Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i gällande bestämmelser om understöd av statsmedel åt föreningar för beredande av driftkredit åt läkare av mindre jordbruk

1918-04-30 · 52 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 46 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:415, Angående vissa ändringar i gällande bestämmelser om understöd av statsmedel åt föreningar för beredande av driftkredit åt läkare av mindre jordbruk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

1

Nr 415.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående vissa

ändringar i gällande bestämmelser om understöd av statsmedel

åt föreningar för beredande av driftkredit åt

läkare av mindre jordbruk; given Stockholms slott den

■HO april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen

besluta, att mom. 2 och 5 i gällande bestämmelser angående

understöd av statsmedel åt föreningar för beredande av driftkredit åt

idkare av mindre jordbruk skola från och med den 1 januari 1919 erhålla

följande ändrade lydelse:

Mom. 2. Ekonomisk förening, som utgör sammanslutning för ett

eller flera län av jordbrukskassor, (centralkassa för jordbrukskredit) kan,

sedan den i enlighet med bestämmelser, vilka Kungl. Maj t meddelar,

vunnit godkännande från det allmännas sida, av statsmedel erhålla bidrag

utan återbetalningsskyldighet dels till organisatiouskostnader med

2,000 kronor jämte ett tillägg för varje län utöver ett, varav centralkassans

verksamhetsområde består, av 1,000 kronor för ett län och 500

kronor för varje ytterligare län samt dels till de årliga förvaltningskostnaderna

med 4,000 kronor under vart av de två första åren näst

efter det, då godkännandet givits, med 2,000 kronor under vart av de

följande fyra åren och med 1,000 kronor under vart av ytterligare fyra

är, med tillägg för varje län utöver ett, varav centralkassans verksamhetsområde

består, av 1,000 kronor om året för ett, län och 500 kronor

om året för varje ytterligare län.

Mom. 5. Fråga om erhållande av bidrag, som ovan sägs, handBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 374 käft. (Nr 415.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

lägges av Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där vederbörande

kassas styrelse bar sitt säte.

Ansökan om förvaltningsbidrag skall vara åtföljd av:

dels styrkta avskrifter av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen

för näst föregående år samt protokoll angående ansvarsfrihet

för samma år för styrelsen,

dels ock, där ansökningen göres av jordbrukskassa, en av dess

styrelse på heder och samvete bestyrkt uppgift angående det antal

medlemmar, kassan under sin verksamhetstid närmast föregående år

städse haft, jämte särskilt yttrande över ansökningen antingen av det

ombud, som, efter ty ovan sägs, må vara förordnat att öva tills}7növer

kassans verksamhet, eller av styrelsen för vederbörande centralkassa,

därest jordbrukskassan är ansluten till en sådan,

samt, där ansökningen göres av centralkassa för jordbrukskredit,

yttrande över ansökningen av det ombud, som, efter ty ovan sägs, skall

förordnas för tillsyn över kassans verksamhet.

Efter prövning av ansökningshandlingarna äger Kung]. Maj:ts befallningshavande

att av det för ändamålet auvisade statsanslaget utanordna

det kassan, enligt vad ovan sägs, tillkommande bidraget.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30

april 1918.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna ,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde: *

Frågan om lämpliga åtgärder för ordnandet av det mindre jordbrukets

kreditförhållanden har sedan länge varit föremål för statsmakternas

uppmärksamhet. Första uppslaget till dess upptagande på dagordningen

gavs genom en underdånig skrivelse den 7 november 1903

från hushållningssällskapens ombud. Efter åtskilliga förarbeten hade

frågan slutligen kommit så långt, att propositioner i ämnet kunde föreläggas

1915 års riksdag.

De grundprinciper, på vilka det förslag, som sålunda blev föremål

för riksdagens övervägande, var byggt, voro, såvitt nu är av intresse,

följande.

Jordbrukets speciella kreditbehov kunna, som bekant, uppdelas i

tre stora kategorier, den egentliga fastighetskrediten, som har till ändamål

att förmedla fastighetsomsättningen och för den, som icke själv

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

förfogar över tillräckligt kapital, underlätta förvärvandet, av lämpligt

brukningsområde, den sekundära fastighetskrediten, som har till huvudsakligt

ändamål att bereda tillgång til! de kapital, som erfordras för

sådana anläggningar och förbättringsarbeten, som icke kunna beräknas

annat än efter längre tids förlopp återgälda nedlagda. kostnader, samt

slutligen själva driftskrediten, som avser att i första hand täcka de

regelbundet återkommande behoven av rörelsekapital men även att

bereda tillgång till medel, som erfordras för sådana förbättringsåtgärder,

som kunna förväntas mycket snart återgäldas genom ökad avkastning

från fastigheten.

Av åtskilliga skäl ansåg man sig, då man nu skulle söka åstadkomma

eu praktiskt tillfredsställande lösning av frågan om ordnandet

av det mindre jordbrukets kreditförhållanden, böra tillsvidare bortse

från förstnämnda båda kategorier av lånebehov. Dels kunde desamma

anses i någon mån tillgodosedda genom redan befintliga anordningar,

statens eynahemslånerörelse, hypoteksföreningar, sparbanker etc., dels

krävde tillfredsställandet av förstnämnda lånebehov helt andra rörelseformer

än tillgodoseendet av behovet av driftskredit, vadan de näppeligen

kunde tänkas tillgodosedda genom samma organisationer som

detta, och dels slutligen syntes oövervinneliga svårigheter skola komma

att möta att inom rimlig tid anskaffa de stora kapital, som skulle erfordras

för en tillfredsställande lösning av frågan i hela dess vidd på

en gång.

Man ansåg sig alltså böra begränsa sig till att tillsvidare endast

taga sikte på frågan om beredandet av möjlighet för de mindre j<>rdbrukarna

att på skäliga villkor erhålla den kredit, som erfordras för

uppehållandet av själva driften.

Med denna begränsning följde även en annan. Till följd av välbekanta

förhållanden måste tillfredsställandet av de ovan förstnämnda

kreditbehoven nästan uteslutande ske med anlitandet av själva fastigheternas

belåningsvärde, och under utvecklingens gång har för nämnda

ändamål detta belåningsvärde tagits i anspråk så starkt, att något nämnvärt

därav icke återstår för driftskrediten.

Man var således no d den begränsning, vari frågan upptogs, hänvisad

till att bygga uteslutande på den personliga kreditvärdigheten hos

låntagarna; och det gällde alltså att söka på bästa sätt tillgodogöra sig

denna. Detta kunde emellertid, om man ville vinna en lösning av frågan

efter större måttstock, då det gällde det mindre jordbruket endast

ske genom att lita till jordbrukarnas självverksamhet i kooperativa sammanslutningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr ilo.

Sålunda gav sig själva stommen till organisation av sig själv.

Att icke den kooperativa formen skulle anlitas vid frågans lösning

ifrågasattes ej heller någonsin på allvar under förarbetena.

Vid det närmare utformandet gjorde sig emellertid även andra

synpunkter gällande. Först och fiämst gällde det att skaffa tillräckliga

kapital och att skaffa dem på villkor, som kunde anses tillräckligt

billiga för att lösningeu skulle innebära verkliga förmåner för dem det

gällde. Detta kunde, särskilt som man av åtskilliga skäl snart fann,

att man icke kunde allt för mycket bygga på statens mellankomst, endast

ske därigenom att organisationen gjordes sådan, att jordbrukarnas

personliga kreditvärdighet fick komma till sin fulla rätt. För detta

senare ändamål erbjöd sig den i gällande lag om ekonomiska föreningar

upptagna föreningsformen, föreningar med begränsad personlig ansvarighet,

med vars tillhjälp man kunde ställa hela den befolkningsklass,

det gällde, så gott som solidarisk gent emot långivarna. Vidare framstod

det som ett önskemål, värt synnerligt beaktande, att söka göra

ett slut på det å landsbygden florerande borgenssystemet och växelrytteriet.

Detta senare kunde tänkas ske framförallt på två vägar. Dels

kunde man genom att på lämpligt sätt avgränsa verksamhetsområdet förde

föreningar, som avsågos att uppbara rörelsen, öppna möjlighet för

att å ena sidan långivningen kunde ske med noggrann kännedom om

vederbörande lånesökandes personliga och ekonomiska förutsättningar

och å andra sidan kunde övervakas, att lånet verkligen finge en sådan

användning, som kunde bidraga till stärkande av hans ekonomi. Dels

ock kunde man genom en sträng begränsning av lånerätten och riskernas

fördelning på samtliga föreningsmedlemmar göra dem lättare att bära.

Genom många små riskers fördelning på ett flertal händer kunde i

organisationen inläggas ett moment av ömsesidig försäkring, som med

tiden åtminstone borde kunna bidraga till att göra kravet på särskild

borgens- eller annan säkerhet allt mera överflödigt allt efter som de

verksamheten uppbärande föreningarna hunne konsolidera sig genom

bildande av reserv- och andra dylika fonder.

Efter nu angivna synpunkter var det system, som föreslogs,

uppbyggt.

Grundstommen till det hela utgjordes av lokala föreningar med

strängt begränsade verksamhetsområden samt personligen ansvariga

medlemmar. De lokala loren ing-irnas, jordbrukskassornas, verksamhetsomiåden

skulle vara sammanhängande samt skilda från andra jordbrukskassors

och icke större, än att varje kassas medlemmar kunde förutsättas

känna varandras personliga och ekonomiska förhållanden. Förderas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 415.

soliditet sörjdes genom eu bestämmelse, att medlems personliga ansvarighet

icke finge bestämmas lägre än till ett belopp, motsvarande eu

och eu halv gång hans lånerätt, d. v. s. det belopp, intill vilket han

skalle vara berättigad att genom kassan erhålla lån. Till begränsning

av riskerna syftade bestämmelser, att för ägare eller brukare av jord

delaktighet i jordbrukskassa i regel icke kunna vinnas för större areal

odlad jord än han verkligen ägde eller brukade inom kassans verksamhetsområde

samt att ingen skulle kunna vinna inträde för mer än 50

hektar jord eller för större areal, än som motsvarade en tiondel av den

sammanlagda areal, för vilken medlemskap i kassan vunnits, ävensom

att medlems lånerätt icke finge sättas högre än till 75 kronor för varje

hektar jord, för vilken lian ägde delaktighet i kassan. Rörelsens begränsning

till att endast avse beredandet av driftkredit vanns genom

noggranna bestämmelser angående de ändamål, för vilka lån finge utlämnas.

Genom dessa bestämmelser sökte man även hindra kassorna

att inlåta sig på sådan kreditgivning för andra än rena jordbruksändamål,

som särskilt i Tyskland på vissa håll ägt rum och där medfört

ödesdigra verkuingar för kassornas medlemmar. Emellertid upptöa^

bland de ändamål, för vilka län skulle kunna lämnas medlemmarna,

även erläggande av insats för inträde i annan ekonomisk förening, som

avsåge antingen beredande av tillgång till redskap och maskiner, som

erfordras för jordbruket, eller utsäde eller foder- och gödselmedel eller

torvströ eller avelsdjur, eller ock tillgodogörande av produkter av jordbruket

eller någon dess binäring. I samma riktning, att begränsa verksamheten

till den rena driftskrediten, skulle även verka vissa bestämmelser

angående inskränkningar i den tid, för vilken lån finge utlämnas,

på samma gång som därigenom och genom en föreskrift om skyldighet

för jordbrukskassa, som för egen räkning dreve sparkasserörelse,

att hålla viss kassareserv avsågs att sörjas för bibehållandet av kassornas

likviditet.

Nästa led i organisationen skulle utgöras av centralkassor för

jordbrukskredit, Deras huvudsakligaste ändamål skulle vara å ena sidan

att var inom sitt verksamhetsområde övervaka och leda jordbrukskasserörelsens

utveckling samt å andra sidan att bereda tillgång till de medel,

som erfordrades för densamma.

De principer, efter vilka centralkassorna skulle orgauiseras, voro i

huvudsak desamma, som lagts till grund för jordbrukskassornas organisation.

Åven deras kreditvärdighet uppbyggdes sålunda på grundvalen

av de enskilda jordbrukarnas kreditvärdighet fastän medelbart

genom jordbrukskassorna såsom mellanled. Till medlem i centralkassa

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 415. 7

skulle endast fä intagas godkänd jordbrukskassa. De anslutna kassorna

skulle vara ansvariga för centralkassans förbindelser i förhållande till

sina insatser och fitigo var för sig ej ingå med så många insatser, attest

belopp, varmed den enskilda jordbrukskassan bleve ansvarig för

centralkassas förbindelser, komrne att överstiga två tredjedelar av det

sammanlagda belopp, intill vilket jordbrukskassans medlemmar i sin

ordning vore ansvariga för dess förbindelser. Jordbrukskassas lånerätt

i ceutralkassan skulle icke få sättas högre än till halva det belopp,

varmed jordbrukskassan ansvarade för centralmassans förbindelser, ökat

med hälften av det sammanlagda belopp, intill vilket jordbrukskassans

medlemmar i sin ordning ägde lånerätt i denna. Då. på sätt förut

nämnts, medlemmarnas i eu jordbrukskassa ansvarighet alltid skulle

med minst en tredjedel överskjuta deras lånerätt, var genom bestämmelserna

om ansvarighet och lånerätt i eu centralkassa sörjt för att till

skydd för dess risker alltid skulle stå en ansvarighet av de enskilda

jordbrukarna, som icke blott täckte nämnda risker utan med en tredjedel

översköte desamma. Därmed var sålunda eu fast grund lagd för centralkassornas

kreditvärdighet. För att Cf-ntralkassorna vid sin kreditgivning

skulle kunna bygga på eu ingående kännedom om de lånespkande jordbrukskassornas

förvaltning och kreditvärdighet och även för att kostnaderna

för centralkassornas övervakande och ledande verksamhet icke

skulle över hövan förstoras föreskrevs, att även deras verksamhetsområden

skulle vara strängt begränsade och icke fä överstiga tre län för varje

kassa samt att till medlem i centralkassa endast skulle få intagas jordbrukskassa,

vars stj^relse hade sitt säte inom centralkassans verksamhetsområde.

Med denna sistnämnda bestämmelse hindrades emellertid även

att en centralkassa genom att draga till sig jordbrukskassor, som bildats

inom det blivande verksamhetsområdet lör annan ännu icke bildad

central kas^a, beredde svårigheter lör tillkomsten av donna. För att eu

centralkassa skulle kunna vinna godkännande fordrades nämligen, att

den vunnit anslutning av minst ti* > jordbruks kassör inom sitt blivande

verksamhetsområde. Till betryggande av centralkassornas likviditet och

även för att vinna garantier för att rörelsen hölies inom de gränser,

som betingades av dess ändamål att uteslutande avse tillgodoseendet av

jordbrukarnas behov av driftskredit, meddelades särskilda bestämmelser,

Sålunda skulle centralkassa alltid vara pliktig att hålla eu kassareserv,

motsvarande minst en tiondel av insättarnas behållning i densamma.

Lån skulle ej få beredas åt andra än anslutna jordbrukskassor. Vidare

skulle gälla, att lån, som centralkassa lämnade av medel, vilka den

anskaffat genom upptagande av lån, ej skulle få utlämnas på längre

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 415.

återbetalningstid än den ceutralkassan själv åtnjöte, samt att minst sex

tiondelar av de hos kassan insatta medh-n skulle redovisas i nyssnämnda

kassareserv eller i lån å återbetalningstid, som ej överstege ett år.

I de flesta främmande länder och särskilt i stor utsträckning i

Tyskland finansiera de jordbrukskassorna och centralkassorna motsvarande

organisationerna även övriga kooperativa jordbmkarsammanslutningar.

Detta skulle däremot icke bliva fallet hos oss. Visserligen skulle även

i Sverige registrerade ekonomiska föreningar få upptagas till medlemmar

i jordbrukskassor men i stort sett endast som understödjande medlemmar.

Till följd av den stränga begränsningen av de ändamål, för vilka lån av

nämnda kassor skulle få utlämnas, skulle nämligen faktiskt alla dylika

föreningar med undantag för sådana, som själva driva jordbruk, vara utestängda

från möjligheten att erhålla lån. I centralkassa lör jordbrukskredit

skulle, som nämnt, ej andra ekonomiska föreningar än godkända

jordbrukskassor få ingå såsom medlemmar. Man var visserligen fullt medveten

om, att det, från synpunkten av de föreslagna kassornas bärighet

och förmåga att anpassa sin verksamhet efter växlingarna i lånebehovet

under olika tider av året, skulle inneburit stora fördelar om deras verksamhet

kunnat redan från början utsträckas till att även omfatta jordbrukskooperationen

i dess helhet. Bestämda hinder syntes emellertid möta

mot att åt rörelsen gåves en sådan omfattning. Dels syntes icke någon

möjlighet finnas att bereda tillgång till de kapital, som erfordrades

därför. Och dels, vilket ej var det minst viktiga skälet, äro de svenska

jordbrukskooperativa föreningarna med ett fåtal undantag i motsats till

vad som är fallet med t. ex. de tyska föreningarna bildade under formen

föreningar utan personlig ansvarighet. Till följd härav mötte svårighet,

att inpassa dem i ett system, som av förut angivna skäl måste uppbyggas

just på grundvalen av jordbrukarnas personliga ansvarighet.

