Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse

1918-05-07 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:434, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 434.

1

Ifr 434.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911

om bankrörelse; given Stockholms slott den 7 maj 1918.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll vill Kungl. Maj:t* härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i vissa

delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

/''. V. Thorsson.

Bikung till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 393 höft. (Nr 434.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 434.

Förslag

till

Lagom

ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Härigenom förordnas dels att i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse

skola införas fem nya paragrafer av nedan angivet innehåll och

betecknade 52 a, 52 b, 168 a, 168 b och 252 a dels ock att 1, 2, 233

och 234 §§ i nämnda lag skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Förutom Sveriges riksbank må allenast bankaktiebolag och solidariskt

bankbolag här i riket bedriva bankrörelse.

Med bankrörelse förstås i denna lag sådan verksamhet, i vilken

ingår inlåning från allmänheten på räkning, som av bank allmänneligen

begagnas.

Angående emissionsbank, postsparbanken, sparbank, centralkassa

för jordbrukskredit och järnkontoret, så ock angående aktiebolag, som

uteslutande har till ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse,

är särskilt stadgat.

2 §•

Ej må annan än Sveriges riksbank, bankaktiebolag, solidariskt

bankbolag, emissionsbank, postsparbanken, sparbank, järnkontoret och

Sveriges allmänna hypoteksbank i sin firma eller eljest vid beteckning

av affärsrörelsen använda ordet bank. Beträffande användning av ordet

bank i registrerad understödsförenings firma är särskilt stadgat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 434.

3

52 a §.

Bankaktiebolag'' äger icke utan Konungens tillstånd utöva verksamhet

vid Avdelningskontor å annan ort än där huvudkontoret är beläget.

Dylikt tillstånd må meddelas, när verksamheten finnes kunna

vara till nytta för det allmänna.

52 b §.

Å ort, där bankaktiebolag icke är berättigat att utöva verksamhet

vid kontor, må bolaget icke idka in- eller utlåning genom ombud eller

eljest hava ombud för främjande av sin in- eller utlåning.

Vad sålunda stadgats gälle dock icke beträffande samarbete, som

må kunna anordnas emellan bankaktiebolag och ekonomisk förening,

vilken har till ändamål att inom viss ort bereda driftkredit åt idkare

av mindre jordbruk (jordbrukskassa) och vilken jämlikt av Konungen

meddelade bestämmelser vunnit godkännande från det allmännas sida.

168 a §.

Solidariskt bankbolag äger icke utan Konungens .tillstånd utöva

verksamhet vid avdelningskontor å annan ort än där huvudkontoret är

beläget. Dylikt tillstånd må meddelas, när verksamheten finnes kunna

vara till nytta för det allmänna.

168 b §.

A ort, där solidariskt bankbolag icke är berättigat att utöva verksamhet

vid kontor, må bolaget icke idka in- eller utlåning genom ombud

eller eljest hava ombud för främjande av sin in- eller utlåning.

Vad sålunda stadgats galle dock icke beträffande samarbete, som

må kunna anordnas emellan solidariskt bankbolag och ekonomisk förening,

vilken har till ändamål att inom viss ort bereda driftkredit åt

idkare av mindre jordbruk (jordbrukskassa) och vilken jämlikt av

Konungen meddelade bestämmelser vunnit godkännande från det allmännas

sida.

;> o 9 C

ZOO

Bankinspektionen skall för varje bankbolag, efter inhämtande av

förslag av Konungens befallningshavande, förordna ett allmänt ombud.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 434.

Detta ombud åligger:

att deltaga i den granskning av styrelsens förvaltning och bolagets

räkenskaper, varom i 68 och 184 §§ förmäles;

att minst en gång under varje kvartal inventera kassan vid bolagets

huvudkontor samt undersöka om den översikt, bolaget jämlikt föreskriften

i 234 § senast upprättat, överensstämmer med räkenskaperna och är uppställd

i behörig ordning; skolande ombudet ofördröjligen delgiva bankinspektionen

anmärkning, som härvid må hava förekommit, ävensom i

övrigt meddela bankinspektionen alla de upplysniugar angående bolaget,

som av bankinspektionen äskas.

Utövar bolaget verksamhet vid kontor å annan ort än där huvudkontoret

är beläget, må för granskning av sådant kontors förvaltning

och räkenskaper särskilt allmänt ombud kunna förordnas.

4

234 §.

Styrelsen åligger:

att för den ledamot av bankinspektionen, vilken enligt de av

Konungen meddelade bestämmelser har att i sådant avseende företräda

bankiDspektionen, för allmänt ombud, som i 233 § avses, samt för den

särskilda undersökning, Konungen kan finna för gott att låta anställa,

när som helst hålla bolagets kassa och övriga tillgångar ävensom böcker,

räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning;

att genast efter varje månads slut enligt formulär, som av bankinspektionen

meddelas, upprätta och till bankinspektionen insända en

översikt, utvisande bolagets tillgångar och skulder, jämte uppgift om

räntesatserna för bolagets in- och utlåning samt diskonto, som under

den tid, översikten omfattar, varit gällande hos bolaget;

att jämväl i övrigt meddela bankinspektionen och allmänt ombud

alla de upplysningar rörande bolaget, som av dem äskas;

att, så snart det kan ske, dels till bankinspektionen insända styrelsens

förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkningen samt

balansräkningen ävensom, efter verkställd revision, den däröver avgivna

berättelsen tillika med annan handling angående bolagets förvaltning

eller räkenskaper, vilka revisorerna må hava avlämnat till styrelsen,

dels ock låta införa revisionsberättelsen i allmänna tidningarna; samt

att, där bankinspektionen finner anledning till antagande, att bolaget

gjort sådana förluster, att tio procent av grundfonden förlorats,

på bankinspektionens anmodan ofördröjligen låta upprätta bokslut och

kalla revisorerna att granska detsamma.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 434.

5

252 a §.

Förseelse mot 52 b § eller 168 b § straffes med böter från och

med femtio till och med fem tusen kronor.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1918.

Enskild man eller handelsbolag, som vid sagda tidpunkt sedan

minst två månader tillbaka driver bankrörelse, må fortsätta den rörelse

till och med den 31 december 1920. Om synnerliga skäl därtill äro,

äger Konungen medgiva, att rörelsen jämväl efter sistnämnda dag må

tills vidare fortsättas. I dessa fall må dock enskild man eller handelsbolag

icke under några omständigheter efter den 30 september 1919

utöva bankrörelse vid avdelningskontor å annan ort än där huvudkontoret

är beläget, ej heller, efter det denna lag trätt i kraft, å ort,

där kontor för rörelsen icke inrättats, idka inlåning genom ombud eller

eljest hava ombud för främjande av sin inlåning. Bryter någon mot

vad i föregående punkt stadgas, straffes med böter från och med femtio

till och med fem tusen kronor; och må han, om förseelsen upprepas,

tillika kunna dömas förlustig sin rätt att driva bankrörelse.

