Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring m. m

1918-05-07 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:439, Med förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.

1

Nr 439.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till

lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring

m. m.; given Stockholms slott den 14 maj 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring samt

2) lag innefattande tillägg till lagen om nyttjanderätt till fast egendom

den 14 juni 1907.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 397 höft. (Nr. 439.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 439.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring.

1 §■

Har i fall, då arrendator enligt avtal, slutet före den 1 oktober

1917, är pliktig att helt eller delvis utgöra arrende genom avlämnande

av mjölk, smör, fisk eller annat naturalster, å dylikt vederlag efter

nämnda dag inträtt sådan prisstegring, som vid avtalets ingående icke

lät sig beräkna, och finnes den utfästa legan i följd härav oskälig; äge

arrendatorn rätt att, såvitt angår vederlag, förfallet under tiden från och

med den 1 oktober 1917 till den 1 juni 1919, påfordra, att skälig andel

i prisstegringen kommer honom till godo. Där ej annorlunda åsämjes,

må denna andel ej överstiga hälften av prisstegringen.

2 §•

Kunna jordägaren och arrendatorn icke enas om storleken av den

andel i prisstegringen, som, efter vad i 1 § säges, må tillkomma arrendatorn,

eller om sättet för dess tillgodonjutande, skall saken avgöras av

en nämnd, bestående av tre personer, av vilka parterna välja var sin

och Konungen utser den tredje, vilken tillika skall vara ordförande.

Tredskas part att utse ledamot i nämnden, äge domaren eller utmätningsmannen

i orten att förordna om valet. Beträffande jäv emot ledamot i

sådan nämnd gälle vad lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgar

angående jäv mot skiljemän.

3 §•

Nämnden sammanträder å tid och ort, som av ordföranden bestämmes.

Ej må nämnden till avgörande företaga ärende, där ej par
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.

3

terna beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden. Denna må ej fatta

beslut med mindre den är fulltalig. Har var röstande sin mening, och

kunna ej två meningar samman jämkas, gäller ordförandens.

4 §•

Är jordägaren eller arrendatorn missnöjd med nämndens beslut,

äge efter stämning klandra detsamma vid domstol; instämme dock sin

talan inom trettio dagar från det beslutet i huvudskrift eller styrkt avskrift

delgavs honom.

5 §.

Nämndens beslut gånge efter överexekutors förordnande i verket

lika som domstols laga kraft ägande dom, där ej av domstol annorlunda

förordnas.

6 §•

Ersättning till nämndens ordförande skall enligt av Konungen fastställda

grunder utgivas av allmänna medel.

7 §•

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna

lag, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och gäller till den 1 juni 1919; dock skall beträffande beslut, som av

nämnd fattats före nämnda dag, vad i 4 och 5 §§ är stadgat fortfarande

gälla.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.

Förslag

till

Lag

innefattande tillägg till lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14

juni 1907.

Är arrendator enligt avtal, slutet före den 1 oktober 1917, pliktig

att utgöra arrende genom avlämnande av smör, mjölk, fisk eller annat

naturalster, och finnes uppenbart, att arrendatorn, utan eget förvållande,

på grund av rådande kristidsförhållanden är ur stånd att fullgöra avtalet,

äge arrendatorn rätt att i stället för sådan i naturalster bestämd arrendeavgift,

som förfaller före den dag, då denna lag upphör att gälla,

utgiva skäligt arrende i penningar. Kunna arrendatorn och jordägaren

ej enas om villkoren, skall vad i 2—6 §§ i lagen med vissa bestämmelser

mot oskälig arrendestegring samt i övergångsbestämmelserna till samma

lag för där avsett fall stadgas äga motsvarande tillämpning.

Vad i 2 kap. 36 § 1 i lagen om nyttjanderätt till fast egendom

stadgas angående rätt för jordägare att uppsäga arrendeavtal skall vid

dröjsmål med erläggande av sådant arrende, som utgår i naturalster,

icke äga tillämpning i fall, som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och gäller till den 1 juni 1919.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott tisdagen

den 7 maj 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte,

Nilson,

Petrén,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde, efter

gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet, en till den

sistnämnde ställd, innevarande dag dagtecknad skrivelse från de sakkunnige,

vilka, jämlikt nådigt bemyndigande den 12 mars 1918, tillkallats

att i egenskap av gode män söka åstadkomma en jämkning i fråga om

s. k. mjölkarrenden samt att verkställa den utredning, som kunde ligga

till grund för ytterligare åtgärder i samma syfte, och därom avgiva

förslag, med vilken skrivelse överlämnats förslag till lag med vissa bestämmelser

mot oskälig arrendestegring och till lag innefattande tillägg till

lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907.

Efter att hava redogjort för skrivelsens och lagförslagens innehåll

samt anmärkt, att desamma skulle såsom bilaga fogas till detta protokoll,

anförde föredragande departementschefen:

»Då lagförslagen synas mig utgöra en såväl ur produktionens synpunkt

lycklig som med'' hänsyn till vederbörande parters intressen skälig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.

lösning av en av kristiden framkallad konflikt med avseende å vissa avtal,

får jag, under åberopande av den av de sakkunniga anförda motivering,

hemställa, att lagrådets yttrande måtte för det i 87 § regeringsformen

omförmälda ändamål genom utdrag av lagrådets protokoll inhämtas över

de båda nu omförmälda lagförslagen.»

Till denna av statsrådets övriga ledamöter tillstyrkta

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 439.

