Med förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring m. m
1918-05-07 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1918:439, Med förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.
1
Nr 439.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring
m. m.; given Stockholms slott den 14 maj 1918.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
1) lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring samt
2) lag innefattande tillägg till lagen om nyttjanderätt till fast egendom
den 14 juni 1907.
Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Eliel Löfgren.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 397 höft. (Nr. 439.)
1
2
Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 439.
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring.
1 §■
Har i fall, då arrendator enligt avtal, slutet före den 1 oktober
1917, är pliktig att helt eller delvis utgöra arrende genom avlämnande
av mjölk, smör, fisk eller annat naturalster, å dylikt vederlag efter
nämnda dag inträtt sådan prisstegring, som vid avtalets ingående icke
lät sig beräkna, och finnes den utfästa legan i följd härav oskälig; äge
arrendatorn rätt att, såvitt angår vederlag, förfallet under tiden från och
med den 1 oktober 1917 till den 1 juni 1919, påfordra, att skälig andel
i prisstegringen kommer honom till godo. Där ej annorlunda åsämjes,
må denna andel ej överstiga hälften av prisstegringen.
2 §•
Kunna jordägaren och arrendatorn icke enas om storleken av den
andel i prisstegringen, som, efter vad i 1 § säges, må tillkomma arrendatorn,
eller om sättet för dess tillgodonjutande, skall saken avgöras av
en nämnd, bestående av tre personer, av vilka parterna välja var sin
och Konungen utser den tredje, vilken tillika skall vara ordförande.
Tredskas part att utse ledamot i nämnden, äge domaren eller utmätningsmannen
i orten att förordna om valet. Beträffande jäv emot ledamot i
sådan nämnd gälle vad lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgar
angående jäv mot skiljemän.
3 §•
Nämnden sammanträder å tid och ort, som av ordföranden bestämmes.
Ej må nämnden till avgörande företaga ärende, där ej par
-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.
3
terna beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden. Denna må ej fatta
beslut med mindre den är fulltalig. Har var röstande sin mening, och
kunna ej två meningar samman jämkas, gäller ordförandens.
4 §•
Är jordägaren eller arrendatorn missnöjd med nämndens beslut,
äge efter stämning klandra detsamma vid domstol; instämme dock sin
talan inom trettio dagar från det beslutet i huvudskrift eller styrkt avskrift
delgavs honom.
5 §.
Nämndens beslut gånge efter överexekutors förordnande i verket
lika som domstols laga kraft ägande dom, där ej av domstol annorlunda
förordnas.
6 §•
Ersättning till nämndens ordförande skall enligt av Konungen fastställda
grunder utgivas av allmänna medel.
7 §•
De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna
lag, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och gäller till den 1 juni 1919; dock skall beträffande beslut, som av
nämnd fattats före nämnda dag, vad i 4 och 5 §§ är stadgat fortfarande
gälla.
4
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.
Förslag
till
Lag
innefattande tillägg till lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14
juni 1907.
Är arrendator enligt avtal, slutet före den 1 oktober 1917, pliktig
att utgöra arrende genom avlämnande av smör, mjölk, fisk eller annat
naturalster, och finnes uppenbart, att arrendatorn, utan eget förvållande,
på grund av rådande kristidsförhållanden är ur stånd att fullgöra avtalet,
äge arrendatorn rätt att i stället för sådan i naturalster bestämd arrendeavgift,
som förfaller före den dag, då denna lag upphör att gälla,
utgiva skäligt arrende i penningar. Kunna arrendatorn och jordägaren
ej enas om villkoren, skall vad i 2—6 §§ i lagen med vissa bestämmelser
mot oskälig arrendestegring samt i övergångsbestämmelserna till samma
lag för där avsett fall stadgas äga motsvarande tillämpning.
Vad i 2 kap. 36 § 1 i lagen om nyttjanderätt till fast egendom
stadgas angående rätt för jordägare att uppsäga arrendeavtal skall vid
dröjsmål med erläggande av sådant arrende, som utgår i naturalster,
icke äga tillämpning i fall, som avses i denna lag.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och gäller till den 1 juni 1919.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.
5
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott tisdagen
den 7 maj 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Nilson,
Petrén,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde, efter
gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet, en till den
sistnämnde ställd, innevarande dag dagtecknad skrivelse från de sakkunnige,
vilka, jämlikt nådigt bemyndigande den 12 mars 1918, tillkallats
att i egenskap av gode män söka åstadkomma en jämkning i fråga om
s. k. mjölkarrenden samt att verkställa den utredning, som kunde ligga
till grund för ytterligare åtgärder i samma syfte, och därom avgiva
förslag, med vilken skrivelse överlämnats förslag till lag med vissa bestämmelser
mot oskälig arrendestegring och till lag innefattande tillägg till
lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907.
Efter att hava redogjort för skrivelsens och lagförslagens innehåll
samt anmärkt, att desamma skulle såsom bilaga fogas till detta protokoll,
anförde föredragande departementschefen:
»Då lagförslagen synas mig utgöra en såväl ur produktionens synpunkt
lycklig som med'' hänsyn till vederbörande parters intressen skälig
6
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.
lösning av en av kristiden framkallad konflikt med avseende å vissa avtal,
får jag, under åberopande av den av de sakkunniga anförda motivering,
hemställa, att lagrådets yttrande måtte för det i 87 § regeringsformen
omförmälda ändamål genom utdrag av lagrådets protokoll inhämtas över
de båda nu omförmälda lagförslagen.»