Fin fråga, som i de framlagda förslagen kom att intaga en mycket

framskjuten plats, var den, huru de för rörelsen erforderliga kapitalen

skulle kunna beredas. Från riksbankens sula hade visserligen ställts i

utsikt, att banken skulle kunna i stor utsträckning mottaga av de blivande

centralkassorna endosserade växlar till diskontering, men dels lämpade

sig denna kredit endast för tillgodoseende av de allra kortaste lånebehoven

och dels skulle densamma säkerligen ej förslå tdl täckande helt

och hållet ens av nämnda behov. Åven andra utvägar måste således

utfinnas. Genom en föreslagen ändring i banklagen och andra lagstiftningsåtgäi’der

avsågs sålunda att öppna möjlighet lör de blivande centralkassorna

att under visst villkor från allmänheten mottaga insättningar

på sparkasseräkning, så ock, i den män särskilda omständigheter för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts nåd. proposition AV 415

9

.inledde därtill, ä viss eller vissa andra bankmässiga räkningar av beskaffenhet

att icke medföra skyldighet att vid anfordran återbetala insatt

belopp. Mottagandet av insättningar å s. k. å vista räkningar ansågs

däremot medföra sådana krav på likviditet, att centralkassorna näppeligen

skulle kunna uppfylla desamma. Vissa av de ändamål, för vilka kredit

skulle få beredas, förutsatte emellertid, att även lån på längre återbetalningstid,

än som kunde beredas genom riksbankens växelkredit och

spat kasserörelsen, skulle få utlämnas. Då den kredit, centralkassorna

skulle kunna erhålla från banker, sparbanker och andra redan förefintliga

penninginrättningar, icke kunde beräknas skola bliva tillräcklig för

ändamålet, måste anstalter ttäffas även för tillgodoseendet av dessa lånebehov.

Av vissa skäl ansåg man sig härför ej böra anlita statens redan

förut hårt anlitade kredit. Däremot föreslogs en ändring i gällande bestämmelser

för postsparbanken, som skulle möjliggöra för denna att

inom viss gräns lämna lån mot skuldebrev åt centralkassa för jordbrukskredit,

som i enlighet med bestämmelser, vilka Konungen hade att meddela,

vunnit godkännande från det allmännas sida. Vidare hade genom

den allmänna pensionsförsäkringen utsikt öppnats, att från den s. k.

pensionsfonden lån skulle kunua beredas de blivande centralkassorna till

avsevärdare belopp; och det ställdes i utsikt, att de blivande bestämmelserna

angående utlåning från fonden skulle komma att bliva sådana,

att lån till kassorna skulle kunna utlämnas mot endast dessas förbindelser

utan ställande av särskild säkerhet.

På sätt härförut erinrats ansågs det böra fordras för bildande av eu

oentralkassa, att denna redan från början kunde vinna anslutning från

ett visst antal jordbrukskassor inom dess verksamhetsområde Bildandet

av jordbrukskassor måste således alltid i viss mån föregå bildandet av

centralkassor, och man hade följaktligen att, räkna med, att det kunde

uppstå jordbrukskassor, som icke till en början kunde vinna anslutning

till någon för orten bildad centralkassa. Att dessa skulle kunna möta

en del svårigheter att uppbringa för rörelsen erforderligt kapital, var

uppenbart. Då man av förut antydd anledning ansåg sig böra strängt

hålla på alt icke centralkassorna skulle fä intränga på varandras verksamhetsområden,

måste ett försök göras att på något sätt sörja för

finansieringen av dylika fristående jordbrukskassor. För sådant ändamål

föreslogs eu ändring i gällande lag om sparbanker, som skulle öppna

möjlighet för sparbank att uppträda som lörlagsgivare åt godkänd jordbrukskassa

genom öppnande för denna av löpande räkning eller kreditivräkning.

Då det kunde förutses, att kassorna skulle få svårt att, innan rörelsen

Bihang till riksdagens protokoll 1918. I sand. 874 höft. AV 415. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

hunnit komma i gång, bära de med organiserandet och med förvaltningen

förbundna oundvikliga kostnaderna, ansågos vissa statsbidrag

nödvändiga för att hjälpa dem över de första svårigheterna. I detta

hänseende hade under förarbetena föreslagits, att dessa bidrag skulle

åtgå särskilt till jordbrukskassor och särskdt till central föreningar. För

jordbrukskassornas del både sålunda hemställts om ett till tiden obegränsat

förvalt ningsbi drag av 2 kronor för medlem, vilket bidrag för

de län,, där centralförening icke kunnat bildas, skulle kunna höjas till

4 kronor för medlem. Beträffande centralkassorna innebar det förberedande

förslaget, att statsbidraget skulle utgå i form av dels ett bidrag

till organisation-kostnader om 2,000 kronor en gång lör alla till varje

central kassa samt dels ett årligt förvaltningsbidrag om 4,000 kronor

under vart av de tio första åren av centralkassas verksamhetslid. I

det förslag, som av Kungl. Maj: t förelädes riksdagen, hade åtskilliga

modifikationer vidtagits i vad sålunda ifrågasatts. Det hemställdes nuj

att även förvaltningsbidraget till jordbrukskassa skulle utgå allenast

under de första tio åren efter kassas bildande och blott under de första

fyra åren med förut föreslagna 2 kronor för medlem, men därefter endast,

med en krona lör medlem. Organisationsbidraget till centralkassorna

bibehölls vid det under förarbetena föreslagna beloppet, 2,000 kr<mor

till varje kassa, men beträffande förvaltningsbidraget innebar Kungl.

Maj t förslag en väsentlig reduktion av vad under förarbetena ansetts

erforderligt, i det att nämnda bidrag föreslogs skola utgå med allenast

2,000 kronor under vart av de två första åren efter det kassan vunnit

godkännande från det allmännas sida, 1,000 kronor under vart av de

följande fyra åren och 500 krouor under vart av ytterligare fyra år.

Slutligen föreslogos vissa bestämmelser angående utauordnandet

av nämnda bidrag. Fråga om erhållande av bidrag skulle handläggas

av Kungl. Maj:ts befallningsha''ande i det lön, där vederbörande kassas

styrelse hade sitt säte. Ansökan därom skulle vara åtföljd av styrkt

avskrift av kassans stadgar samt bevis om behörig registrering och om

godkännande från det allmännas sida samt, såvitt fråga vore om förvaltningsbidrag,

dels styrkta avskrifter av förvaltningsberättelsen och

revisionsberättelsen för nästföregående år jämte protokoll angående

ansvarsfrihet för samma år för styrelsen, dels ock, där ansökningen gjordes

av jordbrukskassa, en av dess styrelse på heder och samvete bestyrkt

uppgift angående det antal medlemmar, kassan under sin verksamhetstid

närmast föregående år städse haft, jämte särskilt yttrande över ansökningen,

om ansökningen gjordes av fristående jordbrukskassa, av det

ombud, som enligt vad tillika föreslogs skulle vara förordnat att å det

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

allmännas vägnar öva tillsyn över kassans verksamhet, men, om ansökningen

gjordes av till centralkassa ansluten jordbrukskassa, av centralkassans

styrelse, samt, där ausökningeu gjordes av centralkassa, yttrande

Över ansökningen av det ombud, som skulle vara förordnat att å det

allmännas vägnar öva tillsyn över kassans verksamhet.

Till täckande av de med utgivandet av nämnda statsbidrag förbundna

utgifterna hemställdes om ett förslagsanslag å extra stat under

nionde huvudtiteln.

Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit bifölls av riksdagen, ehuru

redan då förslag framkommo avseende, bland annat, höjning av den för

medlemmar i jordbrukskassor föreslagna lånerätten.

I anledning av riksdagens sålunda fattade beslut utfärdade Kungl.

Maj:t den 18 juni 1915

dels lag innefattande vissa bestämmelser om centralkassor för

jordbrukskredit;

dels lag angående ändrad .lydelse av 1 § i lagen den 22 juni 1911

om bankrörelse;

dels lag om ändrad lydelse av 11 § i lagen den 29 juli 1892

angående sparbanker;

dels kungörelse angående understöd av statsmedel åt föreningar

iör beredande av driftkredit åt idkare av mindre jordbruk;

dels kungörelse angående överlämnande till Sveriges riksbank av

svenska statens obligationer såsom pant för centralkassas för jordbrukskredit

förbindelser;

dels kungörelse angående godkännande från det allmännas sida

av vissa centralkassor för jordbrukskredit, i vilken kungörelse §§ 20 och

21 genom kungörelse den 18 februari 1916 erhållit ändrad lydelse;

dels ock kungörelse angående godkännande från det allmännas

sida av vissa jordbrukskassor.

Sedermera hava genom jordbruksdepartementets försorg utarbetats

och genom trycket offentliggjorts dels mönsterstadgar för jordbrukskassor

och centralkassor samt dels förslag till instruktioner för styrelser''

och revisorer i dylika kassor jämte formulär till bokföring m. in., allt

till ledning vid bildandet och förvaltandet av dessa kassor. Dessutom

har i reglementet angående förvaltningen av pensionsfonden den 17

juni 1916 medgivits, att den del av tendens medel, som ej erfordras

för bestridande av dess utgifter, må redovisas i, bland annat, skuldförbindelser,

utfärdade av centralkassa för jordbrukskredit, vilken i enlighet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kmgl. Majds nåd. proposition Nr 415.

med bestämmelser, som Konungen meddelar, vunnit godkännande från

det. allmännas sida.

Redan kort efter bildandet av de första kassorna framkommo förslag

till jämkningar i de beträffande jordbrukskasserörelsen meddelade bestämmelserna.

Sålunda hemställdes i eu vid 1916 års riksdag inom andra kammaren

väckt motion nr 118 om sådan ändring i gällande författningar

rörande jo''dbrukskassor och centralkassor för jordbrukskredit, att godkänd

jordbrukskassa inom ett område, där eu central kassa ej samtidigt med

eller högst ett halvt år senare än jordbrukskassan kunde träda i verksamhet,

erhölle tillåtelse att bliva ansluten till någon redan konstituerad

centralkassa utom dess område.

Efter handläggning av frågan i banko ut skottet, hemställde emellertid

utskottet, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda,

av skäl, bland andra, att det syntes utskottet icke lämpligt att redan så

kort tid efter det gällande bestämmelser i ämnet börjat tillämpas och

innan någon erfarenhet i avseende å dem vunnits däri vidtaga några

ändringar.

Riksdagen fattade beslut i enlighet härmed.

Sedermera, hava åtskilliga framställningar ingivits till Kung!.

Maj :t i av-ikt att få för jordbrukskassor och centralkassor för jordbrukskredit

gällande författningar reviderade.

De i framställningarna uttalade önskemålen avse dels ändringar

rörande inträdesvillkoren, lånerätten in. in. dels högre bidrag till förvaltnings-

och organisationskostnader, dels ock förenkling i bokföringen in. in.

Vad först angår inträdesvillkoren har Norrbottens läns hushållningssällskap

i skrivelse den 28 augusti 1916 hemställt om sådan ändring i

gällande bestämmelser om godkännande från det allmännas sida av vissa

jordbrukskassor, att delaktighet i jordbrukskassa och den på denna delaktighet

grundade lånerätt måtte vad Norrbottens län beträffar beräknas

efter det antal hektar odlad jord, som medlem äger eller brukar, med

tillägg av eu hektar för varje kreatursenhet, varmed det sammanlagda

antalet å egendomen underhållna kreatursenheter överstiger antalet hektar

odlad jord å egendomen.

1 sin motivering härför har sällskapet, bland annat, anfört:

»En sammanställning av de i Statistisk Årsbok för Sverige 1916 meddelade

uppgift erna om arealen odlad jord och om antalet brukningsdelar inom Norrbottens

län visar, att på varje brukningsdel icke kommer mer än 3.3 hektar odlad jord.

Aven om man frånräknar de allra minsta jordbruksfastigheterna, som endast i mindre

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj ds nåd. proposition Nr 415. 13

utsträckning torde komma att begagna sig av sin rätt till inträde i en jordbrukskassa,

så kommer man dock till det resultatet, att de jordbrukare, som skulle komma

att bliva medlemmar i inom Norrbottens län bildade jordbrukskassor, icke hava större

areal odlad jord än i genomsnitt 4 å 5 hektar. Då varje jordbrukskassa, för att

erhålla godkännande från det allmännas sida, måste representera en åkerareal avminst

löd hektar, så följer härav, att en jordbrukskassa i Norrbotten, för att vinna

erkännande, måste hava minst 30—40 anslutna medlemmar i stället för det i författningen

förutsatta minimiantalet av 15. Detta kommer i många fall att möta

störa svårigheter, särskilt med hänsyn till önskvärdheten av att kassans medlemmar

skola noga känna varandras ekonomiska förhållanden.

Aven inverkar den nu gällande bestämmelsen om länerättens anknytning till

arealen odlad jord i hög grad på möjligheten att bilda en centralkassa. Visserligen

medgiver författningen, att en centralkassa kan vinna godkännande, då minst 10

jordbrukskassor äro till densamma anslutna, men då centralkassans liksom jordbrukskassornas

vinst — - oavsett de från staten lämnade organisations- och förvaltningsbidragen

— är beroende av den utlåning, som göres till de enskilda, till jordbrukskassorna

anslutna medlemmarna, och dessas lånerätt av författningen är begränsad

till ett maximum av 75 kronor för varje hektar åker, med vilken de äro anslutna

till kassan, så är det lätt att räkna ut, huru stor omsättningen kan bliva för en

centralkassa med visst antal anslutna jordbrukskassor. Och då centralkassans vinst.

på ränteskillnaden emellan det inlånade och det utlånade kapitalet av naturliga skäl

och särskilt av hänsyn till kassans delägare, som äro dess enda låntagare, måste

hållas nere så lågt som möjligt, så är det ej heller svårt att på grundvalen av den

beräknade omsättningssumman beräkna centralkassans årsvinst.

Verkställes en sådan beräkning, så erhålles följande resultat.

Varje jordbrukskassa med tecknad minimiareal av 160 hektar åkerjord har

en lånerätt av 12,000 kronor. Om medeltalet för varje kassa sättes till 200 hektar

åkerjord, blir högsta lånerätten 15,000 kronor. Då naturligtvis icke alla medlemmar

i en jordbrukskassa komma att till det yttersta begagna sig av sin lånerätt, torde

man ej kunna beräkna årsomsättningen för varje jordbrukskassa till n er än cirka

10.000 kronor. För en cemralkassa med 10 anslutna jordbrukskassor blir årsomsättningen

alltså 100,000 kronor, med 50 kassor 500,00!) kronor och med 100 anslutna

jordbrukskassor 1 miljon kronor. Sättes den enskilda jordbrukskassans räntevinst

till V* procent och centralkassans räntevinst till en procent, så blir årsvinsten för

jordbrukskassan således 50 kronor och för en centralkassa med 10 jordbrukskassor

1.000 kronor, med 50 kassor 5,000 kronor och med 100 kassor 10,000 kronor.

Då hela den för denna lånerörelse gällande lagstiftningen utgått ifrån, att

lånerörelsen inom loppet av några år skall kunna bära sig själv, varför förvaltningsbidragen

också så småningom komma att indragas, och då en centralkassa, för att

fylla sin viktiga uppgift att fungera såsom gemensam låneförmedlare åt de enskilda

jordbrukskassorna och såsom det ledande och kontrollerande organet för hela den

av dem utövade verksamheten, måste disponera nödiga medel, så är det utan vidare

klart att, med de i jordbrukens storleksklasser grundade förhållandena inom Norroch

Västerbottens län, eu för dessa läns jordbrukare avsedd centralkassa ej får vara

bildad av allt för få jordbrukskassor. Fn räntevinst av 10,000 kronor synes mycket

val behövas för en fullt utrustad centralkassa, och 5.000 kronor i vinstmedel torde

få anses såsom ett absolut minimum för eu centralkassa, då därmed och med det

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 415.

lilla av staten lämnade förvaltningsbidraget av 1 å 2,000 kronor skall bestridas

samtliga utgifter för lokalhyra, tjänstemännens löner, inspektions- och revisionsresor

m. m. Redan denna lilla årsvinst förutsätter emellertid en anslutning av 50 stycken

iordbrukskassor. Helt annorlunda ställa sig förhållandena i de södra delarna av

landet, där, på grund av jordbrukens större arealer av odlad jord, författningens

bestämmelse om ett minimiantal av 15 medlemmar i varje jordbrukskassa och 10

jordbrukskassor i varje centralkassa, om icke täcker, så dock torde komma verkligheten

ganska nära. I Norrbottens län blir med de nuvarande bestämmelserna den

faktiska minimigränsen för jordbrukskassorna 30 -40 anslutna medlemmar och för

centralkassan 40—50 anslutna jordbrukskassor. I övre Norrland är det å ett hemman

underhållna antalet kreatur av långt större betydelse än antalet hektar odlad jord,

då det gäller alt bedöma såväl jordbrukets ekonomiska bärkraft som dess behov av

driftskredit---. Hushållningssällskapet har emellertid ansett det lämpligast, om

bestämmelserna för övre Norrland i detta avseende icke mer än nödigt bleve andra än

i de övriga delarna av landet, och har på grund härav icke velat ifrågasätta annan

ändring av bestämmelserna, än att i de fall, där arealen av odlad jord är allt för

liten för att lämpligen kunna läggas till grund för delaktigheten i jordbrukskassa,

hänsyn skulle få tagas även till det å fastigheten framfödda antalet kreatur på

sådant sätt, att arealen, för vilken delaktighet beräknades, finge utökas med en

hektar för varje kreatursenhet, varmed det sammanlagda antalet å egendomen underhållna

kreatursenheter överstiger antalet hektar odlad jord å egendomen. Vid beräkningen

av kreatursenheterna skulle då alla å egendomen underhållna kreatur få medtagas

i enlighet med den grund, som av Sveriges officiella statistik tillämpats vid

djurantalets reduktion till kreatursenheter.»

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län har i infordrat

utlåtande den 21 november 1916 tillstyrkt den ifrågasatta författningsändringen.

Med skrivelse den 11 december 1916 har Kungl. Maj:ts befallningskavande

i Västerbottens län, med förordande av bifall, överlämnat

en av hushållningssällskapet i länet gjord enahanda framställning i

ämnet.