7

Utlaga.

Redogörelse

för det undertecknade av Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet

lämnade uppdraget att i egenskap av gode män söka

åstadkomma eller förmedla en jämkning eller reglering på den fria överenskommelsens

väg i fråga om s. k. mjölkarrenden.

Avdelning I.

Den första åtgärd, vi ansågo oss böra vidtaga i anledning av det

oss lämnade uppdraget, var att sprida kännedom bland innehavare av

s. k. mjölkarrenden om det från regeringens sida tagna medlingsinitiativet

samt att hos dem, som ansåge en reglering av arrendevillkoren av

behovet påkallad, erbjuda vårt biträde.

För detta ändamål läto vi genom notiser i de tidningar, som hava

sin spridning inom Östergötland, Västergötland, Södermanland och Närke

de enda landskap, där s. k. mjölkarrenden egentligen förekomma —

bekantgöra det oss lämnade uppdraget samt vår beredskap och villighet

att stå de arrendatorer, som muntligen eller skriftligen hänvända sig till

oss, till tjänst med ett medlingsförsök. Vidare satte vi oss i förbindelse

med representanter för de arrendatorer i Östergötland, Västergötland och

Södermanland, vilka hos Kungl. Maj:t petitionerat om ett inskridande

från allmännas sida till deras förmån. Under ett besök i Västergötland

de första dagarna i april trädde undertecknad Petersson ock i personlig

förbindelse med ledamöterna i den kommitté, som inom detta landskap

blivit tillsatt för bevakande av mjölkarrendatorernas intressen, Folke

Ledel på Helleberg, Erik Eriksson på Dalvik, Karl Fritiof Karlsson på

Törestorp m. fl. Under konferenser med dessa, liksom med en och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.

annan jordägare, som upplåtit sin egendom pa s. k. mjölkarrende, sökte

jag Petersson dels lära närmare känna de förhållanden, som voro av

natur att böra tagas med i betraktande vid bedömandet av mjölkarrendatorernas

villkor särskilt inom Västergötland, dels planlägga och ordna

vårt arbete inom detta landskap, där ifrågavarande form för arrende mest

förekommer.

I detta sammanhang anse vi oss böra meddela, att vi i vår verksamhet

i allmänhet för oss uppställt och även följt den regeln, att vi,

innan vi inskridit och gjort något försök till medling, först förvissat oss

om, att vederbörande arrendatorer själva trätt i underhandling med jordägarna,

men därvid icke uppnått något resultat.

För ordnande av det icke obetydliga arbetsmaterial, som under

hand inkom, och för medhinnande av den rätt omfattande skriftväxling,

som uppstod till följd av vårt uppdrag, nödgades undertecknad Petersson

åt detta arbete ägna så gott som all den tid, som de för uppdragets

fullgörande nödvändiga resorna lämnade övrig.

För den händelse det mål, varpå vår verksamhet egentligen var

inriktad, icke fullständigt eller icke i en utsträckning, som kunde anses

tillfredsställande, skulle komma att uppnås, utan fråga skulle uppstå om

lagstiftningsåtgärder på området i fråga, ansågo vi oss så långt tid

och tillfälle medgåve böra under arbetets fortgång söka insamla

vissa statistiska uppgifter, som kunde tjäna syftet att vinna en allmän

överblick och belysning över företeelserna i de fall, vi haft att behandla.

Dessa uppgifter, vid vilkas insamlande vi begagnat oss av tryckta formulär,

skola, sedan de hunnit fullständigt ordnas och bearbetas, till jordbruksdepartementet

avlämnas.

För överläggning emellan jordägare och arrendatorer i de fall, där

vår medling blivit påkallad, hava sammanträden av oss utsatts och

hållits, i Linköping den 28 mars samt i Vara den 18, i Lidköping den

19, i Skara den 22 samt i Nyköping den 29 april. Kallelser till dessa

sammankomster hava med posten utsänts till vederbörande kontrahenter.

Anmälda fall.

Antalet hittills anmälda fall, i vilka vårt biträde såsom gode män

påkallats, hava utgjort:

Inom Östergötland: omkring..............30

(antalet kan icke exakt uppgivas, enär antalet av de arrenda
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts nåd. proposition nr 439.

torer under godsen Åtvidaberg, Sturefors, Bjärka-Säby och Brokind,

som innehava s. k. mjölkarrenden, icke är av oss med

säkerhet känt). *

Inom Västergötland:.................78

Inom Södermanland:.................75

Inom Närke:.................... 1

Summ 184 fall

Av dessa fall är o:

a) inför gode männen uppgjorda..............89 fall

därav inom Östergötland..........2

» Västergötland..........13

» Södermanland..........74

b) utan gode männens biträde, men efter deras tillskyndan och

anmodan genom enskild överenskommelse parterna emellan

uppgjorda ......................31 fall

därav inom Östergötland..........15

» Västergötland..........6

Avskiljas dessa 110 under a) och b) redovisade fall, återstå av de

anmälda 74 fall.

Av dessa utgöra:

30 fall, däri saken varit föremål för åtgärd från gode männens

sida, men underhandlingarna strandat på jordägarens bestämda

vägran att jämka på arrendevillkoren. Av dessa

fall förekommo 29 i Västergötland och 1 i Östergötland.

4 fall, däri gode männen sökte inskrida, men jordägarna varken

infunnit sig vid den sammankomst, vartill de kallats,

eller lämnat något meddelande om sin uppfattning. (Alla

dessa fall i Västergötland.)

2 » vilkas behandling påbörjats, men ännu icke avslutats in
för

gode männen.

3 » vilkas behandling ännu icke inedhunnits.

35 » vari parterna, kallade till sammanträde, å ömse sidor ute
blivit

eller vid sammankomsten icke givit sig till känna.

I en del av dessa fall torde möjligen överenskommelse

vara träffad; i andra åter torde med sannolikhet detta icke

vara händelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 397 käft. (Nr 439.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts nåd. proposition nr 439.

Att utom de hos gode männen anmälda eller för dem kända fallen,

däri överenskommelse träffats emellan jordägare och arrendatorer angående

ändring av mjölkarrenden, även inträffat åtskilliga andra fall,

där dylik överenskommelse kommit till stånd, torde icke vara osannolikt.

Att det av regeringen igångsatta förfarandet härtill bidragit, lärer

ock kunna antagas.

Avdelning II.

Enligt vad det till oss överlämnade utdraget av protokollet, hållet

inför Hans Maj:t Konungen den 12 mars 1918, utvisar — se Bil. A —

innefattar det oss givna uppdraget skyldighet för oss icke blott att hänvända

oss till vederbörande arrendekontrahenter i ändamål att söka

åstadkomma en överenskommelse dem emellan angående ändring eller

jämkning av arrendevillkoren, utan även att, i den mån önskat resultat

ej vunnes på den vägen, verkställa utredning, som kunde ligga till grund

för andra åtgärder i samma syfte, ävensom att därom avgiva förslag.

Till följd härav och då, även om våra bemödanden att på den

fria överenskommelsens väg söka få till stånd en uppgörelse emellan

vederbörande kontrahenter krönts med framgång i flertalet av de hos

oss anmälda fallen, likväl återstår omkring ett 60- eller 70-tal sådana, i

vilka all utsikt till överenskommelse synes utesluten, hava vi ansett oss

pliktiga att utan dröjsmål jämväl inrikta vårt arbete på den del av vårt

uppdrag, som innefattar åliggande att verkställa ovan omförmälda utredning

samt avgiva förslag till vidare åtgärder.

För fullgörande av detta vårt åliggande hava vi från Kungl. Jordbruksdepartementet

fått emottaga:

1) De i statsrådsprotokollet för den 12 mars 1918 omförmälda tre

petitionerna, därav en från jordbruksmötets förtroendenämnd, en från arrendatorer

i Skaraborgs län och en från representanter för mjölkarrendatorer

särskilt inom Östergötland, angående vidtagande av åtgärder till förbättring

av mjölkarrendatorernas ställning.

2) De underdåniga yttranden, som i anledning av berörda framställningar

från jordbrukarmötets förtroendenämnd och arrendatorerna i

Skaraborgs län infordrats från dels Överståthållareämbetet och samtliga

Konungens befallningshavande i riket dels ock produktionskommittén.

3) En av arrendator!! Oskar Lindqvist i Bärsta den 21 decem
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.

11

ber 1917 till Kungl. Jordbruksdepartementet ingiven skrift, vari påkallas

regeringsåtgärder till förmån för mjölkarrendatorerna.

4) Ett av Folkhushållningskommissionen den 18 mars 1918 över

sistnämnda underdåniga framställning avgivet utlåtande, åtföljt av yttranden

från hushållningssällskapen i Hallands, Skaraborgs, Södermanlands

och Örebro län.

Den typ av arrenden, varom nu är fråga, benämnes i dagligt tal

mjölkarrenden. Kännetecknande för denna arrendeform är, att arrendeavgiften

icke, såsom eljest vid arrendeupplåtelser är vanligt, är bestämd

att utgå i penningar utan i stället utgöres, åtminstone till huvudsaklig

del, genom leverans av vissa mängder mjölk. Då avtal om dylika mjölkarrenden

ingås, tillgår vanligen så, att först uppskattas arrenderätten till

egendomen med hänsyn till dennas areal, läge och beskaffenhet till ett

visst penningpris per tunnland eller hektar och därefter evalveras det

sålunda beräknade penningarrendet i ett motsvarande arrende i mjölk,

varvid det vid avtalets ingående i orten gängse mjölkpriset plägar läggas

till grund för uträkningen. Mjölkmängden fixeras vanligen i liter eller

kilogram per dag, månad eller år. Fall finnas, då i kontraktet även

mjölkpriset finnes bestämt, men sådana arrenden höra dock till undantagen.

I de flesta fallen åter är i avtalet något pris å mjölken icke

fixerat, utan innehåller avtalet att mjölken skall betalas efter de pris,

som tillämpas vid det mejeri — jordägarens eller någon annans —, där

mjölken skall levereras. Å båda kontrahenternas sida förutsättes då

givetvis, att under arrendetiden smör- och det därav, åtminstone under

normala förhållanden beroende mjölkpriset icke kan komma att hålla sig

konstant, men då prissvängningarna å smör- och mjölkmarknaden före

den nuvarande kristidens ingång varit förhållandevis ringa, torde man

vid avtalets ingående lika litet å jordägarens som å arrendatorns sida

hava räknat med några avsevärda vinster eller förluster i följd av prisväxlingarna

beträffande mjölken.

Arrendeavgifts utgående i mjölk har av gammalt ansetts innebära

avsevärda fördelar både för jordägaren och för arrendatorn. Den förre har

sålunda med hänsyn därtill, att prestationerna skola utgöras dag för dag,

ansetts äga en värdefull säkerhet för arrendeavgiftens utfående, på samma

gång en intensiv ladugårdsskötsel ju för honom alltid innebär en stor

trygghet i fråga om den utarrenderade jordens skötsel; å andra sidan har

det ansetts vara till stor fördel för arrendatorn att icke behöva bära den

risk, som sammanhänger med variationerna i mjölkpriset, där sådana dock

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.

skulle även under vanliga förhållanden förekomma. Härtill kommer, att

arrendatorn icke behöver under det löpande arrendeåret utgiva större belopp

i reda penningar.

Under nu rådande exceptionella förhållanden hava emellertid omständigheterna

i väsentlig grad förändrats. En våldsam prisstegring å

mjölk, långt större än som kunnat beräknas eller förutses, har under

senare tid inträtt, och den torde ännu icke hava nått sin höjdpunkt.

Detta torde böra föranleda därtill att, såsom uti de ovan omförmälda

petitionerna anförts och vid våra sammanträden med vederbörande framgått,

åtgärder synas böra i lagstiftningsväg vidtagas beträffande arrenden

av nu ifrågavarande slag, vilka på grund av nyssnämnda förhållanden

kommit att för arrendatorerna ställa sig långt mera ogynnsamma än som

rimligen kunnat vid avtalens ingående beräknas. Det behöver allenast

nämnas, att — såsom det statistiska material, vilket varit under vår

bearbetning, giver vid handen — man konstaterat, att i många fall värdet

av arrrendatorns skyldighet att leverera mjölk under senare tid stigit

till 3 å 4 gånger det värde, som vid arrendeavtalets avslutande beräknades.

Men att på grund härav vidtaga en så vittgående åtgärd som

att, i enlighet med vad från vissa håll föreslagits, i allmänhet befria arrendatorn

från nämnda leveransskyldighet och förändra densamma till en

skyldighet att gälda arrendet i penningar, lärer icke kunna anses tillrådligt,

enär därigenom uppenbarligen skulle uppkomma stor fara för minskning

i den för landet så nödvändiga mjölkproduktionen. Vi hava därför

ansett oss böra stanna vid att föreslå såsom regel, att genom särskilda

lagbestämmelser tillfälle må kunna beredas till åstadkommande av en

utav förhållandena påkallad jämkning i avseende å avtal av ifrågakomna

art. Härvid hava vi byggt på att under våra förhandlingar med vederbörande

det å ömse sidor i många fall erkänts såsom en tillfredsställande

lösning av frågan, att arrendatorns skyldighet att leverera in natura väl

bibehålies men åt honom inrymmes rätt att tillgodonjuta andel i den

vinst, som för jordägaren uppkommer till följd av prisstegringen, dock

med den i flera av oss kända fall tillämpade och av oss såsom skälig

ansedda begränsningen, att jordägaren icke annorledes än godvilligt må

behöva till arrendatorn avstå mera än 50 / av vinsten. På denna grundval

hava vi uppgjort ett förslag till lag med vissa bestämmelser mot

oskälig arrendestegring (Bil. B), därvid vi av naturliga skäl ansett, att

med avtal om mjölkarrenden böra likställas sådana arrendeavtal, där

arrendeavgiften helt eller delvis bestämts att utgå i andra slag av naturalster

än mjölk. Att den föreslagna lagen bör äga tillämpning framförallt

å redan ingångna avtal ligger i öppen dag. Dock är det påtagligt,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majt:s nåd. proposition nr 439.

att från dylik tillämpning böra uteslutas avtal, som ingåtts under den

senaste tiden, alldenstund man uppenbarligen kan räkna med att vid

dylika avtal jordägaren och arrendator!! tagit all den hänsyn till redan

inträffad eller påräknelig prisstegring, som vederbort. Såsom en lämplig

tidpunkt i förevarande avseende hava vi ansett oss kunna föreslå den

1 oktober 1917.

Olika meningar kunna naturligtvis råda angående sättet för lösande

av stridigheter, som utan tvivel kunna uppkomma därigenom att jordägaren

och arrendatorn icke bliva ense om vad den förre sålunda skall

avstå ^ till arrendatorn. Vi hava emellertid härutinnan funnit oss böra

föreslå den allmänt vedertagna form för skyndsam behandling av dylika

fragoi, som bestar däri att i händelse av tvist saken överlämnas till

avgörande av en skiljenämnd, dock med rätt för part, som är med nämndens

beslut missnöjd, att klandra beslutet vid domstol. För de närmare

bestämmelserna i förevarande hänseende torde någon särskild motivering

icke vara erforderlig.

Fall synas emellertid kunna inträffa, da dessa av oss föreslagna

lagbestämmelser icke äro av beskaffenhet att göra tillfyllest. Det torde

nämligen icke få anses vara helt uteslutet att, såsom ock i statsrådsprotokollet

omnämnes, en arrendator, som är skyldig att utgöra sitt arrende

in natura, på grund av kristidsförhållandena kommer i sådan belägenhet,

att det för honom bliver utan eget förvållande alldeles omöjligt att

full g öi a avtalet. Inträffar sådant fall, är arrendatorn uppenbarligen icke

mycket betjänt med den rätt till del i vinst, som genom berörda bestämmelser

skulle bliva honom tillerkänd. För dylika fall, vilka dock torde

vara att räkna till undantagsfallen, synes oss ingen annan fullt rättvis

utväg möjlig än att här tillgripa den åtgärd, som vi, enligt vad i det

föregående nämnts, ansett icke vara i allmänhet tillrådlig, nämligen att

arrendatorn skall äga befogenhet att få sin naturaprestation förvandlad till

ett penningarrende. Vi utgå dock härvid från den förutsättningen, att det

i fall, som nu avses, i regeln till följd av ömsesidigt tillmötesgående

kommer att bliva fråga mera om en reduktion av den avtalade naturaprestationen

än om ett totalt upphävande av densamma och att sålunda

allenast en del av naturaarrendet kommer att utbytas mot penningarrende.

Bestämmelse angående sålunda ifrågasatt rätt för arrendatorn att i stället

för naturaprestation utgöra arrendet i penningar har synts lämpligen

höra meddelas uti eu särskild lag innefattande tillägg till allmänna nyttjanderättslagen;

och har fördenskull särskilt förslag härutinnan av oss utarbetats

(Bil. C.). Då givetvis även i detta ämne tvister kunna uppkomma

mellan jordägaren och arrendatorn, hava vi ansett nödigt att föreslå ena
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.

hända skilj enämndsförfarande som föreslagits uti vårt här ovan först

omförmälda förslag.

Uppenbart är, att med den rätt, som sålunda inrymts åt arrendator^

måste följa frihet för honom från skyldighet att vara underkastad

den i allmänna nyttjanderättslagen upptagna bestämmelsen om rätt för

jordägaren att på grund av uraktlåtet fullgörande av arrendeprestation

uppsäga arrendeavtalet och få detsamma förverkat. Stadgande i syfte att

betaga jordägaren dylik rätt har därför tillika upptagits i nu förevarande

förslag.

Vi anse oss slutligen böra tillägga, att därest det uppdrag, som vi

erhållit att söka åstadkomma frivilliga uppgörelser mellan jordägare och

arrendatorer, oavsett den föreslagna lagstiftningen kommer att fortfarande

gälla, det icke synes osannolikt, att sådant hänskjutande till skiljenämnd,

varom i förslagen omförmäles, i många fall må kunna undvikas.

Stockholm den 7 maj 1918.

Er. G. Hj. Petersson.

Erik Insulander.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Knuffl. Maj:ts nåd. proposition nr 430.

15

Bilaga A.

Utdrag av protokollet hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 mars 1918.

12:o.

Härefter höll departementschefen, statsrådet Petersson, efter gemensam

beredning med justitieministern följande anförande:

I en till Kungl. Maj:t den 17 november ingiven skrift har jordbrukaremötets

förtroendenämnd anfört: Under kristiden hade tid efter

annan vidtagits statsbeslag på en mängd olika slag av foderämnen. Eu

given följd härav vore, att en stor prishöjning uppstått icke endast på

ladugårdsprodukter utan även på de foderämnen, som icke kommit under

beslag. För alla dem, som före ovannämnda statsbeslags vidtagande

iklätt sig leveransskyldighet av varor av förutnämnda slag, uppkomme

därför stora förluster. Särskilt beaktansvärda vore härutinnan de s. k.

mjölkarrendekontrakten, vari arrende för jordegendom blivit bestämd i

viss mängd mjölk. Att en sådan arrendator måste lämna en lika stor

kvantitet mjölk, som — till stor del just av statsmakternas åtgöranden

blivit ojämförligt dyrare att producera, kunde väl av ingen anses

vara rättvist. På grund härav vågade jordbrukaremötets förtroendenämnd

hemställa att sådana bestämmelser och åtgärder måtte vidtagas, att angivna

kontraktsåligganden kunde hävas och ersättning vinnas.

Den 21 november 1917 har vidare till Kungl. Maj:t ingivits en

skrivelse från arrendatorer i Skaraborgs län, bundna av dylika kontrakt,

vilka å möte i Skara den 31 augusti 1917 enats om följande framställning:

De hade ingått sina arrendeavtal under en tid, då förhållandena

å det svenska jordbrukets område kunde betraktas såsom normala och

dä det förefunnits möjligheter att överblicka och beräkna konsekvenserna

av avtalen. Sedan dess hade sådana omständigheter inträffat, som för

dem till större delen omöjliggjort utförandet av de förpliktelser de enligt

avtalen åtagit sig. Det vore för dem nödvändigt att erhålla kraft
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.

foder och detta till pris, som möjliggjorde för dem att producera mjölken

till ett kostnadspris, som icke alltför orimligt överstege det vid avtalets

ingående beräknade. Det vore vidare nödvändigt för dem att få disponera

all sin fodersäd, ty med annat förhållande hade de ej haft anledning

räkna då de ingått arrendeavtalen. I stort sett hade mjölkarrendatorer

icke haft någon nytta av nu gällande höga priser å kreatur, enär

de icke hade några att sälja. Ungdjur, som de önskat uppföda och försälja,

hade de nämligen måst utrangera av brist på foder, enär de vore

nödgade att hålla så många mjölkdjur, som möjligt för att i den mån

det läte sig göra kunna producera avtalsenlig mjölkmängd. De hade

sålunda ingen möjlighet att utnyttja de gynnsamma konjunkturerna, ty

den enda produktion de måste inrikta sig på vore mjölkproduktionen, och

ehuru mjölkpriset sedan 1910 stigit med cirka 122 procent, komme detta

icke dem till godo i någon mån. De måste med andra ord på samma

avtal, som i den normala tiden upprättades och ännu gällde, icke allenast uppoffra

över dubbelt så mycket i produktionskostnad, som beräknats under

normal tid, utan jämväl se sig berövade alla möjligheter att i någon

mån för en gångs skull erhålla en ordentlig betalning för sitt tunga arbete.

På grund av vad sålunda anförts yrkades, att åtgärder måtte vidtagas

till lindrande av mjölkarrendatorernas betryck. Bland åtgärder,

som utöver utsträckt rätt till förbrukning av fodersäden kunde ifrågakomma,

föresloges sådan tillfällig ändring i gällande arrendelag, att naturaprestation,

där sådan utginge för nyttjanderätt till lantbruk, måtte

förklaras icke skola utgå med större myckenhet, än som motsvarade det

gällande värdet å dylik prestation vid tiden för avtalets ingående, eller

för att taga ett exempel, att där ett dagligt mjölkarrende å 100 liter

mjölk vid avtalets ingående kunde uppskattas till 10 kr., samma mjölkarrende

efter nu beräknat pris av t. ex. 20 öre per liter, icke borde utgå

med mera än 50 liter om dagen. Vidare borde möjlighet beredas

mjölkarrendator att, utan hinder av gällande arrendelag, frånträda arrendet,

därest rimlig uppgörelse med ägaren icke kunde träffas. Med rimlig

uppgörelse borde anses sådan, som, med hänsyn till nu gällande mjölkpris,

tillförsäkrade jordägaren samma inkomst av jordbruket, som han

med utgående från normalpriserna vid avtalets första ingående då blivit

tillförsäkrad.

Slutligen har i en den 23 februari 1918 till Kungl. Maj:t ingiven

skrift representanter för mjölkarrendatorer inom särskilt Östergötland i

anslutning till förut refererade framställningar anhållit, att Kungl. Maj:t

måtte genom lämplig förordning eller lagstiftning bereda möjlighet för

mjölkarrendatorer, att där personlig uppgörelse med jordägare ej på dräg
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 430.

17

liga villkor kunde ernås, kunna på laglig väg göra sina berättigade krav

gällande. I sistnämnda skrivelse har för att ådagalägga mjölkarrendatorernas

svåra ställning såsom exempel åberopats ett arrende, som före

kristidens början beräknats till värde av 1 920 kronor men med nu gällande

mjölkbrist kunde värderas till 6 000 kronor. Härom bär vidare

anförts: 1 detta exempel, som vore taget från en gård med cirka 86

tunnland öppen åker, obetydligt bete och ingå skogsprodukter, utgjorde

arrendet således cirka 70 kronor per tunnland förutom häri ej inräknade

ytterligare undantag till jordägarens förmån. Då jordägaren ej

med det allra minsta deltoge i de betydligt ökade utgifter, som arrendatorn

finge vidkännas för gårdens skötsel, så måste det anses orimligt

och oskäligt att hela merinkomsten för mjölken tillfälle jordägaren. Då

dessutom gällande beslag på spannmål jämte brist på kraftfoder gjorde

det för arrendatorn omöjligt att frambringa hela den mjölkmängd, som

erfordrades till arrendets fullgörande, och resterande kvantitet måste av

arrendatorn betalas efter nuvarande höga mjölkpris, framträdde orimligheten

i fullgörandet av kontrakten i ännu mera öppen dager.

Över först refererade två framställningar har utlåtande infordrats

från produktionskommittén. Kommittén har förklarat det synnerligen

önskvärt, om från statsmakternas sida kunde vidtagas lämpliga åtgärder

för lindrande av det svåra läge, vari mjölkarrendatorerna råkat.

Arrendatorer, bundna av kontrakt av ifrågavarande slag, synas

mig i fråga om skyldighet att leverera mjölk kunna jämföras med säljare

vid leveransavtal. Enligt 24 § i lagen om köp och byte är säljaren fri

från skadeståndsskyldighet för underlåten leverans, därest möjligheten att

fullgöra avtalet må anses utesluten i följd av omständighet, som ej bort

av säljaren vid köpets avslutande tagas i beräkning. För tillämpning av

denna undantagsbestämmelse lärer icke erfordras, att avtalets fullgörande

skall vara logiskt otänkbart utan säljaren torde vara fri från ersättningsskyldighet

icke blott då avtalets fullgörande är fysiskt omöjligt utan även

då fullgörandet skulle kräva ekonomiska uppoffringar, som helt och hållet

ligga utanför kontrahenternas förutsättningar. Denna uppfattning har

kommit till uttryck i rättspraxis. Sålunda har högsta domstolen i åtskilliga

denna dag avgjorda leveransmål uttalat, att under omöjlighet att

fullgöra leverans folie jämväl sådant för säljares rörelse eller väsentlig

del därav uppkommet hinder, som kunnat undanröjas allenast genom åtgärder,

vilka legat helt och hållet utanför förutsättningarna för säljarens

avtal med sina köpare. Det torde vara obestridligt, att fullgörandet av

den mjölkarrendator enligt kontrakt, ingånget före nu rådande kristid,

åliggande skyldighet att leverera mjölk numera kräver ekonomiska upp
Bihang

till riksdagens protokoll 1013. I sand. .7.9 7 höft. (Nr 430.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majits nåd. proposition nr 439.

o tf ringar, som helt och hållet ligga utanför arrendekontrahenternas förutsättningar.

Bestämmelserna i lagen om nyttjanderätt till fast egendom,

som äro normerande för rättsförhållandet mellan arrendator och jordägare,

giva emellertid icke arrendator rätt att på sådan grund hliva fri från

leveransskyldigheten vare sig genom hela arrendeavtalets hävande eller

leveransskyldighetens omvandling till en med hänsyn till arrendeavtalets

förutsättningar avvägd betalningsskyldighet. På grund härav torde eu

lagändring härutinnan otvivelaktigt vara pakallad.

Då emellertid mjölkarrendatorernas ekonomiska ställning i allmänhet

är sådan, att längre tids fortsatt fullgörande av mjölkleverans i enlighet

med kontrakten kan befaras medföra ekonomisk ruin för dem, anser

jag, att rättelse av missförhållandet bör omedelbart genom statens

ingripande söka åvägabringas. Det synes mig icke kunna antagas annat,

än att vederbörande jordägare själva måste inse, att de genom utkrävande

av arrendatorernas leveransskyldighet göra en ej avsedd vinst på

dessas bekostnad. Det lärer därför ock kunna antagas, att jordägarna,

om hänvändelse därom göres till dem från statens sida, skola vara villiga

till en godvillig uppgörelse med arrendatorerna. Det gäller då, att finna

en form för dylik hänvändelse ävensom för erforderlig förhandling mellan

kontrahenterna. För detta ändamål föreslår jag utseende av godemän,

besittande jordbrukssakkunnig och juridisk erfarenhet, med uppdrag att

hänvända sig till vederbörande arrendekontrahenter med uppmaning till

uppgörelse om arrendeavtalets hävande eller mjölkleveransskyldighetens

nedsättning eller omvandling i penningar samt att vid sådan uppgörelse

gå kontrahenterna till hända. Uppdraget hör jämväl omfatta skyldighet

att, i den mån önskat resultat ej vinnes å den nu föreslagna vägen,

verkställa utredning, som kan ligga till grund för andra åtgärder i samma

syfte ävensom att därom avgiva förslag. Kostnaden för förfarandet torde

böra bestridas av statsmedel. .

På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa om nådigt

bemyndigande att utse högst tre dylika godemän med uppdrag, som av

mig föreslagits.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däruti

statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans

Maj:t Konungen bifalla och förordnade, att utdrag av

protokollet i detta ärende skulle tillställas godemännen.

Vid protokollet:

Ernst Wahlberg.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.

19

Bilaga B.

Förslag

till

y

Lag

med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring.

Har i fall, då arrendator enligt avtal, slutet före den 1 oktober

1917, är pliktig att helt eller delvis utgöra arrende genom avlämnande

av mjölk, smör, fisk eller annat naturalster, å dylikt vederlag efter

nämnda dag inträtt sådan prisstegring, som vid avtalets ingående icke

lät sig beräkna, och finnes den utfästa legan i följd härav oskälig; äge

arrendatorn tillgodonjuta skälig del i den vinst, som under tiden från den 1

oktober 1917 till den 1 juni 1919 för jordägaren uppkommer till följd

av prisstegringen. Där ej annorlunda åsämjes, må arrendatorns andel

i vinsten ej överstiga hälften därav.

2 §•

Kunna jordägaren och arrendatorn icke enas om det belopp, som.

efter vad i 1 § säges, må tillkomma arrendatorn, eller om tiden och sättet

för dess utgivande, skall saken avgöras av en nämnd, bestående av tre

personer, av vilka parterna, i den ordning lagen om skiljemän den 28

oktober 1887 bestämmer, välja var sin och Konungen utser den tredje,

vilken tillika skall vara ordförande. Beträffande jäv emot ledamot i

sådan nämnd gälle vad nämnda lag i sådant hänseende stadgar angående

jäv mot skiljemän.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung!. Maj:ts nåd. proposition nr 439

3 §•

Nämnden sammanträder å tid och ort, som av ordföranden bestämmes.

Ej må nämnden till avgörande företaga ärende, där ej parterna

beretts tillfälle att yttra sig inför nämnden. Denna må ej fatta

beslut med mindre den är fulltalig. Har var röstande sin mening, gäller

ordförandens.

4 §•

Är jordägaren eller arrendator! missnöjd med nämndens beslut,

äge efter stämning klandra detsamma vid domstol; instämme dock sin

talan inom trettio dagar från det beslutet i huvudskrift eller styrkt

avskrift delgavs honom.

5 §•

Nämndens beslut gånge efter överexekutors förordnande i verket

lika som domstols laga kraft ägande dom, där ej av domstol annorlunda

förordnas.

6 §•

Ersättning till nämndens ordförande skall enligt av Konungen

fastställda grunder utgivas av allmänna medel.

7 §•

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna

lag, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och gäller till den 1 juni 1919.

s. 21 Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ta nåd. proposition nr 430.

21

Bilaga C.

Förslag

till

Lag

innefattande tillägg; till lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14

juni 1907.

Är arrendator enligt avtal, slutet före den 1 oktober 1917, pliktig

att utgöra arrende genom avlämnande av smör, mjölk, fisk eller annat

naturalster, och finnes uppenbart, att arrendatorn, utan eget förvållande,

på grund av rådande kristidsförhållanden är ur stånd att fullgöra avtalet,

äge arrendatorn rätt att i stället utgiva skäligt arrende i penningar.

Kunna arrendatorn och jordägaren ej enas om villkoren, skall vad i 2—6

§§ i lagen med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring för där

avsett fall stadgas äga motsvarande tillämpning.

Vad i 2 kap. 36 § I i lagen om nyttjanderätt till fast egendom

stadgas angående rätt för jordägare att uppsäga arrendeavtal skall icke

äga tillämpning i fall, som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och

gäller till den 1 juni 1919.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd "fredagen den

10 maj 1918.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,

von Setii,

Wedbeug,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

7 maj 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade

förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring

och till lag innefattande tillägg till lagen om nyttjanderätt till fast egendom

den 14 juni 1907.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning docenten Martin

Fehr.

I anledning av förslagen avgav Lagrådet följande yttranden:

Förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring.

1 och 2 §§.

Då i 1 § säges, att arrendatorn äger tillgodonjuta skälig del i den

vinst, som under viss tid uppkommer för jordägaren i följd av prisstegringen,

torde detta vara ett mindre egentligt uttryck för vad som i själva

verket åsyftas. Förhållandena kunna vara sådana, exempelvis när jord
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.

23

ägaren använder naturalstren för egen konsumtion, att någon vinst knappast

kan sägas uppstå för honom, men att arrendatorn likväl bör äga

påkalla en jämkning. I alla händelser synes olämpligt att göra arrenderegleringens

omfattning beroende av tiden för vinstens uppkomst. Ej

denna tid, utan förfallotiden för det vederlag, varå vinsten uppkommer,

lärer böra vara avgörande.

I överensstämmelse med det nu sagda torde arrendatorn böra tillerkännas

rätt att under de i 1 § angivna förutsättningar påkalla sådan

utjämning av förhållandena mellan honom och jordägaren att, såvitt angår

vederlag, förfallet under tiden från och med den 1 oktober 1917 till

den 1 juni 1919, skälig andel i prisstegringen kommer arrendatorn till

godo.

Förslaget lärer innebära, att utjämningen mellan kontrahenterna,

där den verkställes av nämnd, alltid skall gå ut därpå, att jordägaren

utbetalar visst penningbelopp till arrendatorn. Ofta torde emellertid

annan utväg ställa sig tjänligare, exempelvis att arrendatorn för egen

del behåller viss andel av vad han skolat utgöra i vederlag. För att

nämnden må äga frihet att i detta avseende förfara efter omständigheterna,

torde de frågor, vilka jämlikt 2 § ankomma på nämndens prövning,

böra i lagtexten sägas röra storleken av arrendatorns andel i prisstegringen

och sättet, varpå denna andel må komma honom till godo.

Bestämmelsen i 2 § om parternas val av ledamöter i nämnden anvisar

ej, huru bör förfaras i händelse part tredskas att utse ledamot. I

detta avseende synes lämpligen böra meddelas föreskrift, motsvarande

stadgandet i 2 kap. 8 § nyttjanderättslagen.

3 §•

Stadgandet i sista punkten att, om inom nämnden var röstande

har sin mening, ordförandens skall gälla, är givetvis icke avsett att äga

tillämpning för sådana fall, då två meningar kunna jämkas tillsammans.

En ändring i avfattningen, så att en antydan härom lämnas, synes erforderlig.

Pr ömnig ationsstadgandet.

Bestämmelserna i 4 och 5 §§ skola naturligtvis äga tillämpning

även efter det lagen i övrigt upphört att gälla. Måhända borde häråt

givas uttryck i lagtexten.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.

Förslag till lag innefattande tillägg till lagen om nyttjanderätt till fast

egendom den 14 juni 1907.

Stadgandet i första stycket angiver ej med önskvärd tydlighet vad

som lärer böra gälla, nämligen att förvandling av en ursprungligen i

naturalster bestämd arrendeavgift skall ske allenast beträffande avgift,

som förfaller före den tid, då lagen upphör att gälla.

Göres till promulgationsstadgandet i lagen med vissa bestämmelser

mot oskälig arrendestegring det tillägg, som lagrådet ifrågasatt, torde den

i nu förevarande lag givna hänvisningen till stadganden i förstnämnda

lag böra avfattas så, att den kommer att gälla även promulgationsstadgandet.

Bestämmelsen om inskickning i jordägarens rätt att uppsäga

arrendeavtalet torde böra givas en något jämkad redaktion, så att otvetydigt

framgår, att inskränkningen gäller blott dröjsmål med erläggande

av sådant arrende, som utgår i naturalster.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 439.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

tisdagen den 14 maj 1918.

Närvarande:

Hans Excellens herr statsministern Eden,

Hans Excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petkén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde, efter

gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet, lagrådets

den 10 innevarande maj avgivna utlåtande över det den 7 maj 1918

till lagrådet remitterade förslaget till lag med vissa bestämmelser mot

oskälig arrendestegring och till lag innefattande tillägg till lagen om nyttjanderätt

till fast egendom den 14 juni 1907.

Föredraganden redogjorde för utlåtandets innehåll samt förmälde,

att han med anledning av de av lagrådet framställda anmärkningar låtit

omarbeta lagförslagen i huvudsaklig överensstämmelse med de av lagrådet

lämnade anvisningar. Därefter uppläste föredraganden de omarbetade

förslagen samt hemställde, att desamma med hänsyn till ärendets

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 397 käft. (Nr 439.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl Maj:ts tiåd. propositivn nr 439.

ömmande natur måtte, trots den långt framskridna riksdagstiden, jämlikt

§87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Harry Guldberg.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner

182325

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:392 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring m. m. dels ock i a s. 1 i texten
  2. LJoU 1918:3 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser mot oskälig arrendestegring m. m. dels ock i anledning av pr a1 i texten