de vid dessa sammanträden förda protokoll, om vilkas insändande

till hovrätt är särskilt stadgat, fogas vid protokollen för nästföljande

lagtima ting, när de till hovrätten insändas. För nämnda

sammanträden skall utdrag av rättens saköreslängd avlämnas till kronofogden

vid påföljaude tings slut eller, där ting hållas enligt förordningen

den 17 maj 1872, före slutet av första allmänna sammanträdet undertinget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1917.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 4.

41

Bil. B.

Utkast

till

LAG

om ändrad lydelse av 10 § i förordningen den 17 maj 1872 angående ändring

i vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting.

Härigenom förordnas, att 10 § i förordningen den 17 maj 1872

angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting

skall erhålla följande ändrade lydelse:

10 §.

Prövar Konungen, att, med hänsyn till särskilda förhållanden,

något av de tingslag, som här förut blivit omförmälda, må undantagas

från tillämpningen av ovan meddelade stadganden, eller att i sådant

tingslag allmänna sammanträden må hållas till större antal och å andra

dagar än ovan sagts, gånge som särskilt förordnat varder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1917.

6

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.)

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

Bil. C.

Utkast

till

LAG

om ändrad lydelse av 5 § i förordningen om nya växellagens införande

och vad i avseende därå iakttagas skall den 7 maj 1880.

Härigenom förordnas, att 5 § 1 i förordningen om nya växellagens

införande och vad i avseende därå iakttagas skall den 7 maj 1880

skall erhålla följande ändrade lydelse:

1. Växelmål instämmes till domstolen i den ort, där svaranden

bor eller anträffas, dock att, där svaranden bor eller anträffas på landet

eller i stad, där rådstuvurätt ej finnes, det står käranden fritt att i

stället instämma honom till rådstuvurätten i närmaste stad därintill.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1917.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 4.

c;

Bil. D.

Förslag

till

LAG

om häradsrätts sammansättning vid handläggning av vissa mål och ärenden.

Med ändring av vad lag eller författning innehåller stridande mot

nedanstående bestämmelser förordnas som följer:

1 §•

Vid handläggning av mål eller ärende, som här nedan sägs, vare

häradsrätt domför, ändå att ej flera än tre av nämnden äro i rätten

närvarande. Dessa mål och ärenden äro:

1. mål, vari allmän åklagare för talan om ansvar för förseelse, som

i lag eller författning ej är belagd med svårare straff än böter;

2. växelmål samt mål angående återgångsfordran på grund av

check;

3. andra mål angående penningfordran, som ej avser skadestånd,

där grunden för fordringen och tiden för dess tillkomst tydligt och fullständigt

angivits i stämningen eller i bilagd räkning, med iakttagande

dock av vad här nedan i 2 § stadgas;

4. mål angående gäldenärs försättande i konkurs samt angående

boskillnad;

5. ärenden, som avses i förordningen den 16 juni 1875 angående

särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden, med

undantag dock av ärenden angående tillsättande eller entledigande av

förmyndare eller av god man för frånvarande delägare i dödsbo;

6. andra ärenden, som genom ansökning eller annorledes komma

under behandling av rätten, med undantag av ansökningar om omyndighetseller

myndighetsförklaring och om rättens samtycke till försäljning,

skifte eller inteckning av omyndigs eller frånvarande dödsbodelägares

fasta egendom.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

2 §•

När mål, varom i 1 § 3 förmäles, förekommer till handläggning

vid häradsrätt, då tre men ej sju äro i nämnden, må vittnesförhör i målet

ej äga^ rum. Ej heller må vid sådant tillfälle dom i målet meddelas,

utan så är att fall, som i 12 kap. 2 eller 3 § rättegångsbalken avses,

är för handen, eller svaranden medgiver kärandens talan beträffande

huvudsaken, eller häradsrätten finner kärandens talan icke kunna upptagas

till prövning, eller båda parterna begära, att dom skall avkunnas å

sammanträdet, och rätten finner att det kan ske. Förlikas parterna, må

förlikningen vid tillfälle, som nu är sagt, av rätten fastställas.

I annat fall än i första stycket sägs skall mål, som där avses,

såframt det ej av rätten avskrives eller förklaras vilande, utsättas att

åter förekomma å sammanträde, då minst sju av nämnden äro tillstädes,

sedan parternas yrkanden, bestridanden och medgivanden ävensom deras

påståenden och förklaringar rörande saksammanhanget i domboken noggrant

antecknats.

3 §.

I tingslag, där Konungen med hänsyn till ortsförhållandena så

prövar nödigt, skall häradsrätten under eller mellan de lagtima tingen

hålla sammanträden med tremansnämnd, till det antal och å de tider

Konungen bestämmer, för handläggning av mål och ärenden, som i 1 §

omförmälas. Vid sådant sammanträde må ej flera än tre av nämnden

deltaga i rättens beslut.

4 §•

Till sammanträde med tremansnämnd må stämning ej utfärdas i

andra mål än sådana, som i 1 § omförmälas. Har det ändock skett,

varde jnålet, såvida någondera parten tillstädeskommer, utan vidare handläggning

uppskjutet till allmänt tingssammanträde, och skall i sådan

händelse vid tillämpning av vad i 16 kap. 1, 2 och 6 §§ rättegångsbalken

finnes stadgat angående tiden för framställande av vissa invändningar

i rättegången sammanträdet med tremansnämnd ej komma i

betraktande.

5 §.

Där, i andra fall än de i 2 och 4 §§ angivna, uppskov i mål eller

ärende, som handlagts å sammanträde med tremansnämnd, lagligen må

äga rum, varde uppskov beviljat till annat sammanträde med tremans
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

nämnd eller ock till allmänt tingssammanträde, efter ty rätten finner

lämpligt. Mål eller ärende, som i 1 § 1, 2, 4, 5 eller 6 sägs, må ock

från allmänt tingssammanträde uppskjutas till sammanträde med tremansnämnd.

6 §•

När mål blivit å sammanträde med tremansnämnd till slut fört,

skall, där hinder ej möter på grund av stadgandena i 2 §, dom avkunnas

innan sammanträdet ändas. Kan i något fall domen ej dessförinnan

författas, skall den avkunnas senast inom fyra veckor därefter eller, där

allmänt tingssammanträde, sammanträde med tremansnämnd eller särskilt

sammanträde för tings avslutande ej under den tid hålles, å första sammanträde,

som därefter infaller; och skola de nämndemän, som deltagit

i handläggningen å det sammanträde då målet slutfördes, jämväl deltaga

i dess avgörande, där de ej äro hindrade av laga förfall.

7 §■

Varje år skall häradshövdingen å sista allmänna sammanträdet

under hösttinget eller ock å det särskilda sammanträdet för hösttingets

avslutande efter samråd med nämnden fördela nämndemännens tjänstgöringsskyldighet

vid sammanträden med tremansnämnd under det nästföljande

året.