Vidare hava jordbrukarnas riksförbunds arbetsutskott i skrivelse

den 14 november 1917 ävensom Kristianstads läns, Malmöhus läns och

och Mälarprovinsernas centralkassor i gemensam skrivelse den 21 november

1917 hemställt om höjning i den areal odlad jord, för vilken

delaktighet i jordbrukskassa kan vinnas. Central kassorna hava närmare

formulerat sin hemställan i denna del därhän, att medlems delaktighet i

jordbrukskassa måtte utsträckas till en femtedel av medlemmarnas sammanlagda

åkerareal eller högst 100 hektar odlad jord.

Rörande denna sin hemställan anföra centralkassorna bland annat:

»Vad medlems delaktighet i jordbrukskassa angår, är det nödvändigt att

denna utsträckes, och härigenom möjlighet beredes att tillgodose det medelstora och

större jordbrukets kreditbehov. Med den nuvarande delaktigheten av en tiondedel

av den sammanlagda jordarealen, eller högst 50 hektar, finna de medelstora och

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

större lantbrukarna det knappt mödan värt att ingå som medlemmar i jordbrukskassa,

då de lånebelopp, de för närvarande kunna erhålla, äro mycket för små för

deras förhållanden. Om de däremot beviljades rätt att ingå i jordbrukskassa med

exempelvis en femtedel av medlemmarnas sammanlagda jordareal eller högst 100

hektar odlad jord, och om samtidigt högre lånerätt per hektar medgåves, skulle de

kunna erhålla lån, som någorlunda motsvarade deras behov. För jordbrukskassorna

är det ett livsvillkor att tå även det medelstora och större jordbrukets idkare aktivt

intresserade i sin verksamhet, bland annat för att lättare erhålla kompetenta

personer för skötandet av sina angelägenheter, något som säkerligen är förenat med

svårighet, om kassorna bland sina medlemmar endast få räkna småbrukare och

egnahemsinnehavare.»

Ett ytterligare önskemål härutinnan framhåller arbetsutskottet och

centralkassorna i berörda sina skrive''ser vara, att medlem måtte kunna

vinna delaktighet i jordbrukskassa för intill 500 hektar skogsmark och

med en lånerätt av högst 10 kronor för hektar, detta särskilt för möjliggörande

av skogsodlingar, avdikningar och planteringar, å de mindre

egendomarnas skogsmarker.

Vad vidare angår lånerätten för den odlade jorden hemställer arbetsutskottet,

att densamma måtte väsentligen ökas. Enahanda framställning

göres av centralkassorna i deras ovanberörda gemensamma

skrivelse, i vilken de hemställa, att densamma måtte höjas intill 200

kronor per hektar eller ock att jordbrukskassas styrelse måtte berättigas

att i samråd med centralkassans styrelse bestämma det högsta belopp,

som de olika medlemmarna Unge erhålla som lån, enär det ju vore

uppenbart, att »framförallt de jordbrukskassemedlemmar, som bedriva ett

intensivt jordbruk, ej äro tillgodosedda genom den medgivna lånerätten.

75 kronor pr hektar, utan äro i behov av betydligt större lånerätt, särskilt

som man numera måste räkna med ett avsevärt minskat penningvärde».

I samband härmed framhålla central kassorna önskvärdheten av

att lånerätten för trädgårdsjord, som användes för uteslutande odling av

trädgårdsalster, bestämmes till högre belopp per hektar än för vanlig

åkerjord eller intill 400 kronor per hektar. Den jordaieal, som brukades

av trädgårdsmästare, vore i vatdiga fall så liten, att de lån, som

kunde erhållas enligt nuvarande lånebesiämmelser, bleve för små. Hänsyn

borde ju ock tagas till de betydligt större kostnader, icke minst

arbetskostnader, som vore förenade med trädgårdsjordens skötsel och

till deri större avkastning, denna gåve. An.-varigheten måste, därest

utsträckt lånerätt erhölles, som följd härav naturligtvis höjas eller annan

fullgod säkerhet avlämnas.

Mälarprovinsernas centralkassa har i särskild den 11 april 1917

opaginerad Kontrollera mot PDF

It)

Kungl. Maj.-ts nåd. proposition Nr 415.

till chefen för jordbruksdepartementet ställd skrift förklarat sig anse

trädgårdsodlares lånerätt böra sättas till 375 kronor per hektar, mot

villkor att intet sådant lån finge utlämnas annat än mot av 1 angivande

jordbrukskassas styrelse godkänd säkerhet.

I berörda framställning den 14 november 11117 påpekar arbetsutskottet

vidare, att enskilda jordbrukare, bosatta u ort, där ej jordbrukskassa

vore belägen, borde få ansluta sig till närbelägen kassa och där erhålla

lånerätt, ävensom att ensamstående, i avlägsnare landsdelar befintliga

jordbrukskassor, till vilka centralkassa icke lämpligen kunde utvidga

sitt egentliga verksamhetsområde, måtte beredas möjlighet att vinna anslutning

till redan befintlig centralkassa, intill dess sådan kunde bildas

för det län, inom vilket dylik jordbrukskassa vore belägen.

Framställning om ändring i sistnämnda avseende av gällande författningar

bär dessutom gjorts, förutom i ovanberörda motion till 1916

års riksdag, även av Mälarprovinsernas central kassa för jordbrukskredit

i skrivelser den 26 mars och den 1 september 1917.

Centralkassan anför i sin skrivelse den 26 mars 1917:

»Det har visat sig, att bildandet av en jordbrukskassa måste föregås av ett

ingående personligt upplysningsarbete om kassornas uppgifter tick arbetssätt. Utan

sådant arbete kan enligt vår övertygelse ingeu jordbrukskasserörelse komma till

stånd. Detta upplysningsarbete kräver betydande uppoffringar av tid och penningar.

Då statens organisationsbidrag endast är avsett för redan bildade kassor,

måste kostnaderna för här ovan omförmälda upplysningsarbete i de län, där icke

hushållningssällskapen vilja ikläda sig garantier härför, bestridas av för saken intresserade

"enskilda personer. 1 de fall där hushållningssällskapen icke anse sig böra

lägga det krävande arbetet att organisera jordbrukskassor på sina redan förut av

mångahanda göromål strängt upptagna konsulenter, och ej heller det för en centralkassas

organisation behövliga, ganska betydande penningebeloppet kan uppbringas

på enskild väg, blir det således omöjligt att förverkliga syftet med den av 1915 års

riksdag antagna lagen om jordbrukskassor och centralkassor för jordbrukskredit.

"Med de kritiska förhållanden, som för närvarande råda för jordbruket, synes

det oss emellertid mer än någonsin förut vara nödvändigt att tillföra detta rörelsekapital

genom en stark och sund jordbrukskasserörelse. Ett steg i denna riktning

vore en ändring i gällande författningar rörande jordbrukskassor och centralkassor

för jordbrukskredit i det hänseendet att godkänd jordbrukskassa inom ett område,

där centralkassa ännu ej är bildad, erhölle tillåtelse att bliva ansluten till någon

redan konstituerad centralkassa utom dess område. Vi ha nämligen försport att jordbrukare

på många orter hava behov utav att sammansluta sig i jordbrukskasseföreuingar,

men då de icke lia utsikter till att få till stånd så många jordbrukskassor,

att centralkassa kan bildas, och en isolerad jordbrukskassa förvisso skulle få

mycket svårt att uppnå fördelaktig överenskommelse om samarbete med förutvarande,

i viss mån konkurrerande kreditanstalt inom ifrågavarande län, avstängas dessa

personer från möjligheten att utnyttja de fördelar, de skulle kunna vinna genom

medlemskap i en jordbrukskassa.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

Såsom ytterligare skäl till en ändring av gällande författningar rörande jordbrukskassor

och centralkassor för jordbrukskredit i här antydd riktning vilja vi anföra,

att de redan bildade centralkassornas förvaltningskostnader i förhållande till

penningeomsättningen minskas ju flera jordbrukskassor de omfatta.»

I en den 29 juni 1917 dagtecknad skrift har Färilla norra jordbrukskassa,

förening m. b. p. a., hos Kung].. Maj:t anhållit att, därest nyssnämnda

av Mälarprovinsernas centralkassa förordade förändring komme

till stånd, lå ingå i sagda centralkassa.

Enahanda framställning har den 5 januari 1918 gjorts av styrelsen

för Sydvästra Gottlands jordbrukskassa, förening in.'' b. p. a.

I sin skrivelse den 1 september 1917 anför Mälarprovinsernas

centralkassa vidare:

»Vi tillåta oss här ytterligare påpeka vad vi i skrivelse av den 26 mars redan

framhållit, nämligen att det vore lämpligt om under den övergångsperiod, som

bildandet av nya jordbrukskassor betingar, verksamhetsområdena för centralkassorna

utvidgades. Behovet av nya jordbrukskassor framträder tillsvidare sporadiskt och

på så skilda områden, att bildandet av nya centralkassor i ett flertal län icke kan

tänkas komma till stånd på lång tid framåt. För de tre centralkassor, som redan

bildats, skulle emellertid en anslutning av nya spridda jordbrukskassor utom deras

fastställda område vara en uppenbar fördel, i det att rörelsens omfattning därigenom

spontant ökades. Några praktiska olägenheter av en sålunda utvidgad verksamhet

kunna heller icke påvisas. Så snart tillräckligt antal jordbrukskassor bildats, kan

utan svårighet en omreglering ske och det ligger ju i Kungl. Maj:ts makt att då

låta uppdela centralkasseområdena i mån av behov. Långt ifrån att en utsträckning

av befintliga centralkassors verksamhetsfält på ovan angivit sätt skulle vara

ett hinder för jordbrukskasserörelsens utveckling, bör den i stället kraftigt påskynda

och befordra densamma. Vår första uppgift måste under alla förhållanden bli att

bringa centralkassornas arbete på sådan bog, att det ger ett ekonomiskt tillfredsställande

resultat. Misslyckas detta, kommer hela rörelsen att misslyckas. Det

hjälper då icke att teoretiskt uppdela landet i ett stort antal centralkassedistrikt.

Lyckas man däremot giva befintliga centralkassor så omfattande verksamhet och

så solid ställning, att de vinna jordbrukarnas fulla förtroende, så kommer rörelsen

att utveckla sig av sig själv och slutligen nå den avsedda organisationens hela omfattning

och styrka.»

Overståthållarämbetet, till vilken denna framställning remitterats,

åberopar i skrivelse den 31 oktober 1917 såsom eget yttrande, vad inspektören

över centralkassan i infordrat yttrande den 9 oktober 1917

framhållit.

Denne anför:

»Det kan icke förnekas, att det kunde lända rörelsen till gagn, om jordbrukskassa,

som arbetade på plats, som ej är belägen inom någon centralkassas verksamhetsområde,

finge söka anslutning till redan konstituerad centralkassa. Men av

ett generellt medgivande i den riktningen kan befaras, att allvarliga brister uppstå

Bihcmj till riksdagens protokoll 1918. 1 sond. H74 höft. (Nr 415.) ?>

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

i det organiska sambandet med centralkassan, särskilt om jordbrukskassorna äro

mycket avlägset belägna i förhållande till centralkassan. Svårigheter, icke minst

av kostnadsskäl, måste nämligen då yppa sig för centralkassan att öva en effektiv

tillsyn över dem, ett skäl som för övrigt varit av avgörande betydelse vid bestämmandet

av den nu bestående ordningen. Bättre vore då enligt min mening att åstadkomma

en utvidgning av centralkassomas sammanhängande verksamhetsområden

och att låta frågan om fristående jordbrukskassors anslutning till redan befintlig

centralkassa göras beroende av Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. med

skyldighet för dylik jordbrukskassa att, därest centralkassa senare konstitueras med

verksamhetsområde, som innefattar den plats, där jordbrukskassan arbetar, söka

anslutning till denna; och skall därav betingade utträde ur den centralkassa, till

vilken den varit provisoriskt ansluten, hava skett inom viss tid, förslagsvis tre år.

efter det den nya centralkassan bildats.»

Kung!. Maj:ts samtliga befallningshavande liava till följd av remisser

yttrat sig över Mälarprovinsernas centralkassas i skrivelsen den

26 mars 1917 gjorda framställning i ämnet och därvid, med undantaglikväl

för befaliningshavandena i Södermanlands, Kalmar, Blekinge,

Malmöhus, Hallands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs och Norrbottens

län, tillstyrkt ändringsförslaget. Kungl. Maj:ts befallningshavande i

Uppsala län förordar framställningen dock endast så till vida att Kungl.

Maj;ts befallningshavande hemställer, att, när särskilda lokala förhållanden

«öra det önskvärt, att åt jordbrukskassa inom viss del av ett län beredes

tillfälle att ansluta sig till centralkassa i angränsande län i stället för

centralkassa inom eget län, sådant må kunna av Kungl. Maj t medgivas

utan hinder därav, att förstnämnda centralkassa därigenom kommer att

omfatta större område än tre län.

I samband med sitt avstyrkande ifrågasätter Kungl. Majits belallningshavande

i Malmöhus län, huruvida icke de fristående jordbrukskassorna

— i likhet med vad som enligt 1915 års lagstiftning skett

beträffande centralkassorna — böra tillerkännas den förmån, att staten

till stärkande av deras kreditvärdighet ställer viss säkerhet för deras

förbindelser. Mot en dylik anordning syntes befallningshavanden betänkligheter

ej böra möta ur synpunkten av den risk, staten därigenom

ikläder sig, då det torde vara att förvänta, att den tillsyn över till

ceutralknssa ej ansluten jordbrukskassa, som tillkommer det av Kungl.

Maj:ts befallningshavande förordnade ombudet, skulle visa sig innebära

erforderlig garanti för att staten ej genom ett dylikt åtagande åsamkades

förlust.

Slutligen hava Jordbrukarnas riksförbunds arbetsutskott i meranämnda

skrivelse den 14 november 1917 ävensom Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Norrbottens län, med instämmande i ett av hushållnings
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

sällskapets i länet förvaltningsutskott avgivet yttrande, i samband med

berörda remissutlåtande uttalat sig för, att centralkassas område måtte

kunna, där förhållandena gjorde sådant önskvärt, omfatta flera än tre län.

Arbetsutskottet anför härom:

»Gällande föreskrift därom, att centralkassas verksamhetsområde icke får utsträckas

över mera än tre län, har även visat sig utgöra ett hinder för rörelsens

utveckling och utbredning. Som exempel härpå må anföras, att i Västmanlands

län bildade jordbrukskassor icke kunna vinna anslutning till Mälareprovinsernas

centralkassa, enär dennas verksamhetsområde icke lagligen kan utsträckas över det

nuvarande, vilket utgöres av Stockholms, Uppsala och Södermanlands län. Då jordbrukskassorna

i Västmanlands län icke äro och knappast heller hava utsikt att inom

den närmaste framtiden bliva tillräckligt talrika för att kunna uppbära en egen

centralkassa, äro de alltså genom ifrågavarande bestämmelse väsentligen hämmade

i sin verksamhet. En anslutning från dessa jordbrukskassors sida till Mälarprovinsemas

centralkassa skulle givetvis för denna vara till uteslutande fördel.»

I en del av de inkomna framställningarna har även upptagits

tanken på en ATäsentlig utvidgning av jordbrukskasseväsendets verksamhetsområde,

nämligen till att omfatta kreditgivning åt övriga kooperativa

sammanslutningar bland jordbrukarna.

Sålunda framhåller Jordbrukarnas riksförbunds arbetsutskott i skrivelsen

den 14 november 1917, att det vore önskvärt, att jordbrukskassorna

finge utvidga sin lånerätt därhän, att de kunde utgöra ett stöd

för jordbrukarnas övriga kooperativa sammanslutningar medelst tillgodoseende

av deras kreditbehov, och hemställer förty om sådana ändringar

i gällande bestämmelser, att lånerätt i jordbrukskassa må kunna beviljas

elektriska distributionsföreningar, mejeriföreningar och andra likartade

ekonomiska sammanslutningar inom jordbruket i sådan utsträckning, att

de ej behöva anlita annan penninginrättning, samt att lånerätten speciellt

för elektrifieringsändamål icke måtte bindäs vid någon arealbegränsning.

Vidare hemställa förenämnda centralkassor i sin skrivelse av den

21 november 1917 om sådan ändring i gällande bestämmelser, att som

medlemmar i centralkassa måtte få ingå, förutom jordbrukskassor, även

andra ekonomiska föreningar med uppgift att för sina medlemmars räkning

anskaffa förnödenheter för lantbrukets drift såsom småbrukare-,

mejeri-, elektriska distributions- och andra därmed likställda föreningar,

och att centralkassas styrelse efter noggrann prövning av deras ekonomiska

ställning finge bestämma deras lånerätt.