Till denna av statsrådets övriga ledamöter tillstyrkta
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall.
Ur protokollet:
Henry Lindberg.
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 439.
7
Utlaga.
Redogörelse
för det undertecknade av Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet
lämnade uppdraget att i egenskap av gode män söka
åstadkomma eller förmedla en jämkning eller reglering på den fria överenskommelsens
väg i fråga om s. k. mjölkarrenden.
Avdelning I.
Den första åtgärd, vi ansågo oss böra vidtaga i anledning av det
oss lämnade uppdraget, var att sprida kännedom bland innehavare av
s. k. mjölkarrenden om det från regeringens sida tagna medlingsinitiativet
samt att hos dem, som ansåge en reglering av arrendevillkoren av
behovet påkallad, erbjuda vårt biträde.
För detta ändamål läto vi genom notiser i de tidningar, som hava
sin spridning inom Östergötland, Västergötland, Södermanland och Närke
de enda landskap, där s. k. mjölkarrenden egentligen förekomma —
bekantgöra det oss lämnade uppdraget samt vår beredskap och villighet
att stå de arrendatorer, som muntligen eller skriftligen hänvända sig till
oss, till tjänst med ett medlingsförsök. Vidare satte vi oss i förbindelse
med representanter för de arrendatorer i Östergötland, Västergötland och
Södermanland, vilka hos Kungl. Maj:t petitionerat om ett inskridande
från allmännas sida till deras förmån. Under ett besök i Västergötland
de första dagarna i april trädde undertecknad Petersson ock i personlig
förbindelse med ledamöterna i den kommitté, som inom detta landskap
blivit tillsatt för bevakande av mjölkarrendatorernas intressen, Folke
Ledel på Helleberg, Erik Eriksson på Dalvik, Karl Fritiof Karlsson på
Törestorp m. fl. Under konferenser med dessa, liksom med en och
8
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.
annan jordägare, som upplåtit sin egendom pa s. k. mjölkarrende, sökte
jag Petersson dels lära närmare känna de förhållanden, som voro av
natur att böra tagas med i betraktande vid bedömandet av mjölkarrendatorernas
villkor särskilt inom Västergötland, dels planlägga och ordna
vårt arbete inom detta landskap, där ifrågavarande form för arrende mest
förekommer.
I detta sammanhang anse vi oss böra meddela, att vi i vår verksamhet
i allmänhet för oss uppställt och även följt den regeln, att vi,
innan vi inskridit och gjort något försök till medling, först förvissat oss
om, att vederbörande arrendatorer själva trätt i underhandling med jordägarna,
men därvid icke uppnått något resultat.
För ordnande av det icke obetydliga arbetsmaterial, som under
hand inkom, och för medhinnande av den rätt omfattande skriftväxling,
som uppstod till följd av vårt uppdrag, nödgades undertecknad Petersson
åt detta arbete ägna så gott som all den tid, som de för uppdragets
fullgörande nödvändiga resorna lämnade övrig.
För den händelse det mål, varpå vår verksamhet egentligen var
inriktad, icke fullständigt eller icke i en utsträckning, som kunde anses
tillfredsställande, skulle komma att uppnås, utan fråga skulle uppstå om
lagstiftningsåtgärder på området i fråga, ansågo vi oss så långt tid
och tillfälle medgåve böra under arbetets fortgång söka insamla
vissa statistiska uppgifter, som kunde tjäna syftet att vinna en allmän
överblick och belysning över företeelserna i de fall, vi haft att behandla.
Dessa uppgifter, vid vilkas insamlande vi begagnat oss av tryckta formulär,
skola, sedan de hunnit fullständigt ordnas och bearbetas, till jordbruksdepartementet
avlämnas.
För överläggning emellan jordägare och arrendatorer i de fall, där
vår medling blivit påkallad, hava sammanträden av oss utsatts och
hållits, i Linköping den 28 mars samt i Vara den 18, i Lidköping den
19, i Skara den 22 samt i Nyköping den 29 april. Kallelser till dessa
sammankomster hava med posten utsänts till vederbörande kontrahenter.
Anmälda fall.
Antalet hittills anmälda fall, i vilka vårt biträde såsom gode män
påkallats, hava utgjort:
Inom Östergötland: omkring..............30
(antalet kan icke exakt uppgivas, enär antalet av de arrenda
-
9
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 439.
torer under godsen Åtvidaberg, Sturefors, Bjärka-Säby och Brokind,
som innehava s. k. mjölkarrenden, icke är av oss med
säkerhet känt). *
Inom Västergötland:.................78
Inom Södermanland:.................75
Inom Närke:.................... 1
Summ 184 fall
Av dessa fall är o:
a) inför gode männen uppgjorda..............89 fall
därav inom Östergötland..........2
» Västergötland..........13
» Södermanland..........74
b) utan gode männens biträde, men efter deras tillskyndan och
anmodan genom enskild överenskommelse parterna emellan
uppgjorda ......................31 fall
därav inom Östergötland..........15
» Västergötland..........6
Avskiljas dessa 110 under a) och b) redovisade fall, återstå av de
anmälda 74 fall.
Av dessa utgöra:
30 fall, däri saken varit föremål för åtgärd från gode männens
sida, men underhandlingarna strandat på jordägarens bestämda
vägran att jämka på arrendevillkoren. Av dessa
fall förekommo 29 i Västergötland och 1 i Östergötland.
