Sök i Ratio Lex

Angående bidrag till vissa odlings/''öretag m. m

1918-02-19 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1918:93, Angående bidrag till vissa odlings/''öretag m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 93.

I

Nr 93.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående bidrag

till vissa odlings/''öretag m. m.; given Stockholms slott den

19 februari 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

att för beredande av bidrag i huvudsaklig överensstämmelse

med de av chefen för jordbruksdepartementet tillstyrkta grunder till

odlingsföretag å fastmarksjord, myr- och torvjord samt sidlänta ängsmarker

ävensom till förbättrande av betes- och ängsmarker anvisa under

nionde huvudtiteln

dels å tilläggsstat för år 1918 ett reservationsanslag

av ................................................................................ kronor 8,800,000,

dels ock å extra stat för år 1919 ett reservationsanslag

av ................................................................................ » 7,350,000;

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott, och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all

kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 84 höft. (Nr 93.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 93.

Utdrag av protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans

Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

februari 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

Såsom jag under nästföregående punkt erinrat täcktes Kungl. Maj:t

den 7 december 1917 bemyndiga mig att tillkalla högst nio sakkunniga

personer för att skyndsamt verkställa utredning och avgiva förslag angående

de åtgärder, som från statens sida borde vidtagas för främjande

av jordbrukets och dess binäringars produktion, särskilt under skördeåret

1918, samt vad med denna fråga ägde sammanhang, varefter jag samma

dag för detta ändamål tillkallade ledamoten av folkhusbållningskoinmissionen

professorn Nils Hansson, vice ordföranden i samma kommission,

rådmannen Knut Dahlberg, professorn Carl Filip Gunnar Andersson, godsägaren

Nils Kleen, direktören Johan Gustaf J:son Leufvén, fabriksdisponenten

Per Andersson, ledamöterna av riksdagens andra kammare

Johan Relm och Per Henning Sjöblom samt landstingsmannen P. Stensson

i Fleninge.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 93. 3

Vid anmälan den 14 januari 1918 av de anslagsfrågor, som beröra

tilläggsstaten för innevarande År, anförde jag under punkten .‘55,

att vissa förslag torde inom kort vara att förvänta från nämnda sakkunniga

och att medel borde finnas beräknade å budgeten för genomförande

av de åtgärder, som med anledning härav kunde bliva beslutade.

För detta ändamål och med anledning av eu av lantbruksstyrelsen

gjord framställning om anvisande av 3 miljoner kronor till räntefria

lån för tillhandahållande av förädlade utsäden ansåg jag ett förslagsanslag

av 5 miljoner kronor böra beräknas, men anförde tillika, att chefen

för finansdepartementet meddelat mig, att, därest med anledning av blivande

förslag från bemälda sakkunniga större anslag skulle finnas böra

föreslås, budgeten icke torde lägga hinder i vägen därför.

Nu hava bemälda sakkunniga — vilka allmänneligen benämnas

produktionskommittén — i eu till mig ställd skrivelse den 9 februari

1918 anfört följande:

»Bland de utvägar, som erbjuda sig att inom eu snar framtid ernå ökad

livsmedelsproduktion, intager odlingsarbetets främjande eu mycket betydelsefull plats.

I betraktande komma härvid i främsta rummet odlingsföretag å såväl fastmarksjord

som å godartad mera förmultnad myr- och torvjord, vidare torrläggning (avdikning,

ev. invallning) av sidlänta ängsmarker salut förbättring av betes- och

ängsmarker.

För att odlingsföretag skola komma till stånd i önskvärd omfattning är det

nödvändigt, att staten träder emellan för stödjande och uppmuntrande av det enskilda

initiativet. De anstalter, som staten redan träffat genom inrättande av särskilda

odlingslånefonder, komma härvid icke närmast i betraktande, om också mycket

kunde vinnas genom att fonderna utökades och lånen gjordes räntefria. Ifrågasättas

kan även, om icke lånesökanden bör lämnas frihet att i stället för borgen, som

ofta är svår att anskaffa, ställa annan säkerhet.

Erfarenheten från statens verksamhet för höjande av det mindre jordbruket

har emellertid visat, att den största odlingshågen skapas genom att staten lämnar

direkta bidrag genom premier eller premielån. Allt sedan år 1901 har riksdagen

anvisat medel till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket. Dessa medel äro

bland annat avsedda att utgå såsom premielån samt såsom premier för mindre odlingsföretag.

Premielånen utdelas för verkställande av visst förbättringsarbete,

vanligen för anordningar för gödselvård, såsom cementeringar i ladugårdsbyggnader

och gödselstäder men även, ehuru i mindre omfattning, nybyggnader, dikningsarbeten

och andra förbättringar. Premielånet anses vara guldet, om det avsedda förbättringsarbetet

blivit inom föreskriven tid utfört på tillfredsställande sätt, men

skall eljest återbetalas. Det belopp, som utgår av statsmedel, får uppgå till hälften

av den beräknade kostnaden för företaget, dock ej över 75 kronor. I proposition

till innevarande års riksdag har emellertid föreslagits, att maximibeloppet på grund

av prisstegringen å material av alla slag höjes till 150 kronor att gälla redan vid

innevarande års premieringar, varjämte i samband härmed och även för att möjlig
-

Produktion

kommittén

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 - Kung!. Maj:ta nåd. proposition Nr 93.

göra utdelning av ett större antal lån än hittills föreslås en betydande ökning av

anslagsbeloppet.