Till stöd härför anföra centralkassorna:

»Enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse av den 18 juni 1915 är central

kassornas verksamhet beträffande utlåningen begränsad till utlämnande av lån

till anslutna jordbrukskassor, och medför detta, att under de närmaste åren endast

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kuncjl. Maj-M nåd. proposition Nr 415.

ett fåtal av värt lands jordbrukare kunna komma i åtnjutande av de förmåner, som

jordbrukskasseverksamheten avser att bereda dem, nämligen en ordnad och för deras

förhållanden avpassad driftkredit. Med det föga utvecklade sinne för föreningsverksamhet,

våra lantbrukare i allmänhet hava, kommer det säkerligen att dröja flera

är, innan något större antal jordbrukskassor kommer till stånd, varav följer, att

jordbrukets kreditförhållanden fortfarande komma att bliva otillfredsställande. För

närvarande är ju jordbrukarnas kreditbehov starkt begränsat, beroende dels därpå,

att de lätt kunna avyttra sina produkter och dessutom därpå, att de på grund av

foderbristen nödgas realisera en stor del av sina kreatursbesättningar, varigenom kontanter

erhållas, dels ock därpå, att vissa..förnödenheter, såsom kraftfoder och konstgödning

in. m.. knappt kunna erhållas. Ävenledes kunna de för närvarande till följd

av den för tillfället rådande göda penningtillgången i såväl aftärs- som sparbanker

erhålla lån på osedvanligt billiga villkor. Dessa förhållanden kunna dock icke bliva

beståndande, utan. när normala tider inträda, kommer säkerligen jordbrukets kreditbehov

att bliva större än någonsin förut. Jordbrukarna måste då söka att bringa

sina kreatursbesättningar upp till normal storlek och i mänga fall inköpa en stor

del maskiner och redskap, som på grund av de osedvanligt höga priserna under

kristiden ej kunnat anskaffas, för att ersätta, vad som förslitits och ej kunnat

underhållas! Därtill kommer, att det överflöd på ledigt kapital, som för närvarande

synes förefinnas, med all sannolikhet hastigt kommer att tagas i anspråk för olika

ändamål, vadan följden blir, att jordbrukarna måste upptaga en stark tävlan med

andra kreditbehövande och därigenom bli nödgade att betala höga räntor för de lån,

de oundgängligen behöva. För alt centralkassorna för jordbrukskredit i någon större

utsträckning, än vad nu är fallet, skola kunna fylla jordbrukets lånebehov, borde,

synes det oss, bestämmelserna angående deras verksamhet ändras därhän, att som

medlemmar i desamma finge ingå, förutom jordbrukskassor, även andra ekonomiska

föreningar med verksamhet, som berör jordbruket. Vi tänka härvid, förutom på

elektriska distributionsföreningar, om vilkas anslutning till centralkassa Mälarprovinsernas

centralkassa för jordbrukskredit redan förut gjort underdånig framställning,

närmast på småbrukareföreningar och mejeriföreningar. Dessa sistnämnda föreningar,

vilka isynnerhet i de södra delarna av vart land förekomma rätt allmänt, bedriva

en omfattande verksamhet med anskaffandet av olika slags förnödenheter, såsom

utsäde, konstgödning, kraftfoder och torvströ in. in., till sina medlemmar och

äro därför av synnerligen stor betydelse för de orter, där de verka. Medel för sin

rörelse erhålla de oftast på det sättet, att medlemmarna likvidera sina inköp med

växlar, utställda av föreningen, vilken sedan diskonterar dessa växlar i någon bank,

eller måste föreningen upptaga lån för att kunna finansiera sin verksamhet, och i

båda fallen får den betala dryga räntor. Det synes oss. som om centralkassorna

för jordbrukskredit här skulle hava en stor uppgift att fylla genom att tillhandahålla

sådana föreningar nödigt rörelsekapital.

Formerna för centralkassornas utlåning till dessa jordbrukareföreningar torde

lämpligen kunna ordnas så, att respektive föreningar erhölle lånerätt i visst förhållande

till sina medlemmars sammanlagda jordareal, möjligen med avdrag för de

medlemmar, som eventuellt äro med i någon jordbrukskassa och således ha lånerätt

i denna, och att centralkassas styrelse efter noggrann prövning av deras ekonomiska

ställning finge bestämma deras lånerätt. Ansvarigheten synes oss böra göras lika

med medlemmarnas i jordbrukskassa, eller en och eu halv gång lånerätten. Central
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

kassorna skulle alltså medgivas rätt att förmedla växellån för dessa föreningars

medlemmar i likhet med jordbrukskassornas ävensom att tillhandahålla direkta lån

mot skuldförbindelse av föreningens styrelse och eventuellt mot borgen eller annan

säkerhet.»

Mälarprovinsernas centralkassa har i särskild framställning den

29 augusti 1917 rörande upptagande av elektriska distributionsföreningar

såsom medlemmar i centralkassa anfört:

»Enligt Kungl. Maj:ts nådiga förordning av den 18 juni 1915 är centralkassornas-

och jordbrukskassornas för jordbrukskredit rörelse inskränkt till utlåninggenom

jordbrukskassorna åt dessas enskilda medlemmar, vadan genom dessa kreditinstitut

all utlåning åt andra vare sig sammanslutningar eller enskilda blivit omöjliggjord.

Redan under jordbrukskassornas första verksamhetstid har detta visat sig

medföra stora praktiska olägenheter. Jordbrukarnas kreditbehov är alltid underkastat

betydande variationer, beroende på växlande konjunkturer. För närvarande

har kreditbehovet blivit på ett oförutsett sätt inskränkt av kända företeelser framkallade

genom torkan och kriget. Sålunda har genom den oerhörda prisförhöjningen

all nyanskaffning av redskap och inventarier i hög grad inskränkts. Jordbrukarna

tvingas av foderbristen att i stor utsträckning sälja sina nötkreatur, svin och hästar

men äro å andra sidan nödgade att inskränka sina inköp av kraftfoder och gödselmedel.

Härigenom har uppkommit ett tillfälligt överflöd på kontanta tillgodohavanden,

och lånebehovet har i stort sett blivit minimalt. Det visar sig också, att de

nybildade kreditkassorna i så ringa utsträckning anlitas, att dessa för tillfället endast

fått användning för en mindre del av sina disponibla medel.

Det är klart, att denna betydligt inskränkta utlåning måste medföra ett

mycket klent driftresultat för nya centralkassor för jordbrukskredit, och det är fara

värt, att den dåliga start, som denna ay staten med så stora förväntningar påbörjade

kreditrörelse till jordbrukets fromma sålunda fått, skall bliva till stort framtida

men för rörelsens vidare utveckling. Då omsider efter krigets slut ett nytt stort

lånebehov uppträder, kommer jordbrukskasserörelsen, hämmad redan vid sin start,

om den icke nu effektivt understödjes, att sakna den omfattande verksamhet och

det allmänna förtroende, som äro alldeles nödvändiga för rörelsens tillbörliga utveckling.

A andra sidan uppträder för närvarande inom jordbruket ett starkt kreditbehov,

som på grund av ovan åberopade förordning icke kän tillgodoses genom jordbruksoch

centralkassorna. Vi åsyfta här de elektriska distributionsföreningarnas kreditbehov.

Jordbrukets elektrifiering, länge förberedd, har under kriget fått en stark

impuls framåt och framstår nu som ett verkligt livsbehov för såväl det större som

det mindre jordbruket. Med största bekymmer motse jordbrukarna följderna av

minskad tillgång på dragare i förening med brist på fotogen och råoljor. Den elektriska

kraften kan numera helt enkelt ej undvaras, och det finns all anledning att

antaga, att så även framgent blir förhållandet, då arbetskraften synes bliva allt

dyrbarare och allt mer svåranskafflig. Jordbrukarnas iver att anskaffa elektrisk

kraft visar sig bland annat i den starka tillväxten av elektriska distributionsföreningar,

vilkas uppgift är att bygga bygdenäten. De enskilda medlemmarna av jordbrukskassorna

kunna visserligen erhålla lån från dessa för installering av elektrisk drift

på sina gårdar, men distributionsföreningarna äro tills vidare helt och hållet hän
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj ts nåd. proposition Nr 415.

visade till kreditanstalter, vilkas egentliga arbetsfält mestadels äro främmande för

jordbruksintressena.

Att en verklig fördel finnes för de elektriska distributionsföreningarna på

landsbygden att anlita jordbrukskassorna framgår därav, att framställningar inkommit

från sådana föreningar till Mälarprovinsernas eentralkassa om lån. I vissa

delar av vårt land gör sig redan en tydlig strävan gällande att få de elektriska

jordbruksföreningarnas kreditbehov ordnat genom statens försorg. I sådant syfte

har bl. a. en skrivelse ingått till Kungl. Maj:t från jordbrukare inom Västergötland,

vilken skrivelse av Kungl. Maj:t remitterats till en kommitté för vidare utredning.

Den mest närliggande och praktiska lösningen av detta problem synes oss vara, att

centralkassoma lämna jordbrukarnas elektriska distributionsföreningar nödiga rörelsemedel.

Även om det för tillfället icke möter så stor svårighet för dessa föreningar

att erhålla lån ur bankerna, tvingas de dock därigenom att göra sig beroende av

för dem främmande intressen. Vida lyckligare vore det om dessa föreningar från

början bliva ekonomiskt anslutna till jordbrukarnas egen kreditrörelse. Det är

uppenbart, att det ur alla synpunkter är lämpligast om samma kreditinstitut, som

lämnar de enskilda jordbrukarna medel till den elektriska driftens installering på

gårdarna, även finansierade de lokala distributionsnäten. Därigenom finge dessa

kreditanstalter fullt utnyttja sin kännedom om ifrågavarande anläggningar och kunde

också etablera ett mera intimt samarbete med distributionsföreningarna till stort

gagn för en kraftig utveckling av landsbygdens elektrifiering.

Då staten, genom vars initiativ och försorg jordbrukskassorna tillkommit,

även är såsom ägare av de förnämsta kraftkällorna och huvudnäten direkt intresserad

av den elektriska kraftens vidsträckta användning inom jordbruket, synes det

helt naturligt, att staten icke lägger hinder i vägen för utveckling i den riktning,

vi ovan anfört, utan fast mera på allt sätt understödjer och befrämjar densamma.»

Till följd av befallning att, efter hörande av vederbörande centralkassas

inspektör, häröver avgiva utlåtande har överståthållarämbetet i

skrivelse den 31 oktober 1917 betonat den stora betydelse, det ägde för

centralkassorna att kunna utsträcka sin kreditgivning utöver nu gällande

gränser, och hemställer om utredning, huruvida ej på den av inspektören

anvisade eller annan närliggande väg sökandens önskemål måtte kunna

vinnas.

Det av inspektören över centralkassan avgivna yttrandet är av

följande lydelse:

»Vad först beträffar förslaget att utom jordbrukskassor även elektriska distributionsföreningar

skola få ingå som medlemmar av centralkassoma vilar det enligt

min mening på en felaktig uppfattning av centralkassornas karaktär och innebär

helt enkelt ett upp- och nedvändande av hela jordbrukskasseorganisationen, därvid

man utgår från centralkassorna som det primära, vilka hava att med alla medel

söka en så bred bas som möjligt för sin verksamhet. I själva verket är det avsett,

att jordbrukskassorna skola representera det primära i organisationen och uppbära

hela det ekonomiska ansvaret, medan centralkassan endast skall vara ett organ för

dessas samarbete. Härav följer åter, att det blott bör vara i ett växande antal jordbrukskassor.

som grunden för en central kassas verksamhet bör kunna göras bredare.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

Vad vidare gäller den ifrågasatta kreditgivningen till elektriska distributionsföreningar

erinras om, att den ledande principen vid fastställandet av bestämmelserna

för kassornas kreditgivningsrätt, förmodligen med hänsyn till kassornas exklusiva

ändamål att lämna län till stöd för jordbruksdriften, varit, att krediter endast

skulle kunna beviljas jordägande eller jordbrukande medlemmar och att storleken

av dessa medlemmars lånerätt skulle sättas i direkt relation till den areal brukad

jord, för vilken vederbörande vunnit medlemskap i jordbrukskassa. Härtill kommer,

att den begränsade personliga ansvarighet, som hör till verksamhetens grundvalar, i

sin tur bestämmes efter storleken av nämnda lånerätt. Varje förslag, som i likhet

med det förhandenvarande åsyftar en kreditgivning, som icke står i någon relation

till ägd eller brukad jord, innebär således ett brytande med den princip, som tjänat

till utgångspunkt, då kassornas organisation planlagts. En så radikal rubbning av

de principer, varå den ifrågavarande rörelsen är grundad, anser jag mig, i betraktande

av den ringa erfarenhet på området, som ännu kunnat vinnas, icke för närvarande

kunna förorda.

Det nu framkomna förslaget, vilket för övrigt icke vidrörer ansvarighetsfrågan,

som så intimt sammanhänger med kassornas kreditverksamhet, har givetvis

sin grund huvudsakligen i en strävan att förbättra kassornas vinstmöjligheter och

särskilt den kassas, vars styrelse inkommit med förslaget. Under de nuvarande

tiderna har det nämligen visat sig, att författningens restriktioner i avseende å

rörelsen lagt avsevärda hinder i vägen för kassornas bärighet. Kassorna få ju, som

redan sagts, icke lämna lån åt andra än sina jordägande och jordbrukande medlemmar,

och då tiderna nu blivit sådana, att dessa icke behöva låna, återstå för

penningplaceringen endast tvenne alternativ: att köpa vissa slag av obligationer,

närmare angivna i författningen, eller deponera medlen i bank. Den marginalvinst,

som kan erhållas i avseende å i kassan mot ränta insatta penningar, måste därvid,

åtminstone för närvarande, bliva skäligen obetydlig, vilket förhållande är så mycket

mera bekymmersamt för kassan, som rörelsen till att börja med har liten omfattning,

men ändå måste räkna med relativt höga omkostnader, förbundna med organiserandet.

Otvivelaktigt synes man vid utarbetandet av författningens föreskrifter i avseende

ä kassornas rörelse hava gått ut ifrån jordbrukarnas lånebehov som något,

konstant och icke räknat med att någon annan placering av betydelse för kassornas

existens skulle visa sig erforderlig. Under normala förhållanden skulle kanske ock

en sådan beräkning hållit streck, men under de nu rådande tiderna visar sig så ej

vara fallet, utan kassorna finna sig synnerligen illa ställda i uppgiften att skaffa

en tillfredsställande avkastning på sina penningmedel.

På grund härav synes mig skäl föreligga att söka en utväg för kassorna

att, med bibehållande av de grundläggande linjerna för deras verksamhet, få ökade

möjligheter till utlåning, och tillåter jag mig att för prövning framlägga följande

förslag. Jordbrukskassor må vid allmänt sammanträde kunna besluta att ställa viss

del av den lånerätt, som tillkommer jordägande eller jordbrukande medlemmar, till

förfogande för ekonomisk förening, verksam i orten och med ändamål uteslutande

att främja en rationell jordbruksdrift. Denna lånerätt skall kunna disponeras direkt

hos centralkassan, därvid dock jordbrukskassan skall vara ansvarig för krediten

som om den själv hade beviljat densamma, och, därest flera jordbrukskassor reducerat

sina medlemmars lånerätt till förmån för samma förening, skall ansvaret för den

kredit, denna erhåller hos centralkassan, delas pro rata parte med hänsyn till stor
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj ts nåd, proposition Nr 415.

leken av den lånerätt, varje särskild kassa ställt till föreningens disposition. Lånerätt,

som på detta sätt utnyttjas, minskar direkt de enskilda medlemmarnas lånerätt.

Således, om en jordbrukskassa bestämt sig för en högsta lånerätt av kronor 75. - per hektar åt sina medlemmar, kan den besluta, att av denna rätt ställa till den

lånesökande föreningens disposition hos centralkassan exempelvis kronor 25.— per

hektar av den areal, för vilken låneberättigade medlemmar finnas, till följd varav

dessas egen lånerätt reduceras till kronor 50. - per hektar. Förutsättningen för

kreditgivningen till föreningar av nämnda slag. bör dessutom vara, att de äro medlemmar

av någon till centralkassan ansluten jordbrukskassa, varför bestämmelserna

i nu gällande författning icke lägga hinder i vägen, och vidare torde lånetiden lämpligen

begränsas exempelvis till högst tio år, med bestämmelse att, därest lånet tages

på längre tid än ett år, det skall amorteras med visst belopp per år.

Lägges en sådan rätt till kreditgivning i centralkassans händer, brytes icke

principen om lånerörelsens relation till den brukade jordarealen, varå medlemskap

i jordbrukskassorna grundar sig, och även andra sammanslutningar än elektriska

distributionsföreningar, vilkas verksamhet är av betydelse för jordbruksdriften, kunna

komma i fråga. Något bärande motiv för att, ställa de elektriska distributionsföreningama

i särklass synes icke förefinnas.»

I sin berörda framställning den 1 september 1917 har Mälarprovinsernas

centralkassa uttalat som ytterligare önskemål, att högre

bidrag till förvaltnings- och organisationskostnader måtte få utgå till

centralkassorna och anför till grund härför i huvudsak följande:

»Inrätttandet av jordbrukskassor i vårt land har i första rummet avsett att

bereda det mindre jordbruket en driftkredit, som motsvarar tidens ökade fordringar

på en rationell jordbrukskultur. Det ligger i sakens natur, att en rörelse med ett

så omfattande och delvis på framtiden inriktat ipål endast långsamt och gradvis

kan utveckla sig till den betydelse, som avsetts med den nya låneinstitutionen.

Stora svårigheter måste givetvis övervinnas, innan organisationen av detta kreditinstitut

blivit genomförd i landets alla delar. Det torde därför — såsom också från

tillkallade sakkunniga framhållits — varit önskvärt, att jordbrukskasserörelsen

redan från början erhållit ett statsunderstöd, som någorlunda motsvarat dess avsedda

betydelse och omfattning. Det visar sig nu, ett år sedan de första centralkassorna

bildats, att det beviljade statsbidraget icke på långt när är tillräckligt för att bereda

den under utveckling varande organisationen nödvändigt stöd. Självklart är.

att de först organiserade centralkassorna kräva större hjälp än som torde bliva

erforderlig, sedan nödig anslutning och stadga vunnits. Därtill kommer, att tidpunkten

för startandet av den nya kreditrörelsen varit synnerligen ogynnsam. Under världskrigets

senare skede ha förhållandena inom vårt jordbruk och marknaden för dess

produkter utvecklat sig på ett sätt, som knappast någon kunde förutse. De nödvändiga

tvångsåtgärderna, den knappa skörden, bristen på fodermedel och svårigheten

att anskaffa kraftfoder, gödselmedel, maskiner in. in. i förening med nödvändigheten

att minska ladugårdsbesättningen har skapat en alldeles exceptionell situation,

kännetecknad av stora försäljningar och bristande köplust. Jordbrukarnas behov

av rörelsemedel har sålunda tillfälligtvis blivit obetydlig, samtidigt som tillgången

på kontanta medel blivit ovanligt stor. De redan bildade centralkassorna och till

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts nåd. ■proposition Nr 415.

dem anslutna jordbrukskassor b a därför ej varit i stånd att med nuvarande bestämmelser

driva sin utlåning i den omfattning, som avsetts, och samtidigt ha omkostnaderna

på grund av penningvärdets fall ökats utöver beräkning. Så uppgår vår

utlåning per den 31 augusti 1917 till anslutna 47 jordbrukskassor endast till öO,470.3 5

kronor.