4 fall, däri gode männen sökte inskrida, men jordägarna varken
infunnit sig vid den sammankomst, vartill de kallats,
eller lämnat något meddelande om sin uppfattning. (Alla
dessa fall i Västergötland.)
2 » vilkas behandling påbörjats, men ännu icke avslutats in
för
gode männen.
3 » vilkas behandling ännu icke inedhunnits.
35 » vari parterna, kallade till sammanträde, å ömse sidor ute
blivit
eller vid sammankomsten icke givit sig till känna.
I en del av dessa fall torde möjligen överenskommelse
vara träffad; i andra åter torde med sannolikhet detta icke
vara händelsen.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 397 käft. (Nr 439.) 2
10
Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 439.
Att utom de hos gode männen anmälda eller för dem kända fallen,
däri överenskommelse träffats emellan jordägare och arrendatorer angående
ändring av mjölkarrenden, även inträffat åtskilliga andra fall,
där dylik överenskommelse kommit till stånd, torde icke vara osannolikt.
Att det av regeringen igångsatta förfarandet härtill bidragit, lärer
ock kunna antagas.
Avdelning II.
Enligt vad det till oss överlämnade utdraget av protokollet, hållet
inför Hans Maj:t Konungen den 12 mars 1918, utvisar — se Bil. A —
innefattar det oss givna uppdraget skyldighet för oss icke blott att hänvända
oss till vederbörande arrendekontrahenter i ändamål att söka
åstadkomma en överenskommelse dem emellan angående ändring eller
jämkning av arrendevillkoren, utan även att, i den mån önskat resultat
ej vunnes på den vägen, verkställa utredning, som kunde ligga till grund
för andra åtgärder i samma syfte, ävensom att därom avgiva förslag.
Till följd härav och då, även om våra bemödanden att på den
fria överenskommelsens väg söka få till stånd en uppgörelse emellan
vederbörande kontrahenter krönts med framgång i flertalet av de hos
oss anmälda fallen, likväl återstår omkring ett 60- eller 70-tal sådana, i
vilka all utsikt till överenskommelse synes utesluten, hava vi ansett oss
pliktiga att utan dröjsmål jämväl inrikta vårt arbete på den del av vårt
uppdrag, som innefattar åliggande att verkställa ovan omförmälda utredning
samt avgiva förslag till vidare åtgärder.
För fullgörande av detta vårt åliggande hava vi från Kungl. Jordbruksdepartementet
fått emottaga:
1) De i statsrådsprotokollet för den 12 mars 1918 omförmälda tre
petitionerna, därav en från jordbruksmötets förtroendenämnd, en från arrendatorer
i Skaraborgs län och en från representanter för mjölkarrendatorer
särskilt inom Östergötland, angående vidtagande av åtgärder till förbättring
av mjölkarrendatorernas ställning.
2) De underdåniga yttranden, som i anledning av berörda framställningar
från jordbrukarmötets förtroendenämnd och arrendatorerna i
Skaraborgs län infordrats från dels Överståthållareämbetet och samtliga
Konungens befallningshavande i riket dels ock produktionskommittén.
3) En av arrendator!! Oskar Lindqvist i Bärsta den 21 decem
-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.
11
ber 1917 till Kungl. Jordbruksdepartementet ingiven skrift, vari påkallas
regeringsåtgärder till förmån för mjölkarrendatorerna.
4) Ett av Folkhushållningskommissionen den 18 mars 1918 över
sistnämnda underdåniga framställning avgivet utlåtande, åtföljt av yttranden
från hushållningssällskapen i Hallands, Skaraborgs, Södermanlands
och Örebro län.
Den typ av arrenden, varom nu är fråga, benämnes i dagligt tal
mjölkarrenden. Kännetecknande för denna arrendeform är, att arrendeavgiften
icke, såsom eljest vid arrendeupplåtelser är vanligt, är bestämd
att utgå i penningar utan i stället utgöres, åtminstone till huvudsaklig
del, genom leverans av vissa mängder mjölk. Då avtal om dylika mjölkarrenden
ingås, tillgår vanligen så, att först uppskattas arrenderätten till
egendomen med hänsyn till dennas areal, läge och beskaffenhet till ett
visst penningpris per tunnland eller hektar och därefter evalveras det
sålunda beräknade penningarrendet i ett motsvarande arrende i mjölk,
varvid det vid avtalets ingående i orten gängse mjölkpriset plägar läggas
till grund för uträkningen. Mjölkmängden fixeras vanligen i liter eller
kilogram per dag, månad eller år. Fall finnas, då i kontraktet även
mjölkpriset finnes bestämt, men sådana arrenden höra dock till undantagen.
I de flesta fallen åter är i avtalet något pris å mjölken icke
fixerat, utan innehåller avtalet att mjölken skall betalas efter de pris,
som tillämpas vid det mejeri — jordägarens eller någon annans —, där
mjölken skall levereras. Å båda kontrahenternas sida förutsättes då
givetvis, att under arrendetiden smör- och det därav, åtminstone under
normala förhållanden beroende mjölkpriset icke kan komma att hålla sig
konstant, men då prissvängningarna å smör- och mjölkmarknaden före
den nuvarande kristidens ingång varit förhållandevis ringa, torde man
vid avtalets ingående lika litet å jordägarens som å arrendatorns sida
hava räknat med några avsevärda vinster eller förluster i följd av prisväxlingarna
beträffande mjölken.