Bankbolag, som vid tiden för denna lags trädande i kraft utövar

verksamhet vid avdelningskontor å annan ort än där huvudkontoret är

beläget, må utan hinder av vad i 52 a § eller 168 a § stadgas fortsätta

den verksamhet under år 1918, därest avdelningskontoret öppnats efter

mars månads ingång detta år, men, därest avdelningskontoret öppnats

dessförinnan, intill utgången av den för bolaget meddelade oktrojen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. ~Maj:ts nåd. proposition Nr 434.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 maj

1918.

Nä rvai''ande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson:

Sedan Kungl. Maj:t den 22 september 1917 tillsatt en kommitté

med uppdrag att verkställa utredning rörande vissa kreditfrågor, närmast

frågorna om emissionsväsendet, bankkoncentrationen och frågan

om anordnande av statlig bankverksamhet av samma art som vanlig

bankrörelse m. in., har nämnda kommitté den 12 nästlidne mars till

Kungl. Maj:t ingivit ett betänkande, däri kommittén, med förmälan att

kommittén under förhandlingarna rörande sitt arbetsprogram funnit påkallat

att till behandling i förtur upptaga vissa förhållanden, vilka syntes

kommittén föranleda omedelbara åtgärder, i sådant hänseende på närmare

utvecklade grunder hemställt dels om upphävande för enskild man

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.tis nåd. proposition Nr 434.

eller handelsbolag, i vars firma ingår personnamn, av rätten att driva

inlåning från allmänheten på räkning, som av bank allmänneligen begagnas

dels ock om inskränkning i banks rätt att bedriva verksamhet

genom avdelningskontor och förbud att idka bankverksamhet genom

ombud.

Över nämnda betänkande hava infordrade yttranden avgivits av

fullmäktige i riksbanken samt av bankinspektionen och svenska bankföreningen.

Tillfälle att utlåta sig över betänkandet har därjämte beretts

svenska fondhandlareföreningen, vilken emellertid icke begagnat

sig därav, varemot tio medlemmar av föreningen inkommit med ett

gemensamt yttrande.

Efter att hava närmare redogjort för innehållet i ifrågavarande

betänkande, fortsatte departementschefen:

Verksamhet, vari ingår inlåning från allmänheten på räkning, som Bankirfirmors

av bank allmänneligen begagnas — sådan verksamhet benämnes enligt ''rörelse8’

den i gällande banklagstiftning använda terminologi bankrörelse — bär

i vårt land ända till de sista åren i huvudsak bedrivits endast av bankaktiebolag,

solidariska bankbolag och sparbanker. Dessa bankinrättnin-*

gars rörelse har städse från det allmännas sida varit underkastad inskränkningar

och kontroll i syfte att skydda allmänheten mot förluster

av insatta medel. Häri torde otvivelaktigt böra sökas anledningen till

att det hos oss ytterligt sällan inträffat, att bankmässigt inlånade medel

på grund av banks insolvens gått förlorade för insättarna ävensom att,

där så någon enstaka gång inträffat, förlusterna varit synnerligen obetydliga.

I andra länder, där bankrörelsen icke varit omgärdad med

garantier, hava avsevärda förluster av dylik anledning ingalunda varit

sällsynta.

För bankrörelse, utövad av enskild man eller handelsbolag, i vars

firma ingår personnamn, gälla emellertid ej några särskilda bestämmelser.

Sådan fri bankrörelse idkas för närvarande dels av ett tiotal handelsbolag

på landsbygden, som hava till ändamål att tillgodose den

mindre omsättningen inom viss ort och gemenligen benämnas kreditkassor,

dels ock av enskilda personer och bolag, som, vanligen under

benämning bankir, driva dylik rörelse i sammanhang med affärsverksamhet

av olika slag, i regel fond- och emissionsaffärer. Att ifrågavarande

utövare av bankrörelse icke äro underkastade kontroll och reglerande

bestämmelser har hittills, med hänsyn till deras ringa antal, den

föga betydande omfattningen av deras rörelse och det sätt, varpå de

överhuvud utövat sin verksamhet, icke varit ägnat att ingiva betänkligheter.

På sätt i kommitténs betänkande närmare skildras hava härvid
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Medlemmar

av fondhandlareföreningen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 434.

lag förhållandena på de senaste tre eller fyra åren mycket ändrats. Antalet

enskilda personer och handelsbolag med personnamn i firman, som

ägnat sig åt bankiryrket, tilltager alltjämt och den omfattning, vari de

begagna sig av rätten att idka bankrörelse, blir större och större. Får

denna utveckling ohejdat fortgå, kommer säkerligen bankrörelse att inom

en icke långt avlägsen framtid i stor utsträckning bedrivas utan den

kontroll och överhuvud de garantier, vilkas värde i fråga om sådan

rörelse torde vara ovedersägligt. Härmed är den trygghetens grund,

varpå den bankmässiga inlåningen i vårt land vilar, på väg att rubbas.

Till förhindrande av att förhållandena gestalta sig på sådant sätt

synes mig ett ingripande i lagstiftningsväg vara i synnerlig grad av

behovet påkallat. Då den ifrågavarande utvecklingen snabbt fortgår,

torde det vara av stor vikt, att detta ingripande på sätt kommittén

hemställt sker ofördröjligen.

Behövligheten av reformer med anledning av de förändrade förhållandena

inom vårt bankirväsen förnekas icke i något av de över kommitténs

betänkande avgivna yttrandena. Rörande den närmare beskaffenheten

av dessa reformer hava emellertid delade meningar yppat sig.

Kommittén har i sådant avseende föreslagit, att genom ändringar och

tillägg i gällande lag om bankrörelse enskild man eller handelsbolag, i

vars firma ingår personnamn, måtte betagas rätten att driva inlåning

från allmänheten på räkning, som av bank allmänneligen begagnas, och

att sådant förbud måtte träda i kraft med ingången av år 1919; dock

att bankirfirma, som icke är kommanditbolag och som oavbrutet haft

bankmässig inlåning sedan tidpunkt före ingången av år 1908, måtte

efter särskild prövning av Kungl. Maj:t kunna tillåtas att fortfarande

driva sådan inlåning, likväl längst till utgången av år 1928.

Detta förslag betecknas i det av medlemmar av fondhandlareföreningen

avgivna yttrandet såsom ägnat att medföra allvarliga olägenheter.

I yttrandet framhålles att, såsom exempel från utlandet visa, ett

starkt bankirstånd är av icke ringa nytta och betydelse för ett lands

finansiella liv. Lämpligaste sättet att förbättra vårt lands bankirväsen

torde därför icke vara att amputera bort en viktig gren av bankirernas

verksamhetsområde. Därest det inom finansdepartementet utarbetade

förslaget till lag om fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet

gjordes till lag, skulle sannolikt genom denna de missförhållanden, som

för närvarande vidlådde bankirverksamheten, till stor del avhjälpas.

Befunnes ytterligare reformer vara av nöden, borde beskaffenheten av

dessa göras till föremål för eu ny, grundlig och allsidig utredning,

därvid bland annat borde tagas under- övervägande lämpligheten av att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 434.