Vi tillåta oss att fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på, att dessa förhållanden

kunna medföra en allvarlig fara för den nya jordbrukskreditinstitutionens

framtida utveckling. Beträffande Mälarprovinsernas centralkassa för jordbrukskredit,

är ställningen sådan, att, därest staten icke lämnar erforderligt ökat understöd, en

utdebitering på delägarna i respektive kassor blir nödvändig. Att en dylik utdebitering

redan under andra året av centralkassans verksamhet skulle väcka misstroende

för hela institutionen icke blott inom centralkassans verksamhetsfält utan

över hela landet, ligger i öppen dag. Det är icke osannolikt, att utdebiteringen

omedelbart skulle föranleda centralkassans upplösning, och därefter skulle det bli

synnerligen vanskligt att få nya centralkassor till stånd.

Av utlåningens ovan angivna belopp kan man sluta till, att vinsten på rörelsen

för innevarande år icke ens kommer att täcka föregående års förlust.

Omkostnaderna per den 31 augusti uppgå till 9,388.7 9 kronor, och beräkna vi

dem för återstående del av året till 4.110 kronor enligt nedanstående specifikation:

Löner:

Verkställande ledamoten............................................................ kronor

Kamreraren ............................................................................... »

Kassörskan ............................................................................... »

Styrelsens arvoden och resor 27/3—31/g ................................ »

icke lyftade V9—81/12.............. »

Revisorernas arvode och resor................................................ »

Inspektions- och organisationsresor........................................ »

Hyra........................................................................................... »

Kontorsmaterialier och trycksaker ....................................... »

Annonser ................................................................................... »

Telefoner ................................................................................... »

Porto, städning, lyse ............................................................... »

Omkostnaderna för hela året skulle således bliva

vartill kommer förra årets förlust...........................

eller tillsammans kronor 14,784.24.

Med de mycket begränsade utsikter till lånerörelsens ökning, som för närvarande

finnas, är det icke möjligt att under de närmaste åren uppnå ett tillfredsställande

resultat. Med den av oss beräknade vinstmarginalen, i regel ‘/2 procent,

erfordras, att lånerörelsen uppgår till cirka 3,000,000 kronor, för att omkostnaderna

skola täckas. Frånsett de tillfälliga hinder, som nu finnas för rörelsens utveckling,

ligger det i sakens natur, att ett nytt kreditinstitut inom jordbruket behöver rätt

lång tid för att arbeta sig fram till en solid ställning; detta förutsågs också av de

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 874 käft. (Nr 415.) 4

600.—

1,200.—

400-- 2,200.—

360.-

350.- 710.—

200.—

300.- 300.—

100.—

100.—

50.

150.—

kronor 4,110. — .

kronor 13,498.7»

» 1,285.4 5

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 415.

tillkallade sakkunniga, som på sin tid föreslogo ett statsbidrag av 4,000 kronor per

år för varje centralkassa. Att anslaget sedermera inskränkts till 2,000 kronor under

de två första åren, för att slutligen nedbringas till 500 kronor under de fyra därpå

följande åren, innebar säkerligen även under dåvarande förutsättningar ett underskattande

av svårigheterna. Men såsom förhållandena nu utvecklat sig är denna

anslagsskala givetvis alldeles för låg, särskilt med hänsyn till penningvärdets fall.

Om jordbrukskasserörelsen skall kunna utvecklas enligt statsmakternas plan och

avsikter, erfordras ovillkorligen ett betydligt högre anslag. Ett vädjande till hushållningssällskapen

att fylla bristen har varit fruktlöst. Våra samtliga ansökningar

i dessa avseenden ha avslagits, bland annat med den motiveringen att det vore en

det allmännas sak att på ett effektivt sätt stödja denna organisation. Det återstår

då endast, att statsanslaget höjes, och tillåta vi oss föreslå en ökning av statsanslaget

för 1917 med ytterligare 10,000 kronor.»

Ån vidare har framhållits önskvärdheten av vissa förenklingar beträffande

jordbrukskassornas skötsel.

Förenämnda centralkassor anföra i sin skrivelse den 21 november 1917:

»Det torde ej kunna förutsättas, att de personer, som i allmänhet omhänderhava

kassornas bokföring, hava tid att sköta sin sysssla i full överensstämmelse

med nu gällande förordningar härom. Då härtill kommer, att arbetet i de flesta

fall är oavlönat, kan man ej förundra sig över, att det är svårt att få lämpliga

personer att sköta det. Lättast torde förenklingar kunna vidtagas beträffande de

statistiska uppgifter, som varje kassa är skyldig att avlämna. Dessa äro för närvarande

så invecklade och minutiösa, att knappast någon enda av jordbrukskassornas

sekreterare är i stånd att rätt ifylla blanketterna till desamma. I betraktande av

den noggranna kontroll, som från centralkassornas sida utövas över jordbrukskassornas

bokföring, torde det kunna sättas ifråga, huruvida ej långt gående förenklingar

kunde vidtagas med avseende på nämnda statistiska uppgifter. Åtminstone

synes det oss, som om uppgifter av någorlunda liknande lydelse, som de sparbankerna

avlämna, borde vara tillfyllest.

En annan formalitet, som torde kunna förenklas högst betydligt, är sökandet

av kassornas förvaltningsbidrag. För att utfå detta skall, enligt nu gällande förordning,

ansökan varje år ingivas och därvid vara åtföljd av följande handlingar:

l:o) styrkt avskrift av jordbrukskassans stadgar:

2:o) bevis om jordbrukskassans registrering;

3:o) bevis om jordbrukskassans godkännande;

4:o) styrkt avskrift av styrelsens förvaltningsberättelse;

5:o) styrkt avskrift av revisionsberättelsen;

6:o) styrkt utdrag ur protokoll, utvisande, att styrelsen beviljats ansvarsfrihet;

7:o) uppgift över det medlemsantal, jordbrukskassan städse haft under året;

8:o) yttrande över ansökningen av styrelsen för vederbörande centralkassa.

För jordbrukskassornas sekreterare, vilka i de allra flesta fall äro lantbrukare

och helt naturligt ej kunna offra den tid, som helt visst är erforderlig för att

kunna medhinna expedieringen av alla dessa skrivelser, skulle det vara en högst väsentlig

lättnad i arbetet, om vid sökandet av kassornas förvaltningsbidrag följande

handlingar vore tillfyllest:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 415.

27

l:o) ansökan;

2:o) intyg om medlemsantalet;

3:o) yttrande över ansökningen av styrelsen för vederbörande centralkassa.

Det torde kunna anses uteslutet, att centralkassans styrelse tillstyrker ansökan

om förvaltningsbidrag för andra jordbrukskassor än de, vilkas verksamhet och

skötsel gjort dem berättigade till erhållande av sådant. Och, då centralkassorna

äga fullkomlig kännedom om verksamheten hos till dem anslutna jordbrukskassor

och dessutom från dessa årligen erhålla avskrifter av förvaltnings- och revisionsberättelse

samt vinst- och förlusträkning och balansräkning jämte protokollsutdrag

från föreningsstämma, bör väl förvaltningsbidrag till jordbrukskassorna kunna utbetalas,

så snart centralkassans styrelse tillstyrkt ansökan härom.»

Lantbruksstyrelsen, som i särskilda nådiga remisser anbefallts avgiva

yttrande över förenämnda framställningar, bar under hänvisning

till ärendets omfattning, som medförde, att det icke lämpligen läte sig

inom styrelsen under den närmaste tiden fullständigt utreda, hemställt,

att Kungl Maj:t täcktes, på sätt funnes lämpligt, antingen genom tillkallade

sakkunniga inom vederbörande departement eller annorledes låta

utreda den föreliggande frågan.

Aven vid innevarande års riksdag hava åtskilliga motioner väckts

i båda kamrarna för åstadkommande av ändring i de beträffande jordbrukskassor

och centralkassor för jordbrukskredit gällande bestämmelserna.

Sålunda hava i motion nr 37 i första kammaren och i motion nr 30 i

andra kammaren i huvudsak upptagits de önskemål, här ovan nämnda centralkassor

i sina respektive skrivelser framhållit. Motionärerna åberopa

den motivering, som anförts av jordbrukarnas riksförbunds arbetsutskott

och centralkassorna, samt påpeka ytterligare: att lånerätt för skogs-,

ängs- och betesmark skulle stimulera betes- och skogskultur; att det

intensiva trädgårdsbruket kräver större lånerätt per hektar; samt att

landsbygdens elektrifiering skulle verksamt främjas genom att lånerätt

medgåves elektriska distributionsföreningar.

På grund av det anförda föreslås, att riksdagen dels måtte besluta

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring i nu

gällande bestämmelser för jordbrukskassor och centralkassor för jordbrukskredit,

att

1. lånerätten per hektar odlad jord höjes intill 200 kronor;

2. lånerätt beviljas även för skogs-, ängs- och betesmark till 25

kronor per hektar;

3. lånerätt beviljas å trädgårdsjord ■ med 400 kronor per hektar;

4. den åsätta gränsen av 50 hektar jord såsom största areal, för

vilken medlem må vinna in träde i kassan, höjes till 100 hektar;

5. ekonomiska föreningar, såsom elektriska distributionsföreningar

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majits nåd. proposition Nr 415.

m. fl., erhålla rätt att liksom jordbrukskassa ingå som medlemmar i

eentralkassa och där åtnjuta lånerätt;

6. fristående jordbrukskassor eller föreningar, bildade i län, som

ligga utanför organiserad centralkassas verksamhetsområde, äga att

under förutsätttning av dess medgivande ansluta sig till sådan;

7. enskilda jordbrukare å ort, där ej jordbrukskassa finnes, må

kunna beviljas inträde i närmaste jordbrukskassa;

8. förenklingar i gällande bestämmelser beträffande jordbrukskassornas

skötsel måtte vidtagas.

Vidare hava i motionerna nr 38 i första kammaren och nr 90 i

andra kammaren hemställts, att riksdagen måtte besluta, att samtliga

godkända centralkassor för jordbrukskredit, som uppfyllt av Kungl.

Maj:t fastställda villkor, måtte äga att, för tillgodoseende av sina lånebehov,

mot revers på 10 å 20 år utbekomna årligen tillsvidare intill

Ve av pensionsförsäkrings!ondens årliga kapitalökning till en ränta, som

med V* procent överstege de ledande bankernas högsta depositionsränta.

Motionärerna framhålla till stöd härför huvudsakligen följande:

»I den av 1916 års riksdag godkända förordningen för pensionsförsäkringsfondens

förvaltning bestämmes uttryckligt, i vilka säkerheter fondens medel skola

redovisas, och bland dessa äro i femte rummet uppräknade skuldförbindelser, utfärdade

av centralkassor för jordbrukskredit, vilka i enlighet med bestämmelser, som

Konungen meddelar, vunnit godkännande från det allmännas sida. Då ytterligare

fyra kategorier uppräknas, får man väl därav draga den slutsatsen, att statsmakterna

ansett den utlåning, som i femte momentet avses, nämligen lån åt

centralkassorna, för fonden förmånlig, liksom även för det allmänna gagnelig och

detta i minst lika hög grad som i föregående moment omnämnda utlåningsobjekt.

Det torde även vara otvivelaktigt, att så förhåller sig. Med de bestämmelser, som

av Kungl. Maj:t fastställts för centralkassor och jordbrukskassor för jordbrukskredit,

måste centralkassornas säkerhet betraktas som förstklassig. Den ränta, som centralkassorna

torde vara villiga att betala, eller V4 % över de ledande bankernas

depositionsränta, bör också anses för pensionsfonden fullt tillfredsställande • - .

Emellertid synes det som om fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden icke

på ett tillbörligt sätt uppskattat ovannämnda förhållanden. Fullmäktige ha nyligen

avslagit en framställning om ett lån å endast 100,000 kronor från Mälarprovinsernas

centralkassa för jordbrukskredit, vilken centralkassa dock, enligt vad vi inhämtat

av dess revisorer och allmänna ombud, är mönstergillt skött — —• —. Detta är så

mycket mer att beklaga som även andra av statens stora kapitalförvaltande fonders

styrelser visat sig obenägna att tillmötesgå centralkassornas lånebehov. Sålunda

har även postsparbankens styrelse ställt sig avvisande. Denna utlånar ungefär på

enahanda grunder som pensionsförsäkringsfonden, d. v. s. den placerar sina medel

huvudsakligen med hänsyn till likvid och bekväm säkerhet och finner det bäst att

inköpa obligationer, utlämna lån åt kommuner och insätta övriga disponibla medel

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 415.

i bankema —--.Vi vilja påpeka, hurusom dessa institutioners motvillighet att

tillmötesgå centralkassornas lånebehov utgör en ytterligare anledning för statsmakterna

att tillse, att jordbrukets behov av driftkredit så långt möjligt är tillgodoses

genom lån åt centraikassor ur pensionsförsäkringsfonden, som årligen tillföres väldiga

nya kapital. Bland de nya uppgifter, som möta jordbrukskassorna står främst

anskaffandet av medel till sådana ändamål, som varaktigt befordra jordbrukets

höjande och avkastning och som endast inom långa perioder kunna väntas återbetalda.

Vi erinra därvid särskilt om centralkassornas plan att underlätta jordbrukets

elektrifiering genom lån till elektriska distributionsföreningar och om de

förslag, som i sådant syfte framlagts inför Kungl. Maj:t. Det ligger i sakens natur,

att en dylik utlåning liksom också lån genom jordbrukskassorna till elektrifiering

av enskilda egendomar måste ske mot långsam amortering. Det skulle givetvis

vara synnerligen olämpligt att grunda finansieringen av dylika vittutseende företag

på tillfällig inlåning, exempelvis genom vanlig bankrörelse. Bortsett från det faktum,

att centralkassorna ha ringa utsikt att upptaga konkurrensen med bankema, sparbankerna

och postsparbanken, vilken sistnämnda har kontor i snart sagt varje

socken, med avseende på inlåning från allmänheten, kan det icke anses överensstämma

med goda bankprinciper, att en kreditanstalt i mycket stor utsträckning

fastlåser dylika inlånta medel genom mångåriga amorteringslån. Jordbrukskassornas

centrala organ måste se till, att de kunna få en ständigt tillgänglig säker lånekälla

för dylika placeringar. Och då centralkassorna icke ha möjlighet att upplägga

obligationslån och deras utsikter att på andra sätt upptaga långa lån på förmånliga

villkor äro synnerligen begränsade, synes det nödvändigt att i viss utsträckning

anlita pensionsförsäkringsfonden, som för detta ändamål synes speciellt lämpad.

Man kan ju angiva vissa skäl, som tala för att postsparbanken företrädesvis söker

likvida säkerheter, då likviditeten för denna institutions rörelse har en viss bestämmande

betydelse. Men detta gäller ingalunda om pensionsförsäkringsfonden, för vars

ändamål det är förmånligare att lämna långvariga lån mot fullgod säkerhet och

tillfredsställande ränta.»

Enligt vad för mig blivit upplyst hava 128 lnntmannaorganisationer,

såsom inköpsföreningar, jordbrukskassor rn. fl., i skrivelser till

riksdagen uttalat sin anslutning till de i ovannämnda motioner framhållna

önskemålen. De hava dessutom föreslagit, att samtliga centralkassor

måtte medgivas rätt dels att öppna löpande räkning såväl med jordbrukskassornas

medlemmar som med lantbrukarnas ekonomiska sammanslutningar

och institutioner, dels ock att, när de till viss centralkassa

anslutna jordbrukskassorna iklätt sig en ansvarighet för dess förbindelser

intill ett belopp av minst 1 miljon kronor, de må äga rätt att från

allmänheten mottaga insättningar å bankmässiga räkningar.

De framställningar, för vilka jag ovan redogjort, avse, såsom av

redogörelsen framgår, ändringar i dels vissa av riksdagen antagna bestämmelser,

dels författningar, som av Kungl. Maj:t utfärdats, sedan

J departement

chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30 '' Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 415.

tillfälle beretts riksdagen att yttra sig över till desamma uppgjorda förslag,

samt dels förenämnda geuom departementets försorg utarbetade

förslag till instruktioner för styrelser och revisorer i jordbrukskassor

och centralkassor samt formulär till bokföring in. m.

Vad angår framställningarna om ändringar i sistnämnda förslag

och formulär m. m. kan jag fatta mig kort. Det är i detta hänseende

icke fråga om några till allmän efterrättelse utfärdade författningar utan

om råd och anvisningar, som visserligen böra följas, i den mån icke

erfarenheter under arbetets gång giva vid handen, att de äro opraktiska

eller eljest olämpliga, men från vilka avvikelser må göras, för så vitt

förbättringar därigenom stå att vinna. Vinner vad jag i övrigt kommer

att hemställa bifall, kommer det säkerligen att visa sig önskvärt att

underkasta nämnda förslag och formulär någon omarbetning, och då

blir det ju tillfälle att i desamma vidtaga även sådana jämkningar i

övrigt, till vilka vunnen erfarenhet kan giva anledning. Med åtgärder

i detta hänseende lärer emellertid i varje fall böra få anstå, till dess de

övriga förslag, jag kommer att framlägga, hunnit undergå vederbörlig

prövning.