Arrendeavgifts utgående i mjölk har av gammalt ansetts innebära
avsevärda fördelar både för jordägaren och för arrendatorn. Den förre har
sålunda med hänsyn därtill, att prestationerna skola utgöras dag för dag,
ansetts äga en värdefull säkerhet för arrendeavgiftens utfående, på samma
gång en intensiv ladugårdsskötsel ju för honom alltid innebär en stor
trygghet i fråga om den utarrenderade jordens skötsel; å andra sidan har
det ansetts vara till stor fördel för arrendatorn att icke behöva bära den
risk, som sammanhänger med variationerna i mjölkpriset, där sådana dock
12
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.
skulle även under vanliga förhållanden förekomma. Härtill kommer, att
arrendatorn icke behöver under det löpande arrendeåret utgiva större belopp
i reda penningar.
Under nu rådande exceptionella förhållanden hava emellertid omständigheterna
i väsentlig grad förändrats. En våldsam prisstegring å
mjölk, långt större än som kunnat beräknas eller förutses, har under
senare tid inträtt, och den torde ännu icke hava nått sin höjdpunkt.
Detta torde böra föranleda därtill att, såsom uti de ovan omförmälda
petitionerna anförts och vid våra sammanträden med vederbörande framgått,
åtgärder synas böra i lagstiftningsväg vidtagas beträffande arrenden
av nu ifrågavarande slag, vilka på grund av nyssnämnda förhållanden
kommit att för arrendatorerna ställa sig långt mera ogynnsamma än som
rimligen kunnat vid avtalens ingående beräknas. Det behöver allenast
nämnas, att — såsom det statistiska material, vilket varit under vår
bearbetning, giver vid handen — man konstaterat, att i många fall värdet
av arrrendatorns skyldighet att leverera mjölk under senare tid stigit
till 3 å 4 gånger det värde, som vid arrendeavtalets avslutande beräknades.
Men att på grund härav vidtaga en så vittgående åtgärd som
att, i enlighet med vad från vissa håll föreslagits, i allmänhet befria arrendatorn
från nämnda leveransskyldighet och förändra densamma till en
skyldighet att gälda arrendet i penningar, lärer icke kunna anses tillrådligt,
enär därigenom uppenbarligen skulle uppkomma stor fara för minskning
i den för landet så nödvändiga mjölkproduktionen. Vi hava därför
ansett oss böra stanna vid att föreslå såsom regel, att genom särskilda
lagbestämmelser tillfälle må kunna beredas till åstadkommande av en
utav förhållandena påkallad jämkning i avseende å avtal av ifrågakomna
art. Härvid hava vi byggt på att under våra förhandlingar med vederbörande
det å ömse sidor i många fall erkänts såsom en tillfredsställande
lösning av frågan, att arrendatorns skyldighet att leverera in natura väl
bibehålies men åt honom inrymmes rätt att tillgodonjuta andel i den
vinst, som för jordägaren uppkommer till följd av prisstegringen, dock
med den i flera av oss kända fall tillämpade och av oss såsom skälig
ansedda begränsningen, att jordägaren icke annorledes än godvilligt må
behöva till arrendatorn avstå mera än 50 / av vinsten. På denna grundval
hava vi uppgjort ett förslag till lag med vissa bestämmelser mot
oskälig arrendestegring (Bil. B), därvid vi av naturliga skäl ansett, att
med avtal om mjölkarrenden böra likställas sådana arrendeavtal, där
arrendeavgiften helt eller delvis bestämts att utgå i andra slag av naturalster
än mjölk. Att den föreslagna lagen bör äga tillämpning framförallt
å redan ingångna avtal ligger i öppen dag. Dock är det påtagligt,
13
Kungl. Majt:s nåd. proposition nr 439.
att från dylik tillämpning böra uteslutas avtal, som ingåtts under den
senaste tiden, alldenstund man uppenbarligen kan räkna med att vid
dylika avtal jordägaren och arrendator!! tagit all den hänsyn till redan
inträffad eller påräknelig prisstegring, som vederbort. Såsom en lämplig
tidpunkt i förevarande avseende hava vi ansett oss kunna föreslå den
1 oktober 1917.
Olika meningar kunna naturligtvis råda angående sättet för lösande
av stridigheter, som utan tvivel kunna uppkomma därigenom att jordägaren
och arrendatorn icke bliva ense om vad den förre sålunda skall
avstå ^ till arrendatorn. Vi hava emellertid härutinnan funnit oss böra
föreslå den allmänt vedertagna form för skyndsam behandling av dylika
fragoi, som bestar däri att i händelse av tvist saken överlämnas till
avgörande av en skiljenämnd, dock med rätt för part, som är med nämndens
beslut missnöjd, att klandra beslutet vid domstol. För de närmare
bestämmelserna i förevarande hänseende torde någon särskild motivering
icke vara erforderlig.
Fall synas emellertid kunna inträffa, da dessa av oss föreslagna
lagbestämmelser icke äro av beskaffenhet att göra tillfyllest. Det torde
nämligen icke få anses vara helt uteslutet att, såsom ock i statsrådsprotokollet
omnämnes, en arrendator, som är skyldig att utgöra sitt arrende
in natura, på grund av kristidsförhållandena kommer i sådan belägenhet,
att det för honom bliver utan eget förvållande alldeles omöjligt att
full g öi a avtalet. Inträffar sådant fall, är arrendatorn uppenbarligen icke
mycket betjänt med den rätt till del i vinst, som genom berörda bestämmelser
skulle bliva honom tillerkänd. För dylika fall, vilka dock torde
vara att räkna till undantagsfallen, synes oss ingen annan fullt rättvis
utväg möjlig än att här tillgripa den åtgärd, som vi, enligt vad i det
föregående nämnts, ansett icke vara i allmänhet tillrådlig, nämligen att
arrendatorn skall äga befogenhet att få sin naturaprestation förvandlad till
ett penningarrende. Vi utgå dock härvid från den förutsättningen, att det
i fall, som nu avses, i regeln till följd av ömsesidigt tillmötesgående
kommer att bliva fråga mera om en reduktion av den avtalade naturaprestationen
än om ett totalt upphävande av densamma och att sålunda
allenast en del av naturaarrendet kommer att utbytas mot penningarrende.