Införa kontroll över bankirinstitut, som i tidningar annonsera räntesatser

för inlåning, ävensom att stadga vissa kvalifikationer såsom nödvändiga

för rätt att i annonser beteckna sig såsom bankir. Överhuvudtaget

syntes en utredning angående bankirrörelsen böra inrikta sig på att få

bankirföretagen att återgå till den i svensk lagstiftning förutsatta och

åsyftade mera personliga och intima karaktär, så att inlåningen

inskränktes till vederbörande bankirföretags egen trängre kundkrets

och icke i likhet med bankernas stode öppen för en större allmänhet

och annonserades medelst mer eller mindre vilseledande bankartade beteckningar.

För varje verklig bankirrörelse vore emellertid en nödvändig

förutsättning, att kunder hade löpande fordringar å konto. Vad

angår det sätt, varpå enligt kommitténs förslag bankirrörelsens avveckling

skulle äga rum, så vore detsamma onödigt bryskt. Visserligen

skulle ju enligt förslaget alla de bankirföretag, som ville bibehålla bankmässig

inlåning, kunna ombildas till banker, men därest verkligen

Kung]. Maj:t komme att bevilja oktroj för alla dessa sålunda ombildade

bankirinstitut, skulle säkerligen en oerhörd mängd småbanker uppstå,

vilket knappast kunde vara för vårt land önskvärt och nyttigt. Och

skulle, såsom antagligt vore, Kungl. Magt bland dessa bankirföretag

vilja göra en utgallring, bleve detta nog ytterligt svårt, då givetvis hänsynen

till respektive firmors storlek icke allenast (Inge vara tillräcklig

grund för Kungl. Maj:t för avgörandet av frågan om oktrojs beviljande

eller icke. Ej heller lyckligare syntes vara att, såsom kommittén föreslagit,

i fråga om rätten till bankmässig inlåningsrörelse bex*eda en särskild undantagsställning

åt de privatfirmor, som före år 1908 drivit inlåningsrörelse,

men däremot fråntaga alla yngre firmor och samtliga, även äldre, kommanditbolag

med motsvarande rörelse denna förmån. Därest inskränkningar

i bankirverksamheten ansåges böra omedelbart företagas, borde

detta ske genom en provisorisk, för ett år i sänder gällande lag. Denna

lag borde, för att ej orsaka onödiga svårigheter, icke vara tillämplig

på firmor, som ägt bestånd över tio år, oavsett om desamma vore kommanditbolag

eller icke, varjämte firmor av yngre datum borde erhålla

rätt att ansöka om dispens tills vidare och sålunda endast nybildade

firmor tills vidare helt avstängas.

Med auledning av nu omförmälda yttrande vill jag till en början Departement»

erinra om att det i yttrandet berörda förslaget till lag om fondkommis- chefen.

sionsrörelse och fondbörsverksamhet allenast avser sådana yrkesutövare,

vilka i kommission sälja och köpa aktier och liknande värdepapper.

Det är sålunda ingalunda säkert, att samtliga idkare av bankirverksamhet

komma att träffas av dess bestämmelser. För övrigt torde, även

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 393 käft. (Nr 434.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 434.

om sagda förslag bland annat har till ändamål att beträffande utövare

av fondkommissionsrörelse skapa vissa garantier för ekonomisk soliditet,

dessa garantier icke vara avsedda att bliva så starka som i fråga om

utövare av bankrörelse är av nöden. Åven om förslaget blir lag, torde

alltså i nu ifrågavarande syfte för bankirverksamheten särskilda bestämmelser

tarvas. Såsom en utväg att i sådan händelse tillgripas i

stället för den av kommittén förordade antydes i nyssnämnda yttrande

anordnandet av offentlig kontroll över bankirfirmorna. Givetvis avses

härmed en tillsyn av enahanda art som den bankinspektionen utövar över

bankerna. Denna utväg erbjuder dock enligt mitt förmenande icke någon

tillfredsställande lösning av förevarande spörsmål. Arten av den verksamhet,

bankirfirmorna driva, gör nämligen att deras ekonomiska ställning

är vida svårare att överskåda än bankernas. En banks verksamhet

är inskränkt till vissa närmare bestämda rörelsegrenar, så beskaffade,

att deras resultat kan tillförlitligt bedömas med ledning av bankens

räkenskaper. En bankirfirma ägnar sig åt många slag av verksamhet,

som en vanlig bank antingen alls icke eller endast i mindre omfattning

får utöva, såsom emissionsrörelse, aktiespekulationer, varu- och fastighetsaffärer

m. in. Att med ledning av ett dylikt företags räkenskaper och

övriga tillgängliga upplysningar kunna med någon större grad av

säkerhet bedöma företagets soliditet lärer i många fall komma att erbjuda

betydliga svårigheter. Vid sådant förhållande blir uppenbarligen den

garanti, som skulle ligga i kontrollen, av föga värde. Förefintligheten

av offentlig kontroll kunde dessutom av den stora allmänheten

betraktas såsom ett tecken på att bankirfirmorna vore lika säkra som

bankerna, med påföljd att nämnda firmor komme att i ännu större

utsträckning än förut anlitas för placering av penningmedel. Skulle

verklig trygghet i förevarande avseende ernås genom kontroll, måste

bankirfirmornas verksamhet imderkastas ungefär samma begränsningar,

som gälla för bankerna, alltså förbud i större eller mindre utsträckning

mot att vid sidan av bankrörelsen idka annan affärsverksamhet. Men

detta skulle i själva verket innebära tillskapandet av en ny kategori av

banker. Och något sådant anser jag för min del icke vara lämpligt.

De små och svaga banker, som härigenom möjligen skulle uppstå, äro

ur det allmännas synpunkt i åtskilliga hänseenden mindre önskvärda.

Därest alltså, under förutsättning av bankirfirmornas bibehållande

vid rätten till inlåning från allmänheten, anordnandet av offentlig

kontroll över dessa firmor icke kan anses medföra nödig trygghet för

insättarne, lärer sådan trygghet, under nyssnämnda förutsättning, ännu

mindre kunna med andra medel ernås. För avvärjande av de faror,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 434.

som hota genom den inom bankirväsendet försiggående utvecklingen,

finner jag fördenskull det icke vara möjligt att beträda någon annan

väg än den av kommittén anvisade.