Det otvivelaktigt största intresset knyter sig till de framställningar,

som gjorts om ändring i ovannämnda av Kungl. Maj:t utfärdade författningar.

Genom dessa regleras själva organisationen av jordbrukskasserörelsen,

och för grunderna till desamma, i den mån de beröras

av de framkomna ändringsförslagen, har jag redan förut i korthet

redogjort.

Här må endast framhållas, att man, då nämnda författningar förbereddes,

hade att räkna med helt andra förhållanden — ett jämförelsevis

stort och allmänt lånebehov hos de jordbrukare, för vilka organisationen

var avsedd, och en i förhållande därtill ganska åtstramad lånemarknad

— än som sedermera inträtt. Till följd av allmänt kända omständigheter

hava nämnda förhållanden helt och hållet omkastats. Såsom

i de gjorda framställningarna erinrats, råder för närvarande i allmänhet

icke någon brist på kontanta medel hos jordbrukarna. En följd

härav har blivit ett jämförelsevis ringa lånebehov bland dessa, medan

å andra sidan penningar influtit till respektive kassor i vida större utsträckning

än man kunde beräkna. Vidare har penningvärdets fall

gjort, att särskilt de lånebelopp, med vilka man vid rörelsens igångsättande

ansåg sig böra räkna, måhända redan från början väl försiktigt

beräknade, blivit alldeles otillräckliga för de avsedda ändamålen,

och detta förhållande har i sin mån bidragit till att tillslutningen till

rörelsen blivit mindre än man hade påräknat. Till följd av alla dessa

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

förhållanden hava svårigheter uppstått för de redan bildade kassorna att

uppbringa sin rörelse till den höjd, som erfordras för deras bärighet,

medan samtidigt bildandet av nya kassor väsentligen försvårats.

Det synes mig otvivelaktigt, att vissa ändringar i gällande bestämmelser

böra vidtagas, för att så vitt möjligt undanröja de svårigheter,

som sålunda uppstått för jordbrukskasserörelsen. Å andra sidan

får ej förbises, att de nu rådande förhållandena till största delen äro

av exceptionell art. Så snart mera normala förhållanden inträtt, lärer

man sålunda hava att räkna med ett väsentligen ökat lånebehov inom

de kretsar, som beröras av verksamheten, på samma gång som med en

växande svårighet att anskaffa för densamma erforderliga kapital. Vidare

måste tillses, att man icke för avhjälpandet av ögonblickets svårigheter

offrar något av den trygghet mot förluster och den soliditet, de nu

gällande föreskrifterna otvivelaktigt bereda. Det gäller således att söka

hålla de ändringar, som vidtagas, inom sådana gränser, att icke återgången

till mera normala förhållanden väsentligen försvåras.

Efter denna allmänna översikt över de grunder, jag anser böra

följas vid en revision av de gällande föreskrifterna i ämnet, torde det

tillåtas mig att övergå till en granskning av de framkomna ändringsförslagen

vart för sig.

Härvid anser jag mig först böra beröra de förslag, som från de

två nordligaste länen framställts om en väsentlig modifikation av de

bestämmelser, som meddelats beträffande rätten till delaktighet i jordbrukskassor.

Det synes mig obestridligt, att nämnda bestämmelser mindre

väl lämpa sig för förhållandena i berörda län. Den omständigheten,

att arealen odlad jord till varje brukningsdel uti ifrågavarande län är

så jämförelsevis ringa, måste givetvis, om nu gällande bestämmelser i

ämnet lämnas oförändrade, komma att lägga allvarliga hinder i vägen

för uppkomsten av en jordbrukskasserörelse i nämnda län. Att, på sätt

i de därifrån gjorda framställningarna föreslagits, bygga på kreatursantalet

såsom supplementär grund för delaktighetens beräkning anser

jag mig dock icke kunna föreslå. En sådan anordning, så tilltalande

den i övrigt kunde synas, kommer i alltför bestämd motsättning mot

den grund, efter vilken delaktigheten i övrigt beräknas och som ju utgår

från brukningsarealen såsom den bestämmande faktorn. Det''torde

vara otvivelaktigt, att denna grund i stort sett är ägnad att åt det hela

bereda den soliditet, utan vilken rörelsen snart skulle falla sönder, på

samma gång som den i tillämpningen är enkel att röra sig med. Stora

praktiska svårigheter skulle också möta att bygga delaktigheten på

kreatursantalet. Detta är icke på långt när så konstant som bruknings
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr ilo.

arealen, och varje förändring i kreatursstockens storlek skulle ju komma

att medföra en förändring i delaktigheten och därmed i lånerätten med

ty åtföljande omreglering av lånebeloppen.

Jag anser därför andra utvägar böra sökas för att tillgodose behovet

inom nämnda län. Det gäller därvid att iå till stånd bestämmelser,

som på samma gång de icke innebära ett brott mot de en gång*

antagna organisationsformerna mera smidigt än de nuvarande låta sig

anpassas efter förhållandena i de orter, om vilka nu är fråga.

Ett uppslag i sådan riktning, värt att taga fasta på, synes mig

ock vara givet genom de förslag, som från andra hall väckts att till

grund för delaktighetens beräkning lägga även annan mark än den

odlade. Särskilt omfattningen av ängsmarken lärer för de nordligaste

trakterna av landet kunna lämna en g’od måttstock för jordorukets ekonomiska

bärkraft, isynnerhet om man därvid inskränker sig till den

med hänsyn till läge och beskaffenhet värdefullare ängsmarken och från

beräkningen utesluter de s. k. ströängarna, vilkas indragning för övrigt

står på dagordningen. Klart är emellertid, att försiktigheten kräver, att

inberäkningen av ängsmarken, om man vill undvika vanskligheter,

måste hållas inom vissa gränser. Jag har tänkt mig, att man i nämnda

hänseende borde fastslå en dubbel begränsning, dels så, att överhuvudtaget

endast en viss areal ängsmark får medtagas i beräkningen, samt

dels så, att den ängsmark, som medräknas, upptages endast till eu i

förhållande till den odlade jorden reducerad areal. Med enahanda begränsningar

synes även skogs- och betesmark kunna tagas med i beräkningen.

Efter vilken norm berörda dubbla begränsning rätteligen bör vidtagas,

kan ju vara föremål för olika uppfattning. Det synes mig emellertid,

som om man skulle komma de verkliga värdeförhållandena ganska

nära och på samma gång undvika alla äventyrligheter om det stadgades,

att, vid delaktighetens beräknande, intill ett sammanlagt antal av sextio

hektar ängsmark, ströängar icke inräknade, en hektar sådan mark finge

beräknas som eu tredjedels hektar odlad jord och, intill ett antal av etthundratjugo

hektar skogs- och betesmark, en hektar dylik mark finge

räknas lika med en sjättedels hektar odlad jord. Härigenom skulle ju

den areal, för vilken en medlem x eu jordbrukskassa skulle kunna vinna

delaktighet i denna, högst väsentligt ökas till fördel särskilt för de

mindre brukningsdelarna.

Åven en annan ändring i grunderna för delaktighetens beräkning

har ifrågasatts från olika håll. för närvarande gäller, som förut är

nämnt, att ingen får vinna delaktighet för mer än 50 hektar odlad

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

jord och ej heller för större areal, än som motsvarar en tiondel av den

sammanlagda areal, för vilken medlemskap i kassan vunnits. Som

nämnt, avses med dessa bestämmelser framför allt att fördela riskerna,

så att icke en medlems ekonomiska misslyckande får allt för ödesdigra

löljder för de andra. Gränsen 50 hektar har emellertid även valts med

hänsyn därtill, att hela organisationen ju avsågs att tjäna allenast det mindre

jordbruket. Nu har hemställts, att maximiarealen skulle bestämmas till

100 hektar, och att på samma gång delaktighet måtte få vinnas för

ända till en femtedel av den sammanlagda areal, för vilken delaktighet

i kassan vunnits. Vad angår nämnda hemställan i dess första del anser

jag mig böra biträda densamma. Det kan ju ej nekas, att utsikter

därigenom skulle öppnas för en livligare anslutning till rörelsen på

samma gång som väl även för densamma skulle kunna vinnas krafter,

som det med hänsyn till större kunskaper och förmåga att taga ledningen

skulle vara en styrka att få med i arbetet. Geut emot dessa

fördelar synes det vara av mindre betydelse, att måhända därigenom den

rationella gränsen mellan mindre och större jordbruk skulle komma att

i viss mån överskridas. Erinras må ock, att, om de av mig förut föreslagna

ändringarna i bestämmelserna om delaktighetens beräkning godtagas,

den areal, för vilken delaktighet kan vinnas, kommer att höjas

icke så obetydligt för de flesta medlemmarna, och att till följd därav

en höjning av maximiarealen icke kommer att få den verkan i riktning

mot en större ojämnhet i delaktigheten, som en dylik förändring skulle

fått, om den företagits ensamt för sig. Däremot anser jag mig icke

kunna biträda ifrågavarande hemställan i dess andra del. '' En ändring

i grunderna för delaktighetens fördelning, sådan som den ifrågasatta,

skulle säkerligen på många håll kunna bliva farlig såväl för vederbörande

kassors soliditet som för övriga medlemmar, vilkas risker ju

därigenom skulle kunna komma att ökas högst väsentligt. Det har

också i utlandet visat sig, att, då någon gång en kassa gått under,

detta berott på, att man utlämnat allt lör stor del av de för utlåning

tillgängliga medlen på en och samma hand, något som ju otvivelaktigt

skulle riskeras, om man läte en medlem vinna delaktighet, motsvarande

ända upp till en femtedel av samtliga medlemmars sammanlagda delaktighet.

framställningarna om lånerättens höjande såväl i allmänhet som

särskilt till förmån för trädgårds- och därmed jämförlig jord anser jag

mig böra i stort sett förorda. Penningvärdets fall bär gjort, att eu

länsrätt av endast 75 kronor för värjo hektar odlad jord, redan från

början låg, blivit alldeles otillräcklig. Det kan icke vara lockande att

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 374 höft. (Nr 415.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

för erhållande av de små lån, som med nuvarande bestämmelser kunna

bekommas, ikläda sig de risker, som ju alltid äro förbundna med inträdet

i en jordbrukskassa. Det föreslagna maximibeloppet, 200 kronor

för varje hektar odlad jord, för vilken delaktighet vunnits, innebär, om

man tager hänsyn till nuvarande penningvärdet, i verkligheten icke någon

synnerligen stor ökning. Vad angår lånerätten för trädgårdsjord och

därmed jämförlig mark, måste det, i betraktande av. å ena sidan de

möjligheter till större avkastning det intensivare brukningssätt medför

och å andra sidan det större behovet av rörelsemedel, medgivas, att

den av centralkassorna föreslagna maximigränsen, 400 kronor för värjo

hektar, ingalunda är för hög. Det får emellertid icke förbises, att de

brukningssätt, om vilka det här är fråga, låt vara att de kunna medföra

större vinst än det egentliga jordbruket, också äro förbundna med

större äventyrligheter än detta. De vid nämnda brukningssätt odlade

växterna äro ofta mindre motståndskraftiga mot ogynnsamma klimatiska.

och andra inflytelser och de frambringade produkternas värde är ännu

mer beroende av avsättningsmöjligheterna än värdet av de produkter,

som frambringas vid det egentliga jordbruket. Försiktigheten bjuder

därför, att, om maximum för lånerätten lör jord, varom nu är fråga,

höjes till 400 kronor för hektar, det också iakttages den största varsamhet

vid begagnandet av den möjlighet till förhöjning i lånerätten, som

därigenom skulle öppnas. Fn garanti härför skulle vinnas, om det

föreskreves, att, där jordbrukskassa är ansluten till centralkassa, förhöjning

i lånerätten för trädgårdsjord och därmed jämförlig mark icke

må av jordbrukskassan beslutas annat än efter samtycke från centralkassans

styrelse och på de villkor i fråga om säkerket, som nämnda

styrelse bestämmer.

Genom de sålunda föreslagna ändringarna skulle det högsta belopp,

intill vilket samme medlem skulle kunna erhålla lån från en jordbrukskassa,

höjas högst väsentligt eller, om man bortser från trädgårdsjorden,

från .3,750 kronor till 20,000 kronor. Det är klart, att häri ligger eu

viss risk. För att i någon mån minska denna anser jag det höra

stadgas, att, därest jordbrukskassan är ansluten till centralkassa, åt

samme medlem ej må utan medgivande av centralkassans styrelse utlämnas

lån till sammanlagt belopp överstigande 10,000 kronor.

Vad som hemställts därom, att det måtte öppnas möjlighet for

jordbrukare, vilkas brukningsområden falla helt och hållet utanför eu

jordbrukskassas verksamhetsområde, att vinna inträde i denna, för den

händelse jordbrukskassa ej är bildad för den ort, inom vilken respektive

brukningsområde är beläget, synes mig icke böra vinna bifall. e
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Kr 415.

stämmas jordbrukskassornas verksamhetsområden efter riktiga grunder,

bör, sedan organisationen blivit genomförd, ingen vara utesluten från

möjligheten att bliva medlem i en dylik kassa, och att under tiden för

organisationens genomförande tillåta den ena jordbrukskassan att inkräkta

på det blivande området för en annan dylik kassa skulle säkerligen

endast verka hämmande på rörelsens utveckling. Det må ock

erinras, att gällande bestämmelser medgiva stor frihet vid bestämmandet

av en jordbrukskassas verksamhetsområde.

Innan jag lämnar frågan om ändringar i gällande bestämmelser

för jordbrukskassorna, torde ännu ett spörsmål av stor betydelse för

jordbrukskasserörelsens utveckling böra upptagas, ehuru detsamma endast

obetydligt berörts i de framställningar, för vilka jag förut redogjort.

Särskilt i Tyskland hava de föreningar, som motsvara våra jordbrukskassor,

i stor utsträckning givit sin lånerörelse formen av löpande

räkning. Härigenom hava stora fördelar vunnits i avseende å underlättande

av penningomsättningen för föreningsmedlemmarna, på samma

gång som för föreningarna ernåtts det synnerligen förmånliga resultatet,

att deras medlemmar icke behövt hålla inne så stora kontanta

belopp för löpande behov, som eljest skulle varit erforderligt, utan

kunnat i största utsträckning genast insätta inflytande medel hos föreningarna.

En dylik form för kreditgivning har hittills icke varit medgiven

för våra jordbrukskassor, förnämligast av hänsyn till de större

krav på likviditet, densamma förutsätter. Det synes mig emellertid,

som om en ändring härutinnan borde företagas. Med centralkassornas

hjälp torde det icke möta större svårigheter för jordbrukskassorna att

upprätthålla den rörlighet i medelsförvaltningen, som är eu förutsättning

för en dylik låneverksamhet., och vid sådant förhållande lära

varken de eller deras medlemmar böra avstängas från möjligheten att

komma i åtnjutande av de fördelar en dylik låneverksamhet bereder.

Visserligen kan icke för alla de lånebehov, kassorna hava att tillgodose,

nämnda låneform lämpligen användas, men för den egentliga driftkrediten

och vissa andra krediter, som behöva anlitas endast för kortare

tid i sänder, erbjuder den så mycket större fördelar. Jag anser mig

alltså böra hemställa om sådan ändring i gällande bestämmelser, att

jordbrukskassor må kunna för vissa därför lämpade ändamål lämna sina

medlemmar kredit genom öppnande av löpande räkning och naturligtvis

då även genom öppnande av kreditivräkning.

Slutligen anser jag mig böra tillmötesgå en under hand gjord framställning

om höjning av det belopp, å vilket jordbrukskassa må gottgöra

insättare å sparkasseräkning ränta, från 2,000 kronor till 3,000 kronor.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

1 fråga om centralkassorna samla sig de framskynda ändringsförslagen

på två linjer.