I domsaga, som består av mera än ett tingslag, må till tjänstgöring

i nämnden å sammanträde med tremansnämnd inkallas jämväl

nämndeman från annat tingslag inom domsagan.

8 §•

Sammanträden med tremansnämnd må efter Konungens förordnande

hållas även å annan ort än tingsstället.

Huruvida i sådant fall utgifterna för sammanträdeslokalen och

övriga därmed sammanhängande kostnader skola gäldas av den kommun,

i vilken sammanträdena hållas, eller av hela tingslaget samt, där flera

tingslag skola deltaga i kostnaderna, efter vilka grunder dessa skola

fördelas mellan tingslagen, därom förordnar ock Konungen.

9 §‘

Över mål och ärenden, varom i 1 § 1, 2, 3, 4 och 6 förmäles,

skall, där de handläggas å sammanträde med tremansnämnd, särskild

dombok föras, och gälle i övrigt om den dombok vad om den allmänna

domboken finnes stadgat.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

I tingslag-, där sammanträden med tremansnämnd hållas mellan de

lagtima tingen, skola de vid dessa sammanträden förda protokoll, varom

stadgas i förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda protokoll

över lagfarter, inteckningar och andra ärenden, vid äventyr, som

i 2 § i nämnda förordning sägs, insändas till hovrätten samtidigt med

protokollen för nästföljande lagtima ting. För nämnda sammanträden

skall utdrag av rättens saköreslängd avlämnas till kronofogden senast

första rättegångsdagen av påföljande allmänna ting eller tingssammanträde.

10 §.

Angående reseersättning till domare och nämnd för hållande av

sammanträde med tremansnämnd förordnar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kmujl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

47

Bil. E.

F ö r s 1 a s

till

LAG

om ändrad lydelse av 7 och 10 §§ i förordningen den 17 maj 1872 angående

ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting.

Härigenom förordnas, att 7 och 10 §§ i förordningen den 17 maj

1872 angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting

skola erhålla följande ändrade lydelse:

7 §-

När mål å allmänt sammanträde blivit till slut fört, skall dom

avkunnas innan sammanträdet ändas. Kan i något fall dom ej dessförinnan

författas, skall den avkunnas å nästa allmänna sammanträde

under tinget. Har mål, som blivit till slut fört å sista allmänna sammanträdet,

ej kunnat då avgöras, må med doms avkunnande och tingets

avslutande anstå till särskilt sammanträde, vilket dock ej må hållas senare

än den 20 juli för vårtinget och december månads slut för hösttinget. År

mål av den synnerliga vidlyftighet, att det ej kan, på sätt här blivit

stadgat, avdömas å nästa allmänna sammanträde under tinget, må med

domens avsägande anstå till annat allmänt sammanträde under tinget

eller, om så erfordras, till tingets slut. Då dom ej genast avkunnas,

bör vid målets handläggning tillkännagivas, när sådant skall ske.

Vad nu är sagt om anstånd med doms avkunnande avser icke

mål angående häktad.

10 §.

Prövar Konungen, att, med hänsyn till särskilda förhållanden,

något av de tingslag, som här förut blivit omförmälda, må undantagas

från tillämpningen av ovan meddelade stadganden, eller att i sådant

tingslag allmänna sammanträden må hållas till större antal och å andra

dagar än ovan sagts, gånge som särskilt förordnat varder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majts nåd. proposition Nr 4.

Bil. F.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 5 § 1 i förordningen om nya växellagens införande och

vad i avseende därå iakttagas skall den 7 maj 1880.

Härigenom förordnas, att 5 § 1 i förordningen om nya växellagens

införande och vad i avseende därå iakttagas skall den 7 maj 1880 skall

erhålla följande ändrade lydelse:

1. Växelmål instämmes till domstolen i den ort, där svaranden

bor eller anträffas, dock att, där svaranden bor eller anträffas på landet

eller i stad, där rådstuvurätt ej finnes, det står käranden fritt att i

stället instämma honom till rådstuvurätten i närmaste stad därintill.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 4.

49

Utdrag av protokollet, hullet i Kungl, Maj:ts lagråd fredagen

den 27 april 1917.

Närvarande:

Jnstitieråden Gullstrand,

von Setii.

Wedberg,

Regeringsrådet PlaNTING-GyllenbåGA .

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet deu

6 mars 1917, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättade förslag till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning

av vissa mål och ärenden, till lag om ändrad lydelse av 7 och

10 §§ i förordningen dm 17 maj 1872 angående ändring i vissa fall av

gällande bestämmelser om häradsting och till lag om ändrad lydelse av

5 § 1 i förordningen om nya växellagens införande och vad i avseende därå

iakttagas skall den 7 maj 1880.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av revisionssekreteraren Karl Schlyter.

1 anledning av förslagen avgåvos följande yttranden av lagrådet

och dess särskilda ledamöter:

Förslaget till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning

av vissa mål och ärenden.

1 §•

Lagrådet:

De brottmål, som enligt förevarande paragraf kunna handläggas

med allenast tre nämndemän, angivas såsom mål, vari allmän åklagare

för talan om ansvar för förseelse, som i lag eller författning ej är belagd

med svårare straff än böter. Övriga mål, som enligt paragrafen kunna

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt, 4 käft. (Nr 4.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kimgl. Maj ds nåd. proposition Nr 4.

handläggas vid häradsrätt, ändå att ej flera än tre nämndemän äro

närvarande, angivas däremot genom ett omnämnande av vad målet

angår. Då det är uppenbart att förstnämnda ordalag ej avse varje mål,

däri förekommer allmän åklagares yrkande om ansvar för sådan lindrig

förseelse, som nämnts, och meningen ej heller lärer hava varit att för

de i paragrafen omnämnda brottmålen å ena sidan och civilmålen å den

andra antyda skilda grunder för avgörande av frågan, om ett i det

särskilda målet framställt yrkande utöver det, som karakteriserar målet,

jämväl'' kan vinna handläggning av häradsrätt med den sammansättning,

som här avses, synas dessa ordalag böra jämkas till överensstämmelse

med de i fråga om de civila målen använda. Jämväl efter eu sådan

jämkning kvarstår emellertid såsom föremål för tvekan, huru skall förfaras,

då enskild målsägare i målet framställt yrkande om skadestånd.

Då det vore synnerligen olämpligt, att häradsrätten i det särskilda fallet

upptoge ansvarstalan men visade från sig skadeståndstalan, synas

allenast två utvägar erbjuda sig, nämligen antingen att från tillämpningen

utesluta sådana brottmål, i vilka enskild målsägare finnes — måhända

det ändamålsenligare — eller ock att tillåta prövning av brottmålet i

hela dess vidd. Vilkendera utvägen väljes, torde förtydligande böra ske.