Att, på sätt i det av medlemmar av fondhandlareföreningen avgivna

yttrandet påstås, ett bifall''till kommitténs förslag skulle medföra,

att en viktig gren av en för landet betydelsefull verksamhet tillintetgjordes,

kan jag icke medgiva vara riktigt. Såsom ovan nämnts, syssla

i vårt land de yrkesutövare, vilka kalla sig bankirer, i huvudsak med

fondhandel och emissionsverksamhet. Ehuru jag ingalunda vill förneka,

att vissa av dessa bankirföretag gjort en nyttig insats i utvecklingen,

är dock givetvis gagnet av att fondhandel och emissionsrörelse bedrives

i sammanhang med bankmässig inlåning från allmänheten oftast

tvivelaktigt, medan olägenheterna därav äro påtagliga. Erfarenheten

från utlandet ger näppeligen stöd för antagandet, att bankirverksamheten

såsom sådan, d. v. s. i vad den avser bankmässigt tagande och givande

av kredit, skall komma att ökas i betydelse. Att bankirhus

utomlands i berörda hänseende fyllt viktiga uppgifter är sannt. Men

detta kapitel ur bankirväsendets historia börjar mer och mer tillhöra

en förfluten tid. Den roll, bankirhusen härutinnan spelat, har numera

till största delen övertagits av bankerna.

Vad åter angår betydelsen för bankirfirmorna själva av att få med

sin övriga verksamhet förena inlåning från allmänheten å räkning, som

av bank allmänneligen begagnas, må till en början bemärkas, att enligt

de i kommitténs betänkande lämnade upplysningar endast ett mindre

antal av ifrågavarande firmor (»åtminstone 29» av 105) i sina svar å

kommitténs rundskrivelse uppgivit sig driva dylik inlåning. Vidare har

jag under hand från kommittén inhämtat, att med ledning av det närmare

innehållet i berörda svar antagas kan, att ifrågavarande inlåning

i åtskilliga fall härrör allenast från eu trängre krets, ''i regel personer,

som pläga anlita vederbörande bankirfirma såsom kommissionär vid köp

eller försäljning av värdepapper, och att i själva verket allenast ett

tiotal firmor torde kunna sägas driva inlåning från allmänheten i egentlig

mening. Dylik verksamhet kan alltså näppeligen sägas utgöra en

viktig faktor i bankirfirmornas affärsutövning i allmänhet. I det av

medlemmar av fondhandlareföreningen avgivna yttrandet synes i viss

mån medgivas lämpligheten av att bankirfirmornas inlåning inskränkes

till en trängre kundkrets; och får jag med anledning härav framhålla,

att ett upphävande för dessa firmor av rätten att driva bankrörelse

icke avser att hindra dem från att mottaga penningar mot ränta från

eu begränsad kundkrets.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 434.

Såsom ovan nämnts skulle av det ifrågavarande förbudet komma

att beröras ej blott företag av den typ, som i det föregående betecknats

med benämningen bankirfirmor, utan även en del handelsbolag,

vilka uteslutande eller så gott som uteslutande driva bankrörelse, de

s. k. kreditkassorna. Dessa anstalter äro rester från ett tidigare ekonomiskt

skede; de driva sin rörelse i ringa omfattning och under jämförelsevis

primitiva förmer. Deras verksamhet har i allmänhet icke

givit anledning till egentliga anmärkningar, men otvivelaktigt skulle

de orter, där de verka, i det stora hela vara bättre betjänta med en sparbank

eller avdelningskontor av en bank. Detta är ock grunden till att

deras antal år från år förminskas; de sluta nämligen i regel med att uppgå

i en bank. Med hänsyn till detta slags anstalter torde en lagändring

i den av kommittén anvisade riktningen icke föranleda några betänkligheter.

Det är nämligen föga troligt, att nya kreditkassor skulle

komma att upprättas. Och vad de redan bestående angår, torde förbudets

verkningar kunna mildras genom lämpliga övergångsbestämmelser.

Med anledning av vad jag sålunda anfört, föreslår jag den ändring

i 1 § lagen om bankrörelse, att ur sagda stadgande måtte utgå vad

detsamma innehåller om rätt för enskild man eller handelsbolag, i vars

firma ingår personnamn, att driva bankrörelse. Ändringen torde böra

snarast möjligt träda i kraft beträffande företag, som icke tidigare befattat

sig med ifrågavarande slags verksamhet. Vad åter angår företag, som vid

tiden för ikraftträdandet idka bankrörelse, lärer för dem en viss övergångstid

vara av nöden. Kommittén har, med visst undantag, ansett

återstoden av innevarande år vara i sådant hänseende tillräcklig, därvid

dock kommittén tillagt, att medel, som vid årets utgång innestode

hos vederbörande företag på bankmässig inlåningsräkning, borde fortfarande

få förbliva där innestående.

I det av fullmäktige i riksbanken avgivna yttrandet framhålles,

att följden av en dylik bestämmelse skulle bliva, att bankirfirma, som

dreve bankrörelse, under återstoden av innevarande år sökte draga till

sig största möjliga belopp insättningar samt efter ingången av år 1919

sökte hålla dessa medel hos sig kvarstående så länge som möjligt. Då

bankräkningar — med undantag av depositionsräknirigen, vilken i detta

sammanhang vore av underordnad betydelse — på vilka endast uttagningar

finge göras, ej längre motsvarade sitt ändamål, borde enligt fullmäktiges

mening viss tid fastställas, inom vilken denna rörelse borde

vara avvecklad. Fullmäktige tillägga, att det syntes dem tveksamt,

huruvida nu ifrågavarande lagstiftning borde träda i tillämpning från

och med år 1919. Med hänsyn till den i många fall stora omfattningen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 434.

av de aftarsföretag-, varom här vore fråga, torde denna tid vara väl

knappt tillmätt.

De synpunkter fullmäktige sålunda framhållit torde förtjäna att

beaktas. Den av kommittén förordade övergångstiden synes mig för

»ivrigt även med ovannämnda förbehåll rörande inlåningen vara för kort.

Möjligheten till inlåning från allmänheten har naturligtvis i en del fall

av vederbörande tagits i beräkning vid organiserandet av affärsföretag,

till vilka, sedan berörda möjlighet blivit stängd, nödiga medel måste

anskaffas på annat sätt. Måste denna omläggning av finansieringen

verkställas allt för brådstörtat, kan detta leda till förlustbringande realisationer.

Befogenheten att jämväl efter årsskiftet hava de dessförinnan

insatta medel innestående kommer icke att innefatta någon säkerhet för

en lugn avveckling, då berörda medel ju när som helst kunna av insättarne

återfordras. Jag finner mig alltså böra föreslå en övergångsbestämmelse

av innehål], att de personer och handelsbolag, som vid

tiden för den av mig förordade lagändringens trädande i kraft driva

bankrörelse, må fortsätta därmed intill 1920 års utgång. Att rörelsen

därefter icke må fortsättas innebär givetvis, att densamma då skall vara

fullständigt avvecklad.

Till förhindrande av att någon efter offentliggörandet av detta

förslag börjar driva bankrörelse i syfte att få fortsätta därmed till 1920

års utgång, lärer ifrågavarande övergångsbestämmelse dock allenast

böra gälla dem, som idkat bankrörelse åtminstone från den 1 maj 1918.

Kommittén har förordat, att Kungl. Maj:t skulle äga att i viss

utsträckning dispensera från det av kommittén ifrågasatta förbudet. De

skäl, som härutinnan av kommittén åberopats, synas värda beaktande.

