Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om, ändrad lydelse av 1 § i lagen den 4 juni 1886 angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål

1918-05-10 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:428, Med förslag till lag om, ändrad lydelse av 1 § i lagen den 4 juni 1886 angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:U nåd. proposition Nr 428.

1

Nr 428.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om, ändrad lydelse av 1 § i lagen den 4 juni 1886

angående ersättning av allmänna medel till vittnen i

brottmål: given Stockholms slott den 10 maj 1918.

. Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse

av 1 § i lagen den 4 juni 1886 angående ersättning av allmänna medel

till vittnen i brottmål.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

liihany till riksdagen* protokoll 1918. t samt. 187 käft. (Nr 428. >

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 428.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 4 juni 1886 angående ersättning av

allmänna medel till vittnen i brottmål.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 4 juni 1886 angående

ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Var som i brottmål, där allmän åklagare å tjänstens vägnar för

talan, av åklagaren åberopas såsom vittne och inställer sig vid domstol,

ägor att, så framt vittnet äskar ersättning och domaren prövar sådant

skäligt, för sin inställelse njuta ersättning av allmänna medel med högst

fem kronor till vittuets uppehälle för varje dag, som lör resan och

vistandet vid domstolen erfordras, och dessutom, därest vittnets hemvist

är beläget på minst fem kilometers avstånd från det ställe, där domstolen

sammanträder, skjutspenningar för en häst fram och åter eller,

där järnvägs- eller ångbåtslägenhet kan för resan eller någon del därav

begagnas, avgift för billigaste plats å bantåg eller ångbåt.

Enahanda rätt till ersättning tillkommer den, som i mål av nämnda

beskaffenhet blivit enligt domstols förordnande inkallad såsom vittne,

eller av åklagaren åberopats eller enligt domstols förordnande inkallats

för att upplysningsvis höras.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj.ts nåd. proposition Nr 428.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 26 april 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN, *

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén.

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen statsrådet Löfgren anmälde riksdagens i skrivelse

den 19 maj 1915 gjorda framställning om vissa ändringar i lagen den

4 juni 1886 angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål.

Härvid anförde departementschefen:

»Genom ifrågavarande lag den 4 juni 1886 regleras grunderna för

beräkning av ersättning av allmänna medel åt dem, som i brottmål, där

allmän åklagare å tjänstens vägnar för talan, av åklagaren åberopats

eller efter domstols förordnande inkallats såsom vittnen eller för att

upplysningsvis höras. Dylik ersättning utgår dels såsom gottgörelse

för uppehälle med högst tre kronor för varje dag, som för resan Och

Lagen den

4 jul i 1SSH

angående

ersättning av

allmänna

medel till

vittnen i

brottmål.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Motion vid

1915 års

riksdag.

Kungl. May. ta nåd. proposition Nr 428.

vistandet vid domstolen erfordras, och dels såsom reseersättning med

skjutspenningar för en häst från vittnets hemvist fram och åter eller,

där järnvägs- eller ångbåtslägenhet kan för resan eller någon del därav

begagnas, avgift för billigaste plats å bantåg eller ångbåt. Eätt till

reseersättning medgives emellertid endast under förutsättning, att vittnets

hemvist är beläget på minst fem kilometers avstånd från det ställe, där

domstolen sammanträder. I slutliga utslaget skall domstolen pröva, huruvida

ifrågavarande kostnad skall till statsverket återgäldas. Åklagaren

skall ej därtill förpliktas i annat fall än då åtalet blivit utan skäl anställt.

Dessa stadganden hava genom sedermera utfärdade lagar erhållit

utsträckt tillämplighetsområde. Enligt 7 kap. 9 § i lagen den 12 november

1915 om äktenskaps ingående och upplösning, 6 § i lagen den 14 juni

1917 om äktenskaplig börd, 25 § i lagen samma dag om barn utom

äktenskap och 9 § i lagen samma dag den 14 juni 1917 om adoption

skola nämligen bestämmelserna i 1886 års lag i tillämpliga delar gälla

beträffande ersättning av allmänna medel åt den, som enligt rättens förordnande

inkallats såsom vittne eller för att upplysningsvis höras i äktenskapsmål,

mål om äktenskaplig börd, mål om fastställande av faderskap

och underhållsskyldighet samt mål om adoption. Enligt lagen den 4

juni 1913 om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i

mål,, som avses i gällande lag angående förbud mot införsel till riket

av varor med oriktig ursprungsbeteckning, skall den, som i mål av omförmälta

beskaffenhet av tulltiskalen åberopats eller enligt generaltullstyrelsens

eller Konungens förordnande inkallats såsom vittne, äga att

av allmänna medel åtnjuta ersättning för sin inställelse efter de grunder,

som stadgas angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål.

Motsvarande bestämmelser äro uti lagen den 30 juni 1913 om

ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i mål enligt lagen

om behandling av alkoholister meddelade i fråga om den, som vid

förhör inför domstol blivit av polismyndighet åberopad såsom vittne

eller för att upplysningsvis höras eller ock efter förordnande av Konungens

befallningshavande blivit för sådant ändamål inkallad. Kostnad,

som sålunda utgår enligt lagarna den 4 juni 1913 och den 30 juni 1913,

skall emellertid alltid stanna å statsverket.