Häradsrättens behörighet att med tremansnämnd handlägga vissa

mål gäller naturligen även sådana frågor, som avses i 16 kap. 10 §

rättegångsbalken, och de yrkanden från svarandens sida, som föranledas

av åtalet eller käromålet, såvitt de kunna väckas utan stämning. Tveksamt

kan däremot vara, huruvida svarandens genstämningstalan städse

må prövas med allenast tre i nämnden. Övervägande skäl synas tala

för att tillåta en sådan provning. Att häradsrätten sålunda skulle till

följd av genstämning kunna få med det lägre antalet nämndemän handlägga

mål av annan karaktär än de, som i 1 § angivas, torde icke

kunna väcka betänklighet, då genstämning knappast lärer förekomma i

andra mål än sådana, varom förmäles i 1 § 3, och i dessa mål handläggning

med tremansnämnd är, jämlikt 2 §, inskränkt till första rättegångst

illfället. Finge åter i sistnämnda mål en genstämningstalan medföra

att^ målet icke kunde handläggas med tremansnämnd, vore en

enkel utväg öppnad för svaranden att förhala rättegången. Ett stadgande

om häradsrättens behörighet att handlägga genstämningstalan

synes till förebyggande av ovisshet icke böra saknas.

Justitierådet von Seth:

Från regeln, att småprotokollsärenden skola få handläggas av

häradsrätt med allenast tre i nämnden, gör förslaget undantag i avseeende

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kunyl. Muj;ts nåd. proposition Nr 4.

å ärenden angående tillsättande eller entledigande av förmyndare eller

av god man för frånvarande delägare i dödsbo. Undantaget har loranletts

av anmärkningar, som gjorts mot det första utkastet. Det kan

emellertid i varje fall ifrågasättas, om icke undantaget gjorts allt för

allmänt. Under de förhållanden, som avses i 11 § av lagen den 18

april 1884 angående tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs

egendom, vilken lag enligt lag av den 18 maj 1890 skall tillämpas

även å god man, som förvaltar frånvarandes lott i dödsbo, är i regel

stor skyndsamhet av synnerlig betydelse, och det skulle säkerligen i

många fall komma att verka stötande, om icke häradsrätten, fastän

endast samlad till sammanträde med tremansnämnd, skulle få ingripa.

Om ifrågavarande undantag från huvudregeln överhuvudtaget skall bibehållas,

synes det därför i varje händelse böra. begränsas till att gälla

allenast i andra fall, än som avses i 11 § av 1884 års lag. Därigenom

bleve även alldeles klart, vad som dock torde kunna slutas redan av

förslagets avfattning, nämligen att å sammanträde med tremansnämnd

kan meddelas förordnande, som avses i 12 § nyssnämnda lag.

2 §•

Lagrådet:

Förslaget är, i motsats till lagutkastet, byggt på den grundsats

att de i 1 § angivna mål och ärenden kunna handläggas med tremansnämnd,

d. v. s. med färre än sju nämndemän, evad de förekomma

å sammanträde, som är avsett allenast för handläggning av

dylika mål och ärenden, eller eljest. Att å ting eller allmänt sammanträde

anordna särskild rättegångsdag med blott tremansnämnd torde väl,

i saknad av uttrycklig föreskrift, icke få anses medgivet; den rättssökande

allmänheten lärer kunna fordra att häradsrätten å varje rättegångsdag

under ting eller allmänt sammanträde är behörig handlägga

exempelvis sådana ärenden, som undantagas i 1 § 6. Men å sådan rättegångsdag

skall, i olikhet mot vad i 3 § är stadgat beträffande sammanträde

med tremansnämnd, antalet nämndemän kunna växla allt efter

målens och ärendenas beskaffenhet, från sju och däröver till lägre än

sju, minst tre.

Avfattningen av nu förevarande paragraf synes icke vara i allo

lämpad efter den omarbetning, lagutkastet sålunda undergått. Det talas

i första stycket om doms avkunnande »å sammanträdet», medan frågan

i själva verket gäller, om dom må givas med färre än sju nämndemän.

T andra stycket åter föreskrives att mål skall uppskjutas till »samman
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 4.

träde, då minst sju av nämnden äro tillstädes)). Detta återgiver icke

fullt meningen, som är att målets förnyade handläggning skall ske med

minst sju nämndemän. Vad förslaget velat utmärka med nyssnämnda

uppskovsregel skulle för övrigt klarare komma till uttryck genom ett

stadgande att handläggning med tremansnämnd må äga rum allenast

å det rättegångstillfälle, därtill målet blivit instämt — varmed, om man

så vill, kunde likställas rättegångstillfälle, till vilket målet uppskjutits

jämlikt 11 kap. 32 § andra stycket rättegångsbalken.

Enligt förslaget skall dom i målet blott i vissa undantagsfall kunna

givas med tremansnämnd. Det kan ifrågasättas, om denna begränsning

i den med lägre antal nämndemän sammansatta domstolens kompetens

är välgrundad. Genom stadgandet att vittnesförhör ej må äga rum vid

handläggning med tremansnämnd torde kravmål av mera vidlyftig eller

invecklad beskaffenhet redan vara utsöndrade. Särskilt synes det mindre

lämpligt att såsom skett göra domstolens kompetens beroende av att

båda parterna begära doms avkunnande vid handläggningen med tremansnämnd.

År målet å båda parternas sida fört till slut, lärer det

icke böra ankomma på dem, huruvida med domens avkunnande skall

anstå eller ej. Det avgörande härvid synes böra vara icke huruvida

båda parl erna begära dom, utan om någondera begär uppskov. Och ej

heller sådan begäran bör få hindra målets avdömande, där rätten finner

käromålet icke kunna upptagas till prövning. Andra och tredje punkterna

i första stycket torde sålunda böra ersättas med ett stadgande av

innehåll allenast att, där någondera parten begär uppskov, dom ej må

meddelas vid handläggning med tremansnämnd utan så är att rätten finner

käromålet icke kunna upptagas till prövning.

Mot föreskriften i andra stycket, att parternas yrkanden, bestridanden

och medgivanden ävensom deras påståenden och förklaringar

rörande saksammanhanget skola i domboken noggrant antecknas, synes

i och för sig intet vara att erinra. Den förpliktar ej domaren till annat

än vad hans processledande ställning, rätt förstådd, redan nu ålägger

honom. Emellertid synes det på grund av förpliktelsens allmängiltiga

natur mindre lämpligt att lagfästa den allenast för det inskränkta område,

som här är i fråga. Ett särskiljande av det stridiga från det

ostridiga redan vid processens början är tillbörligt i varje tvistemål eller

brottmål, ej blott i de kravmål, varom förevarande paragraf handlar, och

naturligtvis för rådstuvurätt och häradsrätt med fulltalig nämnd ej mindre

än för häradsrätt med tremansnämnd. Att föreskriften utgår synes dessutom

önskligt även av det skäl att den lätteligen kan ingiva den föreställning

att handläggningen i ett mål, som uppskjutes, ej må sträcka

opaginerad Kontrollera mot PDF

r.3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr -i.

sig utöver vad föreskriften innebär, med andra ord att all bevisföring,

ej blott bevisning med vittnen, skulle vara utesluten.