Först och främst har det visat sig, vilket ju också var att förutse,

att det är förenat med synnerligen stora svårigheter för jordbrukskassor

i orter, för vilka centralkassa ännu icke hunnit bildas, att vinna samarbete

med där redan befintliga penninginrättningar, och till följd av

de rådande förhållandena har bildandet av nya contralkassor icke fortskridit

så raskt som önskligt varit. Det torde också vara att förutse,

att under den närmaste tiden sistnämnda förhållande kommer att fortfarande

äga rum, såvida icke genom ändrade bestämmelser tillkomsten

av dylika kassor underlättas. De olägenheter, som sålunda uppstått

för en del redan bildade jordbrukskassor, komma givetvis också att

verka avhållande från bildandet av nya sådana i de orter, som icke

falla inom de redan bildade centralkassornas verksamhetsområden. Angeläget

synes därför vara, att något åtgöres för att råda hot på nämnda

olägenheter. Den utväg, som i detta hänseende i törsta hand ifrågasatts,

innefattar, att det borde medgivas dylika fristående jordbrukskassor

rätt att, till dess egen centralkassa för de orter, där de driva sin

verksamhet, hunnit bildas, vinna anslutning till någon för annan ort

redan bildad centralkassa. På sätt framgår av den föregående redogörelsen

står emellertid detta förslag i bestämd strid mot de grunder,

efter vilka de nu gällande föreskrifterna i ämnet utarbetats. Jag tror

också, att ett medgivande i dylik riktning skulle komma att verka synnerligen

Underligt för jordbrukskasserörelsens vidare utveckling, till

följd av de svårigheter, som därav skulle uppstå att genast från början

vinna den anslutning av jordbrukskassor, som erfordras för bildandet av

nya centralkassor. Däremot anser jag mig kunna ansluta mig till den

alternativt föreslagna utvägen att öppna möjlighet för att centralkassornas

verksamhetsområden tilltagas större, än som enligt hittills gällande

bestämmelser varit möjligt. Visserligen kommer härigenom samarbetet

mellan centralkassorna och de till dem anslutna jordbrukskassorna

att i någon mån försvåras och på samma gång kontrollen av

jordbrukskassorna från centralkassornas sida att fördyras, a andra sidan

må emellertid erinras, att i ett så glest befolkat land som vårt stora

svårigheter måste möta för en centralkassa att inom ett jämförelsevis

litet område vinna den anslutning av jordbrukskassor, som erfordras för

att omsättningen utan allt för stor marginal mellan in- och utlåningsräntan

skall kunna bära omkostnaderna för förvaltningen. Sörjes det

för, att åt verksamhetsområdena icke gives allt för oförmånlig form

och bibehålies länsindelningen såsom utgångspunkt för nämnda områ
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 415.

dens bestämmande, synes det icke möta större betänkligheter att fastslå

det högsta antalet län en centralkassas verksamhetsområde får omfatta

till sex i stället för tre. Genom en dylik förändring torde utsikt

vara öppnad för, att det icke skall dröja allt för länge, innan centralkassa

finnes bildad för varje län, och sålunda en var jordbrukskassa

skall kunna vinna anslutning till eu centralkassa. Skulle det sedan visa

sig, att ett eller annat centralkasseområde tilltagits för stort, möter ju

intet hinder för en lämplig omreglering.

Övriga förslag till ändring i de för centralkassor gällande bestämmelserna

samla sig kring önskemålet att få till stånd en utveckling av

deras verksamhet till att avse kreditgivning åt ej blott jordbrukskassor

utan även övriga kooperativa sammanslutningar inom jordbruket. Såsom

redan framhållits, var man vid utarbetandet av nämnda bestämmelser

fullt medveten om de fördelar i avseende å rörelsens utveckling, som

skulle vinnas genom de möjligheter till omsättningens snabbare upparbetande,

en dylik anordning skulle medföra, och genom den ökade

bärighet, som sålunda skulle kunna ernås. De förhållanden, som sedermera

uppstått, hava gjort det ännu betydelsefullare att kunna på detta

sätt utvidga verksamheten på samma gång som det minskade lånebehovet

och den ökade tillgången på kontanta medel bland jordbrukarna

undanröjt ett av de allvarligaste hindren mot en dylik utvidgning av

verksamheten. Å andra sidan kvarstår emellertid det andra hindret

däremot, det, som ligger i den organisationsform, som här i landet företrädesvis

valts för de ifrågavarande sammanslutningaima. Dessa utgöras

fortfarande till största delen av ekonomiska föreningar utan personlig

ansvarighet. Att, inpassa dylika föreningar i ett system, som allt ifrån

grunden är uppbyggt på den personliga ansvarigheten, stöter givetvis

på oövervinneliga svårigheter. Visserligen hava nämnda föreningar i

stor utsträckning sökt ersätta den personliga ansvarigheten med särskilda

ansvarsförbindelser av medlemmarna, men dessa ansvarsförbindelser,

vilka i motsats till den personliga ansvarigheten kunna preskriberas

även under tiden för respektive föreningars bestånd, kunna givetvis

icke lämna samma fasta grund för organisationen som den sistnämnda.

Att åter medgiva kreditgivning åt dylika föreningar utan att

på samma gång låta dem omfattas av jordbrukskasseorganisationen,

synes mig ej heller tilltalande. En sådan anordning skulle uppenbarligen

innebära ett minst lika avgjort brytande med det en gång antagna

systemet, som att låta föreningar utan personlig ansvarighet ingå som

medlemmar i centralkassorna. Det förslag i förstnämnda hänseende,

som framställts av inspektören för Mälarprovinsernas centralkassa, eller

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 415.

att det skulle beredas möjlighet för jordbrukskassornas medlemmar att

på allmänna sammanträden besluta att avstå en del av sin lånerätt i

centralkassan till förmån för sådana föreningar, som de, om vilka det

här är fråga, lider enligt mitt förmenande av den väsentliga svagheten,

att det tager allt för ringa hänsyn till eventuella minoriteters inom jordbrukskassorna

rätt.

Vore ej behovet av att kunna genom en utvidgning av verksamhetsfältet

bereda rörelsen ökade utvecklingsmöjligheter så stort som

det är, skulle också nyssberörda svårigheter för mig utgjort tillräckligt

skäl att avråda varje försök i den ifrågasatta riktningen. Såsom förhållandena

nu gestaltat sig, anser jag mig emellertid ej kunna tillråda

intagandet av en rent negativ ståndpunkt i frågan. Vad som utan att

uppriva det en gång antagna systemet kan göras för att bereda möjlighet

för centralkassorna att utsträcka sin verksamhet till att omfatta

kreditgivning även åt andra jordbrukarföreningar än jordbrukskassor

lärer också böra göras.

Jag anser alltså, att det genom särskilda bestämmelser bör öppnas

möjlighet för centalkassorna att till medlemmar intaga även andra

ekonomiska föreningar än jordbrukskassor; detta dock av ovan anförda

skäl endast för så vitt de äro organiserade såsom ekonomiska föreningar

med begränsad personlig ansvarighet. Genom nämnda villkor hindras

visserligen den största delen av de redan bildade jordbrukarföreningarna

att omedelbart begagna sig av den möjlighet att ansluta sig till kassaverksamheten,

som sålunda skulle öppnas, men dels bildas alltjämt nya

dylika föreningar och jag har mig särskilt bekant, att inom intresserade

kretsar man ej är främmande för tanken att uppbygga de nya elektriska

distributionsföreningarna på den personliga ansvarighetens grund, dels

ock synas mig oövervinneliga svårigheter icke böra möta för att förening,

som önskar bliva medlem i centralkassa, ombild ar sig till en

förening med begränsad personlig ansvarighet. De formella föreskrifter,

avseende föreningar av detta slag, som nu gälla, äro ju så jämförelsevis

enkla och lätta att efterfölja, att den hittills här i landet rådande

motviljan mot användande av ifrågavarande föreningsform snart borde

kunna vara övervunnen. Vad särskilt beträffar elektriska distributionsföreningar

vill jag emellertid erinra om, att i en av Kungl. Maj:t i dag

beslutad proposition (nr 387) föreslagits inrättandet av en kraftledningslånefond,

från vilken sådana föreningars lånebehov skulle i viss utsträckning

tillgodoses.

Utöver den personliga ansvarigheten anser jag andra villkor icke

böra uppställas, för att annan ekonomisk förening än jordbrukskassa

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

»kall få intagas som medlem i en centralkassa för jordbrukskredit, än

att föreningens styrelse har sitt säte inom centralkassans verksamhetsområde

och att föreningen har till ändamål befordrandet av jordbrukets

eller någon till jordbruket hörande binärings utveckling eller tillgodogörandet

av genom jordbruket med tillhörande binäringar vunna produkter.

Särskilt låter det sig icke göra att härvidlag söka uppdraga någon skillnad

mellan större och mindre jordbruk, då ju de sammanslutningar, om

vilka här är fråga, till en stor del måste omfatta båda, om de skola

fylla sitt ändamål. Det är ju också att märka, att det härvidlag ej är

fråga om att utsträcka kreditgivningen längre än till själva föreningarna.

År villkoret om den personliga ansvarigheten fyllt, möta i stort

sett icke några hinder att inom centralkassorna likställa nu ifrågavarande

föreningar med jordbrukskassor. Endast i ett par hänseenden erfordras

beträffande de förra särskilda föreskrifter.

Sålunda måste bestämmelser meddelas angående dylika föreningars

lånerätt. Denna är nämligen, såvitt angår jordbrukskassor, i viss mån

satt i relation till den lånerätt, dessas medlemmar äga i desamma. Då

medlemmarna i de föreningar, om vilka nu är fråga, icke äga någon

lånerätt, kan givetvis nämnda grund för lånerättens begränsning i centralkassan

icke vinna tillämpning. I övrigt synas emellertid samma

grunder böra följas som i fråga om beräknandet av jordbrukskassornas

lånerätt och. således dels ekonomisk förenings lånerätt böra göras i viss

mån beroende av det antal insatser, med vilka den ingått i centralkassan,

dels ock böra tillses, att förenings sammanlagda lånerätt ej må

överstiga två tredjedelar av det sammanlagda belopp, intill vilket föreningens

medlemmar i sin ordning äro ansvariga för dess förbindelser.

Detta vinnes genom en föreskrift, att ifrågavarande föreningars lånerätt

icke må för varje förening sättas högre än till halva det belopp, varmed

den ekonomiska föreningen ansvarar för centralkassans förbindelser,

ökat med en tredjedel av det belopp, varmed föreningens medlemmar i

sin ordning äro ansvariga för dess förbindelser.

Då intet hindrar, att medlemmarna i en ekonomisk förening av

det slag, varom nu är fråga, tillika äro medlemmar i en till centralkassan

ansluten jordbrukskassa, kan man icke beräkna, att kreditunderlaget

för centralkassaus förbindelser ökas med hela det belopp, med vilket

föreningens medlemmar äro ansvariga för dess förbindelser. För att i

någon mån motverka den svaghet, som ligger däri, att av nämnda skäl

en dubbelansvarighet kan uppkomma, har jag ansett det böra stadgas,

att, oavsett det belopp, vartill en dylik förenings lånerätt kan uppgå,

åt sådan förening icke må, utan att särskild fullgod säkerhet ställes,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 415.

genom centralkassan beredas lån till högre belopp, än som motsvarar

en tjugondei av samtliga medlemmars i centralkassan sammanlagda

lån erätt.

Givetvis är det av synnerlig vikt, att icke genom kreditgivningen

åt andra föreningar än jordbrukskassor centralkassans tillgångar fastlåsas

på ett sätt, som hindrar densamma att fylla sitt egentliga ändamål

att bereda driftkredit å själva jordbruket. Detta önskemål synes kunna

vinnas genom en föreskrift, att i låneförbindelse, som utfärdas av ekonomisk

förening, som här avses, alltid skall finnas intagen bestämmelse,

att lånet må av centralkassans styrelse uppsägas till inbetalning viss

tid, ej överstigande sex månader efter uppsägningen, därest styrelsen

finner sådant erforderligt, för att centralkassan skall kunna nöjaktigt

tillgodose de till densamma anslutna jordbrukskassornas lånebehov.

I övrigt böra, på sätt förut antytts, de ifrågavarande föreningarna

vara i allo likställda med jordbrukskassorna såväl i fråga om rättigheter

som beträffande skyldigheter.

Som nämnt erfordras enligt gällande bestämmelser en viss anslutning

av jordbrukskassor för att en centralkassa skall kunna vinna godkännande

från det allmännas sida. Ävenledes kan godkännandet återkallas,

om antalet anslutna jordbrukskassor nedgår under det föreskrivna.

Dessa bestämmelser böra av lätt förklarliga skäl fortfarande bibehålla

sin giltighet.

Dels till undvikande av allt för stora formella ändringar i kungörelsen

den 18 juni 1915 angående godkännande från det allmännas

sida av vissa centralkassor för jordbrukskredit och dels för större överskådlighets

skull lära de bestämmelser, som enligt det förut anförda

skulle komma att meddelas angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit

att till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor,

böra sammanföras i en särskild författning.

Slutligen bör erinras om vikten av, att de nya bestämmelser, som

enligt vad ovan anförts skulle komma att gälla för jordbrukskassor och

centralkassor för jordbrukskredit, få träda i tillämpning snarast möjligt.

I överensstämmelse med de gruuder, för vilka jag nu redogjort,

har jag låtit inom departementet utarbeta förslag till:

1) kungörelse om ändrad lydelse i vissa delar av kungörelsen den

18 juni 1915 angående godkännande från det allmännas sida av vissa jordbrukskassor;
2)

kungörelse om ändrad lydelse av §§ 4, 20 och 24 i kungörelsen

den 18 juni 1915 angående godkännande från det allmännas sida av vissa

centralkassor för jordbrukskredit; samt

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.-ts nåd. proposition Nr 415.

3) kungörelse angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit att

till medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor.

Sedan departementschefen uppläst förenämnda förslag, erinrade

han, att de författningar, om vilkas ändrande nn vore fråga, före deras

utfärdande varit framlagda för riksdagen till granskning, samt hemställde,

att enahanda förfarande måtte iakitagas jämväl beträffande nu

omförmälda förslag, och att desamma för sådant ändamål måtte få såsom

bilagor fogas vid detta protokoll.

Härefter anförde departementschefen vidare:

Den återstående gruppen av ändringsförslag avse dels förenämnda

reglemente angående förvaltningen av pensionsfonden samt dels gällande

bestämmelser angående understöd av statsmedel åt föreningar för beredande

av driftkredit åt idkare av mindre jordbruk.

Vad nämnda reglemente angår innehåller det, som nämnt, medgivande,

att den d< 1 av fondens medel, som ej erfordras för bestridande

av dess utgifter, må redovisas i, bland annat, skuldförbindelser, utfärdade

av central kassor för jordbrukskredit, vilka i enlighet med bestämmelser,

som Konungen meddelar, vunnit godkännande från det allmännas sida.

Det utgjorde under förarbetena till 1915 års propositioner alltid en förutsättning,

att härutöver foridens förvaltare skulle vara obunden av

vidare föreskrifter i ämnet, och att det skulle bero på prövning i varje

särskilt fall, såväl om och till vad belopp som mot vilken ränta lån

skulle kunna erhållas. Att nu, på sätt ifrågasatts, binda fullmäktige

för pensionsförsäkringsfonden genom uttryckliga bestämmelser i olika

hänseenden lärer icke vara vare sig påkallat av vad som hittills förekommit

ifråga om långivning från fonden till centralkassorna eller överhuvudtaget

tillrådligt. Jag tinner mig alltså icke kunna biträda de härom

väckta förslagen.

Beträffande bestämmelserna angående statsbidrag åt föreningar för

beredande av driltkredit åt idkare av mindre jordbruk gå de framställda

ändringsförslagen ut på dels högre bidrag åt centralkassorna samt dels

vissa lättnader i formalif terna vid ansökningar om bidrag.

Vad angår statsbidragens storlek kan det ifrågasättas, om desamma

icke redan under de förhållanden, som rådde vid deras fastställande,

voro väl små. ''bill följd av penningvärdets fall och de svårigheter,

som hittills mött att under nu rådande förhållanden upparbeta centralkassornas

rörelse till någon större omfattning, hava bidragen blivit alldeles

otillräckliga för det med dem avsedda ändamålet att lämna centralBihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 874 käft. (Nr 415.) fi

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

kassornas det stöd, de behöva för att övervinna den första tidens svårigheter.

Särskilt är att märka, att, i den mån rörelsen för att vinna den

omsättning, som är erforderlig, för att kassorna skola kunna beräknas

en gång skola bära sig, måste utsträckas över områdena för ett flertal

län, såväl organisations- som förvaltningskostnaderna måste väsentligen

ökas. Främst gäller detta den del av organisationskostnaderna, som

belöper å det förberedande upplysningsarbetet, och sådana förvaltningskostnader

som kostnaderna för centralföreningarnas övervakande^ och

rådgivande verksamhet. Samtliga dessa kostnader växa ju med avståndet

från den plats, där centralkassans styrelse har sitt säte och medföra icke

motsvarande ökning i inkomsterna, förr än i varje ort ett större antal

jordbrukskassor hunnit uppstå och ansluta sig till vederbörande centralkassa.

Fn höjning i bidragen synes mig alltså erforderlig. Vad organisationsbidragen

angår, lärer denna höjning kunna inskränkas till medgivande

av särskilda tilläggsbidrag för varje län utöver ett, varav

eentralkassas verksamhetsområde består. I fråga om storleken av dessa

tilläggsbidrag anser jag desamma böra bestämmas till 1,000 kronor för

det första länet och 500 kronor för vart och ett av övriga län. Förvaltningsbidragen

åter torde böra undergå förhöjning saväl genom ökningav

själva grundbidragen som medelst årliga tilläggsbidrag, motsvarande

dem till organisationsbidragen. Med hänsyn till penningvärdets sjunkande

synes mig en fördubbling av grundbidragen icke vara oskälig.

De årliga beloppen av tilläggsbidragen torde böra fastställas till samma

belopp som de föreslagna tilläggsbidragen till organisationsbidragen.

Efter den höjning av de årliga förvaltningsbidragen, som sålunda

ifrågasatts, lärer något sådant särskilt understöd åt Mälarprovinsernas

centralkassa, som det, varom nämnda kassa gjort framställning, icke

böra ifrågakomma, dag hemställer alltså, att denna framställning måtte

lämnas utan vidare aveende.

Åven må erinras, att genomförandet av de av mig nu föreslagna

ändringarna icke torde böra medföra någon väsentlig förhöjning i statsverkets

utgifter för ändamålet. Till följd av den föreslagna utvidgningen av

maximum för centralkassornas verksamhetsområden till ända till sex län

lärer nämligen höjningen i det till varje centralkassa utgående bidraget

i stort sett komma att uppvägas genom minskning i antalet bidragkrävande

kassor överhuvudtaget.

Vad slutligen angår de önskningar, som framkommit om förenklingar

i formerna för ansökningar om statsbidrag, gå nämnda önskemål

ut på befrielse från skyldigheten att ingiva vissa handlingar. Beträf
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 415.

laude sådana handlingar, som antingen, såsom föreningens stadgar, redan

förut böra finnas tillgängliga hos Kungl. Maj:ts befallningshavande,

eller vilka, såsom bevisen om registrering och om godkännande från det

allmännas sida, icke innehålla upplysningar om andra förhållanden än

sådana, som redan äro kända för Kungl. Maj:ts befallningshavande,

finner jag icke något hinder möta för att medgiva den sökta befrielsen.