Uti en vid 1915 års riksdag inom andra kammaren väckt motion,

som ligger till grund för riksdagens av mig anmälda skrivelse, föreslogs,

bland annat, förhöjning av förutnämnda dagtraktamentes belopp

och ifrågasattes, huruvida icke reseersättning borde utgå jämväl i sådana

fall, då våglängden icke uppginge till fem kilometer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kutigl. Maj:ts nåd. proposition Nr 428.

I avgivet utlåtande erinrade lagutskottet, att ifrågavarande bestämmelser

hade till ändamål att förhindra, att vittnespliktens fullgörande

komme att förenas med uppoffringar,.som i all synnerhet för mindre

bemedlade måste kännas alltför betungande. Maximibeloppet för dagtraktamentet

hade väl år 1900 höjts från eu krona 50 öre till tre kronor,

men med hänsyn till penningens allt jämt sjunkande värde torde jämväl

sistnämnda belopp numera vara för lågt. För att förebygga, att statsverket

komme att åsamkas alltför dryga kostnader, borde emellertid det

nuvarande maximibeloppet för normala fall bibehållas, men åt domstolarna

inrymmas befogenhet att, då särskilda skäl därtill förelåge, utdöma

högre ersättningsbelopp. I fråga om villkoret för åtnjutande av

reseersättning ansåge utskottet i likhet med motionären det kunna ifrågasättas,

huruvida icke reseei sättning borde kunna utgå jämväl i sådana

fall, då våglängden nnderstege fem kilometer. Någon viss kortare minimisträcka

borde emellertid i sådant fall bestämmas.

I sin förutnämnda skrivelse har riksdagen, såvitt nu är i fråga,

under åberopande av lagutskottets utlåtande hemställt, att Kungl. Maj: t

måtte taga under övervägande huruvida icke lagen den 4 juni 1886

angående ersättning till vittnen i brottmål borde ändras i syfte att till

vittne må dels, efter domstolens prövning för särskilda fall, kunna utgå

dagtraktamente med högre belopp än tre kronor, dels och utgivas reseersättning

jämväl då avståndet mellan vittnets vistelseort och den plats,

där domstolen sammanträder, understiger fem kilometer, ävensom därefter

för riksdagen framlägga det förslag, vartill övervägandet må giva

anledning.

1 anledning av Kungl. Maj:ts remisser hava utlåtanden över riksdagens

skrivelse inkommit från hovrätterna, som därvid fogat i ärendet

avgivna yttranden av vissa rådhusrätter och domhavande.

Svea hovrätt anser det med skäl kuuna ifrågasättas, huruvida icke

den gottgörelse, som utgår enligt nu gällande grunder, är tillräcklig från

den enligt hovrättens mening riktiga synpunkten, att vittnespliktens fullgörande

i de fall, varom här är fråga, principiellt icke grundar någon

rätt till ersättning av staten, utan endast påkallar dennas stödjande

mellankomst: och har hovrätten funnit, att i allt fall vid den ifrågasatta

förändringen synnerlig varsamhet bör iakttagas, så att icke uppfattningen

av den allmänt medborgerliga plikten yttermera fördunklas och därav

framkallas alltjämt stegrade anspråk på statskassan. En domhavande

avstyrker från statsekonomi synpunkt ändring av de i ämnet gällande

Lag utskottet.

Riksdagens

skrivelse.

IJtIåtaruien.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

6 Kung/. Maj:ts nåd. proposition Nr 428.

bestämmelserna under erinran, att enligt äldre lag skyldigheten att

vittna betraktades såsom en plikt, vars fullgörande icke medförde rätt

till gottgörelse.

De båda övriga hovrätterna, rådhusrätterna och domhavandena, utom

den förenämnde, hava i fråga om höjning av dagtraktamentets belopp

uttalat sig i tillstyrkande riktning. Åtskilliga utlåtanden inskränka sig

till allmänna uttalanden av sådan innebörd. I vissa utlåtanden förordas

emellertid uttryckligen, att rätten till överskridande av det nu gällande

maximibeloppet göivs beroende av huruvida särskilda skäl härtill må

anses föreligga, varvid olika meningar uttalas därom, huruvida maximigräns

bör bestämmas för det belopp, som sålunda skulle för undantagsfallen

utgå. Eu rådhusrätt intager däremot den ståndpunkten, att den

i denna del ifrågasatta lagändringen bör inskränkas därtill, att maximibeloppet

höjes, exempelvis till sex kronor. Beträffande frågan om rätt

till reseersättning synes i de utlåtanden, som särskilt uppmärksammat

denna fråga, den uppfattningen allmänt göra sig gällande, att ersättningför

resekostnad i de fall, då avståndet mellan bostaden och domstolslokalen

understiger fem kilometer, bör utgå allenast för den händelse

och i den mån personliga förhållanden, såsom sjuklighet eller ålderdom,

föranlett dylik kostnad samt, enligt vissa utlåtanden, under det ytterligare

villkor, att nämnda avstånd uppgår till minst två kilometer. I ett

av de avgivna utlåtandena förordas emellertid, att den nu gällande

bestämmelsen i ämnet endast sålunda ändras, att visst kortare avstånd

än fem kilometer fastställes. Eu domhavande avstyrker lagändring i fråga

om rätt till reseersättning huvudsakligen av hänsyn till angelägenheten

av att bespara statsverket utgifter för gottgörelse av kostnader för

onödiga resor.