Om nämligen en bankir under en lång följd av år idkat bankrörelse,

utan att någon anmärkning förekommit vare sig emot hans sätt att

bedriva rörelsen eller emot hans soliditet, samt all anledning finnes till

att antaga, att han jämväl för framtiden skall sköta rörelsen på samma

sätt, synes mig billigheten kräva, att en sådan yrkesutövare icke tvingas

att upphöra med sin verksamhet endast därför, att på senare tid eu

mängd nya företag uppstått, vilkas befattning med enahanda slags

verksamhet antagits kunna medföra faror. Möjlighet torde ock böra

beredas handelsbolag, vilka såsom kreditkassor driva bankrörelse, att

få fortsätta sin verksamhet. Med anledning härav föreslår jag, att det

åt Kungl. Maj:t överlämnas att, då synnerliga skäl därtill finnas, medgiva

enskild person eller handelsbolag att fortsätta vid lagens ikraftträdande

utövad bankrörelse jämväl efter 1921 års ingång. Medgivandet

torde dock endast böra gälla rätt att få fortsätta rörelsen tills vidare,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj it a nåd. proposition Nr 434.

så att det må kunna återkallas, när helst anledning därtill förekommer.

Att, på sätt kommittén förordat, uttryckligen begränsa rätten att i förevarande

hänseende erhålla Kungl. Maj:ts medgivande till sådana fall,

då vederbörande drivit bankrörelse i över tio år och icke är kommanditbolag

eller fastställa någon viss tidpunkt, då rörelsen under alla omständigheter

måste upphöra, synes mig icke fullt lämpligt. Med det

ifrågavarande undantagsstadgandets syfte torde vara mest överensstämmande,

att Kungl. Maj:t får fritt avgöra, i vilka fall och för vilken tid

medgivande bör lämnas. Klart är, såsom det föreslagna stadgandets

avfattning också utmärker, att det endast bör vinna tillämpning, när

starka skäl tala därför. Medgivande bör sålunda icke under några

omständigheter lämnas bankirföretag, som börjat sin verksamhet först

efter inträdet av nuvarande högkonjunktur. Vidare måste säkerhet finnas

för att -företagets ledning för framtiden kommer att ligga i samma

händer som förut. Att vederbörande bankirföretags inlåning från allmänheten

före den ifrågasatta lagändringens ikraftträdande uppgått till ett

mera avsevärt belopp, torde ävenledes böra utgöra ett av de villkor, som

böra uppställas för medgivandet.

Såsom kommittén i sitt betänkande framhåller, hava på senare tid

eu del banker börjat att i mycket stor utsträckning driva verksamhet vid

avdelningskontor ävensom att för sin rörelse anställa ombud å skilda

platser. På grund av de olägenheter, denna utveckling är ägnad att

medföra, har kommittén föreslagit åtgärder till densammas stävjande,

och kommer jag i det följande att i allt väsentligt tillstyrka bifall till

kommitténs förslag härutinnan. Även inom bankiryrket saknas icke

exempel på filialbildning och ombudsväsen. De föreskrifter, som på

grund härav torde vara nödiga i fråga om enskilda personer och handelsbolag'',

vilka äga fortsätta att idka bankrörelse efter ikraftträdandet

av den föreslagna ändringen i 1 § lagen om bankrörelse, återfinnas i

övergångsbestämmelsernas första styckes tredje punkt.

Av den föreslagna ändringen i 1 § lagen om bankrörelse torde

följa, att andra stycket i 2 § nämnda lag bör utgå. Detta medför

visserligen att någon bestämmelse om skyldighet att utsätta personnamnet

icke kommer att finnas för de enskilda personer och handelsbolag, som

efter lagens trädande i kraft äro berättigade att under viss tid eller

tills vidare idka bankrörelse. Denna lucka torde dock ej orsaka några

betänkligheter, då det näppeligen kan antagas, att nämnda företagskola

under den tid, som återstår dem för bankrörelsens bedrivande,

vidtaga ändring i sin en gång antagna firmabeteckning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 434.

Beträffande banks rätt att driva rörelse vid avdelningskontor föreslår

kommittén, att sådan rätt ej må tillkomma bank utan Kungl. Maj:ts

eller, eventuellt, bankinspektionens tillstånd samt att en förutsättning

för sådant tillstånd bör vara att kontoret anses bliva nyttigt för det

allmänna. Emot detta förslag har i de över kommitténs betänkande

avgivna yttrandena icke framkommit någon gensaga.

Av kommitténs framställning synes mig oförtydbart framgå, att

olägenheter i olika avseenden kunna vara att förvänta, om bankerna icke

skyndsamt avstängas från möjligheten att utan vidare kunna öppna avdelningskontor

var som helst. Bankinspektionen ifrågasätter emellertid,

huruvida det för vinnande av det åsyftade ändamålet kan vara behövligt,

att särskilt tillstånd kräves för en bank till att inrätta kontor inom en

kommun, varest banken redan förut driver rörelse. Vad bankinspektionen

sålunda anfört, synes mig förtjänt av beaktande. Att en bank

önskar upprätta avdelningskontor å den ort, där huvudkontoret är beläget,

eller två avdelningskontor å samma ort, kan icke gärna tänkas

förekomma annat än i våra största städer. Och jag finner det ganska

rimligt att i en stor stad åt bankerna lämnas frihet att bestämma, huru

de med hänsyn till kundernas bekvämlighet och andra inverkande omständigheter

vilja fördela sin verksamhet på olika ställen i staden. Av

vad kommittén till stöd för sitt förslag anfört framgår ock, att detsamma

egentligen föranletts av förhållandena å mindre orter. Enligt

mitt förmenande bör därför ett eventuellt stadgande i ämnet lämna de

banker, som så önska, frihet att inrätta avdelningskontor å samma ort

som huvudkontoret ävensom avfattas sålunda, att hinder icke möter för

bank att erhålla generellt tillstånd att å viss ort utöva verksamhet vid

avdelningskontor.

Rörande kommitténs förslag i denna del har jag i övrigt icke något

att erinra och tillstyrker alltså att i lagen om bankrörelse måtte intagas

föreskrifter därom, att bank ej utan vederbörligt tillstånd må utöva verksamhet

vid avdelningskontor å annan ort än där huvudkontoret är beläget

och att tillstånd till sådan verksamhet endast må meddelas, ifall densamma

prövas kunna bliva till nytta för det allmänna. Då det är Kungl. Maj:t,

som med hänsyn till nyttan för det allmänna har att avgöra, huruvida

bankbolag må bildas, torde det jämväl böra tillkomma Kungl. Maj:t att,

ur enahanda synpunkt,. bestämma, om bank får inrätta avdelningskontor.

Framhållas må, att den av mig sålunda tillstyrkta bestämmelsen

avser jämväl avdelningskontor, som uppkomma därigenom att en bank

övertager en annan banks rörelse.

Bankrörelse

vid avdelningskontor.

Departements
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 434.