Det skall icke förnekas att ett inskärpande av domarens åligganden

i nyss berörda avseende må anses erforderligt. Men den form, som

härför, i avbidan på vårt rättegångsväsens ombildning, erbjuder sig

såsom den lämpligaste, synes vara cirkulärskrivelser till vederbörande

domstolar.

3 §•

Lagrådet:

Föreskriften att vid sammanträde, varom i denna paragraf är fråga,

ej flera än tre av nämnden må deltaga i rättens beslut avser, enligt

vad departementschefen yttrat, att utesluta möjligheten av ingrepp i

nämndens sammansättning för åstadkommande av ett visst domsresultat.

Den av gammalt förefintliga möjligheten att nämndemännens antal växlar

från sju till tolv har dock veterligen aldrig begagnats vare sig från

nämndens eller ordförandens sida för att leda domstolens beslut i viss

riktning. Att nu nämndemännens antal skall kunna nedgå under sju

lärer icke utgöra anledning till ökade farhågor för att antalet skall av

obehöriga grunder tillfälligtvis ökas eller minskas. Och till förebyggande

av att nämndens arbetskrafter onödigtvis tagas i anspråk torde

föreskriften vara fullständigt överflödig. Det hemställes förty att sista

punkten i förevarande paragraf måtte utgå. Att sammanträde för handläggning

av allenast sådana mål eller ärenden, varom förmäles i 1 §,

benämnes sammanträde med tremansnämnd kan naturligtvis ändock vara

lämpligt.

Skulle vad sålunda blivit hemställt ej vinna gillande, torde det

föreskrivna maximiantalet nämndemän böra få gälla hela tjänstgöringen

i nämnden, ej blott deltagandet i själva besluten.

Justitieråden Gullstrand och lVedberg samt regeringsrådet PlantingGyllenbåga:
Åven

å de i förevarande paragraf avsedda sammanträden, som förekomma

emellan de lagtima tingen, torde, därest beräknad nytta av dessa

sammanträden skall kunna erhållas, böra föras lagfarts-, inteckningsoch

tomträttsprotokoll. Med hänsyn till bestämmelsen i 20 § lagfartsförordningen

och däremot svarande föreskrifter i andra författningar

erfordras uttryckligt stadgande härutinnan. Likaså torde det vara av

nöden att beträffande tillämpningen av 12 kap. 2 och 3 §§ rättegångs
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

balken meddela föreskrift, motsvarande andra punkten i 6 § av förordningen

den 17 maj 1872.

Justitierådet von Setlr.

Enligt stadgandet i 1 § under 5 skulle även s. k. småprotokollsärenden

med visst undantag få handläggas med allenast tre i nämnden,

och av förarbetena till förslaget framgår, att just hänsynen till behovet

av tätare handläggning'' av dylika ärenden är eu av huvudanledningarna

till förslaget.

Lagfartsärende får emellertid enligt 20 § av förordningen den 16

juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom av häradsrätt

handläggas endast på lagtima ting; och detta stadgande har ifråga om

domsagor, där ting hållas enligt förordningen den 17 maj 1872, tolkats

så, att lagfartsärende endast får förekomma å allmänt sammanträde

under ting eller å särskilt sammanträde för fings avslutande. Detsamma

gäller i huvudsak även om inteckningsärende på grund av stadgandet

i 63 § av förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast

egendom. Åven om man i tolkningsväg skulle kunna komma därhän

att med nyssnämnda sammanträden likställa sådana särskilda sammanträden

med tremansnämnd, som enligt förslaget skulle kunna avhållas

mellan de allmänna sammanträdena under tingen, — allvarliga betänkligheter

resa sig dock häremot, särskilt med hänsyn till vissa i gällande

författningar förekommande bestämmelser av preklusivt innehåll, ifråga

om vilka en motsvarande tolkning enligt mitt förmenande måste anses

utesluten — lärer det icke finnas någon möjlighet att på samma väg

komma därhän, att ärenden av ifrågavarande slag skulle få upptagas

även å sammanträde med tremansnämnd, som infaller under mellantiden

mellan två lagtima ting.

Härmed sammanhänger även frågan, vilken ställning ett sammanträde

med tremansnämnd, särskilt om det infaller mellan de lagtima

tingen, skall komma att intaga i det fall, som avses i 20 § andra stycket

av inteckningsförordningen och i det mot nämnda lagrum svarande

stadgandet i 9 § 2 mom. andra stycket av lagen den 14 juni 1907 om

inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt. Skola lagfarts- och inteckningsärenden

i allmänhet få förekomma å sammanträden med tremansnämnd,

synes icke finnas anledning att hindra intecknings förnyelse med slutgiltig

verkan å dylikt sammanträde.

Vidare lärer det vara nödvändigt att uttryckligen taga ståndpunkt

till spörsmålet, vilken betydelse inträffandet av ett sammanträde med

tremansnämnd överhuvudtaget har i det fall, som avses i 82 § utsöknings
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kuwjl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4. 55

lagen. Det må erinras, att i praxis oj ens sådant särskilt sammanträde

för tings avslutande, som omförmäles i 7 § av 1872 års förordning,

ansetts såsom sådan allmän rättegångsdag för lngfartsärenden, som avses

i förstnämnda lagrum. Att en oklarhet i detta hänseende ifråga om

sammanträdena med tremansnämnd kan vålla förvecklingar, är uppenbart.

Slutligen synes det anmärkningsvärt, att förslaget icke, åtminstone

ifråga om lagfarts- och inteckningsärenden, innehåller något uttalande

om den betydelse de särskilda sammanträdena med tremansnämnd skola

intaga i de hänseenden, som beröras i lagen den 27 juni 1896 angående

allmänt tingssammanträdes likställighet i vissa fall med häradsting.

Man är dock här inne på så viktiga spörsmål som t. ex. det, inom

vilken tid inteckning bör sökas för ogulden köpeskilling, för att den

särskilda förmånsrätt lagen medgiver för sådan fordran skall bliva

förvarad.

Det ursprungliga utkast till lag i ämnet, som finnes vidfogat det

till lagrådet överlämnade utdraget av statsrådsprotokollet, innehöll i sin

7 § ett .stadgande, att i avseende å mål och ärenden, som omförmäldes

i utkastets 1 § — däribland även nu ifrågavarande ärenden — vad om

allmänt tingssammanträdes likställighet i vissa fall med häradsting vore

stadgat skulle äga tillämpning beträffande sammanträde med tremansnämnd.

Aven om man nödgas medgiva, att ett likställande i den grad

utkastet avsåg av sammanträdeu med tremansnämnd med allmänna tingssammanträden

kan giva anledning till betänkligheter, särskilt med hänsyn

till de stora avstånden i vissa landsändar och till nödvändigheten att,

om ändamålet med inrättandet av sammanträden med tremansnämnd

skall kunna helt vinnas, medgiva hållandet av dylika sammanträden

även å annan ort än tingsstället, torde det å andra sidan vara obestridligt,

att i de av mig härförut först berörda två hänseendena, nämligen

ifråga om befogenhet för häradsrätt att å sammanträde med tremansnämnd

handlägga lagfarts- och inteckningsärenden i allmänhet och med

slutgiltig verkan förnya inteckning, dessa sammanträdens likställande,

oavsett om de hållas under eller mellan de lagtima tingen, med de allmänna

tingssammanträdena komrne att medföra uteslutande fördelar.

Detsamma lärer gälla i alla sådana fall, då enligt särskilt stadgande

någon med inskrivningsväsendet sammanhängande åtgärd skall företagas

å viss tid utan att för underlåtenhet därav särskild påföljd är stadgad.

Såsom exempel på dylika stadganden kunna nämnas de, som meddelas

i 23, 24, 38 och 45 §§ i gällande inteckningsförordning samt i 12

och 18 §§ av lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt och

vattenfallsrätt.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

Ifråga om behovet av ett stadgande motsvarande det i 6 § andra

punkten av förordningen den 17 maj 1872 är jag ense med lagrådets

övriga ledamöter.

4 §•

Lagrådet:

Om, på sätt vid 1 § ifrågasatts, genstämningstalan bör få handläggas

enligt samma regler som huvud kär omålet, torde första punkten

av förevarande paragraf böra undergå någon jämkning till utmärkande

av att genstämning, varom förmäles i 11 kap. 31 § rättegångsbalken,

städse må givas till sammanträde med tremansnämnd.

Justitierådet Wedberg och regeringsrådet Planting-Gyllenbåga:

Under »allmänt tingssammanträde» inbegripes i förslaget även allmän

rättegångsdag under lagtima ting i domsagor, där gamla tingsordningen

tillämpas. Denna terminologi erbjuder onekligen vissa fördelar.

Då den emellertid avviker från den eljest brukliga, synes önskligt att

den vidsträcktare betydelse, vari det ifrågavarande uttrycket sålunda

tages, blir i lagen angiven.

Justitierådet von Seth:

Stadgandet i andra punkten, att målet, såvida någondera parten

tillstädeskommer, utan vidare handläggning skall uppskjutas till allmänt

tingssammanträde, bygger synbarligen på den uppfattningen, att, om icke

någondera parten kommer tillstädes, målet alltid skall avskrivas. Att

denna sats i varje fall icke kan betraktas som en undantagslöst gällande

regel, framgår emellertid av bestämmelserna i 12 kap. 2 § rättegångsbalken.

Riktigare vore att stadga skyldighet för häradsrätten att

uppskjuta målet till allmänt tingssammanträde, så snart icke omständigheterna

giva anledning till antagande att detsamma icke å någondera

sidan fnllföljes.

För övrigt synes det mig kunna ifrågasättas, om det verkligen är

lämpligt att, på sätt stadgandet i denna paragraf innebär, en svarande skall

kunna vid ansvar av böter tvingas att inställa sig vid ett sammanträde,

där ingen som helst handläggning kan ifrågakomma. Någon anledning

att förbjuda handläggning åtminstone i den begränsade omfattning, att

parternas yrkanden, bestridanden och medgivanden ävensom deras påståenden

och förklaringar rörande saksammanhanget upptagas och antecknas

i domboken, synes mig icke förefinnas.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 4.

57

5 §■

Lagrådet:

Denna paragraf torde böra undergå någon omarbetning, så att dess

forsta punkt uttryckligen kommer att handla blott om mål eller ärende,

som i 1 § 1, 2, 4, 5 eller 6 sägs, och angiva allenast den valrätt mellan

uppskov till sammanträde med tremansnämnd och till annat rättegångstillfälle,

vilken i dylikt mål eller ärende skall tillkomma häradsrätten.

6 §•

Lagrådet:

Därest 2 § omredigeras i enlighet med vad därom blivit anmärkt,

torde i andra punkten av förevarande paragraf lämpligen böra intagas

ett förbehåll om att mål, som avses i 1 § 3, ej må avdömas med färre

än sju i nämnden.

Vidare torde paragrafen böra fullständigas med en föreskrift, motsvarande

den i 7 § av 1872 års förordning intagna bestämmelsen att,

då dom ej genast avkunnas, vid målets handläggning bör tillkännagivas,

när sådant skall ske.

8 §•

Justitieråden Gallstrand och Wedberg samt regeringsrådet PlantingGyllenbåga:
I

vidsträckta domsagor med flera tingslag, t. ex. Torneå domsaga,

skulle hållandet av sammanträden med tremansnämnd säkerligen bliva

alltför hinder]igt för domarens arbete, såvida icke de finge äga rum å

eller i närheten av den ort, där han är bosatt. Å andra sidan kunde

det i sådana domsagor med stora avstånd bliva oskäligt betungande för

den, som instämts till häradsrätten, att nödgas utföra sin svarandetalan

annorstädes än å det vanliga tingsstället. Med hänsyn härtill och då

sammanträdena med tremansnämnd ju hava sin kanske väsentligaste

betydelse som inskrivningsting, vore det tvivelsutan ej sällan lämpligt,

om å dessa sammanträden, när de anordnas å annan ort än det vanliga

tingsstället, finge handläggas blott sådana ärenden som avses i 1 § 5.

Att sålunda inskränka häradsrättens kompetens torde emellertid icke med

förslagets nuvarande avfattning tillkomma Konungen. Ett stadgande,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 4 höft. (Nr 4.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kunfjl. Majds nåd. proposition Nr 4.

som ger Konungen befogenhet härtill för det fall, att sammanträdena

skola hållas annorstädes än å tingsstället, synes alltså böra meddelas.

Justitierådet von Seth:

Stadgandet i första stycket, att sammanträden med tremansnämnd

efter Konungens förordnande må hållas även å annan ort än tingsstället,

har, såsom av motiven framgår, framförallt till syfte att för tingslag,

där behov yppats av tätare handläggning av inskrivningsärenden, under

lätta hållandet av dylika sammanträden. Det har emellertid även ett

annat mera begränsat ändamål, nämligen att för vissa mindre städer

göra förläggandet under landsrätt mera tilltalande genom att i största

möjliga utsträckning tillförsäkra dem ett vederlag för den uppoffring de

otvivelaktigt göra genom att avstå från den möjlighet till snabbare

rättsskipning i allmänhet en egen rådstuvurätt bereder.