Bestämmelse angående sålunda ifrågasatt rätt för arrendatorn att i stället
för naturaprestation utgöra arrendet i penningar har synts lämpligen
höra meddelas uti eu särskild lag innefattande tillägg till allmänna nyttjanderättslagen;
och har fördenskull särskilt förslag härutinnan av oss utarbetats
(Bil. C.). Då givetvis även i detta ämne tvister kunna uppkomma
mellan jordägaren och arrendatorn, hava vi ansett nödigt att föreslå ena
-
14 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.
hända skilj enämndsförfarande som föreslagits uti vårt här ovan först
omförmälda förslag.
Uppenbart är, att med den rätt, som sålunda inrymts åt arrendator^
måste följa frihet för honom från skyldighet att vara underkastad
den i allmänna nyttjanderättslagen upptagna bestämmelsen om rätt för
jordägaren att på grund av uraktlåtet fullgörande av arrendeprestation
uppsäga arrendeavtalet och få detsamma förverkat. Stadgande i syfte att
betaga jordägaren dylik rätt har därför tillika upptagits i nu förevarande
förslag.
Vi anse oss slutligen böra tillägga, att därest det uppdrag, som vi
erhållit att söka åstadkomma frivilliga uppgörelser mellan jordägare och
arrendatorer, oavsett den föreslagna lagstiftningen kommer att fortfarande
gälla, det icke synes osannolikt, att sådant hänskjutande till skiljenämnd,
varom i förslagen omförmäles, i många fall må kunna undvikas.
Stockholm den 7 maj 1918.
Er. G. Hj. Petersson.
Erik Insulander.
Knuffl. Maj:ts nåd. proposition nr 430.
15
Bilaga A.
Utdrag av protokollet hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
12 mars 1918.
12:o.
Härefter höll departementschefen, statsrådet Petersson, efter gemensam
beredning med justitieministern följande anförande:
I en till Kungl. Maj:t den 17 november ingiven skrift har jordbrukaremötets
förtroendenämnd anfört: Under kristiden hade tid efter
annan vidtagits statsbeslag på en mängd olika slag av foderämnen. Eu
given följd härav vore, att en stor prishöjning uppstått icke endast på
ladugårdsprodukter utan även på de foderämnen, som icke kommit under
beslag. För alla dem, som före ovannämnda statsbeslags vidtagande
iklätt sig leveransskyldighet av varor av förutnämnda slag, uppkomme
därför stora förluster. Särskilt beaktansvärda vore härutinnan de s. k.
mjölkarrendekontrakten, vari arrende för jordegendom blivit bestämd i
viss mängd mjölk. Att en sådan arrendator måste lämna en lika stor
kvantitet mjölk, som — till stor del just av statsmakternas åtgöranden
blivit ojämförligt dyrare att producera, kunde väl av ingen anses
vara rättvist. På grund härav vågade jordbrukaremötets förtroendenämnd
hemställa att sådana bestämmelser och åtgärder måtte vidtagas, att angivna
kontraktsåligganden kunde hävas och ersättning vinnas.
Den 21 november 1917 har vidare till Kungl. Maj:t ingivits en
skrivelse från arrendatorer i Skaraborgs län, bundna av dylika kontrakt,
vilka å möte i Skara den 31 augusti 1917 enats om följande framställning:
De hade ingått sina arrendeavtal under en tid, då förhållandena
å det svenska jordbrukets område kunde betraktas såsom normala och
dä det förefunnits möjligheter att överblicka och beräkna konsekvenserna
av avtalen. Sedan dess hade sådana omständigheter inträffat, som för
dem till större delen omöjliggjort utförandet av de förpliktelser de enligt
avtalen åtagit sig. Det vore för dem nödvändigt att erhålla kraft
-
16
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.
foder och detta till pris, som möjliggjorde för dem att producera mjölken
till ett kostnadspris, som icke alltför orimligt överstege det vid avtalets
ingående beräknade. Det vore vidare nödvändigt för dem att få disponera
all sin fodersäd, ty med annat förhållande hade de ej haft anledning
räkna då de ingått arrendeavtalen. I stort sett hade mjölkarrendatorer
icke haft någon nytta av nu gällande höga priser å kreatur, enär
de icke hade några att sälja. Ungdjur, som de önskat uppföda och försälja,
hade de nämligen måst utrangera av brist på foder, enär de vore
nödgade att hålla så många mjölkdjur, som möjligt för att i den mån
det läte sig göra kunna producera avtalsenlig mjölkmängd. De hade
sålunda ingen möjlighet att utnyttja de gynnsamma konjunkturerna, ty
den enda produktion de måste inrikta sig på vore mjölkproduktionen, och
ehuru mjölkpriset sedan 1910 stigit med cirka 122 procent, komme detta
icke dem till godo i någon mån. De måste med andra ord på samma
avtal, som i den normala tiden upprättades och ännu gällde, icke allenast uppoffra
över dubbelt så mycket i produktionskostnad, som beräknats under
normal tid, utan jämväl se sig berövade alla möjligheter att i någon
mån för en gångs skull erhålla en ordentlig betalning för sitt tunga arbete.
På grund av vad sålunda anförts yrkades, att åtgärder måtte vidtagas
till lindrande av mjölkarrendatorernas betryck. Bland åtgärder,
som utöver utsträckt rätt till förbrukning av fodersäden kunde ifrågakomma,
föresloges sådan tillfällig ändring i gällande arrendelag, att naturaprestation,
där sådan utginge för nyttjanderätt till lantbruk, måtte
förklaras icke skola utgå med större myckenhet, än som motsvarade det
gällande värdet å dylik prestation vid tiden för avtalets ingående, eller
för att taga ett exempel, att där ett dagligt mjölkarrende å 100 liter
mjölk vid avtalets ingående kunde uppskattas till 10 kr., samma mjölkarrende
efter nu beräknat pris av t. ex. 20 öre per liter, icke borde utgå
med mera än 50 liter om dagen. Vidare borde möjlighet beredas
mjölkarrendator att, utan hinder av gällande arrendelag, frånträda arrendet,
därest rimlig uppgörelse med ägaren icke kunde träffas. Med rimlig
uppgörelse borde anses sådan, som, med hänsyn till nu gällande mjölkpris,
tillförsäkrade jordägaren samma inkomst av jordbruket, som han
med utgående från normalpriserna vid avtalets första ingående då blivit
tillförsäkrad.
Slutligen har i en den 23 februari 1918 till Kungl. Maj:t ingiven
skrift representanter för mjölkarrendatorer inom särskilt Östergötland i
anslutning till förut refererade framställningar anhållit, att Kungl. Maj:t
måtte genom lämplig förordning eller lagstiftning bereda möjlighet för
mjölkarrendatorer, att där personlig uppgörelse med jordägare ej på dräg
-
Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 430.
17
liga villkor kunde ernås, kunna på laglig väg göra sina berättigade krav
gällande. I sistnämnda skrivelse har för att ådagalägga mjölkarrendatorernas
svåra ställning såsom exempel åberopats ett arrende, som före
kristidens början beräknats till värde av 1 920 kronor men med nu gällande
mjölkbrist kunde värderas till 6 000 kronor. Härom bär vidare
anförts: 1 detta exempel, som vore taget från en gård med cirka 86
tunnland öppen åker, obetydligt bete och ingå skogsprodukter, utgjorde
arrendet således cirka 70 kronor per tunnland förutom häri ej inräknade
ytterligare undantag till jordägarens förmån. Då jordägaren ej
med det allra minsta deltoge i de betydligt ökade utgifter, som arrendatorn
finge vidkännas för gårdens skötsel, så måste det anses orimligt
och oskäligt att hela merinkomsten för mjölken tillfälle jordägaren. Då
dessutom gällande beslag på spannmål jämte brist på kraftfoder gjorde
det för arrendatorn omöjligt att frambringa hela den mjölkmängd, som
erfordrades till arrendets fullgörande, och resterande kvantitet måste av
arrendatorn betalas efter nuvarande höga mjölkpris, framträdde orimligheten
i fullgörandet av kontrakten i ännu mera öppen dager.
Över först refererade två framställningar har utlåtande infordrats
från produktionskommittén. Kommittén har förklarat det synnerligen
önskvärt, om från statsmakternas sida kunde vidtagas lämpliga åtgärder
för lindrande av det svåra läge, vari mjölkarrendatorerna råkat.
Arrendatorer, bundna av kontrakt av ifrågavarande slag, synas
mig i fråga om skyldighet att leverera mjölk kunna jämföras med säljare
vid leveransavtal. Enligt 24 § i lagen om köp och byte är säljaren fri
från skadeståndsskyldighet för underlåten leverans, därest möjligheten att
fullgöra avtalet må anses utesluten i följd av omständighet, som ej bort
av säljaren vid köpets avslutande tagas i beräkning. För tillämpning av
denna undantagsbestämmelse lärer icke erfordras, att avtalets fullgörande
skall vara logiskt otänkbart utan säljaren torde vara fri från ersättningsskyldighet
icke blott då avtalets fullgörande är fysiskt omöjligt utan även
då fullgörandet skulle kräva ekonomiska uppoffringar, som helt och hållet
ligga utanför kontrahenternas förutsättningar. Denna uppfattning har
kommit till uttryck i rättspraxis. Sålunda har högsta domstolen i åtskilliga
denna dag avgjorda leveransmål uttalat, att under omöjlighet att
fullgöra leverans folie jämväl sådant för säljares rörelse eller väsentlig
del därav uppkommet hinder, som kunnat undanröjas allenast genom åtgärder,
vilka legat helt och hållet utanför förutsättningarna för säljarens
avtal med sina köpare. Det torde vara obestridligt, att fullgörandet av
den mjölkarrendator enligt kontrakt, ingånget före nu rådande kristid,
åliggande skyldighet att leverera mjölk numera kräver ekonomiska upp
Bihang
till riksdagens protokoll 1013. I sand. .7.9 7 höft. (Nr 430.) 3
18
Kungl. Majits nåd. proposition nr 439.
o tf ringar, som helt och hållet ligga utanför arrendekontrahenternas förutsättningar.