Vidare anser jag mig böra erinra om, att då oktrojen, d. v. s.

det tillstånd att idka rörelse, som meddelas bank, allenast gäller för

viss tid, den rätt att utöva rörelse vid avdelningskontor, som må varda

bank medgiven, icke kan sträcka sig utöver oktrojtiden. Följaktligen

lärer Kungl. Maj:t vid prövning av ansökan om förlängd oktroj för

bank, som tillåtits driva rörelse vid avdelningskontor, jämväl hava att

taga under övervägande, huruvida banken skall få hava kvar avdelningskontoret

under den nya oktrojen.

Kommittén har i fråga om övergången till de av kommittén förordade

bestämmelserna föreslagit, att desamma skulle tillämpas omedelbart

å de avdelningskontor, som upprättats efter det kommitténs betänkande

offentliggjorts, men beträffande avdelningskontor, som dessförinnan

tillkommit, icke förrän den för bolaget senast meddelade oktrojen

tilländagått, dock ej tidigare än två år förflutit från det lagändringen

trädde i kraft. Eu del medlemmar av kommittén hava framhållit lämpligheten

av att samtliga banker redan från och med 1923 års ingångunderkastades

ifrågavarande bestämmelser, då härigenom en hastig och

enhetlig reglering och fördelning av avdelningskontoren bankerna emellan

kunde befrämjas.

Ehuru det naturligtvis är önskvärt, att regleringen av avdelningskontoren

genomföres snarast möjligt, synes mig, då ännu så länge

filialbildningen icke givit anledning till allvarligare missförhållanden,

tillräckliga skäl för sistnämnda uppfattning icke föreligga. Endast när

avdelningskontor uppenbarligen inrättats med kännedom om att begränsningar

i förevarande hänseende förbereddes och för att undgå verkningarna

av blivande lagbestämmelser — och detta torde enligt mitt

förmenande i allmänhet vara fallet med de kontor, som upprättats efter

ingången av mars månad 1918 — anser jag desamma böra kunna slopas

efter eu kortare övergångstid; övriga kontor torde böra få äga bestånd

oktrojtiden ut. Härigenom blir övergångstiden i fråga om sistnämnda

kontor fullt tillräcklig; enligt vad jag från bankinspektionen inhämtat

utgår nämligen icke för någon av de banker, vilka för närvarande utöva

verksamhet vid avdelningskontor, oktrojen förrän tidigast vid 1920 års

slut. Jag föreslår alltså att bank, som vid tiden för ifrågavarande lagändringars

trädande i kraft idkar verksamhet vid avdelningskontor å

annan ort än där huvudkontoret är beläget, må. utan hinder av berörda

. lagbestämmelser fortsätta verksamheten till utgången av 1918, därest

verksamheten påbörjats tidigast den 1 mars detta år, men, därest avdelningskontoret

öppnats dessförinnan, intill utgången av den för banken

senast meddelade oktrojen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 434. 17

För sitt förslag om förbud för bank att i och för sin bankverksamhets

bedrivande använda ombud har kommittén enligt mitt förmenande

förebragt giltiga skäl. I de över kommitténs förslag avgivna

yttrandena har icke heller gjorts någon anmärkning mot förslaget.

Emellertid har det kommit till min kännedom, att vid de möten, kommittén

hållit med representanter för bankvärlden, den åsikten förfäktats,

att bank, vilken gjort till sin speciella uppgift att verka bland lantbefolkningen,

vore för att kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sitt

ändamål nödsakad att hava ombud runt omkring på landsbygden. I

likhet med kommittén anser jag dock vad sålunda anförts icke böra få

inverka på avgörandet av föreliggande fråga. Det synes mig nämligen

knappast tänkbart, att en bank kommer att så speciellt inrikta sig på

att tillhandagå vissa befolkningslager, att på grund därav hänsyn till

bankens verksamhet bör föranleda inställande av eller inskränkningar i

åtgärder, som i fråga om bankverksamhet i allmänhet funnits lämpliga.

Vad särskilt lantbefolkningen angår, torde för övrigt genom lagstiftningen

rörande kassor för beredande av driftskredit åt idkare av mindre jordbruk

dess speciella behov å ifrågavarande område kunna bliva på ett

tillfredsställande sätt tillgodosett.

Därest ett förbud i den av kommittén angivna riktningen skall

intagas i lagen, bör emellertid åt detta stadgande givas en sådan avfattning,

att en bank icke därigenom förhindras, att för sin verksamhet

använda sig av ombud, när fullt legitimt behov därav föreligger.

Bankerna torde sålunda allenast böra förbjudas att låta sig å viss ort

mera varaktigt företrädas av ombud. Hinder bör nämligen icke läggas

i vägen för bank att vid något särskilt tillfälle utsända ombud för att

tillvarataga bankens intressen. Då rörelsen å en banks kontor kräver,

att de personer, som äro anställda å kontoret, allt emellanåt å bankens

vägnar handla under sådana omständigheter, att de äro att betrakta såsom

ombud för banken, torde vidare förbudet icke böra gälla användande av

ombud å ort, där banken äger rätt att hava kontor för sin rörelse.

Ej heller bör förbudet med avseende å den verksamhet, i och

för vilken ombud icke må anlitas, erhålla en så generell räckvidd, som

kommittén förordat, utan torde det böra begränsas till att avse användandet

av ombud i och för vissa bestämda rörelsegrenar. Enligt mitt

förmenande är det tillräckligt att i sådant hänseende nämna in- och

utlåningen. Det är nämligen härför bankerna hittills anlitat ombud i

orterna, och det är icke sannolikt, att det kan ligga i bankernas intresse

att anställa sådana ombud, sedan de icke längre få användas för sagda

rörelsegrenar.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 393 höft. (Nr 434.) 3

Ombudsväsendet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Ansvarsbe
stämmelser.

Ändring i

233 § banklagen.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 434.

1 överensstämmelse med vad jag sålunda anfört lår jag tillstyrka,

att i lagen om bankrörelse intages förbud för bank att å ort, där

banken icke äger utöva verksamhet vid kontor, idka in- eller utlåning

genom ombud eller eljest hava ombud för främjande av sin in- eller

utlåning.

Kommittén anser, att lörbudet mot användande av ombud för att

icke kunna kringgås lämpligen borde kompletteras med en bestämmelse,

som hindrade bank att direkt eller indirekt lämna ersättning för anskaffande

av inlåning till banken. Med prövningen, huruvida en dylik

bestämmelse bör införas, torde emellertid enligt mitt förmenande lämpligen

kunna anstå, tills det visar sig, om behov därav kommer att företinnas.

Skulle ett sådant förfarande, som av kommittén avses, mera

allmänt vinna insteg bland bankerna, bör måhända lagstiftningen ingripa.

Men det synes mig ingalunda osannolikt att bankerna, inför en sådan

utsikt, äro villiga att själva sins emellan vidtaga åtgärder till förhindrande

av att missbruk i förevarande hänseende uppstå.