Såsom av utredningen framgår, kan det emellertid, då införandet

av sammanträden med tremansnämnd huvudsakligen föranledes av behovet

i någon till tingslaget hörande stad och nämnda sammanträden

fördenskull förläggas till denna, ofta uppstå olägenheter för tingslagets

befolkning i övrigt, därigenom att de rättssökande nödgas för sina rättsärendens

skötande inställa sig i staden i stället för å det vanliga tingsstället

eller annan för dem mera välbelägen ort.

Det kan ifrågasättas, om ej åtgärder borde vidtagas för att hindra

uppkomsten av dylika olägenheter. 1 motiven häntydes på möjligheten

av en sådan anordning, att dylika städer avskiljas såsom särskilda tingslag.

Det är emellertid ovisst, om en sådan anordning alltid med fördel

låter sig genomföras. Finnas i domsagan redan mer än ett tingslag

eller finnas där mer än eu stad under landsrätt, kan ett tillskapande av

ytterligare tingslag lätteligen vålla svårigheter att i alla tingslagen inrätta

tillräckligt många tingssammanträden.

I vissa fall synes rättsskipningen kunna bättre tillgodoses genom

anordnande av sammanträden med tremansnämnd särskilt för varje inom

domsagan belägen städ under landsrätt utan att i övrigt för dess del

bryta sambandet med rättsskipningen i övrigt inom domsagan. Detta

torde ganska lätt kunna ske genom införande i förevarande paragraf av

ett stadgande, som lämnade Konungen tillfälle att förordna icke blott

om hållande av sammanträden med tremansnämnd å annan ort än tingsstället

utan även däronf att å sådant sammanträde häradsrätten finge

upptaga allenast mål och ärenden från den kommun, som utgöres av

staden eller till vilken denna hör, och efter omständigheterna även från

en eller annan angränsande kommun. På Konungen borde då även

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

ankomma att meddela de närmare bestämmelser, som kunde erfordras

för att avgöra, när ett mål skall anses vara från den eller de kommuner,

för vilka sammanträdena med tremansnämnd skola hållas.

9 §•

Lagrådet:

Då i andra stycket fråga är allenast om sammanträden mellan de

lagtima tingen, ej sådana som hållas under tingen, är, beträffande avlämnande

av utdrag ur saköreslängd, tillfyllest stadga att sådant avlämnande

skall ske senast första rättegångsdagen av påföljande lagtima

ting.

rörslaget till lag om ändrad lydelse av 7 och 10 §§ i förordningen den 17

maj 1872 angående ändring i vissa fäll av gällande bestämmelser

om häradsting.

7 §•

Lagrådet:

Enligt första punkten av denna paragraf i dess nuvarande lydelse

skall, när mål å allmänt sammanträde blivit till slut fört, dom avkunnas

innan sammanträdet ändas, om den dessförinnan författas kan. Beträffande

sammanträde med tremansnämnd åter är föreslaget att dom i mål,

som slutförts å dylikt sammanträde, skall avkunnas innan sammanträdet

ändas och att anstånd må äga rum allenast om i något fall domen ej

kan dessförinnan författas. Ändringen av första punkten i förevarande

paragraf avser att bringa dess med hänsyn till allmänt sammanträde

givna regler i överensstämmelse med vad sålunda är föreslaget i fråga

om sammanträde med tremansnämnd.

Mellan de båda slagen av sammanträden synes dock föreligga en

ganska avsevärd olikhet, som gör det betänkligt att i fråga om de å

allmänt sammanträde slutförda målen ställa samma stränga krav å domstolen

som beträffande målen å sammanträde med tremansnämnd. Avdömandet

av sistnämnda mål lärer endast undantagsvis erbjuda någon

svårighet; så brottmålen som tvistemålen kunna, med hänsyn till bestämmelserna

om häradsrättens kompetens å sammanträde med tremansnämnd,

antagas i regeln bliva rena bagatellmål. Å allmänt sammanträde

däremot kunna hopa sig mål av vidlyftig och invecklad beskaffenhet.

Fordrar man av ordföranden att domar i de å dylikt sammanträde

slutförda målen skola så gott som undantagslöst vara författade före

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.-ts nåd. proposition Nr 4.

sammanträdets slut, komme detta otvivelaktigt att medföra ett för nämnden

samt parter och Övriga" rättssökande i hög grad ovälkommet förlängande

av sammanträdet, vidare att göra domarens arbete väsentligt

tyngre och slutligen, vilket är det mest betänkliga, att menligt inverka

på domens innehåll. Vid sammanträdet äro omständigheterna, såsom

förhållandena nu äro ordnade, ej gynnsamma för ett allsidigt övervägande

i lugn och ro, och det ofta nödvändiga studerandet av författningar

och litteratur måste där kanske alldeles utebliva. Invänder man

häremot att domaren bör redan före sammanträdet hava så satt sig in

i målet med alla dess svårigheter, att han efter handläggningens avslutande

är beredd att omedelbart giva dom, så ställer man större fordringar

å domaren än som med nuvarande förhållanden kunna förväntas

bliva uppfyllda. Man bortser också från de talrika fall, i vilka svårigheterna

vid ett måls avgörande bero på vad som förekommit vid sista

rättegångstillfället, vilket stundom är det enda då verklig handläggning

av målet ägt rum, och beaktar ej heller de fall, då målet slutbehandlas

redan vid första rättegångstillfället och den kännedom om målet, domaren

på förhand kan äga, inskränker sig till vad som inhämtats av en ofta

bristfällig stämning. De åtgärder för vinnande av ökad kompetens hos

häradshövdingarnas vikarier, som departementschefen ställt i utsikt,

torde icke ensamma skapa förutsättningarna för att lagändringen skall

kunna med framgång genomföras.

Genom den ifrågasatta lagändringen skulle dessutom i det avseende,

som därav beröres, uppstå eu av förhållandena icke betingad skillnad

i fråga om domarens plikter emellan de domsagor, på vilka 1872

års förordning äger tillämpning, och de övriga, en skillnad, som ur flera

synpunkter skulle komma att verka menligt.

Det hemställes alltså att första punkten i paragrafens nuvarande

lydelse bibehålies oförändrad. Sker så, torde förslaget även i vad det

avser, att allenast i synnerligen vidlyftiga mål anstånd med domens avsägande

må äga rum till annat än nästa allmänna sammanträde, kunna

få förfalla.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 5 § 1 i förordningen om nya växellagens

införande och vad i avseende därå iakttagas skall den 7 maj 1880.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

61

Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott torsdagen den 10 januari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner-,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren, anförde:

I ett av de utlåtanden, som år 1915 avgåvos över det inom justitiedepartementet

utarbetade utkastet till lag om särskilda sammanträden i

häradsrätt för handläggning av vissa mål och ärenden, uttalades önskvärdheten

av att tiden för dessa sammanträden bleve utsatt i så god tid,

att uppgift om dem kunde inflyta i de årligen utkommande lageditionerna.

För närvarande är tiden för de allmänna tingssammanträdena i domsagor,

där ting hållas enligt 1872 års förordning, på förhand känd för

hela- året, medan i domsagor, där gamla tingsordningen gäller, tiden

för tingens början ej behöver bestämmas förrän tio veckor dessförinnan.

Då även beträffande dessa ting tiden för deras början utan olägenhet

synes kunna fastslås på en gång för helt kalenderår, torde, därest bestämmelser

meddelas om kungörande av tiden för sammanträden med

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

tremansnämnd, i sammanhang därmed enhetliga föreskrifter böra utfärdas

om kungörande av alla slags ting och tingssammanträden, för vilka

tiden på förhand kan beräknas.

Nu gällande stadganden i hithörande frågor återfinnas i rättegångsbalken

2 kap. 2 §, kung!, skrivelsen den 12 augusti.och Svea hovräits

cirkulär den 6 december 1760 samt förordningen den 21 mars 1884, sådan

denna tyder efter den ändring dess 2 § undergått genom lagen den

29 juni 1900. Vid utfärdande av nya bestämmelser i ämnet synes anledning

saknas att bibehålla den nuvarande ordning, enligt vilken vissa

terminers införande i allmänna tidningarna skall ombesörjas av hovrätterna,

medan dylikt införande i andra fall åligger Konungens befallningshavaude.

Sistnämnda myndighet synes vpra den lämpligaste

att ombesörja ifrågavarande kungörelser. Till allmänhetens bekvämlighet

torde böra föreskrivas, att kungörandet i allmänna tidningarna

av de tingsterminer,. som kunna bestämmas på en gång för helt år,

skall ske å viss dag, exempelvis den 1 december. Ålägges det häradshövdingarna

att en månad tidigare insända sina uppgifter angående tingsterminerna

till befallningshavandena, skulle dessa erhålla tillräckligt god

tid för att, innan desamma skola publiceras, tillse att samtliga uppgifter

inkommit.

Under förutsättning att uppgifterna rörande tingsterminerna jämväl

komma att införas i länskungörelserna, synas häradshövdingarna

kunna befrias från skyldigheten att ombesörja deras kungörande i tingslagets

kyrkor och denna skyldighet i stället åläggas Konungens befallningshavande.

Emellertid måste dylik skyldighet för häradshövdingarna

bibehållas beträffande uppgifterna angående slutsammanträdena, då tiden

skulle kunna bliva för kort för Konungens befallningshavande för att

med begagnande av länskungörelserna hinna draga försorg om deras

uppläsande i kyrkorna. Då dessa uppgifter under alla förhållanden jämväl

torde böra intagas i länskungörelserna, kunna häradshövdingarna såsom

regel fullgöra sin berörda skyldighet genom att i tillräckligt god tid

insända ifrågavarande uppgifter till Konungens befallningshavande med

anhållan, att i länskungörelserna måtte angivas, att uppläsning i kyrkorna

å föreskriven dag skall äga rum.

Över ett inom justitiedepartementet i enlighet med nu anförda

grunder utarbetat utkast till lag om kungörande av tiden för tings början

och avslutande m. m. hava under förlidet år underdåniga utlåtanden avgivits

av häradshövdingar, rikets hovrätter, Konungens befallningshavände

i länen samt Sveriges advokatsamfunds styrelse. I flertalet av

de avgivna utlåtandena har utkastet lämnats utan anmärkning. I anledning

av en erinran från Svea hovrätt synes utöver redan berörda

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

stadgan den i ett blivande lagförslag böra införas bestämmelse därom,

att uppgifterna angående tingsterminerna jämväl skola anslås å rättens

dörr. Härutöver torde såsom den mest verksamma formen för ifrågavarande

uppgifters kungörande böra stadgas, att de skola införas i en

eller flera tidningar inom orten. Kostnaden härför bör givetvis stanna

å statsverket.

Departementschefen uppläste härefter omförmälda lagförslag av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar och hemställde, att för

det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler lagrådets utlåtande över

förslaget måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Magt Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

C. G. Bruno.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 4.

Bil.

Förslag

till

Lag

om kungörande av tiden för tings början och avslntande m. m.

Med upphävande av 2 kapr 2 § rättegångsbalken, bestämmelserna

i nådiga skrivelsen -den 12 augusti 1760 samt förordningen den 21 mars

1884 angående kungörande av tiden för allmänna tingssammanträden i

vissa domsagor samt för avslutande av ting, förordnas som följer:

''I §•

Häradshövding vare skyldig att före den 1 november varje år

meddela såväl hovrätten som Konungens befallningshavande uppgift, avseende

det nästföljande året, dels om dagen för början av varje allmänt

tingssammanträde i tingslag, där ting hållas enligt förordningen den

17 maj 1872, samt, vad angår annat tingslag, om dagen för varje lagtima

tings början, dels ock, där Konungen, enligt vad därom är särskilt

stadgat, förordnat att sammanträden med tremansnämnd skola hållas i

visst tingslag, om tid och ort för dessa sammanträden.

2 §.-

Varder tings avslutande utsatt till särskild dag, skall genom häradshövdingens

försorg tiden för avslutandet senast andra söndagen förut

kungöras i tingslagets kyrkor. Häradshövdingen åligger ock att minst

fjorton dagar före den utsatta tiden avsända uppgift därom till hovrätten

och Konungens befallningshavande.

• 3 §.

Inom de i 1 och 2 §§ stadgade tider för avsändande av där omförmälda

uppgifter har häradshövdingen jämväl att föranstalta därom, att

nämnda uppgifter varda anslagna å rättens dörr ävensom kungjorda i

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition AV 4. 65

eu eller Hera tidningar inom orten. För kungörelsekostnaden njute

häradshövdingen ersättning av allmänna medel.

Konungens bofallningshavande åligger att låta de uppgifter, som

här ovan omförmälas, införas såväl i allmänna tidningarna som i läuskungörelserna.

Kungörelse angående uppgifterna enligt 1 § skall beträffande samtliga

domsagor i länet införas i allmänna tidningarna den 1 december

varje år, eller, om söndag då infaller, påföljande dag, samt i länskungörelserna

under november månad, och bör kungörelsen beträffande

varje tingslag första söndagen i december månad uppläsas i tingslagets

kyrkor. Uppgifterna enligt 2 § skola införas i allmänna tidningarna

och länskungörelserna ofördröjligen efter det de inkommit.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1918.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 4 höft. (Nr 4.)

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 4.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj ds lagråd fredagen

den 18 januari 1918.

Närvarande:

Justitieråden GULLSTRAND,

VON Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-GyllenbÅga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

10 januari 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

över upprättat förslag till lag om kungörande av tiden för tings början

och avslutande m. m.

Förslaget, som tinnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av revisionssekreteraren Karl Schlyter.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 1.

li 7

Utdrag ur protokollet över justitiedepartenientsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

fredagen- den 18 januari 1918.

Närvarand e:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde, att

sedan Kungl. Maj:t beslutat inhämta lagrådets utlåtande dels den 6 mars

1917 över upprättade förslag till lag om häradsrätts sammansättning

vid handläggning av vissa mål och ärenden, till lag om ändrad lydelse

av 7 och 10 §§ i förordningen den 17 maj 1872 angående ändring i

vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting samt till lag om

ändrad lydelse av 5 § 1 i förordningen om nya växellagens införande

och vad i avseende därå iakttagas skall den 7 maj 1880, dels ock den

10 januari 1918 över upprättat förslag till lag om kungörande av tiden

för tings början och avslutande m. m., lagrådet den 27 april 1917 samt

denna dag avgivit de infordrade utlåtandena.

Efter att hava redogjort för innehållet i berörda lagförslag och

lagrådets över desamma avgivna utlåtanden anförde departementschefen:

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 4.

0

Lagrådet har icke haft något att erinra mot grundprinciperna för

de framlagda lagförslagen. Dessa överensstämma med grunderna för

den riksdagsskrivelse, som föranlett lagförslagens utarbetande. För egen

del biträder jag, som icke tidigare haft att deltaga i handläggningen

av de lagförslag, Aiaröver lagrådets utlåtande avgivits den 27 april 1917,

till fullo de synpunkter, som legat till grund för riksdagsskrivelsen och

lagförslagen. Önskemålen om snabbare rättsskipning i häradsrätterna

och en lämplig arbetsfördelning mellan den ordinarie domaren och de

vid häradsrätterna tjänstgörande tingsmyndiga biträdena synas mig på

ett lyckligt sätt hava tillgodosetts i lagförslagen under bevarande och

stärkande av lekmaunaelementets inflytande genom avpassande av nämndemännens

antal efter målens och ärendenas beskaffenhet. På grundvalen

av ifrågavarande lagförslag är ock lör närvarande inom justitiedepartementet

under utarbetande ett förslag till stadga angående domsagornas

förvaltning, som avser att reglera arbetsförhållandena å domsagokanslierna

under tillgodoseende av de i riksdagens skrivelse den 13 april 1910

uttalade. önskemålen om inskränkning i de ordinarie häradshövdingarnas

tjänstledighet och skärpning av vikariernas kompetens, d ill detta förslag

ber jag att framdeles få återkomma.

De av lagrådet eller ett flertal av dess ledamöter mot vissa detaljer

i lagförslagen framställda anmärkningarna hava samtliga beaktats i de

reviderade förslag jag rtu går att framlägga.

1 1 § av förslaget till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning

av vissa mål och ärenden har i definitionen av de brottmål,

som må upptagas av häradsrätt med blott tre i nämnden, gjorts det av

lagrådet förordade förtydligandet, att mål, däri enskild målsägande

finnes, ej må förekomma till handläggning vid sådant tillfälle. Att

svarandes genstämningstalan i mål av i 1 § angiven beskaffenhet jämväl

må upptagas av häradsrätt med nyss nämnda sammansättning bär utmärkts

genom den i första punkten av 4 § gjorda jämkningen.

Genom de av lagrådet föreslagna ändringarna i 2 § har en

avsevärd förenkling av däri intagna stadganden åstadkommits utan

väsentlig rubbning av paragrafens tidigare innehåll. På lagrådets hemställan

bär föreskriften, att parternas yrkanden, bestridanden och medgivanden

ävensom deras påståenden och förklaringar rörande saksammanhanget

skulle å sammanträde med tremansnämnd i domboken noggrant

antecknas, uteslutits, och torde jag framdeles få återkomma till frågan

om inskärpande av domarens åligganden i nu berörda avseende på annat

sätt än genom deras upptagande i den nu föreslagna lagen.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 4. 69

I anledning av den av lagrådets flesta ledamöter vid 3 § gjorda

erinran om behövligheten av ett uttryckligt stadgande därom, att lagfarts-,

intecknings- och tomträttsprotokoll skola föras vid sammanträden

med tremansnämnd mellan de lagtima tingen, har föreslagits tillägg av

ett andra stycke i 3 § av innehåll, att ärenden av antytt slag jämväl

må upptagas å dylika sammanträden utan hinder av stadgandena i 20 §

lagfartsförordningen och däremot svarande föreskrifter i andra författningar.

Den av lagrådet vid 3 § förordade uttryckliga föreskriften om

tillämpligheten av 12 kap. 2 och 3 §§ rättegångsbalken på sammanträden

med tremansnämnd har införtä såsom ett andra stycke i 5 §.

Övriga i förevarande lagförslag gjorda jämkningar finna sin motivering

i de av lagrådet vid vederbörande paragrafer framställda erinringar.

I 7 § av det till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad

lydelse av 7 och 10 §§ i förordningen den 17 maj 1872 angående ändring

i vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting föreslogos vissa

skärpningar i fråga om domstolens skyldighet att i slutbehandlade mål

avkunna dom innan sammanträdet ändas. Då jag är av den meningen,

att uppskov med doms avkunnande i praxis förekommer i långt större

utsträckning än som med nu gällande lagbestämmelser synes vara förenligt

och att det skulle lända rättsskipningen till synnerlig båtnad,

om dylikt uppskov begränsades till det i lagen förutsatta fallet, att

domen icke »kan författas» före sammanträdets slut, synes mig på

ifrågavarande område en hel del vara att vinna utan lagändring, allenast

genom åtgärder, åsyftande att ändra praxis till överensstämmelse med

gällande lag. Med hänsyn härtill och på de av lagrådet mot den föreslagna

lagändringen anförda skälen torde med denna för närvarande

lämpligen kunna anstå.

I övriga lagförslag hava endast gjorts oväsentliga redaktionella

jämkningar.

Departementschefen uppläste härefter i enlighet med det avgivna

yttrandet avfattade förslag till

1) lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning av vissa

mål och ärenden,

2) lag om ändrad lydelse av 10 § i förordningen den 17 maj 1872

angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting,

3) lag om ändrad lydelse av 5 § 1 i förordningen om nya växellagens

införande och vad i avseende därå iakttagas skall den 7 maj

1880 samt

4) lag om kungörande av tiden för tings början och avslutande m. in.,

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 4 höft. (Nr 4.) 10

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 4.

och hemställde departementschefen, att förslagen måtte jämlikt § 87

regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Denna hemställan, i vilken statsrådets övriga ledamöter

instämde, täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla,

och skulle proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:126 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning av vissa med och ärend s. 1 i texten
  2. LU 1918:34 Utlåtande i anledning av dels Kung!. Maj:ts proposition med förslag till lag om häradsrätts sammansättning vid handläggning av vissa mål och ärenden m. m. dels s. 1 i texten