Enligt min mening bör åt ifrågavarande bestämmelser givas sådant

innehåll, att vittnespliktens fullgörande icke förbindes med betungande

kostnader. Med hänsyn härtill och då penningvärdet sedan år 1900,

då maximibeloppet för dagtraktamentet bestämdes till tre kronor, ytterligare

avsevärt sjunkit, anser jag lika med riksdagen, att nämnda belopp

bör höjas. Då de nuvarande levnadskostnaderna kunna betinga högre

dagtraktamente än tre kronor, även om inga särskilda skäl därtill kunna

i det föreliggande fallet påvisas, torde emellertid icke, såsom i riksdagens

skrivelse och åtskilliga i ärendet avgivna utlåtanden blivit ifrågasatt,

några särskilda villkor böra uppställas för rätten att åtnjuta högre

dagtraktamente än det nuvarande maximibeloppet. De härutinnan nu

gällande bestämmelserna torde alltså höra undergå allenast sådan jämk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 428.

ning-, att maximigränsen uppflyttas, därvid det nya maximibeloppet

skäligen må bestämmas till lem kronor.

Emellertid erinras, att det i lagen bestämda beloppet utgjort eu

gräns, varutöver ersättning icke kunnat tillerkännas vittne av allmänna

medel, men att däremot domstol givetvis haft att fastställa lägre belopp

i de fall, att utdömande av maximibeloppet under föreliggaude omständigheter

icke påkallats. Höjes maximigränsen på sätt i förslaget

avses, bör anmärkta förhållande så mycket mera uppmärksammas.

Vad därefter angår frågan om utsträckning av rätten till reseersättning,

anser jag icke tillräckliga skäl föreligga att vidtaga en lagändring

i sådan riktning, varigenom staten utan tvingande nödvändighet

skulle få vidkännas ökade utgifter för ifrågavarande ändamål.

I enlighet med min sålunda uttalade uppfattning har jag låtit

inom justitiedepartementet uppgöra förslag till lag om ändrad lydelse av

1 § i lagen den 4 juni 1886 angående ersättning av allmänna medel till

vittnen i brottmål.»

Departementschefen uppläste ifrågavarande lagförslag, av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställde, att för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål lagrådets utlåtande över förslaget

måtte inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till donna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 428.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 4 juni 1886 angående ersättning av

allmänna medel till vittnen i brottmål.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 4 juni 1886 angående

ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Var som i brottmål, där allmän åklagare å tjänstens vägnar för

talan, av åklagaren åberopas såsom vittne och inställer sig vid domstol,

äger att, så framt vittnet äskar ersättning och domaren prövar sådant

skäligt, för sin inställelse njuta ersättning av allmänna medel med högst

fem kronor till vittnets uppehälle för varje dag, som för resan och

vistandet vid domstolen erfordras, och dessutom, därest vittnets hemvist

är beläget på minst fem kilometers avstånd från det ställe, där domstolen

sammanträder, skjutspenningar för en häst fram och åter eller,

där järnvägs- eller ångbåtslägenhet kan för resan eller någon del därav

begagnas, avgift för billigaste plats å bantåg eller ångbåt.

Enahanda rätt till ersättning tillkommer den, som i mål av nämnda

beskaffenhet blivit enligt domstols förordnande inkallad såsom vittne,

eller av åklagaren åberopats eller enligt domstols förordnande inkallats

för att upplysningsvis höras.

Denna lag träder i kraft dagen etter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 428.

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kung!. Maj.ts lagråd onsdagen den

8 ma) 1918.

Närvarande:

Justitieråden Gullstranik

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

26 april 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 4 juni 1886

angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning docenten Martin Fehr.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet :

Erik Öländer.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. I sand. H87 käft. (Nr 428.)

O

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung! May.ts nåd. proposition Nr 428.

10

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 10 maj 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER.

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre PALMSTIERNA,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen statsrådet Löfgren anmälde lagrådets den 8

maj 1918 avgivna utlåtande över det den 26 april 1918 till lagrådet remitterade

förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 4 juni

1886 angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål.

Efter att hava anmärkt, att lagrådet lämnat förslaget utan anmärkning,

hemställde föredraganden, att detsamma måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

STOCKHOLM, ISAAO MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:405 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Majds proposition med förslag till lag om andrad lydelse av 1 $ i lagen den h juni 1HS6 angående ersättning a s. 5 i texten
  2. LU 1918:72 Lagutskottets utlåtande AV 72 s. 1 i texten