Vad angår straffpåföljder för överträdelse av de föreslagna bestämmelserna,

lärer straff icke särskilt behöva stadgas för enskild person

eller handelsbolag, som utan rätt driver bankrörelse. Sådant förfarande

faller under bestämmelsen i 250 §. Ej heller torde straff böra stadgas

för bank, som olovligen inrättar avdeluingskontor. Rättelse härutinnan

kan lämpligen vinnas genom föreläggande av bankinspektionen. På det

att det för bank meddelade förbudet att driva verksamhet genom ombud

skall bliva effektivt, torde däremot en straffbestämmelse vara av nöden.

Pin sådan föreslås i 252a §.

För överträdelse av de i övergångsbestämmelsernas första styckes

tredje punkt meddelade föreskrifter föreslås straff i samma styckes

sista punkt.

I sammanhang med de ändringsförslag’, vilka jag sålunda med

föranledande av ovan omförmälda kommittébetänkande ansett mig böra

framställa, torde lämpligen kunna till behandling upptagas en annan

fråga om ändring i lagen om bankrörelse.

I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 28 december 1916 dag;tecknad

skrivelse har nämligen bankinspektionen anfört, bland annat, följande:

»Enligt 233 § banklagen skall bankinspektionen för varje bankbolag

förordna ett allmänt ombud, som bland annat har att fungera såsom det

allmännas representant vid revision av bolagets räkenskaper och för
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 434.

vältning. Med den under de senare åren starkt framträdande centraliseringstendensen

inom bankväsendet, vilken medfört ett flertal mera lokala

bankers sammanslutning till stora interlokala institut, kan det befaras,

att svårigheter skola uppstå för det allmänna ombudet i en bank, som

driver en omfattande verksamhet å vitt skilda orter, att vederbörligen

fylla denna dess ojämförligt viktigaste uppgift. Fall hava ock förekommit,

då de av bolagsstämman utsedda revisorerna efter fördelning verkställt

räkenskapsgranskning samtidigt vid flera kontor, därvid allmänna ombudet

kunnat närvara endast vid ett sådant. Det har därför för bankinspektionen

framstått såsom ett önskemål att kunna vid behov förordna

flera ombud för samma bank, av vilka dock endast ett skulle hava att

fullgöra de s. k. kvartalsinventeringarna. Bankinspektionen hemställer

alltså i underdånighet, att genom en ändring av 233 § banklagen bankinspektionen

medgives rätt att, där så prövas lämpligt, förordna flera

allmänna ombud för samma bankbolag.»

Till den av bankinspektionen sålunda förordade ändringen tinner

jag mig böra tillstvrka bifall. En mindre ändring jämväl i 234 § lagen

om bankrörelse torde därav föranledas.

Departementschefen uppläste härefter ett i överensstämmelse med

ovan av honom gjorda uttalanden inom finansdepartementet utarbetat

förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911

om bankrörelse, av den tydelse bilaga till detta protokoll utvisar, och

hemställde, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte, för det ändamål

§ 87 regeringsformen om förmäler, genom utdrag av protokollet inhämtas.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan fann Hans Maj:t Konungen gott bifalla.

Ur protokollet:

Sten Zethelhcs.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 434.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

Härigenom förordnas dels att i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse

skola införas fem nya paragrafer av nedan angivet .innehåll och

betecknade 52 a, 52 b, 168 a, 168 b och 252 a dels ock att 1, 2, 233

och 234 §§ i nämnda lag skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Förutom Sveriges riksbank må, allenast bankaktiebolag och solidariskt

bankbolag här i riket bedriva bankrörelse.

Med bankrörelse förstås i denna lag sådan verksamhet, i vilken

ingår inlåning från allmänheten på räkning, som av bank allmänneligen

begagnas.

Angående emissionsbank, postsparbanken, sparbank, centralkassa

för jordbrukskredit och järnkontoret, så ock angående aktiebolag, som

uteslutande har till ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse,

är särskilt stadgat.

2 §■

Ej må annan än Sveriges riksbank, bankaktiebolag, solidariskt

bankbolag, emissionsbank, postsparbanken, sparbank, järnkontoret och

Sveriges allmänna hypoteksbank i sin firma eller eljest vid beteckningav

affärsrörelsen använda ordet bank. Beträffande användning av ordet

bank i registrerad understödsförenings firma är särskilt stadgat.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 434.

21

52 a §.

Bankaktiebolag äger icke utan Konungens tillstånd utöva verksamhet

vid avdelningskontor å annan ort än där huvudkontoret är beläget.

Dylikt tillstånd må meddelas, när verksamheten finnes kunna vara till

nytta för det allmänna.

52 b §.

Å ort, där bankaktiebolag icke är berättigat att utöva verksamhet

vid kontor, må bolaget icke idka in- eller utlåning genom ombud

eller eljest hava ombud för främjande av sin in- eller utlåning.

168 a §. ''

Solidariskt bankbolag äger icke utan Konungens tillstånd utöva

verksamhet vid avdelningskontor å annan ort än där huvudkontoret är

beläget. Dylikt tillstånd må meddelas, när verksamheten finnes kunna

vara till nytta för det allmänna.

168 b §.

Å ort, där solidariskt bankbolag icke är berättigat att utöva verksamhet

vid kontor, må bolaget icke idka in- eller utlåning genom ombud

eller eljest hava ombud för främjande av sin in- eller utlåning.

233 §.

Bankinspektionen skall för varje bankbolag, efter inhämtande av

lörslag av Konungens befallningshavande, förordna ett allmänt ombud.

Detta ombud åligger:

att deltaga i den granskning av styrelsens förvaltning och bolagets

räkenskaper, varom i 68 och 184 §§ förmäles;

att minst en gång under varje kvartal inventera kassan vid bolagets

huvudkontor samt undersöka om den översikt, bolaget jämlikt föreskriften

i 234 § senast upprättat, överensstämmer med räkenskaperna

och är uppställd i behörig ordning; skolande ombudet ofördröjligen delgiva

bankinspektionen anmärkning, som härvid må hava förekommit,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 434.

ävensom i övrigt meddela bankinspektionen alla de upplysningar angående

bolaget, som av bankinspektionen äskas.

Utövar bolaget verksamhet vid kontor å annan ort än där huvudkontoret

är beläget, må för granskning av sådant kontors förvaltning

och räkenskaper särskilt allmänt ombud kunna förordnas.

234 §.