Däremot anser jag det fortfarande böra åligga vederbörande kassor att

ingiva de övriga handlingar, som avses med de gjorda framställningarna,

nämligen avskrifter av förvaltnings- och revisionsberättelserna samt protokoll

angående ansvarsfrihet för styrelsen. Dessa handlingar kunna

nämligen icke undvaras, om Kungl. Maj:ts befallningshavandes prövningskall

kunna göras fullt saklig och självständig.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.

Maj:t täcktes genom proposition föreslå riksdagen att besluta, att mom.

2 och 5 i gällande bestämmelser angående understöd av statsmedel åt

föreningar för beredande av driftkredit åt idkare av mindre jordbruk

skola från och med den 1 januari 1919 erhålla följande ändrade lydelse:

Mom. 2. Ekonomisk förening, som utgör sammanslutning för ett

eller flera län av jordbrukskassor, (centralkassa för jordbrukskredit) kan,

sedan den i enlighet med bestämmelser, vilka Kungl. Maj:t meddelar,

vunnit godkännande från det allmännas sida, av statsmedel erhålla bidrag

utan återbetalningsskyldighet dels till organisationskostnader med

2,000 kronor jämte ett tillägg för varje län utöver ett, varav centralkassans

verksamhetsområde består, av 1,000 kronor för ett län och 500

kronor för varje ytterligare län samt dels till de årliga förvaltningskostnaderna

med 4,000 kronor under vart av de två första åren näst

efter det, då godkännandet givits, med 2,000 kronor under vart av de

följande fyra åren och med 1,000 kronor under vart av ytterligare fyra

år, med tillägg för varje län utöver ett, varav centralkassans verksamhetsområde

består, av 1,000 kronor om året för ett län och 500 kronor

om året för varje ytterligare län.

Mom 5. Fråga om erhållande av bidrag, som ovan sägs, handlägges

av Kung!. Maj:ts befallningshavande i det län, där vederbörande

kassas styrelse har sitt säte.

Ansökan om förvaltningsbidrag skall vara åtföljd av:

dels styrkta avskrifter av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen

för näst föregående år samt protokoll angående ansvarsfrihet

för samma år för styrelsen,

dels ock, där ansökningen göres av jordbrukskassa, en av dess

styrelse på heder och samvete bestyrkt uppgift angående det antal

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr ilo.

medlemmar, kassan under sin verksamhetstid närmast föregående år

städse haft, jämte särskilt yttrande över ansökningen antingen av det

ombud, som, efter ty ovan sägs, må vara förordnat att öva tillsyn över

kassans verksamhet, eller av styrelsen för vederbörande centralkassa,

därest jordbrukskassan är ansluten till en sådan,

samt, där ansökningen göres av centralkassa för jordbrukskredit,

yttrande över ausökningen av det ombud, som, efter ty ovan sägs, skall

förordnas för tillsyn över kassans verksamhet.

Efter prövning av ansökningshandlingarna äger Kungl. Maj:ts befallningshavande

att av det för ändamålet anvisade statsanslaget utanordna

det kassan, enligt vad ovan sägs, tillkommande bidraget.

Till vad departementschefen sålunda hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade

Hans Maj:t Konungen lämna bifall och förordnade,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga . . .

vid detta protokoll utvisar, skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

45

Bilaga /.

Förslag

till

Kungörelse om Undrad lydelse i vissa delar av kungörelsen den 18 juni

1915 angående godkännande från det allmännas sida av vissa

jordbrukskassor.

Härigenom förordnas att §§ 3, 7, 8, 9, 14, 15, 17 och 29 i kungörelsen

den 18 juni 1915 angående godkännande från det allmännas

sida av vissa jordbrukskassor skola från och med den 1 juli 1918

erhålla följande ändrade lydelse.

§ 3.

Kassans stadgar skola innehålla bestämmelser uti de i §§ 4—21

samt § 29 andra stycket här nedan berörda ämnen; och må dessa bestämmelser

icke avvika från vad i nämnda paragrafer föreskrives.

§ 7.

Delaktighet i jordbrukskassan beräknas efter det antal hektar odlad

jord, för vilket medlem vunnit inträde i densamma.

För ägare eller brukare av jord inom kassans verksamhetsområde

må annan mark icke medtagas i beräkningen än den, han verkligen äger

eller brukar inom området; dock att, om brukningsdel sträcker sig över

gränsen för detta, delaktighet i kassan må kunna vinnas för brukningsdelen

i dess helhet. Vid beräknandet av delaktigheten för sådan medlem

må, intill ett sammanlagt antal av sextio hektar ängsmark, ströängar

icke inräknade, en hektar sådan mark beräknas som en tredjedels hektar

odlad jord och, intill ett sammanlagt antal av etthundratjugo hektar

skogs- och betesmark, eu hektar dylik mark räknas lika med en sjättedels

hektar odlad jord.

År fastighet av ägaren upplåten åt annan till brukande, må ägaren

ej vinna delaktighet för mer än hälften av fastighetens areal odlad jord

på ovannämnda sätt beräknad.

Beträffande annan medlem än i andra stycket avses, skola stadgarna

angiva det antal hektar odlad jord, för vilket sådan medlem skall

anses ingå i kassan.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

I övrigt skall gälla, att ingen må kunna vinna inträde i kassan

för mer än etthundra hektar odlad jord eller för större areal, än som

motsvarar en tiondel av den sammanlagda areal, för vilken medlemskap

i kassan vunnits; att vid beräkning av den areal, för vilken delaktighet

må vinnas, område, som understiger eu hektar, räknas för eu hektar,

och att jämväl i övrigt brutet tal utjämnas till närmast högre hela tal;

att medlem icke må för samma brukningsdel vara medlem jämväl i

annan jordbrukskassa; samt att stadgarna skola innehålla bestämmelser

angående de jämkningar uti delaktigheten, som betingas därav, att medlem

må hava upphört att vara ägare eller brukare av jord, varför delaktighet

vunnits, eller att genom utträde av medlemmar den areal, för

vilken han äger delaktighet, kommit att överstiga en tiondel av den

sammanlagda areal, för vilken medlemmarna äga delaktighet i kassan.

§ 8.

Det högsta sammanlagda belopp, intill vilket medlem är berättigad

att genom kassan erhålla lån, (medlems lånerätt) skall vara i stadgarna

bestämt, och må med det undantag, varom här nedan i § 29 sägs, ej

sättas högre än till tvåhundra kronor för varje hektar odlad jord, för

vilken han äger delaktighet i kassan.

§ 9-

Beträffande medlemmarnas bidragsplikt och deras ansvarighet för

kassans förbindelser skall särskilt iakttagas:

l:o) att medlems insats skall vara minst tio kronor för varje påbörjat

tiotal hektar odlad jord, varför han vunnit inträde i kassan;

2:6) att medlemmarna skola vid behov vara underkastade uttaxering

intill visst i stadgarna bestämt belopp för år räknat; samt

3:o) att medlems personliga ansvarighet icke må bestämmas lägre

än till ett belopp, motsvarande en och en halv gång hans lånerätt.

§ 14-

De ändamål, för vilka lån må kunna av kassan lämnas medlemmarna,

skola vara i stadgarna angivna och må ej vara andra än följande,

nämligen:

a) inköp av:

Do) för jordbruket nödiga eller nyttiga husdjur och maskiner;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 415. 47

2:o) utsäde;

3:o) foder- och gödselmedel samt torvströ;

b) beredande av rörelsemedel i övrigt för jordbrukets drift under

de tider av året, då fastighetens avkastning är lägst;

c) beredande av medel för bedrivande av sådan binäring till jordbruket,

vilken lämpar sig för egendomen;

d) anläggande av vatten- eller avloppsledning eller anordning för

gödsels tillvaratagande eller för ekonomiskt utnyttjande av jordbruksegendoms

tillgångar med vad därtill hör;

e) anläggande av ängsvattning eller förbättringsarbeten å redan

befintlig sådan anläggning eller å hagmark eller annan betesmark;

f) smärre grundförbättringar samt uppförande av smärre ekonomibyggnader;
g)

skogsodlingsåtgärder av mindre omfattning;

h) erläggande av insats för inträde i annan ekonomisk förening,

som avser antingen beredande av tillgång till redskap och maskiner,

som erfordras för jordbruket, eller utsäde eller foder- och gödselmedel

eller torvströ eller avelsdjur, eller ock tillgodogörande av produkter av

jordbruket eller någon dess binäring.

§ 15-

För tillgodoseende av lånebehov, som avses i § 14 under a) 2:o)

och 3:o) samt b) och c), må kassan kunna med medlem öppna kreditivräkning

eller löpande räkning till belopp, som efter prövning av föreliggande

behov finnes skäligt.

För ändamål, varom i § 14 under d), e), f) och g) förmäles, må

växelkredit icke användas.

I övrigt skall gälla, att för ett och samma ändamål växelkredit

ej må anlitas under längre tid i en följd än nio månader; att lån, som

kassan lämnar av medel, vilka den anskaffat genom upptagande av lån,

ej må utlämnas på längre återbetalningstid, än den kassan själv åtnjuter;

att, därest kassan är ansluten till centralkassa, åt samme medlem ej må

utan medgivande av centralkassans styrelse utlämnas lån till sammanlagt

belopp överstigande tio tusen kronor; samt att, därest kassan för

egen räkning mottager insättningar på sparkasseräkning, minst sex

tiondelar av de hos kassan insatta medlens sammanlagda belopp skall

redovisas i sådan kassareserv, som omförmäles i § 17 här nedan, eller

i lån å återbetalningstid, som ej överstiger ett år.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!. Majds nåd. proposition Nr 415.

§ 17.

Utöver vad som följer av stadgandet i § 15 första stycket må

kassan icke för egen räkning driva annan inlåningsrörelse än å sparkasseräkning.

Ej heller må kassan å dylik räkning mottaga insättningar

annat än från medlemmarna eller, i den mån dessa utgöras av ekonomiska

föreningar, deras medlemmar.

Innan insatskapitalet uppgår till minst ettusen kronor, må sådan

inlåningsrörelse icke påbörjas.

Å medel, som insättas å sparkasseräkning, må icke goltgöras

ränta för högre belopp än tre tusen kronor av varje insättares tillgodohavande.

Ej må kassan ikläda sig skyldighet att återbetala på sparkasseräkning

insatta medel annorledes än viss tid efter uppsägning; styrelsen

dock lämnat öppet att, då sådant prövas kunna ske utan olägenhet, i

särskilda fall medgiva utbetalning utan avvaktan på uppsägningstidens

utgång.

Jordbrukskassa, som för egen räkning driver inlåningsrörelse, vare

skyldig att i tillgångar, bestående av statens, allmänna hypoteksbankens,

konungariket Sveriges stadshypotekskassas eller kommuners obligationer

eller fordran hos bankinrättning, för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente,

eller hos godkänd centralkassa för jordbrukskredit, till vilken

kassan är ansluten, redovisa kassareserv, som tillsammans med den

inneliggande kassan motsvarar minst en tiondedel av insättarnas behållning.

Pantsatt tillgång, som nu sagts, må härvid icke tagas i beräkning;

dock att, där tillgången utgör säkerhet för avtalad kredit, som ej av

kassan till fullo begagnats, den må beräknas till det belopp, som kassan

enligt avtalet äger ytterligare utbekomma.

Nedgår kassareserv under vad nu är sagt, skall den, så snart det

kan ske, åter uppbringas till föreskrivet belopp.

§ 29-

Till jordbruk hänföras i denna kungörelse även trädgårdsskötsel

och annan därmed jämförlig verksamhet, som avser frambringande av

kulturväxter.

För jord, som brukas på sätt, varom i denna paragraf är fråga,

må lånerätten kunna förhöjas till fyrahundra kronor för varje hektar,

dock, där jordbrukskassan är ansluten till centralkassa, endast efter samtycke

av dennas styrelse och på de villkor ifråga om säkerhet, som

nämnda styrelse bestämmer.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Mctj:ts nåd. proposition Nr 415.

49

Bilaga II.

Förslag

till

Kungörelse om ändrad lydelse av §§ 4, 20 och 24 i kungörelsen den

18 juni 1915 angående godkännande från det allmännas sida av vissa

centralkassor för jordbrukskredit.

Härigenom förordnas att §§ 4, 20 och 24 i kungörelsen den 18

juni 1915 angående godkännande från det allmännas sida av vissa

centralkassor för jordbrukskredit skola från och med den 1 juli 1918

erhålla följande ändrade lydelse:

§ 4.

Centralkassans verksamhetsområde skall vara sammanhängande

och skilt från andra centralkassors. Det skall sammanfalla med gällande

länsindelning och må ej omfatta mer än högst sex län.

§ 20.

Centralkassa må ej vinna godkännande från det allmännas sida

med mindre till densamma äro anslutna minst tio jordbrukskassor och

den har ett tecknat sammanlagt insatskapital av minst sex tusen kronor.

År centralkassas verksamhetsområde avsett att omfatta mer än ett

län, må godkännande ej lämnas med mindre nämnda område finnes

vara lämpligen bestämt. Vid prövningen härav skall särskild hänsyn

tagas därtill, att styrelsen må utan större svårigheter eller oskäliga kostnader

kunna övervaka de anslutna jordbrukskassornas verksamhet. Ej

heller må godkännandet lämnas, där från något av länen icke så stort

antal jordbrukskassor som tio anslutit sig till centralkassan, såvida icke

godkännandet tillstyrkts av detta läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

§ 24.

Godkänd centralkassa må ej idka annan rörelse än penningrörelse

eller bereda lån åt andra än sina medlemmar.

Bihang till riksdagens protokoll, HUS. 1 samt. 374 höft. (Nr 415.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Ktmgl. Maj ds nåd. proposition Nr 415.

Bilaga III.

Förslag

till

Kungörelse angående rätt för centralkassa för jordbrukskredit att till

medlemmar intaga andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor.

Med ändring av vad kungörelsen den 18 juni 1915 angående godkännande

från det allmännas sida av vissa centralkassor för jordbrukskredit

innehåller häremot stridande förordnas, som följer:

§ I
Godkännande

från det allmännas sida må ej vägras centralkassa

för jordbrukskredit av anledning att enligt dess stadgar till medlemmar

i densamma må kunna intagas andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor,

därest i stadgarna finnas intagna bestämmelser i överensstämmelse

med vad här nedan i §§ 2—6 stadgas.

Ej heller må, där nyssnämnda villkor iakttagits, godkännande

vägras å sådan ändring i stadgarna för redan godkänd centralkassa, att

till medlemmar i densamma må kunna intagas andra ekonomiska föreningar

än jordbrukskassor.

§ 2.

Till medlem i centralkassan må ej intagas annan ekonomisk förening

än sådan, vilkens styrelse har sitt säte inom centralkassans verksamhetsområde,

ej heller annan förening än sådan, vars medlemmar äro

personligen ansvariga för dess förbindelser och som har till ändamål

befordrandet av jordbrukets eller någon till jordbruket hörande binärings

utveckling eller tillgodogörandet av genom jordbruket med tillhörande

binäringar vunna produkter.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 415.

51

§ 3.

Det högsta belopp, intill vilket annan ansluten ekonomisk förening

än jordbrukskassa skall vara berättigad att genom centralkassan erhålla

lån (ekonomisk förenings lånerätt) skall vara i stadgarna bestämt och

må ej sättas högre än till halva det belopp, varmed den ekonomiska

föreningen ansvarar för centralkassans förbindelser, ökat med en tredjedel

av det belopp, varmed föreningens medlemmar i sin ordning äro

ansvariga för dess förbindelser.

§ 4.

Åt ekonomisk förening, som i § 3 avses, må, oavsett till vilket belopp

dess lånerätt uppgår, icke, utan att särskild fullgod säkerhet ställes,

genom centralkassan beredas lån till högre belopp, än som motsvarar

en tjugondei av samtliga medlemmars i centralkassan sammanlagda

lånerätt.

§ 5.

I låneforbindelse, vilken utfärdas av ekonomisk förening, som i

§ 3 avses, skall alltid finnas intagen bestämmelse, att lånet må av centralkassans

styrelse uppsägas till inbetalning viss tid, ej överstigande

sex . månader efter uppsägningen, därest styrelsen finner sådant erforderligt

för att centralkassan skall kunna nöjaktigt tillgodose de till densamma

anslutna jordbrukskassornas lånebehov.

§ 6.

1 allt, varom ej i enlighet, med ovan meddelade bestämmelser särskilt

stadgats, skall ekonomisk förening, som i § 3 avses, vara såväl i

fråga om rättigheter som beträffande skyldigheter likställd med till centralkassan

anslutna jordbrukskassor.

§ 7,

Genom vad härovan stadgats göres ej ändring uti vad i g 20 av

ovannämnda kungörelse deti 18 juni 1915 föreskrives ifråga om det minsta

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:is nåd. proposition Nr 415.

antal jordbrukskassor, som skola hava anslutit sig till centralkassa, för

att denna må vinna godkännande från det allmännas sida, eller uti stadgandet

i § 28 av samma kungörelse därom, att åt centralkassa lämnat

godkännande kan återkallas, om antalet anslutna jordbrukskassor nedgåi

under tio och bristen ej inom viss tid fylles.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1918.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BJoU 1918:1 Sammansatta banko- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 1 s. 1 i texten
  2. AK 5TU 1918:13 Skrivelse till Kungl. Maja angående beredande av möjlighet att upptaga lån mot säkerhet av inteckning i kreatursbesättning och inventarier. s. 2 i texten