Bestämmelserna i lagen om nyttjanderätt till fast egendom,
som äro normerande för rättsförhållandet mellan arrendator och jordägare,
giva emellertid icke arrendator rätt att på sådan grund hliva fri från
leveransskyldigheten vare sig genom hela arrendeavtalets hävande eller
leveransskyldighetens omvandling till en med hänsyn till arrendeavtalets
förutsättningar avvägd betalningsskyldighet. På grund härav torde eu
lagändring härutinnan otvivelaktigt vara pakallad.
Då emellertid mjölkarrendatorernas ekonomiska ställning i allmänhet
är sådan, att längre tids fortsatt fullgörande av mjölkleverans i enlighet
med kontrakten kan befaras medföra ekonomisk ruin för dem, anser
jag, att rättelse av missförhållandet bör omedelbart genom statens
ingripande söka åvägabringas. Det synes mig icke kunna antagas annat,
än att vederbörande jordägare själva måste inse, att de genom utkrävande
av arrendatorernas leveransskyldighet göra en ej avsedd vinst på
dessas bekostnad. Det lärer därför ock kunna antagas, att jordägarna,
om hänvändelse därom göres till dem från statens sida, skola vara villiga
till en godvillig uppgörelse med arrendatorerna. Det gäller då, att finna
en form för dylik hänvändelse ävensom för erforderlig förhandling mellan
kontrahenterna. För detta ändamål föreslår jag utseende av godemän,
besittande jordbrukssakkunnig och juridisk erfarenhet, med uppdrag att
hänvända sig till vederbörande arrendekontrahenter med uppmaning till
uppgörelse om arrendeavtalets hävande eller mjölkleveransskyldighetens
nedsättning eller omvandling i penningar samt att vid sådan uppgörelse
gå kontrahenterna till hända. Uppdraget hör jämväl omfatta skyldighet
att, i den mån önskat resultat ej vinnes å den nu föreslagna vägen,
verkställa utredning, som kan ligga till grund för andra åtgärder i samma
syfte ävensom att därom avgiva förslag. Kostnaden för förfarandet torde
böra bestridas av statsmedel. .
På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa om nådigt
bemyndigande att utse högst tre dylika godemän med uppdrag, som av
mig föreslagits.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däruti
statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla och förordnade, att utdrag av
protokollet i detta ärende skulle tillställas godemännen.
Vid protokollet:
Ernst Wahlberg.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.
19
Bilaga B.
Förslag
till
y
Lag
med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring.
Har i fall, då arrendator enligt avtal, slutet före den 1 oktober
1917, är pliktig att helt eller delvis utgöra arrende genom avlämnande
av mjölk, smör, fisk eller annat naturalster, å dylikt vederlag efter
nämnda dag inträtt sådan prisstegring, som vid avtalets ingående icke
lät sig beräkna, och finnes den utfästa legan i följd härav oskälig; äge
arrendatorn tillgodonjuta skälig del i den vinst, som under tiden från den 1
oktober 1917 till den 1 juni 1919 för jordägaren uppkommer till följd
av prisstegringen. Där ej annorlunda åsämjes, må arrendatorns andel
i vinsten ej överstiga hälften därav.
2 §•
Kunna jordägaren och arrendatorn icke enas om det belopp, som.
efter vad i 1 § säges, må tillkomma arrendatorn, eller om tiden och sättet
för dess utgivande, skall saken avgöras av en nämnd, bestående av tre
personer, av vilka parterna, i den ordning lagen om skiljemän den 28
oktober 1887 bestämmer, välja var sin och Konungen utser den tredje,
vilken tillika skall vara ordförande. Beträffande jäv emot ledamot i
sådan nämnd gälle vad nämnda lag i sådant hänseende stadgar angående
jäv mot skiljemän.
20
Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 439
3 §•
Nämnden sammanträder å tid och ort, som av ordföranden bestämmes.
Ej må nämnden till avgörande företaga ärende, där ej parterna
beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden. Denna må ej fatta
beslut med mindre den är fulltalig. Har var röstande sin mening, gäller
ordförandens.
4 §•
Är jordägaren eller arrendator! missnöjd med nämndens beslut,
äge efter stämning klandra detsamma vid domstol; instämme dock sin
talan inom trettio dagar från det beslutet i huvudskrift eller styrkt
avskrift delgavs honom.
5 §•
Nämndens beslut gånge efter överexekutors förordnande i verket
lika som domstols laga kraft ägande dom, där ej av domstol annorlunda
förordnas.
6 §•
Ersättning till nämndens ordförande skall enligt av Konungen
fastställda grunder utgivas av allmänna medel.
7 §•
De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna
lag, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och gäller till den 1 juni 1919.
KungI. Maj:ta nåd. proposition nr 430.
21
Bilaga C.
Förslag
till
Lag
innefattande tillägg; till lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14
juni 1907.
Är arrendator enligt avtal, slutet före den 1 oktober 1917, pliktig
att utgöra arrende genom avlämnande av smör, mjölk, fisk eller annat
naturalster, och finnes uppenbart, att arrendatorn, utan eget förvållande,
på grund av rådande kristidsförhållanden är ur stånd att fullgöra avtalet,
äge arrendatorn rätt att i stället utgiva skäligt arrende i penningar.
Kunna arrendatorn och jordägaren ej enas om villkoren, skall vad i 2—6
§§ i lagen med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring för där
avsett fall stadgas äga motsvarande tillämpning.
Vad i 2 kap. 36 § I i lagen om nyttjanderätt till fast egendom
stadgas angående rätt för jordägare att uppsäga arrendeavtal skall icke
äga tillämpning i fall, som avses i denna lag.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och
gäller till den 1 juni 1919.
22
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd "fredagen den
10 maj 1918.
Närvarande:
Justitieråden Gullstrand,
von Setii,
Wedbeug,
Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
7 maj 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade
förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring
och till lag innefattande tillägg till lagen om nyttjanderätt till fast egendom
den 14 juni 1907.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning docenten Martin
Fehr.
I anledning av förslagen avgav Lagrådet följande yttranden:
Förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring.
1 och 2 §§.
Då i 1 § säges, att arrendatorn äger tillgodonjuta skälig del i den
vinst, som under viss tid uppkommer för jordägaren i följd av prisstegringen,
torde detta vara ett mindre egentligt uttryck för vad som i själva
verket åsyftas. Förhållandena kunna vara sådana, exempelvis när jord
-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.
23
ägaren använder naturalstren för egen konsumtion, att någon vinst knappast
kan sägas uppstå för honom, men att arrendatorn likväl bör äga
påkalla en jämkning. I alla händelser synes olämpligt att göra arrenderegleringens
omfattning beroende av tiden för vinstens uppkomst. Ej
denna tid, utan förfallotiden för det vederlag, varå vinsten uppkommer,
lärer böra vara avgörande.
I överensstämmelse med det nu sagda torde arrendatorn böra tillerkännas
rätt att under de i 1 § angivna förutsättningar påkalla sådan
utjämning av förhållandena mellan honom och jordägaren att, såvitt angår
vederlag, förfallet under tiden från och med den 1 oktober 1917 till
den 1 juni 1919, skälig andel i prisstegringen kommer arrendatorn till
godo.
Förslaget lärer innebära, att utjämningen mellan kontrahenterna,
där den verkställes av nämnd, alltid skall gå ut därpå, att jordägaren
utbetalar visst penningbelopp till arrendatorn. Ofta torde emellertid
annan utväg ställa sig tjänligare, exempelvis att arrendatorn för egen
del behåller viss andel av vad han skolat utgöra i vederlag. För att
nämnden må äga frihet att i detta avseende förfara efter omständigheterna,
torde de frågor, vilka jämlikt 2 § ankomma på nämndens prövning,
böra i lagtexten sägas röra storleken av arrendatorns andel i prisstegringen
och sättet, varpå denna andel må komma honom till godo.
Bestämmelsen i 2 § om parternas val av ledamöter i nämnden anvisar
ej, huru bör förfaras i händelse part tredskas att utse ledamot. I
detta avseende synes lämpligen böra meddelas föreskrift, motsvarande
stadgandet i 2 kap. 8 § nyttjanderättslagen.
3 §•
Stadgandet i sista punkten att, om inom nämnden var röstande
har sin mening, ordförandens skall gälla, är givetvis icke avsett att äga
tillämpning för sådana fall, då två meningar kunna jämkas tillsammans.
En ändring i avfattningen, så att en antydan härom lämnas, synes erforderlig.
Pr ömnig ationsstadgandet.
Bestämmelserna i 4 och 5 §§ skola naturligtvis äga tillämpning
även efter det lagen i övrigt upphört att gälla. Måhända borde häråt
givas uttryck i lagtexten.
24
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.
Förslag till lag innefattande tillägg till lagen om nyttjanderätt till fast
egendom den 14 juni 1907.
Stadgandet i första stycket angiver ej med önskvärd tydlighet vad
som lärer böra gälla, nämligen att förvandling av en ursprungligen i
naturalster bestämd arrendeavgift skall ske allenast beträffande avgift,
som förfaller före den tid, då lagen upphör att gälla.
Göres till promulgationsstadgandet i lagen med vissa bestämmelser
mot oskälig arrendestegring det tillägg, som lagrådet ifrågasatt, torde den
i nu förevarande lag givna hänvisningen till stadganden i förstnämnda
lag böra avfattas så, att den kommer att gälla även promulgationsstadgandet.
Bestämmelsen om inskickning i jordägarens rätt att uppsäga
arrendeavtalet torde böra givas en något jämkad redaktion, så att otvetydigt
framgår, att inskränkningen gäller blott dröjsmål med erläggande
av sådant arrende, som utgår i naturalster.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
25
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
tisdagen den 14 maj 1918.
Närvarande:
Hans Excellens herr statsministern Eden,
Hans Excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petkén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde, efter
gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet, lagrådets
den 10 innevarande maj avgivna utlåtande över det den 7 maj 1918
till lagrådet remitterade förslaget till lag med vissa bestämmelser mot
oskälig arrendestegring och till lag innefattande tillägg till lagen om nyttjanderätt
till fast egendom den 14 juni 1907.
Föredraganden redogjorde för utlåtandets innehåll samt förmälde,
att han med anledning av de av lagrådet framställda anmärkningar låtit
omarbeta lagförslagen i huvudsaklig överensstämmelse med de av lagrådet
lämnade anvisningar. Därefter uppläste föredraganden de omarbetade
förslagen samt hemställde, att desamma med hänsyn till ärendets
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 397 käft. (Nr 439.) 4
26
Kungl Maj:ts tiåd. propositivn nr 439.
ömmande natur måtte, trots den långt framskridna riksdagstiden, jämlikt
§87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Harry Guldberg.
Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner
182325
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1918:392 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring m. m. dels ock i a s. 1 i texten
- LJoU 1918:3 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring m. m. dels ock i anledning av pr a1 i texten