Styrelsen åligger:

att för den ledamot av bankinspektionen, vilken enligt de av

Konungen meddelade bestämmelser har att i sådant avseende företräda

bankinspektionen, för allmänt ombud, som i 233 § avses, samt för den

särskilda undersökning, Konungen kan finna för gott att låta anställa, när

som helst hålla bolagets kassa och övriga tillgångar ävensom böcker,

räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning;

att genast efter varje månads slut enligt formulär, som av bankinspektionen

meddelas, upprätta och till bankinspektionen insända en

översikt, utvisande bolagets tillgångar och skulder, jämte uppgift om

räntesatserna för bolagets in- och utlåning samt diskonto, som under

den tid, översikten omfattar, varit gällande hos bolaget;

att jämväl i övrigt meddela bankinspektionen och allmänt ombud

alla de upplysningar rörande bolaget, som av dem äskas;

att, så snart det kan ske, dels till bankinspektionen insända styrelsens

förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkningen samt

balansräkningen ävensom, efter verkställd revision, den däröver avgivna

berättelsen tillika med annan handling angående bolagets förvaltning

eller räkenskaper, vilka revisorerna må hava avlämnat till styrelsen, dels

ock låta införa revisionsberättelsen i allmänna tidningarna; samt

att, där bankinspektionen finner anledning till antagande, att bolaget

gjort sådana förluster, att tio procent av grundfonden förlorats,

på bankinspektionens anmodan ofördröjligen låta upprätta bokslut och

kalla revisorerna att granska detsamma.

252 a §.

Förseelse mot 52 b § eller 168 b § straffes med böter från och

med femtio till och med fem tusen kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 434.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1918.

Enskild man eller handelsbolag, som vid sagda tidpunkt sedan

minst två månader tillbaka driver bankrörelse, må fortsätta den rörelse

till och med den 31 december 1920. Om synnerliga skäl därtill äro,

äger Konungen medgiva, att rörelsen jämväl efter sistnämnda dag må

tills vidare fortsättas. I dessa fall må dock enskild man eller handelsbolag

icke under några omständigheter efter den 30 september 1919

utöva bankrörelse vid avdelningskontor å annan ort än där huvudkontoret

är beläget, ej heller, efter det denna lag trätt i kraft, å ort, där

kontor för rörelsen icke inrättats, idka inlåning genom ombud eller

eljest hava ombud för främjande av sin inlåning. Bryter någon mot

vad i föregående punkt stadgas, straffes med böter från och med femtio

till och med fem tusen kronor; och må han, om förseelsen upprepas,

tillika kunna dömas förlustig sin rätt att driva bankrörelse.

Bankbolag, som vid tiden för denna lags trädande i kraft utövar

verksamhet vid avdelningskontor å annan ort än där huvudkontoret är

beläget, må utan hinder av vad i 52 a § eller 168 a § stadgas fortsätta

den verksamhet under år 1918, därest avdelningskontoret öppnats efter

mars månads ingång detta år, men, därest avdelningskontoret öppnats

dessförinnan, intill utgången av den för bolaget meddelade oktrojen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd., proposition Nr 434.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen

den 6 maj 1918.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga .

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 3 maj 1918,

hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag

till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om

bankrörelse.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av revisionssekreteraren Nils Edvard Gladde.

Justitierådet von Seth yttrade:

»Genom proposition nr 119 till 1915 års riksdag förelädes riksdagen

till prövning inom jordbruksdepartementét utarbetade förslag angående

åtgärder från det allmännas sida för beredande av driftkredit åt

idkare av mindre jordbruk. Dessa förslag, som vunno riksdagens godkännande,

avsågo att på kooperativ väg tillskapa en för tillgodoseende

av det mindre jordbrukets behov av driftkredit lämpad organisation av

över- och underordnade kreditföreningar, jordbrukskassor och centralkassor

för jordbrukskredit. Emellertid måste det förutses, att under den

första tiden centralkassor ej skulle kunna bildas för varje ort, och att,

om man önskade, att i orter, för vilka centralkassor ännu icke hunnit

bildas, men där behov av förbättrade kreditmöjligheter likväl fanns,

något åtgjordes för ändamålet, lösningen måste sökas genom bildande

av jordbrukskassor, som, tillsvidare åtminstone, samarbetade med redan

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 434.

befintliga penninginrättningar, särskilt banker och sparbanker. Samarbetet

tänkte man sig så ordnat, att vederbörande jordbrukskassa i stort sett

ej skulle hava någon självständig penningrörelse utan huvudsakligen

verka såsom ombud för den förlagsgivande penninginrättningen, vilken

särskilt genom möjligheten att med jordbrukskassan såsom mellanhand

uppdriva sin inlåning skulle vinnas för samarbetet. 1 överensstämmelse

härmed är också kungörelsen den 18 juni 1915 angående godkännande

från det allmännas sida av vissa jordbrukskassor avfat! ad. Hithörande

bestämmelser återfinnas i §§ 13, 17 och 19. Erfarenheten har visat,

att åtskilliga dylika från centralkassor fristående jordbrukskassor bildats,

som haft ganska svårt att få det erforderliga finansiella stödet. De

förändringar, som, enligt vad jag erfarit, äro ifrågasatta att vidtagas i

organisationen av jordbrukskreditrörelsen, lära ej heller kunna helt undanröja

denna svårighet. Skulle nu genom de föreslagna bestämmelserna

i 52 b och 168 b §§ möjligheten för dylik jordbrukskassa att såsom

ombud för en bank komma i samarbete med denna avklippas, skulle

svårigheterna för sådana kassor ytterligare ökas. Det synes, som om

ett undantag från paragrafernas bestämmelser borde göras, som möjliggjorde,

att jordbrukskassa, vilken i enlighet med bestämmelser, som

Konungen meddelar, vunnit godkännande från det allmännas sida, fortfarande

kunde få begagnas som ombud för en bank. De olägenheter,

som medfölja det system med ombud, mot vilket paragrafernas bestämmelser

egentligen rikta sig, vidlåda ju icke ett ombudssystem, som

opererar med uteslutande jordbrukskassor som mellanhänder. Genom

tillkomsten av dylika kassor skulle också den fara för monopolisering

av penningrörelsen, som kunde bliva en följd av bestämmelserna uti de

ifrågavarande och de dem närmast föregående paragraferna, i viss mån

motverkas.»

Lagrådets övriga ledamöter lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt- 393 käft. (Nr 434.)

i

s. 26 Kontrollera mot PDF

Kung/, Maj:ts nåd. proposition Nr 434.

26

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.i

Konungen i: statsrådet o ■ Stockholms slott den 7 maj

1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson.

SCHOTTE,

Petrén.

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna.

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anmälde, efter

gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet, lagrådets den

6 maj 1918 avgivna utlåtande över det den 3 maj 1918 till lagrådet

remitterade förslaget till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22

juni 1911 om bankrörelse.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll yttrade föredragande

departementschefen, att han med anledning av den inom lagrådet

gjorda erinringen låtit utarbeta ett tillägg till 52 b och 168 b §§ i förslaget

av innehåll, att förbudet för bank att idka in- eller utlåning genom

ombud eller eljest hava ombud för främjande av sin in- eller utlåning

icke skulle gälla beträffande samarbete, som bank kunde anordna med

vederbörligen godkänd jordbrukskassa.

Föredragande departementschefen uppläste härefter det omarbetade

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 434.

lagförslaget, och hemställde, att detsamma måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Denna hemställan, som biträddes av statsrådets

övriga ledamöter, täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla;

och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Teodor Franzén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:384 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse. s. 1 i texten
  2. BU 1918:79 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse jämte en i ämnet väck s. 1 i texten