Odlingspremierna utgå med högst 150 kronor, dock ej över hälften av odlingskostnaden

samt endast till dem, som före odling hade högst 6 hektar åker

eller odlad äng. Med hänsyn till vikten av att så stora arealer till odling lämplig

jord som möjligt bliva lagda under plog och bidraga att framalstra näringsmedel

för människor och djur föreslås i innevarande års statsverksproposition, attodlingspremiernas

maximibelopp höjes till 250 kronor och att kretsen av de jordbrukare,

som må kunna erhålla dylik premie, utsträckes till dem. som förut haft högst 10

hektar åker eller odlad äng.

Det nu rådande kritiska läget för vår folkförsörjning anser emellertid kommittén

höra mana till att ytterligare betydligt utveckla denna verksamhet och låta

densamma komma även andra än mindre jordbrukare till godo. En grundläggande

princip för en sådan utvidgad premieringsverksamhet bör vara, att bidraget står i

visst förhållande till den på odlingsarbetet nedlagda kostnaden, om också beloppet

fastställes efter skilda grunder, beroende på odlingsarbetets art, den tid, inom vilken

detsamma utföres in. in. Med hänsyn till svårigheterna att i särskilda fall bedöma

storleken av denna kostnad och öva kontroll över en riktig uppskattning därav

kunde visserligen ifrågasättas att bestämma bidraget till ett bestämt belopp per

hektar, varvid kunde antagas, att odlingskostnaderna i det hela ställde sig lika å

olika jordnaturer, så att exempelvis de speciella kostnaderna för vattenavledning å

mera sidlänt mark motsvarades av större kostnad för stensprängning och stubbrytning

å höglänt mark. Härvid skulle dock näppeligen kunna undvikas, att i många

enskilda fall den verkliga odlingskostnaden komme att avsevärt under- eller överstiga

den genomsnittskostnad, som måste läggas till grund för bestämmandet av

statsbidragets storlek. Som följd härav skulle de odlingsföretag, som krävde den

minsta kostnaden, bliva oskäligt gynnade på andra företags bekostnad och syftet

med statshjälpen kunde komma att förryckas, i det att företag, som även med

ringare bidrag än det fastställda kunnat komma till stånd, lade beslag å medel,

som vid en mera rättvis fördelning kunnat användas för vinnandet av ytterligare

nyodling.

Den närmaste tillsynen över de odlingsföretag, till vilka staten enligt detta

förslag skulle lämna bidrag, synes böra tillkomma de odlingsnämnder, om vilkas

tillsättande inom varje landskommun kommittén samtidigt härmed framställer förslag.

1 första hand bör nämnden härvid hava till uppgift att rådföra sig med jordbrukare

angående möjligheterna att utföra mindre odlingsföretag av här ifrågavarande

beskaffenhet. Förefinnes lämplig mark för dylik odling och åstundas bidrag

för arbetets utförande, förrättas syn å platsen av odlingsnämnden eller lämplig person,

som nämnden därtill förordnar. I fall av behov bör nämnden kunna påkalla

hjälp av fackkunnig person (jordbrukskonsulent, lantbruksingenjör, vandringsrättare

eller annan lämplig person), som därtill förordnas av det odlingsråd, om vars tillsättande

inom varje hushållningssällskapsområde kommittén likaledes framställer

förslag. Vid förenämnda förrättning uppgöras beskrivning och kostnadsberäkning

med anlitande av ett kortfattat frågeformulär, som med ledning av de uppgifter,

vederbörande odlare lämnar, ifylles av nämndens ombud vid besiktningen. A formuläret

— — — bör meddelas uppgift om odlingsföretagets läge, jordmånen, beskaffenheten

av de arbeten, som erfordras, antalet nödiga dagsverken o. s. v.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung). Mnj.ts nåd. proposition Nr 93. 5

I de fall, då odlingsföretaget endast är av ringa omfattning och det sökta

statsbidraget uppgår till ett maximibelopp av 200 kronor, synes det böra tillkomma

nämnden att fatta beslut om bidrags beviljande. Härom bör dock nämnden omedelbart

göra anmälan hos odlingsrådet med bifogande av den enligt nyss omförinälda

•frågeformulär upprättade beskrivningen och kostnadsberäkningen. Överstiger det

sökta statsbidraget 200 kronor, bör det tillkomma odlingsrådet att fatta beslut om

bidrags beviljande med ledning av ingiven plan och kostnadsberäkning samt vederbörande

odlingsnämnds utlåtande i ärendet. Rådets beslut bör vara delgivet den

sökande inom viss kort tid efter det handlingarna inkommit.

Bidraget bör kunna utbetalas till odlaren intill två tredjedelar av beloppet

redan under arbetets fortgång och i mån av nedlagda odlingskostnader, utan att

säkerhet därför behöver ställas. Återstående tredjedel av bidraget utbetalas efter

det hela arbetet utförts och slutligt avsynats på sätt, som odlingsrådet närmare

bestämmer. Befinnes det därvid, att odlingsarbetet icke blivit inom föreskriven tid

utfört på tillfredsställande sätt, bör det sålunda återstående kunna innehållas. Därjämte

bör det tillkomma odlingsrådet att när som helst låta verkställa inspektion

av odlingsföretaget för utrönande av, om företaget planlagts efter lämpliga grunder

och bedrives i enlighet med det uppgjorda förslaget samt att i fall av behov meddela

rättelse.

Vad först beträffar odlingsföretag å fastm ark*jord och å myr- eller torvjord

ävensom torrläggning av sidlänta ängsmarker erbjuda sig stora möjligheter för en

ökad odling redan under innevarande år i både södra och mellersta Sverige samt

även i Norrland, där i synnerhet å sänka marker å kalkrik grund stora vidder skulle

kunna vinnas genom ett på lämpligt sätt lämnat understöd till mindre odlingar i

stort antal. Däremot komma i detta sammanhang icke i betraktande större vattenavledningsföretag

och därav beroende odlingar, för vilkas utförande krävas större

besvär och kostnader och för vilkas understödjande finnas att tillgå de inrättade

odlingslånefondema samt avdikningsanslagen.

Bidrag bör lämnas icke blott för odling av mark, som kan besås under är

1918, utan även för mark, som uppodlas och besås under tiden till och med våren

1921, detta på den grund att det ej torde kunna förutsättas, att nu rådande svåra

förhållanden äro i väsentlig män avlägsnade inom nämnda tid. Med hänsyn till den

relativa storleken av nu utgående odlingspremier för mindre jordbruk samt önskvärdheten

av att, så långt möjligt, sådan odling understödjes, som kan bidraga till

ökad produktion redan under innevarande år, synes bidraget lämpligen kunna bestämmas

till högst 60 procent av godkända kostnader för odling av mark, som

besås under våren 1918 med säd till mogen skörd eller med potatis, högst 50 procent

för odling, som besås under hösten 1918 eller våren 1919, högst 40 procent för

odling, som besås under hösten 1919 eller våren 1920, samt högst 30 procent för

odling, som besås under hösten 1920 eller senast våren 1921. Bidraget synes även

böra komma nyodlingar tillgodo, vilka påbörjats före det bestämmelser härom utfärdats

och trätt i kraft, dock icke före den io februari 1918.

Därjämte bör bestämmas ett absolut maximum för bidragets storlek per arealenhet,

vilket maximum efter en högsta odlingskostnad av 500 kronor per hektar

synes kunna sättas till resp. 300, 250, 200 och 150 kronor per hektar för odling,

som avslutas under var och en av nyssnämnda odlingsperioder.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kttngl. Majds nåd. proposition Nr 93.

Däremot bör icke bestämmas någon maximigräns med avseende å storleken

av den jordbruksegendom, som kommer i åtnjutande av odlingsbidrag.

Vad beträffar sammanlagda storleken av den mark, som kan beräknas bliva

uppodlad, erhålles en ledning för bedömandet härav ur den officiella statistiken. På

grundval av de verkställda statistiska lokalundersökningarna kan omfattningen av.

de under senare år utförda nyodlingarna beräknas til! cirka 10,000 hektar per år

Under förutsättning att samma areal nyodlas (för sådd) under våren innevarandeår,

40,000 hektar under hösten 1918 och våren 1919, 30,000 hektar under hösten

1919 och våren 1920 samt 20,000 hektar under hösten 1920 och våren 1921 och

vid antagande, att odlingsbidraget utgår med ett belopp något understigande maximibeloppet

eller exempelvis genomsnittligen med 200 kronor per hektar under vardera

av de bägge första odlingsperioderna samt resp. 150 och 100 kronor per hektar

under vardera av de bägge sista odlingsperioderna, skulle bidragens sammanlagda

belopp utgöra:

Våren 1918 10,000 hektar å............... 200 kronor 2,000,000 kronor.

Hösten 1918—våren 1919 40,000 » »................ 200 » 8,000,000 >

Hösten 1919—våren 1920 30,000 » »................ 150 » 4,500,000 »

Hösten 1920—våren 1921 20.000 » »............... 100 » 2,000,000 *

Summa 16,500,000 kronor.

Med hänsyn till den begränsade arbetskraft, som kan påräknas, och andra

omständigheter torde den ovan angivna arealen vara den högsta, som kan påräknas

odlad inom ifrågavarande tidrymd.

Som nämnt bör även lämnas bidrag till förbättrande av betes- och ängsmarker.

Härför lämpa sig bäst de särskilt i mellersta Sverige rikligt förekommande hagmarkerna

samt gräsbevuxna och för gräsväxt lämpliga skogsmarker. Vad som

erfordras är i främsta rummet uthuggning och röjning samt kalkning. Röjningen

torde vid nu rådande höga bränslepriser lämna en ersättning, som i det närmaste

svarar mot kostnaderna för detta arbete, vadan utgifterna förnämligast betingas av

kostnaderna för kalkens anskaffning. Den minsta kalkmängd, som erfordras, torde

med hänsyn till behovet av att förbättring hastigt sker å största möjliga areal,

kunna sättas så lågt som 1,500 kilogram släckt kalk per hektar. Rörande kalkpriset

må nämnas, att enligt inhämtad uppgift bränd kalk till våren kan erhålla»

från kalkbruk i Västergötland till ett pris av 2 kronor per hektoliter.

Bland övriga arbeten, som kunna komma i fråga vid förbättring av betesmarker,

må nämnas enklare vattenavledningsarbeten, inhägnad, insåning och gödsling,

varvid lämpligen kan användas kompostgödsel, i vilket fall kostnaderna kunna hållas

inom mycket måttliga gränser. Att under nu rådande brist på vanliga gödselmedel

använda dylika till betesmarkerna på åkerns bekostnad, bör givetvis i regel icke

förekomma.

Såsom villkor för erhållande av bidrag till förbättring av betes- och ängsmarker

synes böra i första rummet uppställas, att marken i fråga blivit besiktigad,

uppröjd på lämpligt sätt och, då så erfordras, tillförd en kalkmängd på minst 1,500

kilogram per hektar. Bland övriga villkor, som kunna ifrågakomma, må nämnas,

att marken inhägnats, så att den på bästa sätt kan utnyttjas till bete, att kalken

spritts å lämplig tid (hösten eller eljest å frusen barmark eller snötäckt ofruséu

mark, men icke efter det vegetationsperioden tagit sin början), att efterhuggning å

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Majds nåd. proposition Nr 93. 7

stubbar (skottslåtter) verkställes minst tvenne gånger årligen under 2 år, att .gödsel

från betande djur utspiådes å marken m. m.

Viss maximiareal å egendomen i fråga bör icke fordras.

Bidraget synes i förhållande till kostnaderna böra bestämmas efter liknande

grunder som bidraget till odlingsföretag å fastmarksjord samt myr- och torvjord

ävensom torrläggning av sidlänta ängar. Lämpligast synes vara, att bidraget bestämmes

till resp. 40, 30 och 20 procent av de godkända kostnaderna, allteftersom

förbättringsarbetet utförts under vart och ett av åren 1918, 1919 och 1920. På

grund av de betydligt mindre kostnaderna för här ifrågavarande arbeten synes

maximibeloppet kunna sättas avsevärt lägre än vid egentliga odlingsföretag, nämligen

till resp. 80, 60 och 40 kronor per hektar.

Under förutsättning att 30,000 hektar betesmarker iordningsställas under vartdera

av åren 1918 och 1919 samt 20,000 hektar under 1920 och vid antagande, att

bidraget utgår med ett genomsnittligt belopp av resp. 60, 45 och 30 kronor per

hektar under vart och ett av nyssnämnda år skulle bidragens sammanlagda belopp

utgöra

år 1918............................ 1,800,000 kronor.

» 1919............................................................... 1,350,000 »

» 1920................................... 600,000 »

Summa 3,750,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts får kommittén hemställa, att genom proposition

till innevarande års riksdag måtte utverkas medgivande till att för främjande

av nyodlingar under åren 1918—1921 måtte ställas till förfogande att utgå enligt

de grunder, som ovan angivits,

dels ett belopp av 16,500,000 kronor såsom bidrag till odlingsföretag å fastnaarksjord

samt å myr- och torvjord ävensom till torrläggning av sidlänta ängsmarker,

dels ett belopp av 3,750,000 kronor såsom bidrag till förbättrande av betesoch

ängsmarker.»

Till följd av remiss har lantbruksstyrelsen avgivit utlåtande häröver

den 13 februari 1918 och därvid yttrat följande:

»Under de gångna krigsåren vunnen erfarenhet har tydligt lagt i dagen den

stora vikten och betydelsen av att verksamma åtgärder såväl av statsmyndigheterna

som av enskilda jordbrukare vidtagas, för att vårt land genom ökad produktion av

livsförnödenheter och fodermedel snarast möjligt måtte i vida mindre grad än nu

ar fallet bli beroende av utländsk tillförsel. Såsom en synnerligen verksam åtgärd

i dylik riktning kan tvivelsutan under normala förhållanden produktionskommitténs

föreliggande förslag betraktas. Enligt lantbruksstyrelsens mening torde emellertid

kommittén, då hänsyn — såsom sig bör — tages till för närvarande rådande förhållanden,

i väsentlig grad hava överskattat den föreslagna åtgärdens verkningar.

Den mycket kännbara, med varje dag allt svårare foderbrist, under vilken vårt

jordbruk nu arbetar, har framtvingat en reducering även av dragamas antal till det

minsta möjliga, och det skick, vari dessa för närvarande i allmänhet befinna sig,

är sådant, att man så gott som överallt i landet med skäl kan befara, att ett fullt

Lantbruk*-

styrelsen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr ''J3.

tillfredsställande vårbruk icke med dem skall kunna utföras. Att under sådana

förhållanden genom fördelaktiga erbjudanden locka till användande av dragkraften

på alltid i hög grad arbetskrävande och ansträngande nyodlingar kan lätt få till

följd en otillfredsställande och otillräcklig brukning av den gamla åkerjorden, vars

produktionsförmåga därigenom kan bliva mer eller mindre nedsatt. Hänsyn torde

härvid böra tagas jämväl till den rådande bristen på artificiella gödselmedel, vilken

brist bör och även torde komma att verka hämmande på nyodlingar i större utsträckning.

Utan tillgång till artificiella gödselmedel lärer säkerligen mången nyodling

komma att lämna mycket ringa avkastning; ifrågasättas kan ock, om icke

de jämförselsevis obetydliga kvantiteter dylika gödselmedel, som kunna anskaffas,

finna sin bästa användning på den gamla åkerjorden, detta i all synnerhet som den

naturliga gödselns värde på grund av olämplig och otillräcklig utfodring nu torde

vara vida mindre än under vanliga förhållanden.

Då anledning finnes befara, att kännbar foder- och gödselbrist kommer att

råda jämväl under närmast följande år, synes det lantbruksstyrelsen ej endast att

ringa utsikt finnes till åstadkommande av nyodlingar i tillnärmelsevis den av produktionskommittén

angivna utsträckningen, utan ock att nyodlingar i dylik skala

för närvarande lätt kunna verka till skada för vidmakthållandet av produktionen

från den gamla åkerjorden.

Då lantbruksstyrelsen detta oaktat anser sig höra tillstyrka den av produktionskommittén

gjorda framställningen, sker detta på den grund, att de i framställningen

föreslagna åtgärderna givetvis i mycket hög grad höra underlätta och befordra

de nyodlingar, som ■ här och var i vårt land säkerligen kunna, även under''

nu rådande förhållanden, med fördel verkställas, och som snarast möjligt böra komma

till utförande.

Mot storleken av den av kommittén föreslagna odlingshjälpen har lantbruksstyrelsen

icke något att erinra. Enligt styrelsens mening är detta statsbidrag icke

så stort, att det kan komma att under för odlingens verkställande mindre gynnsamma

förhållanden i särskilt hög grad verka lockande. Odlingskostnaderna torde

nämligen under de gångna åren ha stigit med i det närmaste det belopp, som nu i

genomsnitt föreslås att utgå såsom statsbidrag; och då varje nyodling i större utsträckning

i regel torde kräva även större utrymme i byggnader, kommer tvivelsutan

den vida större stegringen i byggnadskostnaderna att mana jordbrukarna att

med försiktighet och klok urskiljning nu verkställa mera omfattande nyodlingar.

Beträffande de odlingsföretag, som böra komma i åtnjutande av odlingshjälp, har

kommittén såsom sin mening uttalat, att större vattenavledningsföretag och därav

beroende odlingar icke syntes i detta sammanhang böra komma i betraktande, dä

för dessas understödjande funnes att tillgå odlingslånefonden samt avdikningsanslagen.

Denna kommitténs mening kan lantbruksstyrelsen icke dela under annan förutsättning

än att därvid fogas den förklaring, att odlingshjälp av ifrågavarande slag dock

ej må förvägras till odling av mark, som förbättrats genom fullbordat och behörigen

godkänt vattenavlednings- och avdikningsarbete, till vars utförande statsunderstöd erhållits

från odlingslånefond eller avdikningsanslag. Då, såsom bekant torde vara, varken

från odlingslånefonden eller från de båda avdikningsanslagen något som helst bidrag

kan erhållas till odling av vid dylika företag vunnen mark, synes det lantbruksstyrelsen,

att dessa marker, på vilkas avdikning staten redan offrat betydliga belopp

och vilkas odling redan på förhand är avsedd att verkställas under de närmaste

opaginerad Kontrollera mot PDF

y

Ku it f/l. Maj.ta nåd. proposition Nr 93.

åren, nu i främsta rummet borde genom statens bär ifrågasatta ingripande bringas

under kultur. Genom redan utförd avdikning föreligga här de största möjligheterna

att få odlingen verkställd, och större sammanhängande arealer åker torde i många

fall här vara att vinna. Någon anledning att, såsom produktionskommittén föreslår,

ställa här omförmälda företag i en sämre ställning än andra odlingsföretag

synes lantbruksstyrelsen icke föreligga. Vägande skäl torde tvärtom kunna anföras

för att i här ifrågavarande hänseende söka bereda dem särskilda fördelar.

Såsom en grundläggande princip för sitt förslag framhåller kommittén, att

statsbidraget måste stå i visst förhållande till den på odlingsarbetet nedlagda kostnaden.

Bestämdes bidraget till visst belopp per hektar, skulle detta — såsom

kommittén vidare påpekar — medföra, att odlingsföretag, som krävde minsta kostnader,

bleve oskäligt gynnade på andra företags bekostnad.

Ett fasthållande vid nämnda princip måste givetvis, såsom kommittén även

betonar, betecknas såsom det enda med rättvisan fullt överensstämmande. Lantbruksstyrelsen

anser sig dock detta oaktat i detta sammanhang för sin del böra

framhålla, att det under de säregna och onormala förhållanden, under vilka vi nu

leva, och med nu rådande för jordbrukets drift otillräcklig tillgång till dragare och

annan arbetskraft, med skäl torde kunna ifrågasättas, huruvida icke målet för

statens ingripande i här föreliggande fall borde i första hand vara att med minsta

möjliga arbetskraft söka få så stor areal som möjligt nyodlad. Detta, mål uppnås

tvivelsutan säkrast genom att icke alltför strängt vidhålla ovan angivna, under

normala förhållanden enda riktiga princip utan i dess ställe genom att bereda den,

som har att tillgå lätt odlad jord, särskild fördel söka förmå i främsta rummet

honom att nu nedlägga arbete och kostnader på utförbara, för produktionens utökande

erforderliga, alltid önskvärda nyodlingar.

Ledningen av här föreslagna åtgärder för främjandet av nyodlingsarbetet

m. m. skulle, enligt kommitténs förslag, tillkomma dels på kommunalstämma valda

odlingsnämnder, en i varje landskommun, dels av hushållningssällskapens förvaltningsutskott

utsedda odlingsråd, ett för varje hushållningssällskaps område, dels

slutligen en för hela riket gemensam odlingskommitté, sammansatt av utav Eders

Kungl. Maj:t, lantbruksstyrelsen och folkhushållningskommissionen utsedda ledamöter.

Då det sökta statsbidraget icke överstiger 200 kronor, skulle odlingsnämnden äga

att därom besluta, medan det däremot skulle tillkomma vederbörande odlingsråd

att fatta beslut om beviljande av bidrag å högre belopp än 200 kronor.

Då kommittén sålunda föreslår, att handhavandet och fördelningen av hela

här begärda statsanslag, 20,250,000 kronor, helt och uteslutande måtte, överlämnas

åt lokala korporationer, på vilkas sammansättning någon ansvarig statsmyndighet

icke är i tillfälle att utöva något som helst inflytande, torde orsaken därtill vara

att söka i en strävan hos kommittén att åstadkomma största möjliga snabbhet och

enkelhet vid ifrågavarande ärendens handläggning. Det synes emellertid lantbruksstyrelsen,

att detta önskemål på fullt nöjaktigt sätt skulle kunna uppnås, om här

omförmälda fördelning av statsmedlen* uppdroges — i stället för åt respektive

odlingsnämnder och odlingsråd — åt odlingsråden och odlingskommittén. Lantbruksstyrelsen

anser denna förändring vara så mycket mer av behovet påkallad,

söm det enligt lantbruksstyrelsens mening finnes anledning befara, att det mångenstädes

kommer att visa sig förenat med stora svårigheter att till ledamöter, särskilt

av odlingsnämnderna, erhålla för uppdraget fullt kvalificerade personer. Därtill

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 84 käft. (Nr 93.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Reservat io

10 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 93.

kommer, att det säkerligen för odlingskommittén och dess verksamhet skulle vara

av värde och till gagn, om densamma bleve satt i tillfälle att genom prövning av

inkomna ansökningar bilda sig en klar föreställning om och mera ingående kunna

följa de genom de anvisade statsmedlen uppnådda resultaten. Genom den föreslagna

förändringen skulle ock mera enhetliga principer komma att tillämpas vid beviljandet

av statsbidragen och en jämnare fördelning av statsanslaget åstadkommas.

I fråga om utbetalandet av beviljat statsbidrag hava kommitterade föreslagit,

att två tredjedelar av detsamma skall, utan att säkerhet därför behöver ställas,

utbetalas under arbetets fortgång och i mån av nedlagda odlingskostnader. Återstående

tredjedelen skulle av odlaren utbekommas efter verkställd slutavsyning, därvid

dock denna tredjedel, därest odlingsarbetet icke blivit inom föreskriven tid pa tillfredsställande

sätt utfört, skulle kunna innehållas. 1 dessa onekligen fördelaktiga

villkor synes det lantbruksstyrelsen, att åtminstone den skärpningen borde vidtagas,

att förbindelse avfordras odlaren att under sistnämnda förutsättning återbetala de

uppburna två tredjedelarna av bidraget.

Att, såsom kommittén jämväl föreslår, uppdraga åt odlingsrådet att förordna

lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent eller dylik att vid förefallande behov biträda

rådet skulle tvivelsutan medföra olägenheter och förvecklingar, som böra undvikas.

Framställning om dylikt förordnande torde av odlingsrådet böra göras hos den

myndighet eller korporation, under vilken vederbörande tjänsteman närmast sorterar.

I anslutning till det sålunda anförda får lantbruksstyrelsen i underdånighet

hemställa, att Eders Kungl. Maj:t vid vidtagande av de åtgärder, som påkallas för

genomförande av produktionskommitténs här föreliggande förslag, måtte taga hänsyn

till lantbruksstyrelsens här ovan gjorda anmärkningar.»

Ledamoten av lantbruksstyrelsen, byråchefen Egerström har i avgiven

reservation anfört:

»Under nuvarande kristid böra i regel ingå nyodlingar eller ens täekdikningar

företagas. Lantbruket lider nämligen brist på utsäde, gödsel, dragare, arbetskraft.

Ingen praktisk jordbrukare lärer heller — annat än i gynnsamma undantagsfall,

varom här icke kan vara fråga, då lantmannen i dessa även under nuvarande förhållanden

kan utan statsbidrag utföra arbetet — för närvarande slå sig på dylikt,

även om sådana fördelar bjudas, som i det föreliggande förslaget. Skulle lian göra

detta, riskerade han, att den öppna jord, han brukar, bleve vanskött. Från denna

kommer i sådan händelse arbetskraften, dragarna, gödseln, utsädet att tagas. Inkomsterna

bleve mindre och utgifterna större. Det är sålunda icke att befara,

att jordbrukaren skall under nuvarande förhållanden låta sig lockas till nyodling

eller täckdikning.

Men om och i den mån detta skedde, skulle en verklig fara för tolkförsörjningen

under kristiden eller den tid, som i förslaget avses, uppstå.

Vad först täck dikningen beträffar, .pa visar erfarenheten, att den råa jord.

som upptages ur täckdikena och avloppsgravarna samt utbredes å åkern, under de

första åren försämrar jorden och att först sedan den nyupptagna jorden efter fortsatt

brukning och gödsling hunnit assimileras med den övriga jorden, åkern bliver

så god som förut och sedermera mera givande. Likaså är det av fara att under

nuvarande osäkra arbetsförhållanden täckdika jorden, da det mycket väl kan hända,

att den för täckdikningen använda tillfälliga arbetskraften, lockad av andra för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung). Majte nåd. proposition Nr 93.

tjänster eller av andra orsaker, lämnar arbetsplatsen, innan täckdikningen är fullbordad

och därigenom gör det omöjligt för jordbrukaren att få den ifrågavarande

jorden färdig till sådden. Dragarna måste också tagas från andra arbeten för att

köra ut täckdikesjorden och planera fälten. Härigenom kan skördens bärgning

äventyras, slåttern och inkörningen av grödan försenas.

Beträffande nyodlingen gäller i tillämpliga delar alldeles detsamma, endast i

mycket högre grad.

Nu kan häremot invändas, att sådant kan hända även under normala förhållanden,

men sannolikheten att dessa följder skola inträffa är då mycket mindre

och misslyckandet av åtgärderna också mycket mindre ödesdigert för land och folk.

Täckdikningar och nyodlingar kunna vara nyttiga åtgärder, men höra icke till

sådana tider, som de nuvarande. De verka långsamt.

De föreslagna åtgärderna skulle således icke bidraga att under kristiden höja

lantbrukets produktionsförmåga utan tvärtom leda till verkliga vådor för folkförsörjningen.

Härtill kommer, att staten, genom att skänka bort pengar till dylika åtgärder

— vilka icke äro jämförliga med premielånen åt mindre jordbrukare — slår in på en

mycket farlig väg. Den vänjer den idoga jordbrukaren att lita på annat än sig

själv och nedsätter därigenom hans energi, mod och handlingskraft. Han vänjer

sig vid tanken att vara en understödstagare. Onödigt är statsbidraget i ovannämnda

fall, och även onödigt vid hag- och betesmarkernas upphjälpande. När

sådana åtgärder böra vidtagas, kan detta ske all statshjälp förutan. Genom onödiga

statsbidrag demoraliseras lantmannen.

På grund av dessa skäl anser jag, att lantbruksstyrelsen bort på det

kraftigaste avstyrka vidtagande av varje åtgärd med anledning av det föreliggande

förslaget.»

Jag har förut i dag hemställt, att Eders Kungi. Magt måtte vidtaga

åtgärder för inrättande i samtliga landskommuner av odlingsnämnder

och i samtliga hushållningssällskapsområden av odlingsråd ävensom att

Kungl. Maj:t måtte för. dessa organisationer jämte en central statens

odlingskommitté begära anslag av riksdagen. Dessa mina framställningar

har Eders Kungi. Magt bifallit.

Produktionskommitténs nu ifrågavarande framställning avser att

med anlitande av sagda organisation vidtaga åtgärder efter en i stort

anlagd plan för att befordra nyodling av därtill tjänlig jord och att

förbättra betes- och ängsmarkerna. Framställningen är föranledd av de

nuvarande brydsamma förhållandena, då landet är hänvisat att för livsmedelsbehovets

täckande så gott som uteslutande lita till sina egna

resurser. Den bör ock bedömas ur denna synpunkt. Åtgärder, som

under normala förhållanden skulle icke blott synts överflödiga utan till

och med kunnat giva anledning till befogade anmärkningar, bliva nu

berättigade, ja nödvändiga. Tillgodoseendet av folkets omedelbara

behov av livsmedel under nuvarande kristid är nu lantbrukets ojämförligt

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!- Maj:ts nåd. proposition. Nr 93.

viktigaste uppgift och när för denna uppgifts fyllande kräves statens

kraftigt understödjande bistånd, måste principiella betänkligheter vika.''

Om jag sålunda tinner mig böra i huvudsak biträda det nu framlagda

förslaget, är det likväl naturligt, att vid tillämpningen av detsamma

de vägande erinringar böra beaktas, vilka anförts av lantbruksstyrelsen

i fråga om faran av att för nyodlingars skull försumma att

på bästa möjliga sätt bruka den jord, som redan är under kultur. Såsom

styrelsen framhåller kunde nämligen vid sådant förfarande situationen

lätt bliva försämrad i stället-för förbättrad. Nyodlingar böra därför icke

uppmuntras kritiklöst utan endast där den på dem nedlagda arbetskraften,

gödseln, utsädet m. m. befinnas komma till för landet under nuvarande

förhållanden verkligt gagnelig användning.

Beträffande det framlagda förslaget vill jag framhålla, att de från

det allmännas sida hittills vidtagna åtgöranden, som syfta till att befordra

nyodling och jordförbättring, naturligtvis böra äga bestånd och fortfarande

verka jämsides med den nya anordningen, dock med iakttagande

att samma arbetskostnader in. in. naturligtvis icke få läggas till grund

för statsbidrag från bägge hållen, så att dubbelt understöd erhålles.

Däremot anser jag lika med lantbruksstyrelsen att, när avdikningsanslag

eller odlingslån erhållits för torrläggning av jord, detta icke bör utgöra

hinder för att till jordens odling, vartill kostnad icke tagits i beräkning

vid bestämmandet av anslagets eller lånets belopp, må kunna utgå

odlingsunderstöd i nu ifrågasatt ordning. Jag anser lika med styrelsen

detta just vara i hög grad lämpligt, helst som dessa torrlagda marker

torde vara de allra mest fördelaktiga jordar för en hastig uppodling,

som nu stå till buds. Huruvida på något sätt särskilda fördelar må,

såsom lantbruksstyrelsen ifrågasatt, beredas .för odling av dylik jord,

torde böra bli föremål för närmare övervägande.

DåJ ändamålet med de föreslagna åtgärderna är att söka hastigt

utöka landets åkerjord och förbättra dess betes- och ängsmarker, finner

jag kommitténs ståndpunkt, att någon maximistorlek för den jordbruksegendom,

som må komma i åtnjutande av bidrag, ej bör föreskrivas,

vara av omständigheterna påkallad.

Vad kommittén föreslagit i fråga om storleken av odlings- och

jordförbättringsbidraget i förhållande till de å arbetet nedlagda kostnaderna

och de särskilda odlingsperioderna, biträder jag. Lantbruksstyrelsens

erinran, att statsmedlen böra användas främst i syfte att få

så stor areal jord som möjligt nyodlad och att de därför böra i törsta

hand utgå till den mest lättodlade jordens uppodling, synes visserligen

grunda sig på ett riktigt betraktelsesätt, men lärer i tillämpningen bliva

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 93.

svår att iakttaga. Ifall någon särskild bestämmelse i sagda syfte vid

närmare övervägande tinnes leda till målet, torde den emellertid böra

föreskrivas. Man torde dock i regel kanna förutsätta att, då jordbrukaren

själv i varje fall skall vidkännas en stor del av odlingskostnaden,

växlande mellan 40 och 70 procent, han av egen drift främst

tager itu med den mest lättodlade och bördigaste jorden.

Jag vill framhålla, att vad nyodlingen beträffar kommittén föreslagit,

att den nyodlade marken skulle å de angivna tiderna besås med

säd till mogen skörd eller användas till odling av potatis. Andra grödor

skulle alltså icke godkännas. Detta finner jag riktigt. Åven den

av kommittén omförmälda torrläggningen av sidlänta ängsmarker bör

följas av markens odlande till åker, vilket enligt vad jag inhämtat, varit

kommitténs avsikt, enär eljest någon sådd å sådan mark vid viss tid

icke kunnat läggas till grund för bestämmande av statsbidragets storlek.

Till sådan torrläggning av mark, som kräver en mera omfattande och dyrbar

avdikning, bör bidrag från detta anslag ej utgå, varemot den dikning,

som tillhör själva odlingsarbetet, naturligtvis bör kunna tagas i beräkning.

Kommitténs förslag beträffande förfaringssättet vid besiktning av

(jdlingsjord och bestämmandet av odlingsbidrag synes mig i allt väsentligt

ägnat att böra godkännas. Med anledning av lantbruksstyrelsens

erinran synes dock biträde av lantbruksingenjör, jordbrukskonsulent in. fl.

böra rekvireras i den härför gällande ordning och odlingsråden icke tillläggas

befogenhet att för ändamålet förordna dem.

Då det är nödvändigt, att ärenden av ifrågavarande slag avgöras

med största skyndsamhet, helst så att säga på stående fot vid odlingsjordens

besiktning, kan jag icke biträda lantbruksstyrelsens förslag att

förlägga beslutanderätten om bidrag å mindre belopp till odlingsråden.

Styrelsens förslag att överflytta beslutanderätten rörande bidrag å större

belopp till den centrala odlingskommittén, vilken anordning skulle medföra

omgång och tidsutdräkt, anser jag mig ej heller kunna biträda,

Jag håller före, att man kan hysa det förtroendet för de lokala korporationerna,

att de skola lägga sig vinn om, att statsmedlen få ändamålsenlig

användning och att kostnaderna icke upptagas till högre belopp,

än som äro skäliga. Det bör för övrigt erinras, att enligt förslaget

inspektion från odlingsrådens sida skall anordnas samt slutlig avsyning

av arbetet alltid ske.

I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag förbindelse böra avfordras

odlaren att, därest arbetet finnes icke vara inom föreskriven tid

utfört på tillfredsställande sätt, återbetala de uppburna två tredjedelarna

av bidraget, Säkerhet härför torde dock icke behöva ställas. Det torde

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majds nåd- proposition Nr 93.

höra tillkomma odlingsrådet att, när skäl därtill föreligga, medgiva högst,

ett års förlängning i den för odlingens fullgörande föreskrivna tiden,

varvid bidraget skall jämkas till det procenttal, som är tillämpligt för

den nya tiden.

I övrigt biträder jag kommitténs förslag, dock under betonande att

vid utfärdandet av närmare bestämmelser avvikelser i enskildheter måhända

kunna finnas böra ske liksom även tillägg göras.

Kommittén har föreslagit, att de för hela perioden 1918—1921

såsom behövliga beräknade beloppen nu skulle begäras av riksdagen.

Detta synes mig icke nödigt. Det torde, särskilt i betraktande av beloppens

storlek och ovissheten hur förhållandena under kommande år

skola gestalta sig, för närvarande vara tillräckligt att bereda medel för

de nyodlingar, som besås under åren 1918 och 1919 samt de ängs- och

betesmarksförbättringar, som ske under samma år. Ehuru jag liksom

lantbruksstyrelsen är benägen att antaga, att arealerna och till följd

därav bidragsbeloppen näppeligen komma att uppgå till de av kommittén

angivna, vill jag dock icke för nyssnämnda bägge år ifrågasätta någon

nedsättning i de av kommittén beräknade beloppen. Till odlingsbidragunder

år 1918 torde böra beräknas dels 2 miljoner kronor för våren och

dels förslagsvis 5 miljoner kronor för odling till höstsådd samt för

under året utfört arbete till odling för sådd våren 1919, tillhopa 7

miljoner. För år 1919 skulle krävas för våren 3 miljoner och för hösten

förslagsvis likaledes 3 miljoner, tillhopa 6 miljoner kronor. Härtill komma

de för ängs- och betesmarksförbättringar beräknade belopp av 1,800,000

kronor för år 1918 och 1,350,000 kronor för år 1919. Anslagen böra

med hänsyn till sättet för utbetalningarna av bidragen erhålla reservationsanslags

natur. De torde vara så rikligt tilltagna, att överskridande icke

är att befara. En sådan eventualitet bör i allt fall förebyggas genom

därtill ägnade föreskrifter vid utfärdandet av bestämmelser om bidrag

från anslaget.

Dessa belopp överstiga vad år 1918 beträffar högst väsentligt det

i tilläggsstaten för. nämnda år beräknade beloppet. För år 1919 har

överhuvud ej något belopp för ifrågavarande ändamål beräknats i budgeten.

Vid samråd med chefen för finansdepartementet har jag emellertid

inhämtat, att, på sätt av honom, i händelse av bifall till förevarande

anslagskrav, kommer att framdeles under riksdagens lopp närmare

angivas, hinder ur budgetssynpunkt ej synes honom föreligga mot

att å riksstaten uppföra de nu avsedda anslagen.

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kungl.

Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 93.

att för beredande av bidrag i huvudsaklig överensstämmelse med

de av mig nu tillstyrkta grunder till odlingsföretag å fastm arks jord,

myr- och torvjord samt sidlänta ängsmarker ävensom till förbättrande

av betes- och ängsmarker anvisa under nionde huvudtiteln

dels å tilläggsstat för år 1918 ett reservationsanslag

av .............................................................................. kronor 8,800,000,

dels ock å extra stat för år 1919 ett reservationsanslag

av ................................................................................. » 7,350,000.

Till vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däruti statsrådets övriga ledamöter förenade

sig, behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall och

förordnade, att proposition i ämnet skulle med den

lydelse bil. — vid detta protokoll utvisar, avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1918:79 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till vissa odlings företag m. m., ävensom fyra i ämnet väckta motioner. s. 6 i texten
  2. JoU 1918:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Majtts proposition angående bidrag till vissa odlingsföretag m. m., ävensom 10 i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten