Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fri rättegång m. m

1919-02-21 · 40 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 39 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1919:118, Med förslag till lag om fri rättegång m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 118.

1

Nr 118.

Kung!. May.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om fri

rättegång m. m.; given Stockholms slott den 21 februari

1919.

Under äbeiopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om fri rättegång samt

2) lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 8 rättegångsbalken.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. I sand. 100 käft. (Nr 118.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kanal. Maj:ts proposition nr 118.

Förslag

till

Lag

om fri rättegång

Med upphävande av 15 kap. 9 § rättegångsbalken samt med ändring av

vad lag och författning i övrigt innehålla mot denna lag stridande, förordnas

som följer:

Om fri rättegång vid underrätt.

1 §•

Vid allmän underrätt, polisdomstol, poliskammare och krigsrätt samt första

domstol i skiftesmål och i vattenmål må på de villkor och i den omfattning,

som här nedan stadgas, fri rättegång i visst mål beviljas den som icke ägor tillgång:

till gäldande av de med rättegången därstädes förenade kostnader eller etter

deras utgivande skulle sakna medel, som skäligen må anses erforderliga för hans

eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande underhållsskyldighet. __

1 brottmål, där brottet är sådant, att det hör under allmänt atal eller ma

efter angivelse åtalas av allmän åklagare, må fri rättegång ej beviljas målsägande

i annat fall än att åklagaren anhänggjort talan i malet. Fri rättegång ma ej

heller beviljas den, vilkens talan grundar sig pa överlåtelse, som kan antagas

hava skett i syfte att därmed vinna sådan förman.

2 §•

Part, som beviljats fri rättegång, vare befriad från erläggande av stämpelavgift

i målet och njute tillika den förmån att av allmänna medel skola gäldas

expeditionslösen, kostnad för delgivning av stämning, vittnesinkallelser och sadana

rättens beslut, varav motparten skall erhålla del, samt ersättning till av pal ten

åberopade vittnen, såvida deras hörande i målet ej utan skäl pakallats, sa ock

ersättning till tjänsteman för särskild förrättning eller a tjänstens vagnar torskjuten

kostnad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Där så finnes erforderligt för behörigt anhängiggörande eller utförande

av partens talan, må ock lämplig person förordnas att mot ersättning av allmänna

medel biträda parten i rättegången.

3 §•

Beslut om fri rättegång meddelas av rätten eller, då rätten ej sitter, av

dess ordförande.

4 §•

Ansökan om fri rättegång göres muntligen eller skriftligen och skall åtföljas

av skriftlig, på heder och samvete avgiven uppgift å sökandens förmögenhetsvillkor

och omfånget av honom åliggande underhållsskyldighet; äro sagda

förhållanden ej kända, bör uppgiften vara styrkt genom offentlig myndighet

eller trovärdig, känd person.

5 §•

Rättegångsbiträde'' förordnas av rätten eller, då rätten ej sitter, av dess

ordförande. Har part till rättegångsbiträde föreslagit någon, som avlagt för

utövande av domareämbete föreskrivna kunskapsprov samt yrkesmässigt utövar

advokatverksamhet, bör avvikelse från förslaget ej ske, såframt ej särskilda skäl

därtill äro.

Vid förordnande av rättegångsbiträde må, när skäl därtill äro, biträdet

berättigas att sätta annan lämplig person i sitt ställe.

6 §•

Om delgivning, som i 2 § sägs, föranstalte rätten eller dess ordförande.

7 §•

Finnes under rättegången, att parten utan intrång i de medel, som skäligen

må anses erforderliga för hans eget uppehälle och för fullgörande av honom

åliggande underhållsskyldighet, kan gälda kostnaderna för rättegången, äge rätten

förordna, att förmånen av fri rättegång skall upphöra. Lag samma vare, där

parten berett sig fri rättegång, oaktat hans talan är av beskaffenhet, som i 1 §

andra stycket andra punkten sägs.

8 §•

När rätten från sig skiljer mål, vari fri rättegång varit part beviljad,

skall rätten, där parten jämlikt 7 § förklarats förlustig sagda förmån, förplikta

honom ersätta statsverket kostnad, som enligt 2 § skolat gäldas av allmänna

medel. År ej sådant fall för handen, men tappar motparten, varde dylik ersättningsskyldighet

denne ålagd, där han enligt lag är pliktig gälda vinnande parts

rättegångskostnad.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 118.

9 §•

Mot beslut, varigenom fri rättegång beviljats, må talan ej föras.

Har rättens ordförande lämnat utan bifall ansökan om fri rättegång eller

om förordnande av rättegångsbiträde eller till rättegångsbiträde förordnat annan,

än part föreslagit, må parten hos rätten påkalla ny prövning av frågan.

Om fri rättegång i hovrätt och hos Konungen.

10 §.

Har part vid underrätt åtnjutit fri rättegång, vare han, då målet fullföljes

till hovrätten, berättigad att jämväl med avseende å rättegången därstädes tillgodonjuta

de i 2 § första stycket omförmälda förmåner, såframt ej under tiden

partens förmögenhetsförhållanden veterligen så ändrats, att han utan intrång i

de medel, som skäligen må anses erforderliga för hans eget uppehälle och för

fullgörande av honom åliggande underhållsskyldighet, kan gälda kostnaderna för

rättegången i hovrätten. Part äge ock eljest i hovrätten komma i åtnjutande av

fri rättegång i den omfattning nu sagts, där han, på sätt i 4 § föreskrives, styrker,

att han icke äger tillgång till gäldande av de med rättegången i hovrätten

förenade kostnader eller efter deras utgivande skulle sakna vad skäligen må

anses erforderligt för hans eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande

underhållsskyldighet.

Där hovrätt i allo eller i huvudsakliga delar bifaller ändringssökande av

part, som äger tillgodonjuta de i första stycket angivna förmåner, må hovrätten

på partens begäran i det slutliga utslaget tillerkänna biträde, som parten anlitat

för rättegången därstädes, ersättning av allmänna medel.

Vad i 1 § andra stycket samt i 6, 7 och 8 §§ är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning med avseende å fri rättegång i hovrätt.

Mot hovrätts beslut i fråga, som i denna paragraf avses, må talan ej föras.

11 §•

Vad i 10 § är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om mål,

som fullföljes hos Konungen.

Om fri verkställighet av dom eller utslag.

12 §.

Har part åtnjutit fri rättegång, vare parten vid verkställighet av dom

eller utslag i målet befriad från honom enligt lag åliggande skyldighet att förskjuta

kostnad för förrättningen, och skall av allmänna medel gäldas all nödig

förrättningskostnad, i den mån den ej kan av tappande parten uttagas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

5

Allmänna bestämmelser.

13 §.

Palt, som åtnjutit fri rättegång, ma, där han efter rättegångens avslutande

nnnes utan intrång i de medel, som skäligen må anses erforderliga för hans eget

uppehälle och för fullgörande av honom åliggande underhållsskyldighet, kunna

gälda rättegångskostnad, som enligt denna lag av allmänna medel guldits, på

yrkande av kronans ombudsman i den ort, där parten har sitt hemvist, förpliktas

ersätta, statsverket sådan kostnad, såframt motparten ej i utslaget ålagts dylik

ersättningsskyldighet. Talan härom må ej väckas senare än två år efter rättegångens

avslutande.

Vad nu stadgats galle ock i fråga om kostnad, som av allmänna medel

guldits för verkställighet av dom eller utslag, dock att tiden för talans anhängiggörande

skall räknas från det verkställighetsåtgärden avslutats.

14 §.

Vittnesersättning, som enligt denna lag skall gäldas av allmänna medel,

skall utgå efter enahanda grunder och i samma ordning, som stadgas angående

ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål.

Rättegångsbiträde, som enligt denna lag är berättigad till ersättning av

allmänna medel, åtnj ute ^ efter rättens prövning skäligt arvode för det arbete, biträdet

nedlagt å rättegången för dess förberedande och utförande, så ock ersättning

för nödvändiga utgifter och tidsspillan. Ej må biträde, som förordnats av

rätten eller dess ordförande, av parten förbehålla sig ytterligare ersättning; har

sadant förbehåll skett, vare det utan verkan.

Beslut om ersättning till rättegångsbiträde gånge i verkställighet, ändå

att det ej vunnit laga kraft. Skriftligt besked om beslutet skall utan avgift

tillhandahållas biträdet. ö

15 §.

Vad i denna lag sägs om rättegångsbiträde äge ej tillämpning i fall, då,

enligt vad särskilt är stadgat, häktad eller vid krigsdomstol tilltalad är ber ättigad

erhålla sadant biträde.

16 §.

Under förutsättning av ömsesidighet äger Konungen förordna, att undersate

i viss främmande stat i fråga om rätt till fri rättegång skall vara likställd

med svensk medborgare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

17 §■

Närmare föreskrifter rörande ordningen för gäldande av ersättning enligt

denna lag till tjänstemän och rättegångsbiträden ävensom angående delgivningar

och inkallelser genom rättens eller dess ordförandes försorg samt vad i övrigt

med avseende å denna lags tillämpning är att iakttaga meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 118.

7

Förslag

till

Lag

om lindrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas som följer:

1. I 16 kap. 10 § rättegångsbalken skola orden »som av rätten eller

Konungens befallningshavande förordnats att i rättegången biträda häktad eller

som av rätten förordnats att i visst mål eller ärende biträda såsom tolk» utbytas

mot orden »som förordnats att biträda part i rättegången eller att i visst''mål

eller ärende biträda såsom tolk».

2. Till nämnda § skall läggas ett nytt stycke av följande lydelse:

Yad i första stycket sägs skall ock gälla, om underrätt genom beslut under

rättegången avslagit begäran om fri rättegång eller om förordnande av rättegångsbiträde

åt mindre bemedlad part eller förordnat, att sådan förmån skall

upphöra eller ock till rättegångsbiträde förordnat annan än part föreslagit. Vill

part klaga över beslut, som nu sagts, skall, såframt parterna därom enas eller

rätten finner skäl tillstädja det, målet vila i avbidan på utgången av partens

klagan.

3. I 25 kap. 5 § rättegångsbalken skall ordet »häktad» utbytas mot ordet

»part».

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

torsdagen den 9 januari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petkén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde riksdagens

skrivelse den 14 juni 1918, nr 402, i vilken riksdagen anmält, att

den icke bifallit Kungl. Maj:ts proposition till 1918 års riksdag, nr 331,

varigenom Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogat förslag till lag om fri rättegång, lag om ändrad lydelse av 16 kap.

10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken samt lag om ändrad lydelse av

4 § i lagen om förordnande av rättegångsbiträde åt häktad den 14 september

1906.

Efter att hava redogjort för skrivelsens innehåll anförde föredragande

departementschefen:

»Det är, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, uteslutande

på grund av bristande tid till vederbörlig granskning av de i omförmälda

proposition framlagda lagförslag, som riksdagen icke kunnat godkänna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

9

desamma. Vid sådant förhållande är det min avsikt att i sinom tid

hemställa, att till 1919 års riksdag måtte avlåtas proposition med förslag

till lag om fri rättegång in. m. av i huvudsak samma innebörd som den

till 1918 års riksdag avlåtna. Emellertid har, såsom jag tidigare i dag

anmält, inom justitiedepartementet utarbetats ett förslag till ny lag angående

förordnande av rättegångsbiträde åt häktad, som bland annat

innehåller bestämmelser därom, att häktad skall erhålla nödigt biträde

vid överrätt lika väl som vid underrätt, ävensom att biträde må förordnas

för var och eu, som hålles häktad såsom misstänkt för brott, och

icke, såsom enligt gällande lag i ämnet, allenast för den, som häktats

på grund av brott, varå straffarbete enligt lag kan följa. Detta lagförslagpåkallar

en mindre ändring av det till föregående års riksdag avlåtna

förslaget till lag om fri rättegång, och har jag fördenskull låtit inom justitiedepartementet

utarbeta ett nytt förslag till lag om fri rättegång. Detta

förslag avviker från det äldre förslaget endast därutinnan, att 2 § tredje

stycket uteslutits och i stället motsvarande stadgande upptagits såsom eu

särskild paragraf under numret 15. Genom denna överflyttning har stadgandet,

som förut hörde under rubriken »om fri rättegång vid underrätt», inordnats

under »allmänna bestämmelser» och sålunda bragts att gälla jämväl

förfarandet inför högre rätt. I stadgandet har vidare företagits den ändring,

som betingas av den av mig nyss omnämnda utsträckningen av

rätten att erhålla rättegångsbiträde till att gälla var och en, som hålles

häktad såsom misstänkt för brott, varjämte paragrafnumren för 15 och

16 §§ i det äldre förslaget måst ändras till 16 och 17 och tiden för

lagens ikraftträdande framflyttas med ett år.»

Föredraganden uppläste härefter det sålunda överarbetade förslaget

till lag om fri rättegång, vilket såsom bilaga finnes fogat vid detta protokoll,

och hemställde, att lagrådets yttrande över detsamma måtte för det

ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

U r protokollet:

tvär Brynolf.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. / samt. 100 käft. (AV 118.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts propotition nr 118.

Förslag

till

Lag

om fri rättegång.

Med upphävande av 15 kap. 9 § rättegångsbalken samt med ändring

av vad lag och författning i övrigt innehålla mot denna lag stridande,

förordnas som följer:

Vid allmän underrätt, polisdomstol, poliskammare och krigsrätt

samt första domstol i skiftesmål och i vattenmål må på de villkor och i

den omfattning, som här nedan stadgas, fri rättegång i visst mål beviljas

den, som icke äger tillgång till gäldande av de med rättegången därstädes

förenade kostnader eller efter deras utgivande skulle sakna medel,

som skäligen må anses erforderliga för hans eget uppehälle och för fullgörande

av honom åliggande underhållsskyldighet.

I brottmål, där brottet är sådant, att det hör under allmänt åtal

eller må efter angivelse åtalas av allmän åklagare, må fri rättegång ej

beviljas målsägande i annat fall än att åklagaren anhängiggjort talan i

målet. Fri rättegång må ej heller beviljas den, vilkens talan grundar

sig på överlåtelse, som kan antagas hava skett i syfte att därmed vinna

sådan förmån.

Part, som beviljats fri rättegång, vare befriad från erläggande

av stämpelavgift i målet och njute tillika den förmån att av allmänna

medel skola gäldas expeditionslösen, kostnad för delgivning av stämning,

Om fri rättegång vid underrätt.

1

2 §•

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

vittnesinkallelser och sådana rättens beslut, varav motparten skall erhålla

del, samt ersättning till av parten åberopade vittnen, såvida deras

hörande i målet ej utan skäl påkallats, så ock ersättning till tjänsteman

för särskild förrättning eller å tjänstens vägnar förskjuten kostnad.

Där så finnes erforderligt för behörigt anhängiggörande eller utförande

av partens talan, må ock lämplig person förordnas att mot ersättning

av allmänna medel biträda parten i rättegången.

3 §•

Beslut om fri rättegång meddelas av rätten eller, då rätten ej

sitter, av dess ordförande.

4 §•

Ansökan om fri rättegång göres muntligen eller skriftligen och

skall åtföljas av skriftlig, på heder och samvete avgiven uppgift å sökandens

förmögenhetsvillkor och omfånget av honom åliggande underhållsskyldighet;

äro sagda förhållanden ej kända, bör uppgiften vara styrkt

genom intyg av offentlig myndighet eller trovärdig, känd person.

^Rättegångsbiträde förordnas av rätten eller, då rätten ej sitter, av

dess ordförande. Har part till rättegångsbiträde föreslagit någon, som

avlagt för utövande av domareämbete föreskrivna kunskapsprov samt

yrkesmässigt utövar advokatverksamhet, hör avvikelse från förslaget ej

ske, såframt ej särskilda skäl därtill äro.

Vid förordnande av rättegångsbiträde må, när skäl därtill äro, biträdet

berättigas att sätta annan lämplig person i sitt ställe.

6 §•

Om delgivning, som i 2 § sägs, föranstalte rätten eller dess ordförande.

7 §.

Finnes under rättegången, att parten utan intrång i de medel, som

skäligen må anses erforderliga för hans eget uppehälle och för fullgörande

av honom åliggande underhållsskyldighet, kan gälda kostnaderna för

rättegången, äge rätten förordna, att förmånen av fri rättegång skall

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

upphöra. Lag samma vare, där parten berett sig fri rättegång, oaktat

hans talan är av beskaffenhet, som i 1 § andra stycket andra punkten sägs.

8 §■

När rätten från sig skiljer mål, vari fri rättegång varit part beviljad,

skall rätten, där parten jämlikt 7 § förklarats förlustig sagda förmån,

förplikta honom ersätta statsverket kostnad, som enligt 2 § skolat

gäldas av allmänna medel. Är ej sådant fall för handen, men tappar

motparten, varde dylik ersättningsskyldighet denne ålagd, där han enligt

lag är pliktig gälda vinnande parts rättegångskostnad.

9 §•

Mot beslut, varigenom fri rättegång beviljats, må talan ej föras.

Har rättens ordförande lämnat utan bifall ansökan om fri rättegång

eller om förordnande av rättegångsbiträde eller till rättegångsbiträde

förordnat annan, än part föreslagit, må parten hos rätten påkalla

ny prövning av frågan.

Om fri rättegång i hovrätt och hos Konungen.

10 §.

Har part vid underrätt åtnjutit fri rättegång, vare han, då målet

fullföljes till hovrätten, berättigad att jämväl med avseende å rättegången

därstädes tillgodonjuta de i 2 § första stycket omförmälda förmåner,

såframt ej under tiden partens förmögenhetsförhållanden veterligen

så ändrats, att han utan intrång i de medel, som skäligen må anses

erforderliga för hans eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande

underhållsskyldighet, kan gälda kostnaderna för rättegången i hovrätten.

Part äge ock eljest i hovrätten komma i åtnjutande av fri rättegång

i den omfattning nu sagts, där han, på sätt i 4 § föreskrives,

styrker, att han icke äger tillgång till gäldande av de med rättegången

i hovrätten förenade kostnader eller efter deras utgivande skulle sakna

vad skäligen må anses erforderligt för hans eget uppehälle och för fullgörande

av honom åliggande underhållsskyldighet.

Där hovrätt i allo eller i huvudsakliga delar bifaller ändringssökande

av part, som äger tillgodonjuta de i första stycket angivna för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

13

måner, må hovrätten på partens begäran i det slutliga utslaget tillerkänna

biträde, som parten anlitat för rättegången därstädes, ersättning av

allmänna medel.

Vad i 1 § andra stycket samt i 6, 7 och 8 §§ är stadgat skall

äga motsvarande tillämpning med avseende å fri rättegång i hovrätt.

Mot hovrätts beslut i fråga, som i denna paragraf avses, må talan

ej föras.

11 §•

Vad i 10 § är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om mål, som fullföljes hos Konungen.

Om fri verkställighet av dom eller utslag.

12 §.

Har part åtnjutit fri rättegång, vare parten vid verkställighet av

dom eller utslag i målet befriad från honom enligt lag åliggande skyldighet

att förskjuta kostnad för förrättningen, och skall av allmänna medel

gäldas all nödig förrättningskostnad, i den mån den ej kan av tappande

parten uttagas.

Allmänna bestämmelser.

13 §.

Part, som åtnjutit fri rättegång, må, där han efter rättegångens

avslutande finnes utan intrång i de medel, som skäligen må anses erforderliga

för hans eget uppehälle och för fullgörande av honom åliggande

underhållsskyldighet, kunna gälda rättegångskostnad, som enligt denna

lag av allmänna medel guldits, på yrkande av kronans ombudsman i

den ort, där parten har sitt hemvist, förpliktas ersätta statsverket sådan

kostnad, såframt motparten ej i utslaget ålagts dylik ersättningsskyldighet.

Talan härom må ej väckas .senare än två år efter rättegångens

avslutande.

Vad nu stadgats gälle ock i fråga om kostnad, som av allmänna

medel guldits för verkställighet av dom eller utslag, dock att tiden för

talans anhängiggörande skall räknas från det verkställighetsåtgärden

avslutats.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

14 §.

Vittnesersättning, som enligt denna lag skall gäldas av allmänna

medel, skall utgå efter enahanda grunder och i samma ordning, som

stadgas angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål.

Rättegångsbiträde, som enligt denna lag är berättigad till ersättning

av allmänna medel, åtnjute efter rättens prövning skäligt arvode

för det arbete, biträdet nedlagt å rättegången för dess förberedande och

utförande, så ock ersättning för nödvändiga utgifter och tidsspillan. Ej

må biträde, som förordnats av rätten eller dess ordförande, av parten

förbehålla sig ytterligare ersättning; har sådant förbehåll skett, vare det

utan verkan.

Beslut om ersättning till rättegångsbiträde gånge i verkställighet,

ändå att det ej vunnit laga kraft. Skriftligt besked om beslutet skall

utan avgift tillhandahållas biträdet.

15 §.

Hålles part, som beviljats fri rättegång, häktad såsom misstänkt

för brott eller är parten tilltalad vid krigsdomstol för sådant brott, att

han är berättigad till hjälp i rättegången, gälle angående rättegångsbiträde

åt parten vad därom särskilt är stadgat.

16 §.

Under förutsättning av ömsesidighet äger Konungen förordna, att

undersåte i viss främmande stat i fråga om rätt till fri rättegång skall

vara likställd med svensk medborgare.

17 §.

Närmare föreskrifter rörande ordningen för gäldande av ersättning

enligt denna lag till tjänstemän och rättegångsbiträden ävensom angående

delgivningar och inkallelser genom rättens eller dess ordförandes försorg

samt vad i övrigt med avseende å denna lags tillämpning är att iakttaga

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1920.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

15

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen den

20 februari 1919.

Närvarande:

Justitieråden Gullstkand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

9 januari 1919, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag om fri rättegång.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föiedragits av chefen för justitiedepartementets lagavdelning, docenten

Martin Fehr.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet

Erik Öländer.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen

den 21 februari 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde lagrådets

den 20 februari 1919 avgivna utlåtande över det den 9 januari

1919 till lagrådet remitterade förslaget till lag om fri rättegång och hemställde,

att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, jämte det

förslag till lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken,

vilket lagrådet i sitt utlåtande den 11 april 1918 lämnat utan

anmärkning, måtte, sedan i förstnämnda lagförslags 15 § vidtagits en ändring

av redaktionell natur och i sistnämnda lagförslag tiden för ikraftträdandet

framflyttats med ett år, genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande; och hemställde föredraganden tillika, att till denna proposition

måtte såsom bilaga fogas utdrag av de i statsrådet den 22 mars

och 12 april 1918 samt i lagrådet den 11 april 1918 förda protokoll,

avseende förslag till lag om fri rättegång in. m.

Yad föredraganden sålunda hemställt täcktes

Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets

övriga ledamöter, bifalla, och skulle till riksdagen

avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ivar Brynolf.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

17

Bilaga.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den

22 mars 1918.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SO HOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren anförde:

»I skrivelse den 23 april 1915 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t täcktes

taga under övervägande, huruvida och i vilken omfattning åtgärder kunde redan

under nu gällande rättegångsordning vidtagas för beredande genom det allmännas

försorg av rättshjälp åt parter, som på grund av svag ekonomisk ställning eller

oförmåga att tillvarataga sina intressen därav kunde vara i behov, samt för riksdagen

framlägga det förslag, som av detta övervägande kunde föranledas. I anledning

härav utarbetades av inom justitiedepartementet tillkallade sakkunnige

ett utkast till lag om kostnadsfri rättegång, vilket den 31 juli 1916 av de sakkunnige

avlämnades. Sedan efter sistnämnda dag gjorda remisser utlåtanden

över ifrågavarande lagutkast avgivits av de myndigheter och andra, vilkas yttranden

infordrats, överlämnades berörda utlåtanden till de sakkunnige för att

tagas under övervägande vid utarbetande av definitivt lagförslag i ämnet. De

sakkunnige hava därefter med fästat avseende å ovan omförmälda utlåtanden omarbetat

förutnämnda lagutkast; och sedan processkommissionen, som anmodats

granska det sålunda överarbetade lagförslaget, framställt vissa erinringar emot

detsamma, hava de sakkunnige den 31 december 1917 överlämnat betänkande med

förslag till lag om fri rättegång jämte tillhörande författningsförslag.

De lagförslag, som jag nu har för avsikt att för Eders Kungl. Maj:t an
Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 100 höft. (Nr 118.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Allmän motivering.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

mäla, utgöra en inom justitiedepartementet verkställd omarbetning av de sakkunniges

förslag till lag om fri rättegång och därav påkallade ändringar i vissa

äldre lagar.

En av statens förnämsta uppgifter är att genom domstolarna bereda varje

medborgare tillfälle att erhålla den reglering av sina rättsförhållanden, som står

i överensstämmelse med lag och rätt. Att härvid staten föreskriver vissa mindre

avgifter, avsedda att till någon ringa del betäcka de direkta kostnaderna för de

särskilda ärendenas behandling, kan icke i regel innebära någon oegentlighet, lika

litet som det kan vara något att invända emot att rättssökande i allmänhet hava

skyldighet att själva bekosta det juridiska biträde, varav de må vilja begagna

sig. Men det är ett socialt missförhållande av allvarligaste slag, om mindre bemedlade

eller obemedlade medborgare på grund av sin bristande förmåga att betala

av staten fastställda avgi fter, av erforderliga biträden betingade arvoden eller

andra nödiga kostnader för rättegången skulle avskäras från möjligheten att göra

sin rätt gällande.

Medan i de flesta moderna rättssystem särskild uppmärksamhet ägnats åt

att genom lagstiftningsåtgärder undanröja ett missförhållande av antytt slag, har

den svenska rätten härutinnan intagit en efterbliven ståndpunkt. Det föreliggande

lagförslaget avser att i den svenska rätten införa principen om fri rättegång

för den, som icke äger tillgång till gäldande av de med rättegången förenade

kostnader eller efter deras utgivande skulle sakna medel, som skäligen må anses

erforderliga för hans eget och hans familjs uppehälle. I rätten till fri rättegång

ingår enligt förslaget jämväl förmånen att, där så erfordras för behörigt anhängiggörande

eller utförande av rättegången, erhålla lämpligt biträde på bekostnad av

allmänna medel. Förslaget innefatta’ härjämte en rätt till fri verkställighet av

dom eller utslag för part, som åtnjutit fri rättegång.

Innan jag övergår till den närmare motiveringen för lagförslaget, torde jag

böra anmärka, att vissa andra åtgärder enligt min mening erfordras för att komplettera

den föreslagna lagstiftningen och förläna erforderlig effektivitet åt den

rättshjälp, som ställes till de mindre bemedlades förfogande. Jag syftar härvid

i första rummet på eu organisation av offentliga rättshjälpsanstalter, vilka även

utan samband med rättegång skulle lämna rättsligt biträde åt mindre bemedlade

Förslag härtill har utarbetats av ovan omförmälda sakkunniga, och, på sätt anmälts

för riksdagen, har jag för avsikt att hemställa om avlätande av proposition

till riksdagen angående beviljande av nödiga medel för genomförandet av en

dylik organisation. Samtidigt torde jag emellertid jämväl komma att hemställa

om ett särskilt anslag för beredande av viss rättshjälp, som i händelse av bifall

till det under riksdagens prövning vilande förslaget till lag om rätt i vissa fall

för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område synes

vara av nöden för att trygga de i nyssnämnda lagförslag avsedda ny ttj anderättshavares

rätt.

Vad nu beträffar det föreliggande förslaget till lag om fri rättegång, överensstämmer

detsamma i det stora hela med de sakkunnigas förslag, och hänvisar

jag alltså beträffande den ifrågasatta lagstiftningens principer i huvudsak till

nämnda förslag med av de sakkunnige lämnad motiv ering. I vissa delar har jag

emellertid funnit avvikelse böra ske; och anhåller jag nu att få redogöra för dessa

skiljaktigheter och grunderna härför.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

19

Förslaget till lag om fri rättegång.

1 §•

Förmånen av fri rättegång skulle enligt de sakkunigas förslag kunna be.- Fattigdom*

viljas den, som icke ägde tillgång till gäldande av de med rättegången förenade graden

kostnader eller efter deras utgivande skulle sakna nödiga medel till underhåll

för sig och sin familj. De sakkunnige avsågo med nämnda bestämmelse, att även

personer, som ägde några, om än med hänsyn till deras nuvarande eller framtida

försörjning ringa tillgångar, skulle kunna komma i åtnjutande av fri rättegång.

Mot avfattningen av ifrågavarande bestämmelse har emellertid från olika håll

anmärkts, att bestämmelsen ej med tillräcklig tydlighet uttryckte vad de sakkunnige

med densamma avsett, utan att den kunde bliva föremål för eu alltför snäv

tillämpning. Även enligt min mening synes det önskvärt, att fattigdom sgraden

angives på sådant sätt, att därigenom tydligt framhålles, att den avgörande myndigheten

bör erhålla ett visst utrymme för skälighetsprövning, och jag har därför

låtit omredigera första stycket av paragrafen i överensstämmelse härmed.

Enligt de sakkunnigas förslag kunde förmånen av fri rättegång ej beviljas Fri rdtteför

utförande av målsägandetalan i brottmål, där brottet vore sådant, att det gång i bratthörde

under allmänt åtal eller kunde efter angivelse åtalas av allmän åklagare. mål

Denna inskränkning i förmånen av fri rättegång motiverades av de sakkunnige

därmed, att målsäganden i dylika fall i allmänhet torde kunna påräkna biträde

av allmänne åklagaren jämväl för utförande av sin särskilda talan.

Med anslutning till eu vid betänkandet fogad reservation håller jag före,

att den mindre bemedlade partens behov av hjäip i rättegången för utförande av

målsägandetalan i brottmål av ovan berörda beskaffenhet ofta nog icke kan anses

vara nöjaktigt tillgodosett genom att tillfälle kan finnas för mälsägaren att erhålla

visst biträde av åklagaren. Att i omförmälda mål utan inskränkning låta

förmånen av fri rättegång stå öppen för mindre bemedlade synes å andra sidan

icke vara att förorda. Det bör icke ifrågasättas annat än att, där brott hör under

allmänt åtal eller må efter angivelse åtalas av allmän åklagare, denne skall i målet

föra den ansvarstalan, som är lagligen grundad. Har allmänne åklagaren icke

funnit skäl för åtal, synes icke heller anledning förefinnas att i det föreliggande

fallet medgiva målsägaren rätt till fri rättegång för utförande av sin särskilda

talan. Däremot synes det önskvärt, att i de fall, då allmänne åklagaren anhängiggjort

ansvarstalan, en mindre bemedlad malsägare må åtnjuta förmanen av fri

rättegång för utförande av sin talan, detta med hänsyn till att de ersättningskrav,

som kunna vara förbundna med eu dylik talan, ofta äro invecklade och fordra en

vidlyftig utredning. I överensstämmelse med anförda synpunkter har lagförslaget

i denna del avfattats.

Såsom en förutsättning för rätten att erhålla förmånen av fri rättegång Förpröt*- var i de sakkunnigas förslag upptagen bestämmelsen, att partens talan ej finge ningen

vara uppenbart ogrundad. Denna bestämmelse innebar, att beslut rörande ansökan

om fri rättegång i varje fall måste föregås av en viss saklig prövning från domarens

eller rättens sida av den föreliggande tvisten.

De sakkunnige hava, under hänvisning till förprövningens förekomst i åt
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

skilliga främmande proeesslagar, såsom motivering för bestämmelsen anfört huvudsakligen

följande.

''För den bemedlade utgjorde redan tanken på de med eu process förenade ekonomiska

uppoffringarna en hämsko på lusten att i onödan anställa rättegång

Skulle nu samhället för den fattige undanröja varje hämmande moment härutinnan,

så ställdes i själva verket på hans omdömesgillhet och självbehärskning

större krav än på den bemedlades, och det torde ej låta sig försvaras att sålunda

genom ett okontrollerat beviljande av fri rättegång för fattigt folk öka frestelsen

att processa. Den antydda inskränkningen i den fria rättegången påkallades även

av skyldig hänsyn till den fattiges motparts intresse. Ty om än denne i domen

finge sig tillerkänd full ersättning för sina rättegångskostnader, så vore denna

ersättningsrätt ofta endast en rätt på-papperet. Slutligen torde även den fattiga

partens eget intresse bjuda, att samhället förfore med varsamhet och urskillning,

då det genom särskilda förmåner beredde honom lättnader vid rättegångars utförande.

I sista hand finge nämligen även den fattige själv bära ansvaret för sina

gärningar. Anställde han en uppenbart ogrundad talan, komme han att drabbas

av kostnaderna för processen.’

Beträffande spörsmålet huruvida beslut om meddelande av fri rättegång

borde föregås av en prövning utav befogenheten av den mindre bemedlade

partens talan, har uti ovanberörda reservation givits uttryck åt den uppfattningen,

att övervägande skäl tala emot införandet av en dylik förprövning samt att

den föreslagna bestämmelsen härom måste anses vara ägnad att i väsentlig mån

förringa värdet av den nya lagstiftningen. Jag har i förslaget anslutit mig till

den av reservanten sålunda uttalade uppfattningen.

För de sakkunnige har det i första hand framstått såsom eu nödvändighet

att finna ett medel för avvärjande av faran av ett ohemult processande, vilket

enligt de sakkunnigas uppfattning oundgängligen skulle bliva en följd av lagförslagets

genomförande. De sakkunnigas i berörda avseende uttalade farhågor

synas mig dock överdrivna.

Det torde nämligen icke böra lämnas ur sikte, att beträffande den stora

gruppen av s. k. partprocesser, d. v. s. tvister av sådan beskaffenhet att parterna

äro i stånd att utföra sin talan utan rättegångsbiträde, de förmåner, som enligt

förslaget skulle tillkomma mindre bemedlad part utöver dem, vartill han redan

enligt gällande rätt äger tillgång, icke kunna sägas vara av sådan betydelse, att

desamma i och för sig skulle giva anledning till någon ökad processlystnad.

Vidkommande åter sådana rättegångar, däri part för sin talans behöriga

utförande är i behov av biträde i rättegången, lärer förslaget, även utan den ifrågasatta

allmänna förprövningen, lämna tillräcklig möjlighet att hämma ohemula

processer. En dylik kontrollmöjlighet innefattas däri, att parts rätt att erhålla

förordnande för lämplig person att biträda honom i rättegången gjorts beroende

av domarens eller domstolens prövning av det föreliggande behovet av biträdeshjätp.

Såväl principiella grunder som praktiska skäl synas mig tala emot förprövningens

införande i den tillämnade lagstiftningen. Föreliggande lagförslag

avser alt utjämna den ogynnsamma ställning, varuti en mindre bemedlad i jämförelse

med en ekonomiskt bättre situerad befinner sig, då det gäller att genom

rättegång hävda sin rätt. Att den fattiga partens rätt att erhålla de förmåner,

som kunde medföra ett dylikt utjämnande, göres beroende av en prövning i sak

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118. 21

redan vid rättegångens början, ter sig för mig så mycket mindre tilltalande, som

den bemedlade parten äger möjlighet att under processens hela förlopp åstadkomma

en utredning, som kan komma att giva stöd åt en talan, vilken vid en förprövning

möjligen kunnat framstå såsom obefogad. Det ligger nämligen i sakens natur,

att eu dylik prövning måste bliva av summarisk beskaffenhet och till följd

härav också mindre tillförlitlig. Och vådan av ett felaktigt bedömande av partens

talan vid en förprövning torde få betraktas såsom så mycket större, som det

icke är uteslutet, att förprövningens förelintlighet i och för sig kan vara ägnad

att medföra en rubbning i förtroendet för domarens eller rättens opartiskhet i ett

mål, däri förprövning ägt rum. Förprövningen synes, lagd i domarens eller rättens

band, lätt kunna giva anledning till en känsla av rättsosäkerhet och godtycke

för den fattige, som söker utfå sin rätt, och torde därför, såsom Svea Hovrätt

framhållit i sitt yttrande över IDIG års lagutkast, i denna form stå i strid

med vår nu gällande rättegångsordning och knappast vara förenlig med svensk

rättsåskådning.

2 §•

Den i de sakkunnigas förslag upptagna bestämmelsen om befrielse för part

från skyldighet att i rättegången ställa säkerhet för kostnad och skada har ej i

lagförslaget upptagits. Nämnda befrielse hade avseende allenast å tvenne fall,

nämligen dels på undersåte i de stater, med vilka Konungen icke slutit sådant

avtal, varom förmärs i 3 § av lagen den 19 november 1886 angående skyldighet

för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen

för kostnad och skada, dels ock på den säkerhet för kostnad i anledning av

vittnesförhör vid utländsk domstol, som enligt 2 § av lagen den 6 mars 1899 skall

avlämnas av den, som begärt vittnesförhöret.

Vad angår befrielsen för utländsk man frän skyldigheten att ställa borgen

för kostnad och skada bar jag ej funnit skäl föreligga att i förslaget upptaga

stadgande därom, enär eu sådan befrielse otvivelaktigt skulle gå utöver området

för de förmåner, som man genom förevarande lagstiftning avsett att bereda mindre

bemedlad part. Det är nämligen att märka, att då befrielsen från skyldighet att

ställa ifrågavarande säkerhet ej samtidigt förbindes med ett gäldande från det

allmännas sida av den kostnad och skada, som för den fattiges motpart skulle

kunna uppkomma, befrielsen komme att utan berättigande ske på motpartens bekostnad.

Det synes ej heller skal gen kunna ifrågasättas, att statsverket skall

åtaga sig utländsk parts skyldighet att gälda omförmälda kostnad och skada.

På grund av de konventioner, som ingåtts med ett flertal främmande stater om

befrielse från skyldighet att i omförmälda fall .ställa borgen, saknar stadgandet

för övrigt större praktisk betydelse.

Beträffande åter befrielsen för mindre bemedlad part från skyldighet att

ställa säkerhet för kostnad i anledning av vittnesförhör vid utländsk domstol

torde visserligen ur principiell synpunkt däremot ej några befogade invändningar

vara att göra. En sådan befrielse, som för att fylla sitt syfte givetvis måste

vara förenad med skyldighet för statsverket att i partens ställe utgiva den för

vittnesförhöret uppkommande kostnaden, skulle däremot kunna komma att betunga

statsverket, med högst avsevärda och på förhand ej beiäkneliga utgifter, vilka ofta

säkerligen ej komme att stå i rimligt förhållande till processföremålets värde eller

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

betydelse i övrigt. Med hänsyn härtill och då behov av vittnesförhör vid utländsk

domstol i de av förslaget berörda fall mera sällan torde förekomma, anser jag, att

tillräckliga skäl ej föreligga att införa bestämmelse om mindre bemedlad parts

befriande från skyldigheten att ställa säkerhet för nämnda kostnad.

3 §•

Över ansökan om fri rättegång ägde enligt de sakkunnigas förslag rätten

eller dess ordförande, när skäl därtill voro, bereda motparten tillfälle att avgiva

yttrande. En dylik kommunikation med motparten skulle enligt motiven till

förslaget förekomma, då målet kunde tänkas bliva av vidlyftigare beskaffenhet,

eller omständigheterna voro sådana, att ett uttalande från motpartens sida skulle

vara ägnat att avgöra frågan om förefintlig heten av någon förutsättning för beviljande

av fri rättegång, eller det kunde antagas, att en kommunikation skulle

kunna leda till förlikning i målet. Då emellertid, såsom jag förut anfört, någon

förprövning av sökandens talan enligt föreliggande lagförslag ej skall förekomma

och införandet av ett särskilt förlikningsförfarande allenast med avseende å tvister,

varå.denna lag skulle-bliva tillämplig, saknar berättigande, har jag ej funnit

skäl att i lagförslaget upptaga nämnda bestämmelse.

5 §•

Vid förordnande av rättegångsbiträde bör, när skäl därtill äro, biträdet

kunna berättigas att sätta annan lämplig person i sitt ställe. Om ej en sådan

rätt för den förordnade att sätta annan i sitt ställe lämnas, kan särskilt med hänsyn

till de juridiskt bildade yrkesadvokaterna befaras, att dessa skulle visa sig

mindre benägna att åtaga sig ifrågavarande slag av uppdrag, enär ett tvång för

den förordnade att vid alla tillfällen, även da behov därav ej föreligger, själv

utföra partens talan ofta skulle för honom innebära avsevärda olägenheter. I

många fall skulle även de kostnader, statsverket finge vidkännas för biträdeshjälpen,

genom ett sådant tvång göras onödigt stora.

'' §■

Den ändrade avfattningen av bestämmelserna i denna paragraf'' ansluter sig

till det nya innehållet av 1 § och har särskilt föranletts av borttagandet av stadgandet

om förprövning.

12 §.

I det av sakkunnige först utarbetade utkastet till lag om fri rättegång

hade upptagits bestämmelsen, att där part blivit beviljad förmånen av fri rättegång,

han ägde tillgodonjuta densamma jämväl hos överexekutorer och utmätningsman

för verkställighet av rättens i målet meddelade utslag och beslut.

Ifrågavarande bestämmelse upptogs emellertid ej i de sakkunnigas förslag; dock

hade i förut omnämnda reservation en avvikande mening i denna del uttalats.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kunyl. Maj:ts proposition nr 118.

Åven jag anser, att part, som beviljats fri rättegång, jämväl bör komma i åtnjutande

av förmånen att utan kostnad erhålla verkställighet å rättens dom eller

utslag i målet, enär eljest mången gång parten ej skulle i full omfattning erhålla

den hjälp, som förevarande lagstiftning avsett att bereda honom.

Den förmån, som den mindre bemedlade genom den fria verkställigheten

kommer att erhålla, avser däremot ej att befria denne från den honom såsom

sökande av verkställigheten i vissa fall enligt utsökningslagen åliggande skyldighet

att ställa säkerhet för den kostnad och skada, som kan tillskyndas motparten.

Ej heller medför förmånen befrielse från stadgad skyldighet att förskjuta kostnad,

som för förvaltning av utmätt fast egendom kan vara nödig. Den omständigheten

att den, som erhållit fri rättegång, i sistnämnda fall ej kommer i åtnjutande

av en dylik befrielse, torde i regel för honom vara av föga praktisk betydelse.

Enligt förslaget är åtnjutandet av förmånen av fri verkställighet ej begränsad

till någon viss tid efter rättegångens avslutande. En dylik tidsbegränsning

kunde dock ifragasättas med hänsyn till det fall, att efter rättegångens avmen

verkställigheten partens förmögenhetsförhållanden sä väsentligt

förbättrats, att han vore i stånd att gälda kostnaderna för verkställigheten. Emellertid

skulle införandet av en dylik tidsbegränsning föranleda svårigheter beträffande

verkställighet av sådana domar och utslag, genom vilka svaranden ålagts

att periodvis verkställa utbetalning av penningemedel, såsom t. ex. uppfostringsbidrag

eliei andra underhållsbidrag. Den i nästföljande paragraf intagna bestämmelsen

om skyldighet för part att på grund av7 förbättrade förmögenhetsförhållanden

i visst fall återgälda vad av allmänna medel kan hava utgivits för verkställighetskostnad,

torde ock praktiskt taget tillräckligt motverka missbruk av rätten

till in verkställighet.

Ifrågasättas kunde även, huruvida icke jämväl eu part, som först efter

rättegångens avslutande blivit fattig, lika väl som den, vilken åtnjutit fri rättegång

,.borde beredas möjlighet att erhålla fri verkställighet. Beredandet av en

dylik förmån, som skulle hava sin egentliga praktiska betydelse ifråga om uttagande

av periodvis förfallande belopp, skulle nödvändiggöra införandet av ett särskilt

förfarande för prövningen av sökandens förmögenhetsvillkor, vilken väl i

sadant fall endast skulle kunna tänkas förlagd hos överexekutor. Upptagandet i

lagförslaget av bestämmelsen om fri verkställighet är emellertid endast avsett att

utgöra ep naturlig konsekvens av den förmån, som beretts mindre bemedlade genom

beviljande av fri rättegång, men gör däremot icke anspråk på att i allo lösa

det behov av fri rättshjälp vid verkställighetsåtgärder, som i andra avseenden

kan förefinnas.

Enligt kungl. kungörelsen den 28 november 1913 angående beräkning av

arvode för exekutiv försäljning av fast egendom m. m. föreskrives, att, där auktion

hållits men försäljning icke kommit till stånd, arvode till vederbörande förrättningsman

skall utgå intill häljten av det belopp, som skolat gäldas, om egendomen

blivit försåld. De fall, då fråga om sådant arvode uppkommer i samband med

fri verkställighet, torde kunna beräknas på grund av sin sällsynthet sakna egentlig

praktisk betydelse. Om lagförslagets bestämmelse rörande fri verkställighet

av dom eller utslag antagas till lag, bör emellertid berörda kungl. kungörelse i

angivna hänseende ändras beträffande part, som är berättigad till fri verkställighet,

varom också chefen för civildepartementet under nämnda förutsättning torde

framlägga förslag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 KungI. Maj:ts proposition nr 118.

13 §.

Enligt de sakkunnigas förslag kunde på yrkande av kronans ombudsman

efter rättegångens avslutande den part, som åtnjutit fri lättegång, förpliktas ersätta

statsverket kostnad, varifrån han varit befriad, såvida partens förmögenhetsförhållanden

efter rättegångens avslutande i så hög grad förbättrats, att han kunde

återgälda kostnadens hela belopp. Talan härom skulle ej fä väckas senare än fem

år från rättegångens avslutande.

Lämpligheten av att på dylikt sätt på grund av den lämnade förmånen

tillskapa ett gäldförbåkande mellan statsverket och den, som åtnjutit fri rättegång,

kan emellertid ifrågasättas. Särskilt i de fall, då de kostnader, som av

statsverket guldits, uppgå till mera avsevärda belopp, kan skulden för den mindre

bemedlade lätt komma att kännas såsom ett tryckande hot vid hans strävan att

förbättra sina villkor. Med hänsyn särskilt till det fäll att vederbörande part

just genom erhållande av fri rättegång vunnit något av större förmögen hets värde,

"har jag dock icke ansett mig äga tillräcklig anledning att helt frångå de sakkunnigas

förslag i detta avseende, men föreslår, att den tid, inom vilken kronans

återvinningstalan skall anställas, bestämmes till allenast två år efter rättegångens

avslutande.

Samma återkravsrätt bör även gälla i fråga om kostnad, som av allmänna

medel guldits för verkställighet av dom eller utslag, dock att tiden för talans

anhängiggörande bör räknas från verkställighetsåtgärdens avslutande.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om förordnande av rättegångsbiträde

åt häktad den 14 september 1906.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle lagen om fri rättegång äga tillämpning

även på part, som hålles häktad. I den mån redan nu gällande bestämmelser

angående rättegångsbiträde åt häktad avveke från förslagets stadgande rörande

rättegångsbiträde, skulle likväl enligt 2 § 2 mom. andra stycket i förslaget förstnämnda

bestämmelser vara tillämpliga.

De sakkunnige synes emellertid härvid hava förbisett, att med denna anordning

av lagstiftningen en häktad, mindre bemedlad part, beträffande vilken 1906

års lag ägde tillämpning, skulle komma i en sämre ställning än andra mindre

bemedlade parter. Sålunda skulle den fattiga part, som jämlikt 1906 års lag fått

rättegångsbiträde förordnat, vara pliktig att, där han bleve till ansvar i målet

dömd, till statsverket återgälda kostnaden för ersättningen till rättegångsbiträdet,

medan däremot annan fattig part, oberoende av målets utgång, skulle vara befriad

från sådan återbetalningsskyldighet, Även i andra avseenden, såsom beträffande

parts rätt att få utsett av honom själv önskat rättegångsbiträde, skulle olikhet

uppkomma vid tillämpning av den ena eller andra lagen.

I skrivelse den 27 februari 1917 har riksdagen anhållit, att Eders Maj:t

täcktes låta utarbeta förslag till ändring i nu gällande lagstiftning angående rättegångsbiträde

åt häktad i syfte att den häktade, mätte erhålla nödigt biträde vid

överrätt lika väl som vid underdomstol; att vid förordnande av rättegångsbiträde

tillbörlig och skälig hänsyn toges till den häktades förslag i avseende å personvalet;

samt att till rättegångsbiträde färordnades rättsbildad advokat, där hinder

därför icke mötte och statsverket icke därigenom oskäligen betungades.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. MajUs proposition nr 118.

Jag hade hoppats kunna föreslå Eders Maj:t att för innevarande års riksdag

framlägga det förslag till ändrade bestämmelser uti berörda ämne, som i anledning

av riksdagens skrivelse inom justitiedepartementet är under beredning.

Med hänsyn till den fullständiga omarbetning, som gällande bestämmelser om

rättegångsbiträde åt häktad måste underkastas för att bringas i överensstämmelse

med förslaget till lag om fri rättegång, har emellertid detta ärende ännu icke

kommit i sådant skick, att utsikt förefinnes till propositions avlåtande förrän till

nästa års riksdag.

Gällande bestämmelser om häktad parts skyldighet att i visst fall till

statsverket återgälda den ersättning, som av allmänna medel till rättegångsbiträde

utgivits, synas dock redan nu beträffande mindre bemedlade böra ändras till

likhet med vad i förslaget till lag om fri rättegång i fråga om kostnadernas betalande

finnes stadgat. För sådant, ändamål har jag låtit utarbeta ett förslag

™ ''®g om ändrad lydelse av 4 § i lagen om förordnande av rättegångsbiträde

åt häktad^ den 14 september 1906, enligt vilket, i fall där den häktade åtnjutit

i rättegång i målet, angående gäldande av ersättningen för rättegångsbiträdet

skall gälla vad i fråga om kostnad för fri rättegång finnes stadgat.

Utöver ovan omförmälda ändringar hava av mig i de sakkunnigas förslag

vidtagits vissa andra ändringar av huvudsakligen redaktionell natur.»

Departementschefen uppläste härefter de sålunda anmälda lagförslagen

vilka finnas såsom bilagor fogade vid detta protokoll, och hemställde, att Kungl.

Maj:t behagade för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, genom utdrag

av protokollet över desamma inhämta lagrådets utlåtande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna bifall.

Ur protokollet:

C. G Bruno.

Bihang till riksdagens protokoll 1819. 1 samt. 100 höft. (Nr 118.)

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Förslag

till

Lag

om fri rättegång.

Härigenom förordnas, som följer:

Om fri rättegång vid underrätt.

1 §•

Vid allmän underrätt, polisdomstol, poliskammare och krigsrätt samt första

domstol i skiftesmål och i vattenmål må på de villkor och i den omfattning, som

här nedan stadgas, fri rättegång i visst mål beviljas den, som icke äger tillgång

till gäldande av de med rättegången därstädes förenade kostnader eller efter deras

utgivande skulle sakna medel, som skäligen må anses erforderliga för hans eget

och hans familjs uppehälle.

I brottmål, där brottet är sådant, att det hör under allmänt åtal eller må

efter angivelse åtalas av allmän åklagare, må fri rättegång ej beviljas målsägande

i annat fall än att åklagaren anhängiggjort talan i mälet. Fri rättegång må ej

heller beviljas den, vilkens talan grundar sig på överlåtelse, som kan antagas hava

skett i syfte att därmed vinna sådan förmån.

Främmande stats undersåte vare i fråga om rätt till fri rättegång likställd

med svensk medborgare under förutsättning av ömsesidighet.

2 §•

Part, som beviljats fri rättegång, vare befriad från erläggande av stämpelavgift

i målet och njute tillika den förmån att av allmänna medel skola gäldas

expeditionslösen, kostnad för delgivning av stämning och sådana rättens beslut,

varav motparten skall erhålla del, samt för inkallelse av och ersättning till sådana

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

av parten åberopade vittnen, vilkas hörande prövas för målets utredning erforderligt,

så ock annan ersättning till tjänsteman för särskild förrättning eller å

tjänstens vägnar förskjuten kostnad.

Där så finnes erforderligt för behörigt anhängiggörande eller utförande av

partens talan, må ock lämplig person förordnas att mot ersättning av allmänna

medel biträda parten i rättegången.

Hålles parten häktad såsom misstänkt för brott, varå straffarbete efter

lag kan följa, eller är parten tilltalad vid krigsdomstol för sådant brott, att

han är berättigad till hjälp i rättegången, galle angående rättegångsbiträde

åt parten vad därom särskilt är stadgat.

3 §■

Beslut om fri rättegång meddelas av rätten eller, då rätten ej sitter, av

rättens ordförande.

4 §•

Ansökan om fri rättegång göres muntligen eller skriftligen och skall

åtföljas av skriftlig, på heder och samvete avgiven uppgift å sökandens förmögenhetsvillkor

och storleken av den familj, han har att försörja; äro sagda

förhållanden ej kända, bör uppgiften vara styrkt genom intyg av offentlig

myndighet eller trovärdig, känd person.

5 §■

Rättegångsbiträde förordnas av rätten eller, då rätten ej sitter, av rättens

ordförande. Har part till rättegångsbiträde föreslagit någon, som avlagt för

utövande av domareämbete föreskrivna kunskapsprov samt yrkesmässigt utövar

advokatverksamhet, bör avvikelse från förslaget ej ske, såframt ej särskilda skäl

därtill äro.

Vid förordnande av rättegångsbiträde må, när skäl därtill äro, biträdet

berättigas att sätta annan lämplig person i sitt ställe.

6 §•

Om delgivning och inkallelse, som i 2 § sägs, föranstalta rätten eller rättens

ordförande.

7 §■

Finnes under rättegången partens förmögenhetsförhållanden vara sådana,

att han utan intrång i de medel, som skäligen må anses erforderliga för hans

eget och hans familjs uppehälle, kan gälda kostnaderna för rättegången, äge rätten

förordna, att förmänen av fri rättegång skall upphöra. Lag samma vare, där

parten berett sig fri rättegång, oaktat hans talan är av beskaffenhet, som i 1 §

andra stycket andra punkten sägs.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

8 §•

När rätten från sig skiljer mål, vari fri rättegång varit part beviljad, skall

rätten, där parten jämlikt 7 § förklarats förlustig sagda förmån, förplikta honom

ersätta statsverket kostnad, som enligt 2 § skolat gäldas av allmänna medel. Är

ej sådant fall för handen, men tappar motparten, varde dylik ersättningsskyldighet

denne ålagd, där han enligt lag är pliktig gälda vinnande parts rättegångskostnad.

9 §.

Mot beslut, varigenom fri rättegång beviljats, må talan ej föras.

Har rättens ordförande lämnat utan bifall ansökan om fri rättegång eller

om förordnande av rättegångsbiträde, må parten hos rätten påkalla ny prövning

av frågan.

Om fri rättegång i hovrätt och hos Konungen. ''

io §.!

1 mom. Har part vid underrätt åtnjutit fri rättegång, vare han, då målet

fullföljes till hovrätten, berättigad att jämväl med avseende å rättegången därstädes

tillgodonjuta de i 2 § första stycket omförmälda förmåner, såframt ej

under tiden partens förmögenhetsförhållanden veterligen så ändrats, att han utan

intrång i de medel, som skäligen må anses erforderliga för hans eget och hans

familjs uppehälle, kan gälda kostnaderna för rättegången i hovrätten. Part äge

ock eljest i hovrätten komma i åtnjutande av fri rättegång i den omfattning nu

sagts, där han, på sätt i 4 § föreskrives, styrker, att han icke äger tillgång till

gäldande av de med rättegången i hovrätten förenade kostnader eller efter deras

utgivande skulle sakna vad skäligen må anses erforderligt för hans eget och hans

familjs uppehälle.

Vad i 1 § andra och tredje styckena samt i 6, 7 och 8 §§ är stadgat skall

äga motsvarande tillämpning med avseende å fri rättegång i hovrätt.

2 mom. Där hovrätt i allo eller i huvudsakliga delar bifaller ändringssökande

av part, som äger tillgodonjuta de i 1 mom. angivna förmåner, må hovrätten

på partens begäran i det slutliga utslaget tillerkänna biträde, som parten

anlitat för rättegången därstädes, ersättning av allmänna medel, såframt motparten

ej i utslaget förpliktas utgiva ersättning för kostnaderna i hovrätten.

3 mom. Mot hovrättens beslut i fråga, som i denna paragraf avses, må

talan ej föras.

11 §■

Vad i 10 § är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om mål,

som fullföljes hos Konungen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 118.

29

Om fri verkställighet av dom eller utslag.

12 §.

Har part åtnjutit fri rättegång, vare parten vid verkställighet av dom eller

utslag i målet befriad från honom enligt lag åliggande skyldighet att förskjuta

ko-tnad för förrättningen, och skall kostnaden gäldas av allmänna medel, i den

mån den ej kan av tappande parten uttagas.

Allmänna bestämmelser.

13 §•

Part, som åtnjutit fri rättegång, må, där han efter rättegångens avslutande

finnes utan intrång i de medel, som skäligen må anses erforderliga för hans eget

och hans familjs uppehälle, kunna gälda kostnad, som enligt denna lag av allmänna

medel guldits, på yrkande av kronans ombudsman i den ort, där parten har

sitt hemvist, förpliktas ersätta statsverket sådan kostnad, såframt motparten ej i

utslaget ålagts dylik ersättningsskyldighet. Talan härom må ej väckas senare

än två år efter rättegångens avslutande.

Vad nu stadgats galle ock i fråga om kostnad, som av allmänna medel

guldits för verkställighet av dom eller utslag, dock att tiden för talans anhängiggörande

skall räknas från det verkställighetsåtgärden avslutats.

14 g.

Till vittne, vars hörande påkallas enligt denna lag, skall ersättning utgå

efter enahanda grunder och i samma ordning, som stadgas angående ersättning

av allmänna medel till vittnen i brottmål.

Rättegångsbiträde, som enligt denna lag är berättigat till ersättning av

allmänna medel, åtnjute efter rättens prövning skäligt arvode för det arbete,

biträdet nedlagt å rättegången för dess förberedande och utförande, så ock ersättning

för nödiga utgifter och tidsspillan. Ej må biträde, som förordnats av rätten

eller dess ordförande, av parten förbehålla sig ytterligare ersättning; har sådant

förbehåll skett, vare det utan verkan.

Beslut om ersättning till rättegångsbiträde gånge i verkställighet, ändå

ätt det ej vunnit laga kraft. Skriftligt besked om beslutet skall utan avgift tillhandahållas

biträdet.

15 g.

Närmare föreskrifter rörande ordningen för gäldande av ersättning enligt

denna lag till tjänstemän och rättegångsbiträde!! ävensom angående delgivningar

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:Us proposition nr 118.

och inkallelser genom rättens eller rättens ordförandes försorg samt vad i övrigt

med avseende å denna lags tillämpning är att iakttaga meddelas av Konungen.

Grenom denna lag upphäves 15 kap. 9 § rättegångsbalken.

Denna lag träder i Kraft den 1 januari 1919.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

31

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, som följer:

1. I 16 kap. 10 § rättegångsbalken skola orden »som av rätten eller

Konungens befallningshavande förordnats att i rättegången biträda häktad eller

som av rätten förordnats att i visst mål eller ärende biträda såsom tolk» utbytas

mot orden »som förordnats att biträda part i rättegången eller att i viss mål

eller ärende biträda såsom tolk».

2. Till nämnda § skall läggas ett nytt stycke av följande lydelse:

Vad i första stycket sägs skall ock gälla, om underrätt genom beslut under

rättegången avslagit begäran om fri rättegång eller om förordnande av rättegångsbiträde

åt mindre bemedlad part eller förordnat, att sådan förmån skall upphöra,

eller ock till rättegångsbiträde förordnat annan än part föreslagit. Vill part

klaga över beslut, som nu sagts, skall, såframt parterna därom enas eller rätten

finner skäl tillstädja det, målet vila i avbidan på utgången av partens klagan.

3. I 25 kap. 5 § rättegångsbalken skall ordet »häktad» utbytas mot

ordet »part».

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 § i lagen om förordnande av rättegångsbiträde åt

häktad den 1+ september 1906.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen om förordnande av rättegångsbiträde

åt häktad den 14 september 1906 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Rättegångsbiträde, varom i denna lag sägs, njute skälig ersättning av allmänna

medel, efter ty rätten bestämmer. Beslut om sådan ersättning gånge i

verkställighet, ändå att det ej vunnit laga kraft. Skriftligt besked om beslutet

skall utan avgift genast tillhandahållas biträdet. 1 slutliga utslaget pröve rätten,

huruvida ersättningen skall till statsverket återgäldas, vare sig av allmän åklagare

eller av enskild part. Ej må åklagare eller målsägande därtill förpliktas i

annat fall, än då åtalet blivit utan skäl anställt, ej heller den tilltalade, där han

ej varder till ansvar i målet dömd; och skall, där den tilltalade åtnjutit fri

rättegång i målet, angående gäldandet av sagda ersättning gälla vad i fråga om

kostnad för fri rättegång finnes särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 118.

33

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd torsdagen den ll

april 1918.

Närvarande:

J ustitieråden Gallstrand,

von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting- Gyllenbåga .

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet den 22 mars 1918

hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 8 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas över upprättade förslag till''

lag om fri rättegång,

lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. o § rättegångsbalken, och

. ., •? om dndrad lydelse av 4 § i lagen om förordnande av rättegångsbiträde

åt haktad den 14 september 1906.

Förslagen, som finnas bi lagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av advokaten Set Axel Helge Silow.

I anledning av förslagen avgåvos följande yttranden av lagrådet och dess

särskilda ledamöter:

Förslag till lag om fri rättegång.

Ingressen.

Lagrådet:

Förslaget innefattar i flera hänseenden modifikationer i lagbud, som dock

formellt lämnas oberörda. Sålunda medför exempelvis föreskriften i 10 § om

motsvarande tillämpning av 6 § att, där part åtnjuter förmånen av fri räitegång,

bestämmelserna i rättegångsbalken om förfarandet i hovrätt icke alltid kunna

följas. Likaså göras genom 12 § undantag från vissa utsökningslagens stadgandeu

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 100 käft. (Nr 118.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:t» ''proposition nr 118.

o. s. v. Det torde därför böra i den tillämnade lagens ingress utsägas, att ändring

göres i vad lag eller författning innehåller mot densamma stridande. Sker så,

lärer slutbestämmelsen om upphävande av 15 kap. 9 § rättegångsbalken lämpligen

böra uppflyttas till ingressen.

§ 1.

Lagrådet:

Huruvida part är i den ekonomiska ställning, att han må enligt förslagets

bestämmelser tillgodonjuta fri rättegång, lärer ej sällan bliva vanskligt att avgöra.

En särskild svårighet beredes den prövande myndigheten genom den obestämda

innebörden av begreppet familj. Om och i vad män detta uttryck må

anses omfatta, förutom make och barn av äktenskaplig börd eller adoptivbarn,

även andra t. ex. syskon, som dela hem med parten, synes icke rätt klart. Tydligt

är dock, att till partens familj ej kunna räknas utomäktenskapliga barn till

honom, med vilka han ej sammanbor.'' Härutinnan avviker förslaget sålunda från

de grunder, som godtagits i kungörelsen den 17 juni 1916 angående allmänna

villkor och bestämmelser för användningen av anslaget till rättshjälp åt vissa

åbor och lägenhetsinnehavare, i det att enligt sagda kungörelse frågan, huruvida

sökt rättshjälp bör beviljas, är gjord beroende av bland annat sökandens förmögenhetsvillkor

och omfånget av honom åliggande underhållsskyldighet. Erinras

må jämväl, att enligt förordningen den 1 juni 1912 om familjeunderstöd, d. v. s.

understöd av statsmedel åt värnpliktigs hustru och barn, utom äktenskap födda

barn äro berättigade till understöd i likhet med inom äktenskap födda, och att

förordningen den 13 augusti 1914 om understöd i vissa fall åt sådan värnpliktigs

familj, som fullgör tjänstgöring till rikets försvar, räknar till familjen även vissa

anhöriga, mot vilka den värnpliktige väl ej har legal försörjningsplikt men som

för sitt uppehälle äro väsentligen beroende av hans arbete.^

Då en otvetydig regel är önsklig och den i 1916 års kungörelse antagna

principen synes lämplig, hemställes, att slutet av första stycket i denna paragraf

så omarbetas, att hänsyn blir att taga till vad som erfordras för partens eget

uppehälle och för fullgörande av honom lagligen åliggande underhållsskyldighet.

Motsvarande jämkning bör vidtagas i 4, 7, 10 och 13 §§.

Sista stycket i förevarande paragraf innebär, ^ att den myndighet, rätten

eller dess ordförande, som har att bevilja fri rättegång, skall pröva, huruvida

den främmande staten tillerkänner motsvarande förmån åt svenska _ medborgare.

I överensstämmelse med vad inom andra områden av lagstiftningen är

fallet torde emellertid sådan prövning böra ankomma på Konungen. Ifrågavarande

stadgande lärer alltså böra givas det innehåll, att Konungen äger under

förutsättning av ömsesidighet förordna, att undersåte i viss främmande stat skall

i fråga om förmånen av fri rättegång vara likställd med svensk medborgare.

Rätta platsen för ett dylikt stadgande lärer vara den avdelning av den föreslagna

lagen, som har till överskrift Allmänna bestämmelser.

Iakttages vad sålunda blivit erinrat beträffande nu förevarande paragrafs

sista stycke, erfordras någon jämkning även i 1 mom. andra stycket av 10 §.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtta proposition nr 118.

35

2 §•

Justitierådet von Seth:

Bland de förmåner, som skulle komma att ingå i rätten till fri rättegång,

namnes även, att av allmänna medel skall gäldas ersättning till sådana av parten

åberopade vittnen, vilkas hörande prövas erforderligt för målets utredning. Dessutom

skulle parten äga få vittnen inkallade på det allmännas bekostnad och, enligt

6 §, genom rättens eller dess ordförandes försorg.

Mot avsikten med dessa bestämmelser synes icke vara något att erinra.

Det är emellertid ej fullt tydligt, vare sig i vilken ordning eller av vem det

skall prövas, om ett vittnes hörande är erforderligt. Överhuvud taget kan ju ett

vittnesmåls betydelse för målets utgång icke fullt bedömas förr än i det slutliga

utslaget. Det kan emellertid icke gärna vara förslagets mening, att med den

prövning, som nu är i fråga, skall anstå, till dess målet avgöres. Häremot strider

nämligen hänvisningen i 14 § till bestämmelserna angående ersättning av allmänna

medel till vittnen i brottmål, vilka innehålla, bland annat, att beslut

om ersättning till vittne skall meddelas utan dröjsmål.

Det måste således antagas, att prövningen är avsedd att ske tidigare än i

samband med målets avgörande och följaktligen utan hänsyn till vittnesmålets

faktiska betydelse för utgången.

Det har säkerligen icke varit förslagets mening, att prövningen skall behöva

innebära annat än en med ledning av partens uppgifter angående de upplysningar

i målet, han anser vittnet kunna lämna, såvitt möjligt fullständigade

genom ett förklarande från vittnet företagen undersökning, huruvida vittnets

hörande kan antagas få inflytande på utgången. Denna prövning sammanfaller

alltså med den prövning, som rätteligen bör föregå varje medgivande av ett vittnesförhör.

Dylikt medgivande kan endast lämnas av rätten, och därav skulle ju

strängt taget följa, att endast de vittnen skulle enligt förevarande lag kunna

erhålla ersättning av allmänna medel, vilkas hörande medgivits av rätten. Det

synes emellertid, som om man av hänsyn till såväl partens som vittnenas intressen

borde gå i viss män längre. Ofta inträffar det ju, att ett vittnes hörande

genom omständigheter, som inträffat efter dess instämmande, blir obehövligt, och

ehuru stadgandet i 3 § är ofullständigt därutinnan, att detsamma ej tydligt angiver,

huruvida rättens ordförande skall äga före eller mellan rättens sammanträden

besluta jämväl om inkallande av vittnen, lärer detta få antagas hava varit

meningen. Grivetvis bör ett dylikt beslut föregås av sådan prövning av behovet

av vittnets hörande'' som den nyssnämnda, ehuru naturligtvis rätten ej kan bliva

bunden av densamma utan fortfarande har att avgöra, om vittnet skall höras

eller ej. Det vore synnerligen obilligt, om den, som inställt sig på en dylik

kallelse, skulle bliva annorlunda ställd i fråga om ersättning för sin inställelse

än den, som tillstädeskommit i anledning av en av rätten beslutad kallelse.

Vid dessa förhållanden synes det, som om rättvisan krävde, att såväl varje

till vittne åberopad person, som inställt sig på grund av kallelse från rätten

eller dess ordförande, som ock varje av parten själv medfört vittne, vars hörande

rätten funnit sig böra medgiva, borde fa sin ersättning av allmänna medel. Ett

förtydligande av förslaget i sådan riktning lärer alltså böra vidtagas.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

I sammanhang därmed bör jämväl förenämnda ofullständighet i avfattningen

av 3 § avhjälpas.

Det må ock i detta sammanhang påpekas, att lydelsen av första stycket i

14 § icke rätt väl överensstämmer med vad, på sätt ovan utvecklats, borde komma

att gälla angående vittnesersättningars gäldande av allmänna medel. Avfattningen

av nämnda lagrum är nämligen sådan, att av densamma skulle kunna

slutas till en betydligt längre gående ersättningsskyldighet för det allmänna.

Vidtagas de jämkningar i förslaget i övrigt, om vilka ovan hemställts, erfordras

i 14 § ej annan bestämmelse i ämnet, än att vittnesersättning, som enligt lagen

skall gäldas av allmänna medel, skall utgå efter enahanda grunder och i samma

ordning, som stadgas angående ersättning av allmänna medel till vittnen i

brottmål.

3 §■

Justitieråden Gallstrand och Wedberg samt regeringsrådet Planting - Gyllenbåga:

Den enligt 2 § i fri rättegång ingående förmånen, att av allmänna medel

skall gäldas kostnad för inkallelse av och ersättning till vittne, har gjorts beroende

därav, att vittnets hörande prövas för målets utredning erforderligt. Det

lärer vara avsett och synes ock ändamålsenligt, att med denna prövning icke i

annat fall må anstå till det rättegångstillfälle, då vittnet höres, än att vittnet

är tillstädes utan att hava blivit inkallat i den ordning 6 § anvisar. Erinran

härom torde böra intagas i förevarande paragraf.

9 §

Lagrådet:

Följdriktigheten synes fordra, att genom tillägg till andra stycket i förevarande

paragraf utmärkes, dels att, därest rättens ordförande avslagit begäran

om vittnes inkallande genom rättens eller ordförandens föranstaltande, prövning

av frågan därom må påkallas hos rätten, dels ock, med hänsyn till innehållet i

det ifrågasatta nya stycket i 1(4 kap. 10 § rättegångsbalken, att, om rättens ordförande

till rättegångsbiträde förordnat annan, än part föreslagit, jämväl denna

fråga kan hänskjutas till rättens prövning.

10 §.

Justitierådet von Seth:

Stadgandet i 2 mom. gör hovrätts befogenhet att tillerkänna rättegångsbiträde

åt den, som äger åtnjuta förmånen av fri rättegång, ersättning av allmänna

medel beroende av, bland andra, det villkoret, att icke motparten i utslaget för
Eliktas

utgiva ersättning för kostnaderna i hovrätten. Härigenom kan emellertid

iträdet komma i en ganska oförmånlig ställning, i det att han för sin ersättnings

utfående kan bliva beroende av såväl motpartens solvens som möjligheten att av

sin huvudman utfå vad på biträdet belöper av den kostnadsersättning huvudmannen

kunnat utfå av motparten. Mot nämnda villkor, som fanns upptaget redan

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

i det sakkunnigförslag, vilket ligger till grund för det föreliggande förslaget,

hava också anmärkningar framställts i yttranden, som från advokathåll avgivits

över förstnämnda förslag. Det synes, som om upptagande i förslaget av nämnda

villkor, på samma gång det innebär en obillighet mot biträdena, vore ägnat att

mer än som är lämpligt öka svårigheterna för mindre bemedlade parter att genom

fullföljande av talan vinna rättelse i beslut, som gått dem emot. Det kan nämligen

vara fara värt, att advokaterna, om de ställas inför så ovissa utsikter i

fråga om möjligheten att få ersättning för sitt arbete och sina besvär, skola finnas

föga villiga att åtaga sig uppdrag av ifrågavarande art. En ändring av förslaget

i denna del synes alltså påkallad. Därvid lärer den grunden böra följas

att, då i övrigt villkoren, för att biträdet skall kunna erhålla ersättning av allmänna

medel, äro uppfyllda, sådan ersättning också alltid skall tillerkännas detsamma

och att, om hovrätten därjämte finner omständigheterna sådana, att motparten

kan förpliktas utgiva ersättning för kostnaderna i hovrätten, motparten

förpliktas att direkt gottgöra statsverket vad det fått utbetala till biträdet. En

ändring i denna riktning kan genomföras genom uteslutande ur 2 mom. av orden

»såframt motparten ej i utslaget förpliktas utgiva ersättning för kostnaderna i

hovrätten» och nedflyttning av andra stycket i nuvarande 1 mom. till ett självständigt

moment efter 2 mom., varigenom hänvisningen till 8 § kommer att gälla

även stadgandet i 2 mom.

12 §.

Lagrådet:

Ett fullt tillfredsställande ordnande av rättsinstitutet fri verkställighet möter,

såsom framgår redan av departementschefens yttrande till förevarande paragraf,

åtskilliga svårigheter. En dylik svårighet, som näppeligen vunnit tillbörligt

beaktande i förslaget, är den, huru det skall kunna förhindras, att part, som åtnjutit

fri rättegång, utan giltiga skäl åsamkar statsverket kostnader för upprepade

verkställighetsåtgärder. Det synes, som om partens intressen i vanliga fall bleve

tillgodosedda, om rätten till fri verkställighet begränsades till att gälla allenast

ett verkställighetsförsök, naturligtvis med den modifikation, som följer därav, att

domen kan lyda på betalning eller annan prestation å olika terminer.

Av en bokstavlig tolkning skulle kunna anses framgå, att den förmån, som

i förevarande paragraf medgives, icke avses att äga rum i andra fall än sådana,

beträffande vilka uttrycklig föreskrift lämnas i utsökningslagen om skyldighet

för part att förskjuta kostnad för en av honom sökt förrättning. Det finnes emellertid

fäll, då kostnaden för en exekutiv förrättning val icke skall förskjutas av

sökanden, men då denne är pliktig att efteråt gälda kostnad, som icke kunnat

uttagas hos den, mot vilken förrättningen blivit sökt. Av ändamålet med stadgande!

i förevarande paragraf är uppenbart, att även i dylika fall förmånen av

fri verkställighet bör tillkomma den, som åtnjutit fri rättegång. Ett förtydligande

■av paragrafen, så att detta klart framgår av ordalydelsen, synes ensidigt.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 10 § och 25 kap. 5 1$

rättegångsbalken.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kung1. Maj:ts proposition nr 118.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om förordnande av rättegångsbiträde

åt liäktad den 14 september 1906.

Lagrådet:

Ändringen i förevarande lagrum lärer böra gå ut på att tilltalad, som dömes

till ansvar i målet och åtnjutit fri rättegång, kan i slutliga utslaget förpliktas

gottgöra statsverket ersättningen till biträdet allenast om han förklarats

förlustig sagda förmån, men att efter rannsakningens avslutande återbetalningsskyldighet

kan åläggas honom enligt reglerna i 13 § av lagen om fri rättegång.

Den föreslagna lydelsen av lagrummet i fråga synes ej rätt val utmärka

vad sålunda borde komma att gälla.

Ur protokollet:

Eril: Öländer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tx proposition nr 118.

»9

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott fredagen den

12 april 1918.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

Schotte.

Petrén,

Nilsson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

■ Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Löfgren anmälde lagrädets den

11 april 1917 avgivna utlåtande över de den 22 mars 1918 till lagrådet remitterade

förslagen till lag om fri rättegång, till lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10

§ och 25 kap. 5 § rättegångsbalken samt till lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen

om förordnande av rättegångsbiträde åt häktad den 14 september 1906.

Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll anförde statsrådet Löfgren:

»De av lagrådet framställda erinringarna beröra, såsom av den lämnade

redogörelsen framgår, icke de principer, å vilka lagförslagen grundats. Lagrådets

anmärkningar till förslaget till lag om fri rättegång synas mig böra föranleda

ändringar i av lagrådet anvisade hänseenden, med undantag för den sakliga anmärkning,

som framställts mot 12 §. Väl är det, vad denna anmärkning beträffar

sant, att partens intressen i vanliga fäll bleve tillgodosedda, om rätten till fri

verkställighet begränsades till att gälla allenast ett verkställighetsförsök. Men

det kan enligt min mening icke förnekas, att en sådan begränsning i många fäll

skulle kunna leda till olägenheter, exempelvis för en part, som vid ett första utmätnmgsförsök

utbekommit valuta för en del, men icke för hela sitt anspråk.

Dessutom skulle kontrollen över inskränkningens vederbörliga iakttagande vara

förenad med stora svårigheter och föranleda ett avsevärt arbete för vederbörande

exekutiva myndigheter.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj ds proposition nr 118.

Inom lagrådet har ytterligare uppmärksamheten fästats vid den oklarhet,

varav förslaget synes lida i avseende å frågan, när och av vem erforderligheten

för målets utredning av ett vittnes hörande skall prövas. I själva verket har bestämmelsen

om särskild prövning rörande ersättning till vittnen, vilken bestämmelse

formulerats med anslutning till den i de sakkunnigas förslag förutsatta

förprövningen beträffande rätten till fri rättegång i allmänhet, bort undergå någon

jämkning med hänsyn till borttagandet ur förslaget av sagda förprövning. För

att, å ena sidan fullt tillgodose den mindre bemedlade partens intresse av att få

av honom åberopade vittnen hörda, men å andra sidan icke ådraga statsverket

ersättningsskyldighet i de fall, då ett vittnes hörande är alldeles opåkallat, synes

det mig vara den lämpligaste utvägen att låta vittnesersättning av allmänna medel

utgå, såvida icke rätten i samband med vittnes hörande finner dess påkallande

hava ägt rum utan skäl. Jag har i anledning härav företagit en omformulering

av 2 § i berörda avseende.

De av en av lagrådets ledamöter gjorda erinringarna till förslaget till lag

om fri rättegång 10 § synes mig böra föranleda vissa jämkningar i detta stadgande.

Beträffande förslaget till lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen om förordnande

av rättegångsbiträde åt häktad har lagrådet visserligen funnit den föreslagna

lydelsen icke rätt väl utmärka den innebörd, som stadgandet enligt lagrådets

såväl som enligt min mening bör äga. Då emellertid lagrådet icke framställt

någon uttrycklig hemställan om ändring av formuleringen, har jag icke ansett

nödvändigt att rubba densamma.

Med anledning av vad sålunda i lagrådet förekommit, har förslaget till lag

om fri rättegång inom justitiedepartementet omarbetats, därvid jämväl i vissa inom

lagrådet icke berörda avseenden jämkningar av formell natur företagits.»

Föredraganden uppläste härefter lagförslagen i den lydelse, de efter sagda

omarbetning erhållit, och hemställde, att förslagen måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Denna hemställan, i vilken statsrådets Övriga ledamöter

instämde, täcktes Hans Maj:t Konungen bifalla, och skulle

till riksdagen avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Henry Lindberg.

Let sakkunnigbetänkande, som ligger till grund för förslaget till lag om fri rättegång,

utdelades vid 1918 års lagtima riksdag och återfinnes i Bihang till riksdagens protokoll 1918- 2 saml. 2 avd. 2 bandet. {Betänkande med förslag till lag om fri rättegång samt till kungörelse

angående understöd av statsmedel till offentliga rättshjälpsanstalter i riket m. *»., avgivet av inom

justitiedepartementet tillkallade sakkunniga.)

Stockholm 1919. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt äc Söner.

19096S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1919:326 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fri rättegång m. m., såvitt propositionen innefattar förslag till s. 1 i texten
  2. Rskr. 1919:283 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fri rättegång m. m. ävensom en i ämnet väckt motion. s. 11 i texten
  3. 1LU 1919:37 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fri rättegång m. m., såvitt propositionen innefattar förslag till lag om ändrad s. 1 i texten
  4. 1LU 1919:31 Memorial med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande första lagutskottets utlåtande nr 27 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag s. 1 i texten
  5. 1LU 1919:27 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fri rättegång m. m. ävensom en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten